Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 13 (Proposition 1909:13)

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 13.

N:o 13.

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om gemensamlietsfiske samt lag angående ändrad
lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske
den 27 juni 1896; gifven Stockholms slott den 31 december
1908.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om gemensamhetsfiske; samt

2:o) lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt
till fiske den 27 juni 1896.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (No 13.)

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Förslag

till

Lag

om gemensamhetsfiske.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där fiskevatten är oskift eller eljest tillhör två eller flere, må delägarna
i den ordning, denna lag angifver, besluta, att fisket i det vatten
skall vara gemensamhetsfiske. För beslutets giltighet erfordras fastställelse
af Konungens befallningshafvande.

Gemensamhetsfiske må, om delägarna enhälligt därom öfverenskomma,
nyttjas af delägarna i bolag. Delägarna må ock i nedan stadgad
ordning besluta, att fisket skall upplåtas på arrende. Varder ej så öfverenskommet
eller beslutadt, som nu är sagdt, skall fisket enligt fastställd
plan brukas af delägarna hvar för sig.

Ändå att gemensamhetsfiske inrättats, hafve delägare rätt att själf
och med sitt husfolk idka mete i honom tillkommande vatten. Såsom
mete är ej att anse fiske med ståndkrok, långref, utter, drag eller svirfvel,
ej heller slantning.

2 §•

För beslut om gemensamhetsfiskes inrättande erfordras, beträffande
fiskevatten, som är i sin helhet oskift, mer än hälften af samtliga delägares
jämlikt 17 § beräknade rösttal och, beträffande annat fiskevatten,
minst två tredjedelar af samma rösttal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

Där beslut, sålunda tillkommit samt Konungens befallningshafvande,
med hänsyn till fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena i
öfrigt, finner gemensamhetsfiske lämpligen böra inrättas, varde beslutet af
befallningshafvanden fastställdt.

3 §•

Gemensamhetsfiske skall, efter ty delägarna besluta, inrättas för visst
antal år, minst tio och högst tjugufem.

Hafva delägarna ej bestämt viss dag, från hvilken beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande skall äga tillämpning, eller infaller af dem i sådant
hänseende utsatt dag, innan Konungens befallningshafvandes beslut om
fastställelse vinner laga kraft, skall befallningshafvanden bestämma dagen.

4 §•

Skall gemensamhetsfiske nyttjas af delägarna i bolag, äge beträffande
delägarnas inbördes förhållande och ordnandet af deras gemensamma angelägenheter
denna lag ej tillämpning.

5 §•

För beslut, att gemensamhetsfiske skall upplåtas på arrende, erfordras
samma röstöfvervikt, som enligt 2 § erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande i det vatten, hvarom fråga är. Beslut om utarrendering
skall underställas Konungens befallningshafvande, som, där beslutet finnes
i laga ordning tillkommet, fastställer det till efterrättelse.

o o ''

6 §•

Sedan beslut fattats om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende,
vare beslut, att, med ändring af hvad sålunda bestämts, fisket skall enligt
fastställd plan brukas af delägarna hvar för sig, icke giltigt, där ej delägare
med mer än hälften af samtliga delägares rösttal förenat sig om
beslutet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

7 §•

Skall gemensamhetsfiske upplåtas på arrende, och vilja delägare,
som äga mer än hälften af samtliga delägares rösttal, öfvertaga arrendet,
hafve de rätt därtill, där de ställa betryggande säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande. Delägare, som på arrende innehaft gemensamhetsfisket,
men förverkat sin arrenderätt, vare förlustig rätten till arrendets
öfvertagande.

Vid utarrendering enligt denna § må arrendetiden ej mot någon
delägares bestridande sättas under tio år.

8 §•

Vilja delägare i gemensamhetsfiske jämlikt 7 § arrendera fisket, och
varder af dem afgifvet anbud beträffande arrendevillkor och säkerhet för
dessas fullgörande icke godkändt genom beslut af öfriga delägare, skall
frågan afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af dem,
som afgifvit anbud å arrendet, och en väljes af öfriga delägare samt de
sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse
skiljeman, eller kunna de utsedde icke förena sig om valet af den tredje,
äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet.

Mot skiljemännens beslut må talan ej föras. De delägare, som afgifvit
anbud å arrendet, äge dock, där beslutet gått dem emot, att inom
fjorton dagar från det beslutet tillställdes dem afstå från arrendets öfvertagande.

9 §•

Upphör någon, som jämlikt 7 § arrenderat gemensamhetsfiske, att
vara delägare i fisket, äge han, där ej arrendeaftalet annorlunda bestämmer,
i sitt ställe såsom arrendator sätta annan, som efter honom inträdt såsom
delägare i fisket. Aro arrendatorerna två eller flere, erfordras för arrendator
rätt att sålunda sätta annan i sitt ställe medgifvande af öfriga
arrendatorer, så framt ej annat aftalats.

10 §.

Öfvertages icke arrendet af delägare, på sätt i 7 § sägs, skall utarrenderingen,
där ej delägarna enhälligt öfverenskomma om annat för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

faringssätt, ske å offentlig auktion; och varde gjorda anbud pröfvade vid
auktionen eller å sammanträde, som vid auktionen utsättes att hållas sist
å tionde dagen därefter.

Menar någon delägare, att, med afseende å anbudens beskaffenhet
eller i öfrigt föreliggande förhållanden, anbud, som godkänts, icke bort
antagas, må han inom tjugu dagar från det anbudet godkändes klaga hos
Konungens befallningshafvande; och äge befallningshafvanden, där det
uppenbarligen finnes, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits,
förordna, att ny auktion skall hållas.

11 §•

1 mom. Behållen arrendeafgift skall fördelas efter delaktighet i
gemensamhetsfisket.

2 mom. År gemensamhetsfiske utarrenderadt till delägare, må de
vid erläggande af arrendeafgiften för fisket afdraga hvad å dem belöper
efter deras delaktighet i detsamma.

3 mom- Delaktigheten i gemensamhetsfiske bestämmes efter den
jämlikt 17 § för röstberäkning gällande grund.

12 §.

Skall gemensamhetsfiske brukas af delägarna hvar för sig enligt
fastställd plan, varde plan af dem antagen.

Dylik plan skall upptaga föreskrifter om beskaffenheten och antalet
af de fiskeredskap, som vid fisket må af hvarje delägare begagnas, äfvensom
stadganden, som möjliggöra tillsyn däröfver, att delägare icke använder
andra redskap eller flera sådana, än honom tillkommer. År fråga om
oskift fiskevatten, skall planen därjämte upptaga den ordning, i hvilken
de olika fiskeplatserna få af delägarna användas, och i öfrigt de föreskrifter,
som kunna vara erforderliga till förekommande af tvist. I planen må
jämväl införas bestämmelser om viss fredningstid för särskilda Åskslag
och om afsättande af fredningsområden äfvensom förbud mot fångande af
fisk under viss storlek. Där bestämmelse om fredningsområde icke af den
delägare, inom hvilkens fiskevatten fredningsområdet är beläget, godkännes
utan anspråk på ersättning för intrång, som genom bestämmelsen sker i
hans fiskerätt, vare samma bestämmelse icke gällande, innan honom beredts
sådan ersättning, eller för längre tid, än ersättningen må afse.

Ej må i plan någon tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten,
med mindre denne lämnat medgifvande därtill.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

13 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas angående storleken och beskaffenheten
af ersättning, hvarom i 12 § andra stycket förmäles, skall frågan
afgöras af tre ojäfvige skiljemän, hvilka hafva att fastställa ersättningen
till visst belopp i penningar eller varor att årligen förskottsvis utgå.
Bland skiljemännen skall en utses af den till ersättning berättigade och
en väljas af öfriga delägare, hvarefter de sålunda utsedde tillkalla den
tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde
ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen
i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att
draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan
inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och
skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att
iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Där hos Konungens
befallningshafvande ställes pant eller borgen för den ersättning, som, utöfver
hvad skiljemännen bestämt, kan varda fastställd, äge befallningshafvanden
förordna, att bestämmelse om fredningsområde må, ändå att
den till ersättning berättigade söker ändring i skiljemännens beslut, genast
träda i tillämpning mot erläggande tills vidare af ersättning enligt samma
beslut.

14 §.

Antagen plan för gemensamhetsfiskes brukande skall underställas
Konungens befallningshafvande, som har att tillse, huruvida planen i laga
ordning tillkommit samt öfverensstämmer med lag och författning, så ock,
där påminnelser i sådant hänseende blifvit af någon delägare gjorda, huruvida
planen kränker dennes enskilda rätt eller icke är för fiskets främjande
tjänlig.

År ej planen antagen vid förrättning, hvarom nedan förmäles, läte
Konungens befallningshafvande ofördröjligen, på sätt i 34 § om kungörande
af beslut sägs, tillkännagifva, att planen finnes hos Konungens befallningshafvande
tillgänglig för granskning, och att påminnelser i ärendet må
ingifvas till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som i
sistnämnda § är om besvärstid stadgadt.

Planen skall af Konungens befallningshafvande antingen oförändrad
fastställas eller ogillas. Där plan, som gäller fiskevatten, hvilket icke är

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

i sin helhet oskift, upptager bestämmelse om fredningsområde, skall beslut
om fastställelse af planen innehålla erinran, att, så framt samma bestämmelse
ej af vederbörande delägare godkännes utan anspråk på ersättning,
hvarom i 12 § andra stycket förmäles, bestämmelsen ej är gällande,
innan honom beredts sådan ersättning, eller för längre tid, än ersättningen
må afse. Vägras fastställelse af plan, skall skäl därför uppgifvas.

Fastställd plan skall, där den ej af Konungens befallningshafvande
jämlikt 31 § förklaras skola upphöra att gälla, lända till efterrättelse,
intill dess fastställelse meddelats å ny plan eller å beslut om fiskets upplåtande
på arrende.

15 §.

Där delägarna i gemensamhetsfiske äro flere än tre, så ock eljest
där någon delägare det yrkar, skola delägarna utse syssloman att, efter ty
i 18 § sägs, utsätta tid och ort för delägarnas sammanträden och utfärda
kallelse till sammanträde, uppbära och omhänderhafva samt, i den mån
det skall ske, fördela delägarna samfälldt tillkommande medel äfvensom
mottaga uppsägning och annat meddelande från arrendator af gemensamhetsfisket.

Varder syssloman ej af delägarna utsedd, där så skall ske, har
Konungens befallningshafvande att, på ansökan af delägare eller arrendator af
gemensamhetsfisket, utse syssloman. Delägare eller den, som enligt 19 §
äger föra hans talan, vare, där han af Konungens befallningshafvande utses
till syssloman, skyldig mottaga uppdraget utan rätt till arfvode för dess
utförande; äge dock att efter fem år afgå och vare sedermera ej skyldig
ånyo mottaga befattningen, förrän ytterligare fem år förflutit. Syssloman
kan genom delägarnas beslut entledigas, dock att af Konungens befallningshafvande
utsedd syssloman innehar befattningen, till dess hos befallningshafvanden
visats, att delägarna utsett annan syssloman och att denne åtagit
sig uppdraget.

16 §.

Delägarna i gemensamhetsfiske äga genom omröstning sig emellan
afgöra, förutom frågor om val samt andra ärenden, angående hvilka i
denna lag är särskildt stadgadt och beträffande hvilka enhällig öfverenskommelse
ej är föreskrifven, jämväl frågor, som röra förvaltningen af
gemensamma tillgångar, åtgärder till fiskets främjande eller förhållandet
mellan delägarna, å ena sidan, och arrendator af gemensamhetsfisket, å den
andra, så ock fråga om ansökan, hvarom stadgas i 14 § i lagen om rätt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

till fiske, eller om begagnande af tillstånd, som vunnits på grund af sådan
ansökan. Ej må genom beslut af delägarna tillskott i penningar, varor
eller arbete åläggas delägare, som ej biträdt beslutet, ej heller annorledes
än genom enhällig öfverenskommelse mer än hälften af influten arrendeafgift
anvisas till åtgärder för fiskets främjande.

Delägarnas beslutanderätt i fråga, för hvars afgörande viss röstöfvervikt
ej erfordras, må genom beslut af delägarna uppdragas åt syssloman,
hvarom i 15 § förmärs, eller annan af delägarna utsedd person.

17 §•

Vid omröstning hafve delägare rösträtt: där fiskevattnet är i sin
helhet oskift, efter sin andel däri, och i annat fall efter den beräkningsgrund,
om hvilken delägarna enhälligt öfverenskommit, eller, där sådan
öfverenskommelse ej träffats, efter det jämlikt 25 § genom uppskattning
och uträkning bestämda värdet å af kastningen af hans lott i fisket; dock
att vid omröstning i andra frågor än de i 2, 3, 5, 6 och 30 §§ omförmälda
icke för någon delägare må beräknas mer än en tredjedel af de i omröstningen
deltagandes sammanlagda rösttal. Där ej annat är för visst fall
stadgadt, galle den mening, som erhåller högsta rösttalet,. eller, vid lika
rösttal, den mening, hvarom de flesta röstande förenat sig. Aro äfven
efter sådan beräkning rösterna lika delade, afgöres val genom lottning,
men galle i annan fråga den mening, som biträdes af ordföranden vid
sammanträdet eller, där omröstning sker under förrättning, hvarom nedan
sägs, af förrättningsmannen.

Har delägare afgifvit anbud vid auktion enligt 10 §, må han ej
deltaga i pröfningen af de gjorda anbuden, och äge ej heller delägare,
som, ensam eller jämte andra, arrenderar gemensamhetsfiske, deltaga i afgörandet
af fråga om gemensamma medels användande till åtgärder för
fiskets främjande eller af annan fråga, däri han såsom arrendator kan vänta
nytta eller skada af delägarnas beslut.

18 §.

Huru delägarna skola kallas till sammanträde bestämmes, sedan dem
beredts tillfälle att yttra sig i ämnet, af Konungens befallningshafvande,
då beslut om gemensamhetsfiskes inrättande fastställes.

Om tid och ort för sammanträde bestämme delägarna. Syssloman
må ock, där sammanträde af honom finnes erforderligt, utlysa sammanträde.
Påfordras hos syssloman sammanträde för uppgifvet ändamål af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

delägare med minst en tiondedel af samtliga delägares rösttal, skall sammanträde
utlysas. Har syssloman ej senast fjorton dagar efter sådan
påfordran utlyst sammanträde att hållas inom fjorton dagar, har domaren
eller utmätningsmannen i orten att, på anmälan af delägare, ofördröjligen
utlysa sammanträde. Lag samma vare, där syssloman ej finnes och val
af syssloman skall ske.

Vid sammanträde föres ordet af den, som de närvarande därtill
utse. Protokoll skall vid sammanträde föras genom ordförandens försorg.

19 §.

Boställshafvare och arrendator^- af staten tillhörig, genom offentlig
myndighet utarrenderad fast egendom äga för af dem innehafda fiskevatten
föra talan i ämnen, hvarom i denna lag skils.

Enahanda rätt tillkommer arrendator af fast egendom, tillhörig
allmän inrättning, menighet eller enskild, eller af staten tillhörigt boställe,
som boställshafvaren utarrenderat; dock må sådan arrendator
icke utan ägarens eller boställshafvarens samtycke deltaga i beslut enligt
2, 3, 5, 6 eller 30 §, i pröfning af arrendeanbud, i beslut att åt syssloman
eller annan uppdraga dylik pröfning, i sådan öfverenskommelse
om visst förfaringssätt för utarrendering, hvarom i 10 § första stycket
sägs, eller i öfverenskommelse om grund för röstberäkning, ej heller jämlikt
7 § göra anspråk på gemensamhetsfiskes öfvertagande på arrende för
längre tid, än hans arrendeaftal afser, eller lämna medgifvande, hvarom i
12 § sista stycket förmäles.

Såväl ägare som boställshafvare och arrendator vare berättigad att
med laga verkan göra sådant bestridande, som i 7 § andra stycket afses,
och sådant yrkande, hvarom i 27 § första stycket sägs, att jämlikt 10 §
klaga öfver auktionsförrättning och jämlikt 13 § öfver skiljemäns beslut,
att ingifva påminnelser i de fall, där sådant enligt denna lag i allmänhet
medgitves, att jämlikt 21 § påkalla biträde af gode män vid förrättnings
företagande samt att åtala förseelse, hvarom i 36 § förmäles.

20 §.

Hvad delägarna beslutat i fråga, som enligt denna lag ankommer
på deras afgörande, så ock arrendeaftal, hvilket träffats i öfverensstämmelse
med denna lag, galle mot ny delägare.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1309. 1 Sami. 1 Afd. 7 Iläft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

21 §.

Uppstår fråga om inrättande af gemensamhetsfiske, och enas icke
samtliga delägare såväl om att gemensamhetsfiske skall inrättas som angående
tiden för dess bestånd, om sättet för fiskets nyttjande och plan
för fisket, där sådan skall följas, samt, där fiskevattnet ej år i sin helhet
oskift, om grunden för röstberäkningen, skall frågan företagas till pröfning
vid förrättning på stället i den ordning, nedan stadgas.

Till hållande af sådan förrättning förordne Konungens befallningshafvande,
efter ansökan af delägare, vederbörande statens fiskeritjänsteman
eller, vid förfall för honom, annan sakkunnig, som är af landtbruksstyrelsen
godkänd. I ansökan om förrättningsmans förordnande bör uppgifvas fiskevattnets
belägenhet och omfattning äfvensom, såvidt ske kan, de fastigheter,
saken angår, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist.

Vid uppskattning, som i 25 § omförmäles, skall förrättningsmannen,
om någon delägare det påkallar, biträdas af två för sakkunskap och pålitlighet
kände, med fiskeriförhållandena i orten förtrogne gode män, hvilka
utses af delägarna eller, där de icke om valet sämjas, af Konungens befallningshafvande
på anmälan af förrättningsmannen. Stanna förrättningsmannen
och gode männen i olika meningar, stånde vid hvad de flesta säga.

22 §.

