Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o ISO (Proposition 1906:130)

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o ISO.

N:0 130.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag till påbörjande af en kraftstationsanläggning
vid Trollhättan samt angående uppgörelser med enskilda
vattenverksägare därstädes m. m.; gifven Stockholms slott
den 20 april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
besluta

1) att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga
vattenkraften i Trollhätte strömmar skall anläggas;

2) att till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga
kraftkanalen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk framlagda, med ritning n:o 2 betecknade
förslag, mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter
anvisa ett belopp af 750,000 kronor;

3) att godkänna och antaga det framlagda, den 13 mars 1906 upprättade
aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående
förvärf för 2,500,000 kronor och öfriga villkor åt Kungl. Maj:t och
kronan af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända-Naglums och Trollhättans
socknar belägna fastigheter jämte vatten- och fiskerätt, med
rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som
kunna finnas påkallade;

4) att likaledes godkänna och antaga det med ingenjören E. Stridsberg
den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af Stridsberg tillhörig
vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt för Kungl. Maj:t att i
aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna firmas påkallade;

5j att godkänna och antaga det med Trollhättans pappersbruksaktiebolag
den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af den
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. (N:o 130.) 1

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 130.

bolaget tillkommande vattenrätt i Trollhätte strömmar m. m., med rätt
för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kanna
finnas påkallade;

6) att bemyndiga riksgäldskontoret att på rekvisition tillhandahålla
Kungl. Maj:t de medel, tillhopa 3,250,000 kronor, som erfordras
för kraftkanalens påbörjande och fullgörande af likviden till Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag; och

7) att medgifva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, hvilka
vid bifall till hvad under mom. 3, 4 och 5 föreslagits af Kungl. Maj:t
och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning af styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Makics von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Innan jag ingår på det ärende, hvarom här är fråga, har jag ansett
mig böra erinra om en del föregående åtgärder och beslut, som
äga sammanhang med vattenkraftens vid Trollhättan utnyttjande. Jag
erinrar sålunda först, att Riksdagen, med anledning af Riksdagens år
1895 församlade revisorers berättelse samt inom båda kamrarna väckta
motioner anhöll uti skrifvelse den 11 maj 1896, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om en utredning rörande Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållanden
till kronan.

Kättegångar
angående Nya
Trollhätte kanalbolags
förhållande
till
kronan.

Kungi. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 130.

Af dessa motioner samt statsutskottets däröfver afgifna utlåtande
framgår, att den begärda undersökningen hufvud sakligen skulle hafva
till föremål att utreda, dels huruvida två af Vane härads ägodelningsrätt
den 28 februari 1867 fastställda laga skiften, hvilka, då kronan
därigenom tillskiftats endast områden å ömse sidor om kanalen, men
kanalbolaget däremot, bland annat, områdena invid fallen, förmenades
hafva skett kronan till förfång, tillkommit under sådana omständigheter^
att möjlighet för desammas upphäfvande förefunnes, samt dels
huruvida kanalbolag’et hade skyldighet att till statsverket redovisa afkomst
af åtskilliga bolagets så kallade enskilda tillgångar.

Beträffande berörda laga skiften — det ena mellan å ena sidan
kanalbolaget, såsom ägare af 11 ic mantal Stora Hojum och hemmanet
Lilla Hojum, och å den andra kronan, såsom ägare af återstående
ic mantal Stora Hojum, ett kronohemman, hvartill bolaget dock på grund
af dess privilegier hade perpetuel! besittningsrätt, samt det andra afseende
alla ägorna till hemmanen Olidan och Åker, af hvilka det förra, som enligt
privilegierna med perpetuel! besittningsrätt innehades af kanalbolaget,
ägdes af kronan och det senare af bolaget — förekommer att, sedan länsnotarien
i Ålfsboi’gs län å kronans vägnar år 1896 anfört besvär öfver
Väno härads ägodelningsrätts berörda, den 28 februari 1867 meddelade
beslut, hvarigenom nämnda två laga skiften fastställts, under
yrkande, på anförda skäl, att, då nämnda förrättningar icke kunde anses
hafva mot kronan vunnit laga kraft, till följd hvaraf förrättningarna
icke bort af ägodelningsrätten fastställas, ägodelningsrättens beslut
måtte undanröjas, på det att kronan, hvilkens rätt blifvit genom
förrättningarna kränkt, måtte beredas tillfälle att hos ägodelningsrätten
anföra besvär däröfver, Kungl. Maj:t genom två särskilda utslag den
14 december 1896 funnit skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda
till undanröjande af de å ifrågavarande landtmäteriförrättningar meddelade
fastställelse!''.

Hvad vidare angår den andra frågan, som den af Riksdagen begärda
utredningen skulle afse, eller frågan om skyldighet för bolaget
att till statsverket redovisa inkomst af bolagets så kallade enskilda tillgångar,
så har, sedan å kronans vägnar mot kanalbolaget anställts
rättegång rörande bestämmande af nya grunder för beräkning af bolagets
behållna inkomst samt om skyldighet för bolaget att till kronan
utgifva det belopp, som med tillämpning af dessa grunder befunnes
utgöra kronans tillgodohafvande enligt 9 § i de för bolaget gällande,
den 2 februari 1838 fastställda privilegier, Kungl. Maj:t genom dom
den 18 augusti 1902 fastställt det slut, hvartill underrätterna i målet
kommit och hvarigenom kronans i målet förda talan ogillats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Den utredning, som i Riksdagens skrifvelse år 1896 begärdes, resulterade
sålunda däri, att högsta domstolen meddelat domar, hvarigenom
ogillats den af kronan mot kanalbolaget förda talan i de afseende^
som skrifvelsen afsåg.

Under det att de af kronan mot kanalbolaget anställda rättegångarna
sålunda icke utfallit till kronans fördel, har emellertid kronan
haft så mycket större framgång i de rättegångar, som under tiden
pågått mot enskilda personer angående rätten till Trollhättefallen och
vissa öar däri.

I fråga om dessa rättegångars uppkomst och förlopp torde jag få
erinra därom att, sedan genom nådigt bref den 7 november 1890 särskilda
personer förordnats att afgifva förslag angående lämpligaste
sättet för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga vattenkraften vid
Trollhättan, dessa kommitterade i underdånigt utlåtande den 7 maj
1894 framställt förslag att anlägga en kraftuttagningsstation å Gullön
för tillgodogörande af den vattenkraft vid Trollhättan, som enligt dessa
kommitterades åsikt tillkomme kronan.

Under den syn, som för erhållande af tillstånd till utförande af
denna anläggning af kronan jämlikt 1880 års förordning om jordägares
rätt öfver vattnet å hans grund begärdes, bestreds af en strandägare
kronans rätt till de bägge Toppöarna, som äfven skulle af anläggningen
beröras.

I den äganderätts tvist om dessa öar, som kronan på grund af detta
bestridande nödgades anställa mot nämnda strandägare, förklarades
kronan genom en af Kungl. Maj:t den 30 december 1899 gifven dom
vara ägare af öarna af det skäl, att de vore belägna i Trollbätte strömmar,
till hvilka äganderätten af ålder tillkomme kronan.

Genom dom den 19 augusti 1901 i mål emellan kronan och Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag angående rätten till vattnet utmed
den nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden invid Trollhättefallen
har Kungl. Maj:t vidare fastställt Göta hofrätts i målet meddelade dom,
hvarigenom förklarats vara i målet utredt, att Trollhätte strömmar af
ålder ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget
inom det till nämnda kronoegendom hörande område af
Göta älf icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet, än som kunde
härledas från upplåtelser från kronan, samt att, emedan till Trollhätte
strömmar måste räknas samtliga Trollhättefallen och således äfven det
längst ned belägna fallet eller den så kallade Flottbergsströmmen, Trollhätte
strömmar alltså komme att omfatta den del af älfven, som började
med Prästskedets fall och sträckte sig till slutet af Flottbergsströmmen.

Rättegångar
ang. kronans
rätt till vattnet
i Trollhätte
strömmar.

Kung!. Majis Nåd. Proposition N:o ISO.

Proposition
vid 1902 åra
riksdag.

På grund af omförmälda domar den 30 december 1899 och den
19 augusti 1901 var kronan ägare af samtliga Trollhättefallen med
undantag af den rätt till vatten eller område å öar däruti, som kunde
härledas genom upplåtelse från kronan. Däremot var Nya Trollhätte
kanalbolag ägare af eller innehade besittningsrätten till östra stranden,
hvarjemte Trollhättans elektriska kraftaktiebolag ägde den västra stranden.
Kronan var alltså ägare af den vida öfvervägande delen af hela
vattenkraften, men saknade erforderligt strandområde för att tillgodogöra
sig densamma.

För lösande af denna svårighet och då östra stranden ansågs böra
användas uteslutande för Trollhätte kanals ombyggande, framlade Kungl.
Maj:t vid 1902 års riksdag genom proposition, n:r 74, ett förslag, hvars
hufvudgrunder voro, att för vattenkraftens tillgodogörande å västra
stranden skulle anläggas två särskilda kraftstationer, den öfre af Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag och den nedre af kronan, att nämnda
aktiebolag af kronan tillförsäkrades rätt att för all framtid för bolagets
kraftstation tillgodogöra sig den vattenmängd, som på grund af blifvande
laga synedom finge vid hvarje tid genom den till denna anläggning
hörande tunneln framföras, samt att kronan i utbyte däremot, förutom
en bestämd afgift, skulle af kraftaktiebolaget erhålla ett vid det nedersta
fallet beläget jordområde för anläggningen af den kraftstation, som
skulle tillgodogöra den nedersta delen af fallen, som kronan för sin räkning
skulle bibehålla.

Sedan statsutskottet med mindre väsentliga ändringar hemställt
om bifall till hvad i den Kungl. propositionen sålunda föreslagits,
mot hvilken hemställan dock samtliga utskottsledamöter från Andra
Kammaren reserverat sig, blef propositionen af Första Kammaren
bifallen, men af Andra Kammaren utslagen, hvadan frågan för den
gången förföll.

I den af Andra Kammarens utskottsledamöter afgifna reservationen
hade bland annat framhållits, att fullständig utredning saknades,
huruvida icke de för kraftuttagningen erforderliga anordningarna skulle
med mindre kostnad kunna utföras på östra älfstranden, samt att, äfven
om vid ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal en del af den vid
denna strand belägna mark blefve för den nya kanalens framdragande
erforderlig, möjlighet dock icke syntes vara utesluten för att utrymme
för såväl kanalanläggningen som vattenledning för kraftuttagning å denna
strand kunde beredas, hvarjämte hemställts, att Kungl. Maj:t täcktes
låta föranstalta om förnyad och fullständig utredning i ämnet samt till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No ISO. 7

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en sådan utredning kunde
gifva anledning.

Vid föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens skrifvelse med
anledning af nämnda proposition, uppdrog Kungl. Maj:t, som fann särskild
utredning böra genom sakkunnig person verkställas därom, huruvida
icke vattenkraften vid Trollhättan, äfven under förutsättning att ifrågasatt
ombyggnad af Trollhätte kanal komme till stånd, kunde ändamålsenligt
tillgodogöras genom kraftuttagningens förläggande till älfvens
östra strand, åt civilingenjören, numera professorn Johan Gustaf Richert
att efter undersökning därom till Kungl. Maj:t afgifva det yttrande och
förslag i berörda afseende, hvartill undersökningen kunde gifva anledning,
hvarjämte Richert bemyndigades att, för den händelse mark för
dylik anläggning erfordrades från af Nya Trollhätte kanalbolag disponerad
jord, om förvärfvande för kronans räkning af denna mark med
kanaibolaget preliminärt förhandla.

Berörda yttrande och förslag inlämnades af Richert den 30 december
1902 till jordbruksdepartementet, hvarefter ärendet den 3 februari
1903 remitterades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för afgifvande
af yttrande.

Vid 1903 års riksdag väcktes i Andra Kammaren en motion, däruti
hemställdes, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt inleda underhandlingar med
Nya Trollhätte kanalbolag för utredande af, till hvad pris och under
hvilka villkor i öfrigt all kanalbolagets fasta egendom samt för kanalverkets
drift erforderlig lös egendom, med upphörande af alla kanalbolaget
beviljade rättigheter och förmåner, kunde åt statsverket förvärfvas,
samt därefter med förslag i ämnet till Riksdagen inkomma.

I anledning af motionen anförde Riksdagen i skrifvelse den 22 maj
1903 följande.

Enligt Riksdagens mening kunde ifrågasättas, huruvida icke Trollhätte
kanal- och slussverk med dess tillhörigheter borde för statsverkets
räkning förvärfvas, på det att genom statens försorg erforderliga åtgärder
skulle kunna vidtagas till tidsenligare utveckling och ordnande
af nämnda viktiga trafikled; och syntes denna fråga stå i så nära samband
med frågan om tillgodogörande af den kronan tillhöriga vattenkraften
i Göta älf vid Trollhättan, att dessa båda frågor borde gemensamt
behandlas. Hvad sistnämnda fråga beträffade, vore dess afgörande
till en början beroende på beslut om, å hvilken sida af Göta älf, den
östra eller den västra, kraftuttagningen skulle förläggas. Därom påginge
för närvarande undersökningar, i det att en af ingenjören J. Gust.

Motion vid
1903 års riksdag
om inköp
af Nya Trollhätte
kanalbolags
egendom.

Riksdagens

skrifvelse

1903.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

Utredning af
presidenten
Annerstedt.

Proposition
till 1904 års
Riksdag angående
förvärfvande
af
Trollhätte
kanalverk
m. m.

Ricliert på uppdrag af Kung]. Maj:t afgifven framställning med förslag
i afseende å tillgodogörande af vattenkraften vid Trollhättan genom
kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand vore öfverlämnad
till utlåtande af väg- och va tf en byggn ad s s ty r el sen. Berörda, ingenjören
Richert lämnade uppdrag innefattade äfven, enligt hvad Riksdagen inhämtat,
bemyndigande för honom att, för den händelse mark för sistnämnda
anläggning erfordrades från af Nya Trollhätte kanalbolag disponerad
jord, å kronans vägnar preliminärt förhandla med kanalbolaget
om förvärfvande för kronans räkning af sådan mark. Uppgörelse om
dylikt inköp af mark syntes emellertid lämpligen böra ske i sammanhang
med aftal om kanalverkets öfvertagande af statsverket, därest
ett sådant öfvertagande finge anses önskvärdt. Och vid sådant förhållande
syntes en utredning i det i motionen omförmälda syfte vara
erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts anhöll Riksdagen, att Kungl.
Maj:t täcktes med Nya Trollhätte kanalbolag inleda underhandlingar för
utredande, till hvad pris och under livilka villkor i öfrigt kanalbolagets
fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderliga lösa egendom
skulle kunna för statsverkets räkning förvärfvas, samt därefter till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Vid underdånig anmälan den 3 oktober 1903 af Riksdagens nyssberörda
skrifvelse behagade Kungl. Maj:t uppdraga åt f. d. presidenten
Per Samuel Ludvig Annerstedt att efter underhandlingar med Nya
Trollhätte kanalbolag till Kungl. Maj:t inkomma med utredning
och förslag uti de i Riksdagens skrifvelse åsyftade afseenden.

Med underdånig skrifvelse den 12 mars 1904 inkom Annerstedt
med utredning i ämnet samt öfverlämnade därvid af Nya Trollhätte
kanalbolag godkändt förslag till kontrakt angående förvärfvande för
Kungl. Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte kanalverk och vass
annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition, n:r 113, föreslagit 1904 års
Riksdag, bland annat, att, med godkännande af omförmälda förslag till
kontrakt, medgifva, att Kungl. Maj:t finge i enlighet med samma kontrakt
träffa öfverenskommelse med kanalbolaget om förvärfvande för
statsverkets räkning af den i kontraktet angifna egendom, meddelade
Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1904, n:r 161, bland annat, att
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts berörda förslag.

Kontraktet blef därefter, på grund af nådigt bemyndigande, den
31 maj 1904 å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar undertecknadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Genom proposition till 1905 års Riksdag, n:r 90, framlade Kungl.
Maj:t därefter förslag angående förvaltningen af Trollkätte kanal- och
vattenverk; m. m.

Vid föredragning af den med anledning af berörda proposition af
Riksdagen aflåtna skrifvelsen, n:r 185, anbefallde Kungl. Maj:t, bland
annat, styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk att skyndsamt
afgifva förslag till plan för verkställande af en fullständig utredning
rörande anläggande för statens räkning af en elektrisk kraftstation för
användande af den staten tillhörande vattenkraften i Trollhättan jämte
uppgift å de kostnader, som en dylik utredning kunde beräknas medföra.

Uti underdånig skrifvelse den 3 juli 1905 anförde styrelsen, att
utarbetandet af den anbefallda planen kräfde vissa förarbeten, hvilka
då icke kunnat företagas, men att frågan om tillgodogörande af statens
vattenkraft i Trollhättan vore af den brådskande natur, att utredningen
borde utan uppskof påbörjas.

Med anledning däraf bemyndigade Kungl. Maj:t den 7 juli 1905
styrelsen att omedelbart påbörja ifrågavarande utredning samt anvisade
medel för bestridande af kostnaderna för utredningen under år 1905.

Sedan styrelsen därefter uti underdånig skrifvelse den 24 oktober
1905 afgifvit förslag till plan för utredningen, anvisade Kungl. Maj:t
den 8 december samma år medel till utredningens fortsättande och
fullbordande i enlighet med den af styrelsen angifna plan.

Häruppå har styrelsen i underdånig skrifvelse den 26 mars 1906,
efter en vidlyftig utredning samt med bifogande af uppgjorda ritningar,
kartor och åberopade kontraktsförslag, afseende uppgörelse med enskilda
vattenverksägare i Trollhätte strömmar, hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

dels besluta, att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga
vattenkraften i Trollhätte strömmar skulle anläggas,

dels till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med vid handlingarna fogad ritning
n:r 2 mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter anvisa
ett belopp af 750,000 kronor, med rätt för styrelsen att däraf under innevarande
år för ändamålet använda 400,000 kronor,

dels godkänna framlagda, af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
undertecknade aftal angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans
räkning af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända—Naglums och
Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt,

dels ock godkänna upprättade af bruksägaren E. Stridsberg och Trollhättans
pappersbruksaktiebolag undertecknade aftal angående förvärfvande
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 /Sami. 1 Afd. 68 Häft. 2

Proposition
till 1905 års
Kiksdag angående
förvaltningen
af
Trollhätte
kanal- och
vattenverk
m. m.

Utredning
rörande användande
af
den staten
tillhöriga
vattenkraften
i Trollhättan.

Styrelsens för
Trollhätte
kanal- och
vattenverk
framställning
den 26 mars
1906 ang. anläggande
af en
kraftstation
samt uppgörelse
med
de enskilda
vattenverksägarna.

Tillgodogörande

genom staten
af vattenkraften
i Trollhare

strömmar.

Sättet för
kraftuttagningen.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o ISO.

för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af den till sågverken n:r 3, 4 och
5 å Malgön och till Tröskelns kvarn vid Trollhättan hörande vattenrätten
(aftalen A) samt af de af samma ägare innehafda områden och byggnader
m. m. å Malgön och vid Tröskeln (aftalen B), af hvilka aftal de med A
betecknade ''påkallade Riksdagens beslut redan under innevarande år,

dels slutligen medgifva, att de fastigheter med vattenrätt, hvilka på grund
af Riksdagens beslut sålunda kunde blifva för Kungl. Maj:t och kronan
förvärfvade, måtte ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanaloch
vattenverk.

Den vidlyftiga utredning, som innehålles i styrelsens skrifvelse,
hvilken, jämte tillhörande handlingar, blifvit särskildt tryckt och torde
få detta protokoll bifogas, lärer vid sådant förhållande icke behöfva
här utförligt refereras. Till vinnande af nödigt sammanhang i redogörelsen
för ärendet och däri afgifna yttranden, meddelas därför här
allenast följande sammanfattning af styrelsens utredning och yttrande:

Styrelsen uttalar till en början, att staten själf bör ombesörja uttagning
och omvandling i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver
hvilken staten vid Trollhättan kan disponera, samt från en eller flera kraftstationer
mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella
behof och belysning samt för järnvägsdrift, jordbruk och andra näringar.
De åtgärder, som enligt styrelsens mening böra vidtagas för att
påskynda kraftuttagningens förverkligande, afsåge dels ett påbörjande
af byggnadsarbetena under innevarande år, dels en snabbare lösning af
sväfvande vattenrättsliga tvistefrågor än vanlig domstolsbehandling
kunde medgifva, dels slutligen ett utbyte af den åt enskilda upplåtna
vattenrätt i fallen mot elektrisk energi.

I afseende å sättet för kraftuttagningen har styrelsen anfört, att
den af Kungl. Maj:t beslutade, fullständiga utredningen, hvilken i medlet
af fjoråret uppdragits åt styrelsen, naturligen icke ännu hunnit fullbordas.
De elektriska och maskinella spörsmålen vore hänskjutna till särskilda
sakkunniga, hvilka ännu icke afslutat sitt maktpåliggande arbete. Till
följd häraf hade de närmare detaljerna rörande kraftstationsbyggnadens
anordning och förläggning icke kunnat bestämmas, liksom ej heller detaljerna
för dammanläggning och intag vore fullt utarbetade, emedan
de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga kraftens fördelning
och uttagning. Däremot hade det hittills medhunna utredningsarbetet i
vissa afseenden fortskridit så långt, att något hinder för anläggningens
beslutande och påbörjande icke kunde föreligga. Styrelsen ansåge i följd
häraf, att arbetena å den tilloppskanal, som för vattenkraftens uttagande
påkallades och som borde förläggas å den östra stranden, kunde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 130.

omedelbart påbörjas på den sträcka, som läge emellan de med bokstäfverna
A och B å handlingarna vidfogad ritning n:r 2 utmärkta punkter,
och som borde få det läge och det utseende, som samma ritning
utvisade, och detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komme
att utföras.

Intet tekniskt hinder funnes för att denna del af kraftkanalen redan
nu kunde utföras. Full klarhet hade nämligen vunnits därom, att
krafuttagningen borde ske på den östra stranden och den nu ifrågasatta
delen af kraftkanalen kunde lätt anknytas till såväl de förslag
till intag, kanalkorsning, fördelningsbassäng och kraftstation, som vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen framlagt, som till de modifikationer af
samma förslag, som vore af styrelsen påtänkta. Skälen för den östra
strandens företräde såsom plats för kraftkanalen framför den västra äro
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidlyftigt framhållna. Det må därför
här allenast erinras om, att byggnadskostnad^! för kraftuttagningen å den
östra stranden blir billigare än å den västra, enär å den förra för högst samma
kostnad för elektrisk hästkraft kunna uttagas 1,600 elektriska hästkrafter
mer än på den västra, att byggnadskostnaden å den förra stranden blir än
lägre, om trafikkanalen enligt framlidne f. d. öfverstelöjtnanten P. L. Laurells
förslag af 1900 icke eller åtminstone icke omedelbart kommer till
utförande, att, då kraftens uttagande å den västra stranden förutsätter en
tunnel, hvars framsprängande, särskild! med hänsyn till bergets å denna
strand beskaffenhet, är vansklig, kostnaderna för vattenkraftens tillgodogörande
å denna strand äro synnerligen svåra att beräkna, medan däremot
kostnaderna för framdragande af den öppna kraftkanalen å den
östra stranden noggrann! kunna beräknas, att berörda tunnels anläggning
tager lång tid, såvida icke genom upptagning af många sidostollar
arbetet sättes i gång samtidigt å flere ställen, hvilket emellertid kommer
att väsentligt fördyra anläggningen, att däremot don öppna kanalen
utan synnerlig fördyring kan påbörjas på, snart sagd!, huru
många punkter som helst, att äfven kostnaden för själfva kraftstationen
antagligen blir afsevärdt högre, om denna förlägges till den västra
stranden än om den anlägges å den östra, hvarförutom svårigheter möta
att finna lämplig plats för stationen å den västra stranden, åtminstone
om tilloppstunneln icke skall blifva betydligt längre än en kraftkanal,
förlagd till den östra stranden, att utgifterna för drift- och underhåll af
en kraftstation å östra stranden blifva lägre, än om stationen förlägges
å den oländiga västra stranden, att jämväl i öfrigt ur teknisk synpunkt
en kanalanläggning å den östra stranden innebär afsevärda företräden,
i det att den nuvarande trafikkanalen, därest den öfvergifves eller vä -

Kraftuttagning
på den
östra
stranden.

Den vattenmängd,
hvarför
kraftkanalen
bör
anläggas.

Vattenmängden
i Trollhare
strömmar
och dess
fördelning.

Kronans
vattenmängd
under olika
förutsättningar.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

sentligen rätas, helt eller delvis, kan användas för en i framtiden ökad
kraftuttagning på den östra stranden, och att den, äfven om den fortfarande
bibehålies, särskilt under de tider, då trafiken är afstängd,
genom en lätt gjord anknytning till kraftkanalen kan tjäna till hjälp
vid vattnets framledande till kraftstationen, därest kraftkanalen delvis
behöfver afstängas för något ändamål eller issvårigheter uppstå; samt
att de olägenheter af teknisk art, som en kraftuttagning på östra stranden
förut ansetts medföra och hvilka skulle bestå däri, att vattnet måste
ledas från västra strömfåran genom tunnel under en möjligen blifvande
trafikkanal vid Kafledammen och återbördas till älfven vid Flottbergsströmmen
genom tunnel under samma kanal, äro af ringa betydelse,
enär dels korsningen med Kafledammen kan utföras medelst rörledningar
af betong, dels, eftersom kraftuttagningen med säkerhet kommer
till stånd före ombyggnad af trafikkanalen, korsningarna kunna utföras,
innan kanaler och slussar utsprängas, hvadan deras anläggning icke
äfventyrade de senares bestånd, dels och slutligen det icke är gifvet, att
kanalombyggnaden verkligen kommer att ske efter det Laurellska förslaget.

Den tidsvinst, som uppkommer genom att redan i år kunna påbörja
kraftkanalanläggningen, är af styrelsen kraftigt framhållen, en
tidsvinst som i detta fall vore af så mycket större betydelse, som regleringsdammens
anläggning, hvilken kräfde uppförande af fångdammar
i älfven och sålunda under arbetstiden åstadkomme minskning i älfvens
afbördningsförmåga, icke gärna kunde påbörjas, förr än en del af älfvens
vattenmassa kunde afledas genom kraftkanalen.

Med afseende å frågan för huru stor vattenmängd kanalen borde
beräknas, bär styrelsen framhållit, att kanalen måste anläggas för hela
den vattenmängd, som kronan, före en eventuell reglering af Vänern,
vid lågvatten kan och vill disponera ur älfven, äfven om den ej genast
i sin helhet förvandlas till elektrisk energi, utan turbiner, generatorer
och kraftstation tillbyggas endast i den mån afsättningen ökas. Den i
berg utsprängda kanalen kunde nämligen svårligen förstoras, sedan
kraftstationen en gång tagits i bruk.

Med afseende å den tillgängliga vattenmängden vid Trollhättan har
styrelsen — efter erinran om Trollhättefallens gruppering och om vattnets
fördelning till vattenverk, slussar m. m., samt om de utredningar och
observationer, som skett rörande de afvunna vattenmängderna i Göta
älf vid Trollhättan, — beräknat minimivattenmängden vid lågvatten till
320 in3 i sekunden. Hela denna vattenmassa kunde emellertid icke påräknas
för den blifvande kraftstationen. Så borde från denna vatten -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

mängd i hvarje fall afdragas i rundt tal 70 m3 eller den vattenmängd,
som erfordras för:

nuvarande trafikkanalen för stussning in. in.................................. 6,oo

oljeslageriet ................................................................................................ 0,83

Nydqvist & Holm ....................................................................................... 2,oo

en större slussled enligt Laurells beräkning ................................. 20,oo

läckning, eventuell fisktrappa o. d. samt för fallen — till bibehållande
af naturskönheten ......................................................... 33,00

kanalverkets nyanlagda kraftstation ................................................... 8,oo

Summa 69,83 ur’

Fråndragas dessa i rundt tal 70 in3, blir den vattenmängd, som
kronan kan tillgodogöra sig, 250 m3 i sekunden. Detta dock under förutsättning,
att uppgörelse träffas dels angående förvärf af Trollhättans
elektriska kraftaktiebolags egendom och vattenrätt vid Önan, dels ock
beträffande utbyte af ingenjör E. Stridsbergs och Trollhättans pappersbruks
aktiebolags (Tröskelns) vattenrätt mot leverans af viss elektrisk energi.
Träffas ej sådan uppgörelse, blir den i och för kraftuttagning för kronan
tillgängliga vattenmängden under för kronan gynnsammaste fall d. v. s.
under förutsättning att kraftaktiebolaget icke äger uttaga större vattenmängd,
än att den tillsammans med Tröskelns blir mindre eller lika med
den sammanlagda vattenmängd, som går genom Gullöfors (Stridsbergs)
vattenverk och kanalverkets kraftstation, 230 m3 i sekunden, samt under
för kronan ogynnsammaste fall, eller att kraftaktiebolaget erhåller större
vattenmängd än de ofvanför Hålan varande vattenverken utsläppa, 203
in3 i sekunden eller eventuellt blott 192 in3 i sekunden.0)

Måtten å kraftkanalen äro föreslagna till 115 m3 nyttig genomskärningsarea,
i hvilken hastigheten, om vattenmängden blir 250 in3 i sekunden,
utgör 2,2 meter, medan, om vattenmängden blir allenast 230
m3 eller 203 in3 i sekunden, hastigheten nedgår till resp. 2 och 1,8
meter. Kostnaden för den del af kraftkanalen, hvarom nu är fråga, eller
mellan punkten n:r A och B å ritningen, hvilken sträcka håller omkring
600 meter i längd, uppgår enligt kostnadsförslaget till 700,000 kronor,
hvartill komma 50,000 kronor för lösen af två byggnader och en tomt,
som visserligen allenast för kanalens fortsättning behöfvas, men hvilka
i god tid måste förvärfvas.

*) Häri ingår emellertid den Tröskelns vattenverk tillkommande vattenmängden, omkring 5 ms i
sekunden, med afseende hvarå närmare hänvisas till sid. 70.

Uppgörelser
med enskilda
vattenrättsägare
vid
Trollhättan
ang. sväfvande
vattenrättsfrågor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Angelägenheten att uttaga så mycket som möjligt af vattenkraften
i Trollhätte strömmar redan vid den första anläggningen, jämte vikten
att vinna en hastig lösning åt de sväfvande vattenrättsfrågorna vid
Trollhättan, hafva ledt styrelsen till tanken på en uppgörelse med de
privata vattenverkens ägare antingen i den form att de mot afstående af
sin vattenrätt skulle erhålla ersättning i elektrisk energi från statens
blifvande kraftstation eller också så, att de skulle kontant utlösas. Med
afseende härå har styrelsen till en början erinrat om äganderättsförhållanden
uti vatten och öar i Trollhätte strömmar samt därvid framhållit,
att genom en af Kungl. Maj:t den 30 december 1899 gifven dom
kronan förklarats vara ägare af Stora och Lilla Toppön af det skäl,
att de vore belägna i Trollhätte strömmar, till hvilka äganderätten af
ålder tillkomme kronan; att genom dom den 19 augusti 1901 i mål
mellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående
rätten till vattnet utmed den nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden
invid Trollhättefallen Kungl. Maj:t fastställt Gröta hofrätts dom, hvarigenom
funnits vara i målet utredt, att Trollhätte strömmar af ålder
ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget
inom det till nämnda kronoegendom hörande område i Gröta
älf icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet, än som kunde härledas
från upplåtelser af kronan, samt förklarats, att kronan utan hinder
af de för kraftaktiebolaget å afsöndringar från hemmanet Torsered och
å hemmanet Arvidstorp meddelade lagfarter vore ägare af allt vattnet
i Göta älf utefter nämnda hemmans stränder från och med Prästskedets
fall till och med Flottbergsströmmen utan annan inskräning än den,
som föranleddes af bolagets äganderätt till kronoskattefiskena Arfvidstorp
eller Källebo n:o 1 och Arfvidstorp eller Källebo n:o 2; att i en
särskild rättegång mot ingenjören Ernst Stridsberg kronan genom Kungl.
Maj:ts dom den 27 september 1901 tillerkänts äganderätten till den i
Trollhätte strömmar belägna Spikön, samt att af nämnda rättegångar
sålunda framgått det resultat, att kronan förklarats vara ägare af
samtliga Trollhättefallen, och att enskild person icke kunde hafva annan
rätt till vatten eller område å öar däri än den, som kunde härledas
genom upplåtelse från kronan, hvilken upplåtelse skett genom skatteköp.

Vidare har styrelsen meddelat, att för bestämmande af den rätt,
som sålunda kunde tillkomma enskilda, hvilka vid Trollhättan innehade
verk eller lägenhet, af kronan anhängiggjorts talan dels mot ingenjören
Stridsberg, som innehade sju äldre skatteköpta sågar å västra delen af
Malgön, dels mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som innehade
äldre skatteköpta kvarnar och en såg på Önan; att kronans talan i

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

dessa mål gått ut därpå, att innehafvare af dessa skatteköpta verk icke
kunde anses hafva rätt till större vattenkvantitet eller till mera landområde,
än som varit behöfligt såsom drifkraft och utmål för dessa
gamla sågar och kvarnar i det skick, hvari de vid deras skattläggningbefunnits;
att, sedan ingenjören Stridsberg i det mot honom anhängiggjorda
målet slutligen medgifvit riktigheten af kronans påstående, att
med de af honom förvärfvade äldre skatteköpta sågarna icke vore förenad
rätt till mera land eller vatten vid Malgön än, som varit behöfligt
för drifvande af nämnda verk i det skick och till den omfattning, som
vid deras skattläggning afsetts, Flundre, Vane och Bjärke häradsrätt i
detta mål genom laga kraft ägande utslag den 6 juni 1905 tillerkänt
Stridsberg och blifvande ägare af ifrågavarande verk rätt att för desamma
uttaga vid lägsta vattenstånd 20 kubikmeter vatten per sekund
och vid högre vattenstånd i älfven, under vissa närmare bestämda
villkor, intill 22 kubikmeter per sekund, äfvensom bestämt, att ägaren
af verken ägde att såsom utmål för desamma använda hela det område
af västra Malgön, som Stridsberg dittills innehaft, med iakttagande
dock, att kronan ägde att inom detta utmål å plats, som kronan finge
bestämma, anlägga dammfäste och att för öfrigt anlägga vattenintag,
tunnlar m. in., som erfordrades för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga
vattenkraften vid Trollhättan på sätt i utslaget närmare stadgades;
att målet n mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag rörande rätt till
utmål å Onan och vatten härinvid ännu vore anhängigt vid nämnda
häradsrätt; att kraftaktiebolaget i detta mål icke blott bestridt riktigheten
af den uppfattning beträffande den inskränkta rätt till vatten och
utmål, som enligt kronans i målet förda talan på sätt ofvan nämnts
skulle tillkomma verken, under påstående, att hela önan borde tillkomma
bolaget såsom utmål för de därå sedan äldre tider belägna verken och
att med bolagets äganderätt till ön borde vara förenad vanlig strandäganderätt,
till följd hvaraf bolaget skulle vara berättigadt att tillgodogöra
sig halfva den mellan Onan och Gullön framflytande vattenmängden,
utan äfven sökt göra gällande, att i målet icke blifvit styrkt, att
kronan verkligen vore ägare af Trollhätte strömmar, under förmenande,
att de rättegångar, hvarigenom kronans äganderätt till desamma fastställts,
antagligen skulle fått en annan utgång, därest den ytterligare
utredning i detta afseende, som bolaget nu vore i tillfälle åberopa,
företetts i nyss berörda rättegångar; att från kronans sida i målet företetts
af sakkunnige afgifna utlåtanden, enligt hvilka för verken å Önan
i äldre tider skulle hafva användts en vattenmängd, uppgående till
endast 7 eller högst 10,46 kubikmeter per sekund, och såsom utmål för

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

verken varit behöflig! blott eu dol af Önans landområde, hvarför en
icke obetydlig areal däraf borde återgå till kronan; samt att kraftaktiebolaget
å sin sida ännu icke sökt förebringa någon utredning
angående den för de äldre verken å Onan behöfliga vattenmängden och
utmålen.

I anledning af hvad från kraftaktiebolagets sida i den pågående
rättegången anförts, har styrelsen nu till en början anmärkt, att bolagets
försök att rubba den i ofvan berörda domar, jämväl i målet mot
kraftaktiebolaget angående rätten till vattnet utefter västra stranden
vid Trollhättefallen uttalade grundsatsen om kronans äganderätt till
Trollhätte strömmar icke torde förtjäna något afseende, samt att den
tanke på resning i sistnämnda mål, som väl finge antagas ligga där
bakom, med hänsyn till den enstämmighet, som gjort sig gällande hos
alla instanser vid afdömandet af berörda mål, med all säkerhet, om den
skulle komma till utförande, icke skulle leda till något för bolaget
gynnsamt resultat. Lika litet torde det enligt styrelsens mening, i
betraktande af de säregna förhållanden, som förelåge beträffande Trollhättefallen,
hvartill något motstycke inom landet näppeligen torde kunna
uppletas, behöfva befaras, att kraftaktiebolaget skulle kunna för verken
å Onan tillerkännas strandäganderätt i vanlig mening, ehuru frågan
härom möjligen kunde vara något tvifvelaktig, helst något prejudikat,
hvaraf man kunde sluta sig till domstolarnes uppfattning i denna fråga,
icke vore kändt och häradsrätten i sitt utslag i det Stridsbergska målet
om Malgön kunnat såsom skäl för domslutet anföra äfven Stridsbergs
medgifvande af den uppfattning, som från kronans sida härutinnan
gjorts gällande. Däremot har styrelsen framhållit omöjligheten att med
någon säkerhet kunna beräkna, huru stor vattenmängd och huru stort
utmål komme att af domstolarna tillerkännas kraftaktiebolaget för de
gamla verken å Onan, då till grund för bedömandet häraf måste
läggas uppgifter i äldre handlingar och därpå grundade beräkningar,
hvilka naturligen måste blifva i viss män vanskliga och osäkra; och
har styrelsen i den underdåniga skrifvelsen vidare utvecklat, huruledes
dels den pågående rättegången med kraft aktiebolaget, om den skulle
föras till slut, antagligen komme att fortvara under flera år, dels ock
andra långvariga rättstvister mellan kronan och bolaget kunde befaras
uppkomma.

Vidare måste det, fortsätter styrelsen, medtagas i beräkningen, att
kraftaktiebolaget vid den syn, som jämlikt bestämmelserna i förordningen
den 30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

grund på kronans begäran måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd
till utförande af de nu planerade anläggningarna för vattenkraftens
vid Trollhättan tillgodogörande, komme att invända, att det sålunda af
kronan anhängig] orda målet för erhållande af tillstånd till anläggningarnas
utförande skulle förklaras hvilande i afbidan på utgången af den
nu pågående rättegången om rätten till vattnet vid Önan. Härigenom
kunde vållas, att denna invändningsfråga måste dragas under alla instansers
pröfning och att sålunda flera år kunde förflyta, innan ens
någon saklig behandling af frågan om tillstånd till anläggningarnas
utförande kunde ifrågakomma.

Från kraftaktiebolagets sida kunde äfven göras gällande, att de
ifrågasatta anläggningarna kunde medföra men för deras verk på Önan
samt att sålunda, på grund af stadgandena i 6 § i nämnda förordning,
tillstånd till desamma lagligen icke borde lämnas. Något sådant men
torde emellertid icke uppkomma, därest kronan anordnade dammanläggningarna
så, att verken på Önan komme i åtnjutande af den största
vattenkvantitet, hvarpå kraftaktiebolaget på grund af vanlig strandäganderätt
kunde framställa anspråk. Detta kunde utan svårighet ske.

Men äfven om sådana åtgärder till förekommande af allt men för
Önan kunde vidtagas, vore det uppenbart, att för kraftaktiebolaget
genom påståenden af antydd art öppnades utväg att draga äfven målet
om anläggningarnas utförande under alla instansers pröfning samt att
därigenom under flera år förhindra vattenkraftens tillgodogörande, då
väl icke kunde förutsättas, att anläggning af en kraftstation af kronan
skulle bringas till verkställighet, förrän tillstånd därtill i laga ordningerhållits.

Härtill komme slutligen, att kraftaktiebolaget äfven såsom ägare
af västra stranden kunde bereda kronan svårigheter och tidsutdräkt vid
vattenkraftens tillgodogörande. Genom häradsrättens förut berörda dom
i målet mot ingenjör Stridsberg hade kronan erhållit rätt till dammfäste
å Malgön för den damm, som enligt de uppgjorda planerna för de tillämnade
anläggningarna därifrån skulle sträckas öfver till västra stranden.
Med all säkerhet torde kunna antagas, att kronan såsom ägare af Trollhätte
strömmar ägde förfoga öfver själfva vattenbäckenet så långt upp
som det högsta kända vattenståndet sträckt sig, samt att kronan sålunda
vore befogad att också å västra stranden, äfven emot kraftaktiebolagets
bestridande, erhålla fäste för nämnda damm, åtminstone så
långt upp på stranden, som vattnet bevisligen högst stått. Men äfven
om sålunda fäste för eu damm å västra stranden skulle kunna erhållas,
vore det gifvet, att för den tillämnade dammens utförande på lämpliBih.
till Bilad. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Haft. 3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

gaste och billigaste sätt och för att undvika, att en eljest onödig öppning
måste lämnas invid bergväggen å västra stranden, det vore i höggrad
önskvärdt att erhålla fullt tillräckligt utrymme å västra stranden.
Då det kunde ifrågasättas, huruvida rätt till att expropriationsvis förvärfva
sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu gällande lagstiftning
förefunnes, måste man äfven vara beredd på, att kraftaktiebolaget
komme att, såvidt görligt, bereda kronan svårigheter äfven genom
att bestrida kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Det nu anförda vore nog — fortsätter styrelsen — för att ådagalägga,
hvilket perspektiv af en mängd långvariga rättegångar, som
under åratal kunde förhindra tillgodogörandet af kronans vattenkraft i
största möjliga utsträckning, det nuvarande tillståndet öppnade. Sedan
1894 hade angående rätt till land och vatten vid Trollhättan samt rörande
tillgodogörandet af vattenkraft därstädes i oafbruten följd anhängiggjorts
åtminstone elfva rättegångar. Men tiden vore i detta fall
värd pengar, mycket pengar. Hvarje uppskof medförde icke allenast
en direkt penningförlust för kronan såsom försäljare af elektrisk energi
genom framflyttande af den tidpunkt, då kronan kunde skörda företagets
pekuniära frukter, utan det medförde äfven ett fördröjande af den
industriella uppblomstring, som med säkerhet kunde väntas följa af
Trollhättekraftens utdelning till billigt pris, ett fördröjande, som indirekt,
och kanske i än större grad, innebure en ekonomisk förlust för
staten. För kronan vore det, som förhållandena nu förelåge, af större
vikt att vinna tid än rättegångar. Ensamt denna synpunkt vore enligt
styrelsens mening af beskaffenhet att göra eu öfverenskommelse med
kraftbolaget önskvärd, därest en sådan på skäliga villkor kunde åstadkommas.
Tidpunkten torde vara inne att äfven med någon uppoffring
af kronans strängt juridiska rätt söka bringa samtliga tvistefrågor urvärlden,
så att alla vidare genom rättegångar föranledda svårigheter
för vattenkraftens tillgodogörande undanröjdes.

Lämpligaste formen för en öfverenskommelse vore uppenbart, att
kronan öfvertoge all bolagets fasta egendom vid Trollhättan. Härigenom
vunnes, utom den förnämsta fördelen, tidsbesparingen, många andra
viktiga _ sådana. All ovisshet om utgången af vattenrättstvisten beträffande
Önan aflägsnades. Kronan behöfde ej till Önan lämna en vattenmängd,
hvilken, i händelse rättegången ut folie till bolagets förmån,
skulle medföra en ganska afsevärd afprutning af kronans krafttillgång.
Kronan befriades från all regleringsskyldigliet beträffande vatten till
Önans verk och behöfde därför icke utföra någon permanent regleringsdamm
mellan Gullön och Önan. Kronan blefve befriad från en kon -

Kungl.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

kurrent om försäljning af elektrisk energi, en konkurrent, som redan
nu vore färdig till leverans. All tanke på resning af det stora målet
om strandägarrätt till vattnet längs västra älfstranden bragtes ur världen.
Kronan vore oförhindrad att fästa sin damm vid Nolfallet på
västra stranden, till följd hvaraf dammanläggningen förenklades och
medförde lägre kostnad. Västra stranden längs fallen kunde skyddas
mot vandalisering och krafven på en nationalpark, liksom »naturskyddets»
intressen i öfrig! tillgodoses. Inga särskilda ersättningar komme
i fråga vare sig för genom kraftuttagningen skadade, bolaget tillhöriga
laxfisken m. m., eller för den skada, en blifvande ny farled enligt
Laurellska förslaget skulle åstadkomma genom uppdämning å bolagets
mark, genom minskning af fallhöjden vid Önan eller genom intrång å
Onans mark.

Efter inledda underhandlingar med kraftaktiebolaget hade ett preliminärt
aftal med bolaget träffats, hvithet är styrelsens framställning
bifogadt; och har styrelsen rörande bestämmelserna i detta villkorliga
aftal, hufvudsakligen anfört följande:

Den kontanta köpeskilligen är föreslagen till 2 Va millioner kronor.
Dessutom skall kronan till bolaget med full äganderätt öfverlämna
ett tomtområde om 2 har å kronohemmanet, Stallbacka ägor.
Härigenom skulle kronan blifva ägare till dels bolagets samtliga skatteköpta
verk å Önan jämte den vattenrätt och det utmål, som kan tillkomma
desamma, dels de å Onan befintliga kraftstationer och byggnader,
dels ock de i aftalets § 1 mom. a och b närmare angifna områden
och laxfisken på västra älfstranden.

Ön Önan, som innehåller 9,903 m2, tages för närvarande helt och
hållet i anspråk af kraftbolagets anläggningar. Bolaget har sålunda
där flera kraftstationer med tillhörande dammar, vattenintag, turbiner
och generatorer. Turbinerna äro till antalet 12 och kunna enligt ett
af ingenjören Gust. Danielson till vattenfallskommittén år 1901 afgifvet
intyg utveckla sammanlagdt 3,000 effektiva hästkrafter. Samtliga dessa
kraftstationer med elektrisk utrustning, så långt som i aftalets § 2
närmare fastslagits, ingå i köpet. Likaså alla å Önan uppförda husbyggnader.
Brandförsäkringsvärdet för ifrågavarande i köpet ingående
byggnader och anläggningar är omkring 450,000 kronor. Önans verk,
hvars taxeringsvärde för närvarande utgör 425,000 kronor, inköptes af
kraftbolaget år 1898 för 1 million kronor.

Kraftbolagets områden å västra stranden äro belägna i tvenne
grupper. Den ena och viktigaste sträcker sig längs stranden från
älfvens öfre lugnvatten till dess nedre och omfattar sålunda ena stran -

Hufvudgrunderna
i förslaget
till aftal
med Trollhättans

elektriska
kraftaktiebolag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

den utefter samtliga Trollhättefallen. Den andra gruppen ligger likaledes
vid Götaälf men skild från den förra genom ett enskild person
tillhörigt område, strax norr om Bergslagernas järnvägs bro öfver älfven.
Järnvägen skär norr om bron på en afsevärd sträcka genom denna del
af bolagets ägor. Områdena och laxfiskena på västra stranden förvärfvades
af d:r de Laval under loppet af åren 1888—1898 genom flera särskilda köp
för ett sammanlagdt belopp af 1,154,500 kronor under antagande, att
vattenrätt följde med äganderätt till stranden. Taxeringsvärdet för
motsvarande fastigheter är för närvarande endast 215,000 kronor. Egendomarnas
sammanlagda ytinnehåll utgör, enligt den i aftalet åberopade
kartan med förteckning, 169 hektar.

Vid bestämmande af köpeskillingens storlek har styrelsen utgått
från den förutsättningen, att för önans vattenverk och byggnader
kunna betalas 2 millioner, i följd hvaraf västra stranden skulle betinga

500.000 kronor.

Värdesättningen för Onan kan ske enligt följande grunder.

