Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956 (Proposition 1956:80)

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

Nr 80

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola m. m.; given
Stockholms slott den 28 februari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens
ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola samt
den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

I ett andra avsnitt av propositionen behandlas vissa frågor rörande specialundervisningen
i folkskolan och på försöksskolans högstadium.

Det antal intellektuellt utvecklingshämmade elever, som fordras för
upprättande av särskild hjälpklassavdelning, föreslås skola sänkas från tio
till åtta, varjämte förordas förmånligare grunder för inrättande av undervisningsavdelningar
och gruppindelning i slöjd för hjälpklasselever.

För övrig specialundervisning i folkskolan, avseende observations-, hörsel-,
syn-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasser, förordas bland annat vissa
normer för upprättande av särskilda klassavdelningar ävensom gruppindelning
i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap. Särskild
specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig klass avses skola
kunna meddelas åt elever med hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.
Undervisningsskyldigheten för lärare i vissa specialklasser föreslås skola
nedsättas enligt samma grunder som för hjälpklasslärare.

För specialundervisningen på försöksskolans högstadium förordas vissa
särskilda bestämmelser, bland annat avseende att förbättra möjligheterna
att inrätta hjälpklassavdelningar samt att möjliggöra användande i större
utsträckning av klassliirarsystem beträffande specialklasserna.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr SO

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,
Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor rörande
försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. samt anför därvid
följande.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten Den

av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse
med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med eu enhetsskoleorganisation
i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen
1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen
har att inkomma med årliga redogörelser för de vid försöksverksamheten
gjorda erfarenheterna.

Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt
sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång
(prop. 1951: 136 s. 3; 1952:149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954:137 s. 2;-1955:
120 s. 3).

1. Försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 5 december 1955 inkommit med
redogörelse för försöksåret 1954/55. Redogörelsen är i sin helhet publicerad
i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» 1956 nr 1. Av redogörelsen torde här få
redovisas följande.

Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1954/55 framgår av tabell 1.
Under verksamhetsåret tillkom 9 nya försöksdistrikt. Antalet läraravdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956 3

ningar tillhörande försöksverksamheten ökade från 1 525 läsåret 1953/54
till 2 516 och antalet elever från 35 784 till 61 498.

Tabell 1. Antal lär ar avdelning ar och elever i distrikt med
enhetsskolförsök läsåret 1954/55

Skoldistrikt	Försöks-verksamhet fr. o. m.	I försöksverksamheten deltagande	Försöks-verksam-heten har under året omfattat klasserna
antal läraravdel- ningar	därav på hög-stadiet	antal elever	därav på hög-stadiet
1. Bergsjö ........	1953	17	_	250	_	1, 2, 5, 6
2. Bollnäs lk .....	1949	52	6	1057	163	1—7
3. Bollnäs stad . . .	1949	33	4	817	95	1—7
4. Boo ...........	1954	9	—	215	—	1, 5
5. Burlöv ........	1949	25	6	656	148	1-9
6. Degeberga .....	1954	11		144	—	1, 5
7. Falun .........	1954	22	—	540	—	1, 5
8. Gustavsberg	1952	21	6	523	146	1—3, 5—9
9. Göteborg ......	1953	266	33	7 343	978	1-8
10. Hassela ........	1953	7	—	145	—	1, 2, 5, G
11. Hietaniemi ....	1949	30	8	541	174	1-9
12. Huskvarna ....	1951	66	11	1 767	312	1-8
13. Hälsingborg ....	1951	43	7	1086	172	1—2, 5-8
14. Jönköping .....	1953	35	—	930	—	1, 2, 5, 6
15. Kolbäck .......	1954	14	—	173	—	1, 5
16. Laxå ..........	1950	28	6	580	108	1—9
17. Lerum ........	1949	40	9	956	229	1—9
18. Lillhärdal ......	1949	12	3	254	79	1—9
19. Linköping .....	1950	83	14	2 264	336	1—9
20. Lomma ........	1951	21	4	487	104	1-8
21. Malmö ........	1954	25	—	616	—	1, 5
22. Mörbylånga ....	1950	29	7	627	161	1-9
23. Nacka ........	1954	25	—	572	—	1, 5
24. Nederkalix .....	1951	116	24	2 542	613	1-8
25. Njurunda ......	1952	60	5	1235	162	1-3, 5-7
26. Öland .........	1949	43	12	895	238	1—9
27. Perstorp .......	1952	24	3	528	69	1-3, 5—7
28. Ramnäs .......	1953	14	—	262	—	1, 2, 5, 6
29. Råneå ........	1950	73	20	1501	462	1—9
30. Rämmen .......	1953	11	—	234	—	1, 2, 5, 6
31. Skellefteå ......	1949	81	8	1 925	218	1—9
32. Skinnskatteberg	1954	15	—	299	—	1, 5
33. Skön ..........	1950	67	17	1666	411	1—9
34. Staffanstorp ....	1953	18	—	336	—	1, 2, 5, 6
35. Stockholm .....	1949	588	27	15 255	755	1-9
36. Sundbyberg ....	1951	120	16	3 335	440	1-8
37. Sundsvall ......	1954	31	—	887	—	1, 5
38. Sura ..........	1949	35	9	861	205	1-9
39. Svedala .......	1950	28	6	649	162	1-9
40. Södertälje ......	1952	92	8	2 540	250	1-3, 5—7
41. Timrå .........	1949	63	19	1 544	447	1-9
42. Töre ..........	1952	30	3	622	84	1—3, 5-7
43. Vifolka ........	1949	30	9	562	138	1—9
44. Åhus ..........	1949	29	7	576	155	1—9
45. Älghult ........	1954	9	—	130	—	1, 5
40. Österåker ......	1949	25	7	571	155	1-9
Summa		2 516	324	61 498	8169

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under verksamhetsåret varit
uppdelad på tre rotlar med avdelningschefen, undervisningsrådet Yngve
Norinder samt extra ordinarie undervisningsråden Börje Beskow och Jonas
Orring som rotelchefer. Skolpsykologen docent Märta Björsjö har handlagt
ärenden rörande skolpsykologverksamheten samt lett avdelningens
psykologiska och pedagogiska undersökningar. På avdelningen har vidare
— utom administrativ personal -—• tjänstgjort tre konsulenter för huvudsakligen
pedagogisk-administrativa arbetsuppgifter.

Under redovisningsåret har försöksavdelningen tillkallat särskilda sakkunniga
för utredning av frågan om hjälpklasselevernas undervisning på
enhetsskolans högstadium, inrättandet av vissa statliga försöksskolor, revision
av timplaner och huvudmoment, utredning av vissa lärarutbildningsfrågor
in. m. För den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y har dessutom
kallats ett antal sakkunniga, vilka utarbetat kursplaner och anvisningar
och därjämte medverkat i planeringsarbetet och den pedagogiska
rådgivande verksamheten.

I de till främjande av det regionala samarbetet vid försöksverksamheten
tillsatta regionala samarbetskounnittéerna — tretton till antalet — har
som ordförande fungerat en statens folkskolinspektör i sju regioner, en seminarierektor
i fem regioner och en kommunal folkskolinspektör i en region.
Som adjungerade ledamöter har en del samarbetskommittéer tillkallat
representanter för yrkesundervisningen samt lektorer och övningsskollärare
vid seminarier. I fem regioner har särskilda arbetsutskott utsetts, och en
region har uppdelat arbetet på två sektioner.

Den pedagogiska instruktionsverksamheten har alltmer koncentrerats till
korta kurser, pedagogiska dagar och auskultationer. Sålunda har under läsåret
genom samarbetskommittéernas försorg anordnats nio 2-dagarskurser
och ett stort antal pedagogiska dagar m. m.

Skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulenter har besökt försöksdistrikten
sammanlagt 89 dagar. Antalet deltidsanställda konsulenter uppgick
under året till 67, vilka i denna egenskap tjänstgjort tillhopa 364,5 dagar.

Genom beslut den 26 februari 1954 förordnade Kungl. Maj:t att till överstyrelsens
försöksavdelning skulle från och med den 1 juli 1954 vara knuten
en lekmannanämnd bestående av chefen för försöksavdelningen, tillika ordförande,
samt sju andra ledamöter, varav tre föräldrarepresentanter. Såsom
nämndens viktigaste uppgifter har angivits att som rådgivande organ
medverka vid planeringsarbetet beträffande den förberedande yrkesutbildningen,
utformningen av kursplaner m. in. Lekmannanämnden har under
verksamhetsåret haft två sammanträden. Därvid har lämnats rapporter
för försöksverksamhetens nuvarande omfattning och bedrivande samt diskuterats
frågor om dess utveckling i fortsättningen.

Under året har försöksavdelningen anordnat ett antal konferenser, en för
samtliga skolledare engagerade i försöksverksamheten rörande i första hand
timplaner och huvudmoment, en rörande den regionala konsulentverksamheten
och en rörande den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y.

I skolöverstyrelsens regi har anordnats fortbildningskurser för yrkesvalslärare
inom enhetsskolan, för handledare i praktiskt yrkesarbete, för lärare
i allmänpraktisk gren av 9 y samt i mekaniskt verkstadsarbete, handelsämnen
i klass 9 y, barnavård och skolhygieniska frågor, jordbruks- och
skogsbruksämnen, handelsämnen i klass 9, friare arbetsformer — samlad
undervisning samt i läs- och skrivsvårigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Några erfarenheter av försöksverksamheten under läsåret
1954/55 enligt infordrade rapporter

Även för läsåret 1954/55 har särskilda rapporter lämnats av skolledarna
i försöksdistrikten, de deltidsanställda konsulenterna och yrkesvalslärarna.
Av skolledarna har begärts uppgifter främst om lärarna, dessas utbildning
och tjänstgöring, samt om elevernas ämnes- och linjeval på högstadiet. För
att närmare belysa karaktären av ämnesvalet har därjämte vissa uppgifter
inhämtats såväl från de avlämnande lärarna som från eleverna själva. Redogörelsen
grundar sig huvudsakligen på dessa rapporter och uppgifter.

Synpunkter på undervisningen och
dess hedrivande

En av de för lågstadiet mest anlitade konsulenterna framhåller,
att försöken med samlad undervisning endast långsamt vinner terräng.
Beträffande grupparbetet konstaterar en annan av dessa konsulenter, att
det visserligen är mycket stimulerande för barnen men att det ställer
stora anspråk på läraren och även är jämförelsevis tidskrävande.

Konsulenterna i främmande språk konstaterar, att den faktiska
kompetensen bland de lärare, som på mellanstadiet undervisar i engelska
med stöd av den av skolöverstyrelsen meddelade behörigheten, är skiftande.
Därför förordar man en förstärkning av lärarnas utbildning för undervisning
i ämnet. Framför allt rekommenderas, att den i större utsträckning
än hittills kompletteras med föreläsningar i ämnets metodik och med undervisningsövningar.

Radioengelskan får i allmänhet goda vitsord av konsulenterna, ehuru
resultatet även av denna undervisningsform självfallet varierar avsevärt
alltefter olika klasslärares olika språkkunskaper och pedagogiska förutsättningar
i övrigt. En konsulent framhåller, att lärarna lätt kan bli alltför
bundna av det undervisningstempo och den undervisningsmetod, som
radion centralt anger.

Allmänt understryker språkkonsulenterna, att den muntliga framställningen
och uttalsundervisningen till en början bör bli huvudsaken och att
denna ej får träda tillbaka för en alltför tidigt införd grammatik- och skrivundervisning.
Det nödvändiga av den senare bör närmast få formen av intensiva
övningar i naturliga sammanhang.

Vidare framhåller man svårigheten med engelskundervisningens dubbla
målsättning, som är att ge både en allmänbildande kurs i ämnet åt det
stora flertalet och att förbereda en mindre grupp för fortsatta studier. Det
framhålles dock såsom möjligt att i klasserna 5—7, där undervisningen i
engelska är obligatorisk, hålla alla eleverna samman kring en mindre omfattande
grammatikkurs, som de mera försigkomna däremot bör få lära sig
att behärska mera aktivt. Den senare kategorien bör lämpligen också få
mera krävande text och skrivningsuppgifter såsom överkurser. Självfallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

bör även provuppgifterna anpassas efter det skiftande elevklientelet på så
sätt, att vissa allmänt grundläggande uppgifter ges åt alla elever, medan
de mera försigkomna dessutom får särskilda tilläggsuppgifter.

Från och med klass 7, då intresset för ämnet starkt går tillbaka för de
mindre språkbegåvade, bör enligt språkkonsulenterna kursdifferentieringen
bli ännu mera markerad. Liknande synpunkter framhålles
av övriga högstadiekonsulenter. Särskilt anser man, att samläsning mellan
de med hänsyn till studiemål och studieförutsättningar varandra mycket
olika klasserna 9 a och 9 g i möjligaste mån bör undvikas. Med tanke på
konkurrensen om plats i gymnasiet bör den senare elevkategorien i tid få
vänja sig vid ett mera krävande arbetstempo än som fullt ut kan genomföras
vid samläsning i alla ämnen. Såsom i det följande kommer att närmare
påpekas, finns det numera möjligheter att uppdela sådana blandade
avdelningar av klass 9, så att den gymnasieinriktade elevgruppen verkligen
kan få undervisas för sig i vissa ämnen.

Beträffande ämneskonferensernas sätt att arbeta har man på
konsulenthåll fortfarande märkt en viss osäkerhet. Vid dessa bör man
lämpligen på ett konkret sätt i anslutning till gängse läroböcker ingående
diskutera både kursomfång och inlärningsmetoder. Om möjligt bör lärarna
också genom konferensernas försorg få närmare anvisningar om t. ex. olika
sätt att effektivt utnyttja delnings timmarna. Det räcker emellertid inte
med sådana konferenser endast stadievis, utan det behövs också mera kontakt
mellan de olika stadiernas lärare.

Skolledarna i nära en tredjedel av de försöksdistrikt, där försöksverksamheten
nått högstadiet ( 31 distrikt), kommer i sina rapporter spontant in på
differentieringsfrågan. Särskilt framhåller man olägenheterna
av att i små distrikt nödgas låta klasserna 9 a och 9 g undervisas tillsammans.
Det av en del skolledare uttalade önskemålet om möjlighet för de
gymnasieinriktade eleverna att även i sådana distrikt bli undervisade för
sig åtminstone i vissa huvudämnen, har — såsom nämnts — redan tillgodosetts
genom nya bestämmelser om uppdelning av undervisningsavdelning.
Dessa ingår i de »Allmänna försöksskolebestämmelser», som Kungl. Maj:t
den 30 juni 1955 fastställt att gälla tills vidare för försöksskolorna (Aktuellt
1955:26). Om i en blandad avdelning av klass 9 hela antalet elever
(9 a + 9 g) vid läsårets början uppgår till minst 18, varav minst 5 tillhör
9 g, må enligt nämnda bestämmelser (12 §, 7 mom.) dessa gymnasieinriktade
elever bilda en särskild undervisningsgrupp i ämnena modersmålet,
engelska, tyska, franska och matematik.

Likaledes spontant understryker skolledarna ånyo behovet av att för
vissa elevgrupper även på högstadiet bibehålla klasslär arsystem
antingen renodlat eller i modifierad form. Man anser ett sådant system
vara mera fördelaktigt ur allmän uppfostringssynpunkt och med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

till elevvården. Vidare anser man, att en stor del av eleverna ej är mogna
för att redan i klass 7 övergå till ämneslärarsystem. Flera skolledare framhåller,
att sistnämnda system ökar disciplinsvårigheterna. Sådana omnämnas
från 5 distrikt, främst bland de elever, som inte är intresserade av teoretiska
studier. Man håller för sannolikt, att mera praktiskt upplagda kurser
avsevärt skulle minska dessa svårigheter.

Lärarnas formella kompetens

Såsom framgår av tabell 2 har flertalet av de lärare, som under redovisningsåret
undervisat i engelska i klasserna 5 och 6 i skolor av A-form,
lägst överstyrelsens behörighet, nämligen cirka 90 respektive 91 procent,
medan i skolor av B-form ej ens hälften (42 procent) har denna formella
kompetens. Akademiskt betyg i ämnet har i genomsnitt endast 6 procent.

Tabell 2. Lärarnas formella kompetens för undervisning i
engelska på enhetsskolans mellanstadium

Antal lärare undervisande i

	Klass 5 A-form	Därav med lägst översty-relsens behörig-het	Klass 6 A-form	Därav med lägst översty-relsens behörig-het	Klass 5—6 B-form	Därav med lägst översty-relsens behörig-het
a) med akademiskt betyg i ämnet ................	13	13	12	12	3	3
b) med studentbetyg och se-minariebetyg i ämnet ..	102	96	62	59	29	21
c) med enbart studentbe-tyg i ämnet ...........	29	26	25	23	5	1
d) med enbart seminariebe-betyg i ämnet ........	66	58	47	38	58	22
e) med realexamen, betyg från flickskola eller ofull-ständigt genomgånget gymnasium ...........	7	3	1	1	n
f) med enbart självstudier	15	12	11	11	6
S:a antal	232	208	158	144	112	47
% av totala antalet under-visande lärare i klassen		89,7	_	91,1	—	42,0

Den formella kompetensen hos de ämneslärare, som under läsaret
1954/55 undervisat på högstadiet, framgår av tabell 3.

Tabell 3. Lärarnas formella kompetens för undervisning i kunskapsämnen på enhetsskolans högstadium

					Antal undervisande lärare
	Antal		med lärarutbildning		utan lärarutbildning
Distrikt	avd. på hög-stadiet	Fil. mag. el. fil. kand. med prakt, lärarkurs el. folkskollex.	Ämneslärare o. övriga lärare i 25 (27) lönegraden	Folkskoll. med befordr. kurs el. akad. betyg	Folk- skoll.	Fil. mag. utan prakt, lärarkurs	Fil. kand.	Fil. stud. Ingenjörer	Totalt antal lärare
X. Bollnäs lk ......	6			1	1		2	4	8 3 6
2. Bollnäs stad .....	4	—	—		1	1	i
.1. Burlöv ..........	6	2	—	2		2
4. Gustavsberg .....	G	1	—	_	2	2	1		Q
5. Göteborg ........	33	4	3	1	25	1			34
G. Hietaniemi ......	8	1	—	_	7
7. Huskvarna ......	8	1	—	—	6	1			3
8. Hälsingborg .....	7	—	—	1	5		1		7
9. Laxå ............	6	—	—	1	4	2			7
10. Lerum ..........	9	4	—	—	2	2			8
11. Lillhärdal .......	3	1	—	—	1	1			3
12. Linköping .......	14	2	—	1	9	2			14
13. Lomma .........	4	1	—	2	_	2			5 7
14. Mörbylånga .....	7	1	1	t	3	1
15. Nederkalix ......	24	—	—	3	15	2			20
16. Njurunda .......	5	—	—	1	1	2			4
17. Oland ..........	12	4	—	1	4		1		10
18. Perstorp ........	3	—	—	—		_	2	3	5
19. Råneå ..........	20	2	—	—	11	_		4	17
20. Skellefteå .......	8	—	—	2	6	1	1		10
21. Skön ............	17	2	—	3	3	2	1	3	14
22. Stockholm ......	27	9	2	5	4	6		1	27
23. Sundbyberg .....	9	—	—	—	—	5	1	1	7
24. Sura ............	9	2	—	i	4			2	q
25. Svedala .........	6	—	—	—	2	4			g
26. Södertälje .......	8	1	—	3	2	1			7
27. Timrå ..........	19	—	4	1	2	2		1	10
28. Töre ............	3	—	—	—	3				3
29. Vifolka ..........	9	1	—	—	4	2			7
30. Åhus ...........	7	—	—	—	1	1		2	4
31. Österåker .......	7	2	—	1	2	1	—		6
Summa	314	41	10	31	130	46	11	21	290
% av totala antalet på högsta-diet undervisande lärare ....	14,1	3,5	10,7	44,8	15,9 \|	3,8	7,2	100

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Man lägger märke till att drygt en fjärdedel (26,9 procent) av de i kunskapsämnen
på högstadiet tjänstgörande saknat egentlig lärarutbildning.
På grund av att de försöksdistrikten tilldelade ordinarie lärartjänsterna
endast i undantagsfall hunnit besättas under läsåret 1954/55 har man
ännu endast i mycket ringa utsträckning lyckats förvärva helt kompetenta
ämneslärare. Ej stort mer än en fjärdedel (28,3 procent) var adjunkter,
ämneslärare eller folkskollärare med 23-gradsbehörighet. Huvuddelen
(44,8 procent) av de på högstadiet tjänstgörande var folkskollärare utan
någon sådan behörighet.

Lärarnas formella kompetens för undervisning i yrkesämnen i klass 9 y
framgår av tabell 4. Man lägger märke till att 39,4 procent av dessa lärare
helt saknar lärarutbildning.

Tabell 4- Lärarnas formella kompetens för undervisning i
yrkesämnen i klass 9 y

Omfattningen av lärarens utbildning	Undervisande lärare
Antal	%
	31	28,4
b) utbildning genom fack- eller yrkesskola + praktik -f- pedago-	35	32,2
c) utbildning genom fack- eller yrkesskola + praktik ............	43	39,4
Summa	109	100,0

Elevernas ämnes- och l i n j e v al på högstadiet

I syfte att närmare undersöka, hur ämnes- och linjevalet i olika distrikt
sker och hur det fungerar med hänsyn till elevernas fortsatta utbildning,
har överstyrelsen påbörjat ett följ dstudium av den årsgrupp elever, som
vårterminen 1954 tillhörde enhetsskolans klass 6. Elever från 30 försöksdistrikt
med sammanlagt 194 klassavdelningar deltar i denna undersökning,
som emellertid ännu ej sträcker sig längre än till och med klass 7.

För nämnda årsgrupp har lärama i klass 6 lämnat närmare uppgifter om
vilka former av studie rådgivning, som i denna klass förekommit
inför elevernas förestående ämnesval på högstadiet. Sådana uppgifter
föreligger från 183 läraravdelningar av klass 6.

Enligt dessa uppgifter är följande olika former av studierådgivning vanligast
— (antalet avdelningar anges inom parentes): upplysningar av klassläraren
i klassen (168), samtal mellan enskilda föräldrar och klassläraren
1152), samtal mellan enskilda elever och klassläraren (149), upplysningar
vid föräldramöten (128), upplysningar genom särskild skrivelse eller broschyr
(89).

Exempel på övriga praktiserade sätt är följande: samtal mellan enskilda
föräldrar och överläraren (63), upplysningar av denne till klassen (61),
samtal mellan enskilda föräldrar och yrkesvalsläraren (39), upplysningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

av denne till klassen (38) samt undersökning och rådgivning av psykologiskt
utbildad (5).

Särskilda prov för att utröna elevernas allmänt-intellektuella status har
förekommit i 4 distrikt (med tillsammans ett 30-tal klassavdelningar).

Från ett distrikt (4 avdelningar) meddelas, att de elever som valt tyska,
fördelats på avdelningar alltefter betyg i modersmålet, engelska och matematik.
Viss hänsyn har också tagits till lärarnas allmänna omdöme om
eleverna, I ett distrikt (3 avdelningar) har man avrått från tillval av tyska
med mindre eleverna lyckats få en betygssumma av minst 13,5 poäng i de
9 huvudämnena. På en del andra håll har man varnat elever för att välja
tyska, om deras betyg i modersmålet, engelska och matematik ej uppgått
till minst Ba. I de båda distrikt, där enhetsskolan är samordnad med realskolan
(Huskvarna och Sundbyberg), förefaller det som om man fäst större
avseende vid betygen, även om någon definitiv spärr ej förekommit.
(Jfr. s. 22).