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid
och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens
befallningshafvande, och läte befallningshafvanden kungörelse om förrättningen
införas i länskungörelserna samt minst fjorton dagar före förrättningen
ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, hvari fiskevattnet
är beläget, än äfven införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå fiskevatten, tillhörigt kronan eller allmän inrättning,
och är ej jämlikt 19 § första stycket boställshafvare eller arrendator
behörig att för det fiskevatten föra talan, värde ombud till bevakande af
kronans eller inrättningens rätt utsedt af Konungens befallningshafvande,
där sådant befallningshafvanden tillkommer, eller ock annan vederbörande
myndighet af befallningshafvanden särskild! underrättad så tidigt, att ombud
må kunna tillstädeskomma.

23 §.

Yppas vid förrättning giltig anledning till ovisshet, huruvida -fiskevatten
är skiftadt eller icke, eller angående rätta sträckningen af ägogräns

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

i vattnet, och kan ej enighet uppnås, skall förrättningen inställas och förrättningsmannen
om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande,
som förklarar frågan om gemensamhetsfiskes inrättande förfallen.

24 §.

Finner förrättningsmannen det för fiskets ändamålsenliga utöfvande
erforderligt, att gemensamhetsfiske, om hvars inrättande fråga är, omfattar
jämväl vatten, som icke afses i ansökningen, uppskjute han förrättningen
och göre om förhållandet anmälan hos Konungens befallningshafvande med
uppgift å detta vattens belägenhet och omfattning, de ytterligare fastigheter,
saken förmenas angå, samt ägarnas och innehafvarnas namn och
hemvist, hvarefter befallningshafvanden föranstaltar om kungörandet af ny
tid för förrättningen och tillkallande af allmänt ombud, på sätt i 22 § sägs.

25 §.

År fiskevatten, hvarom fråga är, ej i sin helhet oskift, och träffas
icke öfverenskommelse om grunden för röstheräkningen, skall uppskattning
verkställas af värdet å den årliga afkastning, som fisket i hvarje särskild
del af fiskevattnet, däri fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare
samfälldt, kan beräknas lämna vid sådan utöfning af fisket, att
fisktillgången icke förminskas. Där fiskerätt i viss del af fiskevattnet tillkommer
flera delägare samfälldt, skall för en hvar af dessa uträknas, huru
stor del af det uppskattade värdet å samfällighetens årliga afkastning å
honom belöper efter hans lott i samfälligheten.

26 §.

Förrättningsmannen hör föranstalta om fullständig utredning af alla
på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga
skriftligt utlåtande i saken.

I utlåtandet skall särskildt angifvas, huruvida förrättningsmannen
anser gemensamhetsfiske lämpligen böra inrättas i det vatten, hvarom fråga
är, samt det enligt hans åsikt lämpligaste sättet för fiskets nyttjande.
Anser förrättningsmannen fiskets brukande af delägarna hvar för sig enligt
fastställd plan kunna ifrågakomma, skall han uppgöra förslag till plan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

27 §.

Sedan utlåtande af förrättningsmannen afgifvits, anställes inför honom
omröstning angående frågan, huruvida gemensamhetsfiske skall inrättas, så
ock rörande de ämnen, öfver hvilka delägarna enligt 3, 5 och 12 §§ hafva
att besluta, och skall härvid, om någon delägare det yrkar, omröstning
rörande sistnämnda ämnen äga rum, innan frågan om gemensamhetsfiskes
inrättande företages till afgörande.

Ej vare delägare, som gjort ansökan om förrättningsmans förordnande,
förhindrad att rösta mot inrättandet af gemensamhetsfiske.

Förrättningen afslutas med tillkännagifvande, att den, som sådant
åstundar, må inom trettio dagar därefter till Konungens befallningshafvande
ingifva de påminnelser i ärendet, hvartill han kan finna sig befogad.
Sådana påminnelser må afse såväl frågan om gemensamhetsfiskes
inrättande och nyttjande som ock uppskattning och uträkning, hvarom i
25 § förmäles.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshafvande
insända det vid förrättningen förda protokoll jämte öfriga
saken angående handlingar.

28 §.

För förrättning, hvarom i 21 § sägs, utgår ersättning till förrättningsmannen
och gode män enligt hvad särskildt stadgas.

Ersättning, som ej af allmänna medel gäldas, jämte kostnad för
kungörande och annat, som för förrättningen är af nöden, skall af sökanden
genast förskjutas. Kommer gemensamhetsfiske till stånd, gäldas den ersättning
och kostnad af delägarna efter hvars och ens delaktighet i geinensamhetsfisket,
bestämd efter den jämlikt 17 § för röstberäkning gällande
grund; dock vare boställshafvare och arrendatorer, som i 19 § första
stycket afses, pliktiga gälda hvad af sådan ersättning och kostnad belöper
å fiskevatten, som af dem innehafvas.

29 §.

Hafva delägarna utan förutgången förrättning, hvarom i 21 § sägs,
fattat beslut om inrättande af gemensamhetsfiske, och är ej sådant fall för
handen, att förrättning enligt samma § bort hållas, läte Konungens
befallningshafvande, då handlingarna i ärendet inkommit, på sätt i 34 §

JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

om kungörande af beslut sägs, tillkännagifva, att handlingarna finnas hos
Konungens befallningshafvande tillgängliga, och att påminnelser i ärendet
må ingifvas till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som
i sistnämnda § är om besvärstid stadgadt; höre ock vederbörande statens
fiskeritjänsteman.

30 §.

Ändring af området för gemensamhetsfiske må ej ske, med mindre
beslut därom biträdes dels af delägare i det ursprungliga området, hvilka
äga minst två tredjedelar af delägarnas hela rösttal, dels ock af delägare
i det vatten, om hvars tilläggande eller afskiljande fråga är, med det
rösttal, som enligt 2 § erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande
i samma vatten. Beslut om sådan ändring skall underställas Konungens
befallningshafvande, som, där beslutet är i laga ordning tillkommet och
ändringen finnes lämpligen böra äga rum, fastställer beslutet till efterrättelse.

Om förfarandet härvid skall hvad i 21—29 §§ är stadgadt äga motsvarande
tillämpning, hvarvid iakttages, att, då fråga är om tillökning af
gemensamhetsfiskes område, hvad i 25 § stadgas om uppskattnings företagande
skall äga tillämpning jämväl med afseende på det ursprungliga
området, utan hänsyn till huruvida uppskattning beträffande detta område
förut skett, men att, då fråga allenast är om fiskevattens afskiljande,
förnyad uppskattning ej må företagas, med mindre Konungens befallningshafvande,
sedan delägarna beredts tillfälle att yttra sig och förrättningsmannen
blifvit hörd, finner nödigt att om uppskattnings företagande
förordna.

31 §.

Har gemensamhetsfiske under en sammanhängande tid af tre år icke
varit på arrende upplåtet, och har ej heller under den tid vare sig öfverenskommelse
om fiskets nyttjande i bolag eller fastställd plan för fiskets
brukande varit gällande, äge Konungens befallningshafvande, på ansökan
af delägare, förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet.

Där i följd af sjösänkning, naturhändelse eller annan omständighet
gemensamhetsfiske till gränser eller beskaffenhet undergått väsentlig förändring,
äge Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare, efter
omständigheterna antingen förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande
förfallet eller ock förordna om förrättning för uppskattning enligt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

25 § eller för uppgörande af förslag till ny plan för fiskets brukande;
och äge Konungens befallningshafvande, där icke i sammanhang med förrättning
för uppgörande af sådant förslag antages ny plan, som af befallningshafvanden
fastställes, förklara, att förut fastställd plan likväl skall
upphöra att gälla.

Ej må Konungens befallningshafvande förklara beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande förfallet, innan delägarna i enahanda ordning, som
i 29 § stadgas för där afsedt fall, erhållit tillfälle att i ärendet ingifva
påminnelser samt vederbörande statens fiskeritjänsteman blifvit i saken hörd.

32 §.

Har efter gemensamhetsfiskes inrättande fiskevatten, som däri ingår,
blifvit deladt, och erfordras för bestämmande af det å hvarje del belöpande
rösttal sådan uppskattning, som i 25 § omförmäles, äge Konungens befallningshafvande,
på ansökan af delägare i fiskevattnet, förordna om förrättning
för sådan uppskattning.

Har plan för gemensamhetsfiskes brukande blifvit fastställd, och finnes
till följd af fastighets delning erforderligt att vidtaga jämkningar i planen,
förordne därom Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare i
fastigheten. Innan ärendet företages till afgörande, skall i enahanda ordning,
som i 29 § stadgas för där afsedt fall, delägarna beredas tillfälle
att i ärendet ingifva påminnelser samt vederbörande statens fiskeritjänsteman
höras eller ock, där Konungens befallningshafvande pröfvar erforderligt,
förrättning på stället företagas.

33 §.

Med afseende på förrättning, som jämlikt 31 eller 32 § skall företagas,
galle i tillämpliga delar hvad i 21, 22 samt 25—28 §§ är stadgadt;
dock ankomme på Konungens befallningshafvande att förordna angående
slutliga gäldandet af ersättning och kostnad, som i 28 § afses.

34 §.

Beslut, som Konungens befallningshafvande jämlikt denna lag meddelar,
skall införas i länskungörelserna samt uppläsas i kyrkan i den eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

de socknar, hvari det i beslutet afsedda fiskevatten är beläget, äfvensom
införas i tidning inom orten.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut må talan fullföljas hos
Konungen genom besvär, hvilka skola till vederbörande statsdepartement
ingifvas före klockan tolf å sextionde dagen från den dag, då beslutet
upplästes i kyrkan, eller, där beslutet å olika dagar upplästs i särskilda
socknar, från den dag, det sist blef uppläst.

Beslut, hvarigenom plan för gemensamhetsfiskes brukande fastställts,
lände till efterrättelse utan hinder af förd klagan.

35 §.

Sträcker sig fiskevatten, om hvilket fråga är, genom två eller flera
län, höre ärendet under Konungens befallningshafvande i det län, där
största delen af fiskevattnet är belägen; dock att, sedaji viss befallningshafvande
meddelat förordnande för förrättningsman jämlikt 21 § eller ock,
utan att förrättning företagits, fastställt beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande, samme befallningshafvande städse skall fortfarande handlägga
ärenden angående gemensamhetsfisket.

36 §.

Den, som i följd af gemensamhetsfiskes inrättande allenast äger rätt
att meta i honom tillkommande vatten, men likväl därstädes idkar annat
slag af fiske, så ock den, som fiskar i strid mot fastställd plan, dömes,
där ej gärningen särskild! är belagd med straff, till böter från och med
fem till och med etthundra kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagd!, må ej, där den endast förnärmar
enskild persons rätt, åtalas af annan än delägare i gemensamhetsfisket eller
arrendator af det fiske.

37 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Den rätt, som tillkommer ägare af sådant fiske, hvarmed äganderätt
till grunden ej är förenad och hvilket afser fångst af allenast visst eller
vissa Åskslag, beröres ej af gemensamhetsfiskes inrättande.

Har före denna lags trädande i kraft fiskevatten utarrenderats, antingen
särskilt för sig eller under sådana villkor, att aftalet uppenbarligen
afser hufvudsakligast fiskerätten, och inrättas gemensamhetsfiske, hvilket
omfattar jämväl det sålunda utarrenderade fiskevattnet, vare arrendatorns
godkännande erforderligt för giltigheten af beslut att upplåta gemensamhetsfisket
på arrende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896.

Härigenom förordnas, att 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till
fiske den 27 juni 1896 skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som däri äga del, bruka efter ty de kunna
sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan förfång
för någon af dera må nyttjas. Fiskebyggnad hafve ock en hvar lof att
uppföra allt efter som han äger del i samfälligheten och lägenhet därtill
finnes. År ej lägenhet för hvarje delägare att uppföra särskild fiskebyggnad,
bjude den, som vill bygga, de öfrige att deltaga; vilja de ej,
och pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan skada för dem, bestämme
rätten, på hvad sätt, villkor och tid byggnaden må uppföras och nyttjas.

I oskift fiskevatten må ej en delägare utan de fleste öfriges samtycke
upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.

Hvad i denna § är stadgadt skall ej äga tillämpning beträffande
fiskevatten, som utgör gemensamhetsfiske eller ingår i sådant fiske.

13 §.

Om gemensamhetsfiske så ock om lapparnas rätt till fiske i vissa
delar af riket galle hvad särskildt är stadgadt.

Bill. till Iliksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 ljuft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må
ej utsättas i kungsådra.

I älf, ström, å eller sund, där kungsådra ej finnes, men fisken har
sitt dref, skall en sjättedel af bredden i djupaste vattnet lämnas fri från
redskap, hvarom nyss är sagdt, där ej Konungens befallningshafvande efter
rättägandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens användande.
År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, lände
jämväl till efterrättelse hvad därom är särskildt stadgadt.

Har vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, gemenskap med annat
vatten endast genom sådant sund, tillflöde eller aflopp, där kungsådra ej
finnes, må Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägarna i gemensamhetsfisket,
efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifva delägarna
lof att afstånga samma sund, tillflöde eller aflopp medelst anordning, som
hindrar fisken att framgå, dock att, där fråga är om anordning, som kan
förorsaka uppdämning, hvad om fiskebyggnad för ty fall är stadgadt
jämväl skall lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 11 oktober 1907.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anhöll chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet
att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning inom justitiedepartementet
utarbetade förslag till

l:o) lag om föreningsfisken och

2:o) lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt
till fiske den 27 juni 1896.

Sedan nämnda lagförslag blifvit upplästa, yttrade föredragande departementschefen
:

»De nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda förslagen grunda sig
väsentligen på ett inom jordbruksdepartementet af särskilda kommitterade afgifvet
betänkande med förslag till lag om fiskeriområden och till lag angående
ändrad lydelse af 10 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896,
hvilket betänkande blifvit till trycket befordradt. Sedan genom nådig
remiss den 22 juni 1907 utlåtanden öfver berörda förslag infordrats från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

landtbruksstyrelsen samt Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande,
hvilka hade att inhämta yttranden af hushållningssällskapens förvaltningsutskott
och att lämna allmänheten tillfälle att yttra sig i ämnet, blef förslaget
till lag om fiskeriområden inom justitiedepartementet och jordbruksdepartementet
underkastadt en omarbetning, hvarefter genom nådig remiss
den 16 augusti 1907 landtbruksstyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anbefallts att vid afgifvande af de förut infordrade utlåtandena
taga hänsyn äfven till det sålunda omarbetade förslaget. Med
fästadt afseende å innehållet i de på grund af nämnda remisser till Kungl.
Maj:t inkomna utlåtanden hafva förslagen därefter inom justitiedepartementet
undergått ytterligare revision.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för innehållet
i de remitterade förslagen och de afgifna utlåtandena samt anförde vidare:

»Den lagstiftning, som nu ifrågasättes, afser dels att möjliggöra för
delägare i oskift fiskevatten att utan anlitande af domstols åtgärd ordna
fiskets nyttjande i öfverensstämmelse med fordringarna å en förståndig
hushållning, dels ock att under vissa förhållanden åstadkomma en liknande
reglering jämväl för en sjö, ett vattendrag eller eljest ett vattenområde,
som af naturen utgör en enhet, men däri flera personer äga olika, till läget
bestämda delar, och beträffande hvilket en ändamålsenlig fiskevård enligt
nu gällande lag icke kan komma till stånd, utan att samtliga de personer,
som äga andelar af området, därom enas.

Till grund för denna lagstiftning synes i det väsentligaste kunna
läggas de principer, hvarå kommitterades förslag äro byggda, och jag
kan i afseende på dessa principer inskränka mig till att hänvisa till
kommitterades betänkande. De omarbetningar, som kommitterades förslag
undergått, hafva i allmänhet afsett att åt förslagen gifva större öfverskådlighet
och tydlighet, men i några fall hafva ändringar af saklig innebörd
synts böra vidtagas.

Jag anhåller nu i underdånighet att få redogöra för de hufvudsakliga
skiljaktigheterna mellan kommitterades förslag och de af mig för
Eders Kungl. Maj:t framlagda äfvensom för de skäl, hvilka föranledt de
vidtagna ändringarna, därvid jag till en början beträffande förslaget till
lag om föreningsfisken har att anföra följande.

Kommitterade hafva till betecknande af fiskevatten, hvarom förordnande
enligt 1 § meddelats, användt uttrycket fiskeriområde. Då emellertid
i 11 och 13 §§ af fiskeristadgan den 17 oktober 1900 förekommer
uttrycket ''fiskeområde’, och dessa båda, hvarandra mycket liknande ord
skulle få en i lagtekniskt afseende väsentligen olika betydelse, har det
synts önskvärdt att för det ifrågasatta nya rättsliga begreppet finna en

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

annan benämning, helst sådan, som i någon mån angåfve, att de enskilda
delägarna trädt i visst förhållande till hvarandra beträffande fiskets utöfvande.
Uttrycket ’föreningsfiske’ torde kunna här användas.

Enligt kommitterades förslag skulle Konungens befallningshafvande
icke i fråga om oskift fiskevatten äga att pröfva, huruvida förordnande
enligt 1 § lämpligen borde meddelas, utan skulle förordnande alltid utfärdas,
då det påkallades af delägare med viss pluralitet. Detta synes
kunna föranleda olägenheter. Därest vederbörande domstol på grund af
stadgandet i 10 § i lagen om rätt till fiskeden 27 juni 1896 gifvit bestämmelser
angående ett oskift fiskevattens nyttjande, h vilka bestämmelser på
ett fullt tillfredsställande sätt ordnat förhållandena mellan de särskilda delägarna,
vore det föga lämpligt att tillerkänna några delägare ovillkorlig
rätt att mot de öfrigas bestridande genomdrifva bildandet af föreningsfiske.
I det nu framlagda förslaget har därför stadgats rätt för Konungens befallningshafvande
att i alla förekommande fall pröfva, huruvida med afseende å
fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena i öfrigt begärdt
förordnande bör meddelas.

