Kungl. Maj: Is Proposition Nr 338 (Proposition 1919:338)

Kungl. Maj: Is Proposition Nr 338.

Nr 338.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor
samt statsunderstöd åt nämnda skolor; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

A) besluta,

att till understöd åt sådana folkhögskolor, som prövats gagneliga och
av Kungl. Maj:t befinnas böra erhålla understöd, må för tiden från och
med arbetsåret 1919 —1920 ur förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
utgå:

I) såsom bidrag till kursernas uppehållande:

1) till folkhögskolas huvudkurs högst 7,000 kronor;

2) till huvudkurs vid folkhögskola, vars föreståndare jämväl är föreståndare
för med. skolan förenad lantmannaskola, högst 6,500 kronor;

3) till kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med huvudkurs för manliga
elever, högst 3,500 kronor;

4) till fristående kvinnlig kurs, anordnad vid folkhögskola, som åtnjuter
anslag till sin huvudkurs, högst 3,500 kronor;

1,000 kronor, samt till andra årskurs, som är ansluten till fristående
kvinnlig kurs, högst 2,000 kronor;

6) till anordnande av parallellundervisning, då sådan med hänsyn till
elevernas olika förkunskaper eller behovet av uppdelning i skilda arbetslag
prövas nödvändig:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 301 höft. (Nr 338.)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

a) vid folkhögskolas huvudkurs eller därmed samtidigt pågående
kurser högst 1,000 kronor samt, då elevantalet överstiger 35, ytterligare
högst 1,000 kronor,

b) vid fristående kvinnlig kurs eller därtill ansluten andra årskurs
högst 750 kronor samt, då elevantalet överstiger 35, ytterligare högst
750 kronor;

7) till huvudkurs och fristående kvinnlig kurs ävensom andra samtidigt
med dem pågående kurser, för det fall att ifrågavarande kurser
enligt nedan stadgade villkor angående undervisningstidens längd skola
pågå minst 3 veckor utöver eljest stadgad minsta undervisningstid, 10
procents förhöjning av eljest utgående statsbidrag;

II) såsom särskilda bidrag till lärares avlöning:

1) för föreståndare samt för ärnneslärare med fast anställning ett
belopp motsvarande det eller de ålderstillägg, vartill föreståndaren eller
läraren må vara berättigad;

2) för lärare, som vikarierar för föreståndare eller för ärnneslärare
med fast anställning, om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom,
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått,
erfordras till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

3) till bestridande av kostnaderna för undervisning i hushållsgöromål,
då denna undervisning ingår i skolans första årskurs, ett belopp, motsvarande
två tredjedelar av den till lärarinnan i enlighet med nedan stadgade
bestämmelser utgående minsta avlöningen för arbetsdag, dock ej
beräknat för större antal arbetsdagar än som inrymmes inom den för vederbörande
kurs stadgade minsta undervisningstiden;

B) bestämma,

att såsom särskilda villkor för utgående av förestående anslag skall
gälla:

1) att folkhögskolan skall vara försedd med ett av skolöverstyrelsen
fastställt reglemente;

2) att undervisningen vid folkhögskola skall pågå

a) vid huvudkurs och andra samtidigt därmed pågående kurser, då
vid skolan även är anordnad fristående kvinnlig kurs, minst 21 veckor
men i annat fall minst 24 veckor,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

b) vid fristående kvinnlig kurs minst 13 veckor men, vad första
årskursen beträffar, för den händelse undervisning i hushållsgörornål
ingår i densamma, minst 16 veckor,

Kungl. Maj:t dock obetaget dels att, där undervisningen till följd
av smittosam sjukdom eller annan tvingande anledning i vederbörlig
ordning varit inställd, ändock bevilja anslag, dels ock att medgiva
någon avkortning i angivna tider, där hänsyn till jordbrukets arbetsbehov
gör sådant nödvändigt;

3) att för kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med manlig huvudkurs,
särskild undervisning skall vara anordnad i de ämnen, där sådan erfordras; 4)

att i andra årskurs antalet elever uppgår till minst 10 och att
dessa elever antingen förut genomgått folkhögskolas första årskurs eller
på annat sätt erhållit motsvarande föregående utbildning;

5) att skolan förfogar över ändamålsenliga lokaler samt erforderliga
undervisningsmedel;

6) att, innan anslag första gången beviljas åt folkhögskola, densamma
skall hava fått sig tillerkänt understöd av vederbörande landsting eller
beträffande skola, som är belägen inom sådan stad, som ej i landsting
deltager, av stadsfullmäktige eller ock att skolöverstyrelsen vitsordat skolan
vara till allmänt gagn;

7) att landsting, hushållningssällskap, kommuner eller enskilda var för
sig eller gemensamt till vederbörande skola lämna bidrag, vilka, inberäknat
skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till minst lika stort
belopp som det, varmed statsbidraget för samtliga på en gång vid skolan
pågående kurser överskjuter 3,000 kronor för huvudkurs, 4,500 kronor
för huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 1,500 kronor för
fristående kvinnlig kurs;

8) att vid folkhögskolan anställda lärare åtnjuta en avlöning, uppgående
till minst följande belopp, Kungl. Maj:t dock obetaget att i förekommande
fall göra undantag från eljest gällande föreskrifter:

för manlig föreståndare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 800 kronor, eller, där folkhögskola
är förenad med lantmannaskola och sistnämnda skolas föreståndare
är utsedd till föreståndare för båda skolorna, 650 kronor,

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig
kurs 5,400 kronor,

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 4,600 kronor eller,
då endast vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 4,000
kronor,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstil lägg, vart och
ett å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;
för kvinnliga föreståndare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 600 kronor,

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig
kurs 4,200 kronor,

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 3,800 kronor eller,
då endast vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 3,400
kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart
och ett å 400 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; för

vikarierande föreståndare ett särskilt arvode av 500 kronor vid
skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs samt 400 kronor
vid skola med endast huvudkurs;

för manlig ämneslärare med fast anställning, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning med minst 500 kronor,

a) med anställning vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig
kurs 3,700 kronor,

b) med anställning endast vid huvudkurs 3,000 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring; för

kvinnlig ämneslärare med fast anställning, förutom fri bostad
med bränsle eller motsvarande ersättning med minst 300 kronor,

a) med anställning vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig
kurs 3,200 kronor,

b) med anställning endast vid huvudkurs 2,700 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring; för

extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring,

a) med anställning vid huvudkurs 1,900 kronor,

b) med anställning vid fristående kvinnlig kurs 600 kronor;

för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring,

a) med anställning vid huvudkurs 1,700 kronor,

b) med anställning vid fristående kvinnlig kurs 550 kronor;

Kutigl. Maj:ts Proposition Nr 338.

för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd arvode efter 2 kronor 50 öre
för varje undervisningstimme;

för lärarinna i liushällsgöromål arvode efter 10 kronor för varje
arbetsdag;

för lärare i gymnastik och i sång, vilken ej på grund av annan anställning
vid skolan har bestämd årslön, arvode efter 3 kronor 50 öre för
varje undervisningstimme;

9) att vederbörande skolor skola vara underkastade de särskilda bestämmelser,
Kungl. Maj:t finner gott utfärda angående skolornas inspektion
samt angående det antal ämneslärare med fast anställning, som må
finnas vid varje skola, ävensom rörande lärarnas antagande och entledigande
samt rättsliga ställning över huvud;

10) att berättelse över skolans verksamhet årligen av skolstyrelsen
ingives såväl till ecklesiastikdepartementet som till skolöverstyrelsen och
vederbörande landsting;

C) medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare villkor
och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning,
åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin anslutning,
torde för omförmälda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

D) medgiva, att av samma förslagsanslag ett belopp av 6,000 kronor
må enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela,
användas till understöd för utbildning av lärare och lärarinnor vid
folkhögskolor;

E) vid bifall till vad under mom. A) och D) föreslagits höja det ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor från dess nuvarande
belopp, 475,000 kronor, till 799,025 kronor eller med 324,025 kronor;

F) medgiva, att rätt till delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt
må tillkomma:

a) föreståndare samt manliga och kvinnliga ämneslärare med fast
anställning med delaktighetsbelopp, som motsvarar vederbörandes lön
i högsta lönegraden enligt de ovan föreslagna bestämmelserna för
lärares minimiavlöning,

b) manliga och kvinnliga lärare i övningsämnen, vilkas avlöning
är av skolstyrelse reglerad, med delaktighetsbelopp motsvarande den
reglerade lönen, dock ej mindre än 1,000 kronor,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

med rätt för Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i reglementet
för sagda pensionsanstalt, som i anledning av vad sålunda föreslagits
må befinnas erforderliga;

G) föreskriva, att lärare, som äger eller enligt förslaget erhåller delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara underkastad de ändrade
bestämmelser, som rörande samma anstalt kunna varda meddelade;

H) för beredande av ökat understöd för folkhögskolor för vinterkursen
1919 —1920 och sommarkursen 1920 anvisa på extra stat för år
1920 ett förslagsanslag av 80,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Ma]:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Beträffande avlöningen för folkhögskolornas personal äro några allmänna
bestämmelser icke meddelade. I anledning av därom gjorda framställningar
från såväl lärare och föreståndare vid dessa skolor som folkskolöverstyrelsen
har Kungl. Maj:t de senare åren för riksdagen framlagt
förslag angående beredande av tillfällig löneförbättring enligt närmare angivna
grunder åt ifrågavarande lärarpersonal, och har riksdagen visat sig
behjärta de önskemål, som framkommit, genom att för ändamålet anslå
nödiga medel. Frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering för
denna lärarpersonal har emellertid sedan ett par år varit aktuell.

Genom remiss den 30 oktober 1915 anbefalldes folkskolöverstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av en utav åtskilliga lärare och föreståndare
vid statsunderstödda folkhögskolor till Kungl. Maj:t ingiven framställning,
varuti, bland annat, gjordes hemställan om utredning av den vid

Ang. iöne- och
pensionsreglering
för
lärarpersonalen

vid folkhögskolor

samt statsunderstöd
åt
nämnda
skolor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33S.

folkhögskolorna anställda lärarpersonalens löne- och pensionsförhållanden
samt om reglering av desamma genom statsmakterna.

Sedan överstyrelsen på grund av berörda remiss från de statsunderstödda
folkhögskolorna införskaffat vissa uppgifter angående de vid dessa
skolor anställda lärarnas löne- och bostadsförhållanden m. in., tillkallade
överstyrelsen, i anledning av en från svenska folkhögskolans lärarförening
gjord framställning och efter erhållet bemyndigande, föreståndaren vid
folkhögskolan i Färgelanda J. Thorson, andre läraren vid folkhögskolan i
Hola P. Hugo samt lärarinnan vid folkhögskolan i Kävesta fru Elsa Netz
för att tillsammans med folkhögskolinspektören E. Ingers verkställa närmare
utredning och utarbeta förberedande förslag i fråga om avlöningsförhållandena
vid folkhögskolorna. Ifrågavarande utredning och förslag
avgåvos den 21 oktober 1916. Sedermera inhämtade överstyrelsen däröver,
liksom över den till överstyrelsen remitterade framställningen, yttranden
från folkhögskolornas styrelser och lärarkollegier samt från styrelsen för
svenska folkhögskolans lärarförening.

Det utarbetade förberedande förslaget till ordnande av folkhögskollärarnas
avlöningsförhållanden anslöt sig i viktiga hänseenden, bland annat genom
tillämpning av den så kallade behovsprincipen, till vissa av de förslag i
fråga om avlöningen för lärarpersonalerna vid olika läroanstalter, som
framlagts av den så kallade lärarlönenämnden. överstyrelsen ansåg därför
oundgängligt att, innan överstyrelsen utarbetade slutligt förslag i frågan,
avbida den fortsatta behandlingen av lärarlönenämndens berörda förslag.

I sin framställning den 31 augusti 1918 angående anslag till folkundervisningen
m. m. för budgetåret 1920 anmälde överstyrelsen, att, sedan
genom beslut av 1918 åi’s lagtima riksdag frågan om ny löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
samt vid folkskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala
mellanskolorna vunnit sin slutliga lösning och därmed fastare utgångspunkter
skapats för en fortsatt behandling av frågan om ordnande
av folkhögskolornas lärarpersonals löne- och pensionsförhållanden, överstyrelsen
hade upptagit detta spörsmål till fortsatt behandling och hade för
avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga utredning och förslag i detta ärende.

överstyrelsen lämnade därvid en kort redogörelse för huvudgrunderna
i sitt förslag och för den kostnadsökning, som därav skulle föranledas.

I enlighet med överstyrelsens ovannämnda framställning hemstälde
jag vid anmälan den 9 januari 1919 av de frågor, som tillhörde regleringen
av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1920, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående löne- och

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338. 9

pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna
samt statsunderstöd åt nämnda skolor, beräkna för ändamålet eu
höjning av det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd
åt folkhögskolor med 300,000 kronor eller från 475,000 kronor till 775,000
kronor. Denna min hemställan blev ock av Kungl. Maj:t bifallen.

På grund av de verkningar, dyrtiden medfört för folkhögskolorna
liksom för andra läroanstalter, anvisade 1918 års lagtima riksdag, med bifall
till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag, för beredande av ökat understöd
åt folkhögskolor för vinterkursen 1918—1919 och sommarkursen 1919
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 95.000 kronor. Då medel
alltjämt erfordrades till ökat understöd åt folkhögskolorna även för vinterkursen
1919—1920 och sommarkursen 1920 samt med hänsyn till de
ytterligare prisstegringar, som ägt rum efter det riksdagen beviljade sistnämnda
anslag, ansåg jag mig vid anmälan av de frågor, som tillhörde
regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1920, hava att räkna
med ett något högre belopp för ifrågavarande ändamål. Utredningen i
ärendet var emellertid då icke slutförd, vadan jag hemställde, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående ökat
understöd åt folkhögskolor för vinterkursen 1919—1920 och sommarkursen
1920, för ändamålet beräkna på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag
av 150,000 kronor. Jämväl denna min hemställan blev av Kungl.
Maj: t bifallen.

Då numera utredning och förslag föreligga i de av mig sålunda nämnda
spörsmålen, anhåller jag att ånyo få anmäla desamma inför Kungl. Maj:t.

Innan jag ingår på en närmare behandling av frågan om nya bestämmelser
angående statsunderstöd åt folkhögskolorna i dess nu befintliga
läge, vill jag inledningsvis nämna något om dessa skolors tillkomst och
organisation samt deras allmänna ställning inom vårt undervisningsväsen.

Jag återgiver härvid i huvudsak den redogörelse, som av skolöverstyrelsen
lämnats i dess framställning i ämnet.

De första folkhögskolorna i vårt land uppstodo för ett halvsekel sedan, år 1868, Folkhögdå
i Östergötlands, Kristianstads och Malmöhus län inrattades undervisningsanstalter skolorna*
av detta slag, vilka skolor allt fortfarande äga bestånd. Liksom de något äldre danska
förebilder, efter vilka de svenska folkhögskolorna fingo sitt namn, hava dessa satt som u vec II>8‘
sin uppgift att åt vuxen ungdom meddela en medborgerlig och karaktärsdanande undervisning,
men i högre grad än de danska synas de svenska folkhögskolorna ha inriktat
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 301 käft. (Nr 338.) 2

\Kungl.

sig på att jämväl tillgodose det praktiska livets krav utan att därför tappa sitt ideella
syftemål ur sikte. Till en början voro folkhögskolorna blott avsedda för manlig
ungdom och pågingo endast under vinterhalvåret, men efter några år inrättades kvinnliga
sommarkurser, vid vilka undervisningen förutom bokliga ämnen jämväl upptog
sömnad och vävning samt längre fram även hushallsgöromål. Det stora flertalet folkhögskolor
kom alltså att omfatta en manlig vinterkurs på 5—6 månader och en
kvinnlig sommarkurs på 3—4 rnanader. I Norrland och Dalarna, undantagsvis även i
mellersta och södia delarna av landet, inrättade sig flera folkhögskolor — möjligen
efter inflytelser från Finland — såsom samskolor med en för såväl manliga som kvinnliga
elever avsedd vinterkurs, vilken, där sommarkurs ej förekommer och där jordbruksarbetet
ej lägger hinder i vägen därför, är utsträckt något antal veckor längre
än andra viuterkurser. På grund av den stora tillströmning av kvinnliga elever, som
under senare åren ägt rum, ha allt flera skolor börjat emottaga kvinnliga elever även
vid vinterkurserna. Under läsåret 1917—1918, då 49 fullständiga folkhögskolor voro i
verksamhet, hade sålunda 32 skolor manlig vinterkurs och kvinnlig sommarkurs. 9 manlig
och kvinnlig vinterkurs jämte kvinnlig sommarkurs samt 8 endast vinterkurs med
manlig och kvinnlig avdelning. Därjämte förekom en skola, som omfattade blott
sommarkurs med uteslutande kvinnliga elever.

Redan på 1870 talet började några folkhögskolor inrätta en andra årskurs för de
manliga eleverna. Denna kurs avsåg till en början att tillgodose behovet av teoretisk
lantbruksundervisniug för elever av jordbrukarklassen. Efter hand utbildades härur
eu verklig fackskola, lantmannaskolan, sidoorduad med folkhögskolan och i många fall
fortfarande förenad med denna; 29 folkhögskolor äro sålunda förenade med lantmannaskolor.

Sedan det i reglementet för lantmannaskolor den 10 juni 1912 föreskrivits, att
föreståndaren för lantmannaskola skall vara agronomiskt utbildad, innehaves denna
skolas ledning endast undantagsvis av folkhögskolans föreståndare, vilken däremot
enligt samma reglemente kan utses till rektor för bada de förenade skolorna med viss
ekonomisk och disciplinär befogenhet.

De andra årskurser, som numera förekomma vid folkhögskolornas vinterkurser,
äro, på ett par undantag när, icke avsedda för jordbruksundervisniug utan upptaga ett
urval av de läroämnen, som förekomma i den egentliga folkhögskolan, ofta med tilllägg
av något främmande språk. Även vid de kvinnliga sommarkurserna ha andra
årskurser in lättats, av vilka några meddela undervisning i bokliga ämnen med eller
utan slöjd, men flertalet äro orgauiserade som husmodersskolor.

Under läsåret 1917 — 1918 förekommo andra årskurser vid 15 vinterkurser och
lika många kvinnliga sommarkurser.

Till belysning av den utveckling folkhögskolorna haft kunna för vart och ett av
de fem årtionden, under vilka sådana skolor varit i veiksamhet, tjäna följande uppgifter
om antalet skolor vid slutet av varje årtionde samt om sammanlagda antalet
under årtiondet undervisade elever.

Årtionde.

1868 69-1877/78
1878/79—1887 88
1888/89—1897/98

Antal skolor vid

periodens	Sammanlagd
slut.	manliga
.... 21	3 187
.... 24	6.216
.... 28	6,981

antalet elever under perioden
kvinnliga summa

136 3.323

1.782 7 998

3,694 10,675

Kung1. Maj:ts Proposition Kr 338. 1 1

1898/99—1007/08 ..............................37 9.442 7,776 17 218

1908/09—1917/18............................. 50_12.620_14 391_27.311

Summa 38,746 27,779 66,525

Elevantalet i folkhögskolorna uppgick under läsåret 1917—1918 till 1.723 under
vinterkursen och 1 253 under sommarkursen. De manliga eleverna voro till antalet
1,360 och de kvinnliga 1.616, summa 2.976.

Enligt gällande författning skall vid varje folkhögskola finnas förutom föreståndaren
en ordinarie, vilket här innebär pensionsberättigad, lärare. I regel utyöres ej
den ordinarie lärarpersonalen av flera än dessa, icke heller vid de folkhögskolor, som
hava stort elevantal och mer än eu årskurs, detta av orsaker, som längre fram närmare
skola belysas. Utom dessa ordinarie befattningshavare äro emellertid vid folkhögskolorna
anställda ett ganska stol t antal extra lärark ratter lör undervisning såväl i
läsämuen som i övningsämnen, varjämte de skolor, som äro förenade med lantmannaskola,
i större eller mindre utsträckning kunna anlita biträde av lärarna vid sistnämnda
skola.

De flesta folkhögskolor ha tillkommit genom enskilt initiativ, oftast genom en
sammanslutning av för saken intresserade persouer, vilka bildat en förening till skolans
uppehållande, i några fall genom donation av en enda person. Icke så fä skolor ha
emellertid upprättats av landsting, och ännu flera hava med tiden övergått från den
stiftande föreningens i landstingets ägo. För närvarande stå 18 skolor under vederbörande
landstings målsman-kap, men i några fall är det oklart, huruvida landstinget
är ägare till byggnaderna eller skolan måste betraktas som en självägande, fastän av
landstinget beroende institution. Även de skolor, som innehavas av föreningar, äro
emellertid understödda av landstingen, och på få undantag när utse landstingen en
eller flera ledamöter i styrelserna även för sådana skolor. Landstingens understöd åt
folkhögskolorna är för övrigt mycket växlande inom olika län. De skolor, som ägas
av landsting, ha i flera fall, förutom bidragen till de årliga driftkostnaderna, erhållit
betydande anslag för byggnadsändamål, och särskilt under det sista årtiondet ha erkännansvärda
uppoffringar av detta slag gjorts. För år 1918 beviljade landstingen till
folkhögskolorna sammanlagt 512,377 kronor, varav till driftkostnader 306,039 kronor
och till nybyggnader eller underhall av byggnader 206,238 kronor.

De skolor, som icke ägas av landsting, befinna sig i allmänhet i ett mera ofördelaktigt
ekonomiskt läge än de förra. Vanligen har den förening, som stiltat skolan,
måst upplåna en del av det för skolans anläggning eller för dess utvidgning behövliga
byggnadskapitalet, varigenom skolans budget kommit att betungas med räutoi och
amorteringar å denna skuld förutom kostnaden för byggnadernas underhåll. Detta
till trots har emellertid flertalet även av dessa folkhögskolor undervisningslokaler, som
stundom äro förträffliga och i allmänhet fylla rimliga anspråk.

Dehovet att anskaffa för eleverna lämpliga bo-täder ävensom kosthåll under vistelsen
vid skolan har för de flesta skolor nödvändiggjort uppförande av internatlokaler.
Genom den ständiga sammanlevnad mellan elever och lärare, som härmedelst åstadkommes,
sättes skolan bättre i stånd att fylla sin fostrande uppgift, men internaten
ha under senare åren vållat många skolor stora ekonomiska svårigheter, då man i det
längsta tvekat att höja inackorderiugsavgifterna i jäinbredd med den ständiga prisstegringen
å livsförnödenheter och bränsle. Icke minst av denna anledning befinna
sig många skolor nu i en ytterst ogynnsam ekonomisk belägenhet, vilken omöjliggjort

Understöd av
statsmedel.

12 Kungl. ilaj:ts Proposition Nr 338.

för dem att genom skälig höjning av lönerna hålla lärarna någorlunda tryggade för
av dyrtiden föranledda utkomst bekymmer.

Genom sättet för sin tillkomst, genom sin organisation och ännu mera genom
avsaknaden av alla reglementariska bestämmelser från statens sida för undervisningens
beskaffenhet och bedrivande intaga folkhögskolorna en särställning inom vårt undervisningsväsen.
Denna frihet, som folkhögskolans målsmän alltid förklarat nödvändig
för dessa skolor, ja rent av som »folkhögskolans livsluft», har också hittills blivit respekterad
av de anslagsbevil jande myndigheterna, icke minst av statsmakterna. Det
kan ej heller bestridas, att folkhögskolorna väl begagnat sin frihet. Därigenom ha de
haft möjlighet att på ett för dessa skolor säreget sätt anpassa sig efter befolkningens
behov och efter de lokala förhållandenas krav, på samma gång de lämnat utrymme
för lärarindividualiteter att göra sig gällande inom de banor, som passade dem bäst.
All obundenhet till trots har emellertid folkhögskolan haft en fast tradition att bygga
på, som visat sig starkt normerande i det stora hela såväl för undervisningens metoder
som för ämnesval. Eu viss uormaltyp har liksom av sig självt utbildats, som med
mindre betydande variationer satt prägel på flertalet skolor och givit dem behörig
stadga i deras arbete. Den fria organisationen har också visat sig icke utgöra några
hinder för skolornas stabilitet i yttre måtto. Om man undantager några mindre lyckade
försöksanläggningar under den första grundartiden, skolor som på grund av
olämplig ledning måste upphöra efter eu kort tillvaro, har egentligen endast en statsunderstödd
folkhögskola blivit nedlagd. Detta vittnar om att dessa skolor vunnit
förtroende hos allmäuheten och fyllt ett hos vissa lager av befolkningen förefintligt
behov.

Övergår jag så till en redogörelse för de åtgärder, som från statens
sida vidtagits för understödjande av dessa skolors verksamhet, ställa sig
förhållandena i detta avseende på följande sätt:

Under de första åren efter folkhögskolornas inrättande uppehöllos de då befintliga
skolorna uteslutande genom bidrag av enskilda, anslag av landsting och kommuner
samt elevavgifter. Men det visade sig snart, att för skolornas utveckling större årsinkomster
voro av nöden, och vid riksdagen år 1872 väcktes av åtskilliga folkhögskolintresserade
riksdagsmän motioner om statsbidrag till dessa skolor. Med bifall härtill
beviljade riksdagen ett understöd av högst 2,000 kronor till varje folkhögskola, dock
på sådana villkor, att statsbidraget ej Ange överstiga hälften av skolans övriga inkomster,
^elevavgifter oberäknade. Genom beslut av riksdagen år 1875 lättades dessa
villkor sålunda, att statsbidraget kunde utgå till samma belopp som det skolan tillkommande
ortsbidraget, elevavgifter inberäknade. 1878 års riksdag beviljade anslag
till andra årskurser, varigenom skolor med sådan kurs kunde erhålla inalles 3.000
kronor i statsbidrag. Eu betydligare ökning av anslaget företogs av riksdagen år 1900,
varvid även beviljades statsbidrag för parallellavdelningar, varigenom möjliggjordes att
i vissa ämnen uppdela eleverna i olika avdelningar, samt särskilt bidrag bestämdes
för kvinnliga kurser, varjämte till utbildning av folkhögskolornas lärarpersonal anslogs
3,000 kronor årligen. Efter i flera avseenden nya grunder och med väsentlig förhöjning
av statsbidraget fastställde riksdagen år 1912 de ännu gällande bestämmelser, enligt
vilka statsunderstödet till folkhögskolorna utgår. Riksdagen med trav då, att av förslagsanslaget
till understöd åt folkhögskolor, som höjdes från 220 000 kronor med
119,200 till 339,200 kronor, finge såsom understöd åt sådana i verksamhet varande

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 338.

folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och av Kungl. Maj:t prövades vara i
behov av dylikt understöd, utgå:

a) till folkhögskola, Rom pågår minst 20 veckor, högst 4.500 kronor;

b) till kvinnlig folkhögskola, soin pågår minst 12 veckor, högst 2.400 kronor;

c) till kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med manlig folkhögskola uuder minst
20 veckor och med särskild undervisning i de ämnen, där sådant erfordras, högst

2,400 kronor; .

d) till en andra årskurs vid folkhögskola, som åtnjuter statsunderstöd till sm
första årskurs, högst 2,500 kronor vid folkhögskola, som pågar minst 20 veckor, och

1.500 kronor vid kvinnlig folkhögskola, som pågar minst 12 veckor, dock uuder förutsättning
att antalet elever i andra årskursen uppgår till minst fjärdedelen av medeltalet
elever i motsvarande första årskursen under närmast föregående femårsperiod
eller vid nyinrättad skola för den tid, skolan varit i verksamhet; samt därjämte

e) till anordnande av parallellavdelning vid folkhögskola, da sadant prövas vara
för undervisningen i övningsämnena oundgängligen erforderligt, extra anslag av högst

1.500 kronor till folkhögskola, som pågar minst 20 veckor, och 1,000 kronor till
kvinnlig folkhögskola, som pågår minst 12 veckor;

allt under vilkor,

1) att styrelsen erhållit delaktighet i för lärarna avsedd pensionsanstalt för saväl
föreståndaren som ytterligare en lärare vid varje folkhögskola,

2) att landsting, kommuner eller enskilda var för sig eller gemensamt till veder börande

skola eller kurs lämna bidrag, vilka, inberäknat skolavgifter, sammanlagt uppgå
till minst lika belonp som det, varmed statsbidraget överskjuter 2,000 kronor för
manlig kurs och 1,000 kronor för kvinnlig kurs, ..

