Kungl. Maj ds proposition nr 357 (Proposition 1921:357)

Kungl. Maj ds proposition nr 357.

Nr 357.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
främjande av bostadsproduktionen m. '' m.; given Stockholms
slott den 29 april 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel.
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, i avbidan på den proposition rörande statsåtgärder
till främjande av bostadsproduktionen, som kunde varda riksdagen föreBihang
till riksdagens protokoll 1921. I sand. 303 käft. (Nr 357.) . 1

Kurxjl. Maj:ts proposition nr 351.

lagd, dels, under punkt 120, att till statsbidrag till främjande av bostadsproduktionen
å extra stat för år 1922 beräkna ett reservationsanslag
av 5,500,000 kronor att direkt utgå av byggnadsskattemedel, dels och,
under punkt 121, att till utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien
av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet, likaledes
å extra stat för år 1922, beräkna ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.
Därjämte har Kungl. Maj:t beträffande tilläggsstaten för år 1921,
femte huvudtiteln, föreslagit riksdagen, jämväl i avbidan på den sålunda
ifrågasatta propositionen, dels, under punkt 35, att för sistnämnda ändamål
beräkna ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor, dels och, under
punkt 36, att till anordnande av pristävlingar om standardiserade hustyper
och byggnadsdetaljer ävensom till andra åtgärder, ägnade att främja
de tekniska betingelserna för bostadsproduktionen, beräkna ett reservationsanslag
av 25,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor.

Bostadsfrågan var under år 1920 föremål för Kungl. Maj:ts och
Bostadsfrå- riksdagens särskilda uppmärksamhet och föranledde åtskilliga delvis vittf““riksdag!
gående beslut. Jag behöver i förevarande sammanhang icke uppehålla
’ mig vid frågan om lagstiftningen mot oskälig hyresstegring m. m., vilket
spörsmål. Kungl. Maj:t, efter föredragning av chefen för justitiedepartementet,
innevarande år på nytt underställt riksdagens prövning (prop. nr
352), och ej heller vid frågan om bostadsbyggande genom statens direkta
mellankomst för statstjänare vid vissa under kommunikationsdepartementet
lydande verk, vilken fråga, efter föredragning av chefen för nämnda departement,
likaledes föranlett Kungl. Maj:t att till årets riksdag avlåta
särskild proposition (nr 53).

Däremot må erinras, att riksdagen år 1920, med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 314, i skrivelse den 18 juni (nr 468), under
åberopande av vad som anförts i sammansatta stats-, bevillnings- och
första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 2, anmälde, att
riksdagen beslutat, bland annat,

att en särskild fond, benämnd statens bostadslånefond, skulle inrättas,
från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, lån efter de
huvudsakliga grunder, som voro angivna i utskottets motivering, finge
av Kungl. Maj:t beviljas kommuner med flera till visst bostadsbyggande,
samt att för bildande av denna fond finge såsom lån från statsverkets
fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1920 ett belopp av 15,000,000
kronor och för år 1921 likaledes ett belopp av 15,000,000 kronor med
skyldighet för bostadslånefonden att för de medel, som sålunda bleve

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. o

från rusdrycksmedelsfonden utlämnade, gottgöra sistnämnda fond ränta

eft6r att till understöd, i huvudsaklig överensstämmelse med i utskottets
motivering angivna grunder, åt kommuner med flera för uppförande av
vissa bostadsbyggnader anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa
dels för år 1921 å extra stat under femte huvudtiteln ett reservationsanslag
av 6,500,000 kronor, att direkt utgå av byggnadsskattemedel,
dels och å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor, att utgå av tillfälliga lånemedel;

att för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav
föranledda åtgärder i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare meddelade
bestämmelser å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 25,000 kronor; samt

att till resestipendier åt arkitekter, byggmästare och arbetare i byggnadsfacket,
ävensom åt personer med medicinisk-hygienisk utbildning,
för studier i utlandet av bostadsfrågan å tilläggsstat för år 1920 under
sjätte huvudtiteln anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett reservationsanslag
av 75,000 kronor.

Vidare anmälde riksdagen i skrivelse samma dag (nr 469), att riksdagen,
med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 315 med förslag
till förordning om hyresvärdestegringsskatt ävensom en i amnet vackt
motion, för sin del antagit särskild förordning om byggnadsskatt i syfte
att bereda medel till främjande av bostadsproduktionen .

Ytterligare må erinras, att riksdagen i skrivelse den 28 mai 1920
(nr 282) anmälde, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet (nr 316), beslutat att till utförande av tekniskt-vetenskapliga
undersökninaar på byggnadsområdet genom ingenjörsvetenskapsakademien
anvisa dels å extra stat under tionde huvudtiteln för ar 1921 ett förslagsanslag,
högst, 75,000 kronor, dels ock å tilläggsstat under sjunde
huvudtiteln för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor.

Slutligen må i detta sammanhang jämväl omnämnas, att riksdagen
i skrivelse den 15 juni 1920 (nr 377) anmälde, att riksdagen med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 168, bland annat, för avsattmng till
lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby under utgifter för kapitalökning
anvisat . , , A AAA ,

a) å tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av 40,000 kronor
att utgå av lånemedel; ,AAAAA ,

b) å riksstaten för år 1921 ett reservationsanslag av 400,000 kronor
att jämväl utgå av lånemedel; <- . ...

ävensom medgivit, att ur nämnda fond Ange beviljas lan intill

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

140,000 kronor för anläggning av vissa vägar m. m. inom berörda
samhälle.^ Då fonden eljest avser att bereda lån till bostadsbyggande,
ökades sålunda genom dessa båda anslag de för detta ändamål tillgängliga
lånemedlen med 300,000 kronor.

A. Statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen.

2gäåreiseUn~ . Med anledning av riksdagens ovan omförmälda beslut dels om
inrättande av en statens bostadslånefond, dels oek om anvisande av särskilda
anslag för beredande av statsbidrag till uppförande av vissa
bostadsbyggnader utfärdade Kungl. Maj:t den 9 juli 1920 kungörelse
angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen (svensk författningssamling
nr 520) av i huvudsak följande innehåll:

Statsunderstöd har upptagits såsom den sammanfattande benämningen
på dels lån ur statens bostadslånefond och dels statsbidrag utan rähteeller
återbetalningsskyldighet.

Understöd kan i regel endast utgå för bostadsbyggande i städer,
köpingar och andra samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är
gällande; dock kunna i särskilda fall lån — men icke bidrag — lämnas
till bostadsbyggande jämväl å andra platser.

Understöd kan tillgodokomma såväl kommuner som andra byggnadsföretagare,
i senare fallet dock endast under förmedling av vederbörande
kommun. Vid beviljandet av lån ur bostadslånefonden skall skuldförbindelsen
gentemot staten alltid utfärdas av kommunen.

Vid fördelningen av understöd skola egnahemsföretag och kooperativa
byggnadsföretag äga företräde. Understöd må endast utgå till byggnadsföretag,
som ej påbörjats tidigare än den 1 januari 1920 och som
avser uppförande av helt ny byggnad av mera varaktigt slag. Sålunda
kan understöd icke påräknas exempelvis för sådana företag, som avse
att inreda vindar till bostäder eller att uppföra bostadsbaracker.

Understöd må tilldelas kommun eller ock annan byggnadsföretagare
under förmedling av »vederbörande kommun», d. v. s. den kommun,
inom vars område byggnaden uppföres. Denna bestämmelse har i anslutning
till § SO i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet tolkats så, att ett samhälle — köping eller municipalsamhälle
må kunna erhålla eller förmedla statsunderstöd, ehuru det ej utgör
fullt självständig kommun.

Lån kan utgå med högst 50 procent och statsbidrag med högst 15
procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden ej inberäknad, dock att,

Kungl. Majds proposition nr 357.

om både lån och bidrag utgå, sammanlagda understödet må utgöra högst
50 procent av nämnda kostnad. Ytterligare har den begränsningen gjorts,
att understöd ej må utgå med högre belopp än 15,000 kronor för lägenhet,
därav högst 4,500 kronor såsom statsbidrag. I samband därmed
har föreskrivits, att bostad, som icke är försedd med fullt inrett, odelat
kök, ej må räknas såsom särskild lägenhet, med mindre Kungl. Maj:t på
synnerliga skäl lämnar tillstånd därtill.

I fråga om lånens förräntning och amortering gälla följande villkor,
vilka blivit av riksdagen i detalj prövade. Ett lån löper rån tefritt
under ett år, räknat från utlämningsdagen, och förräntas därefter med
en fast ränta av fem procent under hela den återstående lånetiden.
Vidare löper lånet utan amortering under det år, då det utlämnades, samt
under ytterligare fem kalenderår. Därefter börja amorteringarna, vilka,
tillhopa med räntan (5 %), utgå i form av en årlig annuitet av sju procent.
Dessa villkor gälla i första hand beträffande kommunens betalningsskyldighet
mot staten, men då kommun förmedlar lån till annan
byggnadsföretagare, äger kommunen icke betinga sig strängare villkor än
de sålunda angivna. Ej heller må kommun av företagare mottaga sådan
säkerhet,- att denne förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget
upptaga annat byggnadslån med förmånsrätt framför kommunens
fordran. Genom denna bestämmelse åsyftas, att en enskild byggnadsföretagare
för fyllande av sitt behov av byggnadskredit skall kunna på
den öppna lånemarknaden använda sig av den bättre inteckningssäkerheten.
Det av kommunen förmedlade lånet ur bostadslånefonden kommer
sålunda att få karaktären av sekundärlån, för så vitt icke företagaren av
egna medel kan bestrida de kostnader, som icke täckas av statslånet.

Statens bostadslånefond förvaltas av statskontoret, som även har
att verkställa utbetalningar ur de anslag, som anvisats till statsbidrag.
Kungl. Maj:t beslutar om understödens fördelning och huvudsakliga användning.

Den löpande administrationen av ifrågavarande understödsverksamhet
har anordnats på ungefär enahanda sätt som fördelningen av 1917
—1919 års anslag till bostadssubvention och handhaves sålunda av statens
byggnadsbyrå, som mottager och behandlar de till Kungl. Maj:t
ställda ansökningarna om understöd.

På samma sätt, som tidigare varit fallet, har prövningsförfarandet
hos byggnadsbyrån uppdelats i en förprövning och en efterprövning. Ansökningarna,
som göras till föremål för den förra prövningen, äro av preliminär
natur och behöva endast innehålla mera allmänna uppgifter om det
sökta understödets användning. Det har nämligen icke ansetts påkallat

Kungl. Maj ds proposition nr 357.

att för denna prövning påfordra, att kommunerna skola inkomma med
detaljerade planer, innehållande exempelvis dyrbara byggnadsritningar,
då i de flesta fall lärer inträffa, att det beviljade understödet väsentligen
understiger det sökta och att dessa planer på den grund måste mer eller
mindre frångås.

Med ledning av de till ansökningarna fogade mera preliminära uppgifterna
har byggnadsbyrån att upprätta och till Kungl. Maj:t inkomma
med„ förslag till understödens fördelning ej mindre mellan de sökande
kommunerna än även, i huvuddrag, mellan olika slag av byggnadsföretag
inom varje särskild kommun. Det må särskilt erinras, att bland annat
frågan om den föreskrivna företrädesrätten för egnahemsbyggare och
kooperativa byggnadsföretag sålunda blir direkt underställd Kungl. Maj:ts
prövning.

Sedan Kungl. Maj:t fattat beslut rörande förslaget, hava kommunerna,
innan beviljade medel kunna utbetalas, att till byggnadsbyrån ingiva
vissa, mera i detalj gående uppgifter, byggnadsritningar, kostnadsförslag
m. in. ävensom vederbörliga förbindelser i fråga om de ekonomiska förpliktelser,
som äro förenade med statsunderstödets tillgodonjutande. Först
sedan den i granskning härav bestående efterprövningen blivit verkställd,
kunna beviljade understöd på framställning av byggnadsbyrån utbetalas
av statskontoret.

Vad angår ansökningstiden utsattes denna till den 15 september
1920 beträffande understöd för byggnadsföretag, som beräknades bliva
fullbordade före 1921 års utgång. Vidkommande åter byggnadsföretag,
vilka beräknas bliva färdiga först under år 1922, har ingen ansökningstid
hittills blivit utsatt. Emellertid har Kungl. Maj:t förbehållit sig att
i särskilda fall kunna redan före ansökningstidens utgång upptaga en
ansökning till prövning.

Slutligen hava i kungörelsen inryckts vissa föreskrifter, avsedda
att trygga en lämplig användning såväl av understöden som av de med
deras hjälp uppförda bostadshusen. I detta sammanhang må ock erinras
om kommuns skyldighet att till enskilda byggnadsföretagare utbetala dem
beviljade understöd redan under byggnadstiden, i den mån bygget fortskrider.
Företagarna tillförsäkras härigenom till en viss del det rörelsekapital,
som erfordras, medan bygget pågår.

Användningen Jag övergår nu till en närmare redogörelse för dispositionen av

anslag tit^ån de medel, som för år 1920 funnos tillgängliga till lån och statsbidrag.
och bidrag. Riksdagens beslut i ämnet lade icke hinder i vägen för att redan

under år 1920 fördela jämväl 1921 års anslag för ändamålet, ehuru med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

len icke kunde utanordnas förr än under sistnämnda år. Det har emellertid,
med mindre betydande undantag, ansetts lämpligt att under år
1920 fördela endast de för samma år omedelbart disponibla beloppen
och att låta fördelningen av 1921 års anslag bliva beroende av särskild,
ny ansökning.

Yad nu angår fördelningen av 1920 års anslag vill jag till en början
erinra om den svåra eldsolycka, som den 19 juli nämnda år övergick
Strömstad och som både en stor del av stadens centrum i aska. Redan
förut hade bostadsbrist varit rådande i staden, och den bostadsnöd, som
denna katastrof åstadkom, syntes bliva så svårartad, att stadens vidare
utveckling kunde anses allvarligt botad. För att bispringa samhället i
dess nödställda belägenhet beviljade Kungl. Maj:t den 10 september 1920,
utan att avvakta övriga ansökningar, Strömstads stad understöd å tillhopa
450,000 kronor, därav 135,000 kronor såsom bidrag utan ränteeller
återbetalningsskvldighet.

Vid ansökningstidens utgång den 15 september 1920 förelågo ansökningar
om statsunderstöd från det antal olika kommuner och till de
belopp, som följande tablå utvisar:

Lån

Sökande kommuner kronor

96 städer.......... 53,689,495:80

26 köpingar......... 2,944,325: —

55 municipalsamhällen .... 2,799,056: 73

104 landskommuner...... 8,551,433: —

■ Summa 281 kommuner........ 67,984,310: 53

Bidrag

kronor

23,000,162: 05
1,412,525: —
1,144,283:10
1,124,957: —
26,681,927:15

Sammanlagt

understöd

kronor

76,689,657: 85
4,356,850: -3,943,339: 83
9,676,390: -94,666,237: 68

Då, såsom nämnts, för året tillgängliga medel belöpte sig till sammanlagt
19,000,000 kronor, därav 15,000,000 kronor till lån och 4,000,000
kronor till bidrag, måste vid fördelningen av understöden de sökta
beloppen väsentligt reduceras, närmare bestämt till ungefär en femtedel.

Vid uppgörande av förslag till sådan fördelning måste givetvis
möta icke ringa svårigheter. Visserligen kunde redan vid en mera förberedande
granskning av inkomna ansökningar en hel del utgallras på
grund av sin mer eller mindre lösliga halt, men även efter en sådan
gallring kvarstodo dock vederhäftigt motiverade sådana, avseende ett
sammanlagt belopp, som vida översteg tillgängliga medel. Det kunde
då knappast bliva tal om att helt avvisa vissa grupper av ansökningar
och koncentrera de tillgängliga medlen till en verkligt effektiv hjälp
åt ett mera begränsat antal samhällen, huru önskligt detta än kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

synas vara ur dessa samhällens egen synpunkt. Alltför många samhällen,
närmast måhända just de ekonomiskt mindre bärkraftiga, vilka
ofta ha att kämpa mot en. efter deras'' förhållanden svår bostadsnöd,
hade genom ett sådant förfaringssätt lämnats utan hjälp. Billigheten
krävde, att man, i den mån tillgängliga medel därtill förslogo, sökte
bispringa alla samhällen, där bostadsnöd rådde och som kunnat förete
väl planlagda byggnadsföretag.

Närmaste uppgiften blev då att, med iakttagande av dessa hänsyn,
söka utfinna en grund för understödens fördelning. I detta hänseende måste
beaktas, att det är nära nog ogörligt att på rent statistisk väg förskaffa
sig ett tillförlitligt siffermässigt underlag för en uppskattning av bostadsbristen
inom ett samhälle. Olika metoder och utgångspunkter kunna ge
de mest olika resultat. Man hade i själva verket inga bättre utgångspunkter
än samhällenas folkmängd, folkökningssiffrorna och antalet nyproducerade
lägenheter och eldstäder under närmast föregående år. I
sistnämnda hänseende må erinras om betydelsen och värdet av socialstyrelsens
fortlöpande bostadsstatistiska undersökningar av byggnadsverksamheten
i vissa orter. Tillika gällde det — om man bortser från de
samhällen, som enligt kungörelsen i ämnet voro uteslutna från erhållande
av bidrag — att på lämpligt sätt avväga beloppet i form av lån och
beloppet i form av bidrag. Slutligen hade byggnadsbyrån att föreslå
de principer, efter vilka understöden borde fördelas mellan olika slag av
byggnadsföretagare.

Den 26 oktober 1920 avgav statens byggnadsbyrå förslag till fördelning
av tillgängliga medel mellan vissa kommuner och anförde därvid
bland annat följande:

Statens bygg- Vid bedömandet av ansökningarna och uppgörandet av förslag till statsunderstödens

n näsby rå. fördelning hava i främsta rummet beaktats de i nådiga kungörelsen den 9 juli 1920 meddelade
villkor och föreskrifter för understöds åtnjutande, men dessutom hava även de synpunkter,
som legat till grund för förslaget till fördelning av 1917, 1918 och 1919 års
statsbidrag till uppförande av bostadshus med smålägenheter, varit bestämmande. Sålunda
har givetvis i främsta rummet hänsyn tagits till inom respektive kommun förefintlig bostadsbrist,
och har kännedom härom vunnits icke blott genom de företedda ansökningshandlingarna,
utan även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar.

På grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften i fråga om att
byggnadsföretag med anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt eller annan
stadigvarande rätt till bostaden, borde hava företräde vid understöds lämnande, har vid förslagets
uppgörande i främsta rummet statsunderstöd föreslagits åt egnahemsföretag och
kooperativa byggnadsföretag. Härvid har såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som
utom bostad för ägaren innehållit ytterligare en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad,
innehållande tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad, i vilken icke ägaren
skulle hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

I några fall hava s. k. halvkommunala bostadsbolag, bildade i allmännyttigt syfte,
vilka under föregående år på ett tillfredsställande sätt handhaft den statsunderstödda
byggnadsverksamheten och vilkas byggnadsföretag varit väl planerade och omsorgsfullt utförda,
ävensom av kommun uppförda hyreshus ansetts böra komma i åtnjutande av understöd.

Den i § 4 av kungörelsen fastställda högsta procent å byggnadskostnaden, med
vilken lån och statsbidrag kan utgå, har byggnadsbyrån ansett böra åtnjutas endast av byggnadsföretag
i kommun, där byggnadskostnaden för eldstad varit högst, omkring 8,000 kronor
eller däröver. Vid fördelningsförslagets uppgörande har byrån beräknat, att å övriga
orter statsunderstödet bör utgå med belopp, varierande mellan 30 % och 45 % av byggnadskostnaden,
varvid särskilt tagits i beaktande om byggnadskostnaden varit relativt låg och
det på grund härav kunde antagas, att företaget även med sålunda reducerat understöd
kunde komma till stånd eller, att en nedsättning vore möjlig, utan att företagets ekonomi
äventyrades.

Här bör även framhållas, att för vissa kommuner, där byggnadsstadgan för rikets
städer visserligen är gällande, men där byggnadskostnaden för eldstad varit jämförelsevis
låg, byrån ansett sig höra förorda, att endast lan, men ej statsbidrag ma tillkomma den
byggande.

Givet är, att vid ansökningarnas bedömande byrån även nu haft sin uppmärksamhet
fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att genom understödjande
av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena ej ovillkorligen pakallad
inflyttning från landsbygden skulle befordras.

Utom de synpunkter, som sålunda av byrån tillämpats vid uppgörandet av nu föreliggande
förslag, har även särskild hänsyn tagits till inom respektive kommuner konstaterad
folktillväxt och förefintligt bostadsbestånd under nästlidet år varjämte byggnadsbyrån
sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå framställningar från sådana kommuner,
som redan under åren 1917—1919 anhållit om statsbidrag, men, oaktat de synts förtjänta
av dylika understöd, icke då kunnat, på grund av anslagens otillräcklighet, tilldelas sådant.

I detta sammanhang får byggnadsbyrån omförmäla, att byrån från generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen införskaffat uppgifter på
de platser inom landet, där bostadsbyggnader för resp. verks personal komma att påbörjas
under åren 1920 och 1921, och har byrån vid bedömandet av de från olika kommuner
inkomna ansökningarna om statsunderstöd tagit hänsyn till av bemälda myndigheter sålunda
lämnade uppgifterna.

I några av de ingivna ansökningarna har statsbidrag begärts med ett synbarligen
endast ungefärligen beräknat belopp, utan att ansökningen i övrigt innehållit några av de
i § 6 av förberörda nådiga kungörelse föreskrivna uppgifter. Då byggnadsbyrån i saknad
av nämnda uppgifter icke varit i stånd att bedöma behovet av de begärda understöden,
hava berörda ansökningar icke kunnat till nådigt bifall förordas.

Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom
beslut den 19 november 1920 iån och bidrag till olika kommuner enligt
den tablå, som här framlägges. I tablån hava i de fall, då byggnadsföretagare
av olika slag inom ett samhälle erhållit lån eller bidrag, vederbörande
belopp för varje sådan kategori förts »innanför linjen», varefter
summan för hela samhället utförts i resp. kolumner. Siffrorna, som
äro utsatta mellan kolumnen »lån» och kolumnen »statsbidrag», utgöra
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 303 käft. (Nr 357.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

följaktligen en specifikation av de belopp, vilkas summa sedan
i kolumnen »statsbidrag».

Städer.

Till Alingsås för ensk. egnahemsbyggnader

»	Arboga »	»	»
»	Arvika »	'' »	»
»	Avesta »	»	»
»	Boden »	»	»
»	Borås » företag .	koop.	byggnads-

för ensk. egnahemsbyggnader 125,000
» Dj ursholm för ensk. egnahemsbyggnader
» Eksjö » » ».

» Eskilstuna för av kommunen

uppförda egna hem .... 100,000
för ensk. egnahemsbyggnader 100,000
» Eslöv för ensk. egnahemsbyggnader .

