Kungl. Maj ds Proposition Nr 302 (Proposition 1919:302)

Kungl. Maj ds Proposition Nr 302.

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
för viss personal vid marinen; given Stockholms
slott den 7 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen
under tionde huvudtiteln bevilja

å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag av 40,000 kronor samt
å extra stat för. år 1920 ett förslagsanslag av 70,000 kronor,
dels godkänna av föredragande departementschefen förordade grunder
för pensionsförbättringeus utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda grunder
tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår från
tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående
livstid.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 267 käft. (Nr 302.)

937 19 1

Kun<jl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:

»Sedan vid 1918 års lagtima riksdag beslut fattats angående tillfällig
löneförbättring för viss personal vid armén och marinen, uppdrogs,
jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 14 juni 1918, åt särskilda
sakkunniga att biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande, bland annat, tillfällig pensionsförbättring för
viss dylik personal.

Med skrivelse den 14 februari 1919 hava nämnda sakkunniga överlämnat
betänkande och förslag i ämnet.

Häröver hava, i vad marinen angår, yttranden infordrats från direktionen
över flottans pensionskassa, marinförvaltningen samt statskontoret.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

Innan jag ingår på det föreliggande förslaget, tillåter jag mig lämna
en kortfattad redogörelse för de viktigaste stadgandena rörande de till
ifrågavarande personal vid marinen utgående pensionerna.

Nuvarande pension sbestämmelser.

Bestämmelserna om rätt till pension för officerare och underofficerare
med vederlikar vid marinen avvika väsentligt från motsvarande bestämmelser
för civila tjänstinnehavare. De militära pensionerna utgöras
av dels pension från flottans pensionskassa, s. k. kassapension, och dels
s. k. fyllnadspension av statsmedel. Pensionskassans egna inkomster äro
emellertid otillräckliga för bestridande av kassapensioneringen, varför
även den brist, som härvid uppkommer, måste täckas av statsmedel.
För ifrågavarande ändamål är under riksstatens tionde huvudtitel uppfört,
jämte vissa andra anslag till flottans pensionskassa, ett särskilt förslagsanslag
till »pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar»,
för år 191,9 utgörande 253,300 kronor.

För marinen gälla ännu i huvudsak av Kungl. Maj:t den 3 oktober
1876 fastställda »grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar» med däri sedermera gjorda ändringar och tillägg.
Dessa grunder äga även tillämpning med avseende å motsvarande personal
vid kustartilleriet samt beträffande personalen vid nyorganiserade
civilmilitära kårer.

Härjämte gäller för ifrågavarande personal reglementet för flottans
pensionskassa av den 17 november 1899 med däri sedermera gjorda
ändringar.

Enligt sålunda givna bestämmelser skall pension utgå

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande
1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående
till 6,000 kronor, med 80 procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor
och högst 4,500 kronor; samt

till innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver
med 75 procent av lönen.

Utav pensionens hela belopp utgöra två tredjedelar kassapension
och en tredjedel fyllnadspension.

Pension beräknas efter den fasta lönen; ålderstillägg skola därvid i
vissa fall räknas till lönen, i andra fall icke. För det till beklädnad

Kung}. Mqj:ts Proposition Nr SOU.

eller ersättning därför berättigade underbefälet beräknas vid bestämmandet
av pensionen värdet av denna förmån till ett bestämt belopp
av 20 procent utav den fasta lönen.

Flaggunderofficer och underofficer av 1. graden bekomma pension
till lika belopp som flaggmaskinist, underofficer av 2. respektive 3. graden
vid kustartilleriet till enahanda belopp som underofficer av 2. respektive
3. graden vid flottan.

För marinöverdirektören liksom för marinläkare av 2. graden gäller,
att det till sådan beställningshavare utgående arvode skall i fråga om
pensionering betraktas såsom fast lön.

Vidare är i fråga om flottans polispersonal särskilt stadgat, att det
avlöningsbelopp, vara pensionsbeloppet skall beräknas, skall utgöra för
poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona 1,200 kronor, för
överkonstapel 1,000 kronor och för konstapel 800 kronor.

Varje delägare i flottans pensionskassa, som vid avskedstagandet
stått i tjänst i 30 år och uppnått en ålder av 55 år, är vid avskedstagandet
berättigad att erhålla kassapension enligt ovan angivna beräkningsgrunder.

Vid uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår äger delägare från
flottans pensionskassa åtnjuta i pension 75 procent av den kassapension,
som skulle tillkomma honom vid 55 levnadsår. Denna lägre pension
utgår, till dess pensionstagaren fyllt 55 år, varefter han är berättigad
åtnjuta den kassapension, honom bort, om han kvarstått i tjänsten,
vid den tiden tillfalla.

För åtnjutande av den pension, som åtföljer viss tjänst, måste
vederbörande hava innehaft tjänsten på stat under minst två års tid.
Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras, men icke under
minst två år på stat innehaft sin tjänst, äger uppbära den pension,
som åtföljer närmast lägre lönegrad.

Fyllnadspension utgår till den, som är berättigad till kassapension
och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder av:

flaggman, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören samt personalen
vid 111 ari nintend ent urkåren............................................................. 65 år;

kommendör, överste vid kustartilleriet, personalen vid mariningenjörkåren
— med undantag av marinöverdirektören — marinöverläkare och
förste marinläkare......................................................................................... 60 år;

all övrig personal............................................................................... 55 år.

För tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren har såsom ytterligare
villkor för erhållande av fyllnadspension enligt ovannämnda gran -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

der stadgats, att han vid avskedet skall hava uppnått 35 tjänstår;
dylik tjänstinnehavare, som erhållit avsked efter uppnådda 60 levnadsoch
35 tjänstår, erhåller i pension 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,
som efter uppnådda 65 levnadsår skolat tillkomma honom,
med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla samma
pensionsförmåner, som bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet
uppnått sistnämnda levnadsålder.

Därest delägare i flottans pensionskassa, som tillhör poliskåren, erhåller
avsked först efter uppnådda 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,
beräknas och utgår fyllnadspensionen med skillnaden mellan det avlöningsbelopp,
varå pension enligt ovannämnda föreskrifter får beräknas,
med tillägg. av ålderstillägg, å ena, och kassapensionen, å andra sidan.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,
såvida icke för det fall, att pension av andra allmänna medel åtnjutes,
denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

Pensionsavgift erlägges till flottans pensionskassa med ett belopp,
motsvarande fyra procent av summan utav kassapensionen jämte fyllnadspension.

Skyldighet att avgå inträder numera, sedan genom kungl. kungörelsen
den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits, för
löntagare vid uppnåendet av den för rätt till fyllnadspension i den tjänst
han innehar stadgade levnadsålder, därest han jämväl uppfyllt de villkor,
vilka äro föreskrivna för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner;
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten
avskeda, denna myndighet obetaget att under angivna förutsättningar
låta med avskedet anstå under viss tid.