Såsom förut nämnts, hafva kronans olika sakkunnige i pågående
rättegång mot kraftbolaget beräknat, att verken på Onan hade rätt till
en vattenmängd af 7 å 10,46 in3 i sekunden. Då en blifvande dom, i
betraktande däraf, att de verkställda beräkningarna med nödvändighet
måste fotas på mycket osäkra grunder, sannolikt skulle fastställa minst
den högre af dessa siffror, kan man utgå från att 10 in3, motsvarande

1.000 turbinhästkrafter, i allt fall lagligen tillkomme bolaget, därest
rättegången utfölle till kronans förmån. Blefve däremot utgången i
full öfverensstämmelse med bolagets påståenden, skulle det erhålla omkring
5,250 turbinhästkrafter, allt vid lågvatten. Vid högre vattenstånd
ökades krafttillgången i motsvarande mån. Skillnaden mellan
dessa tvenne ytterlighetssiffror utgör 4,250 hästkrafter. För en förlikning
vore ju en skälig utgångspunkt, att till de 1,000 hästkrafter,
öfver hvilka bolaget i allt fall enligt hvad ofvan sagts skulle förfoga,
lades halfva den nyssnämnda skillnaden eller 2,125 hästkrafter, i hvilket
fall bolaget förlikningsvis borde tillerkännas 3,125 turbinhästkrafter eller
0,9x3,125 —i rundt tal 2,800 elektriska hästkrafter. Då en färdigmonterad
elektrisk hästkraft vid Trollhättan nu kan antagas vara värd
minst 750 kronor, blefve enligt angifna beräkningsgrund Önans värde
2,800x750 = 2,100,000 kronor. På samma sätt finner man dess värde,
därest kronans yrkande godkändes, vara 0,9x 1,000 x 750 = 675,000
kronor och, om bolagets påstående vunne framgång, 0,9 x 5,250 x 750 =
3,543,750 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130. 21

Ett annat beräkningssätt, hvilket har stöd af faktiska siffror, är
följande:

Enligt § 7 i aftalet förbinder sig bolaget att arrendera en
del af Önans byggnader och vattenkraft emot ett årligt
arrende af..................................................................... kr. 34,000

Till kronans disposition står en kraftstation vid
Önan om 1,000 elektriska hästkrafter, hvars
drift vid kritiska tillfällen först skall tillgoses.

Enligt det kontrakt, som kronan enligt § 8
skall öfvertaga, betalar A.-B. skandinaviska
elektricitetsverk 45 till 55 kronor pr elektrisk
hästkraft vid Önan. Afdrages driftkostnaden,
torde dock med all sannolikhet de tillgängliga

1,000 hästkrafter kunna lämna en nettoinkomst
af 40 kronor pr elektrisk hästkraft eller årligen
............................................................................ )> 40,000 kr. 74,000

3,6 % årlig ränta på 2 millioner kronor utgör........................... kr. 72,000

Återstår årlig vinst.......................................................................... kr. 2,000

Denna kalkyl gäller de första 10 åren. Efter denna tid måste de

2,000 hästkrafter, som kraftbolaget under 10-årsperioden disponerar, kunna
betinga ett afsevärdt högre försäljningspris än 34,000 kronor årligen.
Mot ofvan anförda beräkning kunde måhända anmärkas, att de 1,000 hästkrafterna
ej genast kunna afsättas. Styrelsen är dock öfvertygad, att afsättning
nästan omedelbart kan väntas. Redan nu finnas, oberoende af
ofvan omnämnda kontrakt, anbud på omkring 250 hästkrafter vid Trollhättan,
ehuruväl kanalverket icke äger annan kraft att afvara än det
ringa öfverskottet i sin nuvarande kraftstation. Blir det känd!, att kraft
finnes disponibel, lära de 1,000 hästkrafter snart nog finna afsättning.
Affären är sålunda, finansiellt taget, utan afse värd risk. Kan kronan
blifva herre äfven öfver det vatten, som Gullöfors har rätt att nyttja, och
sålunda bli i stånd att efter nedläggning af kraftstationen vid önan
leda den vid Önan använda vattenmängden till sin stora kraftstation
vid Olidehålan, uppstår en ökning i kronans kraftbelopp, hvilken, enligt
hvad förut visats, är betydlig. Men, säger man, i sådant fall måste
köpeskillingen för Önan läggas på vattenverkets kostnad. Det är sanntr
men så behöfver ej ske förr än längre fram, då det börjar bli ondt
om kraft och den stora kraftstationen sålunda är nära fullt utbyggd.

Kungl. Maj:ts Nåd. . Proposition N:o 130.

Då enligt förutsättning- a)°) vid kraftstationen utfås 61,500 elektriska hästkrafter,
men de ytterligare 20 in3, som kunde tillföras stationen enligt förutsättning
e)°), skulle öka det för kronan tillgängliga kraftbeloppet till 65,400
elektriska hästkrafter, uppstår, om köpeskillingen, 2 millioner, lägges på
stationens anläggningskostnad, en ökning i anläggningskostnaden pr elek -

trisk

hästkraft af

65,400

omkring

30 kronor, motsvarande efter

11 % en ökning i årliga framställningskostnaden af endast 3,30 kronor pr
elektrisk hästkraft. Denna ökning torde lätt kunna motvägas genom
lämpligt val af försäljningspris, hvadan den nyssnämnda anmärkningen
icke kan rubba styrelsens mening om det föreslagna köpets fördelar
för kronan. Det må för öfrigt _ anmärkas, att de 2 millioner kronor,
som motsvara lösesumman för Onan, i själfva verket blefve kronans
hela utgift för den oerhörda vattenkraften i Trollhättefallen, ty på den
köpeskilling, som erlades för kanalverket, lämnar detta icke allenast
full ränta utan äfven betydligt öfverskott, för år 1905 uppgående till
ej mindre är 125,326 kronor.

Den för bolagets egendom å västra stranden beräknade lösesumman,

500,000 kronor, kan naturligtvis icke genast lämna behörig afkastning.
Arrendeafkastningen är nu endast 2,033 kronor årligen. Men uppenbart
är, att tillgodogörandet af fallens vattenkraft och en förbättring af
farleden komma att i betydlig mån höja traktens jord värden. De väsentligare
delarna af hemmanen Arvidstorp och Eppleknäppen eller Hälltorp
erbjuda synnerligen lämpliga områden för egna hem, och ett antal
dylika finnas redan på Arvidstorps mot egnahemskolonien Strömslund
gränsande ägor. Knorren och Ladugården-Flundbogården innehålla
för industriella anläggningar särdeles väl lämpad mark, belägen
intill älfven och Bergslagsbanan. Områdena å västra stranden blifva
därför snart nog ganska värdefulla, För kronan såsom stor jordägare
på östra stranden har det för öfrigt sin stora betydelse att få i sin
hand dessa vidsträckta områden och att sålunda, i stort sedt, oberoende
af enskild konkurrens, kunna sköta sin tomtpolitik i trakten och leda
bebyggandet dit, där det för det allmänna är fördelaktigast.

Räknar man med, att hälften af ifrågavarande mark på västra
stranden eller c:a 80 har kunna försäljas till industri- och bostadstomter
efter ett medelpris af 50 öre pr nr — ett pris, som, i betraktande
af att för tomter i den närliggande kolonien Strömslund betalas 90 öre
å 1 kr. 28 öre pr m2, icke torde vara öfverdrifvet — erhålles ett för -

*) Jfr ang. dessa förutsättningar sid. 16—18 i styrelsens ifrågavarande framställning till
Kung!. Maja.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

säljningsbelopp af 400,000 kronor. För tillgodoseendet af »naturskyddets»
berättigade kraf och. för vinnande af öfriga med köpet förenade
fördelar måste återstående 100,000 kronor anses som en måttlig
utgift.

Förutom den kontanta köpeskillingen skall bolaget enligt hvad
ofvan sagts, då det afflyttar från Onan, erhålla tomtmark inom det
industriområde, som styrelsen har för afsikt att söka få utlagdt å kronohemmanets
Stallbacka ägor strax norr om Trollhättans planlagda område.
Denna tomtmark, hvars värde för närvarande är jämförelsevis
obetydligt, skulle bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin verksamhet
vid Trollhättan, äfven sedan den måst nedläggas vid Onan, hvarvid
må påpekas, att efter år 1916 bolaget icke kommer i någon bättre
rätt till arrendering af elektrisk energi än öfriga afnämare från kronans
kraftstation. Tomtområdets storlek har bestämts till 2 har eller omkring
dubbla Önans ytinnehåll, som är c:a 1 har, på det att bolaget vid
fortsatt verksamhet å den nya platsen måtte få utrymme för en ändamålsenligt
ordnad fabriksdrift.»

Styrelsen har vidare omförmält, att det vore af största vikt för
kronan att, därest vattenkraften vid Onan komme i kronans hand,
äfven den ingenjören Stridsberg tillkommande vattenkraften förvärfvades
af kronan, emedan motsvarande vattenmängd då kunde ledas till den
stora kraftstationen och med tillgodogörande af hela fallhöjden med
bästa utbyte i öfrigt omvandlas i elektrisk energi. Därmed skulle
kronan också i stort sedt blifva herre öfver vattnet i Trollhättefallen.
Styrelsen hade därför trädt i underhandlingar med ingenjören Stridsberg
angående utbyte af honom lagligen tillkommande vattenkraft mot från
kronans kraftstation levererad elektrisk energi, hvilka underhandlingar
ledt till ett preliminärt aftal, som styrelsen nu framlagt.

I afseende å de i aftalet inrymda bestämmelserna har styrelsen
hufvudsakligen anfört följande:

»Enligt hvad förut omnämnts vore Stridsberg genom häradsrättens
dom den 6 juni 1905 berättigad att vid lågvatteustånd i älfven för
sina verk å Malgön använda 20 in3 vatten i sekunden och att vid
högre vattenstånd på vissa villkor använda upp till 22 m3 samt hade
äganderätt till västra delen af Malgön. Då lågvattenstånd i älfven icke
hörde till regeln, borde en lämplig beräkningsgrund för det Stridsberg
tillkommande kraftbeloppet vara att utgå från medeltalet mellan nyssnämnda
siffror eller från eu vattenmängd af 21 m3 i sekunden. Som
fallhöjden vore omkring 8 meter, motsvarade denna vattenmängd eu
naturkraft af 2,240 hästkrafter eller på turbinaxel 0,78x2,240 = 1,747 hästkrafter.
Förvandlades dessa till elektrisk energi, erhölles efter genere -

Hufvudgrunder
i aftalsförslaget
med ingenjören

Stridsberg.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

ring och transformering omkring 1,585 hästkrafter. Skulle Stridsberg
sålunda själf omsätta all sin vattenkraft i elektrisk energi, erhölles under
angifna förutsättningar 1,585 elektriska hästkrafter. Men då ett kraftbelopp
skulle af kronan levereras färdigt omsatt i elektricitet, borde det
minskas med hänsyn till att Stridsberg inbesparade åtskilliga drift- och
underhållskostnader. A andra sidan måste räknas därmed, dels att Stridsberg
f. n. drefve sina störa valsverk direkt från motsvarande turbiner,
hvadan ingen förlust genom omvandling där uppkomme, dels att en
förändring af hela fabriken till elektrisk drift för Stridsberg medförde afsevärda
anläggnings-, drift- och underhållskostnader förutom kraftförlust i
motorerna, dels slutligen att, såsom af aftalet framginge, Stridsberg
icke kande gorå sig räkning på leverans af den elektriska energien,
förrän kronans stora kraftstation tages i bruk, och att han sålunda
intilldess icke hade tillgång till mer än det kraftbelopp, omkring 1,200
hästkrafter, hvilka nu vore monterade. Efter afvägande af dessa faktorer
har man enats om, att 1,500 elektriska hästkrafter utgjorde skälig
ersättning för den vattenrätt, Stridsberg ägde.

Den lämpligaste juridiska formen har befunnits vara den, att från
Stridsbergs sågverk n:r 3, 4 och 5 på Malgön afsöndras ett mindre
jordområde jämte all vattenrätt och att det sålunda afsöndrade af Stridsberg
öfverlåtes på kronan med full äganderätt mot det att kronan
för all framtid på eu viss punkt af den återstående delen af sågverkens
utmål i Malgön leverar 1,500 elektriska hästkrafter.»

Önskemålet att förvärfva äganderätt till Stridsbergs hela utmål å
Malgön kunde utan kontant utgift för kronan lämpligen vinnas genom
ett byte af denna mark mot ett område af Vs mtl. Knorren, hvilket
hemman genom aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
komme att tillfalla kronan. Berörda område borde väljas så, att det
gränsade intill Stridsbergs egendom Källstorp och intill hans där uppförda
nya martinverk. Områdets storlek hade begränsats till en ytvidd
af 3 har, hvilken visserligen vore större än utmålets å Malgön areal,
omkring 1 har, och äfven jämförelsevis större än det tomtområde vid
Stallbacka, kraftaktiebolaget skulle få i stället för Önan, eller 2 har,
men som dock i betraktande af de ifrågavarande platsernas olika läge
och betingelser samt med hänsyn till Stridsbergs ostridiga äganderätt
till utmålet på Malgön likväl icke kunde anses annat än som fullt
motiverad.

Skulle emellertid Stridsberg afstå sitt utmål å Malgön och skulle
kronan få frihet att ordna allt efter sin vilja, följde däraf, att Stridsberg
måste öfverflytta sin verksamhet till Knorren. Hans å Malgön

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

befintliga byggnader och anläggningar med undantag för dem, som
användes för vattenkraftens tillgodogörande, borde då äfven rimligtvis
inlösas och ersättas af kronan. Styrelsen funne för sin del en sådan
lösning ur flera synpunkter för kronan önskvärd. Men styrelsen hade
icke sett sig i stånd att nu medhinna en värdering af Stridsbergs berörda
egendom å Malgön och kunde sålunda icke afgifva förslag till
skälig lösesumma för densamma. För att emellertid sätta kronan i
tillfälle att för ett rimligt pris få Malgön afröjd och blifva ensam bestämmande
om dess ordnande och användning, hade styrelsen funnit
ändamålsenligt att härutinnan upprätta ett särskilt aftal, som nu jämväl
framlagts. Enligt detta aftal hade kronan berättigats att, om tillsägelse
skedde före den 1 juli 1907, lösa ifrågavarande Stridsberg
tillhöriga anläggningar i enlighet med de grunder, som i allmänhet vid
expropriation tillämpades.

Vidare har styrelsen anfört:

»Förvärfvas Önans och Stridsbergs vattenrätt, så som ofvan föreslagits,
återstår vid Trollhätte strömmar endast ett vattenverk, som
har rätt att uttaga kraft ur desamma. Detta vattenverk, benänmdt
Tröskeln, är visserligen af ingen betydelse för det hela, eftersom det
f. n. endast förbrukar omkring 5 m:: vatten och denna vattenmängd
dels kan utan olägenhet ditledas så länge kanalverkets kraftstation å
Malgön bibehålies och dess 8 nr" sålunda utsläppes i Hålan, dels ej
spelar någon afsevärdt roll i och för sig. Då det emellertid torde vara
tilltalande, att kronan erhåller fullständigt herravälde öfver Trollhätte
strömmar och dess stränder, har styrelsen äfven underhandlat med
Tröskelns ägare, Trollhättans pappersbruks aktiebolag, hvilket i följd
häraf underskrifvit vidfogade aftal bil. 6 A och B, uppgjorda enligt
samma grunder som de af Stridsberg undertecknade.

I afseende^på Tröskelns rätt till vatten må anmärkas, att densamma,
lika litet som Önans, är till sitt omfång lagligen fullt bestämd, ehuruväl
rättegång därom icke af kronan anhängig^’orts. Att döma af den
år 1858 af vederbörande häradsrätt i och för skattläggning verkställda
syn å Anders och Måns Larssons kvarnar, hvilka numera benämnas
Tröskelns kvarn, skulle denna icke hafva rätt att använda mer än 2,00
eller högst 3,7 m3 vatten i sekunden. Genom de öppningar, som bestämdes
enligt Göta hofrätts dom d. 31 dec. 1891 kunna däremot
framledas afsevärdt större vattenmängd och till följd däraf användas
vid Tröskelns i vanliga fall f. n. omkring 5—5,8 in3 vatten i sekunden.
Ställer sig kronan nu på samma ståndpunkt som i målen beträffande
Gullöfors och Önan och häfdar, att Tröskeln icke har mera rätt till
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. 4

Hufvudgrunder
i aftalsförslaget
med
Trollhättans
pappersbruksaktiebolag

ang. Tröskeln.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vatten, än som vid tiden för skattläggningen åtgick i de därvarande
kvarnarna, samt anhängiggöra rättegång mot Tröskelns ägare i enlighet
härmed — något som, då den 20-åriga häfden lär utlöpa först i slutet
af innevarande år, ännu står öppet — kan det hända, att domen utfaller
till kronans förmån och att Tröskeln får sin vattenrätt inskränkt
i enlighet härmed. Men å andra sidan är en sådan utgång icke fullt
viss och en rättegång förenad med både tidsutdräkt. och kostnader.
Då det i detta fall för öfrigt är tal om eu skillnad i vattenmängd, som
för kronan är af försvinnande ringa betydelse, men hvars förlust däremot
för pappersbruket skulle medföra synnerligen svår olägenhet och
skada, måste en uppgörelse i godo anses innebära den bästa lösningen.

Läggas de ofvan efter syneinstrumentet af år 1858 beräknade 3,7 m3
till grund för vattenkraftens beräkning, kunde, då fallhöjden är c:a 10
meter, uttagas omkring 370 turbinhästkrafter. Nu tillgodogöras med
stöd af domen år 1891 525 hkr. Medeltalet, 447,5 eller i rundt tal
450 turbinhästkrafter, torde vara en lämplig utgångspunkt för en öfverenskommelse.
Då vid Tröskeln hufvudparten af maskinerna är utan
längre utväxlingar direkt förbunden med turbinerna, måste det anses
rättvist, att kronan i ersättning för vattenkraften lämnar minst så
många elektriska hästkrafter, att ^den bestämda kraften kan utfås ur de
blifvande elektriska motorerna. Ökas därför de 450 hästkrafterna med
10 procent, motsvarande förlusten i motorerna, erhållas 495 elektriska
hästkra fter.

Detta kraftbelopp bör emellertid ytterligare något ökas med hänsyn
därtill, att pappersbruksaktiebolaget måste underkasta sig afsevärda
kostnader för anskaffande af elektrisk utrustning och dess anbringande
samt därmed sammanhängande ändring och ombyggnad af nuvarande
verk. Härför torde ett kraftbelopp af 50—55 hästkrafter utgöra skälig
ersättning. Styrelsen anser på grund af det anförda, att kronan i utbyte
mot Tröskelns vattenrätt bör lämna 550 hästkrafter, och får påpeka,
att bolaget härigenom i allt fall ej får i behåll det antal hästkrafter direkt
på axlarna, som det nu under lång tid användt och ansett sig hafva rätt
att använda. I enlighet härmed och i full öfverensstämmelse med avtalet
bil. 5 A är aftalet bil. 6 A upprättadt.

Beträffande Tröskelns utmål synes det vara lagligen bestämdt till
617 nr, hvarjämte från Nya Trollhätte kanalbolag förvärfvats äganderätt
till ytterligare 1,538 m‘!. Pappersbruksbolaget äger sålunda vid
Tröskeln ett område af sammanlagdt 2,155 m2 yta. Då detsamma inkräktas
af en ny farled enligt Laurells förslag, hvilken för öfrigt genom
den tilltänkta uppdämningen äfven komme att minska den till -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

gängliga fallhöjden, så har styrelsen genom aftal B. träffat öfverenskommelse
om dess utbyte mot tomt inom industriområdet vid Stallbacka,
på sätt i motsvarande aftal med Stridsberg bestämts. Tomtens
storlek är i förhållande till Tröskelns nuvarande område större än den
tomt, som skulle lämnas i utbyte mot Önan, men denna skillnad kan
väl motiveras därmed, att Tröskeln innehar hela sitt område med laglig
äganderätt, medan tvist om Önans utmål pågår.

Kungl. Maj;ts befallningshafvande i Älfsborgs län har uti infordradt
underdånigt utlåtande till en början erinrat, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke kunde inlåta sig på de rent tekniska frågorna i ärendet,
utan i regel måste vid sitt uttalande i ämnet förutsätta, att styrelsens
utredningar i dylika frågor till riktigheten vitsordas af den tekniska
myndighet, hvars yttrande i saken torde komma att infordras.

Vid sådant förhållande och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande
på grund af de skäl, som blifvit i styrelsens för Trollhätte kanal- och
vattenverk skrifvelse angifna, vore med styrelsen ense därom, att företaget
borde med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåfve,
utföras af staten, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra tillstyrka
bifall till styrelsens förutnämnda framställning.

I den nämnda skrifvelsen hade styrelsen vidare inlåtit sig på frågan
om företagets omfattning. I detta afseende hade styrelsen uttalat den
mening, att för anläggningen borde tagas i anspråk all den vattenmängd,
som kronan före eu eventuell reglering af sjön Vänern kunde
vid lågvatten få för ändamålet disponera i älfven. Under antagande
att genom fallen vid nämnda vattenstånd afbördades 320 kubikmeter
vatten i sekunden, men att däraf borde afsättas tillsammans 70 kubikmeter
för trafikkanaler, drifvande af kanalverkets kraftstation samt för
fallens bevarande m. m., ansåge styrelsen, att det bästa ekonomiska
resultatet skulle ernås, om hela den återstående vattenmängden, 250
kubikmeter, kunde få utnyttjas vid kraftstationen, som i sådant fall skulle
lämna 65,000 elektriska hästkrafter med en beräknad behållen årsinkomst
af 1,657,000 kronor.

Mot den sålunda ifrågasatta anordningen förefunnes emellertid ett
hinder beroende af den vattenrätt, som i Trollhätte strömmar tillkomme
Önans, Gullöfors och Tröskelns fabriker. Det blefve nämligen
nödigt, att, för att tillgodose denna rätt, af de förutnämnda 250 kubikmeterna
vatten reservera 20 kubikmeter, därest den med ägaren till
önans verk om dess vattenrätt pågående rättegången utfölle till kronans

Yttrande
öfver kanalstyrelsens
förslag
af länsstyrelsen
i
Ålfsborgs län.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

förmån, men i annat fall ytterligare 38 kubikmeter. Så länge den
nämnda rättegången påginge, torde kronan i allt fall svårligen kunna
berättigas, att ofvanför Önan få för begagnande vid sin kraftstation afleda
det nämnda vattnet, hvaröfver dispositionsrätten vore underkastad
tvist, utan nödsakas att afstånga detta vatten. Huruvida och vid hvilken
tidpunkt vattnet kunde få tagas i bruk för kraftuttagningen, blefve således
beroende på utfallet af rättegången och tiden för dess afgörande.
Då sålunda enskild äganderätt och uppkommen tvist om omfattningen
af sådan rätt sannolikt under en längre framtid lade hinder i vägen
för användning för kraftuttagningen af sammanlagdt 58 kubikmeter
vatten, skulle såmedels den vattenmängd af 250 kubikmeter, som eljest
vore för ändamålet tillgänglig, komma att tillsvidare inskränkas till 192
kubikmeter. Häraf blefve åter en följd, att vid kraftstationen skulle
kunna uttagas allenast omkring 50,000 elektriska hästkrafter, samt att
den af företaget beräknade årsvinsten skulle minskas med nära en half
million kronor.

Det läge i öfrigt i sakens natur, att enskild rätt till vatten i
Trollliätte strömmar ofta kunde leda till förlustbringande tvister rörande
beskaffenheten af de anordningar, som kronan kunde finna sig böra vidtaga
för ändamålsenlig användning af den kronan ostridigt tillhörande
andelen af vattnet i strömmarna. Så skulle i detta afseende i det föreliggande
fallet kunna befaras, att ägare af sådan enskild rätt droge
det beslut, hvarigenom underdomstol lämnat tillstånd till den ifrågasatta
anläggningen, under öfverdomstolarnas pröfning och såmedels
vållade långvarigt hinder för företagets utförande. Därigenom skulle,
såsom styrelsen äfven påpekat, förorsakas ansenlig ekonomisk förlust
för kronan och stort men för industrien.

De sålunda antydda olägenheterna hade styrelsen ansett lämpligen böra
undanröjas på sådant sätt, att kronan genom köp eller tillhandahållande
af elektrisk energi beredde sig tillfälle att få disponera öfver det vatten
i Trollhätte strömmar, hvaröfver de nämnda verken vid Önan, Gullöfors
och Tröskeln nu förfogade. För sådant ändamål hade styrelsen, för
att underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning och godkännande,
med ägarna till verken uppgjort, under litt. Å bilagda förslagskontrakt
af hufvudsakligt innehåll, att kronan skulle inköpa Önans verk med
därtill hörande utmål, vattenrätt och anläggningar mot en köpeskilling,
som beräknats till två millioner kronor, och mot skyldighet att lämna
för fabriksdriften erforderligt tomtområde å anvisad plats vid Trollhättan,
samt att kronan skulle få på sig öfverlåten all den rätt till

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vatten i Göta älf, som tillhörde de två öfriga verken, mot förbindelse
att i utbyte däremot i all framtid till dessa verk lämna elektrisk energi,
för verket vid. Gullöfors till belopp af 1,500 hästkrafter och förverket
vid Tröskeln till belopp af 550 hästkrafter.

Kronan, som därigenom finge befogenhet att inom lagliga gränser
fritt förfoga öfver allt vattnet i Trollhätte strömmar utan intrång eller
gensägelse af någon enskild delägare i vattnet, skulle i öfrigt sättas i
tillfälle att genom användning för kraftstation af det vatten, som genom
aftalen blefve för sådant ändamål tillgängligt, vid stationen öka kraftuttagningen
med 15,000 elektriska hästkrafter och såmedels bereda sig
en ökad årsvinst af nära en half million kronor.

Några mot denna betydande förmåns varande uppoffringar påkallades
dock icke af kronan. Att genom den för kraftuttagningen ökade vattentillgången
en förmån af nyssnämnda omfattning kunde beredas kronan,
vore nämligen beroende därpå, att kronan vid den ökade vattenmängdens
bruk för stationen kunde tillgodogöra sig hela den vid Trollhättan tillgängliga
fallhöjden. Den ersättning för dispositionsrätten öfver vattnet,
som skulle af kronan erläggas, hade åter beräknats efter det mindre
värde, begagnandet af vattnet för hvardera af de enskilda verken ägde
med hänsyn därtill, att vid kraftuttagningen därstädes kunde användas
endast den mindre del af den nämnda fallhöjden, hvarpå verket ägde
tillgång.

Då emellertid vattenrätten till verket vid Önan vore beroende på
rättegång emellan verket och kronan, hade det visat sig nödigt, att för
uppskattningen af värdet af denna rätt förliknings vis afgöra, huru
mycket af den vattenmängd, hvarom tvisten egentligen rörde sig, skulle
anses tillhöra Onans verk. När nu den nämnda rättegången vore af den
beskaffenhet, att hela berörda vattenmängd skulle odelad tillerkännas
den part, till hvars förmån tvisten utfölle, hade, med afseende på den
rådande ovissheten om tvistens utgång, vid värdesättningen å Önans
verk antagits, att hälften af den omtvistade vattenmängden borde anses
tillkomma Onan. Detta förfarande, hvarigenom parterna å ömse sidor
afstått från hälften af sin påstådda rätt, torde dess mindre böra gifva
anledning till anmärkning, som det med hänsyn till tvistens natur syntes
svårt att förutse utfallet af rättegången, i synnerhet vid det förhållande
att för omdömet därom torde saknas ledning af någon af domstolarna
förut afgjord rättegång af likartad beskaffenhet. Under sålunda anförda
omständigheter ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande det å
Onans verk satta värdet af två millioner kronor icke vara för högt
beräknadt.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 130.

Hvad anginge verken vid Gullöfors och. Tröskeln, torde de belopp
af elektrisk energi, som dessa verk skulle erhålla i utbyte mot sin vattenrätt,
ungefärligen motsvara den dylika kraft, som under närvarande
förhållanden kunde vid verkan uttagas. Om kronan icke förvärfvade den
till verket vid Önan hörande vattenrätten, utan rättegången därom
komme att fortsättas, skulle emellertid, därest tvisten utfölle till nackdel
för kronan, det ifrågasatta aftalet om vattenrätten vid Gullöfors
verk å Malgön vara ändamålslöst, enär i sådant fall blefve nödigt att,
för att tillgodose verkets vid Önan rätt, förbi Malgön i älfven utsläppa
långt mera vatten, än enligt gällande bestämmelser finge för verket vid
Gullöfors tagas i bruk. Vid sådant förhållande och då förvärfvet af
Tröskelns verks vattenrätt icke, åtminstone för närvarande, hade någon
afsevärd betydelse, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke
kunna förorda, att de ifrågavarande aftalen afslutades under annan förutsättning,
än att den föreslagna öfverenskommelsen om vattenrätten vid
Önan komme till stånd.

I sammanhang med sina förut omförmälda förslag hade styrelsen
ifrågasatt, att kronan skulle af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
för 500,000 kronor inköpa samtliga de hemmansdelar och lägenheter,
som bolaget ägde utefter västra stranden af Trollhätte strömmar.

Såsom skäl för denna åtgärd hade styrelsen framhållit, dels hurusom,
enär för kraftuttagningen erfordrades, att en damm anlades öfver
Nolströmmen emellan Malgön och västra stranden, men kronan saknade
rätt till fäste för denna damm å nämnda strand, häraf kunde föranledas
tvist, som blefve oläglig eller hinderlig för kraftuttagningens lämpliga
anordning, samt dels att det vore af vikt, att kronan, som redan ägde
den östra stranden, finge disponera jämväl den västra, för att såmedels
kunna med fördel sköta sin tomtpolitik i trakten, på lämpligt sätt leda
byggnadsverksamheten och i öfrigt tillse, att några sådana åtgärder
icke vidtoges, hvarigenom »naturskyddets» berättigade kraf förbisåges.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som gillade hvad styrelsen sålunda
anfört om vikten för kronan att förvärfva äganderätt till västra
stranden af Trollhätte strömmar, ansåge sig böra såsom ett ytterligare
skäl för köpet af denna strand erinra, att när, efter Vänerns reglering,
framdeles kunde komma i fråga att för kraftuttagning använda den härigenom
ökade vattentillgången i strömmarna, det måhända för anordningarna
härför kunde blifva ganska hinderligt, om kronan saknade
allt tillträde till västra stranden, hvilken då sannolikt skulle betinga
ett långt högre inköpspris, än som nu ifrågasattes.

Vid granskning af de uppgjorda förslagskontrakten hade Kungl.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Maj:ts befallningshafvande funnit anledning allenast till en, sannolikt
mindre betydande anmärkning. I 7 § af det med Trollhätte elektriska
kraftaktieholag uppgjorda kontraktet, syntes nämligen hafva antagits,
att, för att bolaget skulle få uppföra de i denna § omförmälda provisoriska
förändringarna, vore tillfyllest, att kronan, såsom ägare till
vattnet och grunden, därtill gåfvc tillåtelse. Då emellertid för dylika
fördämningars lagliga tillkomst erfordrades, att vederbörande domstol
därtill lämnat tillstånd vid syn i den ordning, hvarom förmäldes i 10 §
af förordningen den 30 december 1880, vore väl antagligt, att meningen
varit, att kronan, som skulle äga bestämmanderätt i afseende på fördämningarnas
uppförande, icke skulle hos bolaget påkalla någon åtgärd
i detta hänseende förr, än tillstånd till fördämningarna i laga ordning
erhållits. Om så förfores, komme den påpekade otydligheten i kontraktet
att sakna praktisk betydelse.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade efter förutstående granskning
kommit till den uppfattning, att styrelsens förevarande framställningar
vore synnerligen ägnade att på ett lyckligt sätt ordna alla de
förhållanden, som kunde ställa sig hindrande i vägen för verkställande
på lämpligt sätt af kraftuttagningen vid Trollhättan, utan att däraf
skulle för kronan föranledas några uppoffringar, som, med hänsyn till
sakens vikt, kunde anses vara af någon större betydelse. Kungl. Maj:ts
befallningshafvande tvekade därför icke att obetingadt understödja samtliga
framställningarna.

Enligt styrelsens skrifvelse under litt. B bilagda kontrakt hade
styrelsen vidare förordat, att kronan skulle mot vissa uppgifna tomtområden
tillbyta sig de utmål, som nu begagnades för verken på Malgön
och vid Tröskeln, men att detta byte, i följd hvaraf ägarne till verken
skulle nödsakas flytta sin verksamhet till de nya tomterna, skulle förbindas
med skyldighet för kronan att efter gode mäns värdering lösa
alla de till de nuvarande verken hörande byggnader, maskiner och anläggningar,
med undantag af dem, som användes för vattenkraftens
tillgodogörande.

Då de byggnader, som funnes uppförda på de ifrågavarande, på
öar i älfven belägna utmålen, utan tvifvel verkade störande på den sköna
naturtafla, som vattenfallen erbjöde, vore väl önskligt, att dessa byggnader
blefve borttagna; men som styrelsen icke anfört något praktiskt
skäl, på grund hvaraf det ifrågasatta egendomsförvärfvet kunde anses
vara för kronan behöfligt, funne sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dess mera böra afstyrka, att framställningen föranledde till någon åtgärd,
som all utredning saknades om de kostnader, som skulle föranledas

Yttrande öfver
kanalstyrelsens
förslag
af kammarkollegium.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

af den med förvärfvet förenade skyldigheten för kronan att lösa byggnader
jämte åtskilligt annat, men det syntes antagligt, att dessa kostnader
skulle blifva ganska betydliga.

Mot styrelsens hemställan, att de fastigheter, hvilka i enlighet med
styrelsens här förut omförmälda framställningar kunde blifva af kronan
förvärfvade, måtte ställas under styrelsens förvaltning, hade Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke något att erinra.

Till följd af nådig remiss har hammarkollegium i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande och däruti anfört följande:

Visserligen tilltrodde sig kollegium desto mindre att bedöma, huruvida
den nu ifrågasatta anläggningen af en kraftkanal å Göta älfs östra
strand väl läte sig förena med tillämnade åtgärder vid Trollhättan för
tillgodoseende af sjöfartens behof, som de i förevarande underdåniga
skrifvelse åberopade, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 20 december
1904 och af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk den
24 oktober 1905 i berörda fråga lämnade utredningar icke varit för
kollegium tillgängliga. Men under förutsättning att hinder för ifrågavarande
anläggning ur nämnda synpunkt icke mötte, funne kollegium
— som till fullo uppskattade den af sistnämnda styrelse med styrka
framhållna vikten däraf, att vattenkraften i Trollhättefallen utan dröjsmål
i största möjliga omfattning komme till nyttig användning — icke
något att erinra mot bifall till den föreliggande underdåniga framställningen
i denna del.

Vidkommande därefter den föreslagna öfverenskommelsen mellan
kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag kunde kollegium ej
finna annat än att, med hänsyn till hvad kanal- och vattenverksstyrelsen
i ärendet anfört och då nödiga och ändamålsenliga åtgärder för
tillgodogörande i önskad omfattning af kronans vattenkraft i Trollhättefallen
icke torde kunna komma till utförande, så länge sväfvande tvistefrågor
mellan kronan och kraftaktiebolaget kvarstode, en uppgörelse i
godo, som kunde bringa alla sådana frågor ur världen, vore mycket önskvärd;
och hade kollegium ej funnit anledning att vid det framlagda förslaget
till aftal mellan kronan och kraftaktiebolaget framställa någon
särskild anmärkning.

Ej heller hade kollegium något att erinra mot godkännande af de
framlagda förslagen till aftal A mellan kronan samt ingenjören E. Stridsberg
och Trollhätte pappersbruks aktiebolag.

Däremot och då det icke, så vidt kollegium kunde finna, blifvit i
ärendet ådagalagdt, att förvärfvande åt kronan af den egendom, som
afsåges i de föreslagna aftalen B mellan kronan samt Stridsberg och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

pappersbruksaktiebolaget, vore af behofvet påkalladt eller skulle lända
kronan till något större gagn, samt i saknad af utredning om det säkerligen
ej obetydliga värdet å de fabriksbyggnader, maskiner in. m.,
som hörde till nämnda egendom, denna affärs omfattning i pek.uniärt
afseende icke nu kunde öfverblickas, tvekade kollegium att för närvarande
tillstyrka godkännande af dessa aftal.

Att de fastigheter med tillhörande vattenrätt, som till följd af föreliggande
underdåniga framställning kunde vara åt kronan förvärfvade,
ställdes under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk,
ansåge kollegium i allo lämpligt.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, som anbefallts att afgifva underdånigt
utlåtande i anledning af styrelsens för Trollhätte kanal- och
vattenverk förevarande underdåniga framställning, har uti underdånig
skrifvelse anfört följande.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade först och främst såsom sin
åsikt uttalat, att staten själf borde ombesörja uttagning och omvandling
i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver hvilken hon vid Trollhättan
förfogade, samt från en eller flera för detta ändamål anlagda kraftstationer
mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella
behof och belysning samt för järnvägsdrift och andra näringar. Någon
utarrendering af vattenkraft vid Trollhättan såsom sådan borde sålunda
enligt kanal- och vattenverksstyrelsens mening icke ifrågakomma.
Endast om staten själf utförde nödiga byggnader och maskinella anordningar,
kunde staten erhålla skälig inkomst af denna sin vattenkraft och
tillgodonjuta blifvande stegring af dess värde, på samma gång som
industriens och öfriga afnämares berättigade intressen, med undvikande
af enskild spekulation, kunde tillgodoses genom billigt pris på den utdelade
energien. Endast på sådant sätt kunde vinnas full enhetlighet,
ändamålsenlighet och ekonomi vid vattenkraftens utnyttjande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som till fullo delade denna kanaloch
vattenverksstyrelsens åsikt, hade för sin del redan uti sitt den 27
december 1904 afgifna underdåniga utlåtande i fråga om inrättande
af en permanent vattenfallskommission, efter framläggande och utvecklande
af samma skäl, uttalat sig i enahanda riktning och framhållit, att
det vore bäst för staten och för hela vårt land, om staten själf förvandlade
sina vattenfalls betydande kraft i elektrisk energi och tillhandahölle
denna på sådana villkor, att den blefve tillgänglig för hvarje
behof, vare sig storindustriens, den elektrokemiska industriens och järnvägarnas,
eller jordbrukets och sm ånäringarnas, samt därvid äfven uttalat
såsom sin åsikt, att det väl Ange förutsättas, att staten komme att
Bill. (ill Eiksd. Prot. 1906. 1 Sami, 1 Afd. 68 Häft. 5

Yttrande öfver
kanalstyrelsens
förslag
af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

handla i denna anda vid tillgodogörandet af de rika kraftkällorna i
Trollhätte strömmar.

Med denna åskådning'' som gifven förutsättning för hela dess underdåniga
framställning hade kanal- och vattenverksstyrelsen förordat, att
staten själf skulle utföra och drifva en eller flera kraftstationer vid
Trollhättan samt därefter dels kraftigt betonat angelägenheten af, att
en dylik anläggning utan uppskof komme till stånd, dels framhållit,
att anläggningen enligt styrelsens åsikt mycket snart skulle visa sig
vara en för staten ekonomiskt fördelaktig affär. I sådant syfte hade denna
styrelse dels utförligt framhållit de omständigheter, som styrelsen funnit
utgöra talande skäl för att påskynda kraftuttagningens förverkligande,
dels vidare påvisat att, ehuru det visserligen på utrédningens nuvarande
ståndpunkt icke kunde angifvas, för huru stort kraftbelopp den
första anläggningen lämpligen borde planläggas, kunde företagets ekonomiska
räckvidd likvisst bedömas med ledning af den utredning och
de kostnadsberäkningar, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga
utlåtande den 20 december 1904 i fråga om tillgodogörande af
kronans vattenkraft vid Trollhättan innehölle. Äfven om den första
utbyggnaden icke skedde för större kraftbelopp än 20,000 elektriska
hästkrafter, vore ett försäljningspris af 26 kronor pr hästkraft tillräckligt
för att trygga den ekonomiska sidan af saken, och då sistnämnda
kraftbelopp enligt samma styrelses öfvertygelse så godt som från början
kunde försäljas till pris afsevärdt öfverstigande det nyssnämnda,
vore det från kronans egen synpunkt icke blott utan risk, utan äfven
mycket snart en utmärkt affär att ofördröjligen anlägga en kraftstation,
hvarförutom fördelarne för industri, handel och näringar, samt den indirekta
vinsten för det allmänna genom dessas uppsving vore faktorer af
sådan oerhörd vikt, att ensamt de kunde motivera anläggningen, äfven
om denna till en början icke gåfve någon direkt afkastning utöfver
själf kostnaden. Utan att på frågans nuvarande ståndpunkt kunna afgifva
något bestämdt förslag i afseende på priset, ansåge kanal- och
vattenverksstyrelsen, att ett medelpris af 40—50 kronor pr elektrisk
hästkraft vid Trollhättan borde kunna tillgodose såväl anspråken på eu
skälig och god vinst för staten såsom ägare till kraftkälla och kraftstation,
som ock industriens och öfriga afnämares intresse af billig kraftleverans,
och att en god förtjänst återstode, äfven om priset för större
afnämare såsom kemiska tekniska industrier med flera sänktes till 25
å 30 kronor.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört beträffande
angelägenheten af, att statens kraftstationsanläggning vid Trollhättan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

utan uppskof måtte komma till stånd, funne väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen
värdt allt beaktande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore ock fullt ense med kanal- och
vattenverksstyrelsen äfven därutinnan, att det ekonomiska resultatet af
en omedelbar anläggning af eu statens kraftstation vid Trollhättan borde,
åtminstone inom kort tid, blifva godt.

Med erinran att kanal- och vattenverksstyrelsen i fråga om östra
strandens företräden framför den västra redan den 24 oktober 1905
vid afgifvande af underdånigt förslag till plan för utredningen uttalat
sin mening, både kanal- och vattenverksstyrelsen anfört, att styrelsen i
denna mening funnit sig ytterligare styrkt genom de nu företagna
undersökningarna, samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt
förut berörda utlåtande den 20 december 1904, enligt kanal- och
vattenverksstyrelsens mening, på ett öfvertygande sätt visat, att den
östra stranden erbjöde möjlighet till den bästa lösningen af kraftuttagningsproblemet.
Efter att därpå hafva gendrifvit den af professoren
Richert mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar
framställda anmärkningen och uppvisat dess ohållbarhet, framhåller
styrelsen, att den så mycket mindre kunde tillmätas någon afgörande
betydelse som de detaljerade undersökningarna visat, att kraftstationen
lämpligen kunde förläggas vid Olidehålans strand och, såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen påvisat, på eu plats, som icke kräfde kraftkanalens
dragande öfver Nydqvist & Holms verkstadsområde. Kanaloch
vattenverksstyrelsen hade därjämte funnit, att det måste utan vidare
anses fastslaget, att östra stranden med hänsyn till byggnadskostnad en
vore att föredraga framför den västra.

Framhållande att kostnaderna för anläggning af kraftstation å
västra stranden af närmare angifna grunder otvifvelaktigt blefve betydligt
högre än som af Richert beräknats, hade kanal- och vattenverksstyrelsen,
då det anförda innebure tillräckliga bevis för att den östra
stranden vore ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare än den västra,
därefter jämfört de båda stränderna ur tekniska synpunkter och i sådant
afseende anfört att, medan de anmärkta olägenheterna beträffande östra
stranden reducerade sig till mycket små dimensioner, vidlådde åtskilliga
af styrelsen närmare angifna, stora tekniska olägenheter den västra
strandens alternativ.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade därpå anfört, att, om man
tänkte på utvecklingsmöjligheterna, kunde någon tvekan råda, huruvida
på östra sidan plats funnes för ytterligare en kraftstation, utan att intrång
gjordes på trafikkanalintresset, men väg- och vattenbyggnadssty -

36 ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

relsen hade i sitt underdåniga utlåtande af 1904 undanröjt tviflen därom.
Med hvad styrelsen anfört ansåge sig kanal- och vattenverksstyrelsen
hafva lämnat tillräckliga stöd för sin uppfattning, att den nu ifrågasatta
kraftstationen borde förläggas på älfvens östra strand, som erbjöde
afgjorda företräden i såväl ekonomiskt som tekniskt afseende.
I ''öfverensstämmelse med denna redan förut af väg och vattenbyggnadsstyrelsen
i dess underdåniga utlåtande af år 1904 förfäktade uppfattning
hade styrelsen utarbetat förslag till kraftkanal mellan de å
vidfogade ritningen n:o 2 utmärkta punkterna A och B. Ehuruväl definitivt
utarbetade förslag till anordning af damm, intag och kraftstation
visserligen icke kunde redan nu framläggas, enär de elektriska och
maskinella spörsmålen vore hänskjutna till särskilda sakkunnige, hvilka
ännu ej hunnit afsluta sitt arbete, och till följd däraf själfva kraftstationsbyggnadens
närmare anordning och förläggning icke kunnat bestämmas
samt detaljerna för dammanläggning och intag ej heller vore
fullt utarbetade, då de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga
vattenkraftens fördelning och uttagning, hade kanal- och vattenverksstyrelsen
likvisst kommit till full insikt därom, att kraftuttagningen
borde ske på den östra, under styrelsens förvaltning ställda stranden,
och att den öppna kraftkanalen på den sträcka, som läge mellan de
med bokstäfverna A och B å förenämnda ritning utmärkta punkterna,
borde få det läge och det utseende, som samma ritning i hufvudsak
utvisade, och detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komme
att utföras.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört som stöd för
åsikten om östra strandens företräde relativt den västra kunde så mycket
mindre föranleda någon gensaga från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan i underdånigt
utlåtande den 20 december 1904, efter framläggande af hufvudsakligen
samma skäl som nu kanal- och vattenverksstyrelsen, för sin del förklarat
sig vara af den bestämda åsikten »att den östra älfstranden vore, utan
kränkande af kanalintresset, icke allenast fullt användbar, utan fastmera
såväl i tekniskt som ekonomiskt hänseende mera lämplig än den
västra för tillgodogörande för kraftändamål af all kronans såväl nuvarande
som efter Vänerns reglering blifvande vattenrätt vid Trollhättan.

Beträffande det föreslagna läget för den öppna kraftkanalen på
sträckan A-—B hade kanal- och vattenverksstyrelsen, med påpekande,
att denna del af kraftkanalen kunde anknytas vare sig till intag, kanalkorsning,
fördelningsbassäng och kraftstation, sådana de af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen preliminärt skisserats eller till de modifikatio -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

ner af samma anordningar, hvilka styrelsen bearbetade och rörande
hvilka närmare utredning till kommande riksdag skulle aflämnas, anfört,
att således intet binder ur teknisk synpunkt kunde uppställas för ett
påbörjande af ifrågavarande del af kraftkanalen, hvaremot därigenom
betydlig tidsvinst ernåddes, hvithet, utom af förut anförda skäl, vore af
så mycket större betydelse, som regleringsdammens anläggning icke
gärna kunde påbörjas förr än en del af älfvens vattenmassa kunde afledas
genom kraftkanalen. Sträckningen i plan för kanaldelen A—B,
som vore så vald, att den så vidt möjligt följde terrängens anvisningar
och att anläggningskostnaden blefve den minsta, hade förlagts ungefär
så som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i 1904 års utlåtande tänkt
sig den kanal, som skulle anläggas för en 2:dra kraftstation, medan
samma styrelse förlagt den lista kraftkanalen närmare den nuvarande
trafikkanalen.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört om läget för
en lista kraftkanal mellan punkterna A och B funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
välbetänkt och riktigt.