» Falkenberg för av egnahemsbolag och
ensk. uppförda egnahemsbyggnader
» Falköping för ensk. egnahemsbyggnader
» Falun för ensk. egnahemsbyggnader .

» Gävle för av halvkommunalt
bostadsbolag uppförda hyreshus
........... 39,000

för ensk. egnahemsbyggnader 225,000
» Göteborg för av kommunen uppförda
hyreshus samt ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Halmstad för av kooperativförening
uppförda egnahemsbyggnader . . .

» Hedemora för ensk. egnahemsbyggnader
» Hudiksvall » » »

» Huskvarna för kooperativt byggnadsföretag
eller ensk. egnahemsbyggnader
..............

» Hälsingborg för ensk. egnahemsbyggnader
.............

Lån

kronor

70.000

90.000

45.000

14.000

100,000

12,000

175.000 30,000

57.000

100.000

25,000

200.000 25,000

50.000

80.000

100.000

125,000

11,000

264,000 65,000

1,552,000

160,000

20,000

64,000

62,000

280,000

är utförd

Statsbidrag

kronor

17.000

20.000
11,000

2,000

25,000

42.000

14.000

50.000

12.000

20,000

25.000

30.000

76,000

500,000

40.000
5,000

15.000

80.000

	Kungl. Maj:ts proposition	nr 357.	11
Till	Härnösand för ensk. egnahemsbygg-nader.............	Lån. kronor 63,000	Statsbidrag kronor 15,000
	Jönköping för ett kooperativt bygg-nadsföretag eller ensk. egnahems-byggnader ...........	210,000	45,000
''/>	Kalmar för ensk. egnahemsbyggnader	110,000	28,000
	Karlshamn för ensk. egnahemsbygg-nader.............	64,000	15,000
	Karlskrona för koop. byggnadsföretag	250,000	60,000
>;	Karlstad för ensk. egnahemsbyggnader	125,000	30,000
»	Kristianstad för ensk. egnahemsbygg-nader .............	64,000	15,000
3>	Kristinehamn för ensk. egnahemsbygg-nader.............	100,000	25,000
»	Köping för ensk. egnahemsbyggnader	48,000	12,000
»	Landskrona för koop. byggnadsföretag	130,000	32,000
»	Lidköping för ensk. egnahemsbygg-nader ..............	42,000	10,000
*	Linköping för ensk. egnahemsbygg-nader .............	185,000	43,000
»	Ludvika för koop. byggnadsföretag .	64,000	15,000
	Luleå för ensk. egnahemsbyggnader .	105,000	30,000
»	Lund » » »	95,000	24,000
	Malmö för av kommunen upp-förda egnahemsbyggnader . 464,000 koop. byggnadsföretag. . . 210,000 ensk. egnahemsbyggnader . 220,000	132,000 86,000 894.000 56,000	274,000
»	Mariestad för ensk. egnahemsbyggnader	80,000	—
	Mjölby » » ''>	40,000	10,000
	Motala » » »	80,000	20,000
»	Norrköping för ensk. egnahemsbygg-nader .............	447,000	136,000
»	Norrtälje för ensk. egnahemsbyggnader	40,000	10,000
»	Nyköping » » »	88,000	25,000
3>	Nässjö » » »	60,000	12,000
»	Oskarshamn för ensk. egnahemsbygg-nader .............	80,000	20,000
»	Ronneby för ensk. egnahemsbyggnader	25,000	6,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Till Sala för enslc. egnahemsbyggnader
» Skara » » »

» Skellefteå » » »

» Skänninge » » »

» Skövde » » »

» Sollefteå » » »

» Stockholm för koop. byggnadsföretag
........ . 880,000

ensk. egnahemsbyggnader 2,150,000
» Strängnäs för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Sundsvall för ensk. egnahemsbyggnader
............

» Söderhamn för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Södertälje för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Sölvesborg för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Tidaholm för ensk. egnahemsbyggnader

» Tranås » » »

» Trälleborg » » »

» Uddevalla » » »

» Ulricehamn för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Umeå för ensk. egnahemsbyggnader .

» Uppsala för av bostadsbolag

uppfört hyreshus..... 45,000

för ensk. egnahemsbyggnader 72,000
» Vadstena för ensk. egnahemsbyggnader
» Varberg » > »

» Vaxholm » » »

» Vetlanda » » »

» Vänersborg för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Västervik för ensk. egnahemsbyggnader
.............

* Västerås för ensk. egnahemsbyggnader

Lån		Statsbidrag
kronor		kronor
57,000		16,000
30,000		7,000
45,000		10,000
16,000		4,000
84,000		21,000
84,000	277,000	21,000
3,030,000	723,000	1,000,000
60,000		15,000
140,000		40,000
80,000		20,000
120,000		34,000
25,000		6,000
32,000		8,000
32,000		8,000
80,000		20,000
75,000		18,000
22,000		5,000
50,000	11,000	14,000
117,000	18,000	29,000
30,000		8,000
60,000		15,000
73,000		18,000
33,000		—
65,000		16,000
—		33,000
209,000		62,000

	Kungl. Maj:ts proposition	nr 357.		13
		Lån		Statsbidrag
		kronor		kronor
Till	Växjö för ensk. egnahemsbyggnader	64,000		16,000
£	Ystad » » »	92,000		23,000
	Ängelholm för ensk. egnabemsbygg-
	nader .............	38,000		9,000
	Örebro för ensk. egnahemsbyggnader	262,000		75,000
»	Örnsköldsvik för ensk. egnahemsbygg-
	nader .............	38,000		9,000
»	Östersund för koop. byggnads-
	företag.......... 73,000		21,000
	för ensk. egnahemsbyggnader 52,000	125,000	15,000	36,000
	eller tillsammans till städer kronor	12,365,000		3,527,000
	Köpingar.
Till	Borlänge för ensk. egnahemsbyggnader	46,000		11,000
	Lidingö t> ■ » »	124,000		31,000
	Ljusdal » » »	32,000		8,000
»	Mönsterås » » »	28,000		7,000
»	Nybro » » »	25,000		6,000
	Saltsjöbaden för ensk. egnahemsbygg-
	nader .............	49,000		14,000
2»	Skurup för ensk. egnahemsbyggnader	22,000		5,000
»	Stocksund för av kommunen uppf.
	hyreshus............	47,000		13,000
2>	Sundbyberg för ensk. egnahemsbygg-
	nader .............	35,000		9,000
»	Säffle för ensk. egnahemsbyggnader .	34,000		8,000
»	Tierp » » »	32,000		8,000
»	Valdemarsvik för av kommunen uppf.
	hvresbus ............	31,000		9,000
	Vara för ensk. egnahemsbyggnader .	7,000		3,000
»	Värnamo för ensk. egnahemsbyggnader	60,000		—
	Älmhult » » »	45,000		12,000

eller tillsammans till köpingar kronor 617,000 144,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Municipal samhällen och landskommuner.

Till Almby s:n för ensk. egnahemsbygg-nader.............	Lån kronor 48,000	Statsbidrag kronor
»	Alvesta inte för ensk. egnahemsbygg-nader .............	25,000	7,000
»	Aringsås s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	50,000
»	Arvidsjaurs m:e för ensk. egnahems-byggnader ...........	21,000
»	Backa s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	32,000
»	Bollnäs s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	55,000
»	Danderyds s:n för ensk. egnahems-	»
	byggnader ...........	54,000	—
»	Enebybergs villastads m:e för ensk. egnahemsbyggnader.......	34,000	8,000
»	Falköpings förstäders inre för ensk. egnahemsbyggnader.......	36,000
»	Flens m:e för ensk. egnahemsbyggnader	32,000	8,000
»	Gnesta m:e för ensk. egnahemsbygg-nader .............	35,000	10,000
»	Gudmundrå s:n för ensk. egnahems-byggnader ...........	30,000
’ »	Hubbo s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	50,000
»	Hyltinge s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	30,000
»	Järna m:e för ensk. egnahemsbygg-nader .............	30,000
»	Karlskoga m:e för ensk. egnahems-byggnader ...........	32,000	8,000
»	Krokslätts m:e för ensk. egnahems-byggnader ...........	67,000	16,000
*	Ljungby köpings m:e för ensk. egna-hemsbyggnader .........	43,000	_

Kungl. Maj:ts proposition nr 351. 15

Till	Lundens m:e för ensk. egnahemsbygg-nader.............	Län kronor 18,000	Statsbidrag kronor
1)	Längbro s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	48,000	_
*	Motala s:n för ensk. egnahemsbygg-nader.............	80,000	_
	Mölndals m:e för ensk. egnahemsbygg-nader .............	80,000	20,000
	Nacka s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	34,000	_
»	Osby m:e för ensk. egnahemsbyggnader	40,000	—
»	Oskarströms m:e för ensk. egnahems-byggnader ...........	30,000	—
	Oxelösunds inre för av egnahemsföre-ning uppförda egnahemsbyggnader	—	10,000
»	Ramundeboda s:n för ensk. egnahems-byggnader ...........	23,000	—
>	Ronneby s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	25,000	_
*	Sköns. s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	50,000	12,000
*	Snötorps s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	37,000	.
»	Solhems inre för ensk. egnahemsbygg-nader .............	45,000	13,000
»	Stora Tuna s:n för ensk. egnahems-byggnader ...........	32,000	_
»	Storviks m:e för ensk. egnahemsbygg-nader .............	32,000	8,000
''it	Ströms s:n för ensk. egnahemsbygg-nader .............	32,000	8,000
	Strömsnäsbruks m:e för ensk. egna-hemsbyggnader .........	28,000	_
»	Sura s:n för ensk. egnahemsbyggnader	45,000	—
»	Sävsjö m:e för ensk. egnahemsbygg-nader .............	30,000	8,000
*	Tomelilla m:e för ensk. egnahems-byggnader ...........	20,000	5,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Till Täby s:n för ensk. egnahemsbyggnader
» Vansbro m:e för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Yislanda m:e för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Vännäs m:e för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Åstorps m:e för ensk. egnahemsbyggnader
.............

» Åtvidabergs m:e för ensk. egnahemsbyggnader
...........

» Örja s:n för ensk. egnahemsbyggnader
» Över-Luleå s:n för ensk. egnahemsbyggnader
...........

eller tillsammans till municipalsamhällen
och landskommuner kronor.....

Lån kronor 54,000	Statsbidrag kronor
36,000	9,000
14,000	—
35,000	10,000
32,000	8,000
44.000 21.000	11,000
34,000	—

1,703,000 179,000

Sammanfattning.

Städer . . ;............. 12,365,000 3,527,000

Köpingar.............. 617,000 144,000

Municipalsamhällen och landskommuner . 1,703,000_ 179,000

Summa	14,685,000	3,850,000
Härtill komma enligt tidigare meddelade beslut: Strömstads stad tilldelade kronor ....	315,000	135,000
samt för byggnadsbyråns verksamhet m. m. anvisade kronor...........	15,000
Tillhopa	15,000,000	4,000,000

Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå ej mindre
att, efter framställning av vederbörande kommun, överflytta kommunen
för uppförande av hyreshus beviljat statsunderstöd till byggnadsföretag
med anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt till
bostaden, än även att, likaledes efter framställning av vederbörande kommun,
då synnerliga skäl därtill vore, efter anmälan i varje särskilt fall
till socialdepartementet, överflytta kommunen beviljat, för egnahems- eller

Kungl. May.ts proposition nr 357.

kooperativa byggnadsföretag avsedda statsunderstöd till med kommunal
medverkan bedrivna byggnadsföretag för uppförande av hyreshus.

Ytterligare föreskrev Kungl. Maj:t jämlikt § 13 i meraberörda
kungörelse följande särskilda villkor för statsunderstöds tillgodonjutande,
nämligen:

att byggnadsföretagarna skulle eftersträva att förlägga byggnadsföretags
igångsättande till sådan tid av året, att tillfälle till kontinuerligt
arbete så långt möjligt bereddes arbetarna inom byggnadsfacket
eller, om bedömandet av förhållandena måste på grund av bristande
överblick begränsas till den egna orten, att tillfälle till kontinuerligt arbete
i olika grenar av byggnadsfacket i möjligaste mån bereddes de inom
orten sysselsatta arbetarna under den tid, arbete inom vederbörande gren
av byggnadsfacket med statsunderstöd bedreves inom orten;

att byggnadsföretagare, som vid statsunderstödd byggnadsverksamhet
sysselsatte eller beräknades komma att vid senare tidpunkt på en
gång sysselsätta visst minsta antal arbetare, skulle vara skyldig att, därest
Kungl. Maj:t meddelade föreskrift därom, till vederbörande offentliga
arbetsförmedlingskontor varje fjortonde dag anmäla beträffande varje
särskilt byggnadsfack ej mindre det vid tidpunkten för anmälningen anställda
antalet arbetare än även det antal arbetare, som inom loppet av
påföljande fjorton dagar beräknades bliva vid byggnadsföretaget anställda
eller ock därifrån avskedade; samt

att, därest Kungl. Maj:t skulle finna fara föreligga, att den statsunderstödda
bostadsproduktionens bedrivande skulle så menligt återverka
på prisbildning och tillgång å viktigare byggnadsmaterialier ävensom på
andra för byggnadsindustrien väsentliga faktorer, att därigenom byggnadskostnaderna
för statsunderstödda byggnadsföretag i avsevärd grad
komme att överstiga de beräknade och bostadsproduktionen inom landet
kunde lida allvarlig skada, Kungl. Maj:t skulle äga att i fråga om byggnadsföretag,
som icke blivit igångsatt eller på bindande sätt förberett,
föreskriva, att beviljat statsunderstöd ej finge utan särskilt ytterligare
medgivande tillgodonjutas.

Än ytterligare anbefallde Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå
att meddela dels de kommuner, vilka Kungl. Maj:t sålunda beviljat
lån eller statsbidrag, till vilka belopp sådana understöd högst komme att
utgå, under förutsättning att alla i ovannämnda kungörelse den 9 juli
1920 liksom ock övriga, förut omförmälda särskilda villkor av kommunerna
fullgjordes, dels ock övriga kommuner, som anhållit om statsunderstöd, att
sådant ej kunnat erhållas utav de under år 1920 för ändamålet tillgängliga
medel, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 käft. (Nr 357.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

att, därest besparing skulle uppstå å förenämnda av Kungl. Maj:t
beviljade statsunderstöd, inkomma med förslag till fördelning av de belopp,
som sålunda kunde bliva tillgängliga.

Vidkommande det fakultativt uppställda villkoret beträffande viss
anmälningsskyldighet i fråga om anställda arbetare har Kungl. Maj:t hittills
ej utfärdat närmare föreskrifter, varför villkoret åtminstone tillsvidare
saknar praktisk betydelse. Det avsåg att bereda tillgång till uppgifter,
som kunde läggas till grund för åtgärder i syfte att på rationellt
sätt utnyttja den inom byggnadsfacket befintliga arbetskraften, dels ock att
tillhandagå arbetarna själva med uppgifter om arbetstillfällena. Genom
ändrade förhållanden hava förutsättningarna för ett lyckligt genomförande
av en dylik s. k. fackarbetsanvisning till en viss grad ryckts undan —
bland annat stå utbud och efterfrågan på arbetskraft icke längre i sådan
proportion till varandra som tidigare under krisen — varför det ansetts
tills vidare böra anstå med vidtagande av åtgärder i den riktning, som
sålunda ifrågasattes.

utbetai- Beträffande utanordnandet av 1920 års understöd bör för ett rik mngar

m. bedömande av dessas begärlighet och effektivitet erinras, att Kungl.

Maj:ts beslut om de huvudsakliga anslagsbeloppens fördelning kunde föreligga
först den 19 november 1920. Man kan redan härav draga den
slutsatsen, att de olika byggnadsföretagarna, i den mån de icke redan tidigare
igångsatt sina byggen i den ovissa förhoppningen att framdeles få
tillgodonjuta understöd, ofta ännu icke hunnit driva sina företag så långt,
att medlen skulle kunna tillhandahållas dem. Emellertid verkställer
byggnadsbyrån för närvarande i forcerat tempo s. k. efterprövning av de
från kommunerna för varje dag inströmmande handlingarna. Enligt meddelad
uppgift, avseende början av april månad, har byggnadsbyrån, efter
verkställd efterprövning, godkänt 843 byggnadsföretag, omfattande 9 hyreshus,
2 på kooperativ väg planlagda byggnader samt 832 egna hem, motsvarande
en sammanlagd byggnadskostnad av 24,154,085: 36 kronor och
innehållande sammanlagt 1,343 lägenheter om tillhopa 4,667 eldstäder.
För dessa företag hava till vederbörande kommuner utanordnats eller
kunna när som helst utanordnas lån ur bostadslånefonden till ett sammanlagt
belopp av 6,760,562: 65 kronor och statsbidrag till ett sammanlagt
belopp av 1,790,561: 85 kronor. Beträffande utanordnandet av statsbidragen
må nämnas, att sådant icke sker, förrän vederbörande företag
fortskridit så långt, att byggnaden är under tak.

De nyss meddelade uppgifterna angående slutgiltigt prövade och
godkända byggnadsföretag äro i den tablå, som här framlägges, närmare
specificerade med hänsyn till de olika orter, där byggnadsföretagen
bedrivas eller slutförts.

Kungl. May.ts proposition nr 357.

i Ort		i	n t a	1		Samman-lagd bygg-	Lån	Stats- bidrag Kronor
hyres- hus	koop. byggn.	egna hem	lägen- heter	eld- städer	nadskostnad Kronor	Kronor
Städer: Boden.........			8	16	54	268,211: 40	85,810	21,450
Eksjö.........	—	—	15	29	100	307,000	92,100	—
Eslöv.........	—	—	6	9	29	133,387	42,672	10,668
Falköping.......	—	—	15	29	98	418,500	100,000	18,600
Falun.........	—	—	31	50	130	456,500	125,000	30,000
Göteborg........	•3	1	205	276	1014	5,970,955	1,552,000	500,000
Hedemora.......	—	—	4	5	17	63,000	20,000	5,000
Hudiksvall.......	—	—	11	21	58	228,800	64,000	15,000
Huskvarna.......	—	—	10	19	52	186,900	59,808	. 14,952
Hälsingborg......	—	—	32	34	156	839,705: 30	280,000	80,000
Jönköping .......	—	1	16	62	184	1,048,242	210,000	45,000
Kalmar........	—	—	16	28	105	398,929	110,000	28,000
Kristianstad......	—	—	9	12	47	200,000	64,000	15,000
i Köping.......	—	—	7	14	40	173,105	48,000	12,000
! Ludvika.......	—	—	4	8	26	117,000	26,000	8,800
iljölbv........	—	—	7	13	39	184,818	40,000	10,000
Norrköping.......	1	—	30	66	238	1,490,350	447,000	132,925
i Nässjö.........	—	—	12	20	69	258,300	60,000	12,000
: Oskarshamn......	—	—	12	18	65	252,815	76,660	19,994
j Skänninge.......	—	—	5	10	31	113,194 .	16,000	4,000
! Sollefteå........	—	—	11	21	70	391,000	84,000	21,000
\| Stockholm.......	—	—	88	98	451	3,230,470	1,010,900	315,650
! Strängnäs .......	—	—	7	14	40	190,994	55,968	13,992
Strömstad.......	3	—	12	30	107	528,294	171,142: 65	73,346: 8.
Sundsvall.......	—	—	16	31	73	400,500	140,000	40,000
Sölvesborg .......	—	—	4	8	25	79,500	25,000	6,000
Umeå.........	—	—	3	6	25	175,300	37,040	10,400
Uppsala........	1	—	17	42	138	746,573: 81	117,000	29,000
Varberg........	—	—	9	14	50	189,913	60,000	15,000
Vaxholm........	—	—	11	14	63	260,150	73,000	18,000
Västerås........	—	—	15	25	93	636,987	209,000	62,000
! Örebro.........	—	—	21	38	125	785,910: 71	262,000	75,000
1 Örnsköldsvik ......	—	—	7	13	36	139,569	38,000	9,000

20 Kunpl. Maj:ts proposition nr 357.

Ort		Äntå	1		Samman-lagd bygg-	Lån	Stats- bidrag Kronor
hyres- hus	koop. bygga.	egna hem	lägen- heter	eld- städer	nadskostnad Kronor	Kronor
Köpingar:
Lidingön........	—	—	15	25	80	422,475: 26	124,000	31,000
Mönsterås.......	—	—	3	5	18	70,149: 50	19,500	5,000
Saltsjöbaden......	—	—	5	7	24	140,000	49,000	14,000
Valdemarsvik .....	1	—	—	6	14	100,000	31,000	9,000
Vara .........	—	—	1	2	6	22,289	7,000	3,000
Värnamo........	—	—	12	20	72	220,445	60,000	—
Älmhult........	—	—	9	14	57	194,975	31,900	8,280
Municipalsamhällen och landskommuner:
Almby s:n.......	—	—	9	14	36	155,194	47,880	—
Arvidsjaurs m:e.....	—	—	2	3	13	45,979: 50	13,790	—
Enebybergs v.stads m:e .	—	—	5	8	23	105,000	34,000	8,000
Danderyds s:n.....	—	—	7	11	36	142,000	51,000	—
Falköpings först. m:e . .	—	—	4	6	22	92,051	27,585	—
Flens m:e.......	—	—	5	5	23	104,040: 20	32,000	8,000
Gnesta m:e.......	—	—	4	7	26	125,000	35,000	10,000
Jama m:e.......	—	—	7	10	28	77,700	23,310	—
Lundens m:o......	—	—	2	3	11	60,000	18,000	—
Längbro s:n......	—	—	9	13	39	156,026: 99	47,830	—
Nacka s:n.......	—	—	4	7	21	91,000	34,000	—
Osby m:e.......	—	—	4	8	30	88,760	26,550	—
Snöstorps s:n......	—	—	10	16	52	157,349: 20	37,000	—
Solhems m:e''......	—	—	5	5	22	125,945	43,400	12,400
Stora Tuna s:n.....	—	—	5	8	24	80,713	25,825	—
Storviks m:e......	—	—	9	15	47	160,411: 65	32,000	8,000
Sura s:n........	—	—	10	17	45	174,400	45,000	—
Tomelilla m:c 1.....	—	—	2	3	11	26,307: 84	7,892	2,104
Täby s:n........	—	—	8	12	39	151,000	54,000	—
Summa	9 \|	2	832	1,348	4,6671	24,154,085: 361	6,760,562: 66	1,790,561: 85

Vid samma tidpunkt, som de nyss lämnade uppgifterna avse,
hade till byggnadsbyrån inkommit anmälningar från vissa kommuner, att
preliminärt beviljade understöd icke kunde komma till användning. Fyra

1 Köping från och med den 1 jan. 1921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

kommuner, nämligen Ystads stad, Ljungby och Skurups köpingar samt Örja
socken, hava hittills förklarat sig alls icke fullfölja sina ansökningar om
understöd, enär alla byggnadsföretagare på dessa platser återkallat sina
ansökningar. Vidare hava några kommuner meddelat, att de planerade
byggnadsföretagen icke kommit till utförande i den omfattning, som
förutsatts i den ursprungliga ansökningen. Till följd härav hava å de
till följande kommuner beviljade understöden utav 1920 års anslag uppkommit
besparingar till följande belopp:

Almby socken.....