Då utarrendering af fisket skall ske, men arrendet icke öfvertages
af delägare på grund af den dem tillerkända företrädesrätt, utan arrendeaftal
måste i annan ordning träffas, torde samtliga delägares rätt bäst
skyddas genom bestämmelse, dels att utarrenderingen skall ske å offentlig
auktion, om icke alla enas angående annat förfaringssätt, dels att en hvar
rättsägare, som anser delägarnas gemensamma bästa icke vara vid auktionen
iakttaget, må föra talan om auktionens upphäfvande. Meddelas dylik
bestämmelse, lärer det knappast vara erforderligt att, såsom kommitterade
för vissa händelser föreslagit, syssloman ovillkorligen skola utses, om
någon delägare yrkar därpå, utan lärer det kunna för hvarje fall ankomma
på delägarnas beslut, huruvida syssloman böra antagas eller ej.

För det fall, att beslut om fiskets nyttjande genom anställd fiskare
eller om dess utarrenderande ej kommer till stånd, skall fisket bedrifvas
af delägarna själfva enligt gemensam plan, som af dem antages och af
Konungens befallningshafvande fastställes efter pröfning, bland annat, huruvida
den tillkommit i behörig ordning. Då sålunda det beslut, hvarigenom
plan antagits, underställes befallningshafvandens pröfning, torde det icke
vara behöfligt att, såsom kommitterade föreslagit, stadga särskild underställning
af beslutet, att fisket skall bedrifvas enligt plan. A andra
sidan torde Konungens befallningshafvande böra tilläggas befogenhet att,
då yrkande därom framställes, pröfva jämväl, huruvida den antagna planen är
tjänlig för fiskets främjande. Fall kunna nämligen tänkas, då genom
delägarnas beslut antagen plan uppenbarligen vore oförenlig med en god

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

hushållning med fisket, såsom exempelvis om pluraliteten bland delägarna
i ett föreningsfiske, beträffande hvilket vederbörande fiskeritjänsteman ansett
visst mindre antal angifva fiskeredskap böra användas, i planen upptoge
ett mångdubbelt större antal af samma redskap. Vidare synes sättet
för klagan öfver plans antagande böra så ordnas, att plan icke fastställes,
innan delägarna beredts tid att anföra påminnelser mot densamma, samt
att beträffande fastställd plan klagan får föras allenast i samma ordning
och inom samma tid, som stadgas för fullföljd af talan mot beslut,
hvilket Konungens befallningshafvande eljest enligt den ifrågasatta lagen
meddelar.

Det af kommitterade föreslagna förbudet för delägare i oskift fiskevatten
att upplåta honom enligt fastställd plan tillkommande fiskerätt åt
någon, som icke är delägare, synes mig knappast äga tillräcklig grund. Då
fiske i enlighet med planen ej kan kränka de öfriga delägarnas rätt, lärer
det icke i vidare mån kunna vara af betydelse för dem, om fisket i visst
fall bedrifves af en person eller en annan.

För den händelse fisket skall brukas af delägarna själfva enligt gemensam
plan, skulle Konungens befallningshafvande, enligt kommitterades förslag,
äga att på framställning af delägare meddela förbud mot fiske intill dess plan
fastställts. Sådant förbud skulle dock, såsom i kommitterades motiv framhållits,
ej inverka på den enligt 1 § delägare förbehållna rätt att själf och med sitt
husfolk idka mete. Däremot saknar kommittéförslaget särskild bestämmelse
för de fall, att delägarna, då fisket skall brukas genom anställd fiskare eller
ock utarrenderas, icke i tid antaga fiskare eller ombesörja utarrenderingen,
eller att frågan om sättet för föreningsfiskes nyttjande är att anse såsom
oafgjord ännu någon tid efter det förordnandet om föreningsfiske trädt i
tillämpning. Det synes lämpligt att i lagen för alla nu nämnda fall uttryckligen
föreskrifva, att intill dess erforderliga åtgärder för föreningsfiskes
brukande på något af de i 1 § angifna sätt blifvit vidtagna, fisket
ej får nyttjas annorledes än till mete efter ty i samma paragraf sägs.

Vidkommande sättet för röstberäkningen vid fattande af beslut i de uti
den ifrågasatta lagen angifna ämnen skiljer sig det nu framlagda förslaget
från det af kommitterade uppgjorda, såvidt angår ett oskiftadt område
af ett eljest mellan flera personer deladt fiskevatten. Det har ansetts rättvist,
att äfven delägare i dylikt oskift fiskevatten tillerkännes själfständig
rösträtt, som, därest ej enighet träffas angående annat beräkningssätt,
bestämmes sålunda, att det uppskattade värdet å det samfällda fisket fördelas
mellan lotterna däri.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 13.

Enligt de remitterade förslagen skulle arrendator af egendom, tillhörig
annan än staten, äga att för af honom innehafdt fiskevatten föra
talan i de ämnen, hvarom i den föreslagna lagen skils, allenast med den
begränsning, att han ej finge utan ägarens samtycke söka förordnande
enligt 1 § eller rösta för fullföljd af dylik ansökan. Att lämna arrendatorn
dylik vidsträckt rätt har synts mig innebära väl långt gående inskränkning
af ägarens befogenhet, och jag har ansett arrendatorns rösträtt
böra vara beroende af ägarens samtycke i ytterligare några fall, särskilt
i frågor om sättet för föreningsfiskes nyttjande.

Hvad angår förfarandet vid förordnandes åvägabringande lärer det
böra föreskrifvas, att förrättning på stället skall hållas, förutom i de fall
kommitterade föreslagit, jämväl då samtliga rättsägare icke äro ense om
den tid, för hvilken förordnande skall begäras, och om plan för fisket, där
sådan skall uppgöras. När enighet i nämnda hänseenden ej föreligger,
torde i alla händelser erfordras sammanträde med delägarna inför opartisk
och sakkunnig person, som kan leda förhandlingarna samt öfver dem föra
protokoll. Vidare synes behörighet att hålla förrättning lämpligen böra
tillerkännas, förutom vederbörande statens fiskeritjänsteinan, jämväl annan
sakkunnig person, som af landtbruksstyrelsen godkännes. Statens fiskeritjänstemän
äro nämligen, såsom ock af landtbruksstyrelsen i dess utlåtande
framhållits, för närvarande icke så många, att samtliga ifrågakommande
förrättningar kunna antagas blifva af dem handlagda utan mera afsevärdt
uppskof.

Beträffande omröstningarna vid förrättning bör hvarje delägare kunna
fordra, att till en början afgöres, på hvad sätt fisket skall nyttjas, hvilka
bestämmelser skola upptagas i plan för fiskets begagnande, med flera frågor
om den närmare regleringen af delägarnas inbördes förhållanden, och
att först därefter beslut fattas rörande fullföljd af ansökningen om förordnande.
Att delägare sålunda före omröstningen i sistnämnda fråga kan
blifva i tillfälle att bedöma, hvad ett bifall till ansökningen verkligen innebär,
synes desto angelägnare, som det röstvärde, hvaröfver han förfogar
vid beslut om ansökningens fullföljd, kan vara väsentligen reduceradt vid
omröstningar i åtskilliga öfriga ämnen.

Rörande förslaget till lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer
i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 har det synts mig lämpligast,
att hänvisning till den ifrågasatta nya lagstiftningen införes i 13 §
i stället för, såsom kommitterade föreslagit, i 10 §, hvilken afser allenast
fiske i oskift vatten.»

Föredragande departementschefen hemställde härefter i underdånighet,
att öfver de nu framlagda två lagförslagen, af den lydelse bilagorna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

A och B vid detta protokoll utvisa, högsta domstolens utlåtande måtte,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Bil. A.

Förslag

till

LAG

om föreningsfisken.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där fiskevatten är oskift eller eljest tillhör två eller flere, äge
Konungens befallningshafvande i de fall, denna lag angifver, förordna,
att fisket i det vatten skall vara föreningsfiske.

Föreningsfiske skall, efter ty delägarna i nedan stadgade ordning
därom besluta, antingen nyttjas för gemensam räkning genom af delägarna
anställd fiskare eller upplåtas på arrende eller brukas af delägarna själfva
enligt fastställd plan; dock hafve delägare, hvilken ej uttryckligen därifrån
afstått, rätt att själf och med sitt husfolk idka mete i det vatten, hans
äganderätt afser.

2 §•

Förordnande enligt 1 § meddelas, då Konungens befallningshafvande
med afseende å fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena
i öfrigt finner det lämpligen böra ske och förordnande påkallas,
beträffande fiskevatten, som är i sin helhet oskift, af delägare med mer
än hälften af hela det jämlikt 11 § beräknade rösttalet för fiskevattnet
och i fråga om annat vatten af delägare med minst två tredjedelar af
samma rösttal.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Håft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

3 §•

Förordnande skall afse visst antal år, minst tio och högst femtio.
I öfrigt må delägarna besluta angående tiden för förordnandet, med iakttagande,
att den tid ej mot någon rättsägares bestridande må sättas öfver
tjugufem år.

Då förordnande meddelas, utsätte Konungens befallningshafvande
viss dag, från hvilken det skall äga tillämpning.

4 §.

1. Beslut, att föreningsfiske skall nyttjas för gemensam räkning
genom af delägarna anställd fiskare, vare ej giltigt, med mindre samtliga
delägare därom äro ense.

För giltigheten af beslut, att fisket skall upplåtas på arrende, erfordras
samma röstöfvervikt, som enligt 2 § erfordras för meddelande af
förordnande angående det fiskevatten, hvarom fråga är.

Beslut, hvarom nu är sagdt, underställes Konungens befallningshafvande,
som, där beslutet finnes i laga ordning tillkommet, fastställer
det till efterrättelse.

2. Kommer ej beslut enligt 1 mom. till stånd, skall föreningsfiske
nyttjas af delägarna själfva enligt fastställd plan.

3. Är ej fiskare anställd för föreningsfiskes nyttjande, och är ej
heller fisket utarrenderadt eller plan för dess brukande fastställd, må fisket
ej nyttjas annorledes än till mete efter ty i 1 § sägs.

5 §•

Skall föreningsfiske upplåtas på arrende, och vilja delägare, som äga
mer än hälften af samtliga delägares rösttal, gemensamt arrendera fisket,
hafve de rätt därtill. Kan öfverenskommelse om arrendevillkoren ej träffas,
skola de bestämmas af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af
dem, som skola öfvertaga arrendet, och en af öfriga delägare samt de sålunda
utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse
skiljeman, eller kunna de utsedde icke förena sig om valet af den tredje,
äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Mot
skiljemännens beslut må talan ej föras.

Ej må mot någon rättsägares bestridande arrendetiden af skiljemännen
sättas under tio eller öfver tjugufem år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

6 §•

öfvertages icke arrendet af delägare, på sätt i 5 § sägs, skall utarrenderingen,
där ej delägarna enas om annat förfaringssätt, ske å offentlig
auktion; och varde gjorda anbud pröfvade vid auktionen.

Menar någon rättsägare, att, med afseende å anbudens beskaffenhet
eller i öfrigt föreliggande förhållanden, det anbud, som godkänts, icke bort
antagas, må han inom trettio dagar efter auktionen klaga hos Konungens
befallningshafvande; och äge befallningshafvanden, där det uppenbarligen
finnes, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits, förordna, att
ny auktion skall hållas.

7 §•

Nyttjas föreningsfiske för gemensam räkning genom af delägarna
anställd fiskare eller är det utarrenderadt till annan än delägare, må delägarna
besluta, att högst,, hälften af årliga behållningen å fisket eller af
arrendeafgälden skall användas till åtgärder för fiskets främjande.

Afkomst, som icke varder använd på sätt nu är medgifvet, skall
fördelas mellan delägarna efter deras delaktighet i föreningsfisket.

8 §•

Skall föreningsfiske brukas af delägarna själfva enligt fastställd plan,
varde plan af dem uppgjord.

Dylik plan skall upptaga föreskrifter om beskaffenheten och antalet
af de fiskeredskap, som vid fisket må begagnas, och huru tillsyn
skall hållas däröfver, att delägare icke använder andra redskap eller
flera sådana, än honom tillkommer. Är fråga om oskift fiskevatten, skall
planen därjämte upptaga den ordning, i hvilken de olika fiskeplatserna få
af delägarna användas, och i öfrigt de föreskrifter, som kunna vara erforderliga
till förekommande af tvist. Där så nödigt finnes, må jämväl i
planen införas bestämmelser om viss frcdningstid för särskilda Åskslag och
om afsättande af fredningsområden äfvensom förbud mot fångande af fisk
under viss storlek. Bestämmelse om fredningsområde, som ej godkännes
af den delägare, inom hvilkens fiskevatten fredningsområdet är beläget,
vare dock icke gällande, innan honom beredts ersättning för intrång, som
genom bestämmelsen sker i hans fiskerätt, eller för längre tid, än ersättningen
må afse. Kan ej öfverenskommelse träffas i ersättningsfrågan,
skall denna afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af den

28 Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 13.

till ersättning berättigade och en af de öfriga delägarna samt de sålunda
utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,
eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge
domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Mot skiljemännens
beslut må talan ej föras.

Ej må i plan någon tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten
med mindre denne lämnat medgifvande därtill.

9 §•

Beslut, hvarigenom plan för fiskes bedrifvande af delägarna antagits,
skall underställas pröfning af Konungens befallningshafvande, som
har att tillse, huruvida planen i laga ordning tillkommit och öfverensstämmer
med lag och författning, så ock, där påminnelser i sådant hänseende
blifvit af någon rättsägare gjorda, huruvida planen kränker dennes
enskilda rätt eller icke är för fiskets främjande tjänlig.

År ej planen antagen vid förrättning, hvarom i 14 § sägs, läte Konungens
befallningshafvande ofördröjligen, på sått i 24 § om kungörande
af beslut sägs, tillkännagifva, att planen linnés hos Konungens befallningshafvande
tillgänglig för granskning, och att påminnelser i ärendet må ingifvas
till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som i sagda
§ är om besvärstid stadgadt.

När ärendet kommit i skick att afgöras, meddele Konungens befallningshafvande
sitt beslut; och skall planen antingen oförändrad fastställas
eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgifvas.

10 §.

Delägarna må åt syssloman, en eller flere, uppdraga utarrendering
af föreningsfiske så ock ombesörjandet af andra gemensamma angelägenheter
till den omfattning, delägarna bestämma.

11 §•

Vid omröstning i frågor, hvarom i denna lag skils, hafve delägare
rösträtt: där fiskevattnet är i sin helhet oskift, efter sin andel däri, och i
annat fall efter den beräkningsgrund, samtliga rättsägare sig emellan öfverenskoinmit,
eller, där sådan öfverenskommelse ej träffats, efter det vid
uppskattning, på sätt i 17 § sägs, bestämda värdet å afkastningen af hans
lott i fisket; dock att vid val och vid omröstning angående de i 7, 8 och 10 §§

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

omförmälda frågor ingen må rösta för mera än en tredjedel af de i omröstningen
deltagandes sammanlagda rösttal. Där ej annat är för visst
fall stadgadt, galle den mening, som erhåller högsta rösttalet, eller, vid
lika rösttal, den mening, hvarom de flesta röstande förenat sig.

Den för röstberäkning gällande grund vare ock bestämmande för
delägarnas delaktighet i föreningsfiske.

Huru delägarna i föreningsfiske skola kallas till sammankomst bestämmes,
sedan de yttrat sig i ämnet, af Konungens befallningshafvande
vid meddelande af förordnande enligt 1 §. Vid sammankomst skall protokoll
föras.

12 §.

Boställshafvare och arrendatorer af staten tillhörig, genom offentlig
myndighet utarrenderad fast egendom äga för af dem innehafda fiskevatten
föra talan i ämnen, hvarom i denna lag skils. Enahanda rätt tillkommer
arrendator af egendom, tillhörig menighet eller enskild; dock må han icke
utan ägarens samtycke göra ansökan om förordnande enligt 1 § eller
lämna medgifvande, hvarom i 8 § förmäles, ej heller deltaga i beslut om
fullföljd af sådan ansökan, om föreningsfiskes brukande annorledes än af
delägarna själfva eller om arrendevillkors bestämmande.

13 §.

Hvad delägarna beslutat i fråga, som enligt denna lag ankommer på
deras afgörande, så ock i behörig ordning träffadt arrendeaftal rörande
föreningsfiske galle mot ny delägare.

Sedan Konungens befallningshafvande fastställt beslut, som i 4 §
1 mom. sägs, eller plan för föreningsfiskes nyttjande, skall hvad sålunda
blifvit fastställdt lända till efterrättelse, intill dess fastställelse ånyo meddelats
å sådant beslut eller sådan plan. Ej må till ändring af sättet för
föreningsfiskes nyttjande plan därför fastställas, med mindre den antagits
af delägare, hvilka äga minst hälften af samtliga delägares rösttal.

14 §.

Uti ansökan om förordnande enligt 1 § hör uppgifvas fiskevattnets
belägenhet och omfattning äfvensom, såvidt ske kan, de fastigheter, saken
angår, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist.

Där icke förordnande påkallas af samtliga rättsägare och de alla äro
ense om tiden för förordnandet, om sättet för fiskets utöfvande, om plan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

för fisket, där sådan skall följas, och, där fiskevattnet ej är i sin helhet
oskift, om grunden för röstberäkningen, skall frågan företagas till pröfning
vid förrättning på stället i den ordning, nedan stadgas.

Till hållande af dylik förrättning förordne Konungens befallningshafvande
vederbörande statens fiskeritjänsteman eller ock annan sakkunnig,
som af landtbruksstyrelsen godkännes.

Vid uppskattning, som i 17 § omförmäles, skall förrättningsmannen,
om någon rättsägare det yrkar, biträdas af två för sakkunskap och pålitlighet
kände, med fiskeriförhållandena i orten förtrogne gode män, hvilka
utses af delägarna eller, där de icke om valet sämjas, af Konungens befallningshafvande
på anmälan af förrättningsmannen. Stanna förrättningsmannen
och gode männen i olika meningar, stånde vid hvad de flesta säga.

15 §.

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid
och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens befallningshafvande,
som läte kungörelse om förrättningen införas i länskungörelserna
samt minst fjorton dagar före förrättningen ej mindre uppläsas
i kyrkan i den eller de socknar, hvari fiskevattnet är beläget, än
äfven införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå kronan eller allmän inrättning, varde till bevakande
af kronans eller inrättningens rätt ombud utsedt af Konungens befallningshafvande,
där sådant Konungens befallningshafvande tillkommer,
eller ock annan vederbörande myndighet af Konungens befallningshafvande
särskildt underrättad så tidigt, att ombud må kunna tillstädeskomma.

