Kungl. Maj ds proposition Nr 52 (Proposition 1921:52)

Kungl. Maj ds proposition Nr 52.

Nr 52.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.
samt angående anslag till kontroll å lagens efterlevnad; given
Stockholms slott den 29 januari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag avstatsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wit angel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Ekeberg, Hansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hansson anförde.
Sedan länge har fråga förevarit om lagstiftningsåtgärder till förekommande
av tuberkelsmittas spridande genom mjölk m. m., som utlämnas
från mejerier. Flera omständigheter, icke minst kristidsförhållandena,
hava gjort, att denna fråga ej förut kunnat underställas Kungl.
Maj:ts prövning. Då emellertid förhållandena numera synas såväl medgiva
som ock påkalla åtgärder i det angivna syftet, anhåller jag att nu
få anmäla ärendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml- 43 höft. (Nr 52.)

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 52.

Redan i skrivelse den 28 december 1898 hemställde lantbruksstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte utfärda författning angående förbud att från mejeri
till kreatursföda försälja eller på annat sätt utlämna mjölk eller kärnmjölk,
som icke uppvärmts till minst 85° Celsius. Till stöd för denna framställning
anfördes huvudsakligen, att då från statens sida åtgärder börjat
vidtagas för utrotande av tuberkulosen ur ladugårdarna, syntes omständigheterna
ovillkorligen påkalla, att staten också sökte så vitt möjligt
förekomma, att tuberkelsmittan bleve dit införd. Härvid borde i
främsta rummet uppmärksamheten fästas på, att sagda smitta icke
bleve spridd genom mjölk. I synnerhet vore faran härvidlag stor
vid andelsmejerierna, ty om blott mjölken från ett fåtal av de understundom
till hundratal uppgående leverantörerna till samma mejeri
vore bemängd med tuberkelsmitta, bleve givetvis genom sammanblandning
av de olika leverantörernas mjölkpartier hela den vid mejeriet behandlade
mjölkkvantiteten infekterad och således även den till leverantörerna
återgående skummjölken och kärnmjölken, som i de flesta fall
användes till kalv- och svinuppfödning. Genom vetenskapliga försök
hade utrönts, att vid en uppvärmning av mjölk till 85° tuberkel bacillerna
berövades förmågan att smitta. Genom dylik uppvärmning skulle
också faran för spridning av andra kreaturssjukdomar än tuberkulos,
särskilt mul- och klövsjuka, förminskas. I Danmark hade genom lag
den 26 mars 1898 stadgats förbud mot utlämnande från mejeri till
kreatursföda av mjölk, som icke uppvärmts till förut angivna temperatur.
Möjlighet att kontrollera, att mjölken blivit sålunda uppvärmd, funnes
genom en av professorn V. Storch i Köpenhamn uppfunnen metod, varvid
så tillginge, att en viss mindre mängd mjölk götes i ett litet reagensglas,
varefter tillsattes en droppe av en lösning av vätesuperoxid
och två droppar av en lösning av paraplienylendiamin, då av färgen,
som blandningen erhölle, kunde bedömas, om mjölken blivit uppvärmd
till erforderligt gradtal.

Veterinärinstitutets lärarkollegium yttrade i utlåtande den 4 februari
1899, att kollegiet funne åtgärder i det angivna syftet synnerligen önskvärda
och behövliga. Kollegiet ville dock fästa uppmärksamheten på,
att lantbruksstyrelsens förslag icke gällde mjölk, som utlämnades till
människoföda. Det vore dock angeläget att söka skydda människorna,
särskilt de späda barnen, från tuberkelsmitta. Då det emellertid icke
praktiskt ginge för sig att på annat sätt än i pastöriseringsapparat
uppvärma sötmjölk och grädde till 85° utan att dess smak skadades,
ansåg kollegiet det icke böra ifrågasättas att ålägga andra än sådana
mejeriägare, som för mejerirörelsens bedrivande använde ångkraft, att låta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52. 3

pastörisera all till försäljning avsedd sötmjölk eller grädde. Vidare framhölls,
att lantbruksstyrelsens förslag ej avsåge smör eller vassla. Då faran
för tuberkelsmittas spridning genom smör sjmtes vara helt ringa samt
mjölk, som uppvärmts till 85°, icke kunde användas till ostberedning,
syntes emellertid särskilda stadganden beträffande mjölk eller grädde,
som användes för tillverkning av smör eller ost, icke böra ifrågakomma.
För skummjölk, kärnmjölk och vassla borde däremot dylik
uppvärmning föreskrivas för samtliga mejeriägare, alltså även för dem,
som icke hade ångkraft till förfogande. Lantbruksstyrelsens förslag
att stadgandet skulle gälla blott sådan mjölk, som utlämnades till
kreatursföda, syntes kunna försvåra kontrollen, enär det kunde göras
gällande, att utlämnad mjölk varit avsedd till annat ändamål. Bestämmelsen
borde därför gälla all skummjölk, kärnmjölk eller vassla, som
utlämnades från mejeri. Deu Storchska metoden gåve ej utslag för
högre uppvärmning än till 80°. Det vore bäst att direkt lägga sagda
metod till grund för kontrollen, enär ett ständigt iakttagande av
termometern vid pastöriseringsapparaten vore omöjligt. Mejeriägaren
komme nog att för egen säkerhets skull inställa pastöriseringsapparaten
på ett något högre gradtal än 80°.

I reservation vid kollegiets utlåtande anslöt sig dåvarande t. f.
professorn Iialbinder närmare till lantbruksstyrelsens förslag.

Medicinalstyrelsen avgav utlåtande den 12 juli 1899 och anförde
därvid, att tuberkulosens stora spridning bland nötkreaturen och svinbesättningarna
inom landet syntes vara ett tillfyllestgörande skäl för de
av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärderna. Föreskrifterna borde omfatta
även vassla. Beträffande lärarkollegiets förslag, att det avsedda
förbudet skulle med visst undantag gälla även mjölk, som utlämnades
till annat ändamål än till kreatursföda, ville medicinalstyrelsen visserligen
lämna sitt erkännande åt förslagets goda syfte, men då förbudet i sådan
utsträckning i allt fall ej skulle träffa den stora partihandeln med konsumtionsmjölk
till vissa städer eller mjölk, som från producenterna direkt
såldes till städerna och andra liknande orter, samt då det för övrigt
skulle alltför hårt ingripa i landets hela mjölkhushållning och framkalla
missnöje, befarade styrelsen, att en så långt gående åtgärd skulle skjuta
över målet. Hälsovårdsåtgärder kunde nämligen lätt, även om de vore
i princip riktiga, medföra skada, därest de icke stödde sig på en mera
allmänt stadgad övertygelse om deras nytta. Lantbruksstyrelsens förslag
tillstyrktes med vissa jämkningar.

Därefter hördes hushållningssällskapens under hösten 1899 församlade
ombud. Dessa funno bestämmelser i huvudsaklig överens -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

stämmelse med lantbruksstyrelsens förslag vara av behovet väl påkallade.
Förbudets utsträckning till att gälla all mjölk, som utlämnades från
mejeri, avstyrktes. Ej heller borde förbudet gälla vasslan, enär uppvärmningen
av denna, vilken nästan uteslutande användes som svinuppfödningsmedel,
vore förenad med stora kostnader och praktiska olägenheter.
Därjämte gjordes vissa detaljerinringar mot förslaget. Meningarna i
frågan voro emellertid mycket delade bland ombuden och yttrandet
godkändes efter votering med 13 röster mot 11, vilka senare ville avstyrka
det föreliggande författnings förslaget.

Då lantbruksstyrelsen med skrivelse den 23 februari 1900 överlämnade
ombudens yttrande, erinrade styrelsen för egen del, att den
med sitt förslag avsett att underlätta tuberkulosens bekämpande inom
ladugårdarna, vadan försäljningen av mjölk till annat ändamål än kreatursföda
icke innefattades i förslagets syfte. Då vasslan så gott som
uteslutande användes till svinuppfödning och dess uppvärmning vore
förenad med stora kostnader och svårigheter, syntes olägenheterna av
dess inbegripande i förbudet överväga nyttan av en sådan åtgärd. Invändningen
att mjölk kunde uppgivas hava utlämnats till annat ändamål
än kreatursföda syntes icke vara av större betydelse, enär mejerierna
i allmänhet inginge leveranskontrakt om mjölken samt för övrigt
mejeriägarna icke hade något intresse av att utlämna opastöriserad
mjölk. Erfarenheten från Danmark visade, såväl att mjölkens pastörisering
till 85° utan olägenhet för mejeriidkaren kunnat gå för sig
som att kontrollen över att så skett verkligen kunnat utföras enligt den
Storchska metoden. Ifall detta prov visade, att mjölken icke ens blivit
uppvärmd till 80°, kunde givetvis mejeriägaren ställas under åtal för
förseelse mot författningen.