Danderyds socken . . .

Eslövs stad......

Falköpings förstäders m:e

Gävle stad......

Huskvarna stad ....

Järna m:e.......

Ljungby köping ....
Längbro socken ....
Mönsterås köping . . .
Oskarshamns stad . . .
Skurups köping ....

Solhems inte.....

Tomelilla köping . . .

Ystads stad......

Örja socken......

Lån
Kr.
120
. 3,000

. 1,332

. 8,415

. 8,800
. 2,192

. 6,690

. 43,000
170
. 8,500

. 3,340

. 22,000
. 1,600
. 12,108
. 92,000
. 21,000

Statsbidrag

Kr.

2,000

5,000

600

2,896

23,000

Summa 284,267 33,oä0

Enligt vad förut omförmälts, ankommer det på statens byggnadsbvrå
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning av sålunda
uppkommande besparingar. Flera kommuner hava redan på förhand
anmält sig såsom sökande till eventuella sådana. Förslag i sådan riktning,
avseende sammanlagt 115,000 kronor i lån och 30,800 kronor i statsbidrag,
hava av byggnadsbyrån avgivits samt av Kungl. Maj:t godkänts
och nya förslag komma att framläggas, så snart vederbörliga utredningar

fullföljts. ''

Slutligen må meddelas, att byggnadsbyrån genom cirkulärskrivelse
den 9 mars 1921 anmodade de kommuner, som tilldelats understöd, men
som då ännu ej insänt de för efterprövningen föreskrivna handlingar,
att snarast inkomma med uppgift, huruvida ansökningarna komme att
fullföljas. Svar härå har ännu ej inkommit från städerna Djursholm,
Lidköping, Luleå, Skara och Växiö samt Säffle köping. Sannolikt är

-2 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

emellertid, att flertalet av dessa kommuner kommer att fullfölja ansökningarna.

till lån Jag övergår nu tiU en redogörelse för, huru 1921 års anslag till lån

och bidrag, och bidrag lämpligen böra komma till användning och särskilt huru lärdomarna
från fjolårets understödsverksamhet därvid synas mig höra på
bästa sätt utnyttjas.

Ansöknings- Vad då till en början beträffar frågan om ansökningstiden, angavs,

den'' såsom nämnts, i 1920 års kungörelse en särskild sådan tid, nämligen till

den 15 september 1920, avseende närmast ansökningar om understöd utav

de för nämnda ar tillgängliga medel, medan tiden för ingivande av ansökningar
om understöd ur 1921 års anslag skulle framdeles bliva kungjord.
Någon kungörelse härom bär ännu icke blivit utfärdad, vilket,
såsom också framhållits, icke utgör något hinder att, om särskilda skäl
föreligga, när som helst upptaga till prövning och- avgörande en ingiven
ansökan om understöd. På detta sätt har också ett mindre belopp av
1921 års medel redan disponerats.

Anledningen till att någon kungörelse i detta ämne ännu ej
utfärdats bar varit, att man velat såvitt möjligt avvakta resultaten av
1920 års understödsverksamhet för att utröna det eventuella behovet av
antingen mera principiella omläggningar av verksamheten, som i sådant
fall skulle behöva underställas riksdagens förnyade prövning, eller ock
smärre jämkningar, som eljest kunde hava visat sig lämpliga. Vidare
bär det synts angeläget att icke förlägga den nya ansökningstiden så
nära inpå den gamla, att kommunerna vid dess utgång ännu på ett
mera förberedande stadium skulle vara sysselsatta med dispositionen av
1920 års understöd och i avvaktan på dess resultat skulle visa sig mindre
benägna att inlåta sig på nya företag.

Det ° förtjänar omnämnas, att svenska stadsförbundets kommunala
centralbyrå, på framställning av statens byggnadsbyrå, i en särskild
enquéte vid nästlidna årsskifte sökt inhämta ett antal kommuners egna
önskningar i frågan samt delgivit byggnadsbyrån resultatet därav i form
av en promemoria. Av denna framgår, att divergenser i uppfattningen
icke saknats men att kommunerna i allmänhet synts böjda att förorda,
att det tillsvidare måtte få anstå med frågans avgörande.

Ueparte- För egen del anser jag mig böra förorda, att framdeles liksom hit tills

en viss ansökningstid fixeras, så att ansökningarna i huvudsak samlas
till en viss tidpunkt, varigenom tillfälle beredes att vid understödens
fördelning väga olika intressen mot varandra. Med hänsyn till den
nyss påpekade möjligheten att i särskilda fall kunna redan i förväg till
provning upptaga enstaka ansökningar, synes det dock ej ägnat att in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 23

giva betänklighet att låta frågan om ansökningstidens fastställande anstå
ännu någon tid, givetvis under iakttagande av ett utav stadsförbundets
bostadsråd framfört önskemål, att kungörelse i ämnet utfärdas så långt
före ansökningstidens utgång, att kommunerna erhålla tillräckligt rådrum
att utan överdrivet forcerat arbete vidtaga för ansökningarnas ingivande
nödiga förberedande åtgärder.

Den i enlighet med riksdagens principuttalande meddelade föreskriften,
att egnahemsbyggare och kooperativa byggnadsföretag skola erhålla
företräde vid fördelningen av statsunderstöden, har kommit att på
ett avgörande sätt influera på fördelningen av 1920 års anslag. De tablåer,
som nyss framlagts, visa, att egnahemsbyggarna alldeles dominera
bland de byggnadsföretagare, som erhållit statsunderstöd, och att i allt
fall hyreshusen torde komma att utgöra endast en ringa bråkdel av de
byggnader, som kunna förväntas framgå som resultat av hithörande
understödsverksamhet. I detta sammanhang må meddelas, att svenska
stadsförbundets bostadsråd den 8 mars i år inkommit med en skrift, vari
såväl erfarenheter som önskemål beträffande den statliga understödsverksamheten
upptagits till behandling. Jag får senare vid flera tillfällen
anledning återkomma till denna framställning.1 I nu förevarande spörsmål
anför bostadsrådet följande:

Främst vill rådet fästa uppmärksamheten på det företräde, som enligt kungl.
kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen
givits de s. k. egnahemsbyggarna. I författningen stadgas som bekant, att företräde skall
lämnas »byggnadsföretag med anordningar, som avse att bereda den boende äganderätt eller
annan stadigvarande rätt till bostaden (egnabemsföretag, kooperativa bostadsföretag)». Stadgandet
ifråga torde vara motiverat av ett bestämt uttalande av vederbörande riksdagsutskott.
Utgångspunkten för detta var att i största möjliga utsträckning göra bostadsproduktionen
oberoende av den rådande bristen på arbetskraft inom byggnadsfacket. Utskottet utgick
därvid ifrån, att landet i själva verket förfogade över ett ej ringa mått av arbetskraft, »som
utan att vara organiserad inom byggnadsfacket likväl under vissa förutsättningar skulle med
fördel kunna utnyttjas för bostadsbyggande». Sedan den dagliga arbetstiden förkortats
väsentligt, funnes det enligt utskottets mening stora skaror av dugliga arbetare, som ingenting
bättre begärde än att få med egna armar på fritiden uppföra ett eget hem. Utskottet
förmodade vidare, att ett dylikt arbete på sista tiden blivit i hög grad underlättat, sedan
snickerifabriker i olika delar av landet börjat tillhandahålla fullständiga bostadshus i avpassade
delar, vilka utan svårighet och på kort tid kunde hopfogas av egnahemsbyggaren
med hjälp av några kamrater. De på arbetsmarknaden rådande förhållandena påkallade,
menade utskottet, att staten mer än någonsin ägnade sin uppmuntran åt egnabemsbyggandet.
Samma synpunkter framhöllos också i debatten inom riksdagen.

Till följd av denna riksdagens, av förhållandena på arbetsmarknaden inom byggnadsfacket
väl till stor del inspirerade ståndpunkt, har fördelningen av medlen sedan skett

Företrädesrätten
för
egnahemsbyggare
och
kooperativa
byggnadsföretag.

Stadsförbundets
bostadsråd.

1 Ytterligare referat av bostadsrådets framställning sid. 27, 32 och 35.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

med egnahemsbyggarnas absoluta företräde såsom bestämd princip. För hyreshus i städerna
att uppföras av kommun, bolag eller kooperativa företag begärdes tillsammans lån till
ett belopp av 25,539,739 kronor och statsbidrag med 10,250,432 kronor. För ändamålet
hava emellertid som lån lämnats endast 2,949,000 kronor och som statsbidrag 883,000 kronor.
Det framgår således härav, att egnahemsbyggama haft ett bestämt och avsevärt företräde.

I den ofta nämnda enquéten understrykes kraftigt de olägenheter, som vållats av
denna företrädesrätt för egnahemmen. Från Kalmar framhålles sålunda, att subventionen
synes kunna göras mera effektiv, därest lån och statsbidrag lämnades byggnadsföretag, i
vilka ett större antal lägenheter inrymdes. I Norrköping, där medel erhållits endast till
egnahemsbyggnader, hava stadsfullmäktige, sedan egnahemsbyggama visat sig icke kunna
fullfölja sina byggnadsplaner begärt att få använda det staden tilldelade beloppet till bl. a.
ett stadens hyreshus med cirka 60 eldstäder. Från Köping framhålles, att i en stad, där
bostadsbrist råder, egnahemmen blott till en ringa del fylla behovet av bostadslägenheter
och att det vore mera ekonomiskt att uppföra byggnader, som inrymde ett större antal lägenheter.
Från Linköping påyrkas också större frihet för vederbörande kommun vid fördelningen av
tilldelat understödsbelopp. »Som bestämmelserna nu varit, kan understöd lämnas till egnahemsbyggen
långt utanför den fastställda stadsplanen, däremot icke till hyreshus inom stadsplanen,
vilka dock bättre kunna avhjälpa bostadsbristen i staden, samtidigt som lägenheterna
i ett sådant ofta kunna bliva både bättre och billigare.» Även från andra håll har framförts
det oegentliga i, att städernas egna byggen, som verkligen kunnat igångsättas, blivit
utan anslag, medan sådant beviljats egnahemsbyggen, som det oaktat icke kunnat fullföljas.

De förhoppningar vederbörande riksdagsutskott, såsom ovan refererats, givit uttryck
åt, torde näppeligen hava omsatts i verklighet, åtminstone i någon nämnvärdare grad. Väl
är det möjligt och icke osannolikt att ett och annat eget hem på förutsatt sätt kommit
eller kommer till stånd genom yrkeskunnig byggherres och hans kamraters förenade ansträngningar.
Så särdeles många torde de dock icke bliva och för lösningen av städernas bostadsfråga
under nuvarande förhållanden torde de icke spelat eller komma att spela någon
vidare roll. Den tid, under vilken det subventionerade bygget skall utföras, är för övrigt
alldeles för kort tilltagen för att någon skall hinna bygga »på lediga stunder». De icke
yrkeskunnigas arbetsinsatser för sin bostadsfråga torde man kunna tämligen saklöst helt
se bort från.

Även med subventionen behöver den byggande dock själv tillsätta medel. Skola de
upplånas, möter detta under nuvarande penningknapphet störa svårigheter och kunna medlen
till sist anskaffas, är räntan avskräckande hög. Den samhällskategori, som utskottet väl i
första hand haft tanke på, torde hava varit arbetare med besparingar. En förståndig sådan
ställer sig väl emellertid under nuvarande läge med fallande priser åtskilligt betänksam,
när det gäller att insätta sina med hårt arbete förvärvade medel i ett bygge.

Det vill under sådana förhållanden synas, som om den nu gällande företrädesrätten
för egnahem borde helt upphöra. Den enskilde äger icke för närvarande de resurser, som
fordras för att kunna ikläda sig ansvaret. För den oundgängliga bostadsproduktionen torde
nu i regel fordras större ekonomisk bärkraft, än som kan förutsättas hos egnahemsbyggare
av den kategori, fjolårets riksdag haft för avsikt att i främsta rummet stödja.

Det är givetvis på intet sätt rådets avsikt att påyrka bestämmelser, som skulle
hindra egnahemsrörelsen att erhålla det understöd, den kan vara i verkligt behov av och
som kan väntas leda till effektivt resultat. Att på allt sätt uppmuntra strävandena att
skapa egnahem ligger naturligen i stadskommunernas eget intresse. Vad rådet vänder sig
emot är blott, att i tider, då egnahemsbyggama av naturliga skäl ställa sig avvaktande,
dessa ändock skola gynnas med en så pass skarpt markerad företrädesrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Rådet vill således hävda, att stadgandet om företrädesrätten bör utgå, så att statens
byggnadsbyrå redan vid uppgörande av sitt förslag till fördelningen kan anpassa detta enbart
efter de faktiska förhållandena och utsikterna att få till stånd det största möjliga antalet
bostäder inom en var av de sökande kommunerna och icke på grund av företrädesbestämmelserna
tvingas att tillstyrka anslag åt byggnadsföretag, som i åtskilliga fall knappast
kunna anses realiserbara.

Den ändring som i detta avseende av rådet påyrkas, synes rådet vara av den betydelse,
att den borde vidtagas redan i den till grund för 1921 års subvention liggande
författningen, vilket torde förutsätta en framställning till årets riksdag.

Såtillvida ansluter jag mig till bostadsrådets uttalade mening i
denna fråga, att egnahemsbyggare icke synas mig böra erhålla företräde
i sådana fall, där andra byggnadsföretagare, exempelvis sådana, som
avse att bygga under kommunens direkta medverkan eller eljest under
s. k. allmännyttiga former (bolag med begränsad vinst o. s. v.), kunna
påräknas vara i stånd att mot samma eller rent av mindre kostnader
uppnå ett säkrare och bättre resultat. Grundprincipen för den statliga
understödsverksamheten måste dock först och sist vara att snarast möjligt
bereda tillgång till bostäder av lämplig beskaffenhet och till överkomliga
pris; i jämförelse härmed är det av underordnad betydelse, vilka
vägar man väljer såsom de mest praktiska, blott de leda till nämnda mål.

Vidare synes det mig, liksom bostadsrådet, vara klokt att icke överskatta
de »egna armarnas», d. v. s. den icke yrkeskunniga arbetskraftens
direkta insatser på byggnadsplats»^. Vid uppförande även av de enklaste
egna hem kräves utan tvivel en viss yrkesskicklighet, som ej kan
påräknas hos varje egnahemsföretagare. Därmed skall givetvis ej förnekas,
att i enstaka fall personer, som icke äro att hänföra till de på
området direkt yrkeskunnigas krets, genom sin praktiska läggning, sin driftighet
och duglighet kunna vara i stånd att tillskapa förträffliga egnahem.

Emellertid är jag åtminstone för närvarande icke böjd att förorda
ett fullständigt slopande av egnahemsföretagens företrädesrätt. De egna
hemmens stora sociala värde torde för en var ligga i öppen dag. Härförutom
talar ett alldeles särskilt skäl för bibehållandet av denna företrädesrätt
åtminstone under den närmaste framtiden. Byggnadskostnaderna
äro visserligen stadda i sjunkande, men detta gäller tillsvidare endast
byggnadsmaterialierna, under det att arbetslönerna genom det under sistlidna
november träffade riksavtalet inom byggnadsfacket äro bundna vid
Sin nuvarande nivå till långt fram under nästkommande år. Enligt min
uppfattning kommer denna lönenivå med hänsyn till det nu stadigt stigande
penningvärdet att visa sig ohållbar och efter avtalets utlöpande
sjunka. Det synes därför mindre sannolikt, att man skall kunna påräkna
en mera omfattande byggnadsverksamhet, som baseras på löne Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 höft. (Nr 357.) 4

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

satserna i detta avtal, vilka redan na lära väsentligt skilja sig från
dem, som betingas av det allmänna läget på arbetsmarknaden. Det är
därför troligt, att inom den närmaste framtiden huvudsakligen sådana
byggnadsföretagare skola finna användning för arbetskraften inom byggnadsfacket,
hos vilka arbetaren anser sig oförhindrad att tillämpa mot
tidsläget bättre svärande, lägre lönesatser än do genom riksavtalet bestämda.
Av lätt begripliga skäl torde dessa byggnadsföretagare just vara
att söka bland egnahemsbyggarna. Ett slopande av deras företrädesrätt
torde därför näppeligen vara ägnat att framlocka byggnadsföretagare,
vilkas initativkraft i mindre grad än egnahemsbyggarnas skulle påverkas
av det pågående prisfallet. Snarare kunde man befara en rent motsatt
effekt av en sådan åtgärd.

Det förtjänar också nämnas, att krisåren 1907—1908, som likaledes
kännetecknades av stor arbetslöshet, på många håll uppvisade ett
livaktigt egnahemsbyggande.

Med anledning av vad sålunda anförts, synes det mig vara att
förorda, att man vid förevarande understödsverksamhet fortfarande söker
särskilt främja egnahemsrörelsen och bostadskooperationen, ehuru dithörande
byggnadsföretagare ej böra äga sådan obetingad företrädesrätt
till erhållande av understöd, att andra företagare i konkurrensen med
dem i stort sett utestängas. Om sålunda ökad frihet beredes att under
hänsynstagande till individuella lämplighetsskäl fördela tillgängliga medel
mellan olika slag av byggnadsföretagare, synas, enligt vad nu framhållits,

---—— jämte egnahemsbyggare och kooperativa företag — närmast sådana

byggnadsföretag böra komma i betraktande till erhållande av understöd,
vilka bedrivas av kommunerna själva samt av bolag och föreningar av
halvkommunal natur eller med bestämmelser om begränsad vinst.

Understol- Enligt kommunalförordningarna skall i vissa fall kommuns beslut

1 kommunal-^ uPPtaga lån för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj:ts
lagarna av provning och fastställelse; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningslånebeslut.
}lfn,auc[e att i sådant ärende avgiva yttrande. Detta stadgande har beträffande
fördelningen av större delen av 1920 års låneunderstöd föranlett,
att, sedan låneunderstöd på vederbörande kommuns ansökan beviljats,
kommunen måst ingiva särskild ansökan enligt kommunalförordningen
om rätt att upptaga lånet. Numera har emellertid sådan anordning
vidtagits i fråga om handläggningen av dessa slags ärenden, att
dubbla ansökningar från kommunernas sida icke vidare torde bliva erforderliga.

Kungl. Maj:ls proposition nr 357.

Av byggnadsbyråns nyss återgivna yttrande framgår, att de för- -Proce»^-fattningsenligt medgivna högsta procentsatserna för beräkning av under- saseinastödens
storlek endast undantagsvis tillämpats vid fördelningen av 1920
års anslag. Detta synes hava vållat byggnadsföretagarna viss missräkning,
särskilt i vad angår statsbidragen. Bostadsrådet berör i sin framställning
detta spörsmål och anför därom:

Eu orsak, utöver det allmänna ekonomiska läget, till att egnahemsbyggarna i ett Bostadsrådet.
stort antal frånfallit sina projekterade företag torde också hava varit de reduceringar, som
av statens byggnadsbyrå vidtagits med avseende å procentsatserna för lån och statsbidrag.

Enligt författningen utgår som bekant lån med högst 50 och statsbidrag med högst 15 %
av byggnadskostnaderna; dock att, där båda slagen av understöd utgår, de tillsammans få
uppgå till högst 50 /. Vid utdelningen av årets anslag hava emellertid avsevärda reduceringar
skett. Vid uppgörande av sitt förslag till anslagens fördelning utgick statens byggnadsbyrå
nämligen ifrån, att de högsta procentsatserna skulle komma till användning endast
inom kommun, där byggnadskostnaderna beräknades uppgå till 8,000 kronor eller därutöver
per eldstad. Enligt denna princip skedde, på många håll rätt väsentliga, nedprutningar. I
stor utsträckning hava lån utgått med 30 % och statsbidrag med 8 % av byggnadskostnaderna.

Då det gällde att fördela det relativt ringa disponibla anslaget bland den stora
mängd ansökningar, som inkommit, och det därvid var nödvändigt att utfinna någon princip
för gallringen, var det ju rätt naturligt, att byggnadskostnaderna på olika orter togos
till utgångspunkt. Den som bygger billigt, synes ju onekligen kunna reda sig med mindre
subvention. Om än principen därför i och för sig knappast kan betraktas såsom oriktig,
har dess konsekventa genomförande dock tydligen haft. mindre lyckliga följder.

'' Nästan samtliga de inkomna enquétesvaren framhålla, att en verksamt bidragande
orsak till, att så många byggnadsplaner icke realiserats varit nedsättningen framförallt av
det rena bidraget. Mången, som redan tidigare umgåtts med planer att bygga eget hem,
började när riksdagsbeslutet blev känt sitt bygge. Han kalkylerade därvid med att erhålla
15 % av byggnadskostnaderna som rent bidrag. När så bygget måhända var i det närmaste
färdigt, erhöll han underrättelse, att endast 8 % bidrag beviljats, vilket naturligen vållade
svårigheter. Överhuvud torde utsikten att få bidrag med 15 % av byggnadskostnaderna
varit en kraftig sporre att bygga. Då förhoppningarna härom icke infriats, är det ganska
naturligt, att så många avstått från att nu igångsätta planerade byggen. Därvid får dock
väl icke förbises, att många av de sökande, även om de fått de 15 % bidrag och 35 % lån,
ändock säkerligen icke gått i land med de byggen, för vilka de begärt understöd. Även för
åtskilliga av de mera solida företagarna torde dock avknappningen varit kännbar. En följd
har också blivit, att städerna själva fått träda emellan och stimulera byggnadslusten med
kommunal subvention.

Under tider som de nuvarande synes det bostadsrådet hava varit synnerligen önskvärt,
om beloppen för understöden kunnat ökas. Då den, som nu bygger, har för ögonen
en eventuell och snar förlust på grund av de fallande byggnadskostnaderna, torde det enda,
som kan stimulera honom att bygga vara utsikten att få så stor del av byggnadskostnaden
som möjligt i direkt bidrag från det allmänna. Om statsfinansiella skäl omöjliggöra en
ökning av procentsatserna, blir det därför så mycket önskvärdare, att ingen reducering annat
än för rena undantagsfall sker i desamma. Det torde vara bättre att ett färre antal far understöd
av någon betydelse, än att medlen plottras bort i smärre poster utan större nytta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Rådets framställning utmynnar i en hemställan, att vid fördelningen
av lån och bidrag de i författningen bestämda maximiprocentsatserna
måtte såsom regel komma till användning.

meutschefen Vidkommande de grundsatser, som i förevarande hänseende till “eu

sc ee“'' lämpats vid fördelningen av 1920 års understödsmedel, synas de av bostadsrådet
framförda erinringarna särskilt rikta sig emot att statsbidraget
utan ränte- eller återbetalningsskyldighet i regel icke fått utgå med
författningsenligt medgivet maximum, d. v. s. 15 procent av byggnadskostnaden.
Det må emellertid framhållas, att medel icke funnits tillgängliga
för att låta bidraget utgå med så stor kvot av byggnadskostnaden,
som författningen medgiver såsom maximum och som bostadsrådet
ansett önskvärd.

