Kungl. Maj.ts proposition hr 163 år 1957 (Proposition 1957:163)

Kungl. Maj.ts proposition hr 163 år 1957

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
konvention angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen; given Stockholms slott den 29 mars 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå
riksdagen att godkänna ratifikation av konventionen den 1 mars 1954 angående
vissa till civilprocessen hörande ämnen.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en den 1
mars 1954 i Haag dagtecknad konvention angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen, avsedd att träda i stället för en tidigare konvention angående
samma ämnen av den 17 juli 1905.

1 Diliantj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och inrikesdepartementen
anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation
av konvention den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen.

Föredraganden anför följande.

Sedan slutet av förra århundradet har mellan åtskilliga europeiska länder
förelegat en traktatmässig reglering på multilateral basis av vissa begränsade
delar av den internationella civilprocessrätten. I en av Sverige och flertalet
andra europeiska stater biträdd konvention den 14 november 1896 jämte
tilläggsprotokoll den 22 maj 1897 utfäste sig sålunda de fördragsslutande
staterna att i rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur lämna varandra
bistånd i form av delgivning och utredning samt att principiellt likställa
medborgare i annan fördragsslutande stat med det egna landets medborgare
beträffande skyldigheten att ställa säkerhet i rättegång, förmånen
av kostnadsfri rättshjälp samt tillämpningen av eventuella bestämmelser
om bysättning. Denna konvention hade utarbetats av den på nederländska
regeringens initiativ sammankallade Haagkonferensen för internationell privaträtt
vid dess båda första sessioner åren 1893 och 1894. Vid Haagkonferensens
fjärde session år 1904 underkastades konventionen en revision, vilket
ledde till avslutandet av en ny konvention i samma ämnen av den 17 juli
1905, som alltjämt är i kraft (SFS 1909 nr 30). Till 1905 års konvention balett
tjugutal länder anslutit sig. För Sveriges del skedde detta genom deposition
av ratifikationsinstrument i Haag den 24 april 1909, sedan riksdagen
lämnat sin medverkan genom godkännande av de av konventionen föranledda
svenska lagändringarna (prop. 1909: 129, LU 44 och rskr 93). Det må här
anmärkas att 1905 års konvention i såväl fransk originaltext som svensk
översättning återfinnes såsom bilaga till Kungl. Majt:s proposition nr 100 år
1956 angående ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike.

1905 års konvention, som trädde i kraft den 27 april 1909, har i stort sett
fungerat tillfredsställande under sin snart femtioåriga giltighetstid. Vid
några tillfällen har emellertid de avtalsslutande staterna inom Haagkonfe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

rensens ram tagit upp frågan om ändringar och tillägg i konventionen. Vid
konferensens femte session år 1925 uppnåddes sålunda enighet om ett
svenskt förslag om tillägg till konventionens art. 19 rörande inräknandet
av vissa kostnader för översättning och bestyrkande i de rättegångskostnader,
som med stöd av konventionens bestämmelser kan uttagas av tappande
part i annan konventionsstat än domslandet. Detta tillägg, som för övrigt år
1927 föranledde ändrad lydelse av motsvarande interna svenska lagregler
(prop. 1927:68, L''U 20 och rskr 86), intogs senare i ett av Haagkonferensen
vid dess sjätte session år 1928 utarbetat förslag till tilläggskonvention
till 1905 års konvention. Häri hade vidare upptagits bestämmelser till
komplettering av konventionens stadganden om kostnadsfri rättshjälp samt
vissa regler om avgiftsfrihet för födelse-, ålders- och liknande intyg m. m.

Förslaget om tilläggskonvention underställdes regeringarna i de stater som
biträtt 1905 års konvention. Deras ställningstagande drog emellertid ut på
tiden, med påföljd att godkännande och ratifikation i vederbörlig ordning
ännu icke kommit till stånd vid det andra världskrigets utbrott. Under
kriget och åren närmast därefter fick av naturliga skäl planerna på en
revision av 1905 års konvention vila, men när Haagkonferensen för internationell
privaträtt efter ett mångårigt uppehåll i oktober 1951 kunde hålla
sin sjunde session, stod frågan åter på dagordningen. Den förnyade översyn,
som då ägde rum, hade främst till syfte att beakta möjligheterna av sådana
ändringar i konventionen och 1928 års förslag till tilläggskonvention att de
utanför konventionen stående länderna Irland och Storbritannien, som i
Europarådet ådagalagt sitt intresse för hithörande frågor, skulle kunna biträda
konventionen i dess blivande reviderade form.

Delegationerna från de i konferensens sjunde session deltagande sexton
länderna, däribland Sverige, kunde utan större svårigheter enas om ett förslag
till ny konvention, som i sig upptog 1928 års förslag till tilläggskonvenlion
och som i övrigt — bortsett från slutbestämmelserna — endast på ett
fåtal punkter avvek från 1905 års konvention.

Sedan flertalet av de vid sjunde sessionen företrädda staterna på nederländska
regeringens förfrågan bekräftat sin positiva inställning till den nya
konventionen, öppnades denna för undertecknande i Haag den 1 mars 1954.
Den har hittills underskrivits av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige och
Österrike. För Sveriges del skedde undertecknandet den 28 juni 1954. Fyra
av de nämnda staterna har också ratificerat konventionen, nämligen Finland,
Italien, Luxemburg och Österrike.

Konventionen är i fransk originaltext jämte översättning till svenska fogad
såsom bilaga till detta protokoll.

Vad först angår konventionens benämning, är att märka att denna behållits
oförändrad, trots att vissa nya bestämmelser avseende avgiftsfria utdrag
ur folkbokföringsregister m. in. (art. 25) otvivelaktigt faller utom civilprocessens
ram. T likhet med sina föregångare av 1896 och 1905 behandlar
den nya konventionen endast vissa begränsade delar av den internationella

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

civilprocessrätten. För att understryka detta har det ansetts lämpligt att i
den svenska översättningen alltjämt låta konventionen benämnas konvention
angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.

Konventionens trettiotre artiklar fördelar sig under sju rubriker, nämligen

I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7);

II. Bevisupptagning (art. 8—16);

III. Säkerhet för rättegångskostnader (art. 17—19);

IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24);

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister (art. 25);

VI. Bysättning (art. 26); samt

VII. Slutbestämmelser (art. 27—33).

Såsom av det anförda framgår, överensstämmer konventionen såväl till
sitt sakliga innehåll som till sin utformning i stora delar med den nu gällande
konventionen av den 17 juli 1905. Den följande redogörelsen begränsas
därför i huvudsak till de ändringar och tillägg som gjorts i konventionen
jämförd med 1905 års konvention.

I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7).

Bestämmelserna om delgivning förblir i huvudsak oförändrade. De inskränker
sig sålunda till att reglera det bistånd, myndigheterna i de fördragsslutande
staterna skall lämna varandra i delgivningsärenden, och ingriper
icke i den nationella rättens regler om formerna och sättet för behörig
delgivning.

Följande smärre ändringar har dock vidtagits.

I art. 2 har ordalydelsen ändrats i syfte att undanröja varje tvekan om att
en icke-officiell instans, som enligt de interna reglerna i ett fördragsslutande
land är behörig ombesörja delgivning, är att betrakta som behörig
också i konventionens mening. Ändringen är föranledd av ett påpekande av
den brittiska delegationen vid Haagkonferensens sjunde session att i Storbritannien
vissa advokater, de s. k. »solicitors», äger verkställa delgivning
i vissa fall.

I art. 3 har vidare som ett nytt första stycke upptagits en föreskrift att
framställning om delgivning skall vara åtföljd av delgivningshandlingen i
två exemplar. Därmed har en i praxis ej sällan tillämpad regel gjorts obligatorisk
vid delgivning enligt konventionens bestämmelser. Föreskriften har
dragit med sig en mindre jämkning av andra stycket i art. 5 angående delgivningsbevis.

Det nya stadgandet i art. 3 första stycket har tillkommit för att jämna
vägen för Storbritanniens anslutning till konventionen. För Sveriges del
kan bestämmelsen utan vidare godtagas, eftersom den är helt förenlig med
redan gällande svenska bestämmelser i kungörelsen den 30 april 1909 angående
delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och kungörelsen
den 24 november 1933 angående biträde av utrikesdepartementet
för delgivning av handlingar i utlandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

II. Bevisupptagning (art. 8—16).

Bestämmelserna i denna avdelning är helt oförändrade. I översättningen
till svenska har emellertid ordet handräckning utbytts mot bevisupptagning
eller annat uttryck med hänsyn till att det numera får anses vedertaget i
svenskt lagspråk att beteckningen handräckning endast avser åtgärder som
har exekutiv karaktär. Detta språkbruk har beaktats i de svenska lagar som
svarar mot konventionens bestämmelser i denna avdelning, nämligen lagen
den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol och lagen
samma dag om bevisupptagning vid utländsk domstol.

III. Säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi, art. 17—19).

Enligt art. 17 i 1905 års konvention må medborgare i fördragsslutande
land, som uppträder som kärande eller mellankommande part i rättegång
i annat fördragsslutande land, icke på grund av sin egenskap av utlänning
eller i följd av saknad av hemvist eller vistelseort i processlandet åläggas
att ställa borgen eller annan säkerhet under vad namn det vara må eller att
verkställa deposition för ersättning till domstol. För att vederbörande kärande
eller mellankommande part skall komma i åtnjutande av denna förmån,
måste han emellertid ha sitt hemvist i något av de fördragsslutande
länderna. Detta hemvistvillkor i art. 17 står i direkt samband med bestämmelserna
i art. 18, vari de fördragsslutande staterna förpliktat sig att på begäran
kostnadsfritt genom behörig myndighet göra domar på rättegångskostnader
verkställbara, om den ersättningspliktige i annan konventionsstat fritagits
från skyldigheten att ställa säkerhet eller verkställa deposition på grund av
bestämmelserna i konventionen eller lagstiftningen i domslandet. Dessa praktiskt
mycket viktiga bestämmelser kvarstår oförändrade i den nya konventionen.
Emellertid har i art. 32 bland slutbestämmelserna inrymts en möjlighet
för varje stat att vid undertecknande, ratifikation eller tillträde av
konventionen förbehålla sig rätten att tillämpa art. 17 endast på sådana
medborgare i andra konventionsstater som bar sin vanliga vistelseort i landet.
Skulle någon konventionsstat utnyttja denna reservationsmöjlighet, kan
den staten enligt art. 32 andra stycket icke för sina egna medborgares del
kräva en vidsträcktare tillämpning av art. 17 än som svarar mot reservationen.
Reciprocitet beträffande förpliktelserna inträder således automatiskt.

Bakgrunden till reservationsbestämmelsen i art. 32 är alt söka i Haagkonferensens
strävan att även i delta hänseende anpassa konventionsbestämmelserna
till engelsk rätt, som i fråga om cautio judicatum solvi lägger avgörande
vikt på kärandens eller intervenientens hemvist i eller utom Storbritannien
men icke på hans nationalitet.

Det bör uppmärksammas, alt reservationsrätten enligt art. 32 endast avser
art. 17. Möjligheterna till verkställighet av domar på rättegångskostnad
enligt art. 18 kvarstår således i stat, som utnyttjar reservationsrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

Reservationer enligt art. 32 skulle uppenbarligen avsevärt förringa värdet
av bestämmelserna i art. 17. Det finnes dock knappast anledning räkna
med att de stater, som redan under en lång följd av år tillämpat de identiska
reglerna i 1905 års konvention, nu skulle vilja övergå till ett mera restriktivt
system. Detta bekräftas av att förbehåll enligt art. 32 icke gjorts av
någon av de stater som hittills undertecknat och i vissa fall även ratificerat
konventionen. För Sveriges del synes sådant förbehåll icke böra komma i
fråga.

Art. 19 i konventionen ger föreskrifter om den procedur, som skall följas
av vederbörande myndighet i konventionsstat, till vilken framställning gjorts
jämlikt art. 18 om stadfästelse av beslut om rättegångskostnads gäldande.
Artikeln är i principelit hänseende oförändrad. I tredje stycket har emellertid
inskjutits några ord i syfte att klargöra hur det skall styrkas att ett åberopat
beslut är behörigen tillkommet och att det vunnit laga kraft. Vidare
har i ett nytt fjärde stycke stadgats att myndighet, som är behörig att besluta
i anledning av framställning om verkställighet, på sökandens begäran skall
fastställa de kostnader, som uppkommit till följd av de i artikelns tidigare
bestämmelser givna föreskrifterna om översättning och bestyrkande. Dessa
kostnader skall enligt stadgandet betraktas som rättegångskostnader och
sålunda kunna i likhet med dessa uttagas hos den betalningsförpliktade parten.
Såsom tidigare antytts, går denna regel tillbaka på ett svenskt initiativ
vid Haagkonferensens femte session år 1925. Motivet till regeln är att vinnande
svarande i princip bör beredas samma möjlighet att erhålla full ersättning
för sina kostnader som om domen mot den utländske käranden kunnat
bringas till verkställighet i processlandet. Vissa kostnader, förknippade med
verkställigheten utom processlandet, kan dock alltjämt komma att belasta
svaranden. Då nämligen konventionsstaternas åtagande inskränker sig till
en förpliktelse att sörja för att beslutet om rättegångskostnad förklaras verkställbart,
kommer de kostnader som eventuellt blir erforderliga för själva
exekutionen principiellt att åvila sökanden. Flera länder torde emellertid,
utan kostnad för denne, i praktiken utsträcka sin medverkan även till exekutionsstadiets
sista led.

Innehållet i de nu berörda bestämmelserna i art. 19 tredje och fjärde styckena
är täckt av 2 § och 3 § andra stycket lagen den 6 mars 1899 om verkställighet
i visst fall av utländsk domstols beslut.

IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24).

Icke heller konventionens bestämmelser om kostnadsfri rättshjälp kan
sägas ha undergått några principiella ändringar. Medborgare i en konventionsstat
skall sålunda, i likhet med vad som stadgas i 1905 års konvention,
komma i åtnjutande av kostnadsfri rättshjälp i annan konventionsstat i
samma utsträckning som gäller för dennas egna medborgare. Denna princip
har emellertid enligt ett nytt andra stycke i art. 20 gjorts tillämplig

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

även på förfarandet vid administrativ domstol i land, varest fri rättegång
inför sådan kan förekomma. I anledning härav har i första stycket av samma
artikel, som innehåller huvudregeln, införts ett tillägg till klargörande
av att denna gäller endast i civila och kommersiella rättsförhållanden till
skillnad från administrativa sådana.

Konventionsbestämmelserna innehåller inga föreskrifter om den kostnadsfria
rättshjälpens innebörd och omfattning. I detta hänseende är den nationella
lagen avgörande. Någon garanti för materiell reciprocitet ger konventionen
således icke. Endast i den mån ett konventionsland tillerkänner sina
egna medborgare fri rättshjälp, uppkommer en förpliktelse att bereda övriga
konventionsstaters medborgare samma förmåner. Under sådana förhållanden
är det givetvis ur svensk synpunkt intet som hindrar ett godkännande
av den nya bestämmelsen om kostnadsfri rättshjälp i administrativ process,
oaktat sådan förmån icke kan lämnas i administrativa mål eller ärenden i
Sverige. För svensk medborgare, som invecklas i rättegång inför administrativ
domstol i annan konventionsstat, kan å andra sidan regeln vara av stort
värde.

I art. 22 andra stycket har tillagts en bestämmelse enligt vilken den myndighet
som har att besluta över ansökan om kostnadsfri rättshjälp skall ha
rätt att för prövning av ansökningen införskaffa erforderliga kompletterande
upplysningar.

Art. 23, som helt saknar motsvarighet i 1905 års konvention, föreskriver i
första stycket att ansökan om kostnadsfri rättshjälp må översändas till vederbörande
myndighet av konsul, om sökanden själv uppehåller sig i annat
land än det där myndigheten har sitt säte. Detta förfaringssätt har, i avsaknad
av bestämmelse härom i 1905 års konvention, icke alltid accepterats i
samtliga konventionsstater.

Genom hänvisning i andra stycket i art. 23 göres åtskilliga av bestämmelserna
i konventionens avdelning II om bevisupptagning tillämpliga på översändandet
genom konsul av ansökan om kostnadsfri rättshjälp. Härav följer
bl. a. att konsuls framställning till svensk domstol skall vara avfattad på
svenska eller åtföljas av bestyrkt översättning till svenska, så framt icke särskild
överenskommelse träffats med sökandens hemland om begagnande av
annat språk. Bestämmelserna i art. 23 kan godtagas utan ändring av gällande
svensk lag om fri rättegång. Möjligen kan de ge anledning till vissa föreskrifter
i instruktionen för de svenska beskickningarna och konsulaten.