Genom, verkställda beräkningar hade kanal- och vattenverksstyrelsen
funnit att, under förhandenvarande förhållanden, det vore mest ekonomiskt
att anordna kraftkanalen så, att vattenhastigheten däri blefve
mellan 1,8 och 2,2 meter i sekunden, samt att mellan dessa gränser
olikheterna i ekonomiskt afseende vore jämförelsevis obetydliga, och på
grund däraf föreslagit en kraftkanal af omkring 115 kvadratmeter nyttig
genomskärningsarea, i hvilken de olika vattenmängder, respektive
203, 230 eller 250 kubikmeter, som enligt styrelsens beräkningar skulle
kunna under förhanden varande förhållanden ifrågakomma, skulle kunna
framledas med en hastighet af respektive 1,8, 2,0 och 2,2 meter.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört beträffande det ogynnsamma
sätt, hvarpå den tillgängliga vattenkraften i Trollhätte strömmar
under nu rådande förhållanden tillgodogjordes vid de bestående verken,
vore utan gensägelse riktigt och i och för sig synnerligen beaktansvärdt.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle därför återkomma därtill i sammanhang
med frågan om inlösen af Önan och västra älfstranden. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hade för sin del icke något att invända
mot de af kanal- och vattenverksstyrelsen föreslagna dimensionerna och
tvärsektionsarean för kraft kanalen mellan punkterna A och B, och ville
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen endast påpeka, att den af kanal- och
vattenverksstyrelsen utrönta omständigheten, att det med hänsyn till
alla inverkande faktorer under här förhandenvarande förhållanden blefve

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

mest ekonomiskt att välja vattenhastigheteu i kanalen mellan gränserna
1,8 och 2,2 meter, och att således samma nyttiga genomskärningsarea
af 115 kvadratmeter för kraftkanalen kunde lämpa sig för hvilken af
de vattenmängder, som eventuellt kunde komma att blifva den, som
staten kunde få afleda till sin kraftstation vid Olidehålan, tydligen också
innebure, att frågan om både läge och tvärsektion för kraftkanalen
mellan A och B kunde afgöras alldeles oberoende af, huruvida staten
finge afleda 203 eller 250 kubikmeter, det vill säga alldeles oberoende
af, huruvida staten inköpte Önan och västra älfstranden eller ej.

Alldeles oafsedt denna senare särskilda fråga tillstyrkte väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen således i allo kanal- och vattenverksstyrelseus
underdåniga framställning i hvad rörde såväl ett beslut, att en kraftstation
för tillgodogörande af statens vattenkraft vid Trollhättan skulle
anläggas Bom ock att kraftkanalen borde utföras mellan punkterna A
och B enligt sagda styrelses nu framställda förslag.

Öfvergående till de åtgärder, som enligt dess mening borde vidtagas
för en hastig afveckling af de sväfvande tvistefrågorna om vattenrätten,
hade kanal- och vattenverksstyrelsen erinrat om resultaten af de
förda rättegångarne med, bland annat, elektriska kraftaktiebolaget och
ingenjör Stridsberg, samt därefter anfört, att, enligt i målet från kronans
sida företedda utlåtanden, verken i Onan i äldre tider skulle hafva
användt en vattenmängd uppgående till endast sammanlagdt 7 eller
högst 10,46 kubikmeter i sekunden samt såsom utmål för verken varit
behöfligt blott en del af Önans hela område, men att kraftbolaget i
målet ännu icke från sin sida sökt förebringa någon utredning angående
den för de äldre verken behöfliga vattenmängden och utmålet.
Då en blifvande dom i betraktande däraf, att de verkställda beräkningarna
med nödvändighet måst fotas på osäkra grunder, sannolikt skulle
fastställa minst den högre af dessa siffror, kunde man därför utgå från
att vid lågvatten 10 kubikmeter, motsvarande 1,000 turbinhästkrafter i
allt fall lagligen tillkomme bolaget, därest rättegången utfölle till kronans
fördel, hvaremot bolaget skulle vid lågvatten erhålla omkring
5,250 turbinhästkrafter, därest utgången blefve i full öfverensstämmelse
med bolagets påståenden. På grund däraf hade kanal- och vatienverksstyrelsen
utgått från antagandet, att bolaget förlikningsvis borde tillerkännas
3,125 turbinhästkrafter eller i rundt tal 2,800 elektriska hästkrafter,
hvilkas värde skulle, efter 750 kronor per färdigmonterad elektrisk
hästkraft, utgöra 2,100,000 kronor, samt därför, vid bestämmande
af köpeskillingens storlek, att för Önans verk och byggnader samt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

vattenrätt kunde förlikningsvis betalas 2,000,000 kronor, i följd hvaraf
på västra stranden skulle komma den återstående delen 500,000 kronor
af den föreslagna köpeskillingen. För nämnda 2 millioner skulle erhållas
alla vid Önan befintliga byggnader, turbiner, generatorer och instrumentering,
som vore erforderliga för alstrande af elektrisk kraft samt
alla husbyggnader, hvilket allt realiter skulle lämna eu afkastning af

3.000 elektriska hästkrafter, af hvilka 2,000 hästkrafter, jämte de kraftstationer,
i hvilka de alstrades, samt husbyggnader skulle i 10 år få arrenderas
af bolaget för ett årligt arrende af 34,000 kronor, d. v. s. för
17 kronor per elektrisk hästkraft. Öfriga 1,000 elektriska hästkrafter,
jämte de kraftstationer n:ris 1 och 3, i hvilka de alstrades, skulle stå till
kronans disposition, dock med öfvertagande af kraftbolagets hittillsvarande
skyldighet att under 10 år vid Önan åt aktiebolaget skandinaviska
elektricitetsverk tillhandahålla ett kraftbelopp af minst 200 och
högst 1,000 elektriska hästkrafter till pris för de första 500 hästkrafterna
af 45 kronor, för de nästa 100 hästkrafterna af 50 kronor och
för de sista 400 hästkrafterna af 55 kronor per elektrisk hästkraft —
det vill säga för i genomsnitt 49,50 kronor per elektrisk hästkraft, därest
hela beloppet, 1,000 hästkrafter, hyrdes —med rätt för en afnämare
att förlänga aftalet ytterligare 15 år, under förbehåll att minst 1,000
hästkrafter då köptes.

Dessa senare 1,000 hästkrafter hade kanal- och vattenverksstyrelsen
i sina kalkyler ansett kunna med all sannolikhet lämna eu årlig nettoinkomst
af 40 kronor per elektrisk hästkraft och skulle under denna
förutsättning, då staten räknade endast 3,6 % på sina pengar, uppstå eu
årlig vinst af 2,000 kronor under de första 10 åren, efter hvilken tid
de 2,000 elektriska hästkrafterna, som kraftbolaget under 10-årsperioden
disponerat, kunde betinga ett afsevärdt högre försäljningspris än

34.000 kronor årligen. Då de 1,000 elektriska hästkrafter, som kronan
genast skulle disponera genom köpet, enligt kanal- och vattenverksstyrelsens
öfvertygelse, nästan omedelbart kunde få en afsättning, vore
affären enligt samma styrelses åsikt således finansiellt taget utan afsevärd
risk.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt kunde det till eu
början anmärkas att, då kraftaktiebolaget i och med de 2,000,000 kronor
i köpeskilling för Önan väl torde få anses erhålla »full likvid» —
enär utsikten att genom slutgiltig dom få sin rätt reducerad till endast
10 kubikmeter vatten i sekunden tydligen för bolaget vore minst lika stor,
om icke större, än utsikten att få den fastslagen till det mot vanlig

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

strandägarrätt svarande maximibeloppets 66 kubikmeter — så kunde ju
någon särskild anledning icke föreligga för staten att under eventuellt
10 år låta kraftbolaget få utnyttja - s af statens inkomstkällor å Önan
för så lågt pris, att årliga nettoinkomsten för staten blefve endast 17
kronor för hvarje af dessa elektriska hästkrafter, som ju tillsamman
med de öfriga 1,000 hästkrafterna utgjorde enda afkastningen af hela
önan med verk, inrättningar och husbyggnader, då man dels för den
återstående Va trodde sig kunna betinga i genomsnitt en nettovinst af
ända till 40 kronor per elektriska hästkraft från afnämare, som ej fått
någon egendom inlöst af staten till fulla värdet, dels kunna betinga, ett
afsevärdt högre försäljningspris än 17 kronor per hästkraft för just
samma 2,000 hästkrafter, när de efter 10-årsperioden kunde utlämnas
till annan afnämare än kraftbolaget, som ju dessutom hade sig tillförsäkrad
nyttjanderätten till Önans utmål och husbyggnader inbegripet i
samma låga pris af 17 kronor per hästkraft. Då vidare antagandet, att
nyssnämnda, staten förbehållna 1,000 hästkrafter »med all sannolikhet))
skulle lämna en nettoinkomst af 40 kronor per hästkraft, vore afgörande
för, huruvida slutresultatet af styrelsens kalkyl skulle uppträda som vinst
eller som förlust, hade det vant önskvärd!, att kanal- och vattenverksstyrelsen
något närmare utvecklat grunderna för nämnda antagande,
helst som styrelsen på annat ställe i sin underdåniga framställning utgått
från förutsättningen, att nettoförtjänsten på en elektrisk hästkraft
vid Trollhättan kunde sättas till i medeltal endast 20 kronor, därvid
styrelsen ansett, att »detta torde komma sanningen ganska nära». Det
framginge ej af den underdåniga framställningen, hvilka särskilda omständigheter
skulle göra, att den på statens konto kommande driftkostnaden
finge sättas till endast cirka 9,50 kronor (= 49,50—40) per
elektrisk hästkraft, när fråga vore om de 1,000 hästkrafter i kraftstationerna
1 och 3 på Önan, men den på kraftbolaget kommande driftkostnaden
till så stort belopp, att af genomsnittspriset 49,50 kronor,
som betingats för de 1,000 hästkrafterna, endast 17 kronor per hästkraft
kunde återstå att betala till staten, när fråga vore om de 2,000
hästkrafter i öfriga kraftstationer å Önan. Huru kanal- och vattenverksstyrelsen
räknat i detalj kunde ej af den underdåniga framställningen
bedömas. Men om man utginge från en köpeskilling för Önan af

2,000,000 kronor, och man visste, att industrien sade sig icke kunna
betala större afgäld för vattenrätt än cirka 5 kronor per år och turbinhästkraft,
så skulle, om man det oaktadt räknade 10 kronor pr år och hästkraft,
de för köpet förlikningsvis grundläggande 3,125 turbinhästkrafter,
som Önan då skulle anses representera som »vattenråvara», hafva ett

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

värde af cirka G25,000 kronor efter 200 för hvarje turbinliästkraft, som
vattenrätten kunde gifva, hvarför de vid Önan befintliga byggnader,
turbiner, generatorer och instrumentering skulle vara betalda med återstoden
af de 2,000,000 eller med 1,375,000 kronor. Räknades bis däraf
för den tredjedel af kraftbeloppet vid Önan, som kronan skulle få
disponera, så skulle staten för damm- och husbyggnader och den
maskinella uppsättningen, det vore för installationen af dessa 1,000 elektriska
hästkrafter, hafva betalt 458,300 kronor, och beräknades då för
amortering, underhåll och skötsel så lågt som 5 procent af anläggningskostnaden
(amortering = 3 procent, skötsel = 0,8 procent och underhåll
1,2 procent), det vill säga här af den erlagda köpeskillingen
458,300 kronor för befintliga installationen, eller 22,915 kronor per år,
så skulle statens inkomst för hela Önan med dess 3,000 elektriska hästkrafter
uppgå till 34,000 + 49,500 = 83,500 kronor och dess utgifter
för de af staten disponerade 1,000 hästkrafterna till 22,915 kronor.
Då räntan å köpeskillingen, 2,000,000 kronor, efter 3,6 procent uppginge
till 72,000 kronor och således totala utgiften per år till 94,915
kronor, men totala inkomsten per år till 83,500 kronor, skulle således
den till 2,000 kronor beräknade årliga vinsten i stället blifva en årlig
förlust af 11,415 kronor, under förutsättning nämligen att kraftbolaget,
som eldigt kontraktsförslaget skulle bestrida underhåll och skötsel af
kraftstationerna för de 2,000 hästkrafter, äfven skulle bestrida amorteringen
för dessa. Då detta väl knappast torde åligga kraftbolaget enligt
kontraktsförslaget, så skulle, medan statens totala inkomt af Önan
med dess 3,000 hästkrafter vore 83,500 kronor, dess årliga utgifter
utgöra sammanlagdt 122,400 kronor, nämligen ränta efter 3,6 procent
å 2,000,000 kronor eller 72,000 kronor, amortering efter 3 procent å

1,375,000 kronor eller 41,250 kronor samt underhåll och skötsel för de
af kronan disponerade 1,000 hästkrafterna efter 2 procent å 458,300
kronor eller 9,150 kronor — då underhåll och skötsel för 2,000 hästkrafter
komme på kraftbolaget — och sålunda skulle den beräknade
vinsten af 2,000 kronor årligen i sj kifva verket blifva en årlig förlust
af 38,900 kronor, eller rättare något mindre, enär den på staten kommande
kostnaden för underhåll och skötsel af dammbyggnader, kraftstationer
med mera rätteligen skulle blifva något mindre än beräknade
9,150 kronor, enär underhåll af husbyggnader komme i mindre grad
än Va å staten, som endast disponerade kraftstationerna 1 och 3, medan
kraftbolaget disponerade alla öfriga husbyggnader, hvarför förlusten
38,900 kronor rätteligen borde minskas med en motsvarande del af de
Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 68 Haft. 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

9,150 kronorna, hvars storlek dock ej här kunde beräknas af brist på
detaljuppgifter.

Ofvan angifna resultat, äfvensom den omständigheten, att statens
årliga kostnad för ränta samt amortering, skötsel och underhåll, ehuru
beräknad efter så låga procentsatser som respektive 3,6 och 5 procent
af anläggningskostnaden, det vill säga af köpeskillingen, likvisst skulle
representeras af ett så pass högt belopp som bortåt 122,400 kronor,
eller 40,80 kronor per elektrisk hästkraft (hvartill dessutom komme
kraftbolagets årliga kostnad för underhåll och skötsel för dess 2,000
hästkrafter) torde icke kunna utgöra annat än ett bevis för, att en köpeskilling
af 2,000,000 kronor vore för stor för Önan, därest affären bedömdes
fristående genom en kalkyl öfver hvad de 3,000 elektriska hästkrafter,
som skulle uttagas vid Önan, kunde inbringa under kraftbolagets
10 arrendeår. Därest kronan icke kunde erhålla annan valuta för sina

2,000,000 kronor än Önan och därstädes befintliga byggnader, turbiner,
generatorer och instrumentering med en årlig afkastning af 3,000 elektriska
hästkrafter, vore valutan otvifvelaktigt öfverbetald. Men från
en helt annan synpunkt betraktadt, tedde sig köpet annorlunda: under de
vid Trollhättan förhandenvarande omständigheterna skulle kronan i
själfva verket icke köpa de 3,000 elektriska hästkrafterna vid Önan utan
i verkligheten endera cirka 10,400 eller cirka 15,600 elektriska hästkrafter
till och i kronans kraftstation vid Olidehålan. Då nämligen kraftbolagets
vattenrätt vid önan kunde komma att genom slutgiltig dom fastslås till
endera 10 eller 66 kubikmeter i sekunden, skulle den förliknings vis
bolaget tillerkända vattenrätten utgöra 38 kubikmeter i sekunden

00 j^Q

= 10 + —2—• -ÅT dessa 38 kubikmeter kunde 30 kubikmeter af ledas

till och utnyttjas i kronans kraftstation vid Olidehålan i stället
för vid Önan, då de 8 kubikmeterna i hvarje fall måste reserveras för
statens nuvarande kraftstation å Malgön, och skulle då gifva staten ett
tillskott af cirka 8,100 elektriska hästkrafter i dess krafstation vid
Olidehålan, hvilka efter en årlig nettoförtjänst af 20 kronor per elektrisk
hästkraft vid krafstationen skulle representera en nettoförtjänst per
år af 162,000 kronor, hvilken staten kunde erhålla genom att dels inköpa
Önan med tillbehör för 2,000,000 kronor, dels vid köpets afslutande
uppsäga kraftbolaget till afflyttning till Stallbackatomten, så fort
statens kraftstation vid Olidehålan vore färdig att leverera kraft till
bolaget å nämnda tomt. Af dessa 162,000 kronor skulle då 90,000
kronor utgöra den rena nettobehållningen per år utöfver den till 72,000

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

kronor efter 3,6 procent uppgående räntan å de 2,000,000 kronorna lagda
ensamt å dessa i kraftstationen genom köpet och uppsägningen tillvunna
8,100 elektriska häskrafterna. Om man således tänkte sig, att
staten och kraftbolaget, för att genast få slut på och afveckla sina vattenrättstvister,
förliktes genom att bolagets vattenrätt vid Önan förlikningsvis
bestämdes till 38 kubikmeter och staten därpå ville köpa Onan
för att återvinna de 38 kubikmeterna och afleda 30 af dem till kraftstationen
vid Olidebålan, så kunde staten med 90,000 kronor årlig ren
behållning betala kraftbolaget för Önan och dess vattenrätt af 38 kubikmeter
2,000,000 kronor, som staten upplånat mot en räntefot af 3,6
procent. Skulle däremot den mellan kronan och kraftbolaget pågående
vattenrättsprocessen utfalla helt och hållet till bolagets fördel och bolaget
sålunda skulle tillerkännas en vattenrätt vid Önan af 66 kubikmeter, så
skulle, därest staten köpte denna vattenrätt, af dessa 66 kubikmeterna
58 kunna ledas till och utnyttjas i statens kraftstation vid Olidehålan,
medan de 8 ginge till nuvarande kraftstationen å Malgön. Dessa 58
kubikmeterna skulle gifva staten ett tillskott af cirka 15,600 elektriska
hästkrafter i dess kraftstation vid Olidehålan, hvilka, efter en årlig nettoförtjänst
af 20 kronor per hästkraft, skulle representera eu nettoförtjänst
per år af 312,000 kronor, som staten skulle erhålla genom Önans
inköp och kraftbolagets omedelbara uppsägning till afflyttning så fort
staten kunde leverera kraft till bolaget å Stallbackatomten. Af dessa

312,000 kronor skulle 240,000 kronor utgöra den rena behållningen
per år, utöfver den till 72,000 kronor uppgående räntan å de 2,000,000
kronor, lagda ensamt å dessa i kraftstationen genom köpet och uppsägningen
tillvunna 15,600 elektriska hästkrafterna. Hade staten således
helt och hållet förlorat rättegången om vattenrätten vid Önan,
kunde staten med 240,000 kronor årlig ren behållning betala för Önan
och dess vattenrätt af 66 kubikmeter 2,000,000 kronor, som staten upplånat
mot 3,6 procent ränta. Utflöde åter processen helt och hållet till
kronans fördel, och bolaget sålunda skulle tillerkännas en vattenrätt vid
Önan af blott 10 kubikmeter i sekunden, så skulle, om staten köpte
denna vattenrätt, af dessa 10 kubikmeter, endast 2 kubikmeter kunna
afledas till kraftstationen vid Olidehålan, då de 8 kubikmeterna måste gå
till nuvarande kraftstationen å Malgön. Dessa 2 kubikmeter skulle gifva
staten ett tillskott af cirka 540 elektriska hästkrafter i dess krafstation
vid Olidehålan motsvarande, efter 20 kronor per hästkraft, en nettoförtjänst
af cirka 10,800 kronor, för hvilka staten skulle få betala 72,000
kronor i form af 3,6 procent å köpeskillingen, och skulle staten således
göra en årlig förlust af 61,200 kronor, därest staten med 2,000,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

kronor köpt Önan, i det fall att man kunde vara förvissad om att vattenrättsprocessen
skulle, om den slutfördes, resultera i underkännande af
kraftbolagets anspråk och således begränsa dess vattenrätt till blott 10
kubikmeter i sekunden.

Huruvida staten skulle vinna eller förlora genom att nu afveckla
sin rättstvist med kraftbolaget genom att för 2,000,000 kronor lösa
dess egendom Önan och dess tillhörande vattenrätt, skulle således i
verkligheten bero af, huruvida staten komme att vinna eller förlora
den pågående vattenrättstvisten med kraftbolaget.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört i fråga om sjulfva de
skäl, som skulle tala för en uppgörelse i godo med kraftbolaget, torde
därför böra närmare skärskådas, innan man kunde uttala sig för eller
emot det föreslagna köpet.

Kanal- och vattenverksstjnrelsen hade i sådant afseende anfört, att
kraftbolagets eventuellt tilltänkta försök att åstadkomma resning i
målet angående vattenrätt utmed västra stranden med all säkerhet icke
skulle leda till något för bolaget gynnsamt resultat, och att det lika
litet torde behöfva befaras, att kraftbolaget skulle kunna för verken å
Önan tillerkännas strandägarrätt i vanlig mening, ehuru frågan härom
möjligen kunde vara något tvifvelaktig, då prejudikat saknades och
häradsrätten i utslag angående Malgön kunnat som domskäl anföra
äfven Stridsbergs medgifvande af den uppfattning, som från kronans
sida gjorts gällande, men att det, äfven om man antoge, att bolagets
anspråk å vanlig strandägarrätt skulle af domstolarna underkännas,
vore omöjligt att med någon säkerhet kunna beräkna, huru stor vattenmängd
och huru stort utmål komme att tillerkännas bolaget för de
gamla verken på Önan, hvarförutom det vore gifvet, att målets pröfning
i alla instanser skulle taga en tid af antagligen flera år.

Kanal- och vattenverksstyrelsen syntes således för sin del vara
öfvertygad både därom, att en resning af målet om västra strandens
vattenrätt icke skulle leda till ändring af kronans rätt, och därom att
kraftbolaget sannolikt icke genom slutlig dom kunde komma att tillerkännas
vanlig strandägarrätt, utan allenast den vattenrätt och det utmål, som
tillkommit de gamla verken på Önan.

Hå det nu icke torde kunna antagas, att kraftbolaget genom att
för sin del förete handlingar och utredningar i målet beträffande den
vattenmängd, som de gamla verken kräft, skulle kunna komma till
resultat, som väsentligen afveke från det af kronans sakkunnige erhållna
resultatet, 7—10,46 kubikmeter i sekunden, så skulle således resultatet,
enligt kanal- och vattenverksstyrelsens öfvertygelse, ju vara det, att det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

egentligen icke funnes anledning att antaga annat, än att den slutgiltiga
domen skulle komina att begränsa kraftbolagets vattenrätt till cirka
10 kubikmeter i sekunden. Det skulle således i själfva verket endast
vara den omständigheten, att det skulle kräfva antagligen flera år att
ernå denna slutgiltiga dom, som i förenämnda skäl vore det, som skulle
tala för en uppgörelse i godo genom köp.

Kanal- och. vattenverksstyrelsen hade vidare framhållit, att det måste
medtagas i beräkningen, att kraftbolaget, vid den syn, som jämlikt
vattenrättsförordningen måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd
till utförande af anläggningarna för vattenkraftens tillgodogörande
komme att invända, att det af kronan sålunda anhängiggjorda målet för
erhållande af tillstånd till anläggningarnas utförande skulle förklaras
hyflande i afbidan på utgången af den nu pågående rättegången om
vattenrätten vid Onan, hvarigenom på grund af denna invändningsfrågas
dragande under alla instansers pröfning flera år kunde komma
att förflyta, innan ens någon saklig behandling af frågan om tillstånd
till anläggningens utförande kunde ifrågakomma.

Härtill kunde anföras, att, om uppgörelse skedde och kontraktet med
kraftbolaget antoges, skulle staten fortfarande släppa fram till Hålan den
vattenmängd, som, förutom 5 kubikmeter åt Tröskelns vattenverk, skulle
erfordras för att erhålla 3,000 elektriska hästkrafter i Önans kraftstationer,
det vill säga en vattenmängd af tillsamman cirka 5 + 33 =
38 kubikmeter, hvarför det förslag till regleringsdamm, som skulle framläggas
vid en begärd häradssyn måste hafva en del luckor för framsläppande
till Hålan af denna vattenmängd. Om då dammen försåges
med tillräckligt antal så placerade luckor, att ända till 66 kubikmeter
i sekunden kunde genom dessa och nuvarande kraftstationen å Malgön
nedsläppas till Hålan, så kunde Önans anspråk på vatten tillgodoses,
äfven för det fall att processen utfölle helt och hållet till kraftbolagets
fördel, hvarför — därest kronan framlade sitt förslag till regleringsdamm
så planlagdt — häradsrätten då icke torde kunna fästa afseende
vid en begäran från kraftbolaget att förklara ansökningen om byggnadslof
hyllande i afbidan på utgången af nu pågående vattenrättstvisten,
hvithet emellertid icke hindrade kraftbolaget att öfverklaga utslaget
och draga målet inför högre rätt. Det vore således äfven här
tidsutdräkten för ett slutligt afgörande, som utgjorde det enda, som återstode
af äfven detta åberopade skäl för en uppgörelse i godo.

Därest kronan på förenämnda sätt anordnade sin dammanläggning,
kunde något i vattenrättsförordningens § 6 omförmäldt men ej heller
uppkomma för Önans verk, som ju då kunde komma i åtnjutande af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

den största vattenmängd, hvarpå bolaget på grund af vanlig strandägarrätt
kunde göra anspråk. Men äfven om sådana åtgärder vidtoges
— hvilket eldigt kanal- och vattenverksstyrelsens egen utsago utan
svårighet kunde ske — vore det, enligt samma styrelse, uppenbart, att
för kraftbolaget, genom påstående om men för dess verk, öppnades utväg
att draga målet om anläggningens utförande under alla instansers
pröfning, och att sålunda under flera år förhindra vattenkraftens tillgodogörande.
Detta vore utan tvifvel riktigt och resulterade således
återigen i tidsfrågan såsom egentligt skäl.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade slutligen anfört, att kraftbolaget
såsom ägare till västra stranden äfven skulle kunna bereda kronan
svårigheter och tidsutdräkt vid vattenkraftens tillgodogörande. Äfven
om kronan såsom ägare till Trollhätte strömmar förfogade öfver själfva
vattenbäckenet och sålunda vore befogad att, äfven mot kraftbolagets
bestridande, erhålla fäste för regleringsdammen, åtminstone så långt
upp på stranden, som vattnet bevisligen högst stått, så vore, enligt
samma styrelses åsikt, gifvet, att för den tillämnade dammens utförande
på lämpligt och billigt sätt och med undvikande att en eljest onödig
öppning måste lämnas invid bergväggen, det vore i hög grad önskvärdt.
att erhålla fullt tillräckligt utrymme å västra stranden, och då det
kunde ifrågasättas, huruvida rätt till att genom expropriation förvärfva
sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu gällande lagstiftning
förefunnes, måste man vara beredd på att kraftbolaget komme att, så
vidt sig göra läte, bereda kronan svårigheter äfven genom att bestrida
kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt torde äfven detta
vara riktigt i sådan måtto, att frågan om expropriation af utmål å västra
stranden i hvarje fall finge blifva beroende af en Kungl. Maj:ts särskilda
pröfning, huruvida icke frågan om fäste för regleringsdammen för en
statens kraftstationsanläggnirjg, afsedd att leverera kraft åt vidsträckta
landsdelar kring Göta älf, kunde anses vara »allmän byggnad eller allmänt
behof» af enahanda och väl så stor vikt och betydelse för det allmänna,
som exempelvis anläggning för någon enstaka orts, stads eller köpings,
förseende med dess begränsade behof af vatten. Denna Kungl. Majt:s
särskilda pröfning borde likvisst icke behöfva taga synnerlig tid, då
frågan därom syntes kunna på kronans särskilda framställning direkt
dragas inför Kungl. Maj:t när som helst, oberoende af en oafgjord
rättstvist om vattenrätt vid Onan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade i det föregående visat, att,
därest det gällde att såsom en fullt fristående affär för en köpeskilling

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

af 2,000,000 kronor inköpa Önan för att där tillgodogöra dess kraftmöjlighet
af endast 3,000 elektriska hästkrafter, affären icke vore vinstgifvande
för staten, hvilket förhållande således ock komme alt gälla för
hela den tid, kronan enligt kontraktsförslaget läte kraftbolaget disponera
Onan med utnyttjande, enligt dess bestämmelser, af 2,000 elektriska
hästkrafter, i följd hvaraf, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan
framhållit, kronan i händelse af köp borde genast uppsäga kraftbolaget
till afflyttning till Stallbackatomten, så snart kronan där kunde
leverera elektrisk kraft åt bolaget. Vidare hade visats, att, därest kraftbolaget
förlikningsvis tillerkändes rätt till 38 kubikmeter vatten eller,
därest bolaget skulle genom en slutgiltig dom blifva tillerkänd rätt att
med vanlig strandägarrätt vid Önan utnyttja motsvarande 66 kubikmeter,
skulle det åter varit förmånligt att hafva undvikit detta genom
ett köp för 2,000,000 kronor, då kronan därigenom i verkligheten köpt
sig icke 3,000 elektriska hästkrafter å kraftstationen å Önan utan däremot
respektive 10,400 eller 15,600 elektriska hästkrafter till och i den
stora kraftstationen vid Olidehålan.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delade kanal- och vattenverksstyrelsens
uppfattning, att det icke torde behöfva befaras, att en slutgiltig
dom i den pågående processen om vattenrätten vid Önan skulle
tillerkänna kraftbolaget mer än den vattenrätt af cirka 10 kubikmeter,
som tillhört de gamla verken på Önan, så funne ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del hela frågans egentliga kärna ligga i besvarandet
af spörsmålet: kan fördelen af den tidsvinst, som skulle ernås
genom rättstvistens omedelbara nedläggande, för staten och det allmänna
utgöra ett tillräckligt skäl för att staten skulle för 2 Va millioner kronor
till sig lösa kraftbolagets egendom och rättigheter vid Trollhättan?

Då man utginge från antagandet, att rättstvisten till slut skulle af göras
helt och hållet till kronans fördel, och om man räknade en erforderlig
byggnadstid af minst 3 år (styrelsen uppgåfve 3 å 4 år), och att kraftbolaget
genom Överklagande af härads- och hofrätternas utslag skulle
komma att fördröja anläggningens fullbordande minst 2 år, ställde
sig frågan helt enkelt sålunda: hvilket är för det allmänna bäst, att
staten nu genast betalar 2 Vi millioner kronor för bolagets egendom
och vattenrätt och sålunda under 3 byggnadsår för Önan årligen förlorar
61,200 kronor och för västra stranden, då denna för närvarande
inbringar cirka 2,000 kronor i arrende, årligen 16,000 kronor i ränta
å 500,000 kronor, förutsatt att under dessa år icke någon ökad inkomst
uttoges af denna strand (hvilket dock naturligtvis till någon del borde
kunna ske äfven från början), eller att staten icke kan leverera elektrisk

Kung(. Majds Nåd. Proposition N:o 130.

energi från en kraftstation med Olidehålan förr än om 5 år härefter,
och således i 2 år går förlustig förtjänsten å kraftleveransen?

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade sagt sig vara öfvertygad om,
att 20,000 elektriska hästkrafter så godt som från början kunde försäljas
till pris, afsevärdt öfverstigande den beräknade själfkostnaden, och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen vore för sin del äfven benägen att antaga,
att 3 år efter det en statens kraftstation vid Trollhättan blifvit definitivt
beslutad och dess omedelbara tillkomst betryggad genom rättstvisternas
afskrifvande, således vid kraftstationens färdigblif vande, afnämare
redan skulle finnas för ett kraftbelopp, som sannolikt icke skulle vara så
synnerligen långt ifrån de 20,000 elektriska hästkrafterna. Men äfven
om man antoge, att staten under de 2 första leveransåren icke finge afsättning
för större kraftbelopp, än att man kunde räkna som ett för dessa

2 år gällande genomsnittskraftbelopp endast 10,000 elektriska hästkrafter,
så skulle efter en nettoförtjänst af 20 kronor per elektrisk hästkraft
totala nettoförtjänsten uppgå till 2 X 20 x 10,000 = 400,000 kronor
på dessa 2 år, hvilket belopp således staten skulle gå förlustig,
om staten icke löste kraftbolagets egendom med 2 Va millioner kronor
och således under de 3 byggnadsåren icke funne sig i en ränteförlust af

3 (61,200 + 16,000) = 231,600 kronor. Räknades 4 års byggnadstid och
3 års fördröjande genom att kraftbolaget öfverklagade utslagen, finge
man å ena sidan en under de 3 uppskofsåren icke af staten erhållen
netto förtjänst å kraftleverans af minst 3 X 20 X 10,000 = 600,000 kronor.
mot en af staten inbesparad ränteförlust af 4 (61,200 + 16,000) =
308,800 kronor under de 4 byggnadsåren, efter hvilkas slut staten, om
köpet skett, kunnat leverera kraft.

Men bedömdes frågan från den ännu vidare nationalekonomiska
synpunkten, och man således ej blott tänkte på kronan som kraftleverantör
utan ock på Sveriges såväl nuvarande som blifvande industri
som kraftafnämare, så vore det uppenbarligen af en utomordentlig nationalekonomisk
vikt, om vårt lands industri 2 å 3 år tidigare kunde få utnyttja
vattenkraften i Trollhätte strömmar, och sålunda slippa att äfven
under de 2 å 3 åren betala till utlandet för stenkol minst 80 å 100
kronor per hästkraft i stället för 40 å 50 kronor per hästkraft till staten
i sitt eget land. Denna nationalekonomiska behållning under de
ifrågavarande 2 å 3 uppskofsåren skulle för endast de nyssnämnda

10.000 elektriska hästkrafterna uppgått till icke mindre än respektive
2 X 10,000 X 40 å 50 kronor = 800,000 å 1,000,000 kronor för de två
åren, och till respektive 3 x 10,000 X 40 å 50 kronor = 1,200,000 å

1.500.000 kronor för de 3 åren, och till än mera, om, såsom kanal- och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vattenverksstyrelsen hölle för sannolikt, bortåt 20,000 elektriska hästkrafter
så godt som från början kunna försäljas.

Om elektrisk energi kunde fås för halfva kostnaden för stenkol, vore
det nämligen gifvet, icke blott att en hel del nya industriella anläggningar
skulle uppstå, tack vare den billiga krafttillgången, utan äfven
att redan befintliga industriella anläggningar skulle med fördel kunna
öfvergå till elektrisk drift och icke tveka att utföra därför erforderliga
ändringar af sina befintliga verk.

Emellertid — i betraktande däraf att nödvändigheten för kronan
att inköpa västra stranden torde vara tämligen tvifvelaktig, då det dels,
på sätt förut anförts, syntes antagligt, att rätt till dammfäste å västra
stranden kunde utan tidsuppskof erhållas genom att Kungl. Maj:t, på
kronans direkt till Kungl. Maj:t gjorda framställning om rätt till expropriation
af därför nödigt utmål, pröfvade lagligt medgifva sådan rätt,
dels i och för sig icke vore nödigt, att kronan tillbytte sig Stridsbergs
hela utmål å Malgön mot Vs mantal Knorren å västra stranden,
och i betraktande däraf, att Önan och dess verk blifvit af bolaget år
1898 inköpta för endast 1,000,000 kronor — torde det icke kunna förnekas,
att en öfverenskommelse med kraftaktiebolaget kunde från bolagets
sida anses vara »på skäliga villkor» åstadkommen, äfven om
köpeskillingen sattes^ lägre än 2 Va millioner kronor för den för kronans
ändamål behöfliga Önan och för den för kronans ändamål obehöfliga
västra stranden.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen klargjort, kunde det emellertid
under förhandenvarande förhållanden, såvidt bolaget icke ville
afstå från sin egendom och sina rättigheter vid Trollhättan för lägre
pris, i hvarje fall icke heller förnekas att, äfven om villkoren för rättstvisternas
omedelbara nedläggande kunnat vara något mindre stränga,
de likvisst, sådana de nu vore, i afseende å köpeskillingens belopp, kunde
med fördel för staten och det allmänna af kronan accepteras.

På grunder, som i det föregående framhållits, funne väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen det emellertid böra vara en oeftergiflig förutsättning,
dels att kronan samtidigt med köpets afslutande uppsade
kraftbolaget till afflyttning till Stallbackatomten, så fort statens kraftstation
vid Olidehålan blefve färdig att leverera kraft till bolaget
å nämnda tomt, dels att aktiebolaget skandinaviska elektricitetsverk
ålades att mottaga det kontraherade kraftbeloppet från kraftstationen
vid Olidehålan i stället för vid Önan, så fort denna kraftstation kunde
lämna elektrisk energi, hvarjämte på grunder, som äfvenledes i det föregående
anförts, bestämmelsen i kontraktets (med kraftbolaget) § 7 borde
Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Käft. 7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

ändras därhän, att kraftbolaget herde för de arrenderade 2,000 elektriska
hästkrafterna — vare sig vid Önan under byggnadsåren eller vid Stallbacka
efter färdigblifvandet af statens kraftstation vid Olidehålan —
betala ett pris per elektrisk hästkraft, som motsvarade det, som kunde af
andra likartade kunder betingas vid kraftstationen, och i hvarje fall icke
understigande 20 kronor per elektrisk hästkraft.

Mot öfriga föreslagna bestämmelser i kontraktet med kraftbolaget
samt mot hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört och föreslagit i
afseende å aftal, enligt bilagda kontraktsförslag, med dels bruksägaren
Stridsberg å Malgön, dels Trollhättans pappersbruks aktiebolag och
Tröskelns kvarn å Önan, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin
del ej haft annat att anmärka, än att det icke vore oundgängligen behöflig!
för kronan att till sig lösa »Stridsbergs andel af västra Malgön» och
så kallade »bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum»
och att sålunda antagandet af kontrakten 5 B och 6 B, genom
livilka kronan skulle förbinda sig att till för närvarande okändt pris
efter gode mäns värdering till sig lösa å Malgön och Tröskeln befintliga
byggnader, anläggningar och maskiner, som icke användes för
vattenkraftens uttagande, syntes böra anstå, då frågan om kostnaden
för inlösen åtminstone borde dessförinnan vara utredd.

Yttrande
öfver kanalstyrelsens
förslag
af jastitiekanslersSmbetet.

Justitiekansler sämbetet har uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört
följande:

»I likhet med styrelsen anser jag, att det vore för kronan synnerligen
fördelaktigt, om kronan kunde genom godvillig öfverenskommelse
förvärfva kraftaktiebolagets, Stridsbergs och pappersbruksaktiebolagets
rätt till vatten i Trollhätte strömmar.

Denna min uppfattning grundar jag hufvudsakligen på följande
två skäl, nämligen:

l:o) genom en sådan öfverenskommelse skulle, på sätt styrelsen
framhållit, kronan undvika den icke obetydliga tidsutdräkt med anläggande
af kronans kraftstation och de däraf härflytande förluster,
som de af styrelsen omförmälta rättegångar eljest skulle medföra;

2:o) en sådan öfverenskommelse skulle, såsom styrelsen närmare
utvecklat och nedanstående teckning0) åskådliggör, möjliggöra för kronan
att, genom kraftstationens anläggande vid Olidehålan eller älfven nedanför
Flottbergsströmmen, för hela den till kraftuttagning tillgängliga
vattenmängden tillgodogöra alla Trollhättefallens sammanlagda fallhöjd

'') Jfr handlingarna!

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o ISO. 51

och sålunda uttaga så mycken elektrisk energi, som det är möjligt
att uttaga.

I öfverensstämmelse härmed anser jag vidare, att de i angifna
syfte förslagsvis upprättade aftalen, nämligen det med kraftaktiebolaget
upprättade och de med Stridsberg och pappersbruksaktiebolaget upprättade
och med A betecknade, böra af kronan godkännas, för såvidt
de af kronan till medkontrahenterna utfästa förmåner — köpeskilling
och kostnadsfri leverans af elektrisk energi med mera, — befinnas
skäliga och icke öfverstiga den valuta, kronan för dem betingat sig.

För bedömande af denna fråga torde berörda aftal böra granskas
hvart för sig.

Det med kraftaktiebolaget upprättade aftalet.

Den kontant utfästa köpeskillingen utgör 2 Va millioner kronor, af
hvilket belopp 2 millioner kronor beräknas för verken å Önan med
tillhörande vattenrätt. Dessa verks värde är beroende på, hvilken rätt
till vatten lagligen må tillkomma dem. För de olika ståndpunkter,
kronan och kraftaktiebolaget intaga i den vid häradsrätten anhängiga
tvisten härom, har styrelsen i sin underdåniga framställning i korthet
redogjort.

På det att Eders Kungl. Maj:t må blifva i tillfälle bedöma, i hvad
mån kronan har utsikt att vinna processen mot bolaget, anser jag mig
emellertid böra, utöfver den af styrelsen lämnade redogörelsen, meddela
följande upplysningar, hämtade ur häradsrättens protokoll, hvilka
under rättegången af kronans ombud tillhandahållits mig för samråd
om utförande af kronans talan.

Kraftaktiebolagets rätt till vatten vid Önan grundar sig på, att
bolaget är ägare till åtskilliga där belägna från kronan skatteköpta
gamla mjöl- och sågkvarnar.

Dessa kvarnar utgöras af:

1. Anders Gutters kvarn, Stafvereds kvarn, Allmäns kvarn och
en siktkvarn n:r 1,

2. Öjebrokvarn,

3. Eu grofbladig sågkvarn.

1. De tre förstnämnda kvarnarne, Anders Gutters, Stafvereds och
Allmäns kvarnar, omnämnas redan i kvarnkommissionens protokoll för
år 1698 rörande Väne härad; hvardera af dem åsattes af kommissionen
en ränta af 3 skäppor spannmål.

På grund af skattläggningsinstrument af 1787 höjde kammarkollegium
1788 räntan å hvardera af Anders Gutters och Allmäns
kvarnar till 1 tunna 24 1/i kappar spannmål.

Enskilda personer beviljades den 13 november 1789 i ersättning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

för skatterätt sfordringar införsel i Anders Glitters och Alhnäns kvarnar,
hvilka i anledning däraf i jordeboken omfördes från krono till skatte.

Stafvereds kvarn skatteköptes 1799.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgaf 1812, att Anders Gutters,
Stafvereds och Allmäns kvarnar finge sammanbyggas i ett hus och att
i detta finge inrättas jämväl en siktkvarn.

Skattläggning å de tre äldre kvarnarna och den nya siktkvarnen
förrättades 1813, hvarefter kammarkollegium 1814 fastställde räntan å
samtliga dessa kvarnar.

Dessa skattläggniugshandlingar utvisa, att den årliga förmalningen
för de tre äldre kvarnarna beräknats till 432 tunnor, till följd hvaraf
räntan fastställts till 4 tunnor 16 kappar spannmål, och att den årliga
förmalningen vid siktkvarnen blifvit uppskattad till 60 tunnor spannmål
och räntan fastställd till 30 kappar råg och 2 rdr 24 skilling i kontanta
penningar.

Siktkvarnen har ej skatteköpts förrän 1883.

2. Ojebrokvarnen anlades 1743 och skattlades 1759. Kammarkollegium
höjde 1773 räntan till 1 tunna 1 fjärsing 1 ali kappar
spannmål.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes 1784 meddelade utslag
flyttades kvarnen till en plats, belägen vid norra sidan af den nedan
Onan belägna Tröskelns kvarn.

Öjebrokvarnen skatteköptes 1799.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade 1860 tillstånd till
ytterligare inrättande af ett par stenar för siktmalning.

På grund häraf förrättades ny skattläggning å kvarnen 1861, hvarefter
kammarkollegium 1863 meddelade utslag angående skattläggningen.
Kammarkollegium lät beträffande de två äldre i kvarnen befintliga stenpäron
vid den gamla räntan förblifva samt fastställde räntan för siktmäldsstenparet
efter ett årligt mäldbelopp af 66 tunnor spannmål.

3. Den grofbladig^ sågkvarnen anlades enligt Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes 1815 meddelade tillstånd.

Skattläggning å sågen förrättades 1818, hvarefter kammarkollegium
1820 efter en beräknad utverkning af 520 blockar om året fastställt
den årliga räntan för denna såg till 8 rdr 32 skilling.

Sågkvarnen skatteköptes 1883.

Sedan denna utredning om kvarnarna af kronan åstadkommits, framställdes
till kronans sakkunnige, professoren C. J. Magnell följande
spörsmål: huru mycket land och vatten har varit behöIlig''! för drifvande
af kraftaktiebolagets skatteköpta kvarnar i det skick och till den omfattning,
som vid deras skattläggning afsetts?

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

Detta spörsmål tiar professoren Magnell, efter studerande af handlingarna
i målet, besvarat sålunda:

I fråga om vattenåtgången.

1. De sammanbyggda kvarnarna innehöllo 3 grofmäldsstenpar och
1 siktstenpar. Kvarnhusets dimensioner voro: längd 24 alnar, bredd
1372 alnar och höjd 9 alnar i tre våningar. Vattenhjulen, hvilka voro
4, hade en diameter af 53U alnar, och fallhöjden var 6''7 4 alnar. Utväxlingen
till stenarna var 74 : 12.

Grofmäldsstenarna voro 2 alnar 12 tum och siktstenarna 2 alnar
3 tum i diameter.

Kvarnen drefs med öfverfallshjul, och torde således minst 50 procent
af naturkraften blifvit tillgodogjord i detta verk. Antoge man vidare
såsom ett maximum, att för hvarje stenpar erfordrats högst 12
effektiva hästkrafter samt att den koniska växeln borttoge 35 procent

4.12.100

---------------- _ 148

50.0,65

natur hästkrafter.

af kraften, så följde häraf, att för hela kvarnen åtgått

Fallhöjden var 13,5 fot = 4 meter.

Den erforderliga vattenmängden har således varit högst Q —
2,78 m3.

148.75
4.1,000

2. Öjebrokvarnen var inrymd i ett hus af 121 2 alnars längd och
bredd samt 8 alnar 6 tum högt, hade 2 par grofmäldsstenar och 1 par
siktstenar. Alla stenarna drefvos af turbiner, till hvilka ledde tackjärnsrännor
af 14 tums fyrkant. Grofmäldsstenparen hade en gemensam
sump af 10 alnars längd, 374 alnars bredd och 274 alnars djup. Sumpen
till siktkvarnen var 3 alnar lång, lf a aln bred och 18 tum djup.

Fallhöjden var något öfver 8 fot.

Årlig förmalning var enligt skattläggningen på grofmäldsstenparen
tillsammans 100 tunnor och på siktkvarnen 66 tunnor.

Kvarnen drefs med turbiner, så kallade fjällkarlsturbiner, hvilka
böra hafva tillgodogjort åtminstone 50 procent af naturkraften.

Då härvid stenarna drefvos af cylindriska växlar, kunde man med
visshet antaga, att hvarje stenpar ej kräft mera än högst 16 effektiva
hästkrafter på turbinaxeln.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

De tre stenpäron kräfde således en naturkraft af högst

3.16 . 100

96 hästkrafter.

Fallet var något öfver 8 fot. Antages sålunda fallet till 2,4 meter,
finge man den behöfliga vattenmängden

96 . 75
2,4 . 1,000

3,00 m3.

3. Den grofbladig^ sågen var inrymd i ett hus af 263/4 alnars
längd, 9 alnars bredd och 4V2 alnars höjd, samt hade ett vattenhjul om
2 alnar 20 tum och ett sågblad, 2Va alnar långt. Fallets höjd var 3
alnar 18 tum. Gången betecknades såsom långsam. Årliga afverkningen
enligt skattläggningen var 520 block.

Huru stor kraft, som åtgått för drifvandet af denna sågkvarn,
kunde bestämmas på följande sätt.

Hjulets yttre diameter var 5 fot 8 tum = 5,67 fot, hvilket, om
skofvelbredden antages hafva varit cirka 1 fot, motsvarar en medeldiameter
af 4,67 fot.

Enligt en af Nyström-Paykull anförd formel ägde för dylika vattenhjul
följande relation rum emellan hvarfantal och diameter (medeldiameter) I)

= — Vh;

då h är fallhöjden i fot och n antal hvarf per minut, således, då fallets
höjd var 7,5 fot,

N = V 7,5

ÅT =

100

4,67

V 7,5 = 59 hvarf.

Tänktes vidare såsom ett maximum, att matningen varit i medeltal
0,1 fot i hvarje slag samt att sågblocken varit i medeltal 15 tum i diameter,
så skulle i hvarje minut hafva sågats

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

59 . 15_. 0,1

= 7,4 kvadratfot

eller i timmen 60.7,4 = 444 kvadratfot,

Enligt direkta försök af professor Bagge vid Voxna sågverk funne
man vidare, att man med en hästkraft kunde genomsåga 21,4 kvadratfot
virke per timme.

444

Således skulle för denna såg åtgått högst----- = 20,8 effektiva

ö 21,4 ’

hästkrafter. Lades härtill 5 effektiva hästkrafter för öfvervinnandet af
motstånden inom verket, erhålles en effektiv kraftåtgång af i rundt tal
25,8 hästkrafter.

Beräkningen kunde äfven grundas på den uppgiften i skattläggningsinstrumentet,
att endast 7 blockar kunde hinna sågas per dag.
Hade dessa block varit 40 fot långa och i medeltal af 15 tums diameter,
skulle sågningen af hvarje block motsvarat 576 kvadratfot, om
de sågats till 1 tums bräder, och således för 7 block 4,032 kvadratfot.

Om själfva sågandet upptagit en tid af 8 timmar per dag, hade

således sågats —-—• = 504 kvadratfot i timmen, motsvarande -

o 21,4

= 23,5 hästkrafter.