Medan till bidrag utan ränte- och återbetalningsskyldighet anvisats
endast 4,000,000 kronor, hava 15,000,000 kronor funnits tillgängliga för
lån. Sammanlagda beloppet av understödsmedlen har således uppgått
till 19,000,000 kronor. Till byggnadsföretag må enligt författningen
visserligen beviljas understöd motsvarande högst 50 procent av byggnadskostnaden,
men den del därav, som må utgå i form av bidrag, må
icke bestämmas högre än till 15 procent av kostnaden. Härav följer,
att, därest de för bidrag tillgängliga medlen allmänt fördelats intill
maximigränsen eller 15 procent, allenast en mindre del av sökandena
kunnat bliva delaktiga därav och åtskilliga millioner kronor såsom lån
måst fördelas till sökande, vilka icke kunnat tillerkännas någon som helst
andel i bidragsmedlen.

Ganska säkert torde väl vara, att de sökande, som sålunda blivit
hänvisade att åtnöjas med endast lån, skulle känt sig särdeles tillbakasätta
och i många fall funnit sig ur stånd att under sådana omständigheter
begagna sig av det beviljade understödet. Troligen skulle dylika
fördelningsgrunder hava i stort sett lett till ett sämre resultat än det
förfarande, som tillämpats och vilket avsett att i allmänhet i varje särskilt
fall bereda den, som funnits förtjänt av understöd, andel ej endast
av lånemedlen utan ock av det för bidrag anvisade beloppet.

Vad angår fördelningen av 1921 års understöd må erinras, att anslaget
till bidrag för detta år är betydligt större än 1920 års anslag.
Beloppet medgiver för den skull, att man i långt större utsträckning än under
förra året låter bidraget utgå med författningsenligt maximum.
Emellertid synes icke denna omständighet utan prisutvecklingen på
byggnadsmarknaden härvid böra bliva den bestämmande faktorn. Om
prisfallet skulle komma att försiggå i hastigt tempo och priserna sedan

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

skulle visa tendens att stabilisera sig, synes det icke överensstämma
med bidragets syfte att vid den fortsatta understödsverksamheten tillämpa
högre procentsatser, än som skedde under år 1920. Denna rent praktiska
fråga lärer därför lämpligen böra avgöras först då fördelningen skall
verkställas och spörsmålet bättre kan bedömas med hänsyn till då föreliggande
omständigheter.

I framställning till Kungl. Maj:t den 3 mars 1921 har tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet
anfört följande:

Vid föredragning i statsrådet den 27 februari 1920 av den underdåniga framställning
från Tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening om utvidgning av detta
samhälle, som föranledde kungl. proposition nr 168 till 1920 års riksdag, erinrade föredragande
departementschefen, att egnahemsföreningen i denna framställning även berört
frågan, huruvida, med hänsyn till att byggnadskostnaderna då voro omkring tre gånger så
höga som före kriget, genom direkt statssubvention kunde beredas möjlighet för statstjänstemän''
i huvudstaden att inom tjänstemannasamhället få lämplig bostad för rimligt pris, men
fann denna fråga icke böra upptagas i sammanhang med frågan om samhällets utvidgning,
därvid statsrådet emellertid uttalade, att, om på grund av de allmänna bestämmelser, som
kunde komma att gälla beträffande statsunderstöd för bostadsbyggande, möjlighet kunde beredas
tomträttshavare inom tjänstemannasamhället att komma i åtnjutande av sådant understöd,
vid detsammas utmätande syntes även böra tagas hänsyn till de förmåner, som skulle
beredas sådan tomträttshavare.

På ansökan av föreningen hava kommunalfullmäktige i Stocksunds köping uti underdånig
skrivelse den 14 september 1920 gjort framställning om statsunderstöd enligt kungl.
kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen
för ett antal byggnader, som äro avsedda att uppföras inom tjänstemannasamhället, men
har något sådant statsbidrag vid Eders Kungl. Maj:ts fördelning av ifrågavarande anslag ej
kommit föreningen till del.

Enligt vad föreningen under hand inhämtat från statens byggnadsbyrå, har dess avstyrkande
av statsbidrag i dessa fall berott därpå, att staten redan genom lånemöjligheterna
från lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby tagit ståndpunkt i vad mån staten
ville bisträcka dem, som byggde därstädes.

Häremot vågar'' föreningen erinra, att statsrådets här ovan åberopade uttalande, som
ej föranlett någon gensaga vid ärendets behandling inom riksdagen, ej synes giva stöd åt
en sådan uppfattning, utan snarare förutsätter möjligheten, att statsunderstöd skulle kunna
erhållas även för bostadsbyggande vid Mörby.

Om föreningen på grund härav anser, att i formellt avseende ej kan föreligga hinder
för beviljande av statsbidrag för detta ändamål, vill föreningen därutöver framhålla, att
även viktiga sakskäl tala för befogenheten av dylika statsbidrag.

Statsmakternas tillmötesgående vid upplåtande år 1911 av vissa delar av kronoegendomen
Mörby för bebyggande av statstjänstemän med tillfälle att erhålla fördelaktiga
byggnadslån avsåg att bereda dem ett stöd i deras strävan mot förbättrade bostadsförhållanden.

I samband med byggnadskostnadernas stegring under krigstiden har riksdagen dels
år 1917 dels ock nu vid senaste upplåtelsen höjt byggnadslånen, så att de från att först

Statsbidrag
till tjänstemannasamhället
vid
Mörby.

Departe mentschefen -

Lån för
bostadsändamål
ur
pensionsför■
säkringsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

hava utgått med 75 % av byggnadskostnad intill högst 15,000 kronor, vilket belopp år 1917
höjdes till 20,000 kronor, nu kunna beviljas

med 75 % av byggnadskostnad intill 20,000 kronor
» 66 » » » 20,000—30,000 »

» 50 » » » 30,000—40,000 »

Även om således staten genom dessa lånemöjligheter bereder en väsentlig lättnad
vid uppförande av ett eget hem inom Mörbyområdet, måste likväl den byggande själv stå
för hela byggnadskostnaden och kommer således icke i någon mån i åtnjutande av den
förmån, som staten vid statsunderstöd enligt ovan åberopande kungörelse den 9 juli 1920
erbjuder under namn av statsbidrag.

Därmed lärer väl avses att lämna en person, som under nuvarande abnorma prisförhållanden
inlåter sig på byggnadsföretag, viss garanti för de förluster, som beräknas uppstå
till följd av väntade framtida prisfall på byggnadsmarknaden.

Att helt utestänga byggadsföretagare inom Mörbyområdet från en sådan garanti, som
i de flesta fall torde vara kanske den väsentligaste förutsättningen för att ett byggnadsföretag
nu kan igångsättas, synes ej vara billigt och skulle till stor de] borttaga fördelarna
av byggnadslånen från Mörbyfonden.

Med anledning härav anhåller föreningen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
måtte taga i övervägande möjligheten att åtminstone i någon mån bereda föreningen för
sina medlemmar statsbidrag för angivna ändamål samt i sådant syfte förklara den omständigheten,
att medlem erhållit medgivet lån från Mörbyfonden, ej utgöra hinder för åtnjutande
av statsbidrag av ifrågavarande art till belopp, som med hänsyn till förhållandena i
övrigt kan prövas skäligt.

Nu gällande, av riksdagen godkända grunder för tillgodonjutande
av statsunderstöd synas ej utgöra något formellt hinder för medlemmar
av förevarande förening att komma i åtnjutande av dylikt understöd, men
i sakens natur ligger, att medlem, som erhåller lån ur lånefonden för
tjänstemannasamhället vid Mörby, knappast bör kunna påräkna att få
erhålla lån jämväl ur statens bostadslånefond. Då föreningen ej heller
ifrågasatt detta men däremot gjort gällande, att dess medlemmar icke
böra vara utestängda från möjligheten att erhålla statsbidrag, synes intet
vara att erinra häremot, men bör, i överensstämmelse med det av föreningen
åberopade uttalandet till statsrådsprotokollet den 27 februari
1920 vid eventuellt fastställande av sådant bidrag hänsyn även tagas
till de förmåner, staten eljest kan bereda byggnadsföretagare inom samhället.
Någon särskild företrädesrätt lärer ej böra tillerkännas föreningens
medlemmar framför andra i övrigt likaberättigade byggnadsföretagare.

I samband med den lämnade redogörelsen för här ifrågavarande
statliga understödsverksamhet till främjande av bostadsproduktionen må
slutligen erinras, att statens bostadslånefond icke är den enda kreditkälla,
som staten öppnat för att, under bemedling av kommunerna, bispringa denna

Kitngl. ÅIaj:ts proposition nr 357.

produktion. Alltsedan år 1916 hava jämväl lån ur pensionsförsäkringsfonden
i icke ringa utsträckning utlämnats för detta ändamål. Enligt
kungörelsen om statsunderstöd skall ansökning om sådant understöd
bland annat innehålla uppgift, huruvida lån för bostadsändamål sökts ur
pensionsförsäkringsfonden och, där sådant lån erhållits, villkoren för detsamma.
Då denna låneverksamhet ej saknar betydelse för en riktig
uppfattning av föreliggande spörsmål, återgives här en av föredraganden
för dessa låneärenden hos pensionsstyrelsen till mig överlämnad promemoria
i ämnet.

Lånerörelsens omfattning för tiden t. o. m. 1920 års utgång framgår av nedanstående
tablåer.

Beviljade lån	Antal	Belopp i kronor
År 1916 (senare halvåret) ......	......25	6,383,000
» 1917 ..............	.....34	7,442,000
> 1918 ..............	......32	8,656,100
> 1919 ..............	......28	8,679,500
> 1920 ..............	......16	4,502,500
	Summa 135	35,663,100

Av sålunda beviljade lån, av vilka t. o. m. år 1920 utbetalts i runt tal 28 miljoner
kronor, hava 29,866,100 kronor avsett lån mot billigare ränta än den, som vid tiden för
lånets beviljande ansågs vara normal, och 5,797,000 kronor lån mot en något högre ränta.

Lånen fördela sig på följande sätt: Lån beviljade till	Mot billig ränta	Mot högre ränta	Summa
-- _ _	kronor	kronor	kronor
Kommuner för kommunal byggnadsverksamhet.......	7,865,500	561,000	8,426,500
Kommuner för understödjande av enskild byggnadsverksamhet	17,956,100	2,198,000	20,154,100
Kommuner för delvis kommunal och delvis enskild byggnads-verksamhet ....................	1,205,000	130,000	1,335,000
Enskilda mot kommunal garanti..............	2,839,500	2,908,000	5,747,500
Summa kronor	29,866,100	5,797,000	35,663,100

Under januari och februari- 1921 hava beviljats ytterligare lån å 1,656,000 kronor.
Sammanlagda beloppet beviljade lån för bostadsändamål denna dag uppgår alltså till 37,319,100
kronor, varav 30,237,100 kronor beviljats mot billigare och 7,082,000 kronor mot något
högre ränta.

Under år 1920 hava, såsom av ovanstående framgår, de beviljade lånen ej uppgått
till så stort totalbelopp som under föregående år. Detta har ej berott på att låneframställningar
från kommunerna i större utsträckning än förut blivit av fondfullmäktige avböjda,
utan är anledningen att söka dels däri att kommunerna själva dröjt med inlämnande av
sina låneansökningar i avvaktan på prövningen av frågan om lån och statsbidrag till dem
enligt kungl. kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Departe mentschefen -

Erfarenheterna
av 1920
års understödsverksamhet.

Bostadsrådet.

produktionen, dels ock givetvis däri att till fonden inkomna låneansökningar i allmänhet
icke kunnat av fullmäktige definitivt behandlas, förr än nämnda prövning ägt rum och
kommunerna verkställt de förändringar i byggnadsprogrammen, som kunnat föranledas av
att statslån och bidrag icke biviljats i av dem begärd omfattning.

För närvarande inneligga hos pensionsstyrelsen ansökningar eller preliminära förfrågningar
om lån för bostadsändamål från 26 kommuner å ett sammanlagt lånebelopp av i
runt tal 12 miljoner kronor, och torde det beträffande åtskilliga av dem vara ovisst, om
framställningen kommer att av kommunen fullföljas.

På grund av de inträffade räntestegringarna å lånemarknaden har givetvis räntan å
de bostadslån, som under år 1920 beviljats ur fonden, blivit högre än under föregående år.
De lån, som beviljats mot lägre ränta än den normala, hava sålunda utlämnats mot en
ränta, växlande mellan 51/4 och 6 % för en fast lånetid av 30 å 40 år.

Såvitt jag kan bedöma, föreligger sannolikhet för att även i år och nästa år lån i
ungefär samma utsträckning som hittills kunna ur pensionsförsäkringsfonden tillhandahållas
kommunerna för bostadsändamål, ehuru som regel härvid torde komma att tillämpas eu
räntefot, ungefär motsvarande den vid varje tidpunkt vanliga för liknande lån å den allmänna
lånemarknaden.

Då förevarande långivning för bostadsändamål icke påkallar riksdagens
särskilda hörande, torde anledning ej föreligga att nu närmare ingå
på densamma. Det må endast understrykas, att denna kreditgivning
såsom ett sekunderande led i statens övriga hjälpverksamhet på området
visat sig vara av stor betydelse för bostadsproduktionen. Då dylika
lån kunna meddelas under något friare former än lånen ur bostadslånefonden,
kunna de utgöra ett -ytterst värdefullt komplement till dessa, när
kreditsvårigheterna eljest skulle bliva kommunerna övermäktiga vid deras
strävanden att lindra bostadsnöden. Det är därför att hoppas, att under
den ganska hårda konkurrensen om lån ur pensionsförsäkxlngsfonden lånemedel
i skälig omfattning även framdeles måtte beredas för bostadsändamål.

Innan jag övergår till frågan om eventuella nya åtgärder till främjande
av bostadsproduktionen, torde något närmare böra redogöras för erfarenheterna
av 1920 års understödsverksamhet. Till en början må återgivas,
vad bostadsrådet i sin framställning den 8 mars i år härom anfört.

För erhållande av material till rådets diskussion i ämnet hade rådets sekretariat gått
i författning om införskaffande av en del uppgifter från städer, som erhållit mera betydande
belopp av statsunderstödet för år 1920. Ett 40-tal svar å denna enquéte hade ingått.

Upplysningar hade i första hand begärts om, i huru stor utsträckning de subventionerade
företagen kommit eller syntes komma till utförande. Erfarenheterna i detta avseende
förefalla emellertid icke hava varit enbart uppmuntrande. På sina håll, exempelvis
Kalmar, Sundsvall, Härnösand, Boden, Varberg och Sala, synas väl alla understödda företag
verkligen kunna väntas komma till utförande. På andra orter, t. ex. Örebro, Gävle
och Hudiksvall synes läget vara relativt tillfredsställande. I rätt många städer ter sig
situationen däremot tämligen mörk. Så hava i Alingsås endast 3 ansökningar av 11 vid -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

hållits, i Falkenberg 19 av 36, i Huskvarna 10 av 48, i Karlshamn 5 av 14, i Karlstad
13 av 36, i Linköping 14 av 31, i Nyköping 8 av 26 etc. I Borås söktes statssubvention
för 45 privata byggnadsföretag. Av dessa hade 13 påbörjats, innan anslag beviljades.
Sedan fördelningen blev känd, påbörjades intet nytt företag. Återstående medel väntas
komma till användning endast under förutsättning av en betydande kommunal subvention.
I Malmö har flertalet (31 stycken) av egnahemsbyggarna avstått och ett planerat kooperativt
hyreshus synes icke komma till stånd. I Norrköping anmälde sig under sommaren
1920 ett betydande antal personer villiga att uppföra egna hem. I januari i år var läget
så väsentligt förändrat, att endast en av dessa ansett sig kunna fullfölja sitt bygge; de
övriga ställa sig samtliga avvaktande. I Halmstad anslogs understödet till en egnahemsförening.
Denna fann sig emellertid icke vara i stånd att utföra de planerade företagen
med enbart statsunderstödet, utan har staden måst utfylla detta med rätt avsevärd kommunal
subvention.

De hittills vunna erfarenheterna om statsunderstödets betydelse för åstadkommande
av ett mera avsevärt bostadstillskott, synes sålunda, vad angår 1920 års anslag, icke ägnade
att ingiva några särdeles stora förhoppningar. Att situationen blivit en annan än den väntade,
torde dock i och för sig knappast vara ägnat att förvåna.

Under den tid, som förflutit från beslutet vid fjolårets riksdag, har som bekant en
ingripande förändring skett i den ekonomiska utvecklingen. Denna förändring har även
berört bostadsproduktionen, i det kostnaderna för densamma kännetecknas av de allmänt
nedgående tendenserna. Åtminstone är detta fallet vad byggnadsmaterialen angår. Arbetslönerna
åter hava genom det senaste avtalet inom byggnadsfacket blivit ytterligare uppdrivna.

De nu gällande bestämmelserna om statsunderstöd till bostadsproduktionen torde
hava vilat på den grundförutsättningen, att byggnadskostnaderna skulle bliva, om än icke
bestående, så dock kvarblivande i ett prisläge föga under 1920 års. Den på byggnadskostnaderna
baserade hyresnivån åter väntades stiga vida utöver 1920 års. För närvarande
synes emellertid situationen vara en annan än den för subventionsperioden väntade. Må
vara att den nedgång i byggnadskostnaderna, som hittills inträtt, är långt ifrån revolutionerande.
Den allmänna föreställningen om fortsatt stigande eller i vart fall ej nedåtgående
priser har dock börjat rubbas. Uppfattningen i dessa frågor blir därmed en annan. Den
enskilde företagaren måste säga sig, att om de sjunkande tendenserna fortsätta, kan det
bygge, han just nu uppför, svårligen förräntas och att han går en tämligen säker förlust
till mötes. Givet är, att han under sådana förhållanden blir vida betänksammare inför, sina
byggnad splaner och skjuter desamma på framtiden, om han icke av alldeles speciella skäl
tvingas att ändock söka ordna sin bostadsfråga. Ett program, som för vinnande av ökat
bostadstillskott i största möjliga omfattning tar sikte på att stimulera framför allt den enskilde
att bygga, stöter under dylika förhållanden otvivelaktigt på stora svårigheter.

Väl är det möjligt, att det prisfall, som nu verkar skrämmande på de egnahemsbyggande,
kommer att väsentligt utebliva eller i vart fall taga betydligt mindre dimensioner
än de väntade. Emellertid står detta ännu i vida fältet. Osäkerheten fortsätter och därmed
helt säkert även olusten att bygga.

Då de förutsättningar, under vilka nu gällande bestämmelser tillkommit, icke längre,
i vart fall icke i samma omfattning, föreligga, kunde det synas vara närmast till hands att
övergå till något annat system, som bättre voro ägnat att leda till det avsedda resultatet,
tillkomsten av största möjliga antal bostäder. Om de nu tillämpade metoderna lida av
konstitutiva brister, borde de ersättas av andra. Lämpligheten därav ävensom grunder för
ett dylikt system hava också inom bostadsrådet övervägts. Rådet har emellertid icke ansett
sig kunna förorda en sådan omläggning, som med hänsyn till lägets osäkerhet alltid måste

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 3U3 käft. (Nr 3577) 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Departe ments chefen.

komma att medföra ett experimenterande med ovissa resultat. Med en här nedan1 närmare
angiven ändring i sättet för anslagens fördelning anser rådet därför nu gällande former
kunna i allt väsentligt bibehållas för den närmaste tidens subvention i avvaktan på en vidare
utveckling av förhållandena på bostadsmarknaden.

Det kan icke fördöljas, att erfarenheterna från 1920 års understödsverksamhet
tydligt giva vid handen, att bostadsproduktionen alltjämt
har att kämpa mot stora svårigheter och att bland de statsunderstödda
byggnadsföretagarna åtminstone en del torde komma att träda tillbaka.
Denna omständighet lärer till en viss grad vara att tillskriva den nu rådande
utomordentliga knappheten på kapital, vilken torde bereda en byggnadsföretagare
svårigheter att anskaffa kredit även i den mera begränsade omfattning,
som påkallas utöver erhållet statsunderstöd.

Det utan gensägelse viktigaste motivet för den avvaktande hållning,
som nu måhända på en del håll iakttages bland statsunderstödda
byggnadsföretagare, torde emellertid vara att söka i deras sätt att bedöma
prisläget på byggnadsmarknaden. Under så gott som hela fjolåret visade
den allmänna prisnivån inga tendenser att sjunka. Mot slutet av förra
året skedde som bekant en omkastning härutinnan, vilken även gjort sig
tydligt märkbar på byggnadsmarknaden, nämligen i vad rör materialpriserna.
Betraktades detta prisfall tidigare mera såsom en avlägsen
möjlighet, har det numera börjat framstå såsom ett faktum, som man
allvarligt räknar med i sina kalkyler. Det torde icke behöva närmare
utvecklas, hurusom ett dylikt bedömande av läget självfallet måste verka
till en viss grad återhållande på företagsamheten.

Härvid bör dock framhållas, att berörda svårigheter ingalunda kunna
tagas till intäkt för att rikta anmärkningar mot själva formen för den
bedrivna understödsverksamheten. Samma svårigheter skulle hava inställt
sig, vilken form för understöd man än valt.

Emellertid synes det oriktigt att bedöma den nuvarande situationen
alltför mörkt. Nyss återgivna siffror beträffande de av byggnadsbyrån
redan prövade och godkända ansökningarna om statsunderstöd
tyda på att ingalunda föraktliga resultat av fjolårets understödsverksamhet
äro att emotse, under det att beviljade statsunderstöd, där
ansökningarna icke fullföljts, uppgått till jämförelsevis mycket obetydliga
belopp. Dessa belopp hava, såsom tidigare nämnts, till stor del redan
disponerats för byggnadsföretag å andra orter. Det förtjänar även nämnas,
att täta förfrågningar ständigt göras om möjligheterna att erhålla
statsunderstöd, vilket vittnar om ett alltjämt livaktigt intresse hos egna -

1 Se ytterligare referat av bostadsrådets framställning sid. 23, 27 och 35.

Kungl. May.ta proposition nr 357.

hemsspekulanter. Även från industriens sida hava, trots den starka depressionen,
sådana förfrågningar gjorts och därvid från mycket vederhäftigt
håll framlagts planer på omfattande byggnadsföretag.