Art. 2!t motsvarar med vissa ändringar art. 23 i 1905 års konvention. Den
anger i vad mån konventionsstat är berättigad till ersättning för kostnader
för delgivning eller annan åtgärd i samband med fri rättegång i annan konvenlionsstat.
Medan art. 23 i 1905 års konvention medger ersättning för kostnader
för delgivning eller bevisupptagning i särskilt begärd form samt för
vittnen eller sakkunniga, begränsar art. 24 i 1954 års konvention ersättningsrätten
till att gälla endast kostnader för sakkunniga. Jämförda med de eljest
enligt art. 7 och 16 för delgivning och bevisupptagning gällande kostnadsföreskrifterna
innebär bestämmelserna i art. 24 ett ytterligare avskrivande av krav

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

samverkande stater emellan. Av artikelns ordalydelse framgår knappast med
tillbörlig klarhet, huruvida bestämmelserna endast avser åtgärder föranledda
av den som beviljats fri rättegång, eller om de också är tillämpliga exempelvis
på vittnesförhör föranlett av hans motpart. Sammanhanget liksom förarbetena
till artikeln tyder emellertid på att bestämmelserna endast syftar på
rättshjälp lämnad på begäran av den part som beviljats fri rättegång. Med
denna tolkning föranleder bestämmelserna ingen ändring av gällande svenska
kostnadsföreskrifter i 1909 års kungörelse angående delgivning av handling
på begäran av utländsk myndighet. Även såvitt angår kostnader i
Sverige i samband med bevisupptagning, finnes täckning för artikelns stadgande,
nämligen i 10 § lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt
utländsk domstol.

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister.

I denna avdelning, som endast upptar art. 25, stadgas att utdrag ur konventionsstats
folkbokföringsregister skall utlämnas avgiftsfritt till medellös
medborgare tillhörande annan konventionsstat under förutsättning att
registerstatens egna medborgare i motsvarande situation skulle vara befriade
från avgift. Även i detta avseende gäller således principen om nationell behandling.
Såsom ytterligare en förmån för medellösa av denna kategori föreskrives,
att konventionsstats diplomatiska eller konsulära tjänstemän icke
må uttaga någon avgift för legalisering av handling, som den medellöse kan
behöva för ingående av äktenskap.

Ur svensk synpunkt kan det endast betraktas som en vinning att genom
dessa föreskrifter medellösa svenska medborgare i utlandet tillförsäkras en
förmån, som utländska medborgare i Sverige redan åtnjuter till följd av att
de åldersbetyg m. in., som svenska pastorsämbeten utfärdar i egenskap av
kyrkobokföringsmyndighet, är avgiftsfria. Bestämmelserna om legalisering
utan avgift i vissa fall kommer att beaktas vid en nu pågående översyn
av gällande förordning om expeditionsavgifter vid beskickningar och konsulat.

VI. Bysättning (art. 26).

Bestämmelsen om bysättning i art. 24 i 1905 års konvention kvarstår oförändrad
i den nya konventionen såsom art. 26. Anledningen till att denna till
synes förlegade regel bibehållits är, att lagstiftningen i åtminstone ett av de
länder, som kan förväntas ansluta sig till konventionen, medger, att försumlig
gäldenär tages i fängsligt förvar, och därvid skiljer mellan egna medborgare
och utlänningar till de senares nackdel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

VII. Slutbestämmelser.

Av slutbestämmelserna har redan förut berörts den i art. 32 medgivna
rätten för fördragsslutande stat att genom reservation begränsa tillämpningen
av reglerna i art. 17 om frihet från skyldigheten att i vissa fall ställa säkerhet
i rättegång.

Enligt art. 27 skall konventionen stå öppen för undertecknande och ratifikation
av de stater, som var företrädda vid Haagkonferensens sjunde session
år 1951, nämligen, förutom de tolv förut nämnda som redan undertecknat
konventionen, Japan, Spanien, Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland och Jugoslavien. Sistnämnda stat representerades vid sessionen endast
av en observatör men torde likväl, enligt vad som framgår av konferensprotokollen,
i detta hänseende böra likställas med övriga stater.

I art. 28 stadgas, att konventionen skall träda i kraft den sextionde dagen
efter det att det fjärde ratifikationsinstrumentet deponerats. För stat, som
ratificerar konventionen senare, inträffar ikraftträdandet den sextionde dagen
efter statens egen deposition.

Konventionen skall jämlikt art. 29 ersätta 1905 års konvention, såvitt gäller
förhållandet mellan stater som ratificerat den nya konventionen. Detta
innebär att 1905 års konvention, förutsatt att den icke uppsäges, kommer att
förbli tillämplig i viss utsträckning, så länge någon av dess parter står
utanför 1954 års konvention.

Art. 30 innehåller bestämmelser om hur fördragsslutande stat kan göra
konventionen tillämplig på område utanför moderlandet. Annan fördragsslutande
stal kan genom anmälan i viss ordning förhindra, att åtgärderna
för inlemmandet av sådant område i konventionens tillämpningsområde får
någon verkan för dess del.

En annan princip gäller enligt art. 31, därest stat, som icke var representerad
vid Haagkonferensens sjunde session, önskar tillträda konventionen.
Sådant tillträde förutsätter medgivande från samtliga konventionsstaters
sida. Medgivandet behöver dock icke lämnas i positiv form utan anses föreligga,
om invändning mot tillträdet icke anmälts inom en frist av sex månader
efter det att nederländska regeringen tillkännagivit, att tillträdesdokument
deponerats.

I art. 33 fastställes slutligen, att konventionen till en början skall gälla i
fem år och därefter förlängas för fem år i sänder, om uppsägning icke mellankommer.
Uppsägning får endast verkan såvitt gäller den stat som verkställt
densamma.

Beträffande slutbestämmelserna skall här endast framhållas, att det fjärde
ratifikationsinstrumentet deponerats hos nederländska utrikesministeriet
den 11 februari 1957 och att följaktligen konventionen med tillämpning av
art. 28 träder i kraft den 12 april 1957 mellan de fyra först ratificerande staterna.

Konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hö -

Kungl. Maj:ts proposition nr t63 år 1957

rande ämnen utgör, som framgått av den tidigare redogörelsen, endast en
reviderad version av den konvention av den 17 juli 1905 i samma ämnen,
som i snart femtio år på ett i huvudsak tillfredsställande sätt reglerat ett ur
det praktiska rättslivets synpunkter viktigt område. De ändringar och tillägg
som gjorts är alla av den art, att Sverige kan biträda konventionen utan ändring
av gällande svenska lagar och med endast obetydliga jämkningar i hithörande
administrativa författningar. Samtidigt representerar den nya konventionen
vissa framsteg mot ett ytterligare förbättrat samarbete mellan
konventionsstaterna på den internationella rättshjälpens område.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda
konventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Axel Edelstam

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

Bilaga

Översättning

Convention relative å la procédure
civile

Les Etats signataires de la présente
Convention:

Désirant apporter å la Convention
du 17 juillet 1905, relative å la procédure
civile, les améliorations suggérées
par 1’expérience;

Ont résolu de conclure une nouvelle
Convention å cet effet et sont convenus
des dispositions suivantes :

I. Communication d’actes judieiaires
et extrajudiciaires

Article ler

En matiére civile ou commerciale,
les significations d’actes å destination
de personnes, se trouvant å 1’étranger,
se feront dans les Etats contractants,
sur une demande du consul de l’Etat
requérant, adressée å l’autorité qui
sera désignée par l’Etat requis. La
demande, contenant 1’indication de
1’autorité de qui émane l’acte transmis,
le nom et la qualité des parties,
1’adresse du destinataire, la nature
de l’acte dont il s’agit, doit étre rédigée
dans la langue de l’autorité requise.
Cette autorité enverra au consul
la piéce prouvant la signification
ou indiquant le fait qui Pa empéchée.

Toutes les difficultés, qui s’éléveraient
å 1’occasion de la demande du
consul, seront réglées par la voie
diplomatiquc.

Konvention angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen

Denna konventions signatärmakter,

vilka önska i konventionen den 17
juli 1905 angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen göra av erfarenheten
påkallade förbättringar,

ha beslutat att för detta ändamål
avsluta en ny konvention och ha
överenskommit om följande bestämmelser: I.