Sedan detta lantbruksstyrelsens utlåtande inkom, blev frågan
vilande, till dess Malmöhus läus hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 7 april 1909 återupptog densamma och hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte utfärda en författning i huvudsaklig överensstämmelse
med lantbruksstyrelsens förslag den 28 december 1898, gällande
för mjölk, kärnmjölk och vassla till nötkreaturs- eller svinföda. Frågan
syntes vara av så stor betydelse, att den ej längre borde undanskjutas.
Erfarenheten visade, att tuberkulos i mycket stor utsträckning förefunnes
i landets nötkreaturs- och svinbesättningar, vilket oaktat stadgad kontroll
vid slakthus, köttbesiktningsbyråer m. m. innebure en stor fara såväl
vid köttets konsumtion inom landet som vid export därav. I utlandet
hade också flerstädes skyddsbestämmelser stadgats mot import av tuberku -

Kung!. Maj.ts proposition Nr 52. 5

löst kött. Såsom smittospridare till nötkreaturs- och svinbesättningarna
vore mejerimjölken en bland de farligaste.

Denna framställning remitterades till lantbruksstyrelsen, som inhämtade
yttranden från statskonsulenten i mejerihushållning och samtliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, av vilka dock utskottet i
Göteborgs och Bohus län ej avgav något yttrande, enär utlämnande från
mejeri av mjölk eller vassla endast i ytterst ringa grad förekomme i länet.
I skrivelse den 16 december 1912 erinrade därefter lantbruksstyrelsen, att
Kungl. Maj it den 1 mars samma år uppdragit åt styrelsen samt medicinalstyrelsen
att gemensamt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med
utredning och förslag angående de ytterligare åtgärder från statens sida,
som kunde befinnas erforderliga och lämpliga för bekämpande av kreaturstuberkulosen,
samt hemställde att, då det remitterade ärendet i viss
mån sammanhängde med den sålunda anbefallda utredningen, detsamma
måtte överlämnas till gemensam handläggning av ämbetsverken. Detta
skedde den 20 december 1912 och blev därefter till ämbetsverken överlämnad
jämväl en särskild framställning i ämnet från Östergötlands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Den 16 januari 1917 avgåvo medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
utlåtande i ärendet, varvid i överläggningen deltagit medlemmarna
av medicinalstyrelsens veterinära råd samt föreståndaren för veterinärbakteriologiska
anstalten, professorn A. M. Bergman, ävensom professorn
G. Wirgin och direktören V. Jonsson.

I utlåtandet lämnas först följande sammanfattande redogörelse för
statskonsulentens yttrande:

»Statskonsulenten i mejerihushållning har under en sommaren 1909 företagen
resa i Danmark sökt vinna upplysningar om, huru den danska pastöriseringslagen
verkat och därvid fått den uppfattningen, att allmän belåtenhet rådde med lagen
i fråga om uppvärmning av grädden till exportsmör, enär den medfört, att smörets
kvalitet blivit betydligt jämnare; att man däremot vore oviss om, huruvida samma
lag haft någon betydelse för tuberkulosens bekämpande hos nötkreatur och svin:
att statistiken icke visade någon förbättring härutinnan, utan snarare tvärtom fatt
det vid svinslakterierna visat sig, att antalet tuberkulösa svin något ökats, vilket
dock kunde vara beroende på den strängare kontroll, som införts rörande tuberkulösa
svin vid slakterierna under senaste åren, samt att uppfödare av reaktionsfria
kreatursstammar ej hade någon särskild fördel av pastöriseringslagen, då de ej
vågade använda mjölken sådan den kom från mejerierna, utan måste låta uppvärma
den till 85° C. efter hemkomsten till gården. Allmänt hade framhållits,
att den kontroll, som funnes för lagens efterlevnad, vore alldeles otillräcklig
och att utsikter till att få den mera effektiv vore mycket små.

I fråga om en pastöriseringslag i överensstämmelse med den, som av Malmöhus
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott begärts, vore det statskonsulentens

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 52.

åsikt, att dess efterlevnad bleve betydligt svårare att effektivt kontrollera i vårt
land än i Danmark, enär vi saknade en lantpolis, liknande den danska, samt smöroch
margarininspektörer och det, liksom i Danmark, icke borde åläggas vare sig
mejerikonsulenter eller veterinärer att därvid biträda, då de lätt kunde komma i
en skev ställning till mejeriägare och djuruppfödare; att svårighet skulle möta
vid ordnandet av kontrollen över vasslans pastörisering i de norrländska länen med
alla sina små ostmejerier; att för övrigt en pastöriseringslag för Norrland vore
alldeles överflödig, då därifrån icke exporterades något smör, svinskötsel dreves
endast för husbehov och uppfödare av reaktionsfria djurstammar måste, även om
pastöriseringslag funnes, låta uppvärma mjölken i sina hem till 85°; samt att i en sådan
provins som Skåne och några andra liknande, varifrån exporterades mycket
smör, en pastöriseringslag för grädde syntes vara mycket lämplig, och att man
skulle hava all anledning att påyrka en pastöriseringslag, om en sådan kunde bliva
gällande endast för dessa provinser.»

Vidare redogöres för innehållet i förvaltningsutskottens yttrande,
varav framgår att Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
framställning tillstyrkts av förvaltningsutskotten i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Gottlands, Blekinge,
Kristianstads, Hallands, Ålvsborgs norra, Ålvsborgs södra och
Värmlands län. Från liera av dessa har dock uppställts som förutsättning
att en effektiv kontroll kunde utan alltför betungande anordningar
genomföras. Kalmar norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
ansett författningen böra göras fakultativ genom att för sin tillämpning
inom viss ort bliva beroende av beslut av vederbörande hushållningssällskap.
Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län har ansett stadgandet
obehövligt för länets vidkommande men ej velat motsätta sig
detsamma, om det vore gagneligt för landet i övrigt. Återstående 11
förvaltningsutskott hava avstyrkt framställningen, nämligen utskotten i
Uppsala, Södermanlands, Kalmar södra, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Skälen äro växlande. I allmänhet anföres, att en föreskrift
sådan som den föreslagna skulle bli alltför betungande för
mejerierna, särskilt i vissa delar av landet. Vidare framhållas kontrollsvårigbeterna
samt obehövligheten av en dylik författning å vissa
orter, synnerligast i Norrland, där besättningarna i allmänhet vore
tuberkelfria.

För egen del hava ämbetsverken anfört huvudsakligen följande:

»Innan ämbetsverken ingå på något utlåtande över Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts framställning och uttala sig om de yttranden
eller de framställningar i ärendet, som kommit ämbetsverken tillhanda, torde uppmärksamheten
böra fästas på ett förhållande, som genomgående blivit förbisett,
nämligen, att den danska lagen om åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos

Kungl. Maj:ts proposition A''r 52. 7

nötkreatur och svin, som låg till grund för lantbruksstyrelsens förslag av år 1898.
förnyats den 5 februari 1904, därvid biand andra den förändringen vidtagits, att
den obligatoriska pastöriseringsgraden sänkts från 85 till 80°. Denna sänkning
grundar sig uppenbarligen på av professor Bang utförda ytterligare försök angående
den temperatur, vid vilken tuberkelbacillen under mjölkens pastörisering dödas,
vilka försök givit vid handen, att en ögonblicklig uppvärmning till 80° i sådant
hänseende är tillfyllest — — —.

Försök av ifrågavarande art hava utförts även i vårt land. I början av år
1903 erhöll nämligen dåvarande professor Svensson vid veterinärinstitutet i uppdrag
av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att undersöka, vid vilken
temperatur tuberkelbaciller under de förhallanden, vari de vanligen förekomme i
mjölk, kunde göras oskadliga genom pastörisering, sådan den i allmänhet företoges
i mejerier. Såsom resultat av den första försöksserien angav professor Svensson,
att vid pastörisering av mjölk i sådana apparater, där för mjölkens uppvärmning
en tid av omkring 2 minuter åtginge och där mjölken genom att i apparaten hållas
i tunt lager hastigt uppvärmdes, en pastöriseringstemperatur av 80° vore tillräcklig
att döda tuberkelbaciller, men att 75° vid ett försök icke förmått åstadkomma
detta. Senare av honom utforsa försök, därvid en pastöriseringsapparat användes
med 1.032 minuters uppvärmningstid för varje mjölkpartikel, lämnade enahanda
resultat, som försöken med ovannämnda apparater.

