Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81 (Proposition 1915:81)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81.

Nr 81.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8
och 9 mom. samt 17 §2 mom. i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av brännvin; given Stockholms
slott den 19 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
§ .D 4, 5, 8 och 9 inom. samt 17 § 2 mom. i förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennrrsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 70 käft. (Nr 81)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom. samt 17 §

2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom. samt
17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
brännvin skola erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

1, Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hava till ändamål
endast att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandel
med brännvin och må icke avse att bereda vare sig delägarna vinning
utöver årlig ränta med högst fem procent å de av delägarna tillskjutna
kontanta medel eller kommun någon ekonomisk fördel.

Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föieskrifte>,
kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka
hos brännvin ävensom angående räkenskapers förande och i övrigt
beträffande bolagets förvaltning kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan
meddelas av Kungl. Maj:t.

3. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris
å en och samma varusort av brännvin, oavsett om större eller
mindre myckenhet försäljes. Vad sålunda är stadgat äger dock ej tilllämpning,
då sprit, som innehåller minst 85 volymprocent alkohol, försäljes
för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål eller för apoteksbehov.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa fastighet
eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan mera omfattande
förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens
behöriga utövande.

Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra
lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget
självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre Hd än
bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till fardag, som
infaller under året näst efter utgången av nämnda Hd. Bolag må ej heller
ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter i bolaget eller låta
avlöningen vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer
vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker
eller utgå med viss del av vinsten.

5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone sex
böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags
styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av delägarna
i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige, eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga och å landet av kommunalsiämman, en av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och en av landstinget, dock att i stad, som icke deltager
i landsting, stadsfullmäktige utse jämväl den ledamot, som eljest
skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter.
Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolagbildas
å tid, då landstinget icke är samlat, må ordföranden i landstinget
äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blivit
av näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige
eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare
i bolaget.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar koutrollstyrelsen, sedan
landsting och i stad stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan samt på
landet. kommunalstämman avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande
skall till kontrollstyrelsen avgivas före september månads utgång.

9. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
Kungl. Maj:ts befallningshavande i andra ämnen än som i 1 mom.
avses kan meddela i anledning av framställning från kontrollstyrelsen
eller någon av de i nästföregående mom. nämnda kommunala myndigheter.
Tredskas bolaget fullgöra sålunda meddelade eller av kontrollstyrelsen
enligt 1 mom. givna eller beträffande bolagets verksamhet eljest
gällande föreskrifter, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda bolaget att efter utsatt skålig
tid fortsätta med försäljningen, om ej de åsidosatta föreskrifterna iakttagas,
eller återkalla bolagets rättighet till detaljhandel med brännvin att upphöra
med löpande försäljningsårs utgång.

17 §■

2.'' Bolag må ej till annan överlåta all utminutering eller all
utskärning av brännvin inom kommun, men skulle bolag vilja mot
bestämd avgift åt annan överlåta rättighet till utminutering eller utskänkning,
göre bolaget därom framställning bos Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som äger efter magistratens eller kommunalnämndens hörande
att med avseende såväl å skålen för överlåtelsen, villkoren för densamma,
i den mån dessa ej äro grundade å av kontrollstyrelsen jämlikt 15 § 1 mom.
meddelade föreskrifter, samt lämpligheten och behörigi) eten hos den
person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, som ock å avgiftens förhållande
till det litertal brännvin, som anses kunna komma att avyttras, bifalla
eller avslå framställningen.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den,
till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa allt
för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i övrigt,
som bolaget tillhandahåller i sin rörelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WaLLENBERO,
Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I den till innevarande års riksdag avlåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behov har jag tillkännagivit min avsikt att
föreslå avlåtande till riksdagen av framställning om ändring i brännvinsförsäljningsförordningen
i syfte att införa strängare kontroll å brännvinsbolagens
rörelse, varigenom statsverket skulle tillföras ökade inkomster
av brännvinsförsäljningsmedlen.

Frågan om införande av en sådan skärpt kontroll har vid ett
flertal föregående tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Sålunda har riksdagen i särskilda skrivelser den 9 april 1910
och den 27 maj 1911 anhållit om utredning av berörda fråga. I sist -

Tidigarc

fBrtlag.

6 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

nämnda skrivelse har riksdagen bland annat framhållit, att omkostnaderna
för bolagens utövande av brännvinsförsäljningen i allmänhet vore högre
än förhållandena syntes betinga och med hänsyn till den uppkommande
vinsten kunde anses skäligt, att bolagens bokföring ej vore i alla avseenden
ändamålsenligt anordnad, att, ifråga om bolagens inköpspris å brännvin,
bolagen hotades att ställas i beroende av producenternas starka
sammanslutningar, att, i följd av den radande konkurrensen mellan
bolagen, stor olikhet vore rådande mellan de olika bolagens försäljningspris
samt att jämväl alkoholhalteu hos det sålda brännvinet \äxlade och
ingalunda alltid i proportion till priset. Riksdagen anhöll i samma
skrivelse tillika, att vid eu blivande utredning rörande behövligheten av
ändrade föreskrifter för brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet jämväl
måtte tagas i övervägande frågan om inrättande av en överstyrelse över
bolagen. Lämpliga uppgifter för en sådan överstyrelse,, antingen denna
bleve fristående eller, såsom enligt riksdagens åsikt därjämte och främst
borde förutsättas, ordnades såsom en avdelning av kontrollstyrelsen, vore
att åstadkomma och vidmakthålla större likformighet de olika bolagen
emellan ifråga om en del med försälj ning srörelsen sammanhängande
spörsmål ävensom tillse, att, såvitt möjligt, enhetliga principer komme
att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis beträffande överlåtelsekontrakt,
försäljningspris, varans styrka, förvaltningskostnader o. s. v.

De ovan omförmälda av 1910 och 1911 års riksdagar avlåtna
skrivelserna blevo jämte myndigheternas däröver avgivna utlåtanden
överlämnade till nykterhetskommittén. Det förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker, som av kommittén med skrivelse den
5 januari 1914 till Kungl. Maj:t överlämnades, upptog en bestämmelse
av innehåll, att systembolagen vid utövande av sin verksamhet skulle
stå under kontrollstyrelsens överinseende samt hava att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av,
försäljningspris för samt alkoholhalt å saluhållna rusdrycker, räkenskapers
förande och i övrigt angående bolagens förvaltning eller försäljning av
rusdrycker kunde meddela. I de utlåtanden, som över kommitténs felslag
inhämtades från ett stort antal myndigheter och vissa av frågan
berörda korporationer, blev förslaget om inrättande av en centralstyrelse
över bolagen, så vitt anginge frågor angående dessas förvaltning, i
allmänhet lämnat utan anmärkning. Från kontrollstyreleens sida framfördes
emellertid den uppfattningen, att den blivande centralmyndigheten
borde förläggas till socialstyrelsen.

En bestämmelse av samma innehåll som den av nykterhetskommittén
förordade, dock med viss begränsning i fråga om kontrollstyrelsens

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81. 7

befogenhet, infördes jämväl i den till 1914 års senare riksdag avlåtna
propositionen med förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker in. m. Bestämmelsen blev jämväl utan meningsskiljaktighet
antagen av riksdagens båda kamrar, men förföll frågan till
följd av kamrarnes skiljaktiga beslut i andra punkter.

skrivelse den 12 december 1914 har nykterhetskommittén Nykierlieisöverlämnat
ett nytt betänkande, avseende nu förevarande ämne. I detta kommiuéns
betänkande, vilket torde få i sin helhet som bilaga åtfölja protokollet, ^
har kommittén bland annat framhållit angelägenheten av att, även om
ny försäljningsförordning under de närmaste åren komme att bliva antagen,
bestämmelser om inrättande av en centralstyrelse måtte omedelbart
införas i brännvinsförsäljningsförordningen. Kommittén har i detta
avseende framlagt förslag av innehåll, att bolagen vid utövande av sin
verksamhet skulle sta under överinseende av koni roll styrelsen samt hava
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende
å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos brännvin
ävensom beträffande bolagens förvaltning eller eljest i de i brännvinsförsäljningsförordningen
särskilt angivna hänseenden kunde meddela. I
sitt betänkande har kommittén ingått på en utförlig redogörelse för de
missförhållanden, som den bristande enhetliga tillsynen över bolagens
förvaltning visat sig medföra, ävensom delvis redogjort för de åtgärder,
vilka enligt kommitténs mening borde av kontrollstyrelsen vidtagas för
att härutinnan bättre tillgodose såväl det allmännas ekonomiska intressen
som ock nykterhetssynpunkter. Särskilt har kommittén härutinnan uppehållit
sig vid frågorna om inköps- och försäljningspris samt alkoholhalt
a brännvin, bolagens omkostnader samt överlåtelse av rättigheter. Slutligen
har kommittén föreslagit viss bestämmelse om förbud för bolag att ingå
affärsavtal för längre tid än bolagets koncession varar.

•n

Over kommitténs sistberörda betänkande hava utlåtanden inhämtats viljande,
från kontrollstyrelsen, kommerskollegium och socialstyrelsen. liver kommit Kontrollstyrelsen

har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande:

»På sätt kontrollstyrelsen erinrat i sitt med anledning av nykterlietskommittens
— — förslag (till ny förordning angående försäljning av rusdrycker) till
Kungl. Maj:t avgivna utlåtande, anser styrelsen det i princip riktigt, att en centralstyrelse
anordnas för bolagen med större befogenhet mot dessa än kontrollstyrelsen
hittills haft. frågan om inrättande av en sådan centralmyndighet står enligt styrelsens
mening ej heller i så nära samband med eu ingående revision av nykterhetslagstiftnmgen,
att nämnda fråga ej redan nu bör upptagas till prövning.

I sitt förenämnda utlåtande gjorde kontrollstyrelsen gällande, °att dess nu -

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

varande verksamhet ej kunde göra styrelsen särskilt lämpad för de nya uppgifterna,
utan att dessa ägde mera samband med socialstyrelsens verksamhet, och ansag styrelsen
därför, att centralstyrelsen borde förenas med socialstyrelsen och att åliggandet
att utarbeta statistik över brännvinsförsäljningen borde dit överflyttas. Att
märka är emellertid, att det då föreliggande förslaget om inrättande av en centralstyrelse
avsåg att åt denna överlåta ej endast tillsyn över bolagen i de avseenden,
som nu ifrågasatts, eller huvudsakligen över dessas ekonomiska förvaltning, utan
jämväl åtskilliga andra frågor, såsom meddelande av tillstånd till partihandel och
utfärdande av föreskrifter om bolagens försäljning i allmänhet. Med de nu ifrågasatta
uppgifterna för centralstyrelsen över bolagen har kontrollstyrelsen foi sin del
ej något att erinra mot att uppsiktsmyndigheten förlägges till styrelsen. En sådan
ståndpunkt anser sig styrelsen emellertid kunna intaga endast under den förutsättningen,
att styrelsens arbetskrafter förstärkas i enlighet med vad styrelsen sedermera

närmare får tillfälle att angiva. . ... .. ,

Kommittén har i sitt nu ifrågavarande utlåtande ingått på en utfoilig ledo»örelse
för de missförhållanden, vartill den bristande enhetliga tillsynen over bolagen
visat sig leda, ävensom i åtskilliga avseenden angivit de åtgärder, som enligt kommitténs
mening borde från centralstyrelsens sida vidtagas för att rada bot på dessa
missförhållanden. Styrelsen anser ej i detta sammanhang nödigt att närmare ingå
på dessa frågor. Hur den styrelsen enligt förslaget tilldelade befogenheten närmare
skall utnyttjas torde säkrast den genom förslagets tillämpning vunna erfarenhet
kunna giva vid handen. Antagligen komma härvid ej så obetydliga svårigheter i
åtskilliga, hänseenden att till eu början visa sig, särskilt vid bedömande av i vilken
omfattning enhetliga villkor kunna fastställas för bolagens överlåtelser av rättigheter,
enär åtgärder härutinnan givetvis böra vidtagas med nödig varsamhet, så att
vederbörande rättighet,sinneliavare och hos dem anställd personal ej tillskyndas obehöriga
ekonomiska förluster.

I fråo-a om avfattningen av det nu framställda forslaget till anordnande av
en särskild centralstyrelse vill kontrollstyrelsen ifrågasätta, huruvida ej huvud estämmelsen
om denna centralmyndighet, som av kommittén upptagits under 9 inom.
i 15 8 brännvinsförsäljningsförordningen, bör uppflyttas till något av de tidigare

momenten i samma paragraf. Kommittén har föreslagit, att bolagen skulle vara
skyldiga att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen »eljest, i
de i denna förordning särskilt angivna hänseenden» kunde meddela. De citerade
orden synas avse sådana föreskrifter av kontrollstyrelsen, som i andra delar av lo
8 äro omförmälda. Då sistnämnda föreskrifter jämväl kunna innefattas under föreskrifter
om bolagens förvaltning, torde en mindre omredigering av stadgandet i nu
ifrågavarande hänseende böra äga rum.»

Härjämte hava tre ledamöter i kontrollstyrelsen anfört ytterligare,
bland annat, följande:

»Vidare få vi erinra, att, dä syftemålet med den föreslagna lagstiftningen
huvudsakligen är möjligheten för staten att direkt ingripa i bolagens ekonomiska förvaltning
och att i fråga härom utöva en reglerande och dirigerande verksamhet,
synes kontrollstyrelsens uppgift därvid kunna väsentligen befordras, om kronans
representant i bolagsstyrelsen på varje ort bereddes en sådan ställning, att han

Kungl. Maj.ds Nåd. Proposition Nr 81.

bleve den ledande inom styrelsen. För sådant ändamål vore lämpligt föreskriva,
att den av Kungl. Majrts befallningshavande utsedde ledamoten skulle vara självskriven
ordförande i styrelsen. Det närmare övervakandet av statens ekonomiska
intressen gör det även ömkligt, att denna ledamot, vad bolag inom städer eller
köpingar beträffar, är boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. På
sådant sätt skulle kontrollstyrelsen vid utövande av sin uppsikt hava att till stort
gagn för saken påräkna ett lokalombud, varjämte genom föreskriften om berörda
självskrivenhet gåves uttryck åt det numera inträdda förhållandet, att statsintresset
vore det förhärskande.

Den ifrågasatta skärpta kontrollen över systembolagen är utan tvivel ägnad
att medföra en betydande inkomstökning för statsverket, men kunna vi ej underlåta
erinra därom, att det av bolagen självmant flerstädes igångsatta försäljningssystemet
med individuell kontroll med säkerhet kan förväntas ådraga bolagen nya kostnader,
som i viss man komma att motväga den besparing å annat håll, vilken ställts i
utsikt. Givet är även, att inrättande av kontrollområden med den vidgade uppsikt
över köparne, som därav följer, medför stegring i omkostnaderna. Det har exempelvis
redan visat sig, att besväret med den individuella kontrollen utanför bolagets
hemort framkallat anspråk på ersättning.