16 §•

Finner förrättningsmannen det vara för fiskets ändamålsenliga utöfvande
erforderligt, att förordnande om föreningsfiske omfattar jämväl
vatten, som icke i ansökningen afses, uppskjute han förrättningen och
göre därom anmälan hos Konungens befallningshafvande med uppgift å
detta vattens belägenhet och omfattning, de ytterligare fastigheter, saken
förmenas angå, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist, hvarefter
Konungens befallningshafvande föranstaltar om kungörandet af ny tid
för förrättningen och tillkallande af allmänt ombud, på sätt i 15 § sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

17 §.

År fiskevatten, hvarom fråga är, ej i sin helhet oskift och träffas
icke öfverenskommelse om grunden för röstberäkningen, skall uppskattning
verkställas af värdet å den årliga afkastning, som fisket i hvarje särskild
del af fiskevattnet, däri fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare
samfälldt, kan beräknas lämna vid sådan utöfning af fisket, att fisktillgången
icke förminskas. Värdet å af kastningen af samfälldt fiske skall
fördelas mellan lotterna i samfälligheten efter deras storlek.

18 §.

Förrättningsmannen bör föranstalta om fullständig utredning af alla
på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga
skriftligt utlåtande i saken.

0 t

1 utlåtandet skall särskildt angifvas, huruvida förrättningsmannen
anser förordnande om föreningsfiske lämpligen böra meddelas rörande det
fiskevatten, hvarom fråga är, samt det enligt hans åsikt lämpligaste sättet
för fiskets nyttjande.

Anser förrättningsmannen fisket lämpligen kunna brukas af delägarna
själfva enligt fastställd plan, bör han, om någon delägare det yrkar, uppgöra
förslag till plan.

19 §.

Sedan utlåtande af förrättningsmannen afgifvits, anställes inför honom,
i den mån det påkallas, omröstning rörande de ämnen, öfver hvilka delägarna
enligt 3, 4, 7, 8 och 10 §§ hafva att besluta, och därefter angående
frågan, huruvida ansökningen om förordnande enligt 1 § skall fullföljas.
Förrättningen afslutas med tillkännagifvande, att den, som sådant åstunda!-,
må inom trettio dagar därefter till Konungens befallningshafvande ingifva
de påminnelser i ärendet, hvartill han enligt 9 § eller eljest kan finna sig
befogad.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshafvande
insända det vid förrättningen förda protokoll jämte öfriga
saken angående handlingar.

o O

20 §.

När förrättningsprotokoll och öfriga handlingar inkommit till Konungens
befallningshafvande samt den i 19 § stadgade tid för påminnel -

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

sers afgifvande gått till ända, meddele Konungens befallningshafvande
beslut i ärendet.

Ej må, ändå att ansökning om förordnande enligt 1 § är gjord med
den röstöfvervikt, som i 2 § sägs, förordnande meddelas, med mindre
beslut om fullföljd af ansökningen blifvit med samma röstöfvervikt fattadt
vid förrättningen.

21 §.

För förrättning, hvarom i 14 § sägs, utgår ersättning till förrättningsmannen
och gode män enligt hvad särskildt är stadgadt.

Ersättning, som ej af allmänna medel gäldas, jämte kostnad för
kungörande och annat, som för förrättningen är af nöden, skall af sökanden
genast förskjutas. Varder i anledning af ansökningen förordnande
meddeladt, gäldas den ersättning och kostnad af delägarna i föreningsfisket
efter hvars och jens delaktighet däri.

22 §.

Sökes förordnande enligt 1 §, och är ej sådant fall för handen, att
förrättning enligt 14 § skall hållas, hafve Konungens befallningshafvande
att i ärendet höra vederbörande statens fiskeritjänsteinan.

23 §.

Uppstår fråga om ändring af området för föreningsfiske, må förordnande
om sådan ändring meddelas, där det påkallas såväl af delägare i det
ursprungliga området, hvilka äga minst två tredjedelar af delägarnas hela
rösttal, som ock af delägare i det vatten, om hvars tilläggande eller afskiljande
fråga är, med det rösttal, som enligt 2 § erfordras för meddelande
af förordnande beträffande samma vatten, samt därjämte Konungens befallningshafvande
finner sådan ändring lämpligen böra ske.

Om förfarandet härvid skall hvad i 14—22 §§ är stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

Varder förordnande, som nu är sagdt, meddeladt, skall för det ursprungliga
området gällande beslut angående sättet för fiskets nyttjande
tillämpas beträffande det område, förordnandet afser, intill dess ändring
sker på sätt i 13 § är stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

24 §.

Beslut, som Konungens befallningshafvande jämlikt denna lag meddelar,
skall införas i länskungörelserna samt uppläsas i kyrkan i den eller
de socknar, hvari det i beslutet afsedda fiskevatten är beläget, äfvensom
införas i tidning inom orten.

Beslut, hvarigenom plan för föreningsfiskes nyttjande fastställts,
lände till efterrättelse oberoende af däröfver förd klagan.

25 §.

Sträcker sig fiskevatten, om hvilket fråga är, genom två eller flera
län, höre ärendet under Konungens befallningshafvande i det län, där
största delen af fiskevattnet är belägen.

26 §.

Deri, som bryter mot hvad i 4 § 3 mom. är stadgadt eller idkar
fiske i strid mot fastställd plan, dömes, där ej gärningen särskildt är belagd
med straff, till böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagdt, må ej, där den endast förnärmar
enskild persons rätt, åtalas af annan än målsägande.

27 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

28 §.

Den rätt, som tillkommer ägare af sådant fiske, hvarmed äganderätt
till grunden ej är förenad och som afser fångst af allenast visst

eller vissa Åskslag, beröres ej af förordnande om föreningsfiske.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 7 Käft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 13.

Denna lag träder i kraft den

Har före denna lags utfärdande fiskevatten utarrenderats, antingen
särskildt för sig eller under sådana villkor, att aftalet uppenbarligen
afser hufvudsakligast fiskerätten, och meddelas förordnande enligt 1 §
af denna lag, hvilket omfattar jämväl det sålunda utarrenderade fiskevattnet,
skall beslut om fiskets utöfvande annorledes än af de fiskeberättigade
själfva enligt fastställd plan icke äga giltighet, med mindre
det godkännes af arrendator^

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Bit. B

Förslåg

till

LAG

angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896.

Härigenom förordnas, att 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske
den 27 juni 1896 skola erhålla följande ändrade lydelse:

'' 13 §•

Om bildandet af föreningsfisken och om deras nyttjande så ock om
lapparnas rätt till fiske i vissa delar af riket galle hvad särskild! är stadgadt.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må
ej utsättas i kongsådra.

I älf, ström, å eller sund, där kongsådra ej finnes, men fisken har
sitt dref, skall en sjättedel af bredden i djupaste vattnet lämnas fri från
redskap, hvarom nyss är sagdt, där ej Konungens befallningshafvande
efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens
användande. År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka
uppdämning, lände jämväl till efterrättelse hvad därom är särskild! stadgadt.

Har vatten, däri fisket är föreningsfiske, gemenskap med annat vatten
endast genom sådant sund, tillflöde eller aflopp, där kongsådra ej finnes,
må Konungens befallningshafvande på ansökan af delägare i förenings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

fisket och, därest fisken genom det sund, tillflöde eller aflopp har sitt dref,
efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifva delägarna lof att afstånga
samma sund, tillflöde eller aflopp medelst anordning, som hindrar fisken
att framgå, dock att, där fråga är om anordning, som kan förorsaka uppdämning,
hvad om fiskebyggnad för ty fall är stadgadt jämväl skall lända
till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol den 25 juni 1908.

Närvarande:

Justitieråden Claeson,

Trollande];,

Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 8 november 1907
handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade förslag till lag om föreningsfisken och lag angående ändrad
lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896
cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanbernälde ledamöter äfvensom
justitierådet Trygger, hvilken sistnämnde numera erhållit nådigt afsked
från justitierådsämbetet, så företogos nu dessa lagförslag till slutlig behandling;
varande desamma bilagda detta protokoll.

I anledning af lagförslagen anförde vid:

Förslaget till lag om föreningsfisken.

Rubriken.

Högsta domstolen:

»Den sammanslutning af fiskeberättigade, som i förslaget afses,
skiljer sig väsentligen från sådana associationer, som i svenskt rättsspråk
benämnas föreningar. Vid sådant förhållande är det mindre lämpligt och
måhända ägnadt att framkalla missförstånd att för nu ifrågavarande
sammanslutningar använda benämningen Töreningsfiske’; och hemställes
förty, att densamma såväl i rubriken som annorstädes, där den i förslaget
förekommer, må utbytas mot något lämpligare uttryck, exempelvis ’gemensamhetsfiske’
eller ''samfiske’ »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

1 §•

Högsta domstolen:

»Bland de olika former för föreningsfiskes begagnande, som enligt
denna § kunna ifrågakomma, namnes i främsta rummet dess nyttjande
för gemensam räkning genom af delägarne anställd fiskare, och i förslagets
följande paragrafer förekomma åtskilliga bestämmelser, som hafva afseende
å dylikt nyttjande. Beträffande de rättsförhållanden, som kunna uppstå
vid ett sådant utöfvande af fisket, är emellertid förslagets ståndpunkt i
viktiga delar tämligen oklar, och en närmare granskning af denna ståndpunkt
torde redan här vara på sin plats.

Därvid är måhända ej alldeles öfverflödigt att till en början framhålla,
hurusom det slags samfällighet, hvarom här är fråga, ingalunda behöfver
inskränka sig till antagande, aflönande och afledande af en fiskare
samt fördelning af den fisk,^ som af honom fångas, eller de kontanta medel,
som af honom redovisas. År fisket af afsevärd betydenhet, lärer det vara
att hoppas, att dess utöfvande för samfälld räkning ofta nog ger upphof
till mera omfattande åtgärder för rationell drift, såsom upprensande af
fiskevattnet, anskaffande af effektiv redskap, fiskodling med mera, och man
bör väl äfven kunna äga förhoppning, att en fullt rationell utöfning af
fisket skall leda till sådan ökning af fångsten, att dennas afsättning stundom
antar en affärsmässig karaktär. Att sålunda viktiga frågor af växlande
beskaffenhet ofta skola komma att föreligga till afgörande af intressenterna,
lärer vara uppenbart.

Ett spörsmål, som då ligger nära till hands, är, huruvida vid alla
dylika ärendens behandling enighet mellan delägarne skall erfordras för
vidtagande af en positiv åtgärd, eller om en viss majoritet af delägarne
skall vara i stånd att mot de öfrige genomdrifva sin mening.

Förslaget är härutinnan otydligt. I fråga om själfva. det grundläggande
beslutet om fiskets nyttjande för samfälld räkning kräfves enligt
förslagets 4 § enhällighet mellan delägarne, hvaremot, beträffande beslut
om reserverande af afkomst, 7 §, jämförd med föreskrifterna i 11 §, utvisar,
att afgörande i vissa fall kan träffas med den i sistnämnda § stadgade
majoritet. Rörande öfriga ämnen, som kunna tänkas ifrågakomma,
innehaller förslaget ej några bestämmelser. Möjligen kunde man vilja
göra gällande, att enligt ordalydelsen af 10 § en majoritet skulle kunna,
genom att utse syssloman för behandling af någon viss gemensam angelägenhet
hvilken som helst, genomdrifva dess afgörande i önskad riktning,
hvaraf man åter tilläfventyrs kunde se sig berättigad till den slutsats,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

att icke heller för ett af delägarne omedelbart fattadt beslut rörande enahanda
angelägenhet enhällighet kräfdes. Men det torde val snarare fa
antagas, att under de ''gemensamma angelägenheter’, som enligt 10 §
kunna anförtros åt syssloman, ej må, trots den vidsträckta ordalydelsen,
inbegripas andra än sådana, i hvilka enligt förslagets uttryckliga bestämmelser
åtgärder kunna beslutas med majoritet, d. v. s. vid fiskes utöfvande
för samfälld räkning allenast frågor om reserverande af behållning. Sannolikt
har man afsett att i allmänhet enighet skulle vara af nöden för åtgärders
vidtagande, så framt ej annat följde af särskilda överenskommelser
mellan delägarne. Härpå tyda i hvarje fall uttalanden i motiven till det
kommittéförslag, som ligger till grund för det remitterade förslaget. Denna
ståndpunkt synes ock vara den principiellt riktiga. Näppeligen kan man
ur en öfverenskommelse om fiskets utöfvande för gemensam räkning härleda
ett medgifvande att i alla ur nämnda öfverenskommelse härflytande
gemensamma angelägenheter finna sig i hvad en majoritet kan besluta, och
någon annan giltig rättsgrund att inrymma majoriteten dylik befogenhet
lärer ej kunna anföras. Onskvärdt är emellertid att lagen erhåller sådan
affattning, att tvifvel ej kan råda därom, att enhällighet är af nöden för
vidtagande af åtgärder i förvaltningen af de gemensamma angelägenheterna.
Huruvida något sådant undantag från hufvudregeln, som i 7 § förekommer,
är påkalladt, må i detta sammanhang lämnas därhän.

Viktigare och mera svårlöst än det nu berörda spörsmålet är emellertid
ett annat, som ej heller synes hafva i förslaget erhållit en tillfredsställande
behandling, nämligen frågan om intressenternas ställning vid
förändring i äganderätten till en eller annan fastighet, hvarmed följer delägareskap
i fisket. I hvad mån är ny delägare i förhållande till meddelägarne
att anse såsom bunden af de åtgärder och överenskommelser, i
hvilka företrädaren deltagit, exempelvis af uppgörelse rörande fiskeripersonals
anställande eller beslut om anläggningars utförande och redskaps anskaffande
samt bestridande af kostnad därför? Och, för så vidt nye ägaren ej kan
anses bunden af sådan öfverenskommelse, hvilken är då företrädarens egen
ställning till de intressenter, med hvilka öfverenskommelsen kan vara träffad?

Af förslagets 13 §, jämförd med 4 § 1 mom., följer väl, att det
grundläggande beslutet om fiskets nyttjande för gemensam räkning är
bindande för ny delägare, men då ett dylikt beslut enligt förslaget icke i
och för sig medför några som helst förpliktelser för dem, som deltagit
däri, utan sådana förpliktelser kunna uppstå först genom de senare överenskommelser,
som tjäna att sätta beslutet i verket, synes 13 § härvid sakna
all verklig betydelse. Däremot framgå af samma §, jämförd med 7 och
10 §§, vissa hithörande regler af reell innebörd, nämligen att ny ägare är

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

bunden af beslut om reserverande af behållning och om tillsättande af
syssloman för gemensamma angelägenheters besörjande.

Utöfver dessa sporadiska föreskrifter lämnar förslaget ej någon säker
ledning för besvarande af frågan om ny ägares bundenhet af företrädares
åtgöranden. Men då sådan bundenhet ej utan hemul i lag kan erkännas,
och det näppeligen är befogadt att betrakta omförmälda speciella föreskrifter
såsom uttryck för en outtalad allmän regel om bundenhet, torde
det böra antagas, att förslaget icke utgår från någon dylik regel utan
tvärtom åsyftar, att ny ägare i allmänhet skall vara obunden af hvad
företrädaren må hafva öfverenskommit med sina med kontrahenter. Denna
ståndpunkt torde väl ock, praktiskt sedt, vara den enda tillrådliga. Principiellt
läte det visserligen tänka sig, att ny ägare tillförbundes att finna
sig i eller medverka till öfverenskomna åtgärder, åtminstone så till vida, att
ur fastigheten kunde uttagas utfästa bidrag eller annan kostnad, som erfordrades
för åtgärdernas genomförande; men att i rättssystemet införa
dylika nya slag af gravationer torde i och för sig vara föga lämpligt och
i hvarje fall knappast låta sig göra utan genomförande af ett eller annat
slags publikationsförfarande. Man torde alltså böra stanna vid regeln om
ny ägares obundenhet, och synes samma regel böra erhålla otvetydigt uttryck
i lagen.

Beträffande åter det rättsförhållande, som, när en ny ägare ställer
sig afvisande till tidigare öfverenskommelser, äger rum mellan den föregående
ägaren och hans medkontrahenter, kan man möjligen göra gällande,
att i det mellan dessa ingångna aftalet skäligen bör inläggas åtagande af
en hvar delägare att, i händelse af delägareskapets öfverlåtande, träffa
sådana förbehåll, att nyinträdande delägare varder gent emot medintressenterna
lika förbunden med den afgående, sån att bristande fullgörande häraf
medför förpliktelse att gälda skadestånd. A andra sidan låter det tvifvelsutan
äfven försvara sig att uppfatta aftalet allenast såsom en mellan kontrahenterna
ingången personlig öfverenskommelse, hvars tillämpande förutsatts
skola bero af delägareskapets fortbestånd. Mången gång torde af
omständigheterna kunna tydligt slutas, att aftalet haft just denna innebörd,
så att den eller de i delägareskapet kvarstående kontrahenterna icke
ens äro förpliktade att låta en ny delägare inträda i intressentskapet, och
från lagstiftningssynpunkt är det måhända naturligast att utgå från denna
uppfattning såsom den normala, kontrahenterna naturligen öppet lämnadt
att sedan ordna rättsförhållandet efter sin önskan.

Från en dylik ståndpunkt ter sig intressenternas inbördes ställning
såsom ett bolagsförhållande, och gällande lagstiftning om enkla bolag
kommer då att äga tillämpning å nu ifrågavarande associationer, i den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

män ej särskilda bestämmelser för dem varda meddelade. 1 hvilken omfattning
dylika bestämmelser må vara påkallade, kan här ej undersökas,
men tydligt torde vara, att, för så vidt bestämmelser om fiskes utöfvande
för samfälld räkning öfver hufvud skola inflyta i förslaget, detta ur nu
antydda synpunkter bör underkastas en fullständig revision.