Särskilda bestämmelser finnas härjämte om skyldighet att avgå med
viss pension för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest
till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller tyte befinnes för framtiden
oförmögen till tjänstgöring.

Den, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att vid inträffande
krig och större rustningar, då så påfordras, i land samt i befattning
likartad med den, han förut innehaft, tjänstgöra, flaggman, chefen
för kustartilleriet, mariuöverdirektören, kommendör, överste och tjänstinnehavare
vid marinintendenturkåren intill fyllda 70 levnadsår samt alla
övriga, som avgå före 65 levnadsår, intill denna ålder.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Utkast till
definitiv lönereglering.

Tillfällig- löneförbättring enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till tillfällig pensionsförbättring
för personal vid marinen står i närmaste sammanhang med
den av 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen
för viss dylik personal. Nämnda löneförbättring är i huvudsak grundad
på det förslag i ämnet, som i betänkande den 5 mars 1918 avgavs av
särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. Det torde fördenskull
vara lämpligt att här i korthet redogöra för huvuddragen av det i nämnda
betänkande framlagda förslaget.

Vid fullgörande av sitt uppdrag att utarbeta förslag till eu tillfällig
löneförbättring för viss personal vid marinen sökte 1917 års sakkunniga
att i första hand klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering
för ifrågavarande personal borde gå. Inom ramen av den
sålunda skisserade definitiva löneregleringen angåvos därefter de belopp,
varmed under förhanden varande förhållanden en tillfällig löneförbättring
syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal.

Det utkast till en definitiv lönereglering, som av de sakkunniga
framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring
åsyftade att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner
upp till den nivå, som kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet.
De extraordinära förhållanden kriget här skapat borde enligt de sakkunnigas
mening mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta rummet
genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och
krigstidshjälp.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering
hade de sakkunniga, med hänsyn till den mångfald skiftande avlöningsformer,
som marinens lika väl som arméns lönesystem företedde, ifrågasatt,
huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tillämpats vid de under
senare tider verkställda löneregleringarna för civila verk, borde införas
även i det militära lönesystemet. I stort sett hade de sakkunniga funnit
möjlighet föreligga att sålunda begränsa de militära avlöningsformerna,
i det de såsom huvudavlöningsformer upptagit allenast lön och dagavlöning
jämte ålderstillägg till lönen, medan åter sådana förmåner som
inkvarteringsbidrag, ersättning för ved och ljus samt portions- och beklädnadsersättning
skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i
vilken- utsträckning arvoden och ortstillägg borde ingå såsom avlöningsformer
i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening
bliva beroende på vidare utredning.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302. 7

Det lönesystem, de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, var beträffande
samtliga beställningar av lägre tjänstegrad än kommendörkaptens
av 2. graden (majors) väsentligen grundat på ålderstillägg.
Därvid hade för de beställningar, som enligt nu gällande regler äro
fördelade på två löneklasser, införts en fortlöpande löneskala. I enlighet
härmed föreslogo de sakkunniga för kompaniofficerare tre särskilda
löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter
och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen, samt för underofficerare
två särskilda löneskalor, den ena för underofficerare av 2.
graden och den andra för flaggunderofficerare och underofficerare av 1.
graden. Inom de särskilda löneskalorna skulle utgå ålderstillägg, för
underlöjtnanter (fänrikar) ett efter 3 års tjänst, för vardera av klasserna
löjtnanter och kaptener tre efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst samt
för vardera av klasserna underofficerare av 2. graden och flaggunderofficerare
(underofficerare av 1. graden) fyra efter respektive 3, 6, 9
och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande ojämnheten i befordringsförhållandena
hade de sakkunniga emellertid ansett, att de särskilda
löneskalorna borde på visst sätt ingripa i varandra, så att vid
befordran den utnämnde skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg i
den högre beställningen under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig
viss del av tjänstgöringen i den beställning, han före befordringen innehaft.
För regementsofficersbeställningar skulle enligt det av de sakkunniga
ifrågasatta lönesystemet ålderstillägg icke förekomma.

Vidkommande frågan om lönereglering för flaggmän (generalspersoner)
erinrade de sakkunniga, att av de civila befattningshavare, med
vilka dessa väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fatt sina avlöningar
reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna
enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. Fn jämförelse
mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,
som nu tillkomme flaggmän och generalspersoner, syntes ådagalägga,
att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda
civila befattningshavare. Av dessa skäl och då det syntes
lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda civila befattningshavare
som flaggmän och generalspersoner komme till stånd i ett
sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke upptaga berörda
spörsmål till prövning.

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarua
skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som
angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp
av boställningshavaro angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 302.

.... Kommendör, Jl°n ••• överste f dagavl. Summa Kommendör- i p;n kapten avi.gr.,1 överstelöjtnant (dagavl. Summa Kommendör- ngn kapten av 2. gr.,1 major (dagavl. Summa \| lön ... Kapten .........i (dagavl. Summa 1 lön ... LÖjtnaUt.......{dagavl. Summa Underlöjtnant, 1 lön ... fänrik (dagavl. Summa	w H O P O
—		—	—	—	_	—	-	—		7,000 2,920
—	—	—	—		-	—		—	5,500 2,555	9.920
—	—	—	—	-	-	—	_	5,000 2,190	8,055 _	_ —
—	—	-	—	3,000 1,825	3,500 1,825	4,000 1,825	4,500 1,825	7.190	—	_ -
	1,800 1,095	_ 2,200 1,095	2,600 1,095	4,825 3,000 1,095	5,325 -	©X OO 1 1 gs	6,325 -
1,500 730	2,895 1,800 730	3,295	3,695	4,095	—			- -	—	—
2,230	2.530						-

Avlöning till underofficerare skulle utgå på sätt som utvisas av
nedanstående, enligt samma grunder upprättade tablå._____

		K	r o	n o	r.
Flaggunderofficer (ej maskinist), underofficer!lön ..........	_	1,700	1,900	2,100	2,300	2,500
av 1. graden \| dagavlöning	—	1,095	1,095	1,095	1,095	1,095
Summa	—	2,795	2,995	3,195	3,395	3,595
1 lön .......... ! Underofficer av 2. graden ........................! , , . Ida gavloning	1,500	1,700	1,900	2,100	2,300	_
730	730	730	730	730	—
Summa	2,230	2,430	2,630	2,830	3,030	—

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 302.

I sammanhang med väckt fråga om införande vid marinen av en
ny underofficersbeställning, vars innehavare skulle benämnas underofficerare
av 3. graden, förordade de sakkunniga i särskilt utlåtande,
att vid eu definitiv lönereglering avlöningen till dessa underofficerare
måtte bestämmas till följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:

Underofficer av 3. graden..........i , .........