Delgivning av rättegångshandlingar
och andra handlingar

Artikel 1

I fråga om delgivning av handlingar,
vilka angå rättsförhållanden av civil
eller kommersiell natur och äro
avsedda att tillställas i utlandet vistande
personer, skall för de fördragsslutande
staterna gälla, att då begäran
om sådan delgivning framställes
av konsuln för den stat, å vars sida
delgivningen önskas, hos myndighet,
som angives av den stat, där begäran
framställes, denna begäran skall efterkommas.
Framställningen skall
angiva, av vilken myndighet handlingen
utfärdats, parternas namn och
ställning, mottagarens adress samt
beskaffenheten av den handling, varom
fråga är; och skall framställningen
vara avfattad på det språk, som
brukas av den myndighet, hos vilken
framställningen sker. Samma
myndighet har sedermera att till konsuln
överlämna den handling, som
utvisar att delgivning skett eller anger
det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning
av sådan framställning uppstått,
skall utjämnas på diplomatisk
väg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

Chaque Etat contractant peut déclarer,
par une communication adressée
aux autres Etats contractants, qu’il
entend que la demande de signification
å faire sur son territoire, contenant
les mentions indiquées å 1’alinéa
ler, lui soit adressée par la voie
diplomatique.

Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour admettre
la communication directe
entre leurs autorités respectives.

Article 2

La signification se fera par les
soins de 1’autorité compétente selon
les lois de l’Etat requis. Cette autorité,
sauf les cas prévus dans 1’article 3,
pourra se borner å effectuer la signification
par la remise de 1’acte au
destinataire qui 1’accepte volontairement.

Article 3

La demande sera accompagnée de
l’acte å signifier en double exemplaire.

Si l’acte å signifier est rédigé, soit
dans la langue de 1’autorité requise,
soit dans la langue convenue entre les
deux Etats intéressés, ou s’il est accompagné
d’une traduction dans l’une
de ees langues, 1’autorité requise, au
cas ou le désir lui en serait exprimé
dans la demande, fera signifier l’acte
dans la forme prescrite par sa législation
intérieure pour 1’exécution de
significations analogues, ou dans une
forme spéciale, pourvu qu’elle ne soit
pas contraire å cette législation. Si un
pareil désir n’est pas exprimé, 1’autorité
requise cherchera d’abord å effectuer
la reinise dans les termes de
l’article 2.

Sauf entente contraire, la traduction,
prévue dans Falinéa précédent,

Det står envar av de fördragsslutande
staterna fritt att i särskilt till
de övriga riktat meddelande påfordra,
att översändandet av sådana framställningar
om delgivning inom dess
område, vilka i första stycket omtalats,
skall ske på diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser innefatta
ej hinder för två fördragsslutande
stater att överenskomma, att direkt
skriftväxling mellan myndigheterna
i de båda staterna må ske.

Artikel 2

Delgivningen skall verkställas genom
försorg av den myndighet, som
är behörig därtill enligt lagen i den
stat som mottagit framställningen.
Denna myndighet kan, utom i fall
som i artikel 3 avses, inskränka sig
till att verkställa delgivningen genom
handlingens överlämnande till adressaten,
såvitt denne frivilligt mottager
den.

Artikel 3

Framställningen skall vara åtföljd
av delgivningshandlingen i två exemplar.

Om delgivningshandlingen är avfattad
antingen på det språk, som
brukas av den myndighet, hos vilken
begäran om delgivningen skett, eller
på ett mellan vederbörande stater
överenskommet språk eller om handlingen
är åtföljd av en översättning
till ettdera av dessa språk, skall den
anmodade myndigheten, såvitt önskan
härom uttalats i den gjorda
framställningen, låta delgiva handlingen
i den form, som för verkställande
av liknande delgivning är föreskriven
av lagen i den stat, myndigheten
tillhör, eller i en särskild form,
så vitt den icke strider mot samma
lag. Har en sådan önskan icke uttryckts,
skall myndigheten först söka
verkställa delgivningen på sätt i artikel
2 föreskrivits.

Så vitt ej annat överenskommits
skall riktigheten av den i föregående

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

sera certifiée conforme par l’agent
diplomatique ou consulaire de 1’Etat
requérant ou par un traducteur assermenté
de l’Etat requis.

Article 4

L’exécution de la signification, prévue
par les articles 1, 2 et 3, ne pourra
étre refusée que si l’Etat, sur le territoire
duquel elle devrait étre faite,
la juge de nature å porter atteinte å
sa souveraineté ou ä sa sécurité.

Article 5

La preuve de la signification se fera
au moyen, soit d’un récépissé daté et
légalisé du destinataire, soit d’une
attestation de 1’autorité de l’Etat requis,
constatant le fait, la forme et
la date de la signification.

Le récépissé ou 1’attestation doit se
trouver sur l’un des doubles de 1’acte
ä signifier ou y étre annexé.

Article &

Les dispositions des articles qui
précédent ne s’opposent pas:

1°. å la faculté d’adresser directeinent,
par la voie de la poste, des actes
aux intéressés se trouvant å
1’étranger;

2°. ä la faculté, pour les intéressés,
de faire faire des significations directement,
par les soins des officiers ministériels
ou des fonctionnaires compétents
du pays de destination;

3°. å la faculté, pour chaque Efat,
de faire faire directement, par les
soins de ses agents diplomatiques ou
consulaircs, les significations destinées
aux personnes se trouvant å
1’étranger.

Dans chacun de ees cas, la faculté

stycke omförmälda översättningen vara
bestyrkt av diplomatisk eller konsulär
företrädare för den stat, från
vars sida delgivningen begärts, eller
av edsvuren översättare i den stat, där
delgivningen skall ske.

Artikel 4

Verkställandet av delgivning, varom
i artiklarna 1, 2 och 3 förmäles,
kan icke förvägras, med mindre den
stat, inom vars område den skall äga
rum, anser den vara av beskaffenhet
att kränka dess suveränitet eller medföra
fara för dess säkerhet.

Artikel 5

Såsom bevis om delgivningen skall
gälla antingen ett av mottagaren utfärdat,
daterat och legaliserat mottagningsbevis
eller ett intyg av myndigheten
i den stat, där framställningen
blivit gjord, utvisande att delgivning
ägt rum, formen under vilken
den skett, samt dagen för delgivningen.

Mottagningsbeviset eller intyget
skall åsättas det ena exemplaret av
delgivningshandlingen eller vidfogas
detta.

Artikel 6

Genom förestående bestämmelser
göres ej inskränkning i:

1. befogenheten att översända handlingar
med posten direkt till vederbörande
i utlandet;

2. befogenheten för vederbörande
alt låta verkställa delgivning omedelbart
genom kompetenta myndigheter
i det land, där delgivningen skall
ske;

3. befogenheten för varje stat att
låta verkställa delgivning av handlingar
med i utlandet befintliga personer
genom sina egna diplomatiska
eller konsulära tjänstemän.

I varje av dessa fall består en be -

Kungi. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

prévue n’existe que si des Conventions
intervenues entre les Etats intéressés
1’admettent ou si, å défaul de
Conventions, l’Etat, sur le territoire
duquel la signification doit étre faite,
ne s’y oppose pas. Cet Etat ne pourra
s’y opposer lorsque, dans les cas de
1’alinéa ler, numéro 3, 1’acte doit étre
signifié sans contrainte å un ressortissant
de l’Etat requérant.

Artide 7

Les significations ne pourront donner
lieu au remboursement de taxes
ou de frais de quelque nature que ce
soit.

Toutefois, sauf entente contraire,
l’Etat requis aura le droit d’exiger de
1’Etat requérant le remboursement
des frais occasionnés par 1’intervention
d’un officier ministériel ou par
l’emploi d’une forme spéciale dans
les cas de 1’article 3.

II. Commissions rogatoires
Article 8

Eu matiére civile ou commerciale,
1’autorité judiciaire d’un Etat contractant
pourra, conformément aux
dispositions de sa législation, s’adresser,
par commission rogatoire, å l’autorité
compétente d’un autre Etat contractant
pour lui demander de faire,
dans son ressort, soit un acte d’instruction,
soit d’autres actes judiciaires.

Article 9

Les commissions rogatoires seront
transmises par le consul de l’Etat requérant
å 1’autorité qui sera désignée
par l’Etat requis. Cette autorité enverra
au consul la piéce constatant
l’exécution de la commission rogatoire
ou indiquant le fait qui en a

fogenhet endast, då mellan vederbörande
stater avslutade överenskommelser
sådant medgiva eller då, i
brist av sådan överenskommelse, den
stat, på vars område delgivningen
skall ske, icke motsätter sig densamma.
Denna stat kan icke motsätta sig
delgivningen, då i det fall, som här
ovan under 3. avses, handlingen utan
användande av tvångsmedel skall tillställas
en medborgare i den stat, från
vars sida delgivningen önskas.

Artikel 7

För delgivningar få icke utkrävas
avgifter av något som helst slag.