Svaren på den av byggnadsbyrån gjorda förfrågan till kommunerna,
huruvida beviljade understöd beräknades komma till användning, lämna
också eu väsenligt mera uppmuntrande bild av läget än de erfarenheter,
som framkommit vid den av stadsförbundet något tidigare föranstaltade
enquéten.

Med hänsyn till de uppgifter, som byggnadsbyrån numera tillhandahållit,
kan jag därför i fråga om erfarenheterna från 1920 års understödsverksamhet
ej dela den pessimistiska uppfattning, som kommit till
uttryck i bostadsrådets framställning. Tvärtom synas dessa erfarenheter
giva vid handen, att denna verksamhet kan beräknas komma att i stort
sett infria därvid knutna förhoppningar. På grund av redan slutligt
prövade ansökningar om statsunderstöd på cirka 8.5 miljoner kronor
torde kunna påräknas en byggnadsverksamhet, motsvarande en sammanlagd
kostnad av över 24 miljoner kronor, d. v. s. inemot det tredubbla
beloppet, och det får icke förbises, att byggnadsföretagarna under den
gångna tiden mötts av alldeles särskilda svårigheter.

Jag övergår nu till frågan, huruvida förslag till fortsatta åtgärder Förslag om
från statens sida till bostadsproduktionens främjande genom understöd fo''jjgatutndsetrat~
bör föreläggas riksdagen. Härvid må först återgivas det yttrande, vari stödsverksambostadsrådets
framställning utmynnar. het

Att, som på något håll under trycket av de dåliga resultaten framkastats, helt upphöra
med subventionen,-finner rådet i högsta grad betänkligt. Aven om depressionen inom
näringslivet med åtföljande arbetslöshet skulle tänkas leda därhän, att genom en avsevärd
utflyttning från stadssamhällena och genom tvungen inskränkning i bostadsutrymmet behovet
av nya bostäder där bleve något mindre, än man tidigare ansett sig behöva räkna med,
måste dock helt säkert under närmaste åren, då enskild bostadsproduktion torde få anses i
det närmaste utesluten, genom allmännyttig bostadsproduktion ett icke oväsentligt antal
eldstäder tillskapas, för att förhållandena på bostadsmarknaden icke skola bliva allt för svårartade.
I synnerhet om socialstyrelsens förslag om den s. k. hyresstegringslagens upphävande
hösten 1923 kommer att vinna statsmakternas bifall, är det enligt rådets mening
så mycket angelägnare, att denna avveckling kompletteras med nybyggnader av framför allt
smålägenheter, för att icke bristen på sådana skall medföra stegrade hyror och andra sociala
vådor för de ekonomiskt minst bärkraftiga.

Ett inhiberande av subventionen i avvaktan på mera stabila förhållanden synes rådet
således icke kunna ifrågakomma. Däremot tala givetvis betydande skäl för att uppskjuta
bestämmandet av själva formerna för 1922 års subvention i det längsta. Da den byggnadsverksamhet,
som kan bliva följden av 1921 års subvention, väl till sin huvudsakliga del
kommer att äga rum under 1922, kunde ju tänkas att först 1922 ars riksdag upptoge till
behandling frågan om subvention för år 1923, eventuellt i nya former, pakallade av det då

Bostads rådct.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

rådande läget. I den ovannämnda enquéten påyrkas också i ett fall, att bestämmelserna
om statsbidragets storlek »givas den smidighet, att Kungl. Maj:t, när medlen för år 1922
skola utbjudas, äger i sin hand att anpassa de direkta bidragens relativa storlek efter då
rådande förhållanden». Då emellertid nu i statsverkspropositionen en särskild proposition
om statsbidrag till bostadsproduktion år 1922 ställts i utsikt, tillåter sig rådet att med
tillstyrkande av de nuvarande formernas bibehållande i huvudsak få framföra vissa önskemål
i särskilda punkter.

Bostadsfrågan liar utan tvivel under den allra sista tiden kommit
i ett något ändrat läge för städernas och de stadsliknande samhällenas
vidkommande. Orsaken härtill är närmast att söka i den svåra depressionen
inom näringslivet, vilken, såsom socialstyrelsen i sitt den 18 nästlidne
februari avgivna utlåtande angående lagstiftningen mot oskälig
hyresstegring m. in. framhållit, kan förväntas inom den närmare framtiden
medföra minskad efterfrågan på bostäder.

Emellertid må framhållas, att fragan om näringslivets gestaltning
under den närmare framtiden ingalunda kan med någon större visshet
bedömas. Det är ju att hoppas, att näringslivet inom en icke alltför avlägsen
framtid kommer att åtminstone i någon mån återhämta sig efter
den oerhörda påfrestning, varav det nu lider. Under sådana förhållanden
synes det vådligt att låta den nuvarande depressionen vara alltför mycket
bestämmande för frågan om fortsatta statsåtgärder på området. Till
stöd härför må även åberopas nyss återgivna uttalande från bostadsrådet,
där flera av näringslivets målsmän äro representerade, i vilket uttalande
rådet i oförtydbara^ och kraftiga ordalag gör sig till talesman för ett
fortsättande av statsåtgärder av ifrågavarande slag.

Skall den av Kungl. Maj:t nyligen (prop. nr 352) för riksdagen
framlagda planen på en avveckling av hyresstegringslagen till den 1 oktober
1923 verkligen kunna genomföras, lärer det framstå som ett ur samhällelig
synpunkt oeftergivligt villkor, att man möter den nya situationen på hyresmarknaden
med så pass riklig tillgång på bostäder, att åtminstone de verkligt
trängande behoven kunna påräknas bliva nödtorftigt tillgodosedda.
Genom den långvariga stagnationen inom bostadsproduktionen har utan
gensägelse ett icke obetydligt underskott av bostäder uppkommit, vilket
icke torde kunna uppvägas av en utav utflyttning föranledd eventuell minskning
av bostadsbehovet. Det ligger sålunda utomordentlig vikt på att
tiden före lagens upphävande på bästa sätt användes för bostadsbyggande.
Det är också föga sannolikt, att inom loppet av sagda tid någon nämnvärd
bostadsproduktion skall kunna bedrivas utan stöd från det allmännas
sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 37

Under en depressionstid måste givetvis inskränkningar göras på
åtskilliga områden, och utan tvivel måste dessa inskränkningar på många
håll även gå ut över bostaden. Det ligger också för de mindre bemedlade
klasserna nära till hands att under en tid av allmän åtstramning
söka inskränka sitt bostadsbehov. Skulle dessa klassers ännu alltför låga
bostadsstandard nu på en gång utsättas både för den ekonomiska depressionens
och för bostadsbristens påfrestningar, hade man att befara ett
fullständigt återfall i gångna tiders socialt undermåliga bostadsförhållanden.

Enligt min mening måste det allmänna med alla till buds stående medel
söka förhindra en sådan tillbakagång.

Vad angår formen för en fortsatt statlig understödsverksamhet Formen för
o '' fortsatt stats

synes man, såsom också bostadsrådet funnit önskvärt, böra bibehålla den, understöd,
som riksdagen, delvis i anslutning till Kung]. Maj:ts förslag, angav genom
sitt beslut i ämnet år 1920. Jag får alltså förorda, att understödsverksamheten
kommer att omfatta beredande av lån ur statens bostadslånefond
och statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet i princip
enligt samma grunder, som gälla enligt kungörelsen i ämnet den 9 juli
1920, med iakttagande av här förordade smärre jämkningar.

Vad först angår nya anslag till statsbidrag för främjande av bostads- Bidrag.
produktionen torde det för bedömande av frågan vara av väsentlig betydelse
att äga kännedom om de belopp, som för ändamålet kunna disponeras
av byggnadsskattemedel. Såsom redan vid behandlingen av
frågan om riksstatens femte huvudtitel i år (punkt 120) meddelats, har
inom departementet verkställts en beräkning över inkomsterna av byggnadsskatten
under åren 1921 och 1922.

Den sålunda verkställda utredningen visar, att tidigare gjorda grovt
approximativa överslag över byggnadsskatten torde hava lämnat nog så
felaktiga resultat. I verkligheten torde skatten ej komma att inbringa
mera än inemot 6,000,000 kronor per år eller, eftersom skatten skall
utgå under tvenne år, tillhopa 12,000,000 kronor eller något därunder.

Anledningen till att tidigare kalkyler synas hava givit ett så pass
felaktigt resultat har varit dels att fastighetsvärdet i relation till folkmängden
i en ganska överraskande stark regress minskas, ju mindre ett
samhälle är, dels ock att det beskattningsfria avdraget i samband därmed
får en på motsvarande sätt stigande betydelse. Såsom exempel kan
anföras, att i ganska stora municipalsamhällen samtliga eller så gott som
alla fastigheter kunna gå fria från byggnadsskatt på grund av det beskattningsfria
avdraget; i en del sådana samhällen beräknas skatten
kunna belöpa sig till endast några få kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

• 38

Dispositio- Beträffande dispositionen av de byggnadsskattemedel, som till ett

fande^bygg- sammanlagt belopp av högst cirka 12,000,000 kronor beräknas inflyta
nadsskaite- under åren 1921 och 1922, får jag, efter samråd med chefen för finansmedlen
m. m. departementet, anföra följande. Såsom tidigare erinrats, anvisade riksdagen
år 1920 för beredande av medel till statsbidrag till främjande av
bostadsproduktionen tvenne reservationsanslag, det ena om 4,000,000
kronor för år 1920 att utgå av tillfälliga lånemedel och det andra om

6,500,000 kronor för år 1921 att utgå direkt av byggnadsskattemedel.
Enligt sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande i
ämnet (nr 2), vilket av riksdagen godkändes, borde kostnaderna för ifrågavarande
subventioner till bostadsbyggande täckas av byggnadsskattemedel.
Riksdagen lärer sålunda hava förutsatt, att även 1920 års anslag framdeles
skulle täckas med inkomster utav byggnadsskatten.

I detta sammanhang torde också böra beröras frågan om den
räntefrihet, som tillämpas vid utlämnandet av lån ur statens bostadslånefond.
Riksdagen beslöt år 1920 å ena sidan att vissa belopp,
sammanlagt 30,000,000 kronor, finge under åren 1920 och 1921 disponeras
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel för bildande av statens
bostadslånefond, mot det att den förra fonden för sålunda disponerade
medel skulle gottgöras ränta efter 5 procent, men å andra sidan att lån
ur bostadslånefonden skulle få löpa utan ränta under ett år från utlämningsdagen
för att sedan förräntas efter 5 procent. Denna räntefrihet
har sålunda till följd, att medel till gäldande av ett års ränta å disponerade
belopp ur rusdrycksmedelsfonden komma att saknas. Riksdagen anvisade
ej särskilda medel för detta ändamål och uttalade sig i sin skrivelse
i ämnet (nr 468) över huvud taget ej i den sålunda uppkommande
frågan. Då Kungl. Maj:t i brev den 25 september 1920 anbefallde statskontoret
att i enlighet med riksdagens beslut inrätta och förvalta statens
bostadslånefond, förklarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela
statskontoret beslut om täckande av berörda ränteförlust.

Departe. Det sammansätta utskottets av riksdagen godkända utlåtande lärer

chefen", till en början böra föranleda förslag till riksdagen om anvisande av medel
av statsverkets inkomster av byggnadsskatten till återgäldande av den
tillfälliga upplåningen för 1920 års bostadsanslag. Då berörda inkomster
för år 1921 redan disponerats för samma års anslag, får jag förorda
förslag till riksdagen, att å riksstaten för år 1922 måtte för ändamålet,
bland utgifter för kapitalökning under rubrik »återbetalning av tillfälliga
lånemedel», upptagas lämpligt anslag att direkt utgå av byggnadsskattemedel.
Jag förutsätter härvid, att räntorna för förevarande tillfälliga

Kungl. May.ts proposition nr 357.

upplåning skola få gäldas i samma ordning som övriga räntor å statsskulden,
varför det ifrågasatta anslaget synes i form av förslagsanslag,
högst, kunna beräknas till jämnt 4,000,00(1 kronor.

Yad angår riksdagens beslut om förräntningen av de medel, vilka
för vartdera av åren 1920 och 1921 skulle för bildande av statens bostadslånefond
få disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,
förutsätter jag, att detsamma får tolkas såsom en förklaring, att den
senare fonden skall gottgöras ränta å berörda medel efter samma grunder,
vilka enligt riksdagens beslut skola gälla beträffande lån ur den
förra fonden. I enlighet med denna tolkning skulle rusdrycksmedelsfonden
sålunda vidkännas den ränteförlust, motsvarande första årets
ränta, som uppstår på grund av den medgivna räntefriheten beträffande
lån ur bostadslånefonden, varför jag ej anser mig behöva förorda särskilda
anslagsäskanden för ändamålet.

Vid bifall till vad nyss föreslagits och under förutsättning, att de
gjorda antagandena beträffande förräntningen dels av berörda tillfälliga
upplåning dels av nämnda lån ur rusdrycksmedelsfonden icke rubbas
genom särskilt beslut, skulle alltså utav 1922 års inkomster av byggnadsskatten,
beräknade till cirka 5,500,000 kronor, efter avdrag av det förordade
anslaget å 4,000,000 kronor till täckande av nämnda upplåning, vilket anslag
lärer böra i första hand utgå, finnas tillgängligt ett hittills odisponerat
belopp av cirka 1,500,000 kronor. Enligt den av Kungl. Maj:t och
riksdagen antagna förordningen om bvggnadsskatt lärer detta belopp böra
på lämpligt sätt ställas till förfogande för främjande av bostadsproduktion.

Jag får därför förorda, att till statsbidrag till främjande av bostadsproduktionen
måtte å extra stat för år 1922 under femte huvudtiteln
uppföras ett anslag å nämnda belopp, 1,500,000 kronor. Anslaget
synes, i likhet med motsvarande anslag för innevarande år, böra upptagas
såsom »reservationsanslag att direkt utgå av byggnadsskattemedel».

Yad därefter beträffar frågan om en fortsatt utökning av statens
bostadslånefond, må till en början påpekas, att, långt innan världskrigets
verkningar gjort sig gällande å bostadsmarknaden, frågan om ordnande
av sekundärkrediten vid belåning av bostadsfastigheter och om tillgodoseende
av lånebehovet för fastighetsägare särskilt inom förstäder och
mindre stadsliknande samhällen (»municipalsamhällenas kreditfråga») påkallat
uppmärksamhet från statsmakternas sida. Ett på vidlyftiga utredningar
grundat förslag i ämnet har den 6 december 1917 avgivits av
bostadskommissionen. Hithörande problem äro utan gensägelse av allra
största betydelse för bostadsfrågan i dess helhet, men torde näppeligen

Lån ur bostadslånefonden.

Sekundärkreditfråg
an.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

kunna få en definitiv lösning under nu rådande abnorma och ytterligt
ovissa ekonomiska förhållanden. Uppenbart är emellertid, att, om den med
anlitande av bostadslånefonden bedrivna låneverksamheten erhåller en
mera betydande omfattning, detta innebär ett, åtminstone provisoriskt,
mildrande av de förefintliga missförhållandena å fastighetskreditens område.

I detta sammanhang torde jag ock få erinra om ett annat betydelsefullt
bostadsspörsmål, som synes komma att medföra ökade krav å
bostadslånefonden.

Uppdelning Genom beslut den 25 september 1920 anbefallde Kungl. Maj:t

aVhetern~ socialstyrelsen att dels utarbeta en redogörelse för de åtgärder, som inom
andra länder från det offentligas sida vidtagits — genom bostadsransonering,
beskattning av överloppsrum eller annorledes — för åstadkommande
av en jämnare fördelning av befintliga bostäder, ävensom för de
verkningar av dessa åtgärder, som hittills kunnat skönjas, dels verkställa
de beräkningar, som kunde finnas erforderliga för upprättande av förslag
till motsvarande åtgärder i vårt land. Den 5 mars 1921 har socialstyrelsen
efter fullgjort uppdrag överlämnat utredning i ämnet. Jag får,
under erinran att eu utförlig redogörelse för utredningen genom styrelsens
försorg gjorts tillgänglig i tryck (Sociala meddelanden, årg. 1921 häfte
nr 4), endast med några ord beröra utredningens plan och resultat.

Socialstyrelsen har till en början lämnat en översikt över lagstiftningen
om bostadsransonering eller tvångsförfogande över tomma lägenheter
i en del andra länder, nämligen i Norge, Danmark, Finland, Estland,
Polen, Tyskland, Österrike och Schweiz. Vidare har styrelsen lämnat en
exposé över behandlingen av de förslag i liknande riktning, som inom och
utom riksdagen framkommit i vårt land under de senare åren. Sedan
övergår styrelsen till en redogörelse för en verkställd undersökning angående
möjligheterna för en jämnare fördelning av befintliga bostadsutrymmen.
Styrelsen har sökt att med ledning av tillgängliga bostadsstatistiska
uppgifter för Stockholm och Göteborg uppskatta myckenheten
av de ofullständigt utnyttjade bostadsutrymmen, som inom nämnda orter
skulle kunna genom tvångsåtgärder eller på annat sätt avskiljas och i
form av nya familjebostäder tillföras bostadsmarknaden. Vid beräkningarna
har en lägenhet betecknats såsom »underbefolkad», då antalet rum,
kök oberäknat, överstiger antalet däri boende. Styrelsen har emellertid
icke inskränkt sig till att uppskatta endast det bostadstillskott, som på
grundval av sådana teoretiska sifferberäkningar kunde antagas utvinnas
genom de ifrågasatta åtgärderna, utan också sökt att påvisa, huru ransoneringstanken,
praktiskt omsatt, skulle te sig med vederbörlig hänsyn
tagen till lokala förhållanden, kostnaderna för lägenheternas uppdelning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

värdet av de ransoneringsvis framkomna lägenheterna ur bostadssociala
och bostadshygieniska synpunkter m. m. Styrelsen har därvid till närmare
belysande av dessa olika synpunkter låtit fackmän upprätta särskilda kalkyler
för samtliga s. k. underbefolkade lägenheter i tvenne rotar inom Stockholm.
Resultatet av utredningen sammanfattar styrelsen på följande sätt:

Förevarande utredning har givit vid handen, att av de betydande bostadsreserver,
vilka i form av övertaliga rum förefinnas i de större lägenheterna, blott en del kan för
överkomliga kostnader omvandlas i för bostadsmarknaden mera begärlig och betydelsefull
form, nämligen till smärre självständiga familjebostäder, uppfyllande vissa lågt ställda minimifordringar
på utrymme och bekvämlighet. Vågar man generalisera de visserligen nog så
små tal, på vilka den byggnadstekniska delen av utredningen vilar, skulle sådan omvandling
vara möjlig beträffande omkring en tredjedel av de fall, där överloppsrum finnas till ett
antal av minst tvenne. Med stöd av föregående beräkningar kan det möjliga antalet nya
familjebostäder uppskattas till ungefär 2,000 i Stockholm och måhända dubbelt så mycket i
Sveriges samtliga städer. Det må dock framhållas, att man här rör sig med maximisiffror,
vilka vid eventuellt praktiskt omsättande i verkligheten med säkerhet komme att betydligt
reduceras på grund av nödvändigt hänsynstagande till särskilda, i det föregående delvis
berörda omständigheter, såsom bostadsinnehavarens yrkesutövning, lägenhetens upplåtelseform
m. m.

Särskilt stora bliva, såsom bl. a. erfarenheterna från Tyskland ådagalagt, de rättsliga
svårigheterna, därest en dylik uppdelning skulle framträda som led i en av offentlig myndighet
verkställd bostadsransonering, varvid därjämte beklagliga verkningar på samhällstrevnad
och familjeliv alltid måste uppstå. Nu antydda olägenheter kunna emellertid till stor del
undvikas, därest man nöjer sig med att söka åstadkomma en viss utjämning av bostadsutrymmet
på frivillighetens väg, varvid man, sådana tidsomständigheterna nu äro, knappast har annat
att göra än att söka understödja och påskynda en redan påbörjad utveckling.

Även under mera normala förhållanden på bostadsmarknaden befinner sig bostadsbeståndet
genom uppdelning och sammanslagning av lägenheter i en fortgående omvandling,
vars riktlinjer bestämmas genom rådande ekonomiska och sociala förhållanden. Otvivelaktigt
har den nuvarande depressionstiden såsom en åtminstone tillfällig verkan medfört en utjämning
nedåt av levnads- och särskilt bostadsstandarden, varigenom efterfrågan alltmer förminskats
efter de mycket stora bostäderna, vilka därjämte tjänstefolksfrågan, uppvärmningssvårigheter
o. d. låtit framstå som mindre önskvärda även för den alltjämt minskade krets av personer,
vilka oaktat privatförmögenheternas hopsmältning besitta de ekonomiska möjligheterna för
utvecklande av större bostadslyx. Att döma av vissa uttalanden i tidningspressen vill det
ock synas, som om åtminstone vissa hyresvärdar fått ögonen öppna för fördelarna av att
även inom det förefintliga bostadsbeståndets ram kunna tillgodose den med berörda standardförskjutning
sammanhängande ökade efterfrågan på medelstora och mindre bostäder, i
synnerhet som detta — i den mån härför hindrande bestämmelser undanröjas i gällande
hyresstegringslag och vid dess tillämpning — i ej obetydlig utsträckning kan ske allenast
genom särskiljande av under inverkan av andra konjunkturer sammanslagna lägenheter.

Av socialstyrelsens utredning synes framgå, att genom uppdelning
och delvis ombyggnad av större underbefolkade lägenheter ett visst tillskott
av nya mindre lägenheter, användbara till familjebostäder, verkligen
skulle kunna utvinnas och tillföras bostadsmarknaden. Vad angår

/Jihang till. riksdagens protokoll 1321. 1 sand. 303 käft. (Nr 357). 6

Social styrelsen.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

kostnaderna för de härvid påkallade ändringsarbetena må framhållas
en sida av spörsmålet, vilken synes mig avgörande för ett riktigt bedömande
av frågan, åtminstone ur statsfinansiell synpunkt. Genomföres en
bostadsransonering tvångsvis, måste den under alla förhållanden betecknas
såsom ett av nödläget fram tvunget provisorium. Härav följer, att utgifterna
för gjorda ändringsarbeten och understundom även för återställande
av en lägenhet i dess ursprungliga skick måste förräntas och
amorteras under den mera begränsade tidsperiod, under vilken uppdelningen
tvångsvis upprätthålles. Det kan därvid ej ens ifrågasättas, att
dessa kostnader skulle kunna täckas av hyresinkomsten av lägenheterna.
I eu eller annan form måste det allmänna under denna förutsättning
ingripa ekonomiskt hjälpande. Enligt socialstyrelsens utredning skulle
den genomsnittliga kostnaden för uppdelningen belöpa sig till 3,189 kronor
för varje därigenom vunnen familjebostad. Det synes ej uteslutet, att
staten skulle få påtaga sig hela denna utgift, som sålunda skulle belöpa
sig till mera än två tredjedelar av det högsta bidragsbelopp, som staten
nu lämnar för nyproducerade lägenheter.

