Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2 (Proposition 1912:2)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

N:o 2.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om understödsföreningar, lag om ändrad lydelse af
162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse samt lag
om ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor den
4 juli 1910: gifven Stockholms slott den 30 december
1911.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå
Rikdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om understödsföreningar;

2) lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse;
samt

3) lag om ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor den 4
juli 1910.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft. (No 2.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag om understödsföreningar.

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Understödsförening skall, därest den består af minst femtio medlemmar,
registreras i enlighet med hvad i denna lag sägs. Registreringmå
äfven sökas af förening med mindre antal medlemmar, dock ej
under fem.

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för
inbördes bistånd, som afser att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse
och utan att meddela sjukhjälp

bereda medlem pension efter afgång från tjänst eller uppnående
af viss ålder;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande af
kostnaderna för hans begrafning eller såsom understöd åt hans familj;
meddela pension åt afliden medlems änka eller barn;
bereda medlem understöd vid bestående förlust eller nedsättning
af arbetsförmågan (invaliditet) eller vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.
Understödsförening, som afser att bereda pension, kallas i denna
lag pensionskassa.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 2.

2 §•

Registrerad understödsförening äge ej, med mindre tillsynsmyndigheten
lämnat tillstånd därtill, utöfva verksamhet, hvilken är främmande
för det ändamål, som afses med föreningens understöd sverksamhet.

Registrerad understödsförening, hvars stadgar icke blifvit godkända
på sätt i 86 § sägs, må ej för en medlem utfästa eller utbetala
understöd, utgående i kapital en gång för alla, (kapitalunderstöd) till
högre belopp än tvåhundra kronor. Förening med godkända stadgar
må ej för en medlem utfästa eller utbetala sådant understöd till högre
belopp än tvåtusen kronor.

3 §.

För registrerad understödsförenings förbindelser häfta allenast
föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

4 §•

Innan understödsförening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller
annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla ledamöter af föreningens styrelse eller medlemmar af
föreningen eller andra å föreningens vägnar, innan den blifvit registrerad,
svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande
förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

2 kap. Om registrerade understödsföreningar.

Om understödsförenings bildande.

5 §•

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hafva
i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

6 §■

Ansökning om understödsförenings registrering skall göras af
dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej''''skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af föreningens stadgar;

2) afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande att stadgarna blifvit antagna, äfvensom af dylikt
protokoll eller annan handling, hvaraf framgår att styrelse blifvit utsedd;

3) uppgift om medlemmarnas antal.

De vid 1) och 2) angifna handlingar skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Uppgiften om medlemmarnas antal skall
vara bestyrkt genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

^ §■

Understödsförenings stadgar skola angifva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
däraf med angifvande i fråga om kapital understöd af det
högsta belopp, hvartill sådant understöd må uppgå, äfvensom tid och
villkor för åtnjutande af understöden;

6) beloppen af de fasta afgifter (premier, dödsfallsafgifter, förvaltningsafgifter
eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande däraf;

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den
ordning, hvari beslut därom skall fattas, och de grunder, efter hvilka
beslutad uttaxering skall verkställas;

8) påföljden af försummelse att till föreningen erlägga fast afgift
eller uttaxerad t belopp;

9) därest föreningen skall afsätta fond, grunderna för fondbildningen; 10)

huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshaudlingar förvaras;

11) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

13) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen
hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

14) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

8 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».

1 firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett
bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att däraf
kan föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag eller af
en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som
ordet »försäkring».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
imderstödsförenings firma.

Om medlemsför teckning.

9 §.

Öfver understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår
samt tiden för inträdet i föreningen. För pensionskassa skall förteckningen
jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga
namn och födelseår.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Om medlems afgång ur understödsförening.

10 §.

Medlem af understödsförening äge att efter egenhändigt underskrifven
uppsägning utträda ur föreningen, därest han icke på grund
af viss anställning är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna
föreskrifvas, att namnunderskriften å uppsägningen skall vara
bevittnad, så ock att medlem under viss tid, högst ett år, efter uppsägningen
skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening af annan grund än stadgarna
angifva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem af pensionskassa,
skall, därest icke annorlunda föreskrifves i stadgarna, anses hafva
utträdt, då pensionsfallet för honom inträffat.

11 §.

Har medlem utträdt ur understödsförening, därur uteslutits eller
aflidit, äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes
foreskrifvet, rätt att utfå dels afgift, hvilken enligt stadgarna skall
erläggas för den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, dels, därest
händelse, som enligt stadgarna skall föranleda erläggandet af viss afgift
(dödsfallsafgift eller liknande), inträffat före afgången, sådan afgift, dels
ock hvad å den afgångne belöper enligt beslut om uttaxering, som
fattats före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

Då medlem afgått ur förening, äge han eller hans rättsinnehafvare
icke, med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå
någon del af föreningens tillgångar.

Om räkenskapers förande och reserverande af medel.

12 §.

1 afseende å förandet af understödsförenings räkenskaper må särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte
dem, som föreningen jämlikt förordningen angående handelsböcker och
handelsräkningar den 4 maj 1855 har att iakttaga. Råkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N.v 2.

13 §.

Hafva, enligt gjordt bokslut, influtna medel icke åtgått till utbetalning
af understöd och andra löpande utgifter eller till afsättning
af föreskrifven fond, skall öfverskottet, såvida icke annorlunda bestämmes
i stadgarna, afsättas för att framdeles tagas i anspråk, därest och
i den mån inkomsterna ej förslå till sådan utbetalning och fondafsättning.

Om styrelse och firmateckning.

14 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående af minst
tre ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
föreningens angelägenheter.

15 §.

Styrelsen väljes å föreningssaminanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot däraf skall på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

16 §.

Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej
gått till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.

17 §•

Afgår af föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för
hvilken häri blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af
ny ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens

8 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till dess den tid, för
hvilken den afgångne blifvit vald, gått till ända, såframt styrelsen är
beslutför med kvarstående ledamöter.

18 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som
bemyndigats teckna föreningens firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande
sådan inskränkning, må ej registreras.

19 §.

I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 18 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga
att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelad
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller föreningens stadgar.

20 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma
må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,
meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

21 §.

År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,
som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som åt
beslutfört antal vidtages.

22 §.''

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning
beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång
eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

23 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl föreningssammanträde
tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma,
skall tillämpas hvad som enligt 18 och 19 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.

24 §.

Vid meddelande af rätt till* firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

25 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Mai:In Nåd. Proposition N:o 2.

26 §.''

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger
företräda föreningen, ej föryttra föreningens fasta egendom.

27 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

28 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens
firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning
jämväl då annat meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde
för val af ombud att i den tvist föra föreningens talan.
Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.

29 §.

Minst eu månad före det föreningssammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

30 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 90 §.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

31 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot age motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

. Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

32 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor å föreningssammanträde utses, må ej
utgå före nästa ordinarie sammanträde och ej omfatta längre tid än
två år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd,
ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.

Afgår af föreningen vald revisor, innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

33 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sigill
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Revisorerna skola för hvarje år å det i 37 § första stycket nämnda
föreningssammanträdet afgifva en af dem underskrifven berättelse öfver
granskningen och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra
föreningssammanträde stadgas i 38 §.

34 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af
sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig
till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en
för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

35 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
bestämmas, att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas
å föreningssammanträde, må i annan ordning afgöras.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och
föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal
mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens sida, så
ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förval
tningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

Å föreningssammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.

Hafva de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,
blifvit medlemmarna särskildt meddelade på sätt och å

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tid före sammanträde, som i stadgarna angifvas, vare så gällt, som om
ärendena vant''upptagna å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet af beslut erfordras, att det fattas å två på
hvarandra följande föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet
ej ske, innan det första hållits.

öfver beslut, som å föreningssam man träde eller annorledes af
föreningen fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast
fyra veckor från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för
föreningsmedlemmarna.

36 §.

Jämte hvad i 35, 44 och 45 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan
medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.

37 §.

Före den 1 juni hvarje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,
vid hvilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid, berättelsen omfattar, företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till
afgörande vid nytt sammanträde.

38 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa
extra föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola
revisorerna ofördröjligen gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom.
Efterkommer styrelsen ej inom en vecka revisorernas påfordran, äge de
själfva utlysa föreningssammanträde. Aro ej samtliga revisorer ense
om sammanträdets utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena
sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra sammanträde
ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
samtliga röstberättigade eller det mindre antal, som må vara bestämdt i
stadgarna.

Då förslag om öfverlåtelse af förenings rörelse eller någon del
däraf på ett för ändamålet bildadt ömsesidigt försäkringsbolag genom
beslut å föreningssammanträde slutligen antagits samt enligt lagen om
försäkringsrörelse särskildt sammanträde skall hållas för val af styrelse
och revisorer för bolaget, åligger det föreningens styrelse att utlysa
nämnda sammanträde i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma.

39 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 38 § tredje stycket är sagdt,
eller, i det fall, hvarom i 38 § fjärde stycket förmäles, efter däri
nämnda beslut, utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten
att på anmälan af föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt,
anmoda styrelsen att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf
utlysa sammanträdet.

40 §.

1 understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af därtill utsedda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

personer. Sammanträde, som af dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde
ansedt; dock att dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

41 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas
berättelse omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
afsett äfven den handling.

42 §.

Talan mot revisorer enligt 34 § må ej anställas, sedan två år
förflutit från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit
begången.

43 §.

Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen
för den tid, berättelsen afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen
beviljad, äfvensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles
i 34 §.

Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

Om ändring af understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då
särskilda bestämmelser gälla angående giltighet af förening sbeslut.

44 §.

Beslut om ändring af understödsförenings stadgar vare ej giltigt
med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst
två tredjedelar af de röstande.

Där stadgeändringen angår skyldighet att erlägga bidrag till föreningen
eller rätt till understöd eller till öfverskott, hvarom i 13 §
förmäles, eller till andel i föreningens tillgångar vid afgång ur föreningen
eller i behållna tillgångar vid föreningens upplösning och
skall afse äfven dem, som vid frågans afgörande voro medlemmar eller
eljest understödsberättigade, så ock där i stadgarna skall upptagas någon
förut icke angifven grund för upphörande af föreningens verksamhet,
erfordras för beslutets giltighet, utöfver hvad i första stycket sägs,
jämväl att beslutet varder gilladt af tillsynsmyndigheten. Vid dess
pröfning skall nämnda myndighet särskildt tillse, att icke genom detsamma
vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt
gynnas på öfriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

Skall sådan ändring af stadgarna, att däri upptages någon förut
icke angifven grund för medlems uteslutande ur föreningen, afse jämväl
dem, som vid frågans afgörande voro medlemmar af föreningen,
vare beslutet ej giltigt med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt
samtycke därtill.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan i denna paragraf förmäles,
något ytterligare villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det
till efterrättelse.

Stadgeändring, som afser inskränkning af rätt till understöd, äge
ej tillämpning i fråga om rätt till pension, med afseende å hvilken
pensionsfallet inträffat innan beslutet om ändringen fattades eller, där
beslutet för att blifva giltigt måst fattas å flera sammanträden, innan
beslutet fattades å det sista sammanträdet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

45 §.

För giltighet af beslut om understödsförenings trädande i likvidation
i andra fall, än i 49 och 68 §§ sägs, gälle de i 44 § första, andra
och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om öfverlåtelse al understödsförenings
rörelse eller viss del dåra! på sätt i 61 och 68 §§ förmäles.

Måste beslut, hvarom ofvan i denna paragraf förmäles, för atr,
blifva giltigt fattas å flera sammanträden, skall hvad i 60, 61, 65 eller
68 § sägs angående tiden för beslutets fattande afse tiden för dess
fattande å det sista sammanträdet.

46 §.

Beslut om ändring af understödsförenings stadgar skall af styrelsens
ordförande ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i
verkställighet, innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i
två exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet

Beslut, hvarom i 44 § andra stycket eller 45 § första stycket
förmäles, må icke för gillande underställas tillsynsmyndigheten annorledes
än genom beslutets anmälande för registrering.

Beslut, hvarom i 45 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen
anmälas hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall
göras, där beslutet afser öfverlåtelse som i 61 § sägs, af likvidatorerna,
och där beslutet afser öfverlåtelse som i 68 § sägs, af styrelsens ordförande.
Vid densamma skall fogas af notarius publicus eller med
likvidatorernas eller styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt afskrift af såväl protokoll, som förts i ärendet, som
ock å föreningssammanträde i ärendet framlagda handlingar.

Om klander af understödsförenings beslut.

47 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
understödsförenings beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom
stämning å föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami■ 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 28 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda föreningssammanträdet blifvit inom ofvan i
denna paragraf stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängig] orts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för
registrering.

Domstols utslag, hvarigenom understödsförenings beslut upphäfts
eller ändrats, galle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

48 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock enhvar annan, "hvars rätt
kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller
domaren gorå ansökning, att föreningen må förklaras skyldig att träda
i likvidation. Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när
densamma kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren
utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge
ock, där så äskas, förordna en eller flera sysslomän att emellertid taga
föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare
rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller
flera likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

49 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation,

1) då medlemsantalet nedgått under fem eller det högre antal,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvartill medlemmarna enligt stadgarna minst skola uppgå, och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

50 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller
skall eljest af anledning, som i 49 eller 68 § sägs, likvidation verkställas,
varde å föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda
att verkställa likvidationen. I stadgarna må bestämmas, att en eller
flera likvidatorer skola på annat sätt utses att jämte de å föreningssamm
anträde valda deltaga i likvidationen.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall, utom i det fall
att likvidation inträdt enligt 68 §, tillsynsmyndigheten förordna en
god man, som har dels att såsom likvidator med den eller de öfriga
likvidatorerna deltaga i likvidationen och dels att, där så ske kan,
åvägabringa förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas
för rörelsens öfvertagande. Finner tillsynsmyndigheten på grund af
likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek eller af annan
orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen, och är det
uppenbart, att skälig öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma
till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, om förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande
eller återkallande af dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras.
Gode mannen äger att af likvidationsboet uppbära arfvode till
belopp, som bestämmes af tillsynsmyndigheten.

51 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande
inträffat, som jämlikt bestämmmelsen i 49 § vid 1) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

52 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 49 eller
68 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

registret, enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af medlem eller styrelseledamot eller
tillsynsmyndigheten och efter föreningens hörande, att föreningen skall
träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid,
ej understigande en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äfventyr
att förordnande i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

53 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trädt
i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer,
vare medlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt
kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller
domaren göra ansökning om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt
hvad i 48 § är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

54 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta
om utseende af ny likvidator.

55 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.

Vid anmälan af sådant beslut om förenings trädande i likvidation,
som i 45 § första stycket sägs, skall fogas af notarius publicus eller
med likvidatorernas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokoll, som förts i ärendet; och skall eljest, då anmälan
afser att likvidator eller suppleant utsetts, vid densamma fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans riktighet.

50 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,
å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande al ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid,
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 37, 41 och 43 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.

57 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

58 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskild!, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 82 §,
må°ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af
dem försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet
om förordnandet vunnit ■ laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens
samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder, utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda föreningen
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

lag- är stadgadt; dock att livad i 19 § är stadgadt ej skall äga tillämpning
a likvidatorer, sorn förordnats enligt 82 §, eller å af tillsynsmyndigheten
förordnad god man, som skall med sådana likvidatorer deltaga
i likvidation.

God man äger att utlysa extra föreningssammanträde för behandling
af fråga rörande likvidationen samt att, utan hinder af beslut om
delning af likvidationsboets förvaltning, deltaga i förvaltningens alla delar.

59 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation,
bör undertecknas med föreningens firma med tillägg af orden
»i likvidation». Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall
firman tecknas af denne i förening med den eller dem, som eljest äro
berättigade att teckna firman. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt härdan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å föreningens vägnar som ock att föreningen är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

60 8.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem
eller lämnas förskott å framtida understöd; och skall hvad stadgarna
må innehålla om rätt att vid medlems afgång ur föreningen utfå någon
del af föreningens tillgångar ej under nämnda tid äga tillämpning beträffande.
medlem, som afgått efter det beslutet att föreningen skulle
träda i likvidation fattades af föreningen eller meddelades af domstol.

Under likvidationstiden skola ej heller de fasta afgifter och uttaxerade
belopp utkräfvas eller de understöd utgifvas, som förfallit till
betalning efter det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
fattades af föreningen eller meddelades af domstol. Pensionsbelopp,
som förfallit till betalning efter nämnda tidpunkt, må dock utbetalas,
därest pensionsfallet inträffat före samma tidpunkt och utbetalningen
kan ske utan förnärmande af den rätt, som tillkommer borgenär, medlem
eller annan understödsberättigad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

61 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan öfverlåtelse af föreningens
rörelse, som omförmäles i 50 §, eller fördelning af föreningens
tillgångar icke äga rum, förrän den i årsstämningen utsatta inställelsedag
är förbi och all veterlig gäld blifvit betald, däri inbegripet understöd,
som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle
träda i likvidation fattades af föreningen eller meddelades af domstol,
äfvensom ogulden andel i föreningens tillgångar, hvilken enligt stadgarna
tillkommer före sistnämnda tidpunkt afgången medlem eller hans rättsinnehafvare.
År någon de! af gälden tvistig eller icke förfallen och
kan förty eller af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds
betalning erforderliga medel innehållas.

Därest förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse kan åvägabringas,
skall gode mannen utlysa föreningssammanträde för behandling
af detsamma. Å det eller de sammanträden, hvarå förslaget behandlas,
skall gode mannen framlägga: där öfverlåtelsen skall ske på en befintlig
understödsförening, ett befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller
ett försäkringsaktiebolag, af nämnda förening eller bolag afgifvet anbud
å rörelsens öfvertagande; där öfverlåtelsen skall ske på en understödsförening,
som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för
öfverlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där öfverlåtelsen skall
ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för detta ändamål,
förslag till villkor för öfverlåtelsen samt till bolagsordning och
bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet. Med afseende
å öfverlåtelse af pensionskassas rörelse skall, såvida icke annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna, iakttagas, att rätt till pension, därest
pensionsfallet inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
fattades af föreningen eller meddelades af domstol, skall äga
företräde framför öfriga rättigheter till framtida understöd. Efter det
beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt, af tillsynsmyndigheten samt, där
öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolagregistrerats,
skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen sker,
anses hafva inträdt uti den i likvidation varande föreningens rättigheter
och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings återstående tillgångar
och handlingar öfverlämnas till den andra föreningen eller bolaget.

Kan förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse ej åvägabringas
eller kommer af annan anledning öfverlåtelse icke till stånd,

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skola de bestämmelser, stadgarna må innehålla angående förfarandet
med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, gå i verkställighet.
Sakna stadgarna erforderliga bestämmelser i detta hänseende,
skola de behållna tillgångarna fördelas mellan medlemmarna
äfvensom öfriga understödsberättigade enligt grunder, som godkänts af
tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas likvidation skola före
nämnda fördelning åt innehafvarna af pensioner, för hvilka pensionsfallet
inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades
af föreningen eller meddelades af domstol, anskaffas motsvarande lifräntor.
Dessa skola med användande, så långt erfordras, af de behållna
tillgångarna inköpas hos svenskt försäkringsbolag. Måste lifräntorna
minskas, skall detta ske i förhållande till pensionernas belopp.

62 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

63 §.

Atnöjes medlem eller annan understödsberättigad ej med likvidatorernas
redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin talan
hos domstol inom ett år från den dag, då redovisningen framlades å
föreningssammanträde. Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

64 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisningför
sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts
i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

65 §.

Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där vid konkursens början sysslomän enligt 48 § eller

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2-

likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, skall, intill dess konkursen afslutats eller, där konkursen lämnat
öfverskott, beslut enligt b 6 § fattats om verksamhetens fortsättande eller
föreningens trädande i likvidation, hvad i 60 § stadgas om förening,
som är i likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande
däraf, att hvad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades af föreningen
eller meddelades af domstol, i stället skall afse tiden för den offentliga
stämningens utfärdande samt att bestämmelsen rörande utbetalning i
visst fall af pensionsbelopp icke må tillämpas före konkursens afslutande.

66 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger den, som under konkursen
sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Träder föreningen då i likvidation, skall vid tillämpning
af 60 och 61 §§ iakttagas, att hvad där sägs angående den tid, då
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades af föreningen,
i stället skall afse tiden för den offentliga stämningens utfärdande.

67 §.

Hafva vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats
eller öfverlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad att
öfvertaga dem, utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits,
eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning,
vare i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser
den, som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära
hvad han sålunda bekommit. Befinnes utbetalning af pensionsbelopp,

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvilken skett på grund af därom enligt 60 eller 65 § särskilt gällande
bestämmelse, vara borgenär, medlem eller annan understödsberättigad
till förfång, skall ock återbäring äga rum.

Om frivillig öfverlåtelse af understödsförenings rörelse.

68 §.

Väckes i annat fall, än hvarom i 61 § förmäles, förslag att
understödsförenings rörelse eller viss del däraf skall öfverlåtas på
understödsförening eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som
skall bildas för detta ändamål, skall å föreningssammanträde, som har
att besluta angående förslaget, framläggas: där öfverlåtelsen skall ske
på en befintlig understödsförening, ett befintligt ömsesidigt försäkringsbolag
eller ett försäkringsaktiebolag, af nämnda förening eller bolag
afgifvet anbud å öfvertagande af den ifrågavarande rörelsen; där öfverlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta
ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar för föreningen;
eller, där öfverlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen
samt till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna
för bolagets verksamhet.

Vid dylik öfverlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna, rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet
om öfverlåtelsen fattades, äga företräde framför öfriga rättigheter till
framtida understöd.

Då beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten
samt, där öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt
försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda förening
eller bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen
sker, anses hafva in träd t i den öfverlåtande föreningens rättigheter
och skyldigheter mot medlemmarna och andra understödsberättigade
på grund af den öfverlåtna rörelsen. Afser öfverlåtelsen föreningens
hela rörelse, skall föreningen träda i likvidation.

Varder, efter det beslut om öfverlåtelse, hvarom i denna paragraf
förmäles, blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs,
skall, vid tillämpning af hvad i 36 § 3 mom. konkurslagen är
stadgadt angående rätt till talan om återgång af aftal, aftalet om öfverlåtelsen
anses ingånget den dag, då gillandet skedde.

Kungl. Maj.is Nåd. Preposition N:o 2.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

69 §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhafves af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

70 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras imderstödsföreningsregister
för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas
för registrering eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder
föreskrifvet.

71 §■

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrig! en hvar, som, ensam eller gemensamt
med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma
gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

72 §.

Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas understödsförenings
stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hafva
tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i öfverensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning
eller vara till sin affattning i något viktigare hänseende otydliga eller
vilseledande, skall registrering vägras. Lag samma vare, därest tillsyns -

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

myndigheten finner beslut, som i 44 § andra stycket eller 45 § första
stycket sägs, icke böra gillas.

73 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten
i registret införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till sökanden.

74 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

75 §.

En samling af hvad i registret införes med undantag af underrättelse
om konkurs, hvarom förmäles i 65 §, skall genom det allmännas
försorg efter hand befordras till trycket och förses med register för
hvarje år.

I den man nämnda samling tryckes, skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskild!
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 2.

76 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkringsregister
tidigare införd firma, och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge domstol på talan af denne förbjuda
föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma äfvensom
ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd
inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol.

77 §.

Har genom laga kraft iigande dom blifvit förklaradt, att en i
understödsföreningsregistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att
beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande,
hvarom inskrifning skett, ej föreligger, skall på begäran af någondera
parten anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

78 §.

Mot den, som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i
samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.

7!) §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder understödsförening, bevis, hvaraf framgår,
att han den dag, beviset utfärdades, enligt understödsföreningsregistret
var behörig att företräda föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år,
åligger det myndigheten att ur den i 75 § omförmälda tryckta samling
inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten
ägt rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling, i den mån den

Kunyl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

kommit myndigheten tillhanda, utvisar skall för myndigheten äga vitsord,
där ej annat förhållande visas vara för handen.

80 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för hvarje räkenskapsår
inom två månader från det revisorernas berättelse framlades å
föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten ingifva:

1) styrkt afskrift af styrelsens och revisorernas berättelser samt
af protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning af
nämnda berättelser fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande föreningen och dess
verksamhet under året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens
medel samt att granska föreningens räkenskaper och öfriga handlingar
än äfven att lämna dem tillträde till föreningssammanträde.

81 §.

För understödsförening, hvars stadgar icke blifvit godkända på
sätt i 86 § sägs, skall styrelsen hvart femte år låta upprätta och, i
samband med ingifvandet af de i 80 § omförmälda handlingarna, till
tillsynsmyndigheten ingifva försäkringsteknisk utredning af föreningens
ställning vid föregående års slut.

Nämnda utredning skall enligt af tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas af person, hvilken innehar behörighet att utöfva befattning
såsom aktuarie vid lifförsäkringsbolag eller af tillsynsmyndigheten
föijdarats behörig att upprätta utredningen. Förening äger att
anlita tillsynsmyndigheten för utredningens upprättande och skall i
sådant fall ersätta kostnaden härför med belopp, som bestämmes af
nämnda myndighet.

Därest försäkringsteknisk utredning, som af förening ingifvits, utvisar
brist, må tillsynsmyndigheten, om den så finner erforderligt, ålägga
löreningen att, så länge bristen fortfar, upprätta och ingifva sådan utredning
oftare än hvart femte år, dock högst årligen.

Från upprättande af försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
befria förening, då dess rörelse är af mindre omfattning
eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Kung}. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

82 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka understödsförenings
verksamhet samt tillhandagå föreningen med råd och upplysningar
i ändamål att föreningens rörelse må drifvas på ett med hänsyn till
dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller föreningens
stadgar förekommer, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen
att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande.