Dock skall, där ej annat överenskommits,
den stat, hos vilken begäran
om delgivning framställts, äga att av
den stat, som begärt delgivningen, utkräva
ersättning för kostnader, som
föranletts av stämningsmäns medverkan
vid delgivningen eller användandet
av en särskild form i fall, som i
artikel 3 omförmälts.

II. Bevisupptagning
Artikel 8

I mål eller ärende av civil eller
kommersiell natur äger judiciell myndighet
i eu av de fördragsslutande
staterna att, med iakttagande av bestämmelserna
i landets lag, hos behörig
myndighet i en annan av dessa
stater göra framställning om vidtagande
av åtgärder till utredning i
målet eller ärendet eller av andra till
dess behandling hörande åtgärder.

Artikel 9

Dylik framställning skall av konsuln
för den stat, från vars sida framställningen
skett, överlämnas till
myndighet som angives av den stat,
där framställningen göres. Denna
myndighet har sedermera att till konsuln
överlämna den handling, som ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

empéché 1’exécution.

Toutes les difficultés, qui s’éléveraient
å 1’occasion de cette transmission,
seront réglées par la voie diplomatique.

Chaque Etat contractant peut déclarer,
par une communication adressée
aux autres Etats contractants,
qu’il entend que les commissions rogatoires,
å exécuter sur son territoire,
lui soient transmises par la voie diplomatique.

Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour admettre
la transmission directe des
commissions rogatoires entre leurs
autorités respectives.

Article 10

Sauf entente contraire, la commission
rogatoire doit étre rédigée, soit
dans la langue de 1’autorité requise,
soit dans la langue convenue enlre
les deux Etats intéressés, ou bien elle
doit étre accompagnée d’une traduction,
faite dans une de ees langues et
certifiée conforme par un agent diplomatique
ou consulaire de 1’Etat requérant
ou par un tradueteur assermenté
de l’Etat requis.

Article 11

L’autorité judiciaire, å laquelle la
cominission rogatoire est adressée,
sera obligée d’y satisfaire en usant
des mémes moyens de contrainte que
pour 1’exccution d’une commission
des autorités de 1’Etat requis ou d’une
demande formée ä cet effet par une
parlic intéressée. Ces moyens de contrainte
ne son t pas nccessairement
employés, s’il s’agit de la comparulion
des parties en cause.

L’autorité requérante scra, si elle

visar att åtgärden vidtagits eller anger
det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning
av sådan framställnings överlämnande
uppstått, skall utjämnas
på diplomatisk väg.

Det står envar av de fördragsslutande
staterna fritt att i särskilt till
de övriga riktat meddelande påfordra,
att översändandet av framställningar
om åtgärder, som skola vidtagas
inom dess område, skall ske på
diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser utgöra
ej hinder för två fördragsslutande
stater att överenskomma, att framställningar
må direkt växlas mellan
myndigheterna i de båda staterna.

Artikel 10

Så framt ej annorlunda avtalats,
skall framställningen vara avfattad
antingen på del språk, som brukas av
myndighet, till vilken den är ställd,
eller på ett mellan vederbörande stater
överenskommet språk eller ock
skall framställningen vara åtföljd av
en översättning till ettdera av dessa
språk, vilken översättning blivit till
riktigheten bestyrkt av diplomatisk
eller konsulär företrädare för den
stat, varifrån framställningen kommit,
eller av edsvuren översättare i
den stat, där framställningen skett.

Artikel It

Den judiciella myndighet, hos vilken
framställningen blivit gjord, är
skyldig att efterkomma denna med
användande av samma tvångsmedel,
som då fråga är om likartad framställning
från annan myndighet i den
stat, förstnämnda myndighet själv
tillhör, eller eu begäran, som för dylikt
ändamål gjorts av cn part. Dock
skall skyldighet ej föreligga alt använda
dessa tvångsmedel i fråga om
parts inställelse.

Därest den myndighet, av vilken

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

le demande, informée de la dale et
du lieu ou il sera procédé å la mesure
sollicitée, afin que la partie intéressée
soit en état d’y assister.

L’exécution de la commission rogatoire
ne pourra étre refusée que:

1°. si 1’authenticité du document
n’est pas établie;

2°. si, dans l’Etat requis, l’exécution
de la commission rogatoire ne
rentre pas dans les attributions du
pouvoir judiciaire;

3°. si 1’Etat, sur le territoire duquel
1’exécution devrait avoir lieu, la juge
de nature å porter atteinte å sa souveraineté
ou å sa sécurité.

Article 12

En cas d’incompétence de 1’autorité
requise, la commission rogatoire sera
transmise d’office å 1’autorité judiciaire
compétente du méme Etat, suivant
les régles établies par la législation
de celui-ci.

Article 13

Dans tous les cas ou la commission
rogatoire n’est pas exécutée par l’autorité
requise, celle-ci en informera
immédiatement 1’autorité requérante,
en indiquant, dans le cas de 1’article
11, les raisons pour lesquelles l’exécution
de la commission rogatoire a
été refusée et, dans le cas de 1’article
12,1’autorité å laquelle la commission
est transmise.

Article 14

L’autorité judiciaire, qui procéde å
1’exécution d’une commission rogatoire,
appliquera les lois de son pays,
en ce qui concerne les formes å
suivre.

framställningen gjorts, så påfordrar,
skall den underrättas om tiden och
platsen för den åtgärd, som i anledning
av framställningen skall äga
rum, på det att part, som så önskar,
må bliva i tillfälle att närvara.

Vidtagandet av den begärda åtgärden
kan förvägras endast,

1. om handlingens äkthet icke blivit
styrkt;

2. om i den stat, till vilken framställningen
skett, utförandet av den
begärda åtgärden icke tillkommer
dömande myndighet;

3. om den stat, inom vars område
åtgärden skall verkställas, anser den
vara av beskaffenhet att kränka dess
suveränitet eller medföra fara för
dess säkerhet.

Artikel 12

Därest den myndighet, till vilken
framställningen blivit gjord, icke är
behörig att vidtaga den begärda åtgärden,
skall framställningen, i enlighet
med gällande bestämmelser, på
tjänstens vägnar översändas till behörig
judiciell myndighet i samma stat.

Artikel 13

I alla de fall, då den begärda åtgärden
icke vidtagits av den myndighet,
till vilken framställningen blivit
gjord, åligger det denna myndighet
att omedelbart därom underrätta den
myndighet, från vilken framställningen
utgått, samt tillika angiva,
därest sådant fall är för handen, som
i artikel 11 avses, de skäl, på grund
varav åtgärdens vidtagande förvägrats,
samt i fall, som i artikel 12 omtalas,
till vilken myndighet framställningen
blivit översänd.

Artikel 14

Den judiciella myndighet, som vidtager
den begärda åtgärden, skall
därvid i fråga om de former, som
böra iakttagas, tillämpa sitt eget lands
lagar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

Toutefois, il sera déféré å la demande
de 1’autorité requérante, tendant
å ce qu’il soit procédé suivant
une forme spéciale, pourvu que cette
forme ne soit pas contraire å la législation
de l’Etat requis.

Artide 15

Les dispositions des artides qui
précédent n’excluent pas la faculté,
pour chaque Etat, de faire exécuter
directexnent, par ses agents diplomatiques
ou consulaires, les commissions
rogatoires, si des Conventions
intervenues entre les Etats intéressés
1’admettent ou si l’Etat, sur le territoire
duquel la commission rogatoire
doit étre exécutée, ne s’y oppose pas.

Artide 16

L’exécution des commissions rogatoires
ne pourra donner lieu au remboursement
de taxes ou de frais, de
quelque nature que ce soit.

Toutefois, sauf entente contraire,
l’Etat requis aura le droit d’exiger de
1’Etat requérant le remboursement
des indemnités payées aux témoins
ou aux experts, ainsi que des frais occasionnés
par 1’intervention d’un officier
ministériel, rendue nécessaire
parce que les témoins n’ont pas comparu
volontairement, ou des frais resultat
de 1’application éventuelle de
1’article 14, alinéa 2.

in. Caution judicatum sol vi
Artide 17

Dock skall, där användning av en
viss form begärts av den myndighet,
som gjort framställningen, denna
form iakttagas, så framt den icke
strider mot lagen! i det land, till vilket
framställningen skett.

Artikel 15

Genom bestämmelserna i förestående
artiklar upphäves icke den befogenhet,
som kan tillkomma stat, att
låta begärda åtgärder vidtagas direkt
av dess diplomatiska eller konsulära
tjänstemän, om antingen detta tillvägagångssätt
är genom fördrag mellan
vederbörande stater medgivet, eller
den stat, på vars område åtgärden
skall verkställas, icke motsätter sig
dess vidtagande.