De undersökta eleverna har också själva i klass 7 fått uttala sig om hur
deras ämnesval gått till. De har skriftligen fått besvara frågor om
detta, bland annat frågan huruvida de bestämt sig för tillvalsämne helt av
egen fri vilja och att i annat fall ange, vem eller vilka som hjälpt dem att
välja. Dessa frågor har besvarats av sammanlagt 1 630 flickor och 1 600
pojkar.

Över en tredjedel av eleverna (41 procent) säger, att de bestämt sig för
tillvalsämne av egen fri vilja, under det att nära en fjärdedel (24 procent)
uppger, att valet skett i samråd med föräldrarna, Inemot en fjärdedel åter
(21 procent) säger, att de i skolan fått hjälp med att välja ämne. Endast
3 procent menar, att valet avgjorts av läraren eller skolan.

För var och en av sina elever i klass 6 har lärarna lämnat uppgift, huruvida
de anser ämnesvalet — så som detta tillgått — vara lämpligt, tveksamt
eller olämpligt. Enligt vad lärarna förklarat är det sålunda träffade
ämnesvalet att betrakta såsom »lämpligt» för 2 610 (81 procent), »tveksamt»
för 371 (11 procent) och »olämpligt» för 123 (4 procent). Endast
för 128 (4 procent) av eleverna saknas läraromdömen härom.

Självfallet är dessa läraromdömen både subjektiva och summariska. Hur
ämnesvalet fungerar och till vilken fördelning av eleverna som det leder
i fråga om för deras fortsatta studier viktiga förutsättningar skulle man ju
helst önska få klarlagt också med hjälp av så objektiva prov och redovisningar
som möjligt. Med de elever det här gäller har man emellertid
ännu ej genomfört vare sig några allmänt-intellektuella eller speciella begåvningsundersökningar.
Däremot har dessa elever i klass 6 genomgått
ett par andra prov, som i viss mån kan tjäna till ledning vid en mera
objektiv bedömning av deras studiekapacitet. Det ena var ett särskilt
studieprov, som använts vid Dahlkvist-Dahrs undersökningar angående
förbättrad intagningsprocedur vid läroverken, det andra var ett s. k. bokkunskapsprov,
vilket beskrivits redan i årsberättelsen för läsåret 1953/54.
Dessa i klass 6 givna prov, som poängbedömts endast av skolöverstyrelsen,
har ej kunnat påverka elevernas ämnesval i klass 7. Hur deras resultat
vid dessa prov jämte deras i klass 6 erhållna betygssumma (i 9 ämnen)
går ihop med samma elevers ämnesval i klass 7, framgår av tabell 5. Uteslutna
är endast de elever, som från klass 6 i Huskvarna och Sundbybergs
försöksdistrikt övergått till den därstädes med enhetsskolan förenade treåriga
realskolan.

Kungl. Maj ds proposition nr SO år 1956

Tabell 5. Resultat i studie- och bokkunskapsprov samt betygssumman
(i 9 ämnen) i klass 6 för elever med olika tillvalsämnen i klass 7,

höstterminen 1954.

(N = antalet, M = medelvärdet, o = spridningen)

Tillvalsgrupp	Kön	Studieprov	Bokkunskapsprov	Betygssumma
N	M	G	N	M	G	N	M	G
	IjP	522	31,4	9,1	525	25,2	4,7	539	15,3	2,6
Tyska........	i»	670	27,9	9,6	678	25,1	4,4	691	15,7	2,6
		281	22,0	9,9	272	20,0	5,0	294	11,7	2,5
Svensk övningskurs.	•la	268	is;?	8,9	270	20,1	4,9	283	12,3	2,6
		703	18,4	9,4	684	18,2	5,4	718	10,9	2,3
Praktiskt ämne . . .	•\|ii	524	16,1	8,4	503	19,1	5,2	544	11,4	2,5
	(_p	1506	23,6	11,1	1481	21,0	6,0	1551	12,6	3,1
Samtliga.......	\|a	1462	22,0	10,6	1451	22,1	5,7	1518	13,5	3,3

Av tabell 5 framgår att elevernas differentiering efter ämnesval i verkligheten
också blir en markerad differentiering med hänsyn såväl till deras
prestationer vid dessa båda studiebetonade prov som till deras^ skolframgång
mätt i betyg. Den grupp, som i klass 7 valt tyska och alltså läser tva
främmande språk, befinner sig i alla här redovisade avseenden på en betydligt
högre prestationsnivå än de övriga båda tillvalsgrupperna. Mellan de
sistnämnda grupperna är skillnaderna visserligen avsevärt mindre men
ändå så gott som genomgående statistiskt säkerställda.

Enligt den konstruktion, som enhetsskolans högstadium fatt i skolkommissionens
förslag, är elevernas tillval av främmande språk ett
mycket framträdande drag. De elever, som i klass 9 ämnar välja den gymnasieförberedande
linjen (9 g), måste i klasserna 7 och 8 läsa två främmande
språk. Eftersom flickornas språkliga skolprestationer vid den åldern i
allmänhet är överlägsna pojkarnas, kan man vänta sig, att den 2-språkiga
ämneskombinationen kommer att få en starkare rekrytering från flickornas
sida. Att så i verkligheten också är förhållandet framgår av tabell 6.

Tabell 6. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 7
läsåren 1951/56

Elevgrupper	Läsår	Pojkar	Flickor	Samtliga
Antal	%	Antal	%	Antal	•/•
		1951/52	147	43,6	207	62,0	354	52,8
		1952/53	337	42,0	390	54,7	727	48,0
2 främmande språk .		1953/54	521	37,1	670	48,1	1 191	42,6
		1954/55	731	36,5	958	47,6	1 689	42,0
		1955/56	980	36,6	1177	45,7	2 157	41,0
		1951/52	190	56,4	127	38,0	317	47,2
		1952/53	466	58,0	323	45,3	789	52,0
1 främmande språk .		1953 54	882	62,9	722	51,9	1604	57,4
		1954/55	1 270	63,5	1058	52,5	2 328	58,0
		1955/56	1 700	63,4	1398	54,8	3 098	59,0

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Av hela den första elevkontingent, som läsåret 1951/52 nådde klass 7,
valde således mer än hälften (52,8 procent) den 2-språkiga ämneskombinationen.
De därpå följande årskullarna har däremot visat en betydligt mindre
dragning till denna ämneskombination. Delvis kan detta bero på en
mera verksam studierådgivning. Men självfallet kan också andra faktorer
ha inverkat, t. ex. en något annorlunda socialfördelning och skolorganisation
i de efterhand nytillkomna försöksdistrikten.

De fyra första årskullarnas ämnesval i klass 8 framgår av tabell 7.

Tabell 7. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 8
under perioden 1952/56

Elevgrupper	År	Pojkar	Flickor	Samtliga
		Antal	%	Antal	%	Antal	%
		1952/53	108	33,3	175	51,9	283	42,8
2 främmande språk ..		1953/54 1954/55	267 438	35,4 32,7	335 586	47,9 43,2	602 1 024	41,4 38,0
		1955/56	638	31,9	865	43,2	1 503	37,5
		1952/53	81	25,0	70	20,8	151	22,9
1 främmande språk ..		1953/54 1954/55	193 426	25,6 31,8	237 499	33,9 36,7	430 925	29,6 34,3
		1955/56	501	25,0	724	36,1	1225	30,6
		1952/53	135	41,7	92	27,3	227	34,3
Utan främmande språk		1953/54 1954/55	294 474	39,0 35,5	127 273	18,2 20,1	421 747	29,0 27,7
		1955/56	863	43,1	415	20,7	1278	31,9

Vid en jämförelse mellan tabellerna 6 och 7 märker man, att det från
klass 7 till klass 8 sker en avgång av elever från den 2-språkiga till den
1-språkiga ämneskombinationen eller till den utan främmande språk. I
klass 8, där också engelska allmänt blir ett frivilligt ämne, har eleverna alltså
möjligheter att välja även en ämneskombination helt utan främmande
språk. Cirka en tredjedel av ett par av de i tabell 6 redovisade årskullarna
har i klass 8 avstått ifrån att fortsätta med främmande språk. Som man
vidare ser av tabellen, är det mest pojkar, som lämnar de språkliga ämneskombinationerna
och därför i klass 9 blir hänvisade till den yrkesförberedande
linjen (9 y). Ehuru även en stor del flickor i klass 8 övergår till
ämneskombinationen med 1 främmande språk, blir disproportionen mellan
pojkar och flickor i den flerspråkiga ämneskombinationen därigenom långt
ifrån helt utjämnad. Detta har till följd — såsom framgår av tabell 8 —
att det kvarstår en viss överrepresentation av flickor såväl på den gymnasieförberedande
linjen (9 g) som på den allmänna linjen (9 a).

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Tabell 8. Elevernas fördelning på olika linjer i klass 9
under läsåren 1958/56

Elevgrupper	År	9y	9 a	9g	Samtliga
Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%
\|	1953/54	196	65,1	64	21,3	41	13,6	301	47,8
Pojkar .............j	1954/55	400	59,9	155	23,2	113	16,9	668	50,7
1	1955/56	738	64,0	248	21,5	168	14,5	1 154	48,5
1	1953/54	162	49,3	104	31,6	63	19,1	329	52,2
Flickor .............!	1954/55	282	43,5	228	35,1	139	21,4	649	49,3
[	1955/56	602	49,1	370	30,1	255	20,8	1227	51,5
1	1953/54	358	56,8	168	26,7	104	16,5	630	100,0
Samtliga ...........{	1954/55	682	51,8	383	29,1	252	19,1	1317	100,0
\|	1955/56	1340	56,3	618	25,9	423	17,8	2 381	100,0

Beträffande sammansättningen av klassavdelningarna
på högstadiet med hänsyn till elevernas ämnesval lämnas följande
uppgifter.

Under läsåret 1954/55 hade i klass 7 sammanlagt 51 avdelningar organiserats
för enbart elever med två främmande språk, medan 20 avdelningar
omfattade både elever med två och elever med ett främmande språk.
(9 avdelningar tyska — svensk övningskurs, 7 avdelningar tyska — praktiskt
ämne, 4 avdelningar tyska — svensk övningskurs — praktiskt ämne.)
71 avdelningar bestod av elever med endast ett främmande språk (15 omfattade
enbart elever, som tillvalt svensk övningskurs, 41 avdelningar enbart
elever, som valt praktiskt ämne och 15 avdelningar både elever, som
tillvalt svensk övningskurs och praktiskt ämne).

I klass 8 hade 37 avdelningar organiserats för enbart elever, som valt att
läsa tyska och engelska, 18 avdelningar av enbart engelskläsande elever
och 16 avdelningar av elever, som ej tillvalt något främmande språk. 33 avdelningar
bestod både av elever, som tillvalt främmande språk och av elever
med annat ämnesval. (5 avdelningar av två- och enspråkiga elever,
21 avdelningar av elever som tillvalt engelska och elever, som tillvalt andra
ämnen, 7 avdelningar av alla elevkategorier, d. v. s. elever med två, ett och
utan främmande språk.)

I klass 9 slutligen hade samläsning av klasserna 9 a och 9 g organiserats
i 12 av de 18 försöksdistrikt, som hade 9 g. Ett distrikt hade sammanfört
9 a med en avdelning av 9 y. Sammanlagt förekom 7 fristående avdelningar
av klass 9 g, 11 fristående avdelningar av klass 9 a och 36 avdelningar
av klass 9 y.

Under redovisningsåret var sammanlagt 11 specialklasser organiserade
på högstadiet.

Elevernas omsättning i enhetss kolan

Avgången av elever från enhetsskolans mellanstadium enligt preliminära
uppgifter framgår av tabell 9.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Tabell 9. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans
klasser Jf—6 vid slutet av vårterminen 1955

Mottagande skolor	Antal elever avgångna från
Klass 4	Klass 5	Klass 6
Samrealskola, kommunal realskola ..............	73	17	190
Högre allmänt läroverk: klass l6 ....................................	137	58	3
klass l4 ....................................	4	3	113
Flickskola ....................................	121	14	23
Praktisk realskola .............................	—	—	78
Summa	335	92	407
Avgångna elever i procent av totala elevantalet ..	6,6 %	1,1 /	9,0 %

Avgången av elever från enhetsskolans högstadium till yrkesskolor eller
skolor av gymnasial karaktär enligt preliminära uppgifter framgår av
tabell 10.

Tabell 10. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans
högstadium (klasserna 7—9) vid slutet av vårterminen 1955

Mottagande skolor	Antal	elever avgångna från
Klass 7	Klass 8	Klass 9
Högre allmänt läroverk, samrealskola, kommunal realskola, flickskola ..........................	5	2	4
Allmänt gymnasium
Er .......................................	—	1	9
EP .......................................	—	—	13
LI4 .......................................	—	9	15
LI3 .. :....................................	—	—	2
AP .......................................	—	4	5
AP .......................................	—	—	4
F örsöksgy mnasium
EP .......................................	—	—	21
AP .......................................	—	—	53
Tekn. gymnasium .............................	—	—	1
Handelsgymnasium ............................		—	6
Handelsinstitut ................................	—	—	1
Yrkesskolor ...................................	5	65	18
Folkskoleseminarium ...........................	—	—	5
Småskoleseminarium ...........................	—	—	2
Summa	10	81	159
Avgångna elever i procent av totala elevantalet ..	0,3 %	3,1 °/o	12,1 %

Kungl. Maj:ts ''proposition nr SO år 1956
Yrkesorientering

Den yrkesorienterade undervisningen har under redovisningsåret meddelats
av särskilda yrkesvalslärare. Dessa är i regel folkskollärare,
som genomgått en av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen
anordnad speciell fortbildningskurs.

Yrkesvalslärarnas arbetsformer har under året huvudsakligen varit följande:
1) yrkesorienterande undervisning klassvis (s. k. teoretisk yrkesorientering),
2) individuell yrkesorienterande praktik (s. k. praktisk yrkesorientering),
3) enskild rådgivning för elever och föräldrar, 4) informationsmöten
dels för föräldrar och dels för arbetsgivare.

Yrkesorienterande undervisning klassvis förekommer i
i viss mån redan i klass 6, men tyngdpunkten av denna undervisning är
förlagd till klasserna 7 och 8. I klass 7 anslås sammanlagt 10 å 15 undervisningstimmar
till s. k. teoretisk yrkesorientering och i klass 8 i regel 1 veckotimme.
I fråga om denna undervisning konstaterar flera skolledare fortfarande
att den s. k. anlagsorientering, som enligt gällande kursföreskrifter
också skall förekomma, ännu ej fått tillräckligt utrymme. Förutom alltför
knappt tillmätt tid påpekar man, att det på detta område saknas tillräckliga
anvisningar och hjälpmedel samt att yrkesvalslärarna i regel ej har den
yrkespsykologiska specialutbildning, som erfordras härför.

Individuell yrkesorienterande praktik har i klass
8 anordnats i alla de distrikt, där försöksverksamheten nått denna ldass.
Denna praktiska yrkesorientering omfattar vanligen fyra hela arbetsveckor,
uppdelade på tre eller fyra praktikperioder och yrken under läsåret. Den
är frivillig för eleverna men har i regel utnyttjats av alla utom av dem,
som valt en ämneskombination med två främmande språk. Flera av dessa
anser dock själva liksom en del skolledare, att de elever, som inriktar sig
på att från klass 9 a antingen fortsätta med yrkesutbildning eller gå direkt
ut i förvärvslivet, också skulle ha nytta av en sådan yrkesorienterande
praktik.

Flertalet skolledare meddelar — på särskild fråga härom — att de anser
att en enda yrkesvalslärare även i fortsättningen kan sköta arbetet i samband
med yrkesorienteringen och den förberedande yrkesutbildningen. Endast
6 skolledare, som representerar större tätorter, anser, att det ej är
tillräckligt med en enda yrkesvalslärare. Två av dessa skolledare föreslår,
att arbetet fördelas mellan en manlig yrkesvalslärare för pojkarna och en
kvinnlig för flickorna.

Förberedande yrkesutbildning

Syftet med den förberedande yrkesutbildningen är att ge eleverna en efter
deras yrkesvalsståndpunkt avpassad grundläggande eller orienterande utbildning.
Alltefter deras olika yrkesmognad har man under det gångna verksamhetsåret
sökt förbereda dem antingen för ett antal olika praktiska
arbetsområden, för olika yrken inom ett visst yrkesområde eller för ett
bestämt yrke. Såväl då målsättningen varit en bredare som då den varit
mera specialiserad, har utbildningen omfattat dels praktiskt yrkesarbete,

3 6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

dels därtill anknuten yrkesteoretisk undervisning, dels ock en fortsatt undervisning
i allmänt medborgerliga ämnen.

Under läsåret 1953/54, då man för första gången hade förberedande
yrkesutbildning för enhetsskolans elever, kunde man för endast 9 procent
av dessa förlägga denna utbildning till yrkes- eller industriskolor. Såsom
framgår av tabell 11, har av den andra årgång elever, som under läsåret
1954/55 erhållit förberedande yrkesutbildning, en dubbelt så stor del —
drygt 18 procent — fått denna sin utbildning helt eller huvudsakligen förlagd
till yrkes- eller industriskolor. Dessa skolors andel i utbildningsprogrammet
är emellertid ännu ej på långt när den, som man har att räkna
med då såväl enhetsskol- som yrkesskolreformen blivit genomförd. Att det
samarbete mellan dessa båda skoltyper, vilket är både naturligt och nödvändigt,
hittills ej kunnat komma till stånd i önskvärd omfattning, beror
självfallet därpå att flertalet enhetsskoldistrikt fortfarande på tillräckligt
nära håll saknar yrkesskolor med heltidsundervisning. Denna olägenhet
har varit särskilt kännbar för utbildningen på jord- och skogsbruksgrenen.

De elever åter, som under året ej kunnat erhålla en för dem lämpad förberedande
utbildning vid yrkes- eller industriskola, har i enhetsskolan fått
undervisning i allmänbildande ämnen och yrkesteori. Deras utbildning i
yrkesarbete har skett i enhetsskolan, i näringslivet eller på ömse håll, allteftersom
det ansetts lämpligast med hänsyn till arbetsförhållandena. Skolledarna
i alla de ifrågavarande distrikten utom ett anser, att kontakten
med arbetsförmedlingen och företagen vid elevernas utplacering i yrkesarbete
i näringslivet varit tillfredsställande.

Enligt de lokala undervisningsplaner, som tillämpats under läsåret
1954/55, har i alla de ifrågavarande distrikten på samtliga grenar av klass
9 y förekommit undervisning i modersmålet med i medeltal 3 veckotimmar
(vt:r), i samhällskunskap 2 vt:r, i geografi 1 vt:e (i åtta distrikt på handelsgrenen
2 vt:r ekonomisk geografi), i biologi och hälsolära 2 vt:r, fritt valt
arbete 3 vt:r (i ett par distrikt ersatt med undervisning i engelska 3 vt:r)
samt i gymnastik, lek och idrott 2—3 vt:r (under skolvecka).

Till yrkesteori har på grenen för husligt arbete i regel anslagits 6 vt:r,
för metallyrken 8, för handel och kontor 8, 12 eller 18 (alternativ a, b
eller c), för blandade yrken 7 samt för allmänpraktisk kurs 7 vt:r i medeltal.
På jord- och skogsbruksgrenen, där yrkesteorien av praktiska skäl
måste ges i ännu närmare anslutning till yrkesarbetet än på övriga grenar,
har i regel 26 vt:r anslagits till bägge ämnesgrupperna tillsammans.
Arkesarbetet har omfattat i medeltal 17—22 vt:r på samtliga övriga grenar
inom enhetsskolan utom handelsgrenen, där inom flera distrikt yrkesarbetet
på grund av lokala önskemål till förmån för yrkesteorien begränsats
till 16 vt:r eller endast 3 vt:r.

. För placering i lämpligt yrkesarbete har flertalet distrikt nödgats hänvisa
vissa elever till andra kommuner. Endast 5 av sammanlagt 19 berörda
distrikt har kunnat lösa frågan helt inom det egna distriktet. I
ytterligare 8 distrikt har dock antalet sålunda hänvisade elever understigit
5. Största antalet hänvisade elever är 18 (från Burlöv till Malmö). —

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 80

Tabell 11. Elevernas för delning på olika 9 y-grenar och skoltyper

Skoldistrikt	Antal elever med	undervisning	i yrkesämnen	inom enhetsskolan	Antal elever med undervisning i yrkes-ämnen inom yrkes- eller industriskola
Jord- och skogsbruk	Husligt arbete	Metall- yrken	Handel och kontor	Blandade yrken (hantverk)	Allmän praktisk kurs	Metall- yrken	Handel och kontor	Andra yrken (hantverk)
Björkhagen .. .	—	9	_	_	6	_	_	_	_
Burlöv .......	—	6	—	13	5	—	ii	—	—
Gustavsberg ..	—	—	9	10	—	—	—	—	—
Hietaniemi	13	12	11	—	—	—	—	—	—
Laxå .........	—	—	—	—	12	—	G	—	—
Lerum .......	—	12	9	8	7	—	— .	—	—
Lillhärdal .....	4	9	—	—	—	—	—	—	—
Linköping ....	—	9	—	—	6	—	13	8	G
Mörbylånga ..	—	9	8	6	—	—	—	—	—
Oland ........	9	13	12	—	10	—	—	—	—
Råneå ........	12	30	—	—	5	—	25	17	2
Skelleftehamn .	—	—	—	14	—	—	14	—	—
Skön .........	—	6	10	15	12	—	5	—	—
Sura .........	—	—	—	20	—	—	13	—	—
Svedala ......	—	7	—	11	9	—	6	—	—
Timrå ........	—	12	13	12	10	10	—	—	—
Vifolka .......	—	15	10	8	—	—	—	—	—
Åhus .........	—	ii	10	8	5	—	—	—	—
Österåker .....	—	ii	15	18	—	—	—	—	—
S:a elever	38	171	107	143	87	10	93	25	8
Därav P°jkar	38	17	107	46	72	10	93	11	G
U flickor	—	154	—	97	15	—	—	14	2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Arbetspremier till eleverna vid yrkesarbete i näringslivet har i regel utgått
med 2 kronor per dag enligt en efter samråd med näringslivets organisationer
utfärdad rekommendation.

På jordbruks- och skogsbruksgrenen har yrkesarbetet organiserats helt
inom enhetsskolan i Oland (tyngdpunkten på jordbruk) och Råneå (enbart
skogsbruk). I Lillhärdal (skogsbruk-mekaniskt verkstadsarbete) och Hietaniemi
(jordbruk-skogsbruk-mekaniskt verkstadsarbete) har växelutbildning
förekommit, i sistnämnda distrikt i samarbete med Tomedalens lantmannaskola,
som svarat för hela jordbruksutbildningen.