Även professor Barthel och statens tuberkuloskonsulent Stenström hava experimenterat
i samma riktning och kommit till det resultat, att en minuts upphettning
till 80° vore nog för att under normala förhållanden döda tuberkelbaciller
i mjölk — — .

Då det sålunda torde få anses ådagalagt, att en sänkning av pastöriseringstemperaturen
från 85° till 80° icke förringar pastöriseringens effektivitet med hänsyn
till oskadliggörandet av tuberkulosens smittämne, synes den senare temperaturgraden
böra upptagas i eu eventuell pastöriseringslag — — —.

Vad nu den av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
gjorda framställningen angår, så är det obestridligt att — — — det av utskottet
åberopade förhållandet alltjämt består, nämligen att från mejeri utlämnad mjölk och
produkter därav kunna avsevärt bidraga till tuberkulosens spridande bland husdjuren,
förnämligast bland nötkreatur och svin.

Ingen, som i förevarande fråga blivit hörd eller gjort någon framställning,
har ifrågasatt annat.

Å andra sidan måste det anses vara nöjaktigt ådagalagt, att tuberkelbacillhaltig
mjölk, som upphettats till minst 80°, förlorar förmågan att meddela tuberkelsmitta.
I fråga om vasslan hänvisas till vad därom anföres längre fram.

Beträffande ifrågavarande upphettning synes det otvivelaktigt, att den
under årens lopp alltmer vunnit insteg på mejerierna, att döma av från dessa
införskaffade upplysningar. För att nämligen vinna insikt i vissa för förevarande
frågas belysande viktiga spörsmål, utgick i slutet av år 1913 ett tryckt frågeformulär
— — — till samtliga enligt statskonsulentens i mejerihushållning förteckning av
år 1911 inom landet befintliga mejerier. Svar inkom från 1,194 av dem, därvid
till en början framgick, att 99 upphört med sin verksamhet. Från återstående
1,095 svar hava avskilts sådana, där frågan 2:o »försäljes eller utlämnas på annat
sätt från mejeriet till kreatursföda mjölk, kärnmjölk, vassla» genomgående

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 52.

nekande besvarades eller besvarades med, att utlämnandet skett uteslutande åt egna
djur, samt sådana — ett mindre tal — med avseende å vilka det varit tveksamt,
huru de skulle tydas. På så sätt blevo de ingångna svaren användbara i fråga
om endast 771 mejerier. De uppgifter, som med avseende på dessa erhållits, hava
sammanförts i en tabell.

Av denna inhämtas, bland annat, och i den mån de förelagda frågorna besvarats
:

att omkring 54 procent av nämnda mejerier utgöras av andelsmejerier, 21 procent
av uppköpsmejerier och övriga 25 procent av ungefär lika många herrgårdsmejerier som
herrgårds- och uppköpsmejerier;

att av samtliga mejerier ungefär 86 procent utlämna till kreatursföda mjölk,
67 procent kärnmjölk och 42 procent vassla;

att uppvärmning av mjölken dessförinnan äger rum i 563 fall av 661 till
ett gradtal växlande mellan 20 och 100, dock att gradtalet i 481 fall utgör 80 och
däröver;

att kärnmjölken likaledes uppvärmes i 219 fall av 516 till ett gradtal växlande
mellan 12 och 100, därvid dock är att märka, att siffran 219 i verkligheten
torde vara vida större, enär kärnmjölken icke såsom sådan uppvärmes utan har
vunnit erforderlig värmegrad därigenom, att den oskummade mjölken uppvärmts,
vilket förhållande sannolikt medfört, att frågan om kärnmjölkens uppvärmning i
åtskilliga fall icke särskilt besvarats;

att vasslan uppvärmes i 116 fall av 324 till en temperatur växlande mellan
30 och 100°;

att uppvärmningen av mjölken (och kärnmjölken) i regel sker genom pastörisering
och i fråga om vasslan ungefär lika ofta på de tre i frågeformuläret upptagna
sätten;

att den tid, varunder varje del av mjölken, kärnmjölken eller vasslan anses
vara utsatt för den högsta temperaturen, vid pastörisering växlar mellan 1/2 - 30
minuter och vid uppvärmning 1/2—l20 minuter, dock att i fråga om pastörisering
endast i 19 fall sagda tid ligger under 1 minut;

att pastöriseringen eller uppvärmningen endast undantagsvis icke sker regelbundet
året om;

att gradtalet i allmänhet kontrolleras, därvid i regel termometer användes,,
sällan det så kallade Storchska provet;

att pastöriseringsapparat eller generativapparat eller bådadera användes
i stor utsträckning.

att vid endast 127 mejerier av 567 pastörisering eller uppvärmning är kontrakterad
med avnämarna;

samt att centrifugslammet i ett mindre antal fall icke oskadliggöres.

Totalintrycket av förestående uppgifter torde kunna sammanfattas sålunda,
att talrika mejerier bemöda sig om att genom uppvärmning förbehandla till kreatursföda
utlämnad mjölk, kärnmjölk och vassla så, att den icke skall kunna meddela
tuberkelsmitta, men att en sådan förbehandling i åtskilliga fall företer bristfälligheter
och i många fall icke alls kommer till utförande.

Vid övervägandet av ifrågavarande förhållanden bör även tagas i betraktande,
att över 250 mejerier icke inkommit med svar på de i cirkulärskrivelsen
upptagna frågorna, och att av de 771 svar, som varit föremål för bearbetning,

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 52. 9

ganska många i ett eller flera avseenden förete luckor. Vidare är det anmärkningsvärt,
att av 5(>7 mejerier endast 127 förbundit sig att, på sätt i det föregående
är nämnt, förbehandla ifrågavarande kreatursföda. Slutligen torde det antagandet
vara rimligt att, även där en dylik förbehandling avses, denna icke alltid
sken med iakttagande av samma noggrannhet. Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott uppgiver också, att »slarv» i berörda hänseende förekommer.

Det torde därför få anses vara ett viktigt intresse, att åtgärd vidtages för
att i möjligaste mån åvägabringa bättre och säkrare förhållanden på mejerierna i
fråga om den för utfodring avsedda mjölkens behandling före utlämnandet, därvid
intet annat synes kunna ifrågakomma än en författning med det syfte och av det
innehåll, som av lantbruksstyrelsen 1898 föreslagits, men med de ändringar däri.
som betingas av senare vunna erfarenheter.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott betraktar emellertid
frågan även ur en synpunkt, som, sedan lantbruksstyrelsen avgav sitt lagförslag,
alltmer trätt i förgrunden, nämligen vår export av kött och fläsk. Hänsyn till
utlandets fordringar och kontrollbestämmelser i fråga om denna export gör, enligt
utskottets mening, att i vårt land den största uppmärksamheten måste ägnas åt
att i möjligaste måtto skydda våra nötkreaturs- och svinbesättningar mot tuberkulos,
och att kraftiga åtgärder med snaraste måste vidtagas såväl från statens
som de enskilda uppfödarnas sida emot denna sjukdom. Utskottet anser, att bland
de åtgärder, med vilka staten kan bistå de enskilda uppfödarna, förtjänar i främsta
rummet att nämnas ovanberörda författning. Val huvudsakligen ur nämnda synpunkt
är det, som utskottet hemställer, att lagen även måtte gälla vassla, som
användes till utfodring åt svin.

Med anledning av vad utskottet sålunda framhållit, torde böra i korthet
klargöras, vilken inverkan på beskaffenheten av vårt exportkött och fläsk med
hänsyn till tuberkulosen en lag skulle få, som påbjöde betryggande uppvärmning
av mjölk, kärnmjölk och vassla före deras utlämnande till kreatursföda, enär utskottet
synes i viss mån hava överskattat lagens betydelse uti ifrågavarande
hänseende.

Klart är, att en sådan lag borde vara ägnad att i hög grad motverka tuberkulosens
spridning till svinen och sålunda betydligt minska förekomsten av tuberkulöst
fläsk. Samma omfattande betydelse finge den däremot icke för vår export
av nötkött, enär a ena sidan oskadliggörandet av tuberkulosens smittämne i
mjölkfödan för nötkreatur endast skyddar kalven för smitta och därtill endast för
smitta genom mjölk eller produkter därav, och å andra sidan köttexporten i huvudsak
omfattar kött efter äldre nötkreatur. Vill man undvika förekomsten av tuberkulos
hos vårt exportkött, måste i första hand de ladugårdsbesättningar, i vilka
tuberkulos förekommer och varifrån djur avgå för att efter nedslagning exporteras,
göras fria från tuberkulos, vilket icke kan ske genom en pastöriseringslag
eller ens i huvudsak med hjälp av en sådan.