Om däremot bostadsransonering genomfördes frivilligt, ställde sig
saken helt annorlunda. Uppdelningen finge då mera bestående karaktär
och kostnaderna för dess genomförande skulle kunna förräntas och amorteras
enligt en plan, ställd på så långt sikt, att hyresinkomsten kunde
beräknas därtill förslå. Vidare behövde inga kostnader för en lägenhets
återställande efter viss tid i dess nuvarande skick ifrågakomma.

Då inställer sig frågan, om det finnes utsikt att på frivillighetens
väg verkligen uppnå något resultat. Det må erinras, att de samhällsklasser,
som merendels bebo dessa större underbefolkade lägenheter,
på allra sista tiden ofta sett sina inkomster högst avsevärt reducerade
och därför i icke ringa utsträckning med jämnmod, kanske rent av
med tillfredsställelse skulle avstå från viss del av disponerat utrymme.
Av samma skäl, den allmänna inkomstminskningen, torde hyresvärdarna
snart nog komma att finna, att det erbjudes större möjlighet att uthyra
tvenne mindre än en större lägenhet. Det torde till och med kunna
förväntas, att efterfrågan på större och omoderna lägenheter inom en
snar framtid icke svarar mot tillgången. Då trängseln om smålägenheter
alltjämt lärer förbli stark, torde det sålunda kunna vara för en hyresvärd
ekonomiskt lockande att verkställa uppdelningar.

Härvid möter emellertid en högst betydande svårighet i den nuvarande
ekonomiska situationen, som torde göra det nära nog omöjligt att
på lånevägen anskaffa det nödiga kapitalet, särskilt som fastigheterna ofta
redan äro högt intecknade och bankerna torde visa synnerlig obenägenhet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 357.

att investera ytterligare kapital i sådana. Om lånemedel av statsmedel
ställdes ''till förfogande mot måttlig ränta, skulle detta säkerligen locka
till åtskilliga dylika uppdelningar. Jag får därför förorda, att statens
bostadslånefond till viss mindre del, förslagsvis högst 750,000 kronor av
det för år 1921 disponibla beloppet, måtte få användas för detta ändamål,
i tillämpliga delar enligt samma grunder, som nu gälla för lån ur
fonden, dock att lånebeloppet *må utgöra högst 5,000 kronor för varje
genom uppdelning vunnen ny självständig familjebostad.

Med hänsyn till de olika ändamål, för vilka bostadslånefonden
sålunda torde behöva anlitas till bekämpande av missförhållandena på
bostadsmarknaden, synas de medel, som redan anvisats för fondens bildande,
uppenbarligen bliva otillräckliga, varför ytterligare medel för fondens utökning
torde bliva av behovet påkallade. Starka skäl synas tala för att
för sådant ändamål medel även i fortsättningen böra få disponeras ur rusdrycksmedelsfonden.
Det torde nämligen kunna påstås, att staten vid
hithörande långivning fullföljer ett i eminent mening socialt syfte, som
tillika lärer stå rusdrycksmedelsfondens ändamål nära, då beredandet av
drägliga bostäder torde få betraktas såsom ett utomordentligt viktigt led
i kampen mot alkoholmissbruk. Jämväl må erinras, att det vid en dylik
disposition av rusdrycksmedel är fråga icke om kapitalförbrukning utan
om kapitalplacering mot fullgod säkerhet (kommunal garanti) och mot
en ränta, som under nu rådande förhållanden visserligen ej är hög men
som dock ej kan sägas innebära egentlig förlust för statsverket.

Ur bostadsproduktionens synpunkt vore det mest lyckligt, om
frågan om bostadslånefondens utökande kunde avgöras redan under innevarande
år, i det att man därigenom beredde kommunerna tillfälle att
på något längre sikt planlägga sina åtgärder till bostadsproduktionens
främjande. Emellertid behöver icke ett uppskov med frågans avgörande
medföra alltför stora olägenheter. Den byggnadsverksamhet, som kan
komma att bedrivas med tillhjälp av innevarande års understödsmedel,
torde nämligen i regel komma att sträcka sig ut över år 1922. Bostadsrådets
nyss återgivna uttalande visar också, att man från kommunalt håll
icke synes ställa sig främmande för tanken på uppskov. Därtill kommer,
att man nästkommande år, med stöd av erfarenheten från ytterligare en
byggnadssäsong, äger större förutsättningar än nu att bedöma förevarande
spörsmål särskilt vad angår omfattningen av de nya lånemedel, som
kunna visa sig erforderliga.

Med hänsyn till dessa omständigheter och då chefen för finansdepartementet
meddelat, att i betraktande av de utav Kungl. Maj:t redan
föreslagna eller beräknade dispositionerna av medel ur rusdrycksmedels -

Samman fattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

fonden några ytterligare dispositioner av sådana medel för nu ifrågavarande
ändamål icke för närvarande böra föreslås, ser jag mig nödsakad
att avstå från att förorda framställning till innevarande års riksdag om
bostadslånefondens utökning. Detta sker dock under den bestämda förutsättningen,
att sådant förslag skall framläggas för nästkommande års
riksdag och att proposition i ämnet då skall kunna avlåtas i så god
tid, att inga allvarliga olägenheter skola vållas genom uppskovet.

Byggnads- En väsentlig del av byggnadskostnad^^, vilkas abnormt upp kostnaderna.

drivna nivå ju utgör det svåraste hindret för den nödiga bostadsproduktionen,
hänför sig givetvis till materialpriserna. Redan år 191(»
verkställdes vissa utredningar angående möjligheterna att nedbringa dessa
priser, ehuru med föga framgångsrikt resultat. Nästlidna höst upptog
min företrädare i ämbetet ånyo detta spörsmål och anmodade den 19 sistlidne
oktober byggnadschefen vid arméns kasernbyggnadsnämnd, kaptenen E.
Lindh, vilken något tidigare förordnats att såsom sakkunnig biträda statens
byggnadsbyrå i frågor av hithörande natur, att verkställa utredning
beträffande statlig upphandling av byggnadsmaterialier åt sådana byggnadsföretagare,
vilka blivit delaktiga av statsunderstöd.. Byggnadsbyrån
har sedermera yttrat sig i ämnet.

klient*6" Med aV Va<^ stunda framkommit må anföras följande. Möj Chefen.

ligen skulle byggnadsmaterialier genom en omfattande central statsupphandling
kunna erhållas mot proportionsvis lägre kostnader än de, som
egnahemsbyggare och andra enskilda byggnadsföretagare gemenligen få
vidkännas. Emellertid skulle dessa vinster med all sannolikhet komma
att slukas av kostnaderna för den upphandlade materialens distribuering
och den nödiga kontrollen häröver.

Ytterligare ett vägande skäl mot en centralupphandling är för närvarande
att söka i det prisfall, som ungefär sedan årsskiftet pågår på
byggnadsmaterialmarknaden. Det ligger i öppen dag, att denna omständighet
skulle utgöra ett högst allvarligt ekonomiskt riskmoment för
staten vid en dylik upphandling. Likaledes kunde det befaras, att staten
genom dylika åtgärder, varvid det givetvis bleve fråga om icke obetydliga
kapitalutlägg, skulle komma att på ett olyckligt sätt ingripa i den nu
pågående prisbildningen på området och rent av kunna förhindra eller
åtminstone fördröja det naturliga prisfallet. Jag får därför, åtminstone
för närvarande, avstyrka vidtagande av åtgärder i nu antydd riktning.

Det centrala organet för handhavande av de administrativa upp,
som äro förbundna med förevarande statliga hjälpverksamhet, är,
uppgifter, såsom nämnts, statens byggnadsbyrå. Riktlinjerna för byråns verk -

Byggnadsbyråns
erga- ^
nisat/on och oAXtCA

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

samhet uppdrogos av föredragande departementschefen i hans yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 mars 1920 i samband med avlåtande av
prop. nr 314. Departementschefen anförde härvid, bland annat, följande.

»För statens låne- och subventionsverksamhet till bostadsproduktionens
främjande i städer och stadsliknande samhällen erfordras en central
ledning av denna rörelse. Denna ledning, som hör av staten bekostas,
synes lämpligen kunna utövas av den institution, som handhaft ledningen
av den hittillsvarande subventionen, eller statens byggnadsbyrå.
Denna byrå, som nu består av ordförande och tre ledamöter, torde emellertid
med den vidgade verksamhet, den skulle erhålla, böra förstärkas
med ytterligare eu ledamot, ävensom i förekommande fall, särskilt vid
granskning av byggnadsritningar o. s. v., bemyndigas att med sig adjungera
lämplig arkitekt, byggnadstekniker, hygieniker eller kvinnlig rådgivare.
Sekreteraregöromålen, som hittills utförts av byråns ledamöter,
torde bliva av den omfattning, att särskild sekreterare måste anställas
ävensom åtminstone ett skrivbiträde. Närmare bestämmelser rörande
byggnadsbyråns sammansättning torde av Kungl. Maj:t få meddelas.
Årliga kostnaden för byggnadsbyrån synes icke komma att överstiga

45,000 kronor och torde såsom hittills böra utgå av de anslag, som anvisas
till subventionsverksamheten.

Byggnadsbyrån bör vidare ägna inkommande ansökningar om statssubvention
en byggnadsteknisk undersökning, dels för att övervaka att
all möjlig sparsamhet iakttagits vid företagens planläggning och att kostnadsberäkningarna
äro exakta och välgrundade, dels i syfte att tillse, att
de planerade lägenheterna fylla berättigade bostadssociala krav.

Ytterligare bör byrån med uppmärksamhet följa material- och arbetskostnaderna
och rörande de förra göra de framställningar till statlig
reglering eller annan åtgärd, vartill omständigheterna kunna föranleda.

Byggnadsbyrån torde slutligen också böra tillhandagå kommuner
och andra byggnadsföretagare med råd och anvisningar rörande planläggning
av bostäder och deras typer, angående materialanskaffning
o. s. v. ävensom stå i behörig kontakt med den statsverkens byggnadskommission,
som förut föreslagits för vissa uppgifter rörande statens direkta
bostadsbygge för statstjänare, jämte med dess byggens ledning.»

Dessa av departementschefen antydda riktlinjer lämnades av riksdagen
utan erinran och hava varit vägledande för organisationen av byrån.
Genom brev den 31 augusti 1920 förordade Kungl. Maj:t följande
personer att, jämte tidigare förordnade regeringsrådet L. A. V. Rydin
(ordförande), statskommissarien N. G. Spilhammar och ledamoten av riksdagens
andra kammare D. Hj. Pettersson i Bjällbo, vara ledamöter av

Civilministerns
yttrande
år 1920.

Förordnanden
m. m. under
år 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

byggnadsbyrån, nämligen direktören i svenska stadsförbundet H. Lindholm
och borgarrådet C. H. F. Meurling. Av dessa har Spilhammar
sedermera avsagt sig uppdraget, och i hans ställe har den 25 februari
1921 förordnats tillförordnade statskommissarien G. A. Bäckström. Ytterligare
uppdrog Kungl. Maj:t i nyssnämnda brev åt byggnadschefen vid
arméns kasernbyggnadsnämnd, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren
E. Lindh och egnahemsarkitekten hos Stockholms stads fastighetsnämnd
G. E. Pettersson att såsom sakkunniga biträda byggnadsbyrån, Lindh
företrädesvis med byråns verksamhet, i vad den berörde förhållandena
på byggnadsmaterialmarknaden, och G. E. Pettersson företrädesvis med
nämnda verksamhet, i vad avsåge granskning av byggnadsritningar. Slutligen
ställde Kungl. JVfajrt till bestridande av kostnaderna för byråns
verksamhet till förfogande för år 1920 ett belopp av 15,000 kronor och
för år 1921 ett belopp av 45,000 kronor att i enlighet med av riksdagen
godkänt förslag utgå av anslagen under respektive år till statsbidrag.
Betänkande Jämlikt nådigt bemyndigande den 27 februari 1920 tillkallade

Sociala mlnt c^e^en för civildepartementet fem sakkunniga för avgivande av förslag,
mifordringar i och för vinnande av praktiska och socialhygieniska bostäder, i fråga
m- m- om bostadssociala minimifordringar för med allmänt understöd tillkommande
smålägenheter. Efter verkställd utredning hava de sakkunniga
nyligen avlämnat ett den 3 december 1920 dagtecknat tryckt betänkande,
»Praktiska och hygieniska bostäder». Betänkandet torde icke böra föranleda
statsåtgärder i form av prohibitiva regler i en eller annan form men
torde i stället kunna bliva en förträfflig vägledande handbok för dem, som
praktiskt syssla med bostadsfrågan. Det har vidtagits åtgärder för att
betänkandet skall genom boklådorna hållas tillgängligt för den intresserade
allmänheten.

Emellertid synas de samlade erfarenheter i ämnet, som kommit till
uttryck i betänkandet, även böra uppmärksammas vid den statliga understödsverksamheten
på området. De sakkunnigas ordförande, kanslichefen
hos Stockholms stadskollegium, fil. doktor Y. Larsson, vilken tidigare
såsom ledamot deltagit i byggnadsbyråns arbete och sålunda är väl
förtrogen med detta, har avgivit en promemoria med förslag i sådan
riktning, så lydande:

Då betänkandet är avsett att läggas till grund för den statsunderstödda byggnadsverksamheten,
torde detsamma höra överlämnas till statens byggnadsbyrå för att tjäna till
ledning vid dess arbete.

På sätt kommitterade uttala, kommer den av dem föreslagna ingående prövningen
av till byggnadsbyrån inkommande ritningar att erfordra en utvidgning av byggnadsbyråns
verksamhet. Denna utvidgning förutsätter, fortsätta kommitterade, uppenbarligen en viss
förstärkning av dess arbetskrafter. Byrån torde nämligen komma att i högre grad än hit -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

tills behöva tillgång till arkitektonisk och socialhygienisk sakkunskap och erfarenhet. I vad
omfattning och i vilka former dessa nya arbetskrafter, vilka givetvis ej erfordras för byråns
löpande administrativa arbete, böra ställas till dess förfogande torde, såsom kommitterade
vidare uttala, ankomma å byrån själv att föreslå.

Utan att föregripa de förslag, som sålunda torde kunna från byggnadsbyråns sida
väntas, vågar jag antaga, att den mest praktiska formen för denna förstärkning vore, att
byrån mellan några sakkunniga — förslagsvis, jämte arkitekten Gust. Pettersson, som redan
nu är av Kungl. Maj:t förordnad att i förevarande hänseende biträda byrån, någon eller
några av de arkitekter i Stockholm, som deltagit i kommitterades arbete — fördelade den
bostadstekniska prövningen av inkommande ritningar. Den kommer därigenom att stå i
bästa överensstämmelse med kommitterades förslag och tillika ske pa snabbast möjliga sätt.

En självfallen grundsats vid de sålunda föreslagna anordningarnas tillämpning bör
givetvis vara, att prövningen liksom hittills skall avse'' planlösningens huvudgrunder, men
däremot icke ingå å detaljer av underordnad betydelse för bostädernas lämplighet och trevnad.
I främsta rummet bör man genom upplysningar och råd söka biträda de byggande,
och bindande detaljfordringar torde, såsom även kommitterade förutsätta — blott i sista hand
böra uppställas.

För att göra prövningen fullt effektiv och tillika så litet betungande för de understödda
byggnadsföretagen som möjligt bör den ske pa ett tidigt stadium. Detta star även
i god överensstämmelse med de regler, som för närvarande gälla angående prövningen.
Enligt § 7 i kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen
(Sv. förf.-saml. n:r 520/1920) skall, där understöd beviljats, vederbörande
kommun snarast möjligt efter Kungl. Maj:ts beslut till statens byggnadsbyrå bland andra
handlingar insända erforderliga byggnadsritningar jämte byggnadsbeskrivning. Intet hinder
möter, att ritningarna insändas före övriga handlingar, och detta är naturligtvis önskvärt
ej blott för att underlätta byggnadsbyråns arbete utan även för att undvika för byggnadsföretagarne
besvärlig tidsutdräkt på ett senare stadium.

I syfte att påskynda ritningarnas granskning torde byggnadsbyråns understödstagare
(kommunerna) jämte ett exemplar av kommitténs förslag böra erhålla meddelande, dels om
de träffade anordningarna för ritningarnas prövning, dels ock därom, att intet hinder möter
för att denna prövning sker omedelbart efter Kungl. Maj:ts beslut om statsunderstöd
och utan sammanhang med detalj prövningen av företagen i övrigt.

Då de byggnadsföretag, som erhålla statsunderstöd av 1920 års anslag i regeln nu
torde vara tämligen långt framskridna, synes den här föreslagna anordningen icke kunna
tillämpas för dessa byggnadsföretag. För 1921 års understödstagare torde den däremot
kunna i så god tid förberedas, att hinder för en effektiv granskning från byggnadsbyråns
tida icke finnas.

I s> fte att förenkla arbetet torde kommunerna böra uppmanas att själva, genom
härför kvalificerade krafter, så långt möjligt övertaga den förberedande prövningen av ritningarna.
Då ritningarna sedermera överlämnas till byggnadsbyrån, torde de — under
denna förutsättning — gemenligen vara i sådant skick att anledning till anmärkning från
byggnadsbyråns sida icke behöver förekomma, överhuvudtaget böra vid den grundligare
prövning av byggnadsföretagen, som här förordas, varje åtgärd vidtagas, som är ägnad att
förenkla förfarandet utan att äventyra dess effektivitet.

Åt byggnadsbyråns föreslagna bostadstekniska sakkunniga kunde byrån jämväl uppdraga
att handhava det vidare utredningsarbete, som på förevarande område i enlighet med
kommitténs förslag kan vara behövligt, nämligen dels uppgörandet av serier av standardplaner
''för smålägenheter av olika typer i enlighet med det program, som kommitterade

Departcmentsc
liefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

uppställt, dels den vidare prövningen av vissa frågor rörande lägenhetens sanitära inredning,
särskilt berörande köket.

Byråns verksamhet synes tillsvidare böra bedrivas under i huvudsak
samma former som hittills, vilka visat sig praktiska och enkla. Emellertid
anser jag mig böra förorda, att byråns arbetskrafter något förstärkas för
fyllande av de ökade arbetsuppgifter, som doktor Larsson antytt i sin
promemoria. Detta synes mig lämpligen böra ske under den formen, att
sakkunskapen och erfarenheten i fråga särskilt om planlösningar och inredningar
av bostäder blir ytterligare företrädd inom byrån. Så vitt nu
kan bedömas, vore det för ändamålet tillräckligt och lämpligt, att Kungl.
Maj:t tillkallade ytterligare en eller två på området sakkunniga, vilka tillsammans
med den nuvarande kunde bilda ett slags råd vid byråns sida.
Jag förutsätter, att byrån vid sin sålunda utvidgade verksamhet i allmänhet
såsom hittills undviker tvångsföreskrifter, som mången gång kunde te sig
besvärliga och irriterande såväl för kommunen som för enskilda byggnadsföretagare,
och att verksamheten i stället företrädesvis blir av hjälpande
och rådgivande natur. Även för andra ändamål synes Kungl.
Maj:t böra äga att i mån av behov ytterligare något förstärka byråns
arbetskrafter.

Såsom nämnts, bestridas kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet
alltsedan 1917 — med medel ur vederbörande anslag till
statsbidrag. Någon ändring härutinnan torde ej böra göras för år
1922. Vad angår storleken av det belopp, som för ändamålet skulle få
disponeras, vill jag till en början framhålla, att byggnadsbyrån på ett
erkännansvärt sätt och med synbar framgång strävat att hålla kostnaderna
inom rimliga gränser, trots att byråns arbetsbörda varit ansenlig.
Det må sålunda meddelas, att kostnaderna för det senare halvåret
1920 icke uppgingo till det anvisade beloppet, 15,000 kronor, oaktat
byran under denna tid hade att vidkännas vissa icke obetydliga engångskostnader
för inköp av möbler ävensom av nödiga räknemaskiner för det
vidlyftiga räknearbetet samt för särskilda anbefallda utredningar, bland
andra den nyss berörda angående byggnadsmaterialierna. Sammanlagt
under hela året belöpte sig utgifterna för byråns verksamhet till 24,534: 52
kronor, varav cirka 6,000 kronor använts till bestridande av dylika
engångskostnader. Även med de utvidgningar av verksamheten, som
jag nu förordat, anser jag därför det för år 1921 redan till förfogande
ställda beloppet, 45,000 kronor, tillräckligt för året och får samtidigt förutsätta,
att samma belopp skall få användas för uppehållande av byggnadsbyråns
verksamhet under nästkommande år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 49

B. Åtgärder till främjande av standardisering av hustyper och byggnads detaljer

m. m.

Vid behandlingen av frågan om regleringen av utgifterna å 1921
års tilläggsstat hemställde jag (under punkt 36), att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde bliva
riksdagen förelagd, till anordnande av pristävlingar om standardiserade
hustyper och byggnadsdetaljer ävensom till andra åtgärder, ägnade att
främja de tekniska betingelserna för bostadsproduktionen, beräkna ett
reservationsanslag av 25,000 kronor.

I samband med behandlingen av övriga statsåtgärder å berörda
område får jag nu upptaga detta spörsmål till närmare behandling.

I en till Kungl. Maj:t den 27 januari 1921 ingiven framställning
om statsunderstöd anför kommittén för standardisering av byggnadsmaterial:

Kravet på standardisering inom olika grenar av industriell produktion växer sig i alla
kulturländer starkare, allt efter som nödvändigheten att inom en begränsad kostnadsram
bringa produktionen upp till största möjliga effektivitet gör sig gällande. Ett intensivt
arbete i standardiseringens tecken bedrives också för närvarande, icke minst i vårt land.

Även till byggnadsindustrien har reformarbetet utsträckts, vartill givetvis radande
förhållanden å byggnadsmarknaden i hög grad medverkat. Alltmer torde den uppfattningen
stadga sig, att standardisering och typarbete, tillämpade med urskiljning, måste anses utgöra
hjälpmedel av särskild betydelse för åstadkommande av en bostadsproduktion i större skala,
till rimliga kostnader och av fullgod kvalitet. Detta har även med styrka betonats i Eders
Kungl. Maj:ts proposition i bostadsfrågan till föregående års riksdag.