På grenen för husligt arbete har yrkesarbetet huvudsakligen varit förlagt
till enhetsskolan med några veckors kompletterande praktik i näringslivet,
där lämpliga möjligheter härtill funnits (i 4 distrikt). I ett par distrikt har
dock yrkesarbetet på denna gren varit helt förlagt till näringslivet, nämligen
i Burlöv och Lerum (på bägge orterna med starkt inslag av livsmedelsyrken,
såsom konditor, bagare, charkuterist, kock).

På metallgrenen har yrkesarbetet varit helt förlagt till skolverkstad i
5 distrikt, huvudsakligen till skolverkstad med viss kompletterande praktik
i näringslivet i 3 distrikt, huvudsakligen till näringslivet i 1 distrikt
(Mörbylånga) samt helt till näringslivet i 1 distrikt (Skön: bilmekaniker).

På handelsgrenen har yrkesarbetet vid tillämpning av alternativ a varit
helt förlagt till näringslivet, vid alternativ b med 14 vt:r i näringslivet och
2 i skolan samt vid alternativ c helt i skolan. På grenen för blandade yrken
har yrkesarbetet varit helt förlagt till näringslivet och vid allmänpraktisk
kurs helt till allmänpraktisk verkstad i skolan. 15 av skolledarna i de 18
distrikt, som haft klass 9 y utan allmänpraktisk gren, svarar på särskild
förfrågan, att en del av deras 9 y-elever skulle vara bättre betjänta av en
allmänpraktisk utbildning.

De läsåret 1954/55 tjänstgörande lärarnas och avgående elevernas inställning
till några av enhetsskolans problem

Skolöverstyrelsen redovisar hittills bearbetade svar på en rundfråga till
enhetsskolans lärare vid slutet av läsåret 1954/55. Det är för mellanstadiet
närmast frågor om lärarnas inställning till sitt arbete, om anledningar till
oro och bekymmer i skolarbetet samt om formerna för undervisningens
bedrivande. De för högstadiet bearbetade frågorna gäller i första hand
differentiering, ämnes- och klasslärarsystem, skoltrötthet bland eleverna
samt lärarnas allmänna synpunkter i fråga om enhetsskolan.

Vidare lämnar överstyrelsen ett referat av elevernas egen uppfattning
om högstadiet och särskilt det sista skolåret, sådan denna kommit till
uttryck i fria uppsatser av de elever, som vid vårterminens slut 1955 lämnade
enhetsskolan.

Beträffande svarsmaterialet med avseende å inställningen hos mellanstadiets
lärare till några olika sidor av skolarbetet torde här få hänvisas
till den utförliga redogörelsen i »Aktuellt».

Inställningen hos lärarna på högstadiet
till några av dess problem

Av högstadiets lärare i teoretiska ämnen har 311, d. v. s. i det närmaste
alla lärarna i dessa ämnen, besvarat det använda frågeformuläret. Av dessa

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

är 159 folkskollärare (115 manliga och 44 kvinnliga). 97 har akademisk
examen (59 manliga och 38 kvinnliga), 24 är folkskollärare med akademisk
examen (l6 manliga och 8 kvinnliga). 12 har examen från högre lärarinneseminarium
och 19 (14 manliga och 5 kvinnliga) har annan utbildning av
varierande slag men saknar formell lärarkompetens. I tillämpliga delar har
formuläret ifyllts även av 99 lärare i yrkes- och övningsämnen på högstadiet
(35 manliga och 64 kvinnliga).

Det är på högstadiet alltså en mycket heterogen lärargrupp, som uttalat
sig. Gruppen ämneslärare bestod under läsåret 1954/55 till största delen
av icke-ordinarie lärare, enär de ordinarie lärartjänster, som genom beslut
av 1954 års riksdag inrättats för enhetsskolans högstadium, ej hunnit besättas
redan under detta redovisningsår. Vidare är att märka, att en stor
del av de tillfrågade ämneslärarna — av akademikerna hälften (50,4 procent)
och av folkskollärarna fjärdedelen (25,8 procent) — vid utfrågningen
hade tjänstgjort endast ett enda år i respektive enhetsskoldistrikt.
Självfallet måste dessa förhållanden beaktas vid bedömningen av de i det
följande redovisade erfarenheter, som dessa lärare säger sig ha fått av
enhetsskolans högstadium och några av dess problem — främst frågan om
differentieringen, behovet av såväl ämneslärare som klasslärare samt skoltröttheten
bland eleverna.

De vanligaste anledningarna till bekymmer i skolarbetet,
som anförts vid utfrågningen, framgår av tabell 12. Förekomsten av bekymmer
har deklarerats enligt följande skala: 5 = jämt och ständigt,
4 = ofta, 3 = emellanåt, 2 = sällan, 1 = aldrig.

Tabell 12. Av olika lärarkategorier angivna anledningar till bekymmer
i skolarbetet vid undervisningen i läroämnen på högstadiet

Angivna orsaker till bekymmer och oro		F rekvens-medelvärden (2 = sällan, 3 = emellanåt,	t = ofta)
Lärare	med akad	examen	Folkskollärare
	mani.	kvinnl.	samtl.	mani.	kvinnl.	samtl.
att inte få tillräcklig tid till mer personlig omsorg om eleverna ...............	3,14	3,23	3,18 (1)	3,14	3,20	3,15 (1)
att inte hinna ge vare sig de mindre eller de mera stu-diebegåvade en för dem tillfredsställande undervis-ning ...................	3,13	3,15	3,14 (2)	2,92	3,08	2,96 (4)
att inte hinna med att till-räckligt väl förbereda in-dividuella arbetsuppgifter	2,88	3,13	2,99 (3)	2.91	3,21	2,99 (3)
att inte kunna ge fullt rätt-visa betyg .............	2,77	3,26	2,98 (4)	2,88	3,14	2,95 (5)
att inte hinna ge tillräck-ligt fasta och varaktiga färdigheter i modersmålet, matematik och främman-de språk ..............	2,78	3,00	2,88 (5)	2,92	3,39	3,06 (2)

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

Liksom beträffande mellanstadiet märker man på högstadiet, att frekvensen
av omnämnda bekymmer i skolarbetet är genomsnittligt något
högre hos kvinnliga än hos manliga lärare. Såsom framgår av de rangordningssiffror,
som anges inom parentes i summakolumnerna, tycks för såväl
akademiskt utbildade lärare som för folkskollärare det största bekymret
vara att inte få tillräcklig tid till mera personlig omvårdnad om eleverna.
Därnäst i ordningen kommer för akademikerna differentieringsbekymret,
som däremot inte förefaller att vara lika framträdande hos folkskollärarna,
av vilka särskilt de kvinnliga mera tycks oroa sig för att inte hinna
ge tillräckligt fasta och varaktiga färdigheter i sådana ämnen som modersmålet,
matematik och främmande språk. Denna skillnad mellan manliga
och kvinnliga folkskollärare är i det närmaste statistiskt säkerställd.

Olika lärarkategoriers inställning till differentieringsfrågan
framgår av tabell 13. Frågan gällde närmare bestämt, hur en differentiering
av undervisningen för olika elevgrupper bäst bör ske på detta stadium.
De tillfrågade hade att antingen markera vilket av de i formuläret
angivna tillvägagångssätten, som kunde anses bäst, eller att föreslå något
annat sätt. Några andra sätt har emellertid ej i nämnvärd utsträckning föreslagits.
Ehuru endast en tredjedel av gruppen lärare i yrkes- och övningsämnen
över huvud taget yttrat sig i frågan, redovisas ändå denna grupp
i tabellen.

Tabell. 13. Vilka difjer entiering sanordning ar som olika lärarkategorier
anser bäst på enhetsskolans högstadium.

	Vilket alternativ anser	olika lärargrupper bäst
Olika differentieringsalternativ	Lärare med akad. utbildning	Folkskol-lärare utan akad. utbildning	Lärare i yrkes- o. övnings-ämnen
	Antal	%	Antal	%	Antal	%
1. Differentiering inom klassens ram ..........	1	0,8	11	6,9	2	2,0
2. Fördelning av eleverna efter förmåga på olika
parallella avdelningar .....................	103	77,4	112	70,4	26	26,3
3. Fördelning av eleverna som enligt alternativ 2
men endast vid undervisningen i vissa ämnen	20	15,0	30	18,9	5	5,0
4. På annat sätt ............................	4	3,0	3	1,9	0	0,0
Ej besvarat frågan ........................	5	3.8	3	1,9	66	66,7
	133	100,0	159	100,0	99	100,0

De flesta av de tillfrågade lärarna i teoretiska ämnen anser sålunda, att
en differentiering av undervisningen på högstadiet helst bör ske på så sätt,
att eleverna alltefter sin förmåga uppdelas på olika avdelningar. Därnäst
förordar lärarna en dylik uppdelning av eleverna endast vid undervisningen
i vissa ämnen. I fråga om de i första hand rekommenderade differentieringsanordningarna
är det inga statistiskt säkerställda skillnader mellan
olika lärarkategorier.

I sina allmänna kommentarer till differentieringsspörsmålen framhåller
lärarna, att ej endast eleverna utan också kursplanerna måste differentie -

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1956

ras mera än som skett. Mera utrymme på timplanerna åt praktiska ämnen
anser många lärare nödvändigt för att man skall kunna göra skolarbetet
meningsfyllt för vissa elevgrupper, som saknar både förutsättningar och
intresse för teoretiska studier. En del lärare anser att det för sådana elever
borde finnas större möjligheter än nu att redan från och med klass 7 byta
ut teoretiska ämnen mot praktiska.

Särskilt framhåller lärarna, att klasserna 9 a och 9 g rekryteras av elever
med genomsnittligt alltför olika studieförutsättningar för att med fördel
kunna undervisas tillsammans i den utsträckning, som hittills skett. Så
har nämligen skett i 12 av de 18 distrikt, som har dessa båda klasser.
Såsom omnämnts, har dessa synpunkter redan i viss mån beaktats därigenom
att det hädanefter blir möjligt att även i små distrikt, där klasserna
9 a och 9 g ej är tillräckligt stora för att utgöra särskilda avdelningar,
åtminstone under det sista skolåret undervisa de gvmnasieinriktade
eleverna för sig i ämnena modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik.

Vidare framhålles från lärarhåll, att det på högstadiet bör ske en differentiering
även av andra skäl än undervisningstekniska. Exempelvis en
av lärarna (akademiker, kvinnlig) säger sig ha ont samvete för alla eleverna,
inte bara för dem som vill lära sig något och gå vidare, utan också för
de mindre begåvade i samma klass, som ständigt har motgångar. En annan
lärare däremot (akademiker, manlig), som tjänstgör i ett distrikt med odifferentierade
klasser, anser det vara värt att offra en del för att låta mindre
begåvade få tillfälle att under sina känsligaste år påverkas av mera rikt
utrustade kamrater. Ytterligare en aspekt på differentieringsproblemet antydes
från lärarhåll, nämligen att elever, som har bättre förutsättningar
och intresse för t. ex. matematik än för språk, borde kunna få följa matematikundervisningen
på g-linjen men i övrigt tillhöra a-linjen.

Om behovet av både ämneslärare och klasslärare på
högstadiet handlade två frågor i formuläret. Den första frågan gällde,
huruvida systemet med ämneslärare är det lämpligaste för flertalet elever
på enhetsskolans högstadium (klass 7—9). Denna fråga besvarades med
»ja» av över två tredjedelar (70 procent) av akademikerna och inemot två
tredjedelar av folkskollärarna (64 procent). Formulärets andra fråga härom
gällde, om och i vad mån det på högstadiet finns elever, för vilka all
undervisning i teoretiska ämnen bör handhas av endast eu lärare. Det stora
flertalet av såväl akademikerna (76 procent) som av folkskollärarna (82
procent ) besvarade även denna fråga med »ja». På särskild fråga, för vilka
elever som undervisningen i teoretiska ämnen lämpligen bör handhas av
en och samma person, svarar drygt två tredjedelar av lärarna i dessa ämnen,
att detta främst gäller mindre studiebegåvade elever och sådana, som
redan i klasserna 7 och 8 väljer ämneskombinationer med praktiska ämnen.
En mindre grupp lärare anser, att detta system bör tillämpas endast i
hjälp- och specialklasser samt för barn med disciplinsvårigheter. Några
lärare nämner också, att ej heller elever i klass 9y far väl av att deras
undervisning i allmänbildande ämnen meddelas av ett flertal olika lärare.

Om förekomsten av skoltrötthet bland eleverna tilfrågades närmast.
klassföreståndarna pa högstadiet. Frågan hade följande lydelse: »Har
under läsåret hittills någon påtaglig skoltrötthet (skollcda) visat sig bland
eleverna i den klass Ni förestått?»

Att sådan skoltrötthet förekommit bekräftades av 46 procent klass -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

föreståndare i 7:e klass, av 62 procent i 8:e klass och av 45 procent i 9:e
klass. Ehuru osäkra tyder dessa procenttal på att skoltröttheten skulle
vara förhållandevis störst i klass 8, vilket bestyrkes ej endast av den allmänna
erfarenheten utan i viss män även av elevernas egna uttalanden.

Vissa allmänna synpunkter och förslag, som en del lärare
bifogat sina svar på frågeformuläret, har också samband med elevernas
trivsel. Kursplanerna måste göras mera realistiska, anser man. De
måste differentieras i enlighet med de skillnader, som faktiskt finns mellan
eleverna. Främst önskar man en bättre avvägning mellan undervisningen
i teoretiska och praktiska ämnen. Man framhåller, att det är svårt att
kunna göra undervisningen i teoretiska ämnen tillräckligt motiverad och
intresseväckande för de mindre studieinriktade eleverna.

_ I fråga om de studieinriktade eleverna anser man, att det från deras
sida i många fall fordras större ansträngning och egen arbetsinsats än hittills.
En del lärare påpekar, att de intellektuellt begåvade eleverna på högstadiet
i allmänhet har mindre intresse för grupparbete än för individuellt
arbete. Även elevernas egna uttalanden tyder på att intresset för grupparbete
är mindre på g-linjen än på a- och y-linjerna. Denna arbetsform
ställer vidare stora krav både på elever och på lärare, liksom också på
skolans utrustning — såsom redan nämnts t. ex. skolbibliotek och grupprum.
En annan viktig förutsättning är, framhåller man, att lärarna själva
får mera utbildning i grupparbetets metodik.

När det gäller yrkesvägledningen och den förberedande yrkesutbildningen
framhålles det från lärarhåll, att denna börjar röna allt större uppskattning.
Det visar sig bland annat att eleverna genom yrkespraktiken i näringslivet
får större intresse också för den utbildning, som skolan har att
bjuda dem. Man framhåller emellertid från flera håll, att ej endast det
praktiska arbetet i skolan utan också möjligheterna till yrkespraktik för
vissa elever borde avsevärt ökas redan i klass 8, där skolledan förefaller
att vara störst.

Lärarnas synpunkter på den yrkesförberedande utbildningen gäller fortfarande
mest dess rekrytering, som behöver förbättras. Därvidlag anser
man det ej tillräckligt att inrätta specialklasser för hjälpklassklientelet,
så att detta ej såsom hittills utan vidare hänvisas till yrkesförberedande
utbildning. Man föreslår vissa åtgärder för att göra yrkeslinjen tilldragande
även för allmänt begåvade elever, t. ex. att där jämsides med den praktiska
utbildningen ge dessa elever en sådan teoretisk underbyggnad, att
de sedermera utan svårighet kan övergå till kvalificerad fortsatt utbildning
i fackskola eller specialgymnasier.

De läsåret 195 4/5 5 avgående elevernas åsikter om
enhets skolan och särskilt dess hö g stadium

Fria uppsatser och skriftlig utfrågning med hjälp av formulär ligger
till grund för den i detta hänseende lämnade redogörelsen. Sådana uppsatser
under rubriken, »Hur jag haft det i klass 9», skrevs vid slutet av
vårterminen 1955 av 594 flickor och 555 pojkar, vilka utgjorde 91,5 procent
respektive 83,l procent av alla elever i klass 9. Därav tillhörde 132
flickor och 107 pojkar klass 9 g, 204 flickor och 139 pojkar klass 9 a samt
258 flickor och 309 pojkar klass 9 y.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1956

De fria uppsatserna, som i en del fall ännu bär spår av övergångsålderns
tänkesätt och uttryckssätt, lämpar sig självfallet ej för någon statistisk
bearbetning i egentlig mening. De synes emellertid i de flesta fall ge ett
spontant uttryck för elevernas inställning. I viss mån har dessa fria framställningar
kunnat utnyttjas såsom förklarande text vid bearbetningen av
de mera knapphändiga utsagorna i de båda frågeformulär, som samma
elever hade att besvara i anslutning till uppsatsen. .

Ehuru eleverna merendels förefaller att vara positivt inställda till själva
enhetsskolidén, är en del av dem mycket kritiska mot den nioariga skolan
sådan den nu är eller mot vissa sidor av den. Från en pojke i klass 9 g
kommer den fränaste kritiken, som förresten avslutas med parollen: »Ner
med enhetsskolan!» Men — tillägger han försonligt nog — »enhetsskolan
är ju bara barnet ännu, så man får väl inte vara för elak.» Fn annan av
de mest kritiska bedömarna bland eleverna, en pojke i klass 9 a, framhåller
att denna klass inte kan leda fram till samma kompetens som realexamen.
Hans slutsats blir emellertid — »tur att enhetsskolan funnits för
mig.»

Den allmänna diskussionen om enhetsskolans studieresultat i förhallande
till läroverkens har ingalunda lämnat de studieinriktade eleverna själva
oberörda. I flera uttalanden märker man en viss oro för att in Le kunna
motsvara läroverkens kunskapsfordringar. I sina uppsatser har några av
eleverna i klasserna 9 g och 9 a snuddat vid en del av de differentieringsoch
lärarproblem, som den allmänna skoldebatten gärna rört sig om. »Har
jag blivit lurad?» — undrar en pojke i klass 9 g, som tidigare övervä,gt att
fortsätta i läroverk men i stället valt enhetsskolan. En annan pojke i klass
9 g, som övergått från läroverk till enhetsskola, säger sig vara förvanad
över att undervisningen i dessa båda skoltyper är sa olika. I läroverket
»var undervisningen så jäktig», men i enhetsskolan »behövde man inte
läsa så hårt.» En flicka i klass 9 g är inne på samma tanke i sin kritik av
enhetsskolan: »Felet ligger i att vi i den här skolan aldrig har lärt oss att,
arbeta hemma och framför allt inte fatt arbeta lika mycket som läro verksele
venia. Dessutom har vi inte haft ämneslärare lika länge och kanske inte
heller haft lika bra lärare.»

En del elever åter — men mest sådana på den allmänna linjen — anser
det rentav vara en fördel med enhetsskolan, att den inte är så pressande.
Flera elever på den allmänna linjen säger sig vara fullt medvetna om att
de näppeligen kan nå full realexamenskompetens, men de synes själva ej
heller ha pretentioner på någon sådan.

En del elever framhåller, att enhetsskolan gjort det möjligt för dem att
skaffa sig en utbildning, som de eljest ej skulle ha fått. Sålunda skriver
exempelvis en pojke i klass 9 g: »Hade jag inte bott i ett distrikt, dår det
funnits enhetsskola, så hade jag ju bara gått i vanlig folkskola.» Fn pojke
i klass 9 y uppskattar enhetsskolan av liknande skäl. »Tack vare den får
man en yrkesutbildning, som man kanske inte fått annars.»

Att vissa elever även inser betydelsen av att på högstadiet få möjlighet
att byta ämneskombination, om de råkat välja fel, framgår tydligt nog
av deras uttalanden. Fn pojke (klass 9 a) framhåller såsom en fördel med
enhetsskolan, att var och en — som han uttrycker sig — »kan anpassa
sig efter sina egenskaper genom linjevalen.»

Det säger sig emellertid självt, att den i enhetsskoldistrikten förlängda
skolplikten av mänga starkt uppfattas såsom det tvång, som den är. Sär -

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

skilt en del elever med övervägande praktisk inriktning och sådana, som
P.å grund av sin egen självständighetssträvan eller anspråk från familjens
sida är inställda pa att sa tidigt som möjligt ga ut i arbetslivet, kritiserar
naturligt nog den nioåriga skolplikten. Det är emellertid endast ett fåtal
elever (7), som i sina uppsatser direkt pläderat för ett frivilligt nionde
skolar. Däremot har — som man kan vänta — flera i mera allmänna ordalag
uttalat sig mot »tvånget» att gå i skola.

Flertalet av de tillfrågade eleverna — 414 (67 procent) flickor och 353
(63 procent) pojkar — anger högstadiet såsom den enligt deras mening
roligaste skoltiden. För denna sin uppfattning anför eleverna i klasserna
9 g och 9 a i nu nämnd ordning följande skäl: de nya och intressanta skolämnena
på högstadiet, systemet med ämneslärare” och det goda kamratskapet.
På yrkeslinjen (9y) är det 187 (72 procent) av flickorna och 215
(68 procent) av pojkarna, som anser högstadieåren roligast. Drygt en tredjedel
av de förra och över hälften av de senare motiverar denna sin uppfattning
med den yrkespraktik, som de får under dessa år. Såsom en ytterligare
bidragande orsak nämner både pojkar och flickor de nya och roliga
ämnen, som tillkommit, och flickorna också det goda kamratskapet.

Vid sin återblick på högstadiet dröjer de flesta av eleverna i sina uppsatser
vid det nionde skolåret, ej endast av den anledningen, att detta
ligger näpnast inpå dem utan kanske också av andra skäl. Många av dem
uttalar sig visserligen mest om de yttre förändringar, som det sista skolåret
för de flesta av dem innebär, särskilt i fråga om formerna för dess
fullgörande. Men många av eleverna har av allt att döma börjat inse, att
det hos dem själva vid den åldern skett och sker en markerad inre utveckling,
varigenom deras inställning både till sig själva, till varandra
och till arbetet förändras.

Vid den i årsredogörelsen för läsåret 1953/54 publicerade 5-årsundersökningen
rörande i n t r e s s e u t v e c k 1 i n g e n hos den första årsgrupp
elever, som vårterminen 1954 lämnade enhetsskolan, gjordes endast jämförelser
från arsklass till arsklass och mellan pojkar och flickor. Däremot
gjordes ej några jämförelser mellan elevgrupperna på de olika linjerna i
klass 9. Ett sadant försök till jämförelse har emellertid gjorts med den
betydligt större årsgrupp elever, som vårterminen 1955 var fördelad på
olika linjer i denna klass. Därvid användes i stort sett samma frågeformulär
som vid den tidigare undersökningen. Själva utfrågningen och bearbetningen
av materialet har tillgått på det sätt, som relaterats i föregående
årsberättelse.