Pa sätt i styrelsens utlåtande erinras komma förhållandena vid bolagens
överlåtande av rättigheter att erbjuda särskilda svårigheter Vi hava då ansett
förtjäna papekas de uttalanden därvid om motsatsen mellan det allmännas intresse
och affärslivets krav, vilka förekomma i nykterhetskommitténs betänkande den 5
januari 1914, rörande de överlåtna minuthandelsrättigheterna å sid. 159 i själva
betänkandet och rörande de överlåtna utskänkningsrättigheterna i en reservation
a\ herr K. G. Karlsson å sid. 381 och 382. Ifrågavarande uttalanden giva vid
handen, att de i nykterhetskommitténs nu föreliggande skrivelse framhållna möjligheterna
pa denna punkt till ökade inkomster för statsverket torde vara danska
tvivelaktiga».

Kommerskollegium anför huvudsakligen:

Kommerskollegium hade icke något att erinra mot att bolagen, på sätt i
förslaget avsåges, ställdes under närmare överinseende av kontrollstyrelsen. En
sådan anordning syntes kollegium i förevarande fall endast utgöra en följdriktig
utveckling av förhållandena ifråga om brännvinsförsäljningen, sådana de gestaltade
sig etter statens övertagande av brännvinsförsäljningsmedlen. Kollegium ansåge sbemelleitid
i detta sammanhang böra betona vikten av, att nödig varsamhet iakttog®8
vid förslagets genomförande särskilt i avseende å kontrollstyrelsens befogenhet
att lämna föreskrifter om bolagens inköp. Genom den föreslagna anordningen framträdde
kunde man saga, en förtäckt monopolställning för staten gent emot å ena sidan
tillverkarne och å den andra konsumenterna. Det vore givet, att staten kunde och
borde begagna sig härav till att förhindra, att bolagen finge erlägga oskäliga inköpspris,
men vid tillvaratagandet av statens intressen i detta hänseende borde även
noga beaktas, att ett ovarsamt utnyttjande av den faktiska monopolställningens
möjligheter kunde komma att icke blott drabba bränneriindustrien och den till grund
för densamma liggande potatisodlingen, utan även till allvarlig skada för näringslivet
framkalla en känsla av otrygghet jämväl inom andra grenar av näringslivet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. / sand. 70 höft. (Nr 81). 2

lUtpurlc mentschefen.

10 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Vad beträffade frågan om villkoren för överlåtelse av försäljningsrättigheter, varom
kontrollstyrelsen skulle äga befogenhet utfärda föreskrifter, syntes det kollegium
innebära en avgjord fördel, att dessa villkor fastställdes av kontrollstyrelsen i stället
för av de särskilda försäljningsbolagen, men kollegium ville emellertid ifrågasätta,
huruvida icke dessa överlåtelsevillkor borde och kunde redan nu regleras på lagstiftningens
väg oberoende av en ändrad nykterhetslagstiftning i övrigt.

Socialstyrelsen har slutligen förklarat sig ej hava någon väsentlig
invändning att framställa mot det föreliggande förslaget. Styrelsen framhåller
emellertid, att vid nykterhetsärendens handläggning inom kontrollstyrelsen
bör, i den mån sociala synpunkter därvid kräva beaktande,
socialstyrelsen beredas tillfälle deltaga i ärendenas behandling.

På sätt jag redan framhållit i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 24 juli 1914 i frågan om framläggande av förslag till ny
förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m. har
jag i princip intet att erinra mot att brännvinsförsäljningsbolagen ställas
under uppsikt av en gemensam centralmyndighet. Efter statens övertao-ande
av bolagens inkomster framträder det ju ock för statsmakterna
som en angelägenhet av största vikt, att staten må kunna uttaga dessa
inkomster så oavkortade som möjligt. . Frågan om inrättande a\ en
centralmyndighet över bolagen står enligt mitt förmenande ej heller i
så nära samband med en mera omfattande förändring av nykter hetslagstiftningen,
att med frågans lösning bör anstå i avbidan på tillkomsten
av en sådan lagstiftning. Den redogörelse, som av kommittén i dess
nu förevarande betänkande lämnats för de olägenheter, den bristande
enhetliga tillsynen över bolagens förvaltning visat sig medföra, stärker
mig ock i den uppfattningen, att en snar förändring pa ifrågavarande

område bör äga rum. ,

Den nya centralmyndigheten torde, på sätt blivit töreslaget och
jag i mitt nämnda yttrande till statsrådsprotokollet jämväl förordat, hora
förläggas till kontrollstyrelsen. I fråga om den förstärkning av styrelsens
arbetskrafter, som i följd härav erfordras, har jag för avsikt föreslå
Kuno-l. Maj:t att till riksdagen avlåta särskild framställning.

Beträffande de åligganden, vilka skulle tillkomma kontrollstyrelseii
i egenskap av uppsiktsmvndighet över bolagen, har jag i huvudsak
intet att erinra mot nykterhetskommitténs nu förevarande förslag, vilket
i allt väsentligt överensstämmer med det i 1914 års proposition framlagda
Här vill jag endast, med anledning av vad kommerskollegium
i sitt ovanberörda utlåtande anfört, hava betonat angelägenheten av att
styrelsens befogenhet uti ifrågavarande avseende, så vitt näringsidkares

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81. H

eller andras beiättigade intressen kunna trädas för nära, med varsamhet
utnyttjas. Att binda styrelsen vid några detaljerade regler om huru i
särskilda fall skall förfaras lärer emellertid ej låta sig göra, utan att
reformens praktiska betydelse komme att förfelas. I det stora hela
torde det utöver de allmänna föreskrifter, vilka böra av Kungl. Maj:t
utfärdas genom tillägg till eller ändring i kontrollstyrelsens instruktion.

vara den praktiska erfarenheten förbehållet att utstaka de vägar,
som i nu ifrågavarande avseende böra beträdas.

Kommittén har särskilt uppehållit sig vid frågan om styrelsens
befogenhet att meddela föreskrifter beträffande villkoren för överlåtelse
av rättigheter. De villkor, varom det i detta sammanhang kan bliva
fråga, äro endast sådana, som äga samband med bolagens ekonomiska
skötsel och förvaltning. Då det, på sätt kommerskollegium framhållit,
måste anses innebära en avgjord fördel, att sådana villkor kunna fastställas
av kontrollstyrelsen, i stället för att de, såsom nu är fallet, bestämmas
av de särskilda försäljningsbolagen, har jag intet att erinra
mot att åt kontrollstyrelsen överlämnas befogenhet att taga under
ompiö\ning jämväl frågan, om och i vilken omfattning föreskrifter om
sådana villkor. kunna meddelas. Att, på sätt kommerskollegium ifrågasatt,
pa lagstiftningens väg reglera villkoren för överlåtelse finner jag
ej för närvarande böra ifrågakomma.

I fråga om det inom kontrollstyrelsen väckta förslaget att stadga,
att den av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda ledamoten i brännvinsförsäljningsbolags
styrelse skall vara ordförande i densamma, vill jagframhålla,
att bestämmelserna om styrelsens sammansättning så nyligen
som år 1913 i samband med brännvinsförsäljningsmedlens indragande
tdl statsverket underkastats omreglering; och synes det mig under
sådana förhållanden icke vara lämpligt att nu ånyo upptaga frågan om
styrelsens organisation.

Stadgandet om den nya centralmyndigheten torde, med hänsyn
till vad kontrollstyrelsen anfört, lämpligen höra införas i 1 mom. av
In § brännvinsförsäljningsförordningen, därvid detsamma bör undergå
en redaktionell förändring i enlighet med vad stvrelsen föreslagit. Bestämmelsen
i nuvarande 5 mom. av samma paragraf, att bolags räkenskaper
skola föras enligt föreskrifter och formulär, som utfärdas av kontrollstyrelsen,
synes — helst om räkenskapers förande i 1 inom. uppräknas
bland de ämnen, varom det tillkommer styrelsen att meddela föreskrift,
— kunna som obehövlig utgå, vilket i sin ordning föranleder en förändrad
nummerordning av vissa andra moment i paragrafen. Jämväl
stadgandet i 8 moln. 2 stycket om styrelsens rätt att meddela före -

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

skrifter i följd av vägrad ansvarsfrihet m. m. torde vara obehövligt att

vidare bibehålla. .

I nuvarande 9 mom. av 15 § är befogenhet mrymd för Konungens
befallningshavande att, i anledning av framställning från kontrollstyrelsen
eller vissa kommunala myndigheter, meddela föreskrifter foi
bolagen. Nykterhetskommittén har i sitt förevarande betänkande foreslao-ft
bibehållande av detta stadgande oförändrat. Med den nya befogenhet,
som skulle tillkomma kontrollstyrelsen, synes det emellertid
riktigast att begränsa Konungens befallnings havandes befogenhet till
sådana frågor, som ej angå bolagens förvaltning. På grund av huvudsakligen
samma skäl torde en ändring jämväl av IT § i forordningen vara
påkallad. Enligt 2 mom. av samma paragraf har nämligen Konungens
befallningshavande vid bolags överlåtelse av rättighet att prova villkoren
för överlåtelsen. Ett bibehållande av detta stadgande i oförändrad form
skulle emellertid föranleda, att Konungens befallningshavande skulle liava
att pröva jämväl sådana villkor för överlåtelse, varom kontrol styrelsen
enligt vad'' ovan sagts har att meddela föreskrift. 1'' or undvikande av
att eu sådan dubbelprövning komme att äga rum, lärer momentet ifraga
böra omformuleras, så att Konungens befallningshavande ej har att prova

villkor av sistnämnda beskaffenhet.

De i förutberörda 9 mom. av 15 § brännvinsförsäljmngsforordningen
meddelade bestämmelser om påföljden i händelse av försummelse från
bolagens sida att ställa sig till efterrättelse meddelade föreskrifter torde
för vinnande av större effektivitet böra givas förändrad avfattning1 huvudsaklig
överensstämmelse med vad som föreslogs i det i 1914 års proposition
intagna förslaget till motsvarande paragraf (47 §) i förordning om
försäljning av alkoholhaltiga drycker.

''I sitt förevarande utlåtande har nykterhetskommitten, pa satt
förut antytts, jämväl föreslagit införande i 15 § av stadgande om att
bolag ej skulle få utan samtycke av kontrollstyrelsen ingå affarsavtal
för längre tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal skulle
få ingås till fardag, som infölle under året näst efter utgången av namnda
tid. Mot ett sådant stadgande, som jämväl upptogs i nyssnämnda proposition,
har jag intet att erinra. I samband med denna ändring torde
även bestämmelserna om förbud för bolag att förhyra andra lägenhe er
än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget självt utövar,
samt att inköpa fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga
viss omfattande förändring böra modifieras. I fråga om förstnämnda
bestämmelse anförde nykterhetskommittén i sitt utlåtande den 5 januari
1914, att densamma, enligt vad kommittén erfarit, vid tillämpningen

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81. 13

medfört olägenheter, i det att det understundom visat sig svårt att erhålla
lämplig lokal för bedrivande av bolagsrörelse utan att jämväl förhyra
något eller några rum, som ej vore för ändamålet behövliga, varför
möjlighet borde beredas kontrollstyrelsen att i nu ifrågavarande avseende
medgiva undantag. Ett stadgande härom blev av kommittén
föreslaget och jämväl i nämnda proposition upptaget. Beträffande den
senare här ovan berörda bestämmelsen framhölls i samma proposition,
att det vore onödigt, att yttrande infordrades från kommunalmyndighet
i frågor rörande inköp för bolags räkning av fastighet eller förändring
av bolag tillhörig sådan, då vederbörande kommun numera ej ägde
något intresse av denna fråga; och innehöll propositionen förslag till
ändring i förevarande hänseende. Ovanberörda två ändringsförslag torde
höra inflyta jämväl i den nu förevarande framställningen.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det förslag
till förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom.
samt 17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin, vilket i enlighet med ovan angivna grunder upprättats,
hemställde statsrådet, att förslaget måtte genom nådig proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition JSr 81.

Bilaga.

Till Konungen.

Med underdånig skrivelse den 5 januari innevarande år överlämnade den av
Eders Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén betänkande
och förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker. I detta förslag hade
kommittén till tryggande av den ekonomiska kontrollen över Göteborgssystembolagens
verksamhet infört en bestämmelse (19 §) av innehåll, att nämnda bolag skulle
stå under kontrollstyrelsens överinseende samt hava att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt
alkoholhalt å saluhållna rusdrycker, räkenskapers förande och i övrigt angående
bolagens förvaltning eller försäljning av rusdrycker kunde meddela. Ifrågavarande
bestämmelse var avsedd att träda i kraft samtidigt med övriga bestämmelser i förslaget,
det vill säga först om några år. Åtskilliga här nedan berörda förhållanden,
som inträtt efter" det förslaget till ny försäljningsförordning framlades eller som
först senare kommit till kommitténs kännedom, hava emellertid övertygat kommittén
om önskvärdheten av att, även om en ny försäljningsförordning under de
närmaste åren komme att bliva antagen, bestämmelser av angivna innebörd omedelbart
införas i brännvinsförsäljningsförordningen.

Till en början må härutinnan några principiella synpunkter framhållas.

Under de senast förflutna 60 åren har den svenska brännvinshandeln alltmera
tenderat att bliva ett offentligt monopol, särskilt i den meningen, att inkomsterna
på denna handel oavkortade skola tillfalla det allmänna. Syftet med denna monopolisering
har ju i främsta rummet varit att förhindra, att enskilda personer skulle
komma i tillfälle att, till men för folknykterheten, draga vinst av rusdrycksbegäret.
Med detta syfte som ögonmärke har man sökt att på allt flera områden begränsa
eller helt och hållet till det allmänna indraga den vinst på rusdryekshandeln, som
förut kommit enskilda till godo. Genom förordningen den 18 juli 1913 om vissa
förändringar i brännvinsförsäljningsförordningen inträdde frågan i ett i flera avseenden
nytt läge med statens övertagande av samtliga monopolbolagens inkomster
av demia handel från och med år 1914. Huvudsyftet med denna förändring var
att underlätta genomförandet av nykterhetsbefrämjande åtgärder, som otvivelaktigt
skulle leda till en minskning i förbrukningen. Den omständigheten, att man önskade
frigöra ordnandet av denna handel från varje hänsyn till en på omsättningens storlek
beroende vinst, utesluter emellertid ingalunda, att staten på den förefintliga omsättningen
uttager så oavkortad som möjligt den vinst, som kan uppstå. iStaten
har i stället starka skäl härtill, särskilt efter genomförandet av 1913 års förordning,
då staten mera direkt åtagit sig att ensam övervaka handhavandet av brännvinshandeln.
Ur nykterhetssynpunkt har staten sålunda att tillse, att vinsten icke
tillfaller enskilda i sådan omfattning, att de hava ekonomiskt intresse av att mot -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81.

verka nykterhetsbefrämjande åtgärder. Men även ur allmänna statsekonomiska
synpunkter har staten särskild anledning att tillse, att denna handel, vilken till
enskilda överlåtits som monopol på i ekonomiskt avseende synnerligen begränsade
villkor, verkligen handhaves pa sådant sätt, att bruttovinsten icke till någon större
<iel stannar hos enskilda.