En annan utväg, som kan ifrågakomma, är emellertid att helt och
hållet afstå från att i förevarande lagstiftning reglera rättsförhållandet
mellan dem, som på nu omförmälda sätt utöfva fisket.

Ifrågasättas kan i själfva verket hvad man ur allmän fiskerisynpunkt
vinner genom därtill syftande lagbestämmelser, om de måste byggas på
grundvalen af enhällighet intressenterna emellan och ^anträdande delägares
obundenhet af företrädarens åtgöranden. Det för fiskerinäringen
väsentliga i förslaget synes vara, att en majoritet af intressenter kan, trots
motstånd af en kortsynt och oföretagsam minoritet, framtvinga ett mer
eller mindre rationellt nyttjande af sammanhängande fiskevatten, helst i
form af ett enhetligt drifvet fiske. Men från denna synpunkt kan någon
betydelse icke tilläggas ifrågavarande bestämmelser. Deras betydelse skulle
allenast bestå i att åt en viss art af bolagsverksamhet, hvars utvecklande
vore ur fiskerinäringens synpunkt önskvärd^, ägnades en legislativ behandling,
som mera än den allmänna bolagslagstiftningen uppmärksammade
vissa sidor af de särskilda rättsförhållanden, om hvilka här är fråga.
Huruvida vikten häraf är tillräckligt stor att motivera en speciallagstiftning,
hvilken, om man öfverhufvud inlåter sig därpå, måste blifva tämligen
omfattande och invecklad, synes emellertid kunna betviflas.

Uppgifves tanken på dylik speciallagstiftning, torde ifrågavarande
form för fiskes utöfvande ej böra i förslaget omnämnas i vidare mån, än
att i 1 § angifves, att utarrendering eller brukande efter plan ej ifrågakoinmer,
där fisket efter öfverenskommelse mellan delägarne utöfvas för
gemensam räkning, hvarjämte i 4 § torde böra, såsom där skall beröras,
göras ett visst förbehåll angående sistnämnda sätt för fiskes utöfvande.

Följande erinringar af hufvudsakligen redaktionell art torde jämväl
böra framställas vid denna §:

Till betecknande af den form för föreningsfiskes begagnande, som i
det föregående blifvit berörd, användes i förslaget uttrycket att fisket
nyttjas för gemensam räkning genom af delägarne anställd fiskare. Fiske
kan emellertid komma att utöfvas för fleres gemensamma räkning utan
att de samfälldt antagit fiskare, och någon anledning torde ej förekomma,
Bill. till Riksd. Prof. 1309. 1 Sand. 1 Afd. 1 Håft. ti

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

hvarför ej dylika fall skulle likställas med dem, som falla under det föreslagna
uttrycket. Om t. ex. två eller flere fiskeberättigade skulle öfverenskomma
att personligen eller genom sina äfven för andra ändamål antagna
tjänare drifva fisket för gemensam räkning, eller om en eller flere intressenter
af de öfrige erhölle och mottoge uppdrag i sådan riktning, är det
svårt att inse, hvarför en dylik anordning ej skulle i det afseende, hvarom
här är fråga, godkännas af lagstiftningen. Ifrågavarande uttryck torde
alltså böra utbytas mot ''nyttjas af delägarne för gemensam rakning’ eller
måhända än hellre ''nyttjas af delägarne i bolag’, i sammanhang hvarmed
orden ''brukas af delägarne själfva enligt fastställd plan’ torde böra jämkas
till ''enligt fastställd plan brukas af delägarne hvar för sig’.

Beträffande affattningen af det i paragrafen intagna stadgande om
rätt till mete må erinras, att det ej torde vara nödigt eller lämpligt att
särskildt omnämna den själfklara rätt, som tillkommer delägare att afstå
från dylik rätt, äfvensom att det i hvarje fall är oriktigt att, såsom förslaget
efter sin ordalydelse innebär, göra giltigheten af eu dylik delägarens
åtgärd beroende däraf, att den erhållit formen af en ''uttrycklig'' förklaring.
Med afseende härå och i syfte jämväl att tydligare än i förslaget skett
angifva ifrågavarande stadgandes förhållande till den förut upptagna regeln
om sättet för föreningsfiskens brukande hemställes, att stadgandet måtte
erhålla ungefärligen denna lydelse: ''dock hafve delägare, ändå att föreningsfiske
kommit till stånd, rätt att själf och med sitt husfolk idka mete i
honom tillkommande vatten’.

Huruvida enligt gängse språkbruk s. k. slantning är att hänföra till
mete, torde vara tvifvelaktigt, och med hänsyn till den stora praktiska
betydelsen af detta fiskesätt torde det vara af nöden, att förslaget intager
en fullt tydlig ståndpunkt i fråga om delägares rätt att bedrifva dylikt
fiske i fiskevatten, där föreningsfiske inrättats.»

2 §•

Högsta domstolen:

»Beträffande stadgandets föreslagna affattning torde förtjäna anmärkas
såsom en oegentlighet, att man vid angifvande af förutsättningarna för
meddelande af förordnande om föreningsfiske upptagit i främsta rummet,
att Konungens befallningshafvande finner sådant förordnande lämpligen
böra äga rum, och först i andra rummet, att delägare påkallat förordnande,
under det att i själfva verket delägarnes framställning om förordnande i
hvarje fall måste till tiden föregå Konungens befallningshafvandes pröfning
af förordnandets lämplighet.

Kungl. Maj:t,/i Nåd. Proposition N:o 13.

Det torde emellertid böra tagas i öfvervägande, huruvida man öfver
hufvud bör bibehålla den terminologi, enligt hvilken på Konungens befallningshafvande
ankommer att ''förordna’ om föreningsfiskes inrättande och på
delägarne att ''påkalla’ dylikt förordnande, eller om det icke vore ur redaktionell
synpunkt mera tilltalande att lämna åt delägarne att fatta beslut
om föreningsfiskes inrättande men göra beslutets giltighet beroende af
Konungens befallningshafvandes fastställelse. Härigenom vunnes att uttrycket
''förordnande’ komme att förbehållas den i 14 § omnämnda preliminära
åtgärden att utse förrättningsman, och man undginge därjämte den
i förslagets 19 och 20 §§ förekommande otillfredsställande terminologi,
enligt hvilken delägarne för att vinna pröfning af en redan gjord ansökan
hafva att fatta ett särskildt beslut om dess fullföljande. Antagandet af
de nu ifrågasatta nya uttrycken föranleder visserligen jämkningar i eu
mängd bestämmelser i förslaget, men dessa synas kunna vidtagas utan
någon egentlig svårighet.»

3 §.

Högsta domstolen:

»Då här är fråga om införande af en ny, i enskildes rätt tämligen
ingripande anordning, om hvars praktiska verkningar erfarenhet saknas i
vårt land, torde försiktigheten kräfva att längsta tiden för ett föreningsfiskes
bestånd sättes till tjugufem år.

Konungens befallningshafvandes befogenhet att utsätta dag, då beslut
om föreningsfiske skall träda i tillämpning, torde böra göras beroende
däraf, att delägarne ej bestämt, när detta skall ske; dock bör måhända i
sammanhang härmed stadgas att, i händelse den dag, som af delägarna
bestämts, förflutit, när fråga om fastställelse af delägarnes beslut förekommer,
Konungens befallningshafvande må utsätta annan dag.

Ifrågasättas kan, huruvida icke, därest i följd af sjösänkning, naturhändelse
eller annan omständighet förhållandena i fiskevattnet undergå väsentlig
förändring, Konungens befallningshafvande må före den bestämda
tidens utgång äga att på framställning af delägare förklara beslutet om
föreningsfiske hafva förfallit.»

4 §■

Högsta domstolen:

»Ett beslut att föreningsfiske skall nyttjas för gemensam räkning
genom af delägarne anställd fiskare medför i och för sig icke någon rättsverkan,
om man bortser från det tämligen oväsentliga förhållandet att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

efter dess fattande och oberoende af, huruvida det satts i verket, en viss
i 13 § angifven pluralitet erfordras för giltighet af beslut att fisket i stället
skall brukas af delägarne enligt fastställd plan. Under sådana omständigheter
synes tillräcklig anledning ej föreligga att i lagen förutsätta ett
beslut af denna abstrakta innebörd och föreskrifva dess fastställande af
Konungens befallningshafvande. Det naturliga är väl, att delägare, som
vilja utöfva fiske för samfälld räkning, redan från början träffa de närmare
överenskommelser, som erfordras för att sätta i verket denna deras
önskan; och hvad beträffar fastställelse!! torde vara svårt att inse dess betydelse,
då det väl ej kan antagas, att den föreslagits allenast för att, med
hänsyn till möjligheten af sådan ändring i fiskets brukningssätt, som nämnes
i 13 §, bereda Konungens befallningshafvande .kännedom om ifrågavarande
beslut och därigenom förebygga felaktig fastställelse af plan för
fiskets bedrifvande. Någon påföljd af att delägarne utan fattande af sådant
beslut, som här afses, och sökande af fastställelse därå, börja att för
samfälld räkning bedrifva fisket, synes, att döma af 3 inom., ej heller vara
afsedd, och kan svårligen ifrågakomma. I betraktande af det sålunda anförda
hemställes om sådan omarbetning af paragrafen, att något beslut af
ifrågavarande innehåll ej omnämnes.

För den händelse beslut om föreningsfiskes inrättande blifvit fastställdt,
men detsamma under en viss sammanhängande längre tidrymd ej
vunnit tillämpning, i tv att fisket hvarken nyttjats för samfälld räkning
eller varit utarrenderadt eller brukats af de särskilda delägarne enligt fastställd
plan, torde med hänsyn till såväl delägarnes som det allmännas intresse
böra föreskrifvas, att Konungens befallningshafvande skall på framställning
af delägare förklara beslutet om föreningsfiske hafva förfallit.
Fiskes nyttjande för samfälld räkning synes härvid höra komma i betraktande,
äfven om, såsom i annat sammanhang ifrågasatts, stadgande!) angående
sådant nyttjande eljest icke upptagas i lagen.

Föreskriften i 2 mom. torde, i händelse bestämmelser i senast antydda
riktning inflyta i 1 mom., komma att förfalla, men anmärkas må
likväl, att denna föreskrift i hvarje fåll, så framt andra stycket af 1 §
skall kvarstå, bör utgå såsom innehållande allenast hvad som följer af nyssnämnda
bestämmelser; och torde af liknande anledning 3 mom. böra under
samma förutsättning uteslutas.»

5 §■

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wurtem berg: -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 13.

»Affattningen åt'' bestämmelserna om delägares företrädesrätt till öfvertagande
af fiske, som skall utarrenderas, utmärker icke tydligt, huruvida
därmed åsyftas, att delägare, som gör bruk af nämnda rätt, skall vara
personligen bunden vid arrendet äfven i händelse hans delägareskap i fisket
upphör, eller om meningen är, att i dylikt fall ny ägare af den fastighet,
som medfört företrädesrätten, skall i den föregåendes ställe inträda såsom
arrendator. Skulle emellertid detta senare vara åsyftadt, erfordrades åtskilliga
bestämmelser, som icke förekomma i förslaget, såsom ifråga om
den nye ägarens ansvarighet eller ansvarsfrihet för arrende, som kunde
återstå oguldet från företrädarens tid, samt omfattningen af den ansvarighet,
som, när arrendatorerna äro flera, åligger enhvar af dem; och saknaden
af dylika bestämmelser torde berättiga till den tolkning, att delägare,
som jämlikt förevarande § tillträda arrendet, intager samma personliga
ståndpunkt som en arrendator hvilken som helst. Ett klart uttalande häraf
är emellertid af nöden.

Ett stadgande sådant som det ifrågavarande, hvilket innebär rätt att
tvångsvis öfvertaga annans egendom på arrende, måste i och för sig förefalla
i viss mån betänkligt och lärer endast kunna försvaras därmed, att
det påkallas af ett allmänt intresse af vikt samt icke länder till något verkligt
förfång för ägaren. Ur sistnämnda synpunkt kan emellertid stadgandet
ingalunda i sitt föreliggande skick anses tillfredsställande. Att låta
delägare, som måhända äro alldeles ovederhäftiga, tilltvinga sig ett arrende
utan att på något sätt bereda öfriga delägare någon trygghet för beloppets
utfående förefaller under alla omständigheter obilligt, men särskilt
gäller detta, om, såsom följden blifver af arrendatorns i det föregående
framhållna rent personliga ställning, de intressenter, i hvilkas själfbestämningsrätt.
man ingriper, skola löpa risken att i följd af arrendatorns flyttning
från orten, måhända ur landet, finna möjligheten att utsöka oguldet
arrendebelopp försvårad eller omintetgjord. En oeftergiflig förutsättning
för stadgandets tillstyrkande utgör alltså att såsom villkor för rätten
till arrendets öfvertagande föreskrifves ställande af betryggande säkerhet,
hvars bedömande bör kunna hänskjuta» till de skiljemän, som afse» i
förslaget.

I afseende å den i paragrafen omförmälda ''öfverenskommelse’ om
arrendevillkor är otydligt, huruvida därmed afse» ett enhälligt godkännande
af villkoren, eller om meningen är, att villkor, som erbjudas af de å arrendets
öfvertagande betänkta delägarne, skola anses öfverenskomma, då
beslut om deras godkännande blifvit af öfriga delägare fattadt med sådan
majoritet, som nämnes i 11 §. Tillräcklig anledning att uppställa kraf på
fullständig enighet synes emellertid ej föreligga, utan synes förslaget böra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

förtydligas i den riktning, att 11 § här vinner tillämpning med iakttagande,
att spekulanterna på arrendet ej äga deltaga i omröstningen.

I detta sammanhang må för öfrigt erinras, att äfven i andra fall en
på nyssnämnda sätt modifierad tillämpning åt 11 § synes böra ifrågakomma.
Detta gäller beträffande pröfning af arrendeanbud, som vid auktion enligt
6 § afgifvits af delägare; och sedan utarrendering till delägare kommit
till stånd, synes det vara af nöden, att arrendatorerna uteslutas från deltagande
i omröstning rörande frågor, som i anledning af arrendeförhållandet
kunna uppstå mellan dem och öfriga delägare, samt ärenden, däri arrendatorerna
i denna egenskap eljest kunna hafva nytta eller skada af det
beslut, delägame fatta.

Bestämmelser, som på antydt sätt reglera behandlingen af nu berörda
frågor, torde alltså böra i lämpligt sammanhang införas i förslaget.

Det skiljemannabeslut om arrendevillkoren, som i paragrafen åsyftas,
är enligt förslaget bindande för båda parterna. Går beslutet emot delägare,
som förklarat sig vilja öfvertaga arrendet, kunna dessa alltså tvingas
till dess öfvertagande på de af skiljemännen bestämda villkor, fastän måhända
dessa högst väsentligt skilja sig från det gifna anbudet. Detta synes
ej vara billigt, utan torde det böra lämnas öppet åt de tilltänkta arrendatorerna
att inom viss i lagen angifven tid efter skiljemannadomen
bestämma, huruvida de vidhålla sitt anspråk på arrendets öfvertagande.

För den händelse arrendatorerna skulle på ett eller annat sätt förverka
arrendet, böra de icke rimligen kunna ånyo göra gällande någon
rätt till dess öfvertagande. Till förebyggande häraf är bestämmelse i ämnet
nödig.

Förbudet mot utarrendering för längre tid än 25 år bör såsom öfverflödigt
utgå, om, såsom vid 3 § förordats, maximitiden för föreningsfiskes
bestånd sättes till 25 år.»

Justitierådet Claeson:

»Enligt förslaget skulle en majoritet af delägare kunna först genomdrifva,
att ett fiskevatten skall vara föreningsfiske, och sedan tilltvinga sig
att få arrendera fisket. Det allmänna intresse om fiskevården i riket, som
lagförslaget afser att befrämja, synes mig ej vara af den säregna vikt, att
en sådan tvångsrätt må tillstyrkas. Enligt min uppfattning bör det i stället
stadgas, att delägare, som vill arrendera fisket, ej må deltaga i delägarnes
beslut i ämnet. Jag förbiser härvid ingalunda, att om en majoritet
af delägare vill bemäktiga sig arrendet, kan detta lätt ske därigenom,
att de låta en utomstående person uppträda såsom spekulant å arrendet
och . så besluta att arrendera ut fisket åt honom d. v. s. i själfva verket
åt sig själfva. Dylikt kan svårligen förekommas i lagstiftningsväg. Men

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

detta är dock något helt annat än att såsom i förevarande fall lagförslaget
uttryckligen tillstädjer delägare att tilltvinga sig den på arrende utbjudna
rättigheten.»

B §•

Högsta domstolen:

»Då den föreslagna bestämmelsen om anbuds profvande vid auktionen
ofta nog torde kunna vålla stor svårighet, hemställes, att densamma
måtte utbytas mot föreskrift, att pröfningen, där den ej äger rum vid auktionen,
skall företagas å sammanträde som vid auktionen utsättes att hållas
inom viss i lagen angifven kortare tid, exempelvis 10 dagar, från auktionsdagen;
och torde i sammanhang därmed tiden för klagan öfver anbuds
antagande lämpligen kunna bestämmas till 20 dagar från antagandet.»

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wiirtemberg:

»Innebörden af det i paragrafens förra stycke intagna stadgande om
rätt för delägarne i föreningsfiske att till åtgärder för fiskets främjande
använda högst hälften af årsbehållningen torde vara, att så länge en väckt
fråga om behållnings användande rör sig inom denna gräns, den är att
hänföra till de i 11 § åsyftade frågor, för hvilkas afgörande där stadgad
majoritet är tillfyllest, medan åter enhällig öfverenskommelse erfordras för
användande af belopp, som öfverskouter hälften af behållningen. Såvidt
rörer fiske, som nyttjas för samfälld räkning, är det emellertid svårt att
finna någon anledning- till afvikelse från den allmänna regel, som, på sätt
vid 1 § framhållits, bör, i saknad af aftal i annan riktning, gälla angående
enhällighet såsom villkor för åtgärder i förvaltningen. Tillämpningen
af föreskriften i förra stycket torde alltså böra inskränkas till det fall,
att fisket är utarrenderadt.