Tabell 14 utvisar olika gruppers intresse för de ämnen och ämnesgrenar,
som alla elever haft någon erfarenhet av. Till förklaring av medelvärdena
i tabellen återges innebörden av de i frågeformuläret använda intressegraderna
samt den färg, som därvid fick beteckna varje grad.

intressegrad

(poängvärde)

1.00 = »Nästan alltid tråkigt» (svart)

2.00 = »Mera tråkigt än roligt» (mörkgrått)

3.00 = »Mera roligt än tråkigt» (ljusgrått)

4.00 - »Nästan alltid roligt» (vitt)

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Tabell 1/Intressemedeltal för olika ämnen och ämnesgrenar hos olika
elevgrupper i klass 9, vårterminen 1955

Ämnen och ämnesgrenar	9y	9 a	9g
pojkar	flickor	pojkar	flickor	pojkar	flickor
Kristendomskunskap ......	1,98	2,48	2,11	2,45	2,41	2,92
Välskrivning .............	2,35	3,14	2,17	2,88	2,01	2,81
Rättskrivning ............	2,25	3,00	2,36	2,84	2,25	2,78
Uppsatsskrivning .........	2,78	3,02	2,96	3,14	2,96	3,18
Språklära ................	2,00	2,35	2,05	2,31	2,28	2,64
Högläsning ..............	2,80	2,92	2,4 9	2,69	2,53	2,92
Tyst läsning .............	3,32	3,22	3,25	3,39	3,24	3,38
Engelska, läsning o. samtal	2,39	2,83	2,76	3,18	3,09	3,49
Engelska, skrivning .......	2,00	2,46	2,38	2,86	2,68	3,18
Problemräkning ..........	2,69	2,51	3,03	2,44	3,27	2,62
Mekanisk räkning ........	2,86	2,63	2,82	2,52	3,08	2,60
Tyska ...................	—	—	2,58	3,02	2,66	3,35
Historia .................	2,86	2,73	3,19	2,92	3,20	3,21
Samhällskunskap .........	2,89	2,87	3,05	2,87	3,06	2,88
Geografi .................	3,12	3,00	3,09	2,95	3,20	3,07
Biologi ..................	2,96	3,14	3,11	3,33	3,22	3,46
Fysik ...................	3,01	2,40	3,19	2,35	3,41	2,51
Kemi ...................	2,85	2,64	2,94	2,66	3,12	2,94
Hemkunskap .............	2,84	3,66	2,96	3,41	2,89	3,38
Teckning ................	3,22	3,20	3,28	3,17	2,92	3,20
Målning .................	3,06	3,20	3,16	3,18	2,87	3,26
Sång ....................	2,40	3,32	2,44	3,27	2,68	3,13
Musik ..................	2,89	3,22	2,90	3,32	2,89	3,21
Gymnastik ...............	3,26	3,22	3,31	2,99	3,39	3,21
Lek och idrott ...........	3,71	3,54	3,85	3,45	3,74	3,44
Slöjd ....................	3,48	3,74	3,18	3,46	3,25	3,27

Alla elevgrupperna visar höga intressemedeltal ej endast för sådana
ämnen som gymnastik, lek och idrott samt slöjd utan också för en i studieavseende
så viktig ämnesgren som tyst läsning. Flickornas intresse för ämnet
hemkunskap ligger likaledes på hög nivå på alla linjer, och som är att
vänta ligger det högst inom klass 9 y.

Vidare förefaller ett sådant ämne som biologi att vara relativt omtyckt
av flickor på alla linjer. I klasserna 9 g och 9 a har flickorna alltjämt förkärlek
för språken, dock ej så mycket för den skriftliga delen därav annat
än i klass 9 g. Till deras minst omtyckta ämnen hör fysik, under det att
detta ämne jämte matematik och kemi räknas till pojkarnas mest omtyckta.
För språk visar pojkarna däremot ett betydligt mindre intresse.

Enligt tabellen visar eleverna i klass 9 y genomsnittligt sett ett förhållandevis
svagt intresse för teoretiska ämnen på några få undantag när.
Det säger sig emellertid självt, att det inom denna grupp liksom inom de
övriga finns stora individuella variationer beträffande intressena. Att så
är fallet framgår både av deras fria uppsats och de särskilda frågor, som
de i anslutning till denna fick till uppgift att svara på. På frågan, huru -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

vida de skulle önska att få mer respektive mindre undervisning i vissa
ämnen, svarar inemot en femtedel av pojkarna i klass 9 y, att de önskar
sig mer undervisning i matematik, och det gör i nära nog samma utsträckning
flickorna i denna klass. Flera av dem anger också orsaken, nämligen
att de under yrkespraktiken (t. ex. i affär) märkt, att man behöver kunna
räkna ordentligt. Eljest önskar sig pojkarna i klass 9 y mer av gymnastik
och yrkespraktik samt flickorna mer av slöjd, maskinskrivning och vissa
konstnärligt betonade ämnen.

I de allmänt-teoretiska klasserna (9 a och 9 g) önskar sig pojkarna mer
av — förutom gymnastik — matematik, fysik och kemi men även av
slöjd. Flickorna i dessa klasser önskar sig mer av — förutom språk —
slöjd, gymnastik, teckning, målning och dylikt.

De ämnen, som eleverna säger sig önska mindre undervisning i, är på
allmänt-teoretiska linjer bland flickor fysik och bland pojkar kristendom
samt på praktisk linje bland flickor samhällskunskap och bland pojkar
modersmålet.

Eleverna fick vid samma tillfälle också uttala önskningar om utvidgning
av undervisningen även utanför den nuvarande ämneskretsen. Både flickor
och pojkar med teoretisk inriktning föreslår sådana ämnen som maskinskrivning
och stenografi, flickorna också barnavård. På yrkeslinjen önskar
sig flickorna främst stenografi och pojkarna motorteknik. Undervisning i
psykologi föreslås av en del elever på skilda linjer.

Det säger sig självt, framhåller skolöverstyrelsen avslutningsvis, att insamlingen
av erfarenhetsmaterial från skolledare, lärare, elever och andra
i enhet sskolan engagerade parter måste fortsättas och kompletteras. Man
behöver först och främst få en ingående personlig kännedom om bildningsförutsättningarna
och bildningsbehoven hos hela det elevklientel, som enhetsskolan
har omhand. Därvidlag räcker det ej med att registrera olika
parters tillfälliga inställningar och uppfattningar. Sådana utfrågningar behöver
upprepas och systematiseras till fortlöpande undersökningar om hur
eleverna kommer tillrätta både under sin skoltid och efter slutad skolgång.

»Parallellt med de praktiska försöken torde en serie vetenskapliga undersökningar
böra företagas», framhölls det i 1950 års skolproposition (nr 70, s.
192). De under redovisningsåret igångsatta utredningarna angående inrättandet
av särskilda statliga försöksskolor för sådana mera vetenskapligt
utförbara pedagogisk-psykologiska experiment är i det närmaste avslutade.

Resultaten av den hittills bedrivna praktiska försöksverksamheten med
enhetsskola har likväl — ehuru de ännu är ofullständiga — åtminstone i
vissa avseenden redan beaktats vid de successiva justeringar av den ursprungliga
försöksplanen, vilka skett och måste ske med hänsyn till de
under försökstiden gjorda erfarenheterna. Så har senast skett i samband
med den under redovisningsåret utförda omarbetningen av enhetsskolans
timplaner och huvudmoment. En fortsatt sådan anpassning måste själv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

fallet ske, allteftersom ytterligare erfarenheter vinnes under försöksverksamhetens
gång. De hittills samlade erfarenheterna är emellertid ofullständiga
även såtillvida, som ännu ingen årgång elever genomgått en i hela
sin längd obligatorisk nioårig enhetsskola. Först läsåret 1957/58 avgår
den första årgång elever, som tillhört denna skoltyp alltifrån den första
klassen till och med den sista.

2. Pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 6 december 1955 inkommit med
redogörelse för den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor
under läsåret 1954/55. Redogörelsen är i sin helhet publicerad i »Aktuellt
från skolöverstyrelsen» 1956 nr 2. Den grundar sig på de rapporter över
anställda försök, som ingivits av rektorerna eller andra försöksledare vid
försöksskolorna.

Antalet beviljade försök av olika slag uppgick läsåret 1953/54 till 271
och läsåret 1954/55 till 475.

I redogörelsen lämnas inledningsvis vissa uppgifter beträffande fortgången
av försöken med särskild realexamen, treåriga realskollinjer, fast
linjedelning på flickskolans högstadium in. m. Dessa spörsmål torde komma
att närmare behandlas i samband med beredningen av realskoleutredningens
förslag.

I övrigt torde av redogörelsen här få redovisas följande.

Realskolestadiet

Grupparbete

Försök med grupparbete och individualiserande undervisning har genomförts
vid några skolor på olika stadier och i olika ämnen. Oftast har
vanlig klassundervisning och grupparbete omväxlat, men på vissa håll
har den senare arbetsformen mera konsekvent tillämpats. Vid ett läroverk
har i stor utsträckning utförts grupparbeten och självständiga individuella
uppgifter med kartstudier och kartarbeten i geografi på olika stadier. Vid
andra skolor har gruppundervisning ägt rum i en avdelning av klass 1°
i modersmålet, engelska, historia, geografi och biologi, i en avdelning av
klass 25 i modersmålet och i klass l4 i geografi. I de fall, där omdömen
om försöken görs i skolornas rapporter, är de så gott som oreserverat
positiva.

Försöken med grupparbete och individualiserande undervisning måste
betraktas som hörande till de centrala i den pågående försöksverksamheten.
Ur den synpunkten måste den av rapporterna att döma jämförelsevis
ringa anslutningen från skolornas sida till denna försöksform betraktas som
förvånande. Några av orsakerna skymtar i vissa skolors rapporter. För -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

söken är tids- och arbetskrävande för läraren, resurserna i fråga om materiel,
litteratur och lokaler bedöms som otillräckliga. En annan orsak till
att antalet rapporterade försök är så jämförelsevis ringa torde vara, att
försök med friare arbetsformer företas av många lärare utan att man
officiellt begär tillstånd till eller insänder rapporter över försöken.

Då det alltså för närvarande föreligger vissa tekniska svårigheter att
på detta område genomföra en systematisk försöksverksamhet, som ger
möjlighet till en säker utvärdering av resultaten, har skolöverstyrelsen i
avvaktan på resultatet av utredningen om särskilda försöksläroverk avfört
bland annat denna punkt från inbjudan till fortsatt försöksverksamhet för
läsåret 1955/56. Men detta förhållande får inte uppfattas som att pågående
försök bör nedläggas eller nya inte anställas. Den systematiska försöksverksamheten
gör inte de spontana försöken i de vanliga skolorna onödiga.
En samverkan mellan de särskilda försöksläroverken och de lärare, som i
vanlig skolmiljö och i sitt dagliga arbete söker nya vägar, kan bäst befrämja
utvecklingen inom det område som rör metoderna för friare arbetsformer
inom undervisningen.

Koncentrationsanorån in gar

De försök med ämnesko ncentration i realskolan, som inrapporterats
från 8 skolor, har också i alla fall utom ett gällt avgångsklassen.
Två, stundom flera ämnen har fördelats mellan högsta klassens hösttermin
och vårtermin. Ibland har koncentrationen gällt kortare perioder än en
hel termin.

Bland de fördelar, som försöken medfört, nämns bättre kunskapsresultat,
bättre tillfällen till friare arbetsformer, lämpligare ordning mellan kursmoment
i olika ämnen, som kan stödja varandra, t. ex. organisk kemi avslutad,
innan studiet av ämnesomsättningen i människokroppen tar vid.
Beträffande lämpligheten av att koncentrera matematikundervisningen
råder dock delade meningar. »Koncentration av matematik till huvudsakligen
vårterminen har (av försöksläraren) icke ansetts vara pedagogiskt
lämplig: ämnet svårsmält för eleverna» konstateras från en skola. Vid
andra skolor har man däremot positiva erfarenheter av samma anordning
i fråga om matematiken.

I inbjudan till försöksverksamhet för läsåret 1954/55 angav skolöverstyrelsen
vissa riktlinjer för försök, som betecknades som fristudier.
Under en hel läsdag kunde man i stället för den vanliga schemaläsningen
lämna åt eleverna i en klass att individuellt eller i grupp lösa vissa förelagda
i förväg beredda studieuppgifter. Uppslaget anknöt till den danska
lägerskolverksamheten.

Åtta skolor har rapporterat försök enligt förslagets riktlinjer. Två skolor
har utformat sina fristudier i nära anslutning till den danska lägerskoleidén.
De övriga sex skolornas fristudier har varit begränsade till en dag
och ägnats åt studiebesök med förberedda studieuppgifter. Studiebesöken
har gällt kommunala institutioner, riksdagsplenum, domstol, industrier etc.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Fortlöpande undervisning i scimhäll slära
genom hela realskolan

Skolöverstyrelsen har i tidigare redogörelser utförligt redovisat uppläggningen
och gången av försöken med fortlöpande undervisning i samhällslära
genom hela realskolan. Antalet rapporterande skolor för läsåret
1954/55 är 24, men två av dem meddelar, att försöken av olika anledningar
avbrutits, en skola önskar avbryta försöket och ytterligare en anser,
att den efter att ha fört försöket upp genom hela realskolan slutfört försöket.
I försöket har sammanlagt deltagit 71 klassavdelningar.

I skolornas rapporter bedöms resultatet av försöken i stort sett gynnsamt,
men även negativa omdömen avges i några av dem. Framför allt
betonas studiebesökens värde. Bestämda svar på den viktiga frågan, om
studiet av samhällslära bör löpa genom hela realskolan dier koncentreras
till sista klassen, börjar kunna utläsas i rapporterna från flertalet av de
14 skolor som i och med läsåret 1954/55 fört fram försöket till och med
avslutningsklassen. Klart negativa svar avges endast av två skolor.

Enligt överstyrelsens mening bör försöken under denna punkt inte annat
än undantagsvis utvidgas. Pågående försök bör genomföras och avslutas
och en sammanfattande undersökning bland annat på grundval av det
numera ganska rikhaltiga och växande rapportmaterialet verkställas. Dennas
resultat bör kunna ge vägledning för ytterligare försök på eventuellt
återstående oklara punkter eller läggas till grund för definitiva åtgärder
beträffande studiegången i ämnesgrenen samhällslära på realskolestadiet.

Skrivningar på ämnets timmar

Från 29 skolor har rapporter ingått om utförda försök med språkskrivningar
på ämnets timmar i realskolan. Av dessa skolor har 9
erhållit särskild tilldelning av sammanlagt 18 veckotimmar som kompensation
för den förlust av undervisningstid, som ämnet lider genom anordningen.
Övriga skolor har genomfört försöket utan särskild timtilldelning.
Resultaten av försöken bekräftar i de allra flesta fall de gynnsamma erfarenheterna
från föregående års försök. Utöver vad som nämndes i föregående
rapport framhålles bland annat följande.

Från en del skolor anföres, att förhållandena ställer sig mycket olika
för de olika språken. Skrivningarna i engelska vållar inga problem vad
skrivningstidens längd beträffar, under det att skrivningarna i tyska är
mera tidskrävande på grund av den mödosamma grammatiska analys
eleverna måste underkasta texten.

I fråga om realskolans avslutningsklass anser man sig på många håll
nödgad att göra undantag. Vid en del skolor vill man ha skrivningar
enligt den traditionella ordningen genom hela klassen, vid andra har man
alternerat, antingen så att man haft försöksskrivningar under höstterminen
och »vanliga» skrivningar under vårterminen, eller så att man under hela
läsåret omväxlat med skrivningar efter den nya och den gamla ordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Det är ett obestridligt faktum, att språkämnena med här ifrågavarande
försöksanordning »förlorat tid» till andra ämnen. Detta understrykes mer
eller mindre eftertryckligt i flera rapporter. Den kompensation, som vissa
skolor hittills erhållit i form av extra timtilldelning för försökets genomförande,
har därför mottagits med stor tillfredsställelse. Desto mera anmärkningsvärt
är det därför, att så många skolor år efter år utan detta
stöd fortsatt försöken och varit tillfredsställda med deras resultat, och
att många skolor, tydligen uppmuntrade av försöksskolornas erfarenheter,
anmält sig till nya försök. För läsåret 1955/56 har några skolor,, som hittills
haft försöken, fallit ifrån, men inte mindre än nio skolor, samtliga
högre allmänna läroverk, som tidigare inte deltagit, har ansökt om rätt
att anställa försök. 27 skolor har anmält sig vilja fortsätta försöken, men
det är givetvis ovisst, hur många av dem, som förut haft extra tilldelning
av timmar, som är villiga att fortsätta, sedan det meddelats, att de i fortsättningen
inte erhåller denna förstärkning.

I sin redogörelse för försöksverksamheten vid högre skolor för läsåret
1952/53 anförde skolöverstyrelsen angående föreliggande försökspunkt.
»Först efter ytterligare något års försöksverksamhet torde man böra överväga,
huruvida de officiella skrivningarna i engelska och tyska i realskolan
bör helt eller delvis förläggas till ämnets egna timmar, och om en sådan
förändring bör medföra ökning av ämnets timtal eller ej.» Sedan försöken
pågått även under läsåret 1955/56 torde det efter en sammanfattande
granskning av resultaten för samtliga försöksår böra övervägas, om de kan
och bör läggas till grund för en definitiv omläggning av anordningen för
språkundervisningen på realskolestadiet.

Läsåret 1951/52 påbörjades i mycket begränsad omfattning försök med
att utbyta några av de ordinarie uppsatsproven i svenska mot
motsvarande antal övningsskrivningar under två lektionstimmar. Försökens
resultat bedömdes vid de två deltagande skolorna som gynnsamma.
För läsåret 1953/54 hade fem skolor med sammanlagt 13 klassavdelningar
genomfört försöket, och för läsåret 1954/55 har inte mindre än 29 skolor
hörsammat inbjudan, av vilka 26 skolor med över 100 klassavdelningar
rapporterat genomförda försök. Försöken har i huvudsak gällt klasserna
34 och 4° i realskolan och motsvarande klasser i flickskolan.

Omdömena om försöken växlar starkt. På många håll betonas det som
fördelar med anordningen, att man får tillfälle att handleda eleverna i
arbetet, att man kunnat ge övningar av nya och mera omväxlande typer,
öya med olika framställnings- och stilarter etc. Eleverna har fått vänja
sig vid att koncentrera sin framställning och utnyttja tiden väl. På vissa
håll har man också utnyttjat tillfället att pröva friare arbetsformer, såsom
intervjuer, referat och reportage eller uppsatser, utförda som grupparbete.

Att arbetet med korta skrivningar också vållar svårigheter, framgår
av en del rapporter. Skrivtiden blir knapp, i synnerhet för de långsamt
arbetande, och det brister i elevernas förmåga av koncentration. De stora
klassavdelningarna och de trånga utrymmena gör en individuell handledning
svår att genomföra.

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

Vissa skolors rapporter visar en uppläggning av försöken, som enligt
skolöverstyrelsens bedömande måste verka befrämjande på ämnets innehållsmässiga
och metodiska utveckling.

Matematik avkortad kurs

För att utröna behovet av en lättare, mera praktiskt lagd kurs i matematik
och dennas lämpliga utformning har skolöverstyrelsen inbjudit
till försöksverksamhet med matematik avkortad kurs. Den väsentliga skillnaden
mellan denna och den fullständiga kursen är, att den syntetiska
geometrien bortfallit. Elever, som under minst hela sista läsåret läst matematik
avkortad kurs, föreläggs i realexamen en särskild provräkning.

Ämnet matematik avkortad kurs synes hittills inte ha vunnit nämnvärd
anslutning från elevernas sida utom vid några av skolorna med särskild
realexamen. Inte mindre än tio skolor, som anmält sig till försök, meddelar,
att inga elever önskat delta i ämnet. Elever med svårigheter i matematik,
väljer antingen helt bort ämnet eller söker i det längsta följa med i den
fullständiga kursen. Anledningen förmodas av rektorerna vara »ovisshet
om kompetensvärdet hos realexamen med avkortad kurs i matematik».
Vårterminen 1955 hade sammanlagt 18 elever vid 7 skolor anmält sig till
deltagande i provräkning i matematik avkortad kurs i realexamen.

Trots den ringa elevanslutningen hittills har inte mindre än 22 skolor
ansökt om att få delta i försöksverksamhet med matematik avkortad kurs
under läsåret 1955/56. Det är tydligt, att många rektorer och kollegier
anser, att ämnet har en uppgift att fylla.

Undervisning i bok- och bibliotekskunskap

I försöksverksamhet med undervisning i bok- och bibliotekskunskap,
vilken genomfördes för första gången läsåret 1954/55, hade 21 skolor
anmält sig vilja deltaga. Skolöverstyrelsen beviljade försök vid fyra skolor,
av vilka en senare anmält, att försöket inte kommit till stånd under läsåret.
Skolorna har beviljats särskild timtilldelning för försöken.

Skolöverstyrelsen betraktar de pågående försöken med särskild undervisning
i bok- och bibliotekskunskap som betydelsefulla för utvecklingen
av skolans inre arbete. Det framgår med all tydlighet av försöksskolornas
rapporter, att försöken inte bara befrämjat ett rationellt utnyttjande av
skolornas biblioteksinstitutioner utan även i hög grad stimulerat till friare
arbetsformer vid undervisningen i flera av skolans ämnen.

Nya verksamhetsformer inom skolan

Försök med organiserad 1 äxh j ä 1 p i förening med handledning
i studieteknik rapporteras från 20 skolor. Skolorna har tilldelats allmänt
en extra veckotimme för ändamålet, undantagsvis två.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Läxhjälpen liar vanligen förlagts till tid omedelbart efter läsdagens slut,
i några fall även till del av frukostrasten. Deltagandet har varit frivilligt.
Vid en del skolor har deltagandet begränsats till vissa klasser eller ringar,
vid andra åter har deltagandet stått öppet för alla stadier.

I de flesta fall har läxhjälpen haft formen av stödläsning med elever,
som haft svårigheter i ett eller annat ämne, eller som på grund av sjukdom
blivit efter i kurserna. I samband med läsningen har givits handledning
och anvisningar i studieteknik. Vid några skolor har man lagt upp
mera metodiska kurser dels i allmän studieteknik, dels i de särskilda ämnenas
studieteknik.

Erfarenheterna har så gott som uteslutande varit goda. Endast en skola
rapporterar, att läxhjälpstimmen varit alltför klent besökt. I övrigt synes
elevintresset ha varit tillfredsställande och tacksamheten över hjälpen påtaglig.
Lärarna uttalar tillfredsställelse med försöken.

Vägledning i studieteknik liksom arbetssättet med nya former av hemuppgifter
eller läxfrihet bör enligt skolöverstyrelsens mening prövas i större
omfattning och långt mera systematiskt än som hittills varit möjligt. De
bästa försöken hittills med övningar i studieteknik synes ha utförts i samband
med försöken med bok- och bibliotekskunskap. Samtliga hithörande
försöksobjekt bör även i fortsättningen stå öppna för skolor, som vill anställa
försök, men de hör uppenbarligen till den grupp av försöksobjekt,
som bör prövas mera systematiskt vid särskilda försöksskolor.

Försök med klassens timme har under de senare åren bedrivits
i ansenlig omfattning. För läsåret 1954/55 föreligger rapporter från 27
skolor, som för försökens genomförande erhållit extra timtilldelning med
sammanlagt 28 veckotimmar.

I försöksverksamheten med klassens timme under läsåret 1952/53 förekom
försök, som lämpligen kan betecknas som »skolans timme».
Skolöverstyrelsen ville ta fasta på uppslaget och inbjöd för läsåret 1954/55
till försök med skolans timme.