HS+mten eme|leviJd icke skaPat at sig den lagliga befogenhet, som erfordras
toi att till verksam påföljd gorå sina intressen gällande gent emot monopolbolagen.
Att staten icke utrustades med någon dylik befogenhet samtidigt med genomförandet
av kommunernas och andra offentliga korporationers frigörelse från deras beroende
av rusdrycksmedlen, berodde huvudsakligen därpå, att denna fråga ansågs
hora upptagas till prövning i samband med det förslag till ny lagstiftning beträffa
försäljning av r dryck?1, som kort däreftei. skuUe föreläggas statsmakterna,
nedan tidigt rådde nämligen inom riksdagen full insikt om att statens övervakande
av och den offentliga kontrollen å monopolbolagen i hög grad måste utvidgas, något
f- »land annat framgar av de skrivelser till Eders Kungl. Makt, som 1910 och
1911 ars riksdagar avläto i denna fråga. Också hade enligt kommitténs förslag till
förordning angående försäljning av rusdrycker kontrollstyrelsen, såsom statens
centralorgan, erhållit vidsträckt befogenhet ifråga om övervakandet och kontrollen
av monopolbolagen. Härigenom skulle hava ernåtts den erforderliga komplettel
ingen av 191-1 ars beslut om brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket,
om också detta icke skulle hava kommit att tillämpas förrän efter en viss
övergångstid.

Innan kommittén övergår att närmare beröra de föreliggande missförhållanden,
i vilka en snar rättelse är av nöden, må erinras om den hittillsvarande utveckImgen
av nionopo bolagens ställning i förhållande till det allmänna. Det monopol
som för närvarande är gällande ifråga om brännvinshandeln, erbjuder ur flera synpunkter
egendomligheter, vilka sammanhänga därmed, att detta monopol utvecklat
sig ur en lagstiftning med tillståndsrättigheter för enskilda. När nämligen ursprungligen
ett bolag tick rätt att övertaga samtliga försäljningsrättigheter inom eu kommun,
skedde det med det enda villkoret, att bolaget skulle avstå all vinst till allmännyttiga
företag, men något inflytande på bolagets styrelse och förvaltning tillförsäkrades
icke genom lagstiftningen det allmänna, I detta hänseende hade bolaget
således samma privata karaktär som varje annat enskilt företag, och bolaget
kunde i ekonomiskt avseende efter gottfinnande handhava brännvinshandeln Intresset
för den ekonomiska avkastningen av denna handel framkallade emellertid
hos de vinstberattigade korporationerna ett behov av kontroll å bolagens förvaltning,
och genom 1873 års förordning bestämdes, att granskning av bolagens räkenskaper
och förvaltning skulle förrättas av fem revisorer, utsedda av stadsfullmäktige,
landstinget, hushållningssällskapet och Konungens befallningshavande; berättelse
over revisionen skulle meddelas stadsfullmäktige, landstinget och hushållningssällskapet.
lobo ars förordning utvidgade det allmännas befogenhet gent emot bolagen
genom stadgandet, att Konungens befallningshavande skulle, om landsting och hushållningssällskap
vägrade ansvarsfrihet och befallningshavanden fann fog för dylik
vägran, kunna ålägga bolag att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, befallmngshavanden
kunde meddela till rättelse i den anmärkta åtgärden; tredskades
bolag, skulle lämpligt vite kunna föreläggas. Vidare bestämdes, att bolags räkenskaper
skulle föras enligt föreskrifter och formulär, utfärdade av finansdeparte -

16 Kiim/l. Maj.is Nåd. Proposition Nr 81.

mentets kontroll- och justeringsbyra. I 1895 ars förordning vidgades denna det
allmännas befogenhet ytterligare. Sålunda bestämdes bland annat, dels att bolagen
icke skulle få förhyra andra lägenheter än dem, vilka vore behövliga för bolagens
egen rörelse, samt att bolagen icke finge ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter
i bolag och ej heller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till de
hos bolagen anställda personer vara beroende på omsättningen av brännvin och vin
eller utgå med viss del av vinsten, dels ock att revisionsberättelsen, som skulle
avfattas enligt föreskrifter av kontroll- och justeringsbyrån, jämväl bolde innehålla
yttranden, huruvida bolagen hade handhaft brännvinsförsäljningen i sedlighetens
intresse. De vinstberättigade korporationerna tillerkändes också nu uttryckligen
befogenhet att besluta om ansvarsfrihet, och bolagen förpliktigades att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, Konungens befallningshavande kunde meddela antingen
i följd av vägrad ansvarsfrihet eller på grund av annan framställning från
de vinstberättigade korporationerna. Tredskades bolag, kunde lämpligt vite föreläggas
eller bolags rättigheter återkallas. En principiellt viktig förändring i bolagens
ställning till det allmänna betecknar 1902 ars förordning, enligt vilken landstinget
och hushållningssällskapets förvaltningsutskott skulle äga att utse vardera
en ledamot i bolags styrelse. Härmed hade det allmänna för första gången fått
sig tillförsäkrat ett mera direkt inflytande ifråga om bolagens skötsel. Fortfarande
låg dock styrelsemajoriteten hos de av bolagsdelägarna utsedda representanterna.
Genom 1905 års förordning erhöll Konungens befallningshavande rätt att utse. ett
ombud för utövande av tillsyn över bolagens verksamhet; ombudet ägde dock icke
deltaga i styrelsens beslut; jämväl i några andra avseenden utformades ytterligare
bestämmelserna om bolagens ställning till det allmänna. Slutligen ålades bolagen
genom förordningen den 10 september 1910 att icke hålla mer än ett försäljningspris
I eu och samma varusort brännvin, oavsett om större eller mindre myckenhet försåldes.

Monopolbolagen äro sålunda underkastade vissa inskränkningar i sin rörelsefrihet.
såsom i fråga om inköp av fastighet eller mera omfattande förändring inom
redan förvärvad sådan, beträffande förhyrande av lägenheter, ingående av vissa affärsavtal
samt rabattering å priser och beviljande av tantiéme till styrelseledamöter
eller i bolagens tjänst anställda personer. Eu fortlöpande kontroll är avsedd att
utövas å bolagens förvaltning genom det allmännas representanter i bolagsstyrelserna
och en årlig kontroll genom den offentliga revisionen av räkenskaper och förvaltning
samt genom de vinstberättigade korporationernas ansvarighetsprövning. Bolagens
ställning är dock fortfarande i flere hänseenden ganska självständig. De hava sålunda
rätt att bestämma om inköpen av samt försäljningspris för och alkoholhalt hos de
försålda varorna, om förvaltningskostnader i stort sett och särskilt de, som beröra
utskänkningen, m. in. De hava även huvudsakligt inflytande i fråga om överlåtande
av rättigheter och villkoren härför. På grund av sin ställning i nu nämnda avseende
hava därför bolagen genom sina styrelser reelt sett i vidsträckt män makten
att bestämma avkastningens "belopp. Ett inskränkande moment i bolagens fria handhavande
av den ekonomiska förvaltningen av monopolet utgöres visserligen av den
årligen återkommande revisionen, men erfarenheten har utvisat, att bolagen ej behövt
befara anmärkning annat än i fråga om större och mera i dagen liggande missförhållanden
och att anmärkning av revisorerna sällan föranlett vägran av decharge.

Den föregående redogörelsen torde giva vid handen, att bolagssystemet med
tiden erhållit en ur ekonomisk synpunkt dualistisk utformning. A den ena sidan in -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 81. ;17

taga bolagen nämligen en nära nog officiell ställning såsom ett slags uppbördsverk
åt det allmänna, å andra sidan hava de bibehållit karaktären av privata företag,
som visserligen stå under offentlig kontroll, men som i många''hänseenden hava stor
rörelsefrihet med hänsyn till den ekonomiska skötseln.

I samband med beslutet om brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket
vidtogs visserligen den i och för sig viktiga förändringen, att styrelsemajoriteten
numera utgöres av det allmännas representanter samt att kontrollstyrelsen
såsom statens organ vid beviljande av decharge och utövande av vissa befogenheter
trädde i stället för de förut vinstberättigade korporationerna, men detta har ej medfört
någon saklig ändring i bolagens ställning. De på bolagssystemets dualistiska
utformning beroende bristerna hava emellertid, sedan staten ensam blivit vinstberättigad,
trätt desto skarpare i dagen. Särskilt framstår detta i frånvaron av
bestämmelser, som göra det möjligt för staten att direkt ingripa i bolagens ekonomiska
förvaltning och i fråga härom utöva en reglerande och dirigerande verksamhet.

Behovet av en dylik ledande verksamhet från statens sida har i åtskilliga
hänseenden länge gjort sig kännbart inför de gång efter annan inom och utom riksdagen
påpekade missförhållandena. Kommittén har ansett sig böra ånyo fästa Eders
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på de i ekonomiskt avseende viktigare bland dessa,
beträffande vilka rättelse torde kunna vinnas genom inrymmande av vidgad befogenhet
åt kontrollstyrelsen. Dessa missförhållanden beröra särskilt frågorna om
inköpspris, försäljningspris och alkoholhalt å saluhållna spritdrycker, men jämväl
vissa andra sidor av bolagens verksamhet, vilka hava stor betydelse för verksamhetens
ekonomiska resultat.

Inköpspriset å brännvin.

Bland de faktorer, av vilka vinsten på brännvinsförsäljningsbolagens rörelse
beror, är givetvis bolagens inköpspris en av de viktigaste. Skruvas inköpsprisen
upp utöver vad som är skäligt, kommer staten därigenom att lida en avsevärd
minskning i inkomst av rörelsen. I statens intresse bör därför ligga att tillse, såväl
att producenterna ej pålägga brännvinet högre pris än som skäligen motsvarar produktionskostnaden
som ock att varans pris ej onödigtvis stegras genom inträdet av
mellanhänder mellan producenterna och bolagen.

Kommittén vill först till behandling upptaga frågan om bolagens inköp av
brännvin, tillverkat inom landet, och till en början lämna en redogörelse för huvuddragen
av de sista 25 årens utveckling på detta område.

Under 1890-talet och de första åren av 1900-talet ägde en livlig konkurrens
rum mellan brännvinstillverkarna i vårt land. Härav begagnade sig bolagen och
lyckades därigenom erhålla brännvin till relativt låga pris. I syfte att begränsa
tillverkningen samt därigenom bereda producenterna tryggad avsättning och högsta
möjliga pris bildade emellertid bränneriidkarna efter flere tidigare, men misslyckade
försök på sommaren 1907 en ring under benämningen »Sveriges bränneriidkareförening».

Med föreningens framträdande inträdde fastare och uppåtgående priser. Råbrännvinspriset
hade de 12 åren närmast före sammanslutningen växlat mellan lägst
13.r> öre och högst. 20.3 öre, men de senaste aren av nämnda period hållit sig vid
16.2 öre, allt för liter av 50 procent styrka och utan skatt. För sommaren 1907
uppgives priset hava varit 19 ä 20 öre. Med anledning av dålig potatisskörd och
Bihang till riksdagens protokoll l''J15. 1 sand. 70 käft. (Nr 81.) 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

högt majspris höjde ringen priset från 1 oktober 1907 till 23 öre och från 1 januari
1908 till 27 öre. Såsom motiv för den senare höjningen åberopades även den höjda
skatten för brännvin, som tillverkades av majs. Det höga priset 27 öre bibehölls
ända till den 1 oktober 1908, då det nedsattes till 23 öre; härvid höll sig priset
— med undantag för november 1909, då det uppgick till 22 öre till maj 1910,
då det ytterligare nedgick till 21 öre. I oktober 1910 nedgick priset till 20 öre
och i januari 1911 till 17 öre, men höjdes åter i oktober 1911 till 20 öre och i
september 1912 till 21 öre. Nu nämnda pris hava avsett reningsverkens inköpspris
i Kristianstad.

I tabell I, bilagd denna skrivelse, har kommittén för en följd av år sammanställt
de uppgifter, kontrollstyrelsen publicerat beträffande medelpris per hektoliter
potatis, materialkostnad, reningsverkens medelinköpspris per liter råbrännvin i Kristianstad
och systembolagens inköpspris för varmrenat brännvin. Beträffande materialkostnaden
må erinras, att man förr beräknat, att den vid jordbruksbrännerierna
erhållna dranken skulle i värde motsvara ränta och amortering å anläggningskostnaderna,
ränta för rörelsekapital, arbets- och bränslekostnad m. in., så att råmaterialpriset
skulle jämt motsvara råbrännvinets pris. Numera påstås emellertid från
reningsverkens sida, att denna beräkning ej håller streck, utan att till råmaterialernas
pris bör läggas 1 å 2 öre per liter såsom arbetskostnad. Kommittén har ej
kunnat bilda sig en bestämd mening, huruvida detta påstående är riktigt, men har
i en särskild kolumn för jämförelses skull upptagit råmaterialpriset, ökad med 2 öre.
Jämförd med inköpspriset på råbrännvin, synes emellertid denna ytterligare kostnad
utöver råmaterialpriset vara för högt beräknad. De i tabellen upptagna prisen för
potatis och råmaterial äro genomsnittspris, uträknade av kontrollstyrelsen på grundvalen
av kontrollpersonalens uppgifter om inköpspris å de inmäskade råämnena.

Tabellen giver vid handen, att åren efter bränneriidkareföreningens tillkomst
prisläget för råbrännvin var betydligt högre i förhållande till materialkostnaden än
vad tidigare varit fallet, om också under åren 1911 och 1912 en utjämning härutinnan
framträder. Med år 1913 inträder emellertid ånyo en höjning av detta pris,
och i oktober 1914 nåddes det högsta hittills i Sverige noterade råbränn vinspriset.

Med detta torde emellertid prisstegringen icke hava nått sin höjd. Enligt
vad kommittén inhämtat, lär råbrännvinspriset komma att ytterligare höjas med
0.1 öre för varje månad, räknat från 1 november 1914, utöver grundpriset, för att
bereda de tillverkare, vilkas av verkningsförmåga per dag är mycket begränsad och
som i följd därav hava dyrare tillverkningskostnader, en kompensation.

Ungefär samtidigt med sammanslutningen mellan bränneriidkarna ägde ett
närmande rum mellan reningsverken. Enligt en i mars 1907 träffad överenskommelse
bildade nämligen reningsverken en sammanslutning, vilken trädde i kraft den
1 oktober samma år. Denna sammanslutning omfattade 14 stycken reningsverk, av
vilka dock 10 redan förut samarbetat med varandra. Dessutom inköptes och nedlades
7 stycken, varjämte med 5 träffades överenskommelse, att de mot viss ersättning
skulle hållas overksamma under 5 år. Fristående utom sammanslutningen voro
endast två, nämligen Varbergs spritförädlingsaktiebolag samt Skånska spritförädlingsaktiebolaget
Norén & C:o, Tyringe. Sedermera koncentrerades de sammanslutna
reningsverken än mera under 1910, i det att ett nybildat aktiebolag, Reymersholms
gamla Spritförädlingsaktiebolag, med 14 V., miljoner kronors aktiekapital inköpte 10,
däribland de största, av de sammanslutna reningsverken, av vilka några nedlades,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Unw def,,att ,de f?ra äterstående med bolaget träffade överenskommelse om samarbete.
Vid inköpet av det form Reymersholmsbolagets tillhörigheter övergingo

in™ tf Samtak4-!fr ut,om en Pä nya händer; aktierna, som lydde å nominellt
1,000 kionor, såldes till en kurs av 4,000 kronor.