För dylikt fall synes emellertid föreskriften böra gälla icke allenast,
såsom förslaget innebär, om arrendatorn står utom delägarnes krets, utan
äfven om han är delägare. Någon betänklighet häremot torde ej kunna
förekomma om, såsom vid 5 § förordats, i förslaget införes en bestämmelse,
som utesluter dylik delägare från deltagande i frågans afgörande.

Affattningen af nu ifrågavarande stadgande utesluter icke den tolkning,
att beslut om arrendeafgälds reserverande för användning till fiskets
främjande kan afse äfven framtiden, måhända, hela arrendetiden; och af
19 §, som förutsätter, att preliminärt beslut i förevarande ämne kan på -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

kallas, innan frågan om föreningsfiskets inrättande afgöres af delägarne,
vill nästan synas, som om ett beslut för längre framtid vore det°enda,
som kunde ifrågakomma. Det toi''de dock knappast vara lämpligt, att beslut
uti ifrågavarande riktning fattas annorledes än efter hand, allteftersom
behållning föreligger, och stadgandet torde alltså böra jämkas därhän, att
det kommer att afse allenast afkomst, som redan är fallen.

Äfven i ett annat hänseende är stadgandet otydligt. Af ordalagen
förefaller det, särskildt vid jämförelse med 19 §, som om här endast to ro
fråga om beslut angående medels reserverande till användning för framdeles
ifrågakommande åtgärder i allmänhet, men däremot icke om beslut
att till viss åtgärd använda ett eller annat reserveradt belopp. Meningen
kan emellertid icke gärna vara annan än att äfven beslut af sistnämnda
beskaffenhet skola kunna komma till stånd med den i 11 § omförmälda
majoritet, i hvilken riktning förslaget alltså torde böra förtydligas.

Hvad senare stycket af 7 § innehåller angående fördelning af afkomst
äger enligt förslaget tillämpning å såväl afgäld för arrenderådt fiske
som ock behållning af fiske, som nyttjas för samfälld räkning. Någon föreskrift
i sistnämnda hänseende synes emellertid ej höra här ifrågakomma,
med mindre lagen skulle komma att innehålla fullständiga bestämmelser
om rättsförhållandet mellan delägare, som drifva fisket sainfälldt.»

Justitierådet Claeson, som i hufvudsak instämde med hvad högsta
domstolens öfriga ledamöter vid denna § erinrat:

»Därest under eu följd af år viss del af behållningen å fisket eller
af arrendeafgälden afsatts till en fond för att användas till åtgärder för
fiskets främjande, kan det inträffa, att delägarne, med frångående af beslut
att sålunda använda fonden, i stället besluta, att den skall fördelas
mellan delägarne. Har någon af fastigheterna under dessa år ombytt ägare,
kan fråga uppstå, om och i hvad mån den föregående ägaren har någon
rätt till utdelning såvidt belöper på de år, då han hade del i föreningsfisket,
eller om allt skall tillfalla den, som vid tiden för beslutet om utdelning
äger del i fisket. Det senare synes mig vara lämpligast, såvida
annorledes icke aftalats mellan den föregående och den nuvarande ägaren,
dill förebyggande af tvister torde bestämmelse härom böra inflyta i lagförslaget.
»

8 §■

Högsta domstolen:

»Hvad angår de i paragrafens andra stycke omförmälda föreskrifter
om antalet af de fiskeredskap, som vid fisket må begagnas, torde det väl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

få antagas vara åsyftadt, att, i olikhet med hvad kommittéförslaget innehöll,
sådant antal skall bestämmas för hvarje delägare och icke för alla
delägarne tillsammans; men ett tydligare angifvande häraf torde vara af
nöden.

Huru antalet bör beräknas och bestämmas, i händelse genom hemmansklyfning,
ägostyckning eller afsöndring en delägares lott i fisket efter
planens fastställande kommer på flera händer, är ej i förslaget angifvet,
och det förefaller, som om saknaden af bestämmelser härom skulle kunna
vålla svårighet.

Hvad som skall förstås med den i paragrafen omförmälda tillsyn
öfver att delägare ej använder otillåten redskap är svårt att inse, då meningen
icke rimligen kan vara, att uppställa kraf på anställande af tillsyningspersonal.

Det föreslagna förbudet mot klagan öfver beslut af skiljemän, som
hafva att bestämma ersättning för intrång i följd af fredningsområdes anordnande,
torde få utgå och i stället stadganden angående rätt att vid allmän
domstol föra talan mot beslutet införas i förslaget. Till förebyggande
af, att frågan om fredningsområdes inrättande uppehälles genom dylik
talan, torde lämpligen kunna stadgas, att, utan hinder af dess anställande
från den ersättningsberättigades sida, Konungens befallningshafvande må
äga förordna, att bestämmelse om fredningsoinråde går i verkställighet,
så framt redan bestämd ersättning utgifves och hos Konungens befallningshafvande
ställes betryggande säkerhet för gäldande af ytterligare ersättningsbelopp,
som kan varda fastställdt.»

9 §•

Högsta domstolen:

»Hvad paragrafens tredje stycke innehåller om att Konungens befallningshafvandes
beslut i ärende, hvarom här är fråga, skall meddelas,
när ärendet kommit i skick att afgöras, lärer ej behöfva eller böra inflyta
i lagen.»

10 §.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom enligt förslaget är fallet, gemensamma angelägenheter
kunna förekomma, i hvilka positivt beslut ej kan åvägabringas annorledes
än medelst enhällig öfverenskommelse, är det uppenbarligen ej riktigt,
att en majoritet af delägare skall kunna genom tillsättande af sysslo Bih.

till Itiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

män genomdrifva en dylik angelägenhets afgörande i önskad riktning.
Oegentligt förefaller jämväl, att, såsom förslaget synes innebära, syssloman,
om hvilkas tillsättande beslut fattats med den i 11 § stadgade röstberäkning,
skola kunna erhålla befogenhet att å delägarnes vägnar fatta
beslut i frågor, för hvilkas afgörande af delägarne själfva en viss kvalificerad
pluralitet är föreskrifven, exempelvis fråga om föreningsfiskets utarrenderande
(4 § 1 mom.) eller om öfvergång från utarrendering eller
nyttjande för samfälld räkning till fiske efter plan (13 § sista punkten).
Mindre följdriktigt är äfven, att, medan enligt 12 § en arrendator för att
kunna biträda beslut rörande vissa frågor — exempelvis om arrendevillkors
bestämmande — behöfver samtycke af ägaren, han utan dennes medverkan
kan deltaga i beslut om dylik frågas uppdragande åt syssloman
samt i valet af sysslomännen. Det torde vara af nöden att antingen de
gemensamma angelägenheter, Indika må uppdragas åt syssloman, begränsas
så, att dit ej kunna hänföras några af de frågor, i hvilka kvalificerad pluralitet
erfordras för fattande af positivt beslut, eller i hvilka arrendator
ej må utan ägarens samtycke afgifva sin röst till förmån för dylikt beslut,
eller ock bestämmelser meddelas, hvarigenom i vissa fall sysslomannens
behörighet att företräda delägarne göres beroende af, att beslutet om
deras tillsättande fattats med kvalificerad pluralitet eller under samverkan
mellan arrendator och jordägare.

Om delägare i föreningsfiske uppgå till något större antal, måste i
afseende å deras gemensamma angelägenheter förekomma vissa bestyr, för
hvilkas handhafvande något slags organ är af nöden. Dit hörer utsättande
af tid och ort för delägarnes sammanträden, uppbärande, omhänderhafvande
och utdelning af arrendebelopp, mottagande af uppsägning eller annat
meddelande från arrendatorn m. m. Det torde därför böra åläggas
delägarne, om de äro flera än tre, eller måhända fem, att utse en syssloman
med befogenhet och skyldighet att ombesörja dylika angelägenheter,
hvilka då böra i lagen närmare bestämmas. I sammanhang härmed erfordras
jämväl närmare föreskrifter om påföljden af, att detta åliggande
försummas, om den utseddes rätt att afsåga sig uppdraget, om delägarnes
rätt att entlediga honom, om arfvode, där sådant anses böra ifrågakomma
m. m. Utan närmare uttalande om hithörande detaljer hemställes, huruvida
icke för det fall, att syssloman saknades, kunde uppdragas åt Konungens
befallningshafvande att på anmälan af delägare eller annan, hvars
rätt vore i fråga, utse delägare eller annan till uppdragets handhafvande,
äfvensom huruvida det icke borde kunna åläggas delägare, som af Konungens
befallningshafvande förordnades till syssloman, att mottaga uppdraget
utan rätt till arfvode för dess utöfvande.>

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

11 §•

Högsta domstolen:

»Enligt paragrafens affattning skola dess föreskrifter om röstberäkning
tillämpas endast vid behandling af frågor, hvarom i den föreslagna
lagen skiljs. En dylik begränsning kan näppeligen vara riktig. Det vore
föga rimligt att för fattande af positivt beslut i hvarje fråga, som icke är
uttryckligen nämnd i förslagets särskilda paragrafer, kräfva enhällig öfverenskommelse
mellan delägarna och således möjliggöra för hvarje särskild
delägare i utarrenderadt fiske att med framgång motsätta sig de öfrigas
mening i de mångahanda spörsmål, som kunna uppkomma i afseende å
förvaltningen af samfällda tillgångar eller utförandet af beslutade åtgärder
till fiskets främjande eller beträffande förhållandet till antagen arrendator.

Skall 11 § i förevarande hänseende kunna behålla sin föreslagna
lydelse, måste alltså förslaget i andra delar omarbetas, så att de ämnen, i
Indika majoritetsbeslut böra kunna ifrågakomma, varda fullständigt
angifna.

En annan utväg, som synes kunna ifrågasättas och ej torde föranleda
betänkligheter, är emellertid att låta 11 § äga tillämpning icke allenast
i frågor, som annorstädes i lagen omnämnas, utan i gemensamma
angelägenheter öfver hufvud, därvid dock till förebyggande af missförstånd
erfordras ett uttryckligt uttalande, att beslut om påläggande af
bidrag i penningar eller arbete ej faller under paragrafen, likasom det
naturligen måste tillses, att regeln ej kommer att äga tillämpning å delägare,
som nyttja fisket för samfälld räkning. Att en affattning sådan
som den senast ifrågasatta äfven föranleder jämkning i vissa andra bestämmelser,
särskildt 12 och 13 §§, ligger i öppen dag.

När fiskevattnet i sin helhet eller till någon del är skiftadt, kommer
enligt förslaget röstgrunden, i brist af öfverenskommelse, att bero af
den uppskattning af afkastningsförrnågan, som enligt 17 § skall före beslutet
om föreningsfiskets inrättande företagas för hvarje särskildt i fisket
ingående ägoområde; och den sålunda fastställda röstgrunden synes komma
att ovillkorligen gälla under hela den tid föreningsfisket äger bestånd.
Uppenbart är emellertid, att under sagda tid förhållandena kunna så
väsentligen ändras, att den antagna grunden visar sig alldeles ohållbar.
Exempelvis må framhållas, hurusom genom sjösänkning eller annan åtgärd
med vattnet en delägares fiskevatten kan komma att försämras eller rent
af försvinna. En eller annan utväg måste alltså anordnas för att möjliggöra
jämkning i röstgrunden, när skäl därtill föreligga, och torde dylik

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

jämkning höra fa äga rum äfven i händelse röstgrunden skulle vara bestämd
genom öfverenskommelse.

Erinras må äfven, hurusom i följd af hemmansklyfning, ägostyckning
eller afsöndring kan tarfvas uppdelning af det röstetal, som tillkommer
en eller annan delägare, och att för sådant ändamål en särskild
uppskattningsförrättning bör kunna under fiskets bestånd påkallas.

I afseende å vissa angifna ämnen innehåller 11 §, att ingen må
rösta för mer än en tredjedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda
röstetal. Ifrågasättas kan, huruvida det icke vore lämpligt, att denna
begränsning finge gälla i afseende å alla frågor, där majoritetsbeslut kan
förekomma, i hvilken händelse möjligen den i 2 § upptagna bestämmelsen
om kvalificerad majoritet såsom villkor för giltighet af beslut om
föreningsfiskes inrättande kunde bortfalla.

I alla händelser synas till frågor, i hvilka ingen må rösta för mer
än en tredjedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda röstetal,
böra hänföras, utom de i 11 § nämnda, träffande af öfverenskommelse
rörande arrendevillkor enligt 5 § samt pröfning af arrendeanbud, som
afses i 6 §; och dessutom torde ifrågavarande begränsning böra gälla
beträffande sådana gemensamma angelägenheter, som ej äro i förslaget
nämnda, såsom uppgörelser af ett eller annat slag med antagen arrendator,
förvaltning af medel m. m.

Därest vid val två eller flera skulle erhålla röster af lika många
röstande med enahanda sammanlagda röstetal, torde utgången böra afgöras
genom lottning. Bestämmelse härom synes vara af nöden.

I redaktionellt hänseende må emot paragrafens första stycke erinras
hurusom det icke är fullt riktigt att för sådana fall, då fisket är till en
del skiftadt och till en del oskiftadt, förklara hvarje särskild delägares
rösträtt bero af det värde, som vid uppskattning enligt 17 § satts å afkastningen
å hans lott i fisket. Den i 17 § omförmälda uppskattning
synes nämligen knappast afse annat än att beräkna afkastningen af fiske,
som tillkommer en delägare ensam eller flera delägare samfälldt, icke att
uträkna, huru mycket af det uppskattade värdet belöper å en hvar af
delägare i samfälldt fiske; och äfven om en dylik uträkning skulle äga rum
vid uppskattningsförrättningen, är det uppenbart, att densamma icke kan
Vara tillfyllest i det hänseende, hvarom i 11 § är fråga, då ju sedermera
under föreningsfiskets bestånd förändringar i afseende å delaktigheten i de
flesta fall torde komma att inträffa. Den anmärkta oegentligheten torde
lämpligast kunna afhjälpas genom att låta den i sista punkten af 17 §
förekommande regeln utgå ur sagda § och en föreskrift af däremot svarande
innehåll inflyta i 11 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Andra stycket i 11 § synes ej äga annan betydelse, än att i afseende
å stadgandet i sista stycket af 7 § och slutmeningen i 21 § möjliggöra
en något kortare affattning än eljest kunnat ifrågakomma. Att
allenast af sådan anledning upptaga en regel af rent terminologiskt innehåll
förefaller emellertid föga lämpligt, och i det sammanhang regeln
förekommer torde dess innebörd komma att te sig tämligen dunkel. Det
hemställes alltså om andi*a styckets uteslutande och däraf följande omarbetning
af 7 och 21 §§.

Vid paragrafens tredje stycke må påpekas, att bestämmelser synas
vara af nöden om rätt för delägare, som i förhållande till samtliga delägare
uppgå till ett visst antal eller innehafva ett visst röstetal, att påkalla
sammanträdes anordnande för visst uppgifvet ändamål samt eventuellt
erhålla myndighets medverkan härtill.»

12 §.

Högsta domstolen:

»Otydligt är, huruvida under den rätt att föra talan, som enligt
förevarande § tillkommer nyttjanderättshafvare, inbegripes den enligt 5 §
delägare tillagda befogenhet att på arrende öfvertaga föreningsfiske.
Betänklighet synes ej möta att tillerkänna nyttjanderättshafvare sådan befogenhet,
hvarom stadgande alltså torde upptagas i förevarande §.

Enahanda befogenhet att föra talan, som enligt paragrafens andra
punkt medföljer arrende af egendom, tillhörig menighet eller enskild,
torde jämväl höra tilläggas den, till hvilken staten tillhörigt boställe blifvit
af innehafvaren utarrenderad!.

Af förslaget framgår ej klart, i hvilken omfattning arrendator af
egendom, som tillhör menighet eller enskild, har att inhämta ägarens
samtycke till vidtagande af åtgärder, som i lagen afses. Affattningen af
12 § föranleder det antagande, att i sagda § äro fullständigt angifva de
fall, där ägarens samtycke är af nöden; men med hänsyn till vissa andra
bestämmelser i förslaget torde detta antagande ej kunna fasthållas. Vid
noggrann läsning af förslaget iakttages, att, medan i allmänhet för betecknande
af intressenter i ett fiskevatten användts ordet ''delägare’, man
flerstädes i stället för detta ord brukat det mera vidsträckta uttrycket
''rättsägare’; och det vill synas, som om man härigenom velat lämna öppet
åt ägaren af utarrenderad fastighet att göra sin talan gällande icke allenast
där sådant enligt uttryckligt stadgande i 12 § står honom öppet utan
äfven i vissa andra fall.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Med en dylik tolkning skulle man komma därhän, att ägarens samtycke
erfordrades jämväl till följande, i 12 § ej omnämnda åtgärder:
ingående af öfverenskommelse om grunden för röstberäkning, beslut om
föreningsfiskes bestånd under längre tid än 25 år samt begäran om tillkallande
enligt 14 § af biträden vid förrättning.

I sak synes intet vara att häremot erinra, men det måste framhållas
såsom önskvärdt, att dessa fall upptagas i 12 §, så att denna § verkligen
erhåller den uttömmande innebörd, som affattningen angifver; och lärer i
sådant fall uttrycket ''rättsägare’ öfverallt i förslaget kunna utbytas mot
''delägare'', likasom detta sistnämnda ord kan träda i stället för det i 14 §
använda uttrycket ''ägarne och innehafvarne’.

Hvad beträffar de i 12 § enligt dess föreslagna lydelse upptagna
undantagen från regeln om arrendator rätt att föra talan, må anmärkas,
att, om arrendatorn ej skall utan ägarens samtycke kunna deltaga i arrendevillkors
bestämmande, de skäl, som föranleda ett förbehåll härom,
synas påkalla, att han ej heller kan på egen hand deltaga i pröfning af
anbud, som afgifvits vid auktion enligt 6 §. Huruvida emellertid förbehållet
beträffande arrendevillkoren öfver hufvud bör upptagas i lagen,
kan måhända sättas i fråga.