Både man härtill 5 hästkrafter för motstånd inom verket, komme
man till 28,5 effektiva hästkrafter.

Antages nu det största af dessa värden, och beräknades vidare,
att vattenhjulet lämnade 25 procent af naturkraften, fås naturkraften

N — 114 hästkrafter.

För upphalning^ borde tilläggas 5 naturhästkrafter och för en
kantsåg, hvilken troligen funnits, men ej stode omnämnd i skattläggningsinstrumentet,
ytterligare 20 naturhästkrafter.

Hela naturkraften vid denna såg blefve således 114 + 25 = 139
och den erforderliga vattenmängden således

139 . 75

1,000.2.23

4,68 in.3

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 ISO.

För samtliga verken erfordrades således en vattenmängd af

Q — 2,78 + 3,00 + 4,68 = 10,46 m3 per sekund.

I fråga om utmålen.

Det torde här ej vara nödigt redogöra för de grunder, Magnell
följt vid utmålens beräknande, utan tillfyllest att meddela slutresultatet;
Magnell beräknade utmålet för

1. de sammanbyggda kvarnarna till 9,750 kvadratfot,

2. Öjebrokvarnen till 4,707 kvadratfot, och

3. sågkvarnen till 20,500 kvadratfot.

Magnell bär, på vittnesed börd, vitsordat riktigheten af sina beräkningar
samt tillagt, att lian utgått från, att ifrågavarande verk varit
sämre än medelmåttiga verk och således beböft mera vatten, samt
alltså härutinnan liksom i öfrigt utgått från förutsättningar, förmånliga
för kraftaktiebolaget.

Distriktscbefen i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktetTh. Helleberg
har i afgifvet oeh med vittnesed bekräftadt utlåtande vitsordat, att de
af Magnell beräknade slutsiffrorna med all sannolikhet icke understege,
hvad som verkligen kräfts för kvarnarnas drift.

Majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren F. Enblom bär beräknat
den för kvarnarnes drift behöfliga vattenmängden till sammanlagdt
7 m3 i sekunden, således en mindre siffra än den, 10,46 in3, till hvilken
Magnell kommit, och utmålet för kvarnarna till sammanlagdt 35 ar,
således en större siffra än den, omkring 30 ar, till hvilken Magnell
kommit.

Kraftaktiebolaget har utförligt bemött kronans talan, hvilket gifvit
kronans ombud anledning till åtskilliga erinringar. Ur parternas ömsesidiga
andraganden må här redogöras för följande.

Bolaget: Skattläggningarna hafva icke varit afsedda att utgöra

förrättningar, vid hvilka skulle för all framtid bestämmas, huru vidsträckt
äganderätt till land och vatten skulle tillkomma de skattlagda
verkens ägare. Skattläggningarnas ändamål hade endast varit att bestämma,
huru stor ränta, som skäligen kunde utgöras till kronan. Härvid
bestämdes räntan med hänsyn till: om vatten kuude ständigt påräknas
till kvarnarnas drift, om och till hvilken mängd mäld eller virke
kunde påräknas, och om närbelägna verk funnes af liknande beskaffenhet.
Hvarken ur skattläggningsinstrument eller andra handlingar kunde
man draga någon annan slutsats, än att ägare af skatteköpta verk
skulle få använda så mycket vatten, som vid verken kunde med hjälp

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130■

af till buds stående tekniska medel nyttiggöras. Särskild! åberopades
innehållet i kammarkollegii cirkulär den 24 januari 1787 och den 7
december 1804 samt kungörelse den 22 september 1824.

Kronan: Storleken af räntan bestämdes efter den myckenhet

spannmål eller virke, som fått å kvarnarna förmalas eller försågas; den
sålunda åsätta räntan hade i sin ordning legat till grund för bestämmandet
åt skatteköpeskillingen; häraf följde, att hvarken under räntan
eller skatteköpen kunde inbegripas rätt till mera land och vatten, än
som varit behöflig! för de skatteköpta verkens drifvande.

Bolaget: Förmalningsrätten vid mjölkvarnar hade icke varit begränsad
till någon viss spannmål skvantitet, utan hade det stått kvarnägaren
fritt att förmala huru stor kvantitet som helst. Räntan bestämdes icke
efter den spannmålskvantitet, som kunde förmalas, utan, såsom bolaget
redan erinrat, efter en del andra omständigheter.

Beträffande sågkvarnar gällde till en början motsvarande regler.
Sedermera blef visserligen in på 1700-talet i allmänhet för de särskilda
verkens försågning en viss virkesmängd bestämd, men grunden härtill
vore att söka uteslutande i omsorgen om skogsvården. Härtill komme,
att a de skattlagda sågarna äfven fick försågas husbehofsvirke, och att
genom förordningen den 23 februari 1842 förklarats, att sågningsrätten
vid salu- och legosågar finge utöfvas utan begränsning till visst årligt
försågningsbelopp.

. Den vid skattläggningen fastställda räntan hade icke i någon mån
varit bestämmande för den kvantitet spannmål eller virke, som fått förmalas
eller försågas, och samma ränta kunde således ej heller i någon
mån vara bestämmande för det utmål eller det vatten, som vid verket
behöft tagas i anspråk för dess drifvande i tillåten omfattning.

Man skulle komma till högst egendomliga konsekvenser, om man
tillämpade den af kronan i detta mål förordade metoden för att bestämma
omfattningen af den rätt, ägaren af skatteköpt kronohemman
hade till hemmanet.

Kronan: Till bemötande af motpartens invändning därom, att förmalnings-
och försågningsrätten vid skattlagda kvarnar icke varit begränsad,
vore nog att hänvisa därtill, att kronans påstående afsåge, att
motpartens rätt till land och vatten måtte bestämmas med hänsyn till
den kvantitet spannmål och virke, som vid skattläggningen för hvarje
verk beräknats.

Bolaget: Kungl. brefvet den 16 augusti 1806, genom hvilket häradshöfdingarna
befriades från skyldighet att bevista skattläggningar
äfvensom stadgades om upphörande af bruket med skattläggningars
Vill. till Band. Vrot. 1906. 1 Åfd. 1 Sami. 68 Höft. 8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ISO.

anmälande vid tinget, inneliölle uttalanden därom, att »en skattläggning
vore till sin natur helt och hållet en ekonomisk förrättning)), och
att »ingen skattläggning anställdes förr, än behörig undersökning föregått
och alla tvistigheter angående lägenheten, som skall skattläggas,
blifvit undanröjda».

Dessa uttalanden ådagalade autentiskt, att skattläggningen icke
kunde tillmätas den betydelse, kronan påstått.

Äfven uppställde sig den frågan: hvilken skattläggning skall läggas
till grund för beräkningen af utmålet och vattenrätten i de fall,
där verken vid flera tillfällen skattlagts? De af kronans sakkunniga
verkställda beräkningarna grundade sig å de senaste skattläggningarna,
nämligen för de sammanbyggda kvarnarna 1813 års skattläggning och
för Öjebr ok värnen 1861 års skattläggning, men dessa kvarnar hade
skatteköpts, tre af de förstnämnda redan åren 1789 och 1799 samt
Öjebrokvarnen redan år 1799. Då de åberopade beräkningarna hänförde
sig till en senare tidpunkt, än tiden för äganderättens öfvergång, så
måste till grund för beräkningarnas åberopande ligga den uppfattningen,
att eu skattläggning af eu kvarn, som innehades med äganderätt,
skulle kunna medföra en förändring med afseende å det till kvarnen
hörande landområde och vatten. Eu dylik uppfattning vore emellertid
orimlig.

Bolaget: Eders Kungl. Maj:t hade genom dom den 3 augusti 1888 i
mål emellan Korndals aktiebolag, å ena, samt kronan och Trollhätte
nya kanalbolag, å andra sidan (se Holms jur. ark. not. 153), erkänt
aktiebolagets rätt att hafva den emellan Önan och Gullön anlagda leddammen
kvarliggande inom den hälft af vattendraget, som ansågs utgöra
Önans vattenområde.

Göta hofrätt hade vidare genom laga kraftvunnen dom den 31
december 1891 i mål emellan Önans aktiebolag, å ena, samt pappersbruksaktiebolaget,
kronan och kanalbolaget å andra sidan — för innehållet
i denna dom redogöres här nedan — bestämt, huru pappersbruksaktiebolaget
såsom ägare af Tröskelns kvarn och Önans aktiebolag
såsom dåvarande ägare af Öjebro-kvarn skulle äga att tillgodogöra
sig vattnet i det gemensamma kvarnfallet. På grund häraf ansåge
sig kraftaktiebolaget under alla omständigheter berättigadt att för
sina verk tillgodogöra sig så mycket vatten, som med nuvarande dammanordningarna
kunde intagas.

Kronan: Uti berörda båda ansökningsvis anhängigg]orda rättegångar
var endast fråga, om de däri omhandlade dammanläggningarna kunde anläggas,
utan att förnärma andra innehafvare af vattenverk, och denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No ISO.

fråga behandlades endast från vattenteknisk synpunkt. Man utgick i
dessa mål från den oriktiga förutsättningen, att sökandena skulle vara
berättigade tillgodogöra sig det framrinnande vattnet med samma rätt,
som vanligen tillkomme en strandägare. Frågan, om sökandena ägde
sådan rätt, bragtes därför ej å bane i dessa mål och hade, såsom innefattande
en ren possessorisk eller äganderättstvist, ej heller lagligen
kunnat komma under pröfning i dessa ansökningsvis anhängiggjorda
mål. De åberopade domarna kunde därför icke innehålla något afgörande,
i fråga om hvem, som var ägare af vattnet.

Bolaget: Den af kronan åberopade vattentekniska synpunkten hade
vid fråga om vidtagande af anordningar för tillgodogörande af vatten
enligt 10 § vattenrättsförordningen en mycket vidsträcktare omfattning,
än kronan förmenat. Så vore domstolens medgifvande med afseende å
en viss anordning otvifvelaktigt bindande äfven t. ex. för den, hvars
fiske därigenom skulle minskas. En ändring af den enligt det gifna
tillståndet gjorda anläggningen, så att vid densamma endast en mer
begränsad vattenkraft skulle kunna tillgodogöras, syntes icke kunna
ske sedermera utan medgifvande af den, som erhållit tillståndet. Denna
uppfattning syntes ock i praxis hafva godkänts, att döma efter en af
Eders Kungl. Maj:t den 5 april 1899 meddelad dom i mål, som funnes
refererad i Holms Jur. Ark. för samma år, sid. 151.

Kronan: Motpartens tolkning af sistnämnda dom grundade sig på
missuppfattning af domens innebörd. Af de i högsta domstolen afgifna
vota framginge nämligen tydligt, att frågan om själfva äganderätten
till ett vattenområde icke kunde komma under bedömande i ett mål, an~
hängiggjordt i den ordning, som vattenrättsförordningen föreskrefve för
förvärfvande af rätt att på visst sätt tillgodogöra sig det framflytande
vattnet, utan att denna fråga måste pröfvas i en efter stämning anhängiggjord
possessorisk tvist.

Af den lämnade redogörelsen lärer Eders Kungl. Maj:t finna, att
frågan om kräftaktiebolagets rätt till vatten vid önan måste anses
ganska tvistig och processens utgång oviss.

Det är visserligen sant, att i rättegången mot Stridsberg, i hvilken
kronan intagit samma ståndpunkt som i processen mot bolaget, häradsrätten
den 6 juni 1905 dömt till förmån för kronan, men det bör härvid
observeras, att i saken mot Stridsberg beräkningarna af Stridsbergs
vattenrätt slutligen verkställdes med den liberalitet, att enligt
dem det skulle tillkomma Stridsberg så mycket vatten, som han ansågsig
behöfva för driften af sina verk, och att Sridsberg därigenom förmåddes
godkänna kronans ståndpunkt. Häradsrättens dom den 6 juni

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

1905 har således egentligen karaktären af en fastställelse af en emellan
parterna träffad förlikning.

Bolaget däremot, som till juridisk rådgifvare anlitat professorn i
speciell privaträtt vid Uppsala universitet B. H. Dahlberg, har energiskt
vidhållit sin uppfattning, att med bolagets verk å Önan vore förenad
strandägares vanliga rätt till halfva vattnet utmed stranden.

Vid nu angifna förhållanden kan det icke anses säkert, att ens
häradsrätten kommer att äfven i saken mot bolaget döma till kronans
förmån, och ännu ovissare måste sakens utgång i de högre instanserna
te sig.

Det är således vanskligt att för närvarande fastställa något värde
å bolagets verk å Önan, då ju detta värde är i så hög grad beroende
på den vattenrätt, som kan komma att tillerkännas verken.

Styrelsen har emellertid i sin underdåniga framställning (sid. 29
och 30) uppställt vissa grunder, efter hvilka en värdesättning af verken
å Onan med vattenrätt kan verkställas. Hvarken mot dessa grunder
eller mot hvad styrelsen i öfrigt anfört till motivering för, att köpeskillingen
föreslagits till 2,000,000 kronor för önans verk och 500,000
kronor för västra stranden, har jag för min del funnit något att erinra.

Då underhandlingarna med bolaget började, framställde bolaget anspråk
på eu vida högre köpeskilling, än den nu föreslagna. Styrelsens
underhandlare lyckades emellertid pruta ned den fordrade köpeskillingen
till det nu föreslagna beloppet, till en del därigenom, att det årliga
arrendet för den del af Önans vattenverk, som bolaget skall arrendera
under tio år, sattes till ett moderat belopp. Äfven detta belopp var
till eu början fixeradt till ett annat, än det nu föreslagna, men höjdes
till 34,000 kronor, mot det att storleken af den tomt å Stallblacka, bolaget
skall erhålla, äfven något ökades. Mer än 34,000 kronor ville
bolaget ej betala i årligt arrende, enär den elektriska energi, som vid
de arrenderade verken uttages, af bolaget användes till verkställande
af experiment, hvilka hittills icke lämnat och antagligen ej heller inom
den närmaste framtiden komma att lämna någon pekuniär afkastning.

Med hänsyn till hvad sålunda vid underhandlingarna förekommit
och till den icke uteslutna möjligheten, att bolaget kan vinna den pågående
processen, är det icke antagligt, att köpeskillingen 2,500,000
kronor skulle kunna ytterligare nedprutas eller arrendet 34,000 kronor
ytterligare uppdrifvas.

Såvidt jag förmår bedöma, måste det föreslagna aftalet med bolaget
anses fördelaktigt för kronan och följaktligen böra af kronan godkännas.

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 130.

Öl

Den verkställda granskningen af aftalets detaljer föranleder till
följande erinringar.

Då den i § 8 omförmälta förteckning icke finnes bland de remitterade
handlingarna, har jag icke kunnat ingå i bedömande af de skyldigheter,
kronan i denna paragraf åtager sig.

Bolagets styrelse skall enligt bolagsordningen bestå af minst fem,
högst tolf ledamöter, samt icke vara beslutför, med mindre tre ledamöter
äro tillstädes. Aftalet är å bolagets vägnar uudertecknadt af
endast tre personer, om hvilkas inväljande i styrelsen eller rätt att
teckna bolagets firma någon upplysning icke lämnas i de remitterade
handlingarna.

Det med Stridsberg upprättade aftalet A.

Den Stridsberg tillkommande rätt till vatten vid Malgön är, såsom
ofvan nämnts, fastställd genom häradsrättens laga kraft vunna dom den
6 juni 1905. Mot de af styrelsen i dess underdåniga framställning (sid.
33 och 34) uppställda grunder, enligt hvilka en kostnadsfri leverans af
1,500 elektriska hästkrafter ansetts utgöra skälig ersättning för denna
vattenrätt, synes intet vara att erinra. Den verkställda granskningen
af aftalets särskilda bestämmelser gifver anledning till följande erinringar.

Kronan kan i framtiden finna det för sig lämpligt att från annan
kraftkälla än Trollhätte strömmar leverera den till Stridsberg utfästa
elektriska energin. Om, sedan sådant förhållande inträdt, genom naturrevolution
vattnet i Trollhätte strömmar toge annan väg eller utsinade,
borde uppenbarligen kronan, i öfverensstämmelse med bestämmelserna i
§ 3 andra stycket, vara befriad från sin leveransskyldighet. Nu föreskrifver
emellertid första stycket af samma paragraf, att dylik befrielse
skall af kronan tillgodonjutas, sä länge leveransskyldigheten fullgöres
från kraftstation, som drifves med vatten från Trollhätte strömmar.
Anmärkta oegentlighet synas kunna afhjälpas, genom att första stycket
i § 3 uteslutes.

Måhända vore i §§ 4 och 7 ordet »tillsägelse)) riktigare än det nu
begagnade ordet »uppsägning», eftersom här är fråga icke om ett rättsförhållandes
upphörande, utan om dess inträdande. Något missförstånd
bör emellertid ej kunna uppkomma af de använda ordalagen.

Det med pappersbruksaktiebolaget träffade aftalet A.

Såsom styrelsen i sin underdåniga framställning erinrat, kan pappersbruksaktiebolagets
rätt till vatten vid Tröskeln icke anses till sitt om -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

fång lagligen bestämd. Att märka är dock Göta Hofrätts ofvanomförmälta
laga kraftvnnna dom den 31 december 1891. Denna dom samt
häradsrättens protokoll i målet, af hvilka jag beredt mig tillfälle taga
del, utvisa:

att Anders och Måns Larssons kvarnar, numera benämnda Tröskelns
kvarn, blifvit från kronan skatteköpta 1789; att pappersbruksaktiebolaget
1889 hos domhafvanden anmält, att bolaget önskade förändra
kvarndammen vid Tröskeln på det sätt, att hålldamsöppningen
till kvarnen utvidgades; att häradsrätten med anledning häraf enligt
vattenrättsförordningen hållit syn på stället; att vid häradsrätten blifvit
utrönt, att Önans aktiebolag förut utvidgat hålldamsöppningen till
Ojebro kvarn å sin sida af fallet; att båda bolagen under rättegången
träffat förlikning, enligt hvilken pappersbruksaktiebolaget medgifvit
Önans aktiebolag att bibehålla lucköppningen vid Öjebro kvarn, sådan
den vid förlikningens ingående varit, samt pappersbruksaktiebolaget å
sin sida berättigats utvidga sin hålldamsöppning genom grundstockens
sänkning och breddens ökande med vissa angifna mått, hvarjämte bestämts,
att Önans aktiebolag skulle af vattnet äga använda 8 is och
pappersbruksaktiebolaget 7 is; att kronan och Nya Trollhätte kanalbolag
under rättegången varit tillstädes, därvid kronan dels ifrågasatt,
huruvida icke vattenkraften i den kronan tillhöriga delen af Gullöström
kunde minskas genom utvidgningen af öppningen i hålldammen till
Tröskelns kvarn, dels ock gjort gemensam sak med kanalbolaget, som
förklarat sig icke hafva något att erinra mot utvidgningen, såvidt det
gemensamma inloppet till Polhems sluss och båda kvarnarna eller rännan
vid Önans bro så utvidgades, att vattentillgången komme att ökas
i samma proportion, som förbrukningen blefve större; att häradsrätten
meddelat utslag den 30 april 1891, däri häradsrätten, enär sakkunniga
vitsordat, att vattenkraften i kronans andel af Gullöström icke genom
den ifrågasatta utvidgningen af öppningen i hålldammen till Tröskelns
kvarn kunde minskas, förty och af andra anförda skäl funnit hinder ej
möta för pappersbruksaktiebolaget att utvidga sin hålldamsöppning i
enlighet med förlikningshandlingen, hvilken med hänsyn till rättsförhållandet
emellan bolagen fastställdes med skyldighet för dem att förse
det emellan kvarnarna befintliga skibordet till vattenhöjdens reglerande
med luckor, hvilka, då vattenståndet vore vid medelnivån eller därunder,
skulle hållas stängda; och att hofrätten, där Önans aktiebolag fullföljt
talan, genom ofvan omförmäla dom funnit skäl icke hafva förekommit
till ändring i häradsrättens utslag.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 130.

Hvad sålunda och i öfrigt förekommit rörande Tröskelns kvarn,
torde visa, att äfven frågan om pappersbruksaktiebolagets rätt till vatten
vid Tröskeln måste anses ganska tvistig och utgången af eu eventuell
process oviss. I följd häraf är det också vanskligt att värdesätta
Tröskelns vattenrätt.

På förfrågan, hvarför pappersbruksaktiebolaget, som för närvarande
vid Tröskeln uttager allenast 5—5,8 m3 vatten i sekunden, enligt aftalet
skulle erhålla 550 elektriska hästkrafter, under det att Stridsberg,
som har rätt att vid Malgön uttaga 20—22 m3 vatten i sekunden, enligt
det med honom upprättade aftalet skulle bekomma 1,500 elektriska
hästkrafter, har meddelats mig, att, enär pappersbruksaktiebolaget vid
Tröskeln redan har monterat all den vattenkraft, som enligt Göta hofrätts
dom där kan uttagas, detta bolag ansetts böra få jämförelsevis
större energi belopp än Stridsberg, som för närvarande endast har en
del af sin vattenkraft monterad och således slipper nedlägga kapital på
att bygga en ny kraftstation för den icke monterade delen af vattenkraften.

För min del har jag intet att erinra mot den i styrelsens underdåniga
framställning (sid. 36 och 37) gjorda beräkning, enligt hvilken
en kostnadsfri leverans af 550 elektriska hästkrafter ansetts utgöra
skälig ersättning för pappersbruksaktiebolagets vattenrätt vid Tröskeln.

Beträffande innehållet i §§ 3 och 4 hänvisas till hvad ofvan blifvit
anfördt om motsvarande stadganden i aftalet med Stridsberg.

De med B betecknade afialen.

Dessa aftal afse hufvudsakligen, att kronan skulle förvärfva äfven
återstående delar af Stridsbergs och pappersbruksaktiebolagets utmål
med där befintliga byggnader och sådana anläggningar, som icke erfordras
för vattenkraftens tillgodogörande. För dessa byggnader och
anläggningar skulle kronan utgifva lösen enligt blifvande värdering,
men då hvarje upplysning saknas, till hvilka belopp, lösesummorna
skulle komma att uppgå, är det svårt att yttra någon mening om
dessa aftal.

På förfrågan har för mig uppgifvits, att lösesumman skulle kunna
komma att uppgå för Stridsberg till omkring 1,000,000 kronor och för
pappersbruksaktiebolaget till omkring 150,000 kronor. Vid sådant förhållande
och då de ifrågavarande byggnaderna och anläggningarna
efter deras inlösande icke skulle komma att användas för sina nuvarande
ändamål och således i kronans hand blifva så godt som värdelösa,
måste jag uttala mina störa betänkligheter mot dessa aftal.

Framställning
af svenska
turistföreningen
ang.
nationalpark
vid Trollhättan.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Mot att de fastigheter och den vattenrätt, som på grund af de
upprättade aftalen kunna komma att af kronan förvärfvas, ställas under
styrelsens för Trollkätte kanal- och vattenverk förvaltning, synes intet
vara att erinra.»

Vidare tillåter jag mig omförmäla, att svenska turistföreningens styrelse
uti underdånig skrifvelse den 12 februari 1906 gjort framställning
om, att västra stranden af Trollhätte strömmar måtte af kronan förvärfvas
för utläggning till nationalpark. Styrelsen har därvid anfört
bland annat:

Hur glädjande det än vore från nationalekonomisk och industriell
synpunkt, att vårt fäderneslands rika vattenkraft komme till nyttig
användning, måste man dock ofta med sorg åse, att vid vattenfallens
utbyggande hänsynen till trakternas naturskönhet allt för mycket eller
helt och hållet åsidosattes, och att en härlig natur därvid blefve mer eller
mindre brutalt vandaliserad, vare sig genom de egentliga vattenkraftsbyggnaderna
eller de arbetarebostäder, som vanligen uppfördes i närheten.
Den verkliga skada, som åstadkommes genom dylik vandalism,
vore gifvetvis omöjlig att beräkna men kunde vara af utomordentligt stor
betydelse, särskildt då frågan gällde sådana partier af vårt land, som
fått ryktbarhet just för sin storartade natur. De berömda Trollhättefallen
räknades med rätta i allra främsta ledet af dessa fäderneslandets
naturskönheter. För den öfriga världen vore de mera kända än någon
annan svensk sevärdhet, och måhända verkade de mer än något annat
lockande på den utländska turistströmmen.

Emellertid syntes Trollhättefallens vidare utbyggande för såväl trafiksom
kraftändamål vara en fråga, som hastigt nalkades sitt förverkligande.
Att därvid från kronans sida den största möjliga hänsyn komme att
tagas till de fosterländskt-estetiska synpunkterna, torde man kunna
förutsätta, då den af Kungl. Maj:t tillsatta s. k. vattenfallskommitén
kraftigt betonat vikten af dessa synpunkter såsom en allmän grundsats
vid utnyttjandet af sådana vattenfall, »hvilka genom allmänt känd naturskönhet
och fördelaktigt läge kunna anses äga en särskild betydelse
för höjandet af den fosterländska känslan». I följd af samma ideella
synpunkter häfdade ock kommittén såsom eu viktig princip vid tillgodogörandet
af Trollhättans vattenkraft den åsikten, att fallen borde på sönoch
helgdagar »få framträda i all sin storartade naturliga prakt». I
motiveringen till detta förslag anfördes bland annat: »För höjandet af nationalkänslan
hos Sveriges ungdom, hvilkens ifver att se och lära känna

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ISO.

fosterlandet är stadd i en glädjande utveckling, hafva naturföreteelser
af så framstående rang en djup betydelse, som näppeligen kan öfverskattas.
Vikten af detta ideella värde torde från statens synpunkt
ökas, i samma mån som de krafter framträda, livilka arbeta på nationalkänslans
försvagande. Äfven har kommitén ansett sig böra fästa afseende
på Trollhättans betydelse såsom måhända den förnämsta dragningskraften
för den utländska turisttrafiken, hvars nationalekonomiska
vikt år efter år ökas och som i väsentlig mån bidrager att utom landet
sprida en lika välbehöfiig som ofta fördelaktig kännedom om Sverige,
dess folk, institutioner och industri.»

Hänsynen till de fosterländskt ideella krafven framhölles, enligt hvad
turistföreningens styrelse vidare erinrar, kraftigt äfven af professorn J. G.
Richert, hvilkens lifliga intresse för industriens utveckling vore lika kändt
som hans eminenta auktoritet i vattenbyggnadsfrågor. I en skrifvelse till
Trollhättans elektriska aktiebolag yttrade professor Richert bland annat:
»Under alla förhållanden är själfklart, att hela minimivattentillgången
ej bör få användas för industriella ändamål. Trollhättan har såsom turistplats
en betydelse, som ej alldeles får offras på industrialismens altare.
Det är ett blygsamt nationellt kraf, att vid minimivattentillgång 70
kubikmeter i sekunden, skola respekteras för bevarande af vattenfallens
traditioner». Och i ett underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t yttrade
Richert bland annat;. »Det finnes dock ett annat intresse,, som ej kan
skyddas genom lag, men möjligen genom opinion, nämligen det estetiska.
Trollhättan är en af världens vackraste platser och har verksamt
bidragit till att göra vårt land besökt och omtyckt».

''Emellertid berodde — fortsätter turistföreningens styrelse — Trollhättans
framtid såsom framstående naturskönhet ej ensamt på det sätt,
hvarpå kronan komme att utföra sina vattenbyggnader, hur pietetsfullt
detta än skedde. Trollhättans harmoniska skönhet betingades nämligen
i väsentlig mån jämväl af det härliga, skogbeväxta bergland, som reste
sig längs hela dess västra strand, och detta vore ännu i enskild ägo. Skulle
detta parti blifva vandaliseradt genom t. ex. den ståtliga barrskogens uthuggning
och markens upplåtande till tomter för arbetarbostäder eller
villor — då vore Trollhättans tjusningskraft så väsentligt förminskad,
att dess betydelse såsom vårt lands förnämsta pärla i turisthänseende
blott blefve ett minne.

Svenska turistföreningens styrelse, som i enlighet med föreningens
fosterländska uppgift ville göra sitt bästa för att sprida kunskapen om
och intresset för vårt lands natursköna trakter, Båge med oro den fara,

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Häft. 9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

som sålunda hotade Trollhättan såsom en värdig- vallfartsort för landsmän
och främlingar.

Enligt styrelsens underdåniga förmenande skulle dock denna fara
kunna afvärjas därigenom, att kronan blefve ägare till lämplig del af
Trollhättans västra strand, och att denna anordnades till en hela svenska
folket tillhörig nationalpark, på samma sätt som Niagara-fallens båda
stränder numera genom staten New-Yorks beslut 1883 och Ontario’s
år 1885 blifvit för all framtid — för att använda deu framstående
ingenjören Th. Eversheds uttryck — skyddade från »nyttighets-vanhelgande))
och reserverade till nationalparker.

Styrelsen hade nyligen genom särskilda delegerade tagit Trollhättan
i betraktande från denna synpunkt. Den sträcka, som oundgängligen
borde skyddas, utgjordes af ett omkring 1,500 meter långt, 100 till 175
meter bredt parti, från Strömbergs kvarn till något nedanför den projekterade
dammen öfver Flottbergsströmmen. Området tillhörde, från
sydväst räkuadt, hemmanen Äppleknäppen ocli Arvidstorp samt de af
de Lavals elektriska kraftaktiebolag förvärfvade delarna af hemmanet
Torsered och torde utgöra omkring 20 hektar. Den skog, som enligt
hvad förut antydts, utgjorde en rik prydnad för denna bergshöjd, vore
visserligen i allmänhet reslig och växtkraft^ men visade dock på ett
och annat ställe i ögonen fallande tecken till vanvård. Sedan flera år
hafva genom Trollhättans kretsafdelning af svenska turistföreningen
synnerligen berömvärda åtgärder vidtagits för att genom promenadvägar
och utsiktsplaner underlätta eller möjliggöra tillträdet till en mängd
förtjusande utsiktspunkter. Kostnaderna för dessa arbeten hade bestridts
dels af svenska turistföreningen, dels af enskilda personer inom Trollhättans
kommun samt af Trollhättans sparbank. Någon nämnvärd
minskning i utrymmet för tomtplatser för den eventuell blifvande staden
eller för den ökade arbetsbefolkning, som kunde motses, vore ej att befara,
om än detta område blefve reserveradt, enär på höjdens västra sluttning
godt utrymme funnes för en naturlig utvidgning af den redan blomstrande
egnahemskolonien Strömslund, utan att det estetiska intrycket af Trollhättefallen
däraf blefve påverkadt.

Svenska turistföreningens styrelse hade sig väl bekant, att det ej
vore första gången, som detta ämne varit å bane. Redan år 1895 hemställde
IL E. Ahrenberg, i motion n:o 37 (Andra Kammaren), om underdånig
skrifvelse »med begäran om utredning, på hvilka villkor staten kunde
förvärfva hela vattenkraften vid Trollhättan för att, med kraftens tillgodogörande,
undantaga omgifningarna till en nationalpark». Motionen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

afslogs, men tanken torde höra till deras antal, som ej få do. Förhållandena
vore ock nu i väsentlig mån gynnsammare än 1895 för dess
förverkligande. Då ansåges ännu en mycket väsentlig del af Trollhättans
vattenmassor vara enskild egendom, och vid en eventuell inlösning för
kronans räkning skulle priset på vattenrätten gifvetvis hafva ingått
såsom den dominerande termen i slutsumman och strandpartiet näppeligen
haft annat värde än skogs- och tomtvärdet. Genom de domar,
som sedan dess fällts, vore fastslaget, att vattnet tillhörde kronan. Sedan
dess hade ock nationens medvetande om ett kulturfolks förpliktelser i
afseende på naturens skyddande vaknat till nytt lif, och Kung]. Maj:t
och Riksdagen hade i detta hänseende nyligen gifvit lika kraftiga som
väckande föredömen.

På grund af hvad sålunda anförts, har Svenska turistföreningens
styrelse i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes så snart
som möjligt vidtaga åtgärder att för kronans räkning förvärfva västra
stranden af Trollhätte strömmar, samt att detta parti sedan måtte utläggas
och i all framtid vårdas såsom en svenska folket tillhörig nationalpark.

Att den betydande vattenkraft, staten äger i Trollhätte strömmar,
bör för statens räkniug tillgodogöras, torde näppeligen vara föremål
för olika meningar. Att låta vattnet, obegagnadt, rinna bort dag för
dag, år för år, kan icke vara med en klok ekonomisk förvaltning af
statens egendom förenligt. Det är här fråga om värden af betydlig
storlek, värden, som, vederbörligen utnyttjade, komma att tillföra staten
en afsevärd inkomst; det gäller här tillvaratagandet af en kraft, som,
ställd i industriens tjänst, skulle blifva eu mäktig häfstång till utveckling
och skapa nya förvärfskällor för tusentals personer, nya skatteobjekt
för statens alltjämt växande utgifter. Inköpet af Nya Trollhätte
kanalbolags egendom samt förvärfvet, genom domstolsutslag, af det
väsentligaste af vattenkraften i Trollhätte strömmar få väl också anses
innebära en förpliktelse för statsmakterna att, så snart omständigheterna
det medgifva, tillgodogöra sig denna egendom på det för staten
fördelaktigaste sätt.

Att vattenkraftens i Trollhätte strömmar tillgodogörande, hvarom
nu närmast är fråga, bör ske medelst anläggande af en kraftstation för
frambringande och levererande af elektrisk energi, torde väl ej heller

Departements chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vara föremål för meningsskiljaktighet. Jag anser mig således kunna
med skäl antaga det vara statsmakternas samstämmande önskan, att,
för tillgodogörande af vattenkraften i Trollkätte strömmar en kraftstation
bör så snart som möjligt af staten anläggas och drifvas.

År denna sak klar, blir nästa fråga, huru staten på lämpligaste och
ekonomiskt fördelaktigaste sätt skall anlägga denna kraftstation. Först
uppställer sig då det spörsmålet, huru stor vattenmängden är i Trollhätte
strömmar och huru mycket däraf kan disponeras för eu blifvande
kraftstation. Den vid lågvattenstånd, som härvid måste vara
bestämmande, afrinnande vattenmängden i Göta älf vid Trollhättan uppskattades
af framlidne öfverstelöjtnanten Laurell i hans år 1902 aflämnade
förslag till reglering af sjön Vänern till 344 m3 i sekunden.
Enligt den af styrelsen för Trollkätte kanal- och vattenverk gjorda uppskattningen
bör emellertid älfvens minimivattenmängd beräknas till
allenast 320 m'' i sekunden. Då det vid planerande af kraftstationen
uppenbart är försiktigast att räkna med den mindre siffran, anser jag,
i likhet med kanalstyrelsen, att siffran 320 m3 i sekunden bör läggas
till grund för beräkningen af älfvens minimivattenmängd. Det bör emellertid
här observeras, att detta är hela älfvens vattenmängd, och att således,
vid beräkning af den kapacitet, för hvilken kraftstationen bör anläggas,
en afsevärdt lägre siffra bör läggas till grund. Äfven om kronan,
på sätt i detta ärende ifrågasättes, skulle förvärfva allt vatten i Trollliätte
strömmar, måste för andra befintliga eller förestående ändamål
vatten disponeras eller reserveras.

I hvad omfattning kronan äger vattnet i Trollhätte strömmar är,
såsom framgår af kanalstyrelsens utredning och andra handlingar, icke
klart och ostridigt. Genom särskilda domar har kronan förklarats vara
ägare af allt vatten i Göta älf från och med Prestskedets fall till Flottbergsströmmen
utan annan inskränkning än den, som föranleddes af
skatteköpta verk. För att vinna en uppfattning om, huru mycket
vatten kronan för närvarande kan uttaga af Trollhättefallen, gäller
det således först att utreda, huru mycket af detta vatten tillkommer
enskilda rättsägare. Denna vattenmängd är klar beträffande ingenjören
Stridsbergs verk å Malgön, med afseende å hvilka genom vederbörande
häradsrätts laga kraftvunna dom Stridsberg för sina verk tillerkänts
rätt till 20 in3 i sekunden eller under vissa villkor högst 22 m3
i sekunden. Den andre ägaren till vatten af Trollhätte stömmar är Trollhättans
elektriska kraft aktiebolag, som där äger skatteköpta kvarnar,
fisken och såg. Den vattenkvantitet, som tillkommer nämnda bolag,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

är emellertid icke närmare bestämd. Kronan har, såsom förut är upplyst,
anhängiggjort rättegång mot kraftaktiebolaget, med påstående, att bolaget,
såsom innehafvare af skatteköpta verk invid strömmarna, icke måtte
tillerkännas större vattenmängd eller mera landområde, än som varit
behöfligt. såsom drifkraft och utmål för bolaget nu tillhöriga gamla
sågar och kvarnar i det skick, de vid deras skattläggning befunnits,
medan däremot kraftaktiebolaget anser sig äga rätt uttaga hela den vattengmänd,
som enligt vanlig strandäganderätt skulle tillkomma Önans
ägare. Afsevärda svårigheter äro emellertid förenade vid bestämmandet
af kraftaktiebolagets vattenmängd. Kronan har genom gamla
skattläggningsinstrument sökt utreda, huru stor vattenmängd kraftaktiebolaget
kan, för de ursprungliga kvarnarnas och sågarnas behof,
lagligen göra anspråk på, och därvid, efter olika uppskattningar af kronans
sakkunnige, kommit till 7 å 10,46 m3 i sekunden. Den vattenmängd,
som den af bolaget påyrkade strandäganderätten skulle medföra
beräknas af kanalstyrelsen till 66 m3 i sekunden. Frågan, om hvilken
vattenmängd kraftaktiebolaget slutligen kan komma att tilldömas,
synes mig tvifvelaktig. Den tillförsikt om utgången af den härom
anhängiggjorda tvisten, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes
hysa, kan jag för min del icke dela. Justitiekanslärsämbetet finner
ock tvistens utgång osäker, och hänvisar jag till hvad ämbetet
härom yttrat. Då kraftaktiebolaget väl icke under för kronan gynnsammaste
fall torde tillerkännas mindre vattenkvantitet än den högsta
myckenhet, som kronans egna sakkunnige kommit till eller
10,46 m3, kan man alltså vara berättigad anse kraftaktiebolagets
vattenmängd ligga mellan 10,46 m8 och 66 m8 i sekunden eller endast
55 m3 i sekunden, om, såsom kanalstyrelsen antydt, sådan öfverenskommelse
kan träffas, att bolaget i stället för eu större vattenmängd,
delvis tillgodogjord för mindre fallhöjd, använder en mindre vattenmängd
för hela fallhöjden. Vattenmängderna 10,46 m3 och 66 m8 beräknas
motsvara respektive 1,050 och 5,250 hästkrafter. Med hänsyn
till osäkerheten af att, därest bolaget tillerkännes vanlig strandäganderätt
och sålunda tilldömes 66 in3, denna vattenmängd genom en uppgörelse
i godo skulle kunna nedsättas till 55 m3, torde det böra räknas
med 66 m3 såsom gränsen uppåt för bolagets rätt till vatten. Härvid bör
dock uppmärksammas, att vattenmängden 66 m3 kan räknas såsom maximum
för kraftaktiebolagets verk, allenast under förbehåll, att genom anläggning
af en regleringsdamm mellan Gullön och Onan tillflödet till
Hålan kan begränsas just till den mängd, de från denna hölja matade
vattenverken ha rätt att förbruka, hvaremot i annat fall gifvetvis kommer

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

att ditledas långt större vattenmängd. För upplysning om, huru mycket
vatten kronan äger att uttaga under olika förutsättningar med afseende
å särskildt kraftaktiebolagets rätt till vatten, tillåter jag mig hänvisa till
kanalstyrelsens yttrande och utredning samt den redogörelse härför,
som ofvan (sid. 13) lämnats. Jag vill dock här erinra, att den af styrelsen
angifna vattenmängd om 192, eventuellt 203 m3 i sekunden,
som kronan kan uttaga, därest kraftaktiebolagets anspråk på vatten i
hufvudsak vinner afseende, är beräknad under förutsättning, att den
Tröskelns vattenverk tillkommande vattenmängden, omkring 5 m3, aflöses
medelst leverans af elektrisk energi, på sätt kanalstyrelsen föreslagit.
I annat fall minskas den för kronan under angifna förutsättningar
upptagna vattenmängden med ytterligare omkring 5 in3.

Att kunna, genom förvärf af kraftaktiebolagets vattenrätt samt utlösande
af de ingenjören Stridsberg och Tröskelns vattenverk tillkommande
vattenmängder i Trollhätte strömmar, för en blifvande kraftstation
disponera hela den tillgängliga vattenkraften, måste därför anses vara
af väsentlig betydelse för ett lämpligt och fördelaktigt tillvaratagande
af vattenkraften i Trollhätte strömmar. I synnerhet är en öfverenskommelse
med kraftaktiebolaget af särskild vikt för kraftstationsanläggningen
med hänsyn till den afsevärda vattenmängd, som äfven i gynnsammaste
fall tillkommer bolaget.

Utom de nu nämnda tala äfven andra kraftiga skäl för ett förvärf
från kronans sida af kraftaktiebolagets hela egendom. För rättighet till
nödigt dammfäste å den kraft aktiebolaget tillhöriga västra stranden är
kronan hänvisad antingen till denna saks anhänggiggörande vid domstol,
i hvilket fall saken säkerligen kommer att dragas ut på tiden samt
tilläfventyrs förbindas med den vid häradsrätten pågående tvisten om
storleken af kraftaktiebolagets vatteumängd vid Trollhätte strömmar och
af utmålet å Önan, eller ock till enskild öfverenskommelse med bolaget,
hvilken, hvad beträffar allenast rätten till dammfäste, icke lär kunna
åvägabringas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser inga svårigheter
för erhållande af dammfäste å västra stranden böra möta. Särskildt har
denna styrelse ansett, att expropriationsrätt skulle tillkomma kronan för
detta dammfäste. Detta finner jag emellertid tvifvelaktigt.

De många möjligheter till tvister nu och i framtiden, som kunna
tänkas uppkomma, och hvarom kanalstyrelsen i sin förevarande framställning
lämnat antydan, göra det enligt min mening synnerligen önskvärd^
att kronan blir ägare af kraftaktiebolagets strand och vatten. Allenast
därmed kan kronan vid Trollhättan med full rörelsefrihet vidtaga
lämpliga åtgärder ej mindre för den nu ifrågasatta kraftstationen, utan

Kungl. Mcij.is Nåd. Proposition N:o 130.

äfven för tillgodogörande af den ytterligare vattenmängd, som är att
vinna genom en framtida reglering af Vänern, samt för trafikkanalens
tidsenliga ombyggnad.

Det torde slutligen böra bemärkas, att ett förvärf af kraftaktiebolagets
hela egendom också möjliggör den västra strandens af Trollhättefallen
skyddande mot vandalisering. Allenast genom att kunna
komma i besittning af denna strand med kringliggande marker blir det
möjligt att bibehålla en god del af det storslagna natursceneri, som
Trollhättefallen nu erbjuda, och som årligen lockar tusentals turister
till orten. Blefve den mäktiga skogsplatå, som den västra stranden
utgör, beröfvad skogen, komme naturen vid Trollhättefallen att mista
en viktig del af sin tilldragande skönhet. En uppoffring, om en sådan
här kan anses föreligga, från statens sida för nämnda ändamål synes
mig väl påkallad, och hänvisar jag till hvad turistföreningen härom
yttrat och som är ofvan återgifvet.

Enligt min mening är därför frågan om ett lämpligt tillgodogörande
af kronans vattenkraft i Trollhätte strömmar väsentligt beroende af ett
förvärf från kronans sida af Trollhättans elektriska kraftaktiebolags
egendom. Skulle däremot ett dylikt förvärf icke komma till stånd,
lärer kronan icke kunna företaga kraftsfationsanläggningen, förrän rätt
till dammfäste å kraftaktiebolagets strand erhållits; hvarjämte det alltid
måste vara mindre tryggt och tillrådligt att företaga en anläggning af
nu ifrågasatt storartad beskaffenhet, innan genom laga kraftägande
dom blir bestämdt, huru mycket vatten kraftaktiebolaget är lagligen
berättigad! till. Den tid, som för dessa nödiga afgöranden erfordras, kan
näppeligen sättas lägre än 4 å 5 år, möjligen, enär nämnda bolag, om
uppgörelse ej kommer till stånd, uppenbarligen bar intresse af att så
mycket som möjligt draga ut på processerna, än längre tid — det är
nogsamt känd!, huru länge vattenrättstvister i allmänhet kunna förhalas.
Det är nämligen långt ifrån otänkbart, att en hel del andra tvister
kan uppkomma mellan kronan och kraftaktiebolaget, hvarför det, ur
alla synpunkter sedt, måste anses lämpligt att genom ett raskt beslut
afskära alla möjligheter till framtida rättstvister mellan bolaget och kronan.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk har i sin framställning
betonat, att i detta fall »tid är pengar»; beräkningarna visa, att
det här är fråga om »mycket pängar». Men det gäller då också att
begagna tiden, att draga fördel af det allmänna uppsving, som nu råder
å alla områden i vårt land. Tid är i förevarande fall icke blott pengar,
hänförda till själfva afkomsten af kraftsfationsanläggningen, utan också
och kanske i än högre grad för landets industri i allmänhet. En snart

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

tillgänglig monterad kraftmängd vid Trollhättan af 65,000 elektriska
hästkrafter öppnar för landets industri utsikter och vidder af den största
betydelse och omfattning, den utgör eu häfstång, mäktigare än någon,
som tillförene erbjudits Sveriges växande storindustri.