Den i det föregående påpekade betydelsen av en pastöriseringslag för var
fläskexport synes — — — tala för, att frågan om vasslans inbegripande i pastöriseringslagen
tages under förnyad omprövning, och detta så rmcket hellre som i
§ 2 punkt 4 jämförd med § 6 av Kungl. Maj:ts förordning angående kontroll vid
utförsel av kött den 10 oktober 1913 föreskrives, att i sistnämnda paragraf omBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 43 höft. (Nr 52.) 2

Kungl. May.ts proposition Nr 52.

förmälda stämpel (nationalmärke) endast må åsättas kött av svin, som vid besiktningen
befunnits fria från varje spår av tuberkulos.

Innan en sådan förnyad omprövning företages, är det av vikt att få den
frågan löst, huruvida pastörisering av vassla till 80° under alla förhållanden dödar
i densamma eventuellt förekommande tuberkelbaciller — — —.

Sådana försök blevo utförda av föreståndaren för central anstaltens bakteriologiska
laboratorium, Chr. Barthel och statens tuberkuloskonsulent, Olof Stenström.
Uti en till lantbruksstyrelsen den 25 september 1911 ingiven redogörelse för desamma
besvara de det uppställda spörsmålet sålunda:

»En upphettning av vasslan till 80°, vare sig genom inledandet av direkt
ånga eller på annat sätt åstadkommen, torde således vara tillräcklig för att i
praktiken oskadliggöra i densamma eventuellt förekommande tuberkelbaciller, detta
dock naturligtvis under förutsättning, att vasslan, såsom alltid sker vid eu välordnad
osttillverkning, silas genom en tagelsil, så att inga större klumpar av kasein
medfölja, utan blott sådana, som passera tagelsilen.»

Då sålunda försöken givit vid handen, att tuberkelbaciller i vassla oskadliggöras,
det vill säga praktiskt taget dödas, vid en upphettning av densamma till
80°, torde betänkligheter med hänsyn till gradtalet icke kunna resas mot att i en
pastöriseringslag, som föreskriver upphettning till minst 80°, även upptaga vasslan.
Fall åter, då vasslan ej passerat tagelsil, torde knappast vara att räkna med,
enär det bör ligga i osttillverkningens intresse att så långt möjligt tillvarataga kaseinet.

Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida pastörisering av vasslan
under alla omständigheter bör åligga mejerierna. Det från flera sidor påpekade
förhållandet, att ifrågavarande behandling av vasslan skulle bliva betungande för
mejerierna och i vissa fall omöjlig att genomföra, synes icke utan vidare kunna
lämnas ur räkningen. Frågan torde lämpligen kunna lösas på det sätt att i pastöriseringslagen
inrymmes möjlighet till befrielse för viss tid från skyldighet att
pastörisera vasslan.

Uti Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts yttrande den
18 november 1909 över statskonsulentens i mejerihushållning utlåtande över utskottets
framställning har utskottet föreslagit, att, då behovet av en pastöriseringslag
kunde vara mycket olika i skilda län, lagen gjordes fakultativ. Detta förslag
har även framförts av Kalmar läns norra hushållningssällskap.

Häremot kan emellertid anföras, att följden skulle ofelbart bliva, att lagen
i väsentlig grad komme att förfela sitt ändamål och icke bliva vad som med densamma
ursprungligen åsyftats, nämligen ett led i åtgärderna mot nötkreaturstuberkulosen.
Sålunda torde knappast någon hemställan om tillämpning av en pastöriseringslag
vara att förvänta inom en del län, där hushållningssällskapen avstyrkt
en dylik lag, men där på grund av tuberkulosens starka utbredning bland nötkreaturen
en sådan vore i hög grad påkallad. Att överhuvudtaget göra en lag av
ifrågavarande slag fakultativ torde icke få anses riktigt i betraktande därav, att
nötkreatur i stor utsträckning äro en handelsvara, varför frånvaron av bestämmelser
om mjölkens pastörisering i ett län skulle i viss mån kunna motverka tillvaron av
dylika i ett annat län.

Behovet av ifrågavarande lag, vilket redan 1898 kraftigt framhölls, har därefter
icke minskats. Tvärtom föreligger sedan nämnda år en omfattande statistik

Kungl. Maj ds proposition Nr 52.

över i landet utförda undersökningar av tuberkulin, som understryker behovet av
en verksam pastöriseringslag. Av densamma framgår nämligen bland annat, att
av 100 nötkreatur omkring 29 äro tuberkulösa, samt att tuberkulosen förekommer
med högre, delvis mycket högre, procenttal än detta bland nötkreaturen inom åtskilliga
län, såsom framgår av följande tabell:

Reaktionsprocenten bland nötkreaturen inom med tuberkulin för första gången
pröcade ludugårdsbesättningar i nedanstående län under åren 1697—1915.

Stockholms	län ...	..... 33.0 procent	Göteborgs o. Bohus län	15.i procent
Uppsala		..... 38.6	»	Alvsborgs		22.6
Södermanlands	»	..... 43.4	»	Skaraborgs	»	43.2	»
Östergötlands	» ____	..... 36.7	»	Värmlands	»	26.9	»
Jönköpings	»	..... 21.8	»	Örebro		40.o
Kronobergs	»	..... 20.i	»	Västmanlands	»	31.7	»
Kalmar	»	..... 22.9	»	Kopparbergs		14.7
Got t lands		..... 9.6	»	Gävleborgs	»	20.8
Blekinge	»	..... 16.1	y>	Västernorrlands		17.7
Kristianstads	»	..... 39.5	T>	Jämtlands	r>	6.8
Malmöhus		..... 52.8	»	Västerbottens	»	6.4
Hallands		..... 32.7		Norrbottens		3.3

Å andra sidan visar statistiken att över 47 procent av samtliga för första
gången med tuberkulin prövade besättningar befunnits fria från tuberkulos. Angelägenheten
av att, så långt möjligt, förebygga, att sjukdomen införes i dylika besättningar
genom mjölk från tuberkulösa besättningar, förmedlad genom mejerier,
framstår såsom ett så mycket viktigare intresse, som de befinna sig till huvudsaklig
del i småbrukares händer, på sätt framgår av följande tabell:

År

Antal besättningar med

lf7

1—15 djur

16 — 30 djur 31—60 djur 61-

-100 djur 100 djur

1897—1915

7,521

1,855 285

28 1

Likaledes torde det vara angeläget att i möjligaste mån söka skydda de
ladugårdsbesättningar för tuberkulossrnitta genom främmande mejerimjölk, vilkas
ägare underhålla åtgärder mot sjukdomen i fråga.

För övrigt torde icke böra förbises, att en pastöriseringslag skulle få avsevärd
betydelse jämväl till förebyggande av andra smittsamma husdjurssjukdomars
spridande, till exempel mul- och klövsjuka.

Emellertid anser statskonsulenten i mejerihushållning, att en pastöriseringslag
är överflödig för Norrlands vidkommande, och häruti instämma direkt eller
indirekt de norrländska länens hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag
för Gävleborgs län, där avstyrkandet uteslutande grundas på åsikten om
omöjligheten av att åstadkomma en effektiv kontroll. Även Kopparbergs läns hushållningssällskap
anser, att lagen beträffande Norrland komme att sakna all betydelse
och gör detta gällande även i fråga om Kopparbergs län. Till stöd för

KungL Maj:ts proposition Nr 52.

ifrågavarande uppfattning anföres i huvudsak, att från mejerierna återtagen mjölk
inskränker sig till ett minimum och att blott vassla i någon större mängd utlämnas;
att svinskötsel drives endast för husbehov och i varje fall icke för export;
att mejerihanteringen icke nått tillräcklig utveckling; att anskaffning av pastöriseringsapparater
och dessas montering skulle bliva betungande för de huvudsakligen
små mejerier, som här ifrågakomma; att de stora avstånden försvåra eller omöjliggöra
en effektiv kontroll; samt att tuberkulos endast mera sällsynt uppträder
bland nötkreaturen i ifrågavarande landsdelar.