Under läsåret 1954/55 har detta försök bedrivits vid 9 skolor. Tre skolor
har erhållit ett anslag om 300 kronor vardera för försöket, två andra har
tilldelats sammanlagt 1 1/4 veckotimme.

Programmen för skolans timme har utformats olika vid olika skolor.
Två huvudlinjer kan anges. Antingen har man anlitat skolan utomstående
personer för föredrag, uppläsningar, bild- och filmförevisningar, musik, teaterföreställningar
etc. eller också har man sökt att i största möjliga utsträckning
anlita elever som medverkande. I ett fall har skolans elevråd
och föräldraförening stått som arrangörer. I båda fallen har man eftersträvat
a,tt »vidga skolans horisont, att ge något för eleverna aktuellt och
intresseväckande utanför läskurserna». Av rapporterna framgår att utöver
det värde, som legat i programmen som sådana, försöken anses ha bidragit
till att stärka gemenskapskänslan inom skolan och ha varit av betydelse
för elever (och lärare), som fått övning i att uppträda inför större publik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Gymnasiet

Äm nes koncentration

Ämneskoncentration på gymnasiet, framför allt i de två högsta ringarna,
hör till de åtgärder, som är ägnade att motverka olägenheterna av den särskilt
för vissa elever besvärande ämnessplittringen i skolan och främja
utvecklingen av friare arbetsformer. Skolöverstyrelsen har därför fäst stor
vikt vid de försök i denna riktning, som sedan flera år pågått vid olika
läroverk och som vid några av dem nått en icke obetydlig omfattning.

Det har emellertid under försöksverksamhetens gång visat sig, att det
stundom varit svårt att infoga försöken i skolornas arbete. Hinder av schemateknisk
art, svårigheter med fördelning av lärarnas tjänstgöring, bristen
på lämpliga tim- och kursplaner etc. torde ha vållat besvärligheter. Skolöverstyrelsen
har därför ansett, att försök av bland annat denna art för
närvarande inte bör utvidgas, utan att nya försök bör anstå i avvaktan
på utredningen om särskilda försöksläroverk. Försökspunkten har därför
strukits i inbjudan för läsåret 1955/56.

För läsåret 1954/55 föreligger rapporter om försök med ämneskoncentration
på gymnasiet från sex skolor.

I allmänhet har ämneskoncentrationen åstadkommits genom att visst
eller vissa ämnen tilldelats ett högre timtal och därigenom kunnat avslutas
i näst högsta ringen, under det att ett annat ämne eller andra ämnen med
avseende på timantalet helt eller delvis uppskjutits till högsta ringen.
Ämnen, som sålunda avslutats i näst högsta ringen, är kristendom, historia,
engelska, tyska, franska, teckning.

Ämneskoncentration i form av periodläsning har försökts i modersmålet
vid en skola. Försöket har pågått sedan höstterminen 1951 i LI4 och numera
avslutats, i och med att det under läsåret 1954/55 förts genom LIV4.
Anordningen har möjliggjort ett konsekvent tillämpande av självständiga
studier i ämnet, individuellt och i grupper. I arbetssättet har ingått ett
livligt utnyttjande av bibliotek. Ämneskursen har inte lästs »jämntjockt»
utan fördjupats på väsentligare avsnitt. Resultatet betecknas som gott.

Fria studier på det differentierade
gymnasiet

Skolöverstyrelsen inbjöd inför läsåret 1953/54 till försök med vissa former
av fria studier i de två högsta gymnasieringarna nämligen

a) på sommaren mellan två ringar,

b) särskild handledning med delad klass,

c) särskild handledning med hela klassen.

Beträffande a) förutsattes, att elev, som tillfredsställande genomfört egna
studier i viss kurs eller i visst kursavsnitt, i motsvarande mån skulle befrias
från deltagande i den reguljära undervisningen i ämnet, och beträffande
b) och c) förutsattes vissa i inbjudan angivna modifikationer i den

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt Nr SO

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

schemabundna undervisningen i klassen. Inbjudan förnyades för läsåret
1954/55, men anslutningen från skolorna har varit försiktig.

a) Fyra skolor redovisar försök. Så har vid ett läroverk tre elever i
RIII4 läst in viss del av kursen i kemi. Eleverna hörde till de bästa i klassen,
och försöket föll mycket väl ut enligt läraren, som betecknar det som
»en stor förmån att här kunna erbjuda ambitiösa och begåvade elever en
så relativt fri och utvecklad studieform».

Tre elever, som flyttats från RIF till RIII3 vid ett läroverk fick under
sommaren läsa in botanikkursen för högsta ringen, varefter de efter redovisning
befriades från lektionerna i botanik men deltog i laborationerna.
Rektor konstaterar: »Resultatet gott».

Vid ett annat läroverk har tre elever i ring R III4 under sommaren fått
läsa in och i början av höstterminen tenterats på vissa avsnitt i allmän
och i svensk historia. Efter förhören befriades eleverna från motsvarande
delar av undervisningen. Beträffande resultatet anförs som nackdel, att
»lärarens arbete ökas på ett sätt, som gör det omöjligt att tillämpa anordningen
i någon större omfattning.» Som fördelar nämns: »1) Tentamen
visade goda kunskaper, i två av fallen förbättrade kunskaper. 2) Eleverna
uppskattade den ökade friheten under terminen. 3) De föredrogo dessa
sammanhängande studier framför den vanliga läxläsningen.»

»Icke goda» erfarenheter har man emellertid haft av liknande försök vid
ett läroverk i kristendom i ringarna L III4 och L II3. »Eleverna har skjutit
upp arbetet för länge och sedan ej kunnat arbeta igenom uppgifterna så,
att det väsentliga klart urskilts, vilket torde vara en ganska typisk åldersföreteelse.
»

b) Försöket har utförts vid tre läroverk.

Sålunda har man vid en skola prövat fria studier i tyska i L III3 + RIV4,
en avdelning om 31 elever. Ämnet har på detta stadium endast 2 vtr. Halva
klassen åt gången undervisades en timme i veckan och den lektionsfria
hälften fick använda tiden för studier på egen hand i hemmet eller i något
av skolans biblioteksrum. Stickprov efter någon månad visade, att de bästa
eleverna skötte sina studier omsorgsfullt, under det att genomsnittselever
och ännu mer de svaga eleverna uppsköt sina tyska studier så mycket som
möjligt, och då tiden för tentamen närmade sig, anhöll åtskilliga elever om
uppskov. Läraren måste i vissa fall »tvinga fram» tentamen. Vid nästa
tentamensperiod, som på grund av tidsutdräkten med den första blev den
sista för höstterminen, var det ännu svårare att få fram majoriteten till
sluttentamen. Resultatet var detsamma som vid den första tentamen.
Endast de 5—6 bästa eleverna hade skött studierna utan anmärkning,
men de behärskade också kursen bättre än vid vanlig skolundervisning.
Ett par av dem hade spontant läst överkurs. Lärarens intryck av försöket
är, »att de flesta av eleverna ej med någon större framgång kunnat bedriva
studier på egen hand; kanske beror detta delvis på att de sedan åratal
tillbaka är vana vid konventionell skolundervisning. Endast de bästa eleverna
når bättre — ibland påtagligt bättre — resultat vid fria studier. För
de sämsta eleverna kunna dessa fria studier innebära något av en katastrof».

Vid en skola har ett liknande försök företagits i latin i L II3. Under två
av ämnets läxtimmar har klassen delats efter färdighet och gruppdifferen -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

tiering skett så, att den ena hälften fått ett något lättare texturval, under
det att den andra hälften fått läsa ett urval »kulturhistoriskt mera givande
texter». Om resultatet säger läraren, att det »tycks ha blivit en — visserligen
begränsad men dock otvetydig — framgång och kan väntas bli bättre
vid fortsatta försök, då ju läraren gjort nyttiga iakttagelser och efter hand
förbättrat sin metod. Procentsatsen höga överbetyg är större än jag brukar
ha. Procentsatsen underbetyg är ej mindre än vanligt. Det finns dock
ingen anledning att antaga, att någon av de nu underkända skulle ha fått
bättre resultat vid normalundervisning.»

Vid ett läroverk har i det differentierade gymnasiet gjorts försök med
sammanhängande längre arbetsuppgifter i stället för det vanliga systemet
med korta läxor i latin, historia och geografi. Eleverna har fått redovisa
sina uppgifter vid särskilda tentamensperioder. Geografilektorn gör följande
sammanfattning. »Genomförandet av delad undervisning för sista
ringens elever under höstterminen har möjliggjort, att den i förhållande
till antalet veckotimmar, vilket dessutom ytterligare reducerats genom
skrivnings- och friluftsdagar, omfattande kursen medhunnits före den skriftliga
examen. Därefter har tiden fram till den muntliga examen odelat kunnat
ägnas åt repetition. Den studieplan, som har verkställts, synes ha givit
eleverna en lugnare studiegång och genom omväxling mellan fria studier,
arbetsövningar, föredrag och kontroll av kunskapsinhämtandet stimulerat
dem till en arbetsinsats, som mera påminner om den fritt studerande vuxnes
än om skolelevens. Det intresse, som växt fram i takt med ökade kunskaper
och förmåga att överblicka ämnet i dess helhet, har utan tvivel
varit av största betydelse för studieresultatet liksom den säkerhet i muntligt
framförande, som uppnåtts till stor del tack vare det ringa antalet elever
i försöksgrupperna.

Med anledning av vad som ovan framkommit tycks det finnas grund för
att fortsätta försöket efter de uppdragna linjerna.» Lärarens omdöme om
arbetssättets värde bekräftas av latin- och historielärarna, som anser sig
ha gjort liknande erfarenheter beträffande sina ämnen.

Särskild prövning i studentexamen för
läroverkets egna elever

Särskild prövning i studentexamen har under läsåret 1954/55 avlagts i
138 fall vid 22 skolor. Vederbörande elever har begagnat sig av möjligheten
att genom prövningen avsluta skolstudierna i ett ämne upp till tre
terminer före studentexamen. Endast undantagsvis har elever prövat i två
ämnen. I några fall, där elever inte nått ett åsyftat betyg, har de avbrutit
prövningen och återgått till undervisningen i ämnet. Erfarenheterna av
anordningen är liksom föregående år enbart goda. Vissa rektorer uttrycker
i något olika ordalag meningen, att försöket är »moget att ersättas med
allmänt gällande stadga». Överstyrelsen överväger också att efter viss utredning
föreslå Kungl. Maj:t att s. k. särskild prövning införs som en permanent
anordning i skolornas arbete.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

De skriftliga proven i studentexamen förlagda
tidigare än till vårterminen i högsta ringen

Försök med att förlägga vissa skriftliga prov i studentexamen till höstterminen
i högsta ringen rapporteras från 19 skolor. Försöken har i 17 fall
gällt engelska, i 3 fall franska och i 3 fall latin.

Under läsåret 1953/54 förekom för första gången försök med att förlägga
det skriftliga studentexamensprovet i engelska till vårterminen i nästa
högsta ringen. För att underlätta försöket föreslogs i skolöverstyrelsens
inbjudan vissa ändringar av timplanen. Försöket utfördes under detta
första läsår vid sju skolor, och i skolornas rapporter bröt sig meningarna
om resultaten ganska starkt.

För läsåret 1954/55 har försök rapporterats från 12 skolor. Resultaten
bedöms fortfarande mycket olika. Vid somliga skolor är man nedslagen
över att man inte lyckats åstadkomma lika goda skrivningsresultat vid
slutet av näst högsta ringen som man brukar nå vid vanlig examen. Det
har framför allt brustit i ordförråd och fraseologi. Vid en skola tycker man
sig också ha märkt, att de elever, som klarat sitt skriftliga studentexamensprov
i engelska i näst högsta ringen, sedan inte ägnat tillräckligt allvar
åt ämnet i högsta ringen. Vid andra skolor däremot förutser man, att de
mindre goda resultaten i skrivningarna kan komma att uppvägas av bättre
prestationer i litteraturläsning och övriga moment i ämnet.

Vid fem skolor har man endast gynnsamma erfarenheter att rapportera.
Man har nått goda resultat i skrivningarna, stundom mycket goda. Att det
under sådana omständigheter är en stor fördel att få ägna hela sista ringen
åt litteraturläsning »med brett utrymme för kulturella utblickar», olika
slag av praktiska muntliga övningar i språket etc., säger sig självt.

Muntlig framställning

Försök med undervisning i muntlig framställning med delad klass påbörjades
läsåret 1953/54 vid 16 skolor, som för att möjliggöra klassdelningen
tilldelades extra timlärartimmar. Försöken har fortsatt under läsåret
1954/55 och utförts vid inte mindre än 46 skolor, som för ändamålet tilldelats
sammanlagt 75,5 veckotimmar.

I inbjudan till försöket hänvisade överstyrelsen till den omständigheten,
att kursplanerna för det nya gymnasiet starkare än tidigare betonar de
muntliga momenten i modersmålsundervisningen, och framhöll värdet av
försök med talundervisning i delad klass, eftersom undervisningen i muntlig
framställning i särskilt hög grad torde försvåras av stort elevantal i klasserna.

Skolornas rapporter vittnar om att man utnyttjat möjligheterna av en
utvidgad och intensifierad undervisning och övning i modersmålets muntliga
moment mycket väl. Fördelarna med delad klass vid arbetet framhålls
allmänt som klart påtagliga. Eleverna kan handledas individuellt,
undervisningsavdelningen i dess helhet blir aktiv under varje lektion, samverkan
mellan lärare och elever och mellan eleverna inbördes blir livligare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

blyga elever känner sig mindre besvärade. I vissa rapporter hävdas, att
systemet med delad klass är nödvändigt för en effektiv undervisning
i denna ämnesgren.

Sam hällslärans ställning på gymnasiet

Inbjudan till försök under rubriken »Samhällslärans ställning på gymnasiet»
utfärdades inför början av läsåret 1954/55. Rapporter över detta
första läsårs försöksverksamhet föreligger från 18 skolor. Av dessa har
två anmält, att försöken inte kommit igång under läsåret, men att man
önskar ta upp dem under kommande läsår, och vid en skola avstyrker
försöksledaren från att fortsätta försöksverksamheten, tydligen emedan han
anser, att vad den vill utpröva, nämligen en utspridning av studiet av samhällsläran
över hela gymnasiestadiet, redan är anbefallt i kursplanen för
det nya gymnasiet.

Såsom framgår av inbjudan avsåg skolöverstyrelsen dels att utpröva den
lämpliga uppläggningen av och lämpliga arbetsmetoder för studiet av samhällslära
enligt kursplanen för ämnet historia med samhällslära på det nya
gymnasiet, dels att »pröva ut samhällsläran som ett helt självständigt
ämne under hela gymnasietiden».

Från flera av försöksskolorna föreligger redan efter första verksamhetsåret
utförliga rapporter över väl planerade och konsekvent genomförda
försök, i huvudsak avseende kursfördelningen, anknytningen till det egentliga
historiestudiet samt arbetsmetoderna. Vid två skolor har man prövat
att läsa samhällslära som självständigt ämne. Ett försök vid en skola med
en månads koncentrationsläsning av samhällslära under vårterminen i
L III4 under samtliga historielektioner bedöms som misslyckat, varför man
anser att försöket ej bör fortsättas.

En intressant iakttagelse vid genomgången av rapporterna är, att studiet
av samhällslära på gymnasiestadiet liksom på realskolestadiet lockar till
friare arbetsformer mer än den sedvanliga klassundervisningens. Detta syns
även gynnsamt inverka på arbetssättet vid det egentliga historiestudiet.

Skolöverstyrelsen betraktar de pågående försöken som viktiga och värdefulla.
Med en mer utförlig redogörelse bör emellertid anstå till dess försöken
nått längre.

Frivillig textilslöjd

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt förslag till provisorisk gymnasiereform
att på gymnasiet skulle utanför schemat beredas möjlighet till frivilligt
deltagande i undervisning i vissa övningsämnen, bland annat textilslöjd.
För att utpröva lämpliga former för undervisningen i detta ämne inbjöd
överstyrelsen till försöksverksamhet med början läsåret 1954/55.

Under läsåret har 6 skolor deltagit i försöket, som bedrivits för kvinnliga
elever inom ringarna II4 och I3 samt vid flickskolorna inom klass 77, 6°.
Undervisningen har omfattat textil- och materiallära samt handarbete.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

uppdelade på.teoretiska och praktiska moment. I arbetet har även ingått
studiebesök vid industrier. Försöken har rönt stort intresse såväl från rektorer
och lärare som från elever. Som exempel på elevintresset kan nämnas,
att vid ett läroverk undervisningsavdelningen om 14 elever utvaldes bland
ett 30-tal anmälda från ifrågakommande ringars 49 flickor.

Skolöverstyrelsen framhåller avslutningsvis, att överstyrelsen med anledning
av erfarenheterna av de gångna årens försöksverksamhet vidtagit vissa
åtgärder, som syftar till en ännu mer koncentrerad och planmässig försöksverksamhet
på vissa områden. Särskilda av överstyrelsen tillkallade sakkunniga
utreder frågan om möjligheterna att samla flera försöksobjekt till
några få s. k. försöksläroverk och därigenom skapa förutsättningar för ett
mera systematiskt genomförande och en mera vetenskaplig bearbetning av
vissa försök, t. ex. försöken med olika former av ämneskoncentration och
friare studiesätt. Vidare har genom Kungl. Maj:ts medgivande försöken
med slopande av höstterminsbetygen i klasserna l5, l4 och l7 övergått till
att bli en anordning, som kan tillämpas generellt, om vederbörande rektor
så beslutar. Också försöken med särskild prövning i studentexamen för
läroverkets egna elever har enligt överstyrelsens mening utfallit så, att de,
sedan vissa tekniska frågor lösts, bör kunna infogas i skolornas ordinarie
verksamhet.

Vissa försök har avslutats: den fonetiska skriftens betydelse för engelskundervisningen,
realexamensskrivningen i engelska förlagd till höstterminen
i avslutningsklassen, uppsatsskrivning i engelska och tyska i realexamen,
delad klass vid undervisning i främmande levande språk i annan avdelning
än nybörjaravdelning och nya former för morgonandakten. Vidare
överväger överstyrelsen att, sedan vissa försök som pågått under en följd
av år successivt avvecklats, framlägga resultatet av de samlade erfarenheterna
och på grundval härav eventuellt föreslå vissa åtgärder. Till denna
grupp av försök hör Fortlöpande undervisning i samhällslära genom hela
realskolan och Språkskrivningar på ämnets timmar i realskolan.

3. Departementschefen

Under läsåret 1954/55 omfattade försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
46 skoldistrikt. I 18 distrikt var samtliga klasser representerade,
från den första till den nionde. 19 distrikt omfattade alla tre klasserna på
högstadiet; ett distrikt hade dock inga elever på g-linjen i klass 9.

Ett av de mest framträdande problemen för försöksverksamheten har
varit och är tyvärr alltjämt bristen på kompetenta lärare för högstadie -

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

undervisningen. Som en åtgärd för att förbättra lärarrekryteringen tilldelades
försöksskolans högstadium ordinarie lärartjänster i läroämnen från och
med läsåret 1954/55. Antalet dylika tjänster bestämdes för nämnda läsår
till högst 90 adjunktstjänster i Ca 29 alternativt ämneslärartjänster i Ca 27,
högst 65 adjunktstjänster i Ca 27 alternativt ämneslärartjänster i Ca 25
samt högst 100 folkskollärartjänster i Ca 23. För innevarande läsår har
nämnda antal bestämts till respektive 141, 65 och 200. Härav har skolöverstyrelsen
på de olika distrikten hittills fördelat respektive 129, 65 och 186.

Såsom framhållits i överstyrelsens redogörelse hann de ordinarie lärartjänsterna
i läroämnen endast i undantagsfall besättas under läsaret 1954/
55. De flesta av dessa tjänster uppehölls alltså av extra ordinarie lärare
och andra vikarier m. fl. Endast 48 procent av de lärare, som haft minst
halv tjänstgöring, hade avlagt fil. mag. eller fil. kand. eller genomgått
befordringskurs eller haft annan utbildning, berättigande till anställning
som ämneslärare eller folkskollärare i 23 lönegraden. En dryg fjärdedel av
lärarna i läroämnen saknade egentlig lärarutbildning. Den del av lärarkåren,
som även i avseende å pedagogisk utbildning hade kompetens till
adjunkts-, ämneslärar- eller 23-gradstjänster, uppgick blott till 28,3 procent.

Jag har tidigare framhållit, att tillskapandet av ordinarie lärartjänster i
läroämnen på högstadiet skulle komma att verka endast sa småningom
och att man ännu i åtskilliga år måste räkna med betydande svårigheter i
fråga om lärarrekryteringen i försöksskolan. Detta bekräftas också därav
att, enligt vad jag inhämtat, hittills kunnat med ordinarie innehavare besättas
blott omkring 35 av tjänsterna i Ca 29—27, omkring 20 av tjänsterna
i Ca 27—25 och omkring 75 av tjänsterna i Ca 23. Då det bör vara
ett mycket starkt intresse för den kvalificerade lärarkåren i landet att medverka
i försöksskolans pedagogiska arbete, är det min allvarliga förhoppning,
att de ordinarie lärartjänsterna på högstadiet skall snarast möjligt
besättas i betydligt större omfattning än hittills. Några verkligt säkra och
definitiva slutsatser beträffande utformningen av den enhetsskoleorganisation,
som skall genomföras, torde ju knappast kunna dragas, med mindre
det pedagogiska arbetet i försöksverksamheten på fältet omhänderhas av
en sådan läraruppsättning, som man kan påräkna skola finnas i den fullt
genomförda enhetsskolan. Utan medverkan av dylika lärare i försöksverksamheten
är det risk, att enhetsskolan i pedagogiskt hänseende kan få en
utformning, som icke motsvarar de resultat, som verkligen kan nås med en
erfaren och kvalificerad lärarkår.

Redan med hänsyn till nu berörda förhållanden är det enligt min mening
ännu för tidigt att söka göra några generella värderingar beträffande resultatet
av försöksverksamheten, liksom det iir ogörligt att söka använda endast
hittills vunna erfarenheter på vissa punkter som underlag för en bedömning
av hur enhetsskolan slutgiltigt bör utformas i pedagogiskt och
organisatoriskt hänseende. Ännu någon tid bör man inrikta sig på försöks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

verksamheten och ge denna förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare
möjligheter till ändamålsenlig variation av försöken i olika hänseenden.
Den fortlöpande översynen av tim- och kursplanerna för försöksskolan har
numera resulterat i »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet
med nioårig enhetsskola», fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/
58. De har alltsa ännu icke tillämpats ett helt läsår. Det förtjänar i detta
sammanhang också att uppmärksammas, att ännu ingen elev passerat försöksskolans
alla klasser från den första till den sista. Den första årskullen
med fullständig nioårig skolgång i försöksskolan bakom sig kommer att gå
ut först vårterminen 1958. Det är en icke oväsentlig förutsättning för ett
gott resultat av skolarbetet, att också eleverna från början får anpassa sig
till den förändrade metodiken och andra nya inslag i undervisningen.