Framgår af försäkringsteknisk utredning, som enligt 81 § afgifvits
för pensionskassa, att föreningen uppenbarligen är oförmögen att fullgöra
sina utfästelser, må tillsynsmyndigheten, där den finner fortsättande
af föreningens verksamhet efter oförändrade grunder vara ägnadt
att medföra allvarliga missförhållanden, meddela föreningen anvisning
att inom viss tid hafva vidtagit erforderliga ändringar med afseende å
grunderna för verksamheten.

Befmnes förening, som blifvit registrerad enligt denna lag, drifva
rörelse, hvilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall
tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga
ändringar med afseende å rörelsens art eller ock inom viss tid hafva
öfverlåtit rörelsen på ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för föreningen att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 48 § är föreskrifvet.. Styrker
ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen
efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

83 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfverlämnas eller med allmänna posten försändas
till någon, hvilken äger företräda föreningen. Innefattar beslutet

Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

åläggande, hvarom i 81 § förmäles, eller anvisning enligt 82 eller 86 §,
eller har genom beslutet af förening gjord ansökning afslagits eller
gillande af beslut, hvarom förmäles i 45 § andra stycket, eller registrering
af anmäldt förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet
skälen därför angifvas.

År understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende
angående föreningen gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd
med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär
öfver beslutet hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt
säte å ort inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands
län, före klockan tolf å fyrtiofemte dagen, och där styrelsen
har sitt säte å ort inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde
dagen från beslutets dag.

84 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmjmdighetens organisation samt
om understödsförening8registrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet
i öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den
i 75 § omförmälda samling och dess öfversändande till vissa myndigheter
meddelas af Konungen.

85 §.

1 enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en nämnd, bestående af medlemmar af understödsföreningar eller ledamöter
af deras styrelser, hvilken nämnd äger att sammanträda inför
tillsynsmyndigheten för samråd med denna myndighet i gemensamma
angelägenheter.

Bestämmelser, som endast afse understödsföreningar med godkända stadgar.

86 §.

1 understödsförenings stadgar må intagas bestämmelse därom, att
stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten.

Vid pröfning af ansökning om registrering af understödsförening,
i hvars stadgar sådan bestämmelse tinnes intagen, skall tillsynsmyndig -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lieten tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser om
premier, fondafsättning, medelförvaltning och användning af uppkommande
öfverskott samt jämväl i öfrigt äro betryggande för medlemmarna
och öfriga understödsberättigade. Finnes anledning till anmärkning,
skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i registret och
beviset om registreringen anmärkas, att stadgarna blifvit godkända.

Beträffande registrering af stadgeändring, hvarigenom föreskrifvits
att stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten, samt registrering
af ändring i godkända stadgar, skola bestämmelserna i nästföregående
stycke äga motsvarande tillämpning.

Understödsförening med godkända stadgar skall hvarje år afgifva
försäkringsteknisk utredning på sätt i 81 § första och andra styckena
sägs; dock att tillsynsmyndigheten må medgifva viss förening, därest
dess rörelse är af mindre omfattning eller eljest skälig anledning föreligger,
att afgifva sådan utredning mindre ofta, likväl minst hvart femte
år. I utredningen skall såsom skuld upptagas en fond (premiereserven),
motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande utfästelser af understöd.

Visar det sig, att föreningens tillgångar icke äro tillräckliga för
täckande af föreningens gäld och redovisning af premiereserven, eller
befinnas stadgarna icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten
anvisa föreningen att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder,
som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Angående sådan anvisning
gälle hvad i 82 § sista stycket stadgas om anvisning, som
meddelats enligt nämnda paragraf.

87 §.

Därest understödsförening med godkända stadgar meddelar lifförsäkring,
skall premiereserven för lifförsäkring ar minst uppgå till skillnaden
mellan kapitalvärdet af föreningens förbindelser på grund af
löpande försäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier, försäkringstagarna
må hafva att ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet af föreningens
förbindelse på grund af försäkring må afräknas belopp, som
föreningen i enlighet med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet
i försäkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats
hos svenskt försäkringsbolag, vare föreningen fritagen från
förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra afsättning till
premiereserv.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

34 • Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
af dess premiereserv för iifförsäkringar ändrade, och föranleder
ändringen skyldighet ätt för äldre försäkringar i den försäkringstekniska
utredningen upptaga premiereserv till högre belopp än efter förut gällande
grunder, må tillsynsmyndigheten med afseende å fullgörandet åt denna
skyldighet medgifva föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej
öfverstigande femton år, premiereserven för sådana försäkringar må
upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna; dock att skillnaden
årligen skall minskas i enlighet med en af tillsynsmyndigheten
fastställd plan.

Tillgångar, motsvarande premiereserven för Iifförsäkringar, skola
redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken, bankbolag eller
sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
af svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för hvilka föreningen äger säkerhet genom
inteckning i fast egendom inom hälften af senast fastställda taxeringsvärde,
så ock, med tillsynsmyndighetens medgifvande, i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning inom två tredjedelar af taxeringsvärdet;
dock att i hvarje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning
i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något
med vederbörligen fastställd bolagsordning försedt brandförsäkringsbolag
inom riket;

6) i sådana af enskilda järnvägar eller industriella inrättningar
utfärdade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses
jämförliga med några af de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens
medgifvande, intill två tredjedelar af taxeringsvärdet;
skolande i fråga om brandförsäkring af åbyggnad gälla hvad vid 5:
stadgas.

88 §.

Sådan understödsförening, som afses i 87 §, skall jämväl bilda
säkerhetsfond på sätt här nedan sägs.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 2.

Intill ■ dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp, motsvarande
en tjugondei af premiereserven för lifförsäkringar, skall till säkerhetsfond
afsättas den behållning, som enligt den försäkringstekniska utredningen
finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet. Då säkerhetsfonden
uppgår till ofvan sagda belopp, vare afsättning till fonden ej
erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall afsättning därtill
ånyo vidtaga.

Nedsättning af säkerhetsfond må icke utan särskildt medgifvande
af tillsynsmyndigheten äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
af förlust, som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

År föreningen befriad från skyldigheten att hvarje år afgifva försäkringsteknisk
utredning, varde uppkommet öfverskott, intill dess sådan
utredning afgifves, afsatt på sätt i 13 § sägs.

Särskilda bestämmelser.

89 §.

Rätt till kapitalunderstöd, i hvad det icke öfverstiger tvåhundra
kronor, kan ej öfverlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension enligt förordnande af Konungen kan vara undantagen
från utmätning, därom är stadgadt i utsökningslagen.

90 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en
för alla och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna
lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom
skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för
skadan, en för alla och alla för en.

91 §•

Understödsförening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där
styrelsen enligt stadgarna har sitt säte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

92 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan
föreningen och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem
eller annan understödsberättigad skola hänskjutas till afgörande af en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer
skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets tillämpning hvad
om stämning i 28 § finnes stadgadt.

3 kap. Straffbestämmelser.

93 §.

Därest understödsförening, hvilken är skyldig att söka registrering,
drifver verksamhet utan att vara registrerad, straffes den, som deltager
i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom, med böter från och
med fem till och med ettusen kronor.

Fortsättes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är
sagd, samma förseelse, skall, för hvarje gång stämning därför utfärdats
och delgifvits, dömas till de böter, som äro stadgade för sådan
förseelse.

94 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator i registrerad understödsförening,
där han mot bättre vetande i handling, som framlägges å föreningssammanträde
eller jämlikt bestämmelserna i 80 § ingifves till tillsynsmyndigheten,
rörande föreningens angelägenheter meddelar oriktig
uppgift;

3) styrelseledamot i registrerad understödsförening, där han använder
någon föreningens tillgång för ändamål, som, efter hvad han
inser, är ett annat än det, för hvilket samma tillgång är afsedd;

4) revisor i registrerad understödsförening, där han i berättelse
eller annan handling, som framlägges å föreningssammanträde, mot

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i
handling, som af honom granskats;

5) där försäkringsteknisk utredning, som jämlikt 81 eller 86 §
ingifves till tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre vetande
upprättat utredningen eller med vetskap om dess oriktighet ingifvit densamma.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgadt, ådömas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare sträft''.

95 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 25 §, 33 § törsta stycket,
35 § sista stycket, 46 § första eller tredje stycket, 66 § första stycket,
SO §, 81 § första stycket eller 86 § fjärde stycket, eller underlåter förening,
som erhållit föreläggande enligt 81 § tredje stycket, att ställa
sig föreläggandet till efterrättelse,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
55 §, 56 § andra stycket eller 64 § åligger.

Förseelse mot 33 § första stycket, 35 § sista stycket eller 56 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl föreningen som hvarje medlem däraf.

96 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

97 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering beträffande registrerad understödsförening eller att underställa
tillsynsmyndigheten beslut, som i 45 § andra stycket sägs, eller
att till tillsynsmyndigheten ingifva någon af de i 80 §, 81 § första och
tredje styckena samt 86 § fjärde stycket omförmälda handlingarna skall
åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens styrelse enligt
stadgarna har sitt säte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

4 kap. Om undantag från lagens tillämpUglietsoniråde.

98 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning

1) å anstalt, för hvars utfästelser af understöd staten eller kommun
är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda
personer, hvilken af Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning
;

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för
vårdande af yrkesangelägenheter af anledning att densamma meddelar
understöd vid arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, hvarom ofvan vid 1) förmäles, vare
dock pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter
i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

99 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Understödsförening, som då äger bestånd, vare dock ej skyldig
att söka registrering förr än tre år förflutit från lagens trädande i kraft.
Med afseende å dylik förening skola bestämmelserna i 4 § ej äga tillämpning
under nämnda tre år, och skall hvad i 4 § första stycket
stadgas icke utgöra hinder för föreningen att i fråga om rättigheter och
skyldigheter, som uppkommit före utgången af sagda tid, jämväl därefter
söka, kära eller svara.

I öfrigt gälle beträffande understödsförening, som äger bestånd
vid tiden för lagens trädande i kraft, följande undantag från lagens
bestämmelser:

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

1) Hvad i 2 § andra stycket är stadgadt utgör ej hinder att
med högre belopp, än där sägs, utbetala kapitalunderstöd, som blifvit
utfäst före föreningens registrering. Därest föreningen vid tiden för
lagens trädande i kraft bereder och undqr minst två år därförut beredt
kapitalunderstöd till högre belopp än tvåhundra kronor för en medlem,
må föreningen jämväl efter registreringen, oaktadt stadgarna icke blifvit
godkända, utfästa och utbetala sådant understöd till samma belopp, dock
ej högre än ettusen kronor. Bildas understödsförening för öfvertagande
af sjukkassas rörelse i livad den afser meddelande af begrafningshjälp,
må, där tillsynsmyndigheten finner skäligt så medgifva, i fråga om
tillämpning af de ofvan i detta stycke meddelade bestämmelserna sjukkassan
och understödsföreningen räknas såsom en och samma förening.

2) Innehålla föreningens stadgar bestämmelse därom, att för giltighet
af beslut om stadgeändring fordras fastställelse af Konungen eller
viss myndighet, skall efter föreningens registrering sagda bestämmelse
icke äga tillämpning beträffande sådan stadgeändring, hvarom i 44 §
andra stycket förmäles.

3) År föreningen enligt 81 § första stycket skyldig att afgifva
försäkringsteknisk utredning, äger tillsynsmyndigheten att utsätta lämpligtid,
jämväl innan fem år förflutit efter föreningens registrering, då
sådan utredning första gången skall afgifvas.

4) Därest för sådan förening, som i 87 § afses, yppar sig svårighet
att för äldre liflorsäkringar vid tiden för registreringen afsätta premiereserv
till belopp, som i nämnda paragraf föreskrifves, må tillsynsmyndigheten
med afseende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva föreningen
sådant anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande tjugufem
år, premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp,
under villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en af tillsynsmyndigheten
fastställd plan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse åt* 162 och 163 §§ i lagen om
försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse
skola erhålla följande ändrade lydelse:

162 §.

Beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som bildas för öfvertagande
af understödsförenings rörelse eller viss del däraf på sätt i lagen om understödsföreningar
sägs, skall hvad som stadgas här ofvan i 2 § angående
stiftare, i 66 § under 13) och angående bestämmelser om sådant
sammanträde, som i 74 § sägs, i 71—75 §§ samt i 76 § under 3) ej
äga tillämpning.

Genom beslut å understödsförenings sammanträde, hvarigenom förslag
om öfverlåtelse af rörelsen eller någon del däraf på sådant bolag
slutligen antagits, skall bolaget anses bildadt och det framlagda förslaget
till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets
verksamhet anses antaget; och skola val af styrelse och revisorer verkställas
å nämnda föreningssammanträde eller, därest andra än de vid
föreningssammanträdet röstberättigade äga att deltaga i valen, å särskild!
sammanträde, som skall utlysas på sätt i lagen om understödsföreningar
är stadgadt.

Sedan föreningens beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten,
skall bolagets styrelse söka Konungens stadfästelse å
bolagsordningen och de öfriga grunderna för bolagets verksamhet.

Då stadfästelse erhållits, skall ansökning göras om bolagets registrering.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast
afser att meddela försäkring af egendom inom ett län, skall af denna
lags förestående bestämmelser, förutom de i sista momentet af denna
§ angifna lagrum, i tillämpliga delar allenast gälla hvad i 1, 3, 63,
64, 66, 68, 69, 71, 74, 75, 77 — 79, 81—91, 94—120, 122, 131, 132,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

134—138 och 158—161 §§ stadgas, dock att sådan uppgift angående
bolagets verksamhet och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles,
skall införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den städs tidning,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar
där utgifvas, i tidning, där allmänna påbud för staden vanligen
meddelas.

De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är
sagdt, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens
befallningshafvandcs stadfästelse. Konungens befallningshafvande
pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag
och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser
dåra t öfver må erfordras.

Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas
Konungens befallrdngshafvandes stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området
för bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma
myndighet förut enligt bestämmelserna i denna paragraf införda, ännu
bestående firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökningom
bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall
innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn
äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas
af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som
äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och
att styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökninghärom
skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Konungens befallningshafvandcs
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola beträffande
ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är fråga, anmälas eller hvilkas
intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i
registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

Bihang till Biksd. Prat. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för
bolaget upptaga lån;

7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarne eller röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens befällningshafvandes beslut om
stadfästelse skall, försedt med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna
i hufvudskrift, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens
befallningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden
återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman,
skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder
honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid
rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har
flitt sate

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 153 § 1 och 3 mom.
samt 154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om registrering och register, hvarom nu är sagdt; dock
att de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas, skola
införas, i stället för i allmänna tidningarna, i ortstidningen, samt att
hvad i 157 § är sagdt om verkan af kungörande i allmänna tidningarna
i stället skall gälla kungörande i ortstidningen.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrift skall ej äga tillämpning
å:

a) anstalt, som inrättats af staten;

b) anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar;

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt;

d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af egendom å landsbygden,
hvars verksamhetsområde är mindre än ett härad;

e) sjukkassa eller understödsförening.

Anstalt, hvarom ofvan under b), c) och d) förmäles, vare dock
pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter
i enlighet med de föreskifter, Konungen meddelar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor

den 4 juli 1910.

Härigenom förordnas, att 3, 87, 105 och 106 §§ i lagen om sjukkassor
den 4 juli 1910 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

87 §.

Företer sjukkassas registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkringsregister
tidigare införd firma, och lider därigenom innehafvaren af sistnämnda
firma förfång, äge domstol på talan af denne förbjuda sjukkassan
att efter viss tid använda förstnämnda firma äfvensom ålägga
sjukkassan det skadestånd, som pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att eu i sjukkasseregister verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol. ,

105 §.

Innan sjukkassa blifvit registrerad enligt denna lag, kan den ej
förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol
eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla ledamöter af kassans styrelse eller medlemmar af kassan
eller andra å kassans vägnar, innan den blifvit registrerad, svare de,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

som i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

§ 106.

Oregistrerad sjukkassa må, där medlemsantalet uppgår till minst
femtio, ej utfästa eller utbetala högre begrafningshjälp än tvåhundra
kronor.

Öfverträdes detta förbud, straffes den, som i åtgärden eller beslut
därom deltagit, med böter från och med fem till och med ettusen
kronor.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd,
samma förseelse, skall, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits, dömas till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Utan hinder af hvad i 105 § första stycket stadgas må rättighet,
som uppkommit innan denna lag träd! i kraft, jämväl därefter göras
gällande mot sjukkassa, och skall det i 106 § gifna förbud ej äga tillämpning
i fråga om utbetalning af begrafningshjälp, som blifvit utfäst
före lagens trädande i kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 juni 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve TaUBE,
Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve HAMILTON,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för civildepartementet statsrådet grefve Hamilton yttrade:

»Sedan Eders Kungl. Maj:t den 27 augusti 1909 bemyndigat mig
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom civildepartementet biträda
vid uppgörande af förslag till lag om understödsföreningar, uppdrog
jag åt landssekreteraren Per Axel Victor Schotte, öfver direktören och
chefen för försäkringsinspektionen Paul Johan Gerhard Laurin, registratorn
Carl Axel Rydin och dåvarande fiskalen, numera hofrättsrådet
Karl Edvard Tiselius att i sådant afseende biträda inom departementet.

Dessa sakkunniga afgåfvo den 10 december 1910 betänkande med
förslag till lag om understödsföreningar och till en däraf betingad lag
om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse.))

Efter att hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet af berörda
förslag, anförde departementschefen vidare:

»Genom remiss har tillfälle beredts öfverståthållareämbetet och
Kung!. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom veder -

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

börande understödsföreningar att afgifva yttrande öfver dessa lagförslag.
De hafva vidare behandlats å en i Stockholm den 6 och den 7 sistlidne
mars hållen konferens för Sveriges understödsföreningar, hvilken
i en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift, med tillkännagifvande att
konferensen ansåge i högsta grad nödvändigt, att en lagstiftning i ämnet
snarast möjligt komme till stånd, tillika i underdånighet anhållit om
vissa ändringar i förslaget till lag om understödsföreningar. Öfver lagförslagen
jämte inkomna yttranden har försäkringsinspektionen afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande.

Vid den granskning, jag därpå låtit lagförslagen undergå inom
civildepartementet, har den föreslagna lagen om understödsföreningar
icke oväsentligt omarbetats i hvad angår bestämmelserna rörande begränsningen
af och tillsynen å understödsföreningarnas verksamhet, detta
särskildt med anledning af de önskningar, som uttalats af omförmälda
konferens.

Konferensens uttalande hade hufvudsakligen följande innebörd:
Det vore ej lämpligt, att framdeles uppkommande understödsföreningar,
som icke hade ur försäkringsteknisk synpunkt tillfredsställande afgiftsberäkning,
finge meddela så högt kapitalunderstöd som ett tusen kronor,
utan borde för dem i sådant hänseende stadgas ett maximibelopp af
högst femhundra kronor. Däremot borde föreningar, som arbetade enligt
tekniskt tillfredsställande grunder och härutinnan vore underkastad*!
kontroll, få meddela kapitalunderstöd till högre belopp än ett tusen
kronor; därest med afseende å dessa föreningar någon maximigräns ansåges
erforderlig, borde den i hvarje fall ej sättas lägre än tvåtusen
kronor. Hvad beträffade den i 82 § tredje stycket meddelade bestämmelsen,
enligt hvilken tillsynsmyndigheten ägde att i viss mån utöfva
teknisk kontroll å hvarje »hjälpkassa», som hade mera än ett tusen medlemmar,
så vore en dylik af medlemsantalet beroende gräns olämplig,
då dels det i regel vore omöjligt för eu förening, som bildats och
börjat sin verksamhet enligt ohållbara grunder, att, när föreningen uppnått
ett visst medlemsantal, inrätta sig efter säkrare grunder, och dels
en sådan begränsning skulle uppmuntra till delning af de större föreningarna
och bildande af små, enligt ohållbara grunder arbetande föreningar.
Lagen borde närmare angifva de fordringar, som skulle ställas
å de under försäkringsteknisk kontroll stående föreningarna. Medlemsbref,
utfärdade af dylik förening, borde kunna öfverlåtas och återköpas,
äfven om en följd däraf blefve, att utmätningsfriheten helt eller delvis
ginge förlorad. Hvad anginge öfvergångsbestämmelserna, så borde det
i 99 § vid 1) i sakkunniges förslag angifna undantaget afse understöd,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

som blifvit utvist före föreningens registrering. Det borde vidare medgifvas
redan befintlig förening, som icke omlade sin verksamhet enligt
försäkringstekniska grunder, att framgent åt ny till träd ande medlemmar
utfästa kapitalunderstöd till samma belopp, som den hittills utfäst, dock
ej högre än ett tusen kronor. För att förhindra, det tekniskt ofullkomliga
föreningar, som redan finnas, höjde sina understödsbelopp eller
nya sådana föreningar bildades i ändamål att kringgå den blifvande
lagens restriktioner, borde nämnda medgifvande endast afse förening,
som vid tiden för lagens trädande i kraft varit i verksamhet under två
år och därunder ej höjt kapitalunderstödens belopp; dock med rätt för
tillsynsmyndigheten att tillåta sjukkassa, som på grund af den nya
sjukkasselagens bestämmelser nödgades dela sin verksamhet i en sjukkasseafdelning
och en understödsafdelning, att med afseende å den sistnämnda
tillgodonjuta medgifvandet ifråga. Slutligen borde i lagen utsägas,
att förening, som önskade omlägga sin verksamhet och ställa
sig under försäkringsteknisk kontroll, kunde af tillsynsmyndigheten erhålla
medgifvande att under viss tid, ej öfverstigande tjugufem år, upptaga
premiereserven för äldre utfästelser till lägre belopp än eljest vore
tillåtet, under villkor att skillnaden årligen minskades i enlighet med
en af tillsynsmyndigheten fastställd plan.

Försäkringsinpektionen har i sitt utlåtande, med framhållande af
de företräden sakkunniges ursprungliga förslag i vissa hänseenden ägde,
dock förklarat sig kunna tillstyrka en omläggning af detsamma enligt
de af konferensen uttalade önskningarna, under villkor att maximibeloppet
för kapitalunderstöd i fråga om framdeles uppkommande föreningar
utan godkända stadgar icke sattes högre än tvåhundra kronor.

Med denna modifikation har jag ockå ansett konferensens ofvan
angifva önskningar böra villfaras. En sänkning af maximibeloppet för
kapitalunderstöd från framdeles uppkommande föreningar utan godkända
stadgar till tvåhundra kronor — samma belopp, som enligt den nya
sjukkasselagen utgör maximum för begrafningshjälp från registrerad
sjukkassa — synes väl befogad, då ju, bland annat, konferensens uttalande
gifver vid handen, att insikten om det så kallade uttaxeringssystemets
brister samt nödvändigheten af rationell afgiftsberäkning och
fondbildning numera vunnit stor utbredning bland de samhällslager,
för hvilka ifrågavarande föreningsverksamhet särskildt är lämpad. Därigenom
minskas de vådor, som borttagandet med afseende å »kjälpkassa»
af den tillsynsmyndigheten enligt 82 § tredje stycket tillkommande
befogenheten onekligen kan medföra. I öfrigt lärer tillsynsmyndighetens
rådgifvande verksamhet och den publicitet, som ålagts alla registrerade

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N;o 2.

understödsföreningar, erbjuda tillräckligt skydd mot dessa vådor. Hvad
beträffar maximum för kapitalunderstöd från föreningar med godkända
stadgar, synes icke kunna ifrågakomma att sätta detta högre än det
af konferensen eventuellt föreslagna beloppet tvåtusen kronor. Äfven
en höjning till detta belopp är ägnad att ingifva betänkligheter. Ty
visserligen måste å förening med godkända stadgar ställas i hufvudsak
samma försäkringstekniska kraf, som enligt lagen om försäkringsrörelse
gälla för försäkringsbolag, i följd hvaraf dessa föreningar kunna väntas
blifva tillbörligt solida. Men vid sådant förhållande kunde det ock från
systematisk synpunkt anses lämpligare, att åtminstone sådana föreningar,
som meddela kapitalunderstöd till mera afsevärda belopp, såsom ömsesidiga
försäkringsbolag hänfördes under lagen om försäkringsrörelse
och i nämnda lag för dem gjordes de modifikationei'', som möjligen
kunde finnas erforderliga. Mot en sådan anordning har emellertid konferensen
på det bestämdaste uttalat sig och därvid kunnat åberopa ett
af särskilda kommitterade år 1905 afgifvet förslag till lag om understödsföreningar,
enligt hvilket de föreningar, som vore underkastade
försäkringsteknisk uppsikt, skulle äga att meddela kapitalunderstöd till
hur högt belopp som helst. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande
betänkligheter, såsom antydts, hufvudsakligen äro af formell art, har
jag ansett desamma icke böra förhindra ett medgifvande för understödsföreningar
med godkända stadgar att meddela kapitalunderstöd å till
och med tvåtusen kronor. Af öfriga ofvan omförmälda utaf konferensen
begärda ändringar torde medgifvandet för redan befintliga understödsföreningar,
som icke vinna godkännande af stadgarna, att jämväl till
blifvande medlemmar utfästa högre kapitalunderstöd än tvåhundra kronor,
dock högst ett tusen kronor, icke vara utan all våda i betraktande
däraf att ifrågavarande föreningar, huru stora de än må vara, på grund
af ofvanberörda ändring i 82 § tredje stycket äga full frihet med afseende
på grunderna för sin verksamhet. De olägenheter, som kunna
följa af sistberörda medgifvande, måste dock i stort sedt blifva af öfvergående
natur, enär med den publicitet, som lagen ålägger alla understödsföreningar,
de »hjälpkassor», hvilka ej förmå omlägga sin verksamhet
enligt så betryggande grunder att de kunna vinna godkännande,
icke lära i längden kunna bestå i konkurrensen med de godkända föreningarna.
Vidare skulle det onekligen innebära en hårdhet mot dessa
»hjälpkassor», hvilka hittills ostördt fått utveckla sig, om de förbjödes
att till nya medlemmar utfästa högre kapitalunderstöd än tvåhundra
kronor; ett dylikt förbud skulle nämligen utan tvifvel tvinga många af
Bihang till Piksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 7

Kungl. Majds Nåd■ Proposition N:o 2.

dem till omedelbar upplösning. Jag har därför äfven å denna punkt
ansett konferensens hemställan böra bifallas.