3) att, innan anslag första gången beviljas åt folkhögskola, dennas, behövlighet
skall vara vitsordad av vederbörande landsting, eller ock att Kungl. Maj:t, efter hörande
av folkhögskolinspektören, funnit skolan vara till allmänt gagn,

4) att vederbörande skolor skola vara underkastade de närmare bestämmelser angående
skolornas inspektion samt lärarnas pensionering, antagande och entledigande,
som Kungl. Maj:t kan fiuna gott föreskriva, samt

5) att berättelse över skolans eller kursens verksamhet årligen av skolstyrelsen
ingives såväl till Kungl. Maj:t som till vederbörande landsting.

I sammanhang härmed beviljade riksdagen anslag till inspektion av folkhögskolorna
genom en särskild av Kungl. Magt utsedd inspektör, vilken efter folkskolöverstyrelsens
upprättande blivit anställd inom överstyrelsen.

Ovannämnda och övriga bestämmelser rörande användningen av anslaget till
folkhögskolorna återfinnas i kungörelsen den 2L november 1913 (nr 397) angående
understöd åt folkhögskolor m. m. o

Den anslagstörhöjniug, som genom nu nämnda riksdagsbeslut gavs åt folkhögskolorna
och som tillkom vid en för desamma ganska kritisk tidpunkt, verkade för
visso mycket välgörande för folkhögskolornas vidare utveckling. Skolor med dittills
allt för svag ekonomi och på denna grund otillräckliga lärarkrafter upphjälptes, andra
utvidgades med nya kurser och avdelningar, och flera nya skolor upprättades. Trots
de störningar, världskrigets utbrott kort efter beslutets ikraftträdande medfört, och
fastän skolorna mer eller mindre hårt drabbats av den allmänna prisförhöjningens
svårigheter, har dock såsom framgår av den förut meddelade översikten elevantalet i
sin helhet varit i jämn stegring, om man undantager en tillfällig nedgång i antalet

14 ^ Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

manliga elever under första krigsåret, säkerligen förorsakad av de månca inkallelserna
till krigstjänstgnring.

Under läsaret 1913—1914 hade folkhögskolorna sålunda 2 662 manliga och kvinnliga
elever och såsom redan nämnts under senaste läsåret, 1917—1918, 2.976 elever.

Det av riksdagen år 1912 höjda anslaget till understöd åt folkhögskolor å 339,200
kronor höjdes ytterligare år 1915 till 420 000 kronor, år 1917 till 460 000 kronoroch
utgår för närvarande jämlikt 1918 års lagtima riksdags beslut med 475,090 kronor.

_ ^ grund av de utav kristiden förorsakade svåra ekonomiska förhållandena för
folkhögskolorna och för möjliggörande, att skolornas verksamhet skulle i möjligast
orubbad form kunna alltjämt bedrivas, beviljade 1918 års riksdag, på därom av Kungl.
Maj;t gjord framställning, för beredande av ökat understöd åt nämnda skolor förvinterkursen
1918—1919 och sommarkursen 1919 på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 95,000 kronor.

Dpt^ ma härjämte erinras, att till stipendier åt elever vid folkhögskolor under en
följd av år ^utgått särskilt anslag, vilket etter successiv förhöjning för närvarande är i
riksstaten såsom föislagsanslag uppfört med ett belopp av 140,000 kronor.

h)e krav, som med ökad styrka efter världskrigets utbrott framträdde angående
förbättrade avlöningsförmåner för lärare vid olika undervisningsanstalter och vilka till
en början resulterade i tillfälliga löneförbättringar för att genom 1918 års lagtima
riksdags beslut. nå^ sin uppfyllelse genom en definitiv lönereglering, hava ävenledes
gjorts gällande i fråga om folkhögskolornas lärarpersonal och även för denna personal
tills vidare tillgodose^ förmedelst tillfällig löneförbättring.

I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1917 års
riksdag på extra stat för ar 1918 ett för.-lagsanslag av 45 000 kronor för beredande
under läsåret 1917 1918 av tillfällig löneförbättimg åt lärare vid statsunderstödda

folkhögskolor att, efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, utgå enligt följaude
grunder, med rätt för Kung!. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för
tillämpning av dessa grunder vore erforderliga:

1) Den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå

a) med Lögst 350 kronor för vinteikurs och högst 100 kronor försommarkurs
till varje ordinarie lärare;

b) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs
till varje icke ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare, som hade en tjänstgöringsskyldighet
av minst 15 timmar i veckan;

c) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs
till varje annan manlig och kvinnlig lärare, som hade en tjänstgöringsskyldighet av
minst 15 timmar i veckan och vilka icke ägde erhålla tillfällig löneförbättring enligt
de i punkterna a) och b) angivna grunder.

2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring skulle utgå av det
belopp, som för varje särskilt fall kunde komma att bestämmas, tvä tredjedelar av statsmedel,
under villkor att den återstående tredjedelen tillskötes av landsting, kommuner
eller enskilda.

Vidare beslöt 1917 ars riksdag, att för år 1917 krigstidshjälp av statsmedel skulle
utgå till lärare vid statsuuderstödda folkhögskolor med 250 kronor till ordinarie lärare
vid vinteikurs elDr vinter- och sommarkurs samt med 150 kronor till sådan annan
lärare vid vinterkurs eller vinter- och sommarkurs, som hade en tjänstgöringsskyldighet

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

av minst 15 timmar i veckan, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter
i ämnet, som kunde vara erforderliga, varjämte riksdagen till bestridande av
kostnaderna för ifrågavarande krigstidshjälp anvisade på extra stat för år 19L8 ett förslagsanslag
av 37,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under är 1917 förskottsvis
av tillgängliga medel utanordna detta belopp.

För läsåret 1918—1919 utgår tillfällig löneförbättring med väsentligt förhöjda
belopp, nändigen med högst 700 kronor för vinterkurs och högst 300 kronor för sommarkurs
till varje ordinarie lärare, med högst 450 kronor för vinterkurs och högst 250
kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare, som
har eu tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan, samt med högst 350
kronor för vinterkurs och högst 250 kronor för sommarkurs till varje annan manlig
och kvinnlig lärare, som har eu tjänstgöringsskyldighet av minst 15 tunnlar i veckan.
Bestämmelsen om den tillfälliga löneförbättringens fördelning med två tredjedelar på
staten och den återstående tredjedelen på vederbörande landsting, kommun eller enskilda
är bibehållen. För äudarualet anvisade 1918 års lagtima riksdag på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag av 95.000 kronor.

Slutligen beviljade 1918 års urtima riksdag extra krigstidstillägg för vinterkursen
1918—1919 att utgå av statsmedel med 325 kronor till varje ordinarie lärare, med
225 kronor till varje icke ordinarie lärare, vilkens tjänstgöringsskyldighet omfattade
minst 15 timmar i veckan, samt med 200 kronor till varje annan lärare, som hade en
tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan. För detta ändamål anvisades
ett förslagsanslag av £.0,000 kronor.

På sätt i det föregående erinrats hade ett antal föreståndare och
lärare vid folkhögskolor i en till ecklesiastikdepartementet den 27 oktober
1915 inkommen framställning fört frågan om definitiv lönereglering för
nu förevarande lärarpersonal på tal.

I denna skrivelse hemställdes,

dels att i gällande författningar för folkhögskolorna måtte införas vissa
bestämmelser i syfte att närmare reglera tillsättningen av lärare vid nämnda
skolor samt tillförsäkra sagda lärare en tryggare rättslig ställning och ett
ökat inflytande i fråga om skolornas ledning;

dels ock att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av folkhögskollärarnas
löne- och pensionsförhållanden, så att deras lönefråga måtte
vinna lösning i samband med löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen
vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor, varjämte
uttalades den önskan, att för folkhögskolans ordinarie lärare minimilön
samt bestämda ålderstillägg måtte stadgas och att staten helt eller delvis
betalade dessa ålderstillägg samt viss del av minimilönen. Beträffande
minimilönernas belopp hemställdes, att dessa måtte bringas i närmare
överensstämmelse med lönerna för de lärarkategorier, som hade en utbildning,
motsvarande folkhögskollärarnas.

På grund av denna framställning, vilken såsom nämnts genom remiss

Petition »v
lärare vid
folkhögskolor
och i
anledning''
därav vidtagna

åtgärder.

Utredning av
folkhögskollärarnas
nuvarande
löneförh&ll
anden.

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

den 30 oktober 1915 överlämnades till folkskolöverstyrelsen, anhöll överstyrelsen
i skrivelse den 15 november 1915, att Kungl. Maj:t måtte lämna i uppdrag
åt lärarlönenämnden att verkställa den begärda utredningen, men Kungl. Maj:t
återförvisade den 20 januari 1916 ärendet till överstyrelsen att av densamma
utredas i hela dess vidd. Överstyrelsen lät då genom tolkhögskolinspektören
infordra uppgifter från samtliga folkhögskolor angående
lärarpersonalens avlöningsförhållanden. Innan dessa uppgifter hunnit bliva
föremål för bearbetning, inkom till överstyrelsen en skrivelse från svenska
folkhögskolans lärarförening, grundad på beslut vid dess möte å Sörangen
den 6 september 1916, vari hemställdes, att överstyrelsen måtte låta vissa
av föreningen utsedda medlemmar av folkhögskollärarkåren deltaga i den
förestående utredning-en och i ''utarbetandet av därur eventuellt framgående
förslag till lönereglering för folk högskollärarna. Med bifall till denna
framställning beslöt överstyrelsen efter genom Kungl. Maj:ts beslut den 10
november 1916 erhållet bemyndigande tillkalla de av lärarföreningen utsedda,
i det föregående om förmälda personerna: folkhögskolföreståndaren
J. Thorson, läraren Per Hugo och lärarinnan Elsa Netz, och uppdrog åt
dessa att tillsammans med folkhögskolinspektören verkställa nämnda utredning
och uppgöra därav betingat förslag till nya grunder för avlöningsoch
pensionsförhållandena vid folkhögskolorna.

Den av nämnda kommitté verkställda utredningen återgives härmed i

o o

ett av skolöverstyrelsen gjort sammandrag.

Enligt de inkomna uppgifterna, vilka avse läsåret 1915—1916, tjänstgjorde vid
de 47 fullständiga folkhögskolor, som då voro i verksamhet, förutom lika många föreståndare,
52 ordinarie (d. v. s. pensionsberättigade) lärare, 28 manliga och 15 kvinnliga
extra lärare i läsämnen, 12 manliga och 100 kvinuliga slöjdlärare samt 34 skolkökslärarinnor.
Därtill kom ett antal biträdande lärare med mindre betydande tjänstgöring,
dels sådana, som hava anställning vid lantmannaskola och därjämte någon
mindre undervisning i därmed förenad folkhögskola, dels sådana lärare i sång och
gymnastik m. m., som utöva denna undervisning endast som en bisyssla. Dessa lärare
ansågo sig kommitterade ej behöva inbegripa i sin utredning.

Av utredningen framgår, att lärarlöuerna vid folkhögskolorna ställa sig synnerligen
olika, detta ej blott beroende på skolornas ekonomiska läge utan även på den
olika längdeu av undervisningstiden samt därav, huruvida folkhögskolan är förenad
med lantmannaskola, respektive lanthushållsskola eller icke. Bäst ställa sig i sådant
avseende förhållandena vid de skolor, som ha både vinter- och sommarkurs och som
äro förenade med lantmannaskola, där föreståndaren för folkhögskolan kan påräkna
något särskilt arvode så-om rektor eller lärare vid lantmannaskolan. Kommitterade
ba i nedanstående uppgifter såväl för föreståndare som lärare även inräknat den ersättning,
som tillkommer desamma i form av arvode från lantmannaskola och lanthushållsskola.
Förutom lönen tillkommer i de flesta fall för ordinarie befattningshavare
bostadsförmån. Enligt dessa grunder te sig avlöningsförmånerna för olika
lärargrupper på följande sätt:

Kungl. May. t st Proposition Nr 338.

1. Föreståndare och ordinarie lärare.

Avlöning. Kronor.	Antal föreståndare	Antal ordinarie lärare
vid skola med vinter- och sommarkurs.	vid skola med endast vinter-kurs.	med tjänst-göring vid vinter- och sommarsurs.	med tjän>-t-gö ing endast vid vinter-kurs.
1,700—1,999			2	5
2.000-2.499	—	—	9	8
2 51-0—2.999	—	2	22	_
3000—3.499	—	2	4	—
3,500-3.999	2	2	1	—
4.000-4.499	12	1	i	_
4500-4.999	14	2	—	_
5,000-5,499	7	—	—	_
5.500—5,999	1	—	—	—
6.000	1	—	—	—
7,000	1	—	—	—
	38	9	39	13
	S:a	47	S:a 52

för föreståndare är

lägsta lön...................................................................................................... 2 800 kronor

högsta » ..................................................................................................... 7.000 >

medellön vid skola med både vinter- och sommarkurs.............................. 4,663 >

» » » » endast vinterkurs................................................ 3,504 »

för ordinarie lärare är

lägsta lön...................................................................................................... 1.700 kronor

högsta » ....................................................................................................... 4.050 »

medellön för lärare med tjänstgöring vid både vinter- och sommarkurs 2 679 »

» » » » » endast vid vinterkurs.................. 1,893 »

2. Manliga extra ämneslärare.

helt läsår: endast vintcrkurs:

lägsta lön ............................................................... 1300 kronor 1.000 kronor

högsta » ........................................................................ 2,500 » 2,400 »

medellön........................................................................... 1,875 » 1,407 »

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 301 höft. (Nr 338.) 3

Kommitterades
förslag
till lönereglering.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

3. Kvinnliga extra ämneslärare:

helt läsår: endast vinterkurs: endast sommarkurs:

lägsta lön;......................................... 1.000 kronor 800 kronor 400 kronor

högsta » .......................................... 2.050 » 1,500 » 920 »

medellön i......................................... 1,262 » 1,000 » 616 »

4. Lärare och lärarinnor i slöjd:

I fråga om dessa lärares undervisningsskyldighet råder mycket stor skiljaktighet;
för manliga slöjdlärare uppgår den vid olika skolor från 3 till 30 timmar och för
kvinnliga från 8 till 34 timmar. Då ingenstädes lönen uppgivits såsom timarvode, ha
kommitterade ansett sig för att kunna få någorlunda riktiga jämförelsetal böra lämna
ur räkningen sådana lärare, vilkas tjänstgöring varit av ringare omfång eller av mera
tillfällig art. Uppgifterna avse därför 7 manliga och 84 kvinnliga slöjdlärare.

a) manliga slöjdlärare (7 st.)

300-^-1,100 kronor (på grund av den högst olika tjänstgöringslängden är ett
medeltal ej av upplysande värde).

b) slöjdlärarinnor (84 st.)

	helt	läsår:	endast vinter-	4 månaders	3 månaders
	kurs:	sommarkurs:	sommarkurs:
lägsta lön...................................	1.000	kronor	300 kronor	400 kronor	250 kronor
högsta » ....................................	1.468		900 »	750 »	700 »
medellön ....................................	1,117	»	638 >	535 »	439 »
5. Skolkökslärarinnor (34	st.) helt	läsår:	endast vinter-	4 månaders	3 månaders
	kurs:	sommarkurs:	sommarkurs:
lägsta lön...................................	1.040	kronor	680 kronor	450 kronor	450 kronor
högsta » ....................................	1,460	»	1,180 »	825 »	800 »
medellön ....................................	1,252	>	961 »	605 »	525 >

I regeln tillkommer såväl för extra ordinarie ämneslärare som för övningslärare
fri bostad.

Efter vad överstyrelsen kunnat inhämta ha ej, sedan denna utredning verkställdes,
några väsentliga föräudringar i fråga om folkhögskollärarnas avlöningsförhållanden
inträffat utöver dem, som åstadkommits genom av riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
beviljad krigstidsbjälp och tillfällig löneförbättring.

Jag övergår nu till att i korthet redogöra för det förslag till lönereglering
för folkhögskolans lärarpersonal, som av förutnämnda kommitterade
uppgjorts, varvid jag återgiver en av skolöverstyrelsen av detsamma
gjord resumé. Detta förslag är byggt på följande huvudprinciper:

Såsom villkor för beviljande av statsunderstöd åt en folkhögskola bör fastställas,
att lärarpersonalen tillförsäkras vissa minimilöner. Dessa utbetalas ej direkt av statsmedel
utan utgå såsom förut av till undervisningens uppehållande anslagna medel.

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 338.

Till dessa minimilöner bör för den ordinarie lärarpersonalen tillkomma dels
ålderstillägg, dels, diir sådant kan ifrågakomma, familjetillägg i huvudsaklig överensstämmelse
med lärarlönenämndens förslag angående familjetillägg för folkskolornas
och de kommunala mellanskoloruas lärarpersonal. Såväl ålderstillägg som familjetillägg
borde direkt utgå av statsmedel.

Såsom minimilöner föreslogo kommitterade:

för föreståndare vid skola med både vinter- och sommarkurs ...... 4.200 kronor

» » » » » endast vinterkurs........................... 3,700 »

» ordinarie ämneslärare med tjäustgöring vid både vinter- och

sommarkurs............................................................................. 2,700 »

» ordinarie ämneslärare vid endast vinterkurs .......................... 2.200 s>

för föreståndare skulle därtill komma, förutom bostadsförmån eller ersättning
därför med minst 500 kronor, 2 ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, etter respektive
5 och 10 års tjänstgöring,

för ordinarie lärare, förutom bostadsförmån eller ersättning därför med minst
400 kronor för gift och 250 kronor för ogift lärare, 4 ålderstillägg, vartdera å 400
kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring samt

för såväl före-tåndare som ordinarie lärare famdjetdlägg att utgå med 300 kronor
för varje enligt lärarlönenämndens förslag i fråga om familjetillägg till folkskolornas
och de kommunala mellanskoloruas lärarpersonal till sådant tillagg berättigat barn;

för extra ordinarie ämneslärare, såväl manliga som kvinnliga med full tjänstgöring
_

vid vinterkurs .................................................................................. 1,500 kronor

» sommarkurs.................................................................................... 500 »

Till avlöning av sjukvikarie för ordinarie lärare föreslå kommitterade, att statsbidrag
måtte erhållas till tre fjärdedelar av minimilönen för extra lärare, medan den
för sjukdom tjänstledige ordinarie läraren skulle avstå av sin lön ett belopp, motsvarande
återstående fjärdedelen av denna lön.

För lärare och lärarinnor i slöjd ha kommitterade ansett en dubbel avlöningsform,
nämligen dels viss grundlön, dels timlön i förhållande till antalet undervisningstimmar,
lämpligast och därvid föreslagit:

för lärare i manlig slöjd med en undervisning av minst 12 timmar i veckan

dels en grundlön av.................................. 400 kronor

dels en timlön av 1 krona för undervisningstimme,
för lärarinna i kvinnlig slöjd, som må anses som huvudlärarinna inom sitt ämne,
dels en grundlön av 250 kronor för kurs,
dels en timlön av 1 krona för undervisningstimme.

För skolkökslärarinnor ha kommitterade hänvisat till det i lärarlönenämndens
betänkande II del 1 framlagda förslaget till avlöningsnormer för skolkökslärarinnor,
enligt vilket sådan lärarinna, därest hon erhållit fäst anställning med full tjänstgöring,
må åtnjuta för år minst en grundlön av 1,150 kronor samt tre ålderstillägg, vartdera
å 200 kronor, ävensom bostadsförmån eller, därest anställningen icke omfattar helt
läsår, en ersättning av 6 kronor 60 öre för tjänstgöringsdag; allt under förutsättning
att folkhögskolorna kunna bliva delaktiga av särskilt statsbidrag för skolkökskurser
till det av nämnden föreslagna beloppet. Kommitterade föreslå därjämte, att bostadsförmån
jämväl må tillerkännas såväl extra ämneslärare som läiare i övniugsämnen,

Yttranden
över kommitterades
förslag.

20 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

såvida dessa hava full tjänstgöring vid skolan och icke, oberoende av sin anställning
vid skolan, hava sig tillförsäkrad bostad.

I fråga om lärarpersonalens pensionsförhållanden föreslå kommitterade, att delaktighetsbeloppet
i pensiousanstalten måtte fastställas till lägst den för respektive
föreståndare eller lärare bestämda minimilönen och högst denna lön jämte ålderstilläggen,
sålunda

för föreståndare lägst 3,700 kronor, högst 5.200 kronor,

» ordinarie lärare lägst 2,200 kronor, högst 4,300 kronor,
samt att det måtte medgivas jämväl lärare och lårarinuor i slöjd samt lärarinnor i
huslig ekonomi med en tjänstgöringstid av minst 20 veckor årligen rätt till inträde i
pensiousanstalten med delaktighetsbelopp av lägst 800 kronor och högst 1,600 kronor.
Aven ha kommitterade uttalat sig för sådan ändring i pensionsreglementet, att kvinnliga
ämneslärare kunde på samma villkor som manliga vinna delaktighet i pensionsanstalten
och sålunda erhålla möjlighet att anställas som ordinarie lärare vid folkhögskolor.

Kommitterade ha uttryckligen betonat, att de vid uppgörandet av sitt förslag
till lönebestämmelser tagit hänsyn till den prisnivå, som rådde före krigsutbrottet, och
att, därest den allmänna prisstegring å förnöden hetsvaror, som sedan dess inträffat,
skulle bliva beståndande, de föreslagna lönesatserna borde undergå en motsvarande
höjning.

För genomförande av den föreslagna löneregleringen skulle enligt kommitterades
åsikt erfordras, förutom det särskilda statsbidraget till ålders- och familjetillägg, en
höjning av statsunderstödet till skolorna, vilken borde tillkomma dessas huvudkurs,
vinterkursen, och uppgå till minst 500 kronor utöver det nu beviljade understödet.

Genom remiss till vederbörande skolstyrelser och lärarkollegier samt
till styrelsen för Svenska folkhögskolans lärarförening satte överstyrelsen
sedermera dessa i tillfälle att yttra sig över kommitterades förslag. Bland
de uttalanden, som i anledning härav inkommo, vill jag, med återgivande
av vad överstyrelsen i sin i det följande otnförmälda framställning anfört,
först i korthet redogöra för det av lärarföreningens styrelse ingivna, enär
detta i många fall vann anslutning från andra håll.

Efter att hava framhållit, att den av kommittén föreslagna löneregleringen endast
under den förutsättningen vore att anse som en verklig löneförbättring, att den i sin
helhet genomfördes, d. v. s. omfatta le fastställande icke blott av minimilöner utan
även av ålders- och familjetillägg, och att den i alla händelser, så länge nuvarande
pri-liige fortbestode, förutsatte en särskild dyrtidshjälp, anmärker styrelsen emot kommitterades
förslag, bland annat, att den däri upptagna minimilönen för den ordinarie
lärarpersonalen vid skolor med både vinter- och sommarkurs vore för lågt tilltagen i
förhållande till lönerna för motsvarande befattningshavare vid skolor med endast vinterkurs,
ävensom att åtskillnad borde göras i fråga om avlöning mellan skolor, som hade
enbart vinterkurs med både kvinnliga och mauliga elever och sådana, som hade endast
vinterkurs men med uteslutande mauliga (respektive kvinnliga) elever.

Styrelsen föreslår därför följande miuimilönebelopp för den ordinarie lärarpersonalen
:

Kungl. May.ts Proposition Nr 338.

1. Vid skolor med både vinter- och sommarkurs:

för föreståndare.............................................................................................

» ordinarie lärare.......................................................................................

2. Vid skolor med enbart vinterkurs men med både manlig
och kvinnlig avdelning:

för föreståndare..............................................................................................

» ordinarie lärare......................................................................................

3. Vid skolor med enbart vinterkurs för uteslutande manliga
(respektive kvinnliga) elever:

för föreståndare.............................................................................................

» ordinarie lärare.................................................................................•......

4,500 kronor
3,000 >

3.700 »

2,500 »

3.200 »

2.200 »

Beträffande ålderstilläggen för ordinarie lärare anser sig styrelsen i stället för
de av kommitterade föreslagna fyra ålderstilläggen å 400 kronor böra förorda tre
tillägg, vartdera å 500 kronor.

I sammanhang med böjning av minimilönebeloppen för föreståndare och ordinarie
lärare borde även följa en motsvarande förhöjning av delaktighetsbeloppen i pensionsanstalten,
så att högsta delaktighetsbeloppet för föreståndare komme att utgöra 5,500
kronor och för ordinarie lärare 4,500 kronor.

Även i fråga om slöjdlärarinnornas avlöning anser styrelsen en förböjning önskvärd
och föreslår, att grundlönen för dessa skulle utgå med 400 kronor för vintei kurs
och 300 kronor för sommarkurs, vartill bör komma timlön enligt kommitterades förslag.

För skolkökslärarinnor finner sig styrelsen, med hänsyn till deras synnerligen
ansträngande tjänstgöring och de stora krav, vilka måste ställas på dem, som skola
handleda vuxna och ofta ganska erfarna lantflickor i husliga sysslor, böra förorda en
sådan löneökning utöver den av kommitterade föreslagna, att dessa lärarinnor må åtnjuta
fri kost under den tid, skolkursen pågår.

För betäckande av kostnaderna för den ökning i lärarlöner styrelsen föreslagit
anser den en böjning av statsunderstödet till skolorna behövlig, sålunda att bidraget till
vinterkursen skulle ökas i överensstämmelse med kommittéförslaget med 500 kronor
och att för sommarkurserna skulle tillkomma 600 kronor.

De folkhögskolestyrelser och lärarkollegier, som till överstyrelsen avgivit
yttrande i fråga om förslaget till lönereglering för folkhögskollärarpersonalen,
hava samtliga ansett en sådan lönereglering önskvärd och
behövlig. Av skolstyrelserna hava 20 — några med oväsentliga jämkningar
— anslutit sig till kommitterades förslag, medan de återstående 15 uttalat
sig'' för samma förslag med de ändringar, som förordats av styrelsen för
folkhögskolans lärarförening. Detta sistnämnda yttrande har vunnit anslutning
av 31 lärarkollegier, under det att 7 kollegier förordat kommitteförslaget
oförändrat.