Försöksverksamheten är inriktad på en i hela sin längd obligatorisk nioårig
skolgång, och det förarbete, som måste utföras för att skolans inre
arbete skall kunna uppbära enhetsskolereformen, är såsom framhållits i
1950 års skolproposition stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. I
nämnda proposition har förutsatts, att mot slutet av 1950-talet en sammanfattande
utredning i skolfrågorna skall komma till stånd, varvid praktiska
och vetenskapliga erfarenheter bör sammanarbetas till en hållbar
grund för den organisation, som sedan skall successivt genomföras. Denna
utredning bör enligt min mening i vissa hänseenden påbörjas så snart som
möjligt och senast under år 1958, bland annat i vad gäller den rent vetenskapliga
bearbetningen av de olika pedagogiska spörsmålen. Redan vid
nästa års riksdag bör emellertid ställning tagas till bland annat frågan om
forstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och arbetsfördelningen
mellan denna och skolöverstyrelsen i fråga om vetenskapliga undersökningar
m. m. beträffande försöksverksamheten; jag erinrar om att psykologutredningen
i sitt betänkande (SOU 1955: 11) föreslagit, att viss del av
statens psykologisk-pedagogiska instituts uppgifter överföres till lärarhögskolan,
i samband varmed den pedagogiska institutionens personella
resurser skall ökas. Jag räknar vidare med att vid höstens budgetarbete
skall få prövas frågan om inrättande av särskilda statliga, till vissa lärarutbildningsanstalter
knutna försöksskolor, varom skolöverstyrelsen på grundval
av den numera inom överstyrelsen verkställda utredningen i ämnet torde
komma att framlägga förslag i samband med sina anslagsäskanden för
budgetåret 1957/58. Den sammanfattande utredningen i skolfrågorna bör
enligt min mening vara avslutad i sådan tid, att därpå grundade förslag om
enhetsskolans successiva genomförande och skolväsendets vidare utveckling
kan föreläggas riksdagen i början av 1960-talet.

Under tiden bör försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation bedrivas
med största målmedvetenhet och i hela den omfattning, som lärartillgången
och andra inverkande omständigheter medger. Det förefinnes för

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

närvarande ett mycket starkt kommunalt intresse för denna skoltyp, vars
tillkomst ju i första hand grundas på ett frivilligt kommunalt åtagande. En
ökad omfattning av försöksverksamheten är angelägen framför allt med
hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande försöksregioner
åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en verksamhet
i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningar av erfarenheter
och resultat göra det tillräckligt representativa urval i olika hänseenden,
som från vetenskapliga synpunkter kräves. Därtill kommer att en
övergång till nioårig skolgång i försöksskolans form för många skoldistrikt
också innebär ett tillgodoseende av de krav på skolorganisationens omedelbara
vidgning, som de ökade ungdomskullarna ställer.

Försöksverksamhetens successivt ökade omfattning medför givetvis en
allt större arbetsbelastning på skolöverstyrelsens försöksavdelning. Jag har
i 1956 års statsverksproposition föreslagit en förstärkning av avdelningens
personella resurser med en byrådirektör, en skolpsykolog och en amanuens.
Därest likväl en avlastning av avdelningens arbetsbörda befinnes erforderlig,
bör det i första hand ankomma på skolöverstyrelsen att överväga, huruvida
icke handläggningen av en del rutinmässiga ärenden kan överföras till
andra arbetsenheter inom överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få
större möjligheter att koncentrera sig på den konstruktiva delen av försöksoch
undersökningsarbetet.

De årligen återkommande redogörelserna för försöksverksamheten avges
av skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober
1950, enligt vilket överstyrelsen har att årligen inkomma med »redogörelse
för de åtgärder, som under det sist förflutna läsåret vidtagits med avseende
på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter och resultat, som under
samma tid framgått av densamma». Innan jag går in på att i all korthet
kommentera några punkter i den föreliggande redogörelsen, vill jag framhålla,
att skyldigheten att årligen leverera »erfarenheter och resultat» självfallet
icke kan tas alltför bokstavligt, när det gäller ett pedagogiskt och
organisatoriskt uppbyggnadsarbete, som i många väsentliga avseenden med
nödvändighet kräver fleråriga erfarenheter och fortlöpande undersökningar.
Några »erfarenheter och resultat» kan givetvis icke lämnas årsvis i fråga
om de mera långsiktiga undersökningar och pedagogiska och organisatoriska
arrangemang, som i försöksverksamhetens nuvarande skede är mest aktuella.
Som exempel kan nämnas de differentieringsanordningar med s.k.
alternativkurser, som i samband med den nya versionen av »Timplaner och
huvudmoment» nu är under utprövning i distrikten. Effekten av dylika
anordningar kan ej med någon säkerhet bedömas förrän de prövats med
en eller annan årgång elever på försöksskolans hela högstadium, det vill
säga först efter en minst treårig försöksperiod. I dylika hänseenden bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

därför berättelserna få begränsas till huvudsakligen beskrivande redogörelser
för försöksverksamhetens utveckling och problem, till dess efter några
år verkliga slutsatser kan dragas av de gjorda erfarenheterna.

Liksom tidigare har konsulenterna och lärarna uttalat sig i differentieringsfrågan.
Av lärarna i läroämnen på högstadiet har endast 0,8 procent
av den akademiskt utbildade gruppen och 6,9 procent av folkskollärargruppen
ansett en differentiering inom klassens ram vara den bästa differentieringsanordningen,
medan 77,4 procent respektive 70,4 procent av dessa
grupper funnit en fördelning av eleverna efter förmåga på olika parallellavdelningar
vara bäst. 15 procent respektive 18,9 procent har givit sitt förord
för en differentiering på parallellavdelningar endast vid undervisningen
i vissa ämnen. Hos den mycket heterogena lärarkåren i högstadiets läroämnen
rådde således under det gångna läsåret en ganska kompakt majoritet
för en klassdifferentiering i större eller mindre omfattning. Mer förvånande
är att intresset för en differentiering inom klassens ram på mellanstadiet
också var ganska svalt hos mellanstadielärarna. Något mer än en fjärdedel
(26,3 procent) rekommenderade sistnämnda alternativ, medan en tredjedel
av rösterna föll på vartdera av de två andra nyss nämnda alternativen.

Av uppgifterna om högstadieavdelningarnas sammansättning under läsåret
framgår, att eleverna i sjunde och åttonde klasserna i de allra flesta
fall grupperats i avdelningar alltefter tillvalsämnena. Av 142 avdelningar i
klass 7 bestod 51 av enbart elever med två främmande språk och 71 av elever
med ett främmande språk i kombination med svensk övningskurs eller
praktiskt ämne. Endast 20 avdelningar i klass 7 omfattade både elever
med två och elever med ett främmande språk. Av 104 avdelningar i klass 8
var 71 helt grupperade efter tillvalet (37 avdelningar med enbart elever
med två främmande språk, 18 avdelningar med enbart elever, som valt
engelska, och 16 avdelningar med enbart elever utan främmande språk).
Endast 33 avdelningar bestod av både elever, som valt främmande språk,
och elever med annat ämnesval. En klassdifferentiering alltefter ämnesvalet
från och med sjunde klassen har alltså tillämpats i mycket stor utsträckning.
Såsom jag framhöll i fjol är detta förståeligt, eftersom man
måst gå till verket utan det pedagogiska förarbete, som alltifrån början
ansetts oundgängligen nödvändigt. Det bör också beaktas, att systemet med
klassdifferentiering alltefter ämnesvalet ej innebär någon definitiv uppsortering
av eleverna från och med sjunde klassen, eftersom systemet alltid är
kombinerat med rätt till övergång från en tillvalsgrupp till en annan.

För att få differentieringsfrågan allsidigt belyst genom systematiska
försök även med odifferentierade avdelningar på högstadiet torde det bli
nödvändigt att anställa dylika försök vid de i det föregående omnämnda
statliga försöksskolorna, där försöken kan utföras av lärare med den speciella
pedagogisk-metodiska skolning och erfarenhet, som otvivelaktigt är
en avgörande förutsättning för ett effektivt arbete med ett odifferentierat

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

elevmaterial. Sedan kan det vara dags att söka avgöra, i vilken utsträckning
en högstadieundervisning utan mer eller mindre omfattande differentiering
alltefter elevernas studieförutsättningar skall kunna bedrivas med
framgångsrikt resultat. Att en ändamålsenlig metodik och lämpliga kursföreskrifter
och läroböcker för en dylik undervisning måste skyndsamt utarbetas,
är emellertid uppenbart med hänsyn till sådana högstadieskolor på
landsbygden, där antalet parallellavdelningar är och kommer att förbli
begränsat.

Beträffande nionde klassen har från flera håll påtalats de olägenheter
och ogynnsamma konsekvenser, som följer med samläsning mellan a- och
g-linjen. Såsom överstyrelsen framhållit har dock numera skapats gynnsammare
arbetsförutsättningar härutinnan. Enligt allmänna försöksskolebestämmelserna
får särskilda avdelningar av 9 a och 9 g upprättas om antalet
elever är minst 10 i vardera avdelningen eller minst 6 i endera avdelningen
och minst 25 i båda avdelningarna tillsammans. Bildar 9 a och 9 g
en avdelning om lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, får sistnämnda elever
bilda särskild undervisningsgrupp i modersmålet, engelska, tyska, franska
och matematik.

I årsredogörelsen för läsåret 1951/52 betecknade överstyrelsen siffrorna
för den första elevkontingentens ämnesval i fråga om språk i klass 7 såsom
»i viss mån oroväckande». Överstyrelsen asyftade det förhållandet, att icke
mindre än 52,8 procent av eleverna tillvalt tyska och därmed engagerat sig
för två främmande språk. Nämnda procenttal har emellertid därefter stadigt
sjunkit, och en ytterligare avtappning från den tvåspråkiga ämneskombinationen
äger rum vid övergången till åttonde klass; procenttalet för
den tvåspråkiga gruppen i klass 8 har sjunkit från 42,8 läsaret 1952/53 till
37,5 innevarande läsår. Även om man beaktar, att en avgång sker till högre
skolor före klass 7, synes dock det av överstyrelsen redovisade siffermaterialet
i förevarande hänseende tyda på en tendens mot en rimligare balans.
Såsom överstyrelsen anfört, kan detta delvis bero på en mera verksam
studierådgivning. Studierådgivningen och yrkesvägledningen har uppenbarligen
betydelsefulla uppgifter att fylla i detta hänseende, liksom det
också måste vara av stort intresse att fortlöpande följ dundersökningar göres
beträffande exempelvis sambandet mellan ämnesvalet i klasserna 7 och
8, linjevalet i klass 9 samt yrkesvalet eller valet av fortsatt utbildning.

I detta sammanhang får jag erinra om att i 1956 års statsverksproposition,
bilagan åttonde huvudtiteln p. 195, framlagts förslag om anordnande
av befordringskurser för yrkesvalslärare i syfte att förbättra dessa lärares
specialutbildning.

Försök med förberedande yrkesutbildning i klass 9 y har nu pågått under
två liisår. Såsom framgår av redogörelsen har under läsåret 1954/55 möjligheterna
att förlägga denna utbildning till yrkesskolor av olika slag något
förbättrats i jämförelse med det första året. T och med don successiva ut -

Kungl. May.ts ''proposition nr 80 år 1956

byggnaden av yrkesutbildningens kapacitet öppnas ökade möjligheter för
en dylik anordning. De problem, som redovisats i samband med den förberedande
yrkesutbildningen i klass 9 y, understryker i hög grad behovet
av samarbete och samverkan — både vid planeringen och vid de praktiska
anordningarna — dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan
och yrkesskolan, dels mellan lokala och regionala myndigheter. Jag torde
få återkomma till dessa spörsmål i samband med anmälan av skolstyrelseutredningens
förslag.

Förutnämnda »Timplaner och huvudmoment», som fastställts att gälla
under läsåren 1955/58, innefattar bland annat förebild till timplan för klass
9y, avseende åtta olika huvudgrenar: 1) jord- och skogsbruk (tre varianter),
2) husligt arbete (tre varianter, varav en allmänpraktisk), 3) metallindustri,
4) träindustri (två varianter), 5) för orten väsentligt yrkesområde,
6) detaljhandel och kontor (tre varianter), 7) hantverk och blandade yrken
(två varianter, varav en allmänpraktisk) samt 8) teknisk gren (två varianter).
Enligt redogörelsen för läsåret 1954/55 har lärarnas synpunkter på
den yrkesförberedande utbildningen fortfarande mest gällt dess rekrytering,
som ansetts behöva förbättras. Bland annat har föreslagits åtgärder för att
göra y-linjen mera tilldragande även för allmänt begåvade elever, exempelvis
genom att jämsides med den praktiska utbildningen ge en sådan teoretisk
underbyggnad, att eleverna sedermera utan svårighet kan övergå till
kvalificerad fortsatt utbildning i fackskolor eller specialgymnasier. I anslutning
därtill får jag framhålla, att de nya timplaneförebilderna innesluter
två grenar med en dylik inriktning, nämligen en variant av handelsgrenen
(6 c) och en variant av den tekniska grenen (8 b), båda med undervisningen
helt förlagd till skolan. Den yrkesteoretiska undervisningen är på
dessa grenar av betydligt större omfattning än på övriga grenar. Arbetet
förutsätter därför hos eleverna både intresse för och förmåga till teoretiska
studier. I vissa ämnen kan undervisningen på dessa grenar få en mera allmän
karaktär och närmas till eller helt följa kursplanerna för 9 a och 9 g.
För elever, som har planer på fortsatta studier även i skolor på gymnasiestadiet,
bör undervisningen bedrivas så, att behovet av kompletteringar vid
inträde i högre skolor blir så litet som möjligt.

Jag får i detta sammanhang också erinra om att Kungl. Maj:t den 3
februari 1956 meddelat beslut angående vissa kompletteringsmöjligheter
för försöksskolans elever. Bestämmelserna i ämnet innebär, att den som
efter genomgång av klass 9 erhållit avgångsbetyg från försöksskola må
undergå fyllnadsprövning enligt fordringarna för avgångsbetyg i varje i
nämnda klass förekommande ämne, oavsett linje. Vitsord vid dylik prövning
skall ha samma meritvärde som vitsord i avgångsbetyg, i den mån ej
annat särskilt föreskrives.

Till frågan om utformningen av den förberedande yrkesutbildningen på
högstadiet anknyter också spörsmålet om försök med praktiska realskol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

linjer av olika slag i samband med försöksverksamheten. Jag har för avsikt
att upptaga denna fråga till närmare prövning vid anmälan av realskoleutredningens
förslag.

I sistnämnda sammanhang kommer jag också in på vissa frågor om nya
utbildningslinjer på realskolestadiet, vilka skolöverstyrelsen behandlat i sin
redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor under det
gångna läsåret. Det gäller — förutom treåriga realskollinjer — bland annat
särskild realexamen samt fast linjedelning på flickskolans högstadium.

Överstyrelsens redogörelse visar, att ett betydande pedagogiskt nydaningsarbete
pågår också inom de högre skolorna. Allteftersom tillräckliga
erfarenheter i den ena eller andra riktningen vinnes av de olika systematiskt
upplagda försöken, bör resultat och slutsatser framläggas samt en
prövning ske, huruvida anordningarna bör infogas som normala företeelser
i skolans arbete eller avskrivas på grund av ogynnsamma erfarenheter eller
av annat skäl. Vad jag i det föregående anfört om omöjligheten av att årligen
kunna redovisa »erfarenheter och resultat» i fråga om mera långsiktiga
undersökningar och försöksanordningar gäller givetvis även beträffande
den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

II. Specialundervisning m. m. i folkskolan och
på försöksskolans högstadium

1. Inledning

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 629) med vissa bestämmelser
angående hjälp undervisning i folk- och småskolor är folkskolans
hjälpklasser avsedda för »sådana barn, som, utan att vara sinnesslöa, på
grund av psykisk efterblivenhet äro oförmögna att med framgång deltaga i
den vanliga skolundervisningen. Hjälpklassens uppgift är att giva ifrågavarande
barn en efter deras utveckling och behov avpassad undervisning
och utbildning». Den nya undervisningsplanen talar i stället om »sådana
intellektuellt utvecklingshämmade lärjungar, som är oförmögna att med
framgång delta i den vanliga undervisningen men som inte är i behov av
undervisning i särskola».

Särskild hjälpklassavdelning må enligt nämnda kungörelse inrättas, om
vid skola eller skolenhet de intellektuellt utvecklingshämmade elevernas
antal vid läsårets början uppgår till minst 10. Där antalet sådana elever
uppgår till minst 18, må två hjälpklassavdelningar inrättas. Är antalet
barn av ifrågavarande slag större än 30, må en hjälpklassavdelning inrättas
för varje påbörjat 15-tal barn.

Kan hjälpklass icke inrättas, äger skoldistrikt i stället anordna särskild
hjälpundervisning för de intellektuellt utvecklingshämmade barnen. Statsbidrag
till sådan undervisning utgår för högst fyra lärartimmar i veckan vid
en och samma skola. Såsom särskilt villkor för statsbidragets utgående
gäller, att antalet lärjungar i skolan vid läsårets början överstiger 12 samt
att folkskolinspektören funnit hjälpundervisningen behövlig.

För elever i hjälpklass må med bidrag av statsmedel anordnas särskild
undervisningsavdelning i slöjd respektive hushållsgöromål, om vid skola
eller skolenhet antalet i undervisningen i slöjd respektive hushållsgöromål
deltagande dylika elever vid läsårets början uppgår till minst 6. Uppdelning
av dylik särskild undervisningsavdelning må ske, då antalet elever
överstiger vid undervisning i hushållsgöromål 12 och vid undervisning i
slöjd 15. Enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t äger de beträffande undervisning
i hushållsgöromål meddelade bestämmelserna motsvarande tillämpning
å undervisning i yrkeskunskap.

Med skrivelse den 22 december 1955 har skolöverstyrelsen framlagt förslag
till vissa ändrade grunder för inrättande av hjälpklasser m.m. i folkskolan.
Efter remiss har yttranden över förslaget avgivits av statskontoret
och riksräkenskapsverket.

Folkskolan har även att mottaga ett jämförelsevis stort antal barn, som
på grund av andra skäl än intellektuell utvecklingshämning är i behov av
olika former av annan specialundervisning än hjälpundervis -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

ning. I allt större utsträckning har för sådana elever anordnats speciell
undervisning i särskilda klasser — specialklasser och skolmognadsklasser
— eller särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass —
särskild specialundervisning.

Läsåret 1954/55 fanns sålunda specialklasser och skolmognadsklasser
inrättade i 75 skoldistrikt. Sammanlagda antalet elever i dessa avdelningar
utgjorde under nämnda läsår 3 498, fördelade på 8 hörselklasser, 10 talklasser,
193 läsklasser, 36 observationsklasser, 30 frilufts- och hälsoklasser
samt 135 skolmognadsklasser. I 15 skoldistrikt förekom såväl undervisning
i specialklass som särskild specialundervisning för barn med tal-, läs- och
skrivsvårigheter samt i 55 skoldistrikt endast dylik särskild specialundervisning.
Särskild undervisning bedrevs höstterminen 1954 under sammanlagt
1 572 veckotimmar och vårterminen 1955 under sammanlagt 1 616
veckotimmar.

Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser
finnes för närvarande icke. Ej heller har utfärdats särskilda,
allmänt gällande kurs- och timplaner för dessa klasser.

Sedan inom skolöverstyrelsen särskilt tillkallade sakkunniga avgivit utredning
angående specialklasser med förslag beträffande specialundervisningens
organisation, uttagning av barn till specialklasser och individuell
undervisning, timplaner för specialklasser, specialklassernas storlek och
antal samt undervisningsskyldighet för lärare i specialklasser, har skolöverstyrelsen
med skrivelse den 17 november 1955 framlagt förslag till vissa
bestämmelser för ifrågavarande former av specialundervisning i folkskolan
m. m. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret
och riksräkenskapsverket.

Den 28 maj 1955 har skolöverstyrelsen fastställt förebilder till tim- och
kursplaner för hjälpklasser på försöksskolans högstadium, att gälla från och
med läsåret 1955/56.

De av Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 med stöd av 1955 års riksdags
beslut i anledning av propositionen nr 120 angående vissa frågor rörande
försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. utfärdade allmänna
försöksskolebestämmelserna, vilka i huvudsak avser högstadieverksamheten,
innehåller icke några särskilda stadganden rörande olika former av specialundervisning.
Enligt 2 § de allmänna försöksskolebestämmelserna skall vid
sådant förhållande folkskolestadgan och övriga bestämmelser för folkskoleväsendet
äga motsvarande tillämpning.

I skrivelse den 22 december 1955 har skolöverstyrelsen framlagt förslag
till vissa bestämmelser beträffande specialundervisning på försöksskolans
högstadium.

Nu berörda tre förslag av skolöverstyrelsen torde lämpligen böra upptagas
till prövning i ett sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

2. Förslag och yttranden

A. Folkskolan

H jälpundervisning

Skolöverstyrelsen föreslår, att särskild hjälpklassavdelning skall kunna
inrättas, när vid skola eller skolenhet antalet elever, som är i behov av
hjälpundervisning i klass, vid läsårets början uppgår till minst 8 (nu minst
10). Till stöd för förslaget åberopas främst angelägenheten av att mindre
och mer glesbebyggda skoldistrikt beredes ökade möjligheter att anordna
hjälpklassundervisning. Ett genomförande av den föreslagna sänkningen
av grundtalet medför viss kostnadsökning. Beräkningen därav är emellertid
mycket vansklig på grund av svårigheten att bedöma hur många nya
avdelningar, utöver den normala årliga ökningen, ändringen skulle medföra.
Under förutsättning att ett genomförande av förslaget medför en ökning
av antalet hjälpklassavdelningar med 50, samtliga av Hj-B3-form, beräknar
överstyrelsen kostnadsökningen för statsverket till i avrundat tal
617 000 kronor.

Någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande inrättande av särskild
undervisningsavdelning i slöjd för hjälpklasselever ifrågasättes icke,
men däremot föreslår överstyrelsen, att uppdelning i två grupper av dylik
avdelning skall kunna ske, då antalet elever utgör minst 15 (nu minst 16),
att uppdelning på tre grupper skall kunna ske, då elevantalet uppgår till
minst 27, samt att ytterligare uppdelning skall kunna äga rum för varje
påbörjat nytt 13-tal lärjungar. Överstyrelsen beräknar, under förutsättning
att antalet slöjdgrupper vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna
kommer att öka med 25, merkostnaden för statsverket till i avrundat tal
33 000 kronor.

Slutligen utgår överstyrelsen från att de nu beträffande undervisningen
i hushållsgöromål gällande delningsgrunderna skall äga motsvarande tilllämpning
å ämnesgrenen hemkunskap.

Riksräkenskapsverket har ingen erinran mot överstyrelsens förslag.
Statskontoret har däremot ej funnit sig kunna tillstyrka bifall till detsamma.