(dagavlönmg......

Summa

Vid utarbetandet av nyss omförmälda riktlinjer för en definitiv
militär lönereglering åsyftade de sakkunniga närmast, att desamma
skulle tillämpas på den rent militära personal, som tillhörde stater,
vilkas nuvarande organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde
några avvikelser från vad som - i allmänhet vore gällande inom
marinen. Jämkningar eller undantag från de föreslagna löneskalorna
syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa grupper av militära
beställningshavare, vilka icke utan vidare läte sig inpassa i lönesystemet.
Dit hörde bland annat maskinistunderofficerarna i de båda dåvarande
lönegraderna. Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke heller kunna
utan vidare vinna tillämpning å flertalet av den civilmilitära personalen,
varför det vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma
att visa sig nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda
löneskalor.

I den framställning rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal
vid marinen, som avläts till 1918 års riksdag (prop. nr 362),
uttalade jag den meningen, att de riktlinjer för en definitiv lönereglering,
vilka av de sakkunniga uppdragits, skulle kunna i stort sett följas
vid det nya lönesystemets utarbetande.

Riksdagen fann (skrivelse nr 355) de av de sakkunniga framlagda
och av mig upptagna riktlinjerna för en definitiv lönereglering vara
ägnade att ligga till grund för en tillfällig löneförbättring åt marinens
personal. Dock hade riksdagen därmed icke velat taga ståndpunkt till
frågan, huruvida dessa riktlinjer även borde i allo vinna tillämpning
vid en kommande definitiv lönereglering.

Kronor.

1,300

456

1,500

456

1,700

456

1,900

456

1,756

1,956

25 2,156 25

2,356 25

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. .267 käft. (Nr 302.)

937 19 2

Tillfällig löne förbättring.

iO Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Vad härefter beträffar den tillfälliga löneförbättringen för marinens
personal, både de sakkunniga ansett dylik förbättring till den personal,
å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta allmänna löneskalorna
vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning, böra utgå med
skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som enligt den skisserade
definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande löntagare, och
å andra sidan den förutvarande avlöningen, varvid dock de belopp, som
sålunda framkommit, borde avrundas för officerare till närmast lägre
med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare till närmast lägre
med 25 delbart antal kronor.

I likhet med vad som ovan anförts i fråga om tillämpligheten av
de föreslagna definitiva löneskalorna vore emellertid nyssnämnda grunder
för den tillfälliga löneförbättringen ej heller utan vidare tillämpliga å
vissa grupper av militära beställningsbavare liksom ej heller å flertalet
av den civilmilitära personalen. För dylika personalgrupper föreslogo
de sakkunniga därför en löneförbättring att i allmänhet utgå med vissa,
på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra, utan föregripande
av en kommande definitiv lönereglering, komma vederbörande
befattningshavare till del.

I detta sammanhang framhöllo emellertid de sakkunniga, att för en
del av ifrågavarande personalgrupper — t. ex. viss teknisk personal —
en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med nu givna
förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas, därest
kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna för ifrågavarande
befattningar förvärvas.

De sakkunnigas förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen
framlades, med några jämkningar, för 1918 års riksdag, som i huvudsak
biföll de gjorda framställningarna.

Den tillfälliga löneförbättring, som med tillämpning härav tillkommer
officerare och underofficerare i allmänhet, framgår av den här nedan
intagna tablån. Vid dess utarbetande har iakttagits, att i »nuvarande
avlöning» för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarteringsbidrag,
som utgå å annan ort än Stockholm och Göteborg, samt att för
flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden upptagits den avlöning,
som tillkommer andra underofficerare än maskinister.

Kutig1. Maj:ts Proposition Nr 302.

					Skillnad
			Avlöning	mellan	Tillfälli
	.Nuvarande	enligt de	nuvarande		D
x	avlöning.	sakkunnigas	och
			förslag.	föreslagen
					avlöning.
•	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Kommendör, överste........................................	9,090		9,920		830		800
Kommendörkapten av 1. graden, överstelöjtnant......	6,925	—	8,055	—	1,130	—	1,100	—
Kommendörkapten av 2. graden, major.................	6,425	—	7,190	—	765	—	750	—
Kapten av 1. klassen:
utan ålderstillägg .......................................	5,260	—	4,825	—	— 435	—	—	—
med 1 » .....................................	5,260	—	5,325	—	65	—	50	—
» 2 » .......................................	5,260	—	5,825	—	565	—	550	—
» 3 »	5,260	—	6,325	—	1,065	—	1,050	—
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg ......................................	4,260	—	4,825	—	565	—	550	—
med 1 » ....................................	4,260	—	5,325	—	1,065	—	1,050	—
» 2 » ......................................	4,260	—	5,825	—	1,565	—	1,550	—
» 3 » ...................... ........	4,260	—	6,325	—	2,065	—	2,050	—
Löjtnant:
utan ålderstillägg .....................................	2,895	—	2,895	—	—	—	—	—
med 1 » .....................................	2,895	—	3,295	—	400	—	400	—
» 2 » .......................................	2,895	—	3,695	—	800	—	800	-
» 3 » .......................................	2,895	—	4,095	—	1,200	—	1,200	—
Underlöjtnant, fänrik:
utan ålderstillägg..........................................	2,115	—	2,230	—	115	—	100	—
med » .........................................	2,115	—	2,530	—	415	—	400	—
Flaggunderofficer:
utan ålderstillägg.......................................	2,481	05	2,795	—	313	95	300	—
med 1 » .......................................	2,481	05	2,995	—	513	95	500	—
» 2 »> ......................................	2,481	05	3,195	—	713	95	700	—
o » o » ......................................	2,481	05	3,395	—	913	95	900	—
» 4 »> .......................................	2,481	05	3,595	—	1,113	95	1,100	-
Underofficer av 1. graden:
utan ålderstillägg.......................................	2,482	50	2,795	—	312	50	300	~
med 1 » ......................................	2,482	50	2,995	—	512	50	500
» 2 » .......................................	2,482	50	3,195	—	712	50	700
» :i » ...................................	2,482	50	3,395		912	50	900	—\|
» 4 » ......................................	2,482	50	3,595		1,112	50	1,100	-\|

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

1917 års sakkunnigas
uttalande
i pensionsfrågan.