, , } ■ srlatet av. år 1913 uppgick slutligen jämväl Skånska spritförädlingsaktie bolaget

i Tyringe i Reymersholmsbolaget, på grund varav det senare nu kan sägas
intaga en verklig monopolställning ifråga om brännvinsreningsindustrien.

för närvarande bedrives rening av

a) Keyrnersholms gamla spritförädlings aktiebolag vid Reymersholm, Åhus,
uaäKra, Hjo och Eslöv,

b) O. P. Andersson & C:o i Göteborg,

c) Neumans ospritfabriksaktiebolag i Kristianstad,

d) Uppsala Angkvarns aktiebolag i Uppsala,

e) Aktiebolaget jästfabriken Activ i Tomelilla samt

f) Varbergs bränneri i Varberg.

Dessutom finnas nedlagda fabriker i Nässjö, Hälsingborg, Göteborg och å
f omher»s egendom, för vilkas hållande i overksamhet ägarna uppbära ersättning
trå“ d® i.gång varande verken, tillhörande reningstrusten, enligt kontrakt, som äro
gällande intill den 1 oktober 1917. ’

Under år 1911 ingicks mellan bränneriidkareföreningen och samtliga samanae-
remngsverk avtal, varigenom reningsverken förbundo sig inköpa hela sitt
råb rann vinsbehov från de till bränneriidkareföreningen anslutna brännerierna efter
pns, som bestämdes av en delegation, ursprungligen bestående av 12 personer, varav
b från bränneriidkareföreningen, 3 från reningsverken och 3 från Göteborgssystemboiagens
leveransförening. Enligt senaste överenskommelse består delegationen av
lo ledamöter och 7 suppleanter, varav bränneriidkareföreningen och reningsverken
utse vardera 6 ledamöter med 2 suppleanter för dem, kungl. kontrollstyrelsen en
ledamot och självskriven ordförande inom delegationen, med en suppleant för denne
självskriven vice ordförande, skånska hushållsföreningen en ledamot med en suppleant
för denne och handelskammaren i Stockholm 1 ledamot med 1 suppleant för
den?a- j?e !edamöter ocl1 suppleanter, som skola utses av kungl. kontrollstyrelsen,
hushållsföreningen samt handelskammaren, skola vara opartiska, det vill säga icke
själva intresserade i vare sig brännvins- eller förädlingsrörelse. De delegerade sammanträda
i Kristianstad eller å annan plats, varom de båda kontrahenterna kunna
enas, en gång om året den sista helgfria dagen i september månad samt i övrigt den
sista helgfria dagen i varje månad, då någon av kontrahenterna minst 10 dagar
förut därom gjort framställning. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden
eller vid förfall för honom av vice ordföranden. Vid besluts fattande om prisbestämgäller
enkel pluralitet, och vid lika röstetal den åsikt, ordföranden biträder.
Härvid bemärkes dock, att vid prisnedsättning av mera än 1 öre per liter 50 procent,
ävensom vid prisökning utöver 24 öre per liter 50 procent över gällande tillverkningsskatt
fordras för giltigt beslut :>/i av de närvarandes avgivna röster. Det
pris, som å delegationssammanträde bestämmes, skall gälla från och med månaden
näst efter sammanträdet till dess nytt pris blir på lika sätt gällande. Sedan under
pågående brännerikampanj mer än hälften av förädlingsverkens beräknade årsbehov
•jV a . vererat) må icke prisnedsättning ske utan förädlingsverkens medgivande förrän
vid årliga sammanträdet under påföljande september månad.

Kungl. Majd» Nåd. Proposition Nr 81.

Beträffande reningspriset må erinras om den tidigare gängse beräkningen av
detta pris ur råbrännvinets pris. Detta ägde rum enligt regeln »graden plus ett».
Härmed menas, att priset för 46 procent renat brännvin skulle vara ett ore per
liter högre än priset för 50 procent råbrännvin. Förr såldes nämligen så gott som
uteslutande 46 procent brännvin, varför det var lämpligast att bestämma priset
därå. Om 50 procent råbrännvin kostade 89 öre (inklusive skatt)^skulle således

46 procent renat brännvin kosta 90 öre och alltså 50 procent renat 90 . ^ — ^97.83 öre.

Denna regel medförde, att reningsverkets ersättning för reningen blev högre ju högre
råbrännvinspriset var. — Den här berörda prisbestammngsregeln torde emellertid
numera "icke tillämpas, sedan avtal träffats mellan reningsverken och en samman •“1ÄÄS

sina —slut u

P a med ändamål att uteslutande för medlemmarnas räkning förmedla inköp av
renat brännvin eller rektificerad sprit. Föreningens program var att genom underhandlingar
med de förenade förädlingsverken söka att hålla priset å renat brännvin
inom måttliga gränser, men att, därest underhandlingarna skulle stranda, tillgripa
den i stadgarna antydda yttersta åtgärden och föranstalta om remi»g av mkopt råbrännvin.
Förhandlingarna med reningstrusten strandade i september 1908 och i
oktober 1908 avslöts kontrakt med det nybildade Skanska spntforadhngsaktiebolag
(Tyringe) om leverans av en del av föreningens behov.

Enligt kontraktet skulle i reningskostnad betalas

6 öre per liter 50 procent varmrenat brännvin i sprittom,

6.7 5 öre per liter 50 procent varm- och kolrenad så kallad finsprit,

8 25 öre per liter 50 procent varm- och dubbelkolrenad så kallad exportspnt,

7 25 öre per liter 50 procent nedspätt under 50 procenta styrka och kolrenat;

allt fritt barnvagn Tyringe. Sprittrusten visade emellertid benägenhet att

upptåg» nya BrhSSar, och den U november 1908 avslutades med densamma
nvtt kontrakt på 5 år. Reningsprisen bestämdes till

8.6 öre för varmrenat nedsatt brännvin reducerat 50 procent,

8 öre för absolut ren sprit,

11 öre för så kallad finsprit,

]2 öre för så kallad exportsprit

utöver självkostnadspriset för råbrännvin. Vid leverans av 12 miljoner liter
till leveransföreningen skulle priset påföljande år sankas med°''1„^eJ,erJfeare
15 miljoner liter med 0.2 öre, vid 18 miljoner liter med 0.3 ore och så vadare.
Prisbestämmelsema skulle avse varan levererad fritt bakvagn eller ombord vid -ädlingsverk. Förädlingsverkens självkostnadspris för råbrannvin skulle fastställa^
sålunda, att till det råbrännvinspris vid bränneri i Skåne, som bestämdes av den av
Sveriges bränneriidkareförening och förädlingsverken sammansatta delegationen,
skulle läggas såsom kostnader för frakt, läckage m. m för förädlingsverken i Skåne
och Blekinge 1 öre, för förädlingsverken i Göteborg, Väster- och Östergötland 2 /.,
öre och för förädlingsverken i Stockholm och Uppsala 3 öre.

Nya underhandlingar påbörjades mellan leveransföreningen och reningstrusten
våren 1910, och ett nytt avtal avslöts i slutet av samma år. I detsamma bibehöllos

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 81.

bestämmelserna om reningspris och självkostnadspris för råbrännvin oförändrade,
men förädlingsverken förbundo sig dels att å alla de partier brännvin och sprit, som av
dem levererades till föreningens medlemmar, bevilja en rabatt av O.25 öre per liter
50 procents brännvin, som skulle utbetalas till föreningen, dels att för medlem, som
med föreningen upprättade kontrakt angående leverans av hela sitt behov av varmrenat
brännvin och sprit för tiden till och med utgången av år 1913, bevilja en
ytterligare rabatt av 1.3 öre per liter 50 procent.

De pris, som leveransföreningens medlemmar betalat för varmrenat brännvin,
framgår av tabell II, bilagd detta betänkande.

I en till nykterhetskommittén ställd skrivelse av den 13 januari 1912 har
leveransföreningen framhållit, att bolagens intressen skulle kunnat kraftigare göras
gällande gent emot brännvinsproducenternas sammanslutningar, ifall föreningen omfattat
samtliga bolagen. Då en sammanslutning icke frivilligt kunde förväntas,
vore det enligt leveransföreningens åsikt önskvärt, att i bränvinsförsäljningsförordningen
infördes bestämmelse därom, att inköpen av brännvin skulle verkställas
för samtliga bolags gemensamma räkning av leveransföreningen eller likartad förening
eller förmedlas genom den i riksdagens skrivelse föreslagna överstyrelsens
försorg eller av kontrollstyrelsen.

I samband med bränneriindustriens och reningsverkens kartellering och trustifiering
hava prisförhöjningar ägt rum, vilka enligt kommitténs mening icke kunna
anses skäliga. Det svenska brännvinspriset är sålunda i jämförelse med det tyska
och danska att anse såsom mycket högt, och detta gäller särskilt den del därav,
som belöper sig på reningen. Enligt till kommittén lämnade uppgifter anses i utlandet
ett reningspris av 4 öre per liter 50 procents brännvin som ett högt pris.
Här i landet är det emellertid ungefär dubbelt så högt.

Emot trusternas prisförhöjningar hava bolagen åtminstone i viss grad stått
maktlösa. En viss lättnad i situationen inträdde ju för dem genom grundandet av
ett med reningstrusten konkurrerande reningsverk, och det torde vara denna konkurrens,
som gjort det möjligt för leveransföreningen att uppnå de ovan angivna
kontraktsbestämmelserna. I slutet av förra året inköptes emellertid reningsverket
vid Tyringe av reningstrusten, på grund varav under innevarande är den senare
varit allenahärskande på brännvinsmarknaden. Den höjning av råbrännvinspriset,
som innevarande år skett, ägde för övrigt även direkt intresse för reningstrusten,
då densamma dels äger inneliggande ett mycket stort lager råbrännvin (enligt uppgift
från kontrollstyrelsen november 1914 omkring 18 miljoner liter på allmänna
nederlag), dels äger större ångbrännerier i Skåne. Kommittén förmodar dessutom,
att ett medverkande motiv till nämnda höjning har varit den genom de under senare
år vidtagna nykterhetsfrämjande åtgärder orsakade nedgången i brännvinsförbrukningen,
gent emot vilken man å producenthåll velat skydda sig genom ökade priser.

Den huvudsakliga anledningen till att bränneriidkare och reningsverk kunnat
uppdriva priset å brännvin till en så abnorm höjd är att söka i den stora skillnad
mellan brännvinstillverkningsavgiften och tullsatsen å brännvin, som för närvarande
finnes. Denna skillnad, som uppgår till 35 öre, torde närmast hava varit avsedd
att möjliggöra högre försäljningspris för bolagen, men den har å andra sidan verkat
som en skyddstull. Den är väsentligt högre än det skattefria brännvinets pris i
Tyskland, och bolagen hava härigenom varit förhindrade att köpa brännvin från
utlandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Riksdagen har tidigare haft till prövning frågan om ett ingripande från statens
sida mot ett alltför högt inköpspris å brännvin. I anledning av framställt förslag,
att staten skulle inlösa reningsverken och därefter själv bedriva reningen av brännvin,
framhöll riksdagen sålunda i skrivelse den 27 maj 1911, att till ernående av
det avsedda ändamålet bland annat den utvägen stode öppen, att genom förändring
i tullsatserna reglera allvarligare faror av trustbildning på förevarande område.
Åtskilliga av Eders Kungl. Maj.ts befallningshavande hava i utlåtanden över nämnda
riksdagsskrivelse uttalat önskvärdheten av att åtgärder vidtagas för att skydda
bolagen mot alltför starkt tryck av trustbildningar. I sitt betänkande av den 5
januari 1914 framhöll nykterhetskommittén, att det ur flere synpunkter vore önskvärt,
att ett mera enhetligt förfarande vid verkställande av brännvinsbolagens inköp
komme till stånd, bland annat jämväl därför, att ett mer enhetligt försäljningspris
vore därav avhängigt; och föreslog kommittén, att föreskrifter avseende inköp av
spritdrycker skulle utfärdas av kontrollstyrelsen. Beträffande motiveringen för detta
förslag tillåter sig kommittén hänvisa till betänkandet sid. 282—283.

De medel; som för närvarande kunna komma under övervägande för ett
motarbetande av de höga inköpsprisen å brännvin, torde sålunda vara dels statens
övertagande av reningsverken, dels den av riksdagen framställda tanken på förändring
i tullsatserna, dels ock nykterhetskommitténs nyssberörda förslag, att kontrollstyrelsen
skulle äga att lämna föreskrifter om bolagens inköp av brännvin. Ett
anlitande av någondera av de båda förstnämnda utvägarna skulle otvivelaktigt leda
till en effektiv lösning av det föreliggande spörsmålet. Inrymmandet av befogenhet
för kontrollstyrelsen att lämna föreskrifter angående bolagens inköp av brännvin är
en enklare åtgärd, vilken utan svårighet låter sig nu genomföras. Erhåller kontrollstyrelsen
den ovanberörda befogenheten, möjliggöres därigenom ett enhetligt uppträdande
från brännvinsbolagens sida gent emot producenternas starka sammanslutningar.
Kontrollstyrelsen kan sålunda tänkas föreskriva gemensamma inköp av
bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd, vilken på ett helt
annat sätt än den nuvarande synnerligen ensidigt sammansatta nämnden skulle kunna
göra det allmännas intressen gällande. Denna nämnd skulle också hava i sin hand
andra möjligheter att förhindra ett uppskruvande av brännvinsprisen. än vad de
enskilda bolagen och Göteborgssystembolagens leveransförening äga.

Ringa uppmärksamhet bär hittills ägnats åt frågan om bolagens inköp av
originalvaror från utlandet. Jämväl ifråga härom torde missförhållanden föreligga,
vilka i detta sammanhang förtjäna att framhållas. Det har nämligen visat sig, att
utländska producenter vägrat att sälja originalvaror till svenska brännvinsbolag
under hänvisning därtill, att inköp av dylika varor bör ske från de enskilda spirituösahandlandena
med överlåten utminuteringsrätt. Det har uppgivits för kommittén,
att nämnda handlande genom Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening
ingått överenskommelser med utländska producenter, att dessa senare icke skulle
sälja sina originalvaror till brännvinsförsäljningsbolagen annat än genom spirituösahandlandenas
förmedling. Detta egendomliga förhållande, att innehavare av överlåtna
rättigheter förhindra bolag, från vilka rättighetsöverlåtelsen ägt rum. att till
billigaste pris inköpa varor från utlandet, innebär ett ingrepp i systembolagens
rörelsefrihet, varigenom det allmännas vinst av bolagens försäljning av dylika varor
kan minskas. Inrymmes ovanberörda befogenhet åt kontrollstyrelsen, torde man
kunna förvänta, att dylika missförhållanden icke tillåtas existera, enär det icke

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 81.

med säkerhet kali förutsättas, att bolagen självmant använda dem till buds
medel att avagabringa rättelse i detta avseende.

stående

Försäljningspris och alkoholhalt å brännvin.