Av de uttalanden, som i övrigt gjorts, må anföras, att några skolstyrelser,
exempelvis styrelserna för folkhögskolorna i Tärna och Mora, kraftigt betonat, att
löneregleringens genomförande icke vore någon fördel för folkhögskolan, om därmed
skulle följa någon avsevärd inskränkning i skolstyrelsens rätt att tillsätta och entlediga
lärare eller att bestämma antalet ordinarie lärare efter skolans behov. Styrelsen för

JTramst&Uming
av styrelsen
fölfolkhögskolans
lärarförening.

22 - Kungi. Maj:ts Proposition Nr 338.

Önnestads folkhögskola har påpekat behovet av höjning av anslaget till parallellundervisning
till det dubbla beloppet för de skolor, som hade ett större elevantal.
Styrelserna för skolorna i Mora och Buka ha ansett större anslag erforderliga för
samskolor med endast vinterkurs, särskilt med hänsyn till den utsträckning av tiden
för kursen, som förekommer vid dessa skolor. Styrelsen för sistnämnda skola ävensom
styrelsen för den i E-löv ha påyrkat högre begynnelselön än den i kommittéförslaget
upptagna för föreståndare vid sådana samskolor.

Till folkskolöverstyrelsen inkom slutligen från styrelsen för folkhögskolans
lärarförening en ny skrivelse, daterad den 1 september 1918, vari
styrelsen med anledning av 1918 års lagtima riksdags beslut i fråga om
lönereglering för de allmänna läroverkens, folkskoleseminariernas, folkskolornas
och de kommunala mellanskolornas lärarpersonal framlägger ett
delvis ändrat förslag till lönereglering för folkhögskollärare. Enär en av
de principer för lönefördelningen, varpå kommitterades förslag vilade,
nämligen förslaget om särskilt lönetillägg för familjeförsörjare, ej blivit
godtagen av statsmakterna, anser sig styrelsen böra påyrka en höjning av
begynnelselönerna, varjämte även föreslås minimilöner för ordinarie
kvinnliga ämneslärare. Det nya förslaget upptager följande lönesatser:

för föreståndare vid skola med tvenne under samma läsår efter varandra
följande kurser om sammanlagt minst 32 veckor:

manlig ...................................................................................................

kvinnlig...................................................................................................

» föreståndare vid skola med enbart vinterkurs av minst 20 veckors
längd för såväl mauliga som kvinnliga elever:

manlig......................................................................................................

kviunlig...................................................................................................

» föreståndare vid skola med enbart vinterkurs av minst 20 veckors
längd för antingen endast manliga eller endast kvinnliga elever:

manlig......................................................................................................

kviunlig...................................................................................................

» ordinarie lärare med tjänstgöring vid tvenne efter varandra följande
kurser om minst 32 veckor:

manlig......................................................................................................

kvinnlig...................................................................................................

» ordinarie lärare med tjänstgöring vid skola med enbart vinterkurs
om minst 20 veckor för mauliga och kvinnliga elever:

manlig......................................................................................................

kvinnlig...................................................................................................

» ordinarie lärare med tjänstgöring vid skola med enbart vinterkurs
om minst 20 veckor för antingen endast manliga eller endast kvinnliga
elever:

manlig......................................................................................................

kvinnlig...................................................................................................

5,400 kronor
4,200 »

4 600
3,800

4 000
3,400

3.700

3,200

3.200

2,800

2.800 >
2,500 *

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

för extra lärare med full tjänstgöring vid vinterkurs om minst 20
veckors längd:

manlig...................................................................................................... 1 900 kronor

kvinnlig................................................................................................... 1,700 »

» extra lärare med full tjänstgöring vid kvinnlig kurs om minst 12
veckors längd:

man''ig...................................................................................................... 600 »

kvinnlig................................................................................................... 550 »

» manlig slöjdlärare med tjänstgöring vid kurs av minst 20 veckors längd och med
en undervisningsskyldighet av minst 12 timmar för vecka dels en grundlön av
500 kronor, dels eu timlön av 1 krona för undervisningstimme;

> slöjdlärarinna, som må anses som huvudlärarinna inom sitt ämne, dels en grundlön
av 500 kronor för kurs, som pågår minst 20 veckor, samt 350 kronor för kurs,
som pågår minst 12 veckor, dels en timlön av 1 krona för undervisningstimme;
» skolkökslärarinna 6 kronor 60 öre för tjänstgöringsdag jämte fri bostad och fri kost;
varjämte styrelsen föreslår en bestämmelse av innehall,

att folkhögskola skall vara skyldig tillhandahålla tjänlig bostad, där så behöves
avsedd för familj, jämte nödigt bränsle åt föreståndare och ordinarie lärare eller ock
ersättning därför, ej understigande 800 kronor för manlig och 600 kronor för kvinnlig
föreståndare samt 500 krouor för gift manlig lärare och 350 krouor för ogift manlig
lärare och för ordinarie ämneslärarinna; ävensom

att bostadsförmån jämväl må tillkomma manlig eller kvinnlig extra lärare samt
slöjdlärare och slöjdlärarinna med full tjänstgöring vid skolan, dock, så vida befattningshavaren
eljest är bosatt å annan ort, endast under den tid kursen pågar, och ej
i det fall att befattningshavaren, oberoende av sin ställning vid skolan, har sig tillförsäkrad
bostad.

Utöver de angivna minimilönerna föreslås för de ordinarie anställda dlderstillägg
att utgå av statsmedel enligt följande grunder:

för föreståndare 2 ålderstillägg, för manlig föreståndare å 500 kronor, för kvinnlig å
400 kronor, att utgå efter respektive 5 och 10 års tjänst som föreståndare eller
ordinarie lärare;

» eu ordinarie lärare vid varje skola samt vid skola, som i minst 5 år erhållit statsbidrag
till andra årskurs om minst 20 veckor, för ytterligare en ordinarie lärare
3 ålderstillägg, för manlig lärare å 500 krouor, för kvinnlig å 400 kronor efter
respektive 5, 10 och 15 års tjänst som ordinarie lärare.

Den 11 januari 1919 avgav skolöverstyrelsen utlåtande och förslag i
ämnet. Jag går nu att närmare redogöra för detta utlåtande.

överstyrelsen yttrar sig till en början om behovet av förbättrade löneförhållanden
för det stora flertalet folkhögskollärare samt framhåller, att
den lönereglering, som kräves, icke kan genomföras annat än medelst statens
ingiipande och genom höjning av statsunderstöden till skolorna.

Den hittills genomförda ökningen av statsbidraget har ej visat sig vara tillräcklig
för att giva skolorna i allmänhet en ekonomisk ställning, som kan anses tillfredsställande.
Särskilt har det för det stora flertalet folkhögskolor icke varit möjligt att åt

Skolöverstyrelsens
utlåtande
och
förslag.

Behovet av
löneförbättring
lör lärår
personal».

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

lärarpersonalen bereda sådana avlöningsförmåner, som kunna sägas sta i rättvist förhållande
till dess utbildning och till jämlörliga kårers ställning i löneavseende.

Genom den i 1912 års riksdags beslut intagna bestämmelsen, att vid varje folkhögskola
föreståndaren och en lärare skulle vara delaktiga i pensionsanstalt, hade visserligen
början gjorts till en slags fastare lönereglering. Enligt reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt, i vilken anstalt det år 1907 medgivits folkhögskolliirarna att
inträda, förutsättes nämligen för delaktighet en reglerad lön, efter vilkens högsta grad
delaktighetsbeloppet skall bestämmas. Detta delaktighetsbelopp är för föreståndare
lägst 3 200 kronor och högst 4,000 kronor, för lärare lägst 1.600 kronor och högst
2,700 kronor. Men frånsett de mycket låga belopp, till vilka lönen kan bestämmas
även i högsta lönegrad, har detta reglemente inga föreskrifter om när den högsta
lönegraden skall tillämpas, och i själva verket beror den saken helt på skolstyrelsernas
goda vilja eller förmåga.

Såsom framgår av utredningen angående folkhögskollärarnas löneförhållanden,
råder det i löneavseende stor ojämnhet vid folkhögskolorna. Ofta nog, men visst icke
alltid, äro begynnelselönerna för föreståndare och lärare någorlunda skäliga, eller rättare
voro det efter den prisnivå, som förefanns, då de bestämdes, men skolornas svaga
ekonomi har ej tillåtit dem att lämna behövliga ålderstillägg och ej heller att anställa
ordinarie lärare till det antal, som motsvarat elevanslutningeu och antalet olika avdelningar
vid en skola, varför mera tillfälliga arbetskrafter i stor utsträckning måst
anlitas.

Detta är ur flera synpunkter en allvarlig olägenhet för folkhögskolornas verksamhet.
Om det någonsin kan sägas, att skolan är vad läraren är, gäller det i främsta
rummet folkhögskolorna. Den jämförelsevis korta tid, eleverna i dessa skolor åtnjuta
undervisning, ställer mycket stora krav på läraren, om något resultat skall nås såväl,
i uppfostrings- som kunskapssyfte. Det fordras från lärarens sida en intensitet i arbetet,
som endast kan uppehållas av ett levande intresse, och därtill en bildning, som
gör det möjligt för honom att klokt begränsa sitt ämnesval och åstadkomma en ändamålsenlig
och väl avvägd anordning av lärostoffet. Men därjämte och av ännu större
vikt är det, att folkhögskolan har sådana lärare, som genom sin persoulighet kunna
inveika på ungdomen i fostrande syfte under det samliv, som vid dessa skolor ej inskränker
sig till lektionstimmar allena utan fortgår under en stor del av dagen, vid
de gemensamma måltiderna, vid diskussionsaftnar, samkväm eller under enskild handledning
av lärjungar. Dessutom framstår det ofta för dessa lärare såsom en uppgift
att verka utåt i den bygd, där deras skola är belägen och mången gång utgör ett
andligt centrum, dels genom föreläsningsverksambet i allmänhet, dels genom deltagande
i föreningsrörelse av olika slag, som avser ungdomens bästa.

Det har visserligen visat sig, att folkhögskollärarkallet ofta varit dragande för
unga personer med intresse för ideella uppgifter — i annat fall skulle folkhögskolan
ej varit vad den nu är — men lika vis-t ha de otillfreds-tällande löneförmåner, som
kunnat bjudas dessa lärare, mången gång omöjliggjort för folkhögskolan att få behålla
en dugande kraft, som ägt vida mera lockande framtidsutsikter på andra banor. Härigenom
har en för undervisningsarbetet behövlig kontinuitet mångenstädes givits till
spillo på grund av allt för täta lärarombyten. Det är i detta hänseende upplysande,
att eu beräkning av de vid folkhögskolorna nu anställda ordinarie lärarnas tjäustålder
ger vid handen, att av 54 sådana lärare endast 9 innehaft sin tjänst i 10 är eller
därutöver. Även om man av en fölkhögskolliirare kan fordra, att han arbetar i o-jälviskt
intresse och ej främst ser efter ekonomisk vinning, så är det tydligen obilligt

Kung!. Maj:ts Proposition Nr. 238.

att allt för hårt anlita detta intresse. I liirigden hlir det för den mest idealistiskt, lagde
lärare omöjligt att utföra ett fullgott arbete, om tryckande levnadsomsorger förlama
kratten, nedslå modet och röva bort arbetsglädjen. Det måste diiiför anses som ett
livsvillkor för folkhögskolorna, att frågan om lärarnas avlöning får eu tillfredsställande
lösning.

Kifarenheten synes ha visat, att detta kan ske blott genom statens ingripande
och genom att statsbidraget till folkhögskolorna ytterligare höjes.

Folkhögskolornas ekonomiska understödjande är visserligen icke eu statens ensak.
En icke ringa del av deras inkomster härflyter, såsom redan har nämnts, ur anslag
av landstingen, vilka i rätt många fall iiro folkhögskolans egentliga målsmän. De
landsting tillhöriga skolorna, som åtminstone till eu del blivit bättre tillgodosedda
både i fråga om utrustning av lokaler och årliga anslag för driftkostnader än de. som
äro i enskild ägo, kunna också i somliga fall beträffande lärarpersonalens avlöning
anses som fyllande rimliga anspråk, dock gäller detta mindre ofta andre lärare och
extra lärare. Men det gives även skolor, ägda av landsting, som äro skäligen knapphändigt
understödda och vilkas lärarpersonal icke kan anses tillbörligt avlönad, vilket
väl närmast beror därpå, att landstinget icke finner sig skyldigt att i detta avseende
överskrida den medelnivå, som hos det stola flertalet skolor skapats av nödtvång. De
andra skolorna, som icke tillhöra landsting och som äro till antalet vida övervägande,
åtnjuta visserligen såsom förut nämnts även de understöd av landstingen till större
eller mindre belopp, men då de vanligen hava att bestrida utgifter för det nedlagda
byggnadskapitalets förräntning och amortering förutom övriga driftkostnader, blir för
dem möjligheten att lämna lärarna skälig avlöning betydligt minskad.

För en rättvis och likformig lösning av lärarpersonalens avlöningsfråga kan man
tydligen icke hänvisa till landstingen, då ju inrättandet och uppehållandet av skolorna
är ett frivilligt åtagande.

De övriga inkomstkällor folkhögskolorna ha att anlita: bidrag av kommuner, av
föreningar eller enskilda personer, elevavgifter (som i de flesta fäll äro av mycket
underordnad betydelse i skolans budget) m. m.. äro av allt för växlande och tillfällig
natur för att i detta hänseende komma i betraktande.

Men om således ett ingripande av staten måste anses nödvändigt för att tillförsäkra
folkhögskollärarua betryggande löneförmåner, kan detta syfte dock ej vinnas
blott genom att höja statsbidragen till skolorna. Jämte det staten tillhandahåller erforderliga
medel för bestridande av eu tillbörlig lönereglering, måste garantier skapas
för att lärarpersonalen erhåller vissa minimibelopp. Därjämte synes en del av statens
understöd böra utgå i form av direkta ålderstillägg till vederbörande lärare. Om
skolorna ålades att svara för ålderstilläggen, skulle nämligen dessa komma att på ett
synnerligen ojämnt sätt belasta de olika skolornas ekonomi, allteftersom äldre eller
yngre lärare vore anställda vid varje skola, och en sådan anordning skulle med hänsyn
härtill komma att utgöra binder för en äldre lärares befordran frän en skola till
en annan. I det hela torde samma skäl kunna anföras för att staten betalar ålderstilläggen
vid dessa skolor som vid skolor, vilka ägas av kommunerna.

Efter dessa inledningsvis gjorda uttalanden om behovet av en lönereglering
för ifrågavarande lärare, angiver överstyrelsen de allmänna grunder,
vilka enligt överstyrelsens mening borde komma till användning vid
löneregleringens genomförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 301 höft. (Nr 338.)

Allmänna
grunder fölen
lönereglering.

Lärarpersonalens
utbildning.

Kunyl, Maj:ts Proposition Nr 338.

Vad så angår de grunder, som höra bli ra vägledande för löneregleringen, är
uppenbart, att de principer, som voro bestämmande för det törst omförmäbla kommittéförslaget,
nu delvis äro ur räkningen, sedan i de löneregleringar för olika lärargrupper,
som av 1918 års lagtima riksdag beslutats, den s. k. behovsprincipens tillgodoseende
genom särskilda familjetillägg ej vunnit tillämpning och följaktligen en sådan avlöningsform
som familjetillägg ej heller kan tänkas genomförd beträdande folkhögskollärare.
Överstyrelsen bär därlör ansett sig, vad formerna för löneiegleringen beträffar,
i stort sett kunna ansluta sig till den framställning, som senare ingivits av styrelsen
för folkhögskolans lärarförening, och även i fråga om beloppen för de olika lönesatserna
finner sig överstyrelsen i flera punkter kunna följa samma förslag.

Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på eu folkliögskollärare, framför
allt en föreståndare, som skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,
torde det, såsom redan förut framhållits, få anses som ett livsintresse lör dessa
skolor, att lönerna för lärarpersonalen bliva sådana, att folkhögskolorna äro i stånd
att hålla sig uppe i konkurrensen med andra undervisningsanstalter om de dugande
lärarkrafterna. 1 detta sammanhang må erinras om de ganska betydande höjningar i
lönerna för de lärargrupper, som med avseende på utbildning stå folkhögskollärarna
närmast, nämligen lärarna vid realskolor och kommunala mellunskolor, vilka enligt
beslut av 1918 års riksdag nu blivit genomförda. Enligt de nya löneregleringarna
kommer hädanefter en manlig rektor vid realskola att åtnjuta en kontant löu av 6,400
kronor jämte fri bostad eller ersättning därför, kvinnlig rektor 5.000 kronor jämte
fri bostad, manlig adjunkt 4.300 kronor jämte 3 ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.
Vid de kommunala mellanskolorna blir manlig rektors avlöning 4.300 kronor förutom
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande 500 krouor,
samt tre ålderstillägg, vartdera å 400 kronor, kvinnlig rektors 3,800 krouor jämte fri
bostad eller ersättning med minst ö50 kronor samt tre ålderstillägg. vartdera å 300
kronor; ordinarie manlig ämneslärare erhåller eu begynnelselön av 3.300 kronor förutom
fri bostad och bränsle eller ersättning med minst 500 kronor samt tre ålderstillägg,
vartdera å 400 kronor; ordinarie kvinnlig ämne-lärare 2,800 kronor jämte
bostadsförmån eller ersättning med minst 350 kronor samt tre ålderstillägg, vartdera
å 300 kronor.

Det kan på goda grunder antagas, att folkhögskolorna för framtiden skulle ha
svaga utsikter att väl rekrytera och bibehålla sill lärarkår, om de ej kunde bjuda åtminstone
i det närmaste liknande löneförmåner.

överstyrelsen ingår därefter att skärskåda de faktorer, vilka äro av
betydelse vid bedömande av själva avlöningsbeloppen, nämligen folkhögskollärarnas
utbildning och läsårets omfattning.

I äldre tider funnos vid folkhögskolorna lärare med mycket olikartad och i många
fall jämförelsevis mindre dyrbar utbildning. Om föreståndarna till större delen vore
män med akademisk examen, så bestod andrelärarkåren av personer med mycket olika
teoretisk och praktisk förbildning, förutom universitetsbildade och agronomer t. ex.
officerare, jägmästare, ingenjörer och dylikt. Det har emellertid under tidernas lopp
härvid skett ett naturligt urval sålunda, att folkhögskolornas ämneslärare allt mera
kommit att utgöras av personer med utbildning ettdera vid universiteten eller vid
lantbruksinstituten, dock med betydlig övervikt för de till första gruppen hörande.
Hur det för närvarande gestaltar sig med avseende på folkhögskollärarnas teoretiska

Katigt. Maj:ts Proposition Nr 338.

kompetens belyses av följande översikt av förentandares och simneslärares exaraeusmeriter,
som Läuför sig till förhållandena under läsaiet 1917 1918.

Föreståndare:

Filosofie doktorer 9, filosofie licentiater 4, filosofie och teologie kandidater 3,
filosofie magister 1, filosofie kandidater 21, studenter med akademiska studier 3 (däiav
1 jämväl folkskollärarexamen), agronomer 6 (därav 5 jämväl studentexamen), otficer 1,
folkskollärare 1.

Ordinarie ämneslärare:

Filosofie doktorer 2, filosofie licentiater 4, filosofie och teologie kandidat 1, filosofie
magister 16, filosofie kandidater 16, filosofie studerande 3, agronomer 9, ingenjör 1,
jägmästare 1.

Extra ämneslärare vid vinterkurser:

Filosofie doktor 1, filosofie licentiat 1, filosofie magistrar 9, filosofie kandidater 12,
filosofie studerande 4, agronomer 7, ingenjör 1, utexaminerade från högre lärarinneseminarium
3.

Det framgår härav, att flertalet av de vid folkhögskolorna anställda forestandarna
och ämueslärarna äger en teoretisk utbildning, som till omfanget kan ungefärligen
likställas med och i ej få fäll överstiger vad som kräves för anställning som
adjunkt vid allmänt läroverk. I de fall, där ej examenskompetens av nu angiven art
föreligger, kan man emellertid räkna med att vederbörande i allmänhet på annat sätt
förvärvat en utbildning, som i det hela kan anses likvärdig med den, som flertalet
lärare äger.

En omständighet, som vid jämförelse mellan lärare vid folkhögskolor och vid
andra undervisningsanstalter kan läggas de förra till nackdel vid en lönereglering, är
den kortare lä-tid, som åtminstone kan förekomma vid folkhögskolorna. Enligt nu
gällande förstning kan en vinterkurs vid folkhögskola, julferier oberäknade, inskränkas
till 20 veckor och en sommarkurs till 12 vtckor. Vid en skola, där endast vinterkurs
förekommer, skulle således läi arpersonalens-egentliga arbetstid kunna begränsas
till 20 veckor och vid skola med både vinter- och sommarkurs till 32 veckon IVIinimitiden
för vinterkursen har tydligtvis blivit bestämd med hänsyn till den jordbruksidkande
befolkningens svårighet att hålla den manliga ungdomen i skola annat än
under vinterhalvåret, och för de södra delarna av landet torde denna tid ej avsevärt
kunna utsträckas. Men i dessa landsdelar förekomma också endast undantagsvis sådana
skolor, som allenast hava vinterkurs. I verkligheteu är lästiden vid folkhögskolorna
för det mesta längre än vad iuinimitidsbestämmelserna angiva. Ehuru under
senaste åren en del skolor på grund av de höga bränsle- och andra driftkostnaderna
avknappat sin undervisningstid, särskilt för vinterkur-en, gentemot vad förut va)it
förhållandet, utgör dock under läsåret 1917—1918 medeltalet för den sammanlagda
lästiden vid skolor med både vinter- och sommarkurs omkring 34 7a veckor. Vid de
skolor, som ha endast vinterkurspr, är medellängden 23 veckor, och endast 2 hava
begränsat sig till minimitiden. Vad de kvinnliga sommarkurserna bett affär, bär ett
rätt betydligt antal — under senaste läsåret 16 — utsträckt undervisningen till 16

Läsårets omfattning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

veckor och därutöver, detta för att vid sidan av de vanliga folkhögskolämnena även
kunna bereda plats för undervisning i hushålbgöromål.

Beaktas, må o k, att vid folkhögskolorna sannolikt mer än vid de flesta andra
läroanstalter icke blott föreståndare utan ock lärarpersonalen i övrigt är utöver själva
undervisningstiden upptagen av förberedelser till blivande kurser eller bestyr, som
måste utföras efter avslutandet av en kurs.

överstyrelsen anser emellertid, att i samband med eventuell lönereglering en
förlängning av den lagstadgade undervisningstiden lämpligen borde föreskrivas, sålunda
att vid skolor med både vinter- och sommarkurs den förras miuimilängd fixeras till 21
veckor och den senares till 13 veckor, varigenom alltså läsaret komme att omfatta
minst 34 veckor, en halv vecka mindre än den för folkskolorna stadgade minsta lästiden.
hör skolor åter, som endast ha vinterkurs, synes denna böra utsträckas till
minst 24 veckor, varvid dock bör finnas möjlighet för Kungl Maj:t att medgivna någon
avkortning, där hänsyn till jordbrukets arbetsbehov gör sådant nödvändigt. Beträffande
de kvinnliga sommarkurserna borde därjämte i författningen stadgas, vad som i praktiken
befunnits nödigt, att där undervisning i hushållsgöromål ingår i första årskursen,
dennas längd ej må understiga 16 veckor.

Det viktigaste skälet för en sådan utökning av kurserna, som den överstyrelsen
nu föreslagit,, ligger givetvis i önskvärdheten av att folk högskolekurserna måtte för
deltagarna bliva så givande och värdefulla som möjligt. Det ligger i öppen dag, att
vid kurser av jämförelsevis så ringa omfattning som folkhögskolans, där det^doek
gäller att giva väckelse och impulser samt meddela för livet betydelsefulla insikter,
en förlängning med blott eu eller annan vecka skall vara av stort värde framfor allt
med hänsyn till den ökade möjligheten för eleverna att bättre tillgodogöra sig den
undervisning, som bjudes dem.

I fråga om förhållandet mellan undervisningstidens längd och lärarnas avlöning
ma anmärkas, att man har alla skäl antaga, det en folk högskol föreståndare, som två
gånger om aret skall planera för och mottaga nya kurser och förutom undervisningen
och tillsynen över skolan ha omsorg om dess ekonomi m. m., har en med andra skolchefer
fullt likvärdig arbetsbörda. Och även där folkhögskolans lästid är avsevärt
kortare än vad fallet är vid andra undervisningsanstalter, måste dock lärarna, och
särskilt gäller detta föreståndarna, hava sin bärgning genom anställningen vid skolan,
enär de i allmänhet icke kunna autagas erhålla några avsevärda biförijänster under
ferietiden. Å andra sidan synes det självfallet, att eu viss åtskillnad i fråga om löneförmåner
måste göras mellan skolor med både vinter- och sommarkurs och sådana,
som blott hava vinterkurs.

Vidare torde det vid fixerandet av lönebestämmelser i närvarande tid icke kunna
bortses från den till visshet gränsande sannolika fortvaron för en längre tid framåt
av det förhöjda prisläge å förnöden hetsart i k lar, som följt med världskriget. Knappast
någon torde numera ause ett återvändande till de före krigsutbrottet rådande prisförhållandena
möjligt under överskådlig framtid, och det förbehåll, som i kommitterades
förslag till lönereglering i detta avseende gjorts, torde därför med full rätt nu anses
tillämpligt.

Innan överstyrelsen framlägger förslag till lönereglering, berör överstyrelsen
med några ord de benämningar, som i gällande författning eller
i allmänna språkbruket användas i fråga om folkhögskolornas olika kurser,

Kungl. Maj.is Proposition Nr 338.

onär enligt överstyrelsens mening i detta fall mera noggranna beteckningar
vore av nöden än de, som nu äro i bruk.

I kungörelsen den 21 november 1913 angående understöd åt folkhögskolor m. in.
talas i moment a) om tolkhögskola, som pågår minst 20 veckor, i moment h) om
kvinnlig folkhögskola, som pågår minst 12 veckor, och i moment c) om en kvinnlig
kurs, som pågår samtidigt med manlig folkhögskola under minst 20 veckor. Gemenligen
kallas den förstnämnda vinterkurs och den i moment l>) berörda kvinnlig sommarkurs.
Dessa benämningar äro dock icke under alla omständigheter lämpliga, enär
det kan förekomma, att respektive kurser äro förlagda till andra årstider än dem
namnen åsyfta. I stället vill överstyrelsen föreslå såsom beteckning för den i moment
a) angivna kursen namnet huvudkurs, medan till skillnad från den kvinnliga kurs,
som pågar samtidigt med manlig huvudkurs, den kvinnliga sommarkursen lämpligen
skulle kunna benämnas fristående kvinnlig kurs. I det följande använder överstyrelsen
dessa benämningar.