Undertecknad kommitté, vilken — enligt vad sotn meddelades i Svenska Teknologföreningens
underdåniga skrivelse den 2 februari 1920 — tillsattes på initiativ av Sveriges
Industriförbund och Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst med uppgift
att utarbeta och till producenterna och den byggande allmänheten förmedla ritningar
och modeller till ändamålsenliga, prisbilliga och vackra standardtyper för byggnadsmaterial,
har under det gångna året kommit till ett första, avslutat resultat av denna sin verksamhet.
Sedan sistlidna augusti månad föreligger nämligen en utredning fullt färdig i vad rör
standardisering av de viktigaste snickeridetaljerna, dörrar och fönster. Utredningen har av
kommittén sammanfattats i här bifogade publikation med ritningar över »Svenska standardsnickerier»,
vilken dels kostnadsfritt distribuerats till av frågan berörda myndigheter och
föreningar ävensom till samtliga städers drätselkamrar m. fl., dels efter rekvisition tillhandahållits
landets snickerifabriker (vilka även mot särskild avgift erhållit erforderliga på
väv utförda detaljritningar) samt i övrigt försålts till arkitekterna och den byggande allmänheten.
Över 2,000 exemplar av publikationen hava redan rekvirerats och utsänts till olika
delar av landet.

Det utförda arbetet synes alltså ha blivit till fullo uppskattat, varom också flera
erkännanden kommit kommittén till del. Landets snickerifabriker hava redan i stor utsträckning
inrättat sig för och även påbörjat tillverkning av de av kommittén utarbetade
typerna av snickerivaror. Och det må tilläggas, att man även inom verktygsindustrien
gått i författning om tillverkning av de speciella profiljärn, som användas för standardsniekerivarornas
framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 höft. (Nr 357.) i

Kommittén
för standardisering
av
byggnadsmaterial.

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Kommitténs ovannämnda arbete har betingat en kostnad om 21,000 kronor (därav
c:a 1,900 kr. till dagtraktamenten, 8,300 kr. till anställd rit- och kontorspersonal, 3,700
kr. till tryckningskostnader och 7,100 kr. till lokalhyra, kontors- m. fl. utgifter), och hava
dessa kostnader finansierats dels genom att den av frågan intresserade snickeriindustrien
sammanskjutit ett belopp av 12,000 kr., dels genom att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
beslut den 17 sistlidne december beviljat ett anslag för ändamålet om 5,000 kr. Återstående
4,000 kr. beräknas kunna täckas genom den ännu pågående försäljningen av kommitténs
publikationer.

Med det arbete, varför ovan redogjorts, torde grunden till en välbehövlig standardisering
inom byggnadsindustrien vara lagd och jämväl en verkligt effektiv åtgärd vara vidtagen
till reglerande i vissa detaljer av förestående bostadsproduktion. Mycket återstår dock
ännu att utföra på ifrågavarande område. Angeläget är, att utredningarna rörande standardtyper
fullföljas även inom andra sådana områden av byggnadsindustrien, som kunna bliva
föremål för standardisering och varom från olika håll framställningar ingått till kommittén.

Kommittén står också beredd att, så långt fortsatta undersökningar giva vid handen,
fullfölja sitt ståndardiseringsarbete inom byggnadsfacket. Detta givetvis under förutsättning,
att erforderliga penningmedel kunna komma att ställas till kommitténs förfogande.

De arbeten, som härvid närmast torde böra igångsättas, omfatta, förutom komplettering
och ytterligare bearbetning av hittills utarbetat material, uppgörandet av ytterligare
standardtyper för snickerier såsom listverk och panelningar m. m. I den omfattning fortsatt
utredning kan giva vid handen, vore det vidare kommitténs avsikt att fullfölja standardiseringsarbetet
på de områden, som beröra särskilt arbetarklassens bostadsfråga och där
behovet av ändamålsenliga typer är mest kännbar. Enligt vad kommittén under hand inhämtat,
hava de av Eders Kungl. Maj:t utsedda särskilda kommitterade för utredning om
bostadssociala minimibehov i deras nu under tryckning varande betänkande framhållit särskilt
behovet av nya praktiska typer för kökets fasta inredning, bland vilka kunna nämnas
köksskåp och diskbänk, spisel samt anordning för värmning av vatten. Förutom sagda
spörsmål har kommittén slutligen även tänkt sig att upptaga frågan om standardtyper för
allehanda metallbeslag till fönster och dörrar, skåp etc., vilket efter tillkomsten av de nya
standardsnickerierna visat sig vara av behovet synnerligen påkallat.

För den hittills utförda delen av standardiseringsprogrammet har kommittén, såsom
ovan nämnts, jämte ett mindre bolopp av statsmedel, kunnat disponera över tillgångar, som
huvudsakligen sammanskjutits av intresserade fabriksföretag. • För ytterligare planerat arbete
är emellertid något pekuniärt understöd från producenthåll icke att påräkna, enär de direkta
fördelarna av standardiseringen härvid mera komma den byggande allmänheten till
godo än byggnadsmaterialproducenterna. Under sådant förhållande och då inga utsikter
förefinnas, att kommittén skulle från annat håll kunna få de för ett fortsatt arbete erforderliga
medlen, har det synts kommittén kunna ifrågasättas att statsmedel ställdes till förfogande
i och för fullföljande av det för bostadsproduktionen i vårt land så viktiga standardiseringsarbetet
rörande byggnadsmaterial.

På grund av det ovan anförda får undertecknad kommitté härmed i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes ställa till kommitténs förfogande ett statsanslag om
20,000 kronor för fortsatt standardiseringsarbete enligt angivna riktlinjer, att utgå av de
medel, som redan blivit eller varda av riksdagen anvisade till bostadsproduktionens främjande.

Häröver har kommerskollegium på grund av remiss avgivit utlåtande
den 21 februari 1921 och därvid anfört följande:

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Kollegium vill först erinra om sitt utlåtande den 5 november 19''19 över en av 1918
års bostadskommission gjord framställning om beredande av statsanslag för främjande av
ekonomiska byggnadsmetoder. Däri framhölls ifraga om åtgärder att under eljest givna
prisbetingelser på byggnadsmarknaden genom förbättringar i tekniken nedbringa byggnadskostnaderna,
att statens medverkan i form av ekonomiskt stöd vore starkt motiverad av
frågans omedelbara betydelse för bostadsproblemets lösning. Med hänsyn bland annat härtill
förordade kollegium anvisande av ett understöd av statsmedel till belopp av 25,000
kronor för anordnande av pristävlingar om standardmaterial.

Den 2 februari 1920 inkom Svenska teknoiogföreningens styrelse med en framställning
till Eders Kungl. Maj:t, däri hemställdes, att för det fäll att det begärda anslaget av
25,000 kronor till sagda pristävlingar beviljades, 5,000 kronor av anslaget måtte få användas
till bestridande''av kostnaderna för ett standardiseringskontor för byggnadsmaterial.

Eders Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 12 mars 1920 (nr 314) angående
vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. upptog även förslag om ett
anslag av 25,000 kronor för omnämnda tävlingar, och framhöll departementschefen däri
(s. 154), att fog funnes för att av detta anslag medel kunde utgå såsom bidrag till sagda
standardiseringskontors verksamhet.

Sedan riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920 (nr 468) anmält, att riksdagen beslutat
att för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav föranledda åtgärder.
i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare-meddelade bestämmelser, å tilläggsstat för år
1920 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor, har Eders
Kungl. Maj:t genom beslut den 17 december 1920 tilldelat Svenska teknologföreningen ett
belopp av 5,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för det under föreningens
medverkan anordnade standärdiseringskontoret. Detta kontor står, enligt vad Kollegium
inhämtat, under ledning av ifrågavarande kommitté.

De arbetsresultat, som hittills föreligga omfatta de viktiga snickeridetaljerna dörrar
och fönster och hava offentliggjorts i en framställningen bifogad publikation, benämnd
»Svenska standardsnickerier. Dörrar och fönster». Dessa typförslag hava inom sakkunniga
kretsar mött allmänt erkännande och synas Kollegium ådagalägga, att den valda formen
för samarbete på ifrågavarande område mellan representanter för tekniska, konstnärliga och
industriella intressen lett till ett vederhäftigt nydaningsarbete efter praktiskt framkomliga

linjer. . .

Såsom framgår av departementschefens ovan åberopade yttrande i proposition nr
314 vid 1920 års riksdag hade man på sin tid förväntat, att en stor del av förberedelsearbetet
för de planerade tävlingarna om standardmaterial skulle bliva undangjort genom
standardiseringskontorets verksamhet.

Erfarenheten lärer nu hava givit vid handen, att den tillämpade arbetsmetoden icke
blott visat sig ägnad att skapa förberedande underlag såsom förutsättning bland annat för
tävlingars anordnande, utan i själva verket delvis redan åstadkommit vad man med dylika
tävlingar och andra liknande åtgärder torde hava åsyftat, nämligen goda uppslag, som kunna
direkt bearbetas för praktikens behov. En annan omständighet, som nu torde framstå
klarare än förut, är behovet av samarbete mellan de olika institutioner, som med statsunderstöd
fortsätta bearbetningen av olika delar av bostadsproblemet.

I den mån ifrågavarande av Svenska teknologföreningen och Sveriges industriförbund
tillsatta kommitté kommer att fortsätta och fördjupa sitt arbete på byggnadsdetaljernas
standardisering lärer det icke kunna undvikas, att byggnadstekniska, bränsleekonomiska och
andra synpunkter måste spela in vid typvalet, något som i sin ordning för kommittén in
på områden, vilka för närvarande bearbetas exempelvis genom ingeniörsvetenskapsakademiens

Kommers kollegium.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

försorg och genom de av Eders Kungl. Maj:t utsedda kommitterade för utredning av »bostadssociala
minimibehov».

Då den remitterade framställningen icke innehåller närmare uppgifter om planen
för innevarande års arbeten å det av kommittén ledda kontoret har Kommerskollegium införskaffat
ytterligare upplysningar härom, och får Kollegium hänvisa till bifogade p. m.
från kommitténs ordförande, verkställande direktören i Sveriges industriförbund Axel Hultcrantz.
Ifrågavarande promemoria var av följande lydelse:

»I kommitténs underdåniga skrivelse av den 27 januari begäres ett anslag av 20,000:—kr.
för standardisering av vissa i skrivelsen närmare angivna ändamål.

Rörande beloppet ifråga och huru kommitterade kommit till sagda slutsumma må
anföras följande:

I skrivelsen redogöres för kommitténs kostnader under det gångna året för standardisering
av vissa byggnadssnickerier, fönster och dörrar, och hava dessa kostnader uppgått
till 21,000: — kr. Kommittérade ha för bedömande av kostnaderna för det kommande
året utgått ifrån erfarenheterna från föregående år, varvid kommittérade tänkt sig för det
fortsatta arbetet en motsvarande organisation med i huvudsak samma rit- och kontorspersonal
samt motsvarande lokaldisposition som under föregående år, och hava kostnaderna
överslagsvis beräknats uppgå till angivna belopp, kr. 20,000: —.

Fördelningen av kostnaderna kan beräknas bliva följande:

Kontors- och ritpersonal:

Ritkontorschef...............

> biträde................

Lokalhyra, ritmateriel och kontorsomkostnader

Tryckningskostnader...........

Övriga utgifter, resor och diverse .....

. . . . 6,000:''— kr.

. . . . 3,000:— >

. . . . 5,000:— »

. . . . 3,000:— >

Summa 20,000: — kr.»

Utredningen i ärendet synes Kollegium hava ådagalagt, att den verksamhet inom
standardiseringsarbetet på byggnadsområdet, kommittén hittills bedrivit, varit till avsevärt
gagn för standardiseringens syftemål och ägnat att ingiva grundad förhoppning om betydelsefulla
resultat av en fortsatt tillämpning av kommitténs arbetsmetoder. Ett understöd
av statsmedel för denna verksamhet anser Kollegium därför även i fortsättningen vara väl
motiverat.

Emellertid finner Kollegium det möta svårigheter att redan nu med säkerhet beräkna,
huru stort belopp lämpligen bör anvisas av statsmedel för kommitténs arbeten, liksom att.
uppställa närmare bestämmelser för anslagets tillgodonjutande.

Kollegium anser sålunda för sin del lämpligt, att innan ett avgörande i dessa hänseenden
träffas, kommitténs arbetsprogram närmare fastställes under hänsynstagande till
övriga med statsunderstöd pågående eller planerade utredningsarbeten i bostadsfrågan. Vidare
torde enligt Kollega mening utsikten att erhålla pekuniärt understöd från enskilt håll vara
något större än vad kommittén för närvarande förväntar. Slutligen torde det i fortsättningen
möjligen befinnas lämpligt att med statsmedel understödja även andra typiseringssträvanden
på ifrågavarande område än de av kommittén företrädda.

På grund härav synes det Kollegium lämpligast, att de statsanslag, som kunna komma
att anvisas för standardiseringssträvandena och andra närbesläktade ändamål, ställas till
Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att efter närmare prövning beviljas till stödjande av
hithörande verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Med hänsyn till angelägenheten av att förenämnda strävanden snarast erhålla erforderligt
stöd, torde ett belopp av minst 20,000 kronor vara behövligt.

Under åberopande av det anförda hemställer kommerskollegium, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att för främjande av utvecklingen
av standardmaterial inom byggnadsområdet och därmed sammanhängande
åtgärder, i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare meddelade bestämmelser,
å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 20,000
kronor.

Sedermera ingav kommerskollegium den 21 februari 1921 jämte
eget yttrande en till Kungl. Maj:t ställd ansökning från styrelsen för
samfundet för hembygdsvård, däri nämnda styrelse hemställde om anvisande
för år 1921 av ett statsbidrag å 5,000 kronor för understödjande av
samfundets konsulterande verksamhet.

Kommerskollegium anförde härom följande:

Samfundet för hembygdsvård, för vilket stadgar antogs år 1916, har till uppgift att
utgöra ett gemensamt organ för sammanslutningar, vilkas verksamhet berör hembygdsvård.
Samfundet räknar sålunda såsom korporativa medlemmar bl. a. Svenska slöjdföreningen,
Svenska teknologföreningen, Föreningen för svensk hemslöjd, Arkitekturminnesföreningen
och Sveriges tegelindustriförening. Av skäl, som i ansökningen bilagda årsberättelser
över verksamheten närmare utvecklats, har bostadsfrågans såväl tekniska som estetiska problem
blivit en av huvudpunkterna på samfundets program. För att utöva inflytande på
utvecklingen av byggnadsväsende! i riktning mot sund enkelhet på grundval av goda
nationella traditioner ifråga om stil och typval, har samfundet anordnat bland annat en
ganska omfattande upplysnings- och konsultationsverksamhet, Befordrandet av ett mera
ekonomiskt och tekniskt rationellare byggande är ett huvudmoment i denna verksamhet.
Rörande hittills vunna resultat i sådant hänseende innehåller den av samfundet utgivna
»Tidskrift för hembygdsvård» åtskilliga meddelanden.

Denna gren av arbetet lärer kräva större penningmedel än som kan bestridas med
samfundets egna tillgångar, och samfundet anhåller därför, under åberopande av den samhälleliga
betydelsen av ifrågavarande uppgift, om understöd av statsmedel för upprätthållande
och utveckling av samfundets byggnadskonsulentverksamhet i enlighet med i ansökningen
angivna allmänna grunder.

Kollegium finner för sin del nämnda uppslag förtjäna beaktande och han föranstaltat
om en närmare utredning av frågan, bland annat genom infordrande av yttrande från ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska teknologföreningen och Sveriges industriförbund.

Samfundets ifrågavarande verksamhet på byggnadsområdet synes emellertid i icke
oväsentliga delar åsyfta liknande mål, som vissa andra med understöd av allmänna medel för
närvarande bedrivna utredningsarbeten i bostadsfrågan. Särskilt torde böra framhållas över.
ensstämmelsen med vissa strävanden, som företrädas av den på initiativ av Svenska teknologföreningen
och Sveriges industriförbund tillsatta kommittén för standardisering av byggnadsmaterial.
Kommerskollegium hänvisar i detta hänseende till vad Kollegium anfört i
utlåtande denna dag över sistnämnda kommittés ansökan om statsbidrag.

Vid sådant förhållande har Kollegium ansett sig böra, utan att avvakta resultatet av
den utredning Kollegium såsom ovan nämnts igångsatt, till Eders Kungl. Maj:t överlämna

Departe ments chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

föreliggande framställning från samfundet, under hemställan, att redan nu viss hänsyn
måtte tagas till densamma vid behandlingen av åberopade ansökning om statsunderstöd
från kommittén för standardisering av byggnadsmaterial eller vid avgörande av andra spörsmål
berörande utredningarna i bostadsfrågan.

Det på 1920 års tilläggsstat anvisade anslaget å 25,000 kronor
för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav föranledda
åtgärder har på grund av särskilda omständigheter till största
delen förblivit odisponerat under år 1920. Endast ett belopp av 5,000
kronor har tagits i anspråk, vilket tilldelats svenska teknologföreningen.

Syftet med anslaget var givetvis, att genom statsåtgärder främja
en form för strävanden till bostadsproduktionens förbilligande.
Jag får förorda, att nytt anslag för detta syfte måtte äskas av riksdagen.
Det antogs i fjol, att pristävlingar skulle vara en lämplig
form för att från statens sida stimulera dessa strävanden hos enskilda,
ehuru det redan då (prop. nr 314) ifrågasattes, att även andra vägar i
viss utsträckning kunde beträdas. De synbarligen goda resultat, som den
på initiativ av Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen
tillsatta kommittén för standardisering av byggnadsmaterial redan uppnått,
tala för att anslagets användning ej bör bindas vid pristävlingar utan
att frihet bör lämnas Kung]. Maj:t att använda anslaget för sådana ändamål,
som kunna visa sig bäst ägnade att främja dess huvudsyfte. Närmast
torde härvid kunna tagas under övervägande att ekonomiskt bispringa
det kommittéarbete, som jag nyss berört. Vad angår framställningen
från samfundet för hembygdsvård synes det likaledes kunna tagas
under övervägande, om icke statsunderstöd intill det belopp, varom
samfundets styrelse gjort hemställan, bör ifrågakomma.

Det kan ifrågasättas, om icke syftet med detta anslag är så pass
betydelsefullt och anspråken på detsamma skola visa sig så starka, att
anslagsäskandet borde höjas till att avse ett högre belopp än det i statsverkspropositionen
förebådade, 25,000 kronor. Av allmänna sparsamhetsskäl
och med hänsyn till, vad i det följande föreslås rörande användningen
av ett annat anslag, synes mig dock en sådan höjning icke böra
äga rum. Däremot får jag förorda, att anslaget måtte erhålla karaktären
av reservationsanslag.

C. Resestipendier för studier i utlandet av bostadsfrågan.

Såsom tidigare omnämnts, beviljade riksdagen å tilläggsstat för
år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag av 75,000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

till resestipendier åt arkitekter, byggmästare och arbetare inom byggnadsfacket
ävensom åt personer med medicinsk-hygienisk utbildning för
studier i utlandet av bostadsfrågan. Jag får här redogöra för de dispositioner,
som träffats i fråga om detta anslag.

Sedan ifrågavarande resestipendier kungjorts i allmänna tidningarna och ansökningar
inkommit till socialdepartementet hava särskilt tillkallade sakkunniga avgivit yttrande beträffande
användningen av omförmälda anslag.

Den 31 december 1920 beviljade Kungl. Maj:t följande personer för studier i bostadsfrågan
i angivna länder under minst nedanstående tider resestipendier till följande belopp,
nämligen:

arkitekten Osvald Almquist i Domnarvet sjutusen kronor för studier i Amerikas
förenta stater under nittio dagar,

ingenjören August Frändberg i Göteborg sjutusen kronor för studier i Amerikas
förenta stater och Kanada under nittio dagar,

muraren Albin Ferdinand Haldén i Stockholm åttahundra kronor för studier i Danmark
under tjugofem dagar,

arkitekten Gustaf Fredr. Holmdahl i Stockholm femtusen femhundra kronor för
studier i Amerikas förenta stater under sextio dagar, med rätt för Holmdahl att förlänga
studietiden mot utfående därvid av ytterligare stipendiebelopp, motsvarande femtio kronor
för varje dag, som studietiden överstiger sextio dagar, dock i ett för allt för hela studietiden
tillhopa högst sjutusen kronor,

byggnadsingenjören Nils Gustaf Larsson i Äppelviken sjutusen kronor för studier i
Amerikas förenta stater under nittio dagar,

kakelugnsmakaren Johan Erik Larsson i Stockholm ettusen kronor för studier i
Tyskland under trettiofem dagar, samt

byggnadschefen hos Hälsingborgs stad Henry Nycander sextusen kronor för studier
i Tyskland jämte, valfritt, Österrike och Holland ävensom i England och Amerikas förenta
stater under nittio dagar.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t att i avseende å ifrågavarande stipendier följande
bestämmelser skulle gälla:

1) Stipendiat skall, vid äventyr av stipendiets förlust, anträda sin tillämnade resa
före utgången av april månad 1921.

2) Innan någon del av stipendiet får lyftas, skall stipendiat hava till socialstyrelsen
avlämnat av styrelsen godkänd borgen enligt av styrelsen fastställt formulär eller ock annan
säkerhet för fullgörande av enligt punkt 4 härnedan möjligen ifrågakommande återbetalningsskyldighet
ävensom underställt styrelsen plan över den tillämntide resan, angivande,
bland annat, det eller de länder, som enligt ovan meddelade bestämmelser skola besökas,
samt tidpunkten för resans anträdande och varaktigheten av vistelsen i utlandet.

3) Stipendiat äger att tidigast åtta dagar innan resan anträdes och efter det i
punkt 2 stadgade villkor fullgjorts, å styrelsens kassakontor själv eller genom befullmäktigat
ombud lyfta tre fjärdedelar av stipendiet. Återstoden av stipendiet får lyftas efter
återkomsten till Sverige och sedan i punkt 5 föreskriven reseberättelse avgivits.

4) Därest stipendiat icke före utgången av år 1921 återvänt till Sverige och till
socialstyrelsen avgivit föreskriven reseberättelse, är han skyldig återbära vad han av stipendiet
uppburit. ''

5) Efter återkomsten till Sverige skall stipendiat därom ofördröjligen göra anmälan
hos socialstyrelsen och senast inom tre månader därefter till styrelsen avgiva reseberättelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

i minst tre exemplar, vari, jämte uppgifter om den företagna resans utsträckning och föremålet
för bedrivna studier, i kortfattad och överskådlig form redogöres för de under resan
gjorda erfarenheter, som synts, till gagn för bostadsproduktionen, kunna omedelbart tillämpas
inom landet.

6) Stipendiat skall söka tillgodogöra under resan vunna erfarenheter genom att i
egen verksamhet praktiskt omsätta dem och därigenom ådagalägga deras värde samt genom
att på lämpligt sätt sprida kännedom om desamma.