Ett länge överklagat missförhållande har varit de betydande skiljaktigheter

knnh-nlkf861! upp™tt^^ll1t 1 fråga om försäljningspris och alkoholhalt. Enligt
konti ollstyrelsens berättelse för år 191213 var utminuteringspriset per liter
varmrenat brännvin a 50 procent lägst kronor 1.31 (i Skanör), näst lägst kronor

hla 8Lyf—r °Ch h°SSLt kr°nor La2 0 Göteborg). För mer än hälften av alla
bolag iåg försäljningspriset mellan kronor l.so och kronor I.75; hos 29 bolag var
det lägre än kronor I.50 och hos 29 bolag högre än kronor I.75. En närmare
granskning av de av kontrollstyrelsen inhämtade uppgifterna visar, att prisen varit
genomgående ägst 1 Skåne och genomgående högst i Norrland; skillnaden har uppgått
till c:a 30 ore. "

Enär det. sy°.t.® kommittén vara av intresse att erhålla uppgifter, huruledes
försäljningspriset ställt sig innevarande år, särskilt med hänsyn till den betydande
höjningen 1 inköpspriset å brännvin, har kommittén från samtliga brännvinsförsaljnmgsbolag
infordrat uppgifter å utminuteringspriset per liter egentligt renat
brannvm den 1 januari, den 1 april och den 15 november 1914 samt alkoholhalten
vid namnda tidpunkter Resultaten av denna undersökning äro sammanfattade i tabell
111, bilagd detta betänkande. Uppgifter saknas för 7 bolag

Av de inkomna uppgifterna har framgått, att utminuteringspriset den 1 januari
och 1 april med ett undantag vant detsamma, på grund varav allenast priset den
1 april och 15 november blivit redovisat.

Undersökningen giver vid handen, att någon höjning i försäljningspriset icke
a0t lum hos 71 bolag; av dessa hava emellertid 5 rapporterat, att de senare än
den 15 november hava höjt priset, respektive sänkt alkoholhalten, eller att en höjning
eventuellt kommer att äga rum. Övriga 46 bolag hava hållit sig skadeslösa för
höjningen av inköpsprisen antingen genom en höjning av utsäljningspriset eller genom
sänkning av alkoholhalten eller genom bägge nämnda åtgärder i förening. Höjningen
staller sig olika på olika platser. Ett bolag, Sundbybergs, har höjt med 5 öre per
hter a 41 procent och med 15 öre per liter å 46 procent. En höjning av 5 öre
per liter for samma alkoholhalt har ägt rum hos 21 bolag, av 10 öre per liter hos
,, j° , g’ ,15 fre per liter hos ett bolag (Norrtälje) och av 20 öre per liter hos
ett bolag (Ljungby köping). Bolaget i Norrköping bär sänkt alkoholhalten med 1
procent och bolaget 1 Leckomatorp med 2 procent, En kombinerad höjning av

TTir i°C1 Sa2,k!?in/ a7, alp°holhalten har slutligen ägt ruin hos bolagen i Skänninge.
llricehamn, Skövde, Vara, Grästorp, Arvika och Sundsvall.

■t s Ee ir!!{0!nt!a uppgifterna giva också vid handen betydande växlingar såväl
riw °m alkoh°!halt s<?m försäljningspris. Vad priserna beträffar, synas de stora
olikheterna härutinnan icke vara påkallade av de olika omkostnaderna och brännvinsprisen
å olika orter. Anmärkningsvärd är den stora skillnaden mellan gen omsnittsprisen
^1 Norrland och 1 Skåne. Men även inom samma län kunna föreligga
s lljaktigheter med hänsyn til! alkoholhalten (t. ex. i Södermanlands län) och med
hänsyn till priset, vilka icke äro motiverade av olika förhållanden på olika orter.

■24

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Den allmänna uppmärksamheten har också sedan länge varit fäst på behövligheten
av ett enhetligt fastställande av utminuteringsprisen, och i den meraberorda
riksdagsskrivelsen av år 1911 anfördes, att riksdagen funnit den konkurrens, som
bolagen etablerat sinsemellan ifråga om dessa pris vara oegentlig Riksdagen vide
därför ifrågasätta, huruvida icke bestämmelser kunde eller borde inforas darom,
att alla systembolag skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma alkoho -halt till salu hålla egentligt brännvin ävensom billig konjak och liknande drycker.

Genomförande av bestämmelser i dylik riktning finner kommittén vara sälskilt
av behovet påkallat, sedan brännymsförsäljmngsmedlen mdragits till statsverket
Det motiv, som tidigare förefunmts för bolagen att bibehålla ett högt foi
säljningspris för att därigenom erhålla stor vmstavkastnmg till den kommun, dai
bolaget utövade sin verksamhet, förefinnes numera icke i samma grad, och den
möjligheten synes icke vara utesluten, att vissa bolag kunna komma att sänka biannvinspriset.
En sänkning av bolagens försäljningspris ar enligt konimdtens memng
^önskvärd, enär den skulle föranleda bestämda olägenheter både från nykterhetssynpunkt
och ur statsfinansiell hänsyn. En dylik eventualitet bor darfor tid före
kommas, särskilt som vissa bolag måhända kunna sägas hava rojt tendens att aibeta
i denna riktning därigenom, att de icke höjt små försäljningspris i samma grad

i''V sitt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker beaktade
nykterhetskommittén det av riksdagen framställda kravet på T

försäljningspris och alkoholhalt för samtliga bolag, såtillvida att detta innehöll, att
föreskrifter avseende försäljningspris och alkoholhalt å saluhållna rusdiycker sku
utfärdas av kontrollstyrelsen. Förslaget skiljde sig sålunda från den av riksdagen
ifrågasatta åtgärden i två avseenden, nämligen dels därutmnan, att foresknftema
skulle kunna avse alla tillhandahållna varor, och dels däri att försäljningspris och
alkoholhalt ej skulle behöva fastställas lika för alla bolag, utan kunna avpassas efter
de olika förhållanden, som på olika håll kunde föreligga

Den av kommittén sålunda föreslagna bestämmelsen torde i jämförelse med
den av riksdagen ifrågasatta åtgärden erbjuda vissa fördelar Aven om ett lika
utminuteringspris för hela landet synes vara ett mål, mot vilket man bor stiava,
torde man dock ej för närvarande kunna uppställa en ovillkorlig fordran darå. Med
hänsyn till de nu synnerligen växlande förhållandena å olika orter skulle utan tvivel
bestrida olägenheter kunna uppstå på grund av en dylik bestämmelse under tiden
närmast efter dess genomförande. Möjlighet bör därför hållas öppen for attivm
fäll bestämma olika utminuteringspris. Provningen av de på prissättning in
verkande omständigheterna bör uppdragas åt kontrollstyrelsen, som synes kunna antingen
med ledning av denna prövning fastställa prisen for olika bolag ellei angiva
de regler, efter vilka bolagen böra beräkna prisen. ... .

Något hinder att fastställa en för riket gemensam alkoholhalt å egentligt
brännvin lär emellertid icke förefinnas, men torde aven i detta fall fastställandet
lämpligen kunna verkställas av kontrollstyrelsen.

Kung!. Maj-.ts Sarf. Proposition Sr 81.

Bolagens omkostnader, särskilt i fråga om utskänkningen.

Frågan om bolagens omkostnader har varit föremål för särskild uppmärksamhet
från riksdagens sida, och vid såväl 1910 som 1911 års riksdagar avlätos
särskilda skrivelser i ämnet. Kommittén har ansett sig böra erinra härom, enär de
i dessa skrivelser påtalade missförhållanden äro av sådan art, att de påkalla rättelse
snarast möjligt.

I 1910 års riksdagsskrivelse framhölls som anmärkningsvärt det av vederbörande
motionär påvisade förhållandet, att omkostnaderna inom vissa bolag stigit
till en betydande höjd. Aven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån
förklara en dylik företeelse, måste dock sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag
emellan, som den officiella statistiken hade att uppvisa, vara ägnad att tilldraga sig
uppmärksamhet. Dä det emellertid vore av vikt att åstadkomma en såvitt möjligt
tillförlitlig Kontroll å bolagens och deras underlydandes förvaltningsåtgärder, finge
det anses synnerligen önskvärt, att en opartisk och grundlig utredning komme till
stånd beträffande omfattningen av förefintliga missbruk samt möjligheten av deras
avhjälpande medelst skärpt kontroll och genom andra lämpliga åtgärder, varvid
även bolde komma under övervägande inskränkningar i bolagens rörelsefrihet.

I 1911 års riksdags skrivelse utvecklas närmare berörda spörsmål och framhålles,
att av de av en motionär framställda synnerligen skarpa anmärkningarna
mot bolagens ekonomiska förvaltning kvarstode som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna
för bolagens utövande av brännvinsförsäljningen i allmänhet vore högre
än förhållandena syntes betinga och med hänsyn till den uppkommande vinsten
kunde anses skäligt. Riksdagen ansåg att vid den av 1910 års riksdag begärda
utredning borde beaktas, att bolagens bokföring sä ordnades, att den tydligt utvisade
inkomster och utgifter för de olika grenarna av ett bolags rörelse, sålunda särskilt
för utminuteiingen och särskilt för utskänkningen. Vidare fäste riksdagen sig vid
frågan om bolagens mathållning och erinrade i anledning av att en motionär anknutit
sina anmärkningar till förhållandena i Stockholm, att bolaget därstädes självt
utövade oO utskänkningsrättigheter i så kallade värdshus, avsedda närmast för arbetarklassen.
I dessa förekommo även så kallade källaravdelningar med finare lokaler
och bättre mat. Det hade mot bolagets värdshusrörelse anmärkts, att matprisen
voro så låga. att bolaget utövade illojal konkurrens med nykterhetsvärdshusen, och
att mathållningen, antingen den utövades av bolaget självt, eller, såsom lärer vara
regeln, av utskänkningsföreståndaren, ådroge bolaget utgifter, som måste täckas av
vinsten a utskänkningen. I huru hög grad denna anmärkning kunde vara befogad,
hade riksdagen icke varit i tillfälle att utröna. Men obestridligt torde vara, att
den ägde en viss befogenhet, da bolaget, även där föreståndaren på egen risk ombesörjde
mathållningen, kostnadsfritt tillhandaliölle lokal, värme, belysning m. m..
varigenom det bleve denne möjligt att hålla lägre priser än andra jämförliga matservenngsställen.
Det ålåge visserligen bolagen att vid utskänkning av brännvin
tillhandahålla lagad mat, men borde, efter riksdagens förmenande, i möjligaste män
undvikas, att utgifterna därför komme att drabba bolagens övriga rörelse, och höll
riksdagen före, att genom en mera ekonomisk anordning av mathållningen bolagens
kostnadssiffra skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i övrigt skulle
Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. 70 käft. (Nr 81.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

kunna ernås tarvade en noggrann undersökning. Att i åtskilliga avseenden inskränkningar
och besparande omläggningar av administrationen skulle kunna äga rum,
torde emellertid kunna antagas.

De båda nämnda riksdagsskrivelserna remitterades först till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande och överlämnades därefter till nykterhetskommitten, som
upptog dem till behandling i sitt betänkande med förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker (Nykterhetskommittén Y, sid. 272—284).

Åtskilliga förhållanden, som kommit till kommitténs kännedom, sedan ovannämnda
förslag avgivits, tala bestämt för önskvärdheten av ett snabbt inskridande
på förevarande område.

|Vad först bolagens omkostnader beträffar, synes icke någon ändring till det
bättre hava inträtt, sedan 1910 års riksdag avlät sin skrivelse. Omkostnaderna
ställa sig enligt kontrollstyrelsens berättelser så som nedanstående tabell utvisar.

Omkostnader per liter försåld spirituösa.

!		0 m k o s	t n a d e r.	:
	i medeltal	högst	lägst	över 40 öre 1
	Öre	öre	öre	antal bolag \|
■ 1906/07	24.5	66.2	8.1	3
1907/08	24.5	73. s	8.6	7
i 1909	30.2	86.5	9.4	16
1910	27.r	82.3	10. o	9
1911	27.0	91.6 *)	8.s	8
1912	27.9	86.5 ■)	9.s	10

Såsom framgår av tabellen, hava omkostnaderna på fem år ökats med o.4
öre per liter eller efter 1912 års omsättning (c:a 31 miljoner liter) med något mer
än en miljon kronor. ...

Orsakerna till denna stegring äro givetvis till en del att söka i de dyrare
tider, som efterhand inträtt, men denna omständighet torde icke vara tillräcklig att
förklara ökningen. I kontrollstyrelsens berättelse för tillverkningsåret 1910/11 framliålles,
att orsakerna till växlingarna i omkostnadernas belopp voro flera. Omkostnaderna
blevo lägre i de bolag, som endast bedrevo minuthandel, och ett bolag,, som
i sin minuthandel endast sålde vanligt brännvin, kunde ordna denna försäljning
betydligt billigare än ett bolag, som i sin minuthandel även salde finare spirituösa.
Även de bolag, som hade rättighet till utskänkning av brännvin kunde ordna denna
på skiljaktiga sätt, så att betydliga olikheter med avseende på omkostnaderna uppstode.

Ser man något närmare på omkostnadssiffrorna för olika bolag och söker en
förklaringsgrund till de höga omkostnaderna, visar det sig, att vissa bolag hava
konstant höga siffror. Här må angivas några i nedanstående tabell.

'') Uppgiften avser högsta omkostnad för bolag, som haft utminuteringsrörelse.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 81.
Omkostnaderna pr liter försåld spirituösa hos vissa bolag 1006107—1912.

Bolag	1906/07 öre	1907/08 öre	1909 öre	1910 öre	1911 öre	1912 öre \
Djursholm......			_		527.0	j 443.» i
Saltsjöbaden.....	—	—	—	_	109.o	130.8
Nynäshamn.....	—	—	—	—	—	318.4
Söderköping.....	53.o	73.8	60.1	82.3	91.6	86.5
Vadstena.......	54.5	08.1	72.7	72.5	61.3	61.7 ,!
Oregrund -.....	34.7	38.7	49.5	55.5	53.4	50.3
Piteå.........	37.7	47.7	86.5	60.3	36.5	39.7
Örnsköldsvik . . . .	31.7	31.o	40.4	38.4	41.4	56.2
Motala........	29.5	35.2	43.4	43.7	45.2	46.4 j
Kaus.........	—	43.:;	57.2	53.4	52.0	51.0

Vad bolagen i Djursholm, Saltsjöbaden och Nynäshamn beträffar, utöva de
endast utskänkning och även denna i rätt obetydlig omfattning. Förhållandena i
Djursholm hava påkallat revisorernas uppmärksamhet och föranlett vägran av
ansvarsfrihet från landstingets sida. Det höga omkostnadsbeloppet för Söderköping
är enligt kontrollstyrelsens uppgifter beroende på den synnerligen ringa omsättningen
av spirituösa i bolagets egna försäljningsställen; för en fritt överlåten utminuteringsrätt,
den enda i Sverige, där minutförsäljning av egentligt brännvin utan inskränkning
får förekomma, har det uppburit 25,000 kronor årligen. Det kan förtjäna
erinras, att innehavaren av nämnda utminuteringsrättighet har haft en betydande
omsättning, särskilt under innevarande år, och att Söderköpingsbolaget genom
nämnda överlåtelse kan sägas hava, i uppenbar strid mot lagstiftningens syfte,
öppnat en konkurrens med sig självt. Bolaget i Vadstena har under, en följd av
år fått vidkännas hyror och andra utgifter för hotellrörelse. Samma''förhållande
rådde i Piteå, och enligt kontrollstyrelsens utgifter (1909/10) skulle omständigheterna
därvid hava varit följande. Bolaget hade av Piteå stad förhyrt hela det
nyuppförda hotellet samt en del andra lägenheter och i sin ordning uthyrt hotellet
med undantag av bolagets minuthandelslokal till en källarmästare, som dock under
är 1908 måste avträda sin egendom till konkurs; då bolaget icke lyckades uthyra
hotellet till annan person, ansåg det sig tvunget att självt övertaga den där utövade
utskänkningsrörelsen. Beträffande orsaken till de höga förvaltningskostnaderna för
de andra i tabellen angivna bolagen föreligga i kontrollstyrelsens berättelser inga
uppgifter.