Med hänvisning till det nu anförda föreslår överstyrelsen i anslutning
till styrelsens för lärarföreningen hemställan följande lönesatser samt anför
i övrigt rörande själva löneregleringen följande:

Som begynnelseavlöning för manlig föreståndare föreslås:

a) vid folkhögskola med manlig huvudkurs och fristående
kvinnlig kurs av sammanlagt minst 34

veckors längd minst ............................................ 5,400 kronor

vid skola med endast huvudkurs jämte därtill ansluten
kvinnlig kurs, båda av minst 24 veckors

längd, minst............................................................ 4,600 >

där endast vare sig manlig eller kvinnlig huvudkurs
men ingen sommarkurs förekommer, synes
lönen böra bestämmas till minst ........................ 4,000 »

Härtill bör komma fri bostad och bränsle. Den kontanta ersättning, med vilken
bostadsförmånen må kunna avlösas, anser överstyrelsen böra bestämmas till minst 800
kronor. Härvid torde dock böra göras undantag för sådant fall, då folkhögskola är
förenad med lantmannaskola och sistnämnda skolas föreståndare är utsedd till rektor
för båda skolorna. Med hänsyn till den mindre representationsskyldighet, som under
sådana omständigheter torde tillkomma föreståndaren, bör bostadsersättningen kunna
begränsas tdl 650 kronor.

Beträffande ålderstillägg instämmer överstyrelsen likaledes med de av löoeutredningskommittén
och lärarföreningen framställda förslagen: två ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, att utgå efter respektive 5 och 10 års tjänst som föreståndare.

Beträffande ordinarie ämneslärares avlöning vill överstyrelsen, med betonande
av det för folkhögskolorna betydelsefulla att kunna erhålla väl kvalificerade personer
till dessa befattningar, även framhålla den synpunkten, att dessa lärares avlöning bör
vara så avvägd, att de även såsom ordinarie lärare kunna erhålla en anständig bärgning.
Tydligt är nämligen, att ej alla dessa lärare kunna vinna befordran till töreståudarbefattningar,
som ju blott finnas i begränsat antal och för vilka ej alla lärare

De olika kursernas
benämning.

Avlöningsbelopp
förlärarpersonalen.

Avlöningsbelopp
för manlig
föreståndare.

Avlöningsbelopp
för ordinarie
manlig
lärare.

Arlöningsbelopp
för ordinarie
kvinnliga
befattningshavare.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

äga håsj och fallenhet. Pa grund härav anser överstyrelsen, att sådan lärares lägre
begynnelselön bör motvägas genom derå ålderstillägg än de, som tillkomma föreståndare,
och får i sådant avseende ansluta sig till styrelsens för lärarföreningen förslag.
Däremot synes det icke, att någon åtskillnad med avseende på lön behöver ifrågakomma
mellan lärare, som undervisar vid huvudkurs med enbart manlig avdelning,
och den, som är anställd vid sådan kurs med både manlig och kvinnlig avdelning,
enär i båda fallen lärarens tjänstgöringsskyldighet bör anses vara densamma.

Överstyrelsen föreslår alltså för ordinarie manlig ämneslärare följande begyn -

nelselön:

a) för lärare med anställning vid såväl huvudkurs

som fristående kvinnlig kurs minst..................... 3,700 kronor

b) för lärare med anställning endast vid huvudkurs

minst ..................................................................... 3,000 »

Härtill bör komma fri bostad med fnänsle eller ersättning därför med minst
500 kionor samt tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år.

I de förslag till lönereglering, som av de kommitterade samt av folkhögskollärarföreningens
styrelse ingivits, bar även fiågan om kvinnors anställning.som ordinarie
befattningshavare vid folkhögskolor bragts på tal. Sedan länge hava ju kvinnor
ägt tillträde till ett flertal befattningar i folkundervisningens tjänst, och då numera
saväl adjunkts- och lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken som rektorstjänster
vid statssamskolor öppnats för dem, synes det vara en själv tallen sak, att hindren för
kvinnors anställning som föreståndare och ordinarie lärare vid folkhögskola undanröjas.
Sådan anställning bar hittills icke varit möjlig på grund av bestämmelserna i reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt, enligt vilka endast manliga föreståndare
och lärare vid folkhögskolor tillerkännas delaktighet i pensionsanstalten, medan det å
andra sidan i nu gällande författning angående understöd åt folkhögskolor är stadgat,
att föreståndare och ordinarie lärare skola vara delaktiga i samma anstalt. På grund av
eu inom 1918 års lagtima riksdag väckt motion rörande sådan ändring i bestämmelserna
angående folk högskollärares delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, att bland
annat lärarinnor i läsämuen måtte bliva likställda med lärare, som nu hava pensionsrätt,
uttalade riksdagen, att den för sin del icke hade något att erinra mot eu sådan
delaktighet, samt anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, under vilka villkor de
i motionen avsedda lärarinnor måtte kunna beredas pension, samt efter verkställd utredning
inkomma till riksdagen med yttrande och förslag i ämnet.

Utan att vilja föregripa den sålunda begärda utredningen av detta spörsmål,
vilket för övrigt, såsom även i riksdagens skrivelse om nära nes, redan utgjort föremål
för behandling av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för centralisering
av det statsunderstödda pensionsväsendet, anser sig överstyrelsen böra framhålla, att
den finner beaktansvärda hänsyn ej blott till kvinnornas lätt men även till folkhögskolans
bästa tala för eu ändring sådan som den i motionen föreslagna. Efter vad
överstyrelsen inhämtat, har åtminstone i ett fall en skolstyrelse varit starkt betänkt
på att utse eu kvinnlig föreståndare, om ej författningsenliga hinder härför funnits,
och dera fäll ha förekommit, däi anställning av kvinna som ordinarie lärare befunnits
lämplig och önskvärd. Det synes därför överstyrelsen, att för den händelse Kungl.
Maj:t ej nu ämnar förelägga riksdagen ärendet om det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering och i samband därmed bringa denna fråga under dess behandling,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

billigt vore, att förslag dock framlades om sådant tillägg i reglementet för döv«tumlärarnas
pensionsanstalt, som ntedgäve kvinnliga föreståndare och ämneslärare pensionsrätt.
Under sådan förutsättning bär överstyrelsen också ansett sig böra lämna förslag
till avlöningsbestämmelser för kvinnliga ordinarie befattningshavare och har därvid
följt samma grunder för förhållandet i löneavseende mellan manlig och kvinnlig befattningshavare,
som i de av 1918 års lagtima riksdag beslutade löneregleringarna
vunnit tillämpning.

Överstyrelsen föreslår sålunda som begynnelselön för Qvinnlig föreståndare:

a) vid folkhögskola med huvudkurs och fristående kvinnlig kurs om

sammanlagt minst 34 veckors längd minst.......................................... 4,200 kronor

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs jämte därtill ausluten kvinnlig
kurs, båda av minst 24 veckors längd, minst .............................. 3,800 >

Där endast vare sig manlig eller kvinnlig huvudkurs men ingen
sommarkurs förekommer, bör lönen utgöra minst.............................. 3,400 »

Härtill bör komma fri bostad med bränsle eller motsvarande ersättning, som överstyrelsen
anser böra bestämmas till minst 600 kronor, samt 2 ålderstillägg, vartdera
å 400 kronor, efter respektive 5 och 10 är.

För kvinnlig ordinarie ämneslärare anser överstyrelsen följande lönesatser böra
bestämmas:

a) med anställning vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs

minst ...................................................................................................... 3,200 kronor

b) med anställning endast vid huvudkurs minst .................................... 2,700 »

Härtill bör komma fri bostad med bränsle eller ersättning därför med minst 300
kronor samt tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år.

I fråga om villkoren för ålderstilläggens utgående åt såväl föreståndare som
ordinarie lärare torde i huvudsak samma bestämmelser befinnas lämpliga -om de i
kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folkskola
samt statsbidrag till sådan skola stadgade rörande dessa lärares uppflyttning i högre
lönegrad. Såsom villkor för erhållande av ålderstillägg skulle dä gälla, att vederbörande
befattningshavare i den lägre lönegraden oförvitligt tjänstgjort mera äu fyra
femtedelar av den på fem kalenderår belöpande i gällande författning stadgade minsta
undervisningstiden för skida med respektive huvudkurs och fristående kvinnlig kurs
eller endast huvudkurs. För åtnjutande av ålderstillägg böra nu tjänstgörande föreståndare
och lärare få tillgodoräkna sig de tjänstår, som de vid löneiegleringens
ikrafttiädaude intjänat i sina respektive befattningar. Däremot torde det icke kunna
ifrågasättas som lämpligt, att lärare vid folkhögskola för ålderstilläggs erhållande finge
tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort vid läroanstalt av annat slag. Under förutsättning
att de för ordinarie lärare föreslagna lönesatserna bliva fastställda, skulle en
lärare med 3 700 kronors begynnelselön och tre ålderstillägg uppnå en lön, som med
600 kronor överstege begynnelselönen för föreståndare vid skola med endast huvudkurs.
Vid sådant förhållande synes vara billigt, att liknande lönetursrätt tillämpades,
som är gällande vid läroverksadjunkts befordran till lektor, nämligen att den till föreståndare
vid folkhögskola befordrade läraren tillgodofördes så många ålderstillägg
såsom föreståndare, att hans avlöning i sistnämnda befattning närmast överstege den
avlöning han senast åtnjöt som ordinarie lärare enligt bestämmelserna för minimiavlöning
åt sådan.

Självfallet är slutligen, att den, som är anställd både vid folkhögskola och vid

Villkor för
ålderstill&gg.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

därmpd förenad lantmannaskola, ej skall uppbära ålderstillägg till högre belopp än
den, som har anställning endast vid folkhögskola.

Undantag Den nu föreslagna löneregleringen kan överstyrelsen knappast anse möjlig att

lerings-eS" lluc,antagsl<"''St genomföra för alla ordinarie befattningshavare. Fall kunna inträffa, då
bestämmel- de ifrågasätta bestämmelserna för minimilöner ej torde bliva tillämpliga. Sålunda
gerna. förekommer t. ex. en uteslutande för kvinnliga elever avsedd folkhögskola, som fastän
pågående under sommarhalvåret är anordnad såsom en huvudkurs med lika lång lästid
som den för vinterkurser bestämda. Denna skolas föreståndare är under vinterhalvåret
föreståndare för en till samma plats förlagd lantmannaskola och måste anses hava
denna befattning till huvudsyssla. Vid ett för hållande sådant som detta ävensom i
andra falt, då vederbörandes anställning vid folkhögskola ej är befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning, kan ej synas skäligt, att minimilönebestämmelserna vinna
tillämpning. Till stadgarna om lönereglering bör därför fogas en bestämmelse, som
lämnar möjlighet för Kungl. Maj:t att i förekommande fall göra undantag från eljest
gällande löneföreskrifter.

Antalet or- I samband med frågan om de ordinarie ämneslärarnas avlöning torde ock böra

dinarielärare, tagas i betraktande, i vad utsträckning skyldighet, respektive rättighet att anställa
ordinarie lärare vid folkhögskolorna bör företinnas. Enligt nu gällande författning
skall minst en pensionsberättigad lärare anställas vid varje folkhögskola, men å andra
sidan finues intet binder för anställning av flera. Såsom redan omnämnts, fiunes det
utom föreståndaren endast undantagsvis mer än en lärare vid varje skola, som är delaktig
i peusionsanstalten, och då detta förhållande förekommer även vid skolor med
betydligt elevantal och mer än en årskurs, där behovet av flera fast anställda lärare
synes i ögonen fallande, kan det endast förklaras därav, att skolornas svaga ekonomi
gjort det nödvändigt för dem att över hövan anlita extra lärare, enär en ordinarie
dels skulle kräva högre lön, dels föranleda extra kostnader för skolan genom den andel
av pensionsavgiften, varför densamma har att svara. Om det för sådana fall synes
böra flnuas föreskrifter, som ålägga skolstyrelse inrättande av ordinarie tjänster, där
ett påtagligt behov av sådaua finnes, så kan det å andra sidan icke synas obehörigt,
att viss inskränkning i rätten att anställa ordinarie lärare stadgas, med hänsyn särskilt
till de utgifter i form av ålderstillägg, som därav skulle å-amkas staten.

Kommitterade ha i sådant avseeude föreslagit, att vid skolor, där andra årskurs
av minst 20 veckors längd förekommer och där statsbidrag för sådan kurs åtnjutits
under minst 5 år i följd, skolstyrelse bör ha såväl rätt som skyldighet att anställa
ytterligare en ordinarie lärare. Överstyrelsen kan giva sin anslutning till detta yrkande.
Då andra årskurs är inrättad vid viuterkurs och visat sig utgöra en stadigvarande
avdelning inom skolan, synes det med hänsyn till undervisningens behöriga ordnande
vara behövligt, att mera kvalificerad lärarkraft anskaffas för dess räkning, överstyrelsen
återkommer för övrigt till denna fråga på tal om statsbidrag till andra årskurser.
Ett annat fall, då det kan anses behövligt, att ytterligare en ordinarie lärare
anställes, är då folkhögskola och därmed förenad lantmannaskola hava gemensam
föreståndare. Vid en sammanslagning av dessa befattningar måste givetvis föreståndarens
möjlighet att i båda skolorna bestrida undervisning bliva betydligt begränsad.
Enär en dylik förening av föreståndarbefattuing endast kan inträffa, dä föreståndaren
är agronomiskt utbildad, torde i regeln huvudparten av hans undervisning komma att
förläggas till lantmauuaskolan. I sådant fäll synes eu ordinarie lärare utöver de eljest

Kungl. Maj-As Proposition Nr 338.

erforderliga höra anställas inom folkhögskolan, medan, för den händelse föreståndarens
huvudsakliga undervisning folie inom folkhögskolan, eu särskild ordinarie lärare kunde
anställas inom lantmannaskolan.

I övrigt ha kommitterade velat ge skolorna möjlighet att ytterligare bereda
pensionsriitt åt ämueslärare, som under längre tid tjänstgjort vid en skola, sedan överstyrelsens
medgivande därtill inhämtats, men ansett det böra för varje särskilt fall
överlämnas åt Kung!. Maj:ts avgörande, huruvida ålderstillägg skulle tillkomma andra
ordinarie lärare än dem, som enligt författningen böra vara anställda.

I fråga härom vill överstyrelsen erinra, att pensiousrätten ej är en förmån, som
med den ene eller andre innehavaren kan skiljas från tjänsten, utan vunnen delaktighet
i pension san stal t för eu viss tjänst förutsätter delaktighetens bestånd, så länge tjänsten
finnes. Det torde alltså för sådana fall böra i första rummet tagas hänsyn till, huruvida
för skolan kan förefinnas stadigvarande behov av en ordinarie tjänst utöver de
obligatoriska. Ehuru man i allmänhet ej torde behöva befara, att skolorna i större
utsträckning, än vad behovet kräver, söka inrätta ordinarie tjänster, vilkas avlöning
jämte pensionsavgifter medföra betydligt större kostnader än för extra ordinarie, synes
det dock böra överlämnas åt överstyrelsens prövning, huruvida flera ordinarie lärartjänster
än de i författningen föreskrivna fä inrättas. Däremot finner överstyrelsen
det självfallet, att i fråga om ålderstillägg lika rätt må tillerkännas alla ordinarie
ämneslärare.

Jämsides med löneregleringen för de ordinarie befattningshavarna vill överstyrelsen,
i likhet med kommitterade, även förorda införande av bestämmelser angående
avlöning av vikarier för dessa. Föreskrifter härom ha hittills icke funnits, och någon
bestämd praxis synes ej heller hava utbildat sig vivi skolorna. Vanligen torde lärare,
som på grund av sjukdom varit urstandsatt att upprätthålla sin tjänst, själv fått avlöna
vikarie, och där läraren av annan anledning åtnjutit tjänstledighet, har han ofta
fått avstå hela lönen. Det synes billigt, att staten här träder hjälpande emellan, och
överstyrelsen finner för sin del skäligt föreslå i tillämpliga delar liknaude grunder för
avstående av lön från den ordinarie befattningshavarens sida och för statsbidrag till
vikarien, som de, vilka blivit tillämpade i författningen rörande avlöning av lärare
vid högre folkskolor. I enlighet därmed skulle ordinarie befattningshavare, som erhållit
tjänstledighet, med bibehållande av honom tillkommande naturaförmåner eller
ersättning för sådana, om tjänstledigheten erhållits på gruud av styrkt sjukdom, avstå
en tredjedel av sin lagligen bestämda kontanta begynnelselön, medan det, för den
händelse tjänstledigheten erhållits för bestridande av offentligt uppdrag eller förordnande
i statens tjänst, skulle ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad
mån han borde vara förpliktad avstå mera än tredjedelen av sin lön. Statsbidrag
borde i förra fallet utgå med det belopp, som, utöver vad den tjänstledige befattningshavaren
avstått, erfordras till avlöning av vikarie enligt vad som för vikarierande
lärares avlöning är stadgat, i senare fallet med det belopp, som Kungl. Maj:t för varje
särskilt tillfälle bestämmer.

Därest åter lärare erhållit tjänstledighet av annan anledning än de förutnämnda,
torde han böra vara skyldig av sin lön avstå hela det belopp, som för vikaries avlöning
är erforderligt.

Angående avlöuingsbestämmelser för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare vill
överstyrelsen först till jämförelse erinra därom, att enligt av 1918 års lagtima riksdag
beslutade löneregleringar extra ordinarie och vikarierande ämneslärare vid kommunala

Bihang till riksdagens protokoll It) 19. 1 saml. 301 käft. (Nr 338). 5

Vikarierande
lärares avlöning.

Kungl. MajUs Proposition Nr 338.

mellanskolor ävensom vid allmänna läroverk, då läraren ej avlagt de examina och prov,
som fordras för adjunktskompetens, fått sin avlöning bestämd till 2,900 kronor för
manlig och 2,600 kronor för kvinnlig lärare. Om skyldig hänsyn tages till folkhögskolans
något kortare lästid samt till den omständigheten, att extra lärarna vid folkhögskolorna
i regel erhålla fri bostad, synes för dessa en avlöning av 2,500 kronor
för manlig och 2,250 kronor för kvinnlig lärare, beräknat efter helt läsår om minst
34 veckor, kunna anses skälig. Eu förutsättning för dessa avlöningsvillkor bör givetvis
vara, att läraren bar full tjänstgöring. Att till visst timantal fixera, vad härmed
skall förstås vid folkhögskola, synes icke lämpligt på grund av de högst olika krav,
som undervisningen i olika ämnen ställer på läraren. Det torde vara tillräckligt, att
full tjänstgöring bestämmes såsom likvärdig med den, som åligger ordinarie lärare.

Vad bostadsförmån för extra lärare beträffar, kan dock överstyrelsen icke anse
det böra påläggas skolorna som en dem under alla omständigheter pävilande skyldighet
att tillhandahålla sådan. Vid de skolor, som hava internat, vilket numera är regel,
anses det i allmänhet som eu fördel, att läraren är bosatt inom skolan, då han därvid
jämväl kan deltaga i tillsynen över eleverna, vilket väl även må anses sammanhöra
med hans uppgift som lärare, och för sådana fall torde det ej behövas något stadgande
om fri bostad för extra lärare. Ovillkorlig föreskrift om sådan torde ock betinga bebestämmelse
angående bostadsförmånens utbyte mot kontant ersättning, vilket dels
kunde bliva för tryckande för skolorna, helst om detsamma konsekvent skulle tillämpas
att även gälla övningslärare, dels överlämna åt lärarens godtycke, huruvida hans
biträde i och för sagda tillsyn vore att påräkna eller icke. På grund härav synes det
överstyrelsen riktigast, att tillhandahållande av bostadsförmån för dessa lärare icke
göres obligatoriskt.

Alldenstund extra lärare i regel anställas icke för helt läsår, d. v. s. huvudkurs
och fristående kvinnlig kurs, utan blott för särskild kurs — ofta så, att man t. ex.
har en manlig extra lärare under vinterkursen och eu kvinnlig under sommarkursen
— torde ock bestämmelserna om minimilöner böra avfattas med hänsyn till detta förhållande.
Överstyrelsen föreslår alltså för extra ordinarie och vikarierande ämnes -

lärare:

a) med tjänstgöring vid huvudkurs

för manlig lärare minst ..................................................................... 1,900 kronor

> kvinnlig » » ........................................•............................. 1,700 »

b) med tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs

för manlig lärare minst ..................................................................... 600 »

» kvinnlig » » ..................................................................... 550 >

Vad arvodet för föreståndarvikarie beträffar, anser överstyrelsen icke någon åtskillnad
nödvändig, om vikariatet gäller för manlig eller för kvinnlig föreståndare.
Däremot bör till den lärare, som bestrider föreståudarvikariat vid skola med både
huvudkurs och fristående kvinnlig kurs, ersättningen beräknas något högre än vid
skola med endast huvudkurs. Överstyrelsen föreslår beträffande sådant vikariat, att
vikarie för föreståndare må, utom den honom tillkommande avlöningen såsom lärare,
uppbära ett arvode av 500 kronor vid skola med både huvudkurs och fristående kvinnlig
kurs och 400 kronor vid skola med endast huvudkurs.

Övningslära- Vida större svårigheter för genomförande av eu tillfredsställande reglering, än

res avlöning, vad ämneslärarna angår, erbjuda vid folkhögskolorna övning slär ar nas löner, och särskilt
gäller detta slöjdlärarinnorna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

Lärarna i manlig slöjd äro jämförelsevis få till antalet — sådan slöjd förekommer
endast vid 12 skolor, och endast 7 lärare hava i kommitterades utredning angivits
såsom ägande en undervisningsskyldighet tillräcklig för att tagas i betraktande vid en
lönereglering. De kvinnliga slöjdlärarna, som enligt utredningen uppgingo till 100,
tjänstgöra till övervägande antalet vid de fristående kvinnliga kurserna, där 74 voro
anställda, dels vid 3-månaders-, dels vid 4-månaderskurser, medan 20 hade anställning
vid huvudkurs och endast 6 vid såväl huvud- som fristående kvinnlig kurs. Liksom
tjänstanställningen så är ock undervisningsskyldigheten mycket varierande: antalet
undervisningstimmar per vecka rör sig, såsom förut är nämnt, mellan 8 och 34 med
20 som medeltal.

I fråga om lärai-e i slöjd ha kommitterade föreslagit en tvåfaldig avlöningsprincip,
nämligen dels viss grundlön för kurs, dels arvode för varje undervisningstimme.
Mot eu avlöning uteslutande genom timlön ha kommitterade anfört, att en
sådan beräkningsgrund skulle lända till betänklig nackdel för de lärare, som hava
jämförelsevis begränsad undervisningsskyldighet men ändock äro hänvisade att existera
av sin befattning, åtminstone under den tid, lärokursen pågår. Å andra sidan ha
kommitterade ansett den av dem föreslagna avlöningsgrunden icke tillämplig beträffande
alla lärare, utan endast för sådana med mera avsevärt timantal för vecka. I
fråga om manliga slöjdlärare ba kommitterade ansett 12 veckotimmars undervisning
såsom minimum för löneregleringens tillämpning, men vad slöjdlärarinuorna angår,
har man funnit dels sådana med mindre undervisningsskyldighet, dels vissa biträdande
lärarinnor ej böra tagas i beräkning, vadan regleringen skulle gälla endast dem, som
vore att anse som huvudlärarinuor. Kommitterade töreslå, såsom redan nämnts, för
mauliga slöjdlärare eu grundlön för lärokurs av 400 kroDor och för kvinnliga, utan
hänsyn till kursens längd, 250 kronor, vartill för båda skulle komma 1 krona för
varje undervisningstimme. Styrelsen för lärarföreningen har påyrkat en höjning av
grundlönen till 500 kronor för mauliga slöjdlärare och för kvinnliga slöjdlärare 300
kronor vid vinterkurs och 350 kronor för sommarkurs förutom den föreslagna timlönen.

överstyrelsen kan för sin del ej förorda fastställandet av lönebestämmelser sådana
som de nu föreslagna. Alltför många lärare skulle därigenom komma att ställas
utanför löneregleringen, och det skulle i alltför hög grad bero på godtycke, vilka som
däri skulle inbegripas. Med hänsyn till de faktiska förhållandena, tjänstgöringstidens
och undervisniugsskyldighetens i så väsentlig grad olika utsträckning, synes ingen
annan grund kunna läggas för avlöningen än timlön ensamt, och överstyrelsen anser,
att denna bör utgå lika för manlig och kvinnlig lärare samt fastställas till 2 kronor
50 öre för undervisningstimme. En sådan anordning bör ej stå hindrande i vägen för
de skolstyrelser, som sä önska, att med iakttagande av det bestämda timarvodet reglera
lönen till visst belopp för kurs eller för helt läsår, i häudelse därmed avses att bereda
läraren fast anställning med pensionsrätt, om vilken sistnämnda överstyrelsen längre
fram kommer att yttra sig.

I fråga om bostadsförmån för slöjdlärare vill överstyrelsen med hänvisning till
vad förut yttrats angående fri bostad för extra ordinarie ämneslärare påpeka, att ännu
mindre skäl kunna finnas för att göra tillhandahållandet av bostad åt slöjdlärare
obligatoriskt, enär, som utredningen visar, eu icke ringa del av dessa antingen i egenskap
av hustrur eller anförvanter till ämneslärare eller eljest, oberoende av sin ställning
vid skolan, hava sig tillförsäkrad bostad.

överstyrelsen föreslår alltså, att avlöningen för manliga och kvinnliga lärare i

36 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

slöjd må utgå med ett arvode beräknat efter minst 2 kronor 50 öre för undervisningstimme.

I fråga om avlöningsförhållandena för lärarinnor i ku shålls g öro mål synes ock
på grund av de högst olika förhållanden med avseende på tjänstgöringstiden, varunder
dessa lärarinnor äro anställda, fastställandet av bestämd minimilön för läsår eller kurs
stöta på svårigheter. Flertalet av sådana lärarinnor iiro anställda vid fristående kvinnliga
kurser med från 12—16 veckors undervisningstid, men i några fall har lärarinnan
ej tjänstgöring mer än under halva sommarkursen, ett mindre antal tjänstgöra vid
huvudkurser och blott några få vid såväl huvudkurser som fristående kvinnliga kurser.
En tillämpning av avlöuingsbestämmelser, motsvarande dem överstyrelsen föreslagit i
sina framställningar den 31 augusti 1918 rörande lönereglering för lärare i hushållsgöromål
och i slöjd för folkskolor, torde näppeligen kunna bär ifrågakomma, utan
överstyrelsen anser lämpligaste lönenormen vara visst arvode för arbetsdag. Kommitterade
hava för sådant alternativ föreslagit en daglön av 6 kronor 60 öre jämte fri
bostad, vartill styrelsen för lärarföreningen fogat yrkande, att härutöver måtte komma
fri kost.

Med anslutning till vad styrelsen för lärarföreningen framhållit angående de
stora krav, som måste ställas på en lärarinna i hushållsgöromål, som har till uppgift
att handleda vuxna flickor, anser överstyrelsen, att avlöningen för dessa lärarinnor
vid folkhögskolor närmast bör göras likvärdig med den, som enligt kungörelsen den
16 september 1918 angående statsunderstöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen
tillerkänts lärare vid lärlings- eller yrkesskola för husligt arbete eller vid
hushållsskola, vilken avlöning är beräknad till minst 2 kronor för undervisningstimme.
Då ifrågavarande lärarinnors arbetsdag vid en folkhögskola torde omfatta i medeltal
minst 5 undervisuingstimmar, synes ett arvode av 10 kronor för arbetsdag vara skäligt,
varvid det må ankomma på vederbörande skolstyrelse, huruvida ytterligare tillägg i
form av naturaförmåner må lämnas.