Däremot synes mig en af konferensen jämväl framställd begäran,
att i lagen måtte meddelas definition å det i 1 § förekommande begreppet
»affärsmässig försäkringsrörelse», icke förtjäna bifall. I fråga
om skälen härför tillåter jag mig hänvisa till de vid sakkunniges förslag
fogade motiven. Här må endast påpekas, hurusom ifrågavarande begrepp
icke heller definierats i den nästlidet år utfärdade sjukkasselagen. Hvad
särskildt beträffar eu af konferensen gjord antydan därom, att en dylik
definition borde gifva vid handen att understödsverksamhet, idkad af en
förening, i hvilken inträde endast är medgifvet medlemmarna af eu
annan, ekonomisk eller ideell, förening, icke finge betraktas såsom affärsmässig
försäkringsrörelse, så är det uppenbart, att en definition med
nämnda innehåll skulle möjliggöra ett kringgående af lagen om försäkringsrörelse
på så sätt, att en till sin verkliga natur fullt affärsmässig försäkringsrörelse
drefves i anslutning till en ekonomisk eller ideell föreningsverksamhet,
som vore af ringa eller ingen betydelse i jämförelse med
försäkringsrörelsen och hade till sin egentliga uppgift att maskera denna.

Såsom en direkt följd af det ofvan anförda framstå de ändringar,
som vidtagits i 2 § andra stycket (motsvarande 3 § i sakkunniges förslag)
och 82 § tredje stycket sävidt angår »hjälpkassa», äfvensom införandet
af de nya bestämmelserna i 99 § 1) och 3), hvadan någon vidare motivering
härutinnan icke erfordras.

Borttagandet af andra stycket i 72 § är, såvidt »hjälpkassorna»
angår, en konsekvens af ändringen i 82 § tredje stycket. Hvad beträffar
pensionskassorna, har ifrågavarande stadgande ansetts böra utgå af anledning
att detsamma med den innebörd, det enligt sakkunniges motivering
äger, icke torde få någon afsevärd praktisk betydelse, men, såsom
erfarenheten redan gifvit vid handen, kan föranleda den missuppfattningen,
att lagen afsåge att införa ett verkligt koncessionssystem äfven
för andra understödsföreningar än de i 86 § omförmälda.

I 81 § har på hemställan af försäkringsinspektionen vidtagits den
ändringen, att »hjälpkassorna» likställts med pensionskassorna i fråga
om skyldigheten att afgifva försäkringsteknisk balansräkning. Tillräckliga
skäl synes nämligen icke vara anförda för att i lagen stadga någon
principiell åtskillnad härutinnan. Dock ligger i sakens natur, att de
rena »uttaxeringsföreningarna» — likasom sådana pensionskassor, hvilka
begränsat pensionerna så, att deras sammanlagda belopp ej kan öfverstiga
beloppet af de disponibla räntorna å föreningens kapital — i regel
skola blifva af tillsynsmyndigheten befriade från berörda skyldighet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Deri omformulering af den kvarstående bestämmelsen i 82 § tredje
stycket, som ägt rum på försäkringsinspektionens hemställan, afser
särskildt att gifva tydligare uttryck åt den i sakkunniges motivering
starkt betonade skyldigheten för tillsynsmyndigheten att vid utöfningen
af sin i nämnda lagrum stadgade befogenhet gent emot de icke koncessionerade
föreningarna iakttaga stor hänsyn och försiktighet.

I 86 § har, likaledes på hemställan af försäkringsinspektionen,
såsom en allmän regel uttalats, att understödsförening med godkända
stadgar hvarje år skall afgifva försäkringsteknisk balansräkning, men
tillika stadgats befogenhet för tillsynsmyndigheten att medgifva viss
förening att afgifva sådan balansräkning mindre ofta, likväl minst hvart
femte år. Dylikt medgifvande torde väl blifva vanligast i fråga om
pensionskassorna, för Indika å ena sidan upprättandet af försäkringsteknisk
balansräkning i särskild grad är förena dt med besvär och kostnad
samt å andra sidan växlingar med afseende å dödligheten icke så snabbt
inverka på den ekonomiska ställningen.

Då jämlikt konferensens önskan i 87 och 88 §§ närmare angifvits
de fordringar i fråga om fondbildning, som skola ställas å sådana föreningar
med godkända stadgar hvilka meddela lifförsäkring, har icke
foreskrifvits bildandet af någon fond, motsvarande den i lagen om försäkringsrörelse
påbjudna ersättningsreserven; detta af anledning att
förevarande lag, såsom af 61 § framgår, tilldelar förfallna understödsfordringar
likasom vanliga tredje-mansfordringar bättre rätt än de icke
förfallna understödsfordringarna. Någon bestämmelse, motsvarande sista
stycket af 120 § i lagen om försäkringsrörelse, har ej heller införts i
förevarande lag, då en sådan bestämmelse icke är tillämplig i det fall,
att förening beräknar premierna icke individuellt, utan genomsnittligt,
en premieberäkning som gifvetvis stundom bör tillstädjas äfven föreningar
med godkända stadgar, särskildt pensionskassor. Bestämmelserna
rörande bildandet af premiereserv öfverensstämma i hufvudsak
med motsvarande stadganden i lagen om försäkringsrörelse. Vid föreskriften
om förenings befriande från skyldigheten att göra afsättning
till premiereserv för belopp, som återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,
har emellertid ej ansetts nödigt stadga undantag för det fall,
som afses i 164 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse, enär Eders
Kungl. Maj:t icke lärer komma att meddela vederbörande bolag sådan
befrielse, som i sistnämnda lagrum sägs, därest icke föreningen afsätter
premiereserv för det återförsäkrade beloppet. Reglerna om premiereservens
redovisning hafva affattats i saklig öfverensstämmelse med det år 1905
afgifna förslaget till lag om understödsföreningar och afvika, af skäl

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

som motiven till nämnda förslag utvisa, något från motsvarande bestämmelser
i lagen om försäkringsrörelse. Hvad angår säkerhetsfond, så
har, med hänsyn därtill att understödsföreningarna sällan lära komma
att lämna någon större vinst, i 88 § stadgats, att, intill dess säkerhetsfonden
uppnått viss storlek, hela vinsten — ej, såsom enligt lagen om
försäkringsrörelse, minst hälften af vinsten — skall afsättas till nämnda
fond, detta i öfverensstämmelse med det år 1905 afgifna förslaget.
Vid affattandet af bestämmelserna i 88 § har vidare hänsyn måst tagas
till det förhållandet, att en understödsförening med godkända stadgar
kan vara befriad från skyldigheten att afgifva försäkringsteknisk balansräkning
hvarje år; i sådant fall bör gifvetvis icke någon vinst få
disponeras de år, då dylik balansräkning ej afgifves.

Vid den på konferensens begäran verkställda omarbetningen af
89 § (motsvarande 87 § i sakkunniges lorslag) har oöfverlåtbarheten
med tv åtföljande utmätningsfrihet i fråga om kapitalunderstöd begränsats
till belopp, ej öfverstigande tvåhundra kronor. Formuleringen af denna
begränsning utmärker, att kapitalunderstöd å högre belopp skall delvis —
med afseende å tvåhundra kronor — vara undantaget vid öfverlåtelse
och utmätning. Däremot har icke, såsom enligt sakkunniges förslag,
föreskrifvits, att vid beräkning af det oöfverlåtbara beloppet flera för
samma person utfästa kapitalunderstöd skola sammanräknas. Fn dylik
sammanräkning, som i praktiken ofta måste vara förenad med afsevärda
svårigheter, torde nämligen, sedan det oöfverlåtbara beloppet sänkts till
tvåhundra kronor, icke kunna anses nödvändig för skyddande af borgenärernas
rätt. 1 följd af berörda sänkning har vidare den del af ifrågavarande
paragraf i sakkunniges förslag, som afser pension, synts mindre
lämplig och ersatts med eu hänvisning till den befogenhet, som enligt
67 § utsökningslagen tillkommer Konungen. Beträffande rätt till annat
understöd än kapitalunderstöd och pension hafva bestämmelser om
oöfverlåtbarhet och utmätningsfrihet icke synts påkallade af något
praktiskt behof. — Med den skedda genomgripande inskränkningen af
understöds oöfverlåtbarhet sammanhänger borttagandet af förbudet mot
lämnande af förskott å framtida understöd, hvilken ändring i sin ordning
föranledt ett tillägg i 60 § första stycket.

Vid 98 § 2) har jag funnit nödigt foga ett tillägg för att utskära
möjligheten däraf, att en förening, hvilken meddelar begrafningshjälp
till högre belopp och i fråga om sin hufvudsakliga karaktär ingalunda
är att anse såsom en sjukkassa, genom att bereda sjukhjälp, låt vara
än så obetydlig, undandrager sig den för understödsföreningar stadgade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

registreringsskyldigheten med ty åtföljande bötesansvar i fall af försummad
registrering.

I enlighet med konferensens hemställan har det i 99 § 1) enligt
sakkunniges förslag stadgade undantaget beträffande understöd, som
blifvit utfäst före lagens trädande i kraft, ändrats så, att det afser
understöd, som utfästs före förenings registrering. Det torde nämligen
böra tillåtas förening att intill sistnämnda tidpunkt fortsätta sin verksamhet
enligt de gamla grunderna. Bortfallandet af bestämmelserna i
99 § 2) och 4) af sakkunniges förslag är endast en följd af de ändringar,
som vidtagits i 72 och 82 §§.

Då efter samtliga ofvan omförmälda ändringar lagen ej innehåller
någon särskild bestämmelse för »hjälpkassor», har definitionen å detta
begrepp uteslutits ur 1 §.

Hvad angår de rent föreningsrättsliga bestämmelserna, ansluter sig
sakkunniges förslag i hufvudsak till den nästlidet år utfärdade lagen
om sjukkassor, hvilken i dessa delar är grundad på det förslag till lag
om föreningar, som genom nådig proposition förelädes 1910 års riksdag,
men afslogs af denna. De förslag till lag om ideella föreningar och
lag om ekonomiska föreningar, som af Eders Kungl. Maj:t förelagts
innevarande års riksdag, utvisa i förhållande till berörda förslag till lag
om föreningar åtskilliga afvikelser, åsyftande större enkelhet, särskildt
beträffande reglerna om firmateckning. Sedan förslaget till lag om
ekonomiska föreningar numera efter vissa ändringar antagits af Riksdagen,
kunde det ifrågasättas, huruvida icke lagen om understödsföreningar
borde närmare ansluta sig till denna lag om ekonomiska föreningar.
Då emellertid, såsom sakkunnige framhållit, understödsföreningarna
äro närmast besläktade med sjukkassorna och i stor utsträckning
samma personer torde vara medlemmar eller styrelseledamöter i såväl en
sjukkassa som en understödsförening, synes mig i fråga om de föreningsrättsliga
bestämmelserna öfverensstämmelse mellan lagen om sjukkassor
och lagen om understödsföreningar otvifvelaktigt vara mest erforderlig.
Och hvad angår möjligheten att i berörda hänseende bringa jämväl
sjukkasselagen till öfverensstämmelse med lagen om ekonomiska föreningar,
torde eu dylik omarbetning af en blott ett år gammal lag så
mycket mindre böra ifrågakomma, som den förenkling, hvilken därigenom
kunde vinnas, särskildt beträffande reglerna om firmateckning, icke skulle
blifva af större praktisk betydelse vid det förhållande att sjukkassor och
understödsföreningar — till skillnad från ekonomiska föreningar — endast
i mera sällsynta och oviktiga fall lära ikläda sig förbindelser till andra
än sina egna medlemmar. Sakkunniges förslag har därför i fråga om

Kungl. Maj.is Nåd■ Proposition N:o 2.

de föreningsrättsliga bestämmelserna lämnats väsentligen oförändradt.
På några punkter hafva emellertid ändringar vidtagits.

Så har i 7 § införts en bestämmelse därom, att stadgarna skola
angifva påföljden af försummelse att till föreningen erlägga afgift eller
uttaxeradt belopp. Den naturliga påföljden är ju, att den försumlige
anses hafva utgått ur föreningen, men då modifikationer, särskildt i
form af respittid, pläga förekomma, synes behöflig!, att stadgarna meddela
föreskrift i ämnet.

I 10 § har, liksom i motsvarande bestämmelse uti lagen om ekonomiska
föreningar, införts medgifvande för förening att i stadgarna föreskrifva,
att namnunderskriften å uppsägning skall vara bevittnad.

Då tillräckliga skäl icke synts föreligga till att medgifva understödsförening
att hålla ordinarie sammanträde allenast hvart annat år,
bär bestämmelsen därom uteslutits ur 35 §. Det har vidare befunnits
lämpligt såväl att i lagen införa ett uttryckligt stadgande därom,
att ordinarie föreningssammanträde skall hållas årligen, som ock att
bestämma viss tid, den 1 juni, före hvilken sådant sammanträde skall
halva hållits; detta senare bland annat i ändamål att bearbetningen hos
tillsynsmyndigheten af de handlingar, som enligt 80 § skola ingifvas
till nämnda myndighet, måtte kunna påbörjas någorlunda snart efter
utgången af det år, handlingarna afse. Ifrågavarande bestämmelser
hafva sammanförts med stadgandena i 39 § af sakkunniges förslag till
eu paragraf under nummer 37. Till följd af nu nämnda ändringar
hafva jämväl 7 § mom. 13 (mom. 12 enligt sakkunniges förslag) samt
29, 33 och 80 §§ måst omredigeras. — De bestämmelser, som införts
i 35 § och utgöra dess fjärde och femte stycken, hafva synts lika behöfliga
i förevarande lag som i lagen om ekonomiska föreningar, därifrån
de äro hämtade. Försäkringsinspektionen liar i sitt utlåtande beträffande
35 § anmärkt, att förevarande lag borde, i öfverensstämmelse
med lagen om försäkringsrörelse och lagen om aktiebolag, äfven innehålla
en bestämmelse därom, att föreningsmedlem äger rätt att efter
yrkande, framställdt minst tio dagar före ordinarie sammanträde, få
ärende hänskjutet till pröfning å sammanträdet. Då emellertid jämväl
i saknad af uttrycklig lagbestämmelse medlem, som före utfärdandet af
kallelse till föreningssammanträde hos styrelsen anmäler ärende till behandling
å sammanträdet, lärer äga rätt att få detta ärende upptaget
i kallelsen, samt beträffande understödsförening icke synes nödigt att
stadga någon viss tid före sammanträde, inom hvilken sådan anmälan
skall hafva skett, har införandet af en dylik bestämmelse, hvarigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 55

förevarande lag- skulle komma att i denna del skilja sig från lagen om
sjukkassor och lagen om ekonomiska föreningar, ej ansetts lämpligt.

Bland de föreningsbeslut, som enligt 44 § andra stycket erfordra
tillsynsmyndighetens gillande, har upptagits beslut om införande i stadgarna
af någon ny grund för upphörande af föreningens verksamhet;
detta i ändamål att förhindra ett kringgående af bestämmelsen i 45 §
första stycket medelst stadgeändring.

De ändringar, som för öfrigt vidtagits i det af sakkunnige afgifna
förslaget till lag om understödsföreningar, äro uteslutande formella eller
eljest af sådan beskaffenhet, att någon särskild motivering beträffande
dem ej erfordras.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen
om försäkringsrörelse har lämnats oförändradt.

I sammanhang med utfärdandet af lagen om understödsföreningar
torde böra göras sådan ändring i lydelsen af 87 § i lagen om sjukkassor
den 4 juli 1910, att det skydd, nämnda lagrum afser att gifva,
jämväl kommer understödsförenings registrerade firma till godo.»

Därefter hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t behagade
för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, inhämta lagrådets
utlåtande öfver de inom departementet utarbetade, såsom bilagor till
detta protokoll fogade förslagen till

lag om understödsföreningar:

lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse;
och

lag om ändrad lydelse af 87 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910.

Statsrådet Petersson anförde:

»Det förslag till lag om sjukkassor, som framlades för 1910 års
riksdag, var i de delar, där öfverensstämmelse med lagstiftningen angående
andra rättsligen reglerade sammanslutningar var önskvärd, affattadt
efter det vid samma riksdag jämväl framlagda förslaget till lag
om aktiebolag. Liknande öfverensstämmelse förefanns ock i det Riksdagen
likaledes förelagda förslaget till lag om föreningar. Men under
det de två förstnämnda förslagen af Riksdagen med vissa ändringar
antogos och i sådant skick nu äro gällande lagar, vann däremot förslaget
till lag om föreningar icke Riksdagens godkännande. Bland de anmärkningar,
som därvid gjordes mot sistnämnda förslag, var äfven den, att
det borde omarbetas i syfte af större klarhet och enkelhet.

I de förslag till lagar om ideella och ekonomiska föreningar, som
framlades för 1911 års Riksdag, var detta kraf tillgodosedt, och hade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

därvid särskildt bestämmelserna om styrelse och firmateckning omarbetats
och afsevärdt förenklats. En närmare redogörelse för dessa
ändringar och förenklingar — hvilka innefatta lika många afvikelser
från motsvarande bestämmelser i lagarna om aktiebolag och om sjukkassor
— återfinnes i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den
25 november 1910, då jag inför Eders Kungl. Maj:t anmälde förslaget
till lag om ideella föreningar, och får jag hänvisa till detsamma. Förslaget
till lag om ekonomiska föreningar blef, med vissa smärre ändringar,
i sålunda omarbetadt skick antaget af årets Riksdag.

Otvifvelaktigt är det önskvärdt, att, då olika slag af föreningar
anses kräfva särskilda lagar, dessa lagar dock varda med hvarandra
öfverensstämmande i de delar, där ej sakliga förhållanden föranleda till
annat. Särskildt synes mig detta gälla i fråga om sådana bestämmelser,
som angå förenings företrädande utåt och därmed sammanhängande
ämnen.

Emellertid föreligga nu, till följd af de förhållanden som jag ofvan
berört, två typer af föreningsrättsliga bestämmelser, den ena i lagen
om sjukkassor, den andra i lagen om ekonomiska föreningar. Den
senare är, såsom jag ofvan antydt, enklare och lättare att komma till
rätta med för dem, som lagen närmast angår, den är ock den af Riksdagen
senast pröfvade och godkända. Jag anser därför öfvervägande
skäl tala för att nu ifrågavarande förslag till lag om understödsföreningar
varder i afseende på de rent föreningsrättsliga bestämmelserna
affattadt i öfverensstämmelse med lagen om ekonomiska föreningar.

Det otvifvelaktigt mycket behjärtansvärda syftet af kongruens
mellan en blifvande lag om understödsföreningar och lagen om sjukkassor
anser jag böra tillgodoses genom en lätt verkställd revision af
sistnämnda lag. Härigenom skulle vinnas, att enhet och öfverensstämmelse
kom me att råda i hela den lagstiftning, som berör föreningsväsendet,
i stället för att — om den af de sakkunnige föreslagna affattningen
följes — den nu däri rådande, af tillfälliga omständigheter
föranledda, dualismen varder ytterligare fastslagen.»

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan.

Till denna hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

Kungl. Maj te Nåd. Proposition N.-o 2.

Förslag

till

Lag om understödsföreningar.

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Understödsförening skall, därest den består af minst femtio medlemmar,
registreras i enlighet med hvad i denna lag sägs. Registrering
må äfven sökas af förening med mindre antal medlemmar, dock ej
under fem. .

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för
inbördes bistånd, som afser att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda

medlem pension efter afgång från tjänst eller uppnående
af viss ålder;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande af
kostnaderna för hans begrafning eller såsom understöd åt hans
familj;

bereda pension åt afliden medlems änka eller barn;

till medlem utbetala underhåll eller reshjälp vid fall af ofrivillig

arbetslöshet;

eller meddela annat liknande understöd.

Understödsförening, som afser att bereda pension, kallas i denna
lag pensionskassa.

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 ljuft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2 §•

Registrerad understödsförening, hvars stadgar icke blifvit godkända
på sätt i 86 § sägs, må ej för en medlem utfästa eller utbetala
understöd, utgående i kapital en gång för alla, (kapitalunderstöd) till
högre belopp än tvåhundra kronor. Förening med godkända stadgar
m4 ej för en medlem utfästa eller utbetala sådant understöd till högre
belopp än tvåtusen kronor.

3 §.

Registrerad understödsförening äger förvärfva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka,
kära och svara.

För registrerad understödsförenings förbindelse!’ häfta allenast
föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

4 §•

Understödsförening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva
fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra
fordran eller annan rättighet gällande.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar
af föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som
i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelse!
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

2 kap. Om registrerade understödsföreningar.

Om understödsförenings bildande.

5 §•

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hafva
i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

Kungl. Matris Nåd. Proposition N:o 2.

6 §•

Ansökning om understödsförenings registrering skall sröras af
dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af föreningens stadgar;

3j uppgift om medlemmarnas antal.

Understödsförenings stadgar skola angifva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
dåraf med angifvande i fråga om kapitalunderstöd af det
högsta belopp, hvartill sådant understöd må uppgå, äfvensom tid och
villkor för åtnjutande af understöden;

6) beloppen af de afgifter (fasta premier, dödsfallsafgifter, förvaltningsafgifter
eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande däraf;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den
ordning, hvari beslut därom skall fattas, och de grunder, efter hvilka
beslutad uttaxering skall verkställas;

8) påföljden af försummelse att till föreningen erlägga afgift eller

uttaxeradt belopp;

9) därest föreningen skall afsätta fond, grunderna för fondbildningen;
.....

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 12)

huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

13) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall
årligen hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

8 §■

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».

I firman må ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett
bolagsförhållande, ej intagas pa sadant sätt, att däraf kan föranledas
det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller må firman
innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.

Om medlemsfanteckning.

9 §•

Öfver understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande medlems fullständiga namn och
födelseår samt tiden för hans inträde i föreningen. För pensionskassa
skall förteckningen jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras
fullständiga namn och födelseår.

KungI. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 2.

Om medlems afgång ur understödsförening.

10 §.

Ej må medlem uteslutas ur förening af annan grund än stadgarna
angifva.

Medlem af pensionskassa skall, därest icke annorlunda föreskrifves
i stadgarna, anses hafva utträdt, då pensionsfallet för honom inträffat.

11 §•

Har medlem utträdt ur understödsförening, därur uteslutits eller
aflidit, äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes
föreskrifvet, rätt att utfå dels afgift, hvilken enligt stadgarna skall
erläggas för den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, dels, därest
händelse, som enligt stadgarna skall föranleda erläggandet af viss afgift
(dödsfallsafgift eller liknande), inträffat före afgången, sådan afgift, dels
ock hvad å den afgångne belöper enligt beslut om uttaxering, som
fattats före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

Då medlem utträdt eller uteslutits ur förening, äge han icke, med
mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon del
af föreningens tillgångar.

Om räkenskapers förande och reserverande af medel.

12 §.

I afseende å förandet af understödsförenings räkenskaper må särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem,
som föreningen jämlikt förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 har att iakttaga. Räkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.

Om skyldighet att afgifva försäkringsteknisk balansräkning stadga*
i 81 och 86 §§.

Kung1. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

13 §.

Hafva, enligt gjordt bokslut, influtna medel icke åtgått till utbetalning
af understöd och andra löpande utgifter eller till afsättning
af fond, skall öfverskottet, såvida icke annorlunda bestämmes i stadgarna,
afsättas för att framdeles tagas i anspråk, därest och i den
mån inkomsterna ej förslå till sådan utbetalning och fondafsättning.

Om styrelse och firmateckning.

14 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående af minst
tre ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
föreningens angelägenheter.

15 §.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot däraf skall på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

16 §.

Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej
gått till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.

17 §.

Afgår af föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af
ny ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock. där för -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

eningens stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till dess
den tid, för hvilken den afgångne blifvit vald, gått till ända, såframt
styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter.

18 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som
bemyndigats teckna föreningens firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen, bestämmelse, innefattande
sådan inskränkning, må ej registreras.

19 §.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller
föreningens stadgar.

20 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma
må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,
meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

21 §.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,
som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som af
beslutfört antal vidtages.

22 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

23 §.

24 §.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

25 §•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

26 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den. som äger
företräda föreningen, ej föryttra föreningens fasta egendom.

27 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, som underskrift handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

28 §.

29 §.

Minst en månad före det föreningssammanträde, hvarom förmäles
i 37 §, aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens ledamöter
underskrifven förvaltningsberättelse.

30 §.

Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 90 §.

Bihang till Bifcsd. prot. 1912. 1 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

31 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot eu hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

32 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

33 §.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Revisorerna skola för hvarje år å det i 37 § nämnda föreningssammanträdet
afgifva en af dem underskrifven berättelse öfver granskningen
och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra
föreningssammanträde stadgas i 38 §.

34 §.

Om föreningssammanträde.

35 §.

Ä föreningssammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.

Hafva de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,
blifvit medlemmarna särskildt meddelade på sätt och å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tid före sammanträde, som i stadgarna angifvas, vare så gillt, som om
ärendena varit upptagna å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet af beslut erfordras, att det fattas å två på
hvarandra följande föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet
ej ske, innan det första hållits.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde eller annorledes af
föreningen fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast
fyra veckor från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för
föreningsmedlemmarna.

36 §.

Jämte hvad i 35, 44 och 45 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan
medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.

37 §.

Före den 1 juni hvarje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,
vid hvilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid, berättelsen omfattar, företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till
afgörande vid nytt sammanträde.