Spridning av tuberkulos till nötkreatur genom återlevererad mejerimjölk torde
med all sannolikhet icke nämnvärt förekomma uti ifrågavarande landsdelar, varför
det synes åtminstone tillsvidare icke nödvändigt att påyrka pastöriseringslagens
tillämpning inom Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

Såsom skäl till uttalandena emot en pastöriseringslag har anförts, dels att
med en dylik lag ej skulle vinnas vad som med densamma avsåges, dels och förnämligast,
att det vore förenat med stora svårigheter att åstadkomma en betryggande
kontroll. Till stöd för dessa uppfattningar åberopas i flera fall statskonsulentens
i mejerihushållning yttrande, vilket åter i det väsentliga grundar sig på de
upplysningar, statskonsulenten erhållit under sin i det föregående omnämnda studieresa
i Danmark.

För att vinna klarhet uti detta viktiga spörsmål begärdes år 1910 upplysningar
i ämnet från Danmark. Följande fråga ombads därvid bliva besvarad:
»Visar det sig i Danmark, att tuberkulos hos kalvar och svin under det senaste
decenniet avtagit i frekvens, och kan i så fall pastöriseringslagen sägas hava medfört
detta förhållande?» Svar ingingo från den ene av landets båda veterinärinspektörer
samt från slakthusen i Köpenhamn, Aalborg och Aarhus.

Av de upplysningar, som sålunda erhållits, framgår först och främst, att
man i Danmark saknar en hela landet omfattande statistik rörande tuberkulosens
förekomst bland svinkreaturen före pastöriseringslagens trädande i kraft, eller den
1 juni 1899. Vid sådant förhållande är det emellertid icke möjligt att bestämt
påvisa en fördelaktig inverkan av ifrågavarande lag. Men å andra sidan lämnar
den befintliga statistiken icke stöd för något tvivel på en sådan verkan. I sådant
hänseende bör särskilt framhållas att, oaktat tuberkulosen, såvitt av tuberkulinundersökningar
framgår, är mycket utbredd bland den danska nötboskapen, samma
sjukdom bland svinkreaturen håller sig vid ett jämförelsevis så lågt procenttal som
omkring 4.51. Vid bedömande av orsak och verkan uti förevarande avseende får
dock icke förbises, att bekämpandet av juverluberkulosen hos nötkreatur, som även
i Danmark är föremål för särskild omsorg från statens sida, givetvis har sin andel
uti uppkomsten av förutnämnda tuberkulosprocenttal för slaktade svin i Danmark.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att se till, huru det förhåller
sig med tuberkulosens förekomst bland svin i vårt land, såvitt framgår av nedanstående
statistik från slakthus.»

Kungl. Maj-.tts proposition Nr 52.

De i ämbetsverkens utlåtande meddelade uppgifterna om tuberkulosprocenten
hos svin, som slaktats vid de särskilda slakthusen, kunna
sammanställas sålunda.

År	Malmö	Göteborg	Eskilstuna	Stockholm	Linköping
1904	9.78	_	_		— i
1905	10.25	9.29	—	—	_
1906	5.94	8.78	—	—	I
1907	4.51	7.04	—	—	—
1908	4.44	7.57	6.85	—	— \|
1909	4.44	7.68	8.87	—	— ;
1910	4.22	6.36	7.88	—	—
1911	3.73	2.9 9	7.81	—
1912	4.91	2.41	7.44	9.16	5.57
1913	3.59	2.78	6.66	4.89	5.43
1914	3.03	2.26	4.16	3.86	3.91
1915	2.24	2.21	7.20	3.88	7.oi

Till förklaring av dessa uppgifter har anförts beträffande Malmö,
att år 1906 anmaning utgått till svinleverantörerna att låta pastörisera
svinfödan, varav uppenbarligen den starka nedgången av tuberkulosprocenten
blivit en följd. Angående Göteborg anföres, att de sista årens
låga procenttal berott på en betydligt starkare tillförsel av svin från
omgivande län, där tuberkulosen ej vore så utbredd bland husdjuren,
ävensom därpå att veterinärerna tillrått pastörisering av svinfödan. Beträffande
Stockholm meddelas, att 1912 års höga procenttal berott på
en enda besättning i Stockholmstrakten, från vilken så gott som uteslutande
tuberkulösa svin tillförts slakthuset.

Ämbetsverken fortsätta sålunda:

»Som synes äro de för senare år anförda procenttalen i regel icke oväsentligt
lägre än i Danmark. Härav får emellertid icke den slutsatsen dragas, att en
pastöriseringslag är för vårt land överflödig. Lagen skulle nämligen i främsta
rummet avse att minska förekomsten av tuberkulos bland kalvar, och berörda procenttal
angiva tydligtvis endast, att svinfödan i icke ringa omfattning förbehandlas
så, att den icke medför tuberkelsmitta till svinen. I vårt land har man med hänsyn
till fläskexporten haft särskild anledning till en dylik förbehandling, varemot
en sådan anledning med avseende på kalvarna icke förelegat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

Det vill emellertid synas, som om förutnämnda, för Danmark angivna tuberkulosfrekvens
bland svin icke läte sig ytterligare nedbringas. För att vinna upplysning
om orsaken därtill samt om andra med införandet av en pastöriseringslag
sammanhängande frågor har föredraganden av tuberkulosärenden i lantbruksstyrelsen
på uppdrag av tuberkulosberedningen i början av november månad 1914
företagit en resa till Danmark. Vad därunder inhämtats, ligger i vissa delar till
grund för det följande.

Orsaken till ovannämnda procenttals obenägenhet att sjunka vidare är enligt
professor Bångs mening den, att hönstuberkulos är mycket utbredd i Danmark,
och att denna infekterar svinen. Erinras bör dock därom, att den danska pastöriseringslagen
icke omfattar vasslans pastörisering och att givetvis icke all till svin
utlämnad mjölkföda passerar mejerierna.

Lider det nu icke något tvivel, att eu pastörisering av födan förmår väsentligt
nedbringa tuberkulosprocenten bland svinkreatur, måste åtgärden hava enahanda
verkan beträffande kalvar.

En pastöriseringslag får emellertid för nötkreaturens vidkommande i första
hand betydelse för sådana ladugårdar, där tuberkulos icke förekommer, eller där
man arbetar på att bliva av med sjukdomen.

Vidkommande åter svårigheterna med kontrollen å efterlevnaden av en pastöriseringslag
yttrar statskonsulenten i mejerihushållning uti sitt utlåtande, att
man i Danmark allmänt framhållit, att den kontroll, som funnes i berörda hänseende,
vore alldeles otillräcklig, och att utsikterna till att få den mera effektiv
voro mycket små. För vårt lands vidkommande ansåge konsulenten, att kontrollen
bleve mycket svårare att få effektiv, enär vi saknade en lantpolis liknande den
danska, och hos oss icke funnes några smör- och margarininspektörer.

En god inblick i det danska kontrollväsendet uti ifrågavarande hänseende
lämna rapporterna till lantbruksministeriet över sagda kontroll — — —.

Av rapporten för linansåret 1912—1913 inhämtas, bland annat, att jämlikt
lantbruksministeriets cirkulär varje mejeri skall kontrolleras minst 6 gånger årligen;
att detta icke skett under berörda finansår med mer än 38.2 procent av
mejerierna — — —; att antalet uttagna kontrollprov stadigt gått tillbaka, ehuru
de kontrollerade mejeriernas antal årligen ökats; samt att smör- och margarininspektörerna
i regel utövat kontroll endast en gång under året vid de mejerier, som
överhuvud taget av dem kontrollerats. Det är dock att märka, att inspektörernas
kontroll avser att vara en överkontroll på den av lantpolisen utövade provtagningen.

Otvivelaktigt är, att kontrollen verkar otillräckligt och synnerligen ojämnt.
Det torde också böra framhållas, att varken lantpolisen eller smör- och margarininspektörerna
åtnjuta någon särskild ersättning för ifrågavarande arbete.

Under sådana förhållanden låter det sig förklara, att tuberkulosprocenten
bland nötkreatur i åldern under ett hälft år i stort sett icke påverkats av den
danska pastöriseringslagen —--.