Andra f or m er av specialundervisning

Skolöverstyrelsens förslag avser dels undervisning i följande typer av
specialklasser, nämligen hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och
hälsoklasser, dels undervisning i skolmognadsklasser, dels ock särskild specialundervisning
för barn med synfel eller med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Undervisningens organisation in. in.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 bemyndigades skolöverstyrelsen
att utfärda tim- och kursplaner med tillhörande anvisningar för
folkskolans hjälpklasser 1—7, förebilder till tim- och kursplaner för hjälpklass
över den sjunde och anvisningar rörande andra former av specialundervisning.
Nämnda kurs- och timplaner och anvisningar är intagna i
undervisningsplanen för rikets folkskolor (s. 233—264):

De av skolöverstyrelsen tillkallade utredningsmännen har framlagt förslag
till timplaner för specialklasser 1—7 och skolmognadsklasser 1—3 samt
till anvisningar rörande specialundervisningens organisation m. m. Överstyrelsen
hemställer om bemyndigande att på grundval av detta förslag
utfärda dels timplaner för hörsel-, syn-, tal-, observations-, frilufts- och
hälsoklasser 1—7 och skolmognadsklasser 1—3 samt erforderliga tillägg
till de för vanliga klasser gällande kursplanerna, dels erforderliga förebilder
till kurs- och timplaner för specialklass över den sjunde, dels ock anvisningar
rörande uttagning av elever till specialundervisning m. m.

Beträffande specialundervisningens organisation anför överstyrelsen huvudsakligen
följande.

Utredningsmännen har framlagt följande förslag till organisation av
specialundervisningen.

A. Skoldistrikt, där antalet barn är tillräckligt för inrättande av specialklasser.

1. Specialundervisning skall förekomma endast genom undervisning i
specialklass för a) elever, som uppvisar sådana psykiska särdrag att de icke
lämpligen bör undervisas i vanlig klass (observationsklass), b) elever, som
haft eller har tuberkulos men icke är smittförande (friluftsklass), c) elever,
som är allmänt klena, har nedsatt motståndskraft mot infektioner eller är i
lång konvalescens (hälsoklass) och d) elever, som, ehuru de uppnått den för
intagning i skolan fastställda levnadsåldern, vid prövning befunnits icke ha
nått den skolmognad, att de med framgång kan deltaga i undervisningen i
vanlig nybörj arklass (skolmognadsklass).

2. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i
specialklass (synklass) eller i »blandad klass» för synsvaga elever.

Med »blandad klass» synes utredningsmännen avse, att de synsvaga lärjungarna
skulle bilda egen avdelning men åtnjuta undervisning i vanlig
klass i vissa ämnen, som icke ställer så stora krav på synförmågan, exempelvis
kristendom, historia, musik och gymnastik.

3. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i
specialklass (tal- respektive läsklass) eller genom jämsides med undervisning
i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning för a) elever med
röst- och talfel samt b) elever med läs- och skrivsvårigheter.

För elever med röst- och talfel skall specialundervisning meddelas i första
hand genom särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig
kl ass. Endast under vissa omständigheter bör sådana barn undervisas i
talklasser.

För elever med läs- och skrivsvårigheter är bland annat graden av dylika
svårigheter avgörande för om eleven lämpligen bör placeras i läsklass eller
bör erhålla särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig

4 — Ii ihan g till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr SO

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

klass. Endast om särskild specialundervisning visar sig icke vara tillfyllest
bör således sådan elev placeras i läsklass. Särskild specialundervisning åt
båda kategorierna av här avsedda barn bör kunna anordnas som understödjande
undervisning efter det att eleverna lämnat specialklass och övergått
till vanlig klass.

4. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning i specialklass
(hörselklass), i viss kombination av specialklass och vanlig klass eller
genom jämsides med undervisning i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning
för elever med hörselsvårigheter.

Därest elev befinnes ha så stora hörselsvårigheter att undervisning i vanlig
klass är utesluten eller skulle innebära betydande svårigheter för eleven,
bör han placeras i hörselklass. För att bryta den isolering, som undervisning
i hörselklass medför, bör försök göras att låta eleven deltaga i vissa
ämnen i vanlig klass, exempelvis teckning, slöjd, gymnastik. Vid övergång
från hörselklass till vanlig klass bör som understödjande undervisning kunna
anordnas särskild specialundervisning.

B. Skoldistrikt, där antalet barn är otillräckligt för inrättande av specialklasser.

1. Interkommunalt samarbete för inrättande av specialklasser för sådana
elever, för vilka undervisning i specialklass förordats.

2. Särskild specialundervisning anordnas för lärjungar med hörsel-, tal-,
läs- och skrivsvårigheter.

Överstyrelsen förordar den av utredningsmännen föreslagna organisationen
utom vad beträffar undervisning åt synsvaga elever. Med hänsyn bland
annat till att den av utredningsnämnden föreslagna anordningen med
»blandade klasser» synes medföra vissa svårigheter av organisatorisk art
vill överstyrelsen i stället för sådana barn förorda antingen undervisning i
synklass — i sådana skoldistrikt där synklass kan inrättas — eller särskild
undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass. Särskild undervisning''
skall därvid förekomma företrädesvis i modersmålet, matematik och
geografi.

Beträffande undervisning åt barn med röst- och talfel vill överstyrelsen
understryka, att specialundervisning i första hand skall meddelas genom
särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass.

Överstyrelsen understryker i detta sammanhang nödvändigheten av att
specialundervisningen — såväl klassundervisningen som den särskilda undervisningen
— för barn med hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter
handhaves av särskilt utbildade lärare. Även sådana övningslärare, som
meddelar undervisning åt här avsedda barn, bör erhålla särskild utbildning
härför.

Elevantalet i specialklassavdelningar in. m.

Skolöverstyrelsen framhåller, att antalet elever i specialklasser givetvis
måste vara avsevärt lägre än i vanliga klasser, för att syftet med specialundervisningen
skall kunna uppnås. Överstyrelsen erinrar om att de till
kungörelserna 1947: 234 och 1950: 137 fogade anvisningarna rörande elevernas
fördelning på läraravdelningar i folkskolan ej är tillämpliga beträffande
de egentliga specialklasserna; för skolmognadsklasser tillämpas dock de
för vanliga klasser gällande bestämmelserna. Överstyrelsen anför i denna
fråga vidare bland annat följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1956

Vissa variationer av grunderna för elevernas i specialklasser fördelning
på läraravdelningar synes ur såväl medicinsk som pedagogisk synpunkt
befogade med hänsyn bland annat till klassernas inbördes olikhet i fråga
om elevernas svårigheter eller defekter samt angelägenhetsgraden av att
sådan undervisning kommer till stånd.

Defekterna hos eleverna i hörsel- och synklasser medför, att undervisningen
blir särskilt tidsödande och att varje elev i stor utsträckning måste
ägnas individuell omsorg. Dessutom måste eleverna i synklasser placeras
på korta avstånd från gemensam åskådningsmateriel och eleverna i hörselklasser
så, att samtliga tydligt kan se lärarens ansikte för att kunna avläsa
hans tal.

De barn, som undervisas i observationsklasserna, är mentalt labila och
därför ofta irriterade av varandra. En av anledningarna till en placering
i observationsklass är att ge möjlighet till bättre personlig kontakt mellan
lärare och elev.

I läs- och talklasser skall i princip de för motsvarande vanliga klass gällande
kursplanerna följas, då meningen är, att eleverna, så snart deras
läsning och skrivning respektive tal- och röstbehandling tillräckligt förbättrats
och det för övrigt synes lämpligt med hänsyn till elevernas bästa,
skall överflyttas till motsvarande vanliga klass.

Till skolmognadsklass, särskilt klass 1, måste beräknas komma barn på
mycket skiftande utvecklingsnivå och med många olika former av skolsvårigheter.
En sådan klass består alltså av mycket heterogent elevmaterial
och läraren måste med största noggrannhet följa varje barns utveckling.

Barnantalet i hälso- och friluftsklasser bör, då det ju är fråga om sjuka
eller klena barn, vara lägre än i vanlig klass. Dock synes barnantalet kunna
vara högre än i hjälpklass.

Skolöverstyrelsens förslag — vilket huvudsakligen innebär ett fastställande
av hittillsvarande praxis i fråga om elevantalet i specialklassavdelningar
— framgår av följande sammanställning.

Klass	Antal elever vid skola eller skol-enhet vid läsårets början	Därutöver en läraravd. för
	En läraravd.	Två läraravd.	varje påbörjat
hörselklass ......................... \| synklass ........................... [ observationsklass ................... J	7—13	14—20	10-tal elever
läsklass ........................... 1 talklass ........................... (	10-15	16—28	14-tal elever
skolmognadsklass ....................	10—17	18-30	15-tal elever
friluftsklass ........................ 1 hälsoklass ......................... j	10-21	22-40	20-tal elever

Där endast en avdelning av viss klass funnits inrättad, bör enligt överstyrelsen
viss möjlighet finnas att bibehålla denna avdelning även om
elevantalet i avdelningen vid påföljande läsårs början icke uppgår till det
som minimum för inrättande av sådan klass angivna. Överstyrelsen föreslår,
att vederbörande statens folkskolinspektör skall kunna medgiva, att

Kungl. Maj ds -proposition nr 80 år 1956

avdelningen må bibehållas under ett läsår under förutsättning att antalet
elever uppgår till minst 5 i hörsel-, syn- och observationsklass samt minst
8 i läs-, tal-, frilufts-, hälso- och skolmognadsklass.

Vidare föreslår skolöverstyrelsen — under framhållande av att i princip
samma omständigheter, som anförts för att här ifrågavarande barn bör
undervisas i specialklass i stället för i vanlig klass, torde kunna åberopas
som motivering för att dessa elever skall bilda särskilda undervisningsavdelningar
i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt yrkeskunskap —
att särskilda avdelningar skall kunna anordnas i nämnda ämnen enligt
följande grunder.

Slöjd

Antal elever vid skola eller skol-enhet vid läsårets början	Därutöver en avd. för varje påbörjat
En avd.	Två avd.
6—13	14-24	10-tal elever
CO 1 CD	9-16	8-tal elever
10-15	16-30	15-tal elever

Klass

hörselklass ......

synklass ........

observationsklass

läsklass ........

talklass ........

friluftsklass .....

hälsoklass ......

Hemkunskap och hushållsgöromål. Yrkeskunskap

	Antal elever vid skola eller skol-	Därutöver en
Klass	enhet vid läsårets början	avd. för varje
	En avd.	Två avd.	påbörjat

hörselklass.....

synklass .......

observationsklass

läsklass .......

talklass .......

friluftsklass ....
hälsoklass .....

6—12

6-8

6—12

13—20

9-16

13-24

10-tal elever
8-tal elever

12-tal elever

Samarbete mellan skoldistrikten

Enligt § 6 mom. 3 folkskolestadgan må föreskrivas, att skoldistrikt skall
i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta
barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts
skola. Sådan anordning må föreskrivas under förutsättning, dels att det
allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens
skolvägar mer avsevärt förkortas eller också att undervisning i hjälpklass
därigenom kan beredas barn, som är i behov därav, dels ock att undervisningen
i de skoldistrikt åtgärden berör icke lider påtagligt men.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av interkommunalt samarbete
för inrättande av specialklasser, ett samarbete som enligt överstyrelsens
mening i första hand bör komma till stånd efter frivillig överenskommelse
mellan skolstyrelserna. Emellertid föreslår överstyrelsen sådan
ändring av § 6 folkskolestadgan, att skoldistriktet även blir skyldigt att
mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta barn, tillhörande skoldistriktet,
åtnjuta undervisning i annat skoldistrikt, om undervisning i specialklass
därigenom kan beredas barn, som är i behov därav.

Skolöverstyrelsen påpekar i detta sammanhang, att statsbidrag enligt
gällande bestämmelser förutsättes kunna utgå till kostnaderna för anordnande
av skolskjutsar, då sådana erfordras för att bereda barn undervisning
i specialklass. Vidare understrykes vikten av att statsbidrag utgår
till inackordering av här ifrågavarande barn.

Specialklasslärares under vi sningsskyldighet

Beträffande hittills tillämpad praxis anför skolöverstyrelsen följande.

På därom gjord framställning har överstyrelsen jämlikt 4 § 3 mom. av 1

öningsreglementet för folkskolan medgivit nedsättning av undervisningsskyldigheten
med 4 veckotimmar för lärare, som tjänstgör i hörsel-, tal-,
läs- och observationsklasser, och tillika medgivit, att statsbidrag fått utgå
till avlönande av timlärare eller till andra av nedsättningen föranledda avlöningskostnader
under mot nedsättningen svarande antal veckotimmar. I
vissa fall har nedsättning med 6 veckotimmar medgivits för lärare i observationsklasser,
statsbidrag har dock utgått för högst 4 veckotimmar.

Skolöverstyrelsen föreslår, att den för folk- och småskollärare enligt 4 §

2 mom. avlöningsreglementet. för folkskolan föreskrivna undervisningsskyldigheten
av 30 respektive 28 veckotimmar skall minskas med 4 veckotimmar
för lärare i hörsel-, syn-, tal-, läs-, observations- och skolmognadsklasser
eller med samma antal veckotimmar varmed hjälpklasslärares undervisningsskyldighet
är nedsatt. Därjämte föreslås, att överstyrelsen även
för nu ifrågavarande specialklasslärare skall äga medgiva nedsättning av
den sålunda föreslagna undervisningsskyldigheten med ytterligare högst
fyra veckotimmar under förutsättning att undervisningen under motsvarande
timantal utan kostnad för statsverket meddelas av annan lärare med
erforderlig kompetens.

Överstyrelsen förordar vidare, att folkskolinspektören skall kunna medgiva,
att fyllnadstjänstgöring för lärare i frilufts- och hälsoklasser i förekommande
fall får uttagas genom övervakning av eleverna under deras
vilotimme.

Särskild specialundervisning

Oavsett om motsvarande specialklasser finnes inrättade eller icke, utgår
för närvarande statsbidrag till särskild specialundervisning åt barn med
tal-, läs- och skrivsvårigheter antingen — därest läraren fullgör hela sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

undervisningsskyldighet genom särskild undervisning — efter medgivande
av Kungl. Maj:t eller — därest fråga är om mindre antal veckotimmar —
efter medgivande av skolöverstyrelsen med stöd av 4 § 3 mom. avlöningsreglementet
för folkskolan, då lärare beviljats nedsättning av undervisningsskyldigheten
för att meddela här avsedd undervisning, och med stöd av
4 § 5 mom. kungörelsen om statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare
man., då statsbidrag beviljats till avlönande av timlärare, som meddelar
ifrågavarande undervisning.

Medgivande av statsbidrag till avlönande av lärare, som fullgör hela sin
tjänstgöring genom särskild undervisning åt barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter,
har icke lämnats för skoldistrikt med mindre än 50 läraravdelningar.
Läsaret 1954/55 hade 27 skoldistrikt erhållit sådant medgivande.

Vid bedömande av fråga om statsbidrag till avlönande av timlärare, som
meddelar särskild undervisning åt barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter,
respektive nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare, som meddelar
sådan undervisning, har 1 lärartimme per vecka beräknats för varje
påbörjat 4-tal barn, som befunnits ha behov av sådan undervisning. Medgivande
har beträffande barn med talsvårigheter lämnats endast, om överstyrelsen
ansett sig kunna godkänna lärarens utbildning för ifrågavarande
undervisning.

Såsom framgår av vad skolöverstyrelsen anfört beträffande specialundervisningens
organisation förutsättes, att särskild specialundervisning anordnas
för barn med synfel i skoldistrikt, där synklass icke finnes inrättad,
samt för barn med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter såväl i skoldistrikt,
där motsvarande specialklasser är inrättade, som i skoldistrikt, där sådana
klasser icke är inrättade.

Överstyrelsen förordar, att — liksom beträffande särskild hjälpundervisning
— statens folkskolinspektör bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande
av timlärare, som meddelar särskild undervisning åt barn med läsoch
skrivsvårigheter. Sådant medgivande bör dock lämnas endast för skola,
där antalet elever vid läsårets början överstiger 12, och avse högst 4 veckotimmar
för en och samma skola. Medgivande bör lämnas med ledning av
anvisningar, som utfärdas av överstyrelsen. Statsbidrag till särskild undervisning
i andra fall än nyss sagts (således även när fråga är om undervisning
under så stort antal veckotimmar, att hela tjänstgöringsskyldigheten
för en lärare tages i bruk härför) bör utgå först sedan överstyrelsen lämnat
medgivande därtill.

Kostnadsberäkningar

Skolöverstyrelsen uppskattar den totala kostnadsökningen för statsverket
till i avrundat tal 765 000 kronor. Beträffande kostnadsberäkningen anför
överstyrelsen bland annat följande.

Vad överstyrelsen föreslagit innebär huvudsakligen endast ett fastställande
av redan tillämpad praxis. Några ökade kostnader för statsverket uppstår
sålunda icke utom vad beträffar dels den särskilda specialundervisningen
åt barn med hörsel- och synsvårigheter, dels grunderna för inrättan -

Kungl. Mai ds proposition nr 80 år 1956

de av skolmognadsklasser och för inrättande för elever från specialklasser
av särskilda avdelningar i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt i
yrkeskunskap. Det är emellertid vanskligt att uppskatta lfragavarande

kostnadsökningar. . .

Förutsättes statsbidrag utgå för särskild specialundervisning i 30 grupper
om 4 hörselskadade barn (sammanlagt 120 barn) under 2 undervisningstimmar
per vecka kan kostnaden härför beräknas till (30 X 2 X 35 X
10.35=) omkring 21 700 kronor (TC 17, ortsgr. 3). Förutsättes vidare att
hälften av denna undervisning handhaves av lärare i hörselklass under de
veckotimmar, då eleverna försöksvis undervisas i vanlig klass, kan kostnaderna
för statsverket beräknas uppgå till omkring 10 850 kronor.

Förutsättes statsbidrag utgå för särskild specialundervisning i 40 grupper
om 2 synsvaga barn (sammanlagt 80 barn) under 2 undervisningstimmar
per vecka kan kostnaden härför för statsverket beräknas uppgå till (40 X
2 X 35 X 10.35 =) omkring 29 000 kronor (TC 17, ortsgr. 3).

De föreslagna grunderna för inrättande av skolmognadsklasser kan, därest
antalet sådana klasser förutsättes vara 200, vilket motsvarar cirka 120
vanliga småskolavdelningar, beräknas föranleda en kostnadsökning för avlönande
av lärare å [(200 — 120) X 9 408 =] omkring 752 600 kronor, varav
för statsverket [752 600 — (200 — 120) X 900=] omkring 680 600 kronor
(Ce 13, ortsgr. 3, hyresgr. 2). , , . .

De föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i slöjd
kan, därest desamma förutsättes medföra en ökning med 25 avdelningar,
beräknas föranleda en kostnadsökning för avlönande av lärare å (25 X 2 X
35 X 9.60=) omkring 16 800 kronor, varav för statsverket (0,78 X 16 8001
omkring 13 100 kronor (TC 15, ortsgr. 3).

De föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i hushållsgöromål
och hemkunskap kan, därest desamma förutsättes medföra
en ökning med 10 avdelningar, beräknas föranleda en kostnadsökning för
avlönande av lärare å (10 X 5 X 35 X 10.35 =) omkring 18 100 kronor,
varav för statsverket (0,78 X 18 100) omkring 14 100 kronor (TC 17, ortsgr.
3).

Den av de föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i
yrkeskunskap föranledda kostnadsökningen, kan — därest desamma förutsättes
medföra en ökning av antalet avdelningar med 5 med vardera 10
veckotimmars undervisning i yrkeskunskap — beräknas till (5 X 10 X
35 X 10.35 =) omkring 18 100 kronor (TC 17, ortsgr. 3).

Därest förslagen genomföres från och med den 1 juli 1956, inträffar pa
grund av statsbidragssystemets utformning de därav följande kostnadsökningarna
först från och med budgetåret 1957/58.

Y 11 r a n d e n

Statskontoret anför bland annat följande.

Med hänsyn till den allt större omfattning, som specialundervisningen erhållit,
torde särskilda bestämmelser härför nu böra meddelas. I enlighet med
vad som gäller för hjälpundervisningen synes det härvid lämpligt, att skolöverstyrelsen
bemyndigas att utfärda erforderliga kurs- och timplaner samt
förebilder till dessa jämte de anvisningar, varom kan bli fråga. Vad emellertid
angår spörsmålet om grunder för inrättande av klassavdelningar bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

enligt statskontorets mening föreskrifter härom tills vidare lämnas endast
tor horsel-, syn-, läs- och talklasser. Beträffande skohnognadsklasser synes
liksom hittills - bland annat av kostnadsskäl -— böra tillämpas de för vanklasser
gällande bestämmelserna. Ämbetsverket anser sig vidare beträffande
observationsklasserna, med deras synnerligen heterogena elevmaterial,
samt frilufts- och hälsoklasserna icke kunna förorda, att generella
normer tor indelning i klassavdelningar för närvarande fastställes.

Statskontoret, som anser att för läs- och talklasser beträffande elevantalet
bor galla samma grunder som för hjälpklasser, vill i övrigt i fråga om
elevantalet endast ifrågasätta, huruvida icke till åstadkommande av större
enhetlighet minimiantalet elever i hörsel- och synklasser lämpligen bör bestämmas
till tio.

Skolöverstyrelsens förslag till regler för inrättande av särskilda avdelningar
i slöjd samt i hushållsgöromål och hemkunskap har i och för sig icke
givit ämbetsverket anledning till erinran. Även beträffande dessa indelningsgrunder
ma emellertid understrykas önskvärdheten av största möjliga
hkiormighet. ö

i Rv överstyrelsen i syfte att möjliggöra ett ökat samarbete mellan
skoldistrikten aven pa specialundervisningens område föreslagna ändringen
av 6 § o mom. folkskolestadgan tillstyrkes. Överstyrelsens förslag att folksko
inspektor enligt de för särskild hjälpundervisning gällande normerna
skall bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar
särskild undervisning åt barn med läs- och skrivsvårigheter, föranleder
ej erinran från ämbetsverkets sida. Huruvida statsbidrag skall få utgå i de
fall, da vederbörande lärare fullgör hela sin undervisningsskyldighet °-enom
särskild specialundervisning, bör dock enligt statskontorets mening även
iortsattnmgsvis avgöras av Kungl. Maj:t. Vad överstyrelsen förordat rörande
undervismngssky dighetens omfattning för lärare, som undervisar i
specialklasser, torde kunna godtagas.

RiJcsräkenskapsverket har ingen erinran mot skolöverstyrelsens förslag.

B. Försöksskolans högstadium

Skolöverstyrelsen föreslår följande grunder för inrättande och bibehållande
av särskilda hjälpklassavdelningar på högstadiet:

På försöksskolans högstadium må inrättas särskild hjälpklassavdelning
omfattande en eller flera årsklasser, om antalet intellektuellt utvecklingshammade
elever i klasserna 7—9 vid läsårets början är lägst 8. Särskilda
hjalpklassavdelnmgar på högstadiet må i övrigt inrättas för varje påbörjat
lo-tal elever av detta slag.

Skolöverstyrelsens förslag innebär således, att, då fråga uppkommer om
inrättande av hjalpklassavdelnmgar i försöksdistrikten, låg- och mellanstadiet
respektive högstadiet må betraktas som särskilda skolenheter, därest
det skulle visa sig vara fördelaktigare än att i enlighet med de allmänna
hjälpundervisningsbestämmelserna utgå från totalantalet intellektuellt utvecklingshämmade
elever vid skolan. Förslaget motiveras med att större
möjligheter bör beredas försöksdistrikten att inrätta särskilda hjälpklassavdelningar
på högstadiet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Överstyrelsen förordar vidare särskilda förstärkningsanordningar för
hjälpunder visningen och föreslår följande tillägg till 12 § allmänna försöksskolebestämmelserna.