38 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa
extra föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola
revisorerna ofördröjligen gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom.
Efterkommer styrelsen ej inom eu vecka revisorernas påfordran, äge de
själfva utlysa föreningssammanträde. Äro ej samtliga revisorer ense
om sammanträdets utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena
sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra sammanträde
ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
föreningens samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

Då förslag om öfverlåtelse af förenings rörelse eller någon gren
däraf på ett för ändamålet bildadt ömsesidigt försäkringsbolag genom
beslut å föreningssammanträde slutligen antagits samt enligt 162 § i
lagen om försäkringsrörelse särskildt sammanträde skall hållas för val
af styrelse och revisorer för bolaget, åligger det föreningens styrelse
att utlysa nämnda sammanträde i den ordning, som skall gälla om
kallelse till ordinarie bolagsstämma,

39 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 38 § tredje stycket är sagdt,
eller, i det fall, hvarom i 38 § fjärde stycket förmärs, efter däri
nämnda beslut, utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten
att på anmälan af föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt,
anmoda styrelsen att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmqdan, må tillsynsmyndigheten själf
utlysa sammanträdet.

40 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af därtill utsedda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

personer. Sammanträde, som af dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde
ansedt; dock att dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

41 §.

42 §.

Talan mot revisorer enligt 34 § må ej anställas, sedan två år
förflutit från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit
begången.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Om ändring af understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då
särskilda bestämmelser gälla angående giltighet af föreningsheslut.

44 §.

Beslut om ändring af understödsförenings stadgar vare ej giltigt
med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst
två tredjedelar af de röstande.

Där stadgeändringen angår skyldighet att erlägga bidrag till föreningen
eller rätt till understöd eller till öfverskott, hvarom i 13 §
förmärs, eller till andel i föreningens tillgångar vid afgång ur föreningen
eller i behållna tillgångar vid föreningens upplösning och
skall afse äfven dem, som vid frågans afgörande voro medlemmar
eller eljest understödsberättigade, så ock där i stadgarna skall upptagas
någon förut icke angifven grund för upphörande af föreningens
verksamhet, erfordras för beslutets giltighet, utöfver hvad i första
stycket sägs, jämväl att beslutet varder gilladt af tillsynsmyndigheten.
Vid dess pröfning skall nämnda myndighet särskild^ tillse, att icke
genom detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade
otillbörligt gynnas på öfriga medlemmars eller understödsberättigades
bekostnad.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan i denna paragraf förmärs,
något ytterligare villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det
till efterrättelse.

Stadgeändring, som afser inskränkning af rätt till understöd, äge
"ej tillämpning i fråga om rätt till pension, med afseende å hvilken
pensionsfallet inträffat innan beslutet om ändringen blef slutligen gällande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

45 §.

För giltighet af beslut om understödsförenings trädande i likvidation
i andra fall, än i 49 och 68 §§ sägs, galle de i 44 § första, andra
och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om öfverlåtelse af understödsförenings
rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68 §§ förmäles.

46 §.

Beslut, hvarom i 44 § andra stycket eller 45 § första stycket
förmäles, skall anses underställdt tillsynsmyndigheten för gillande i och
med beslutets anmälande för registrering.

Beslut, hvarom i 45 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen
anmälas hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall
göras, där beslutet afser öfverlåtelse som i 61 § sägs, af likvidatorerna,
och där beslutet afser öfverlåtelse som i 68 § sägs, af styrelsens ordförande.
Vid densamma skall fogas af notarms publicus eller med
likvidatorernas eller styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt afskrift af såväl protokoll, som förts i ärendet, som
ock å föreningssammanträde i ärendet framlagda handlingar.

Om klander af understödsförenings beslut.

47 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
understödsförenings beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest''
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom
stämning å föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 28 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda föreningssammanträde blifvit inom ofvan i
denna paragraf stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom understödsförenings beslut upphäfts
eller ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

48 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt
kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller
domaren göra ansökning, att föreningen må förklaras skyldig att träda
i likvidation. Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när
densamma kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren
utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge
ock, där så äskas, förordna en eller flera sysslomän att emellertid taga
föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare
rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller
flera likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

49 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation,

1) då medlemsantalet nedgått under fem eller det högre antal,
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvartill medlemmarna enligt stadgarna minst skola uppgå, och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

50 §.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall tillsynsmyndigheten
förordna en god man, som har dels att såsom likvidator med
den eller de öfriga likvidatorerna deltaga i likvidationen och dels, utom
i det fall att likvidation inträdt enligt 68 §, att, där så ske kan,
åvägabringa förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas
för rörelsens öfvertagande. Finner tillsynsmyndigheten på grund af
likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek eller af annan
orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen, och är det
uppenbart, att skälig öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma
till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, om förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande
eller återkallande af dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras.
Gode mannen äger att af likvidationsboet uppbära arfvode till
belopp, som bestämmes af tillsynsmyndigheten.

51 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande
inträffat, som jämlikt bestämmelsen i 49 § vid 1) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

52 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 49 eller
68 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 2.

53 §.

54 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta
om utseende af ny likvidator.

55 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vid anmälan af sådant beslut om förenings trädande i likvidation,
som i 45 § första stycket sägs, skall fogas af notarius publicus eller
med likvidatorernas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokoll, som förts i ärendet; och skall jämväl eljest, då anmälan
afser att likvidator eller suppleant utsetts, vid densamma fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

56 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,
å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid, redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om
rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 37, 41 och 43 §§
finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

57 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

58 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 82 §,
må ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af
dem försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet
om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens
samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder, utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2. 77

lag är stadgadt; dock att livad i 19 § är stadgadt ej skall äga
tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt 82 §, eller å af tillsynsmyndigheten
förordnad god man, som skall med sådana likvidatorer
deltaga i likvidation. God man äger att utlysa extra föreningssammanträde
för behandling af fråga rörande likvidationen samt att, utan
hinder af beslut om delning af likvidationsboets förvaltning, deltaga i
förvaltningens alla delar.

59 §.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt härofvan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å föreningens vägnar som ock att föreningen är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

60 §.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem
eller lämnas förskott å framtida understöd; och skall hvad stadgarna
må innehålla om rätt för medlem att vid afgång ur föreningen utfå
någon del af föreningens tillgångar ej äga tillämpning beträffande
medlem, som afgått efter det beslutet att föreningen skulle träda i
likvidation blef slutligen gällande.

Under likvidationstiden skola ej heller de afgifter och uttaxerade
belopp utkräfvas eller de understöd utgifvas, som förfallit till betalning
efter det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen
gällande. Pensionsbelopp, som förfallit till betalning efter nämnda tidpunkt,
må dock utbetalas, därest pensionsfallet inträffat före samma
tidpunkt och utbetalningen kan ske utan förnärmande af den rätt, som
tillkommer borgenär, medlem eller annan understödsberättigad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

61 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan öfverlåtelse af föreningens
rörelse, som omförmäles i 50 §, eller fördelning af föreningens
tillgångar icke äga rum, förrän den i årsstämningen utsatta inställelsedag
är förbi och all veterlig gäld blifvit betald, däri inbegripet understöd,
som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle
tråda i likvidation blef slutligen gällande. Är någon del af gälden
tvistig eller icke förfallen och kan förty eller af annan orsak betalning
ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas.

Sedan detta skett, skall, därest förslag till öfverlåtelse af föreningens
rörelse kunnat åvägabringas, gode mannen ofördröjligen utlysa
föreningssammanträde för behandling af detsamma. Å det eller de
sammanträden, hvarå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:
där öfverlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt
ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, af
nämnda förening eller bolag afgifvet anbud å rörelsens öfvertagande;
där öfverlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall bildas
för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar
för föreningen; eller, där öfverlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt
försäkringsbolag, som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor
för öfverlåtelsen samt till bolagsordning och enligt 67 § i lagen om
försäkringsrörelse erforderliga bestämmelser angående grunderna för
bolagets verksamhet. Med afseende å öfverlåtelse af pensionskassas rörelse
skall, såvida icke annorlunda finnes bestämdt i stadgarna, iakttagas,
att rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, skall äga
företräde framför öfriga rättigheter till framtida understöd. Efter det
beslut om ölverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten samt, där
öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller
bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen
sker, anses hafva inträdt uti den i likvidation varande föreningens
rättigheter och skyldigheter, och sistnämnda förenings återstående
tillgångar och handlingar skola öfverlämnas till den andra föreningen
eller bolaget.

Har förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kunnat åvägabringas
eller kommer af annan anledning öfverlåtelse icke till stånd,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skola de bestämmelser, stadgarna må innehålla angående förfarandet
med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, gå i verkställighet.
Sakna stadgarna erforderliga bestämmelser i detta hänseende,
skola de behållna tillgångarna fördelas mellan medlemmarna
äfvensom öfriga understödsberättigade enligt grunder, som godkänts af
tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas likvidation skola före
nämnda fördelning åt innehafvarna af pensioner, för hvilka pensionsfallet
inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef
slutligen gällande, anskaffas motsvarande lifräntor. Dessa skola med
användande, så långt erfordras, af de behållna tillgångarna inköpas
hos svenskt försäkringsbolag. Måste lifräntorna minskas, skall detta
ske i förhållande till pensionernas belopp.

62 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

63 §.

64 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom gorå anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts
i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

65 §.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 48 § eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Var ej föreningen jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation,
då dess egendom afträddes till konkurs, skall, intill dess konkursen
afslutats eller, där konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 66 § om
verksamhetens fortsättande eller föreningens trädande i likvidation
blifvit slutligen gällande, hvad i 60 § stadgas om förening, som är i
likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande däraf,
att hvad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, i stället
skall afse tiden för den offentliga stämningens utfärdande.

66 §.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Träder föreningen då i likvidation, skall vid tillämpning
af 60 och 61 §§ iakttagas, att hvad där sägs angående den tid, då
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande,
i stället skall afse tiden för den offentliga stämningens utfärdande.

67 §.

Kungl. Å1aj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvilken skett emot bestämmelse i 00 eller 65 §, vara borgenär, medlem
eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring
äga rum.

Om frivillig öfverlåtelse af understödsförenings rörelse.

68 §.

Yäckes i annat fall, än hvarom i 61 § förmäles, förslag att
understödsförenings rörelse eller viss gren däraf skall öfverlåtas på
understödsförening eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som
skall bildas för detta ändamål, skall å föreningssammanträde, som har
att besluta angående förslaget, framläggas: där öfverlåtelsen skall ske på
en befintlig understödsförening, ett befintligt ömsesidigt försäkringsbolag
eller ett försäkringsaktiebolag, af nämnda förening eller bolag afgifvet
anbud å öfvertagande af den ifrågavarande rörelsen; där öfverlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål,
förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller,
där öfverlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall
bildas för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen samt till
bolagsordning och enligt 67 § i lagen om försäkringsrörelse erforderliga
bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet.

Vid dylik öfverlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna, rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet
om öfverlåtelsen blef slutligen gällande, äga företräde framför
öfriga rättigheter till framtida understöd.

Då beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten
samt, där öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt
försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda förening eller
bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen
sker, anses hafva inträdt i den öfverlåtande föreningens rättigheter och
skyldigheter mot medlemmarna och andra understödsberättigade på
grund af den öfverlåtna rörelsen. Afser öfverlåtelsen föreningens hela
rörelse, skall föreningen träda i likvidation.

Varder, efter det beslut om öfverlåtelse, hvarom i denna paragraf
förmäles, blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten, föreningen försatt ikonkurs.
skall, vid tillämpning af hvad i 36 § 3 mom. konkurslagen är stadgadt
angående rätt till talan om återgång af aftal, aftalet om öfverlåtelsen
anses ingånget den dag, då gillandet skedde.

Bihang till Ritcsd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

69 §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhafves af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

70 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för
inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för
registrering eller hvilkas intagande i registret eljest varder föreskrifvet.

71 §•

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Afiämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt
med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma
gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

72 §.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

myndigheten vid pröfning af sådant beslut, som i 44 § andra stycket
eller 45 § första stycket sägs, finner beslutet icke böra gillas.

73 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten
i registret införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till sökanden.

74 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

75 §.

I den mån nämnda samling tryckes, skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

76 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i
föreningsregister, sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkra]
gsregister tidigare införd firma, och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge domstol på talan af denne förbjuda
föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma äfvensom
ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd
inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol.

77 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklarad^ att en i
understödsföreningsregistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att
beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande,
hvarom inskrifning skett, ej föreligger, skall på begäran af någondera
parten anteckning därom göras i registret.

78 §.

Mot den. som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i
samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.

79 §.

Företer den. som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder understödsförening, bevis, hvaraf framgår,
att han den dag, beviset utfärdades, enligt understödsföreningsregistret
var behörig att företräda föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år,
åligger det myndigheten att ur den i 75 § omförmälda tryckta samling
inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten
ägt rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling, i den mån den

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

kommit myndigheten tillhanda, utvisar skall för myndigheten äga vitsord,
där ej annat förhållande visas vara för handen.

80 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för hvarje räkenskapsår
inom två månader från det revisorernas berättelse framlades
å föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten ingifva:

l:o) styikt afskrift af styrelsens och revisorernas berättelser samt
af protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning af
nämnda berättelser fattade beslut;

2:o) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande föreningen och dess
verksamhet under året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

81 §.

Hvart femte år skall understödsförenings styrelse, i samband med ingifvandet
af de i 80 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten
ingifva balansräkning, upptagande såsom skuld värdet af föreningens
förbindelse på grund af gällande utfästelser af understöd enligt
försäkringsteknisk beräkning.

Balansräkningen skall enligt af tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas af person, hvilken innehar behörighet att utöfva befattning
såsom aktuarie vid lifförsäkringsbolag eller annars af tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta nämnda räkning. Förening
äger att anlita tillsynsmyndigheten för balansräkningens upprättande
och skall i sådant fall ersätta kostnaden härför med belopp,
som bestämmes af nämnda myndighet.

Därest balansräkning, som af förening ingifvits, utvisar brist, må
tillsynsmyndigheten, om den så finner erforderligt, ålägga föreningen
att, så länge bristen fortfar, ingifva sådan räkning jämväl oftare än
hvart femte år, dock högst årligen.

Från ingifvande af balansräkning äger tillsynsmyndigheten befria
förening, då dess rörelse är af mindre omfattning eller eljest skälig
anledning till sådan befrielse föreligger.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition No 2.

82 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna, lag eller föreningens
stadgar förekommer, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen
att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande.

Framgår af balansräkning, som enligt 81 § afgifvits för pensionskassa,
att föreningen uppenbarligen är oförmögen att fullgöra sina utfästelser,
må tillsynsmyndigheten, där den finner fortsättande af föreningens
verksamhet efter oförändrade grunder vara ägnadt att medföra
allvarliga missförhållanden, meddela föreningen anvisning att inom viss.
skälig tid hafva vidtagit erforderliga ändringar med afseende å grunderna
för verksamheten.

Befinnes förening, som blifvit registrerad enligt denna lag, drifva
rörelse, hvilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall
tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga
ändringar med afseende å rörelsens art eller ock inom viss, skälig tid
hafva öfverlåtit rörelsen på ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
gorå ansökning om åläggande för föreningen att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af syssloman samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 48 § är föreskrifvet. Styrker
ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen
efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

83 §.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Är understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende
angående föreningen gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd
med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär
öfver beslutet hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt
säte å ort inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands
län, före klockan tolf å fyrtiofemte dagen och, där styrelsen
har sitt säte å ort inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde
dagen frän beslutets dag.

84 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om understödsföreningsregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet
i öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den
i 75 § omförmäld a samling och dess öfversändande till vissa myndigheter
meddelas af Konungen.

85 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en nämnd, bestående af medlemmar af understödsföreningar eller ledamöter
af deras styrelser, hvilken nämnd äger att sammanträda inför
tillsynsmyndigheten för samråd med denna myndighet i gemensamma
angelägenheter.

Bestämmelser, som endast afse understödsföreningar med godkända stadgar.

86 §.

I understödsförenings stadgar må intagas bestämmelse därom, att
stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten.

Vid pröfning af ansökning om registrering af understödsförening,
i hvars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, skall tillsynsmyndig -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

heten särskildt tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser
om fasta premier, fondafsättning, medelförvaltning och användning
af uppkommande vinst samt jämväl i öfrigt äro betryggande för
medlemmarna och öfriga understödsberättigade. Finnes anledning till
anmärkning, skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i
registret och beviset om registreringen anmärkas, att stadgarna blifvit
godkända.

Understödsförening med godkända stadgar skall hvarje år afgifva
försäkringsteknisk balansräkning på sätt i 81 § sägs; dock att tillsynsmyndigheten
må medgifva viss förening, därest dess rörelse är af
mindre omfattning eller eljest skälig anledning föreligger, att afgifva
sådan balansräkning mindre ofta, likväl minst hvart femte år.

Visar det sig, att föreningens tillgångar icke äro tillräckliga för
täckande af föreningens gäld och redovisning af föreskrifven fond, eller
befinnas stadgarna icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten
anvisa föreningen att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder,
som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Angående sådan anvisning
galle hvad i 82 § sista stycket stadgas om anvisning, som meddelats
enligt nämnda paragraf.

87 §.

Därest understödsförening med godkända stadgar meddelar lifförsäkring,
skall i den försäkringstekniska balansräkningen såsom skuld
upptagas en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet af
alla löpande lifförsäkringar.

Premiereserven skall minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet
af föreningens förbindelser på grund af löpande försäkringar
och kapitalvärdet af de nettopremier, försäkringstagarna må hafva att
ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet af föreningens förbindelse på
grund af försäkring må afräknas belopp, som föreningen i enlighet
med bestämmelse i stadgarna må hafva förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrefvet
inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats
hos svenskt försäkringsbolag, vare föreningen fritagen från
förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra afsättning till
premiereserv.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Varda, sedan förening börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
af dess premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet
att för äldre försäkringar i balansräkningen upptaga premiereserv
till högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten
med afseende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva föreningen
sådant anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande femton år,
premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp
än efter de nya grunderna; dock att skillnaden årligen skall minskas i
enlighet med en af tillsynsmyndigheten fastställd plan.

Tillgångar, motsvarande premiereserven, skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i Sveriges allmänna hypotcksbanks eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken, bankbolag eller
sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
af svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit. Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för hvilka föreningen äger säkerhet genom
inteckning i fast egendom inom hälften af senast fastställda taxeringsvärde,
så ock, med tillsynsmyndighetens medgifvande, i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning inom två tredjedelar af taxeringsvärdet;
dock att i hvarje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning
i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med
vederbörligen fastställd bolagsordning försedt brandförsäkringsbolag
inom riket;

6) i sådana af enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses
jämförliga med några af de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens
medgifvande, intill två tredjedeler af taxeringsvärdet;
skolande i fråga om brandförsäkring af åbyggnad gälla hvad vid 5)
stadgas.

88 §.

Sådan understödsförening, som afses i 87 §, skall jämväl bilda
säkerhetsfond på sätt här nedan sägs:

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 2.

Intill dess säkerhetsfonden nppgår till ett belopp, motsvarande
en tjugondei af premiereserven, skall till säkerhetsfond afsätta^ den
behållning, som enligt den försäkringstekniska balansräkningen finnes
hafva uppstått å rörelsen i dess helhet. Då säkerhetsfonden uppgår
till ofvan sagda belopp, vare afsättning till fonden ej erforderlig;
nedgår fonden under samma belopp, skall afsättning därtill ånyo
vidtaga.

Nedsättning af säkerhetsfond må icke utan särskildt medgifvande
af tillsynsmyndigheten äga ram, där sådant ej erfordras för betäckande
af förlust, som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Är föreningen befriad från skyldigheten att hvarje år afgifva försäkringsteknisk
balansräkning, varde uppkommet öfverskott, intill dess
sådan balansräkning afgifves, afsatt på sätt i 13 § sägs.

Särskilda bestämmelser.

89 §.

Rätt till kapitalunderstöd, i hvad det icke öfverstiger tvåhundra
kronor, kan ej öfverlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension enligt förordnande af Konungen kan vara undantagen
från utmätning, därom är stadgadt i utsökningslagen.

90 5?.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en
för alla och alla för en. ''

91 §■

Understödsförening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,r där
styrelsen enligt stadgarna har sitt säte.

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

92 §.

3 kap. Straffbestämmelser.

93 §.

94 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator i registrerad understödsförening,
där han mot bättre vetande i handling, som framlägges å föreningseammanträde
eller jämlikt bestämmelserna i 80 § ingifves till tillsynsmyndigheten,
rörande föreningens angelägenheter meddelar oriktig
uppgift;

4) revisor i registrerad understödsförening, där han i berättelse
eller annan handling, som framlägges å föreningssammanträde, mot

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af honom granskats;

5) där balansräkning, som jämlikt 81 eller 86 § ingifves till
tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre vetande upprättat
eller ingifvit räkningen.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgadt, ådömas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

95 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 25 §, 33 § första stycket,
35 § sista stycket, 46 § första eller tredje stycket, 66 § första stycket
eller 80 §, eller skyldighet att ingifva balansräkning, hvarom i 81 och
86 §§ förmäles,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
55 §, 56 § andra stycket eller 64 § åligger.

96 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

97 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering beträffande registrerad understödsförening eller att
underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 45 § andra stycket sägs,
eller att till tillsynsmyndigheten ingifva någon af de i 80 § omförmälda
handlingarna eller balansräkning, som i 81 eller 86 § sägs. skall
åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens styrelse enligt
stadgarna har sitt säte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

4 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

98 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning

1) å statens eller kommuns pensionering af tjänsteinnehafvare
eller å anstalt, för hvars utfästelser af understöd staten eller kommun
är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda
personer, hvilken af Konungen förklarats undantagen från lagens tilllämpning; 2)

å sjukkassa, hvartill dock icke må hänföras förening, som
utan att vara registrerad meddelar högre begrafningshjälp än tvåhundra
kronor;

3) å sådan verksamhet för meddelande af understöd vid arbetslöshet,
som bedrifves af fackförening, fackförbund eller annan liknande
förening för vårdande af yrkesangelägenheter;

4) å rånte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Anstalt eller pensionskassa, hvarom ofvan vid 1) förmäles, vare
dock pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna
uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

99 §•

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 . .

Understödsförening, som då äger bestånd, vare dock ej skyldig
att söka registrering förr än tre år förflutit från lagens trädande i kraft.
Med afseende å dylik förening skola bestämmelserna i 4 § ej äga tilllämpning
under nämnda tre år, men efter deras förlopp må icke
rättighet, äfven om den uppkommit dessförinnan, af oregistrerad förening
göras gällande hos domstol eller annan myndighet.

I öfrigt gälle beträffande understödsförening, som äger bestånd
vid tiden för lagens trädande i kraft, följande undantag från lagens
bestämmelser:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1) Hvad i 2 § andra stycket är stadgadt utgör ej hinder att
med högre belopp, än där sägs, utbetala kapitalunderstöd, som blifvit
utfäst före föreningens registrering. Därest föreningen vid tiden för
lagens trådande i kraft bereder och under minst två år därförut beredt
kapitalunderstöd till högre belopp än tvåhundra kronor för en
medlem, må föreningen jämväl efter registreringen, oaktadt stadgarna
icke blifvit godkända, utfästa och utbetala sådant understöd till samma
belopp, dock ej högre än ettusen kronor. Bildas understödsförening
för öfvertagande af sjukkassas rörelse i hvad den afser meddelande af
begrafningshjälp, må, där tillsynsmyndigheten finner skäligt så medgifva,
i fråga om tillämpning af de ofvan i detta stycke meddelade bestämmelserna
sjukkassan och understödsföreningen räknas såsom en och
samma förening.

2) Är föreningen skyldig att afgifva balansräkning enligt 81 §,
äger tillsynsmyndigheten att utsätta lämplig tid, jämväl innan fem år
förflutit efter föreningens registrering, då balansräkning första gången
skall afgifvas.

3) Därest för sådan förening, som i 87 § afses, yppar sig svårighet
att för äldre försäkringar vid tiden för registreringen afsätta premiereserv
till belopp, som i nämnda paragraf föreskrifves, må tillsynsmyndigheten
med afseende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva
föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande tjugufem
år, premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp,
under villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en
af tillsynsmyndigheten fastställd plan.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 102 och 163 §§ i lagen om
försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse
skola erhålla följande ändrade lydelse:

162 §.

Beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som bildas för öfvertagande
af understödsförenings rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68
§§ i lagen om understödsföreningar sägs, skall hvad som stadgas här
ofvan i 2 § angående stiftare, i 66 § under 13) och angående bestämmelser
om sådant sammanträde, som i 74 § sägs, i 71—75 §§ samt i
76 § under 3) ej äga tillämpning.

Genom beslut å understödsförenings sammanträde, hvarigenom
förslag om öfverlåtelse af rörelsen eller någon gren däraf på sådant
bolag slutligen antagits, skall jämväl det framlagda förslaget till bolagsordning
och bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet
anses antaget; och skola val af styrelse och revisorer verkställas å
nämnda före ningssamman träde eller, därest andra än de vid föreningssammanträdet
röstberättigade äga att deltaga i valen, å särskild! sammanträde,
som skall utlysas jämlikt 38 § i lagen om understödsföreningar.

Sedan föreningens beslut om öfver!åtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten,
skall bolagets styrelse söka Konungens stadfästelse å
bolagsordningen och de öfriga grunderna för bolagets verksamhet.

Då stadfästelse erhållits, skall ansökning göras om bolagets registrering.

1 fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast
af ser att meddela försäkring af egendom inom ett län, skall af denna
lags förestående bestämmelser, förutom de i sista momentet af denna
§ angifna lagrum, i tillämpliga delar allenast gälla hvad i 1, 3, 63,
64, 66, 68, 69, 71, 74, 75, 77—79, 81 — 91, 94—120, 122, 131, 132,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

134—138 och 158—161 §§ stadgas, dock att sådan uppgift angående
bolagets verksamhet och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles,
skall införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den stads tidning,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar
där utgifvas, i tidning, där allmänna påbud för staden vanligen
meddelas.