Artikel 16

För vidtagande av begärda åtgärder
få icke utkrävas avgifter av något
som helst slag.

Dock skall, där ej annat överenskommits,
den stat, där åtgärd begärts,
äga att av den stat, varifrån
framställningen skett, utkräva ersättning
för vad till vittnen eller sakkunniga
blivit utbetalt ävensom för kostnader,
som föranletts av stämningsmäns
medverkan vid delgivning, när
sådan påkallats därav att vittnen icke
frivilligt inställt sig, eller för kostnader,
som uppstått då bestämmelsen i
artikel 14 andra stycket kommit till
användning.

III. Säkerhet för rättegångskostnader
Artikel 17

Aucune caution ni dépöt, sous Där medborgare i en av de förquelque
dénomination que ce soit, ne dragsslutande staterna, med hemvist
peut étre imposé, å raison, soit de i någon av dem, är kärande eller
leur qualité cTétrangers, soit du de- mellankommande part vid domstol i
faut de domicile ou de résidence en annan av dessa stater, må han
dans le pays, aux nationaux d’un des icke, på grund av sin egenskap av utletats
contractants, ayant leur domi- länning eller i följd av saknaden av
2 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

cile dans l’un de ees Etats, qui seront
demandeurs ou intervenants devant
les tribunaux d’un autre de ees Etats.

La méme régle s’applique au versement,
qui serait exigé des demandeurs
ou intervenants, pour garantir
les frais judiciaires.

Les Conventions, par lesquelles des
Etats contractants auraient stipulé
pour leurs ressortissants la dispense
de la caution judicatum solvi ou du
versement des frais judiciaires sans
condition de domicile, continueront
å s’appliquer.

Article 18

Les condamnations aux frais et dépens
du procés, prononcées dans un
des Etats contractants contre le demandeur
ou 1’intervenant dispensé de
la caution, du dépöt ou du versement
en vertu, soit de 1’article 17,
alinéas 1 et 2, soit de la loi de l’Etat
ou 1’action est intentée, seront, sur
une demande, faite par la voie diplomatique,
rendues gratuitement
exécutoires par 1’autorité compétente,
dans chacun des autres Etats contractants.

La méme régle s’applique aux décisions
judiciaires par lesquelles le
montant des frais du procés est fixé
ultérieurement.

Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour permettre
que la demande d’exequatur
soit aussi faite direetement par la
partie intéressée.

Article 19

Les décisions relatives aux frais et
dépens seront déclarées exécutoires
sans entendre les parties, mais sauf

hemvist eller vistelseort inom landet,
förpliktas att ställa borgen eller annan
säkerhet, under vad namn det
vara må.

Detsamma skall gälla med avseende
å skyldighet, som kan åligga kärande
eller mellankommande part, att
verkställa deposition till täckande av
ersättning, vilken skall utgå till domstolen.

Konventioner, varigenom mellan
särskilda fördragsslutande stater
överenskommits, att medborgare i det
ena landet skola, oavsett deras hemvist,
i det andra vara befriade från
att ställa säkerhet för rättegångskostnader
eller att nedsätta penningar till
täckande av ersättning åt domstol,
skola fortfarande gälla.

Artikel 18

Har i en av de fördragsslutande
staterna kärande eller mellankommande
part, som antingen på grund
av bestämmelserna i artikel 17 ''första
och andra styckena eller i följd av lagen
i den stat, där rättegång varit anhängiggjord,
är fritagen från att ställa
säkerhet eller verkställa deposition,
varom ovan sagts, dömts att betala
rättegångskostnader, skall på
därom i diplomatisk väg gjord framställning
denna dom i envar av de
övriga fördragsslutande staterna kostnadsfritt
göras av därtill behörig
myndighet verkställbar.

Samma regel gäller med avseende
å domstolsbeslut, varigenom rättegångskostnadernas
belopp blivit senare
bestämt.

Förestående bestämmelser innefatta
icke hinder för två fördragsslutande
stater att överenskomma, att begäran
att erhålla förordnande om
verkställighet även må kunna framställas
direkt av part.

Artikel 19

Beslut angående rättegångskostnader
skall utan parternas hörande förklaras
verkställbart, men skall den

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

recours ultérieur de la partie condamnée,
conformément ä la législation du
pays ou l’exécution est poursuivie.

L’autorité, compétente pour statuer
sur la demande d’exequatur, se
bornera ä examiner:

1°. si, d’aprés la loi du pays ou la
condamnation a été prononcée, l’expédition
de la décision réunit les conditions
nécessaires ä son authenticité; 2°.

si, d’aprös la méme loi, la décision
est passée en force de chose
jugée;

3°. si le dispositif de la décision
est rédigé, soit dans la langue de
1’autorité requise, soit dans la langue
convenue entre les deux Etats intéressés,
ou bien s’il est accompagné
d''une traduction, faite dans une de
ees langues et, sauf entente contraire,
certifiée conforme par un agent diplomatique
ou consulaire de l’Etat requérant
ou par un tradueteur assernienté
de 1’Etat requis.

Pour satisfaire aux conditions, prescrites
par 1’alinéa 2, numéros 1 et
2, il suffira, soit d’une déclaration de
1’autorité compétente de l’Etat requérant
constatant que la décision
est passée en force de chose jugée,
soit de la présentation des piéces dument
légalisées de nature å établir
que la décision est passée en force de
chose jugée. La compétence de l’autorité
ci-dessus mentionnée sera, sauf
entente contraire, certifiée par le ])lus
haut fonetionnaire préposé å l’administration
de la Justice dans 1’Elat requérant.
La déclaration et le certificat,
dont il vient d’étre parlé doivent
étre rédigés ou traduits conformcment
å la régle contenue dans l’alinéa
2, numéro 3.

L’autorité, compétente pour staluer
sur la demande d’exequatur, évalucra,
j)ourvu que la partie le demande
en méme temps, le montant des
frais d’attestation, de traduction cl

dömda parten äga den rätt till klagan,
som lagen i det land, där verkställigheten
sökes, medgiver honom.

Myndighet, som är behörig att ber
sluta i anledning av framställd begäran
om erhållande av verkställighet,
skall inskränka sig att undersöka:

1. om, enligt lagen i det land, där
domen blivit meddelad, den handling,
på grund varav verkställigheten sökes,
uppfyller för dess formella giltighet
uppställda villkor;

2. om enligt samma lag domen
vunnit laga kraft;

3. om den del av domen, som innefattar
själva åläggandet, är avfattad
antingen på det språk, som brukas
av den myndighet, hos vilken
verkställighet sökes, eller på ett mellan
vederbörande stater överenskommet
språk eller ock är åtföljd av en
översättning till ett av dessa språk,
vilken, så vitt ej annorlunda avtalats,
blivit till riktigheten bestyrkt av
diplomatisk eller konsulär företrädare
för den stat, varifrån framställningen
härrör, eller av edsvuren
översättare i den stat, där verkställigheten
sökes.

Såsom bevis att de i andra stycket
under 1. och 2. uppställda förutsättningarna
äro uppfyllda skall gälla
antingen av behörig myndighet i den
stat, varifrån framställningen härrör,
utfärdad förklaring att domen vunnit
laga kraft, eller vederbörligen legaliserade
handlingar av vilka framgår
att beslutet vunnit laga kraft.
Förenämnda myndighets behörighet
skall, så fraint ej annorlunda avtalats,
vara intygad av den högsta myndigheten
inom justitieförvaltningen i
samma stat. Bevis och intyg, varom
nu nämnts, måste vara avfattade eller
översatta enligt bestämmelsen under
3. i andra stycket här ovan.

Den myndighet, som är behörig att
besluta i anledning av framställd begäran
om erhållande av verkställighet,
skall, för så vitt parten samtidigt
så begär, fastställa det belopp, till

Rungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

de légalisation visés å 1’alinéa 2, numéro
3. Ces frais seront considérés
comme des frais et dépens du procés.

IV. Assistance judiciaire gratuite
Article 20

En matiére civile et commerciale,
les ressortissants de chacun des Etats
contractants seront admis dans tous
les autres Etats contractants au bénéfice
de l’assistance judiciaire gratuite,
comme les nationaux eux-mémes, en
se comformant å la législation de
1’Etat ou 1’assistance judiciaire gratuite
est réclamée.