I särskilt inrättade hjälpklassavdelningar på försöksskolans högstadium
må avdelning, som vid läsårets början omfattar lägst 13 elever, i följande
fall delas i två grupper

a) naturkunskap i klass 7 högst en timme varannan vecka;

b) naturkunskap i klass 8 och 9 högst en timme varje vecka;

c) naturkunskap i flerklassig avdelning högst en timme varje vecka i klasserna
7—9.

I avdelning, där uppdelning på två undervisningsgrupper ej är möjlig,
må vid undervisning i naturkunskap i klass 9 i kursmomentet spädbarnsvård
bildas särskild undervisningsgrupp för flickor under sammanlagt 10
timmar, därest antalet deltagande flickor är lägst 5. Efter medgivande av
skolöverstyrelsen må uppdelning på två undervisningsgrupper äga rum även
om antalet flickor i klass 9 är lägre än 5.

I manlig och kvinnlig slöjd samt i hemkunskap och hushållsgöromål må
särskild undervisningsavdelning bestående av elever tillhörande högstadiets
hjälpklasser bildas, om antalet sådana elever vid läsårets början uppgår till
lägst 6. Uppdelning av dylik avdelning i två grupper må ske, om vid läsårets
början i undervisningen deltaga lägst 13 elever. Vid undervisning i
hemkunskap och hushållsgöromål i samklass av hjälpldass 8 må uppdelning
i två grupper ske efter medgivande av skolöverstyrelsen även om antalet
elever vid läsårets början understiger 13.

Vid undervisning i yrkesämnen i hjälpklass må särskild undervisningsgrupp
bildas, om antalet elever i gruppen vid läsårets början är lägst 8. Är
elevantalet lägst 5, må särskild grupp bildas efter medgivande av skolöverstyrelsen,
om den separata undervisningen för gruppen sammanlagt omfattar
i medeltal högst 6 veckotimmar. Uppdelning av dylik undervisningsgrupp
må ske, då antalet elever är lägst 13.

Därjämte föreslår skolöverstyrelsen, att de beträffande högstadiets hjälpklasser
föreslagna bestämmelserna om förstärkningsanordningar i naturkunskap
och yrkesämnen skall äga motsvarande tillämpning på övriga
specialklasser på högstadiet, vilkas tim- och kursplaner fastställts av
överstyrelsen.

Enligt 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna må i heltidstjänst i läroämnen
inräknas undervisning i övningsämnen på högstadiet och yrkesämnen
med tillhopa högst Va eller, såvitt gäller yrkesteoretiska ämnen på
handelsgrenen av 9 y, högst 2ls av det sammanlagda antalet veckotimmar
på tjänsten. Antalet veckotimmar för undervisning i övningsämnen och
yrkesämnen samt för tjänstgöring i vissa fall på lägre stadium må enligt
38 § tillhopa omfatta högst Vs respektive högst 2/3 av det sammanlagda
antalet veckotimmar på tjänsten.

Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av att klasslärarsystemet
i så stor utsträckning som möjligt bibehålies för hjälpklasseleverna under
hela skoltiden. För att dessa klasslärare skall kunna få så stor del av sin
tjänstgöring som möjligt förlagd till den egna klassen, bör dock större

Kungl. Maj ds ''proposition nr 80 år 1956

möjlighet beredas lärarna att undervisa i yrkes- och övningsämnen än vad
som medges i 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna. Överstyrelsen
föreslår därför, att den nuvarande 1/3-regeln ändras till att för hjälpklasslärare
avse högst V2 av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten.
Detta bör enligt överstyrelsens mening kunna gälla även för lärare i annan
specialklass på högstadiet.

3. Departementschefen

De olika formerna av specialundervisning i folkskolan har blivit allt viktigare
instrument för ett framgångsrikt skolarbete. Specialundervisningen
har en dubbel uppgift, nämligen dels att för de elever, som är i behov
därav, ge en särskilt anpassad undervisning eller undervisningsmetodik,
dels också att underlätta undervisningen i normalklassema genom att helt
eller delvis vid sidan av denna ge vissa elever den speciella undervisning,
som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen tyngande
på denna. I dagens läge, då av olika skäl önskemålen om generellt lägre
elevantal i normalklasserna icke kan tillgodoses, synes det mig särskilt
angeläget, att åtgärder vidtages för att skapa gynnsammare arbetsbetingelser
för specialundervisningen.

Hjälpundervisningen i den svenska folkskolan har en lång tradition att
bygga på; den första hjälpklassen inrättades redan i slutet av 1870-talet.
De nu gällande grunderna för hjälpundervisningens organisation utformades
år 1942 och innefattas i den förutnämnda kungörelsen 1942: 629. Den
nya undervisningsplanen för folkskolan (utgiven av skolöverstyrelsen den
22 januari 1955 med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954) innehåller
allmänna riktlinjer för uttagning av elever till hjälpklass, allmänna
anvisningar för arbetet i hjälpklasser, tim- och kursplaner med tillhörande
anvisningar samt anvisningar för särskild hjälpundervisning.

Hjälpundervisningen har under senare år fått alltmer ökad omfattning.
Antalet hjälpklasselever i förhållande till hela elevantalet i folkskolan har
under de senaste tio åren ungefär fördubblats och utgör för närvarande
omkring 2 procent. Man räknar dock med att antalet barn i behov av
hjälpklassundervisning uppgår till mer än 5 procent. Emellertid har det
ökade antalet hjälpklassavdelningar inrättats huvudsakligen i städerna och
övriga större tätorter. Under läsåret 1954/55 undervisades omkring 16 000
elever i hjälpklass, varav 11 400 i städerna (3,2 procent av 360 000 barn)
men endast 4 600 på landsbygden (1,1 procent av 430 000 barn). Procenttalet
för antalet i hjälpklass undervisade elever i förhållande till det totala
elevantalet utgjorde under nämnda läsår exempelvis i Stockholms skoldistrikt
2,36, Göteborgs skoldistrikt 3,33, Malmö skoldistrikt 2,63 och Norr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

köpings skoldistrikt 4,34 men i Kronobergs läns västra inspektionsområde
0,72, Gotlands läns 0,92, Västernorrlands läns norra 0,77 och Jämtlands läns
norra 0,63. Även om frekvensen av intellektuellt utvecklingshämmade barn
givetvis kan variera, visar nu angivna siffror med all tydlighet, att landsbygdens
skolväsen i förevarande hänseende arbetar under väsentligt sämre
betingelser än tätorternas. En av anledningarna härtill är otvivelaktigt att
söka i föreskriften, att för upprättande av hjälpklassavdelning vid skola
eller skolenhet fordras minst 10 elever, som är i behov av hjälpundervisning.
En sänkning av detta tal till 8 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag
skulle uppenbarligen underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen
på landsbygden samt överhuvudtaget göra det lättare att
starta en hjälpklassavdelning, något som helt naturligt ofta är förenat med
svårigheter bland annat av psykologisk art med hänsyn till målsmännens
inställning och dylikt. Jag har av nu anförda skäl ansett mig böra biträda
skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag om en sänkning av nämnda elevantal
från 10 till 8.

Undervisningen i hjälpklass bör i största möjliga utsträckning erhålla en
praktisk inriktning. På grund av elevernas stora inbördes olikhet är det av
särskild betydelse, att undervisningen anpassas efter varje barns begåvning,
utveckling på känslolivets område och arbetstempo. Med hänsyn härtill
biträder jag även överstyrelsens förslag om en jämkning av grunderna
för uppdelning av hjälpklasseleverna i undervisningsgrupper vid slöjdundervisningen.
Delningsgrunderna för undervisningen i hushållgöromål
och yrkeskunskap bör, såsom överstyrelsen förutsatt, numera äga tillämpning
även beträffande ämnesgrenen hemkunskap.

Vad jag nu förordat beträffande hjälpundervisningen bör gälla från och
med redovisningsåret 1956/57. På grund av statsbidragssystemets utformning
inträder härav föranledda kostnadsökningar för statsverket först från
och med budgetåret 1957/58. Det är, såsom överstyrelsen framhållit, svårt
att med någon större säkerhet beräkna kostnadsökningarna. Den av överstyrelsen
gjorda uppskattningen av statsbidragsökningen till sammanlagt
omkring 650 000 kronor synes kunna godtagas. Häremot svarande kostnadsökning
för skoldistrikten kan beräknas till omkring 75 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
utfärda ny kungörelse i ämnet samt de övriga bestämmelser, som
kan finnas påkallade i anledning av vad jag förordat.

Förutom hjälpundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade barn
förekommer i folkskolan numera specialundervisning också för andra barn,
som på grund av fysiska eller psykiska handikapp icke med framgång kan
deltaga i den vanliga skolundervisningen. Den speciella undervisningen sker
antingen i särskilda klasser — specialklasser — eller genom undervisning
jämsides med vanlig undervisning — särskild specialundervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

De specialklasser, som här är i fråga, är observations-, hörsel-, syn-, tal-,
läs-, frilufts- och hälsoklasser. Därjämte har överstyrelsen i detta sammanhang
också upptagit vissa spörsmål beträffande de s. k. skolmognadsklasserna.
Särskild specialundervisning avser barn med hörsel-, syn-, tal-, läsoch
skrivsvårigheter.

Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser
eller rörande undervisningsskyldigheten för lärare i dylika
klasser finnes icke liksom ej heller några allmänt gällande kurs- och timplaner
för dessa klasser. För skolmognadsklasser har tillämpats de för vanliga
klasser gällande bestämmelserna. I övrigt har för specialklasserna tilllämpats
vissa allmänt hållna föreskrifter i folkskolestadgan m. m. ävensom
de i avlöningsreglementet givna bestämmelserna om möjlighet att vid särskilda
förhållanden nedsätta folk- och småskollärares undervisningsskyldighet.
Den nya undervisningsplanen innehåller vissa anvisningar rörande uttagning
av elever till specialklass samt angående arbetet i specialklasser och
anordnandet av särskild specialundervisning.

Med hänsyn till att specialundervisning förekommer i allt större utsträckning
och då avsaknaden av för denna undervisning särskilt anpassade föreskrifter
och normer medfört vissa olägenheter, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens
uppfattning, att särskilda bestämmelser för specialundervisningen
i folkskolan nu bör utfärdas.

Vad överstyrelsen anfört om riktlinjerna för organisationen av specialundervisningen
och i vilka fall denna bör i första hand ordnas i specialklass
eller genom särskild specialundervisning, har icke givit mig anledning
till erinran. Jag vill blott understryka angelägenheten av att specialundervisningen
i största möjliga utsträckning ordnas som särskild specialundervisning
jämsides med undervisning i vanlig klass, där så kan ske utan att
syftet med den speciella undervisningen eftersättes.

Självfallet måste elevantalet i specialklasserna vara avsevärt lägre än i
vanliga klasser, för att specialundervisningen skall kunna fylla sin uppgift.
Beträffande observations-, hörsel-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasserna,
för vilka jämte synklasserna inga särskilda bestämmelser eller anvisningar
härutinnan gäller, har en viss praxis i fråga om elevantalet utbildats. Överstyrelsens
förslag beträffande grundtal och delningstal för inrättande av
avdelningar i klasser av nu angivet slag innebär i huvudsak en kodifiering
av nämnda praxis. Såsom framgår av överstyrelsens förslag, blir grundtalen
och delningstalen för de olika typerna av specialklasser rätt varierande.
Med hänsyn till klassernas inbördes olikhet i fråga om elevernas
svårigheter eller defekter synes mig emellertid ingen erinran böra riktas
häremot. Det bör enligt min mening få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
bestämmelserna rörande elevantalet i nu ifrågavarande specialklassavdelningar
i huvudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen förordat.

Öl

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Överstyrelsen har föreslagit införande av särskilda grundtal och delningstal
även beträffande skolmognadsklasserna. Dessa är avsedda för normalbegåvade
elever, som, ehuru de uppnått den för intagning i skolan fastställda
åldern, vid prövning befunnits ej ha nått den skolmognad, att de
med framgång kan deltaga i undervisningen i vanlig nybörjarklass. Goda
skäl kan enligt min mening anföras för att bereda de senmognande eleverna
en mjukare skolstart och en mera individuell behandling de första skolåren.
Jag är likväl icke nu beredd att biträda överstyrelsens förslag om
införande av särskilda grundtal och delningstal för skolmognadsklasserna.
Även under nästa budgetår torde alltså dylika klasser få upprättas i den
utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande allmänna anvisningar
rörande elevernas fördelning på läraravdelningar inom småskolan.

I gällande bestämmelser för inrättande av avdelningar och uppdelning på
grupper vid undervisningen i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt
yrkeskunskap inom folkskolan göres inget undantag beträffande elever i
specialklasserna. Vad skolöverstyrelsen nu föreslagit i fråga om särskilda
normer i detta avseende har icke givit mig anledning till någon erinran.

I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka vikten av interkommunalt
samarbete för att möjliggöra inrättande av specialklasser. Jag har
senast i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln s. 633 och
634, närmare berört denna fråga med avseende å inrättandet av hörselklasser.
Såsom jag därvid anfört, bör inackorderingsbidrag och skolskjutsbidrag
för elever i interkommunalt anordnade specialklasser utgå enligt
vanliga statsbidragsgrunder, och därest någon mindre justering av gällande
bidragsbestämmelser skulle visa sig erforderlig för en dylik anordning, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Till formerna för
det interkommunala samarbetet på skolväsendets område torde jag få återkomma
vid anmälan i annat sammanhang av 1951 års skolstyrelseutrednings
förslag härutinnan. Tills vidare torde i nu förevarande hänseende den
av skolöverstyrelsen föreslagna kompletteringen av § 6 mom. 3 folkskolestadgan
vara tillfyllest.

Enligt 4 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan må den för folkoch
småskollärare föreskrivna undervisningsskyldigheten av 30 respektive
28 veckotimmar, om särskilda förhållanden det föranleder, av skolöverstyrelsen
eller statens folkskolinspektör nedsättas med högst fyra veckotimmar.
Härutöver äger skolöverstyrelsen medge nedsättning med ytterligare högst
fyra veckotimmar. Nedsättningen får ej föranleda kostnad för statsverket,
såvida ej skolöverstyrelsen det medger. Dylikt medgivande får avse högst
fyra veckotimmar, för vilka i så fall statsbidrag alltså utgår till timlärararvode.
Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag beträffande undervisningsskyldigheten
för lärare i special klass innebär, att — såsom redan gäller i
fråga om hjälpklasslärare — en generell nedsättning av undervisningsskyldigheten
med fyra veckotimmar medges för lärare i observations-, hörsel-,
syn-, tal-, läs- och skolmognad sklasser samt att överstyrelsens möjlighet

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

att därutöver, utan kostnad för statsverket, medge nedsättning med ytterligare
högst fyra veckotimmar kvarstår oförändrad. Jag anser mig böra
biträda detta förslag. Fråga om härav betingade ändringar i avlöningsreglementet
för folkskolan torde i annat sammanhang få anmälas av chefen för
civildepartementet. Beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i specialklass
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga
jämkningar av de nu enligt kungörelsen 1946: 309 gällande bestämmelserna.

Särskild specialundervisning avses skola ifrågakomma för elever med
hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter. Vad överstyrelsen förordat
härutinnan har icke givit mig anledning till erinran annat än i fråga om
beslutanderätten beträffande statsbidrag till dylik undervisning. Jag delar
överstyrelsens uppfattning, att det bör ankomma på statens folkskolinspektör
att med ledning av anvisningar, utfärdade av överstyrelsen, pröva fråga
om statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar särskild specialundervisning
åt barn med läs- och skrivsvårigheter, samt att det bör
ankomma på överstyrelsen att pröva motsvarande bidragsfråga med avseenae
å annan av timlärare fullgjord särskild specialundervisning. Däremot
bör det enligt min mening alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att
pröva fråga om statsbidrag till särskild specialundervisning i sådant fall,
där en lärares hela undervisningsskyldighet tages i anspråk härför. I den
mån ytterligare erfarenheter av praxis härutinnan ger anledning därtill, bör
dock Kungl. Maj:t äga delegera denna beslutanderätt till överstyrelsen.

Vad jag nu förordat beträffande övrig specialundervisning i folkskolan
bör tillämpas från och med redovisningsåret 1956/57. De kostnadsökningar
för statsverket, som följer härmed, inträffar på grund av statsbidragssystemets
utformning först från och med budgetåret 1957/58. Kostnadsökningarna
hänför sig till förslagen om inrättande för specialklasseleverna av särskilda
avdelningar i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap
och om särskild specialundervisning jämväl åt barn med syn- och
hörselsvårigheter. Överstyrelsen har uppskattat bidragsökningen på dessa
punkter till sammanlagt omkring 85 000 kronor. Denna beräkning synes
kunna godtagas. Kostnadsökningen för skoldistrikten kan beräknas till
omkring 8 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela närmare bestämmelser beträffande specialundervisningen
i folkskolan i anslutning till vad jag här förordat.

I redogörelsen för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under
läsåret 1953/54 framhöll skolöverstyrelsen bland annat, att på försöksskolans
högstadium borde anordnas en för hjälpklasseleverna särskilt avpassad
praktisk utbildning. Denna synpunkt underströks såväl i fjolårets proposition
(nr 120 s. 25) som av statsutskottet (SU 122 s. 41). Sedan särskilda
inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställt utredning i frågan,
har överstyrelsen den 28 maj 1955 fastställt förebilder till tim- och kurs -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

planer jämte anvisningar för hjiilpklasser på försöksskolans högstadium att
gälla från och med innevarande läsår. Av tim- och kursplanerna för sjunde
klassen framgår, att denna klass närmast skall utgöra en direkt fortsättning
på mellanstadiet men med något ökat timtal för de praktiska ämnena.
Dessutom ges utrymme för tillvalsämne (exempelvis engelska, slöjd, yrkeskunskap).
Åttonde klassen har givits karaktär av yrkesorienteringsklass.
där yrkesvalet skall särskilt förberedas. Även i denna klass finnes möjlighet
till tillvalsämne. I nionde klassen bör eleverna erhålla en förberedande yrkesutbildning
dels i form av undervisning i yrkesarbete i skolverkstad eller
genom praktik på arbetsplats, dels genom en fortsättning och eventuellt
specialisering av den undervisning i yrkesteori, som påbörjats i åttonde
klassen.

Riktlinjer och anvisningar har sålunda utformats för hjälpundervisningens
inre arbete på högstadiet. Beträffande organisationen i övrigt skall
enligt nu gällande bestämmelser de för folkskolan gällande föreskrifterna i
olika hänseenden äga motsvarande tillämpning. För att skapa gynnsammare
betingelser för undervisningen av de intellektuellt utvecklingshämmade
på högstadiet måste emellertid nämnda föreskrifter kompletteras med
vissa särskilda bestämmelser. Under de gångna försöksåren har även anmälts
behov av annan specialundervisning på högstadiet, exempelvis för
elever med läs- och skrivsvårigheter. Jämväl i avseende å annan specialundervisning
än hjäipundervisning fordras vissa kompletterande bestämmelser
utöver de föreskrifter för folkskolan, som eljest skall tillämpas. Innan
jag går närmare in på de olika detaljerna i överstyrelsens föreliggande
förslag, vill jag härjämte omnämna, att överstyrelsen har under prövning
frågan om bestämmelser angående hjälpklasselevernas avgång från enhetsskolan
och att överstyrelsen senare torde inkomma med förslag härom.

Jag biträder överstyrelsens förslag, att vid inrättande av hjälpklassavdelningar
i försöksdistrikten högstadiet skall få räknas som särskild skola
eller skolenhet. Detta möjliggör under vissa förutsättningar inrättande av
ett större antal hjälpklassavdelningar på högstadiet än vad som är möjligt
vid tillämpning av de för folkskolan gällande bestämmelserna. Grundtalet
och delningstalen bör vara desamma som för folkskolan, alltså minst 8 elever
för en avdelning, minst 18 elever för två avdelningar, minst 31 elever
för tre avdelningar etc.

Beträffande förstärkningsanordningar kan varken de för hjälpklasser i
folkskolan eller de för normalklasser på högstadiet gällande bestämmelserna
utan vissa jämkningar tillämpas för hjälpklasserna på högstadiet. Vad
skolöverstyrelsen nu föreslagit härutinnan har icke givit mig anledning till
någon invändning. Jag erinrar emellertid om att Kungl. Maj:t enligt riksdagens
bemyndigande (prop. 1955: 120 s. 88 och 89, SU 122 s. 49) äger
besluta beträffande förstärkningsanordningar inom försöksskolan. Det
torde alltså få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
beträffande förstärkningsanordningar för högstadiets hjälpklasser. Det -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

samma torde böra gälla i fråga om erforderliga förstärkningsanordningar
beträffande övrig specialundervisning på högstadiet.

Uppenbarligen är det angeläget, att klasslärarsystemet bibehålies för
hjälpklasseleverna i så stor utsträckning som möjligt under hela skoltiden.
I viss mån gäller detta även beträffande annan specialundervisning, där
särskilda metodiska kunskaper och andra insikter kräves av läraren för
undervisningens bedrivande. Med hänsyn härtill bör, såsom överstyrelsen
förordat, ökade möjligheter beredas dylika lärare på högstadiet att undervisa
i yrkes- och övningsämnen. För närvarande gäller som huvudregel, att
i heltidstjänst i läroämnen på högstadiet må inräknas undervisning i övningsämnen
och yrkesämnen samt i vissa fall tjänstgöring på lägre stadium
med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar
på tjänsten. Emellertid äger Kungl. Maj:t (prop. 1955: 120 s. 84,
SU 122 s. 47), om särskilda skäl föreligger, medge inräkning av yrkesteoretiska
ämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten.
Med hänsyn till vad jag här anfört, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att jämväl i fråga om lärare i hjälpklass eller annan specialklass på högstadiet
besluta om inräkning av yrkesämnen och övningsämnen med mer
än en tredjedel av undervisningsskyldigheten.

Vad jag nu förordat beträffande specialundervisningen på försöksskolans
högstadium föranleder vissa ändringar och tillägg i de allmänna försöksskolebestämmelserna.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade ändrade grunder för
hjälpundervisningen i folkskolan, att tillämpas tills vidare
från och med redovisningsåret 1956/57;

b) godkänna av mig förordade grunder för övrig specialundervisning
i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och
med redovisningsåret 1956/57;

c) godkänna av mig förordade grunder för specialundervisning
på försöksskolans högstadium, att tillämpas tills
vidare från och med redovisningsåret 1956/57.

Vad departementschefen sålunda under II hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans
Maj :t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Cederlund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten ............ 2

1. Försöksverksamhet med enhetsskola ...................... 2

2. Pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor ............ 27

3. Departementschefen ..................................... 38

II. Specialundervisning m. m. i folkskolan och på försöksskolans högstadium
.................................................. 46

1. Inledning .............................................. 46

2. Förslag och yttranden ................................... 48

A. Folkskolan .......................................... 48

B. Försöksskolans högstadium ............................ 56

3. Departementschefen ..................................... 58

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 80