De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är
sagdt, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens
befallningshafvandes stadfästelse. Konungens befallningshafvande
pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag
och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser
därutöfver må erfordras.

A beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas
Konungens befallningshafvandes stadfästelse.

Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning
om bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall
innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn
äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas
af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som
äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrift^;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och
att styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning
härom skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Konungens befallningshafvandes
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i
registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

Kungl. Maj.it Nåd. Proposition N:o 2.

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för
bolaget upptaga lån;

7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarne eller röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om
stadfästelse skall, försedt med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna
i hufvudskrift, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens
befallningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden
återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i
firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning
å:

a) anstalt, som inrättats af staten;

b) anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar;

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt;

d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af egendom å landsbygden,
hvars verksamhetsområde är mindre än ett härad;

e) sjukkassa eller understödsförening.

Anstalt, hvarom ofvan under b), c) och d) förmäles, vare dock
pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter
i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 . .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 87 § i lagen om sjukkassor

den 4 juli 1910.

Härigenom förordnas, att 87 § i lagen om sjukkassor den 4 juli
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Menar någon eljest, att en i sjukkasseregister verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 . .

100

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd torsdagen
den 2 november 1911.

Närvarande:

Justitieråden Sundberg,

Borgström,

Skarstedt,

Regeringsrådet Ernberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 juni
1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas
öfver förslag, som inom civildepartementet utarbetats, till lag
om understödsföreningar, lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i
lagen om försäkringsrörelse samt lag om ändrad lydelse af 87 § i lagen
om sjukkassor den 4 juli 1910.

Förslagen, hvilka finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af hofrättsrådet Karl Edvard Tiselius; och blefvo desamma
nu företagna till slutlig behandling.

De föredragna förslagen gåfvo anledning till de anmärkningar,
som innefattas i nedanintagna yttranden.

Förslaget till lag om understödsföreningar.

1 §■

Justitierådet Skarstedt och regeringsrådet Ernberg:

I lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 afses icke uteslutande
sådana försäkringsföreningar, som till föremål för sin verksamhet hafva

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

allenast sjukförsäkring. Till sjukkassor enligt nämnda lag skola hänföras
jämväl sådana icke affärsmässigt bedrifna försäkringsföreningar,
som afse att bereda, jämte sjukhjälp, begrafningshjälp. En sjukkassa i
lagens mening föreligger alltså, äfven om med sjukförsäkringsverksamheten
är förenad lifförsäkring i form af begrafningshjälps utfästande.
Huru omfattande den sålunda bedrifna lifförsäkringsverksamheten är,
saknar i och för sig betydelse; det är allenast stadgadt, att föreningen
icke får enligt berörda lag vinna registrering, därest föreningen afser
att bereda högre begrafningshjälp än 200 kronor. Skulle föreningen föredraga
att vara oregistrerad, möter således intet hinder för föreningen
att vid sidan af sjukförsäkring meddela begrafningshjälp i obegränsad
omfattning, blott icke föreningens verksamhet antager karaktären af
affärsmässigt bedrifven försäkringsrörelse. Att tilläfventyrs meddelandet
af begrafningshjälp i själfva verket är det hufvudsakliga och meddelandet
af sjukhjälp ett mera underordnadt ändamål för föreningens
verksamhet, ändrar icke förhållandet.

En icke affärsmässig försäkringsförening, hvars ändamål är att
bereda allenast begrafningslijälp, är däremot för närvarande oreglerad
af lag; men meningen är nu, att denna brist skall af hjälpas genom den
föreslagna lagen om understödsföreningar. Huru viktigt det med hänsyn
till föreningsmedlemmarnas tryggande ansetts vara att icke låta en dylik
förening utfästa begrafningshjälp till hvilket belopp som helst, framgår
af förslagets bestämmelser: att registrerad förening icke får meddela
högre begrafningshjälp än 200 kronor, såvida den icke har stadgar, som
blifvit af tillsynsmyndigheten godkända på sätt stadgas i 86 § af förslaget;
att hvarje förening, som består af minst SO medlemmar, är skyldig
att söka registrering; och att, därest förening, som har nämnda skyldighet,
drifver verksamhet utan att vara registrerad, den som deltager i åtgärd
å föreningens vägnar eller i beslut därom skall vara underkastad kriminellt
ansvar''. Det är sålunda allenast de från den allmänna kontrollens
synpunkt mindre viktiga begrafningskassorna, hvilkas medlemsantal understiger
50, som enligt lagförslaget må kunna bestämma begrafningshjälpen
till högre belopp än 200 kronor.

Då man — helt visst med rätta — vid anordnandet af sjukkasselagstiftningen
fäst så stor vikt vid 200-kronorsbeloppet såsom den gräns,
utöfver hvilken registrerad sjukkassa icke får gå vid meddelandet af
begrafningshjälp, samt bestämmandet af denna gräns har berott på att
man ansett sig böra såvidt möjligt hålla sjukförsäkring och lifförsäkring
i sär, synes häraf följa såsom det principiellt riktiga, att man nu,
då man vill få till stånd en särskild lagstiftning med hufvudsyfte att

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

reglera deri icke affärsmässiga lifförsäkringsverksamlieten, från sjukkassebegreppet
helt och hållet urskiljer sådan kombinerad sjukförsäkrings- och
lifförsäkringsverksamhet, som går ut på meddelandet af, utom sjukhjälp,
begrafningshjälp till högre belopp än 200 kronor. Från denna synpunkt
torde ock lagförslaget få anses utgå. Under det att sakkunniges förslag,
enligt hvilket (1 §) i föremålet för där afsedd understödsförenings verksamhet
skulle kunna i allmänhet ingå jämväl sjukförsäkring, i 4 kap. från
den föreslagna lagens tillämplighetsområde utan vidare undantog »sjukkassa»,
har däremot i det remitterade förslaget, hvars i 1 § upptagna bestämmelser
äro grundade på samma uppfattning af begreppet understödsförening
som sakkunniges förslag, den föreslagna lagen förklarats icke
skola äga tillämpning å »sjukkassa, hvartill dock icke må hänföras förening,
som utan att vara registrerad meddelar högre begrafningshjälp än
200 kronor». Den sålunda vidtagna ändringen har, såsom af föredragande
departementschefens yttrande framgår, tillkommit med hänsyn därtill
att utan nämnda ändring en förening, som har minst 50 medlemmar
och vill meddela begrafningshjälp till högre belopp än 200 kronor och
därjämte sjukhjälp, om än så obetydlig, skulle kunna få existera och
verka såsom oregistrerad sjukkassa, ehuru den i själfva verket vore en
begrafningskassa och följaktligen icke utan att skaffa sig godkända
stadgar kunde vinna registrering enligt den föreslagna lagen.

Det torde dock få anses oegentligt att sålunda genom en bestämmelse
i den föreslagna lagen och utan ens någon antydan i sjukkasselagen
införa en begränsning i den senares tillämplighetsområde. I öfverensstämmelse
med hvad här ofvan uttalats förordas, att i stället i 1 § af
sjukkasselagen insättes att där afsedd begrafningshjälp icke får öfverstiga
200 kronor samt att såsom följd häraf ur 2 § i samma lag uteslutes
förbudet för registrerad sjukkassa att meddela högre begrafningshjälp
än 200 kronor. Häraf betingas naturligtvis viss ändring i det remitterade
förslaget, men sådan torde icke vara behöflig i vidare mån än
att antingen stadgandet i 98 § 2) omredigeras, så att detsamma kommer
att afse sådana föreningar för inbördes understöd, å hvilka, enligt
hvad nu föreslagits, bestämmelserna i sjukkasselagen skulle äga tillämpning,
eller ock nämnda stadgande helt och hållet utgår och i stället
redan i 1 § af förslaget införes, att från där afsedda föreningar äro
uteslutna föreningar, som n}rss sagts. Efter vidtagande af dylik ändringskulle
under begreppet understödsförening komma att hänföras hvarje
sjuk- och begrafningskassa, som afser att utan affärsmässigt drifvande
af försäkringsrörelse meddela, förutom sjukhjälp, jämväl begrafningshjälp
till högre belopp än 200 kronor. Uppgår icke antalet af kassans

103

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

medlemmar till 50, kommer enligt förslaget kassan, därest den förblifver
oregistrerad, att obehindradt få drifva sin verksamhet. Består
åter kassan af 50 medlemmar eller därutöfver, är den enligt förslaget
skyldig att söka registrering. Sådan kan den emellertid på grund af
stadgandet i 2 § andra stycket icke vinna, såvida den icke skaffar sig
godkända stadgar. Skulle den icke desto mindre utöfva sin verksamhet,
träder ansvarsbestämmelsen i 93 § första stycket i tillämpning.
Genom den nu förordade anordningen vinnes ''således att inga
mera afsevärda begrafningskassor, Indika åsyfta att bereda högre begrafningshjälp
än 200 kronor komma att tolereras, med mindre de genom
att låta sina stadgar godkännas på sätt i 86 § sägs, omgärdas med
den trygghet för medlemmarna, som sådant godkännande innebär från
försäkringsteknisk synpunkt.

Genomförandet af nämnda anordning förutsätter visserligen att
öfvergångsbestämmelserna i sjukkasselagen måste i viss mån omarbetas.
Men detta torde i allt fall vara att föredraga framför att fortfarande
under sjukkasselagen bibehålla nu ifrågavarande föreningar och tillika
— hvilket väl med ett sådant tillvägagångssätt blefve nödigt — förbjuda
dem att utöfva sin verksamhet.

Justitieråden Sundberg och Borgström:

Enligt 1 § i lagen om sjukkassor hänföres till sjukkassa sådan
förening för inbördes understöd, som afser att utan affärsmässigt
drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen enbart sjukhjälp eller
ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp. Det remitterade lagförslaget
åter innehåller i 98 § det stadgande, att till sjukkassa icke må hänföras
förening, som utan att vara registrerad meddelar högre begrafningshjälp
än 200 kronor. Att sålunda genom en bestämmelse i den
föreslagna lagen och utan någon antydan i sjukkasselagen införa en
begränsning i den senares tillämplighetsområde torde, såsom redan
inom lagrådet anmärkts, få anses mindre lyckligt. Det med föreslagna
stadgandet åsyftade ändamålet att förhindra, det en förening med afsevärdt
medlemsantal, hvilken meddelar begrafningshjälp till högre belopp
än 200 kronor, skulle kunna få genom att tillika lämna sjukhjälp existera
och verka såsom oregistrerad sjukkassa, synes enklast och lämpligast
kunna vinnas genom att lämna sjukkasselagens definition på sjukkassa
orubbad men i samma lag införa uttryckligt förbud — i förening med
straff för öfverträdelse däraf, i fall så anses lämpligt — för oregistrerad
sjukkassa med minst 50 medlemmar att lämna högre begrafningshjälp
än 200 kronor. Genom en sådan anordning komme alla begrafnings -

104

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kassor, som meddela sjukhjälp, att fortfarande anses såsom sjukkassor;
och det skulle utan svårighet låta sig göra att omredigera den definition,
som i förevarande § ges åt begreppet understödsförening, sålunda, att
redan däraf framginge att sjukkassa ej folie under förslagets bestämmelser,
vare sig man vill medgifva understödsförening rätt att i samband med
annan i 1 § omförmäld verksamhet än meddelandet af begrafningshjälp
idka sjukförsäkring eller, såsom synes lämpligt, sjukförsäkringen skall
alldeles uteslutas från understödsförenings verksamhetsområde.

Lagrådet:

Äfven i annat afseende än redan inom lagrådet anmärkts torde
definitionen af begreppet understödsförening tarfva någon jämkning.

Ändamålet för en förening, sådan som i förslaget afses, är i
allmänhet att bereda pension eller begrafningshjälp eller eljest meddela
lifförsäkring. Därom erinra ock de tre första af de exempel, som i
definitionen införts. En understödsförenings verksamhet behöfver emellertid
icke vara begränsad till lifförsäkringens område; och för att utmärka
detta har i definitionen såsom ytterligare exempel upptagits,
att föreningen afser att till medlem utbetala underhåll eller reshjälp
vid fall af ofrivillig arbetslöshet. Detta exempel synes dock vara mindre
lämpligt, då med hänsyn till det undantag från den föreslagna lagens
tillämplighetsområde, hvarom förmäles i 98 § 3), det icke är sannolikt,
att någon understödsförening med dylikt ändamål finnes, å hvilken lagen
skulle komma att äga tillämpning. Däremot synes böra såsom ett mera
praktiskt exempel upptagas den verksamhet, som består i att genom
understöd hindra följderna af varaktig oförmåga till arbete (invaliditet),
hvilken verksamhet kan vara af beskaffenhet att icke vara hänförlig till
lifförsäkringsverksamhet.

I allt fall synes, alldenstund det icke är afsedt, att en understödsförenings
verksamhet skall kunna sträcka sig utom personförsäkringens
område, åt definitionen böra gifvas större klarhet och tydlighet genom
att afslutningsorden »meddela annat liknande understöd» utbytas mot
något uttryck, som innebär, att verksamheten skall vara att hänföra till
personförsäkring.

Skulle nyss anförda exempel rörande understöd vid arbetslöshet
anses böra i definitionen bibehållas, må mot affattningen af detsamma
anmärkas, att däraf föranledes den antagligen ej afsedda tolkning af
definitionen att förening, hvilken meddelar understöd vid annan än ofrivillig
arbetslöshet, icke skulle kuuna anses såsom en understödsförening.
Ordet »ofrivillig» torde fördenskull böra utgå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

105

3 och 4 §§.

Lagrådet:

Då de kraf, som må göra sig gällande beträffande ideella föreningar,
med hänsyn till det läge, hvari frågan om lagstiftning för
dessa föreningar numera befinner sig, icke torde böra få verka förryckande
på den öfriga lagstiftningen inom föreningsväsendets område,
synes anledning saknas att i fråga om understödsföreningars rättskapacitet
afvika från den i föreningsrättsligt hänseende ytterst betydelsefulla
regeln att offentlig registrering är villkor för att en förening må
äga någon som helst rättskapacitet. Vikten af denna regel har med
skärpa framhållits såväl af högsta domstolen år 1907 vid granskning
af förslag till lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk
verksamhet som inom lagrådet år 1909 vid granskning af förslag till
lag om föreningar; och samma regel har vunnit godkännande i alla våra
föreningsrättsliga lagar utom lagen om sjukkassor samt senast under
innevarande år fastslagits i den nya lagen om ekonomiska föreningar.

Det hemställes därför, att 3 § första stycket och 4 § omarbetas
till öfverensstämmelse med de i sist angifna lag förekommande bestämmelser
i ämnet, detta dock under förutsättning att, samtidigt med att
förslaget förelägges Riksdagen till antagande, tillika framlägges proposition
om motsvarande ändring i sjukkasselagen.

Justitierådet Sandberg:

Därest hvad lagrådet sålunda hemställt vinner bifall, synes mig
däraf böra föranledas vissa, hufvudsakligen formella ändringar af förslaget
i öfrigt. I afseende härå må anmärkas beträffande

1 §: Då man icke rättsligen erkänner andra understödsföreningar
än dem, som vunnit registrering, får första punkten i första stycket
icke någon själfständig innebörd, utan utgör allenast en förklaring af
hvad som i 93 § skall menas med understödsförening, hvilken är skyldig
att söka registrering. Samma punkt torde fördenskull böra utgå och 93 §
böra på erforderligt sätt omredigeras, så framt det öfver hufvud är
lämpligt att bibehålla det däri stadgade straff, hvilket kan vara tvifvel
underkastad! —Innehållet i andra punkten af första stycket bör lämpligen,
i öfverensstämmelse med hvad som skett i lagen om ekonomiska föreningar,
samarbetas med innehållet i 5 §. — En omredigering af andra stycket
till formell öfverensstämmelse med 1 § i sistnämnda lag synes jämväl
vara önsklig.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 2 Häft.

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2 §: Ordet »registrerad» bör utgå ur båda styckena. Härigenom
kommer paragrafen jämväl att erhålla en så till vida riktigare affattning
än förslaget, som under paragrafens bestämmelser utan våld på
ordalydelsen kan inrymmas en äfven enligt förslaget afsedd rätt för
tillsynsmyndigheten att vägra sökt registrering af förening, hvars stadgar
innehålla bestämmelser, stridande mot hvad i paragrafen sägs.

3 §: Ordet »registrerad» bör utgå ur andra stycket.

Rubriken till 2 kap: Denna bör utgå, i sammanhang hvarmed hela
kapitelindelningen torde böra bortfalla.

93 §: Denna bör omarbetas såväl på grund al hvad nyss antydts
som äfven med hänsyn därtill att, då lagen icke kommer att gifva någon
som helst rättskapacitet åt andra understödsföreningar än dem, som
vunnit registrering, det icke kan finnas någon verksamhet bedrifven af
en oregistrerad understödsförening och ej heller någon kan handla å en
sådan förenings vägnar.

94 §: Orden »i registrerad understödsförening» böra uteslutas ur
2), 3) och 4).

En materiell ändring af icke obetydlig räckvidd måste ske i
99 § andra stycket. Frågan härom torde emellertid böra behandlas först
under samma §.

Hvad jag nu anmärkt äger ock gifvetvis motsvarande tillämpning
å sjukkasselagen.

Justitierådet Skarstedt:

Andra stycket af 3 § innehåller den viktiga bestämmelsen att för
registrerad understödsförenings förbindelser icke skall häfta annat än
föreningens tillgångar, häri inbegripet oguldna medlemsafgifter, som
vid den tidpunkt, då viss förbindelse göres gällande, redan förfallit till
betalning; skulle stadgarna innehålla något häremot stridande, möter
alltså hinder mot föreningens registrering. Hvad detta — till synes så
enkla — stadgande egentligen innebär, framgår emellertid först vid en
närmare granskning af förslaget i dess helhet. Vid en dylik granskning
skall man nämligen finna, att stadgandet ingalunda är så att förstå,
att under alla förhållanden och i fråga om hvarje föreningens förbindelse,
af hvad beskaffenhet den än må vara, föreningens ansvarighet
skall vara begränsad på sätt uti ifrågavarande lagrum bestämmes. Man
har att noga skilja: först och främst mellan föreningens förbindelser till
medlemmarna på grund af försäkringsaftalen och dess förbindelser till
utomstående tredje man, och vidare mellan förhållandet under det föreningens
verksamhet fortgår normalt och det fall att föreningen skulle träda

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i likvidation eller försättas i konkurs. Under det föreningen i full utsträckning
utöfvar sin verksamhet, skall utomstående tredje man för
sin fordran icke äga att hålla sig till föreningen i vidare mån än som
framgår af nu förevarande stadgande; han är således utesluten från att
få utmätning af föreningens rätt till framdeles förfallande medlemsafgifter.
Att icke heller föreningsmedlem äger att för utbekommande
af förfallet understöd få föreningens rätt till djdika afgifter utmätt, är
otvifvelaktigt. Men härtill inskränker sig också i det förutsatta fallet
räckvidden af förevarande stadgande, såvidt angår anspråk på förfallet
understöd. Huru vidsträckt föreningsmedlems rätt i öfrigt är uti ifrågavarande
afseende, beror allenast af stadgarna. Dessa få nämligen, såsom
framgår af 7 § i förslaget, innehålla bestämmelser om skyldighet för
föreningsmedlemmarna att underkasta sig uttaxering till täckande af
hvad som erfordras till gäldande af understöd; och enligt förslaget
möter icke hinder att i stadgarna inrymma uttaxeriugsplikt i obegränsad
omfattning. Då sålunda understödstagare i förening, hvars stadgar
innehålla bestämmelser om uttaxering, äger att påfordra beslut om
nödig sådan, synes det mig missvisande att, såsom i förevarande lagrum
skett, uttala den allmängiltiga grundsats att personlig ansvarighet icke
får förekomma i registrerade understödsföreningar. Att man skulle vara
berättigad att utan vidare låta nämnda uttaxeringsplikt falla alldeles
utanför begreppet personlig ansvarighet synes så mycket mindre möjligt,
som lagen om försäkringsrörelse är byggd på en motsatt uppfattning;
då i denna lag (101 §) talas om uttaxering såsom den form, hvari personlig
ansvarighet för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser skall
göras gällande, hänför den sig uttryckligen äfven till bolagets förbindelser
på grund af försäkringsaftalen. Skulle man åter till stöd för ett
godkännande af ofvannämnda i förslaget uttalade allmänna grundsats
vilja göra gällande, att föreningens utfästelser till sina medlemmar till
följd af sin föreningsrättsliga karaktär icke böra betraktas såsom förbindelser
i egentlig mening, må endast erinras, att man dock ansett
sig oförhindrad att i förslaget använda ordet förbindelse såsom uttryck
jämväl för de föreningsrättsliga utfästelserna (se 81 §).

Skulle registrerad understödsförening träda i likvidation eller försättas
i konkurs, är däremot enligt förslaget förhållandet ett annat. Dä
kommer nämligen, såsom framgår af 60, 65 och 66 §§ i förslaget,
äfven i fråga om föreningsmedlemmar det i förevarande lagrum upptagna
stadgandet att gälla orubbadt.

På grund af det nu anförda synes åt nämnda stadgande böra på
lämpligt sätt gifvas sådan begränsning, att det kommer att utsäga just

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

livad som åsyftas och intet annat. På sin framskjutna plats i förslaget
är stadgandet mod den nuvarande affattningen i hög grad ägnadt att
grumla uppfattningen af förslagets innebörd i förevarande ämne. Det
bär visserligen ansetts icke möta hinder att i lagen om sjukkassor upptaga
eu med förevarande stadgande öfverensstämmande regel, oaktadt
hvad här ofvan erinrats synes äga tillämplighet jämväl i fråga om sjukkassorna;
men äfven om man nu icke vill i detta hänseende underkasta
sjukkasselagen revision, torde dock häraf icke kunna hämtas något
skäl att icke bringa den ifrågaställda lagen i öfverensstämmelse med
lagen om försäkringsrörelse, en öfverensstämmelse, önskvärd särskild!
därför att gränsen mellan den verksamhet, som utöfvas af nu afsedda
föreningar, och den rörelse, som idkas af de ömsesidiga försäkringsbolagen,
ofta kommer att blifva sväfvande.

Justitierådet Borgström och regeringsrådet Ernberg hemställde, att
affattningen af andra stycket i 3 § måtte undergå någon jämkning i syfte,
som af justitierådet Skarstedt angifvits.

7 §•

Lagrådet:

I fråga om de penningbidrag, som föreningsmedlemmarna skola
hafva att erlägga till föreningen, skiljer förslaget i förevarande § uttryckligen
mellan »afgift» och »uttaxeradt belopp»; och hänlöras till
»afgifter» fasta premier, dödsfallsafgifter, förvaltningsafgifter och liknande
bidrag. Då emellertid äfven uttaxerade bidrag obestridligen
äro afgifter och skilja sig från andra sådana allenast härutinnan, att
de till sitt belopp ej äro på förhand bestämda eller beräkneliga utan
bero på särskild! beslut af föreningen, synes det riktigare att, på sätt
iakttagits i lagen om sjukkassor, jämväl i förevarande lagförslag skilja
mellan, å ena sidan, »fasta afgifter» och, å andra sidan, »uttaxerade belopp».
I enlighet härmed torde i punkt 6) af ifrågavarande § framför
ordet »afgifter» böra insättas »fasta» — i sammanhang hvarmed uttrycket
»fästa premier» bör utbytas mot det därmed alldeles liktydiga »premier» —
och punkt 8), därest denna skall bibehållas, böra undergå erforderlig
jämkning. Härigenom undgår man att vidtaga en eljest nödig ändring
uti det i 3 § andra stycket upptagna stadgandet, hvilket uppenbarligen
afser icke blott de under punkt 6) af förevarande § omförmälda afgifter
utan äfven belopp, som bero af uttaxering. Däremot påkallas jämkning
i 60 § andra stycket och 86 § andra stycket.

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2-

Såsom redan antydts, kan det ifrågasättas, huruvida skäl finnes
att i förslaget bibehålla" hvad där upptagits under punkt 8) i förevarande
§. Bibehålies detta, torde däraf följa, att förening nödvändigt måste,
vid äfventyr att eljest registrering vägras, i stadgarna intaga någon
bestämmelse angående påföljd för föreningsmedlem af underlåtenhet attfullgöra
sin bidragsplikt. Det kan dock tänkas, att föreningen icke vill
med dylik underlåtenhet förbinda någon rätt för sig utöfver den föreningen
tillkommande befogenheten att i vanlig ordning utsöka beloppet
i fråga; och att föreningen skulle vara tvungen att angående denna
befogenhet upptaga särskild bestämmelse i sina stadgar, är meningslöst.
Ifrågavarande stadgande lärer därför såsom missledande icke böra i förslaget
kvarstå. Det är visserligen, å andra sidan, klart, att, därest
föreningen skall äga rätt att i den angifna händelsen låta särskild påföljd
inträda — hvarmed väl förslaget närmast åsyftar den försumlige
medlemmens uteslutande ur föreningen — stadgarna måste innehålla
bestämmelse härom; men hvarje anledning torde saknas att låta detta
komma till uttryck i förevarande §. Nu ifrågavarande stadgande lärer
följaktligen icke heller böra ersättas med något annat.