Dans les Etats ou existe 1’assistance
judiciaire en matiére administrative,
les dispositions, édictées dans
1’alinéa ci-dessus, s’appliqueront également
aux affaires, portées devant
les tribunaux compétents en cette
matiére.

Article 21

Dans tous les cas, le certificat ou
la déclaration d’indigenee doit étre
délivré ou regue par les autorités de
la résidence iiabituelle de 1’étranger,
ou, å défaut de celles-ci, par les autorités
de sa résidence actuelle. Dans le
cas ou ces derniéres autorités n’appartiendraient
pas å un Etat contractant
et ne recevraient pas ou ne délivreraient
j)as des certificats ou des
déclarations de cette nature, il suffira
d’un certificat ou d’une déclaration
délivré ou recue par un agent diplomatique
ou consulaire du pays auquel
1’étranger appartient.

Si le requérant ne réside pas dans
le pays ou la demande est formulée,
le certificat ou la déclaration d’indigence
sera légalisé gratuitement par
un agent diplomatique ou consulaire
du pays ou le document doit étre produit.

vilket kostnaderna för översättning
och bestyrkande, som avses i andra
stycket under 3., prövas uppgå. Dessa
kostnader skola anses som rättegångskostnad.

IV. Kostnadsfri rättshjälp
Artikel 20

I rättsförhållanden av civil eller
kommersiell natur skall medborgare
i fördragsslutande stat äga att i annan
fördragsslutande stat, med iakttagande
av dess lag, åtnjuta samma
förmåner beträffande kostnadsfri
rättshjälp som tillkomma sistnämnda
stats egna medborgare.

I stat, där rättshjälp förekommer
i mål och ärenden av administrativ
natur, skola bestämmelserna i föregående
stycke tillämpas jämväl vid
handläggningen av sådana mål och
ärenden inför därtill behörig domstol.

Artikel 21

I fråga om utlännings medellöshet
skall i varje fall bevis utfärdas eller
förklaring upptagas av myndighet i
hans vanliga vistelseort eller, om han
ej har fast bostad, av myndighet å
den ort, där han för tillfället uppehåller
sig. I det fall att dessa myndigheter
tillhöra annan stat än någon
av de fördragsslutande och av dem
dylika bevis ej utfärdas eller förklaringar
upptagas, må av diplomatisk
eller konsulär företrädare för det
land, utlänningen tillhör, utfärdat bevis
eller upptagen förklaring tillerkännas
vitsord.

Om sökanden icke uppehåller sig
i det land, där rättshjälpen begäres,
skall beviset eller förklaringen om
hans medellöshet utan avgift legaliseras
av diplomatisk eller konsulär företrädare
för det land, i vilket handlingen
skall företes.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

Artide 22

L’autorité, compétente pour délivrer
le certificat ou recevoir la déclaration
d’indigence, pourra prendre des
renseignements sur la situation de
fortune du requérant auprés des autorités
des autres Etats contractants.

L’autorité, chargée de statuer sur
la demande d’assistance judiciaire
gratuite, conserve, dans les limites de
ses attributions, le droit de contröler
les certificats, déclarations et renseignements
qui lui sont fournis et de se
faire donner, pour s’éclairer suffisamment,
des informations complémentaires.

Article 23

Lorsque 1’indigent se trouve dans
un pays autre que celui, dans lcquel
1’assistance judiciaire gratuite doit
étre demandée, sa demande tendant
å obtenir 1’assistance judiciaire, accompagnée
des certificats, déclarations
d’indigence et, le cas échéant,
d’autres piéces justificatives, utilcs å
1’instruction de la demande, pourra
étre transmise, par le consul de son
pays, å 1’autorité compétente pour
statuer sur ladite demande, ou ä l’autorité
désignée par 1’Etat ou la demande
doit étre instruite.

Les dispositions, contenues dans
l’article 9, alinéas 2, 3 et 4 et dans
les artides 10 et 12 ci-dessus concernant
les commissions rogatoires, sont
applicables ä la transmission des requétes
en obtention de l’assistancc
judiciaire gratuite et de leurs annexes.

Article 24

Si le bénéfice de 1’assistance judiciaire
a été accordé å un ressortissant
d’un des Etats contractants, les
significations, quellc qu’en soit la
fornie, relatives ä son procés, et qui
seraient a faire dans un autre de ees
Etats, ne donneront lieu å aucun
remboursement de frais par 1’Etat rcquérant
it 1’Etat requis.

Artikel 22

Myndighet, som äger utfärda fattigdomsbevis
eller upptaga förklaring
om medellöshet, kan hos myndigheter
i övriga fördragsslutande stater
inhämta upplysningar angående sökandens
förmögenhetsvillkor.

Den myndighet, vilken det åligger
att besluta över gjord ansökning om
kostnadsfri rättshjälp, bibehåller
inom gränsen för sin behörighet rätten
att pröva de bevis, förklaringar
och upplysningar, vilka föreläggas
myndigheten, ävensom att införskaffa
ytterligare erforderliga upplysningar.

Artikel 23

Då medellös person vistas i annat
land än det, där ansökningen om
kostnadsfri rättshjälp skall göras, må
ansökningen, åtföljd av fattigdomsbevis
och förklaring om medellöshet
samt, i förekommande fall, andra
handlingar av betydelse för ansökningens
bedömande, av konsuln för
sökandens land översändas till den
myndighet, som är behörig att besluta
i anledning av ansökningen eller
till myndighet, som anvisats av den
stat, där ansökningen skall prövas.

Bestämmelserna i artikel 9 andra,
tredje och fjärde styckena samt i artiklarna
10 och 12 ovan rörande bevisupptagning
ärol tillämpliga på
översändandet av ansökningar om
kostnadsfri rättshjälp jämte bilagor.

Artikel 24

Har kostnadsfri rättshjälp beviljats
medborgare i fördragsslutande
stat, skall delgivning, som hänför sig
till rättegången och som verkställts i
annan fördragsslutande stat, oavsett
delgivningens form, icke föranleda
kostnadsersättning från den stat, som
begärt åtgärden, till den stat, där delgivningen
skett.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

Il eu sera de méme des commissions
rogatoires, exception faite des
indemnités payées å des experts.

A. Délivrance gratuite d’extraits des
aetes de 1’état civil

Article 25

Les indigents ressortissants d’un
des Etats contractants pourront, dans
les mémes condilions que les nationaux,
se faire délivrer gratuitement
des extraits des aetes de 1’état
civil. Les piéces nécessaires å leur
mariage seront légalisées sans frais
par les agents diplomatiques ou consulaires
des Etats contractants.

VI. Contrainte par corps
Article 26

La contrainte par corps, soit comme
moyen d’exécution, soit comme
mesure simplement conservatoire, ne
pourra pas, en matiére civile ou commerciale,
étre appliquée aux ctrangers,
appartenant å un des Etats
contractants, dans les cas ou elle ne
serait pas applicable aux ressortissants
du pays. Un fait, qui peut étre
invoqué par un ressortissant domicilié
dans le pays, pour obtenir la levée
de la contrainte par corps, doit
produire le méme effet au profit du
ressortissant d’un Etat contractant,
méme si ce fait s’est produit ä l’étranger.

VII. Dispositions finales
Article 27

La présente Convention est ouverte
å la signature des Etats représentés
å la Septiéme Session de la Con -

Detsamma skall gälla för bevisupptagning
med undantag för ersättning
till sakkunniga.

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister Artikel

Medellös medborgare i fördragsslulande
stat skall i annan sådan stat
erhålla utdrag ur folkbokföringsregister
utan avgift under samma förutsättningar
som landets egna medborgare.
Handling, som är erforderlig
för den medellöses giftermål, skall
legaliseras avgiftsfritt av de fördragsslutande
staternas diplomatiska eller
konsulära tjänstemän.

VI. Bysättning
Artikel 26

I mål eller ärende, som ej angår
brottslig gärning, må bysättning ej,
vare sig såsom exekutionsmedel eller
såsom säkerhetsåtgärd, komma till
användning på utlänningar, tillhörande
någon av de fördragsslutande staterna,
annorledes än i de fall, där sådan
åtgärd kan användas gentemot
landets egna medborgare. Omständighet,
som av en landets egen medborgare,
bosatt inom detsamma, kan
åberopas såsom grund för upphävande
av bysättning, skall medföra samma
verkan till förmån för en medborgare
i någon av de övriga fördragsslutande
staterna även för det
fall att samma omständighet inträffat
i utlandet.

VII. Slutbestämmelser
Artikel 27

Denna konvention är öppen för undertecknande
av de stater, som voro
företrädda vid Konferensens för in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

férence de Droit International Privé.