För de närmare detaljerna i det förslag till uppgörelse med Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag, som kanalstyrelsen framlagt, är förut
redogjordt, och hänvisar jag härutinnan såväl till styrelsens detaljerade
beräkningar och upplysningar som till själfva aftalet, bilagdt styrelsens
framställning i nu förevarande ämne. För min del finner jag detta aftal
vara af beskaffenhet att böra godkännas. Köpesumman är visserligen icke
ringa, men den egendom och de fördelar i öfrig!, kronan med aftalets
antagande skulle vinna uppväga, enligt min mening, fullt uppoffringarna.
Eu enskild affärsman, som ägde kronans egendom i Trollhätte strömmar,
skulle säkerligen icke tveka att, äfven om det vore fråga om någon
uppoffring, vinna den betydande fördelen att omedelbart kunna utnyttja en
honom förut tillhörig värdefull egendom, som dittills legat som ett dödt
kapital. Dådet kan visas, att blotta tidsvinsten vid kraftstationens tillkomst
kan medföra en ren nettovinst för köparen, skulle den enskilde
affärsmannen säkerligen ej tveka att inlåta sig på affären. Staten synes
mig så mycket mindre höra härutinnan förfara annorlunda än den enskilde
affärsmannen, som staten genom anläggningars omedelbara påbörjande
och fortsättande med all kraft, utom eu betydande afkastning
af i anläggningen nedlagdt kapital, därjämte kan på ett för landet i
dess helhet högst gagnande sätt främja industrien och skapa nya värden
samt säkerställa sig för framtida utvidgningars och anläggningars
verkställande på bästa möjliga sätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande rörande den
ekonomiska sidan af förevarande fråga anlagt en, enligt min mening,
något för ofördelaktig synpunkt på bedömandet. Det är visserligen
uppenbart, att det vore fördelaktigare, om köpeskillingen kunde nedbringas,
men trots de ansträngningar, kanalstyrelsen härpå nedlagt,
har detta icke befunnits möjligt. Jag anser mig därför böra med
några ord belysa och kommentera väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ekonomiska kalkyler och uttalanden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit det föreslagna aftalet
med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, betraktadt såsom en fristående
affär, mindre ekonomiskt gynsamt för staten, hvadan styrelsen
ock däri förordat några ändringar. På samma gång har dock styrelsen
kraftigt framhållit, att den tidsvinst, som af anläggningens omedelbara
påbörjande skulle vinnas, vore stor och af den betydelse både

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

för staten och landets industri i allmänhet, att aftalet ur denna synpunkt
kunde förordas med ett par ändringar och tillägg''. Anmärkningen
att någon särskild anledning icke kan föreligga för att under eventuellt
10 år låta kraftaktiebolaget få utnyttja 2,000 hästkrafter vid
Önan för allenast 17 kronor per hästkraft, då nettovinsten i öfrigt ansetts
kunna beräknas till 40 kronor per hästkraft vid Önan, må bemötas
med framhållande, att denna rätt för kraftaktiebolaget ingår
såsom ett köpevillkor i hela aftalet, och att, om högre arrende skolat
beräknas, köpeskillingen ej kunnat nedbringas till det belopp, hvarom
bär är fråga.. Kraftbolaget har bestämdt förklarat sig behöfva disponera
berörda kraftmängd för nämnda låga pris, för att icke behöfva afbryta
de i större skala skeende experiment med elektrisk zinksmältning,
hvilka nu bedrifvas vid Önan och hvilka bolaget icke velat eftergifva.
Såsom skäl för det jämförelsevis låga kraftarrendet har bolaget åberopat,
att kraften skulle användas för experiment, som icke kunde gifva
någon afsevärd afkastning. Jag delar med afseende härå kanalstyrelsens
åsikt, att det för kronan är fördelaktigare att uthyra nämnda 2,000 hästkrafter
till kraftaktiebolaget för aftaladt pris, än att erlägga den förhöjda
köpeskilling för det hela, som erfordrats, om priset på de 2,000
hästkrafterna satts högre. Just under de första åren — och det är ju
här blott under en 10-årsperiod, som detta lägre hyresbelopp för ifrågavarande
kraft skulle utgå — innan större leveranskontrakt hinna afslutas,
tomtområden upplåtas och fördelningsnät byggas, kan det vara
godt att få afsättning för ifrågavarande kraftmängd äfven till lägre
pris än som sedan kan betingas. Det lägre priset för de 2,000 hästkrafterna
motväges dessutom i viss mån därigenom, att inkomsten för
de 1,000 hästkrafter, som skulle af staten genast öfvertagas vid Önan,
kommer att uppgå till 49 kronor 50 öre i medeltal per hästkraft enligt
befintliga kontrakt med aktiebolaget skandinaviska elektricitetsverk.
Dessa kontrakt gifva kronan fulla 40 kronor per hästkraft i årlig nettoinkomst.
Det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade priset på
»vattenråvaran» vid Önan eller 200 kronor per turbinhästkraft torde
vara väl lågt, uträknadt som det är genom en kapitalisering efter 5
procent af en afgäld af 10 kronor per år och hästkraft. Tages den
räntefot, staten bör kunna räkna med eller 3,6 procent eller sättes den
skäliga afgälden högre än 10 kronor, blir »råvarans» värde högre och
det lör byggnader beräknade värdet och därmed äfven underhållskostnaden
mindre. I själfva verket bör emellertid, såsom ock väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, kalkyleringen af köpet ställes så,
att hufvudvikten därvid icke fästes vid det pris, kronan kommer att
Bill. till Rikscl. Prof. 190(1. 1 Sami. 1 Afd. 68 Haft. 10

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13Q,

betala för 3,000 elektriska hästkrafter som förlikningsvis beräknas förvärfvad,
utan vid det förhållande att kronan genom köpet förvärfvar
endera 10,400 eller 15,600 elektriska hästkrafter — allt efter som pågående
rättegång utfölle till förmån för kronan eller för kraftaktiebolaget
— till och i kronans kraftstation vid Olidehålan. Jag hänvisar i
öfrigt till hvad justitiekanslärsämbetet anfört rörande de med bolaget
härutinnan förda underhandlingar samt beträffande osäkerheten af utfallet
af den pågående rättegången mellan kronan och kraftaktiebolaget.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid beräkning af den elektriska
energi, som skulle utvinnas i statens stora kaftstation vid Olidehålan,
därest Önan tillkommande vattenmängd dit afledes, afdrager 8 m3
för kanalverkets nuvarande kraftstation å Malgön, må anmärkas att för
denna station visst icke i hvarje fall behöfver reserveras denna kraftmängd.
I den mån denna lilla kraftstation blir utsliten och antagligen
dessförinnan, kan det löna sig att leda äfven densammas 8 m3 till
Olidehålan och där med den vinna 2,090 i stället för som nu endast
576 elektriska hästkrafter. Detta ger kronan, efter 20 kronor per hästkraft
en ökad nettovinst af 30,280 kronor årligen, med hvilken summa
den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för olika fall beräknade inkomsten
bör ökas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att, äfven om tvisten
angående Trollhättans elektriska kraftaktiebolags rätt till vatten i
Trollhätte strömmar skulle afgöras helt och hållet till kronans förmån,
kronan genom minskad tidsutdrägt vid en försäljning till en början af
allenast 10,000 hästkrafter ändock genom det föreslagna köpet gör en
ren vinst under de 2 å 3 första åren af sammanlagdt 168,400 till 291,200
kronor, samt att med köpet, nationalekonomiskt sedt, en behållning genom
minskad import af stenkol skulle tillföras landet af 800,000 till 1,500,000
kronor, hvartill kommer att hvarje tidsvinst vid kraftens tillgodogörande
måste anses vara af den allra största betydelse för landets industriella
utveckling. Härtill kan läggas, att i samma mån som den ofvanberörda
mindre nettovinsten inträder tidigare, i samma mån kommer staten
ock tidigare i åtnjutande af den än betydligare vinst, som kan förväntas,
allt eftersom energitillgången i större utsträckning tages i anspråk.

Jag har ofvan framhållit, att det ej blott är tidsvinsten, som gör,
att det ifrågasatta aftalet synes böra accepteras, utan jämväl den trygghet,
som därmed ur rent juridisk synpunkt vinnes för nu förestående
och framtida tillgodogörande af vattenkraften i Trollhätte strömmar; och
jag anser för min del denna trygghet af mycket stor betydelse och
väl motivera någon uppoffring från kronans sida, en uppoffring, som

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 130.

jag emellertid, äfven om för aftalets bedömande anlägges den privatekonomiska
synpunkten allena, finner vara synnerligen ringa, om ens
någon. Att, såsom väg- och vatten byggnad sstyrelsen föreslagit, sätta
det villkor för köpeaftalets godkännande, att arrendepriset å de 2,000
hästkrafterna under 10 år skalle höjas med 3 kronor per hästkraft och
år, kan äfventyra hela aftalet, som jämväl utan denna förhöjning är
förmånligt för kronan. Denna förhöjning är ej heller i och för sig af
någon betydelse för kronan.

Med afseende å öfriga af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagna
förutsättningar för aftalets godkännande, vill jag påpeka dels att,
då det redan i aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag är bestämdt,
att kronan efter 2 år kan uppsäga bolaget till afflyttning från
Önan, beslut därom nu så mycket mindre kan vara erforderligt, som
denna åtgärd, hvilken lärer ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning, i
hvarje fall bör bero af, huru stark tillströmningen af kraftkonsumenter
redan från början blir, något som nu ej är klart — det kan nämligen
vara en förmån för kronan att låta stationen vid Onan utnyttjas, intill
dess hela kraftbeloppet behöfver uttagas i Olidehålans kraftstation —, dels
ock att aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk säkerligen tacksamt
mottager elektrisk energi, i stället för från Önan, från statens stora
kraftstation, hvilken bättre än stationen vid Önan bör trygga leveransen,
hvadan särskilda bestämmelser därom icke behöfva inrymmas i förevarande
aftal.

Vid granskning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande i
ärendet har jag funnit, att styrelsens beräkningar samt hvad styrelsen
i öfrig! anfört i det stora hela kraftigt talar för ett godkännande af
föreliggande aftal med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag. Andra
hörda myndigheter hafva ock gifvit sin fulla tillslutning till detta aftala
godkännande.

I anledning af erinran från justitiekanslersämbetet anser jag mig
i detta sammanhang böra meddela, att förslagskontraktet med kraftaktiebolaget
är vederbörligen undertecknadt af behöriga styrelseledamöter
i bolaget samt att vederbörligen utlyst bolagsstämma bekräftat
aftalet.

Kanalstyrelsen har, synes mig, på ett tillfredsställande sätt utredt, att
kraftkanalen bär anläggas på den östra älj''stranden samt att kraftstation
bör förläggas vid Olidehålans strand-, och har styrelsen härvid erhållit ett
kraftigt stöd af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett stöd, som måste anses
fullt afgörande. Detaljeradt förslag till anläggningen i sin helhet kan visserligen
icke nu framläggas, men efter den omsorgsfulla utredning, som ägt

Kungl. Maj:k Nåd. Proposition N:o 130.

rum senast i kanalstyrelsens nu förevarande framställning, finner jag inga
betänkligheter möta mot att föreslå anslag redan nu till kraftkanalens
påbörjande. Anläggningen i dess helhet tar för sitt utförande flere år
i anspråk, och det är af synnerlig vikt, att arbetet på kraftkanalen,
hvars byggande med däraf föranledda sprängningsarbeten erfordrar
jämförelsevis lång tid, snarast må kunna påbörjas. De förut upprättade
detaljerade förslagen till kraftkanal och kraftstation utvisa anläggningskostnaden
i sin helhet. Dessa förslag lära, enligt hvad jaginhämtat,
vara noggrannt och tillförlitligt uppgjorda, hvarför man är
berättigad antaga, att dessa kostnadsberäkningar kunna läggas till grund
för ett omdöme om den blifvande totalkostnaden för kraftanläggningen.
Då emellertid dammanläggningskostnaden är beroende af, om inköp äger
rum af kraftaktiebolagets hela egendom, samt de elektriska anordningarna
i kraftstationen, jämte en del andra detaljer, icke ännu äro slutbehandlade,
kan den slutliga detaljerade kostnadssumman för anläggningen
först föreläggas nästa års riksdag.

Därest vattenkraften vid Önan inköpes, är det af vikt, att äfven
den ingeniören Stridsberg å Malgön tillhörande vattenkraften förvärfvas
af kronan, emedan motsvarande vattenmängd då kan ledas till den stora
kraftstationen och, med tillgodogörande af hela fallhöjden, med bästa
utbyte i öfrigt förvandlas till elektrisk energi. Med en sådan uppgörelse
skulle kronan, i stort sedt, bli herre öfver allt vatten i Trollhätte
strömmar och således kunna på fördelaktigaste och lämpligaste sätt
tillgodogöra denna kraft. Med afseende å innehållet af det förslag till
uppgörelse med ingeniören Stridsberg, som föreligger i tvänne aftal,
hvilka med kanalstyrelsens betänkande öfverlämnats till vederbörlig''
pröfning, hänvisar jag till kontrakten och kanalstyrelsens utlåtande
äfvensom hvad öfriga i ärendet hörda myndigheter anfört. Det bör, vid
bedömande om sättet för eu uppgörelse med Sridsberg, tagas i betraktande,
att denne genom laga dom har sin rätt till vatten i Trollhätteströmmar
samt till för dess tillgodogörande erforderligt utmål å Malgön
tryggad. Förslaget A afser nu att utbyta denna natur vattenrätt mot
leverans af elektrisk energi. Mot den uppskattning af Stridsbergs vattenrätt
till 1,500 elektriska hästkrafter, som styrelsen verkställt, har jagingen
erinran att framställa, utan synes detta tal vara i allo lämpligt. Då
Stridsberg med den ifrågasatta uppgörelsen skulle afträda sin lagligen
tryggade vattenrätt utan någon ersättning, är det gifvet, att kronan måste
förbinda sig att tillhandahålla den däremot svarande elektriska energien
för all framtid. Jag finner således fullgiltiga skäl vara förebragta för

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130. 77

antagande af det med aftal A betecknade förslaget till uppgörelse med
Stridsberg.

Huruvida det för kronan kan vara fördelaktigt att reflektera
å aftalet B, som innebär ett förvärf jämväl af all Stridsbergs egendom
å Malgön, synes mig böra ytterligare öfvervägas. Jag har emellertid
nu så mycket mindre anledning att ingå på denna fråga, som en
del för bedömande af därpå inverkande faktorer, särskilt värdet af
verken å Malgön, icke nu föreligger. Aftalet B, som allenast ifråga -kommer, om aftalet A först träffats, beböfver icke heller afgöras förrän
vid nästa års riksdag, hvadan god tid finnes att efter ytterligare utredning
öfverväga, om detta aftal kan vara af den betydelse för kronan,
att därmed förenade säkerligen rätt afsevärda kostnader böra af kronan
vidkännas.

Slutligen har kanalstyrelsen också framlagt tvänne förslag till uppgörelse
med ägaren af ytterligare ett enskildt vattenverk vid Trollhätte
strömmar eller det s. k. Tröskelns vattenverk, tillhörigt Trollhättans
pappersbruksaktiebolag. Förvärf af detta verks vattenmängd är visserligen,
såsom kanalstyrelsen påpekat, af mindre vikt för ett lämpligt tillgodogörande
af vattenkraften i Trollhätte strömmar, men då, om uppgörelse
med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag och med ingenjören
Stridsberg kommer till stånd, Tröskelns verk blir det enda vid Trollhätte
strömmar, som ej tillhör kronan, synes mig öfvervägande skäl
tala för att jämväl härutinnan framlägga kanalstyrelsens förslag till aftalet
A. Det måste nämligen vara lämpligt, att kronan kommer i besittning
af detta verks vattenrätt, som icke är till sitt omfång fullt bestämd,
och hänvisar jag med afseende härå särskildt till justitiekanslersämbetets
ofvanintagna yttrande. För denna vattenrätts förvärfvande tala vidare
samma skäl, som gälla beträffande Stridsbergs vattenrätt, nämligen att
kronan ensam är i tillfälle att tillgodogöra sig vattenmängden i fråga
till hela dess fallhöjd. Med förvärf af Tröskelns vattenrätt erhåller
kronan också större frihet beträffande sina anläggningar vid Trollhättan
och särskildt vid trafikkanalens ombyggnad. Under åberopande i öfrigt af
hvad kanalstyrelsen härutinnan anfört, synes mig därför jämväl ett antagande
af aftalet A med Trollhättans pappersbruksaktiebolag böra förordas.

Med afseende å aftalet B gäller hvad förut yttrats rörande motsvarande
aftal med Stridsberg, och föranleder således ej heller nu ifrågavarande
aftal B för närvarande något uttalande från min sida.

Emot aftalsförslagen har justitiekanslärsämbetet gjort den anmärkningen,
att såsom § 3 i aftal A formulerats kronan icke vore fritagen
från leveransskyldighet af elektrisk ström, i det fall att kronan först

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

funnit lämpligt att lämna energien från annan kraftkälla än Trollhätte
strömmar och dessa sedan genom naturrevolution loge annan väg eller
utsinade. Då emellertid sannolikheten för att båda nyssnämnda förutsättningar
skola inträda måste betraktas som ytterst ringa, torde justitiekanslärsämbetets
anmärkning i detta afseende, enligt min åsikt, icke
behöfva föranleda någon ändring i aftalens affattning. I anledning af
de andra mindre formella erinringar mot de föreliggande aftalsförslagen,
som framstälts af justitiekanslärsämbetet, torde Kungl. Maj:t böra erhålla
rätt att i aftalen vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas
påkallade.

De skäl, som tala för ett bifall till styrelsens för Trollhätte kanaloch
vattenverk ifrågavarande framställning får jag, hänvisande till hvad
förut anförts och utredts, sammanfatta sålunda.

Genom bifall till styrelsens förslag kan ett omedelbart påbörjande
af en kraftstationsanläggning för tillgodogörande af kronans
vattenrätt i Trollhätte strömmar vidtaga, något som icke blott är
af betydande ekonomisk fördel för staten utan ock af synnerlig
vikt för landets hela industri; hvarje år, som får gå, utan att denna
vattenkraft ställes i industriens tjänst, är således en förlust, privatekonomiskt
sedt för staten och nationalekonomiskt för landet i sin
helhet; genom föreslagna uppgörelsen med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag,
ingenjören Stridsberg och Trollhättans Pappersbruksaktiebolag
vinner kronan dels fördelen att genast och från början kunna
anlägga kraftstationen på fördelaktigast möjliga sätt, dels möjlighet att
inom kort tid kunna till denna kraftstation leda och där till elektrisk
energi omvandla all den vattenkraft i Trollhätte strömmar, som kan för
kraftändamål disponeras, dels trygghet, såväl för närvarande som i framtiden,
att utan intrång i enskild rätt och utan fara för framtida rättstvister
och förvecklingar kunna vid Trollhättan vidtaga påkallade åtgärder för
tillgodogörande jämväl af den vattenkraft, som efter Vänerns reglering
ytterligare kan afvinnas Göta älf vid Trollhättan, dels fördelen att äga friare
händer vid ombyggnad af trafikkanalen vid Trollhättan, dels ock möjlighet
att kunna bibehålla en god del af det storslagna natursceneriet vid
Trollhättan och att å västra stranden af Göta älf utlägga och bibehålla
en nationalpark af ovanlig naturskönhet.

Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen besluta

1) att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga
vattenkraften i Trollhätte strömmar skall anläggas;

2) att till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition JSf:o ISO.

kraftkanalen, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med det af styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk framlagda, med ritning n:r 2 betecknade
förslag, mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter anvisa
ett belopp af 750,000 kronor;

3) att godkänna och antaga det framlagda, den 13 mars 1906 upprättade
aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående förvärf
för 2,500,000 kronor och öfriga villkor åt Kungl. Maj:t och kronan
af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända—Naglums och Trollhättans
socknar belägna fastigheter jämte vatten- och fiskerätt, med
rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som
kunna finnas påkallade;

4) att likaledes godkänna och antaga det med ingenjören E. Stridsberg
den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af Stridsberg
tillhörig vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt för
Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna
finnas påkallade;

5) att godkänna och antaga det med Trollhättans papperbruksaktiebolag
den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af den
bolaget tillkommande vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt
för Kung]. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna
finnas påkallade;

6) att bemyndiga riksgäldskontoret att på rekvisition tillhandahålla
Kungl. Maj:t de medel, tillhopa 3,250,000 kronor, som erfordras för
kraftkanalens påbörjande och fullgörande af likviden till Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag; och

7) att medgifva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, hvilka,
vid bifall till hvad under mom. 3, 4 och 5 föreslagits, af Kungl. Maj:t
och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning af styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, häruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
gilla samt förordnade, att i enlighet därmed proposition
i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

TILL KONUNGEN

Genom nådigt bref den 16 juni 1905 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Styrelsen
för Trollhätte Kanal- och Vattenverk att skyndsamt afgifva förslag till plan för
verkställande af en fullständig utredning rörande anläggande för statens räkning af

en elektrisk kraftstation för användande af den staten tillhöriga vattenkraften i
Trollhättan jämte uppgift å de kostnader en dylik utredning kan beräknas medföra.
Sedan Styrelsen vid sitt första sammanträde den 3 juli 1905 med hänsyn till utredningens
brådskande natur till Eders Kungl. Maj :t aflåtit underdånig skrifvelse med
begäran om uppdrag att, utan afvaktan på den anbefallda planens utarbetande, omedelbart
få påbörja utredningsarbetet, lämnade Eders Kungl. Maj:t den 7 juli 1905
sitt bifall härtill och anvisade för ändamålet ett belopp af 10,000 kronor att utgå
under 1905. På grund häraf igångsattes genast terrängundersökningar och upprättades
ett konstruktionskontor. Den 24 sistlidne oktober kunde Styrelsen med
und. skrifvelse aflämna den anbefallda planen för utredningen, hvilken plan den 8
sistl. december vann Eders Kungl. Maj :ts bifall, samtidigt som för utredningsarbetets
fortsättande och fullbordande anvisades ytterligare högst 51,000 kronor.

Den sålunda beslutade fullständiga utredningen är af naturliga skäl ännu icke
fullbordad. De elektriska och maskinella spörsmålen äro hänskjutna till särskilda
sakkunnige, hvilka ännu ej hunnit afsluta sitt maktpåliggande arbete. Till följd
häraf har själfva kraftstationsbyggnadens närmare anordning och förläggning icke
kunnat bestämmas. Detaljerna för dammanläggning och intag äro ej heller fullt
utarbetade, emedan de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga vattenkraftens
fördelning och uttagning, till hvilken fråga Styrelsen i det följande skall återkomma.
Af denna anledning har hos häradsrätten ännu icke kunnat begäras syn
jämlikt bestämmelserna i nåd. förordningen den 30 dec. 1880 om jordägares rätt öfver
vattnet å hans grund.

Å andra sidan har det hittills medhunna utredningsarbetet i vissa hänseenden
fortskridit så långt, att bestämda resultat kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t.
Vid sådant förhållande, och då det är af största vikt, att frågan om tillgodogörandet
af Trollhättans vattenkraft med minsta möjliga tidsutdräkt bringas till sin lösning,
har Styrelsen ansett sig böra redan nu dels aflämna redogörelse öfver nyssnämnda
resultat, dels ock afgifva förslag till sådana åtgärder, som afse att främja
kraftuttagningens snabba och ändamålsenliga förverkligande.

Styrelsen får då först och främst såsom sin åsikt uttala, att staten själf bör ombesörja
uttagning och omvandling i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver hvilken
hon vid Trollhättan förfogar, samt från en eller flera för detta ändamål anlagda
kraftstationer mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella behof
och belysning samt för järnvägsdrift, jordbruk och andra näringar.

Någon utarrendering eller försäljning af vattenkraft vid Trollhättan såsom
sådan bör sålunda enligt Styrelsens mening icke ifrågakomma. Endast om staten
själf utför nödiga byggnader och maskinella anordningar, kan staten erhålla skälig
inkomst af denna sin vattenkraft och tillgodonjuta blifvande stegring af dess värde,

på samma gång som industriens och öfriga afnämares berättigade intressen med
undvikande af enskild spekulation kunna tillgodoses genom billigt pris på den utdelade
energien. Endast på sådant sätt kunna vinnas full enhetlighet, ändamålsenlighet
och ekonomi vid vattenkraftens utnyttjande. Tanken på detta sätt för
Trollhättekraftens tillgodogörande lär för öfrigt hafva kraftigt medverkat till Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande inköp af Nya Trollhätte Kanalbolags
egendom liksom till ordnandet af Trollhätte Kanal- och Vattenverks förvaltning,
sådan den under förflutet år trädt i kraft, äfven om något formellt beslut om anläggning
af en statens kraftstation hittills icke blifvit fattadt. Under sådana omständigheter
torde någon närmare utveckling af skälen för nyss angifna sätt att
utnyttja Trollhättans vattenkraft icke behöfva framdragas.

På samma gång som Styrelsen sålunda förordar, att staten själf skall utföra
och drifva en eller flera kraftstationer vid Trollhättan, vill Styrelsen på det kraftigaste
betona angelägenheten af, att en dylik anläggning utan uppskof kommer till
stånd. Den del af landet, som ligger inom räckhåll för Trollhättekraftens utdelning
på elektrisk väg, har redan länge väntat härpå.

Redan för många år tillbaka upprättades af Nya Trollhätte Kanalbolag olika förslag
till uttagning af en del af den vattenkraft, som detta bolag ansåg sig äga, men
dessa planer blefvo till följd af motstånd från Kronans ombud aldrig förverkligade.
Dock erhölls långt senare, år 1901, tillstånd till anläggning af den till kanalverket
hörande lilla kraftstation, hvilken förser kanalen och vidliggande områden vid
Trollhättan med belysning. Denna station är emellertid icke ämnad att distribuera
större kraftbelopp på längre afstånd. År 1894 upprättade af Eders Kungl. Maj:t
utsedde kommitterade ett förslag till uttagning för Kronans räkning af 20,000 hkr
genom 2:ne kraftstationer om 10,000 hkr hvardera, den ena på Gullön, den
andra på Spikön, i hvilket förutsattes att Kronan, vore ägare till endast
nyssnämnda öar jämte Stora och Lilla Toppön. Efter vederbörlig ansökan
om tillstånd att anlägga kraftstationen på Gullön, hvilken rönte motstånd af enskilde
intressenter vid Trollhättefallen, blef tillstånd till sist under vissa villkor
genom Kungl. Maj:ts dom d. 30 dec. 1899 beviljadt. Denna anläggning, som afsåg
användning af endast en del af vattenkraften, kom emellertid aldrig till utförande.
Ett år 1898 af Önans ägare, Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag, uppgjordt för
slag till uttagning af 20,000 hkr vid Önan kom lika litet från papperet. Ej heller
fullföljdes den år 1897 i stor skala planerade kraftstation, hvilken af samma bolag,
påbörjades på västra stranden, sedan denna för högt pris inköpts, under förutsättning
att vattenrätt därmed var förbunden. Kronan anhängiggjorde nämligen år
1898 rättegång mot Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag rörande bättre rätt
till vattnet utmed västra älfstranden, en rättegång, som genom Kungl. Maj ds

dom d. 19 aug. 1901 utföll till Kronans förmån. Ett förslag till uppgörelse mellan
Kronan och bolaget, i stort sedt innebärande ett byte af vatten mot land, afslogs
af Riksdagen år 1902.

Denna korta öfversikt öfver olika försök till nyttiggörande af vattenkraften vid
Trollhättan torde redan ådagalägga, att behof däraf länge förefunnits och att, sedan
de rättsliga tvisterna numera i hufvudsak afgjorts, tiden bör vara inne för Kronan
att snarast möjligt göra sin vid Trollhättan ägande vattenkraft fruktbärande för
landet. Men Styrelsen har dessutom af de undersökningar, som pågå rörande afsättningsmöjligheterna
för elektrisk energi från en blifvande kraftstation, fått den
bestämda uppfattningen, att betydliga kraftbelopp redan nu kunna med fördel afsättas,
och att man öfverallt fäster största vikt vid att kraft snart kan erhållas. Åtskilliga
privata företag utbjuda f. n. elektrisk energi inom Trollhättans distributionsområde
till leverans under den närmaste tiden, och äfven med hänsyn härtill är
skyndsamhet af betydelse. Bestämda siffror på den under den närmaste framtiden
väntade afsättningen kunna visserligen ej ännu framläggas. Men endast Göteborg
med omnejd bör kunna taga ett betydande kraftbelopp i anspråk för sina spårvägar,
sin industri och sin belysning. Det framgår bland annat af den und. skrifvelse,
som åtskilliga framstående affärsmän i Göteborg år 1904 ingåfvo till Eders Kungl.
Maj :t, och hvari de förklarade sig villiga att taga initiativ till bildande af aktiebolag
för öfvertagande af en del af kraften från Trotthättan. Måhända kommer den
pågående undersökningen af det nuvarande kraftbehofvet inom Trollhättestationens
fördelningsområde icke att lämna några så synnerligen höga siffror i förhållande
till dem, som representera statens tillgängliga kraftbelopp. Men uppenbart
är, att inom ifrågavarande i kommunikations- och andra hänseenden, synnerligen
gynnade trakter, särskildt längs Trollhätte kanal och i all synnerhet vid Göta älfs
nedre lopp, en mäktig industriell uppblomstring skall göra sig gällande och nya
industrier tillkomma, därest kraften från Trollhättan tillhandahålles till billigt
pris. Genom lämplig prisbestämning kan staten med all säkerhet få afsättning för
ständigt och hastigt växande kraftbelopp. Det torde därför med säkerhet blifva
en för staten förmånlig affär att så snart som möjligt anlägga en kraftstation vid Trollhättan.
För huru stort kraftbelopp den första anläggningen lämpligen bör planläggas,
kan på utredningens nuvarande ståndpunkt icke angifvas. För att emellertid
gifva en föreställning om företagets ekonomiska räckvidd torde några siffror böra
anföras. Styrelsen utgår därvid från deri utredning, som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
underd. utlåtande i frågan om tillgodogörande af Kronan tillhörig vattenkraft
i Göta älf vid Trollhättan den 20 dec. 1904 innehåller och vill endast för
sin del därvid anmärka, att de i samma utlåtande upptagna kostnadsberäkningar
visserligen äro approximativa, men likväl torde kunna, i stort sedt, vara använd -

bara för nu ifrågavarande ändamål. Det dyraste af de i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
utlåtande upptagna alternativ, hvilket afser uttagande af 250 m3 vatten
i sekunden genom anordningar, planlagda med hänsyn till framtida utvidgning, och,
liksom öfriga styrelsens alternativ, vattnets ledande i öppen kraftkanal på älfvens
östra strand till en kraftstation vid Olidehålan, benämndt alt. XVI a, beräknas
medföra en anläggningskostnad af 9,150,000 kronor eller, då 65,000 transformerade
elektr. hkr. utfås, pr elektrisk hkr 140 kronor. I enlighet med nedan angifna
förutsättningar skulle då själfkostnadspriset blifva 14,50 kr. pr elekt. hkr och
affären sålunda gå ihop, om detta pris kunde betingas för hela kraftbeloppet.
Om däremot, innan af sättningen uppgår till sådan storlek, endast en del af de mot
hela tillgängliga kraftbeloppet svarande turbiner och generatorer jämte tillbehör
från början uppsättes, blir själfkostnaden pr hkr naturligtvis högre. Det är nämligen
uppenbart att damm, intag, kraftkanal, fördelningsbassäng ofvanför kraftstationen
o. d. genast från början måste utföras för hela den vattenmängd, som kraftstationen,
fullt utbyggd, skall tillgodogöra, emedan dessa anordningar icke sedermera
kunna utan afbrott i driften förändras. Här nedan sammanställas siffrorna
för olika storlek å den tillgodogjorda vattenkraften, beräknade med ledning af Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsförslag samt under antagande af följande
årliga afskrifningar och underhållskostnader:

3 0/o på kostnader för vatten och husbyggnader, och

8 °/o på kostnaden för den maskinella utrustningen.

Tillgodogjord kraft i transf. elektr. hkr.	Summa anläggnings-kostnad Kr.	Anläggningskostnad i kr. pr elektr. hkr.	1 Själfkostnad i kr. pr elektr. hkr. vid verket
65,000	9,150,000	140	14.50
50,000	7,900,000	158	16.50
35.000	6,660,000	190	19.20
20,000	5,450,000	273	25.70

Af denna sammanställning framgår att, äfven om den första utbyggnaden icke
sker för större kraftbelopp än 20,000 elektriska hkr, ett försäljningspris pr hkr af
26 kr. är tillräckligt för att trygga den ekonomiska sidan af saken. Hvarje ökning
i afsättning eller pris innebär en ren nettovinst för staten. Då nu styrelsen är
öfvertygad om, att 20,000 hkr så godt som från början kunna försäljas till pris, afsevärdt
öfverstigande det nyssnämnda, anser Styrelsen det från Kronans egen synpunkt,
såsom försäljare af kraft, vara utan risk, ja än mer, mycket snart vara en utmärkt

affär att ofördröjligen anlägga en kraftstation. Fördelarna för industri, handel och
näringar och den indirekta vinsten för det allmänna genom dessas uppsving äro för
öfrigt faktorer af sådan oerhörd vikt, att de ensamt kunna motivera anläggningen
ifråga, äfven om den att börja med icke skulle gifva någon direkt afkastning utöfver
själfkostnaden.

Såsom förut antydts, beror företagets framgång främst af det pris, som åsättes
den levererade elektriska energien. Prisfrågan är väl ännu ej färdig att lösas, beroende
som den är af resultatet af pågående, närmare utredningar om kostnader och
afsättningsmöjligheter. Men Styrelsen vill dock på det allra kraftigaste betona, att
på samma gång priset bör sättas så pass högt, att det medför en skälig och god vinst
för staten såsom ägare till kraftkälla och kraftstation, det å andra sidan bör väljas
så lågt, att såväl den nuvarande med ångkraft försedda industrien kan finna fördelaktigt
att öfvergå till elektrisk drifkraft, som ock nya industrier och nya afnämare af
allehanda slag uppammas. Endast på sådant sätt blir företaget af rätt betydelse
för det allmänna.

Utan att på frågans nuvarande ståndpunkt kunna afgifva något bestämdt
förslag i afseende på priset, vill dock Styrelsen såsom sin åsikt uttrycka,
att ett medelpris af 40—50 kronor pr elektr. hkr vid Trollhättan borde kunna tillgodose
båda de nyss antydda syftemålen. Ett medelpris af 40 kr. skulle, enligt
förut åberopade beräkningsgrunder, vid försäljning af hela det tillgängliga kraftbeloppet
i en kraftstation om 65,000 elekr. hkr gifva ett rent öfverskott i rundade tal

af................................

i en kraftstation om 50,000 elektr. hkr
>j >> n 35,000 ,, ,,

n n >> )> 20,000 ,, ,,

1.657.000 kr. årligen.

1.175.000 „

728.000 „

286.000 „

Mot dessa siffror kan ju anmärkas, att ett medelpris af 40 kr. är för högt, då
det gäller afsättning af de större kraftbeloppen, hvilka endast kunna afsättas till
kemiskt-tekniska industrier, för elektr. smältning eller sönderdelning o. d., d. v. s.
till afnämare, som icke kunna betala lika högt pris som andra. Men en blick på de
anförda siffrorna visar likväl, att god förtjänst återstår, äfven om priset för större
afsättning sänkes till 25 k 30 kronor. Ett dylikt pris torde vara lockande för ett flertal
industrier äfven af ofvan antydd art. I nödfall, och om kraften ej för längre
tid bindes, kan priset utan förlust för kraftproducenten ytterligare sänkas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, och då hvarje äfven kortare tids uppskof
medför förlust för producent och konsument, har Styrelsen, såsom ofvan antydts,
ansett, att åtgärder snarast böra vidtagas för att påskynda kraftuttagningens förverkligande.
De åtgärder, som i sådant syfte enligt Styrelsens mening böra före -

tagas, afse dels ett påbörjande af byggnadsarbetena under innevarande år, dels en
snabbare lösning af de återstående vattenrättsliga tvistefrågorna än vanlig domstolsbehandling
kan medgifva, dels slutligen ett utbyte af den enskildt upplåtna vattenrätten
mot elektrisk energi.

I afseende på sättet för kraftuttagningen får Styrelsen anföra följande:

Af skäl, som förut antydts, kunna definitivt utarbetade förslag till anordning
af damm, intag och kraftstation icke nu framläggas. Men däremot har Styrelsen
kommit till full klarhet därom, att kraftuttagningen bör ske på den östra, under
Styrelsens förvaltning ställda stranden, och att den öppna kraftkanalen på den sträcka,
som ligger emellan de med bokstäfverna A. och B. å vidlagda ritning n:r 2 utmärkta
punkter, bör få det läge och det utseende, som samma ritning i hufvudsak visar, och
detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komma att utföras.

I fråga om östra strandens företräden framför den västra har Styrelsen redan, vid
afgifvande af underdånigt förslag till plan för utredningen d. 24 okt. 1905, uttalat sin
mening, och i denna mening finner sig Styrelsen genom den nu företagna undersökningen
ytterligare styrkt. Redan i ett år 1900 afgifvet yttrande har Konungens Bfde i
Älfsborgs län med anledning af föreslagen öfverenskommelse om byte af land mot vatten
mellan Kronan och Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag framhållit den östra
strandens företräden ur kraftuttagningssynpunkt. I den preliminära utredning rörande
Trollhättans vattenkraft, som Professorn J. G. Richert på Eders Kungl. Maj :ts uppdrag
den 30 dec. 1902 afgifvit, betecknas däremot den östra stranden fullt användbar,
men i tekniskt afseende mindre lämplig än den västra. Väg- och Vat-tenbyggnadsstyrelsen
har emellertid i sitt med anledning af Richters utredning d. 20 dec.
1904 afgifna underdåniga utlåtande på ett enligt undertecknad styrelses mening öfvertygande
sätt visat, att den östra stranden erbjuder möjlighet till den bästa lösningen
af kraftuttagningsproblemet. Af de många alternativ, som Richert behandlat,
finner Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen endast tvänne vara förtjänta af en allvarlig
pröfning, nämligen de af Richert med alt. XIII ochXVbetecknade, och i sitt den
1 maj 1905 såsom kritik af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens utredning till Eders
Kungl. Maj:t ingifna underdåniga yttrande förmäler sig Richert ej heller hafva väntat
något annat resultat, då den verkställda utredningen ådagalagt dessa förslags obestridliga
företräden framför de öfriga. Som alt. XIII är förlagdt till östra stranden,
alt. XV däremot till den västra, torde en jämförelse mellan dessa båda förslag vara
afgörande för valet mellan de båda stränderna. Alt. XIII afser uttagning af 250
m3 vatten i sekunden genom tunnel vid nuvarande Kafledammen under en möjligen
blifvande kanalled, enligt det s. k. Laurellska förslaget, och vidare genom öppen
kanal på östra stranden till kraftstation vid Olidehålan med afloppstunnel till Flottbergsströmmen
nedanför den därstädes, enl. Laurellska förslaget, ifrågasatta kanal -

dammen. Alt. XV afser uttagning af samma vattenmängd på västra standen
genom en tunnel från lugnvattenytan ofvanför fallen till en kraftstation ofvanför
nyssnämnda kanaldamm samt vidare genom en afloppstunnel till Flottbergsströmmen.
Nyttigt kraftbelopp och kostnader beräknas af Richert såsom visas af nedanstående
sammanställning, hvilken äfven upptager de af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
för alt. XIII och dess eget alt. XVI a beräknade siffror. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
beräkning för alt. XIII grundar sig på vissa modifikationer
af Richerts alt. XIII, hufvudsakligen afseende att undvika intrång på Nydqvist
& Holms verkstadsområde. Alt. XVI a är upprättadt för 250 m3 vattenmängd,
men med hänsyn tagen till framtida utvidgning till 500 m3 vattenmängd.

	Richert	V. & V-	styrelsen i
	alt. XV	alt. XIII	alt. XIII	alt. XVI a
Regleringsdamm ....................................................	500,000	500,000	500,000	500,000
Upprensning i älfven samt intag..............................	250,000	200,000	200,000	218,000
Tilloppstunnel under västra stranden .....................	1,700,000	—	—	—
Tunnel eller tunnlar under trafikkanalen ..................	—	130,000	150,000	200,000 j
Utsprängning för trafikkanalen.................................	—	—	93,700	119,000 1
Kraftkanal, öppen...................................................	—	1,170,000	828,000	962,000
Fördelningsbassäng ................................................	—	350,000	149,500	198,000
Sidotunnlar och tuber.............................................	500,000	—	—	__
Trycktuber ............................................................	—	300,000	300,000	300,000
Kraftstation ..........................................................	4,650,000	4,650,000	4,550,000	4,550,000
Afloppstunnel.........................................................	250,000	500,000	850,000	785,000
Bro- och vägbyggnader ...........................................	—	200,000	100,000	100,000
Diverse, 15 %........................................................	1,150,000	1,200,000	1,178,000	1,218,000
Summa anläggningskostnad .....................................	9,000,000	9,200,000	8,900,000	9,150,000
Nyttig effekt i elektriska hkr ..................................	63,400	65,000	65,000	65,000
Anläggningskostnad pr nyttig elektr. hkr ..................	142	142	137	140

Granskas nu dessa siffror, finner man att Richert beräknar sitt alternativ XV
medföra noggrannt samma anläggningskostnad pr elektr. hkr som sitt alt. XIII, under
det att det senare lämnar 1,600 elektr. hkr mer än det förra. Redan denna omständighet
ställer alt. XIII ekonomiskt gynnsammare. Mot Richerts beräkningar
har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anmärkt, att han i alt. XIII upptagit 200,000
kronor för bro- och vägbyggnader, men i alt. XV ingen motsvarande post. Detta
förklarar R. i sitt d. 1 maj 1905 afgifna underdåniga yttrande sålunda, att alt. XV

förlägger kraftstationen omedelbart intill den enligt Laurells förslag uppdämda kanalbassängen
och helt nära den i samma förslag upptagna kanaldammen, hvilken
tjänstgör såsom bro. Denna förklaring förutsätter emellertid, dels att Laurellska
kanaldammen kommer till utförande före kraftstationen, och så lär numera icke bli
förhållandet, dels att körbar väg redan finnes till dess landfäste å östra stranden.
Ej heller denna förutsättning håller streck. De dit ledande vägarna äro endast smala
turistvägar, afsedda för fotgängare och anlagda på sådant sätt och med sådana lutningar,
att de icke lämpa sig för materialtransporter. Alt. XV kräfver sålunda såväl
som alt. XIII kostnader för bro- och vägbyggnader och jämförelsevis högre sådana,
eftersom i det förra alternativet kraftstationen förlagts till en synnerligen oländig terräng
på en plats, till hvilken inga som helst vägar f. n. leda, då däremot sådana redan
finnas anlagda i omedelbar närhet af kraftstationen enl. alt. XIII. Å andra sidan
kräfvas i senare fallet åtskilliga vägomläggningar och broöfvergångar. I alla händelser
äro motsvarande kostnader för det ena såväl som för det andra alternativet icke
af någop afgörande betydelse vid valet mellan förslag, för hvilka slutsummorna uppgå
till så betydande belopp som här.

Emot Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar har professor
R. i sin und. skrifvelse d. 1 maj 1905 å andra sidan anmärkt, att de lägre anläggningskostnader,
till hvilka denna styrelse kommit, bero däraf, att sedan 1902, då
Ris beräkningar utfördes, priset på elektriska maskinerier väsentligen fallit och detta
med ej mindre än 20 kr. pr installerad elektrisk Iller, eller från 50 till 30 kronor pr
hkr. Motsvarande minskning i kostnaden för den elektriska utrustningen borde med
stöd häraf blifva 20X65,000 = 1,300,000 kronor. Detta synes ej väl stämma med
siffrorna i ofvan intagna sammanställning, som för kraftstationen visar följande
kostnader:

R:s alternativ XV (1902) .................................... Kr. 4,650,000

„ „ XIII (1902).................................... „ 4,650,000

Väg- och Vattenbyggnadsst. alt. XIII (1904) .................. ,, 4,550,000

„ „ „ „ XVI a (1904).................. ,, 4,550,000

Skillnaden är där endast 100,000 kr. Enda möjligheten vore då att den af Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen antydda anordningen af kraftstationen skulle medföra
eu ökning i kostnaden för densamma af 1,300,000 — 100,000 — 1,200,000 kronor
gentemot den af R. föreslagna konstruktionen. Då emellertid alla de omnämnda
4 alternativen afse uppställning under maskinsalen af turbiner med vertikala ax^
lar, turbinerna omgifna af plåt-kåpor, och skillnaden mellan R:s och Väg-och Vattenbyggnadsstyrelsens
konstruktioner hufvudsakligast synes ligga i schaktets djup
och anordning, kan en dylik skillnad i kostnaden säkerligen icke uppstå. Vid sådant

förhållande torde den af R. framställda anmärkningen så mycket mindre kunna tillmätas
någon afgörande betydelse, som de detaljerade undersökningarna visat, att
kraftstationen lämpligen kan förläggas vid Olidehålans strand (se ritn. nr 2) och
sålunda i hufvudsak anordnas så, som R. för sitt alternativ XIII antydt, men på en
plats, som icke kräfver kraftkanalens dragande öfver Nydqvist & Holms verkstadsområde,
utan är belägen väster om detta. Uppenbart är således, att R:s egna kostnadsberäkningar
för alt. XIII och XV i och för sig fortfarande kunna tjäna till underlag
vid en jämförelse mellan kostnaderna för kraftuttagningen på västra och
östra stranden. Vid sådant förhållande måste det utan vidare anses v fastslaget, att
östra stranden med hänsyn till byggnadskostnaden är att föredraga framför den västra,
efter som å den förra för högst samma kostnad för elektrisk hkr kunna uttagas 1,600
elektriska hkr mer än på den senare.

Men härtill kommer, att byggnadskostnaden å östra stranden ställer sig afsevärdt
lägre, än i sammanställningen här ofvan upptagits, därest den s. k. Laurellska
kanalen icke, eller åtminstone icke omedelbart, kommer till utförande. Tillsvidare
kan då — såsom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen framhållit— kraftstationens
afloppsvatten ledas direkt till Olidehålan, hvars vattenyta endast ligger c:a
1 meter öfver älfvens nedanför Flottbergsströmmen, och därigenom minskas kostnaden
med omkring 500,000 kronor för afloppstunneln till Flottbergsströmmen.
Här må anmärkas, att Laurellska kanalförslaget upptager en höjning af v. y. i älfven
nedanför Flottbergsströmmen öfver Olidehålans nivå. Kommer den stora kanaldammen
vid Flottbergsströmmen icke till utförande, men älfven likväl dämmes såsom
nyss är antydt, förloras ingen fallhöjd genom vattnets utsläppande direkt i Olidehålan.
Företages icke berörda dämning eller sker den till mindre höjd, torde det
i alla händelser knappast löna sig att anlägga den jämförelsevis dyrbara afloppstunneln.

Vidare torde kraftkanalens korsning med Laurellska trafikkanalens sträckning
vid Kafledammen tills vidare kunna utföras i form af öppen ränna mellan
murar och korsningen under kanalen sedermera ske med järnarmerade betongrör.
I sådant fall är det ej nödvändigt att nu genast verkställa utsprängningen på detta
ställe af den Laurellska kanalen med dubbla slussar och att framdraga 2:ne häfverttunnlar
under densamma, på sätt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i sitt alt. XVI
a för säkerhets skull beräknat. Härigenom uppstår äfven en minskning i kostnaden
och ett underlättande af arbetet, som visserligen icke representera något mera
betydande belopp, men som dock ha sin betydelse dels i tekniskt hänseende, dels för
den händelse kanalens ombyggnad närmast komme att ske efter en annan sträckning,
än den det Laurellska förslaget upptager. Till sist må, på tal om byggnadskostnaden,
påpekas, att kostnaden för en så betydande tunnelanläggning, som den på västra

stranden nödvändiga, är ganska svår att på förhand med säkerhet beräkna, i synnerhet
som bergets beskaffenhet åtminstone att döma af dess synliga delar och af
det yttrande, statsgeologen Svenonius till vattenfallskommissionen år 1901 afgifvit,
antagligen är af jämförelsevis olämplig beskaffenhet. Med erfarenheten från andra
dylika tunnelarbeten för ögonen måste man vara beredd på, att kostnadsförslaget
kan komma att afsevärdt öfverskridas. Kostnaden för en öppen kraftkanal, sådan
som å östra stranden afses, kan däremot med säkerhet på förhand beräknas, ty bergartens
beskaffenhet är här bättre och genom redan utförda sprängningar på flera
ställen känd.

Liknande ovisshet om verkliga kostnaden förefinnes beträffande skälfva kraftstationen
på västra stranden, om den förlägges på eller i närheten af den plats, som
Richerts alt. XV angifver. Den nivåkarta, som genom hans försorg upprättats,
och som är bilagd hans utredning af år 1902, upptager vid ifrågavarande plats för
få nivåkurvor för att gifva ett riktigt omdöme om terrängens användbarhet. En
besiktning på platsen gifver däremot vid handen, att tätt intill det område, för
hvilket nivåkurvor finnas inlagda, resa sig nära lodräta bergväggar till betydlig
höjd, bergväggar, Indika förete ett ytterligt söndertrasadt utseende, och om hvilkas
beskaffenhet nedrasade stenmassor vid deras fot lämna betänkliga vittnesbörd.
Om det öfver hufvud taget skulle kunna lyckas att verkställa de betydliga bergsprängsningsarbeten,
som måste företagas för stationens anläggning på denna plats,
utan att äfventyra rubbning i de uppstaplade bergmassorna, är det likväl otvifvelaktigt,
att kostnaderna blefve betydligt högre än de af Richert för alt. XV, till
lika belopp som för alt. XIII beräknade. En något så när lämplig plats för stationen
finnes först å det af öfverstelöjtnant Laurell år 1901 förordade stället, hvilket
ligger c:a 250 in. längre nedströms (alt. VI i Richerts utredning), men en sådan
förflyttning kommer naturligtvis genom tunnelns afsevärda förlängning att medföra
en betydligt ökad kostnad, förslagsvis beräknad till 350,000 kr.

Förutom byggnadskostnaden måste hänsyn tagas till kostnaden för drift och
underhåll och för marklösen. Att drift- och underhållskostnaden, oafseclt räntor
och amortering af det högre anläggningskapitalet, skola blifva högre för en station
på den oländiga västra stranden än på den östra, måste anses själffallet.

I afseende på kostnaden för marken ligger ju saken numera så, att Kronan är ägare
till östra stranden med undantag för några mindre, af föregående jordägare afyttrade
tomter. För kraftkanalens framdragande behöfva endast lösas några jämförelsevis
obetydliga områden samt vissa åbyggnader, hvilka stå dels på nyssnämnda områden,
dels på Kronans mark. Motsvarande lösesumma lär emellertid icke öfverstiga
100,000 kronor, ett belopp, som är väsentligt mindre än hvad ett inköp af
västra stranden i syfte att där anlägga kraftstation skulle betinga. Det är sålunda

helt naturligt att ur denna synpunkt den östra stranden ställer sig fördelaktigare.
Men äfven om västra stranden skulle tillhöra Kronan eller om den för skäligt pris
kunde förvärfvas — och förslag till en sådan, af andra skäl önskvärd öfverenskommelse
kommer Styrelsen att sedermera framställa —• blir af hvad ofvan
närmare visats sammanlagda kostnaden för den tilltänkta kraftuttagningen med säkerhet
större på västra än på östra stranden. Det anförda torde innebära tillräckligt
bevis för att den östra stranden är i ekonomiskt afseende fördelaktigare än
den västra. Styrelsen vill i detta sammanhang påpeka, att de åberopade kostnadssiffrorna
icke äro absoluta, utan endast ur de preliminära utredningarna hämtade
jämförelsetal.