8 §•

Justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:

Stadgandet i 2 § första stycket af lagen om bankrörelse den
22 juni 1911 innefattar ovillkorligt förbud för understödsförening att i
sin firma använda ordet bank. Följaktligen skulle, därest tjänstemännen
vid någon bankinrättning inom sig bilda en pensionskassa eller annan
understödsförening, det vara dem förmenadt att genom att i föreningens
firma upptaga bankinrättningens namn angifva, att rätt till medlemskap i
föreningen tillkomme endast bankinrättningens tjänstemän, något som emellertid
uppenbarligen kan tänkas vara af betydelse för föreningen. Ett så vidtgående
förbud som det ofvan angifna torde ej vara betingadt af de förhållanden,
som föranledt upptagandet i banklagen af nämnda stadgande,
utan synes beträffande understödsföreningar någon modifikation af stadgandet
utan olägenhet kunna äga rum. I sådant afseende torde lämpligen
kunna föreskrifvas — i öfverensstämmelse med hvad som i förevarande
§ stadgats i fråga om förbud mot användande i understödsförenings
firma af ordet bolag •— att ordet- bank ej må i understödsförenings
firma intagas på sådant sätt, att däraf kan föranledas det
misstag, att firman innehafves af bank.

Ilo

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

10 §.

Lagrådet:

Då pensionskassa, hvarmed enligt 1 § förstås hvarje understödsförening,
som afser att bereda pension, enligt förslaget är oförhindrad
att utöfva äfven annan i samma § åsyftad understödsverksamhet, innebär
det i tredje stycket af förevarande § intagna stadgandet i så måtto en
oegentlighet, att, därest kassan har till uppgift att bereda, utom pensioner,
jämväl annat understöd, t. ex. begrafningshjälp, och pensionstagare
äfven i sådant hänseende är försäkrad i kassan, han likväl skall
anses hafva vid pensionsfallets inträffande utträdt ur kassan. Berörda
oegentlighet torde böra afhjälpas genom ett förtydligande tillägg.

11 §•

Justitierådet Sundberg:

I 10 § af förslaget förekommer den afvikelse från motsvarande
bestämmelser i sjukkasselagen, att genom föreskrift i en förenings stadgar
medlem, hvilken vill utträda ur föreningen, skall kunna tvingas att
under viss tid, högst ett år, efter uppsägning kvarstå i densamma, med
skyldighet för honom, enligt förevarande §, att utgifva, bland annat,
hvad å honom belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före utträdet,
d. v. s. före utgången af nämnda uppsägningstid. Vidare har
i förslaget icke upptagits stadgandet i andra punkten af 13 § sjukkasselagen
om rätt för medlem att, därest det belopp, som må medelst uttaxering
utkräfvas af medlem, ej är i stadgarne begränsadt, undgå verkan
af ett beslut om uttaxering genom ofördröjlig anmälan om utträde.

Det synes, som skulle här den grundtanke, hvarpå hela förslaget
hvilar, nämligen omsorgen om att betrygga en förenings soliditet, hafva
framdrifvit stadganden, som icke kunna anses förenliga med den enskilda
medlemmens rätt.

Med förslagets ståndpunkt skulle inom en förening, hvars stadgar
medgifva uttaxering men icke begränsa det belopp, som må sålunda
utkräfvas, kunna inträffa att, sedan en medlem anmält sitt utträde ur
föreningen, en majoritet inom denna före uppsägningstidens utgång,
och just i afsikt att grundligt beskatta den afgående medlemmen, fattar
beslut om en alldeles oskälig uttaxering. Att den afgående skall sakna
hvarje möjlighet att undandraga sig verkan af ett dylikt beslut, som
han icke vid sin anmälan om utträde ur föreningen rimligen kunnat tänka

Kungl. Maj.ts Nätt. Proposition N:o 2.

sig, kan icke vara tilltalande för rättskänslan. Äfven en uttaxering, som
icke i och för sig är till beloppet orimlig, kan för den afgående medlemmen
te sig upprörande i det fall att, såsom enligt förslaget synes vara
tillåtet, uttaxeringsbeslutet sträcker sin verkan framåt i tiden sålunda, att
genom detsamma bestämmes utkräfvande af vissa belopp periodvis under
en lång tid efter det utträdet ägt rum.

Goda skäl synas fördenskull tala för att i förevarande afseende
åtminstone i så måtto tillgodose den enskilda medlemmens intresse, att
i förevarande § införes en bestämmelse af innebörd att, därest stadgarna
icke innehålla begrän sning af det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas,
medlem, som anmält sitt utträde ur föreningen, icke är underkastad
verkan af beslut om uttaxering, som sedermera fattas. En dylik
bestämmelse komme för föreningens del icke att medföra annan olägenhet
än nödvändigheten, för att kunna trygga föreningen mot insolvens
genom medlemmars utträde, att i stadgarna begränsa beloppet af uttaxering;
och om denna nödvändighet må kunna anses såsom en verklig
olägenhet, är densamma dock försvinnande liten vid jämförelse med
den möjlighet till obilligt tvång gent emot enskilda medlemmar, som
förslagets stadganden inrymma.

I hvad fall som helst torde böra stadgas rätt för medlem, som
anmält sitt utträde ur föreningen, att, därest sedermera under uppsägningstiden
beslut om uttaxering fattas, återtaga sin anmälan och kvarstå
i föreningen. Möjlighet skulle därigenom beredas honom att i sin mån
göra sig till godo de å honom uttaxerade beloppen; och lockelsen för
de öfriga föreningsmedlemmarna till ett obilligt uttaxeringsbeslut skulle
vara försvunnen.

Regeringsrådet Ernberg:

Den i denna § meddelade bestämmelsen om skyldighet för afgången
föreningsmedlem att, oafsedt afgången, gälda hvad å honom
belöper enligt dessförinnan fattadt. beslut om uttaxering synes stundom
kunna leda till obillighet. Så, i händelse beslutet afser uttaxering för
längre tid framåt under ett flertal perioder. Ett dylikt beslut är icke
otänkbart för det fall att föreningens soliditet befunnits underminerad
och en önskan inom föreningen förefinnes att genom fondbildning eller
eljest för framtiden stärka densamma. Men det förefaller då obilligt att
en afgången medlem, som icke får njuta frukterna af en sådan åtgärd,
icke dess mindre skall vidkännas uppoffringar härför. Till förebyggande
af ett sådant resultat synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke afgången
medlems skyldighet att vara underkastad före afgången beslutad

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uttaxering borde för nyss förutsatta fall på visst sätt begränsas, t. ex.
så att nämnda skyldighet icke utsträckes utöfver den uttaxeringsperiod,
därunder afgången äger rum, eller, om uttaxeringsperiod erna begynna
efter afgången, den första af dessa.

Justitieråden Sundberg, Borgström och Skarstedt:

I första stycket af förevarande § meddelas bestämmelser för tre
olika fall af medlems afgång ur föreningen, nämligen utträde, uteslutning
och dödsfall. Däremot hänför sig andra stycket af paragrafen allenast till
utträde och uteslutning. Det vill emellertid synas, som om grund saknas
för en dylik åtskillnad. Anses det nödigt, att lagen uttalar sig dispositivt
angående en frivilligt utträdande eller en utesluten medlems anspråk på
andel i föreningens tillgångar, är det svårt att inse, hvarför den icke också
bör klargöra, huru det, i brist på bestämmelse i stadgarna, ställer sig i fråga
om rätt för afliden medlems rättsinnehafvare att taga del i de tillgångar,
till hvilka den aflidne måhända under många år bidragit. Frågan är af
praktiskt intresse för det fall att medlem, som tillförsäkrats rätt att vid
viss ålder utbekomma kapitalunderstöd eller åtnjuta pension, afiider före
uppnåendet af nämnda ålder. Och då för rättsinnehafvarna härutinnan
tydligtvis icke bör gälla annat än hvad i andra stycket af förevarande
§ stadgas beträffande utträdande eller utesluten medlem, hemställes, att,
därest samma stycke anses böra bibehållas, den däri uttalade grundsatsen
utsträckes till att gälla äfven vid medlems dödsfall. Iakttages denna hemställan,
lärer jämväl första stycket af 60 § böra erhålla eu något ändrad
affattning.

13 §.

Lagrådet:

Då det afsättande af öfverskottsmedel, hvarom i förevarande § lämnas
föreskrift, kan ske under den form, att en särskild, allenast för det
där angifna ändamål afsedd fond bildas — dispositionsfond eller annan
dylik fond — synes på lämpligt sätt böra i paragrafen utmärkas, att
den fond afsättning, som i paragrafen förutsättes skola ske innan nu
ifrågavarande afsättande af öfverskottsmedel må äga rum, afser sådan
fond, som föreningen antingen enligt stadgarna eller ock på grund af
bestämmelse i själfva lagen har skyldighet att upprätta.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 2.

113

19 §.

Regeringsrådet Er fiber g:

Från den i denna § stadgade skyldighet för styrelse och styrelseledamöter
att i sin förvaltning af förenings angelägenheter ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas, har gjorts
undantag för det fall att föreningssammanträdes föreskrift finnes strida
mot nu förevarande lag eller föreningens stadgar, för hvilket fall förbud
att efterkomma föreskriften meddelats. Då motsvarande förbud saknas
för den händelse att styrelsens föreskrifter finnas innebära dylik stridighet,
lärer däraf följa, att styrelseledamot äfven i sådan händelse skall
vara pliktig följa desamma. A andra sidan stadgar förslaget skadeståndsskyldighet
för styrelseledamot, som genom öfverträdelse af ifrågavarande
lag eller stadgarna tillskyndar föreningen eller tredje man skada.
Detta synes innebära en motsägelse. Häremot kan möjligen invändas,
att med hänsyn till berörda i förslaget stadgade lydnadsplikt skadeståndsskyldighet
icke gärna kan ifrågakomma, ifall den lag- eller stadgevidriga
åtgärden i fråga allenast innefattat verkställighet af en utaf
styrelsen meddelad föreskrift. Men om än en sådan tolkning må anses
berättigad för den händelse att verkställigheten ägt rum först efter
afgifven reservation från den verkställande styrelseledamotens sida, kan
densamma icke gärna utsträckas att gälla äfven för det fall att sådan
icke afgifvits. Affatras lagen i förevarande hänseende i öfverensstämmelse
med förslaget, synes emellertid det antagande icke uteslutet, att skadeståndsplikt
icke under några förhållanden kan utkräfvas af den, som
allenast verkställt ett styrelsebeslut, hvilket han i allt fall är lagligen
skyldig att följa, och att en afgifven protest därför saknar betydelse
äfven i fråga om skadeståndsplikten. Ett sådant resultat kan svårligen
anses tillfredsställande. Äfven frånsedt nu berörda omständighet, synes
det vara att gå längre än nödvändigt att i förevarande hänseende
ålägga styrelseledamot ovillkorlig Hdnadsplikt. Om än en sådan bestämmelse
må anses förklarlig med hänsyn till önskvärdheten däraf att
en styrelseledamot icke må kunna på grund af öfverdrifna betänkligheter
med afseende å föreslagna förvalta ngsåtgärd ers lag- eller stadgeenlighet
bereda styrelsen onödiga svårigheter i fullgörandet af dess
uppdrag, är det å andra sidan uppenbarligen icke mindre angeläget
att förhindra att otillåtna åtgärder komma till stånd; och skulle det visa
sig, att eu styrelseledamot utan fog ställer sig hindrande i vägen för styrelBihang
till Iliksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 15

114

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

sens verksamhet, lärer det i regel icke saknas utväg att snabbt nog fä
honom aflägsnad ur styrelsen. Lagen om ekonomiska föreningar (22
§) intager ock i förevarande hänseende en annan ståndpunkt än förslaget.
Jämte det enligt berörda lagrum styrelsen ålägges ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter i fråga om föreningens förvaltning, som af
föreningssammanträde meddelas, där de ej finnas strida mot lagen eller
föreningens stadgar, innehåller nämligen samma lagrum enahanda föreskrift
beträffande firmatecknare, vare sig denne tillhör styrelsen eller icke,
såväl i förhållande till föreningssammanträde som till styrelsen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att det i andra
stycket af förevarande lagrum meddelade förbud måtte utsträckas att
gälla äfven styrelseledamot i förhållande till styrelsen.

Justitierådet Skarstedt ansåg att, för vinnande af en enligt justi tierådets
förmenande önskvärd öfverensstämmelse med det i 22 § af lagen
om ekonomiska föreningar upptagna stadgandet, andra stycket af förevarande
lagrum borde fullständigas sålunda, att där afsedd styrelseledamot
förklaras icke äga att efterkomma en honom af styrelsen meddelad,
mot den föreslagna lagen eller föreningens stadgar stridande föreskrift,

26 §.

Justitierådet Sundberg och regeringsrådet Ernberg:

Då förbudet att föryttra fast egendom bör, om det skall blifva
effektivt, medföra förbud mot sådan egendoms intecknande för gäld,
hem ställes, att till förevarande § måtte göras ett tillägg i angifvet hänseende,
i öfverensstämmelse med hvad som förekommer i 24 § af lagen
om ekonomiska föreningar.

33 §.

Regeringsrådet Ernberg:

I öfverensstämmelse med hvad som stadgats i nya lagen om
aktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar synes i denna § böra
inrymmas föreskrift, att tillfälle skall lämnas styrelsen att taga del af
revisionsberättelsen, innan densamma framlägges å föreningssammanträde.

38, 39 och 44 §§.

Lagrådet:

I 35 § af förslaget meddelas den bestämmelse att, i den mån icke
beträffande vissa ärenden annan ordning är föreskrifven i stadgarna,

115

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af töreningens angelägenheter
utöfvas å föreningssammanträde. Härmed är dock icke sagdt,
annat eller mera än att, frånsedt nyssberörda ärenden, föreningssammanträde
är den enda form, under hvilken föreningsmedlemmarna såsom
sådana skola kunna utöfva inflytande på förvaltningen af föreningens
angelägenheter. I stadgarna kan naturligtvis, såsom ock i 36 § förutsattes,
vara föreskrifvet, att beträffande alla till föreningssammanträde
hörande ärenden eller ock beträffande dylika ärenden af visst slag särskilda
kvalifikationer erfordras för föreningsmedlemmars rätt att deltaga
i föreningssammanträde, t. ex. att föreningsmedlem under viss tid tillhört
föreningen. Vidare beror det af stadgarna huruvida och i hvad
mån föreningsmedlemmarna skola äga att omedelbart utöfva ifrågavarande
rätt. I stadgarna får nämligen, såsom i 40 § sägs, intagas bestämmelse
därom att föreningssammanträdes befogenhet skall helt eller delvis utöfvas
af därtill utsedda personer. Har på detta sätt föreningsmedlemmarnas
beslutanderätt öfverlåtits åt vissa delegerade, får sammanträde, som af
dessa hålles, alldeles samma karaktär som ett föreningssammanträde i
vanlig mening. Med afseende därå att på åtskilliga ställen i denna och
följande afdelningar af förslaget helt allmänt talas om »föreningsmedlem»
eller »medlem» har man att för hvarje sådant fall afgöra, huruvida där
afses enhvar föreningsmedlem eller på grund af något af ofvan angifna
förhållanden den ifrågavarande bestämmelsen hänför sig allenast till vissa
af föreningens medlemmar. 1 allmänhet torde väl utan vidare rätta
meningen framgå; så t. ex. synes beträffande 47, 48, 52, 53 och 63 §§
det icke kunna vara föremål för någon tvekan att där åsyftas enhvar
föreningsmedlem. Häremot lärer med hänsyn till nämnda förhållanden det
icke vara möjligt att bibehålla oförändradt tredje stycket i 38 §, hvilket,
med den affattning det erhållit, i strid med hvad som får anses åsyftadt
skulle föranleda, att i det där angifna antalet föreningsmedlemmar
måste inräknas äfven sådana, som enligt stadgarna icke skulle få deltaga
i det påfordrade föreningssammanträdet; utan torde orden »föreningens
samtliga medlemmar» böra utbytas mot »samtliga röstberättigade». Härigenom
vinnes i förevarande hänseende öfverensstämmelse med hvad i
81 § af lagen om försäkringsrörelse är stadgadt beträffande ömsesidiga
försäkringsbolag. Hvad åter angår 39 §, lärer i det fall att sammanträde
skall, jämlikt 162 § i sagda lag enligt nu föreslagen lydelse, hållas
för val af styrelse och revisorer, den anmälan af föreningsmedlem, som
i första stycket omförmäles, kunna göras af enhvar af föreningsmedlemmarna,
hvaremot i öfrigt den i samma stycke omförmälda anmälningsrätten
på grund af sammanhanget i stycket icke kan anses tillkomma

116

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

annan än röstberättigad; något förtydligande torde följaktligen icke nödvändigt
böra bär ifrågakomma.

I första stycket af 44 § angifves såsom ett alternativ i fråga
om villkoren för giltighet af där afsedt beslut, att föreningens samtliga
medlemmar förenat sig om detsamma; och enligt tredje stycket erfordras
beträdande stadgeändring, som där omförmäles, under alla förhållanden
ett dylikt enhälligt beslut. Därest föreningsmedlemmarnas rätt att deltaga
i förvaltningen af föreningens angelägenheter skall utöfvas uti den
i 35 § såsom den normala förutsatta ordningen, d. v. s. å föreningssammanträde,
är möjligheten att åstadkomma ett dylikt af alla föreningsmedlemmarna
omfattadt beslut tydligtvis utesluten i de fall, då
jämlikt föreningens stadgar vissa föreningsmedlemmar på en eller annan
grund sakna rösträtt rörande den angelägenhet, hvarom fråga är, eller
afgörandet af frågan om stadgeändringen är öfverlämnadt åt delegerade,
som afses i 40 § af förslaget. På grund häraf och då, beträffande första
stycket af 44 §, skäl saknas att såsom villkor för beslutets giltighet
under några förhållanden fordra mera än att det omfattats af samtliga
röstberättigade, torde berörda stycke böra undergå häraf föranledd
ändring. Hvad åter angår tredje stycket, synes där afsedd stadgeändring
vara af så ingripande betydelse för dem, som vid frågans afgörande
redan äro medlemmar af föreningen, att man icke lärer
kunna stanna vid en bestämmelse att beslutet skall äga giltighet så
snart samtliga röstberättigade förenat sig om detsamma, utan torde såsom
förutsättning därför böra föreskrifvas, att, såsom väl ock får ant
tagas vara förslagets verkliga innebörd, föreningens samtliga medlemmar
lämnat sitt samtycke till det fattade beslutet.

J ustitierådet Sundberg och regeringsrådet Ernberg:

Stadgandet i sista stycket af 44 § innebär, att så snart pensionsfallet
inträffat innan beslutet om där åsyftad stadgeändring blef slutligen
gällande, pensionen skall oberoende af beslutet utgå oförändrad. Häraf
blir emellertid en följd, att föreningsmedlem kan genom att klandra
föreningens beslut om dylik ändring undanskjuta beslutets tillämplighet
och sålunda bereda sig pension till oförändradt belopp, äfven om beslutet
sedan befinnes fullt lagligt. Detta synes icke vara tillfredsställande.
Riktigare torde vara att låta själfva beslutets fattande eller, om
sådant fall föreligger att beslut på flere föreningssammanträden är erforderligt,
dess fattande å det sista sammanträdet vara afgörande. Blifver
beslutet sedermera icke af tillsynsmyndigheten gilladt eller varder det
efter anställdt klander upphäfdt, förfaller all verkan af detsamma och

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

den under tiden innehållna pensionen skall utbetalas. På grund af hvad
sålunda anförts hemställes om ändring af förevarande stycke i nu angifven
riktning.

Bifall härtill bör föranleda motsvarande ändringar i 60, 61, 65,
66 och 68 §§ af förslaget.

50 §.

Lagrådet:

Enligt denna § skall god man af tillsynsmyndigheten förordnas
äfven för det fall att likvidation enligt 68 § i förslaget inträdt af anledning
att understödsförening frivilligt öfverlåtit hela sin rörelse. I sådan
händelse bortfaller naturligtvis, såsom ock i förslaget iakttagits, gode
mannens uppgift att söka åvägabringa förslag till öfverlåtelse, och för
honom återstår allenast att såsom likvidator jämte öfriga likvidatorer
deltaga i likvidationen. Med hänsyn till förutsättningen för likvidationens
inträdande lär emellertid likvidatorernas verksamhet i allmänhet komma
att omfatta allenast vidtagande af de formella åtgärderna för föreningens
upplösning. Skulle någon gång förhållandet blifva ett annat, torde i
allt fall likvidationsboet vara af den enkla beskaffenhet, att biträde af god
man ej är erforderligt. På grund af det anförda hemställes om införande
af uttrycklig bestämmelse att god man icke skall af tillsynsmyndigheten
förordnas i det fall att likvidation inträdt enligt 68 §.

58 §.

Lagrådet:

Bestämmelserna i sista punkten synas böra utbrytas till ett särskildt
stycke till förekommande af det missförstånd att hvad där stadgas skulle
afse endast sådan god man, som omförmäles i nästföregående punkt.

61 §.

Regeringsrådet Ernberg:

Har föreningsmedlem i föreningens stadgar tillerkänts rätt att vid
afgång ur föreningen utbekomma andel i föreningens tillgångar, uppstår
frågan, i hvilken ordning afgången medlem må kunna göra denna sin
rätt gällande. Sker afgången efter inträdd likvidation eller konkurs,
är, enligt hvad som framgår af 60 och 65 §§, förslagets ståndpunkt därutinnan
klar, att nämnda rätt icke kan göras gällande i likvidationen
eller konkursen. Huruvida i sådant fall detta skall kunna ske efter

118

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 2.

afelutad likvidation eller konkurs är däremot ej fullt tydligt, men är
det med hänsyn till lydelsen af 60 § första stycket antagligen i förslaget
åsyftadt, att så ej får ske. Afgår åter medlem före likvidationen
eller konkursen (offentliga stämningens utfärdande), meddelar förslaget
i förevarande hänseenden ingen uttrycklig bestämmelse. Då i 61 § sägs,
att vid likvidation — och uppenbarligen bör detsamma gälla vid konkurs
— i föreningens gäld skall anses inbegripet understöd, som förfallit
till betalning innan beslutet om likvidation blef slutligen gällande,
men föreskrift saknas i fråga om dessförinnan afgången medlems rätt
till andel i tillgångarna, synes det dock ligga närmast till hands att
draga den slutsatsen, att, enligt förslagets mening, sådan rätt icke är att
likställa med de fordringar, som kunna i likvidationen eller konkursen
göras gällande, utan allenast kan, i händelse öfverskott uppstår, ur detta
utbekominas. Hvilken ståndpunkt, som härutinnan må anses vara den
principiellt riktiga, är vanskligt nog att afgöra. Gifvet är emellertid, att
rätten till eventuell andel i tillgångarna till sin natur är en annan än
vanliga tredjemansfordringar gentemot föreningen, äfven om dessa äro
satta i beroende af visst framtida villkor, och detta förhållande kan,
materiellt sedt, knappast anses helt utplånadt därigenom att de gjorda
förutsättningarna för rättighetens uttagande inträffa. Väl är det sant,
att ett liknande betraktelsesätt kan göras gällande äfven i fråga om rätt
till understöd. Men att förslaget i detta hänseende, på sätt ofvan antydts,
intager eu annan ståndpunkt, torde, såsom ock framgar af sakkunniges
motivering, bero icke så mycket af rent principiella skäl som
fastmera af billighetshänsyn, hvilka knappast kunna med samma fog
åberopas med afseende å afgången medlems rätt till andel i tillgångarna.
Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke i afseende å rätt
af sistnämnda art skillnad borde göras mellan det fall att afgången
skett jämförelsevis lång tid före likvidationens eller konkursens inträde
och det fall att afgången ägt rum närmare denna. I förra fallet torde
det nämligen i regel te sig tämligen hardt för den afgångne att nödgas
vika för borgenärerna, då måhända likvidationen eller konkursen tillkommit
på grund af förhållanden, som till väsentlig del inträffat efter
afgången; i senare fallet kan däremot som regel eller åtminstone ofta
nog ett motsatt förhållande antagas föreligga. Däremot synes icke
såsom emellertid följer af förslagets bestämmelser — den omständigheten,
huruvida den afgångne vid likvidationens eller konkursens inträffande
redan uppburit sin andel, böra vara afgörande, utan fasthellre, därest
afgången ägt rum viss bestämd tid före likvidationen eller konkursen,
återbäringsskyldighet ifrågakomma, rätten till andel i eventuellt öfver -

119

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 2.

skott dock oförkränkt. Analogi till en åtskillnad af nu antydd beskaffenhet
förefinnes, frånsedt gifvetvis skiljaktigheter i öfrigt, i fråga om insats
i ekonomisk förening. En dylik lösning kan icke heller sägas komma
i strid med förslagets ofvan angifna ståndpunkt för det fall att medlem
afgår efter inträffad likvidation eller konkurs.

Jämväl beträffande frågan om sättet för realiserande af afgången
medlems rätt till andel i föreningens tillgångar vid öfverlåtelse enligt 50
eller 68 § saknas i förslaget tydliga bestämmelser, en ofullständighet,
som bör afhjälpas.

I hvarje fall synes önskvärd!, att förslaget i förevarande delar
tydligare än som skett gifver tillkänna, huru rätt af nu ifrågavarandebeskaffenhet
må kunna i ofvan förutsatta händelse göras gällande.

Justitieråden Borgström och Skarstedt:

Såsom i 11 § andra stycket förutsattes, kan det inträffa, att understödsförenings
stadgar innehålla bestämmelser om rätt för medlem att
vid afgång ur föreningen erhålla på ett eller annat sätt bestämd del af
föreningens tillgångar; och dessa bestämmelser äro enligt 60 och 65
§§ i förslaget afsedda att äga giltighet äfven vid likvidation eller
konkurs, såvida afgången inträffat före det beslutet om likvidation blef
slutligen gällande eller offentlig stämning i konkursen utfärdades. Emellertid
lär enligt förslagets ståndpunkt sålunda afgången medlem icke
kunna under likvidationen eller konkursen göra nämnda, rätt gällande,
såvidt sådant skulle inverka på borgenärers betalningsrätt. Enligt föreskrift
i första stycket af förevarande § skall nämligen vid understödsförenings
likvidation under gälden inbegripas allenast understöd, som
förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
blef slutligen gällande, och det lär få antagas, att denna föreskrift
är afsedd att vinna motsvarande tillämpning, då konkurs inträffar.
Häraf torde man vara berättigad draga den slutsatsen att afgången föreningsmedlems
rätt till del i tillgångarna icke skall inräknas i gälden
och följaktligen utgå endast i den händelse öfverskott uppstår efter
gäldens betalande.