Det torde jämväl kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida arrendator
bör utan ägarens samtycke få göra gällande sådan rätt till fiskearrendes
öfvertagande, som stadgas i 5 §. Det förefaller oegentligt, att en jordarrendator
sålunda skulle kunna på grund af arrendekontraktet tilltvinga
sig en äfven mot jordägaren gällande nyttjanderätt till fiske för längre
tid än kontraktet afser.

I redaktionellt afseende erinras: att den förekommande hänvisningen
till 8 § synes böra förtydligas medelst utmärkande af att hvad som afses
är sista stycket af nämnda §, att beskaffenheten af det i paragrafen
nämnda beslut om fullföljd af ansökan bör angifvas tydligare än i förslaget,
samt att uttrycket ''föreningsfiskes brukande annorledes än af delägarne
själfva’ ej med erforderlig tydlighet utmärker, att därunder inbegripes
hvad som i förslaget benämnes brukande för gemensam räkning
genom af delägarna anställd fiskare.»

13 §.

Högsta domstolen:

»Sista punkten af denna § torde innebära, att, sedan beslut fattats
om antagande af något af de sätt för fiskes nyttjande, som äro nämnda
i 4 § 1 inom., beslut att öfvergå till fiske efter plan för sin giltighet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

kräfver sådan majoritet, som här omförmäles. Denna mening framgår
emellertid ej med tydlighet af den föreslagna redaktionen, hvilken alltså
torde jämkas.

För öfrigt anmärkes, att stadgandena i andra stj^cket synas böra
upptagas i annat sammanhang, måhända näst efter 9 § eller ock såsom
tillägg till 4 §.»

14 §.

Högsta domstolen:

»Af paragrafens föreslagna affattning framgår ej fullt klart att, såsom
dock måste antagas vara åsyftadt, ansökan af en enda delägare skall
föranleda sådan förrättning, som här omförmäles.

Förordnande för annan än vederbörande statens fiskeritjänsteman
synes böra ifrågakomma endast då nämnda tjänsteman är hindrad att
företaga förrättningen. Den, som sålunda skall förordnas, torde böra vara
på förhand godkänd af landtbruksstyrelsen. Att, såsom förslaget efter
ordalydelsen innebär, låta styrelsens pröfning af hans lämplighet ifrågakomma
efter förordnandets meddelande och medan frågan är anhängig
hos Konungens befallningshafvande, synes ej vara att förorda.»

Justitierådet Claeson:

»Om ovisshet råder, rörande rätta sträckningen af rågångarna mellan
särskilda fiskevatten eller huruvida ett fiskevatten är samfälldt för delägarna
i visst skifteslag eller blott tillhör strandägarna, kan det vara
omöjligt att åstadkomma föreningsfiske. Äfven i andra fall kunna förhållandena
vara sädana, att föreningsfiske ej kan komma till stånd. Det
synes därför föga lämpligt att föreskrifva att förrättning ovillkorligen
skall hållas, om ej samtliga rättsägare påkalla förordnande. Utan torde i
stället bestämmelser gifvas i den riktning, att då fråga om bildande af
föreningsfiske väckes af allenast en eller flera bland de fiskeberättigade,
tillfälle bör beredas dem, som ej biträdt ansökningen, att yttra sig öfver
densamma, och att ansökningen må, utan att förrättning hålles, kunna
afslås, om det efter öfriga delägares hörande finnes uppenbart, att föreningsfiske
ej kommer till stånd.»

15 §.

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wurt
vinberg:

»Då enligt 18 § boställshafvare eller arrendator af staten tillhörig,
genom offentlig myndighet utarrenderad fastighet äger ensam föra talan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

vid förrättning, hvarom här är fråga, synes det ändamålslöst att i fall,
där sagda bestämmelse veterligen skall äga tillämpning, vidtaga sådan
åtgärd för allmänt ombuds förordnande, som afses i andra stycket af 15 §.»

17 §.

Justitieråden Ihollander, Quensel och friherre Marks von Wiirte
mberg:

»Det kan inträffa, att när uppskattning, som afses i denna §, skall
företagas, meningsskiljaktighet yppas mellan delägarna, huruvida fisket är
skiftadt eller icke, och ännu oftare torde delade meningar kunna förekomma
i fråga om rätta sträckningen af rågångar i vattnet. I händelse

enighet i dylik fråga ej vid förrättningen uppnås, synes annan utväg ej

stå till buds, än att låta frågan om föreningsfiskes inrättande förfalla, i
afbidan på att tvistefrågan varder i laga ordning afgjord. En bestämmelse
i denna riktning torde böra inflyta i denna § eller i annat lämp ligt

sammanhang.

Därest sista punkten i förevarande § skall kvarstå i paragrafen,
torde den böra erhålla en förändrad affattning, hvaraf tydligt framgår, att
fråga är om beräknande af afkastningsförmåga, och icke om något slags
fördelning af afkastningsbelopp.»

18 §.

Högsta domstolen:

»Affattningen af paragrafens sista stycke föranleder, dels att förrättningsmannen,
äfven om det under förrättningen blifvit uppenbart, att
delägarna komma att besluta utarrendering af fisket, likväl kan genom en
delägares yrkande tvingas att uppgöra förslag till plan för fiskets brukande
af delägarna själfva, dels ock att om icke någon påyrkat uppgörande
af dylikt förslag, men beslut om fiskets brukande genom anställd
fiskare eller dess utarrendering sedermera icke kan åstadkommas, delägarna
å den dag, som afsetts till förrättningens afslutande, finna sig
nödsakade att, om de ej vilja låta frågan om föreningsfiskes bildande förfalla,
antingen gå in på fiskets brukande enligt gemensam plan utan
kännedom om blifvande plans beskaffenhet eller ock begära uppskof för
uppgörande af förslag till plan.

Till förekommande af dylika olägenheter torde åt sista stycket böra
gifvas det innehåll, att förrättningsmannen skall uppgöra förslag till plan,
om han anser fiskets brukande af delägarna själfva enligt fastställd plan
kunna ifrågakomma.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

19 §•

Högsta domstolen:

»Bland frågor, som, där sådant påkallas, skola företagas till afgörande
innan omröstningen äger rum, huruvida föreningsfisket öfver hufvud
bör komma till stånd, upptager förslaget det i 7 § omförmälda spörsmålet
om behållnings reserverande. Detta torde ej vara riktigt, då enligt den
föreslagna affattningen af 7 § sådant beslut om behållnings användande,
som där afses, må komma till stånd först när iisket redan nyttjas för
gemensam räkning eller är utarrenderadt, något som vid den tidpunkt,
hvarom här är fråga, näppeligen kan vara fallet. Men, äfven om genom
jämkning af 7 § möjlighet beredes att före spörsmålet om själfva föreningsfiskets
inrättande upptaga frågan om eventuell behållnings disponerande,
synes tillräcklig anledning ej förekomma att låta denna fråga
komma under behandling på ett så tidigt stadium. Det skäl, som eljest
kun anföras för förslagets bestämmelser om vissa detaljfrågors afgörande
före hufvudfrågan — nämligen att en intressent bör innan han afgifver
sin röst i sistnämnda fråga kunna ur viktigare synpunkter bedöma följderna
däraf — äger här knappast tillämpning, då det i flertalet fall ej
torde lyckas att genomdrifva något för en längre framtid gällande beslut
i fråga därom, huruvida behållning skall utdelas eller icke, och, äfven om
ett dylikt beslut skulle fattas, detsamma i följd af växlingar i äganderätten
eller andra anledningar lätt kan komma att kullkastas.

Icke heller torde det vara lämpligt att, såsom förslaget innehåller,
låta den i 10 § berörda frågan om gemensamma angelägenheters öfverlämnande
åt syssloman komma under behandling före hufvudfrågan. I
hufvudsak gäller härom hvad nyss anförts i afseende å 7 §.

Hvad däremot beträffar de i 3, 4 och 8 §§ omförmälda frågorna
om tiden för föreningsfiskets bestånd samt sättet för dess tillgodogörande
synes intet vara att erinra mot att de, såsom förslaget innehåller, må
kunna afgöras innan definitivt beslut fattas om föreningsfiskes anordnande;
men af lika stor vikt är — hvad i förslaget ej synes vara beaktadt — att,
därest nämnda frågor ej blifvit före hufvudfrågan afgjorda, de upptagas
till behandling inför förrättningsmannen omedelbart efter det beslut fattats
att föreningsfiske skall komma till stånd. Hvad angår tiden för föreningsfiskets
fortvara torde vara nödvändigt, att så sker, och beträffande
sättet för fiskets tillgodogörande är det utan tvifvel synnerligen önskvärdt,
att enahanda förfarande iakttages, bland annat därför, att delägarnas beslut
i detta hänseende kan äga inflytande på Konungens befallningshafvandes
pröfning i frågan om lämpligheten af föreningsfiskes inrättande.

Bill. till Riksd. Prot. 1300. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Paragrafen synes alltså böra i nu berörda hänseenden innehålla dels
att omröstning rörande de i 3, 4 och 8 §§ berörda frågor skall inför
förrättningsmannen företagas i samband med afgörandet af frågan om
föreningsfiskets inrättande, och dels att denna omröstning skall föregå
hufvudfrågans afgörande, så framt yrkande därom framställes af någon
delägare.

Af hvad i paragrafen säges om ''påminnelsers’ ingifvande till
Konungens befallningshafvande torde man vara berättigad till den slutsats,
att äfven uppskattning, som afses i 17 §, må genom påminnelser
dragas under Konungens befallningshafvandes pröfning. Denna synnerligen
viktiga regel torde emellertid böra på ett mera otvetydigt sätt erhålla
uttryck i lagen.

Af stadgandet i andra stycket af 20 § torde väl framgå, att delägare,
som gjort ansökning om förrättningsmans förordnande, icke däraf
är förhindrad att rösta mot föreningsfiskes inrättande. Det synes emellertid
önskvärdt, att denna regel erhåller ett tydligare uttryck och torde
för sådant ändamål ett stadgande af nyss antydda innehåll böra inflyta i
förevarande §.»

20 §.

Högsta domstolen:

»Första stycket i denna § torde såsom öfverflödigt böra utgå.

Äfven andra stycket torde komma att bortfalla, om, såsom vid 19
§ blifvit hemställdt, där varder tydligen uttaladt, att delägare, som gjort
ansökning om förrättningsmans förordnande, ej är däraf bunden vid afgörande
af frågan om föreningsfiskets inrättande.»

22 §.

Högsta domstolen:

»Till förebyggande af hvarje möjlighet, att ett föreningsfiske skulle
kunna komma till stånd, utan att samtliga .rättsägare haft tillfälle att
yttra sig i ämnet, torde för det i paragrafen afsedda fall, att förrättning
enligt 14 § ej ägt rum, böra stadgas, att Konungens befallningshafvande,
då ärendet dit inkommit, skall därom utfärda kungörelse såsom i 24 §
föreskrifves i fråga om Konungens befallningshafvandes beslut äfvensom
utsätta viss tid för påminnelsers ingifvande till Konungens befallningshafvande.
»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

23 §.

Högsta domstolen:

»Bland stadganden, Indika skola äga tillämpning vid behandling af
fråga om ändring af område för föreningsfiske, upptager andra stycket af
förevarande § de i 17 § förekommande bestämmelserna om värdering af
särskilda intressenters fiskevatten efter deras afkastningsförmåga. Det är
emellertid icke tydligt, huruvida härmed afses, att i det fall, hvarom 23
§ handlar, en ny uppskattning ovillkorligen skall äga rum af de fiskevatten,
som kunna komma att ingå i föreningsfiskets förändrade område,
eller om tilläfventyrs den förut gällande uppskattningen skall, i den mån
ske kan, fortfarande äga tillämpning, så att 17 § kommer att gälla allenast
i afseende å fiskevatten, hvars införlifvande med föreningsfisket
ifrågasättes. Ett förtydligande härutinnan är alltså af nöden, och torde
med hänsyn till olämpligheten af att sammanställa värden, som beräknats
å olika tider och under olika förhållanden, böra stadgas, att, såvidt fråga
är om tillökning i föreningsfiskes område, 17 § skall utan hänsyn till
förut gjord uppskattning tillämpas, hvaremot, när frågan gäller allenast
fiskevattens afskiljande, någon ny uppskattning i allmänhet icke torde
vara af nöden.»

24 §.

Högsta domstolen:

»Affattningen af sista stycket skulle möjligen kunna föranleda det
missförstånd, att en plan, som af Konungens befallningshafvande fastställts
i sammanhang därmed, att beslut gifvits om föreningsfiskes inrättande,
skulle tills vidare lända till efterrättelse, fastän nämnda beslut vore öfverklagadt.
Önskvärdt är därför, att stadgandets tillämplighet uttryckligen
göres beroende af, att beslutet om föreningsfiskets inrättande äger
laga kraft.»

25 §.

Högsta domstolen:

»För den händelse förrättning på stället finnes, jämlikt 16 § i förslaget,
böra afse större område än den förut gällt, synes det lämpligast,
att ärendet fortfarande hör under samma länsstyrelse, som utfärdat förordnande
för förrättningsmannen, äfven om i följd af områdets utvidgning
största delen af det vatten, som vid förrättningen slutligen kommer
i fråga, ligger inom annat län.»

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

26 §.

Högsta domstolen:

»Den vid 4 § gjorda hemställan angående uteslutande af dess 3
mom. torde föranleda ändrad affattning af förevarande §.»

Promulgationsbestämmelserna.

Högsta domstolen:

»Till förebyggande häraf, att ett före den nya lagstiftningens genomförande
tillkommet arrendeaftal om fiskerätt skulle kunna rubbas
genom inrättande af föreningsfiske och beslut om dess upplåtande på
arrende eller nyttjande’ för delägarnas samfällda räkning, har i förslaget
giltigheten af dylikt beslut gjorts beroende af arrendatorns samtycke.
Bestämmelsen härom äger emellertid enligt förslaget tillämpning allenast
i händelse arrendeaftalet är uppgjordt före lagens utfärdande, icke om
det tillkommit under tiden mellan promulgationen och lagens ikraftträdande.
Skälet till denna afvikelse från grundsatsen om skyddande af
privaträttsliga förhållanden, som äga bestånd vid ny lags ikraftträdande,
torde ligga i en farhåga, att fiskerättsägare, som ville undandraga sig
tillämpning af lagens bestämmelser om föreningsfiskes utarrendering eller
nyttjande för gemensam räkning, skulle i sådant syfte utarrendera sin
egen fiskerätt före lagens ikraftträdande. Att något dylikt skulle kunna
i nämnvärd omfattning ifrågakomma, torde emellertid näppeligen vara att
förvänta, i hvarje fall icke om man låter lagen träda i kraft inom den
korta tid efter utfärdandet, som i allmänhet gäller för promulgerade författningar,
och då något hinder härför ej synes föreligga, hemställes om
sådan ändring af förslaget, att detsamma ej kommer att angifva någon
tid för lagens ikraftträdande samt bestämmelsen om fiskearrendators rätt
att förhindra föreningsfiskes nyttjande annorledes än enligt fastställd plan
kommer att äga tillämpning, så snart arrendeaftalet är ingånget före lagens
ikraftträdande.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt

till fiske den 27 juni 1896.

13 §.

Högsta domstolen:

»Såsom denna § i sin nu föreslagna lydelse antyder, innebär den
ifrågasatta lagstiftningen om föreningsfisken i vissa hänseenden undantag
från bestämmelserna i lagen om rätt till fiske, i det att efter föreningsfiskes
inrättande delägarna ej må utöfva sin fiskerätt på annat sätt, än
som är förenligt med de för föreningsfisket gällande bestämmelser. Häraf
följer bland annat, att ett jämlikt 10 § i lagen om rätt till fiske af domstol
meddeladt beslut rörande utöfningen af fiske i oskift fiskevatten
kommer att sakna tillämpning, därest fiskevattnet utgör föreningsfiske eller
del däraf, och först sedan föreningsfisket ej längre äger bestånd kan erhålla
betydelse.

Att sålunda ett af domstol gifvet beslut sättes ur kraft genom ett
i annan väg tillkommet förordnande, synes i detta fall ej kunna undvikas,
men däremot förefaller det opåkalladt och olämpligt, att, såsom enligt
förslaget komme att blifva fallet, domstol, sedan föreningsfiske kommit
till stånd, skulle hafva till åliggande att, så snart någon delägare i det
oskiftade fiskevattnet sådant yrkar, meddela bestämmelser om dess nyttjande,
änskönt dessa bestämmelser aldrig eller först i en aflägsen framtid
kunde komma att tillämpas. Det synes alltså vara önskvärdt, att i 10 §
i lagen om rätt till fiske eller i annat lämpligt sammanhang införas bestämmelser,
hvaraf framgår, att hvad i nyssnämnda § är stadgadt om
domstols åliggande att meddela föreskrifter angående oskift fiskevattens
nyttjande — däri inbegripet uppförande af fiskebyggnad — ej äger tilllämpning,
när fiskevattnet utgör föreningsfiske eller ingår i sådant fiske.»

14 §.

Högsta domstolen:

»Beträffande handläggning af fråga om sådant afstångande af fiskevatten,
som afses i det tillagda tredje stycket af paragrafen, innehåller
förslaget, att, därest fisken har sitt dref genom sund eller strömdrag, där
anordning för afstångande skulle förekomma, Konungens befallningshafvande
skall, innan tillstånd meddelas till anordningens vidtagande, höra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

rättägande och sakkunnig, hvaremot, i händelse fisken ej har dref genom
sundet eller strömmen, det ej är af nöden att inhämta sådant yttrande.
Härvid må erinras, att då en anordning, som här afses, torde kunna inverka
icke allenast på fiskens gång utan äfven på möjligheten att färdas
fram öfver vattendraget samt äfven i öfrigt beröra strandägares intressen,
det torde vara af nöden att rättsägandes yttrande inhämtas oberoende
däraf, huruvida nämnda i förslaget upptagna förutsättning är för handen
eller icke; och äfven i fråga om inhämtande af yttrande från sakkunnig
torde det förbehåll förslaget innehåller vara olämpligt, då Konungens
befallningshafvande oftast lärer sakna möjlighet att utan sakkunnigs uttalande
afgöra, huruvida fisk har sitt dref eller icke på plats, hvarom
fråga är. Nämnda förbehåll torde alltså böra uteslutas.