Återstår att skärskåda, huruvida de tekniska synpunkterna kunna fälla utslaget
till förmån för det dyrare alternativet. Härvidlag komma, såsom förut omnämnts,
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och prof. Richert i sina utredningar till motsatta
resultat. Den senare finner östra stranden i tekniskt afseende mindre lämplig
än den västra, medan Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anser östra stranden
jämväl i tekniskt afseende lämpligare. De olägenheter af teknisk art, hvilka R.
framhållit hos en kraftuttagning på östra stranden, skulle bestå däruti, att vattnet
måste ledas från västra strömfåran genom tunnel under en möjligen blifvande
trafikkanal vid Kafledammen och återbördas till älfven vid Flottbergsströmmen
genom tunnel under samma kanal. Dessa tunnlar måste sålunda, säger han, delvis
framdragas under utsprängda kanaler och slussar. Förut är emellertid visadt, att
korsningen med Kafledammen kan utföras medels rörledningar af betong. Dessutom
må påpekas, att, eftersom kraftuttagningen med säkerhet kommer till stånd
före ombyggnad af trafikkanalen, korsningarna naturligtvis kunna utföras, innan
kanaler och slussar utsprängas, hvadan deras anläggning icke äfventyrar de senares
bestånd. Vidare är det ej gifvet, att kanalombyggnaden verkligen kommer att ske
enligt det Laurellska förslaget. Allt detta reducerar de anmärkta olägenheterna
till mycket små dimensioner. Däremot vidlåda åtskilliga tekniska olägenheter den
västra strandens alternativ. Vanskligheten vid utförandet af den långa tunneln och
kraftstationen i och vid västra strandens bergvägg hafva förut påpekats. Särskildt
vid kraftstationen måste man vara i ständig osäkerhet för hotande bergras. Härtill må
läggas ovissheten, om tunneln med rimlig kostnad kan fås fullt tät, och svårigheten
att behörigen öfvervaka och underhålla denna långa tilloppstunnel, hvilken nästan
alltid måste hållas helt och hållet fylld af vatten. Den öppna kraftkanalen är lättare
åtkomlig, hvilket är af största betydelse särskildt vid iskrafning. En annan
olägenhet vid den långa tunneln är, att dess anläggning klöfver mycken tid, såvida
ej genom upptagning af många sidostollar arbetet sättes i gång samtidigt på flera
ställen. Men detta ökar å andra sidan kostnaden i väsentlig mån. Den öppna ka -

nalen kan däremot utan synnerligen fördyring påbörjas på, snart sagdt, huru många
punkter som helst.

Tänker man på utvecklingsmöjligheterna, så kunde någon tvekan råda huruvida
på östra sidan plats finnes för ytterligare en kraftstation, utan att intrång göres på
trafikkanalintresset. Men Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt lind. utlåtande
af 1904 undanröjt tviflen härom. En uttagning på västra stranden af större
vattenmängd, än den första tunneln förmår framleda, kan däremot, i betraktande af
bergets beskaffenhet, vara vansklig, såsom prof. R. äfven påpekat. I alla händelser
bjuder försiktigheten att där förlägga den andra tunneln och den andra kraftstationen
på behörigt afstånd från den första anläggningen, hvarigenom arbetet naturligtvis
fördyras. Möjligheten för anordnandet af ytterligare kraftuttagning å ena
eller andra stranden torde emellertid icke vara af afgörande betydelse vid valet dem
emellan, enär problemet alltid kan tänkas så löst, att en ny anläggning lägges på
motsatt strand mot den första. Men ett verkligt företräde ligger dock hos östra stranden
däruti, att den nuvarande trafikkanalen, därest den öfvergifves eller väsentligen
rätas, helt eller delvis, kan användas för en i framtiden ökad kraftuttagning
på östra stranden, och att den äfven, om den fortfarande bibehålies, särskildt under
de tider, då trafiken är afstängd, genom en lätt gjord anknytning till kraftkanalen,
kan tjäna till hjälp vid vattnets framledande till kraftstationen, om kraftkanalen
delvis behöfver afstängas för något ändamål eller issvårigheter uppstå.

Med det anförda anser sig Styrelsen hafva lämnat tillräckliga stöd för sin uppfattning,
att den nu ifrågasatta kraftstationen bör anläggas på älfvens östra strand,
som erbjuder afgjorda företräden i såväl ekonomiskt som tekniskt afseende.

I öfverensstämmelse med denna redan förut af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
i dess und. utlåtande af år 1904 förfäktade uppfattning har styrelsen utarbetat
förslag till kraftkanal mellan de å vidfogade ritning N:o 2 utmärkta
punkterna A. och B.

Såsom en blick på ritningen visar, kan denna del af kraftkanalen anknytas vare
sig till intag, kanalkorsning, fördelningsbassin och kraftstation, sådana som de af
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen preliminärt skizzerats eller till de modifikationer
af samma anordningar, hvilka undertecknad styrelsen bearbetar, och rörande hvilka
närmare utredning till nästa riksdag kommer att aflämnas. Intet hinder kan sålunda
ur teknisk synpunkt uppställas för att påbörja den ifrågavarande delen af kraftkanalen.
Men däremot kan, genom beslut om ett sådant påbörjande, betydlig tidsvinst
ernås, och detta är enligt hvad förut betonats af en oerhörd vikt. Tidsvinsten
är i detta fall af så mycket större betydelse, som regleringsdammens anläggning,
hvilken kräfver utförande af fångdammar i älfven och sålunda under arbetstiden

åstadkommer minskning i älfvens afbördningsförmåga, icke gärna kan påbörjas förr,
än en del af älfvens vattenmassa kan afledas genom kraftkanalen.

Beträffande de hufvudgrunder, som följts vid uppgörande af förslag till kraftkanal
mellan punkterna A. och B., får styrelsen anföra följande.

Sträckningen i plan är vald så, att densamma, så vidt möjligt, följer terrängens
anvisningar och så, att anläggningskostnaden — äfven om hänsyn tages till erforderlig
inlösen af vissa mindre områden eller byggnader — blifver den minsta. Det torde i
detta sammanhang böra påpekas, att kanalen förlagts ungefärligen så som Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen i 1904 års utlåtande tänkt sig den kanal, som skulle anläggas
för en andra kraftstation, medan samma styrelse förlagt den första kraftkanalen
närmare den nuvarande trafikkanalen. Då den utsprängda bergmassan i stort sedt
öfverallt måste kranas upp och föras bort till tämligen aflägset liggande afstjälpningsplatser,
torde det emellertid ur byggnadssynpunkt vara tämligen likgiltigt,
hvilken af de båda kraftkanalerna först kommer till utförande. Men å andra sidan
kan en del af den nuvarande trafikkanalen måhända bli användbar för en framtida
ökad kraftuttagning. Lägges härtill att — såsom nedan närmare skall omnämnas
—- en andra kraftstation sannolikt icke kommer att anordnas för lika stor vattenmängd
som den nu till utförande ifrågasatta, har styrelsen ansett, att af de båda
sträckningarna först bör väljas den, som ligger längst från trafikkanalen och närmast
älfven. Genom anordnandet af afstängbara förbindelser mellan de båda kraftkanalerna
vinnes fullkomlig frihet att i framtiden begagna hvilken som hälst af dem
eller båda till framledande af vatten till vare sig den ena eller andra kraftstationen
eller till båda dessa samtidigt.

Kraftkanalens genomskärningsarea bestämmes först och främst af den vattenmängd,
som skall framledas. Därnäst å ena sidan af den hastighet, man vill gifva
vattnet i kanalen, eller med andra ord af den fallförlust, man vill uppoffra, å andra
sidan af anläggningskostnaden. Ju större hastighet och fallförlust, dess mindre dimensioner
och anläggningskostnader, men äfven dess mindre återstående nyttigt
kraftbelopp.

För huru stor vattenmängd bör då kanalen beräknas? Vid besvarandet af
denna fråga bör att börja med fastslås, att kanalen måste anläggas för hela den
vattenmängd, som Kronan före en eventuell reglering af Vänern vid lågvatten kan
och vill disponera ur älfven, äfven om den ej genast i sin helhet förvandlas till elektrisk
energi, utan turbiner, generatorer och kraftstation tillbyggas endast i den mån
afsättningen ökas. Den i berg utsprängda kraftkanalen kan nämligen svårligen
förstoras, sedan kraftstationen en gång tagits i bruk.

För klargörande af frågan om den tillgängliga vattenmängden torde det vara

nödvändigt att påminna om Trollhättefallens gruppering och om vattnets fördelning
till vattenverk, slussar m. m. (se ritn. n:r l).

Från Göta älfs relativa lugnvatten ofvanför Trollhättefallen afrinner hufvudparten
af vattnet genom Nolfallet, väster om Gullön och Gullöfallet, öster om samma
ö. Dock har bruksägaren E. Stridsberg, ägare till Gullöfors bruk på västra Malgön,
till följd af häradsrättens kraftvunna dom den 6 juni 1905, rätt att vid lågvatten
afleda 20 m3 i sekunden och vid högre vattenstånd upp till 22. Till kanalverkets
kraftstation å östra Malgön få tagas 8 m3, genom den otäta Kafledammen rinna 5
in3 och för trafikkanalens slussar och de från samma kanal matade vattenverken
vid Nydqvist och Holms verkstad och Trollhättans Oljeslageri åtgå sammanlagdt
9 m3 vid lågvatten.

Genom Gullöforsen störtar vattnet ned i den s. k. Hålan eller den öster om
Gullön belägna hölj an, hvars nivå ligger omkring 8 meter lägre än älfvens öfre v. y.
Dit afrinner jämväl driftvattnet från Gullöfors bruk och kanalverkets kraftstation,
liksom det genom Kafledammen löpande vattnet. Från Hålan afrinner vattnet,
dels genom Önans, Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag tillhöriga vattenverk,
dels genom Tröskelns vattenverk, dels genom Polhems sluss och dels slutligen genom
den icke öfverbyggda delen af fallet mellan Önan och Gullön. Sistnämnda fall
delar sig i 3:ne, de s. k. Toppöfallen, belägna mellan Gullön, Lilla Toppön, Stora
Toppön och Önan, genom hvilka senare fall vattnet återbördas till älfvens hufvudfåra.
Denna hufvudfåra bildar nedanför Nolfallet flera fall och forsar, Tjuffallet
och Stampeströmsfallet, innan den utvidgar sig till Hoijums varp, en hölja, hvars
vattenyta ligger omkr 16 meter under Hålans. Vattnet från Önans och Tröskelns
verk utlöper i Stampeströmmen, hvadan den tillgängliga fallhöjden för dessa verk
är mindre än skillnaden mellan vattenstånden i Hålan och Hoijums varp och utgör
omkr. 10 meter. Från Hoijums varp utfaller älfven genom Helvetesfallen, hvilka
hafva en sammanlagd fallhöjd af omkr. 8 in., i nästa hölja, Olidehålan, och därifrån
genom Flottbergsströmmen till det nedre relativa lugnvattnet. Nedanför Önans och
Tröskelns vattenverk finnes ingen kraftuttagning ur älfven. Till oljeslageriet och
den vid Hoijums varp liggande stiftfabriken, hvilken drifves medels oljeslageriets
afloppsvatten, tages nämligen driftvattnet, såsom förut anmärkts, från trafikkanalen.
Likaså till Nydqvist & Holms vattenverk, hvars afloppsvatten utsläppes i
Olidehålan.

Tröskelns vattenverk använder omkring 5 m3 vatten, Önan upp till 28 å 30 m3.
Kronan har emellertid väckt rättegång mot Önans ägare, Trollhättans Elektriska
Kraftaktiebolag, för att få omfattningen af dess rätt till vatten och land fastslagen.
Denna rättegång pågår ännu inför häradsrätten. Beträffande rättegångens
nuvarande läge och öfriga juridiska spörsmål, som sammanhänga med Kronans kraft -

uttagningsplaner, lämnas nedan närmare redogörelse. I detta sammanhang torde
endast böra antecknas, att den Önan tillkommande vattenmängden lärer ligga mellan
7 och 66 m3 i sekunden vid lågvatten, motsvarande respektive 700 och 5,250
hästkrafter, allt efter som den slutliga domen i målet utfaller i närmare anslutning
till Kronans yrkande eller till den af svarandeparten förfäktade meningen.
Uppenbart är emellertid, att målets utgång inverkar på bestämmande af den vattenmängd,
Kronan under för handen varande omständigheter kan tillgodogöra.

Denna vattenmängd måste nu beräknas med hänsyn till olika förutsättningar i
nyssnämnda afseenden.

a) Önan tilldömes icke större vattenmängd, än att den tillsammans med Tröskelns
vattenmängd blir mindre eller lika med den sammanlagda vattenmängd, som
går genom Gullöfors vattenverk och kanalverkets kraftstation, d. v. s. att till Hålan
icke behöfver ledas större mängd vatten, än de ofvanför denna hölja belägna
vattenverken lämna.

b) Önan tilldömes större vattenmängd än den under a) angifna, i hvilket fall
till Hålan måste lämnas större vattenmängd, än de ofvanför höljan varande vattenverken
utsläppa.

Ännu en förutsättning kunde möjligen uppställas. Ägaren af västra stranden vid
Trollhätte Strömmar, Trollhättans Elektriska kraftaktiebolag, lär för närvarande hafva
under utredning möjligheten af en resning i det mål, genom hvars slutliga utgång
västra stranden fråndömdes all vattenrätt och denna tillerkändes Kronan. Skulle
en dylik resning kunna åvägabringas och domslutet ändras, lider Kronan en betydlig
inskränkning i sin vattentillgång. Då emellertid några utsikter för att åvägabringa
en sådan procedur icke torde förefinnas (se nedan), så kan denna sista förutsättning
lämnas ur räkningen.

Den vid lågvattenstånd afrinnande vattenmängden i Göta älf vid Trollhättan
uppskattas af öfverstelöjtnant Laurell i hans år 1902 aflämnade förslag till Vänerns
reglering till 344 m3 i sekunden. Till denna siffra har Laurell kommit på sådant sätt,
att han med stöd af direkta uppmätningar af älfvens vattenmängd vid olika vattenstånd
upprättat en afrinningskurva, enligt hvilken den mot hvarje olika vattenstånd
svarande vattenmängden kan med ganska stor noggrannhet bestämmas. Han har
sedan med ledning af de alltsedan år 1819 af Trollhätte kanalverk utförda dagliga
vattenståndsobservationerna kunnat uppskatta de vattemnängder, som under motsvarande
observationstid afrunnit. Styrelsen har för sin del låtit verkställa en
serie direkta vattenmängdsmätningar, hvilka utförts med pålitligt instrument och
all möjlig noggrannhet i en härför lämpad sektion af älfven. Dessa mätningar,
hvilka kunnat ske vid de under senaste halfåret härskande, ovanligt låga vattenstånden
hafva gifvit något lägre siffror än den Laurellska afrinningskurvan angifver, och

denna har med ledning häraf justerats. Nedanstående tabell utvisar det antal dygn
de af den sålunda modifierade afrinningskurvan erhållna vattenmängderna understigit
i tabellen angifna tal, allt under de senaste 25 åren.

Å r						K u	b i k	m e	ter
290	300	310	320	330	340	360	380	400	420	440	460	480	500
1«7Q										1 85 147	9	34 114 168	115 155 231 1	147 211 256 3
1880 .........	1	1	1	4	6 69	13 118	48 137	62 138	74 141	107 160
1881 .........		32
1882 .........
1883 .........
1884 .........											1	1	1	2
1885 ........											4
1886 .........										1	1 174	6 270 144 88 101	33 335 158 199 no 3	65 361 164 271 118 8 20 292 45
1887 .........				1	1	1	4	12 61	38 131 1	94 136 8 20
1888 .........						4	141 33 68
1889 .........
1890 .........							2	2	3
1891 .........
1892 .........												1	5 179 11
1893									O	4	16 1	84 2
1894 ........
1895 .........
1896 .........											1	1	1	2
1897 .........
1898 .........
1899 .........
1900 ......... 1901 .........	—	—	—	—	—	1	12 142	35 153	52	78 236 2	93 244 11	109 255 23	121 279 81	139 328 91 1
1902 .........					26	97	194 1
1903 .........
1904 .........
1905 .........	—	—	—	—	—	—	—	4	22	48	107	192	293	353

Fästes intet afseende vid de 4 dygnen under år 1880 och det dygn under år
1887, då vattenmängden synes ha understigit 320 och då tillfälliga ogynnsamma

is- och vindförhållanden voro rådande, och tages hänsyn därtill, att under de 32 dygnen
år 1881 vattenmängden visserligen nedgick under 320 ini * 3, men dock icke understeg
318, så torde man vara på den säkra sidan af saken, om minimivattenmängden
anslås till 320 m3.

Utgår man från denna siffra, beräknas den f. n. under alla förhållanden för Kronans
nya kraftstation tillgängliga vattenmängden sålunda:

Under förutsättning a).

Älfvens minimivattenmängd är ...................................... 320 m3

Härifrån afgå:

Till Stridsbergs verk vid Gullöfors ............................ 20

„ kanalverkets kraftstation.................................. 8

,, nuvarande trafikkanalen för stussning in. in................. 6

„ „ „ „ Oljeslageriet .................. 0.83

.. Nvdavist & Holm ........... 2

Summa afdrag 37 in3

återstå 283 m3

Af denna vattenmängd böra reserveras:

för eu större slussled enligt Laurells beräkning .................... 20

,, läckning, eventuell fisktrappa o. d. samt för fallen ............ 33 53 nte

återstå 230 m3

i sekunden vid lågvatten. Läckningen genom Kafledammen upphör, sedan kraft
kanalen framdragits. Nyssnämnda siffra stämmer ganska väl öfverens med den,
250 m3, hvilken Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och prof R. lagt till grund för
de af dem preliminärt skizzerade kraftstationerna, enär deras utgångspunkt utgjorde
det af Laurell för minimivattenmängden angifna talet 344 m3. Då styrelsen ansett
sig böra nedsätta detta med 24 m3 till 320, måste ock den återstående, för Kronan
tillgängliga vattenmängden, i samma man reduceras.

Under förutsättning b).

Den för Kronan tillgängliga vattenmängden blir i detta fall olika, allt eftersom
Önan får rätt till vattenmängder mellan 28 och 66 in3, hvilken senare siffra torde
motsvara maximum af den vattenmängd, som måste ledas till Hålan för Önans
räkning. Detta likväl under förbehåll att genom anläggning af en reglerings damm
mellan Gullön och Önan tillflödet till Hålan kan begränsas just till den mängd,
de från denna hölja matade vattenverken ha rätt att förbruka. I annat fall måste
naturligtvis ditledas långt större vattenmängd.

I ogynnsamt fall återstå således härvidlag för Kronan 230 — (66—28) = 192
in3 i sekunden vid lågvatten. Man bör dock, om öfverenskommelse i sådan riktning
kan träffas med Önan, kunna räkna med endast 55 i stället för 66 in3, emedan
den förra kvantiteten, utnyttjad för hela fallhöjden vid Önan, motsvarar 66 m3
tillgodogjorda vid det öfverstå trappsteget mellan Gullön och Önan jämte den
mindre mängd, som afrinner mellan Önan och Stora Toppön, tillgodogjord för
fallets återstående höjd. För Kronan återstå i sådant fall 203 m3 i sekunden vid
lågvatten.

Ofvanstående beräkningar äro utförda under antagande, att tillstånd till öfverbyggande
af den i Nolströmmen enligt dom den 30 dec. 1899 befintliga kungsådranerhålles,
och att någon mindre vattenmängdunder alla förhållanden bör lämnas tillfallen,
på det att dessa icke helt och hållet må beröfvas sin skönhet. Styrelsen får i detta
senare afseende hänvisa till den underdåniga skrifvelse, som Svenska Turistföreningen
d. 12 sistlidne febr. till Eders Kungl. Maj:t ingifvit och vill för sin del påminna
därom, att hela det kraftbelopp, som eu Kronans första kraftuttagning nyttiggör,
sannolikt icke så snart kommer till användning, att icke det ökade behofvet
af kraft skulle kunna tillgodoses genom en, äfven ur flera andra synpunkter
nyttig reglering af Vänerns vattenstånd.

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra påpeka, att eu blifvande reglering
af Vänern sannolikt icke kan medföra eu konstant ökning af den för kraftuttagning
tillgängliga lågvattenmängden till 500 m3 i sekunden, en siffra, som af prof. Richert i
hans utredning framkastats såsom ett slags medium mellan den af Lamell för hela
kraftuttagningen förordade vattenmängden 700 m3, och den, som R. finner lämpligast,
eller 300 m3. R. har själf framlagt ojäfaktiga skäl för att ej räkna den vattenmängd
för stor, som kan tillgodogöras genom Vänerns reglering, men synes hafva
stannat vid 500 m3, emedan i sådant fall den andra kraftstationen skulle kunna
byggas för samma vattenmängd, 250 m3, som den första. Det är ju icke af någon
reell betydelse, att den framtida vattenmängden sålunda öfverskattats, då utredningen
endast gällde att framställa preliminära utkast, men Styrelsen har nu velat
fästa uppmärksamheten vid denna fråga, eftersom tron, att Vänerns reglering skulle
fördubbla den vid Trollhättan för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden, bredt
vida omkring sig. Utan att för närvarande göra något uttalande angående verkningarna
för kraftuttagningen af en reglering af nämnda sjö, vill styrelsen endast i
likhet med Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen betona, att för bestämmande af den
vattenmängd, som nu skall tillgodogöras, det torde vara tämligen likgiltigt, huru
stor nästa station kan byggas, och om denna senare blir mindre än den första. Afgörande
härvid är uteslutande den vattenmängd, som Kronan för närvarande kan
och vill tillgodogöra.

Vid bedömande af denna sistnämnda fråga faller det genast i ögonen, hvilken
betydlig reduktion i vattenmängden, förutsättningen b) medför. Men denna
reduktion blir än betydelsefullare, då man tager i betraktande, att det vatten, som
Önan använder, utsläppes i älfven vid eu punkt, som ligger endast 17.5 m. lägre
än älfvens v. y. ofvanför Nolfallet. Återstoden af hela fallhöjden ned till Olidehålan
utnyttjas icke och kan icke utnyttjas utan anläggning af en särskild mindre
kraftstation, och en sådan medför alltid relativt höga anläggnings- och driftkostnader.
Motsvarande är förhållandet med allt det vatten, som ledes genom de bestående
verken, af hvilka intet utnyttjar mer än en mindre del af fallhöjden. Ogynnsammast
ställer sig förhållandet, om de nedanför liggande verken skola tillföras
större vattenmängd än de ofvanför belägna, i hvilket fall skillnaden måste utsläppas
i älfven, därest den icke tillgodogöres genom eu särskild kraftstation eller utarrenderas
till vederbörande vattenverks ägare. I båda fallen lär utbytet icke blifva
för Kronan särdeles förmånligt. Men en dylik olägenhet uppstår just. om Önan skulle
tilldömas större vattenmängd än som motsvarar afloppet från de öfverstå verken.

Om man i stället ledde hela älfvens för kraftuttagning öfver hufvud taget tillgängliga
vattenmängd till statens kraftstation vid Olidehålan, kunde man där på
ett ställe med minsta kostnad tillgodogöra hela fallhöjden. De 28 in3, som enligt
förutsättning a) afledas till de smärre vattenverken, representera i stora stationen
ej mindre än 8,120 turbinhästkrafter mot omkring 5,000, som med samma vattenmängd
kunna i de bestående verken uttagas. Under förutsättning b) skulle vinnas
17,400 mot 10,800 turbinhästkrafter. Af nu anförda omständigheter har styrelsen
ledts till tanken på en uppgörelse med de befintliga privata vattenverkens ägare,
endera i den form, att de mot afstående af sin vattenrätt skulle erhålla ersättning
i elektrisk energi från statens kraftstation, eller också att de skulle kontant utlösas.
Ytterligare viktiga skäl för en uppgörelse med Önans ägare finnas, för hvilka nedan
vid tal om åtgärder för en hastigare lösning af de sväfvande vattenrättsfrågorna
kommer att redogöras. I sammanhang därmed skall förslag till uppgörelse med
Gullöfors och Tröskelns ägare jämväl framställas.

Kommer en sådan uppgörelse till stånd uppstår

förutsättning c), att hela den vid lågvatten tillgängliga vattenmängden med
undantag för den till trafikkanaler, läckning, fisktrappa o. d. samt till fallens skyddande
afsätta kvantiteten ledes genom kraftkanalen.

Då nu älfvens minimivattenmängd är................ 320

och från denna för nyssnämnda ändamål dragas.......... 62

återstå................................................ 258

från hvilka dock kan ytterligare dragas den vattenmängd,
som användes vid kanalverkets kraftstation, hvilken är
så godt som ny och därför ännu länge lär komma att

användas ............................................ 8

återstå................................................ 250 m3 i sekunden

vid lågvatten eller samma som i föregående preliminära utredningar, fast på ett
annat sätt, beräknats.

Ser man nu till hvilka mått, som lämpligen böra gifvas åt kraftkanalen, så
bero dessa närmast på hvad hastighet, som bör väljas för vattnets framledande.
Den mest ekonomiska hastighetssiffran är den, som gifver minsta anläggningskostnad
samtidigt med största kraftbelopp vid stationen. Det gäller med andra ord
att rätt afväga den i kanalen uppstående fallförlusten, hvilken ökas med hastigheten
gentemot anläggningskostnaden, hvilken åter minskas, då hastigheten ökas.
Verkställda teoretiska beräkningar såväl som för olika tvärsektioner upprättade
kostnadsförslag hafva gifvit vid handen, att, då nettoförtjänsten på en elektrisk hkr
sättes till i medeltal 20 kronor, — och detta torde komma sanningen ganska nära —-ligger den mest ekonomiska hastigheten emellan 1,8 och 2,2 meter i sekunden, och
att emellan dessa gränser, af hvilka äfven den öfverstå är praktiskt taget fullt til 1-låtlig för en i berg utsprängd eller delvis murad kanal, olikheterna i ekonomiskt afseende
äro jämförelsevis obetydliga.

På grund häraf föreslås en kraftkanal af omkr. Ilo m2 nyttig genomskärningsarea,
i hvilken sålunda för de olika förutsättningarna om vattenmängden a), b)
och c) uppstår en hastighet af resp. 1,8, 2,0 och 2,2 meter.

Det må därvid framhållas, att därest erfarenheten skulle visa, att någon olägenhet
uppstått genom detta val, sådant alltid kan rättas antingen vid anläggning af
en andra kraftkanal, som ju enligt hvad förut antydts alltid borde anknytas till
den första, eller genom tilledning af en mindre vattenmängd från den nuvarande
trafikkanalen.

Kraftkanalens bredd och djup lämpas efter terrängen, så att där berget ligger
jämförelsevis högt öfver vattenytan, bredden, för undvikande af onödigt ökad bergsprängning,
minskas och djupet ökas, under det på andra ställen de båda dimensionerna
närmas det för ernående af minsta fallförlust förmånligaste förhållandet dem
emellan. Ritningen nr 2 visar 2:ne för båda fallen typiska sektioner, öfvergångarna
mellan sådana utföras naturligtvis så mjukt, att inga onödiga hvirfvelrörelser
uppkomma.

Kostnaden för en kraftkanal mellan punkterna A. och B. beräknas sålunda:

Bergsprängning.................... 99,200 in3 ä 5,00 kr. 496,000

Jordschaktning.................... 5,000 ,, 2,00 ,, 10,000

Murverk......................... 5,760 ,, 25,00 ,, 144,000

Inlösen af tomt och byggnader ............................. 50,000 kr. 700,000: —

Härförutom böra ställas medel till styrelsens förfogande för lösen
af 2:ne byggnader och en tomt, hvilka icke beröras af denna del
af kraftkanalen, men i tid måste förvärf vas för kanalens fortsättning,
förslagsvis .............................................. kr. 50,000: —

Summa kronor 750,000: —

Med stöd af det anförda och under ytterligare erinran om vikten af, att en statens
kraftstation vid Trollhättan snarast kommer till stånd, får styrelsen sålunda i
underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos innevarande års riksdag
göra framställning om beviljande af ett anslag till belopp af 750,000 kronor för
påbörjande af kraftkanalen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bilagda ritning
nr 2, och med rätt för styrelsen att för innevarande år för ändamålet använda

400,000 kronor.

Styrelsen öfvergår nu till de åtgärder, som enligt dess mening böra vidtagas för
en hastig afveckling af de sväfvande tvisterna om vattenrätten.

Till belysning af de äganderättsförhållanden, hvilka sammanhänga med rätten
till vatten i Trollhätte Strömmar, må antecknas följande.

Med afseende å äganderätten till vatten och öar i Trollhätte Strömmar torde
till en början böra erinras därom, att Kronan genom en af Kungl. Maj :t den 30 december
1899 gifven dom förklarats vara ägare af Stora och Lilla Toppön af det
skäl, att de vore belägna i Trollhätte Strömmar, till hvilka Kronan af ålder tillkomme
äganderätten.

Genom dom den 19 augusti 1901 i mål emellan Kronan och Trollhättans Elektriska
kraftaktiebolag, angående rätten till vattnet utmed den nämnda aktiebolag tillhöriga
västra stranden invid Trollhättefallen, har Kungl. Maj:t vidare fastställt Göta
Hofrätts i målet meddelade dom, hvarigenom funnits vara i målet utredt, att Trollhätte
Strömmar af ålder ansetts utgöra en Kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf
kraftaktiebolaget inom det till nämnda kronoegendom hörande område i Göta älf
icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet än som kunde härledas från upplåtelser
af Kronan samt förklarats, att Kronan, utan hinder af de för kraftaktiebola -

get å afsöndringar från hemmanet Torsered och å hemmanet Arvidstorp meddelade
lagfarter, vore ägare af allt vattnet i Göta älf utefter nämnda hemmans stränder
från och med Prästskedets fall till och med Flottbergsströmmen, utan annan inskränkning
än den, som föranleddes af bolagets äganderätt till kronoslcattefiskena Arvidstorp
eller Källebo N:o 1 och Arvidstorp eller Källebo N:o 2 (se Holms Nytt Juridiskt
Arkiv, årgång 1901, sid. 419).

Dessutom har Kronan genom en särskild rättegång mot ingeniören Ernst Stridsberg,
i hvilket mål Kungl. Maj :t den 27 september 1901 meddelat dom (se Holms
Nytt juridiskt arkiv, årgång 1901, sid. 427), tillerkänts äganderätten till den i Trollhätte
strömmar belägna Spikön.

Af nyssnämnda rättegångar har sålunda framgått det resultat, att Kronan förklarats
vara ägare af samtliga Trollhättefallen, samt att enskild person icke kunde
hafva annan rätt till vatten eller område å öar däri än den, som kunde härledas genom
upplåtelse från Kronan, hvilken upplåtelse har skett genom så kallade skatteköp.

För bestämmande af den rätt, som sålunda kunde tillkomma enskilda, som
vid Trollhättan innehade verk eller lägenhet, har af Kronan anhängiggjorts talan
mot dels Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som innehar äldre skatteköpta
kvarnar och en såg å önan, samt dels mot ingeniören Stridsberg, som innehar sju
äldre skatteköpta sågar å västra delen af Malgön.

Kronans talan i dessa mål har gått ut därpå, att innehafvare af dessa skatteköpta
verk icke kunna anses hafva rätt till större vattenkvantitet eller till mera
landområde, än som varit behöfligt såsom drifkraft och utmål för dessa gamla sågar
och kvarnar i det skick, de vid deras skatte läggning befunnits. Till utredning härom
har från Kronans sida i målen åberopats en mängd äldre skattläggningsinstrument
och dylika handlingar, och har man på grund af de upplysningar om dessa gamla sågars
och kvarnars beskaffenhet och de för desammas drift använda vattenhjulen, som
sålunda kunnat vinnas, genom sakkunnige sökt bestämma, huru stora vattenkvantiteter
i äldre tider för verken tagits i anspråk och huru stora utmål, som för desamma
varit behöfliga med hänsyn till de kvantiteter spannmål och timmer, som vid
s kat teläggningarna beräknats hafva vid desamma förmalts eller försågats.

I målet mot ingeniör Stridsberg medgaf denne slutligen riktigheten af Kronans
påstående, att med de af honom förvärfvade äldre skatteköpta sågarne icke var förenad
rätt till mera land eller vatten vid Malgön än som var behöfligt för drifvande
af nämnda verk å ön i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning
afsetts. Genom Flundre, Wäne och Bjerke häradsrätts den 6 juni 1905 i detta mål
meddelade dom, som vunnit laga kraft, har sedermera tillerkänts ingeniör Stridsberg
och blifvande ägare af verken rätt att för desamma uttaga vid lågvattenstånd

20 kubikmeter vatten per sekund och vid högre vattenstånd i älfven, under vissa
närmare bestämda villkor, intill högst 22 kubikmeter per sekund, hvarjämte i domen
fastställts utförliga och noggranna bestämmelser till förekommande däraf, att den sålunda
fastställda vattenförbrukningen vid verken skall kunna öfverskridas. (Bil. 3 A)

Beträffande utmålets storlek har genom berörda dom bestämts, att ägaren af
verken ägde att såsom utmål för desamma använda hela det område af västra Malgön,
som ingeniör Stridsberg dittills innehaft, med bestämmelse dock, att Kronan ägde
att på västra stranden af den del af västra Malgön, hvilken såsom utmål sålunda
tillkomme verken, å plats, som Kronan ägde bestämma, anlägga dammfäste samt att
för öfrigt anlägga vattenintag, tunnlar in. m., som erfordrades för tillgodogörandet
af den Kronan tillhöriga vattenkraften vid Trollhättan på sätt i domen närmare
stadgas.

Hvad angår målet mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag rörande rätt till
utmål å önan och vatten därinvid, hvithet mål sedan flere år tillbaka handlagts
vid ofvannämnda häradsrätt och ännu är där anhängigt, så har kraftaktiebolaget
däri icke blott bestridt riktigheten af den uppfattning beträffande den inskränkta rätt
till vatten och utmål, som enligt Kronans i målet förda talan på sätt ofvan nämnts
skulle tillkomma verken, under påstående, att hela önan borde tillkomma bolaget
såsom utmål för de därå sedan äldre tider belägna verken och att med bolagets äganderätt
till ön borde vara förenad vanlig strandäganderätt, till följd hvaraf bolaget
sålunda skulle vara berättigadt att tillgodogöra sig halfva den emellan Önan och
Gullön framflytande vattenmängden, utan äfven sökt göra gällande, att i målet icke
blifvit styrkt, att Kronan verkligen vore ägare af Trollhätte strömmar under förmenande,
att de rättegångar, hvarigenom Kronans äganderätt till desamma fastställts,
antagligen skulle fått en annan utgång, därest den ytterligare utredning i
detta afseende, som bolaget nu vore i tillfälle åberopa, företetts i nyss berörda rättegång.

Från Kronans sida har i målet företetts utlåtanden bland annat af majorerna
vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren T. Helleberg och F. Enblom samt undertecknad
Magnell, enligt hvilka för verken å Önan i äldre tider skulle

hafva användts en vattenmängd, uppgående endast tillhopa till 7 eller

högst 10,46 kubikmeter per sekund, samt såsom utmål för verken varit behöf ligt

blott eu del af Önans hela område, hvarför en icke obetydlg areal däraf borde

återgå till Kronan. Kraftaktiebolaget har i målet ännu icke från sin sida sökt förebringa
någon utredning angående den för de äldre verken å Önan behöfliga vattenkvantiteten
och utmålet, därvidlag intagande en helt annan ståndpunkt än Stridsberg
i ofvan berörda nu afdömda mål, hvari äfven han förebragte en vidlyftig ut -

redning angående den vattenmängd och det utmål, som erfordrats för de äldre verken
å Malgön.

I anledning af hvad från kraftaktiebolagets sida sålunda i målet anförts, torde
till en början böra anmärkas, att kraftaktiebolagets försök att rubba den i förut berörda
domar, bland annat i mål just mot kraftaktiebolaget angående rätten till vattnet
utefter västra stranden vid Trollhättan uttalade grundsatsen om Kronans äganderätt
till Trollhätte Strömmar icke torde förtjäna något afseende, samt att den tanke
på resning i sistnämnda mål, som väl får antagas ligga här bakom, med hänsyn till
den enstämmighet, som gjort sig gällande hos alla instanser vid af dömandet af berörda
mål, med all säkerhet, om den skulle komma till utförande, icke skulle leda till något
för bolaget gynnsamt resultat.

Lika litet torde det, i betraktande af de säregna förhållanden, som föreligga beträffande
Trollhättefallen, hvartill något motstycke inom landet näppeligen torde
kunna uppletas, behöfva befaras, att kraftaktiebolaget skulle kunna för verken å
Önan tillerkännas strandäganderätt i vanlig mening, ehuru frågan härom möjligen
kan vara något tvifvelaktig, hälst prejudikat, hvaraf man kan sluta, sig till domstolarnas
uppfattning i denna fråga, icke lära förefinnas, samt häradsrätten i sitt utslag
i det Stridsbergska målet om Malgön kunde såsom skäl för sitt domslut anföra äfven
Stridsbergs medgifvande af den uppfattning, som från Kronans sida härutinnan gjorts
gällande. Däremot torde det, äfven om man sålunda utgår därifrån, att kraftaktiebolagets
anspråk på vanlig strandäganderätt skall af domstolarne underkännas, vara
omöjligt att med någon säkerhet kunna beräkna huru stor vattenkvantitet och
huru stort utmål kommer att tillerkännas kraftaktiebolaget för de gamla verken på
Önan. Till grund för bedömandet häraf måste nämligen, såsom ofvan antydts, läggas
uppgifter i äldre handlingar och därpå grundade beräkningar, hvilka naturligen måste
blifva i viss mån vanskliga och osäkra. Gifvet är också, att därest detta mål
emot kraftaktiebolaget skall dragas under alla instansernas pröfning, en tidrymd
af antagligen flera år härför måste åtgå. Vidare måste det medtagas i beräkningen,
att kraftaktiebolaget vid den syn,som jämlikt bestämmelserna i Kungl. Förordningen
den 30 dec. 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund på Kronans begäran
måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd till utförande af de nu planerade
anläggningarna för vattenkraftens vid Trollhättan tillgodogörande, kommer att
invända, att det sålunda af Kronan anhängiggjorda målet för erhållande af tillstånd
till anläggningarnas utförande skall förklaras hyllande i afbidan på utgången af den
nu pågående rättegången om rätten till vattnet vid Önan. Härigenom kan vållas,
att denna invändningsfråga måste dragas under alla instansers pröfning och att sålunda
flera år kunna förflyta, innan ens någon saklig behandling af frågan om tillstånd
till anläggningarnes utförande kan ifrågakomma.

Från kraftaktiebolagets sida kan äfven göras gällande, att de ifrågasatta anläggningarna
kunna medföra men för deras verk på Önan samt att sålunda på grund af
stadgandena i 6 § i nämnda förordning tillstånd till desamma lagligen icke bör lämnas.
Något sådant men torde emellertid icke uppkomma, därest Kronan anordnar
dammanläggningarna så, att verken på Önan kunna komma i åtnjutande af den
största vattenkvantitet, hvarpå kraftaktiebolaget på grund af vanlig strandäganderätt
kan framställa anspråk. Detta kan utan svårighet ske.

Men äfven om sådana åtgärder till förekommande af allt men för önan kunna vidtagas,
torde det vara uppenbart, att för kraftaktiebolaget genom påstående af antydd
art öppnas utväg att draga äfven målet om anläggningarnas utförande under
alla instansers pröfning samt att därigenom under flera år förhindra vattenkraftens
tillgodogöande, då väl icke kan förutsättas, att anläggning af en kraftstation af Kronan
skall bringas till verkställighet, förrän tillstånd därtill i laga ordning erhållits.

Härtill kommer slutligen, att kraftaktiebolaget äfven såsom ägare af västra
stranden kan bereda Kronan svårigheter och tidsutdrägt vid vattenkraftens tillgodogörande.
Genom häradsrättens förut berörda dom i målet mot ingeniör Stridsberg
har, såsom förut nämnts, Kronan erhållit rätt till dammfäste å Malgön för den damm,
som enligt de uppgjorda planerna för de tillämnade anläggningarna därifrån skall
sträckas öfver till västra stranden. Med all säkerhet torde kunna antagas, att Kronan
såsom ägare af Trollhätte Strömmar äger förfoga öfver själfva vattenbäckenet
så långt upp som det högsta kända vattenståndet sträckt sig, samt att Kronan sålunda
är befogad att också å västra stranden äfven emot kraftaktiebolagets bestridande
erhålla fäste för nämnda damm åtminstone så långt upp på stranden, som vattnet
bevisligen högst stått. Men äfven om sålunda fäste för en damm å västra stranden
skulle kunna erhållas, är det gifvet, att för den tillämnade dammens utförande på
lämpligaste och billigaste sätt och för att undvika, att en eljest onödig öppning måste
lämnas invid bärgväggen å västra stranden, det är i hög grad önskvärdt att erhålla
fullt tillräckligt utrymme å västra stranden. Då det kan ifrågasättas huruvida rätt
till att expropriationsvis förvärfva sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu
gällande lagstiftning förefinnes, måste man äfven vara beredd på, att kraftaktiebolaget
kommer att, såvidt sig göra låter, bereda Kronan svårigheter äfven genom att
bestrida Kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Det nu anförda torde vara nog för att ådagalägga, hvilket perspektiv af en mängd
långvariga rättegångar, som under åratal kunna förhindra tillgodogörandet af Kronans
vattenkraft i största möjliga utsträckning, det nuvarande tillståndet öppnar.
Sedan 1894 hafva angående rätt till land och vatten vid Trollhättan samt rörande
tillgodogörandet af vattenkraft därstädes i oafbruten följd anhängiggjorts åtminstone
elfva rättegångar.

Men tiden är i detta fall värd pengar, mycket pengar. Hvarje uppskof medför
icke allenast en direkt penningförlust för Kronan såsom försäljare af elektrisk energi
genom framflyttande af den tidpunkt, då Kronan kan skörda företagets pekuniära
frukter, utan det medför äfven ett fördröjande af den industriella uppblomstring,
som med säkerhet kan väntas följa Trollhättekraftens utdelning till billigt pris, ett
fördröjande, som indirekt, och kanske i än större grad, innebär en ekonomisk förlust
för staten. För Kronan är det, som förhållandena nu föreligga, af större vikt
att vinna tid än rättegångar.

Ensamt denna synpunkt är enligt Styrelsens mening af beskaffenhet att göra
en öfverenskommelse med kraftbolaget önskvärd, därest en sådan på skäliga villkor
kan åstadkommas. Tidpunkten torde vara inne, att äfven med någon uppoffring
af Kronans strängt juridiska rätt söka bringa samtliga tvistefrågor ur världen,
så att alla vidare genom rättegångar föranledda svårigheter för vattenkraftens tillgodogörande
undanrödjas. Lämpligaste formen för en öfverenskommelse vore
uppenbart, att Kronan öfvertoge all bolagets fasta ägendom vid Trollhättan. Härigenom
vunnes, utom den förnämsta fördelen, tidsbesparingen, många andra viktiga
sådana.

All ovisshet om utgången af vattenrättstvisten beträffande Önan aflägsnades.
Kronan behöfde ej till önan lämna eu vattenmängd, hvilken i händelse rättegången
utfölle till bolagets förmån, skulle medföra en ganska afsevärd afprutning af Kronans
krafttillgång. Kronan befriades från all regleringsskyldighet beträffande vatten
till önans verk och behöfde därför icke utföra någon permanent regleringsdamm
mellan Gullön och önan. Kronan blefve befriad från en konkurrent om försäljning
af elektrisk energi, en konkurrent, som redan nu är färdig till leverans.

All tanke på resning af det stora målet om strandägarerätt till vattnet längs västra
älfstranden bragtes ur världen. Kronan vore oförhindrad att fästa sin damm
vid Nolfallet på västra stranden, till följd hvaraf dammanläggningen förenklades
och medförde lägre kostnad.

Västra stranden längs fallen kunde skyddas mot vandalisering och krafven på
en nationalpark, liksom “naturskyddets" intressen i öfrigt tillgodoses.

Inga särskilda ersättningar komme i fråga vare sig för genom kraftuttagningen
skadade, bolaget tillhöriga laxfisken m. m., eller för den skada en blifvande ny farled
enligt Laurellska förslaget skulle åstadkomma genom uppdämning å bolagets
mark, genom minskning af fallhöjden vid önan eller genom intrång å önans mark.

Sedan styrelsen erfarit, att kraftbolaget å sin sida skulle vara villigt att ingå på
eu öfverenskommelse med Kronan, har Styrelsen i betraktande af de stora fördelar,
en sådan skulle medföra, ansett sig böra inleda förhandlingar med bolaget, och
hafva dessa utmynnat i ett förslag till aftal, som härmed öfverlämnas (Bil. 4).

Rörande bestämmelserna i detta villkorliga aftal, hvilket Styrelsen för sin del
finner fullt antagligt från kronans sida, får styrelsen anföra följande:

Den kontanta köpeskillingen är föreslagen till 2j^ millioner kronor. Dessutom
skulle Kronan till bolaget med full äganderätt öfverlämna ett tomtområde
om 2 bär å kronohemmanet Stallbacka ägor.

Härigenom skulle Kronan blifva ägare till dels bolagets samtliga skatteköpta
verk å Önan jämte den vattenrätt och det utmål, som kan tillkomma
desamma, dels de å Önan befintliga kraftstationer och byggnader, dels ock de
i aftalets § 1 mom. a och b närmare angifna områden och laxfisken på västra
älfstranden.

Ön Önan, som innehåller 9903 m2, tages för närvarande helt och hållet i anspråk
af kraftbolagets anläggningar. Bolaget har sålunda där flere kraftstationer
med tillhörande dammar, vattenintag, turbiner och generatorer. Turbinerna
äro till antalet 12 och kunna enligt ett af ingeniören Gust. Danielson till vattenfallskommittén
år 1901 afgifvet intyg utveckla sammanlagdt 3,000 effektiva likr.
Samtliga dessa krafstationer med elektrisk utrustning, så långt som i aftalets
§ 2 närmare fastslagits, ingå i köpet. Likaså alla å Önan uppförda husbyggnader.
Brandförsäkringsvärdet för ifrågavarande i köpet ingående byggnader och
anläggningar är omkring 450,000 kronor. Önans verk, hvars taxeringsvärde för
närvarande utgör 425,000 kronor, inköptes af kraftbolaget år 1898 för 1 million
kronor.

Kraftbolagets områden å västra stranden äro belägna i tvänne grupper. Den
ena och viktigaste sträcker sig längs stranden från älfvens öfre lugnvatten till
dess nedre och omfattar sålunda ena stranden utefter samtliga Trollhättefallen.
Den andra gruppen ligger likaledes vid Götaälf, men skilld från den förra genom
ett enskild person tillhörigt område, strax norr om Bergslagernas Järnvägs bro
öfver älfven. Järnvägen skär norr om bron på en afsevärd sträcka genom denna
del af bolagets ägor. Områdena och laxfiskena på västra stranden förvärfvades
af dr. de Laval under loppet af åren 1888—98 genom flere särskilda köp för ett
sammanlagdt belopp af 1,154,500 kronor under antagande, att vattenrätt följde
med äganderätt till stranden. Taxeringsvärdet för motsvarande fastigheter är
för närvarande endast 215,000 kronor. Egendomarnas sammanlagda ytinnehåll
utgör, enligt den i aftalet åberopade kartan med förteckning, 169 har.

Vid bestämmande af köpeskillingens storlek har styrelsen utgått från den
förutsättningen, att för Önans vattenverk och byggnader kunna betalas 2 millioner,
i följd hvaraf västra stranden skulle betinga 500,000 krcnor.

Värdesättningen för Önan kan ske enligt följande grunder.