Liksom ifråga om lärare i slöjd bör denna avlöningsform ej utgöra hinder för
reglering av lärarinnans lön till bestämt belopp för kurs eller läsår i och för beredande
av fast anställning med pensionsrätt. Överstyrelsen föreslår alltså, att avlöningen
för lärarinna i hushållsgöromål må, där undervisningen är förlagd till första
årskurs, utgå med minst 10 kronor för arbetsdag.

För lärare i gymnastik och i sång ha kommitterade icke ansett någon lönereglering
behöva ifrågakomma, detta av det skäl, att uudervisningen i dessa ämnen
oftast bandhaves av en vid skolan anställd ordinarie eller extra lärare, i vars tjänstgöringsskyldighet
den då inräknas, eller ock av någou person, för vilken densamma
är en bisyssla, och som ej likt gymnastik- och musiklärare vid städernas läroanstalter
har denna undervisning till sin egentliga uppgift.

Vad särskilt gymnastikundervisningen vid folkhögskolorna angår, anser överstyrelsen
det vara ett allvarligt önskemål, att en förbättring av densamma kontme till
stånd, men då denna fråga tagits under behandling av den av Kungl. Maj:t tillsatta
kommittén för omorganisation av gymnastiska centralinstitutet och väl i sinom tid i
annat sammanhang torde bliva föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, anser sig
överstyrelsen för närvarande ej hava anledning närmare ingå därpå. Däremot finner
överstyrelsen de av kommitterade anförda skälen ej tillräckliga för att motivera en
uteslutning vid en allmän lönereglering av lärare i gymnastik och i sång, vilket också

KungI. Maj:ts Proposition Nr 338.

.skulle synas innebära eu oberättigad undervärdering av dessa läroämnens betydelse
inom folkhögskolan. Tydligtvis kan bär ingen annan avlöningsform än timlön ifrågasättas.
Med hänsyn därtill att dessa lärare ej kunna påräkna erhålla mer än ett
obetydligt antal tjänstgöringstimmar för vecka inom sina respektive ämnen, anser
överstyrelsen, att arvodet för undervisningstimme ej gärna kan sättas lägre än 3
kronor 50 öre.

Överstyrelsen föreslår alltså, att avlöningen för lärare i gymnastik och sång,
vilken ej har bestämd årslön vid skolan, må utgå med minst 3 kronor 50 öre för
undervisningstimme.

överstyrelsen övergår härefter att yttra sig ifråga om ordnande av
folkhögskollärares pensionforhållandev, ett spörsmål, som enligt överstyrelsens
mening nödvändigtvis bör upptagas till prövning i samband
med själva löneregleringen, överstyrelsen erinrar om nu gällande bestämmelser
i ämnet och anför vidare i denna fråga:

Genom beslut av 1907 års riksdag medgavs åt folkhögskollärare rätt att erhålla
delaktighet i dövstumlärarnas pensionsaustalt, och genom kungörelse den 23 september
1912 (nr -*66) angående understöd åt folkhögskolor m. m. föreskrevs, att vid varje folkhögskola
såväl föreståndaren som ytterligare eu lärare skulle hava delaktighet i peusionsanstalten.
Enligt de för folkhögskollärare gällande bestämmelserna i reglementet för
dövstumlärarnas pensionsanstalt den 24 oktober 1915 är delaktighet, såsom redan förut
omnämnts, endast medgiven manliga föreståndare och ämneslärare; uteslutna äro således
dels kvinnor, dels särskilda lärare i övningsämnen eller i slöjd. Angående det rättvisa
och önskvärda i att kvinnliga ämneslärare få sig tillerkänd pensionsrätt, har
överstyrelsen redan uttalat sin mening; billiga hänsyn synas ej mindre tala för att
även lärare och lärarinnor i övningsämnen erhålla rätt att inträda i pensionsanstalten.
I förut omförmälda motion till 1918 års lagtima riksdag angående rätt för kvinnliga
lärare vid folkhögskolor att vinna delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt har
även frågan om övningslärares pensionsrätt upptagits till behandling, och riksdagen
har med förklaring, att den intet hade att erinra mot sådant medgivande, anhållit om
närmare utredning i ärendet. Eu förutsättning för sådan delaktighet är givetvis, att
dessa lärare vunnit fast anställning med av vederbörande skolstyrelse till visst belopp
för år reglerad lön, och, såsom förut anmärkts, torde inga hinder för en sådan reglering
möta i de föreslagna bestämmelserna angående lönens beräkning med visst
minimibelopp för undervisningstimme eller för arbetsdag.

Kommitterade hava ansett, att pensionsrätt endast kunde tillerkännas lärare med
minst samma antal tjänstgöringsveckor som det för ämneslärare bestämda, d. v. s. 20,
samt att delaktighetsbeloppet borde sättas till lägst 800 kronor och högst 1,600 kronor.
Överstyrelsen kan för sin del ej finna behövligt att fixera ett högsta delaktighetsbelopp,
då inga skäl kunna tänkas för att dessa lärare skulle kunna få sin lön reglerad
över tillbörliga gränser. Däremot synes det lägsta delaktighetsbeloppet ej böra fixeras
till mindre än 1.000 kronor samt minsta tjänstgöringstiden för år till 21 veckor.

Ett genomförande av en lönereglering för folkhögskollärarna efter eu föreslagna
grunder torde emellertid hven kräva ändrade bestämmelser rörande föreståndares
och ämneslärares pensionsvillkor. Det delaktighetsbelopp, varmed dessa nu kunna

Fensions reglering.

Höjning av
statsbidragen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 338.

ingå i pensionsanstalten, är beroende på det belopp, vartill vederbörande skolstyrelse
reglerat befattningshavarens lön i högsta lönegraden, fastställt sålunda:

för föreståndare lägst 3,200 kronor, högst 4.000 kronor,

» lärare » 1,600 » » 2,700 »

Eu lönereglering innebärande fastställandet av viss minsta begynnelselön jämte
bestämda ålderstillägg, såsom nu föreslagits för föreståndare och ordinarie ämupslärare,
synes konsekveut böra medgiva en fixering av delaktighetsbeloppet efter den lön, som
författningsenligt tillkommer tjänstinnehavaren såsom minimiavlöning i högsta lönegraden,
ålderstilläggeu sålunda inberäknade, vadan alltså eu ändring av reglementets
bestämmelser i detta avseende torde vara erforderlig.

Överstyrelsen finner alltså oundgängligt, att samtidigt med förslaget om lönereglering
förslag förelägges riksdagen till sådana ändringar i de för folkhögskollärare
avsedda bestämmelserna i reglementet för dövstumläraruas pensiousanstalt, att rätt till
delaktighet i sagda peusionsanstalt medgives åt kvinnliga ämneslärare samt lärare och
lärarinnor i slöjd och hushällsgöromäl, samt att delaktighetsbeloppet må fastställas för
föreståndare och ordinarie ämneslärare till belopp, motsvarande den för vederbörande
befattningshavare av riksdagen bestämda minsta avlöningen inom högsta lönegraden,
samt för övriga befattningshavare till det belopp, vartill skolstyrelsen med iakttagande
av gällande föreskrifter rörande minsta avlöning reglerat lönen.

Enligt överstyrelsens förslag skulle genomförandet av den föreslagna
löneregleringen betinga en höjning av statsbidragen till skolorna, såtillvida
att ålderstilläggen till de ordinarie befattningshavarna ävensom bidrag till
vikariatsersättning för dessa icke kunde tänkas utgå annat än av statsmedel.

Men även de av överstyrelsen föreslagna minsta begynnelselönerna
för lärarna, vilka i de flesta fall innebära en större eller mindre höjning
av nu utgående löner, torde icke kunna genomföras utan en ökning av
de till skolorna utgående statsunderstöden, överstyrelsen har i förevarande
utlåtande vidare tagit under omprövning, i vilken utsträckning
och på vilka villkor en sådan förhöjning synes böra ifrågakomma. I detta
avseende anföres:

Enligt hittills gällande bestämmelser har statsunderstödet till folkhögskola varit
fastställt till visst högsta belopp för varje särskild kurs eller avdelning utan någon
bestämd föreskrift om detta anslags förhållande till de utgifter, skolan hade att åtaga
sig för lärarlöner m. m. I regeln ha vid fördelningen av understöden till folkhögskolorna
statsbidraget till första årskurserna ansetts böra utgå med de medgivna högsta
beloppen, medan däremot understöden till andra årskurser samt till parallelluudervisning
tillmätts i enlighet med den kostnadsökning, som anordnandet av sådana kurser
och avdelningar synts medföra för skolan, varför dessa bidrag ingalunda alltid utgått
med högsta beloppen.

Under förutsättning att bestämmelser angående minimilöner för lärarna vid
folkhögskolorna bliva fastställda, kunde det synas vara nära till hands liggande, att
statsunderstödet till skolorna ställdes i förhållande till de stadgade begynnelselönerna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

för samtliga lärare och utginge med viss andel av dessa löner. En konsekvent tilllämpning
av en sådan grundsats kan dock överstyrelsen ej finna tillrådlig pa grund
av de högst olika förhållanden, som existera vid folkhögskolorna. Med hänsyn till
lärarnas antal och till deras av den olika arbetstiden betingade löner skulle nämligen
tillämpningen av sagda grundsats kunna medföra, att antingen nödig överskadlighet
och begränsning i fråga om statsverkets utgifter för folkhögskolorna skulle ges till
spillo, eller ock föreskrifter skulle bli erforderliga även beträffande inskiänkning i
skolstyrelsernas rätt att efter de särskilda skolornas behov anställa extra lärare och
övningslärare. Överstyrelsen kan således icke förorda någon fullt genomförd omläggning
av det nu tillämpade sättet för statsunderstödets utgående men anser icke desto
mindre, att vid bestämmandet av de olika bidragen för särskilda kurser hänsyn bör
tagas till de utgifter, som betingas av lärarlönerna.

Till belysning av hur kostnaderna för den kontanta läraravlöningen etter löneregleringsförslaget
ställa sig vid en folkhögskola med vanlig lärarpersonal och utan
parallellavdelningar eller andra årskurs, anför överstyrelsen följande beräkningar:

a) folkhögskola med manlig huvudkurs (21 veckor)
och fristående kvinnlig kurs (13 veckor):

lön till föreståndare....................................................................... kronor

» » ordinarie lärare................................................... 9

> » lärare i gymnastik vid huvudkursen (6 veckotimmar)... »

» » lärare i gymnastik vid kvinnliga kursen (6 veckotimmar) »

» > lärare i sång vid huvudkursen (2 veckotimmar) ............ »

» » lärare i sång vid kvinnliga kursen (3 veckotimmar)...... »

» » extra kvinnlig ämneslärare vid kvinnliga kursen............ »

» > 2 slöjdlärarinnor (en var å 20 veckotimmar).

5,400

3,700

441

273

147

136

550

1.300

Summa kronor 11,947

Kostnaders»
för de föreslagna
minimilönerna
för
lärarpersonalen.

b) folkhögskola med endast huvudkurs jämte samtidigt därmed pågående
kvinnlig kurs (24 veckor):

lön till föreståndare........................................................................ kronor 4.600: —

» » ordinarie lärare................................................................. » 3,000: —

» » kvinnlig extra ämneslärare (full tjänstgöring ej beräknad) » 1.500: —

3 » 2 slöjd lärarinnor (en var å 20 veckotimmar)................. » 2.400: —

» » gymnastiklärare (2 avdelningar å 6 veckotimmar)......... » 1,008: —

» » lärare i sång (2 veckotimmar).......................................... » 168: —

Summa kronor 12,676

Förutom de naturaförmåner, som utgå till lärarna, får härtill i de flesta fall
läggas avlöning åt lärarinna i hushållsgöromål till den del, som ej betäckes genom
särskilt statsbidrag, samt därtill arvode åt manlig slöjdlärare, där sådan förekommer.
I statsunderstöd till skolor av här åsyftade typer utgå nu följande belopp:

till huvudkurs högst....................................................................... krouor 4,500: —

» kvinnlig kurs högst.................................................................. » 2,400: —

Summa kronor 6,900: —

Statsbidrag
till första å
kurser.

Kung!. Maj:ts Proposition Kr 338.

överstyrelsen anser, att som skälig norm för högsta anslaget till huvurlknrsen
kunde gälla sammaulagda begynnelselönerna för föreståndareu och en ordinarie lärare
till de delar, som enligt det föreliggande förslaget beräknats belöpa sig på huvudkursen
ensamt, nämligen för föreståndaren 4.000 kronor och för ordinarie läraren 3 000
kronor, alltså sammanlagt 7,000 kronor. Detta skulle betyda en höjning med 2,500
kronor utöver nuvarande statsbidrag Utan möjlighet att erhålla så stort understöd
till huvudkursen torde näppeligen de i ekonomiskt avseeude svagare ställda folkhögskolorna
kunna tänkas komma ut med lärarlöner efter den nu ifrågasätta regleringen.

Beträffande det nu föreslagna högsta beloppet för statsbidrag till huvudkurs syues
i ett fall en nedsättning rättvisligen böra bestämmas, nämligen för folkhögskola, vars
föreståndare tillika är föreståndare för eu med folkhögskolan förenad lantmannaskola.
Kostnaderna för föreståndarens avlöning, vars minimibelopp givetvis skall vara detsamma
som för föreståndare vid fristående folkhögskola, bliva i sådant fall fördelade på
båda skolorna och alltså för vardera skolan avsevärt mindre än i annat fall. Statsbidraget
till dylik skola syues därför böra begränsas till ett lägre belopp. Överstyrelsen
föreslår alltså, att, där föreståndaren för folkhögskola tillika är föreståndare för statsunderstödd
lantmannaskola, statsbidraget för huvudkurs må kunna utgå med högst
6,500 kronor.

Vad de kvinnliga kurderna beträffar, synes en höjning av statsbidraget för de
fristående kurserna med 1,100 kronor, alltså från nuvarande 2.400 kronor till 3,500
kronor, vara betingade av lärarlönernas ökning. För närvarande utgår statsbidraget
för kvinnliga kurser med samma belopp, vare sig de förekomma fristående eller anslutna
till eu manlig huvudkurs, vilket under de villkor i avseende på kurstidens
längd, som hittills varit gällande, säkerligen stått i god överensstämmelse med de
verkliga kostnaderna. Men under förutsättning av ett godtagande av överstyrelsens
föislag angående förlängning såväl av huvudkursen till minst 24 veckor, då vid skolan
ej förekommer fristående kvinnlig kurs, som av den fristående kvinnliga första årskursen
till minst 16 veckor, då i densamma ingår undervisning i hushållsgöromål,
uppkommer onekligen en skillnad till nackdel för de sålunda förlängda kurserna,
något som också framgår av den ovan anförda kostnadsberäkningen. Styrelsen för
folkhögskollärarföreningen har i sitt förutnämnda yttrande hemställt, att där en kurs
påginge minst fyra veckor utöver den för kursen fastställda minimitiden, åt demamma
skulle medgivas ett extra bidrag belöpande sig till högst 20 procent av det kursen
eljest tillkommande statsunderstödet. Då nu överstyrelsen föreslagit eu utsträckning
av minimitiden för såväl huvudkurs vid skola, där jämväl fristående kvinnlig kurs
förekommer, som för den sistnämnda kursen från respektive 20 och 12 veckor till
respektive 21 och 13 veckor, skulle förlängningen av nyss förut berörda kurser ej
belöpa sig till mer än tre veckor, och överstyrelsen anser därför en förhöjning av
statsbidraget för dessa utsträckta kurser med 10 procent vara tillräklig för att motsvara
den kostnadsökning, som vad lärarlönerna beträffar huvudsakligen berör de
med timarvode avlönade.

Samma procentuella ti’lägg bör kunna erhållas även för den manliga huvudkursen
med 24 veckors längd ävemom för till huvudkurs eller fristående kvinnlig kurs anslutna
parallellavdelniugar och andra årskurser, då dessa äro utsträckta till respektive
24 och 16 veckor.

Överstyrelsen föreslår alltså beträffande understödet till folkhögskolornas första
årskurser följande belopp:

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 338.

för huvudkurs, högst .......................................................................... 7,000 kronor

» huvudkurs vid skola, vars föreståndare jämväl är föreståndare

för med skolan förenad lantmannaskola, högst ........................... G 500 »

» till huvudkurs ansluten kvinnlig kurs, högst .............................. 8 500 »

» fristående kvinnlig kurs, högst...................................................... 3 500 »

vartill för huvudkurs, som pågår minst 24 veckor, och för fristående kvinnlig kurs, som
pågår minst 16 veckor, kan komma ytterligare högst 10 % av det till vederbörande
kurs eljest utgående statsbidraget.

I fråga om statsbidraget till andra årskurser finner överstyrelsen en ökning

mindre av behovet påkallad, då det gäller sådana kurser, som äro anslutna till huvud kurs

och ej medföra anställande av särskild ordinarie lärare. Det belopp, varmed
detta understöd nu utgår, är högst 2,500 kronor, vilket bör anses någorlunda tillräckligt
för avlöning av behövliga extra lärarkrafter, även med den ökning i avlöningen
för dylika, som löneregleringen kan betinga.

Då däremot med förekomsten av sådan kurs följ er skyldighet att inrätta särskild
ordinarie lärartjänst, vilket enligt överstyrelsens förslag bör inträffa, då för densamma
statsbidrag erhållits minst fem år i följd, blir skolans kostnad för läraravlöning
så väsentligt höjd, att en ökniug av statsbidraget påtagligen är behövlig. Under
denna förutsättning borde statsunderstödet till andra årskurs kunna utgå med ytterligare
1,000 kronor, alltså med högst 3,500 kronor.

Vad åter angår statsbidraget till andra årskurs, som är förenad med fristående
kvinnlig kurs, anser överstyrelsen en ökniug med 500 kronor, alltså från nuvarande
1,500 kronor till 2,000 kronor av löneförhöjningen påkallad.

Det anslag, som är avsett för anordnande av parallellundervisning vid folkhögskola,
kan nu utgå med högst 1,500 kronor för huvudkurs och högst 1,000 kronor till
fristående kvinnlig kurs. Med avseende på statsbidrag för detta ändamål vill överstyrelsen
påpeka, att folkhögskolornas parallellavdelningar ej äro att jämställa med de
parallellklasser, som förekomma vid t. ex. de allmänna läroverken eller de kommunala
inellauskolorna. För undervisningen vid folkhögskolorna i sådana ämnen, där huvudsakligen
föredragsformen kommer till användning, erfordras i allmänhet ingen uppdelning
av eleverna på parallella avdelningar, även då elevantalet är ganska stort.
Parallellundervisning förekommer däremot vanligen i sådana läroämnen som svenska
språket, räkning, bokföring, vid naturvetenskapliga laborationer samt i övniugsämnena,
särskilt linearritning, slöjd och husbållsgöromål, ävensom i fältmätning och avvägning.
På grund därav att folkhögskolorna icke kräva några bestämda förkunskaper av sina
elever vid inträdet i den första årskursen, äro eleverna ofta synnerligen ojämna i fråga
om underbyggnad, varav följer, att parallellundervisning mångenstädes maste anordnas,
även där sådan under andra omständigheter icke skulle vara erforderlig med hänsyn
till klassens storlek. Sådan uppdelning, som snarare skulle kunna kallas säruudervisning,
är i själva verket en nödvändig förutsättning för att eleverna under den
jämförelsevis korta folkhögskolekursen skola vinna verklig förkovran i kunskaper och
färdigheter inom de ämnen, som ovan äro nämnda. Eu särskild anledning till parallellundervisnings
anordnande ligger i den nödvändighet att uppdela eleverna i skilda
arbetslag, som framträder, då undervisning i hushållsgöromål ingår i kvinnlig kurs.
Enär endast ett mindre antal elever åt gången kan sysselsättas i skolköket, later man
de Övriga syssla mpd slöjd. Härigenom blir naturligen antalet uudervisningstimmar
för slöjdlärarinnan större än eljest skulle vara fallet.

Bihang till riksdagens protokoll 1819. 1 saml. 301 käft. (Nr 338.)

Statsbidrag
till andra
årskurser.

Statsbidrag
till parallellundervisning.

Minskning
av statsbidragen
vid anställning
av
kvinnliga
lärarkrafter.

Statsbidrag
till ålderstillägg
och
vikarieavlöning.

Statsbidrag
för undervisning
i hushållsgöromål.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

Där elevernas antal ej är synnerligen stort, kan parellellundervisning av nu
omförmälda beskaffenhet visserligen taga ganska många lärotimmar i anspråk, men
lärarens arbete, framför allt med rättning av skriftliga uppgifter, blir givetvis ej så
krävande, som då uppdelning i parallella undervisningsavdelningar jämväl framtvingas
av elevernas större antal. Medau man i förra fallet torde kunna nöja sig med att
för den extra undervisningen anlita en biträdande lärare, som endast bar t. ex. balv
tjänstgöring, kräves i det senare en extra lärare med full arbetstid. Ehuru överstyrelsen
alltså icke anser lämpligt, att något visst elevantal föreskrives såsom oeftergivligt
villkor för åtnjutande av anslag till parallellundervisning, vilket ej heller nu
är fallet, finner den dock, att vid bidragsbeloppets bestämmande hänsyn bör tagas till
dessa båda olika arter av parallellundervisning. Sålunda böra visserligen även kurser
med mindre elevantal kunna få sig tilldelat understöd för ifrågavarande ändamål, då
behovet därav styrkes, men detta bidrag torde kunna bestämmas till ett mindre belopp
än det nu utgående. Däremot bör ett större bidrag kunna tilldelas de kurser, där
jämväl elevantalets storlek nödvändiggör eu uppdelning på olika avdelningar. För
sistnämnda fall synes ett visst minsta elevantal, förslagsvis 35, böra fixeras såsom
villkor för det högre anslaget.

Överstyrelsen föreslår därför, att statsunderstödet till anordnandet av parallellundervisning
må kunna utgå, i det fall att sådan undervisning prövas nödig med
hänsyn till elevernas olika förkunskaper eller av läroämnets beskaffenhet föranledd
uppdelning i skilda arbetslag, med högst 1,000 kronor till huvudkurs och med högst
750 kronor till fristående kvinnlig kurs, samt då elevantalet överstiger 35, med ytterligare
högst 1,000 kronor för huvudkurs och högst 750 kronor för fristående
kvinnlig kurs.

Såsom framgår av det anförda, äro de förslag i fråga om statsbidragens belopp,
överstyrelsen nu framlagt, till det väsentliga avpassade med hänsyn till de föreslagna
minimiavlöningarna för manliga lärarkrafter. Då överstyrelsen emellertid förutsätter,
att också kvinnliga lärarkrafter skola kunna anställas vid folkhögskolorna, och för
sådana föreslagit minimilöner till lägre belopp än för motsvarande manliga befattningshavare,
är tydligt, att statsbidragen icke böra utgå med lika stora belopp i de
fall, då kvinnliga lärarkrafter äro anställda i stället för manliga. En mängd olika
kombinationer kunna ju härvidlag tänkas, vilka alla förutsätta olika modifierade statsbidragsbelopp.
Att i författningsbestämmelserna upptaga alla dessa möjligheter, av
vilka måhända flera aldrig skulle få tillämpning i verkligheten, torde dock icke vara
behövligt. Då de angivna statsbidragsbeloppen äro betecknade såsom »högst» och
Kungl. Maj:t fortfarande liksom hittills för varje år skulle bestämma storleken av det
bidrag, som skulle tillkomma varje skola, torde därvid tillbörlig hänsyn till nu berörda
förhållande komma att tagas, även om särskilda bestämmelser därom icke intagas
i blivande författning i ämnet.

Till det statsanslag, som utgår i form av understöd till de olika kurserna, skulle
i enlighet med vad förut anförts även komma bidrag för beredande av ålderstillägg
åt föreståndare och ordinarie ämneslärare samt till vikarieavlöning. Angående det
belopp, som därvidlag är att beräkna, hänvisar överstyrelsen till den kostnadsberäkning,
som längre fram lämnas.

Härtill synes även böra komma särskilt statsbidrag för undervisningen i hushållsgöromål.
Hittills ha folkhögskolorna, där sådan undervisning kunnat anordnas i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för
undervisning i huslig ekonomi, kunnat erhålla där medgivet bidrag för lärarinnans
avlöning och till bestridande av övriga löpande utgifter, varvid bidraget kunnat beräknas
efter det antal skolkökskurser å i sagda kungörelse föreskriven längd, som
kunnat inrymmas inom folkhögskolkursen. Därigenom torde ett belopp av frän 100
kronor till 600 kronor ba kunnat erhållas såsom statsbidrag för respektive sommaroch
vinterkurser, men icke alla skolor, där undervisning i hushållsgöromål förekommit,
ha varit i stånd att avpassa densamma i enlighet med kungörelsens föreskrifter och
ha således ej heller kunnat söka statsbidrag för denna undervisning.

Då nu nya och efter helt andra grunder avfattade bestämmelser för statsbidraget
till undervisning i hushållsgöromål dels redan iiro utfärdade beträffande vissa läroanstalter,
där sådan undervisning förekommer, dels, vad folkskolorna vidkommer, äro
föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, torde förutnämnda kungörelses fortsatta giltighet
för folkhögskolorna ensamt vara utesluten, helst som bestämmelserna däri ej äro
avfattade med någon särskild hänsyn till det sätt, varpa undervisningen i hushallsgöromål
är anordnad vid nämnda skolor. ... ...

Överstyrelsen anser därför, att i samband med framställning rörande Övriga
anslå» åt folkhögskolorna även förslag om särskilt statsbidrag till undervisning i hushållsgöromål
bör framläggas. Vad grunderna för detta bidrag beträffar, synes statsunderstödet
endast böra utgå såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för lärarinnans
avlöning, och då överstyrelsen i fråga om den lön, som skulle tillförsäkras
sådaua lärarinnor vid folkhögskolor, föreslagit, att de borde i avlöningshänseende likställas
med lärarinnor vid statsunderstödd yrkesskola för husligt arbete, anser sig
överstyrelsen även kunna förorda ett statsbidrag för avlöningen efter samma grunder,
som beträffande yrkesskolor, nämligen två tredjedelar av den för lärarinnan stadgade

kontanta lönen. 0, .. . ..... , ,

Enligt överstyrelsens förslag skulle lärarinna i hushållsgöromål vid lolkhogskola
avlönas med 10 kronor för arbetsdag, vadan alltså statsbidraget borde utgå med 6
kronor 67 öre för arbetsdag. Härvid synes dock böra göras den begränsning, att
statsbidrag ej må utgå för större antal arbetsdagar än som motsvarar den för vederbörande
kurs fastställda minsta undervisningstiden.

Statsbidrag för avlönande av lärarinna i hushållsgöromål bör utgå blott för den
undervisning, som är förlagd till folkhögskolas första årskurs. Då ämnet hushallsgöromål
ingår i andra årskurs, upptager nämligen undervisningen i detta ämne den
huvudsakliga tiden av kursen, och det statsbidrag, som erhalles för kursen, bör i sadant
fall vara tillräckligt för bestridande av lärarinnans avlöning i dess helhet.