Närmare in på orsakerna till de höga omkostnaderna kommer man vid en
undersökning av aktiebolaget Göteborgssystemets i Stockholm förvaltning under de
senare åren. Vederbörande revisorer gjorde nämligen vid granskningen av bolagets
förvaltning under år 1909 anmärkning därpå, att å utskänkningen endast obetydlig
behållning uppkommit. Revisorerna framhöllo, att det läge i sakens natur, att utgifterna
för utskänkningsrörelsen måste vara högre än för minuthandelsrörelsen
och att behållningen måste bliva mindre, oaktat det utskänkta brännvinet försåldes
till högre pris än det utminuterade. De väsentligaste orsakerna finge

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

emellertid efter revisorernas förmenande sökas på annat håll. Matserveringen
å värdshusen drevs nämligen icke för bolagets utan för särskilda föreståndares
räkning, vilka föreståndare bereddes högst betydande förmåner, i det att bolaget
lämnade dem kontant arvode, kostnadsfritt tillhandahölle dem stora och dyrbara
lokaler för rörelsen, bostäder för betjäning och rymliga boställsvåningar åt dem
själva, ävensom bidroge till utgifterna för tjänarnas avlöning samt lokalernas eldning
och renhållning. Utgifterna härför bildade högst betydande poster på utskänkningsrörelsens
omkostnadskonto. Priserna på den inåt, som tillhandahölles, skulle ej
heller kunna hållas så låga, därest icke en avsevärd del av vinsten pa utskånkningen
ginge till subventionering av matserveringsrörelsen. I revisionsberättelsen för förvaltningen
för år 1910 återkomma revisorerna till detta ämne och meddela en kalkyl
över bolagets utskänkningsrörelse. Enligt denna uppgick bruttovinsten å utskänkt
spirituösa och maltdrycker — det vill saga skillnaden mellan försäljningspriset
och inköpspriset för dessa drycker — till 919,876 kronor, för år 1909. Nettovinsten
a utskånkningen uppgick emellertid till endast kronor 2,156. För år 1910
ställde sig förhållandena något bättre, i det nettovinsten uppgick till kronor 195,522
på en bruttovinst av kronor 1.042.599; omkostnaderna både i jämförelse med föregående
år nedbragts med omkring 70,000 kronor. Revisorerna framhöllo, att bolagens
utskänkningsrörelse och matserveringen i bolagens värdhus stode med varandra
i oupplösligt samband, men det vore givetvis av vikt. att värjo rörelsegrens
ekonomi såvitt möjligt kunde ordnas och överskådas för sig, ävensom att
ej vinst å utskänkningen obehörigen anlitades för understöd åt matserveringen. Om
denna senare borde övertagas såsom en bolagets egen affär, syntes kunna vara föremål
för synnerlig tvekan. För bolaget enklare och för det allmänna ur flere synpunkter
mera tillfredsställande vore, syntes det revisorerna, att konsekvent och
allmänt genomföra den principen, att matserveringen finge, under behörig kontroll
över den serverade matens beskaffenhet, omhänderhavas av värdhusföreståndarna
såsom eu deras egen affär och att de för sitt besvär med själva utskänkningen erhölle
de avlöningsförmåner, som härför vore skäliga. För år 1911 uppgick bruttovinsten
å de utskänkta rusdryckerna till 1,048,392 kronor: bruttovinst å mathållningen
å två värdshus, varest bolaget detta år själv bedrev mathållningen,
var kronor 23,024. Nettovinsten åter uppgick till 217,391 kronor. I sin berättelse
över bolagets förvaltning under år 1911 framhöllo revisorerna, att kostnaderna
för utskänkningsrörelsen uppgingo till icke mindre än 79 procent å
bruttovinsten och att detta ur affärssynpunkt otillfredsställande resultat måste vara
en följd därav, att den med utskänkningen förbundna matserveringsrörelsen icke
dreves efter tillräckligt affärsmässiga principer. I denna omständighet läge efter
revisorernas uppfattning med all säkerhet en väsentlig anledning till den ofta påpekade
onaturliga omkostnadsstegringen per försåld liter brännvin, som den senaste
tioårsperioden av bolagets förvaltning företedde. Att matserveringen hade åsamkat
bolaget och därmed det allmänna så betydande årliga kostnader. Unge emellertid
icke sökas i förhållanden, som vore nödvändigt förbundna med ifrågavarande matserveringsrörelse
i och för sig. Revisorerna funno denna uppfattning bekräftad därav,
att å ett av de två värdshus, där bolaget självt bedrivit matserveringen, omkostnaderna
allenast uppgått till 14.4 procent av bruttovinsten. Revisorerna framhöllo, att
andra omkostnader än de, som voro en följd av bolagets skyldighet att i främsta
rummet tillgodose sedlighetens intressen, givetvis ej borde ifrågakomma, och att

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 81. 29

bruttcmnsten av utskänkningsrörelsen därför borde möjligast oavkortad tillfalla det
ai 7??älina:11 ^ör realisera detta önskemål syntes bolaget böra på förhand fastställa,
vaka utgifter som borde påläggas utskänkningen. och i överensstämmelse
häi med handhava matserveringsrörelsen. Det ville synas revisorerna, som om det
önskvärda vore, att inga andra utgifter ifrågakomme än de, som bortfölle, därest
utskänkningen avlägsnades från värdshusen, men matserveringen i samma utsträckning
fortfore. Under år 1912 handhade bolaget självt mathållningen å 6 värdshus,
varibland 3, där denna anordning tillämpades, endast under senare delen av året.
Under nämnda år uppgick nettovinsten å utskänkningsrörelsen till 343,959 kronor samt
brutto vinsten å utskänkta rusdrycker till 1,091,274 kronor; bruttovinsten å mathållningen
var 144,145 kronor. Under år 1913 var nettovinsten på utskänkningen 576,022
kronor samt brutto vinsten å utskänkta rusdrycker 1,078,674 kronor; på mathållning i
de 20 värdhus, där bolaget självt besörjt denna, var bruttovinsten 415,084 kronor.

Kommittén har något utförligt uppehållit sig vid förhållandena ifrå ga om utskankmngsrorelsen
i Stockholm, enär de synas åskådligt klarlägga, huru ett system,
sadant som det av Göteborgssystembolaget i Stockholm tidigare praktiserade, kan
leda till att det allmännas vinstandelar uppslukas av omkostnader, som med rationella
anordningar väentligen kunna nedbringas; i Stockholm lyckades man ju under fem
år i sa hög grad nedbringa omkostnaderna, att nettovinsten å utskänkningen steg
tran omkring 2,000 kronor till omkring 567,000 kronor: under nämnda tid nedbringades
sålunda bland annat hyrorna från 446,000 kronor till 376,000 kronor belysnmgskostnaderna
från 49,000 kronor till 22,000 kronor och posten diverse omkostnader
från 151,000 kronor till 76,000 kronor.

Erfarenheterna från Stockholm hava emellertid sitt särskilda intresse för bedömande
av omkostnadsstegringen i allmänhet vid de svenska brännvinsförsäljningsbo
lagen. Samma system, som användes år 1909 i Stockholm, tillämpas nämligen
i större eller mindre omfattning av så gott som alla dessa bolag, enligt vad som
framgår av en av Göteborgssystembolagens förtroendenämnd utarbetad sammanställning
av uppgifter. Undantag härifrån bland de bolag, för vilka redogörelse i
ninlinda sammanställning lämnats, utgöra endast bolagen i Härnösand, Sundsvall
och Sollefteå. Med hänsyn till erfarenheterna från Stockholm synes det, som om den
ekonomiska betydelsen för det allmänna av nämnda svstem borde noggrant undersökas,
något som för närvarande icke låter sig göra, enär bolagens bokföring lägger
hinder i vägen härför. En kalkyl över utminuteringens och utskänkningens vinstavkastnmg
erfordrar nämligen, att det i räkenskaperna skiljes mellan dessa bägge
grenar av bolagens verksamhet samt inom utskänkningsrörelsen mellan utskänknmgen
av rusdrycker och mathållningen.

Kommittén vill i detta hänseende särskilt påpeka en omständighet, som på
åtskilliga orter torde hava stor betydelse för omkostnadskontot, nämligen hyreskostnaderna.
I två av de förut angivna fallen, nämligen bolagens i Vadstena och
Piteå höga omkostnader, hade tydligen hyrorna spelat en väsentlig roll, och det
ar kant, att åtskilliga bolag i mindre orter betala stora hyror till kommunen för
lokaler, inrymda i hus, som uppförts av kommunen med den beräkningen, att bolaget på
detta sätt skulle komma att under en större tidrymd lämna bidrag till räntor och
amortering av det i byggnadsföretaget nedlagda kapitalet. Ett dylikt förhållande
läder i Haparanda och är refererat i kommitténs utlåtande över rusdrycksmedelskommitténs
förslag (sid. 135). Förhållandena i Stockholm synas ifråga om nedlagda

yO Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A r 81.

hyresbelopp hava varit likartade, fastän i förstorad skala. Såsom förut nämnts,
nedbragte bolaget därstädes hyrorna för utskänkningslokalema under åren 1909—
1913 med cirka 70,000 kronor. Sedan emellertid det nya bolaget, aktiebolaget
Stockholmssystemet, började utöva sin verksamhet, har bolaget enligt uppgift högst
väsentligt nedbragt hyresbeloppet och även genom avtal med ett särskilt matserverin^sbolag
kunnat bliva kvitt hyresförbindelser, som hittills åtminstone kraftigt
beskurit bruttovinsten. Såsom ett exempel på de dryga hyror det gamla bolaget
betalat må endast omnämnas, att en lokal, för vilken erlagts 25,000 kronor i hyra,
vid uthyrning till matserveringsbolaget för samma rörelses bedrivande ej betingade
mer än 12,000 kronor. Det anförda torde vara tillräckligt för att motivera ett all varligt

ingripande från statens sida. _ . . , .

Såsom förut nämnts, har nykterhetskommittén i sitt betänkande med förslag
till förordning angående försäljning av rusdrycker upptagit till behandling de i 1010
och 1911 års riksdagsskrivelser anmärkta förhållanden och ifråga om den av riksdagen
härom begärda utredningen framhållit, att enbart möjligheten av att den
vinst, som skulle inflyta till det allmänna, genom okloka åtgärder från bolagens
sida minskades, utgjorde ett tillräckligt skäl för införande av strängare kontroll
och övervakning av bolagens verksamhet. Någon särskild utredning om möjligen
förefintliga missbruks omfattning syntes ur denna synpunkt icke vara erfoideilig.

Till förverkligande av denna kontroll och övervakning föreslog kommittén,
att kontrollstyrelsen skulle erhålla befogenhet att utfärda föreskriftei bland annat
om räkenskapers förande och i övrigt angående bolagens förvaltning och föisäljning
av rusdrycker. Bolagen skulle icke heller utan samtycke av kontrollstyrelsen ta
ingå hyres- eller andra affärsavtal för längre tid än bolagets rättighet upplåtits.

Efter kommitténs mening är denna form för utövandet av erforderligt öveiinseende
och kontroll den ändamålsenligaste. Att för varje särskilt slag av missbruk
från bolagens sida skapa särskilda lagbestämmelser — något som tidigare ägt
rum — är däremot mindre lämpligt. Med den smidigare anordning, som uppdragande
av eu vidsträckt befogenhet åt kontrollstyrelsen innebär, kunna nämligen
åtgärderna mot missförhållanden inom bolagsförvaltningen vid olika tidpunkter
anpassas efter förhandenvarande förhållanden, något som icke blir möjligt i pa långt
när samma grad, om de olika tid efter annan uppdagade missbruken först skola
uppmärksammas av riksdagen och därefter göras till föremål för en tidsödande
utredning; i dylikt fäll få missbruken alltid någon tid oanmärkta fortgå, innan
ingripande till deras förebyggande kan ske.

Något vare sig formellt eller reellt hinder för uppdragande av den ovanberörda
befogenheten åt kontrollstyrelsen synes icke förefinnas. Bolagen äro redan
nu skyldiga att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Konungens befallmngshavande
kan meddela i anledning av framställning från kontrollstyrelsen samt
vissa kommunala myndigheter. Kommitténs förslag innebär sålunda allenast, att
den obehövliga och hindersamma omgången genom Koungens befall mngshavande
borttages, i vad det avser kontrollstyrelsen, och att denna styrelse bringas i direkt
förhållande till bolagen med hänsyn till utfärdandet av föreskrifter.

I samband med genomförandet av denna vidgade befogenhet åt kontrollstyrelsen
synes jämväl böra förhindras, att bolagen, utan medgivande av kontrollstyrelsen,
ingå affärsavtal för längre tid än koncession varar. Det har visat sig,
att bolag bland annat bundit sig för hyror flera år utöver koncessionstiden. Aktie -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

bo. aget o Göteborgssystemet i Stockholm hade sålunda ingått dylika hyresavtal av
vdka nagra voro ouppsägbara och andra förenade med vitespåföljd vid uppsägning

cessionsthfen iad° b!aget bundit siS för 513,087 kronor i hyresbelopp över kon ,

nE"är förfarande kan föranleda betydande förluster för det allmänna

för den händelse ett bolag icke erhaller ny koncession, torde det vara erforderligt
!I'' ™ 55 \™°nV fö-annyinsförsäljningsförordning införa en liknande bestämmelse,
som iders Kungl. Maj:t räreslog innevarande års riksdag i propositionen nummer
242 under 20 § 4 mom.

Överlåtelse av rättigheter.

i , 15„f 1 bränn vinsförsäljningsförordningen skall brännvinsförsäljningsbolag

hava till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln
med brännvin I överensstämmelse härmed är ytterligare stadgat, dels att bolaget
icke fai bereda delagarna vinning utöver årlig ränta med högst 5 procent å av
delagarna tillskjutna kontanta medel, dels ock att bolaget ej får låta avlöningen
vare mg till styrelse eller till de hos bolaget anställda personer vara beroende på
omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker eller utgå med viss del av vinsten.

• e ,-Ue bagge sistnämnda reglerna för bolagens ekonomiska verksamhet äro
givetvis nod vantöga för att trygga genomförandet av förstnämnda allmänna grundsådantn
Roende erfordras, att de gälla ifråga om utövningen av alla
de rattighetei, a vilka bolag erhållit koncession. Så är emellertid icke förhållandet
Jamhkt 17 § i förordningen har bolag rätt att överlåta rättigheter, och vid dessa
overlate ser hava bolagen hittills ansett sig kunna dispensera ifrån de för bolags
Sft- ^lga kT’. som uppställts i 15 §, något som i själva verket
°yerlataren..I]lec]Siver åt den, på vilken överlåtelsen sker, vidsträcktare
rättighet, an den han sjalv äger utöva.