I vårt land ställer sig reaktionsproeenten bland kalvar inom de olika länen
på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

Eea kJionspr ocenten bland nötkreatur i ålder under 1 år, tillhörande för första
qånqtn med tuberkulin undersökta besättninqar inom, nedanstående lön åren

1897—1915

Stockholms	län................	....... 13.8	Malmöhus län........	....... 25.2
Uppsala	» ................	....... 20.9	Hallands » ........	....... 18.i
Södermanlands	» ................	....... 23.6	Göteborgs o. Bohus » .........	....... 5.8
Östergötlands	» ................	....... 16.6	Ivsborgs » .........	lO.i
Jönköpings	» ................	....... 8.9	Skaraborgs » .........	....... 24.o
Kronobergs	» ................	....... 9.6	Värmlands » ........	....... 11.7
Kalmar	» ................	....... 9.9	Örebro » .........	....... 18.8
Gottlands	» ................	....... 5.8	Västmanlands » ........	....... 15.4
Blekinge	» ................	....... 7.6	Gävleborgs » ........	....... 13.i
Kristianstads	» ................	....... 22.6

I vad man återlevererad mejerimjölk givit upphov till dessa procenttal, låter
sig icke med bestämdhet avgöra. Det måste nämligen uppmärksammas, att de
icke äro uttryck enbart för en dylik infektionskälla utan även för de infektionsmöjligheter,
som kunna hava funnits inom de ladugårdsbesättningar, där reaktionerna
förekommit. Men då utfodring med återlevererad mejerimjölk åtminstone i
södra och mellersta delen av landet är mycket vanlig, torde med säkerhet kunna
påstås, att berörda mjölk i dessa landsdelar i väsentlig grad bidragit till ifrågavarande
procenttal.

Erfarenheten från Danmark synes tala för nödvändigheten av, att bestyret
med provtagningen lägges i händerna på för ändamålet särskilt utsedda personer
med uppdrag att, mot ersättning, vid mejerierna tid efter annan uttaga prov av
mjölk, kärnmjölk och, i förekommande fall, vassla i och för undersökning med det
Storchska provet, ävensom att hålla tillsyn över, att centrifugslammet uppbrännes.

Förslag i denna riktning ha också framställts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Kronobergs, Malmöhus (i utlåtande över statskonsulentens i
mejerihushållning yttrande) och Hallands län (uti länsveterinärens utlåtande). 1
sådant hänseende yttrar förvaltningsutskottet i Malmöhus län, att kontrollen lättast
ordnades och gjordes mest effektiv därigenom, att Kungl. Maj:ts befallningshavande.
i likhet med vad fallet vore inom margarin- och bryggeriindustrien, för varje mejeri
förordnade en i närheten av mejeriet boende, kvalificerad person att minst 24 gånger
om året undersöka pastöriseringsgraden hos från mejeriet utlämnad skummjölk,
kärnmjölk eller, då så ifrågakomme, vassla, samt att avlöningen till denna person
borde bekostas av mejeriet.

Det ligger i sakens natur, att en oavbrutet verkande kontroll icke kan
ifrågasättas i förevarande fall, utan förhållandena hänvisa till att inskränka densamma
till ett uttagande av stickprov. Givetvis är det önskvärt, att dylik provtagning
sker så ofta som möjligt, men å andra sidan torde böra tillses, att kontrollen
icke ställer sig alltför kostsam. Det normala kontrollbehovet torde få
anses nöjaktigt avvägt, därest uttagning av mjölkprov för kontroll äger rum vid
varje under kontroll stående mejeri i regel en gång i månaden. Uppstår behov av
tätare kontroll, vilket kan tänkas i det fall att mejeriet beträdes med upprepade
förseelser mot lagen, torde den myndighet, åt vilken bör vara uppdraget att utöva

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 52.

tillsyn å efterlevnaden av denna, äga att föreskriva sådan. Å andra sidan kan
ifrågasättas, huruvida icke samma myndighet må äga befogenhet att föreskriva
minskning i det årliga antalet provtagningar med avseende på mejeri, som visar
sig noggrant iakttaga lagens föreskrifter, dock icke i vidare mån, än att provtagningen
i varje fall sker minst sex gånger årligen. Genom ifrågavarande befogenheter
vinnes, att mejerierna än mer låta sig angeläget vara att icke ertappas
med förseelse mot lagen. Slutligen torde det befinnas lämpligt, att möjlighet beredes
till utövande av en överkoutroll, för vilket ändamål ovanberörda myndighet
borde äga att vid förefallande behov förordna därtill lämplig person att verkställa
provtagning.

Mot förslaget, att Kung!. Maj:ts befallningshavande borde tillkomma att förordna
de personer, som erfordras för provtagningarna vid mejerierna, synes intet
vara att erinra. Dock bör tillsyningsmyndigheterna äga att av Kung!. Maj:ts befallningshavande
bekomma förteckning över ifrågavarande personer, innehållande
uppgift om deras namn, yrke eller anställning, postadress, förordnandets datum
samt det eller de mejerier, för vilka de blivit anställda, varjämte samma myndighet
bör genom Kungl. Maj.ts befallningshavande underrättas om, när provtagare
entledigats och vem som förordnats i stället.

Däremot synes icke lämpligt att, såsom Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott avser, ifrågavarande personer jämväl utföra undersökningen av
de uttagna proven. Ty ehuru såväl undersökningens utförande som bedömandet
av dess resultat i allmänhet icke erbjuda några svårigheter, givas dock fall, där
tvekan kan uppstå i fråga om tydningen av resultatet. Huruvida ett sådant fall
föreligger och än mindre huruvida det skall föranleda anmälan till åtal av mejeriet
eller ej, synes icke böra vara överlämnat till provtagarens avgörande. Därtill
kommer, att provtagarens självständighet gent emot mejeriet bättre bevaras, om
han icke ålägges att taga befattning med provens undersökning. Denna synes däremot
lämpligen kunna verkställas på de med statsmedel inrättade kemiska stationerna
för jordbrukets och näringarnas behov samt jämväl av den, som blivit av
tillsyningsmyndigheten förklarad kompetent att förrätta dylika undersökningar.

Vidkommande den ersättning, som borde utgå för provtagning och undersökning,
synes provtagare böra åtnjuta arvode med 4 kronor för förrättningsdag
eller, där resa förekommer, ersättning i enlighet med sjätte klassen i gällande
resereglemente, varjämte han bör äga utbekomma ersättning för vad han visar sig
hava utgivit i och för provtagningen ävensom för de av uppdraget föranledda postavgifter.

För undersökning åter av varje prov jämte intyg och särskild bokföring
däröver samt för provflaskans sköljning och återsändande till provtagaren torde
ersättning böra utgå med 50 öre. Dessutom bör ersättning medgivas för de postavgifter,
som av uppdraget föranletts, där icke rätt att för postförsändelser i tjänsteärenden
begagna tjänstefrimärken och tjänstebrevkort åtnjutes.

Slutligen torde den, som undfår tillsyningsmyndighetens förordnande att
utöva överkontroll, böra tillerkännas ersättning enligt fjärde klassen i gällande
resereglemente, varjämte ersättning bör utgå för de utlägg, han visat sig hava haft i
och för provtagningen.

I fråga om bestridandet av de med kontrollen förenade kostnader har
Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit, att ersättning

Kungl. Maj:ts proposition AV 52.

till de personer, som handhava den regelbundna kontrollen, bestrides av mejerierna.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke staten bör delvis
bidraga till ifrågavarande kostnaders bestridande. Ett dylikt bidrag skulle säkerligen
hos mejeriägarna stärka insikten, att i lag påbjuden pastörisering av till
kreatursföda avsedd mjölk in. m. är ett verkligt allmänt intresse, och i sin män
främja ett villigt efterkommande av i sådant hänseende givna föreskrifter. Dessutom
synas andra fördelar uppstå genom den ifrågasatta fördelningen av kontrollkostnaderna.
Sålunda torde knappast kunna fordras, att de kemiska stationerna
skola låta sig nöja med den i det föregående föreslagna ersättningen, därest de
själva skola hos mejerierna utkräva densamma. andra sidan synes icke tillrådligt
att allt för mycket betunga Kungl. Maj:ts befallningshavande med förskottering
av medel och uppbörd i anledning därav hos mejerierna. Slutligen
skulle tillsyningsmyndighetens övervakande av kontrollföreskrifternas iakttagande i
icke oväsentlig grad underlättas genom merberörda kostnadsfördelning.

Vidkommande den av tillsyningsmyndigheten föranstaltade kontrollen, vilken
är avsedd att verka som en kontroll över provtagarna, synas kostnaderna för denna
under alla förhållanden böra gäldas av statsmedel.

Ämbetsverken vilja därför föreslå, att arvode eller rese- och traktamentsersättning
till av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnad provtagare bestrides
av mejeriet och att alla övriga kostnader för kontrollen bestridas av staten.

Beräknas antalet kontrollskyldiga mejerier under det första kontrollåret till
900 — ett högre antal är med största sannolikhet icke att räkna med — och
provtagarnas besök vid varje mejeri till i genomsnitt tolv samt i regel icke förenade
med resa, skulle den på mejerierna belöpande andel av första årets kontrollkostnader
uppgå till i runt tal 45,000 kronor, eller omkring 50 kronor på varje
mejeri.