överstyrelsen övergår därefter till att behandla frågan, i vad män
ändringar kunna befinnas erforderliga med hänsyn till de villkor för åtnjutande
av statsunderstöd, som i nu gällande författning äro föreskrivna.

överstyrelsen har i sådant avseende redan uttalat sig för en ändring i bestämmelserna
rörande längden av undervisningstiden för de särskilda kurserna och har
därvid föreslagit, att för huvudkurs skulle föreskrivas eu minsta undervisningstid av
21 veckor, i stället för nuvarande 20, samt att, då fristående kvinnlig kurs ej förekommer
vid skola, huvudkursen må omfatta minst 24 veckor, vidare att fristående
kvinnlig kurs skall omfatta minst 13 veckor, i stället för nu 12, och, da undervisning

Villkor för
statsbidrags
åtnjutande,

Kursernas

längd.

Antalet elever
i olika
kurser.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

i hushållsgöromål ingår i första årskursen, minst 16 veckor. De skäl, som tala för
en förlängning av kurserna, har överstyrelsen i det föregående berört.

baso in förut omnämnts, har man redan i praktiken genomfört en förlängning
av de fristående kvinnliga kurserna med fyra veckor utöver den lagstadgade tiden,
där undervisning i hushållsgöromål införts, enär denna undervisning eljest skulle i allt
för hög grad inkräkta på den åt de egentliga folkbögskoleämnena avsedda tiden.
Där åter undervisning i hushällsgöromal ingår i andra årskursen vid sådan kvinnlig
kurs, är detta ämne såsom nyss antytts vanligen att anse som huvudpunkten på kursens
progiam, varför i detta fall ej samma skäl finnes till eu förlängning av kuisen. För
vinterkursernas del skulle en utökning till 24 veckor, åtminstone vad de manliga eleverna
beträffar, inom de södra delarna av landet stöta på svårigheter med hänsyn till
den längre arbetstid, jordbruket därstädes kräver, men skolor med endast vinterkurs
förekomma blott till ett fatal i dessa landsdelar, och, där så behövdes, kunde undantag
från den nämnda föreskriften av Kungl. Maj:t meddelas.

Överstyrelsen har även tagit i övervägande, huruvida bestämmelser angående
visst elevantal inom en kurs borde föreskrivas för andra fall, än då det gäller det
förut berörda större understödet till anordnande av parallellundervisning. Därvid har
överstyrelsen ansett, att erfarenheten ej pakallat uppställandet av nagra fordringar
pa visst minimiantal elever såsom villkor för understöd åt skolornas första årskurser.
Det har ^ visserligen stundom inträffat, att elevantalet vid en skola visat en betänklig
tillbakagång, men i regeln har detta berott på tillfälliga omständigheter, och snart
nog har eu ändring till det bättre inträffat. Skulle en folkhögskola på grund av
mindre god ledning förlora allmänhetens förtroende och anslutningen av elever följaktligen
sjunka i otillbörlig grad, torde det ej heller vara möjligt för densamma att
erhålla det understöd från ortsmyndigheter, som utgör förutsättningen för statsbidragets
beviljande.

Däremot har överstyrelsen funnit anledning föreligga att föreslå ändrade bestämmelser
rörande minsta elevantalet vid andra årskurser. Såsom förutsättning för
statsbidrag till dessa gäller nu, att antalet elever i sådan kurs skall uppgå till minst
fjärdedelen av medeltalet elever inom motsvarande första årskursen under närmast
föregående femårsperiod, eller vid nyinrättad skola för den tid, skolan varit i verksamhet.
^ Härigenom har det blivit möjligt att erhålla statsbidrag till andra årskurser,
även ^ då elevantalet i och för sig måst synas för litet för att motivera uppehållandet
av sådan kurs. Kungl. Maj:t har visserligen i sädana fall, där ej särskilda omständigheten
förelegat, efter överstyrelsens förslag endast beviljat ett mindre statsbidrag
än det i författningen högsta medgivna, men det torde dock ej kunna anses befogat,
att något statsbidrag utgår till kurser, som ej visat sig röna tillräcklig anslutning.
A andra sidan kan bestämmelsen om förhållandet mellan första och andra årskursens
elevantal verka till obehörig nackdel för de skolor, som ha ett stort antal elever i
sin första årskurs, och förhindra tilldelande av statsbidrag till andra årskurs, även då
elevantalet i och för sig maste synas tillräckligt. Överstyrelsen anser därför, att
minsta antalet elever i andra årskurs, som skall vara berättigad till statsbidrag, borde
bestämmas till fixt tal utan angivet förhållande till antalet i första årskursen, och
har överstyrelsen härvid funnit 10 kunna utgöra ett lämpligt minimital.

Beträffande dessa kurser torde för övrigt i författningen böra tydligt tillkännagivas,
att endast sådana elever må räknas med, vilka förut antingen genomgått folkhögskolas
första årskurs eller eljest erhållit en däremot svarande föregående utbildning.

Kuntjl. Mnj:ts Proposition Nr ,''io8.

I flätja om de övriga villkor, som äro intagna i den avdelning av nu gällande
författning rörande understöd åt folkhögskolor, vilken återgiver riksdagens skrivelse
i ärendet, anmärker överstyrelsen beträffande punkt 1), att den däri innefattade föreskriften
angående skolstyrelses skyldighet att erhålla delaktighet i för lärarna avsedd
pensionsanstalt för såväl föreståndaren som ytterligare eu lärare vid varje folkhögskola
lämpligen synes böra överföras till de reglementariska stadganden, som torde komma
att ingå i den eventuella nya författningens på administrativ väg tillkomna del, varjämte
överstyrelsen i sammanhang härmed hänvisar till sitt förut framställda förslag
angående det antal ordinarie ämneslärare, som bör eller må finnas vid en folkhögskola.

Angående det i punkt 2) meddelade stadgandet rörande beloppet av de inkomster,
vilka i form av ortsbidrag skola motsvara statsbidraget, synes den nu ifrågasätta
ökningen av statsbidraget böra medföra sådan ändring, att proportionen mellan statsbidraget
och det fordrade ortsbidragets summa i det närmaste bibehålies vid den nuvarande.
Enligt nu gällande bestämmelser får summan av de inkomster, som skola
svara emot statsbidraget, understiga detta med 2,000 kronor för manlig kurs och 1.000
kronor för kvinnlig kurs. Av hänsyn till de i ekonomiskt avseende svagare ställda
skolorna, vilka möjligen i annat fall ej skulle bliva i stånd att utbetala de höjda
lärarlöner, som nu föreslagits, torde någon lindring ifråga om krav på ortsbidrag
vara nödvändig. Överstyrelsen föreslår därför sådan formulering av detta villkor, att
summan av ortsbidragen till en skola skall uppgå till minst samma belopp som det,
varmed statsbidraget överskjuter 3.000 kronor för huvudkurs och 1,500 kronor för
kvinnlig kurs, vare sig den sistnämnda är fristående eller förenad med huvudkurs.

I fråga om de i punkt 3) angivna villkor, som röra förutsättningarna för anslag
till nyupprättad folkhögskola, synes det överstyrelsen, att utöver det vitsord av vederbörande
landsting angående sådan folkhögskolas behövlighet, som här föreskrives,
någon ytterligare garanti kan befinnas erforderlig till förhindrande av att statsunderstöd
tillerkännes skolor, vilkas ekonomiska och pedagogiska organisation ännu icke erhållit
tillbörlig stadga. Överstyrelsen ifrågasätter, huruvida det icke kan anses befogat,
att nyssnämnda villkor skärptes därhän, att jämväl beviljande av anslag från landstinget
krävdes såsom ett bevis på att skolan fyller ett å orten befintligt behov och
äger nödiga ekonomiska förutsättningar för sitt fortbestånd. Dä den möjligheten icke
är utesluten, att folkhögskolor kunna uppstå inom städer, som ej tillhöra landstingsområde,
torde jämväl böra i författningen införas sådant stadgande, varigenom stadsfullmäktige
i dylika fall träda i land-tings ställe.

Enligt nu gällande bestämmelser är landstings vitsord beträffande nyupprättad
folkhögskola ej ett under alla omständigheter oeftergivligt villkor för erhållande av
statsbidrag, utan sådaut kan även medgivas, då Kungl. Majrt efter hörande av folkhögskolinspektören
fuunit skolan vara till allmänt gagn. Undantaget avser givetvis
särskilt sådana även nu förekommande skolor, som ej kunna anses i första hand upprättade
för att tillgodose något visst läns eller viss länsdels behov utan mera representera
ett livsintresse. Sålunda finnes det exempelvis en folkhögskola, som är upprättad
och undcrhålles av en av landets stora nykterhetsorganisationer. Då sådana
skolor ej alltid kunna antagas tillvinna sig intresse och understöd av landstinget inom
det län, där de äro förlagda, bör för sådana fall den nu medgivna undantagsrätten
kvarstå, men då folkhögskolorna numera äro ställda under överstyrelsens överinseende,
torde föreskriften böra ändras därhän, att det tillkommer skolöverstyrelsen att avgiva
yttrande över, huruvida en sådan folkhögskola kan anses vara till allmänt gagn.

Pensionär ätt
för lärare
m. m.

Ortsbidrag.

Särskilda
villkor beträffande
nyinrättad
skola.

Övriga villkor.

Lärares kompetens
och
tillsättande.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

Bland villkoren för en folkhögskolas rätt att åtnjuta statsbidrag har överstyrelsen
ansett jämväl böra införas bestämmelse om att för skolan skall finnas ett reglemente.
Sådana äga väl skolorna i allmänhet, men, efter vad överstyrelsen funnit, äro de
mången gång alltför knapphändiga och bristfälliga, särskilt i vad som rör lärarpersonalens
rättigheter och åligganden, och lämna ej åt lärarna den ledning, varav de
kunna vara i behov. Då skolstyrelserna vid uppgörande av reglementen synas kunna
äga en fördel i att taga en överordnad myndighet till råds, anser överstyrelsen, att
sådana skolreglementen borde föreläggas densamma till fastställelse, innan de träda i
kraft. Överstyrelsen torde vid handläggning av sådana ärenden ej underlåta att taga
all tillbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden, som kunna anses betinga olikartade
bestämmelser för de olika skolorna.

I övrigt hör, därest den föreslagna löneregleringen vinner riksdagens bifall, bland
villkoren för statsbidrag intagas de bestämmelser angående lärares avlöning, som avlöneregleringen
följa.

Vidkommande de reglementariska föreskrifter, som synas böra ingå i
en ny folkhögskoleförfattning och som äro av den art, att de böra av
Kungl. Maj:t utfärdas, bringar överstyrelsen vidare särskilt under övervägande
sådana, som angå lärares tillsättande och entledigande samt rättsliga
ställning över huvud. I fråga om dessa punkter hava i den förut
nämnda petitionen från ett antal föreståndare och lärare vid folkhögskolorna
åtskilliga önskemål uttalats, dem överstyrelsen i detta sammanhang
upptager till behandling.

Beträffande kompetensvillkoren för anställning som ordinarie ämneslärare vid
folkhögskola samt i fråga om tillsättande av föreståndar- och andra ordinarie befattningar
har i berörda skrivelse hemställts,

att för anställning som ordinarie ämneslärare vid folkhögskola må krävas inom
filosofisk fakultet avlagd examen, minst filosofie kandidatexamen, eller vid skola, där
fackundervisning meddelas, examen vid annan fakultet eller vid annan statens högskola,
dock att folkskolöverstyrelsen, där fullgiltiga skäl föreligga, må äga rätt att
bevilja dispens;

att styrelse för statsunderstödd folkhögskola må åligga att vid tillsättandet av
föreståndar- eller annan ordinarie lärarbefattning, varmed här förstås sådan befattning,
med vilken följer peusionsrätt, kungöra befattningen ledig i allmänna tidningarna.
Vid annonsering av lärartjänst bör uppgivas den ämnesgrupp, inom vilken
tjänstgöringen i huvudsak skall falla. Innan befattningen tillsättes, skall skolstyrelsen
insända ansökningshandlingarna till folkskolöverstyrelsen, som bland de sökande uppsätter
på förslag de tre, vilka på grund av lämplighet, skicklighet och förtjänst anses
böra före de övriga ifrågakomma, varefter skolstyrelsen har att till befattningen ifråga
utse en av de tre å förslaget uppförda.

I fråga om dessa som övriga punkter i berörda petition har överstyrelsen lämnat
vederbörande skolstyrelser tillfälle att uttala sig. Några av de hörda skolstyrelserna
ha därvid avstyrkt varje bestämmelse, som skulle innebära krav på viss avlagd examen
såsom villkor för anställning vid folkhögskola. Det har betonats, att den personliga
dugligheten och den speciella lämpligheten borde äga rätt att härvidlag göra sig
gällande gentemot förtjänster, som uteslutande kunna mätas med examensbetyg, och
man har ansett tillräcklig säkerhet mot val av undermåliga lärare ligga i den gransk -

Kungl. Majt:s Proposition Nr 338.

ning av de sökandes lämplighet, som skolöverstyrelsen har att företaga, och vars resultat
skolstyrelserna genom överstyrelsens utlåtande få sig delgivet. De flesta skolstyrelser
ha emellertid i denna punkt icke anmält någon annan från petitionärernas
avvikande mening, än att de ansett, det, förutom vissa kunskapsmeriter, jämväl tillfredsställande
vitsord om undervisningsförmåga borde krävas såsom villkor för behörighet
till ordinarie befattning, varjämte några framhållit, att sökande, som avlagt
agronomexamen, borde äga rätt att antagas till ordinarie lärare, även där icke jordbruksundervisning
inginge bland de till tjänsten hörande läroämnena.

I fråga åter om det i petitionen framställda yrkandet rörande tillsättning av
lärartjänster ha samtliga skolstyrelser med blott tvä undantag inlagt eu bestämd
gensaga mot själva kärnpunkten i petitionärernas förslag, nämligen att överstyrelsen
skulle bland de sökande uppsätta tre på förslag, och att skolstyrelserna vid val av lärare
skulle vara bundna av detta förslag. Det har av styrelserna framhållits, att en så
snäv begränsning av urvalet bland de sökande skulle innebära en alltför stor inskränkning
i styrelsernas valfrihet och mången gång kanske omöjliggöra valet av just den
för en viss plats personligen mest lämplige bland de sökande, om denne på grund av
ringare betygsmeriter än andra medsökande ej skulle kunna få rum å förslaget. Flertalet
skolstyrelser ha emellertid förklarat sig ingenting ha att invända mot en sådan
bestämmelse, som begränsade val av lärare till ett av överstyrelsen uppgjort förslag,
endast detta förslag ej nödvändigt inskränktes till att upptaga blott tre av de sökande
utan kunde vara tillräckligt rymligt för att innefatta alla dem, som vore för tjänsten
verkligt lämpliga.

Överstyrelsen har redan i det föregående lämnat en översikt, som belyser huru
det i fråga om examensrueriter är ställt inom den nu i tjänst varande folkhögskollärarkåren.
Av deusamma framgår, att det övervägande flertalet bland folkhögskolans
ämneslärare utgöres av personer med akademisk utbddning, medan ett mindre antal
avlagt agronomexamen och några få ej tillhöra några av nämnda kategorier. Dä utvecklingen
av sig själv gått i denna riktning, synas de faktiska förhållandena ej synnerligt
starkt kunna motivera uppställandet av några bestämda kompetensvillkor, i vad
dessa skulle avse avlagda examina. Fastmer tyckas folkhögskolans traditioner och dess
berättigade frihetskrav strida emot sådana föreskrifter, som kunde lägga hinder i vägen
för att till en lärarplats vid en folkhögskola kalla den person, som i verkligheten
dokumenterat sitt intresse och sin lämplighet för en sådan uppgift, även om hans utbildningsgång
ej följt den vanliga akademiska linjen. Vad avsaknaden av examenskompetensbestämmelser
för lärare angår, äro för övrigt folkhögskolorna ej alldeles
enastående bland våra undervisningsanstalter. Vid de tekniska elementarskolorna
t, ex. finnas ej heller några sådana bestämmelser föreskrivna för lektorstjänster, detta
fastän utnämningsrätten jämväl där tillhör styrelsen utan annan inskränkning i valfriheten,
än den som ligger i rätten att hos Kungl. Maj:t överklaga utnämningen.

Men frågan, huruvida föreskrifter angående examenskompetens böra meddelas
beträffande folkhögskollärare, sammanhänger uppenbarligen på det närmaste med sättet
för utnämningen av dessa lärare och den kontroll däröver, som kan anses lämplig.

Enligt nu gällande författning är härom stadgat, att styrelsen för statsunderstödd
folkhögskola vid tillsättande av föreståndare- eller annan ordinarie lärarbefattning
skall kungöra befattningen ledig i allmänna tidningarna samt, innan densamma tillsättes,
inhämta folkskolöverstyrelsens yttrande angående de sökandes lämplighet.
Ytterligare är föreskrivet, att, därest folkskolöverstyrelsen ej finner särskild anledning
till undantag föreligga, icke må till föreståndare antagas annan än den, som under
minst tre läsår med goda vitsord tjänstgjort vid folkhögskola.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

I enlighet med detta stadgande liar överstyrelsens befattning med tillsättandet
av lärartjänster vid folkhögskolor sålunda hittills varit av en väsentligen rådgivande
art. Överstyrelsen har vid sitt bedömande av de tjänstesökandes lämplighet tagit
hänsyn till sådana faktorer, som vitsordade iusikter i till tjänsten hörande ämnen,
ådagalagd undervisningsskicklighet och betygat intresse särskilt för folkbildningsarbetet
samt till de personliga egenskaper i övrigt, som uppfostringsarbetet vid en folkhögskola
synes kräva av föreståndaren eller läraren, och därefter avfattat sitt utlåtande. Där
en anmärkningsvärd gradskillnad i fråga om kompetens förefunnits bland de eljest
lämpligförklarade sökande, har överstyrelsen vanligen utpekat några såsom företrädesvis
förtjänta att ifrågakomma vid valet. Den genom överstyrelsens utlåtande givna fingervisningen
har också i regeln blivit följd av skolstyrelserna, även om undantag därifrån
någon gång kunnat förekomma. Att så under alla omständigheter borde vara fallet,
d. v. s. att skolstyrelse vid sitt val av tjänstinnehavare borde tillförbindas att hålla sig
inom kretsen av de utav överstyrelsen såsom lämpliga förklarade sökandena, vågar
överstyrelsen finna självfallet på grund av den ställning, överstyrelsen bör intaga i
förhållande till de läroanstalter, som stå under dess uppsikt.

Den inom överstyrelsen gjorda erfarenheten vid handläggning av dessa tjänstetillsättningsärenden
kan däremot ej giva stöd för några krav på förändringar i riktning
mot en begränsning av överstyrelsens lämplighetsförklaring till att gälla endast
tre av de sökande, såsom petitionärerna föreslagit. Där antalet sökande varit stort
och där kanske åtskillnaden i lämplighetsgrad mellan ett flertal sökande befunnits
synnerligen ringa eller åtminstone svår att bedöma annat än efter rent formella
grunder, skulle ett obligatoriskt urskiljande av högst tre såsom de enda för skolstyrelsen
valbara varit en svår och grannlaga uppgift. Det kan därjämte icke bestridas,
att vid tillsättandet av sådana befattningar, som här äro i fråga, någon hänsyn
är att taga till de lokala förhållandenas olika krav, till särskilda skoltyper och
särskilda huvuduppgifter för en skolas verksamhet, hänsyn, som skolstyrelsen pa platsen
i högre grad än överstyrelsen förmår bedöma. Det av överstyrelsen upprättade förslaget
bör därför kunna göras så rymligt, att det, med iakttagande av att endast de
dokumenterat lämpliga sökaudena därå erhålla plats, dock ger tillräckliga möjligheter
för skolstyrelsen att träffa ett val, som överensstämmer med de speciella kräv, varje
befattning må uppställa. Tydligen bör det å audra sidan icke vara överstyrelsen förmenat,
att där den kan finna anledning därtill, giva mera bestämd fiugervisning
rörande den eller de för tjänsten enligt överstyrelsens mening lämpligaste.

För att nu återgå till frågan om fordran på examenskompetens för folkhögskollärare
anser överstyrelsen, att därest kontrollen över tillsättningen av tjänster på
nu föreslaget sätt lämnas i överstyrelsens händer, något behov av särskilda föreskrifter
i fråga om avlagda examina ej torde förefinnas. Däremot synes den nu förefintliga
bestämmelsen angående minst tre års förutgående undervisningspraktik vid folkhögskola
såsom behörighetsvillkor för föreståudartjäust böra kompletteras med en motsvarande
föreskrift för ordinarie ämneslärares vidkommande såsom berättigad med
hänsyn både till befattningens krav på lärarerfarenhet och till den väsentligt högre
avlöning dessa lärare enligt löneregleringsförslaget skulle komma att åtnjuta. Även
om det svnes önskvärt, att jämväl i detta fall tjänstgöringen åtminstone till någon
del är fullgjord vid folkhögskola, torde dock detta ej kunna uppställas som en bestämd
fordran, utan även annan vid under offentlig kontroll stående läroanstalt utövad
lärarveiksamhet skulle kunna räknas sökanden som merit för behörighet till ordinarie
lärarbefattning vid folkhögskola. Då det för föreståndare kräves tre läsårs föregående

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

tjänstgöring Förn lärare, torde för ordinarie ämneslärare två års viil vitsordad tjänstgöring
av nyss angivet slag vara tillräckligt, varjämte samma möjlighet, som beträffande
föreståndares tillsättande är gällande, borde finnas för överstyrelsen att, där
fullgiltiga skäl föreligga, bevilja undantag från denna fordran.

överstyrelsen yttrar sig vidare i fråga om folkhögskolliirarnas rättsliga
ställning.

O O

I den förutnämnda petitionen bar i detta avseende framställts det yrkande, att
ordinarie anställning göres på för den anställde fullt betryggande villkor. De icke
ordinat ie lärarna och lärarinnorna böra antagas på viss tid eller tills vidare med bestämd
uppsägningstid.

Angående de stadganden, som i berörda avseende nu äro gällande, erinrar överstyrelsen
om följande. I författningen rörande understöd åt folkhögskolor finnas icke
några föreskiifter rörande de villkor, under vilka anställning av lärare må ske. Däremot
är i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt med avseende på de vid
folkhögskolor anställda ordinarie lärarnes lätt till delaktighet i denna anstalt stadgat,
att med ordinarie lärare skall förstås sådan, som av vedei börande skolstyrelse antagits
antingen för visst antal år i sänder eller tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt.
I regel torde förhållandet vara, att flertalet föreståndare äro antagna för visst antal år i
sänder, de ordinarie lärarna däremot tillsvidare med viss uppsägningstid. I vissa fall
synas dock inga som helst villkor vara intagna i skolstyrelsens beslut angående antagande
av lärare.

Beträffande rätt att entlediga lärare äro enligt kungörelsen rörande understöd
åt folkhögskolor följande bestämmelser gällande:

Skulle föreståndare eller annan ordinarie lärare befinnas oskicklig till eller försumlig
i fullgörandet av sin tjänst eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han ej
bör vid densamma bibehållas, äger skolans styrelse att, efter förutgången i dess protokoll
intagen men fruktlös befunnen varning och, sedan folkskolöverstyrelsens yttrande
därom inhämtats, skilja Igenom från befattningen; dock att, därest i fråga om sådan
befattningshavares personliga vandel omständigheter förekomma, som göra hans bibehållande
tills vidare vid befattningen synneiligen olämpligt, den felande må kunna utan
föregången varning avstängas från tjänstgöring samt, sedan folkskolöverstyrelsen
yttrat sig i ärendet, skiljas trän sin befattning.

Givetvis äro dessa föreskrifter endast tillämpliga inom de gränser, som bestämmas
av nyss anförda stadgande i reglementet för pensionsanstalten. Något skydd mot
godtycklig uppsägning tran en skobtyrelses sida kunna de sålunda ej lämna läraren.
Det kan därför synas föi klarhet, att folkhögskollärarna finna sin ställning något otrygg
och önska bättre garantier än de nuvarande för sin tillbörliga rättssäkerhet..

Härvid måste man dock taga i betraktande, att flertalet folkhögskolor ägas av
enskilda och därför givetvis ej kunna lämna sina lärare anställning under lika tryggande
villkor som statens eller kommunens läroanstalter. Och att för det mindre
antal folkhögskolor, som äges av landsting, ifrågasätta särskilda bestämmelser torde
icke kunna anses lämpligt. Ehuru flertalet folkhögskolor torde äga så pass säker
grund, att deras fortbestånd, så långt man nu kan döma, ej synes behöva ifrågasättas,
så äro de dock för sin fortsatta tillvaro i allmänhet beroende av landstings- eller enskilda
korporationers vilja att lämna årliga understöd, och staten å sin sida kan givetvis
ej garantera uppehållandet av en folkhögskola, som på grund av uteblivna orts Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 301 höft. (AV 338.) 7

Lärares råttoiga
stallning.

50 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

bidra? miste nedläggas, eller förpliktiga en skolstyrelse att i sådant fall hålla lärarna
skadeslösa.

Detta har även framhållits av de skolstyrelser, som yttrat sig i denna fråga,
men från deras sida har särskilt betonats vikten av att skolorna ej måtte förbindas
att behålla en lärare, som visat sig olämplig för sin uppgift och kanske under fortsatt
anställning skulle tillfoga skolan betänkligt avbräck i fråga om anslutning av elever.

Denna synpunkt kan enligt överstyrelsens förmenande ej heller förbises. Fall
torde kunna förekomma, då en lärares olämplighet tydligt träder i dagen, utan att
diirför sådana omständigheter föreligga, som berättiga till varning med därefter följande
entledig inde. Och sä beroende i fråga om etevanslutuiug som folkhögskolorna
äro av det förtroende, deras lärare, framför allt föreståndarna, förmå tillvinna sig hos
allmänheten, kan visserligen ett mindre lyckligt val av lärare bliva för skolan ganska
ödesdigert, om ingen rättelse häruti stode att vinna. Å andra sidan torde i regel
skolans intresse härvidlag vara tillräckligt tillgodosett därmed, att viss prövotid medgåves,
under vilken styrelsen ägde att begagna sin uppsägningsrätt gentemot lärare.
Flera skol-tyrelser hava också uttalat sig för en sådan bestämmelse, att pensionsberättigad
lärare, som tjänstgjort visst antal år (i allmänhet har 3 år ansetts tillräckligt),
ej skulle kunna skiljas från sin tjänst annat äu efter föregående varning.

Överstyrelsen kan sålunda ej finna det möjligt, att åt folkhögskollärare samma
villkor i fråga om anställningens trygghet medgivas som åt ordinarie lärare i statens
eller kommunernas tjänst, varför överstyrelsen ej heller vill tillstyrka någon ändring
i skolstyrelsernas rätt att antaga föreståndare eller lärare på viss tid eller tills vidare
med uppsägningsrätt. På grund härav synes ej heller benämningen ordinarie böra
användas för d- lärare vid des-a skolor, som äro tillförsäkrade pensiousrätt, utan borde
de i stället kallas fast anställda. Men av billig hänsyn till sådana lärares krav på
mera tryggad ställning och tillförsäkrande av den pension, för vilken de erlagt avgifter,
anser sig överstyrelsen böra förorda en sådan inskränkning i skolstyrelses rätt
att entlediga fast anställd befattningshavare, lärare i övniugsämuen däri inbegripna,
som ovan föreslagits, d. v. s. att pensionsberättigad lärare, som utan anmärkning
tjänstgjort tre år vid en folkhögskola, ej må av skolstyrelsen kunna skiljas från sin
tjänst annat än efter föregående varning.