Elle sera ratifiée et les instruments
de ratification seront déposés auprés
du Ministére des Affaires Etrangéres
des Pays-Bas.

Il sera dressé de tout dépöt d’instruments
de ratification un procésverbal,
dont une copie, certifiée conforme,
sera remise, par la voie diplomatique,
å chacun des Etats signataires.

Article 28

La présente Convention entrera en
vigueur le soixantiéme jour å partir
du dépöt du quatriéme instrument
de ratification prévu par 1’article 27,
alinéa 2.

Pour chaque Etat signataire, ratifiant
postérieurement, la Convention
entrera en vigueur le soixantiéme
jour å partir de la date du dépöt de
son instrument de ratification.

Article 29

La présente Convention remplacera,
dans les rapports entre les Etats
qui 1’auront ratifiée, la Convention relative
ä la procédure civile, signée å
La Haye, le 17 juillet 1905.

Article 30

La présente Convention s’applique
de plein droit aux territoires métropolitains
des Etats contractants.

Si un Etat contractant en désire la
mise eu vigueur dans tons les autres
territoires ou dans tels des autres
territoires dont les relations internationales
sont assurées par 1 ni, il nolifiera
son intention å cet effet par
un acte qui sera déposé auprés du
Ministére des Affaires Etrangéres des
Pays-Bas. Celui-ci en enverra, par la
voie diplomatique, une copie, certifiée
conforme, å chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur
dans les rapports entre les Etats, qui

lernationell privaträtt sjunde session.

Konventionen skall ratificeras, och
ratifikationsinstrumenten skola deponeras
hos nederländska utrikesministeriet.

Vid varje deponering av ratifikationsinstrument
skall ett protokoll
upprättas, varav en behörigen styrkt
avskrift på diplomatisk väg skall tillställas
envar av de fördragsslutande
staterna.

Artikel 28

Denna konvention träder i kraft på
den sextionde dagen räknat från dagen
för deponeringen av det fjärde av
de i artikel 27 andra stycket omnämnda
ratifikationsinstrumenten.

För signatärmakt, som ratificerar
senare, träder konventionen i kraft
på den sextionde dagen räknat från
dagen för deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 29

Denna konvention ersätter, i förhållandet
mellan stater som ratificera
densamma, den i Haag den 17 juli
1905 undertecknade konventionen
angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen.

Artikel 30

Denna konvention är tillämplig på
de fördragsslutande staternas moderlandsområden.

Om eu fördragsslutande stat skulle
önska, att konventionen försättes i
kraft för alla eller vissa av de andra
områden, för vilkas internationella
förbindelser staten svarar, skall den
tillkännagiva denna sin avsikt i eu
handling, vilken skall deponeras hos
nederländska utrikesministeriet. Ministeriet
skall på diplomatisk väg tillställa
envar av de fördragsslutande
staterna en behörigen styrkt avskrift
av handlingen.

Konventionen träder i kraft i förhållandet
mellan de stater, som icke

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

n’éléveront pas cTobjection dans les
six mois de cette communication, et
le territoire ou les territoires dont les
relations internationales sont assurées
par l’Etat en question, et pour
lequel ou lesquels la notification aura
été faite.

Article 31

Tout Etat, non-représenté å la Septiéme
Session de la Conférence, est
admis ä adhérer å la présente Convention,
å moins qu’un Etat ou
plusieurs Etats ayant ratifié la Convention
ne s’y opposent, dans un délai
de six mois å dater de la communication
faite par le Gouvernement
néerlandais, de cette adhésion. L’adliésion
se fera de la maniére prévue
par 1’article 27, alinéa 2.

Il est entendu que les adhésions ne
pourront avoir lieu qu’aprés 1’entrée
en vigueur de la présente Convention,
en vertu de 1’article 28, alinéa 1.

Article 32

Chaque Etat contractant, en signant
ou ratifiant la présente Convention
ou en y adhérant, peut se réserver
de limiter 1’application de l’article
17 aux nationaux des Etats contractants
ayant leur résidence liabituelle
sur son territoire.

L’Etat, qui aura fait usage de la
faculté, prévue å 1’alinéa précédent,
ne pourra prétendre ä l’application
de 1’article 17 par les autres Etats
contractants qu’au bénéfice de ses
nationaux ayant leur résidence liabituelle
sur le territoire de l’Etat contractant,
devant les tribunaux duquel
ils sont demandeurs ou intervenants.

Article 33

La présente Convention aura une
durée de cinq ans å partir de la date
indiquée dans 1’article 28, alinéa ler,
de la présente Convention.

inom sex månader efter nämnda meddelande
anmält gensaga, och det eller
de områden, för vilkas internationella
förbindelser ifrågavarande stat
svarar och för vilket eller vilka tillkännagivandet
gjorts.

Artikel 31

Stat, som icke var företrädd vid
Konferensens sjunde session, må tillträda
denna konvention, så framt icke
en eller flera av de stater, som ratificerat
konventionen, motsätter sig
detta inom en frist av sex månader
från dagen för det meddelande om
tillträdet, som utsänts av nederländska
regeringen. Tillträde skall
ske på det i artikel 27 andra stycket
omnämnda sättet.

Det är överenskommet, att tillträde
icke kan ske, förrän konventionen
trätt i kraft i enlighet med artikel 28
första stycket.

Artikel 32

Fördragsslutande stat må, vid undertecknandet
eller ratifikationen av
konventionen eller vid tillträdet av
densamma, förbehålla sig rätten att
begränsa tillämpningen av artikel 17
till sådana medborgare i de fördragsslutande
staterna, som ha sin vanliga
vistelseort på dess område.

Stat, som begagnat den i föregående
stycke omnämnda befogenheten,
äger av de övriga fördragsslutande
staterna påfordra tillämpning av artikel
17 endast till förmån för sådana
av sina medborgare, som ha sin
vanliga vistelseort på område tillhörande
den stat, inför vars domstolar
de uppträda som kärande eller mellankommande
part.

Artikel 33

Denna konvention skall gälla i fem
år räknat från den dag, som angives
i artikel 28 första stycket i konventionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

Ce lerme commencera å courir de
cette date, méme pour les Etats qui
l’auront ratifiée ou y auront adhéré
postérieurement.

La Convention sera renouvelée tacitement
de cinq ans en cinq ans,
sauf dénonciation. La dénonciation
devra, au moins six mois avant l’expiration
du terme, étre notifiée au
Ministére des Affaires Etrangéres des
Pays-Bas, qui en donnera connaissance
å tous les autres Etats contractants.

La dénonciation peut se limiter aux
territoires ou å certains des territoires
indiqués dans une notification,
faite conformément å 1’article 30, alinéa
2.

La dénonciation ne produira son
effet qu’a 1’égard de l’Etat qui l’aura
notifiée. La Convention restera en vigueur
pour les autres Etats contractants.

En foi de quoi, les soussignés, durnent
autorisés par leurs Gouvernements
respectifs, ont signé la présente
Convention.

Fait å La Haye, le ler mars 1954,
en un seul exemplaire, qui sera déposé
dans les archives du Gouvernement
des Pays-Bas et dont une copie,
certifiée conforme, sera remise, par la
voie diplomatique, å chacun des Etats
représentés å la Septiéme Session de
la Conférence de La Haye de Droit
International Privé.

Denna tid börjar löpa frän ovan
angivna dag jämväl för de stater, som
senare ratificerat eller tillträtt konventionen.

Konventionen skall anses, utan vidare
tillkännagivande, förnyad för
fem år i sänder, därest den icke
uppsäges. Uppsägning skall tillkännagivas
för nederländska utrikesministeriet
minst sex månader före den
löpande periodens utgång och skall
ministeriet underrätta samtliga övriga
fördragsslutande stater om uppsägningen.

Uppsägning kan inskränkas att avse
de områden eller vissa av de områden,
som upptagits i ett enligt artikel
30 andra stycket gjort tillkännagivande.

Uppsägningen äger verkan endast
såvitt gäller den stat, som verkställt
densamma. För övriga stater bibehåller
konventionen sin giltighet.

Till bekräftande härav ha undertecknade,
som i vederbörlig ordning
bemyndigats därtill av sina respektive
regeringar, undertecknat denna
konvention.

Som skedde i Haag den 1 mars
1954 i ett enda exemplar, vilket skall
förvaras i nederländska regeringens
arkiv och varav en behörigen styrkt
avskrift på diplomatisk väg skall
tillställas envar av de stater, som
voro företrädda vid Haagkonferensens
för internationell privaträtt
sjunde session.

(Underskrifter)

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163