					Skillnad
	Nuvarande avlöning.	Avlöning enligt de sakkunnigas förslag.	mellan nuvarande och föreslagen avlöning.	Tillfällig löneför- bättring.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Underofficer av 2. graden:
utan ålderstillägg.......................................	2,153	80	2,230	—	76	20	75	—
med 1 » .......................................	2,153	80	2,430	—	276	20	275	—
» 2 » .......................................	2,153	80	2,630	—	476	20	475	—
» 3 » ......................................	2,153	80	2,830	—	676	20	675	—
.. 4 » .......................................	2,153	80	3,030	—	876	20	875	—
Underofficer av 3. graden:
utan ålderstillägg.....................................	1,744	SO	1,756	25	11	95	—	—
med 1 » ......................................	1,744	30	1,956	25	211	95	200	—
» 2 » .......................................	1,744	30	2,156	25	411	95	400	—
» 3 » .......................................	1,744	30	2,356	25	611	95	600	—

I särskilt utlåtande den 24 januari 1919 hava emellertid 1918 års
sakkunniga — sedan 1902 års löneregleringskommitté framlagt förslag
om tillfällig lönereglering från och med år 1919 för befattningshavare
vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och andra grenar av den
civila statsförvaltningen, däribland även sådana befattningshavare, med
vilka flaggmän (generalspersoner) närmast vore att jämföra — hemställt,
att tillfällig löneförbättring från och med samma år måtte beredas
jämväl flaggmän (generalspersoner) med 1,500 kronor för helt år räknat;
och hava de sakkunniga i samma utlåtande föreslagit, att från och med
år 1919 den tillfälliga löneförbättringen till kommendörer (överstar) måtte
få utgå med ett från förut bestämda 800 kronor till 1,200 kronor för
år förhöjt belopp.

1917 års sakkunniga berörde i sitt betänkande jämväl frågan om
personalens pensionering och yttrade i detta avseende följande:

Ehuru det visserligen icke tillhörde de sakkunniga att avgiva förslag om
förändrade grunder för pensioneringen av personal vid marinen, hade de sakkunniga
vid fullgörande av sitt uppdrag givetvis icke kunnat bortse därifrån, att
en lönereglering för dylik personal på det närmaste sammanhängde med ordnandet
av samma personals pensionsförhållanden. De sakkunniga hade fördenskull
vid angivande av riktlinjerna för en definitiv lönereglering jämväl haft det
syfte för ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas
med genomförandet av en allmän pensionsreglering för den personal, å
vilken de sakkunnigas förslag hade avseende.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Att en dylik pensionsreglering vore av största behov påkallad, framginge
redan därav, att de nu gällande grunderna för pensionering av ifrågavarande
personal härledde sig från så lång tid tillbaka som år 1876.

Efter att härefter i korthet hava redogjort för de förslag till
ändringar i de gällande pensioneringsgrunderna, som vid olika tillfällen
framkommit, anförde de sakkunniga vidare: -

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, för vinnande av enkelhet och reda i
det militära lönesystemet, de särskilda förmåner, som utgjordes av inkvarteringsbidrag,
ersättning för bränsle och lyse samt beklädnads- och portionsersättning,
såvitt officerare och underofficerare med vederlikar anginge, upphöra såsom självständiga
avlöningsformer och huvudsakligen uppgå i lön och dagavlöning. Vid
en definitiv löne- och pensionsreglering för personal vid marinen torde det närmast
ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av densamma, bilda
pensionsunderlag. Med avseende härå hade de sakkunniga vid uppdragande av
konturerna till en definitiv lönereglering särskilt eftersträvat, att lönens och dagavlöningens
belopp i de olika löneklasserna komme att stå i ett, även med hänsyn
till en blivande pensionsreglering, någorlunda antagligt förhållande till varandra.

Ehuru de sakkunniga, såsom nämnt, icke ansett sig böra avgiva något
förslag i pensioneringsfrågan, hade de sakkunniga likväl icke kunnat underlåta
att taga i övervägande, huruvida, under förutsättning att en tillfällig löneförbättring
för viss personal vid marinen nu komme till stånd, några särskilda åtgärder
kunde vara påkallade till förbättrande av pensionsförhållandena för den
personal, som skulle bliva delaktig av nämnda löneförbättring men komma att
avgå från tjänsten, innan en definitiv lönereglering bleve genomförd. Det hade
då synts de sakkunniga, som om en jämförelse här kunde sökas med den personal
vid statsdepartementen, som avgått från tjänsten under åren 1911—1917,
under vilken tid provisoriska löneregleringar varit gällande för nämnda departement.

I sådant hänseende ville de sakkunniga erinra, att, då vid 1910 års riksdag
förslag första gången framlades om provisoriska löneregleringar för statsdepartementen,
den grundsatsen uttalades, att dessa löneregleringar icke skulle verka
till förhöjning av vederbörandes pensioner. I enlighet härmed hade även vissa
därefter ingivna framställningar om pensionsförhöjning för befattningshavare vid
statsdepartementen till en början lämnats utan bifall. Då emellertid någon definitiv
lönereglering för statsdepartementen icke under den närmaste tiden
kommit till stånd, hade det ej blivit möjligt att vidare fasthålla vid nämnda
grundsats, utan hade i vissa fall tilläggspensioner beviljats dylika befattningshavare,
som avgått före den definitiva löneregleringens ikraftträdande (jfr riksdagens
skrivelse nr 10 år 1917, punkterna 48, 66 och 68). Under likartade omständigheter
hade tilläggspension medgivits en tjänsteman i statistiska centralbyrån
(jfr samma skrivelse, punkt 65).

Under dessa förhållanden ville de sakkunniga beträffande den talrika personal
vid marinen, varom här vore fråga, framhålla angelägenheten därav, att, i avvaktan
på en definitiv löne- och pensionsreglering, även frågan om beredande av
tillfällig pensionsförbättring för berörda personal gjordes till föremål för utredning.
Till undvikande av den omgång och tidsutdräkt, som givetvis skulle upp -

Allmänna

synpunkter.

14 Kungl. Maj:ts.Proposition Nr 302.

komma, därest varje ärende rörande dylik pensionsförbättring måste underställas
riksdagens prövning, torde förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att
under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka pensionstillägg
kunde av Kungl. Magt eller vederbörande underordnad myndighet tillerkännas
personal, som under nu angivna förhållanden avginge från tjänsten.

Jag övergår nu till att redogöra för

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla till en början, att marinens personal i
pensionshänseende är betydligt sämre tillgodosedd än vad i allmänhet
är fallet med statens civila tjänstinnehavare. Flera olika förslag hade
också framställts i syfte att förbättra de militära pensionerna. Dessa
förslag hade dock icke avsett att åstadkomma en genomgripande pension
sreglering utan endast att vinna en nödtorftig förbättring av de nu
utgående, synnerligen knappt tillmätta pensionsbeloppen. Från olika
håll hade även uttalats betänkligheter mot nämnda förslag, bland annat
av den anledningen, att deras genomförande kunde befaras undanskjuta
frågan om den fullständiga pensionsreglering, som allmänt ansetts vara
av nöden, men vilken funnits icke lämpligen kunna äga rum annat än
i sammanhang med en definitiv lönereglering för marinens personal.