I fråga om lärares entledigande efter förutgången men fruktlös befunnen varning
är nu föreskrivet, att skolstyrelse vid sådant fåll bör inhämta folkskolöver-tyrelseus
yttrande. Det synes dock överstyrelsen, att denna bestämmelse bör ändras därhän,
att skolstyrelses beslut om entledigande skall för att bliva gällande stadfästas av
överstyrelsen.

Vad däremot vidkommer de i petitionen uttalade önskemålen angående extra
ordinarie lärares anställningsvillkor, finner överstyrelsen icke dessa behöva föranleda
någon åtgärd.

Genom bestämmelser av nu angiven innebörd skulle enligt överstyrelsens uppfattning
eu avsevärd förbättring komma till stånd i fråga om fulkhögskolläraruas rättsliga
ställning, även om de, såsom förut erinrats, därmed icke skulle i detta hänseende
vinna samma trygghet som kommunalt anställda lärare äga. Såvitt överstyrelsen kan
finna, skulle likväl med den anordning, som föreslagits, ej något oberättigat intrång
göras i skolstyrelsernas rätt att på det sätt de finna för skolornas intressen förmånligast
besätta lärartjänsterna.

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 338.

F I förut berörda framställning frän ett antal folkhögskollärare bär till sist upptagits
bland önskemålen, att i författningen angående folkhögskolor skulle stadgas,
att vid varje folkhögskola skall finnas ett lärarråd eller kollegium med skyldighet
för skolstyrelse att inhämta dettas yttrande i frågor rörande undervisningens ordnande,
disciplin och stipendier.

Att lärarpersonalen vid folkhögskola må tillerkännas rätt att, innan skolstyrelsen
träffar avgörande i frågor sådana som de ovan berörda, tillkännagiva sin mening,
finner överstyrelsen för sin del vara en billig fordran, och så vilt överstyrelsen har
sig bekant, förekommer ock vid flertalet folkhögskolor en kollegial handläggning av
sådana ärenden. Kungl. Maj:t har ork i överensstämmelse med överstyrelsens förslag
uti kungörelsen den 22 november 1918 angående stipendier åt elever vid folkhögskolor
meddelat sådan föreskrift, varigenom folkhögskolans lärarkollegium sättes i tillfälle
yttra sig angående stipendiers fö''delning, innan densamma bestämmes av skolstyrelsen.
1 dr tfa sammanhang vill överstyrelsen även framhålla, att det synes vara en nödvändig
förutsättning för ett samarbete mellan lärarpersonalen vid eu folkhögskola och
dennas styrelse, att föreståndaren är ledamot av skolstyrelsen, vilket nu icke alltid är
fallet. 1 övrigt är dock överstyrelsen av den meningen, att mera detaljerade bestämmelser
angående lärarkollegiets befogenheter icke böra införas bland de allmänna
reglemeutariska föreskrifter, som Kungl. iSlaj:t kan finna gott utfärda för folkhögskolorna,
utan att där böra upptagas allenast de nödvändigaste grundläggande bestämmelserna.
För tillvaratagande i största möjliga mån av den frihet att anpassa sig
efter de lokala förhållandenas olika krav eller sin speciella uppgift, som folkhögskolorna
nu äga, och som torde vara en förutsättning för deras trivsel, synes det önskvärt,
att dessa reglementaiiska bestämmelser begränsas till det nödvändigaste och till sådana
områden, där likformighet kan anses fullt berättigad. Yad som i övrigt kan vara erforderligt
av föreskrifter rörande eu folkhögskolas organisatoriska förhållanden, undervisningsplan,
lärarnas åligganden och rättigheter m. m. ma anses tillhöra de särskilda
skolornas reglementen.

Slutligen berör överstyrelsen i korthet frågan om folkhögskollärares
utbildning och åtgärder för detta ändamål från statens sida.

Sedan 1900 års riksdag medgivit, att av förslagsanslaget till folkhögskolor finge
utgå ett belopp av högst 3,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser
användas till utbildning av lärare och lärarinnor vid folkhögskolor, har av detta anslag
till och med år 1914 utdelats resestipendier till folkhögskollärare huvudsakligast för studiebesök
vid andra svenska eller nordiska folkhögskolor. Etter krigsutbrottet ha sadana
stipendier ej utdelats, men däremot hava genonr anslag av dessa eller andra tillgängliga
medel understöd av Kungl. Maj:t lämna''s till vissa för tolkliögskollärare anordnade utbildning-kurser.
Sålunda eib Öl 1 år 1915 svenska folkhögskolans lärarförening ett bidrag
av 2.000 kronor för anordnande av en allmän uthildniiigskurs för folkhögskollärare,
som ägde rum å folkhögskolan i Åsa, och år 1916 beviljade Kungl. Maj:t 3 000
kronor för en till Nääs förlagd kurs i gymnastik. År 1917 hade ett antal folkhögskollärare
tillfälle deltaga i en av överstyrel-en med statsbidrag anordnad kurs för lärare
i modersmålet vid seminarier och folkhögskolor, och under ar 1918 bar Kungl. Maj:t
beviljat 3,000 kronor till eu kurs i byggnadsritning för folkhögskollärare.

Dessa utbildningskurser hava enligt samstämmigt vitsord av saväl deltagarna som
folkhögskolinspektören visat sig synnerligen gagnelrga, och ett fortgående på den nu

Anslag till
folkhögskol1
är area utbildning.

Kostnads*

beräkning.

52 Kungl. Maj:ls Proposition Nr 338.

inslagna vägen synes för framtiden vara i hög grad önskvärt. Emellertid torde studiebesök
vid folkhögskolor såsom utbildningsmHdel för lärare få anses icke mindre behövliga,
och så snart Kungl. Magt finner för gott att åter utdela bidrag för sådant
ändamål, bliver det nu tillgängliga anslaget för folkshögskollärares utbildning alltför
knappt, helst som penningväldets sjunkande i betydlig man reducerat möjligheten att
därmed tillgodose ens det ena av dessa båda syften, överstyrelsen vill därför hemställa
till Kungl. Maj:t om åtgärder för detta anslags ökande till dubbla beloppet eller
6,000 kronor.

För bedömande av den ökning i statsverkets utgifter för folkhögskolorna,
som de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande understöd åt
folkhögskolor skulle betinga, har överstyrelsen uppgjort följande kostnadsberäkning: Enligt

vad överstyrelsen kunnat inhämta, torde antalet folkhögskolor under år 1920
komma att uppgå till 51, av vilka 17 kunna beräknas hava både manlig och kvinnlig
avdelning vid huvudkursen, antalet fristående kvinnliga kurser torde ej överstiga 43.
Andra årskurserna torde, under förutsättning av bifall till de föreslagna bestämmelserna
angående minsta antalet elever i dylika kurser, bliva något mindre än nu, antagligen
12 vid huvudkurser och lika många vid fristående kvinnliga kurser. Av de
förra torde 7 kunna påräknas söka det högre anslaget, 3.500 kronor, på grund av med
kursen förenad skyldighet att hava ytterligare en fast anställd ämneslärare, och 5
det mindre anslaget, 2.500 kronor.

Antalet parallellavdelningar vid huvudkurser, för vilka det mindre anslaget å
högst 1,000 kronor kan ifrågakomma, har beräknats till 26 och antalet sådana avdelningar,
som skulle kunna erhålla högst 2.000 kronor, till 11. Vid de fristående
kvinnliga kurserna torde motsvarande antal bliva 17 med högst 750 kronor och 9 med
högst 1,500 kronor.

Den föreslagna förhöjningen med 10 procent av anslagen till huvudkurser och
fristående kvinnliga kurser med förlängd undervisningstid beräknas gälla 8 av det
förra slaget och 15 av det senare.

Om för varje huvudkurs räknas förutom bidragen till såväl manlig som kvinnlig
avdelning även ett anslag till parallellondervisning å i medeltal 1,000 kronor, blir
summan av bidrag för varje sådan kurs 11.500 kronor, och förhöjningen med 10 procent
uppgår alltså i medeltal till 1,150 kronor. För de 15 fristående kvinnliga kurserna
kan beräknas utom huvudanslaget i medeltal ett anslag till parallellundervisning å 750
kronor; summan av statsbidrag skulle alltså bliva för varje kurs 4,250 kronor och förhöjningen
i medeltal 425 kronor.

Aid erstil läggen åt föreståndare och fast anställda ämneslärare, vilka tillsvidare
endast kunua utgå åt manliga befattningshavare, då kvinnliga lärare med fäst anställning
nu ej finnes, hava beräknats för de förra till 62 och för de senare till 44, tillhopa
alltså 106 ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

För beräkning av det belopp, som statsbidrag åt vikarier kan betinga, saknar
överstyrelsen egentliga hållpunkter men har förslagsvis upptagit detsamma till 3,000
kronor.

Avlöningsbidraget till lärarinnor i husbållsgöromål torde kunna beräknas utgå
till 15 lärarinnor vid huvudkurser och lika manga vid fristående kvinnliga kurser. Om

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

för de förra beräknas i medeltal 126 och för de senare 96 arbetsdagar, skulle statsbidraget
pir de förra belöpa sig till 12,600 kronor och för de senare till 9,600 kronor,
summa 22 200 kronor.

Härtill kominer slutligen anslaget till utbildning av lärare, 6,000 kronor.

Sammanförda skulle dessa poster alltså utgöra:

45 huvudkurser å 7.000 kronor................................................... 315 000: —

6 » » 6,500 » ................................................... 39 000: —

17 kvinnliga kurser vid huvudkursen å 3 500 kronor ............ 59.500: —

43 fristående kvinnliga kurser å 3,500 kronor ........................ 150,500: —

5 andra årskurser vid huvudkurser å 2.500 kronor ............... 12 500: —

7 » » > > » 3 500 » ............... 24,500: —

12 s> » » fristående kvinnliga kurser

å 2,000 kronor ............... 24.000:--

26 parallellavdelningar vid huvudkurs å 1 000 kronor ............ 26.000: —

11 » » » » 2.000 kronor............ 22,000: —

17 » » vid fristående kvinnliga

kurser å 750 krouor...... 12,750: —

9 » » vid fristående kvinnliga

kurser å 1,500 kronor... 13,500: —

10 procent förhöjning för 8 huvudkurser ............................... 9 200: —

10 » » »15 fristående kvinnliga kurser......... 6,375:— 714,825:_

Ålderstillägg åt föreståndare och fast anställda ämnes lärare

.......................................................................................... 53 000.—

Bidrag till vikarieersättning............................................. 3,000: —

Bidrag till avlöning av lärarinnor i hushållsgöromål...... 22,200: — 78,200:_

Anslag till lärares utbildning........................................................... 6,000: —

Summa kronor 799,025: —

Det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till folkhögskolor är i riksstaten
för år 1919 upptaget till 475.000 kronor. För genomförande av den nu ifrågasatta
höjningen av statsbidragen skulle alltså anslaget behöva höjas med 321,025 krouor.

I anledning av de ändringar i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt,
som ett bifall till skolöverstyrelsens förslag skulle medföra,
liksom ock av vad överstyrelsen i övrigt anfört rörande folkhögskollärarnas
pensionsfråga, anbefalldes direktionen över nämnda pensionsanstalt att inkomma
med yttrande, och har direktionen i skrivelse den 21 februari 1919
utlåtit sig i ärendet.

Direktionen anför i nämnda skrivelse följande:

Skolöverstvrelsens förslag överensstämmer i viss min med en vid 1918 års riksdag
väckt motion, över vilken direktionen på sin tid haft tillfälle att yttra sig. I denna
motion, som finnes omförmäld i skolöverstyrelsens föreliggande skrivelse, yrkades att
delaktighet i pensionsanstalten skulle beredas kvinnliga ämneslärare samt sådana lärare
och lärarinnor i slöjd samt skolkökslärarinnor, vilkas tjänstgöring omfattade minst
20 veckor åt ligen. I avseende å delaktighetsbelopp föreslogs, att kvinnliga ämneslärare

Utlåtande av
direktionen
över dövstumlärarnas

pensionsinrättning.

t Kungl. Maj:ts Proposition Kr 338. ^ "

skulle likställas med manliga ämueslärare samt att för övniugslärare skulle stadgas
delaktighetsbelopp av lägst 800 kronor och högst 1,600 kronor, lika för män och
kvinnor.

I sitt häröver den 25 februari 1918 avgivna yttrande förklarade sig direktionen
i avseende å kvinnliga ämneslärares delaktighet ej hava annat att erinra än att — i
överensstämmelse med förhållandet i avseende å dövstumlärares delaktighet — beloppet
för delaktigheten borde sättas något lägre än för manliga ämneslärare. Direktionen
hade ej heller något att invända mot delaktighet lör lärare och lärarinnor i
övningsämnen men ansåg minsta beloppet lör delaktighet ej böra sättas lägre än till
1,000 kronor.

Direktionen, som således redan förut yttrat sig i fråga om pensionsrätter? utsträckande
till kvinnlig lärarpersonal samt till övniugslärare, för i anslutning härtill
förklara sig icke heller principiellt hava något väsentligt att erinra mot det nu av
skolöverstyrelsen framlagda förslaget.

Enligt detta förslag skulle beloppen för delaktighet i pensionsanstalten komma
att, såsom förhållandet är beträffande delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
fixeras till vad motsvarar den lagstadgade minimilönen, respektive den av skolstyrelse
reglerade lönen, i högsta lönegraden. För folkhögskolornas lärarpersonal komme således
att gälla andra regler härutinnan än för Övriga i dövstumlärarnas pensionsanstalt
delaktiga lärargrupper, vilkas delaktighetsbelopp må av vederbörande skolstyrelser bestämmas
inom vissa i pensiousanstaltens reglemente angivna minima och maxima.
Härav och av det förhållandet att jämväl kvinnliga föreståndare och ämneslärare samt
manliga och kvinnliga övningslärare skulle kunna vinna delaktighet i pensionsanstalten
påkallas tydligen vissa ändringar i peusionsanstaltens reglemente. Ytterligare måste
ändringar vidtagas, därest, såsom skolöverstyrelsen föreslå]-, delaktigheten ej vidare
skulle för folkhögskolornas lärarpersonal vara bunden vid i pensionsanstaltens reglemente
såsom ordinarie betecknad anställning utan i stället skulle förutsätta så kallad
fast anställning såsom föreståndare eller ämueslärare eller, vad övniugslärare beträffar,
anställning å så kallad reglerad tjänst.

De stadganden i det för dövstumlärarnas pensionsanstalt gällande reglementet av
den 8 oktober 1915 (nr 466), som med hänsyn härtill synas böra undergå ändring,
förekomma i § 1 mom. 1, § 2, § 5 mom. 1 och 2 c) samt §§ 9, 10, 16 och 18.

Vissa av de ändringar,''som nu antytts, äro av reell art, andra däremot av rent
formell beskaffenhet. Till de förra äro att hänföra ändringar av stadgandena i § 1
mom. 1 cj samt § 5 mom. 1 och 2 c), vilka hava avseende å de befattningar vid folkhögskolor,
för vilka skulle kunna vinnas delaktighet i pensionsanstalten, samt grunderna
för delaktighetsbeloppens bestämmande. Dit är ock att räkna av direktionen
ifrågasatt ändring av mom. 2 i § 10. Det därstädes förekommande stadgandet, att hel
pension ej får överstiga 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta
koutanta avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bostad och bränsle eller
ersättning dill för, åtnjutit under de före avskedstagand» t senast förflutna tio tjänståren,
torde, därest den föreslagna löneregleringen kommer till stånd, knappast böra
vidare äga tillämplighet å folkhögskolornas lärarpersonal, i allt fall ej å föreståndare
eller ämneslärare. Stadgandet är ju nämligen tillkommet med anledning av den hittills
rådande oregelbundenheten i folkhögskollärares avlöningsförhållanden och åsyftar att
förebygga möjligheten för en skolstyrelse att kortare tid före en befattningshavares
avgång från tjänsten höja hans lön och delaktighet och dätigenom bereda honom en
högre pension än den, för vilken behöriga avgifter under den föregående tideu erlagts.

2Kunjl. Maj:ts Proposition Nr 338. ~

Övriga ifrågasatta ändringar äro av formell art och hänföra sig till ovan anmärkta
förhållande, att benämningen ordinarie ej vidare skulle komma till användning
i fråga om befattningshavare vid folkhögskolor. De bestå av dessa ändringar skulle
emellertid kunna undgås, därest i själva peusionsreglementet finge bibehållas beteckningen
»ordinarie», men i § 2 av reglementet, där begreppet ordinarie tjänstinnehavare
definiera-’, infördes eu bestämmelse av ungefär den innebörd, att beträffande
vid statsunderstödda folkhögskolor anställda tjänstinnehavare skall med ordinarie förstås
sådan, som innehar fast anställning såsom föreståndare eller ämneslärare eller sådan
övningslärare, vilkens avlöning är av vederbörande skolstyrelse reglerad

Vad angår de ekonomiska konsekvenser, som den föreslagna pensionsregleringen
skulle koman att medföra för pensionsan-talten, får direktionen till eu början erinra,
att för närvarande 50 folkhögskolor äro delaktiga i pensionsanstalten för tillhopa 50
fÖreståndartjänster och 88 lärartjänster. Högsta pen-ion för en föreståndare eller lärare
vid folkhögskola utgör respektive 3.000 kronor och 2,025 kronor, och högsta pensionsavgiften
utgör för en föreståndartjänst 300 kronor och för en lärartjänst 202 kronor
50 öre. Högsta pensionen enligt den föreslagna löneregleringen skulle utgöra för
manlig föreståndare 4,800 kronor, för kvinnlig föreståndare 3,750 kronor, för manlig
ämneslärare 3,900 kronor och för kvinnlig ämne-lärare 3.075 kronor, vaitill skulle
komma pensioner för hittills i pensionsanstalten ej delaktiga övningslärare med lägst
750 kronor. Högsta pensionsavgiften skulle komma att utgöra för manlig och kvinnlig
föreståndare respektive 4^0 kronor och 375 kronor samt för manlig och kvinnlig
ämneslärare respektive 390 och 307 kronor 50 öre. För reglerad övniugslärarbefattning
skulle avgiften utgöra lägst 75 kronor.

I den män pensionsavgifter och pensionsanstaltens övriga inkomster och tillgångar,
d. v. s. den samlade fonden och därå upplöpande räntor, ej förslå till täckande
av pensionsanstaltens utgifter, äger pensionsanstalten anlita ett kartor år för år anvisat
fyllnadsbidrag av statsmedel. Detta bidrag, som hittills ej behöft tagas i anspråk, är
uppfört under riksstatens tionde huvudtitel uuder rubrik »Bidrag till dövstu mlärarnas
peusionsanstalt, förslagsanslag», och utgör för år 1919 35.000 kronor.

Skulle den föreslagna löne- och pensionsregleringen komma till stånd, skulle
tydligen de så betydligt höjda delaktighet-beloppen komma att medföra en väsentlig
ökning av pen-ionsanstaltens inkomster i form av pensionsavgifter. Sannolikt konnne
väl ock löneregleringen att medföra en -ökning av antalet i pensionsanstalten delaktiga
tjänster. Däremot torde anstaltens härmed sammanhängande ökade utgifter för pensioneringen
— såsom ock föregående erfarenhet från likartade fall giver vid handen —
först efter någon längre tid komma att giva sig mera märkbart till känna. Kör närvarande
torde alltså ej påkallas någon särskild utgift av statsmedel för pensioneringens
bestridande.

Direktionen bar hittills lämnat ur räkningen frågan om änke- och pupillpensioneringen.
I detta hänseende får direktionen nu erinra, hurusom med delaktighet i
dövstumlärarnas peusionsanstalt hittills varit förbundet delägarskap i folkskollätarnas
änke- och pupillkassa, varom närmare föreskrifter äro meddelade i kungörelsen den
8 oktober 1915 (nr 467). Enligt vad direktionen har sig bekant, åsyftas emellertid
att för 1919 års riksdag framlägga piopo-iti<>n om indragning av nämnda änkeoch
pupillkassa till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. th Och då
härvid änke- och pupillpensioueringeu för samtliga i kassan hittills upptagna tjänstemannagrupper
torde komma att enhetligt ordnas och även kostnadsfrågan därvid
kommer i betraktande, synes, så vitt direktionen nu kan bedöma, i detta hänseende
någon särskild åtgärd för närvarande ej vara erforderlig.

Anslag för
beredande
av ökat
understöd åt
folkhögsk
olor för
vinterkursen
1919-20
och sommarkursen
1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33 P,

Såsom jag i början av mitt anförande omförmälde, förklarade jag mig
hava för avsikt att i detta sammanhang jämväl anmäla frågan om ökat
understöd åt folkhögskolor förvinterkursen 1919—1920 och sommarkursen
1920. För ändamålet hade, såsom jag erinrade, i anledning av en av
folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1918 gjord framställning
i statsverkspropositionen beräknats ett belopp av 150,000 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen i skrivelse den 23 januari 1919, vilken till
ecklesiastikdepartementet inkom den 24 februari samma år, närmare motiverat
det av överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1918 framställda
äskandet, överstyrelsen anför i detta hänseende följande:

Beräkningen av det anslagshelopp, som av Kungl. Magt äskades och av riksdagen
beviljades för arbetsåret 1918—1919, skedde hösten 1917. Vid sagda tidpunkt
både såsom känt är pri-fördyringen å förnödenheter av olika slag icke på långt när
nått den böjd, vartill den sedermera under år 1918 steg. Särskilt under senare delen
av sistnämnda år antog den allmänna prisstegringen proportioner, som man hösten
1917 icke kunuat föreställa sig. Det är därför tydligt, att den anslagsförhöjning, som
för arhetsåret 1918—1919 utgår till folkhögskolorna, ingalunda motsvarar det föreliggande
behovet eller bereder den hjälp, som vid dess beviljande avsetts. Folkhögskolornas
ekonomiska belägenhet kommer därför tvivelsutan att vid nästa arbetsårs ingång
i det hela vara mera bekymmersam än man tidigare kunnat förutse.

Vad så angår de ekonomiska utsikterna för arbetsåret 1919—1920 te sig dessa
föga gynnsamma.

De förhållanden med avseende på folkhögskolornas ekonomiska ställning, om
vilka nyss erinrats och som utgjort skälet för beviljande av anslagsförhöjning för
arbetsåret 1918—1919, kunna sägas i det hela kvarstå oförändrade med avseende på
skolornas nästkommaude arbetsår. Visserligen torde någon ytterligare prisförhöjning
å förnödenheter av olika slag icke vara att förvänta, och det torde måhända kunna
vara att hoppas, att i vissa hänseenden en nedgång i prisen skall komma att under år
1920 inträda. I varje fall torde man dock, särskilt beträffande de poster, som framför
allt tynga skolornas budget, nämligen uppvärmning och belysning samt renhållning
m. in. hava att räkna med en högst väsentligt högre prisnivå än den, som rådde före
kristidens inträde och sannolikt även högre än dpn under år 1917 rådande. Därtill
kommer, att den rubbning i folkhögskolornas ekonomiska förhållanden, som kristiden
medfört, varit så djupgående, att verkningarna därav helt visst länge torde göra sig
kännbara och medföra betydliga svårigheter för handhavandet av skolornas ekonomi.

Komma således även under arbetsåret 1919—1920 folkhögskolornas utgifter att
bliva väsentligt större än tidigare varit fallet, kunna å andra sidan icke, lika litet som
för arbetsåret 1918—1919, erforderliga höjningar påräknas i de inkomster, som utom
statsunderstöden stå till skolornas förfogande. I fråga om inkomstposterna elevavgifter
samt understöd av .enskilda gäller uppenbarligen vad som framhölls beträffande
arbetsåret 1918—1919, nämligen att någon avsevärdare ökning av desamma icke är att
påräkna. Vad beträffar landstingens understöd åt folkhögskolorna, har överstyrelsen
inhämtat, att flertalet landsting under år 1918 beviljat större eller mindre förhöjning
i anslagen till folkhögskolorna. Men i regel har denna förböjning i iörsta hand av-etts
såsom bidrag till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen under arbetsåret 1918—
1919 och mera sällan för bestridande av utgiftsökning för andra ändamål. Dessutom

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

äro landstingens understöd åt folkhögskolorna synnerligen olika inom olika län och
bliva i regel betydligt mindre för de skolor, som icke tillhöra landstingen utan till
väsentlig del måste lita till enskild offervillighet för sitt fortsatta uppehållande. Då
sistnämnda skolor utgöra det stora flertalet, är tydligt, att man icke kan påräkna att
genom höjning av landstingens bidrag erhålla tillräckliga medel för behovets tillgodoseende.
lin ökning av statsunderstöden till folkhögskolorna synes därför oundgänglig.

Nu har överstyrelsen i framställning den 11 januari 11119 hemställt om framläggande
till riksdagen av förslag angående Inne- och pensionsieglering för lärarpersonalen
vid statsunderstödda folkhögskolor samt i sammanhang därmed om höjning av
statsunderstöden åt des-a skolor. Ett bifall till överstyrelsens ifrågavarande förslag
skulle medföra en höjning av förslagsanslaget till folkhögskolor från dess nuvarande
belopp, 475.000 kronor, till 799,025 kronor eller med 324.025 kronor. Den avsevärda
ökning av statsunderstöden, som sålunda föreslagits, är emellertid helt och hållet betingad
av de ökade kostnader för skolorna, som skulle bliva eu följd av den föreslagna,
synnerligen välbehövliga löneregleringen för lärarpersonalen. Vid beräkningen
av "beloppet utav det stat-understöd, som borde tillkomma en folkhög-kolas huvudkurs,
har överstyrel-en nämligen utgått från att sagda under-töd borde täcka minimiavlöningen
för skolans föreståndare och eu ordinarie lärare till den del av denna avlöning,
som enligt löneregleringsförslaget skulle komma på huvudkursen ensam. Likaledes
har överstyrelsen vid beräkningen av de förhöjningar, som föreslagits för kvinnliga
kurser samt för andra årskurser och parallellavdelningar, huvudsakligen tagit hänsyn
till de ökningar i skolornas avlöning-kostnader, som skulle föranleda? av löneregleringen.
Därtill kommer, att enligt löneregleringsförslaget skolorna skulle åläggas
vissa ekonomiska förpliktelser, vilka icke komma att täckas genom de ökade statsunderstöden.
Detta gäller särskilt skyldigheten att till den ordinarie lärarpersonalen
lämna bostadsförmån eller motsvarande ersättning, vilken skyldighet säkerligen vid
inånga skolor kommer att medföra eu icke oväsentlig ökning i deras utgifter.