Denna förslagets ståndpunkt låter sig väl principiellt försvaras,
men däremot synes förslagnt i fråga om afgången medlems rätt uti ett
annat hänseende mindre tillfredsställande. Därest sådan öfverlåtelse af
understödsförenings rörelse, som omförmäles i 50 §, kommer till stånd,
torde öfvertagandet af rörelsen knappast kunna anses innefatta ett öfvertagande
af föreningens förpliktelser gent emot afgångna medh-mmar,
och genom det i förevarande § föreskrifna öfverlämnandet af den

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

öfverlåtande föreningens tillgångar blir denna ju urståndsatt att själf
gälda afgången medlem hans tillgodohafvande. Följaktligen skulle afgången
medlem, hvilken icke före likvidation eller konkurs uppburit
honom tillkommande del af föreningens tillgångar, i händelse öfverlåtelse
komme till stånd blifva beröfvad all möjlighet att utfå ein rätt, något
som icke torde kunna anses öfverensstämmande med rättvisa och billighet.
Motsvarande förhållanden kunna inträffa vid öfverlåtande enligt 68 § af
understödsförenings rörelse; och då afgången föreningsmedlem icke på
grund af den honom tillkommande rätt till del af föreningens tillgångar
torde vara att anse såsom föreningens borgenär, saknar han i händelse
•af föreningens konkurs möjlighet att väcka talan om återgång af öfverlåtelseaftalet.

På grund af det anförda hemställes om upptagande i förslaget af
bestämmelser, som uti ifrågavarande hänseenden behörigen tillgodose afgången
föreningsmedlems rätt gent emot föreningen vid Öfverlåtelse af
dess rörelse. Sådant lärer lämpligen kunna ske på det sätt, att i det
förslag till öfverlåtelse, som skall ligga till grund för denna, intagas
erforderliga bestämmelser härutinnan; och torde, därest denna utväg
anlitas, genom någon jämkning i affattningen af 44 § andra stycket
böra klargöras, att tillsynsmyndigheten vid siu pröfning af öfverlåtelsebeslutet
har att tillvarataga jämväl afgången medlems rätt i berörda
hänseenden.

Justiticrådet Sundberg hemställde om sådan ändring af första stycket
i förevarande §, att afgången medlems till betalning förfallna men ej
lyftade del af föreningens tillgångar komme att likställas med förfallet
understöd.

Lagrådet:

I redaktionellt hänseende anmärkes, att den i början af andra
stycket intagna hänvisning till innehållet i första stycket är språkligt
oriklig och bör utbytas mot något uttryck, som korrekt angifver hvad
med densamma afsetts.

65 och 67 §§.

Lagrådet:

Den i tredje stycket intagna hänvisning till 60 § torde, böra
undergå någon jämkning med hänsyn därtill att medgifvandet i sista
punkten af 60 § till utbetalning af pensionsbelopp visserligen bör blitva
tillämpligt vid det i 65 § förutsatta fall, att vid konkursens afslutande

121

K*mgl. Maj.ia Nåd. Proposition No 2.

öfverskott uppstått, men icke mot konkurslagens bestämmelser kan
vinna motsvarande tillämpning medan föreningen är under konkurs.

Beträffande den i sista punkten af 67 § gjorda hänvisningen till
60 och 65 §§ är innebörden däraf ej rätt klar. Ordalydelsen synes
närmast gifva vid handen, att därmed afses icke blott det fäll att utbetalning
af pensionsbelopp ägt rum i enlighet med hvad i 60 och
65 §§ undantagsvis medgifvits utan äfven den händelse att i strid mot
förbud i samma §§ lämnats förskott å framtida understöd eller utgifvits
förfallet understöd. Därest emellertid utbetalning skett i strid mot
sagda förbud, synes den böra återgå utan att dessförinnan anställes
undersökning huruvida utbetalningen finnes lända annan till förfång;
och att meddela uttryckligt lagstadgande härom torde knappast vara
erforderligt. På grund af det anförda hemställes om sådan omarbetning
af ifrågavarande stadgande, att det kommer att gälla endast utbetalning
af pensionsbelopp, som skett i öfverensstämmelse med det i 60
respektive 65 § lämnade medgifvande men sedermera befinnes vara till
förfång för borgenär, medlem eller annan understödsberättigad.

68 §.

Lagrådet:

Då i förevarande § talas om öfverlåtelse af viss gren utaf understödsförenings
rörelse, afses därmed icke blott att förening, som meddelar personförsäkring
af olika slag, öfverlåter rörelsen allenast såvidt angår någotdera
slaget, utan äfven, och måhända i främsta rummet, att förening öfverlåter
endast en viss, lokalt eller på annat sätt bestämd del af en och
samma rörelsegren, t. ex. att pensionskassa, som har medlemmar öfver hela
landet, öfverlåter rörelsen såvidt angår medlemmar i viss del af landet.
En mera korrekt beteckning synes kunna vinnas genom att ordet
»gren» utbytes mot ordet »del».

I sammanhang härmed torde enahanda ändring böra ske i 38 §
sista stycket och 45 § andra stycket.

70 §.

Lagrådet:

I förslaget äro föreskrifter meddelade om skyldighet för rätten eller
domaren att för registrering lämna tillsynsmyndigheten underrättelse om
vissa förhållanden; och för visst särskildt fäll skall det enligt förslaget
Bihang till Eiksd. prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 2 Raft. 16

122

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

åligga tillsynsmyndigheten att utan föranledande af någon därom gjord
framställning vidtaga registreringsåtgärd. Med hänsyn härtill torde åt
ifrågavarande § böra genom inskjutande mellan orden »eljest» och
»varder» af orden »är eller» gifvas en med motsvarande lagrum i andra
författningar på föreningsväsendets område öfverensstämmande affattning.

76 §.

Justitierådet Sundberg:

Till förebyggande för framtiden af den olägenhet, att antagandet
af ny lagstiftning på föreningsväsendets område eller rörande närliggande
ämnen måste påkalla ändring af ifrågavarande §, synes lämpligt
att åt densamma gifva en mera allmänt affattad lydelse än förslaget
innehåller; och hemställes i sådant afseende, att orden »föreningsregister,
sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkringsregister»
måtte utbytas mot orden »understödsföreningsregistret eller annat offentligt
register».

80 §.

Justitieråden Borgström och Skarstedt:

Enligt sakkunniges motiv afses med här meddelade föreskrifter
att gifva publicitet åt understödsföreningarnas verksamhet. För att vinna
detta mål synes emellertid erforderligt icke blott att nödigt material
aflämna8 till tillsyns myndigheten utan ock att åtminstone någon del af
det samlade materialet allmänneligen bekantgöres. I sådant hänseende
stadgas i 134 § af lagen om försäkringsrörelse, att där föreskrifven
uppgift om försäkringsbolags verksamhet skall genom bolagets försorg
införas i allmänna tidningarna; och hemställes att motsvarande
bestämmelse varder upptagen i det föreliggande lagförslaget. Därest
man anser sig icke kunna ålägga understödsföreningar i allmänhet de
utgifter, en dylik förpliktelse medför, synes den ifrågasatta bestämmelsen
i allt fall vara på sin plats beträffande understödsföreningar med godkända
stadgar.

81 §.

Lagrådet:

Såsom förslaget angifver, skola föreningar af den i förslaget afsedda
art icke vara fritagna från skyldighet att föra handelsböcker i

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

enlighet med förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker
och handelsräkningar. Däraf följer, att det åligger dylik förening att
för hvarje år inom viss tid uppgöra balansräkning, utvisande, jämte
tillgångarna vid rörelseårets utgång, de gäldbelopp, för hvilka föreningen
då på en eller annan grund häftade. I fråga om balansräkningens närmare
beskaffenhet lämnar 1855 års förordning ingen säker ledning, huruvida
det må vara till fylles, att såsom gäld upptagas allenast de förbindelser,
i hvilka föreningen häftar till tredje man, eller om — i öfverensstämmelse
med hvad som genom 120 § i lagen om försäkringsrörelse
tydligt uttalats beträffande dem, å hvilka samma lag äger tillämpning
— bokföringen skall vara så ordnad, att i balansräkningen kommer
att bland gälden inflyta jämväl värdet af föreningens utfästelser af
understöd, detta värde beräknadt efter försäkringstekniska grunder.

Det föreliggande förslaget intager icke en klar och otvetydig
ställning till denna fråga. Af bestämmelsen i 61 § därom att bland
förenings gäld skall inbegripas understöd, som förfallit till betalning
innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen
gällande, synes framgå såsom förslagets allmänna ståndpunkt, att det
icke är erforderligt, att förening i sin balansräkning bland skulderna
upptager rätt till icke förfallet understöd och att föreningen således icke
behöfver låta sin bokföring omfatta någon som helst försäkringsteknisk
beräkning rörande värdet af utfästelser om understöd. Stadgandena i
81 och 86 §§ åter innehålla — frånsedt bestämmelsen i 81 § sista stycket —
att åtminstone hvart femte år balansräkningen skall vara så beskaffad,
att nämnda värde däri upptages bland skulderna; och då det naturligtvis,
med hänsyn till nödvändigheten af inbördes sammanhang mellan
räkenskaperna år efter år, icke kan gå för sig, att balansräkningen vissa
år upprättas efter andra grunder än eljest, lära dessa stadganden icke
låta sig förena med hvad som ofvan angifvits såsom förslagets allmänna
ståndpunkt.

Vid den omarbetning af de antydda bestämmelserna i förslaget,
som till undanröjande af nämnda motsägelse lärer vara erforderlig, synes
lämpligen en väsentlig åtskillnad böra göras mellan bokföringsskyldighet
för förening med godkända stadgar och den skyldighet i sådant afseende,
som åligger annan förening.

Då nämligen, såsom i sakkunniges motiv framhålles, föreningsmedlems
rätt till icke förfallet understöd ej är en vanlig fordringsrätt
utan har en ganska utpräglad föreningsrättslig karaktär, samt det med
hänsyn till borgenärernas företrädesrätt till betalning ur föreningens
tillgångar ej kan vara af särskild vikt för borgenärerna att erhålla känne -

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

dom om värdet af föreningens utfästelser gent emot dess medlemmar,
synes det beträffande föreningar, som drifva verksamhet utan att hafva
godkända stadgar, kunna försvaras att lämna förslagets nyss antydda,
i 61 § angifna allmänna ståndpunkt orubbad. I öfverensstämmelse därmed
bör ur 81 § uteslutas hvarje tal om balansräknings beskaffenhet
och i stället meddelas föreskrifter, åsyftande att föreningens ställning
må tid efter annan blifva underkastad försäkringsteknisk utredning.

Beträffande åter föreningar med godkända stadgar är förhållandet
ett annat. Ben tillit, hvilken en förening förvärfvar genom att erhålla
officiellt godkännande af sina stadgar, gör att man måste ställa höga
anspråk å den trygghet och säkerhet i fråga om understöds utbekommande,
som medlemskapet i dylik förening medför; och dessa anspråk
synas knappast kunna tillgodoses med mindre än att i föreningens räkenskaper
såsom skuld upptages värdet af dess utfästelser till medlemmarna,
detta värde tillförlitligen uträknadt. Och då, såsom nyss erinrats, bokföringen
måste år efter år vara upprättad efter enahanda grunder, följer
däraf, att balansräkningen kommer att hvarje år upptaga nämnda värde.
Detta bör emellertid icke utgöra hinder för att, där så finnes skäligt
med hänsyn till de ofta betydande kostnaderna för verkställande af
försäkringsteknisk beräkning af försäkringsstocken, för viss förening medgifva
inskränkning i skyldigheten att hvarje år låta verkställa sådan beräkning.
Man skulle nämligen för de år, i fråga om hvilka befrielse
från denna skyldighet äger rum, kunna låta försäkringsstockens uträknade
värde oförändradt kvarstå i bokföringen, intill dess ny försäkringsteknisk
uträkning kommit till stånd. Eller ock kunde under nämnda
år försäkringsstockens värde approximativt upptagas efter af tillsynsmyndigheten
anvisade eller eljest uppgjorda beräkningsgrunder.

En särskild ställning intaga i förslaget sådana föreningar med
godkända stadgar, hvilka meddela lifförsäkring. Då nämligen enligt
förslagets 87 § sammanlagda värdet af alla löpande lifförsäkringar skall
i den försäkringstekniska balansräkningen särskildt upptagas såsom en
fond med benämning premiereserv, är därigenom för ifrågavarande
föreningar lämnad en ovillkorlig föreskrift att låta bokföra försäkringsstockens
värde, hvadan vidare bestämmelse i sådant hänseende för samma
föreningar icke är af nöden såvidt de drifva allenast lifförsäkringsrörelse.
Dock torde i förslaget böra införas stadgande därom att premiereserven
skall, i den mån tillsynsmyndigheten ej medgifver undantag, beräknas
af sakkunnig person.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes, att bestämmelserna
i 81, 86 och 87 §§ af förslaget måtte undergå omarbetning i antydd

Kungl. Majd* Nåd. Proposition N:o 2. 125

riktning, därvid 86 § fjärde stycket synes böra samarbetas med 87 §
första stycket.

Bifall till hvad sålunda hemställts torde medföra:
att andra stycket i 12 § bör utgå;

att innehållet i 80 § l:o) bör bringas till närmare öfverensstämmelse
med 134 § 1) i lagen om försäkringsrörelse;

att tredje stycket i 82 § bör undergå någon omredigering;
att fjärde stycket i 88 § bör utgå samt paragrafen i öfrigt bör
underkastas någon jämkning i affattningen;

att 94 § 5) bör omredigeras, hvarvid jämväl torde böra mera
korrekt än i stadgandet skett uttryckas hvad detsamma innebär därom
att den, som ingifvit en honom veterligen oriktig räkning, är underkastad
straff; samt

att 95, 97 och 99 §§ böra undergå någon jämkning i affattningen.

82 §.

Lagrådet:

Enligt föreskrift i andra stycket af denna § skall tillsynsmyndighet
anvisa förening att inom viss tid hafva vidtagit erforderliga åtgärder,
under det att anvisning enligt tredje och fjärde styckena skall innefatta
föreläggande att inom viss, skälig tid hafva fullgjort hvad där föreskrifves.
Anledningen till skiljaktigheten i uttryckssätt torde ligga däri,
att man ansett att i sistnämnda två fall bör åt förening lämnas något mera
utsträckt tid att ställa sig anvisningen till efterrättelse än som funnits
erforderlig i förstnämnda fall. Då emellertid vid meddelandet af hvarje
anvisning åt förening bör lämnas skälig tid att efterkomma densamma,
synes ett korrektare uttryck böra gifvas åt hvad som åsyftats.

83 §.

Regeringsrådet Ernberg:

Enligt förslaget åligger det tillsynsmyndigheten att vid pröfning
af ansökan om registrering af förening, i hvars stadgar intagits bestämmelse
därom att stadgarna skola vara godkända af myndigheten, tillse,
icke blott huruvida beslutet tillkommit i föreskrifven ordning samt står
i öfverensstämmelse med lag och författning utan ock huruvida stadgarna
äro med hänsyn till arten af föreningens verksamhet betryggande
äfvensom i öfrigt tillfredsställande. En dylik pröfning skall enligt för -

126

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

slaget ock äga ram vid begärd registrering af ändring i stadgar, som
förut vunnit tillsynsmyndighetens godkännande, äfvensom af stadgeändring,
hvarigenom föreskrift om dylikt godkännande i stadgarna intagits.
I alla dessa fall skall således en materiell pröfning af stadgarnas
innehåll äga ram i sammanhang med pröfningen af frågan om
registreringen, som ej får beviljas med mindre tillsynsmyndigheten finner
sig kunna godkänna stadgarna. Jämväl i vissa andra fall fordras enligt
förslaget för registrering af stadgeändring, att beslutet därom varder
af tillsynsmyndigheten gilladt. Så då stadgeändring angår skyldighet
att erlägga bidrag till förening eller rätt att därifrån erhålla understöd
med flera i 44 § angifna fall. Detsamma gäller enligt 45 § i vissa fall
beträffande beslut om förenings trädande i likvidation. Och åligger det
följaktligen tillsynsmyndigheten äfven i nu nämnda fall att, innan registrering
får ske, ingå i pröfning icke blott af beslutets formella laglighet
utan äfven af dess materiella innebörd. I ofvanberörda, i 44 och 45 §§
åsyftade fall är det visserligen icke uttryckligen föreskrifvet, att dylik
pröfning skall ske i sammanhang med pröfning af frågan om registreringen,
men är det i förslaget uppenbarligen förutsatt, att så i regel
kommer att ske.

Vägras i något af nu omförmälda fall registrering och föres häröfver
klagan — att i registreringsärende klagan öfver tillsynsmyndighetens
beslut endast i händelse af vägrad registrering kan äga rum
framgår indirekt af förslagets bestämmelser — skola enligt lagen om
regeringsrätten den 26 maj 1909 besvären upptagas och afgöras af denna.
Vid tillkomsten af nämnda lag torde emellertid icke hafva varit afsedt,
att ärenden af nyss angifven beskaffenhet skulle dragas under denna
domstols pröfning. De mål om anteckning i register, som i lagen omtalas,
voro nämligen, då lagen stiftades, på grund af då gällande lagstiftning
i hithörande ämnen uteslutande sådana, där pröfningen af
registreringsansökningen innefattade allenast en pröfning af det för
registrering anmälda beslutets eller förhållandets författningsenlighet, eller
således en pröfning af rent formell natur, men däremot icke af det
ifrågavarande beslutets eller förhållandets ändamålsenlighet i materiellt
hänseende. Af förarbetena till samma lag framgår ock, att pröfningen
af mål angående sättet för utöfvandet af visst slags näring eller verksamhet
ansågs — såsom utgörande en sida af Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt
eller, i den mån hithörande befogenheter tillkomma underordnad
myndighet, ett utflöde af samma lagstiftningsmakt — icke böra
undandragas regeringen utan fortfarande böra tillhöra Konungen i
statsrådet; och att mål af nu ifrågavarande beskaffenhet, för såvidt

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

desamma skola ur försäkringsteknisk synpunkt bedömas och sålunda i
själfva verket innefatta ett eventuellt koncessionerande af rörelsens utöfvande,
till sin art äro att hänföra till nyss angifna kategori, är tydligt.
En afvikelse från de förutsättningar, hvarifrån man sålunda vid tillkomsten
af lagen om regeringsrätten i nu förevarande hänseende utgått, har
emellertid skett i den nya lagen om sjukkassor, enligt hvilken i vissa
fall för erhållande af registrering af stadgar eller stadgeändring fordras,
att tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna finner bestämmelserna i fråga
betryggande eller för bevarande af kassans förmåga att fullgöra sina
förbindelser nödiga.

Frånsedt nu berörda bestämmelser i sjukkasselagen, synes det med
hänsyn till nu ifrågavarande ärendens natur lämpligast, att desamma,
såvidt angår den materiella pröfningen, afgöras af Konungen i statsrådet.
Detta framgår bäst vid en jämförelse med gällande lagstiftning angående
försäkringsbolag i motsvarande delar. För en sådau anordning talar
ock, att klagan öfver tillsynsmyndighetens beslut, hvarigenom till vinnande
af större trygghet för en förenings medlemmar eller understödstagare
åt föreningen meddelas anvisning för vidtagande af ändring i
grunderna för dess verksamhet, enligt förslaget skall pröfvas i sist angifna
ordning, eftersom ju dylikt beslut meddelas utan samband med pröfning
af ansökan om registrering; och att draga klagomål af denna
beskaffenhet under regeringsrättens pröfning har icke blifvit ifrågasatt.

Anser man, på sätt nämnts, den materiella pröfningen af hithörande
frågor böra i sista hand tillkomma Konungen i statsrådet, kunna för
genomförande häraf olika utvägar tänkas. Ett sätt vore att utvidga bestämmelserna
i 3 § i lagen om regeringsrätten att omfatta äfven nu ifrågavarande
mål. I detta lagrum föreskrifves nämligen beträffande vissa
slag af mål af beskaffenhet att på grund af sin blandade natur böra
pröfvas till viss del af regeringsrätten och till annan del af Konungen
i statsrådet, att regeringsrätten skall med eget utlåtande öfverlämna
målet till afgörande af Konungen i statsrådet. Genom en dylik anordning
vinnes dels att frågor, som rätteligen böra förbehållas regeringens
afgörande, icke undandragas densamma, dels ock att frågor, som eljest
tillhöra regeringsrättens bedömande, äfven i de åsyftade fallen blifva af
denna behandlade, hvarigenom enhetligheten i rättstillämpningen främjas.
Det förfarande, som sålunda för vissa fall föreskrifvits, torde emellertid
icke böra i vidsträcktare män än sådant befinnes oundgängligen nödvändigt
utsträckas att gälla jämväl i andra fall. Därigenom föranledes
nämligen lätt en tyngande omständlighet i målens behandling i högsta
instans, som uppenbarligen blir desto mera hinderlig ju mera omfattande

128 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

eller invecklade desamma på grund af sin art i allmäuhet kunna antagas
vara; och att detta ofta nog kan komma att inträffa i nu ifrågavarande
fall, är tydligt. Med hänsyn härtill torde det för vinnande af ofvan
angifna syfte vara ändamålsenligare att välja en annan väg; och synes
i sådant afseende det lämpligaste vara att i den nu föreslagna lagen
införa en föreskrift därom att, därest tillsynsmyndigheten vid pröfning
af beslut, hvarom här är fråga, d. v. s. beslut, för hvars giltighet fordras
dess godkännande eller gillande och som är af beskaffenhet att böra
registreras, finner sig icke kunna godkänna eller gilla beslutet, tillsynsmyndigheten
skall, utan att ingå i pröfning af sjkifva registreringsfrågan,
förklara, att godkännande eller gillande ej kan meddelas. En
dylik föreskrift, hvilken naturligtvis innebär, att myndigheten i nämnda
sammanhang skall pröfva jämväl huruvida beslutet lagligen tillkommit,
utgör intet hinder för att, i händelse tillsynsmyndighetens beslut varder,
efter förd klagan, af Kungl. Maj:t — här Konungen i statsrådet —
undanröjdt och ärendet återförvisadt för förnyad behandling, tillsynsmyndigheten
då meddelar beslut i ärendets hela vidd. Enligt den sålunda
föreslagna anordningen skulle äreudet till den del, detsamma till sin
natur rätteligen tillhör Konungen i statsrådet, äfven komma att i sådan
ordning pröfvas och af göras och endast frågan om själfva registreringen,
ifall klagan däröfver föres, dragas under regeringsrätten. Att i följd
häraf Konungen i statsrådet skulle i nu åsyftade fall komma att ingå i
bedömande äfven af frågan om beslutets lagliga tillkomst'' innebär icke
någon afvikelse från hvad som gäller i andra ärenden, i hvilka efter
besvär eller underställning beslut af underordnad myndighet underkastas
pröfning i sådan ordning; och äfven i vissa registreringsärenden, som
i öfrigt tillhöra regeringsrättens afgörande, förekommer redan nu ett
i sak härutinnan fullt analogt förfarande. Så skall exempelvis enligt
lagen om försäkringsrörelse å beslut, hvarigenom ordning för försäkringsbolag
antages eller ändring däri vidtages — frånsedt vissa undantag,
som i detta sammanhang sakna betydelse — sökas Konungens (i
statsrådet) stadfästelse, därvid gifvetvis äfven beslutets formella laglighet
pröfvas i enahanda sammanhang. Först sedan sådan stadfästelse
erhållits skall registrering sökas hos registreringsmyndigheten (patentoch
registreringsverket), som därvid endast har att pröfva, huruvida
de föreskrifter, som beträffande anmälan för registrering finnas i lagen
för hvarje fall meddelade, iakttagits; och fullföljes klagan öfver registreringsmyndighetens
beslut hos regeringsrätten. Ett motsvarande förfarande
äger rum vid handläggning af stadfästelse eller ändring i bolags -

129

Kungt. Majds Nåd. Proposition N.v 2.

ordning för järnvägsaktiebolag äfvensom för vissa aktiebolag, som drifva
lånerörelse, enligt den härom gällande särskilda lagstiftning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att bestämmelser
i nyss antydd riktning i förslaget införas; och torde vid bifall härtill
sista punkten af 72 § i förslaget böra därur utgå.

Därest denna hemställan vinner beaktande, synas oek, till vinnande
af nödig öfverensstämmelse i förevarande hänseende mellan nu ifrågasatta
lag, å ena, samt lagen om sjukkassor, å andra sidan, däremot
svarande bestämmelser böra i sistnämnda lag införas.

.Justitieråden Sundberg, Borgström och Skarstedt:

Med den affattning, 86 § i förslaget erhållit, lärer af densamma
med erforderlig tydlighet framgå, att ansökan om godkännande af
understödsförenings stadgar eller af stadgeändring, som i nämnda lagrum
afses, skall göras i form af ansökan om registrering, i följd hvaraf
det beslut, som föranledes af tillsynsmyndighetens pröfning af stadgarna
eller stadgeändringen, alltid kommer att framträda såsom ett beslut i
ärende, som afser registrering.