Statens kostnader åter skulle i ty fall ställa sig ungefär sålunda:

flaskor, emballage, trycksaker, postporton m. m..................................... Kr. 7,800

för undersökningar av mjölkprov, i genomsnitt 24 från varje mejeri,
insända av provtagare, samt 200 prov, insända av överkontrollen,

Sedermera är under i huvudsak enahanda förhållanden en icke oväsentlig
minskning att emotse av sistnämnda totalkostnad, enär anskaffning av flaskor,
emballage och trycksaker m. m., som för första året beräknas till 4,500 kronor, därefter
icke behöver kräva högre belopp än 900 kronor årligen.

Av ovan beräknade statsutgifter torde de av överkontrollen föranledda resekostnaderna
kunna bestridas från nionde huvudtitelns förslagsanslag till rese- och
traktamentspenningar, varemot återstående 18,700 kronor böra särskilt anvisas som
förslagsanslag och ställas till tillsyningsmyndighetens förfogande för i det föregående
angivna ändamål.

Såsom i det föregående blivit antytt, bör en myndighet finnas med uppdrag
att utöva tillsynen över efterlevnaden av ifrågavarande lag och att för sådant
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 43 käft. (Nr 52.) 3

samtliga 21.800 prov å 50 öre
Överkontrollen, resor ...................

» 10,900
» 2,000

Summa Kr. 20,700.

Kungl. Maj:ts proposition År 52.

ändamål till ledning för Kungl. Majrts befallningshavande, provtagare, undersökningsförrättare
och mejerier utfärda de råd och anvisningar, som kunna erfordras
utöver vad Kungl. Maj:t föreskrivit. Sagda myndighet skulle även åligga att årligen
före den 1 maj till Kungl. Maj:t avgiva berättelse rörande den under nästförflutna
kalenderår bedrivna kontrollen över pastöriseringslagens efterlevnad.

Enär det huvudsakliga bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen för närvarande
hör under lantbruksstyrelsens förvaltning, torde tillsvidare och så länge
detta är fallet lämpligen åt denna myndighet kunna givas ovanberörda uppdrag.

Det tillkomme Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter angående kontrollens utförande,
taxa för densamma samt sättet för kontrollkostnadernas bestridande ävensom
rörande tillsynen å pastöriseringslagens efterlevnad.

Slutligen återstår att framhålla, vad som i sådant hänseende även 1898 anfördes,
nämligen att den författning, som komme att i ämnet utfärdas, icke borde
träda i kraft förrän minst ett halvt år efter det densamma från trycket utkommit,
på det att mejeriägarna måtte sättas i tillfälle att anskaffa erforderliga uppvärmningsapparater,
där sådana icke redan finnas, och i övrigt bereda sig å de nya
föreskrifternas tillämpning.»

Vid detta ämbetsverkens utlåtande voro fogade förslag dels till
lag angående pastörisering av till djurföda avsedd mjölk m. m. dels
ock till kungörelse med särskilda föreskrifter enligt nämnda lag.

Slutligen har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet den 19 juni 1920 avgivit infordrat utlåtande och därvid
åberopat ett av professorn Barthel och överassistenten Erik Haglund
avgivet yttrande samt för egen del betonat behövligheten av att en
effektiv men ej för dyrbar kontroll komme till stånd. Det åberopade
yttrandet innehåller huvudsakligen följande:

»Det torde icke vara tvivel underkastat, att en pastöriseringslag av den beskaffenhet,
som föreslagits av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen i gemensam
skrivelse av den 16 januari 1917. skulle vara av mycket stor betydelse såsom ett led
i en allvarlig och efter rationella grunder förd kamp mot kreaturstuberkulosen. I
de trakter av vårt land, där denna kamp redan upptagits och med framgång bedrivits,
och där förhållandena inom mejerihanteringens område äro gynnsamma för
en dylik pastöriseringslags genomförande och efterlevnad, kan lagen anses komma
att icke blott i avsevärd grad underlätta kreaturstuberkulosens bekämpande, utan
den kan rent av sägas utgöra ett oundgängligt villkor för att denna kamp överhuvudtaget
skall kunna hava någon utsikt till verklig framgång.

Annorlunda ställa sig emellertid förhållandena i de landsändar, där kreaturstuberkulosen
hittills föga eller alls ej givit anledning till allvarligt ingripande från
de enskilda kreatursägarnes eller från resp. hushållningssällskaps sida, d. v. s. där
något egentligt bekämpande av sjukdomen ej förekommer. Här vore väl ej att
förvänta att en pastöriseringslag i och för sig skulle i någon avsevärdare mån bidraga
till tuberkulosens bekämpande, på den grund nämligen, att infektionskällorna

Kungl. Maj:ts proposition Nr ,52.

och möjligheterna här äro så många och av så olika art, att den till kreatursföda
använda mjölken, kärnmjölken och vasslan endast representera en bland de många
möjliga infektionskällorna, om ock likvisst en mycket viktig sådan.

Det förefaller oss då vara riktigast att de län, respektive de hushållningssällskap,
inom vilkas område ett allvarligt arbete på kreaturstuberkulosens bekämpande bedrives,
komme i åtnjutande av den verkliga hjälp och stöd i detta arbete, som en
pastöriseringslag skulle innebära, men att det å andra sidan vore av tvivelaktig
nytta, i förhållande till därå nedlagda kostnader och besvär, om lagen skulle föreskrivas
även för sådana län, där såväl enskilda djurägare som hushållningssällskap
ej visat någon särskild förståelse för eller önskan om att erhålla ett dylikt hjälpmedel
till tuberkulosens motarbetande. För de norrländska länen, med deras speciella
förhållanden beträffande mejerihanteringen, föreslå ämbetsverken ju själva att
de skola befrias från tillämpning av en eventuell pastöriseringslag.

Det av Malmöhus läns hushållningssällskap i skrivelse den 18 november
1909 till lantbruksstyrelsen framlagda förslaget att göra en eventuell pastöriseringslag
fakultativ, så att det må ankomma på Kung!. Maj:ts befallningshavande
att på anmälan av hushållningssällskap eller annan korporation förordna om införande
av pastöriseringstvång inom länet i fråga, förefaller oss på ovan angivna
grunder att vara det för närvarande lämpligaste sättet för en pastöriseringslags
införande.

De skäl, som av ämbetsverken anföras mot att en dylik lag göres fakultativ,
synas oss icke vara av natur att vederlägga vår här uttalade åsikt.

Vad beträffar de vetenskapliga, tekniska och statistiska utredningar, som av
ämbetsverken förebragts i den föreliggande frågan, så äro dessa av så omfattande
och uttömmande art, att frågans tekniska detaljer kunna anses vara i görligaste
mån klarlagda.

Rörande vasslans pastörisering, som ej ingår i den danska lagen av den 5
februari 1904, så torde denna, såsom ock framhålles i ämbetsverkens skrivelse, på
många håll endast med svårigheter och avsevärda kostnader kunna åvägabringas.
Sålunda skulle exempelvis många ysterier tvingas att särskilt för detta ändamål
anskaffa pastöriseringsapparater och kylningsanordningar, något som ej ens alltid
vore möjligt att även med god vilja åstadkomma inom ett ofta nog starkt begränsat
lokalutrymme. Medan de flesta mejerier äro utrustade med pastöriseringsapparater
och några större svårigheter ur denna synpunkt alltså ej kunna tänkas
uppstå för dessa vid införande av pastöriseringstvång, äro förhållandena helt olika
t. ex. vid de små ysterier, där osttillverkningen bedrives i ostgrytor upphettade
medels direkt eldning. Däremot torde ej alltför stor betydelse böra tillmätas de
invändningar mot vasslans pastörisering, som gå ut på att denna ofta helt enkelt
ej skulle låta sig upphettas i vanliga pastöriseringsapparater, ty detta gäller blott
om gammal, surnad och i övrigt förändrad vassla, men icke för det fall att, såsom
rimligtvis bör ske, vasslan pastöriseras omedelbart efter ystningen.

Med hänsyn tagen till dessa förhållanden synes det oss rimligt att, såsom
ämbetsverken ifrågasatt, frågan om vasslans pastörisering löses på så sätt, att i pastöriseringslagen
inrymmes möjlighet till befrielse för viss tid från skyldighet att
pastörisera vasslan.