Departe- Av den lämnade redogörelsen framgår, att av detta anslag hittills

mefeiiChe" euc^ast 35,800 kronor blivit disponerade, vadan sålunda ett belopp av
39,200 kronor återstår. Anledningen till att icke hela anslaget redan
disponerats har varit, att det ej synts tillrådligt att för ett dylikt ändamål
disponera ett så pass stort belopp som 75,000 kronor, innan närmare erfarenhet
vunnits om gagnet av dylika studieresor. I viss mån hava sådana
erfarenheter visserligen stått till buds. Såsom föredragande departementschefen
erinrade i statsrådsprotokollet den 12 mars 1920 (prop. 314), hade
Ivungl. Maj:t anvisat ett belopp av 10,000 kronor ur manufakturlånefonden
till liknande ändamål. Genom dessa medel sattes under fjolåret fyra fackmän
på byggnadsområdet i tillfälle att företaga studieresor i utlandet (1 till
Norge, 2 till England och 1 till Amerika). I enlighet med föreskrivna
villkor hava dessa stipendiater avlämnat reseberättelser till socialstyrelsen,
som sedermera hållit dessa tillgängliga för korporationer och enskilda.
Intresset för dessa reseberättelser har, enligt vad från socialstyrelsen
meddelats, varit synnerligen stort. Det är därför sannolikt, att dispositioner
av anslaget till ytterligare stipendier kunna visa sig påkallade
och lämpliga.

Emellertid lärer erfarenheten av ansökningarna under år 1920 om
erhållande av stipendier visa, att sådana ansökningar icke böra genom
kungörelser så att säga forceras fram. Det synes mera lämpligt
att ställa sig avvaktande, tills enskilda personer, som för sin verksamhet
känna verkligt behov av studier i utlandet på olika områden av bostadsfrågan,
självmant göra framställningar om erhållande av stipendier.
Studieuppgifterna bliva härigenom ej mer eller mindre uppkonstruerade
för ett visst syfte. Om dessa sålunda få växa fram under praktisk
verksamhet, torde ett stipendium komma till större allmänt gagn
än eljest.

I samband med förslag till äskande av anslag till främjande av
standardisering utav byggnader och materialier framhölls, att anspråken
på nämnda anslag torde bliva mycket starka, men att anslaget det oaktat
icke syntes mig böra höjas. Då syftet med nu ifrågavarande anslag
innerst är detsamma som med det nyssnämnda, nämligen ett främjande
av åtgärder till byggnadskostnadernas förbilligande — låt vara att i de

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

båda fallen olika vägar valts för målets uppnående — och då vidare de
anspråk, som med berättigat krav på tillgodoseende kunna bliva ställda
på stipendieanslaget, måhända icke l)liva fullt ut lika starka, får jag förorda,
att förevarande anslag i lämplig utsträckning måtte kunna få disponeras
jämväl för det ändamål, som standardiseringsanslaget avser. Förslag i
sådan riktning torde sålunda böra underställas riksdagens prövning.

D. Tekniskt vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet genom
ingen jörsvetenskapsakademien.

Vid behandling av frågorna rörande reglering för år 1921 av utgifterna
under femte huvudtiteln har under punkt 121 omförmälts eu
från ingen jörsvetenskapsakademien inkommen framställning om anvisande
av ytterligare anslag, nämligen dels å extra stat för år 1922 110,000
kronor, dels ock å tilläggsstat för år 1921 25,000 kronor, att ställas till
akademiens förfogande för fortsättande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet enligt en i vissa punkter utöver i akademiens
skrivelse den 11 december 1919 framlagda program för ifrågavarande
undersökningar utvidgad plan.

Då anslag för berörda ändamål, jämte det deras teoretiskt-vetenskapliga
betydelse ingalunda finge förbises, torde få betraktas såsom ett
led i övriga statsåtgärder till främjande av bostadsproduktionen och därför
lämpligen syntes böra upptagas till prövning i samband med behandlingen
av förslag om fortsatta sådana åtgärder, hemställdes, att Kungl Maj:t
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till utförande genom ingen jörsvetenskapsakademien
av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
å extra stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.

Tillika hemställdes under tilläggsstatens punkt 35, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition i nyssnämnda ämne,
för berörda ändamål bland anslagen å tilläggsstat för år 1921 beräkna
ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet
förordade jag, att ifrågavarande anslag på grund av desammas nära samband
med andra anslag till främjande av bostadsproduktionen, i likhet
med bostadsanslag i allmänhet skulle hänföras under femte huvudtiteln.

Dessa framställningar biföllos av Kungl. Maj:t.

I samband med förslagen till övriga statsåtgärder till främjande
av bostadsproduktionen anhåller jag nu att få underställa denna fråga
Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 Käft. (Nr 357.)

Ingcnjörs vetenskaps akademiens ursprunglig plan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Härvid må till en början påminnas om nyss omförmälda, i ingenjörsvetenskapsakademiens
skrivelse den 11 december 1919 framlagda
‘program för ifrågavarande undersökningar, vilket program fanns intaget
i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen i förevarande ämne den 19
mars 1920, nr 316. Arbetsuppgifterna hade därvid upptagits i den
ordningsföljd, i vilken undersökningarna ansågos böra bedrivas. Den
meddelade översikten innefattade följande arbetsplan:

l:o).

Den värmeisolerande förmågan hos bjälklag och tak samt väggkonstruktioner och
fönster m. m. såväl vid redan i bruk varande byggnadsmaterial och byggnadsmetoder som
även vid nya konstruktioner behöver ingående prövas. Till en början behöva fullt lämpliga
och tillförlitliga metoder för dylika undersökningars utförande bliva utexperimenterade. Plan
till undersökningar i det nämnda syftet har redan före akademiens tillkomst uppgjorts av
dess ledamöter E. Hubendick, H. Kreiiger och K. Sondén, vilka haft för avsikt att hos
Eders Kungl. Maj:t begära anslag till dessa arbetens utförande.

Härjämte böra en del undersökningar å nyare byggnadskonstruktioner utföras efter
redan befintliga metoder i den mån sådana kunna förväntas giva praktiskt dugliga
resultat.

Akademien vill för sin del på det livligaste förorda ett skyndsamt utförande av
ifrågavarande undersökningar och anser på grund av de utsedda delegerades utredning, att
en summa av 50,000 kronor är för detta ändamål erforderligt.

2:o).

Vissa resultat såväl med avseende på värmeisoleringsförmågan som ock med avseende
på dragfrihet och ljudisolering samt olika byggnadsmaterials förhållande till fukt
m. m. synas såsom förut antytts, kunna erhållas genom mätningar och observationer på
färdiga byggnader, under förutsättning att noggranna och tillförlitliga uppgifter om de
nämnda byggnadernas konstruktion och utförande stå till buds. I den mån detta villkor
kan fyllas för äldre byggnader, kunna även sådana komma ifråga att undersökas. Ett lämpligt
tillfälle att vinna dylik kännedom synes erbjuda sig vid den förestående byggnadsverksamheten,
i främsta rummet vid statens nybyggnader. Akademien vill därför ifrågasätta att
bliva satt i tillfälle att vid nybyggnader, som utföras antingen för statens räkning eller
med understöd av statsmedel, genom utsedd representant följa byggnadernas detaljutförande
för att sedermera å byggnaderna ifråga kunna verkställa mätningar och observationer
i angivet syfte. Akademien uppskattar kostnaden för dylika undersökningar till en summa
av 50,000 kronor.

3:o).

En faktor av ekonomisk betydelse är ytbehandlingen av byggnads fasader av olika
material under olika klimatiska förhållanden. Häröver behöva systematiska undersökningar
utföras till vinnande av erforderlig kunskap. Akademien anser att för detta ändamål erfordras
en summa av 20,000 kronor.

4:o).

För studium av vunna framsteg på området rationell arbetsledning och prövning av
dessa resultats tillämplighet på svenska förhållanden, under aktgivande på möjligheten till
standardisering av material, synes en summa av 25,000 kronor erforderlig.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 357.

5:o).

Undersökningar rörande grundläggning d lera samt prövning av förutsättningarna för
grundläggning på plattor och å pålar äro i hög grad nödvändiga för dessa för byggnadsekonomien
viktiga spörsmåls utredning och klarläggande. Kostnaderna härför hava uppskattats
till 30,000 kronor.

6:o).

En fråga av avsevärd ekonomisk betydelse är även att finna lämpliga konstruktioner
och material, för ytter- och innerväggar samt bjälklag i bostadshus av enkla och billiga typer.
Vissa dylika konstruktioner av prisbillig beskaffenhet hava visat sig behäftade med allvarliga
olägenheter såsom benägenhet att i hög grad ansamla ohyra, hussvamp o. dyl. Undersökningar
i syfte att finna lämpliga medel för dessa olägenheters förebyggande skulle, om de
ledde till gynnsamt resultat, vara av icke obetydligt värde ur ekonomisk synpunkt. Erforderliga
kostnader hava uppskattats till 10,000 kronor.

7:o).

Utarbetandet av konstruktions- och huvudritningar för såväl ett mindre bostadshus
i två våningar som ett större hus i flera våningar i stad för att söka åstadkomma alla de
besparingar i material och utrymmen, som kunna göras utan att eftersätta hygieniska och
statiska fordringar eller nödiga krav i avseende å husens beboelighet. Kostnaden härför
har uppskattats till 25,000 kronor.

Genomförande av de ovannämnda undersökningarna är av synnerlig betydelse för
frågan om åvägabringande av praktiska och ekonomiska bostadsbyggnader. Akademien, som
är beredd att omedelbart upptaga och fullfölja undersökningarna efter angivna riktlinjer,
äger emellertid icke för ändamålet tillräckliga medel till sitt förfogande. Då spörsmålen
dessutom äro av en utomordentlig betydelse såväl för samhället i sin helhet som för vida
kretsar inom olika befolkningslager, anser akademien att staten bör träda emellan för undersökningarnas
bekostande.

Den 31 januari 1921 har ingenjörsvetenskapsakademien inkommit
med berättelse över på dess föranstaltande under år 1920 å ifrågavarande
område utförda undersökningar. Akademien anför i huvudsak följande:

I enlighet med ovannämnda av Eders Kungl. Maj:t fastställda plan har arbetet i
första hand inriktats på att söka utarbeta en lämplig och tillförlitlig metod för provning av
byggnadsmaterials och -konstruktioners värmeisoleringsförmåga.

För arbetets fullföljande visade det sig vara nödvändigt uppföra eu särskilt för
ändamålet konstruerad byggnad med möjligheter att inom slutet rum åstadkomma en konstant
låg temperatur av c:a — 20° C samt att hålla en konstant hög temperatur av c:a
+ 20'' C i rummet utanför kylkammaren oberoende av yttre väderleksförhållanden.

Byggnadsarbetena igångsattes i september 1920 samt avslutades i början av november
samma år. Av samtliga entreprenörer utförda arbeten hava utförts till mycket rimliga
kostnader.

Kostnaderna för ovannämnda byggnads- och undersökningsarbeten belöpa sig till
följande summor:

Användningen
av
1920 års
anslag.

Användningen
av
1921 års
anslag.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

För byggnad och maskinrum...........Kr. 9,219: 34

För maskiner, ledningar, apparater m. m...... » 18,106: 59

För ritningar, arbetsledning m. m......... ;> 1,500: 00

Driftkostnader................ » 1,309:45

Summa Kr. 30,135: 38

Byggnaden står alltså nu fullt färdig och utrustad för igångssättandet av provserier
å värmeisoleringsförmågan hos olika material eller byggnadskonstruktioner enligt en metod,
som efter allt att döma, bör lämna tillförlitliga och värdefulla resultat.

Emellertid komma dessa prov, som måste ordnas systematiskt och utföras med
vetenskaplig noggrannhet, att taga mycken tid i anspråk.

Akademien har därför ansett det lämpligt, att under tiden värmeisoleringsprov utfördes
enligt hittills använda metoder, vilka kunna giva en god vägledning vid bedömandet
av ett byggnadsmaterials egenskaper i förevarande hänseende. Akademien har i sådant
syfte träffat avtal om utförandet av undersökningen av den värmeisolerande förmågan hos
vissa konstruktioner enligt en metod, som sedan några år tillbaka praktiserats i lokaler,
som ställts till förfogande vid Stockholms Stads Elektricitetsverk.

Enligt det uppgjorda avtalet skola dessa undersökningar vara slutförda före utgången
av nästkommande februari manad och belöpa sig material- och arbetskostnaderna ävensom
kostnaderna för värmeundersökningarna enligt avtalet till kr. 12,500: —, vartill kommer
kostnaden för hållfasthets- m. fl. prov, kompletterande värmeprov och diverse uppgifter
kr. 2,500:—.

Under nuvarande svåra förhållanden på byggnadsområdet, vilka ofta i viss mån tvinga
in på andra byggnadsmetoder och konstruktioner, än vad som under senare åren varit vanliga,
har akademien ansett en utredning, avseende en redogörelse för kända, i Sverige tilllämpade
byggnadsmetoder för en- och tvåvåningars bostadshus med smålägenheter, i hög
grad önskvärd.

Härvid skola var för sig behandlas byggnader av trä och sten eller motsvarande
material, utgående från tidigare relativt primitiva anordningar fram till mera tekniskt och
ekonomiskt fulländade metoder genom en beskrivning av varje -utpräglad konstruktion av
vägg, tak, bjälklag eller annan byggnadsdel.

Utredningen i fråga, som ännu ej är avslutad, omfattar följande områden:

1. Grundmurar av natursten och betong m. m. samt isoleringsanordningar.

2. Träväggar av timmer eller plank enligt olika typer samt dylika av stolpresning
med olika anordningar.

3. Väggar av stenmaterial såsom tegel, kalksandsten, betong och slaggsten m. m.
massiva eller med hålrumskonstruktion samt av nyare material.

4. Bjälklag och taklag av olika typer.

För utredningen i fråga, som beräknas vara färdig i början av mars månad, har för
år 1920 utbetalts ett belopp av 3,767: 12 kr., utgörande resterande del av det beviljade
anslaget.

Slutligen har akademien under året haft att avgiva yttranden över några olika materialiers
och konstruktioners lämplighet för husbyggnadsändamål. Även från enskilda hava
olika förslag rörande byggnadsmaterial och -konstruktioner inkommit till akademien för
bedömande.

Sedan ingenjörs vetenskapsakademien inkommit med plan för användandet
av det för år 1921 beviljade anslag å 75,000 kronor, har Kungl.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 357.

Maj:t genom beslut den 3 december 1920 förordnat, att dessa medel finge
användas i huvudsaklig överensstämmelse med denna plan, som innebar
realiserandet av de under l:o)—3:o) i förut återgivna tablå beskrivna
arbetsuppgifter, i den mån dessa ej redan utförts medelst 1920 års anslag,
samt. dessutom påbörjande av i samma tablå under 6:o) angivna
undersökningar.

Till utförande under år 1922 återstå alltså enligt planen uppgif- Framställterna
i punkterna 4:o), 5:o) och 7:o) samt slutförande av i 6:o) berörda
undersökningar. Härjämte vore avsett att utföra vissa i akademiens åren 1921
nedannämnda skrivelse närmare angivna, av tidsläget påfordrade under- och 192asökningar
angående användningen av vissa värmeisolationsmaterial i husbyggnader,
av vilka dock de undersökningar, som röra torv, skulle utföras
redan under 1921.

I sin förut berörda framställning av den 30 augusti 1920 om ytterligare
anslag för undersökningsverksamhetens fortsättande anför ingenj
örsvetenskapsakademien följ ande:

I skrivelse nr 282/1920 har riksdagen anmält, att riksdagen till utförande genom
ingenjörsvetenskapsakademien av teknfskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
anvisat dels å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1921 ett förslagsanslag, högst
75,000 kronor, dels ock å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln för år 1920 ett förslagsanslag,
högst 50,000 kronor.

Sedan akademien därefter inkommit med plan för användande av det sistnämnda å
tilläggsstat för år 1920 anvisade anslaget, har Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 9 augusti
1920 förordnat bl. a. att nämnda anslag må av akademien användas för utförandet av
tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse
med akademiens ovannämnda förslag med åliggande för akademien bl. a. att före den 1
februari 1921 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med berättelse över de på akademiens
föranstaltande under innevarande år å ifrågavarande område utförda undersökningarna samt
summarisk redogörelse för anslagets användning.

Beträffande anslaget för år 1921 har Eders Kungl. Maj:t meddelat att beslut om
användningen härav framdeles skall komma att fattas sedan akademien inkommit med förslag
härutinnan. Det åligger akademien enligt remiss den 3 juni 1920 att före den 1
oktober 1920 avgiva sådant förslag.

Ingenjörsvetenskapsakademien har i sin underdåniga skrivelse i ämnet den 11 december
1919 framlagt ett omfattande program för undersökningar .ur teknisk-vetenskaplig
synpunkt av på byggnadsområdet aktuella spörsmål. Under tillhopa sju olika punkter angav
akademien häri vilka problem, som närmast borde undersökas, samt uttalade att arbetet
borde bedrivas i den ordning, som punkterna angåve.

De av akademien preliminärt beräknade kostnaderna för dessa undersökningar skulle
uppgå till sammanlagt 210,000 kronor fördelade på 1920 och 1921. Då som ovan nämnts
genom beslut av 1920 års riksdag i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag anvisats tillhopa
125,000 kronor skulle för genomförande av det av akademien föreslagna undersökningsprogrammet
på det ifrågavarande området erfordras ytterligare 85,000 kronor enligt an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Byggnads styrelsen.

Departe ments chefen.

givna preliminära beräkningar. Som akademien uttalade i sin skrivelse av den 11 december
1919, ar genomförandet av de i de särskilda sju punkterna angivna undersökningarna
av synnerlig betydelse för frågan om åvägabringande av praktiska och ekonomiska bostadsbyggnader,
och starka skäl synas akademien därför tala för att de beräknade ytterligare
medlen ställas till förfogande.

Förutom de nu nämnda undersökningarna anser akademien av tidsläget särskilt påfordrad
en undersökning speciellt över användningen av torv såsom värmeisolationsmaterial
i husbyggnader. Med de höga priser, som bränsle numera uppnått, har frågan om byggnaders
omsorgsfulla isolering i värmeavseende fått en alldeles särskild betydelse. Vissa erfarenheter
tyda på att torven härutinnan skulle kunna bliva av betydande värde, under
förutsättning att vissa med torven sannolikt förbundna olägenheter kunna överkommas, något
som genom försök och experiment bör utrönas. I samband härmed böra naturligtvis
även andra goda isoleringsmaterial komma under omprövning. Akademien anser att ett belopp
av 25,000 kronor är erforderligt för genomförande av denna undersökning, i vad rör
torv och lika mycket för undersökning i samma syfte av andra isoleringsmaterial, särskilt
slaggbetong m. m.

Med hänsyn till den aktualitet, som frågan om bostadsbyggandet för närvarande äger,
vore det visserligen önskligt om medlen kunna ställas till förfogande redan under år 1921.
Akademien har dock velat inskränka sig till att begära den nämnda för torvundersökningen
avsedda posten på 25,000 kronor på tilläggsstat för år 1921. På extra stat år 1922
hemställer akademien för de övriga omnämnda undersökningarna om ett anslag av 110,000
kronor.

På grund av vad sålunda anförts får ingenjörs vetenskapsakademien hemställa om
anvisande på tilläggsstat för år 1921 av ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor samt på
extra stat för år- 1922 ett belopp av 110,000 kronor.

Över ingenjörsvetenskapsakademiens framställning har byggnadsstyrelsen
den 16 december 1920 avgivit infordrat utlåtande och därvid
tillstyrkt bifall till densamma.

Enligt akademiens ursprungliga plan skulle kostnaderna för genomförandet
av akademiens undersökningsprogram belöpa sig till 210,000
kronor. Av dessa äro redan anvisade 125,000 kronor. Akademien hemställer
sålunda om anvisande av återstående 85,000 kronor jämte ett av
tidsläget särskilt motiverat anslag av 25,000 kronor, tillhopa sålunda

110,000 kronor på extra stat för år 1922, vilken summa, såsom nämnts,
ansetts kunna nedsättas till 100,000 kronor. Dessutom hemställer akademien
om ett anslag av 25,000 kronor på tilläggsstat för år 1921 för
undersökning av torv såsom isoleringsmaterial i byggnader, en ny arbetsuppgift,
som ej finnes upptagen i den nyss återgivna år 1919 framlagda
planen.

Under hänvisning till den sålunda förebragta utredningen i ämnet
anser jag mig alltjämt böra förorda, att medel ställas till förfogande i
den omfattning, som förutsattes i nyss återgivna punkter i statsverkspropositionen,
för att bereda ingenjörsvetenskapsakademien tillfälle att, i

Kungl. Majtfs proposition nr 357.

huvudsaklig överensstämmelse med akademiens framlagda plan, under
åren 1921 och 1922 fortsätta och utvidga sina tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet. Utan att vilja inlåta mig på någon
detalj granskning av dessa undersökningar anser jag mig böra kraftigt
understryka deras betydelse. Det torde förtjäna framhållas, att i Amerikas
Förenta Stater, som ur vissa synpunkter för närvarande framstå
som ett föregångsland i fråga om bostadsstandard, vunna framgångar på
byggnadsområdet ingalunda, såsom man ofta hör göras gällande, framgått
såsom en produkt endast av de enskilda byggnadsföretagarnas driftighet
utan tillika äro en frukt av synnerligen omfattande rent teoretiskt-vetenskapliga
undersökningar.

De höga byggnadskostnaderna göra det mera än någonsin av behovet
påkallat att hava tillgång till noggrannt fastslagna utgångspunkter
för bedömande av de byggnadsmetoder, som under olika betingelser
böra tillämpas. Särskilt med hänsyn till vårt hårda klimat och
våra jämförelsevis höga bränslepriser är det av vikt att kunna bedöma,
huru man med olika tekniska hjälpmedel skall, med minsta möjliga
kapitalutlägg, kunna producera varma och i övrigt tjänliga bostäder.

Under åberopande av allt vad sålunda anförts får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l:o) att till återbetalning av det å 1920 års
tilläggsstat anvisade reservationsanslag å 4,000,000 kronor
till understöd åt kommuner med flera för uppförande
av vissa bostadsbyggnader å riksstaten för år 1922
bland utgifter för kapitalökning under rubrik »återbetalning
av tillfälliga lånemedel» anvisa ett förslagsanslag,
högst, 4,000,000 kronor att direkt utgå av byggnadsskattemedel; 2:o)

att till statsbidrag, i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angivna grunder,
åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
å extra stat för år 1922, anvisa ett
reservationsanslag å 1,500,000 kronor att direkt utgå
av byggnadsskattemedel;

3:o) att till åtgärder, ägnade att främja standardisering
av hustyper och byggnadsdetaljer med mera,
å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
å 25,000 kronor;

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

4:o) att medgiva Kungl. Maj:t rätt att i lämpligutsträckning
disponera medel ur ett av riksdagen å tillläggsstat
för år 1920 anvisat reservationsanslag å 75,000
kronor till resestipendier åt arkitekter med flera för
studier i utlandet av bostadsfrågan jämväl för sådana
ändamål, som i föregående punkt avses; samt

5:o) att till utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien
av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på
byggnadsområdet anvisa dels å extra stat för år 1922
ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor, dels och å
tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 25,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

210575