Vid sådant förhållande skulle alltså den föreslagna ökningen av statsunderstöden
till folkhög-kolorna endast så tillvida medföra eu förbättring i deras ekonomiska ställning,
att den beredde lärarpersonalen den behövliga löneförhöjningen. För den väsentliga
ökning åter i skolornas övriga kostnader, som dyrtiden medfört, skulle härmed icke
någon egentlig lättnad åstadkommas. Även om överstyrelsens berörda framställning
om ökning av det ordinarie förslagsanslaget till folkhögskolorna vinner bifall, kvarstår
alltså behovet av särskilt bidrag till mötande av de kostnadsökningar kristiden medfört
oförändrat, och skälen för beviljande av särskilt extra anslag till förhöjning av understöden
även för nästkommande arbetsår äga alltså alltjämt samma giltighet.^

Vad beträffar storleken av den behövliga anslagsökningen bör först ihågkommas,
att såsom i det föregående framhållits den för arbetsåret 1918—1919 beviljade ökniugeu
i anslag på grund av inträffade oförväntade prisstegringar icke kan bereda folkhögskolorna
den ekonomiska lättnad, som väntats och avsetts, samt att till följd därav
deras ställning vid det nya arbetsårets början otvivelaktigt kommer att i allmänhet
vara synnerligen svår. Överstyrelsen fiuner det med hänsyn härtill nödvändigt, att
förhöjningen av understöden under arbetsåret 1919—1920 tår utgå med avsevärt högre
belopp än under innevarande arbetsår. Överstyrelsen har på grund av gjorda beräkningar
ansett en höjning av anslagsökningen med ungefär hälften erforderlig och på
grund därav såsom redan nämnts hemställt, alt anslaget för ändamålet måtte höjas
från 95 000 kronor till 150.000 kronor. Eu sådan höjning av anslaget skulle möjliggöra,
att ökningen av understöden till skolorna kunde jämväl under arbetsåret 1919—

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 301 höft. (Nr 338.) 8

Departe mentschefen.

58 Kutigl. Maj:ts Proposition Nr 338.

1920 utgå i form av eu ökning med 20 procent av de understödsbelopp, skolorna i
enlighet med överstyrelsens i dess förutnämnda framställning den 11 januari 1919
gjorda förslag skulle erhålla. Enligt den beräkning av anslagsbehovet för folkhögskolorna,
överstyrelsen lämnat i sagda framställning, skulle anslagen till understöd åt
folkhögskolornas kurser av olika slag, iuberäknat bidrag till avlöning av lärarinnor i
hushållsgöromal. för år 1920 uppgå till sammanlagt 735 025 kronor. Tjäna procent
härå utgör 147.000 kronor, vadan ett anslag å det föreslagna beloppet 150,000 kronor
skulle bliva för ändamålet fullt tillräckligt.

Det av skolöverstyrelsen nu framlagda förslaget, vilket nät mast avser
en reglering av avlönings- och pensionsförhållandena för folkhögskolans
lärarkår, innebär därjämte en genomgripande revision av de bestämmelser,
som för närvarande gälla beträffande statsbidrag till folkhögskolan.

Frågan om en löne- och pensionsr »glering för folkhögskollärarna har
sedan ett par år tillbaka stått på dagordningen; naturligt är också, att
den framträtt och tagit allt bestämdare former vid en tidpunkt, då lönerörelser
inom andra lärarkårer började vinna allt mer beaktande. Att den
icke ställts i närmare samband med spörsmålen om lönereglering för exempelvis
de högre folkskolornas och de kommunala mellanskolornas lärare, varom
beslut fattades vid 1918 års lagtima riksdag, utan att den i stället
fått underkastas en fristående prövning, torde hava berott på de säregna
förhållanden, som råda i avseende å folkhögskolorna, deras arbetssätt och
organisation.

Då emellertid nu avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid flertalet
undervisningsanstalter i riket blivit genom sistnämnda års lagtima riksdags
beslut definitivt reglerade, synes mig tidpunkten vara inne att jämväl
bringa frågan om folkhögskolornas lönereglering till sin lösning, helst vid
densammas bedömande i flera falla vissa av 1918 års riksdag godkända
allmänna avlöningsgrunder även här kunna komma till tillämpning. Vid
frågan om behovet av en lönereglering för nu förevarande lärarkår anser
jag mig ej behöva dröja; folkhögskolornas betydelse i det allmänna undervisningsväsendet
och de omständigheter, som göra just dessa skolor i högre
grad än andra beroende av dugande lärare har tillfullo framhållits av
skolöverstyrelsen i dess utlåtande, och instämmer jag i allt väsentligt i
vad överstyrelsen i dessa stycken anfört.

Om man sålunda är ense om behovet av en effektiv lönereglering för
denna lärarpersonal, uppställer sig frågan, i vilken utsträckning staten bör
åtaga sig kostnaderna härför och huruvida ett understödjande härutinnan
kan vara att påräkna närmast från landstingens eller vederbörande kommuners
sida. Ett antal folkhögskolor ä,ges visserligen av landsting, men
det stora flertalet äro enskilda inrättningar, som åtnjuta bidrag till mindre

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

eller större belopp från landstingen. Inrättandet och uppehållandet av
skolorna är emellertid ett frivilligt åtagande, och det synes mig icke vara
ändamålsenligt att i nu förevarande hänseende räkna på landstingen och
ytterligare tynga deras för dessa skolor i många fall rätt avsevärda utgifter.
För åstadkommande av ett rättvist och enhetligt lönesystem synes
mig ett ingripande från statens sida ofrånkomligt.

I avseende å allmänna avlöningsgrunder bör givetvis vad i sådant
hänseende av riksdagen beslutats i fråga om andra lärargrupper i huvudsak
och i tillämpliga delar äga giltighet jämväl beträffande folkhögskolans
lärarpersonal. Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som böra fastställas
för sistnämnda lärarpersonal, har man, såsom skolöverstyrelsen närmare
utvecklar, att särskilt aktgiva å, bland annat, två omständigheter, nämligen
lärarnas utbildning och läsårets omfattning. Härjämte bör man naturligen
fästa behörigt avseende å de avlöningsförmåner, som åtnjutas av motsvarande
befattningshavare med liknande kompetens vid andra jämförliga läroanstalter.
Beträffande läsårets omfattning innebär överstyrelsens förslag i
huvudsak, att minimiundervisningstiden skulle, vad angår huvudkurs, förlängas
från 20 till 21 veckor, och, vad angår fristående kvinnlig kurs,
från 12 till 13 veckor, d. v. s. i fråga om helt läsår från 32 till 34 veckor,
samt slutligen, där allenast huvudkurs förekommer, från 20 till 24 veckor.
Förslaget angående förlängning av undervisningstiden anser jag mig böra
förorda. Den tvekan, som i ett eller annat avseende härvidlag kan vara
tillfinnandes, anser jag mig böra bortse från, enär densamma i väsentlig
mån torde hävas, om, på sätt jag ämnar föreslå, ett medgivande lämnas
Kungl. Maj:t att tillåta någon avkortning i nu angivna tider, där hänsyn
till jordbrukets arbetsbehov gör sådant nödvändigt.

Den av överstyrelsen förordade ändrade benämningen på folkhögskolornas
olika kurser finner jag lämplig.

Tager man så i betraktande de faktorer, vilka i detta som i andra
fäll städse pläga vara de avgörande vid fastställande av lönebelopp, nämligen
kompetens samt tjänstgöringens art och omfattning, kan jag ej annat
in finna de av överstyrelsen förordade avlöningsbeloppen vara genomgående
lämpligt avvägda. Jag anser mig också böra skänka dem min tillstyrkan.
Likaledes vill jag uttala min anslutning till de avlöningsvillkor, vilka,
särskilt i fråga om ålderstilläggsberäkning, av överstyrelsen föreslagits. I
likhet med vad fallet var i motsvarande hänseende beträffande löneregleringen
för folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor
torde riksdagens medgivande böra utverkas därtill, att Kungl. Maj:t
må äga att utfärda erforderliga närmare bestämmelser i ämnet ävensom
sådana föreskrifter, vilka för tillämpning av dessa bestämmelser eller i
övrigt kunna anses erforderliga.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

överstyrelsen har vidare föreslagit, att kvinnor må kunna anställas
såsom ordinarie lärare vid folkhögskolor. Jag finner så mycket mindre
tvekan härutinnan föreligga, som genom 1918 års riksdags beslut ett väsentligt
antal lärartjänster vid statens undervisningsanstalter blevo öppnade
för kvinnliga sökande. En dylik anordning föranleder emellertid en
ändring i reglementet för dövstu mlärarnas pensionsanstalt, varigenom kvinnliga
föreståndare och ämneslärare tillerkännas pensionsrätt. Det synes
mig böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan nu föreliggande förslag
blivit av riksdagen prövat, utfärda de ändringar i reglementet för sagda
pensionsantalt, vilka såväl av denna anledning som jämväl i övrigt torde
bliva erforderliga.

Den föreslagna löneregleringen anser överstyrelsen ej möjlig att
undantagslöst genomföra för alla ordinarie befattningshavare, enär fall
kunna inträffa, då de ifrågasatta bestämmelserna för minimilöner ej torde
bliva tillämpliga. Uppenbarligen bör, såsom ock överstyrelsen föreslagit,
åt Kungl. Maj:t inrymmas rätt att i förekommande fall göra undantag
från eljest gällande löneföreskrifter.

Ifråga om antalet ordinarie lärare vid varje skola anser överstyrelsen
det böra överlämnas åt dess prövning, huruvida flera ordinarie lärartjänster
än de i författningen föreskrivna få inrättas. Inrättande av ordinarie
tjänster medför för skolorna betydligt större kostnader än anställandet av
extra ordinarie lärare, och en utveckling därhän, att antalet ordinarie befattningar
komme att bliva oproportionerligt stort, synes näppeligen kunna
befaras. En reglerande befogenhet i detta avseende synes mig det oaktat
böra givas åt överstyrelsen, i all synnerhet som inrättande av en ordinarie
tjänst alltid kan komma att medföra ökning av statsbidraget på grund av
eventuellt utgående ålderstillägg.

Beträffande pensionsreglering för folkhögskolans lärarpersonal innebår
överstyrelsens förslag, att kvinnor, i och med att de bleve behöriga till
befattningar såsom föreståndare och såsom fast anställda ämneslärare vid
ifrågavarande skolor, ävenledes skulle vinna rätt till delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt. Sådan pensionsrätt föreslås ävenledes för lärare
och lärarinnor i slöjd och hushållsgöromål, under förutsättning att deras
avlöning är av vederbörande skolstyrelse reglerad. Delaktighetsbeloppef
skulle för föreståndare och ämneslärare motsvara vederbörandes lön i högsta
lönegraden enligt de föreslagna bestämmelserna för lärares avlöning och för
nyssnämnda lärare i övningsämnen den reglerade lönen, dock ei mindre ftn

1,000 kronor.

Förslaget överensstämmer, såsom erinrats, i huvudsak med vissa synpunkter
i denna fråga, som motionsvis framlades vid 1918 års lagtima

Öl

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 338.

riksdag och gav anledning till en riksdagens skrivelse med anhållan om
utredning i ämnet. På sätt överstyrelsen erinrat, har denna fråga varit föremål
för utredning av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för centralisering
av det statsunderstödda pensionsväseridet. Det kan nu synas i
viss mån tveksamt, huruvida lämpligen förslag till ändrade pensionsbestämmelser
för folkhögskolans lärare nu bör föreläggas riksdagen eller om denna
fråga bör upptagas till behandling i samband med spörsmålet om det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering, vilken sistnämnda fråga ej
torde komma att föreläggas den nu samlade riksdagen. Lika med överstyrelsen
kan jag dock ej finna det föreliggande förslaget till ändrade pensionsbestämmelser
innebära något föregripande av utredningen om pensionsväsendets
centralisering, och är jag följaktligen böjd att nu framlägga förslag
i detta hänseende i överensstämmelse med överstyrelsens framställning.
Dock torde i allt fall böra föreskrivas skyldighet för sådan lärare, som äger
eller nu erhåller rätt till delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
att vara underkastad de ändrade bestämmelser, som rörande samma anstalt
kunna varda meddelade.

Den av mig förordade löneregleringen kommer givetvis att medföra
en rätt väsentlig höjning av statsbidraget till ifrågavarande skolor. I
likhet med överstyrelsen anser jag en omläggning av grunderna för statsunderstödets
utgående i likhet med vad som tillämpats ifråga om andra motsvarande
skolarter icke lämpligen kunna i detta fallet genomföras på grund
av de högst växlande förhållandena vid de olika folkhögskolorna. Samma grunder,
som nu gälla, synas mig i stort sett böra bibehållas. Vid beräkningen av
de olika bidragen till särskilda kurser har emellertid överstyrelsen tagit
hänsyn till de utgifter, som tetingas av lärarlönerna. Mot de av överstyrelsen
i detta avseende gjorda beräkningarna har jag intet att erinra.

De av Överstyrelsen förordade villkoren för statsbidragens utgående
äro i stort sett betingade av de ändrade bestämmelser, vilka för dessa
skolor föreslagits. Jag finner mig böra biträda dessa villkor. Då emellertid
en alltför rigorös tillämpning av dessa villkor ej är vare sig möjlig
eller lämplig i fråga om de skolor, varom här är fråga, synes det mig
vara av vikt, att en viss dispenseringsrätt varder överlämnad åt Kungl. Maj:t.

överstyrelsen berör vidare vissa frågor, som avse lärares tillsättande
och entledigande samt rättsliga ställning över huvud. Till vad överstyrelsen
i dessa stycken anfört och föreslagit anser jag mig böra i huvudsak
uttala min anslutning Det torde emellertid ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda närmare bestämmelser i dessa ämnen, och anhåller jag att vid
annat tillfälle få återkomma härtill.

Vad till sist angår det av överstyrelsen gjorda förslaget om ökat anslag

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

till folkhögskollärares utbildning, finner jag vad överstyrelsen härutinnan
anfört och förordat välbetänkt. Jag har vid föregående tillfällen givit
uttryck åt den uppfattningen, att från och med år 1919 resestipendier och
liknande anslag böra tagas i anspråk för sina ändamål. Givetvis böra även
medel göras tillgängliga för folkhögskollärarnas vidkommande och, om än
någon tvekan kan vara för handen att med ens höja den för detta ändamål
avsedda summan till dubbla beloppet, anser jag dock med hänsyn
till det ökade antalet dylika skolor och den allt större lärarpersonalen
denna förhöjning befogad.

Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit anledning
till någon erinran från min sida. Deri erforderliga anslagsökningen
skulle enligt densamma belöpa sig till 324,025 kronor. För ändamålet
är beräknat ett belopp av 300,000 kronor. Vad sålunda brister
torde kunna täckas förmedelst besparing å det i det följande omförmälda
beräknade anslaget till ökat understöd åt folkhögskolor för arbetsåret 1919
—1920. Det må dock jämväl erinras, att den verkliga kostnadsökningen
skulle bliva något mindre än angivna belopp. Dels kommer nämligen något
anslag, motsvarande det på 1919 års riksstat uppförda extra anslaget å

95,000 kronor till tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, icke
att upptagas på 1920 års stat, dels hava för år 1918, enligt vad upplyst
blivit, statsbidragen till folkhögskolorna utgått med ett sammanlagt belopp
av 501,300 kronor, och då de kunna förväntas under år 1919 bliva ytterligare
något stegrade, torde den verkliga kostnadsökningen, vid bifall till
mitt förslag, belöpa sig till snarare under än över 200,000 kronor.

De av mig förordade grunderna för statsbidrags utgående till ifrågavarande
läroanstalter böra träda i tillämpning från och med arbetsåret
1919—1920.

Jag vill till sist något beröra frågan om ökat understöd åt folkhögskolorna
för vinterkursen 1919—1920 och sommarkursen 1920. Det var
som bekant de av kristiden förorsakade starka rubbningarna i folkhögskolornas
ekonomiska förhållanden, som föranledde Kungl. Maj:t att till
1918 års riksdag framlägga förslag om ökat understöd åt dessa skolor för
arbetsåret 1918 —1919. För erhållande av det belopp, som kunde anses
erforderligt, beräknades en höjning av de för år 1917 utgående understöden
med 20 procent; den sålunda erhållna summan, 95,000 kronor,
blev jämväl av riksdagen beviljad.

Givetvis äro folkhögskolorna i behov av ökat understöd även för arbetsåret
1919—1920. Tvekan kan endast råda därom, i vilken omfattning

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 338.

det ökade understödet bör utgå. Man torde nämligen å ena sidan hava
grundad anledning antaga, att de ekonomiska förhållandena skola till följd
av en allmän prissänkning ett kommande år ställa sig gynnsammare ån
vad för närvarande är fallet; i allt fall torde de poster, som nu företrädesvis
tynga skolornas budget, nämligen uppvärmning och belysning
samt renhållning in. m., komma att — av allt att döma — uppvisa lägre
belopp än vad de för innevarande och nästföregående år uppgått till.
Men å andra sidan får ej förbises, att de rubbningar, som kristidens verkningar
förorsakat i folkhögskolornas ekonomi, ofta varit av en sådan art,
att ett tillrättaläggande av skolornas affärsställning ej med ens låter sig
göra, utan att skolor allt fortfarande kunna betungas med under kristiden
gjorda skulder, till vilkas täckande hittills beviljat anslag ej visat sig tillräckligt.

Den tillfälliga ökning av statsunderstöden, som nu bör ifrågakomma,
torde emellertid, med hänsyn till vad jag ovan anfört rörande motsedda
prissänkningar, kunna sättas något lägre ån den, som av 1918 års lagtima
riksdag beviljades för arbetsåret 1918—1919. Jag vill förorda, att
den för läsåret i 919—1920 bestämmes till 10 procent å de understöd,
som jag i det föregående föreslagit. För möjliggörande av en sådan ökning
erfordras, att på extra stat för år 1920 uppföres ett förslagsanslag
av 80,000 kronor.

På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, det Eders Kungl.
Maja täcktes föreslå riksdagen att

A) besluta,

att ''till understöd åt sådana folkhögskolor, som
prövats gagneliga och av Kungl. Maj:t befinnas böra
erhålla understöd, må för tiden från och med arbetsåret
1919 —1920 ur förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
utgå:

I) såsom bidrag till kursernas uppehållande:

1) till folkhögskolas huvudkurs högst 7,000
kronor;

2) till huvudkurs vid folkhögskola, vars föreståndare
jämväl är föreståndare för med skolan förenad
lantmannaskola, högst 6,500 kronor;

3) till kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med
huvudkurs för manliga elever, högst 3,500 kronor;

4) till fristående kvinnlig kurs, anordnad vid folk -

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 338.

högskola, som åtnjuter anslag till sin huvudkurs, högst
3,500 kronor;

5) till andra årskurs, som pågår samtidigt med folkhögskolas
huvudkurs, högst 2,500 kronor och, om med
sådan kurs är förenad skyldighet att avlöna särskild
ämneslärare med fast anställning, ytterligare högst 1,000
kronor, samt till andra årskurs, som är ansluten till
fristående kvinnlig kurs, högst 2,000 kronor;

6) till anordnande av parallell undervisning, då sådan
med hänsyn till elevernas olika förkunskaper eller
behovet av uppdelning i skilda arbetslag prövas nödvändig
:

a) vid folkhögskolas huvudkurs eller därmed
samtidigt pågående kurser högst 1,000 kronor samt,
då elevantalet överstiger 35, ytterligare högst 1,000
kronor,

b) vid fristående kvinnlig kurs eller därtill
ansluten andra årskurs högst 750 kronor samt, då
elevantalet överstiger 35, ytterligare högst 750
kronor;

7) till huvudkurs och fristående kvinnlig kurs ävensom
andra samtidigt med dem pågående kurser, för det
fall att ifrågavarande kurser enligt nedan stadgade
villkor angående undervisningstidens längd skola pågå
minst 3 veckor utöver eljest stadgad minsta undervisningstid,
10 procents förhöjning av eljest utgående
statsbidrag;

II) såsom särskilda bidrag till lärares avlöning:

1) för föreståndare samt för ämneslärare med fast
anställning ett belopp motsvarande det eller de ålderstillägg,
vartill föreståndaren eller läraren må vara berättigad
;

2) för lärare, som vikarierar för föreståndare eller
för ämneslärare med fast anställning, om tjänstledigheten
förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp, som,
utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten
förorsakas av offentligt uppdrag, bestridande
av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring hos riks -

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 338. Ö5

dagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som
Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

3) till bestridande av kostnaderna för undervisning
i hushållsgöroinål, då denna undervisning ingår i skolans
första årskurs, ett belopp, motsvarande två tredjedelar
av den till lärarinnan i enlighet med nedan stadgade
bestämmelser utgående minsta avlöningen för arbetsdag,
dock ej beräknat för större antal arbetsdagar än som
inrymmes inom den för vederbörande kurs stadgade
minsta undervisningstiden;

B) bestämma,

att såsom särskilda villkor för utgående av förestående
anslag skall gälla:

1) att folkhögskolan skall vara försedd med ett av
skolöverstyrelsen fastställt reglemente;

2) att undervisningen vid folkhögskolan skall pågå

a) vid huvudkurs och andra samtidigt därmed
pågående kurser, då vid skolan även är anordnad
fristående kvinnlig kurs, minst 21 veckor men i
annat fall minst 24 veckor,

b) vid fristående kvinnlig kurs minst 13 veckor
men, vad första årskursen beträffar, för den händelse
undervisning i hushållsgöroinål ingår i densamma,
minst 16 veckor,

Kungl. Maj:t dock obetaget dels att, där undervisningen
till följd av smittosam sjukdom eller annan
tvingande anledning i vederbörlig ordning varit
inställd, ändock bevilja anslag, dels ock att medgiva
någon avkortning i angivna tider, där hänsyn till
jordbrukets arbetsbehov gör sådant nödvändigt;

3) att för kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med
manlig huvudkurs, särskild undervisning skall vara anordnad
i de ämnen, där sådan erfordras;

4) att i andra årskurs antalet elever uppgår till
minst 10 och att dessa elever antingen förut genomgått
folkhögskolas första årskurs eller på annat sätt erhållit
motsvarande föregående utbildning;

5) att skolan förfogar över ändamålsenliga lokaler
samt erforderliga undervisningsmedel;

liihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 301 käft. (Nr 338.) 9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

6) att, innan anslag första gången beviljas åt folkhögskola,
densamma skall hava fått sig tillerkänt understöd
av vederbörande landsting eller beträffande skola,
som är belägen inom sådan stad, som ej i landsting deltager,
av stadsfullmäktige eller ock att skolöverstyrelsen
vitsordat skolan vara till allmänt gagn;

7) att landsting, hushållningssällsk*p, kommuner
eller enskilda var för sig eller gemensamt till vederbörande
skola lämna bidrag, vilka, inberäknat skolavgifter,
där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till
minst lika stort belopp som det, varmed statsbidraget
för samtliga på en gång vid skolan pågående kurser
överskjuter 3,000 kronor för huvudkurs, 4,500 kronor
för huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt
1,500 kronor för fristående kvinnlig kurs;

8) att vid folkhögskolan anställda lärare åtnjuta en
avlöning, uppgående till minst följande belopp, Kungl.
Maj.t dock obetaget att i förekommande fall göra undantag
från eljest gällande föreskrifter:

för manlig föreståndare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
800 kronor, eller, där folkhögskola är förenad med°lantmanriaskola
och sistnämnda skolas föreståndare är utsedd
till föreståndare för båda skolorna, 650 kronor,

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs 5,400 kronor,

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs
4,600 kronor eller, då endast vare sig manlig eller
kvinnlig avdelning däri ingår, 4.000 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två
alderstilläeo, vart och ett å 500 kronor, efter respektive
5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;
för kvinnlig föreståndare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
600 kronor,

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs 4,200 kronor,

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs
3,800 kronor eller, då endast vare sig manlig eller
kvinnlig avdelning däri ingår, 3,400 kronor, °

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 338.

till vilka avlöningsbelopp kunna komina två
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, efter respektive
5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;
för vikarierande föreståndare ett särskilt arvode
av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående
kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola med
endast huvudkurs;

för manlig ämneslärare med Jäst anställning, förutom
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning
med minst 500 kronor,

a) med anställning vid såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs 3,700 kronor,

b) med anställning endast vid huvudkurs

3,000 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter respektive
5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;
för kvinnlig ämneslärare med fast anställning, förutom
fri bostad med bränsle eller motsvarande ersättning
med minst 300 kronor,

a) med anställning vid såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs 3,200 kronor,

b) med anställning endast vid huvudkurs 2,700
kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, efter respektive
5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;
för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare
med full tjänstgöring,

a) med anställning vid huvudkurs 1,900 kronor,

b) med anställning vid fristående kvinnlig kurs
600 kronor;

för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring,

a) med anställning vid huvudkurs 1,700
kronor,

b) med anställning vid fristående kvinnlig kurs
550 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd arvode
efter 2 kronor 50 öre för varje undervisningstimme;

Kungl. Maj:ls Proposition Kr 338.

för lärarinna i hushållsgöromål arvode efter 10
kronor för varje arbetsdag;

för lärare i gymnastik och i sång, vilken ej på grund
av annan anställning vid skolan har bestämd årslön,
arvode efter 3 kronor 50 öre för varje undervisningstimme; 9)

att vederbörande skolor skola vara underkastade
de särskilda bestämmelser, Kungl. Maj:t finner gott utfärda
angående skolornas inspektion samt angående det
antal ämneslärare med fast anställning, som må finnas
vid varje skola, ävensom rörande lärarnas antagande och
entledigande samt rättsliga ställning över huvud;

10) att berättelse över skolans verksamhet årligen
av skolstyrelsen ingives såväl till ecklesiastikdepartementet
som till skolöverstyrelsen och vederbörande
landsting;

C) medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda
de närmare villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig
överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken
jag uttalat min anslutning, torde för omförmälda avlöningsförmåners
åtnjutande böra stadgas, ävensom de
närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna
anses erforderliga;

D) medgiva, att av samma förslagsanslag ett belopp
av 6,000 kronor må enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, användas
till understöd för utbildning av lärare och lärarinnor
vid folkhögskolor;

E) vid bifall till vad under mom. A) och D) föreslagits
höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt folkhögskolor från dess nuvarande belopp, 475,000
kronor, till 799,025 kronor eller med 324,025 kronor;

E) medgiva, att rätt till delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt må tillkomma

a) föreståndare samt manliga och kvinnliga

ämneslärare med fast anställning med delaktighets -

Kttngl. Maj:ts Proposition Nr HUS. 61)

belopp, som motsvara vederbörandes lön i högsta
lönegraden enligt de av mig nu föreslagna bestämmelserna
för lärares minimiavlöning,

b) manliga och kvinnliga lärare i övningsämnen,
vilkas avlöning är av skolstyrelse reglerad, med delaktighetsbelopp
motsvarande den reglerade löneri,
dock ej mindre än 1,000 kronor,

med rätt för Kung]. Maj:t att vidtaga de ändringar
i reglementet för sagda pensionsanstalt, som
i anledning av vad sålunda föreslagits må befinnas
erforderliga;

G) föreskriva, att lärare, som äger eller enligt förslaget
erhåller delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
skall vara underkastad de ändrade bestämmelser,
som rörande samma anstalt kunna varda meddelade;

H) för beredande av ökat understöd för folkhögskolor
för vinterkursen 1919—1920 och sommarkursen
1920 anvisa på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag
av 80,000 kronor.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna bifall; och skulle proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Hemming Gadd.