Sedan emellertid 1918 års riksdag beslutat, att tillfällig löneförbättring
för åren 1918 och 1919 finge utgå till viss personal vid marinen
enligt grunder, som i huvudsak överensstämde med omförmälda, av 1917
års sakkunniga framställda förslag, och då de av samma sakkunniga
uppdragna riktlinjer för en definitiv militär lönereglering torde kunna
anses i sammanhang därmed hava åtminstone i huvudsak vunnit statsmakternas
gillande, hade jämväl frågan om en pensionsreglering för
marinens personal kommit i ett väsentligen förändrat läge.

Emot vad av 1917 års sakkunniga anförts om sambandet mellan en
definitiv lönereglering för marinens personal och en definitiv pensionsreglering
för samma personal syntes icke vara något att erinra. Av detta
samband följde emellertid, att då den tillämnade definitiva löneregleringen
hittills endast kunnat uppskisseras i stora drag, den definitiva pensionsregleringen
för ifrågavarande personal med nödvändighet måste anstå i
avvaktan på löneregleringens slutliga utarbetande.

Därjämte funnes ett annat skäl, varför den militära pensionsfrågan
ännu icke kunde upptagas till definitivt avgörande. Sedan fråga blivit

kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

vackt om centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter och utredningen
rörande detta och därmed sammanhängande spörsmål uppdragits
åt särskilda inom iinansdepartementet tillkallade sakkunniga, hade nämligen
dessa i särskilda den 15 januari 1916 och den 3 november 1917
avgivna betänkanden dels föreslagit, att all tjänstemannapensionering
måtte överlämnas till en särskild statens anstalt, dels ock framlagt förslag
rörande allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, avsedda
att med vissa modifikationer äga tillämpning jämväl i fråga om pensionering
av militär och civilmilitär personal, över de sakkunnigas förslag
hade yttranden infordrats från vederbörande myndigheter. Innan berörda
förslag varit föremål för närmare prövning, syntes emellertid, som nämnt,
den militära pensionsfrågan icke kunna företagas till slutgiltigt avgörande.

Av anförda skäl syntes alltså en definitiv pensionsreglering för marinens
personal icke kunna genomföras inom den närmaste tiden. Då
emellertid en omedelbar pensionsförbättring vore av behovet påkallad
för den personal, som blivit delaktig av den utav 1918 års riksdag
beslutade tillfälliga löneförbättringen, men skulle komma att avgå från
tjänsten, innan en definitiv löne- och pensionsreglering bleve genomförd,
syntes förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att under riksdagens
medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka pensionstillägg
kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad myndighet
tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden avginge från
tjänsten. Dessa pensionstillägg måste så avvägas, att personalens berättigade
intressen bleve så långt som möjligt tillgodosedda, men å andra
sidan borde redan nu någon hänsyn tagas till sådana omständigheter,
som kunde komma att vid en definitiv pensionsreglering öva inverkan på
pensionsbeloppens bestämmande för olika fall. Den tillfälliga pensionsförbättringen
för militär personal borde därför så vitt möjligt följa samma
riktlinjer, som kunde tänkas bliva vägledande vid en definitiv pensionsreglering
för dylik personal.

I sådant avseende tilläte sig de sakkunniga att erinra, hurusom
statskontoret redan i skrivelse den 13 oktober 1909 uttalat, att gällande
bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen vid marinen blivit
i väsentliga delar föråldrade och borde ersättas med nya, samt att det
förefallit statskontoret vara en given sak, att vid utarbetandet av dessa
nya bestämmelser den civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna
till efterföljd i helt annan och vidsträcktare grad än som blivit ifrågasatt.
I enlighet med det uppdrag, som av Kungl. Maj:t lämnats den år 1910
tillsatta kommittén för utredning rörande de militära pensioneringsgrunderna,
hade ock denna kommitté vid utarbetande av sitt förslag till

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

militär pensionslag byggt på den principen, att de för marinen gällande
pensioneringsgrunderna skulle bringas till större likhet med den civila
pensionslagens huvudgrunder. Slutligen syntes böra omnämnas, att de
allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, som framlagts av ovan
omförmälda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga och vilka
med vissa modifikationer avsetts att vinna tillämpning jämväl beträffande
pensioneringen av marinens personal, i fråga om bland annat beräkning
av pensionsunderlag upptoge i huvudsak samma bestämmelser, som
gällde enligt den civila pensionslagen.

På grund härav torde man tillsvidare kunna utgå från det antagandet,
att vid eu blivande definitiv pensionsreglering för personal vid
marinen pensionsbeloppen komme att bestämmas efter grunder i huvudsak
liknande dem, som i sådant avseende gällde enligt 1907 års civila
pensionslag.

Vid sådant förhållande läge det närmast till hands att tänka sig,
att de pensionstillägg, som de sakkunniga ansåge böra tillerkännas viss
personal vid marinen, skulle bestämmas till skillnaden mellan den vederbörande
tjänstinnehavare nu tillkommande pensionen och den pension,
som skulle hava tillkommit honom, därest den i betänkandet den 5 mars
1918 skisserade definitiva löneregleringen blivit genomförd och samtidigt
den civila pensionslagens bestämmelser å honom ägt tillämpning. 1
fråga om den militära personalen förelåge emellertid vissa särskilda förhållanden,
som kunde tänkas inverka på pensionsgrundernas bestämmande,
men vilka icke syntes böra göras till föremål för slutgiltigt bedömande
annat än i sammanhang med en definitiv pensionsreglering.

Sålunda hade ifrågasatts, huruvida icke vid bestämmande av de militära
pensionerna hänsyn borde tagas till den omständigheten, att levnadsåldern
vid avgång från tjänsten i vissa fall vore lägre för militära tjänstinnehavare
än för eljest likställd civil personal. A andra sidan hade
däremot gjorts gällande dels av två reservanter inom 1910 års militära
pensionskommitté, att den militära pensionen i själva verket, intill ungefär
samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge med
pension, vore att anse såsom en beredskapsavlöning, dels ock av det år
1913 samlade krigsbefälet, att det icke vore berättigat, att militära tjänstinnehavare
i anledning av tidigare avgångsålder ställdes avsevärt sämre
i pensionshänseende än andra statens pensionstagare.

I fråga om den pensionsreglering, som nu vore å bane, hade de
sakkunniga ansett böra uppmärksammas, att de pensionstillägg, som av
de sakkunniga föresloges, icke skulle hava någon motsvarighet i ökade
pensionsavgifter, liksom ock att de nu stadgade pensionsavgifterna i
regel vore förhållandevis låga. Härtill komme, att den pensionsregle -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

ring, som nu föresloges, kunde sägas så till vida vara av tillfällig
natur, att de bestämmelser, om vilka här vore fråga, endast skulle gälla
personal, som vid avgången från tjänsten åtnjöte tillfällig löneförbättring.