... Frågtin har uppenbarligen främst betydelse ur nykterhetssynpunkt. De med
lilThni ‘ l r,orelsens bedrivande oftast strängt reglerade rättigheter, som upplåtas
till bolaget, kunna av detta överlatas till enskilda, som icke anse sig bundna att
“n föfalJning ; fmma syfte, som åligger bolaget. Bolaget kan sålunda

mrikHdp :rdteaSeina bf7d lgt, kringskära lagstiftningens på nykterhetens höjande
inriktade åtgärder samt framkalla de missförhållanden, som man velat förhindra
medelst bestämmelserna i 15 §. Ett typiskt exempel härpå är den försäljning
som under arets lopp ägt rum från en överlåten utminuteringsaffär i Söderköpirmoch
som i hög grad neutraliserat verkan av de på andra orter vidtagna restriktionerna.
Visserligen aligger det Konungens befallningshavando att pröva ej mindre
skalen och villkoren tor överlåtelsen än även lämpligheten och behörigheten hos
den peison, till vilken överlåtelsen ifrågasättas, men i regeln torde denna prövning
vara av mera formell art. För den förra delen av prövningen fordras uppenbarligen,
att densamma ager rum efter enhetliga grunder lika för hela landet
■ , Det bgger vidare i öppen dag, att genom överlåtelserna det allmänna går
miste om en betydande vinst, som, om bolaget självt utövat rättigheterna, skulle
, mycket större anledning finnes det att fästa uppmärksamheten
pa detta förhållande, som den begränsning av försäljningsrättigheternas antal, som

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

ä"t rum och varpå strävandena under en lång följd av år vant riktade, samtidigt
medfört en koncentrering på få händer av den stora avkastning, som uppstår, da

Prt ^Avkastningen på av bolagen själva utövade rättigheter har emellertid mer

eller mindre oavkortad kommit det allmänna till godo. Sa ej med avkastningen a
den rörelse, som utövats på grund av överlåtna rättigheter.

Vad de överlåtna utminutering sv''åitigheterna, beträffar, har den vinst, som a
dem uppstått, i anmärkningsvärt ringa grad ökat bolagens försäljnmgsvinst. Vilka
belopp* det här rör sig om, kan med nuvarande ofullkomliga statistik pa detta område
icke beräknas. Det må allena erinras, att enligt kommerskollega utredning,
för år 1911 bolagens försäljning av spirituösa i egen rörelse uppgick all omkring
26 V, miljoner liter, varav den ojämförligt största delen faller pa utminuteringens

konto, under det att i den överlåtna utmmutenngsrörelsen försåldes nära 10 miljoner

liter spirituösa. Därav var omsättningen i Stockholm år 1911 enligt kommerskollegii
uppgifter 4,065,334 liter (vilken summa är omkring 1 miljon liter högre
än den av bolaget publicerade, väl beroende därpå, att i den senare partifoisäljning
ej upptagits) och i Göteborg 2,483,516 liter. För samtliga överlatna utminuteringsrättigheter
erlades år 1911 inalles 836,335 kronor eller 4 7 procent av bolagens
hela vinstavkastning. Disproportionen mellan omsättningens storlek i den överlatna
utminuteringsrörelsen och det allmännas vinst i denna rörelse är utan vidare tydlig.
Klart belyses detta av förhållandena i Göteborg, där omsättningen i den överlatna
minuthandeln, såsom ovan nämndes, under år 1911 var nära 2^= miljoner Idel och
i den egna utminuteringsrörelsen omkring 1.4 miljon liter. Den försåt)nin0svinst
å den överlåtna minuthandelsrörelsen, som bolaget tillförsäkrat det allmänna,
utgjorde enligt uppgift 8 å 9 öre per liter, under det att bolaget självt per forsakl

"överlåtna rättigheter har fått särskild aktualitet genera
det av innevarande års riksdag fattade beslutet om inrättande av kontrollområden
vid tillämnningen av individuella försäljningsbestämmelser något som käft, till följd
att ett stort antal bolag nu beslutat att införa dylika bestämmelser. Erfarenheten
har visat, att ett individuellt försäljnmgssystem har till följd en betydande ned?an0
i omsättningen å bolagens utminuteringsställen samt att omsättningen i den överlåtna
rörelsen, vare sig den omfattar utminutering eller utskakning, samtal 0

stiger. Ett slående exempel härpå föreligger från Stockholm där omsättningen å

den överlåtna utminuteringsrörelsen steg från 114,111 liter under febi uari
294 131 liter under juni månad samtidigt med att bolaget neabragte sm försäljning
från 421,555 liter ''(februari) till 156,459 (juni). Visserligen sjönk omsättningen ä
den överlåtna utminuteringsrörelsen under juli manad till 109,9lo liter, sedan bolaget
föreskrivit tillämpning av individuell försäljningskontroll jamval for denna loie se
men det inträffade ådagalägger tydligt, att nvinförda restriktioner maste tillämpas
likformigt beträffande alla slag av försäljning. Under augusti och "bqer, ?åna ,
har omsättningen ånyo ökats till respektive 173,416 liter och 214,799 liter, och
anses större delen av denna ökning bero på försändning av spirituösa från den överlåtna
minuthandeln till orter inom Sverige, där utmmutermgsforbud för spirituösa
rådde I sistnämnda omständighet framstår klart mkonsekvensen av det satt, varpa
minuthandelsrättigheter nu överlåtas, och starka skäl både ur nykterhetssynpunkt
och med hänsyn till det allmännas ekonomiska intressen tala for, att belägen icke

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

höra bibehållas vid sin nuvarande befogenhet att överlåta rättigheter utan föreskrivande
av samma förpliktelser, som åligga dem själva.

• j ? fråga om de överlåtna utskänkuingsrättighetema är förhållandet, särskilt
i de större städerna ävenledes anmärkningsvärt. På grund av det i regel höga försäljningspriset
uppstår exempelvis i Stockolm på de restauranter, där överlåten ut,-skänkningsrättighet bedrives, en högst avsevärd bruttovinst. Av denna, som under
till exempel 1913 icke oväsentligt torde hava överstigit 31/., miljon kronor, inflöt
till bolaget icke mer än omkring 400,000 kronor.

Aven vid överlåtande av utskänkningsrättigheter böra bolagen låta det
angeläget vara att genom ändrade kontraktsbestämmelser med innehavare av dylika
rättigheter söka häva deras under nuvarande bestämmelser naturliga strävan att
öka alkoholkonsumtionen. Men särskilt bör det med hänsyn till nu pågående förändringar
på minuthandelns område tillses, att innehavarna av utskänkningsrättigheter
icke få draga ekonomisk fördel av bolagens åtgärder att genom individuella
restriktioner motarbeta rusdrycksbruket. Bland de anordningar, som äro möjliga
till motverkande av nämnda förhållande, framträder särskilt den av aktiebolaget
Stockholmssystemet ifråga om den överlåtna utskänkningsrörelsen tillämpade vinstbegränsningsmetoden.
För densamma är lämnad en redogörelse i Nykterhetskommitténs
betänkande V, sidan 257, till vilken kommittén får hänvisa. Enligt vad
aktiebolaget Stockholmssystemet meddelat, hava restauratörema i Stockholm med
nu gällande inköps- och försäljningspris en brutto vinst på högst 3,116,000 kronor
å spirituösa, sedan vinstbegränsningen genomförts. Redan efter 9 månaders förlopp
både åtskilliga restauranter uppnått sin vinstgräns och fått för den spirituösa, som
de efter denna tidpunkt försålt, erlägga till bolaget samma pris, som de själva betinga
sig vid försäljningen. Härigenom hava restauratörernas intresse för ökad
omsättning åtminstone starkt reducerats, samtidigt som det till det allmänna helt
inflyter den vinst, som uppkommer genom ökad konsumtion å restaurantema, vare
sig denna ökning har sin grund i en allmän höjning av konsumtionen eller i av
bolagen särskilt vidtagna restriktioner å minuthandelns område. Dylika åtgärder i
vinstbegränsningssyfte hava sitt berättigande jämväl i det faktiska monopoltillstånd
på detta område, som blivit en följd av nykterhetslagstiftningens ovan berörda
strävan att alltmera begränsa antalet ställen, där spirituösa utskänkes.

Enligt kommitténs mening kan icke någon tillfredsställande lösning av föreliggande
^ spörsmål ernås, förrän de bestämmelser i huvudsak genomförts, vilka
kommittén föreslagit i 25 § i sitt förslag till förordning angående försäljning av
rusdrycker. Erhåller emellertid kontrollstyrelsen utvidgad befogenhet att utöva
överinseende över brännvinsförsäljningsbolagen och giva föreskrifter angående bolagens
förvaltning, lär kontroll styrelsen icke kunna undgå att ägna här ovan berörda
viktiga del av bolagens verksamhet synnerlig uppmärksamhet och därvid tillse en
likformig tillämpning över hela landet av överlåtelsevillkor i sådan riktning, att de
tillgodose såväl nykterhetssynpunkter som ock allmänna ekonomiska intressen.

Förstärkning åt; arbetskrafterna i kontrollst yr elsen.

Genom vidgad befogenhet åt kontrollstyrelsen i bär ovan berörda avseenden
blir frågan om en förstärkning av arbetskrafterna i kontrollstyrelsen aktuell. Det
synes nämligen kommittén, som om handläggningen av de nya frågor, som genom
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 70 höft. (Nr 81.) 5

Kung}.. Majds Nåd. Proposition AV 81.

den av kommittén föreslagna ändringen i 15 § i brännvinsförsäljningsförordningen
uppdrages åt styrelsen, i förening med de uppgifter på detta område, som redan
nu åligga kontrollstyrelsen, skulle komma att helt kräva en tjänstemans tid.

Kontrollstyrelsen äger, såsom förut framhållits, redan nu en ganska omfattande
befogenhet ifråga om brännvinsförsäljningsärenden. Kontrollstyrelsen skall

1) meddela föreskrifter och formulär för förande av bolagens räkenskaper,

2) meddela föreskrifter för revisionsberättelses avfattande,

3) besluta om ansvarsfrihet för bolagen,

4) meddela erforderliga föreskrifter i följd av vägrad ansvarsfrihet,

5) pröva frågor om fastighetsinköp och om större förändringar inom redan

förvärvad fastighet samt

6) föra förteckning över kontrollområden.

Granskning av bolagens förvaltning och räkenskaper kan när som helst företagas
av chefen för kontrollstyrelsen eller av person, som styrelsen förordnar.
Enligt instruktionen för kontrollstyrelsen den 17 december 1909 har slutligen överdirektören
eller den ledamot, som Kung!. Maj:t i hans ställe därtill förordnar, att
biträda chefen för finansdepartementet med beredande till underdånig föredragning
av ärenden, som angå försäljning av brännvin, vin och Öl samt tillagade alkoholfria
drycker och svagdricka. , , .. A ,

Åtskilliga av dessa befogenheter hava tillagts kontrollstyrelsen genom undei
förra året och innevarande år vidtagna författningsändringar, och bland dessa ar
befogenhet att meddela ansvarsfrihet för bolagen synnerligen maktpåliggande, båsom
kommittén har sökt visa, måste den ansvarighetsprövmng, som kontrollstyrelsen
har att företaga, bliva av synnerligen ingående natur, för att icke statens intressen

skola bliva åsidosatta. . , , ,

I samband med frågan om en förstärkning av arbetskrafterna inom kontrollstyrelsen
står det i 1911 års riksdagsskrivelse berörda spörsmålet om inrättande
av en särskild överstyrelse för brännvinsförsäljningsbolagen eller om läggande av
dessa ärenden under en särskild avdelning inom kontrollstyrelsen. Enligt kommitténs
mening torde emellertid organisationsspörsmålet, åtminstone för närvarande, icke
böra få denna större omfattning, men det har dock synts kommittén böra framhållas,
att det skulle i åtskilliga hänseenden vara förenat med fördelar, om det bredvid
kontrollstyrelsen ställdes ett råd av sakkunniga och erfarna personer, vilka skulle
biträda kontrollstyrelsen vid handläggning av större och viktiga brannvinsforsäfjningsärenden
såsom ifråga om ordnandet av brännvinsinköp, fastställande av försäljningspris,
utfärdande av föreskrifter in. m. I detta råd borde fredas plats
åt personer med intresse för folknykterhetens höjande och med erfarenhet från försäljningsbolagens
förvaltning. • » * j « a

Kommittén har emellertid icke ansett sig höra närmare ingå på de förändringar,
som kunna befinnas behövliga att företaga i kontrollstyrelsens instruktion
och organisation, utan allenast velat fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på
denna fråga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

grund av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet hemställa,
. ungl'' Maj:t måtte för nästkommande riksdag framlägga följande förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 15 § i förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin:

15 §.

1. Bolag — — — fördel.

2. Har bolag — — — förteckning.

3. Vid utminutering — — — apoteksbehov.

Bolag — — — yttrande.

Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem,
vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget självt utövar,
eller utan samtycke av kontrollstyrelsen ingå affärsavtal för
längre tid än bolagets rättighet upplåtits, dock ''att hyresavtal
må ingås till fardag, som infaller under året näst efter utgången
av nämnda tid. Bolag må ej heller ingå affärsavtal med
enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta avlöningen
vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer
vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker
eller utgå med viss del av vinsten.

4. Bolags — — — bolaget.

5. Bolags — — — kontrollstyrelsen.

6. Granskning - — — förordnat.

7. Revisorerna — — — säte.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen,
sedan landsting och i stad stadsfullmäktige eller allmänna
rådstugan samt på landet kommunalstämman avgivit yttrande
i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen avgivas
före september månads utgång.

9. Vid utövande av sin verksamhet står bolaget under
överinseende av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp
av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos brännvin, ävensom
beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna
förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare föreskrifter angående kontrollstyrelsens verksamhet
härutinnan, utöver vad denna förordning innehåller,
meddelas av Kungl. Maj:t.

10. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse jämväl
de föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshavande kan meddela
i anledning av framställning från någon av de i mom. 8
nämnda myndigheter. Tredskas bolaget att fullgöra sålunda
meddelade eller av kontrollstyrelsen enligt mom. 9 givna före -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

skrifter äger Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga lämpligt
vite eller återkalla bolagets rättighet till detaljhandel med
brännvin att upphöra med löpande försäljningsårs utgång.

Denna förordning träder genast i kraft.

Underdånigst
S. H. KVÅKNZELIUS.

IVAN BRATT. J. BYSTRÖM. OSKAR EKLUND. CARL EKMAN.
OLLAS A. ERICSSON. BERNH. ERIKSSON. K. G. KARLSSON.
JAKOB- PETTERSSON. EMILIE RATHOU. T. THUNBERG.

Einar J:son Thtdin.

Stockholm den 12 december 1914.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81.

Bilaga.

Tab. I. Uppgifter angående medelpriset för en hl. potatis, materialkostnaden och
reningsverkens inköpspris för råbrännvin samt systembolagens inköpspris av
varmrenat brännvin under tillverkningsåren 1888/89—1912/13.