Att fråga om tillstånd till anordning af här åsyftad beskaffenhet
skall, på sätt förslaget innebär, kunna väckas af en enda delägare, förefaller
oegentligt, då förslaget, såsom naturligt är, synes låta det ankomma
på beslut af delägarna samfälldt, huruvida meddeladt tillstånd skall begagnas.
Förslaget torde alltså böra jämkas därhän, att ansökan om tillstånd
skall, för att komma i betraktande, göras af delägarna.

Rörande den majoritet, som skall erfordras för giltigheten af beslut
om tillstånds sökande eller begagnande samt om nyttjanderättshafvares rätt
att deltaga i dylikt beslut, böra erforderliga regler vara att finna i förslaget
till lag om föreningsfiske; och hänvisas i afseende därå till hvad
som yttrats vid 11 och 12 §§ af nämnda förslag.»

Promulgationsbestämmelsen.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom vid förslag till lag om föreningsfisken hemställts,
någon tid för nämnda lags trädande i kraft ej utsättes, bör bestämmelse n
om ikraftsättandet uteslutas äfven ur nu förevarande förslag.»

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 31 december 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

Grefve Hamilton,

Grefve Ehrensvärd,

Malm,

Justitieråden: Billing,

Skarstedt.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet
högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut
den 11 oktober 1907 till högsta domstolen remitterade förslag till lag om
föreningsfisken samt till lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i
lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.

Sedan berörda lagförslag samt högsta domstolens utlåtande föredragits,
yttrade chefen för justitiedepartementet:

»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningarna
mot de remitterade förslagen har jag låtit verkställa omarbet -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

ning af förslagen, därvid i allmänhet iakttagits hvad högsta domstolen
eller dess flesta ledamöter hemställt.

Hvad angår förslaget till lag om förening sfisken, hvilket lagförslags
rubrik jag funnit böra, i anledning af hvad högsta domstolen yttrat,
ändras till »lag om gemensainhetsfiske», har icke någon förändring med
afseende å förslagets hufvudgrunder ägt rum.

Bland de mera betydande ändringar, hvilka berörda förslag undergått,
torde till en början böra nämnas, att bestämmelserna om delägarnas
inbördes förhållanden, då Asket af dem utöfvas — såsom det heter
i det remitterade förslaget — »för gemensam räkning genom af delägarna
anställd fiskare», blifvit på grund af högsta domstolens anmärkningar och
i öfverensstämmelse med högsta domstolens därutinnan uttalade mening ur
förslaget uteslutna samt åt delägarna öfverlämnats att genom öfverenskommelse
ordna dessa förhållanden. Därvid kommer lagstiftningen om enkla
bolag (eventuellt handelsbolag) att äga tillämpning, och hvad därutöfver
erfordras af reglerande bestämmelser har sin naturliga plats i det bolagsaftal,
som uppenbarligen bör komma till stånd i sammanhang med öfverenskommelse
om gemensamhetsfiskes nyttjande i bolag. Att härigenom intressentskapet
mellan delägarna regleras på ett med hänsyn till föreliggande
faktiska förhållanden enklare och lämpligare sätt, än som genom lagstiftning
kan ske, torde icke vara tvifvel underkastadt.

Vidkommande det remitterade förslagets 5 § hafva högsta domstolens
flesta ledamöter ansett erforderligt, att i lagen klart uttalas, att delägare,
som enligt nämnda paragraf tillträdt arrende af gemensainhetsfiske, intager
samma personliga ståndpunkt, som en arrendator hvilken som helst,
och att således ny ägare af den fastighet, som medfört företrädesrätt
till arrendets öfvertagande, icke i den föregåendes ställe inträder såsom
arrendator.

Visserligen är syftemålet med berörda paragraf att möjliggöra fiskets
brukande af de delägare, hvilka äga större delen af fiskevattnet samt således
kunna väntas hysa intresse för fiskevården och vilja arbeta för dess
främjande, och från denna synpunkt kunde det med skäl förefalla lämpligt,
att lagen stadgade rättighet och skyldighet för ny delägare att inträda
såsom arrendator i sin företrädares ställe. Meddelandet af dylikt
stadgande synes dock möta på det hela taget enahanda betänkligheter, som
af högsta domstolen uttalats mot ett stadgande, hvilket tillförbunde ny
delägare i gemensainhetsfiske att inträda i sin företrädares ställe i ett
mellan samtliga delägarna bildadt bolag för fiskets nyttjande. A andra
sidan förefaller det föga tilltalande att gifva en föreskrift, innebärande, att
arrendator, hvilken upphör att vara delägare i fisket, ej finge sätta annan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

person, som efter honom blifver delägare, i sitt ställe såsom arrendator,
med mindre dels samtliga öfriga arrendatorer dels ock alla icke arrenderande
delägare lämnade medgifvande härtill. Hvad sistnämnda delägare
beträffar, lärer det i allmänhet ej vara af betydelse för dem, om
en dylik förändring af arrendators person sker. Enligt 7 § i det omarbetade
förslaget har nämligen såsom villkor för rätt till arrendets öfvertagande
af majoriteten bland delägarna föreskrifvits ställande af betryggande
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, och af allmänna rättsgrundsatser
lärer utan vidare följa skyldighet för arrendatorerna att inom skälig tid
ställa ny säkerhet, om den redan ställda till följd af förändring beträffande
arrendators person eller eljest försämras eller upphör att gälla. Erinras
må ock, att, då vid fråga om öfvertagande åt arrende den icke arrenderande
minoriteten ej på grund af hänsyn till öfriga delägares personliga
egenskaper kan bestrida dem rått att öfvertaga arrendet, icke heller i nu
förevarande fall afseende synes böra fästas vid annat än den nye arrendator^
egenskap af delägare i fisket. Med hänsyn till dessa omständigheter
har i det omarbetade förslagets 9 § stadgats, att, om arrendator
upphör att vara delägare, han äger i sitt ställe såsom arrendator
sätta annan, som efter honom blifvit delägare i fisket. Denna rätt har
dock gjorts beroende af öfriga arrendatorers medgifvande, detta för att
ej bryta mot en bland bolagsinstitutets grundprinciper, hvarjämte förklarats,
att berörda rätt kan upphäfva^ genom bestämmelse i arrendekontraktet.
Af de använda ordalagen torde framgå, såväl att arrendator,
som brukar omförmälda, honom lämnade rätt, därmed helt och hållet
utträder ur rättsförhållandet och öfverflyttar det på den nye delägaren
(jämför 2 kap. 8 och 9 §§ samt 3 kap. 8 § af lagen om nyttjanderätt
till fast egendom) som ock att, ifall eu delägare öfverlåter sin fastighet
till flera personer, han äger i sitt ställe sätta antingen dem alla eller
ock en eller flera af dem.

Stadgandet i det remitterade förslagets 10 § rörande syssloman har
undergått omarbetning i öfverensstämmelse med högsta domstolens yttrande
i detta ämne, och återfinnas de nya bestämmelserna i 15 och 16 §§ af
nu föreliggande förslag. Enligt detta förslag åligger det delägarna att utse

oO O 0^ O DO O

syssloman, då deras antal öfverstiger tre, så ock eljest där sysslomans
utseende påyrkas af någon delägare. Denne syssloman har att handhafva
vissa angifna bestyr för gemensam räkning. Äfven hafva bestämmelser
föreslagits beträffande sysslomans utseende, då delägarna underlåta att
välja sådan, samt angående skyldighet i visst fall för den utsedde att
åtaga sig uppdraget med mera, och hafva härvid högsta domstolens anvisningar
följts. Beträffande delägarnas rätt att åt syssloman — antingen

Bill. till Piksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

på grund af omförmälda föreskrift utsedd sådan eller annan särskildt
vald — uppdraga gemensamma angelägenheters afgörande, har denna
rätt i anledning af högsta domstolens hemställan uttryckligen inskränkts
till ämnen, beträffande hvilka viss röstöfvervikt ej erfordras, hvarjämte
i 19 § stadgats, att arrendator icke utan vederbörande ägares samtycke
får deltaga i beslut att åt syssloman uppdraga pröfning af arrendeanbud,
detta med hänsyn därtill, att arrendator icke själf äger utan ägarens samtycke
deltaga i dylik pröfning.

I fråga om bestämmandet af de ämnen, angående hvilka delägarna
äga fatta beslut, har af högsta domstolen ifrågasatts, att i lagförslaget
kunde upptagas bestämmelse om beslutanderätt för delägarna i gemensamma
angelägenheter öfver hufvud, allenast med den inskränkning, att
påläggande af bidrag i penningar eller varor ej folie inom delägarnas
beslutanderätt. Ett dylikt sätt att lösa denna fråga synes mig emellertid
kunna lätteligen föranleda förvecklingar vid lagens tillämpning. Missförstånd
beträffande innebörden af uttrycket gemensamma angelägenheter
torde med skäl vara att motse, och dylikt missförstånd kan orsaka fattande
af beslut, hvilka, såsom kränkande delägares enskilda rätt eller af annan
anledning, sakna giltighet. Den af högsta domstolen alternativt anvisade
utvägen synes mig vara i praktiskt hänseende vida mera lämplig,
och har följaktligen i 16 § i det omarbetade förslaget angifvits de
fall, då majoritetsbeslut kan ifrågakomma, hvarjämte erinran, att beslut
om påläggande af bidrag i penningar, varor eller arbete ej gäller
mot dem, som ej biträdt beslutet, införts i denna paragraf.
Äfven den förut i 7 § upptagna bestämmelse om viss inskränkning
i beslutanderätten med afseende å arrendeafgifts användande till
fiskets främjande har nu, efter omarbetning i enlighet med högsta
domstolens uttalade mening, fått sin plats Bland de allmänna reglerna
om beslutanderätten.

Den i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsen om begränsning
i vissa fall af delägares rösttal har enligt det omarbetade förslagets
17 § erhållit utsträckt tillämplighetsområde. Af högsta domstolen har
ifrågasatts, huruvida det icke vore lämpligt att stadga sådan begränsning
i afseende å alla frågor, där enligt lagförslaget majoritetsbeslut
kunde förekomma. En dylik utsträckning af ifrågavarande regels tillämplighet
anser jag mig icke kunna förorda. Till skyddande af minoritetens
rätt kräfves visserligen inskränkning af delägarnas rösttal, men detta
allenast i frågor, vid hvilkas afgörande den obegränsade rösträtten kan
missbrukas till skada för de öfverröstade. Dylikt missbruk torde ej
kunna förekomma i något af de fall, som enligt förslaget äro undan -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

tagna från tillämpning af föreskriften om begränsad rösträtt. I dessa
fall synes det tvärtom ur fiskevårdssynpunkt betänkligt att sätta ägare af
allenast en mindre del af fiskevattnet i tillfälle att genomdrifva sin mening
i strid mot de större delägarnas intressen. Hvad särskildt angår beslut
om gemensamhetsfiskes inrättande må erinras om, att minoritetens rätt är
tillgodosedd genom föreskriften, att Konungens befallningshafvande skall
pröfva lämpligheten af dylikt beslut.

Bland reglerna angående omröstning har, i anledning af hvad
högsta domstolens flesta ledamöter yttrat, i 17 § upptagits förbud för
delägare, som vid auktion afgifvit anbud å arrendet af gemensamhetsfiske,
att deltaga i pröfningen af de gjorda anbuden äfvensom förbud för arrenderande
delägare att deltaga i afgörandet af frågor, i hvilka han såsom
arrendator kan vänta nytta eller skada af delägarnas beslut. I sammanhang
med sistnämnda förbuds meddelande lärer det emellertid vara
nödvändigt att till skyddande af arrenderande delägares rätt stadga
befrielse för honom från erläggande af den del utaf arrendeafgiften,
som belöper å hans lott i fisket. Eljest skulle en sådan arrendator kunna
tvingas att erlägga arrende jämväl för sin lott, men sakna rätt att bestämma
om användandet af hvad han sålunda erlagt samt till och med
nödgas underkasta sig, att medlen nyttjas till åtgärder, som han anser
olämpliga. I det omarbetade förslagets 11 § har därför införts ett stad**
gande af antydda beskaffenhet.

Stadgandena om nyttjanderättshafvares befogenhet att föra talan
hafva nu fullständigt sammanförts i en paragraf, 19 § i det omarbetade
förslaget, och har vid denna paragrafs affattande högsta domstolens anvisningar
följts, hvarförutom den förtydligats genom införande af uttryckligt
stadgande om rätt att tala för fiskevatten, tillhörigt allmän inrättning. 1
paragrafen hafva vidare angifvits de fall, då ägaren eller, där boställe utarrenderats,
boställshafvaren får uppträda, oberoende däraf att fastigheten
brukas af annan. Härigenom har ock, såsom högsta domstolen framhållit
såsom önskvärdt, vunnits den fördel med afseende på förslagets terminologi,
att uttrycket »rättsägare», som förut nyttjats i en del fall, kunnat utbytas
mot ordet »delägare». Utan vidare lärer vara klart, att förslaget under
sistnämnda begrepp innefattar jämväl innehafvare af fideikommiss samt
dem, som under stadgad åborätt innehafva fast egendom, och att dessa
således, till exempel, svara för hvad å af dem innehafda fastigheter belöper
af de i 28 § afsedda förrättningskostnader. Däremot har ansetts
nödigt att i sistnämnda hänseende meddela uttryckligt stadgande beträffande
boställshafvare och kronoarrendatorer. Hvad beträffar frågan om
och i hvad mån bidrag till dylika kostnader böra fördelas mellan flera

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

efter hvarandra följande boställshafvare eller kronoarrendatorer, torde densamma
ej böra här upptagas.

I det omarbetade förslagets 31—33 §§ hafva upptagits de af högsta
domstolen ifrågasatta bestämmelser dels till förekommande af skada genom
delägarnas underlåtenhet att behörigen ordna fisket dels ock till reglering
af delägarnas gemensamma angelägenheter, där sjösänkning, naturhändelse
eller annan omständighet föranleder behof att aflysa gemensamhetsfiske
eller att vidtaga förändring med afseende därå, eller då delning af fiskevatten,
som ingår i gemensamhetsfiske, eller annan fastighetsdelning medför
behof af ändring i hvad förut beslutats angående gemensamhetsfisket
eller dess brukande.

I öfrigt hafva, förutom redaktionella jämkningar, vissa sakliga ändringar
af mindre vikt skett med afseende å förslagets detaljbestämmelser.
Härvid hafva dessa i några få fall erhållit annat innehåll, än högsta domstolen
eller dess flesta ledamöter föreslagit.

Högsta domstolen har sålunda ansett Konungens befallningshafvandes
befogenhet att bestämma den dag, från hvilken beslut om gemensamhetsfiskes
inrättande skall börja tillämpas, böra inskränkas till de fall, då
delägarna ej bestämt denna dag eller af dem utsatt dag förflutit, när befallningshafvanden
meddelar sitt beslut i ärendet. Då emellertid Konungens
befallningshafvandes beslut måste äga laga kraft för att vinna tillämpning
— hvilket, ock af högsta domstolen betonats vid granskningen af
24 § i det remitterade förslaget — har vid slutliga formuleringen af 3 §
befallningshafvandens ifrågavarande befogenhet bestämts att inträda, förutom
då delägarna ej fattat beslut i ämnet, jämväl då af delägarna utsatt
dag infaller, innan befallningshafvandens beslut vinner laga kraft.
Denna formulering af 3 § synes medföra, att sådan ändring af remitterade
förslagets 24 §, numera 34* §, som högsta domstolen ansett önskvärd, ej
vidare erfordras.

Högsta domstolens flesta ledamöter hafva ansett stadgande böra
meddelas, att delägare, Indika begagnat sig af bestämmelsen om företrädesrätt
för majoriteten bland delägarna att öfvertaga arrende af gemensamhetsfiske,
men på ett eller annat sätt förverkat arrendet, icke vidare
äga begagna omförmälda rätt. Det liar synts mig följdriktigt att i sammanhang
med dylik föreskrifts införande i förslaget meddela enahanda
bestämmelse jämväl beträffande delägare, som å auktion inropat arrende af
gemensamhetsfiske, men förverkat arrenderätten. Ifrågavarande stadgande
återfinnes i förslagets 7 §.

Vidare har högsta domstolen ansett af nöden, att bestämmelse meddelas
därom, att då vid val två eller flera erhållit röster af lika många

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

röstande med enahanda sammanlagda rösttal, valets utgång afgöres genom
lottning. Dylik bestämmelse har upptagits i 17 § af det omarbetade förslaget.
Då emellertid det vid omröstning i andra frågor än val äfven
kan inträffa sådan röstfördelning, som nyss är nämnd, har jag ansett bestämmelse
böra meddelas angående afgörandet i dylikt fall. Enär lottning
ej synes kunna lämpligen ifrågakomma, har utslagsrösten gifvits åt
ordföranden vid sammanträdet eller, då omröstningen sker vid förrättning,
åt förrättningsmannen.

Vidkommande förslaget till lag om vissa ändringar i lagen om rätt
till fiske har detta förslag undergått några mindre förändringar i öfverensstämmelse
med hvad högsta domstolen hemställt. I fråga om 10 § i
lagen om rätt till fiske, beträffande hvilken paragraf högsta domstolen
ansett bestämmelse böra meddelas, att dess stadganden om domstols åliggande
att meddela föreskrifter angående oskift fiskevattens nyttjande ej
skola äga tillämpning, när fiskevattnet utgör gemensamhetsfiske eller ingår
i sådant fiske, har jag emellertid ansett lämpligast att i ett tillägg till
denna paragraf förklara densamma ej skola i något afseende tillämpas,
där gemensamhetsfiske är för handen. Ett annat förfarande skulle kunna
föranleda till det oriktiga antagande, att paragrafens andra stycke gäller
beträffande gemensamhetsfiske, och att således, då gemensamhetsfiske brukas
enligt fastställd plan, en delägare ej skulle utan vidare få upplåta sin
fiskerätt åt annan.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till lag
om gemensamhetsfiske och till lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och
14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 samt hemställde, att
dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition
föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle nådig proposition i ämnet, af den
lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ur protokollet:
Carl Ställ Larum ar.

07 1860 Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.