Såsom förut nämnts, hafva Kronans olika sakkunnige i pågående rättegång

mot kraftbolaget beräknat, att verken på Önan hade rätt till en vattenmängd af
7 å 10,46 m3 i sekunden. Då en blifvande dom i betraktande däraf, att de
verkställda beräkningarna med nödvändighet måste fotas på mycket osäkra grunder,
sannolikt skulle fastställa minst den högre af dessa siffror, kan man utgå
från att 10 m3, motsvarande 1000 turbinhkr i allt fall lagligen tillkomme bolaget,
därest rättegången utfölle till Kronans förmån. Blefve däremot utgången i
full öfverensstämmelse med bolagets påståenden, skulle det erhålla omkring 5,250
turbinhkr; allt vid lågvatten. Vid högre vattenstånd ökades krafltillgången i motsvarande
mån. Skillnaden mellan dessa 2:ne ytterlighetssiffror utgör 4,250 hkr.
För en förlikning vore ju en skälig utgångspunkt, att till de 1000 hkr, öfver
hvilka bolaget i allt fall enligt hvad ofvan synts skulle förfoga, lades halfva
den nyssnämnda skillnaden eller 2,125 hkr., i hvithet fall bolaget förlilcningsvis
borde tillerkännas 3,125 turbinhkr. eller 0,9X3,125= i rundt tal 2,800^, elektr.
hkr. Då en färdigmonterad elektr. hkr. vid Trollhättan nu kan antagas vara
värd minst 750 kronor, blefve enligt angiftia beräkningsgrund Önans värde 2800
X750 = 2,100,000 kronor. På samma sätt finner man dess värde, därest Kronans
yrkande godkändes, vara 0,9X1000X750 =075,000 kronor och om bolagets
påstående vunne framgång 0,9X5,250X750 = 3,543,750 kronor.

Ett annat beräkningssätt, hvilket har stöd af faktiska siffror, är följande:
Enligt § 7 i aftalet förbinder sig bolaget att arrendera en del af Önans
byggnader och vattenkraft emot ett årligt arrende af. .. . kr. 34,000
Till Kronans disposition står en kraftstation vid Önan om

1,000 el. hkr., hvars drift vid kritiska tillfällen först skall
tillgodoses. Enligt det kontrakt, som Kronan enl. § 8 skall
öfvertaga, betalar A.-B. Skandinaviska Elektricitetsverk
45 till 55 kronor pr elektr. hkr vid Önan. Afdrages driftkostnaden,
torde dock med all sannolikhet de tillgängliga
1,000 hkr kunna lämna en nettoinkomst af 40 kr.

pr el. hkr. eller årligen.............................. „ 40,000 Kr. 74,000

3,6 °/0 årlig ränta på 2 millioner kronor utgör.................. Kr. 72,000

Återstår årlig vinst.............................................. Kr. 2,000

Denna kalkyl gäller de första 10 åren. Efter denna tid måste de 2,000
hkr, som kraftbolaget under 10-årsperioden disponerar, kunna betinga ett afsevärdt
högre försäljningspris än 34,000 kronor årligen. Mot ofvan anförda
beräkning kunde måhända anmärkas, att de 1,000 hkr ej genast kunna afsättas.
Styrelsen är dock öfvertygad, att afsättning nästan omedelbart kan väntas.
Redan nu finnas, oberoende af ofvan omnämnda kontrakt, anbud på omkr.

250 hkr vid Trollhättan, ehuruväl kanalverket icke äger annan kraft att
afvara än det ringa öfverskottet i sin nuvarande kraftstation. Blir det
kändt, att kraft finnes disponibel, lära de 1,000 Iller snart nog finna afsättning.
Affären är sålunda, finansiellt taget, utan afsevärd risk. Kan Kronan
blifva herre äfven öfver det vatten, som Gullöfors har rätt att nyttja, och
sålunda bli i stånd att efter nedläggning af kraftstationen vid Önan leda
den vid Önan använda vattenmängden till sin stora kraftstation vid Olidehålan,
uppstår en ökning i Kronans kraftbelopp, hvilken, enligt hvad förut visats,
är betydlig. Men, säger man, i sådant fall måste köpeskillingen för Önan läggas på
vattenverkets kostnad. Det är sannt, men så behöfver ej ske förr än längre fram, då
det börjar bli ondt om kraft och den stora kraftstationen sålunda är nära fullt utbyggd.
Då enligt förutsättning a) vid kraftstationen utfås 61.500 elektr. hkr, men de
ytterligare 20 m3, som kunde tillföras stationen enl. förutsättning c), skulle öka det
för Kronan tillgängliga kraftbeloppet till 65,400 elektr. hkr, uppstår, om köpeskillingen,
2 millioner, lägges på stationens anläggningskostnad, en ökning i anläggningskostnaden
pr elektr. hkr af —''f5d''oo = omkr. 30 kronor, motsvarande efter 11
en ökning i årliga framställningskostnaden af endast 3,30 kr. pr elektr. hkr. Denna ökning
torde lätt kunna motvägas genom lämpligt val af försäljningspris, hvadan den
nyssnämnda anmärkningen icke kan rubba Styrelsens mening om det föreslagna köpets
fördelar för Kronan. Det må för öfrigt anmärkas, att de 2 millioner kronor,
som motsvara lösesumman för Önan, i sjiilfva verket blefve Kronans hela utgift
för den oerhörda vattenkraften i Trollhättefallen, ty på den köpeskilling, som erlades
för kanalverket, lämnar detta icke allenast full ränta utan äfven betydligt
öfverskott, för år 1905 uppgående till ej mindre än 125,326 kronor.

Den för bolagets egendom å västra stranden beräknade lösesumman, 500,000
kronor, kan naturligtvis icke genast lämna behörig afkastning. Arrendeafkastningen
är nu endast 2,033 kr. årligen. Men uppenbart är, att tillgodogörandet
af fallens vattenkraft och en förbättring af farleden komma att i betydlig mån
höja traktens jordvärden. De väsentligare delarna af hemmanen Arvidstorp och
Eppleknäppen eller Hälltorp erbjuda synnerligen lämpliga områden för egna
hem, och ett antal dylika finnas redan på Arvidstorps mot egnahemskolonien Strömslund
gränsande ägor. Knorren och Ladugården-Flundbogården innehålla för industriella
anläggningar särdeles väl lämpad mark, belägen intill älfven och Bergslagsbanan.
Områdena å västra stranden blifva därför snart nog ganska värdefulla.
För Kronan såsom stor jordägare på östra stranden har det för öfrigt sin
stora betydelse att få i sin hand dessa vidsträckta områden och att sålunda, i stort
sedt oberoende af enskild konkurrens, kunna sköta sin tomtpolitik i trakten och
leda bebyggandet dit, där det för det allmänna är fördelaktigast.

Räknar man med att hälften af ifrågavarande mark på västra stranden eller
c:a 80 har. kunna försäljas till industri- och bosladstomter efter ett medelpris
af 50 öre pr in2, — ett pris, som i betraktande af att för tomter i den närliggande
kolonien Strömslund betalas 90 öre ä 1 kr. 28 öre pr in2 icke torde vara öfverdrifvet —
erhålles ett försäljningsbelopp af 400,000 kr. För tillgodoseendet af »naturskyddets»
berättigade kraf och för vinnande af öfriga med köpet förenade fördelar
måste återstående 100,000 kronor anses som en måttlig utgift.

Förutom den kontanta köpeskillingen skall bolaget enligt hvad ofvan sagts,
då det afflyttar från önan, erhålla tomtmark inom det industriområde, som styrelsen
har för afsikt att söka få utlagdt å kronohemmanets Stallbacka ägor strax
norr om Trollhättans planlagda område. Denna tomtmark, hvars värde för närvarande
är jämförelsevis obetydligt, skulle bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin
verksamhet vid Trollhättan, äfven sedan den måst nedläggas vid Önan, hvarvid må
påpekas, att efter år 1916 bolaget icke kommer i någon bättre rätt till arrendering
af elektr. energi än öfriga afnämare från Kronans kraftstation. Tomtområdets
storlek har bestämts till 2 har eller omkring dubbla Önans ytinnehåll, som är c:a
1 har, på det att bolaget vid fortsatt verksamhet å den nya platsen måtte få utrymme
för en ändamålsenligt ordnad fabriksdrift.

Till belysning af öfriga villkor i aftalsförslaget må anföras följande.

I Kronans ägo öfvergå genom köpet alla vid Önan befintliga byggnader, turbiner,
generatorer och instrumentering, som äro erforderliga för alstrande af elektr.
energi, samt alla husbyggnader, medan alla ugnar, maskiner o. d., hvilka icke hafva
något värde för Kronans ändamål, behållas af bolaget och af detsamma vid afflyttning
borttagas. Efter tillträdet delas anläggningen så, att Kronan disponerar öfver
kraftstationerna n:r 1 och 3, i hvilka kunna genereras omkring 1,000 el. hkr, under
det öfriga kraftstationer om tillsammans 2,000 hkr. och husbyggnader under högst
10 år mot en årlig afgift af 34,000 kronor utarrenderas till bolaget, som har skyldighet
att desamma under tiden underhålla. Efter de 10 åren disponerar Kronan fritt
öfver hela Önan, men har förbehållen rätt att efter 2 års uppsägning äfven före 10-årsperiodens utgång återtaga all sin egendom å Önan. Härigenom beredes Kronan
den största möjliga frihet i afseende på disposition öfver Önans område och byggnader.
Att Kronan, i händelse bolaget tvingas afflytta från Önan före 10-årsperiodens
utgång, skall lämna kraft vid Stallbacka och genast tillhandahålla tomtområde
därstädes påkallas naturligtvis af hänsyn till bolagets fortsatta verksamhet.

Bestämmelsen i § 7, att skälfva dammbyggnaderna i fallet skola underhållas af
Kronan jämte bolaget i samma förhållande, som de kraftbelopp de uttaga, torde öfverensstämma
med billighetens fordringar och —• i betraktande däraf, att kraftstationerna
på Önan så småningom komma att nedläggas — icke innebära några afsevärda
utgifter för Kronan.

Föreskriften om bolagets skyldighet att anordna provisorisk fördämning afser
att undanrödja de nu vid låga vattenstånd förefintliga svårigheterna att framställa
hela det kraftbelopp, för hvilket kraftstationerna äro anordnade, och att betrygga
Kionans rätt till att utfå 1,000 el. hk. vid stationen n:r 1 och 3, en rätt, som äfven
genom bestämmelsen, att denna stations vattenbehof först skall tillgodoses är
skyddad.

Beträffande § 8 får styrelsen upplysa, att det där omnämnda aftalet med Aktiebolaget
Skandinaviska Elektricitetsverk om leverans af elektr. energi innefattar
skyldighet för Önans ägare att under 10 år vid önan tillhandahålla ett kraftbelopp
af minst 200 och högst 1,000 el. hkr. till pris för de första 500 hkr. af 45 kronor, förde
nästa 100 hkr af 50 kr. och för de sista 400 hkr. af 55 kr. pr elektr. hkr, med rätt för
afnämaren att förlänga aftalet ytterligare 15 år under förbehåll, att minst 1,000 hkr
då köpas. Den elektriska energien afses för distribution i Vänersborg och Uddevalla
samt orter däromkring. I betraktande af att, sedan Kronans stora kraftstation inom
några år blifvit färdig, Kronan förfogar öfver högst betydliga kraftbelopp, torde det
icke vara annat än till förman för Kronan att öfvertaga aftalet i fråga, isynnerhet
som Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk förbundit sig gorå några smärre
förändringar i detsamma, hvilka dels betingas däraf, att Kronan i st. f. enskildt bolag
blir leverantör, dels afse att underlätta en blifvande tillkoppling till Kronans öfriga
kraftstationer.

De i § 8 omnämnda aftalen angående kraftbolagets egendomar i öfrigt äro icke
af beskaffenhet att väcka någon betänklighet från Kronans sida angående deras
öfvertagande.

Öfriga bestämmelser i aftalsförslaget torde icke erfordra någon särskild utläggning.

På grund af det sålunda anförda får styrelsen i underdånighet tillstyrka inköp
af Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolags ägendom vid Trollhättan i öfverensstämmelse
med vidfogade förslag till aftal (Bil. 4.), hvilket är för bolaget bindande
till den 1 instundande juli.

Såsom förut närmare utredts, är det af största vikt för Kronan att —- därest
vattenkraften vid Önan kommer i Kronans hand — äfven den ingeniör Stridsberg
a Malgön tillhörande vattenkraften förvärfvas af Kronan, emedan motsvarande
vattenmängd da kan ledas till den stora kraftstationen och med tillgodogörande af
hela fallhöjden med bästa utbyte i öfrigt omvandlas i elektr. energi. Om uppgörelse
i sadant syfte träffas med Stridsberg, blir Kronan i stort sedt herre öfver vatt -

net i Trollhättefallen. Skulle dessutom äganderätten till Stridsbergs utmål på Malgön
kunna erhållas, vore Kronan oförhindrad att ordna det hela på det mest ändamålsenliga
och tilltalande sätt, i hvilket hänseende särskildt må påpekas, att en lämplig
förbindelse öfver Malgön och den nya dammen i älfven kunde anordnas till Kronans
nyförvärfvade område på västra stranden.

Då Styrelsen erfarit, att ingeniör Stridsberg vore villig till en uppgörelse af
antydd art, har Styrelsen inledt underhandlingar med honom, hvilka förts på den
basis, att vattenkraften borde utbytas mot från Kronans kraftstation levererad elektr.
energi. Då det i detta fall är fråga om ersättning åt ett i full gång varande företag,
hvars vara eller icke vara är beroende af tillgången på billig drifkraft, och då Stridsberg,
som behöfver ifrågavarande kraftbelopp för sin verksamhets bedrifvande,
sålunda icke kan uppträda som konkurrent till Kronan i fråga om försäljning af
elektr. energi, torde denna form för närvarande böra föredragas framför en kontant inlösen,
som icke lär kunna ske utan betydande utgift för Kronan .

Underhandlingarna i berörda afseende hafva ledt till vidfogade förslag till
aftal (Bil. 5 A.), hvilket är för honom bindande till den 1 instundande juli.

I afseende på de i aftalet inrymda bestämmelserna får styrelsen anföra följande.

Enligt hvad förut omnämnts är Stridsberg genom häradsrättens dom den 6
juni 1905 berättigad att vid lågvattenstånd i älfven för sina verk å Malgön använda
20 m3 vatten i sekunden och att vid högre vattenstånd på vissa villkor använda
upp till 22 m3 samt har äganderätt till västra delen af Malgön. Då lågvattenstånd
i älfven icke hör till regeln, torde en lämplig beräkningsgrund för det Stridsberg
tillkommande kraftbeloppet vara att utgå från medeltalet mellan nyssnämnda siffror
eller från en vattenmängd af 21 m3 i sekunden. Som fallhöjden är omkring 8
meter, motsvarar denna vattenmängd en naturkraft af 2,240 hkr. eller på turbinaxel
0,78X2,240=1,747 hkr. Förvandlas dessa till elektrisk energi, erhållas efter generering
och transformering omkring 1,585 hkr. Skulle Stridsberg sålunda själf omsätta
all sin vattenkraft i elektrisk energi, erhållas under angifna förutsättningar
1,585 el. hkr. Men då ett kraftbelopp skall af Kronan levereras färdigt omsatt i elektricitet,
torde det böra minskas med hänsyn till att Stridsberg inbesparar åtskilliga
drift- och underhållskostnader. Å andra sidan måste räknas därmed, dels att Stridsberg
f. n. drifver sina stora valsverk direkt från motsvarande turbiner, hvadan ingen
förlust genom omvandling där uppkommer, dels att en förändring af hela fabriken
till elektrisk drift för Stridsberg medför afsevärda anläggnings-, drifts- och underhållskostnader
förutom kraftförlust i motorerna, dels slutligen att, såsom af aftalet
framgår, Stridsberg icke kan göra sig räkning på leverans af den elektr. energien
förrän Kronans stora kraftstation tages i bruk, och att han sålunda intilldess icke
har tillgång till mer än det kraftbelopp, omkring 1,200 hkr., hvilka nu äro rnonte -

rade. Efter afvägande af dessa faktorer har man enats om, att 1,500 el. hkr. utgöra
skälig ersättning för den vattenrätt, Stridsberg äger.

Den lämpligaste juridiska formen har befunnits vara den, att från Stridsbergs
sågverk n:r 3, 4 och 5 på Malgö afsöndras ett mindre jordområde jämte all
vattenrätt och att det sålunda afsöndrade af Stridsberg öfverlåtes på Kronan
med full äganderätt mot det att Kronan för all framtid på en viss punkt af den
återstående delen af sågverkens utmål i Malgön leverar 1500 elektr. hkr. Att
Stridsberg därvidlag bör äga viss företrädesrätt att erhålla elektrisk energ
framför vanliga afnämare, i händelse kraftstationens förmåga att generera elektrisk
energi till följd af olyckshändelse, iskrafning el. dyl. skulle blifva inskränkt,
är uppenbarligen med rättvisa öfverensstämmande, eftersom han afstår från möjligheten
att själf, på för sig förmånligaste sätt och i hufvudsak oberoende af andra,
uttaga vattenkraft direkt ur älfven. Likaledes är det tydligt, att han skall hafva
rätt att till annan plats afleda energien, därest han finner sådant för sig förmånligt.
I afseende på den tidpunkt då öfverlåtelse tidigast skall träda i kraft är
den så vald att Kronan med säkerhet till dess bör hafva sin nya kraftstation färdig.
På det att Stridsberg måtte få tillfälle att utan rubbning i fabriksrörelsen öfvergå
till elektrisk drift har bestämts, att den elektriska energien skall tillhandahållas
3 månader före den tidpunkt då vattenrätten afträdes.

Önskemålet att förvärfva äganderätt till Stridsbergs hela utmål å Malgön torde utan
kontant utgift för Kronan lämpligen kunna vinnas genom ett byte af denna mark
mot ett område af !/8 mtl. Knorren, hvilket hemman genom aftalet med Trollhättans
Elektriska Kraftaktiebolag komme att tillfalla Kronan. Berörda område bör
väljas så, att det gränsar intill Stridsbergs egendom Källstorp och intill hans där
uppförda nya Martin verk. Områdets storlek har begränsats till en ytvidd af 3 har,
hvilken visserligen är större än utmålets å Malgön areal, omkring 1 har, och äfven
jämförelsevis större än det tomtområde vid Stallbacka, kraftaktiebolaget skulle få
i stället för Önan, eller 2 har, men som dock i betraktande af de ifrågavarande
platsernas olika läge och betingelser samt med hänsyn till Stridsbergs ostridiga
äganderätt till utmålet på Malgön likväl icke kan anses annat än som fullt motiverad.

Skall emellertid Stridsberg afstå sitt utmål å Malgön och skall Kronan få frihet
att ordna allt efter sin vilja, följer däraf, att Stridsberg måste öfverflytta sin verksamhet
till Knorren. Hans å Malgön befintliga byggnader och anläggningar med
undantag för dem, som användas för vattenkraftens tillgodogörande, böra då äfven
rimligtvis inlösas och ersättas af Kronan. Styrelsen finner för sin del en sådan lösning
ur flera synpunkter för Kronan önskvärd, såsom också redan förut antydts.
Men styrelsen har icke sett sig i stånd att nu medhinna en värdering af Stridsbergs
berörda egendom å Malgön och kan sålunda icke afgifva förslag till skälig lösesumma

för densamma. För att emellertid sätta Kronan i tillfälle att för ett rimligt pris få
Malgön afröjd och blifva ensam bestämmande om dess ordnande och användning,
har Styrelsen funnit ändamålsenligt att upprätta bifogade aftal, (Bil 5 B). Härigenom
berättigas Kronan att, om tillsägelse sker före den 1 juli 1907, lösa ifrågavarande
Stridsberg tillhöriga anläggningar i enlighet med de grunder som i allmänhet
vid expropriation tillämpas.

Det nya området å Knorren skulle tillträdas sju månader efter tillsägelse, så
att Stridsberg bereddes tillfälle att genast därefter påbörja anläggningen på det
nya stället. De nya anläggningarna måste nämligen komma till utförande, innan
motsvarande på Malgön nedläggas, för att icke uppehåll eller rubbningar i fabriksdriften
må uppstå. Af samma skäl skulle Kronan lösa såväl byggnaderna å Malgön
som de maskiner, ugnar o. d., hvilka Stridsberg angifver sig icke kunna förflytta
och använda vid sin nya anläggning. För värderingen af hvad sålunda skulle inlösas
bestämmes emellertid, att afdrag skall göras med hänsyn till den värdeminskning
de inlösta föremålen undergått sedan de nyuppfördes eller nyanskaffades. För
en lugn öfverflyttning af verksamheten till den nya platsen beräknas åtgå en tid
af omkring 5 år. Uppsägningen bör med hänsyn härtill ske 5 år före afträdet. Lösesumman
skulle icke desto mindre utbetalas inom 30 dagar efter afslutandet af värderingen
och denna ske inom 6 månader efter uppsägningen. Härigenom skulle
beredas S. tillgång till kontanta medel för att utföra de mot de nuvarande å Malgön
svarande anläggningarna å Knorren, men har S. å andra sidan förbundit sig att
tåla ett afdrag i lösesumman motsvarande 4°/o om året för tiden från likvidens utbetalande
till afträdande^ hvilket afdrag ansetts vara skälig godtgörelse för den värdeminskning,
det som af Kronan inlöses lider under samma tid. S. står ända till
tillträdesdagen risken för alla vådliga händelser och erlägger ända till dess premierna
för det inlöstas försäkring. I händelse af brandskada under tiden efter lösesummans
gäldande tillfaller ersättningen Kronan, som likväl skall tillhandahålla Strindberg
ersättningsbeloppet i den mån han förbinder sig använda detsamma för att återställa
det skadade. Härigenom är Kronan försäkrad om att verkligen vid tillträdet
erhålla valuta för sin utgift.

Aftalen äro för S. bindande, A till den 1 juli 1906, B intill den 1 juli 1907.
Tiderna äro satta olika emedan den i A innehållna öfverlåtelsen, om hvars fördelar
för Kronan någon tvekan icke kan råda, borde stadfästas snarast möjligt, under
det att öfverlåtelsen enligt B icke nödvändigt tarfvar omedelbart beslut, då den,
om ock ur flera synpunkter högeligen önskvärd, icke medför några direkta ekonomiska
fördelar för Kronan -

Förvärfvas Önans och Stridsbergs vattenrätt, så som ofvan föreslagits, återstår
vid Trollhätte Strömmar endast ett vattenverk, som har rätt att uttaga kraft ur
desamma. Detta vattenverk, benämndt Tröskeln, är visserligen af ingen betydelse
för det hela, eftersom det f. n. endast förbrukar omkring 5 m3 vatten och denna vattenmängd
dels kan utan olägenhet ditledas så länge kanalverkets kraftstation å
Malgön bibehålies och dess 8 m3 sålunda utsläppes i Hålan, dels ej spelar någon
afsevärd roll i och för sig. Då det emellertid torde vara tilltalande att Kronan erhåller
fullständigt herravälde öfver Trollhätte Strömmar och dess stränder, har Styrelsen
äfven underhandlat med Tröskelns ägare, Trollhättans Pappersbruks Aktiebolag,
hvilket i följd häraf underskrifvit vidfogade aftal bil. 6 A och B, uppgjorda
enligt samma grunder som de af Stridsberg undertecknade.

I afseende på Tröskelns rätt till vatten må anmärkas, att densamma lika litet
som Önans är till sitt omfång lagligen fullt bestämd, ehuruväl rättegång därom icke
af Kronan anhängiggjorts. Att döma af den år 1858 af vederbörande häradsrätt
i och för skattläggning verkställda syn å Anders och Måns Larssons kvarnar, hvilka
numera benämnas Tröskelns kvarn, skulle denna icke hafva rätt att använda mer än

2,00 eller högst 3,7 m3 vatten i sekunden. Genom de öppningar, som bestämdes enligt
Göta Hofrätts dom d. 31 dec. 1891 kunna däremot framledas afsevärdt större vattenmängd
och till följd däraf användas vid Tröskelns i vanliga fall f. n. omkring
5—5.8 m3 vatten i sekunden. Ställer sig Kronan nu på samma ståndpunkt
som i målen beträffande Gullöfors och Önan och häfdar, att Tröskeln icke har mera
rätt till vatten, än som vid tiden för skattläggningen åtgick i de därvarande kvarnarna,
samt anhängiggör rättegång mot Tröskelns ägare i enlighet härmed — något
som, då den 20-åriga häfden lär utlöpa först i slutet af innevarande år, ännu står
öppet — kan det hända att domen utfaller till Kronans förmån och att Tröskeln
får sin vattenrätt inskränkt i enlighet härmed. Men å andra sidan är en sådan utgång
icke fullt viss och en rättegång förenad med både tidsutdräkt och kostnader.
Då det i detta fall för öfrigt är tal om en skillnad i vattenmängd, som för Kronan
är af försvinnande ringa betydelse, men hvars förlust däremot för pappersbruket
skulle medföra synnerligen svår olägenhet och skada, måste en uppgörelse i godo
anses innebära den bästa lösningen.

Läggas de ofvan efter syneinstrumentet af år 1858 beräknade 3.7 m3 till grund för
vattenkraftens beräkning, kunde, då fallhöjden är c:a 10 meter, uttagas omkring 370
turbinhästkrafter. Nu tillgodogöras med stöd af domen år 1891 525 Iller. Medeltalet,
447,5 eller i rundt tal 450 turbinhästkrafter, torde vara en lämplig utgångspunkt
för en öfverenskommelse. Då vid Tröskeln hufvudparten af maskinerna är utan
längre utväxlingar direkt förbunden med turbinerna, måste det anses rättvist, att
Kronan i ersättning för vattenkraften lämnar minst så många elektriska Iller., att

den bestämda kraften kan utfås ur de blifvande elektr. motorerna. Ökas därför de
450 hkr. med 10 °/o, motsvarande förlusten i motorerna, erhållas 495 elektr. hkr.

Detta kraftbelopp bör emellertid ytterligare något ökas med hänsyn därtill,
att pappersbruksaktiebolaget måste underkasta sig afsevärda kostnader för anskaffande
af elektr. utrustning och dess anbringande samt därmed sammanhängande
ändring och ombyggnad af nuvarande verk. Härför torde ett kraftbelopp af 50—
55 hkr. utgöra skälig ersättning. Styrelsen anser på grund af det anförda, att Kronan
i utbyte mot Tröskelns vattenrätt bör lämna 550 hkr., och får påpeka, att bolaget
härigenom i allt fall ej får i behåll det antal hkr. direkt på axlarna, som det nu
under lång tid användt och ansett sig hafva rätt att använda. I enlighet härmed
och i full öfverensstämmelse med aftalet bil. 5 A är aftaletbil. 6 A upprättad.

Beträffande Tröskelns utmål synes det vara lagligen bestämdt till 617 m2,
hvarjämte från Nya Trollhätte Kanalbolag förvärfvats äganderätt till ytterligare
1538 in2. Pappersbruksbolaget äger sålunda vid Tröskeln ett område af sammanlagdt
2155 m2 yta. Då detsamma inkräktas af en ny farled enligt Laurells förslag,
hvilken för öfrigt genom den tilltänkta uppdämningen äfven komme att minska
den tillgängliga fallhöjden, så har Styrelsen genom aftal B. träffat öfverenskommelse
om dess utbyte mot tomt inom industriområdet vid Stallbacka, på sätt i motsvarande
aftal med Stridsberg bestämts. Tomtens storlek är i förhållande till Tröskelns
nuvarande område större än den tomt, som skulle lämnas i utbyte mot Önan, men
denna skillnad kan väl motiveras därmed, att Tröskeln innehar hela sitt område
med laglig äganderätt, medan tvist om Önans utmål pågår.

Äfven rörande Tröskelns byggnader och öfriga anläggningar innehåller aftalet B.
liknande bestämmelser som det Stridsbergska, hvarjämte tiden för de olika aftalens
bindande kraft för pappersbruksbolaget af skäl, som förut anförts, angifvits i hufvudsaklig
likhet med samma aftal. De bestämmelser, som äro afvikande från det nyssnämnda
äro af underordnad vikt och torde icke behöfva någon särskild motivering.

Uppenbart torde vara, att de nu föreslagna aftalen och uppgörelserna och
livad styrelsen i anledning af desamma anfört, icke på något sätt få lända till
prejudice för Kronans talan i den nu pågående rättegången mellan Kronan och
Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag angående rätt till utmål å Önan och
vatten därinvid eller när eljest fråga om Kronans rätt till vatten och öar i Trollhätte
Strömmar eller strandområde därinvid kan blifva föremål för domstols
pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts får styrelsen för Trollhätte Kanal- och
Vattenverk i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen:

dels besluta alt en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga
vattenkraften i Trollhätte Strömmar skall anläggas,

dels till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade ritning n:r 2 mellan de å samma
ritning med A och B betecknade punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor,
med rätt för styrelsen att däraf under innevarande år för ändamålet använda

400,000 kronor,

dels godkänna det härvid fogade, af Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag
undertecknade aftal angående förvärfvande för Eders Kungl. Maj:ts och Kronans
räkning af alla samma bolag tillhöriga inom Vassända-Naglums och Trollhättans
socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt,

dels ock godkänna vidfogade, af bruksägaren E. Stridsberg och Trollhättans
Pappersbruksakliebolag undertecknade aftal angående förvärfvande för Eders
Kungl. Majds och Kronans räkning af den till sågverken n:r 3, 4 och 5 å Malgön
och till Tröskelns kvarn vid Trollhättan hörande vattenrätten (aftalen A) samt
af de af samma ägare innehafda områden och byggnader m. m. å Malgön och
vid Tröskeln (aftalen B), af hvilka aftal de med A betecknade påkalla Riksdagens
beslut redan under innevarande år,

dels slutligen medgifva, att de fastigheter med vattenrätt, hvilka på grund af
Riksdagens beslut sålunda kunna blifva för Eders Kungl. Maj:t och Kronan
förvärfvade, måtte ställas under förvaltning af undertecknade styrelse.
Trollhättan den 26 mars 1906.

Underdånigst
L. W. LOTHIGIUS

F. VILH. HANSEN C. J. MAGNELL

ERIK FRISEL!. AUG. HERLENIUS

Ernst Hagelin

5*fan och \>ivHfaf ''SrottfoäJcte ^trovnmcvi yit> ngyvnaft tåg vatten, 510 m

V. DH^fctcfv

33 o'' ij

JO e £ -o * l € *

(Profit genom Svittö-och Sbjajjö-fatttn

Otc t-ö fc*3 v*vm*v
JfSO

DZ-y-dqyi-o-1* fc. t)DO‘£wt.j OTlt fy.‘XP&xfxsot-aJ■

(Profit jencm Jto f-i

5 l’a »nja c-4 tv»« >11-3 fatta t
J.iD

>3 ttÖvMwu i

Jdtxfotta YncJctwxtt*Hitta. tQ.o.

Fotolit. Gen. Stab. Uit. Anst.Stockh.

Pl, 2.

v t, r

V A t p

teS r§

«!X) <?Kdi i/t t<z i

OS.aO-ftvtö"

/<»-£> * i •&

Ottj-dia-u

vi/» t

ZanreHk Iratikkanal

d? med dubbla; sluss ferier

Tag-och vallenlnggnadsslyTelsens felslag
{något modifierad/ vid korsningen, ined Laarells
/lårull)lifl /malluttagning: tsla anläggningen

Sef\ ti <? Mg/?

UCCopp.? fiavuxfen.

■tftopp* furu af

i-OCÅtX.

Deri. det, af til loppstian a len, tor krafs lutionen,
tcir hvilken nu basisttill''vise och anslag begäres

va Ska te vi^ JliiA-f ta ta-ti ■on ri5 ITz&lÅtkavi.

Ungefärligt läge för kraftstation, m.m.enligt
förslag, som bearbetas af Styrelsen för ^väll
allé kanal oe7i vattenverk .

■88g

■ i

Forolir. Gen. Stab. hit. Anst.Srockh

TV 3.

i j 1 då u^åråe

DJ1U>

^ Stallbacka

lA{U\**äx

% -TtihfatåtyiZ*

1 ■■■ -S r’J~y

låsålrer

•v£;r~1

f/ji /•/''

•SS 0.41''

•jxactsioH

\XUi^tXtn

"Kcvijéii

SvtYux^dcr

f jp ^ *

”V1 J^VW.

l.-H

T.ro\ife

VA*/

iéckeV- »y&

.eqarc.M

VgKaiiå

It5pleft»iippaw(
w*i /u

J''sfÄJUK,P

•j^JKirÄrt

^oT^U-iWb

Skarsnö,,

ai^iY»iV :ö''

□ $IU 5 fc<X^i \0 ten V /i-vt --C<uj/db onvux^z ,

UO"C*-C KVavtit n/Tv^-e-V- fot>vcv(/t1
vvi va a.j* 5 c- w jr JT Jwm

Ccx^Ja- owvtxxoe-i-v.

Gcföto) vpl^o-n. i »veu tv, jVvtf-6 åio iMtatt

tagaoö/wcSw £

<6cwwvvux /#fa|yfcÄ&£: ^uaCnvijitq.

jv |^C^6cv^qa''

n i

•KarUktrq

/toCCfe K. 3w. &*2>5. 1>cfo faV

vuv b. vtvVUto -jåk''

3C*wy wot/Wi

ovwwq

Torjte^a.

i Lu-ncCtn.

AwxT

s _ *£fM3 V£^:f ■

''Xo.Vbhä<1

'' ''^tU.

. .. Y^ ''

s" '' ‘T''r/.r-'' "

«S^r ''i rN\ ° / ,,. >

V \g , r «. *>

'' i^rtut^aiv V t ^

^«e«l V ;•

LCmomttlta. Kar tve t KetS siomfsarU.

*f~‘tf -

</>

£. g)cX4>

*>$<-<r^er

Forolit. Gen. Stab. liit. Anst.Stockh

Bil. 3 A

Utdrag af domboken, hållen vid sjätte allmänna sammanträdet
af lagtima vårtinget i Flundre, Yäne och Bjerke
härad å tingstället i Trollhättan den 6 juni 1905.

N:o 435. Vid pårop af det under N:o 193 här ofvan i domboken för den 14
sistlidne mars antecknade målet emellan Kungl. Maj:t och Kronan, kärande, samt
Ingeniören Ernst Stridsberg i Trollhättan, svarande, angående bättre rätt till viss
del af Malgön i Göta Elf och därinvid framflytande vatten, kommo parterna tillstädes,
käranden genom sitt förut i målet anlitade ombud vice Häradshöfdingen Ernst
Hagelin i Göteborg samt svaranden personligen, i rättegången biträdd af v. Häradshöfdingen
Carl Palm.

Sedan parterna förklarat, att de icke hade mera att i målet andraga, meddelades
efter enskild öfverläggning följande

Utslag:

I likhet med den uppfattning, käranden genom stämningen i målet gjort gällande,
och till hvilken jämväl svaranden i målet slutligen kommit, finner Häradsrätten
att med de i stämningen omförmälda, af svaranden förvärfvade skatteköpta
verken, hvilka numera benämnas sågverken N iris 3, 4 och 5 i Trollhättan, icke är
förenad rätt till mera land eller vatten vid Malgön än som varit behörigt för drifvande
af nämnda verk å ön i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning
afsetts, och att svaranden och blifvande ägare af samma verk sålunda äga
rätt allenast till så stort utmål å Malgön och så mycket vatten därinvid, som varit
behöfligt för de äldre skatteköpta verkens drift i skick och till omfattning, som nyss
nämnts.

Vid bedömande af frågorna om myckenheten af det vatten och storleken af det
område, som erfordrats för de äldre sågverkens drift, har Häradsrätten tagit hänsyn
till i målet förebragt utredning och särskilt utlåtande den 12 maj 1905, af Professorn
vid Tekniska högskolan 0. J. Magnell jämte parternas i anledning däraf

gjorda medgifvanden, samt pröfvar skäligt tillerkänna svaranden och blifvande
ägare af verken under villkor, som här nedan angifvas, rätt:

hvad angår vattenmängden:

A. att vid lågvattenstånd, motsvarande 2,97 meter öfver nollpunkten å den
vid svängbron vid Bergskanalens inlopp vid Trollhättan nu befintliga vattenskala,
uttaga en vattenkvantitet om tillhopa tjugu (20) kubikmeter per sekund;

B. att, om efter förändring af nuvarande anordningar för vattenkraftens uttagande
vid ifrågavarande verk en fullt effektiv kontroll kan åstadkommas däröfver,
att här nedan omförmälda, i förhållande till vattentillgången stegrade vattenförbrukning
intill högst tjugutvå (22) kubikmeter per sekund icke kan öfverskridas,
vid högre vattenstånd i älfven än ofvan angifna lågvattenstånd och i direkt proportion
till ökningen i vattentillgången, i enlighet med hvad här nedan bestämmes,
uttaga en större vattenkvantitet än tjugu kubikmeter per sekund, dock under alla
förhållanden ej mera än tillhopa högst tjugutvå (22) kubikmeter per sekund; samt

att vid tillgodogörande af den verken enligt dessa moment tillkommande vattenkvantiteten
utnyttja bruttofallhöjden mellan vattenytan vid norra och södra
ändpunkterna af den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken,
samt att, såvidt på Kungl. Maj:t och Kronan beror, intaga och utsläppa vattenmängden
å den del eller delar af det verken tillkommande utmålet å Västra Malgön,
som verkens ägare finner lämpligt, utan annat hinder än som betingas af de för betryggande
af Kronans rätt här nedan fastställda villkor;

samt beträffande utmålets storlek:

att tillgodogöra sig såsom utmål för verken hela det område af Västra Malgön,
som af svaranden nu innehafves, och hvilket upptages å en i dag af rätten påtecknad
karta, det vill säga den väster om Ekeblads sluss och kanal belägna delen af Malgön
med undantag endast af det jordstycke om tio fots bredd utefter västra kanten af
nämnda sluss och kanal, hvartill äganderätten förut blifvit pröfvad genom Kungl.
Maj :ts den 22 december 1884 gifna dom i mål emellan parterna i förevarande mål
och direktionen för Nya Trollhätte Kanalbolag med flera.

Enär med nuvarande anordningar för vattenkraftens uttagande vid ifrågavarande
verk en sådan effektiv kontroll, som i mom. B. här ofvan omförmäles, svårligen
torde kunna åstadkommas, får intill dess, på sätt nedan stadgas, tillstånd till
den i mom. B. härofvan bestämda vattenförbrukning vunnits, vid verken icke användas
mera vatten än högst tjugu kubikmeter per sekund vid ofvan nämnda lågvattenstånd,
i följd hvaraf verkens motorer skola vara så inrättade, att de med
utveckling af maximieffekt vid berörda lågvattenstånd icke kunna genomsläppa
mera än tillhopa högst tjugu kubikmeter vatten per sekund samt att vid hvilket
som helst annat vattenstånd den vattenkvantitet, som får släppas genom verkens

motorer, icke får skilja sig från tjugu kubikmeter per sekund med mera än som betingas
af den förändrade höjdskillnaden mellan Hedra och öfra vattenytan vid verkens
motorer, om dessa motorer med oförändrade genomgångsareor för vattnet
bringas att gifva den maximieffekt, som med desamma då kan ernås.

Till förekommande däraf, att intill dess, på sätt här nedan stadgas, tillstånd
till den i mom. B. här ofvan orriföniälda vattenförbrukningen vunnits, vid verken
användes mera än ofvan angifna vattenkvantitet af tjugu kubikmeter per sekund
vid lågvattenståndet, motsvarande 2,97 meter öfver nollpunkten å ofvan omförmål
da vattenskala, finner rätten nödigt fastställa följande bestämmelser:

1 :o. att svaranden åligger vidtaga sådana åtgärder, att inga andra vattenintag
komma att finnas än sådana, som leda till motorerna, och att inrätta motorena så,
att de med utveckling af maximieffekt vid sagda lågvattenstånd icke kunna genomsläppa
större vattenkvantiteter än tillhopa högst tjugu kbm. pr sek., hvilket allt
skall vara utfördt senast ett år efter det laga kraftvunnen dom i målet föreligger;

2:o. att det öfverlämnas åt tre skiljemän, utsedde i enlighet med bestämmelserna
härom i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887, att genast efter utgången
af ofvan nämnda tid ej mindre besiktiga verken och afprofva motorerna till utrönande
däraf, att inga andra vattenintag finnas än sådana, som leda till motorerna,
samt att motorerna äro så inrättade, att de med utveckling af maximieffekt vid
samma lågvattenstånd, hvarom här ofvan nämnts, icke kunna genomsläppa mera än
tillhopa högst tjugu kubikmeter vatten pr sekund, och att sålunda den vattenmängd,
som kan genomsläppas af motorerna vid hvilket som helst annat vattenstånd, endast
kan skilja sig så mycket från tjugu kbm. pr sek., som betingas af den förändrade
höjdskillnaden mellan öfre och nedre vattenytan vid motorerna, om dessa motorer,
med oförändrade genomgångsareor för vattnet, bringas att gifva den maximieffekt,
som med desamma då kan ernås, än äfven meddela de närmare föreskrifter och bestämmelser,
som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande däraf,
att den verken sålunda tillkommande rätten till vattenförbrukning kan öfverskridas; 3:o.

att sedermera motor icke får ändras eller motor utbytas mot annan eller
ytterligare motor tillsättas utan att för hvarje gång sådant sker, innan vatten får
tagas i användning, ny besiktning och afprofning på sätt nyss nämnts verkställts
af tre skiljemän, hvilka äga meddela de ändrade föreskrifter och bestämmelser,
som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande däraf, att, äfven
efter förändringen, den verken tillkommande rätten till vattenförbrukningen kan
öfverskridas;

4:o. att såsom skiljemännens beslut skall gälla den mening, hvarom två af dem
förenat sig, och att af skiljemännen meddeladt beslut skall lända till efterrättelse,

så framt icke Kronan eller ägare af verken inom etthundratjugu dagar efter delfåendet
af detsamma söker ändring däri genom att instämma den andre parten till
vederbörlig domstol, hvilken ock skall afgöra fråga, hvarom olika meningar mellan
alla tre skiljemännen uppkommit; skolande alla kostnader för skiljemännen betalas
af Kronan och ägaren af verken till hälften hvardera;

5:o. att, om sedan minst fem år förflutit efter det föreskrifter och bestämmelser
i ofvan stadgad ordning af skiljemän eller domstol meddelats, Kronan eller ägare
af verken så påfordrar, ny besiktning och afprofning på sätt ofvan nämnts skall
verkställas af skiljemän för utrönande däraf att då gällande föreskrifter och bestämmelser
verkligen uppfylla det därmed afsedda ändamålet att förekomma att den
verken tillkommande rätten till vattenförbrukning kan öfverskridas samt för meddelandet
af de föreskrifter och bestämmelser, som med hänsyn till då befunna förhållanden
skiljemännen finna lämpligt att med upphäfvande eller ändring af förut
gällande föreskrifter och bestämmelser för ändamålet stadga, och skall äfven därefter
allt framgent, sedan minst fem år förflutit efter det, på sätt ofvan stadgats, föreskrifter
och bestämmelser af skiljemän eller domstol meddelats, om Kronan eller
ägare af verken så påfordrar, förnyad besiktning och afprofning för ofvan angifna
ändamål äga rum, skolande allt hvad i mom. 4 här ofvan bestämts äfven i sådana
fall gälla till efterrättelse;

6:o. att af Konungens Befallningshafvande i länet eller domstolen i orten förordnad
sakkunnig person skall, i närvaro af ombud för Kronan och svaranden eller ombud
för honom, å Malgön eller annorstädes, om så finnes lämpligt, anbringa ett eller
flera fasta och orubbliga märken för bestämmande af ofvan angifna lågvattenstånd,
så att framtida tvist därom ej kan uppstå.

7:o. att sakkunnigt ombud för Kronan med erforderligt biträde berättigas att
när som helst vid anfordran äga tillträde till plats å Malgön, där sådant märke, som
ofvan nämnts, finnes anbragt, samt till verken och motorerna, med rätt att afprofva
desamma, för utöfvande af kontroll och utrönande af den vattenmängd, som genomsläppes
af motorerna.

. Önskar verkens ägare att efter vidtagande af därför erforderliga förändringar
och anordningar vid verken för vattenkraftens uttagande begagna sig af den i mom.
Jk här ofvan stadgade vattenförbrukningen, skall han till Kungl. Maj:t och Kronan
ingifva fullständiga förslag med ritningar öfver de förändringar och anordningar,
som för ändamålet vid verken skola vidtagas,och skall det öfverlämnas åt tre skiljemän,
i enlighet med hvad här ofvan under mom. 2 stadgas, att bestämma, huruvida
efter de vidtagna förändringarna och anordningarna en sådan effektiv kontroll,
som afses i mom. B. härofvan, kan åstadkommas och om den däri bestämda
vattenförbrukningen sålunda kan tillåtas samt att meddela de närmare föreskrifter

och bestämmelser, som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande
däraf, att den rätt till vattenförbrukning, som sålunda kan hafva medgifvits, kan
öfverskridas, och skall, innan vatten får tagas i användning, genom af skiljemännen
verkställd besiktning jämväl vara utrönt, att de verkställda förändringarne och
anordningarne stå i öfverensstämmelse med lämnade föreskrifter och bestämmelser.

Hvad härofvan under mom. 4, 5, 6 och 7 stadgats skall äfven i så fall lända till
efterrättelse och anmärkes särskild!, att den i mom. 5 härofvan stadgade bestämmelsen
angående meddelandet af förnyade föreskrifter och bestämmelser efter tilländalupna
femårsperioder sålunda jämväl skall äga tillämpning.

Skulle sedermera förändring af anordning för uttagande af den verken tillkommande
vattenkraften, hvarmed af ses såväl vattenintag som motorer, ifrågasättas,
skola äfven ofvan stadgade bestämmelser i allo tillämpas.

Då emellertid den rätt till vatten och utmål, hvilken sålunda tillkommer svaranden
och blifvande ägare af sågverken, icke kan föranleda därtill, att sågverkens
ägare, om de blott på sätt ofvan nämnts komma i åtnjutande af förut angifna vattenmängd,
skulle kunna lägga hinder i vägen för Kronan, vare sig att på sätt Kronan
finner lämpligt tillgodogöra sig den vattenmängd, som i öfrigt tillkommer henne
såsom ägare af Trollhätte Strömmar, eller att äfven å och invid den del af Västra
Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, vidtaga sådana åtgärder, som för
tillgodogörandet af Kronans vattenkraft erfordras, stadgar rätten, att Kronan, utan
hinder af den rätt till vatten och utmål, som i enlighet med hvad ofvan nämnts tillkommer
verkens ägare, skall utan ersättning till verkens ägare för all framtid vara
berättigad:

a) att å plats, Kronan äger bestämma, anlägga dammfäste och använda därför
erforderlig mark å västra stranden af den del af Västra Malgön, hvilken såsom
utmål tillkommer verken, under villkor dock att, därest därigenom eller under den
tid dammen anlägges de å ön nu befintliga verken skulle rubbas eller men annorledes
skulle tillskyndas dem, Kronan skall vara skyldig att ersätta all däraf föranledd
styrkt skada;

b) att, på sätt Kronan äger bestämma, anlägga vattenintag från älfven väster
om Spikön och Malgön, norr om den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål
tillkommer verken, och leda vattnet öfver till östra stranden af älfven;

c) att, på sätt Kronan äger bestämma, för vattnets öfverförande till östra stranden
af älfven verkställa tunnelanläggningar, anlägga dammar eller bankar eller
andra dylika byggnader från Spikön till Östra Malgön eller östra stranden af älfven,
under villkor att, därest damm eller bank anlägges, däri anordnas en öppning, med
eller utan portar, allt efter som Kronan finner lämpligast, hvars botten skall ligga i
lika höjd med nollpunkten å den nu befintliga vattenskalan vid svängbron vid Bergs -

kanalens inlopp vid Trollhättan och hafva lika bredd som den nuvarande kanalen
därstädes;

d) att begagna en väg om fyra meters bredd tvärs öfver den del af Västra Malgön,
hvilken såsom utmål tillkommer verken, till den punkt, som å den i målet i dag
förut företedda kartan betecknats med bokstafven A, samt att, på Kronans bekostnad
och på sätt hon äger bestämma, från nämnda punkt utefter västra stranden af
berörda del af Västra Malgön anlägga och använda en väg eller brygga om högst
fyra meters bredd ej mindre till den damm, som af Kronan kan komma att anläggas
med dammfäste å nämnda strand, än äfven till Spikön äfvensom att i och för
framförande af materialier och dylikt för verkställande och reparation af de dammbyggnader
och öfriga anläggningar, som erfordras för tillgodogörandet af Kronans
vattenkraft vid Trollhättan, öfver nyss berörda del af Västra Malgön framdraga
linbanor och vidtaga därför erforderliga anordningar.