Rörande ämbetsverkens förslag till ordnande av kontrollen i mejerierna över
pastöriseringslagens efterlevnad, vilja undertecknade för sin del instämma uti det -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

samma i vad angår utseende, genom Kungl. Maj:ts befallningshavande, av en i
närheten av mejeriet boende kvalificerad person, som skulle minst 24 gånger om
året uttaga prov för undersökning av pastöriseringsgraden hos från mejeriet utlämnad
skummjölk, kärnmjölk eller, då så ifrågakomme, vassla. Vi anse oss böra
framhålla att 24 prov per år måste betraktas såsom ett absolut minimum, om
kontrollen skall anses vara av någon som helst nytta, ty även med detta antal
provtagningar har man ingen säker garanti för att ett mejeris mjölk även under
mellantiderna mellan provtagningarna, ja ej ens samma dag som provtagningen
skett, konstant varit upphettad till minst 80°. Emellertid får man naturligtvis ej
på denna grund avstå från tanken på införande av pastöriseringstvång; vi ha härmed
endast skarpare velat påpeka nödvändigheten av att åtminstone vidhålla att minst
det föreslagna antalet provtagningar, eller 24, kommer till utförande.»

Med hänsyn till den av statsmakterna sedan länge erkända vikten
av att tuberkulosen bland landets kreatursbesättningar kraftigt motarbetas
ansluter jag mig till deras åsikt, som förorda en lagstiftning, avsedd
att hindra dylik smittas spridning genom mjölk, som till kreatursföda
utlämnas från mejerierna. Det är obestridligt, att denna väg för
smittans utbredande är särdeles farlig.

Det har anmärkts, att en sådan lagstiftning skulle alltför hårt ingripa
i de enskilda mejeriägarnas näring och att den skulle för vissa landsdelar
vara överflödig eller olämplig. Dessa invändningar synas mig
förlora sin betydelse, ifall lagstiftningens tillämpning inom viss ort
göres beroende på förordnande av Kungl. Maj:t efter framställning från
vederbörande hushållningssällskap och landsting. Det är ju antagligt,
att dylik framställning icke framkommer från annat håll, än där förhållandena
utvecklat sig så, att behövligheten av de i lagstiftningen
innefattade föreskrifterna omfattas av en övervägande folkmening. Flera
lagar hava under senare tid utfärdats, vilka för sin tillämpning äro beroende
av framställning från ortskorporationer, och denna metod synes
hava vunnit allmänt gillande. Att även i detta fall begagna densamma
synes mig särdeles lämpligt. Om lagen anordnas på detta sätt, blir
det uppenbarligen överflödigt att, såsom medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
föreslagit, från dess tillämpningsområde undantaga Dalarna
och Norrland.

Det synes icke givet, att i alla de fall, då lagens tillämpning
önskas för mjölk och kärnmjölk, även vasslan bör inbegripas. Därför
torde frågan om förordnandets utsträckning till att gälla även vassla
böra få bero på särskild framställning därom.

Frågan bör enligt min mening nu begränsas till att gälla endast
sådana mejeriprodukter av ifrågavarande slag, vilka utlämnas till föda
åt nötkreatur eller svin. Att, såsom en gång ifrågasatts, nu utsträcka

Kungl. Majds proposition Nr 52.

bestämmelserna även till mjölk, som utlämnas till människoföda, kan
jag med hänsyn till de däremot anförda skälen icke tillstyrka.

Det har även ifrågasatts, att lagen skulle innefatta föreskrift om
uppbränning av centrifugslammet. Då denna fråga emellertid icke nödvändigt
sammanhänger med frågan om uppvärmning av den mjölk
m. m., som utlämnas till kreatursföda, synes bestämmelser därom ej
böra intagas i den nu ifrågasatta författningen.

Såsom från nästan alla håll betonats, är en dylik lags effektivitet
i högsta grad beroende av den kontroll, som övas å dess efterlevnad.
Det har föreslagits, att vederbörande länsstyrelse skulle förordna lämplig
och så vitt möjligt i närheten av mejeriet boende person att å förut
icke kungjorda tider taga prov av den vara, vars uppvärmning föreskrivits;
att dessa prov skulle undersökas vid kemisk station eller av
någon, som eljest förklarats kompetent därtill; att lantbruksstyrelsen
skulle vara högsta tillsynsmyndighet över författningens efterlevnad
samt äga förordna lämplig person att biträda styrelsen vid denna tillsyn;
att arvode eller resekostnads- och traktamentsersättning till provtagarna
skulle bestridas av vederbörande mejeri samt att alla övriga
kostnader skulle gäldas av statsverket. Åven jag finner det nödvändigt,
att en verksam kontroll utövas, därest icke föreskrifterna skola bliva
endast en död bokstav. De i sådant avseende gjorda förslagen finner
jag i huvudsak välgrundade, om än vissa jämkningar må kunna visa
sig erforderliga. Särskilt synes det tvivelaktigt, huruvida det är lämpligt
att kontrollanten skall vara hänvisad till att själv av mejerierna
uttaga arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning. Därest
icke anslag för ändamålet beviljas av hushållningssällskap eller landsting,
torde beloppen böra förskotteras av länsstyrelsen, vilken därefter
har att uttaga desamma av mejerierna. Föreskrifter om kontrollen torde
emellertid icke böra införas i lagen utan lärer det böra tillhöra Kungl.
Majrt att meddela dylika.

Statsverkets kostnader för kontrollen hava av ämbetsverken år
1917 beräknats till 20,700 kronor för första året och därefter något
lägre. Det har emellertid ansetts, att den häri ingående, till 2,000 kronor
beräknade kostnaden för överkontrollantens resor borde utgå från
nionde huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Häremot har jag ej något att erinra. Vad den återstående kostnaden,
18,700 kronor, angår, är att märka, att den beräknats under förutsättning
att hela landet söder om Norrland och Dalarna skulle inbegripas
i kontrollen. Då jag nu ansett, att lagens tillämpning bör göras fakultativ,
lärer en så vidsträckt tillämpning icke kunna genast beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

Då vidare förordnande om lagens tillämpning inom visst område icke
kan ifrågakomma förrän efter framställning från ortsmyndigheter, alltså
tidigast sedan dylik framställning beslutats av landstinget hösten 1921,
samt förordnandets ikraftträdande bör, såsom av myndigheterna framhållits,
ej sättas tidigare än minst ett halvt år efter dess meddelande
av Kung!. Maj:t, torde för år 1921 ej något anslag behövas och det för
år 1922 erforderliga anslaget ej behöva upptagas till mer än 10,000
kronor. I punkten 47 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har detta belopp beräknats. Anslaget bör påtagligen vara
förslagsanslag.

I anslutning till vad jag nu utvecklat har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till lag angående uppvärmning av till kreatursföda
avsedd mjölk m. m.

Sedan föredraganden uppläst detta lagförslag, vilket finnes såsom
bilaga fogat vid detta protokoll, anförde han vidare:

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående uppvärmning
av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.;

dels ock för bestridande av statsverkets kostnader för kontroll å
efterlevnaden av jämlikt nämnda lag meddelat förordnande å extra stat
för år 1922 anvisa ett förslagsanslag av ...................... kronor 10,000.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.

Hans Maj:t Konungen behagade härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
M. von Wachenfelt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

Bilaga.

Förslag

till

lag angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ I Där

förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant
påkalla, äger Konungen, på framställning av hushållningssällskapet och
vederbörande landsting, förordna, att från viss i förordnandet angiven
tid, som icke må sättas tidigare än ett hälft år efter förordnandets meddelande,
den, som inom området driver mejerirörelse, ej må från mejeriet
till föda åt nötkreatur eller svin försälja eller eljest för dylikt ändamål till
annan utlämna vare sig mjölk eller kärnmjölk, som icke uppvärmts till
minst 80 grader Celsius.

Förordnande, som i första stycket sägs, må kunna gälla även vassla.

§ 2-

Skulle vid mejeri inom område, för vilket förordnande jämlikt
§ 1 gäller, stadgad uppvärmning tillfälligtvis ej kunna ske, skall vid
varans utlämnande mottagaren därom underrättas.

§ 3.

Förseelse mot enligt § 1 meddelat förordnande straffas, där icke
för det fall, varom i § 2 förmäles, i samma paragraf föreskriven underrättelse
lämnats, med böter från och med tio till och med tvåhundra
kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
varom ovan sägs, densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning
därå utfärdats och delgivits fällas till de böter, som äro stadgade
för förseelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

§ 4.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans hustru,
barn, husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden,
likasom vore förseelsen begången av honom själv.

§ 5-

Förseelse, varom i denna lag sägs, åtalas av allmän åklagare.

§ 6.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

§ L

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd
av förseelse däremot genom vederbörande länsstyrelses försorg på
statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera
tidningar inom orten.

§ 8.

Föreskrifter om anordnande av tillsyn å efterlevnaden av förordnande
enligt § 1 och om bestridande av kostnader för tillsynen meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.