Tillverknings år.	Medel-pris för en hl. potatis. Kronor.	1 Material-kostnad.	Material-kostnad, ökad med 2 öre för övriga kost-nader.	Kenings-verkens medel-inköpspris i Kristian-stad.	[ 1 Systembolagens i inköpspris per liter j varmrenat brännvin, j Öre per liter 50 %. \|
Öre per liter råbrännvin å 50 %''.
1888—1889 ..................	2.15	18.0	1 20.o	19.2	73 å	\| 78 ( 52 bolag)
1889—1890 .................	1.40	13.0	15.0	14.5	70 a	75 ( 61	» )
1890—1891 ..................	2.50	20.1	22.1	24.3	70 ä	75 ( 52
1891—1892 ..................	2.50	20.8	22.8	21.2	79 ä	84 ( 52	» )\|
1892—1893 ..................	1.80	14.5	16.5	15.4	74 a	79 ( 62	» )!
1893—1894 ..................	l.CO	12.9	14.9	13.5	/I u.	76 ( 62	» )!
1894—1895 ..................	2.10	16:5	18.5	17.7	74 a	79 ( 70	» >
1895—1896 ..................	1.70	13.0	15.0	13.6	71 å	76 ( 73	* }
1896—1897 ..................	1.85	13.4	15.4	14.2	70 å	75 ( BO	* >1
1897—1898 ..................	1.80	15.0	17.0	15.7	71 ä	76 ( 80	» )
1898—1899 ..................	2.55	18.0	20. o	19.5	74 å	80 ( 80	* )
1899—1900 ..................	2.85	18.2	20.2	18.9	72 å	77 ( 75	» )
1900—1901 .................	2.20	16.6	18.6	20.3	74 a	79 ( 71	* )
\| 1901—1902 ..................	2.3 5	17.8	19.3	19.1	78 å	83 ( 81	» )
1902—1903 ..................	1.95	15.0	17.0	16.2	81 å	86 ( 61	* )
1903—1904 ..................	2.oo	15.2	17.2	16.1	84 å	89 ( 73	» )
1904—1905 ..................	2.50	18.8	20.3	18.7	84 u	89 ( 77	* )
1905—1906 ..................	1.95	15.5	17.5	16.2	83 å	88 ( 80	♦ )
1906—1907 ..................	2.30	16.4	18.4	19.2	88 å	93 ( 79	> )
1907—1908 ..................	3.15	20.9	22.9	25.3	98 a	104 ( 94	» )
1908—1909 ..................	2.3 5	16.8	18.3	22.6	98 a	103 ( 96	» )
1909—1910 ..................	2.20	16.3	18.3	21 å 23	96 å	101 (114	> )
1910—1911 ..................	2.15	15.7	17.7	17 å 20	92 å	97 (103	* )
1911—1912 ..................	2.95	18.5	20.5	20	94 ii	99 (114	» )l
1912—1913 ..................	2.6 0	18.5	20.5	21			!

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Bilaga.

Tab. II. Prisuppgifter å varmrenat brännvin, red. 50 %, fritt banvagn eller ombord
vid resp. förädlingsverk för leveransföreningens medlemmar.

		Vid förädlin gsverken I
	Rå varu-pris j skatt	i Skåne	i Göteborg samt Väster-och Öster-	i Stockholm
	öre.	öre.	götland öre.	öre.
1908 januari. Före leveransföreningen ......	pa	103.0	104.5	105.0
j Enligt kontrakt 14/n 1908:
1909 januari—oktober ..............................	88	97.6	99.1	99.6
november ......................................	87	96.6	98.1	98.6
1910 januari—april ..............................	88	x 97.6	99.1	99.6
maj—september ..............................	86	95.6	97.1	97.6
oktober—december ...........................	85	94.6	96.1	96.6
Enligt kontrakt ”/''o 1910:
1911 januari—september...........................	82	90.3	91.8	92.3
oktober—december ...........................	85	93.3	94.s	95.3
1912 januari—september...........................	85	93.3	94.8	95.3
oktober—december ...........................	86	94.3	95.8	96.3
1913 januari—september ...........................	86	94.3	95.8	96.3
oktober ..........................................	87	95.3	96.8	97.s \|
november—december ........................	88	96.3	97.8	98.3
1914 januari—september...........................	88	96.3	97.8	98.3
oktober ..........................................	93	101.3	102.8	103.3
november .......................................	93.1	101.4	102.9	103.4
december .....................................	93.2	101.5	103.0	103.5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

Bilaga.

Tab. III. Försäljningsbolagens utminuteringspriser per liter egentligt renat

brännvin år 1914.

(Uppgifter hava ej inkommit från bolagen i Motala, Visby, Skanör, Dalby, Löberöd

Strömstad och Skellefteå.)

Försäljningsbolaget i	Den 1 april 1914.	\| Den 1 november 1914.
j Alkohol-j styrka i %.	Pris per liter kronor.	\| Alkohol-I styrka i %.	i Pris per 1 liter
! Stockholm ..................	j 41	1.45	41	1.50 \|
Sigtuna.....................	46	1.40	46	1.45
	( 40	1.30 1	( 40	1.30 1
Öregrund..........................................	42	...	42	, 1 1.4 0 \
	l 44	1.50 J	( 44	1.50 J
i Södertälje....................................	[41	1.40 [	[ 41	1.45 \|
	{ 46	1.50 f	( 46	1.55 j
1 Norrtälje ............................	[43	1.40 )	[ 43	1.55 1
	l 46	1.55 [	1 46	1.70 /
	[ 40	1.30 1	[ 40	1.30 1
] Östhammar ..........................................	42	1.40	42	1.40
	[ 44	1.50 j	1 44	1.50 I
\| Vaxholm ....................................	42	1.50	42	1.50 \|
1 Sundbyberg1) ............................	{ 41	1.45 )	( 41	i.5° i :
	( 46	1.7.-, /	{ 46	1.90 j \|
: Uppsala...................................................	42	1.50	42	1.00
I Enköping ..............................................	43	1.50	43	1.50 i
	( 40	1.40 \| ,	[ 40	1.4 0 j
j Nyköping !) .............................................I	43	1.50	43	1.50
	( 50	1.75 J	1 50	1.75 )
Eskilstuna .........................................	45	1.50	45 I	1.50
! Strängnäs............................	[ 40 ■	1.40]	[ 40	1.40 [ J
	i 46	1.50 (	t 46	1.50 i
Torshälla ..........................................	46	1.50	46 !	1.50
Mariefred ......................................	46	1.50	46 \|	1.50

Kungl. Majds Nåd- Proposition Nr 81■

	Den 1 april 1914.	Den 1 november 1914.
Försäljningsbolaget i	Alkohol-styrka i %.	Pris per liter kronor.	Alkohol-styrka i %.	Pris per liter kronor.
	( 40	1.30 1	< 40	1.3° -j
Trosa.......................................................	42	1.40 \|	• 42	i.40
	1 46 1	1.50 J	1 46	1.50 j
	f 40	1.30 •»	( 40	1.30 \|
Malmköping.............................................j	1 46	1.50 /	\ 46	1.50 j
Linköping................................................	42	1.60	42	1.60
Norrköping .............................................	42.5	1.60	41.5	1.60
Söderköping.............................................	44	1.50	44	1.55
Vadstena ................................................	44	1.50	44	1.60
Skenninge...............................................	44	1.50	42	1.60
Valdemarsvik ..........................................	43	1.65	43	1.70
Jönköping................................................	42	1.40	42	1.50
Eksjö......................................................	44	1.40	44	1.50
Växjö......................................................	42	1.45	42	1.50
Ljungby..................................................	42	1.30	42	1.50
Kalmar ..................................................	41	1.45	41	1.45
	< 40	1.40 I	( 40	1.40 -j
Västervik ’) .............................................	42	1.50	j 42	1.50 J
	( 46	1.60 )	( 46	1.60 j
Vimmerby................................................	46	1.50	46	1.60
Borgholm................................................	42	1.40	42	1.40
Oskarshamn.............................................	42	1.40	42	1.40
Mönsterås................................................	42	1.45	42	1.45
Nybro ..................................................	42	1.45	42	1.45 .
Mörbylånga............................................	41	\| 1.45	41	1.45
Karlskrona ............................................	40	[ 1.50	40	1.60
Karlshamn ............................................	40	1.50	40	1.50
Sölvesborg ............................................	42	1.85	42	1.35
Ronneby ...............................................	42	1.50	42	1.50
Kristianstad............................................	42	1.3 5	42	1.35
Ängelholm ............................................	41	1.25	41	1.39
Simrishamn............................................	42	1.25	42	1.25
Båstad4) ...............................................	42	1.20	42	1.30
1 Hässleholm ............................................	42	1.25	42	1.30
\| Tomelilla ...............................................	42	1.20	42	1.20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81.

Försäljningsbolaget i	Den 1 april 1914.	Den 1 november 1914.
Alkohol-styrka i %	Pris per liter kronor.	Alkohol-styrka i %	Pris per liter
Malmö ...............	42	1.25	42	1.30
Landskrona ...............	41	1.25	41	1.30
Ystad .....................	42	1.2 5	42	1.25
Lund......................	42	1.25	42	1.25
Hälsingborg...............	40	1.25	40	1.30
Trälleborg.....................	42	1.20	42	1.25
Eslöv.............................	42	1.25	42	1.25
Hörby .....................	42	1.20	1 42	1.20
Anderslöv.....................	42	1.20	: 42	1.20
Veberöd............................	42	1.20	42	1.20
Röstånga ..........................	42	1.20	42	1.20
Teckomatorp ..........................................	42	1.20	40	1.20
Tågarp ......................	40	1.35	40	1.45
Höganäs .......................	42	1.20	42	1.20
Väsby °).....................	42	1.20	42''	1.20 1
i Raus..........................	40	1.20	40	1.25 1
Hör.....................	42	1.20	42	1.20 \|
Lövestad ...................	42	1.20	42	1.20
Sjöbo.........................	42	1.20	42	1.20
östraby.........................	42 i	1.20	42	1.20
Skurup ...................	42 i	1.20	42	1.20
Halmstad 6) ..................	41	1.40	41	1.40
Varberg....................	41 \|	1.40	41	1.40
Laholm ..................	42 j	1.26	42	1.30
Falkenberg .............................................	41	1.40	41	1.40
Kungsbaeka.............................	/ 41	1.40 ^	, 41	i.4 0 j j
	\| 46	1.50 J	\| 46	1.50 j
Göteborg 7) ............	39	1.50	39	1.50 I
Uddevalla 7)...............	40	1.25	40	1.25
Marstrand 7)................	44	1.3 5	44	1.40 i
Kungälv7) 8) ............	41	1.35	41	1.35 \|
Lysekil7) ................	42	1.30	42	1.3 0 j
Vänersborg ...............	40	1.80	40	1.40
Borås..................	40 !	1.30	40	1.40
Ulricehamn .............	42 1	1.35	40	1.4 0
Bihang till riksdagens protokoll. 1915. 1 samt.	70 höft.	(Nr 81.)	G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.

	Den 1 april 1914.	Den 1 november 1914.
Försäljningsbolaget i	Alkohol-styrka i ya.	Pris per liter kronor.	Alkohol-styrka i %.	Pris per liter kronor.
Alingsås ................................................	1 41	1.30 j	41	1.40
Åmål......................................................	46	1.50	46 ;	1.50
Trollhättan9) .........................................	40	1.3 5 \|	40 i	1.35
Mariestad................................................	40 j	1.35	40	1.40
Lidköping................................................	40	1.35	40	1.40
Skara.....................................................	40	1.35	40 \|	1.40
Hjo.........................................................	40	1.35	40 1	1.40
Skövde ...................................................	41	1.35	40	1.40
Falköping................................................	41	1.35	41	1.40
Vara .....................................................	41	1.30	40	1.40
Grästorp ...............................................	41	1.30	40	1.40
	\|41	1.50 ^ ! 1*75 j	1 41	1.50 i
Karlstad..................................................	146	l 46	1.75 J
Kristinehamn .........................................	42	1.50	42	1.50
j Filipstad ...............................................	42	i 1.50 t	42 !	1.50
	\| 42 I i 4r>	I 1.50 )	( 40 \ 44	1.50 \|
Avvika ..................................................	1.65 j	1.65 \|
Säffle.....................................................	44	1.50	44	1.50
	1 40 l 43	1.50 ^ 1.60 J	\ 40 t 43	1.50 1
Örebro ..................................................	\| 1.60 j

Askersund

NoraI0).

Lindesberg

Västerås ■

Arboga .....

Köping .....

Sala u) .....

Falun

1 Hedemora

1.30 ^
1.50
1.50
1.60
1.70

1.50

1.60

1.70

1.50

1.30

J	i 43 i	1.50 \|
I	( 40	1.50
l	43	1.60 •
1	46	1.70
!	f 43	1.60 1
f	( 46	1.80 )
	43	1.50
	43	'' 1.50
	43	1.50
\|	( 43	1.50
1	\| 46	I 1.60
1	[49	\| 1.70
	43	i 1.50
	43	1.50

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 81. 43

Försäljningsbolaget i	Den 1 april 1914.	Den 1 november 1914.
Alkohol-styrka i %.	Pris per liter kronor.	Alkohol-styrka i %.	Pris per liter kronor.
Gävle......................................................	43	1.50	43	1.50
Söderhamn .............................................	43	1.50	43	1.50
Hudiksvalll2) ..........................	f 40	1.40 \|	\| 40	1.40 V
\ 43	1.50 j	l 43	1.50 \|
Härnösand .........................	43.5	1.60	43.5	1.70
Sundsvall.............................	43.5	1.60	43	1.70
Örnsköldsvik ..................	44	1.60	44	1.60
Sollefteå ...........................	46	1.60	46	1.7 (T
Östersund..................................	44	1.60	44	1.70
Umeå......................................................	44	1.60	44	: 1.6o
Luleå......................................................	43	1.60	43	1.60
Piteå ..........................................	43	1.60	43	1.60
Haparanda ............................	43	1.60	43	1.60

Anmärkningar till tabell III.

I) Den 1 januari 1914 såldes ej 41 procents brännvin utan 49 procents till ett pris av 1.5»
per liter.

■) Omsättningen den 1 januari—15 november 1914 val- å brännvin å 40 procent 1,095 liter, å
43 procent 14,970 liter och å 50 procent 2,512 liter.

a) Brännvin av 42 procents styrka är det, som huvudsakligast säljes.

4) Priset under tiden 8 april—16 oktober var kronor 1.2 5 per liter.

*) Priset höjdes den 1 december 1914 till kronor 1.25 per liter.

e) Alkoholhalten nedsattes den 1 december 1914 till 40 procent.

’) Enligt meddelanden i pressen hava bolagen i Göteborgs- och Bohus län överenskommit
att från och med nästa år hålla ett lika försäljningspris samt därvid bestämt dels att sätta detta
pris till kronor 1.40 per liter å 40 procent, dels att vid högre alkoholhalt höja priset med 2 7»
öre för varje överstigande procent.

s) Priset höjdes den 23 november 1914 till kronor 1.40 per liter.

”) Priset höjdes den 1 december 1914 till kronor 1.40 per liter.

10) Dessutom föres brännvin å 50 procent till ett pris av kronor 1.85 per liter.

u) Brännvin å 46 och 49 procent säljes mera sällan.

11) Eräga hade under senare hälften av november månad uppstått om att höja priset med
o å 10 öre per liter.