Med beaktande av dessä förhållanden hade de sakkunniga funnit
sig icke böra ifrågasätta, att de pensionsbelopp, som, på sätt nyss vore
sagt, skulle framgå av den civila pensionslagens bestämmelser, tillämpade
på den skisserade definitiva löneregleringen, utan vidare lades till
grund för bestämmande av pensionstilläggen. En jämkning härutinnan
hade synts de sakkunniga vara av nöden, på det att icke den definitiva
löne- och pensionsregleringen måtte, i vad anginge pensionsbeloppens
storlek, föregripas genom beviljande av pensionstillägg åt vissa pensionärer,
och ansåge de sakkunniga, att denna jämkning i regel borde
åvägabringas på det sätt, att 10 procent avdroges å nyssnämnda, enligt
den civila pensionslagen beräknade pensionsbelopp.

De sakkunniga hade sålunda ansett sig kunna tillstyrka en tillfällig
pensionsreglering för marinens personal på sådana grunder, att utöver
de nuvarande pensionerna finge utgå de tilläggsbelopp, som erfordrades
för att sammanlagda beloppet skulle utgöra 90 procent av den lön, som
enligt den planerade definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande
beställningshavare. Därvid borde dock iakttagas, att, i likhet
med vad som nu såsom regel gällde i fråga om såväl det civila som
det militära pensionsväsendet, pension icke finge utgå med högre belopp
än sammanlagt 6,000 kronor.

De pensionsförhöjningar, som med tillämpning av nu angivna grunder
skulle tillkomma marinens rent militära personal med normal avlöning,
framginge av den å sid. 18—19 intagna tablån. Vid dess utarbetande
hade iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna
inräknats de inkvarteringsbidrag, som utginge å annan ort än Stockholm
och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare av
2. graden vid flottan upptagits den avlöning, som tillkommer andra
underofficerare än maskinister.

Beträffande de siffror, som framginge av denna tablå, borde anmärkas,
att det endast undantagsvis torde förekomma, att pension utginge
till personal i vissa löneklasser, för vilka tablån angave mera betydande
förhöjningar i pensionsbeloppen, nämligen till officerare i lägre
löneklass än kaptens av 1. klassen och till underofficerare i de lägre
löneklasserna, samt att beställningshavare, som avginge pa grund av
uppnådd pensionsålder, nästan alltid torde vara berättigad till pension
med det för hans tjänst upptagna högsta beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 267 käft. (Nr 302.) 837 in 3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 302.

	Nuvarande avlöning.	Avlöning vid definitiv löne-reglering.	Pension.
	Lön.		Övrig avlönin	?•	Summa.	Lön		Dag- avlöning.	Summa.	Nu- varande.	Före- slagen.	Ökning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor..	Kronor.
Kommendör, överste...... Kommendörkapten av 1.	6,000	—	3,090	—	9,090	—	7,000	—	2,920	—	9,920	-	4,500	—	6,000	—	1,500	—
graden, överstelöjtnant	4,500	—	2,425	—	6,925	—	5,500	—	2,555	—	8,055	—	3,600	—	4,950	—	1,350	—
Kommendörkapten av 2.									•
graden, major ..........	4,000		2,425		6,425		5,000		2,190		7,190		3,200		4,500		1,300
Kapten av 1. klassen:
utan ålderstillägg...	3,400	—	1,860	—	5,260	-	3,000	—	1,825	—	4,825	—	2,720	—	2,700	—	—	—
med 1 »	3,400	-	1,860	—	5,260	-	3,500	—	1,825	—	5,325	—	2,720	—	3,150	—	430	—
»2 »	3,400	—	1,860	—	5,260	—	4,000	—	1,825	—	5,825	—	2,720	—	3,600	—	880	—
»3 >»	3,400	—	1,860	—	5,260	—	4,500	—	1,825	—	6,325	—	2,720	—	4,050	—	1,330	—
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg...	2,400	—	1,860	—	4,260	—	3,000	—	1,825	—	4,825	—	1,920	—	2,700	—	780	—
med 1 »	2,400	—	1,860	—	4,260	-	3,500	—	1,825	—	5,325	—	1,920	—	3,150	—	1,230	—
» 2	2,400	—	1,860	—	4,260	-	4,000	—	1,825	—	5,825	—	1,920	—	3,600	—	1,680	—
»3 »	2,400	—	1,860	—	4,260	—	4,500	—	1,825	—	6.325	—	1,920	—	4,050	—	2,130	—
Löjtnant:															•
utan ålderstillägg...	1,500	—	1,395	—	2,895	—	1,800	—	1,095	—	2,895	—	1,200	—	1,620	—	420	—
med 1 »	1,500	—	1,395	—	2,895	—	2,200	—	1,095	—	3,295	—	1,200	—	1,980	—	780	—
»2 »	1,500	—	1,395	—	2,895	-	2,600	—	1,095	—	3,695	—	1,200	—	2,340	—	1,140	—
»3 »	1,500	—	1,395	—	2,895	—	3,000	—	1,095	—	4,095	—	1,200	—	2,700	—	1,500	—
Underlöjtnant, fänrik:
utan ålderstillägg......	720	—	1,395	—	2,115	—	1,500	—	730	—	2,230	—	720	—	1,350	—	630	—
med » ......	720	—	1,395	—	2,115	—	1,800	—	730	—	2,530	—	720	—	1,620	—	900	—
Plaggunderofficer:
utan ålderstillägg ..	900	—	1,581	05	2,481	05	1,700	—	1,095	—	2,795	—	1,094	40	1,530	—	435	60
med 1 »	900	—	1,581	05	2,481	05	1,900	—	1,095	—	2,995	—	1,094	40	1,710	—	615	60
» 2	900	—	1,581	05	2,481	05	2,100	—	1,095	—	3,195	—	1,094	40	1,890	—	795	60
»3 »	900	—	1,581	05	2,481	05	2,300	-	1,095	—	3,395	—	1,094	40	2,070	—	975	60
»4 »	900	—	1,581	05	2,481	05	2,500	—	1,095	—	3,595	—	1,094	40	2,250	—	1,155 60
Underofficer av 1. graden
vid kustartilleriet: utan ålderstillägg ...	1,200		1,282	50	2,482	50	1,700		1,095		2,795		1,094	40	1,530		435	60
med 1 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	1,900	—	1,095	—	2,995	—	1,094	40	1,710	—	615 60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302. 19