Annat synes förhållandet vara beträffande sådan af förening med
icke godkända stadgar beslutad stadgeändring, hvarom förmäles i 44 §
andra stycket, äfvensom sådant beslut om förenings trädande i likvidation,
som åsyftas i 45 § första stycket. 1 fråga om dessa föreningsbeslut,
Indika för sin giltighet fordra tillsynsmyndighetens godkännande,
kan förslaget icke anses lägga hinder i vägen för föreningen att utan
sammanhang med registreringsarisökan göra framställning hos tillsynsmyndigheten
om beslutets gillande. Väl innehåller 46 § andra stycket
den bestämmelsen att beslutet skall i och med dess anmälande för registrering
anses underställdt tillsynsmyndigheten för gillande; men då
satsen icke gäller omvändt, synes i det fall att ansökan om beslutets
gillande ej innefattar jämväl registreringsanmälan tillsynsmyndigheten
icke på grund häraf kunna undandraga sig att meddela beslut i anledning
af ansökningen. Går myndighetens sålunda meddelade beslut
föreningen emot, skola däröfver anförda besvär enligt gällande bestämmelser
pröfvas af Konungen i statsrådet. Därest åter framställningen om
gillande skett i form af eller i sammanhang med ansökan om registrering,
och förty tillsynsmyndighetens beslut, om det går föreningen emot,
kommer att utmynna i ett beslut om vägrad registrering, skola besvär
öfver beslutet pröfvas af regeringsrätten. Då emellertid den fråga
besvären röra i realiteten är en och densamma i båda fallen, synes det
vara nödigt att förebygga eu dylik allenast på en tillfällig omständighet
Bihang till Jiiksd. prof. 1912. 1 Sand. 1 Afd. 2 Höft. 17

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

beroende olikhet i fråga om högsta instansen. Detta torde lämpligast
kunna ske på det sätt, att i stället för det i 46 § andra stycket upptagna
stadgandet införes bestämmelse att beslut, som där afses, icke
må för gillande underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom
beslutets anmälande för registrering.

Regeringsrådet Ernberg:

Då det icke torde vara förslagets mening, att understödsförenings
rätt till klagan öfver beslut, som af tillsynsmyndigheten meddelats,
skall vara inskränkt till sådana fall, då beslutet gifvits med anledning
af föreningens därom gjorda framställning, men bestämmelserna i andra
stycket af denna § lätt kunna föranleda missuppfattning härutinnan,
hemställes om sådan jämkning i redaktionen, som till förebyggande af
en dylik tolkning erfordras.

86 och 87 §§.

Lagrådet hänvisade till hvad angående dessa paragrafer anförts
vid 81 § i förslaget.

Regeringsrådet Ernberg:

Uttrycket lifförsäkring i 87 § torde hafva användts i syfte att
beteckna icke blott lifförsäkring i mera inskränkt bemärkelse utan äfven
lifränte- och kapitalförsäkring. Då emellertid detta icke med tydlighet
framgår, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke ett uttryckligt
stadgande härom borde i lagen införas. Särskildt förefaller detta behöfligt
vid jämförelse med lagen om försäkringsrörelse, som i sin 2 §
meddelar uttrycklig bestämmelse i angifvet hänseende.

98 §.

Lagrådet:

Statens eller kommuns pensionering af tjänsteinnehafvare kan icke
gärna tänkas hänförlig under 1 § i förslaget i annat fall än att densamma
sker på sådant sätt, att en särskild anstalt bildas, i hvilken de
blifvande pensionstagarna ingå såsom delägare och för hvars utfästelser
af understöd staten eller kommunen är i större eller mindre mån ansvarig.
Med hänsyn härtill hemställes, att de i 1) intagna orden »å

1S1

Kunyl. Aluj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

statens eller kommuns pensionering af tjänsteinnehafvare eller» måtte
såsom öfverflödiga uteslutas.

Därest, med bifall till hvad vid 1 § anförts, redan i samma § angifves,
huruvida eller i hvad mån förening, som meddelar sjukhjälp,
omfattas af förslaget, föranledes däraf, att bestämmelsen i 2) utgår ur
förevarande §.

Åt stadgandet i 3) har gifvits sådan affattning, som skulle den
föreslagna lagen kunna äga tillämpning å allenast en del af eu förenings
verksamhet. Då detta naturligtvis icke är förhållandet, utan innebörden
af stadgandet får antagas vara den, att förening, som där sägs,
icke skall blifva underkastad lagen på den grund att den meddelar
understöd vid arbetslöshet, men att, därest föreningen utöfvar annan i
1 § afsedd försäkringsverksamhet, lagen blir tillämplig å föreningen i
dess hela verksamhet, synes eu omredigering af stadgandet böra äga
rum till närmare öfverensstämmelse med hvad sakkunnige i förevarande
hänseende föreslagit.

Justitieråden Sundberg och Borgström:

Då i 163 § c) af lagen om försäkringsrörelse undantagits ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, af hvad beskaffenhet och omfattning de
än må vara, torde undantaget i e) af samma § icke kunna innefatta
några sådana anstalter. Förevarande förslag afser nu, enligt hvad i
motiven utsäges och äfven framgår af den ifrågasatta ändringen
af sagda §, allenast föreningar, som omförmälas i nämnda mom. e).
Och då 1 § i förslaget icke torde, med den affattning som däråt gifvits
eller inom lagrådet ifrågasatts, hafva vidsträcktare omfattning än sålunda
med förslaget afsetts, synes det oegentligt att, såsom i 4) af förevarande
§ skett, äfven från den nu föreslagna lagen undantaga dylika anstalter,
hvarför detta undantag bör ur paragrafen utgå.

99 §.

Justitieråden Sundberg och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:

Den ståndpunkt, förslaget intager i fråga om oregistrerad förenings
rättskapacitet efter utlöpandet af den i förevarande § medgifva respittiden,
tre år, för föreningens registrering, låter väl förena sig med innebörden
af 3 § första stycket och 4 § i förslaget. Men därest lagrådets
vid dessa lagrum gjorda hemställan bifalles, synes man näppeligen böra,
med hänsyn till de antagligen ytterst sällsynta fall att föreningar, hvilka

132

Kungl. Majds Nåd,. Proposition N:o 2.

ingått rättshandlingar, som sträcka sin verkan utöfver nämnda tre år,
icke skulle kunna eller vilja vinna registrering, tillskapa juridiska personer
med ofullständig rättskapacitet; utan man torde böra hålla fast
vid att förening, så länge åt densamma tillerkännes rätt att i något
afseende uppträda såsom själfständig person, också i andra afseenden
skall äga rättskapacitet. Den af lagrådet föreslagna bestämmelsen i
fråga om rättskapacitet synes alltså icke böra erhålla tillämpning å
oregistrerad understödsförening, som äger bestånd vid lagens ikraftträdande,
i hvad angår rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit
före respittidens utgång; och hemställes fördenskull, att omförmälda
stycke måtte omarbetas i nu angifven riktning.

Justitierådet Borgström:

Vid bifall till hvad lagrådet hemställt beträffande 3 § första
stycket och 4 § erfordras ändring i andra stycket af förevarande §, så vidt
angår oregistrerad förenings rättskapacitet efter utlöpandet af den medgift
respittideu för föreningens registrering. 1 sådant hänseende anser
jag det höra tydligen utsägas att med afseende ä rättsförhållande, som
uppkommit, innan lagen träder i kraft, förening utan hinder af att den
ej registrerats äger inför domstol eller annan myndighet söka, kära
eller svara. I fråga om rättsförhållanden, som uppkommit under respittiden,
synes det mig närmast öfverensstämma med grunden för lagrådets
ofvanberörda hemställan att efter respittidens utgång förening
icke, med mindre deri vunnit registrering, tillerkännes någon som helst
rättskapacitet. Emellertid lärer skyldig hänsyn till tredje mans berättigade
intressen kräfva meddelandet af bestämmelser, som bereda tredje
man möjlighet att jämväl efter respittidens utgång göra sin rätt gällande
mot föreningen, äfven om den ej vunnit registrering.

Lagrådet:

Enligt hvad lagrådet inhämtat, finnes i fastställda reglementen
eller stadgar för eu del understödsföreningar af den i förslaget afsedda
art föreskrifvet, att för giltigheten af ändring i reglemente eller stadgar
erfordras stadfästelse af Kungl. Maj:t eller, där annan myndighet fastställt
reglementet eller stadgarna, af denna myndighet. Att eu dylik bestämmelse
såvidt angår ämne, hvarom förmäles i 44 § andra stycket, icke
lärer komma att införas i stadgar för förening, som bildas efter den
föreslagna lagens trädande i kraft, torde med hänsyn till den blifvande
tillsynsmyndighetens åligganden vara uppenbart. Men det vill synas, som
om bland öfvergångsbestämmelserna i förslaget borde upptagas en sär -

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skild föreskrift i syfte att förebygga det oegentliga förhållande att en
äldre förenings beslut om stadgeändring rörande ämne, som nyss sagts,
skulle komma att för gillande underställas äfven annan myndighet än
tillsynsmyndigheten. Denna föreskrift torde lämpligen böra hafva till
innebörd, att hinder mot föreningens registrering icke skall möta däraf
att dylikt beslut ej blifvit jämlikt reglementet eller stadgarna af viss
myndighet stadfäst samt att villkor om sådan stadfästelse skall beträffande
ämne, hvarom nu är fråga, upphöra att gälla i och med det att föreningen
blifvit registrerad.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§
i lagen om försäkringsrörelse*

162 §.

Lagrådet:

Med hänvisning till hvad som yttrats vid 68 § af förslaget till
lag om understödsföreningar hemställes att ordet »gren» måtte på de
två ställen, där det förekommer i förevarande §, utbytas mot ordet »del».

Det vill synas, som om i andra stycket borde för fullständighetens
skull uttalas, att ifrågavarande bolag skall anses bildadt genom
här omförmälda beslut. Detta torde också bäst instämma med den i
151 § af förevarande lag upptagna föreskriften att i försäkringsregistret
skall införas uppgift om dagen för ömsesidigt försäkringsbolags bildande.

163 §.

Justitierådet Skarstedt och regeringsrådet Ernberg:

Enär hvarken i lagen om sjukkassor eller i den föreslagna lagen
om understödsföreningar afses föreningar, som utöfva rörelse på affärsmässigt
sätt, torde det i mom. e) upptagna undantaget böra utbytas
mot »förening, som afses i lagen om sjukkassor eller lagen om understödsföreningar»
eller annat motsvarande uttryck.

134

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 87 § i lagen om
sjukkassor den 4 juli 1910.

Justitierådet Sandberg:

Med hänvisning till hvad jag yttrat vid 76 § af förslaget till lag
om understödsföreningar hemställer jag, att i första stycket af nu''
ifrågavarande § orden »föreningsregister, sjukkasseregister, understödsföreningsregistret
eller försäkringsregister» måtte utbytas mot orden
»sjukkasseregistret eller annat offentligt register».

Denna ändring skulle medföra jämväl den fördel, att i paragrafen
komme att såsom sjukkasseregister betecknas allenast sådant register,
som är upprättadt i enlighet med lagen af den 4 juli 1910. Så är icke
förhållandet med paragrafens nuvarande affattning, i ty att visserligen
ordet sjukkasseregister, där det förekommer i paragrafens andra stycke,
får antagas hafva den angifna inskränktare betydelsen, men däremot
med sjukkasseregister, som omnämnes i första stycket, måste afses
jämväl sådant register, som upprättats på grund af lagen den 30
oktober 1891.

För vinnande af otvetydighet i nu angifvet hänseende synes i
sammanhang med den ändring, hvarom jag nyss hemställt, ordet »sjukkasseregister»
i andra stycket böra utbytas mot ordet »sjukkasseregistret».

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

185

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Ham Maji
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december
1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för civildepartementet statsrådet Schotte anmälde lagrådets
den 2 november 1911 afgifna utlåtande öfver de inom departementet
utarbetade förslagen till

lag om understödsföreningar;

lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse;
och

lag om ändrad lydelse af 87 § i lagen om sjukkassor den 4
juli 1910.

136

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda utlåtande, yttrade
departementschefen:

»Såsom af det anförda framgår, har lagrådet icke hatt något att
anmärka mot de hufvudprinciper, hvarpå förslaget till lag om understödsföreningar
är grundad!, med undantag likväl beträffande frågan om
oregistrerad förenings rättskapacitet. Angående denna fråga delar jagtill
fullo den af lagrådet uttalade uppfattningen, och hafva förty de åt
lagrådet i berörda hänseende påyrkade ändringarna blifvit genomförda
vid den öfverarbetning, förslaget efter lagrådets granskning blifvit underkastadt
inom civildepartementet. De anmärkningar rörande särskilda
punkter i lagförslaget, Indika framställts af lagrådet eller en pluralitet
af dess ledamöter, hafva också efterkommits, där ej annat framgår åt
hvad i det följande erinras.

Hvad till en början angår gränsen mellan den föreslagna lagens
och den nya sjukkasselagens tillämplighetsområden, bör otvifvelaktigt
det syfte, som man i det till lagrådet remitterade förslaget velat vinna
genom det i 98 § 2) vid ordet sjukkassa fogade tillägget, hellre tillgodoses
genom en ändring i sjukkasselagen. Med afseende på sättet
härför finner jag i likhet med två af lagrådets ledamöter lämpligast, att
i sjukkasselagen införes ett uttryckligt förbud för oregistrerad sjukkassa
med minst femtio medlemmar att utfästa eller utbetala högre begrafningshjälp
än tvåhundra kronor, och synes konsekvensen fordra, att vid förbudet
fogas eu straffbestämmelse, motsvarande stadgandet i 93 § af den
föreslagna lagen om understödsföreningar. Denna utväg torde vara att
föredraga framför den andra inom lagrådet föreslagna, åtminstone i det fall
att, såsom jämväl förordats åt nämnda två ledamöter, 1 § i den föreslagna
lagen om understödsföreningar ändras på så sätt, att meddelande af sjukhjälp
alldeles uteslutes från understödsföreningarnas verksamhetsområde,
öfvervägande praktiska skäl synas mig tala för sistberörda ändring, hvarigenom
hela den sjukförsäkringsverksamhet, som ej faller under lagen om
försäkringsrörelse, kommer att hänföras under en och samma lag och
under samma tillsynsmyndighet. Eu följd dåra! blir, att icke någon
förening åt nu ifrågavarande art kan hafva till ändamål att beieda
jämte sjukhjälp annat understöd än begrafningshjelp, t. ex. pension, da
ju en dylik verksamhet, på grund af den föreslagna nya lydelsen åt
163 § i lagen om försäkringsrörelse, skulle strida mot 1 § i sistnämnda
lag. Sådan föreningsverksamhet förekommer emellertid icke i någon
afsevärd utsträckning, och förening, som tilläfventyrs nu idkar sådan
verksamhet, torde utan olägenhet kunna uppdela sig i en understöds -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 137

förening och en sjukkassa, hvarvid den sistnämnda kan blifva berättigad
till statsunderstöd.

Beträffande lagrådets anmärkning mot de i 1 § af den föreslagna
lagen upptagna exempel får jag — under erinran att det för närvarande
lärer finnas en förening med ändamål att lämna understöd vid arbetslöshet
— påpeka, att frågan om arbetslöshetsförsäkring numera enligt
Eders Kungl. Maj:ts beslut den 17 november 1911 är föremål för utredning.
Då det icke är osannolikt, att denna utredning kan leda till
åtgärder från det allmännas sida, hvilka befordra uppkomsten af understödsföreningar
för meddelande af arbetslöshetsunderstöd, har meddelandet
af dylikt understöd icke ansetts böra uteslutas från exemplen å
understödsförenings verksamhet.

Rörande affättningen af 3 § andra stycket har inom lagrådet
anmärkts, att understödsförenings stadgar enligt 7 § finge innehålla
bestämmelser om skyldighet för föreningsmedlemmarna att underkasta
sig uttaxering till täckande af hvad som erfordras till gäldande af understöd,
samt att, då sålunda understödstagare i förening, hvars stadgar
innehålla bestämmelser om uttaxering, ägde att påfordra beslut om
nödig sådan, det syntes missvisande att, såsom i förevarande lagrum
skett, uttala den allmängiltiga grundsats att personlig ansvarighet icke
finge förekomma i registrerade understödsföreningar. Häremot må erinras,
att den uttaxering, som jämlikt 7 § 7) kan vara påbjuden i stadgarna,
icke behöfver afse allenast anskaffande af medel för utbetalning af understöd,
utan att den jämväl kan hafva till ändamål att täcka brist, beroende
på vanliga tredjemansfordringar. Det torde emellertid ligga i
sakens natur, att inom en understödsförening uttaxering skall hafva till
sin egentliga uppgift att möjliggöra gäldandet af utfästa understöd, och
den, som har rätt till förfallet understöd, kan måhända därför, om stadgarna
påbjuda uttaxering, hellre än andra borgenärer sägas vara berättigad
att påfordra sådan. Men om föreningen, trots påfordran, icke
besluter uttaxering, lärer den understödsberättigade lika så litet som
någon annan borgenär kunna på rättslig väg framtvinga en dylik åtgärd.
Möjligheten att få föreningen försatt i likvidation eller konkurs kan väl
stundom vara ett verksamt tvångsmedel till att förmå föreningen att
besluta uttaxering, men såvida föreningen icke böjer sig därför, utan
likvidation eller konkurs verkligen inträder, kan, såsom inom lagrådet
påpekats, någon uttaxering icke äga rum. Stadgebestämmelser om uttaxering
kunna således — äfven om do enligt sin ordalydelse icke blott
medgifva, utan för visst fall påbjuda uttaxering — i privaträttsligt hänseende
grunda allenast en rätt för föreningen gent emot de särskilda
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 18

138 Kttngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

medlemmarna, men icke någon exigibel rätt för vare sig understödstagare
eller andra borgenärer gent emot föreningen eller dess medlemmar.
Vid sådant förhållande torde alfattningen af ifrågavarande
stycke icke kunna anses oriktig. Då densamma därjämte öfverensstämmer
icke blott med alfattningen af motsvarande stadgande i den nya lagen
om sjukkassor, utan äfven med den terminologi, som användts i den
innevarande år utfärdade lagen om ekonomiska föreningar (3 §, 7 § 5)
och 70 §), synes den omständigheten, att lagen om försäkringsrörelse.i
berörda hänseende intager en något afvikande ståndpunkt, ej höra tillmätas
afgörande betydelse. På grund af det nu anförda finner jag den
gjorda anmärkningen icke böra föranleda ändring i alfattningen al 3 §
andra stycket.

Bestämmelsen i 7 § 8) skulle visserligen, såsom lagrådet anmärkt,
kunna vålla onödig omgång i det fall, att en understödsförening icke
skulle vilja vid medlems underlåtenhet att fullgöra sin bidragsplikt fästa
någon rätt för sig utöfver den föreningen tillkommande befogenheten
att i vanlig ordning utsöka beloppet i fråga. Men då detta 1 all ytterst
sällan, om ens någonsin, lärer komma att inträffa samt ifrågavarande
bestämmelse eljest torde vara af icke ringa praktisk nytta såsom en
erinran vid stadgars affattande, synes nämnda bestämmelse icke böra
utgå ur förslaget.

Stadgandet i 19 § andra stycket torde, på sätt inom lagrådet
anmärkts, böra fullständigas sålunda, att där afsedd styrelseledamot förklaras
icke äga att efterkomma eu honom af styrelsen meddelad, mot
den föreslagna lagen eller föreningens stadgar stridande föreskrift.

Hvad två af lagrådets ledamöter anfört vid sista stycket af 44 §
synes förtjäna beaktande. De af dem föreslagna ändringarna i omförmälda
stycke äfvensom i 60, 61, 65, 66 och 68 §§ hafva därför vid
förslagets öfverarbetning blifvit verkställda, hvarvid tillika af redaktionella
skäl gjorts ett tillägg till 45 §.

Af de yttranden, hvilka inom lagrådet afgifvits vid 61 §, framgår,
att lagförslaget icke lämnar erforderlig ledning för afgörande af frågan,
hvilken inverkan understödsförenings likvidation eller konkurs utöfvar
på den rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar, som enligt
stadgarna kan vid medlems afgång tillkomma honom eller hans rättsinnehafvare.
Rörande sättet för afhjälpande af denna brist halva inom
lagrådet olika meningar gjort sig gällande. Jag finner öfvervägande
skäl tala för att i berörda hänseende likställa ifrågavarande rättighet
med rätt att utfå understöd, därvid med afseende å förstnämnda rättighet
tiden för medlemmens afgång skall erhålla samma betydelse, som

139

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

förfallotiden har i fråga om rätten till understöd. För sådant ändamål
måste dels, med hänsyn till det fall att afgången skett före likvidationens
början, ändring göras i 61 § första stycket, dels ock, med hänsyn till
det fall att afgången skett senare, någon jämkning äga rum i affattningen
af 60 § första stycket.

Såsom lagrådet anmärkt vid 81 §, erfordras förtydligande med
afseende å frågan, huruvida den bokföring enligt förordningen den 4
maj 1855, som åligger understödsförening, skall vara så ordnad, att i
balansräkningen kommer att bland gälden inflyta jämväl värdet af föreningens
ut fästelser af understöd, detta värde beräknad t efter försäkringstekniska
grunder. Men därvid finner jag, till skillnad från lagrådet,
att jämväl beträffande föreningar med godkända stadgar nämnda fråga
bör besvaras nekande och således den försäkringstekniska beräkning, som
förslaget påbjuder, göras fristående i förhållande till bokföringen enligt
1855 års förordning. De skäl, som af lagrådet anförts till försvar för
en sådan anordning i fråga om föreningar, hvilkas stadgar ej äro godkända,
synas nämligen äga giltighet äfven i fråga om föreningar med
godkända stadgar. Därigenom att den försäkringstekniska beräkningens
resultat införes i balansräkningen — och på annat sätt ingår sådan
beräkning icke i försäkringsbolagens räkenskaper — torde i själ!va verket
icke vinnas någon afsevärdt högre grad af trygghet än om beräkningen
i form af en fristående »försäkringsteknisk utredning af föreningens
ställning)) ingifves till tillsynsmyndigheten. Däremot lärer, därest i
balansräkningen skall såsom skuld upptagas det försäkringstekniskt beräknade
värdet af föreningens utfästelser af understöd, svårighet kunna
uppstå i de fall, då förening är befriad från skyldigheten att hvarje år
verkställa försäkringsteknisk beräkning. Lagrådet har antydt, att man
för de år, i fråga om hvilka sådan befrielse äger rum, kunde antingen
låta det vid senaste försäkringstekniska beräkning funna värdet af försäkringsstocken
oförändradt kvarstå i bokföringen eller ock upptaga
försäkrmgsstockens värde approximativt efter af tillsynsmyndigheten
anvisade eller eljest uppgjorda beräkningsgrunder. Uppenbart är emellertid,
att en sådan inexakt uppgift rörande försäkringsstocken ej lämpligen
kan läggas till grund för vare sig en anvisning enligt 86 § sista stycket
eller beräkning af säkerhetsfond enligt 88 §. Balansräkningen skulle få
helt olika betydelse de år, då försäkringsteknisk beräkning ägt rum,
och de år, då sådan ej skett, ett förhållande som synes mindre tillfredsställande.
I det öfverarbetade förslaget har därför den anordning, som
af lagrådet föreslagits beträffande föreningar, hvilkas stadgar icke
blifvit godkända, genomförts äfven i fråga om föreningar med godkända

140

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

stadgar. Såsom en följd häraf hafva de ändringar, lagrådet föreslagit
beträffande 80 § l:o) samt 88 § fjärde stycket, icke blifvit verkställda.

I anledning af lagrådets anmärkning vid 82 § synes ordet »skälig»
i tredje och Ijärde styckena af nämnda paragraf utan vidare kunna
utgå. Tillsynsmyndigheten torde nämligen äfven utan särskild antydan
i lagen komma att medgifva förening det jämförelsevis dryga rådrum,
som i de uti berörda stvcken afsedda fall kan anses skäligt.

Bland öfvergångsbestämmelserna synes i anledning af lagrådets
anmärkning böra upptagas en föreskrift af innebörd att, därest en äldre
förenings stadgar innehålla bestämmelse därom, att för giltighet af beslut
om stadgeändring fordras fastställelse af Konungen eller viss myndighet,
sagda bestämmelse icke skall efter föreningens registrering äga tillämpning
beträffande sådan stadgeändring, hvilken enligt 44 § andra stycket
kräfver tillsynsmyndighetens gillande.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen
om försäkringsrörelse torde de af lagrådet med afseende å 162 § föreslagna
ändringarna böra vidtagas.

Hvad slutligen angår förslaget till lag om ändrad lydelse af 87 §
i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, får jag nu erinra, att i sjukkasselagen
erfordras vissa ytterligare ändringar såsom en följd af
de utaf mig förordade ändringarna i förslaget till lag om understödsföreningar.

Så har jag redan förut i fråga om gränsen mellan sistnämnda
lags och sjukkasselagens tillämplighetsområden påpekat, att i sjukkasselagen
bör införas förbud för oregistrerad sjukkassa med minst femtio
medlemmar att utfästa eller utbetala högre begrafningshjälp än tvåhundra
kronor äfvensom stadgas straff för öfverträdelse af förbudet. Därvid
torde lämpligen öfriga bestämmelser om oregistrerade sjukkassor kunna
sammanslås till en paragraf med nummer 105 samt berörda förbud och
straffbestämmelse meddelas i en följande paragraf med nummer 106.

I sammanhang med förut omförmälda ändring af bestämmelserna
rörande oregistrerade understödsföreningar höra gifvetvis, såsom lagrådet
framhållit, motsvarande bestämmelser i sjukkasselagen blifva på liknande
sätt omarbetade. Detta gäller 3 § samt de stadganden, som nu äro
upptagna i 105 och 106 §§.

Kapitlet om oregistrerade sjukkassor blir väl efter genomförande
af berörda ändringar icke fullt tillfredsställande i systematiskt afseende.
Men då denna brist icke torde medföra någon olägenhet vid lagens
tillämpning samt densamma näppeligen kan afhjälpas utan ändring —
visserligen blott beträffande paragrafnumren — i flertalet af lagens para -

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 2. 141

grafer, synes den af mig föreslagna mindre omfattande omarbetningen
vara att förorda.

Med afseende å ofvan omförmälda ändringar i sjukkasselagen erfordras
särskilda öfvergångsbestämmelser.»

Departementschefen uppläste härefter förslag till
lag om understödsföreningar;

lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse; lag

om ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor den 4 juli

1910;

samt hemställde, att desamma måtte, jämlikt 87 § regeringsformen,
genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af
den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf Alve.

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2 Bäft.