Omständigheterna i målet föranleda, att parternas därå använda kostnader
varda kvittade.

Som ofvan

På Häradsrättens vägnar:

C. A. Strandmark.

Bil. 4-

Kontrakt

angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och Kronans räkning af alla Trollhättans
Elektriska Kraftaktiebolag tillhöriga inom Vassända-Naglums och Trollhättans
socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt.

§ I Trollhättans

Elektriska Kraftaktiebolag, här nedan benämndt bolaget, försäljer
härigenom till Kungl. Maj:t och Kronan:

a) ett fjärdedels mantal kronoskatte Ladugården Flundbogården N:o 3, ett
åttondels mantal frälse Knorren N:o 1, en från ett sjättedels mantal Torsered N:o
1 afsöndrad lägenhet, bestående af Strömsbergs kvarn om fem kvadratref tjugufem
kvadratstänger jämte ett jordområde om tjugusex kvadratref åtta kvadratstänger
eller tillhopa trettioen kvadratref trettiotre kvadratstänger; en från sistnämnda
hemmansdel afsöndrad lägenhet om femtiofem ar; en från samma hemmansdel afsöndrad
lägenhet om tre tunnland tjugu och fem tiondels kappland; tre från samma
hemmansdel afsöndrade jordområden om tillhopa tjugufyratusen etthundrafyratio
kvadratmeter; de från ett sjättedels mantal frälse Torsered N:o 1 afsöndrade lägenheterna
Strandremsan N:o 2 om tjugutvå ar femtio kvadratmeter och Branten N:o
3 om fem hektar sjuttio kvadratmeter; ett åttondels mantal kronoskatte Arvidstorp
N:o 1 samt ett fjärdedels mantal frälse Eppleknäppen eller Hälltorp N:o 1, allt i
Vassända-Naglums socken;

b) kronoskattefisket Arvidstorp eller Källebo N:o 1 och kronoskattefisket Arvidstorp
eller Källebo N:o 2 i Vassända-Naglums socken; samt

c) Önan, en kvarn, eller förut Anders Gutters kvarn N :o 24, Stafvereds kvarn
N:o 25 och Allemans kvarn N:o 26 jämte en såg på Önan vid Trollhättan, lägenheten
Öjebro kvarn vid Trollhättan, tre kvadratref trettiosex kvadratstänger mark, afsöndrad
från Öjebro kvarn, lägenheten “Vid önan på Trollhättan en siktqvarn N:o 1“
och lägenheten “Vid Önan på Trollhättan en grofbladig sågkvarn N:o 1“, hvilka
fastigheter, här nedan benämnda Önan, äro belägna i Trollhättans socken.

Karta upptagande de försålda fastigheterna bifogas detta köpeaftal.

I 2.

I köpet inbegripas alla bolaget tillhöriga å de i § 1, mom. a) och b) här ofvan
omförmälda fastigheter och laxfisken, nu befintliga byggnader och anläggningar
äfvensom alla å Önan nu befintliga dammar och andra anläggningar för vattenkraftens
uttagande, byggnader, turbiner, generatorer, transformatorer, instrumenttaflor
och öfriga anordningar för framställande af elektrisk energi samt sådana ledningar,
som erfordras för levererande å respektive instrumenttaflor af det energibelopp, som
framställes vid de, enligt hvad här nedan i mom. 7 stadgas, till bolaget uthyrda
kraftstationer samt vid transformatorns sekundärsida af det energibelopp, som framställes
vid kraftstationen i den med N:ris 1 och 3 å bilagda karta betecknade byggnad.

I köpet inbegripas sålunda icke öfriga i byggnaderna å Önan nu varande maskiner
och ledningar, ugnar eller annat, som däri befinnes, äfven om det lagligen skulle
vara att till fast egendom hänföra, men åligger det bolaget verkställa borttagandet
af hvad sålunda icke ingår i köpet på sådant sätt, att byggnaderna därigenom icke
skadas.

Det åligger bolaget att före tillträdesdagen på sin bekostnad i byggnaden N:ris
1 och 3 insätta en eller flera transformatorer för transformering, på sätt Kronan äger
bestämma, af den elektriska energi, som genereras af två turbiner med tillhörande
generatorer om tvåhundra hästkrafter hvardera, hvilken anordning ock utan särskild
ersättning ingår i köpet.

§ 3.

I köpet inbegripes äfven ej mindre all rätt till grund, vatten och fiske utanför
västra stranden af Göta Elf utefter de i § 1 mom. a) omförmälda fastigheterna i
den mån sådan rätt på grund af Kungl. Maj:ts den 19 augusti 1901 gifna dom i mål
emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt bolaget ej redan tillhör Kronan, som sålunda
till följd häraf förklaras vara ägare af all grund, vatten och fiske utanför hela västra
stranden af Göta Elf utefter de försålda fastigheterna, än äfven all den rätt till grund,
vatten och fiske i Göta Elf, som tillkommer de i § 1, mom. b) och c) omförmälda
fastigheter och laxfisken.

§ 4.

Tillträdet sker den 1 augusti 1906 då all den egendom, som genom detta aftal
öfverlåtes till Kronan, af bolaget öfverlämnas i det skick, hvari den då befinnes.

Därvid aflämnas tillika af bolaget köpebref samt erforderliga lagfartshandlingar
till allt hvad, som försålts, och öfriga i bolagets besittning befintliga åtkomsthandlingar.

Den försålda egendomen öfverlämnas fri från all inteckning för gäld.

§ 5.

Bolaget förbinder sig att, till dess den försålda egendomen till Kronan afträdes,
behörigen underhålla och väl vårda densamma.

§ 6.

Köpeskillingen utgör två millioner femhundratusen (2,500,000) kronor och
betalas — därest bolaget med behörigt bevis styrker att all den försålda egendomen
icke är med inteckning för gäld besvärad, samt tillika aflämnar behöriga lagfartshandlingar
— å tillträdesdagen.

Dessutom skall bolaget i enlighet med hvad här nedan i § 7 stadgas af Kronan
utan ersättning med äganderätt erhålla en eller flera för utöfvande af industriell
verksamhet lämpliga tomter med en areal af tillhopa två hektar å område tillhörande
hemmanet Stallbacka i västra Tunhems socken, hvarå öfverlåtelsehandling
skall af Kronan till bolaget utfärdas den dag då, tomtområdet, i enlighet med hvad
i § 7 här nedan bestämmes, skall af bolaget tillträdas.

§ 7.

Alla å Önan nu befintliga byggnader och kraftstationer, med undantag af den
med Niris 1 och 3 betecknade byggnaden med däri befintliga kraftstation, innehållande
fem turbiner med tillhörande generatorer om hvardera tvåhundra elektriska
hästkrafter, uthyras härigenom af Kronan till bolaget under tio år, räknade från
den 1 augusti 1906, mot en årlig afgift af trettiofyratusen (34,000) kr., hvilken hyresafgift
skall för tiden intill den 1 januari 1907 erläggas den 1 augusti 1906 och därefter
med en fjärdedel i förskott vid hvarje kvartals början.

Kronan fritages från all underhållsskyldighet af hvad som sålunda uthyrts, och
skall det förhyrda af bolaget vid afträdet lämnas i brukbart skick.

För att vid lågvattenstånd betrygga vattentillgången till kraftstationen i byggnaden
N iris 1 och 3, så att ett tusen elektriska hästkrafter alltid där kunna af
Kronan uttagas, åligger det bolaget att genast vid behof, efter tillsägelse från
Kronan, på bolagets bekostnad utföra provisoriska fördämningar, och berättigas
bolaget att, äfven på sin bekostnad, utföra dessa fördämningar på sådant sätt, att
intill tvåtusen elektriska hästkrafter kunna uttagas vid de af bolaget förhyrda
kraftstationerna.

Innan sådana provisoriska fördämningar utföras, tillförsäkras Kronan företrädesrätt
att vid kraftstationen i byggnaden N:ris 1 och 3 alltid uttaga ett tusen
elektriska hästkrafter, och åligger det därför bolaget att vid behof efter tillsägelse
från Kronan genast afstånga intagsluckorna till de af bolaget förhyrda kraftstationerna
så att nämnda kraftbelopp alltid kan uttagas vid kraftstationen i byggnaden
N:ris 1 och 3.

Underhållet af berörda provisoriska fördämningar, hvilka emellertid icke få
utföras utan att Kronan på förhand godkänt det sätt, hvarpå de skola verkställas,
samt af redan befintliga fördämningar, åligger till en tredjedel Kronan och till två
tredjedelar bolaget, men skola vattenintag och aflopp underhållas af Kronan för
kraftstationen i byggnaden N iris 1 och 3 och af bolaget för de af detsamma förhyrda
kraftstationerna.

Kronan förbehålles rätt att när som helst äga tillträde till de af bolaget förhyrda
kraftstationerna och därmed i samband varande anordningar för kraftens uttagande,
så att för Kronans räkning kan kontrolleras, att icke mer än tvåtusen elektriska
hästkrafter uttagas vid de af bolaget förhyrda kraftstationerna.

Två år före utgången af ofvan nämnda hyrestid skall Kronan af det område af
hemmanet Stallbacka i Västra Tunhems socken, som af Kronan kommer att indelas
till tomter för industriella ändamål, till bolaget enligt dess eget val med äganderätt
utan ersättning öfverlämna en eller flera tomter med en areal af tillhopa två hektar.

Oafsedt ofvan bestämda hyrestid är dock bolaget, om Kronan så påfordrar,
skyldigt att två år, efter det skriftlig uppsägning härom afsändts till bolaget, afträda
allt det förhyrda till Kronan; i hvilket fall emellertid Kronan omedelbart efter
uppsägningen skall till bolaget med äganderätt öfverlämna en eller flera tomter i
enlighet med hvad ofvan stadgats.

Afträder bolaget, på grund af sådan uppsägelse från Kronans sida, före den 1
augusti 1916 hvad som förhyrts, åligger det Kronan att vid en viss af bolaget anvisad
punkt å det tomtområde, som bolaget enligt hvad ofvan stadgats äger af Kronan
med äganderätt bekomma, från den dag då bolaget afträder det förhyrda intill
hyrestidens utgång leverera tillhopa tvåtusen elektriska hästkrafter från Kronan tillhörig
kraftstation vid Trollhättan med — därest ej annan öfverenskommelse träffas—samma
spänning som bolaget vid kraftstationerna å Önan hittills användt mot en årlig
afgift af likaledes trettiofyratusen (34,000) kronor, hvilken äfven skall erläggas på
sätt och tider, som förut här ofvan stadgats.

Efter hyrestidens utgång den 1 augusti 1916 upphör sålunda all rätt för bolaget
att på grund af detta aftal erhålla elektrisk energi från Kronan.

All den elektriska energi, som bolaget erhåller från de förhyrda kraftstationerna
å Önan eller som af Kronan levereras å ofvanberörda tomtområde, skall uteslutande
användas å Önan eller berörda tomtområde.

Så länge kraft af bolaget uttages vid de förhyrda kraftstationerna å Önan, står
Kronan intet ansvar för, att bolaget där bekommer det beräknade kraftbeloppet af
högst tvåtusen hästar. Skulle Kronan under hyrestiden utföra nya dammanläggningar
i Trollhätte Strömmar, är Kronan dock skyldig tillse att vattentillgången vid
Önans verk därigenom icke förminskas.

Skadas eller förstöres hvad som å Önan af bolaget förhyrts genom eldsvåda
under den tid bolaget innehar detsamma, står det Kronan fritt antingen att på sin
bekostnad återställa det förstörda eller skadade i brukbart skick eller att oafsedt ofvan
bestämda hyres- och uppsägningstid genast till bolaget öfverlämna tomtområde i
enlighet med hvad ofvan bestämts, i hvilket fall Kronan skall från det bolaget därå
börjar industriell verksamhet intill hyrestidens utgång i enlighet med hvad ofvan stadgats
till bolaget därå leverera tvåtusen elektriska hästkrafter och äger bolaget iså fall,
så framt ej bolaget eller i dess tjänst anställd person är till eldsvådan vållande, att
i den ofvan bestämda hyran åtnjuta nedsättning i förhållande till den tid afbrott i
bolagets verksamhet föranledts genom eldsvådan.

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan,
utan afdrag i hyran, från här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi
å det tomtområde, som bolaget enligt hvad förut stadgats äger af Kronan bekomma,
så länge hinder därigenom för leveransskyldighetens fullgörande föranledes, men
åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter,
undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Stämpelafgift och öfriga kostnader i och för lagfart för bolaget och fastställelse
af afsöndring å det tomtområde, som bolaget, enligt hvad ofvan bestämts äger, af
Kronan bekomma, skola af bolaget ensamt betalas.

Erlägges icke förut bestämda hyresafgift i behörig tid eller bryter bolaget på
annat sätt emot hvad i denna § stadg ats, äger Kronan att genast afstånga vatten
intagen till de af bolaget förhyrda kraftstationerna å Önan eller upphöra med
leveransen af elektrisk energi till ofvan berörda tomtområde; och stånde det i så
fall Kronan fritt att, där Kronan finner omständigheterna sådant påkalla, uppsäga
det hyresaftal, som denna § innefattar, till upphörande efter två månader efter uppsägningen.

§ 8.

Kronan öfvertager det af bolaget med Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk
ingångna aftal af leverans af intill ettusen elektriska hästkrafter.

Alla bolagets rättigheter på grund af aftal angående de försålda egendomarna,
däribland äfven de rättigheter, bolaget förvärfvat till utförande af tunnlar och andra
anläggningar för vattenkraftens tillgodogörande, öfvergå, i hvad på bolaget ankommer,
på Kronan.

Kronan öfvertager de skyldigheter, som åligga bolaget på grund af de i bilagda
förteckning upptagna aftal.

§ 9.

Det åligger bolaget att vid detta köpeaftals afsilande till Kronan utan ersättning
öfverlämna alla de förslag, kartor, ritningar, kostnadsberäkningar, vattenstånds -

och vattenmängdsobservationer, som bolaget i och för tillgodogörande af vattenkraft
vid Trollhättan låtit uppgöra, äfvensom alla andra handlingar af sådan beskaffenhet,
som äro i bolagets besittning.

§ 10.

Alla onera och utskylder, som för det försålda skola utgöras för tiden intill den
1 januari 1907, skola af bolaget ensamt gäldas.

§ 11.

Den emellan Kronan och bolaget vid Flundra, Wäne och Bjärke häradsrätt nu
anhängiga rättegång angående rätt till utmål å önan och vatten därinvicl skall genast
nedläggas, och skall en hvar af parterna vidkännas sina kostnader i och för denna
rättegång.

§ 12.

Bolaget förbinder sig att, närhelst Kronan efter detta aftals trädande i kraft,
vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anlägningar
för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa
några som helst invändningar eller anspråk.

Den af bolaget härigenom gjorda öfverlåtelse till Kronan upphör att vara för
bolaget bindande, därest ej detta aftal af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Stockholm den 13 mars 1906.

Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag.

Carl Jansson. John Bernström Gast. Bennich.

Herrar John Bernströms, Carl Janssons och Gust. Bennichs egenhändiga namnteckningar
bevittna:

N. P. Jansson.

P. A. Nilson.

Bil. 5 A

Aftal A.

§ l.

Undertecknad Ernst Stridsberg, ägare af en såg på Greföna N:o 3, en såg på
Prästskedet N:o 9, en såg på Prästskedet eller Fransdammen, Lilla Prästskedssågen
kallad, N:o 11, Lilla Grefsågen på Greföna N:o 5, Millomsta Landtsågen N:o 20, Malöga
Sågkvarn vid första fallet N:o 1 och en enbladig såg vid Trollhättan eller, såsom
nämnda lägenheter äfven kallas, Sågverken Niris 3, 4 och 5 vid Trollhättan, öfverlåter
härigenom med äganderätt till Kungl. Maj :t och Kronan såsom afsöndring från
mina förenämnda fastigheter ett område af etthundrafemton (115) kvadratmeter
jämte all den rätt till vatten i Göta älf och Trollhätte Strömmar, som jämlikt Flundre,
Wäne och Bjerke häradsrätts den 6 juni 1905 i mål emellan Kungl. Maj:t och
Kronan samt mig Stridsberg meddelade laga kraftvunna dom tillkommer förenämnda
sågverk.

Berörda område är å bilagda karta, hvilken af mig försetts med påskrift att den
åberopas i detta aftal, till sina gränser utmärkt och belagdt med röd färg.

I öfverlåtelsen ingår jämväl all den rätt till fiske, som kan tillkomma ofvan
nämnda sågverk.

Den sålda lägenheten, här nedan benämnd “Kronans andel af Västra Malgön",
öfverlämnas af mig Stridsberg fri från alla andra inteckningar än dem, som beviljats
Kronan till säkerhet för servitut.

§ 2.

Betalning för den afsöndrade lägenheten erlägges af Kungl. Maj:t och Kronan
på det sätt att Kronan dels ikläder sig skyldighet att till ägaren af det till förenämnda
sågverken N iris 3, 4 och 5 vid Trollhättan hörande återstående utmålet, här nedan
benämndt “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, vid en viss af honom anvisad punkt
därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera elektrisk energi om etttusenfemhundra
(1,500) elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala

kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas, dels ock
till ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ upplåter servitutsrätt till ett å
förenämnda karta med grön färg utmärkt område om etthundrafemton (115) kvadratmeter
att användas till väg eller upplagsplats, hvilket område Kronan förbinder
sig att före nedan stadgade tillträdesdag utfylla och planera till samma nivå som
angränsande område af “Stridsbergs andel af Västra Malgön".

I afseende å härofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk energi äger
Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Inteckning till säkerhet för ofvan bestämda servitutsrätt får icke beviljas.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å lägenheten
“Stridsbergs andel af Västra Malgön“,äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig
på lägenheten eller genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 3.

Så länge den i § 2 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi
fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar,
skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan från
här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens
fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att
med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet,
undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens
fullgörande.

Ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön" tillförsäkras emellertid för de
1,500 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför
alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan
upplåtes; dock att, i fall emellan Kungl. Maj :t och Kronan samt ägaren af Tröskelns
kvarn vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt
mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer
till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 550 elektriska hästkrafter
i företrädesrätt likställas med ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön".

I följd häraf skola, därest, i fall af force majeure, Kronan ej kan leverera fullt
2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön" och ägaren
af Tröskelns kvarn vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande
till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 4.

Lägenheten “Kronans andel af Västra Malgön“ tillträdes af Kronan ett år efter
den dag, då skriftlig uppsägning af endera af kontrahenterna aflämnats till den
andra, dock att sådan uppsägning icke å någondera sidan må ske före den 1 juli 1910
eller senare än den 1 januari 1919, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda
dag ej skett, uppsägning då skall anses vara verkställd, och inträder Kronans skyldighet
att till ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ leverera ofvan bestämda
energibelopp tre månader före den dag, då tillträdet skall äga rum.

§ 5.

Ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ tillförsäkras rätt för all framtid
att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi,
som enligt hvad ofvan bestämts skall å lägenheten levereras, framdraga ledningar
öfver Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk
förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar,
så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning
af elektrisk energi öfver “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ iTrollhättanssocken
samt de Stridsberg tillhöriga fastigheterna V* mantal kronoskatte Källstorp och 1/a
mantal kronoskatte Ladugården-Nedergården, kalladt Karlsberg i Vassända-Naglums
socken, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men
har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning i Stridsbergs alla
ofvan nämnda fastigheter.

§ 6.

Stridsberg förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan
om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande
af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar,
för så vidt därigenom icke något intrång eller men förorsakas lägenheten
“Stridsbergs andel af Västra Malgön“ eller verken därå utöfver hvad som genom
ofvan berörda dom bestämts.

§ 7.

Uppsägning, hvarom härofvan sägs, skall, om Stridsberg aflider, från Kronans
sida anses vara fullgjord, därest sådan uppsägning verkställts till en af hans sterb -

husdelägare och tillika en bestyrkt afskrift af uppsägningshandlingen ingifvits till
Konungens Befallningshafvande i länet.

Å Kronans vägnar må sådan uppsägning emottagas af verkställande direktören
för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för mig, Stridsberg, bindande,
därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Trollhättan den 23 mars 1906.

Ernst Stridsberg.

Ingeniör Ernst Stridsbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

Albert Salvén. Otto Nyblom.

Bil. 5 B.

Aftal B.

Under förutsättning att den af mig, Ernst Stridsberg, denna dag undertecknade
afhandling, hvarigenom jag till Kungl. Maj:t och Kronan med äganderätt såsom
afsöndring från de mig tillhöriga sågverken N iris 3, 4 och 5 vid Trollhättan öfverlåtit
ett område af etthundrafemton (115) kvadratmeter jämte all den till sågverken
hörande vattenrätt, varder af Kronan antagen före den 1 juli 1906, och alltså den
däri afsedda försäljningen af berörda afsöndring, benämnd “Kronans andel af Västra
Malgön“, kommer till stånd, öfverlåter och bortskiftar jag, Ernst Stridsberg, härigenom
till Kungl. Maj:t och Kronan äfvenledes återstoden af sågverken N:ris 3, 4
och 5 vid Trollhättan, i nämnda handling benämnd “Stridsbergs andel af Västra
Malgön“, på följande villkor:

§ I I

utbyte mot “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, hvilken till Kronan öfverIämnas
fri från alla andra inteckningar än dem, som beviljats Kronan till säkerhet
för servitut, öfverlämnar Kronan till Stridsberg med äganderätt det å bilagda karta,
som skall förses med påskrift, att den åberopas i detta aftal, upptagna område om
tre hektar af hemmanet Knorren i Vassända-Naglums socken.

Berörda område af hemmanet Knorren, hvilket skall därifrån afsöndras, öfverlämnas
af Kronan fritt från alla inteckningar.

§ 2.

Alla vid den tid, då nedan nämnda värdering tager sin början, å “Stridsbergs
andel af Västra Malgön“ befintliga byggnader och anläggningar med grundläggningar
äfvensom alla i byggnaderna då befintliga, för den däri bedrifna tillverkningen uppförda
och anskaffade ugnar, maskiner och ledningar, äfven om de lagligen icke äro
till fast egendom att hänföra, skola, i den mån Stridsberg ej före värderingens början

anmält sig vilja behålla något däraf, af Kronan inlösas enligt värdering af fem gode
män.

I öfverlåtelsen ingå dock, utan att Kronan är skyldig att därför utgifva ersättning,
turbiner, vattenintag, dammar, tunnlar och andra dylika anläggningar, som
utförts för vattenkraftens tillgodogörande.

Vid värderingen skola byggnader och maskiner uppskattas till det högsta skäliga
belopp, hvartill byggnader och maskiner af enahanda slag kunna uppföras eller
anskaffas med afdrag för den värdeminskning, byggnaderna och maskinerna kunna
anses hafva undergått i jämförelse med nya sådana.

Af ofvan nämnda gode män utser Kronan två, Stridsberg två samt de sålunda
utsedde den femte.

Skulle endera af kontrahenterna ej hafva underrättat den andre om sitt val af
gode män inom en månad efter den i § 3 här nedan bestämda uppsägning, skall val
af gode män för sådan kontrahent verkställas af Magistraten i Göteborg.

Skulle de sålunda utsedde gode männen ej enas om valet af den femte gode
mannen, skall denne på anmälan af en utaf kontrahenterna äfven utses af Magistraten
i Göteborg.

Inträder förfall för god man, skall i hans ställe annan god man utses af den
kontrahent, för hvilken den afgångne varit utsedd,men, i händelse sådant underlåtes,
af Magistraten i Göteborg.

Samtliga gode männen skola i värderingen deltaga. Uppkomma mellan dem
olika meningar, gäller den mening, om hvilken mera än halfva antalet förenat sig.

Är ej mera än halfva antalet af gode männen ense om någon fråga, skall densamma
öfverlämnas till afgörande af en särskild person, hvilken skall vara sakkunnig,
som af Magistraten i Göteborg för ändamålet förordnas.

Ersättningen till gode männen och alla kostnader i öfrigt i och för värderingen
skola af Kronan och Stridsberg betalas till hälften hvardera.

§ 3.

“Stridsbergs andel af Västra Malgön“ jämte allt, hvad enligt § 2 skall af Kronan
inlösas, skall af Stridsberg till Kronan afträdas fem år efter därom från någondera
sidan skedd uppsägning, hvilken uppsägning dock icke får ske tidigare än den
1 juli 1907 eller senare än den 1 januari 1915, hvarför, därest uppsägning inom
sistnämnda dag icke skett, uppsägning då skall anses vara verkställd.

Det i § 1 här ofvan omförmälda område af hemmanet Knorren skall till Stridsberg
af Kronan afträdas å den dag, då, i enlighet med hvad här nedan i § 4 bestämmes,
det däri omförmälda inlösningsbelopp skall af Kronan till Stridsberg gäldas.

Den i § 2 här ofvan bestämda värderingen skall vara afslutad och instrument

däröfver vara till Kronan och Stridsberg öfverlämnade inom sex månader efter det
uppsägning sålunda skett.

Aflämna ej gode männen värderingsinstrument inom den stadgade tiden, skall,
därest ej kontrahenterna enas om att lämna gode männen uppskof med uppdragets
fullgörande, nytt val af gode män äga rum i ofvan stadgade ordning.

§ 4.

Från det af gode männen bestämda värderingsbeloppet skall för den värdeminskning
det, som af Kronan skall inlösas, kan anses hafva undergått under tiden från
värderingen till afträdet, afdragas en summa, motsvarande fyra procent årlig ränta
å det af gode männen bestämda värderingsbeloppet från och med den dag, värderingsinstrumentet
till Kronan öfverlämnas, till och med afträdesdagen.

Det inlösningsbelopp, som det efter nämnda afdrag sålunda åligger Kronan utgifva
skall Kronan jämte bytesbref och nödiga åtkomsthandlingar till det i § 1 omförmälda
området af hemmanet Knorren samt gravationsbevis, utvisande, att detsamma
icke är med inteckning besväradt, till Stridsberg öfverlämna en månad efter den
dag, då värderingsinstrumentet blifvit till Kronan aflämnadt, mot det, att Stridsberg
till Kronan då öfverlämnar gravationsbevis, utvisande, att “Stridsbergs andel af
Västra Malgön“ icke är besvärad med andra inteckningar än sådana, som beviljats
Kronan till säkerhet för servitut, kvitterad öfverlåtelsehandling å hvad som af Kronan,
enligt hvad ofvan bestämts, skall inlösas, nödiga åtkomsthandlingar och i Stridsbergs
besittning varande kartor och andra handlingar rörande “Stridsbergs andel
af Västra Malgön“.

§ 5.

Stridsberg står intill ofvan i § 3 bestämda afträdesdag risken för alla vådliga
händelser.

Från den dag, då inlösningsbeloppet betalats, försäkras af Kronan till belopp ej
understigande de i värderingsinstrumentet upptagna värden mot brandskada och
explosion allt hvad som af Kronan inlösts, men skola premierna för denna försäkring
af Stridsberg återgäldas till Kronan, som äger uppbära utfallande ersättningsbelopp
med skyldighet dock att till Stridsberg utbetala samma belopp, i den mån han förbinder
sig använda desamma till att åter uppföra eller återställa, hvad som förstörts
eller skadats, hvartill någon skyldighet för Kronan icke förefinnes.

Skulle å afträdesdagen något af det, som af Kronan inlösts, hvilket allt skall
af Stridsberg intill sistnämnda dag i brukbart skick underhållas, icke vara i behåll af
annan anledning än genom eldsvåda eller explosion, åligger det Stridsberg att till
Kronan då genast utbetala, hvad därå af inlösningsbeloppet belöper, därest ej något
af det, som saknas, blifvit ersatt med föremål af lika värde.

§ 6.

Den leveransskyldighet af elektrisk energi, som det på grund af här ofvan omförmälda
afhandling åligger Kronan fullgöra, skall i stället för å “Stridsbergs andel
af Västra Malgön“ verkställas å det i § 1 omnämnda området af hemmanet Knorren,
och åligger det Kronan sålunda att till ägaren af berörda område vid en viss af honom
anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera 1,500
elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala kraftledningsnätet inom
Trollhättans kommun kan komma att tillämpas.

Denna Kronans leveransskyldighet inträder tre månader före den dag, då “Stridsbergs
andel af Västra Malgön“, enligt hvad här ofvan i § 3 bestämts, skall af Stridsberg
till Kronan af trädas.

Skulle vid denna tidpunkt, på grund af nyssnämnda afhandling, elektrisk energi
af Kronan levereras å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, skall dock under berörda
tre månader från de 1,500 elektriska hästkrafter som Kronan är skyldig att
leverera å området af hemmanet Knorren, afdragas så stort energibelopp, som af
Kronan därunder kan komma att levereras å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“,
hvarest all leveransskyldighet för Kronan upphör den dag, då “Stridsbergs andel af
Västra Malgön“ skall till Kronan afträdas.

Fördelningen af, huru stor andel af de stadgade 1,500 elektriska hästkrafter
skall under nämnda tid af tre månader levereras å “Stridsbergs andel af Västra
Malgön“ eller å området af hemmanet Knorren, äger Stridsberg bestämma.

I afseende å här ofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk, energi äger
Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å området
af hemmanet Knorren, äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på området eller
genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 7.

Så länge den i § 6 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi
fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar,
skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan från
bär ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens
fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att
med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet,
undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens
fullgörande.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren tillförsäkras emellertid

för de 1,500 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt
framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar
af Kronan upplåtes; dock att, i fall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägaren af
Tröskelns kvarn vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks
vattenrätt mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer
till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 550 elektriska hästkrafter
i företrädesrätt likställas med ägaren af nämnda område.

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt
2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af samma område och ägaren af Tröskelns kvarn
vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande till sin andel af
nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 8.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren tillförsäkras rätt för all
framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi,
som enligt hvad ofvan bestämts skall å området levereras, framdraga ledningar öfver
Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk
förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar,
så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning
af elektrisk energi öfver de Stridsberg tillhöriga: nämnda område af hemmanet Knorren
samt fastigheterna % mantal kronoskatte Källstorp och l/2 mantal kronoskatte
Ladugården-Nedergården, kalladt Karlsberg, i Vassända-Naglums socken, så framt
något afsevärdt men därigenom icke vållas.

§ 9.

Ägaren af ofvanberörcla område af hemmanet Knorren tillförsäkras för all framtid
rätt att enligt Kronans anvisning jämte andra begagna lastnings- och lossningsplats
å Göta Elfs östra strand å hemmanet Stallbacka inom ett afstånd af 500 m.,
norr om den nuvarande järnvägsbron öfver Göta Elf samt att i enlighet med bestämmelser,
som af Kronan meddelas, begagna väg öfver Kronan tillhöriga områden af
hemmanen Hjulkvarn och Stallbacka till den nuvarande järnvägsstationen vid Trollhättan.

Inteckning till säkerhet därför får ej beviljas.

§ 10.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren är skyldig att för all
framtid utan ersättning tåla den uppdämning, som därå kan förorsakas till följd af
anläggningar, som af Kronan utföras i och för tillgodogörande af vattenkraften vid
Trollhättan eller ombyggnad eller utvidgning af kanalen därstädes, och må till säkerhet
härför servitutsinteckning i området beviljas.

§ 11.

Alla skatter och utskylder för “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ med därå
befintliga byggnader skola af Stridsberg ensamt betalas, därest Kronan tillträder
nämnda lägenhet vid början af ett kalenderår, intill tillträdet, men eljest intill utgången
af det kalenderår, hvarunder tillträdet skall äga rum.

§ 12.

Alla kostnader i och för fastställande af afsöndring å området af hemmanet
Knorren och lagfart därå skola af Kronan betalas.

I 13.

Stridsberg förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan
om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande
af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar,
för såvidt därigenom icke något intrång eller men förorsakas “Stridsbergs andel af
Västra Malgön“ eller verken därå utöfver hvad som bestämts genom en af Flundre,
Wäne och Bjerke häradsrätt den 6 juni 1905 i mål emellan Kungl. Maj:t och Kronan
och Stridsberg meddelad dom.

§ 14.

Uppsägning eller delgifning, hvarom härofvan sägs, skall, om Stridsberg aflider,
från Kronans sida anses vara fullgjord, därest sådan uppsägning eller delgifning
verkställts till en af hans sterbhus delägare och tillika eu bestyrkt afskrift af uppsägnings-
eller delgifningshandlingen ingifvits till Konungens Befallningshafvande i
länet.

Å Kronans vägnar må sådan uppsägning eller delgifning emottagas af verkställande
direktören för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för mig, Stridsberg, bindande,
därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1907.

Trollhättan den 23 mars 1906.

Ernst Stridsberg.

Ingeniör Ernst Stridsbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

Albert Salvén. Otto Nyblom.

Bil. 6 A.

Aftal A.

§ i.

Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag såsom ägare af Anders och Måns Larssons
eller numera Tröskelns kvarn vid Trollhättan med tillhörande rätt till vatten
och utmål öfverlåter härigenom såsom afsöndring från nämnda fastighet med äganderätt
till Kungl. Maj:t och Kronan ett område af tjuguen (21) kvadratmeter äfvensom
ej mindre all rätt till vatten i Göta Elf och Trollhätte Strömmar,
hvilken tillkommer nämnda fastighet, än äfven all rätt till grund i samma vattendrag,
hvilken till äfventyra må tillkomma samma fastighet.

Berörda område är å bilagda karta, hvilken af bolaget försetts med påskrift,
att den åberopas i detta aftal, till sina gränser utmärkt och belagdt med röd färg.

I öfverlåtelsen ingår jämväl all den rätt till fiske, som kan tillkomma nämnda
kvarn.

Den sålda lägenheten, här nedan benämnd “Kronans andel af Tröskeln", öfverlämnas
af bolaget fri från alla inteckningar.

§ 2.

Betalning för den afsöndrade lägenheten erlägges af Kungl. Maj :t och Kronan
på det sätt, att Kronan ikläder sig skyldighet att till ägaren af det till förenämnda
kvarn hörande återstående utmålet, här nedan benämndt “Bolagets andel af Tröskeln",
vid en viss af honom anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela
dygnet om leverera elektrisk energi om 550 elektriska hästkrafter med den spänning,
som för det lokala kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att
tillämpas.

I afseende å denna skyldighet att leverera elektrisk energi äger Kronan icke i
något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å lägenheten
“Bolagets andel af Tröskeln", äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på lägenheten
eller genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 3.

Så länge den i § 2 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk
energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar,
skall följande gälla:

Ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" tillförsäkras emellertid för de 550 elektriska
hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför alla andra konsumenter,
till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan upplåtes, dock att,
i fall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägaren af sågverken N:ris 3, 4 och 5
vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt med
skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer till stånd,
ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 1,500 elektriska hästkrafter i
företrädesrätt likställas med ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln".

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt
2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" och ägaren af
sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan vidkännas nödig minskning i energileveransen,
hvardera i förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 4.

Lägenheten “Kronans andel af Tröskeln" tillträdes af Kronan ett år efter den
dag, då skriftlig uppsägning af endera af kontrahenterna aflämnats till den andre;
dock att sådan uppsägning icke å någondera sidan må ske före den 1 juli 1910 eller
senare än den 1 januari 1919, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag ej
skett, uppsägning då skall anses vara verkställd, och inträder Kronans skyldighet
att till ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" leverera ofvan bestämda energibeiopp
tre månader före den dag, då tillträdet skall äga rum.

§ 5.

Ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" tillförsäkras rätt för all framtid att utan
ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi, som enligt
hvad ofvan bestämts skall å lägenheten levereras, framdraga ledningar öfver Kronan
tillhöriga, under Styrelsens för Trollhätte Kanal- o. Vattenverk förvaltning ställda

fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar, så framt något afsevärdt
men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning
af elektrisk energi öfver “Bolagets andel af Tröskeln" och en bolaget tillhörig,
från ett hälft mantal Lilla Hoijum i Trollhättans socken afsöndrad lägenhet om
17,457 kvadratfot, hvilken finnes med grön färg angifven å bifogad karta, så framt
något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men
har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla inteckning i bolagets nämnda fastigheter.

§ 6.

Bolaget förbehåller sig eller blifvande ägare af bolagets ofvan berörda fastigheter
att till fritt begagnande för industriellt bruk, dock icke för kraftuttagning, å
nämnda fastigheter från höljen ofvanför bolagets nuvarande verk erhålla en vattentenmängd
om högst 0,15 kbm. pr sek. med rätt för Kronan att i stället på annat
för fastigheternas ägare minst lika förmånligt sätt tillhandahålla berörda vattenmängd.

§ 7.

Bolaget förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan
om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af
vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar
eller anspråk, för så vidt därigenom icke något intrång förorsakas å de till bolagets
ofvan nämnda fastigheter hörande utmål och öfrig mark.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för bolaget bindande, därest
desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Trollhättan den 23 mars 1906.

För Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag
Leop. Landberg
enligt fullmakter.

Disponent L. Landbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

A. R. Gustafsson. Axel Ekwall.

Bil. 6 B.

Aftal B.

Under förutsättning, att den af Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag denna dag
undertecknade afhandling, hvarigenom bolaget till Kungl. Maj:t och Kronan med
äganderätt såsom afsöndring från den bolaget tillhöriga Anders och Måns Larssons
eller nuvarande Tröskelns kvarn vid Trollhättan öfverlåtit ett område om tjuguen
(21) kvadratmeter jämte rätt till vatten och grund i Göta Elf och Trollhätte Strömmar,
varder af Kronan antagen före den 1 juli 1906 och alltså den däri afsedda försäljningen
af berörda afsöndring, benämnd “Kronans andel af Tröskeln", kommer
till stånd, öfverlåter Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag härigenom med äganderätt
till Kungl. Maj:t och Kronan äfvenledes återstoden af Anders och Måns Larssons
kvarn eller nuvarande Tröskelns kvarn vid Trollhättan jämte en från ett hälft mantal
frälse Hoijum afsöndrad lägenhet om sjuttontusen fyrahundra femtiosju (17,457)
kvadratfot, allt här nedan benämndt “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring
från Lilla Hoijum" på följande villkor:

§ 1.

Kronan förbinder sig att till bolaget med äganderätt öfverlämna en i södra
delen af hemmanet Stallbacka i Västra Tunhems socken invid körväg samt intill
strandgata vid vattentrafikleden belägen tomt om femtusen (5,000) kvadratmeter,
lämplig för fabriksändamål, samt med rätt för bolaget att anknyta spår intill de
järnvägsspår, som Kronan kan komma att utlägga å hemmanet Stallbacka.

Berörda tomt äger bolaget att efter eget val uttaga å det område af hemmanet
Stallbacka, som af Kronan kommer att indelas till tomter för industriella ändamål,
sedan dock först Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag däraf uttagit den eller de
tomter, hvartill rätt tillförsäkrats detsamma genom ett af sistnämnda bolag den
13 mars 1906 undertecknadt aftal.

Ägaren af den tomt, som bolaget sålunda äger bekomma, skall äga rätt att, på
sätt af Kronan bestämmes, från tomten öfver Strandgatan framdraga och trafikera

spår i och för lastning och lossning vid vattentrafikleden samt att från älfven för
industriellt bruk genom ledningar under jord intaga vatten, dock högst en half kubikmeter
i sekunden, med rätt och skyldighet att till älfven återsläppa, hvad som icke
för ägarens industriella behof åtgår.

Till säkerhet för de ägaren af tomten sålunda beviljade förmåner får inteckning
icke beviljas.

§ 2.

Såväl ofvan berörda tomt som ock “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring
från Lilla Hoijurn" skola å ömse sidor öfverlämnas fria från alla inteckningar.

§ 3.

Alla vid den tid, då nedannämnda värdering tager sin början, å “Bolagets andel
af Tröskelns jämte afsöndring från Lilla Hoijum“ befintliga byggnader och anläggningar
med tillhörande grundmurar och hvalf äfvensom alla i byggnaderna för den
däri bedrifna tillverkningen anskaffade maskiner och ledningar, äfven om de lagligen
icke äro till fast egendom att hänföra, skola, i den mån bolaget ej före värderingens
början anmält sig vilja behålla något häraf, af Kronan inlösas enligt värdering
af fem gode män.

I öfverlåtelsen ingå dock, utan att Kronan är skyldig att därför utgifva ersättning,
turbiner, vattenintag, dammar och andra dylika anläggningar, som utförts
för vattenkraftens tillgodogörande.

Vid värderingen skola byggnader och maskiner uppskattas till det högsta skäliga
belopp, hvartill byggnader och maskiner af enahanda slag kunna uppföras eller
anskaffas, med afdrag för den värdeminskning, byggnaderna och maskinerna kunna
anses hafva undergått i jämförelse med nya sådana.

Af ofvan nämnde gode män utser Kronan två, bolaget två samt de sålunda utsedde
den femte.

Skulle endera af kontrahenterna ej hafva underrättat den andre om sitt val
af gode män inom en månad efter den i § 4 härnedan bestämda uppsägning, skall
val af gode män för sådan kontrahent verkställas af Magistraten i Göteborg.

Skulle de sålunda utsedde gode männen ej enas om valet af den femte gode
mannen, skall denne på anmälan af en utaf kontrahenterna äfven utses af Magistraten
i Göteborg.

Inträder förfall för god man, skall i hans ställe annan god man utses af den
kontrahent, för hvilken den afgående varit utsedd, men, i händelse sådant underlåtes,
af Magistraten i Göteborg.

Samtlige gode männen skola i värderingen deltaga. Uppkomma emellan dem
olika meningar, gäller den mening, om hvilken mer än halfva antalet förenat sig.

Ersättningen till gode männen och alla kostnader i öfrigt i och för värderingen
skola af Kronan och bolaget betalas till hälften hvardera.

§ 4.

“Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum“ äfvensom allt,
hvad enligt § 3 här ofvan skall af Kronan inlösas, skall af bolaget till Kronan afträdas
två och ett hälft år efter därom från någondera sidan skedd uppsägning, hvilken
uppsägning dock icke får ske tidigare än den 1 januari 1909 eller senare än den 1
juli 1917, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag icke skett, uppsägning
då skall anses vara verkställd.

Den i § 1 här ofvan omförmälda tomt å hemmanet Stallbacka skall till bolaget
af Kronan af trädas å den dag, då, i enlighet med hvad här nedan i § 5 bestämmes,
det däri omförmälda inlösningsbelopp skall af Kronan till bolaget gäldas.

Den i § 3 här ofvan bestämda värderingen skall vara afslutad och instrument
däröfver vara till Kronan och bolaget öfverlämnade inom sex månader efter det
uppsägning sålunda skett.

Aflämna ej gode männen värderings instrument inom den stadgade tiden, skall,
därest ej kontrahenterna enas om att lämna gode männen uppskof med uppdragets
fullgörande, nytt val af gode män äga rum i ofvan stadgade ordning.

§ 5.

Från det af gode männen bestämda värderingsbeloppet skall för den värdeminskning
det, som af Kronan skall inlösas, kan anses hafva undergått under tiden
från värderingen till afträdet, afdragas en summa motsvarande fyra procents årlig
ränta å det af gode männen bestämda värderingsbeloppet från och med den dag
värderingsinstrumentet till Kronan öfverlämnas till och med afträdesdagen.

Det inlösningsbelopp, som det efter nämnda afdrag sålunda åligger Kronan
utgifva, skall Kronan jämte öfverlåtelsehandling å den i § 1 omförmälda tomt å hemmanet
Stallbacka till bolaget öfverlämna en månad efter den dag, då värderingsinstrumentet
blifvit till Kronan öfverlämnadt, mot det att bolaget då till Kronan
öfverlämnar gravationsbevis, utvisande, att “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring
från Lilla LIoijum“ icke är med inteckning besvärad, samt kvitterad
öfverlåtelsehandling å hvad som af Kronan, enligt hvad ofvan bestämts, skall
inlösas.

§ 6.

Bolaget står intill ofvan i § 4 bestämda afträdesdag risken för alla vådliga händelser.

Från den dag, då inlösningsbelÖppet betalats, försäkras af Kronan till belopp,
ej understigande de i värderingsinstrumentet upptagna värden, mot brandskada
och explosion allt hvad af Kronan inlösts, men skola premierna för denna försäkring
af bolaget återgäldas till Kronan, som äger uppbära utfallande ersättningsbelopp
med skyldighet dock att till bolaget utbetala samma belopp, i den mån bolaget förbinder
sig använda desamma till att åter uppföra eller återställa, hvad som förstörts
eller skadats, hvartill någon skyldighet för Kronan icke förefinnes.

Skulle å afträdesdagen något af det, som af Kronan inlösts, hvilket allt skall af
bolaget intill sistnämnda dag i brukbart skick underhållas, icke vara i behåll af
annan anledning än genom eldsvåda eller explosion, åligger det bolaget att till Kronan
då genast utbetala, hvad därå af inlösningsbeloppet belöper, därest ej något af
det, som saknas, blifvit ersatt med föremål af lika värde.

§ 7.

Den leveransskyldighet af elektrisk energi, som det på grund af här ofvan omförmälda
afhandling åligger Kronan fullgöra, skall i stället för å “Bolagets andel af
Tröskeln" verkställas å den i § 1 omnämnda tomten af hemmanet Stallbacka, och
åligger det Kronan sålunda, att till ägaren af berörda tomt vid en viss af honom
anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera 550
elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala kraftledningsnätet
inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas.

Denna Kronans leveransskyldighet inträder tre månader före den dag, då “Bolagets
andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum“, enligt hvad här ofvan
i § 4 bestämts, skall af bolaget till Kronan afträdas.

Skulle vid denna tidpunkt, på grund af nyssnämnda afhandling, elektrisk energi
af Kronan levereras å “Bolagets andel af Tröskeln", skall dock under berörda tre
månader från de 550 elektriska hästkrafter, som Kronan är skyldig att leverera å
tomten af hemmanet Stallbacka afdragas så stort energibelopp, som af Kronan
därunder kan komma att levereras å “Bolagets andel af Tröskeln", hvarest all
leveransskyldighet för Kronan upphör den dag, då “Bolagets andel af Tröskeln
jämte afsöndring från Lilla Hoijum" skall till Kronan afträdas.

Fördelningen af huru stor andel af de stadgade 550 elektriska hästkrafterna skall
under nämnda tid af tre månader levereras å “Bolagets andel af Tröskeln" eller å
tomten å hemmanet Stallbacka äger bolaget bestämma.

I afseende å här ofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk energi äger
Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å tomten af
hemmanet Stallbacka, äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på tomten eller
enom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 8.

Så länge den i § 7 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk
energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar,
skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelser eller annan force majeure befriar Kronan från
här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens
fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att
med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet,
undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens
fullgörande.

Ägaren af ofvan berörda tomt af hemmanet Stallbacka tillförsäkras emellertid
för de 550 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt
framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar
af Kronan upplåtes; dock att, ifall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt
ägaren af sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan
af sagda verks vattenrätt mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk
energi kommer till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af
1,500 elektriska hästkrafter i företrädesrätt likställas med ägaren af nämnda tomt.

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt
2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af samma tomt och ägaren af verken N:ris 3,
4 och 5 vid Trollhättan vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i
förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 9.

Ägaren af ofvan berörda tomt af hemmanet Stallbacka tillförsäkras rätt för all
framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk
energi, som, enligt hvad ofvan bestämts, skall å tomten levereras, framdraga ledningar
å Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Trollhätte Kanal- och Vattenverk
förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans, Vassända-Naglums och Västra Tunhems
socknar, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning
af elektrisk energi öfver berörda tomt af hemmanet Stallbacka, så framt något
afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men
har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning i berörda tomt.

§ 10.

Alla skatter och utskylder för “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring
från Lilla Hoijum“ med därå befintliga byggnader skola af bolaget ensamt betalas,
därest Kronan tillträder nämnda lägenhet vid början af ett kalenderår intill tillträdet,
men eljest intill utgången af det kalenderår, hvarunder tillträdet skall äga rum.

§ 11.

Alla kostnader i och för fastställande af afsöndring å tomten å hemmanet Stallbacka
och lagfart därå skola af Kronan betalas.

§ 12.

Bolaget förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan
om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af
vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar
eller anspråk, för såvidt därigenom icke något intrång förorsakas å de till bolagets
ofvannämnda fastigheter hörande utmål och öfrig mark.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för bolaget bindande, därest
desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1907.

Trollhättan den 23 mars 1906.

För Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag

Leop. Landberg
enligt fullmakter.

Disponent L. Landbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

A. R. Gustafsson. Axel Ekwall.

mlO. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-B. GÖTEBORG 1 SOS