	Nuvarande avlöning.	Avlöning	vid definitiv löne-reglering.	Pension.
	Lön.		Övrig avlöning.	Summa.	Lön.		Dag- avlöning.	Summa.	Nu- varande.	Före- slagen.	Ökning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Underofficer av 1. graden
vid kustartilleriet: med 2 ålderstillägg ...	1,200		1,282	50	2,482	50	2,100		1,095	_	3,195	_	1,094	40	1,890	_	795	60
» 3	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,300	—	1,095	—	3,395	_\|	1,094	40	2,070	—	975	60
»4 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,500	—	1,095	—	3,595	-	1,094	40	2,250	—	1,155	60
Underofficer av 2. graden
vid flottan: utan ålderstillägg ...	900		1,253	SO	2,153	80	1,500	_	730	_	2,230		1,000	_	1,350	_	350	—
med 1 »	900	—	1,253	80	2,153	80	1,700	—	730	—	2,430	—\|	1,000	—	1,530	—	530	—
»2 »	900	—	1,253	80	2,153	80	1,900	—	730	—	2,630	—	1,000	—	1,710	—	710	—
»3 »	900	-	1,253	80	2,153	80	2,100	—	730	—	2,830	—	1,000	—	1,890	—	890	—
»4 »	900	—	1,253	80	2,153	80	2,300	—	730	—	3,030	—	1,000	—	2,070	—	1,070	—
Underofficer av 2. graden
vid kustartilleriet: utan ålderstillägg ...	1,100		1,053	80	2,153	80	1,500	_	730	_	2,230	_	1,000	_	1,350	_	350	—
med 1 »	1,100	—	1,053	80	2,153	80	1,700	—	730	—	2,430	-	1,000	—	1,530	—	530	—
» 2	1,100	—	1,053	80	2,153	80	1,900	—	730	—	2,630	—	1,000	—	1,710	—	710	—
»3 »	1,100	—	1,053	80	2,153	80	2,100	—	730	—	2,830	—	1,000	—	1,890	—	890	—
»4 »	1,100	—	1,053	80	2,153	80	2,300	—	730	—	3,030	—	1,000	—	2,070	—	1,070	—
Underofficer av 3. graden
vid flottan: utan ålderstillägg ...	600		1,144	30	1,744	30	1,300		456	25	1,756	25	720	_	1,170	—	450	—
med 1 »	600	—	1,144	30	1,744	30	1,500	—	456	25	1,956	25	720	-	1,350	—	630	—
» 2	600	—	1,144	30	1,744	30	1,700	—	456	25	2,156	25	720	-	1,530	—	810	—
»3 »	600	—	1,144	30	1,744	30	1,900	—	456	25	2,356	25	720	—	1,710	—	990	—
Underofficer av 3. graden
vid kustartilleriet: utan ålderstillägg ...	800		944	30	1,744	30	1,300	_	456	25	1,756	25	720	—	1,170	—	450	—
med 1 »	800	—	944	30	1,744	30	1,500	—	456	25	1,956	25	720	—	1,350	—	630	-
» 2	800	—	944	so	1,744	30	1,700	—	456	25	2,156	25	720	—	1,530	—	810	—
» 3	800	—	944	30	1,744	30	1,900	—	456	25	2,356	25	720	—	1,710	—	990	—

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Flaggman
m. fl.

Då det synts vara av ett visst intresse att erhålla en föreställning
om de verkningar i avseende å pensionsbeloppen, som en definitiv lönereglering
enligt de sakkunnigas förslag komme att medföra, under förutsättning
att någon ändring icke ägde rum i de nu gällande pensioneringsgrunderna,
hade i efterföljande tablå sammanställts uppgifter angående
dels nuvarande pensionsbelopp, dels ock de pensionsbelopp, vilka enligt
nämnda pensioneringsgrunder skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta
definitiva löneregleringen. För jämförelses skull hade i samma
tablå jämväl intagits uppgift angående de pensionsbelopp, som skulle
komma att utgå, därest den civila pensionslagens bestämmelser tillämpades
å de vid en definitiv militär lönereglering ifrågasatta lönerna.
Vid tablåns utarbetande hade iakttagits, att, där ålderstillägg förekomme,
samtliga sådana förutsatts intjänta.

1.	2.		3		4.	5.	6.
1	Summa	av	kassa- och			Pension en-
	fyllnadspension enligt nuvarande pensione-ringsgrunder.	Höjning av pensionen	ligt civila pensions-lagen vid definitiv lönereg-lering.	Höjning av pensionen
	Med nuva-rande löné-stater.	Vid defini-tiv löne-reglering.	(kol. 3-kol. 2}.		(kol. 5— kol. 2).
	Kronor.		Kronor.	Kronor		Kronor		Kronor.
Kommendör, överste.......................... Kommendörkapten av 1. graden, överste-	4,500	—	5,250	-	750	-	6,000	—	1,500	—
löjtnant ............................	3,600	—	4,400	—	800	—	5,500	—	1,900	—
Kommendörkapten av 2. graden, major	3,200	—	4,000	—	800	—	5,000	—	1,800	—
Kapten av 1. klassen ........................	2,720	—	3,600	—	880	—	4,500	—	1,780	—
» >. 2. » ........................	1,920	—	3,600	-	1,680	—	4,500	—	2,580	—
Löjtnant........................................	1,200	—	2,400	—	1,200	—	3,000	—	1,800	—
Underlöjtnant, fänrik ..................	720	—	1,440	—	720	—	1,800	—	1,080	—
Flaggunderofficer, underofficer av t.graden	1,094	40	2,000	—	905	60	2,500	—	1,405	60
Underofficer av 2. graden ..................	1,000	—	1,840	—	840	—	2,300	—	1,300	--
» » 3. » .................	720	—	1,520	—	800	—	1,900	—	1,180	—

Av tablån fratnginge, att redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna
en väsentlig pensions förhöj ning skulle hava inträtt, därest
pensionerna beräknats å de föreslagna definitiva lönebeloppen.

Personal i flaggmans eller generals löneklass hade enligt nu gällande
bestämmelser rätt till pension å 6,000 kronor eller det högsta

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

belopp, varmed pension enligt civila pensionslagen kunde utgå till tjänstinnehavare
i allmänhet. Detsamma vore fallet med marinöverdirektören.
På grund härav hade de sakkunniga ansett sig icke kunna ifrågasätta
någon pensionsförbättring för berörda personal.

sDe av de sakkunniga sålunda angivna grunderna för pensionsförbättringens
beräknande vore utan vidare tillämpliga å den personal, i fråga
om vilken de för en definitiv lönereglering uppgjorda löneskalorna vore
avsedda att oförändrade komma till användning. De kunde alltså, med
vissa nedan angivna undantag, tillämpas för flottans och kustartilleriets
stam tillhörande officerare och underofficerare samt för marinintendenturkåren.

Såsom här ovan (sid. 9) omförmälts, hörde till de grupper av militära
beställningshavare, vilka icke utan vidare kunnat inpassas i det
föreslagna definitiva lönesystemet, bland andra flottans maskinistunderofficerare
i de båda högre lönegraderna. Dessa hade sedan gammalt
ägt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem eljest likställda
underofficerare vid flottan. Denna meravlöning utgjordes för flaggmaskinist,
i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning
av den fasta lönen och 35 öres höjning i dagavlöningen, alltså
tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2. graden, maskinist,
i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av eu ökning i dagavlöningen
med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.

Beträffande riktlinjerna för en definitiv lönereglering för ifrågavarande
personal anfördes i sakkunnigebetänkandet av den 5 mars 1918,
att det under de sakkunnigas överläggningar satts i fråga, huruvida icke
vid lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning
borde helt upphävas, i vilket fall de vanliga löneskalorna med däri upptagna
avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande
underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,
att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering
få behålla en viss merinkomst. I sådant fall skulle man eventuellt kunna
anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även
å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda
yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle
motsvara den dåvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter andra grunder.

Då de sakkunniga under föreliggande förhållanden icke varit i tillfälle
att i ärendet verkställa den noggranna utredning, som skulle varit
erforderlig för frågans bedömande och vilken borde inriktas på vissa
med organisationen och rekryteringen ar flottans olika underofficers -

De allmänna
grunderna»
tillämplighet.

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 302.

grupper sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga funnit sig i frågans
dåvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande, huruvida eller
i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som tillkomme maskinistunderofficerarna,
borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta avseende borde
komma till stånd, innan en definitiv lönereglering kunde åvägabringas,
och för att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna
deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering
skulle äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att maskinistunderofficerarna
skulle vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande
få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant
hänseende synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen
ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades
vid beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma
maskinistunderofficerarna, dock med den ändring att å de belopp, som
i allmänhet löresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna
vid flottan, avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer
av 2. graden, maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna
enligt stat skulle utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring
varade, komme sålunda i varje fall maskinistunderofficerarna att,
med inräknande av löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta eu merinkomst
framför övriga underofficerare vid flottan av 167 kronor 75 öre för flaggmaskinist
och 137 kronor 25 öre för underofficer av 2. graden, maskinist.

And ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t hade det emellertid
icke ansetts lämpligt att i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen
göra någon reduktion av den meravlöning, som tillkomme maskinistunderofficerarna
i jämförelse med flottans övriga underofficerare.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen avfattades i överensstämmelse
härmed; och som riksdagen däri ej gjorde någon ändring, utginge alltså
den tillfälliga löneförbättringen till ifrågavarande personal enligt samma
grunder som till flottans övriga underofficerare.

Ehuru maskinistunderofficerarna, på sätt nyss nämnts, enligt gällande
lönestat uppbure högre sammanlagd avlöning (flaggmaskinisterna
även högre lön) än flottans övriga underofficerare av motsvarande grad,
utginge emellertid pensionen till maskinistunderofficerarna för närvarande
med samma belopp, som tillkomme andra underofficerare av samma grad
vid flottan.

Vid sådant förhållande och då de skäl, som anförts till stöd för
beviljande av högre lön för maskinistunderofficerarna, icke kunde motivera
en förhöjning av pensionsbeloppen till maskinistpersonalens förmån,

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

hade de sakkunniga ansett pensionstillägg böra utgå till nämnda personal
enligt samma grunder, som föreslagits för flottans övriga underofficerare.

De allmänna grunderna för den föreslagna pensionsregleringen
kunde även vinna tillämpning i fråga om marinöverläkaren och förste
marinläkare, vilka åtnjuta samma löneförmåner som respektive kommendör
och kommendörkapten av 1. graden.

För den officer (med kommendörs lön), vilken mot åtnjutande av särskilt
arvode innehar chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben,
stationsbefälhavarbefattning eller befattningen såsom högste
befälhavare över kustflottan, vore uppfört särskilt arvode till belopp
av 2,000 kronor. I enlighet med eljest tillämpade grunder
skulle den tillfälliga löneförbättringen för honom hava bestämts till
samma belopp som för kommendör, eller 800 kronor. För att denna
befattningshavare ej skulle erhålla sammanlagt högre avlöning
än flaggman, hade emellertid, enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag,
beloppet i detta fall satts något lägre, eller till 650 kronor. I underdånigt
utlåtande den 24 januari 1919 hade de sakkunniga, jämte det
löneförbättring föreslagits för flaggmän, uttalat sig för att även nyssnämnde
officer (med kommendörs lön) måtte komma i åtnjutande av
samma löneförbättring, som numera ifrågasatts för kommendör, eller
1,200 kronor. I fråga om pensionsförbättringen syntes för denne officer
(med kommendörs lön) böra gälla samma regler som för kommendör i
allmänhet, vadan någon undantagsbestämmelse beträffande den ifrågavarande
befattningshavaren icke vore påkallad.

Emellertid funnes, såsom förut nämnts, vissa grupper tjänstinnehavare
i synnerhet bland den civilmilitära personalen, vilka icke
kunnat utan vidare inpassas i det föreslagna definitiva lönesystemet,
varför redan i fråga om den tillfälliga löneförbättringen måst för dem
meddelas särskilda, från de allmänna reglerna för löneförbättringens beräknande
avvikande föreskrifter. Av samma skäl syntes det jämväl bliva
nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser för beräknandet av den
pensionsförbättring, som borde tillkomma dylik personal.

Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande personalkategorier,
av vilka för övrigt några omfattade allenast en enda eller ett fåtal beställningshavare,
någon avgång av personal, berättigad till pension, icke
kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade de sakkunniga
ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet av en definitiv
löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido. Därest det

Särskilda
regler beträffande

viss personal.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt att
ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande
någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom
lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till
avgörande.

I enlighet med vad sålunda uttalats hade de sakkunniga ansett
särskilda föreskrifter för närvarande icke vara av nöden beträffande
följande personal vid marinen, nämligen: marindirektörer av 1. graden,
mariningenjörer och andra specialingenjörer än miningenjörer, vidare marinläkare
av 1. och 2. graden samt flottans polispersonal ävensom innehavarna
av de å marinförvaltningens stat uppförda civila befattningarna
såsom kemist respektive andre kemist.

De beställningshavare, för vilka de sakkunniga ansett särskilda bestämmelser
rörande pensionsförbättring böra meddelas — detta gällde
om vissa personalgrupper vid såväl armén som marinen — åtnjöte enligt
gällande stater i allmänhet samma avlöningsförmåner, som utginge till
militär tjänstinnehavare i viss löneklass, vartill i de flesta fall komme
ett eller flera ålderstillägg. Den tillfälliga löneförbättringen för denna
personal hade efter viss procentuell beräkning bestämts till visst belopp
för varje tjänst, oberoende av tjänstålder. I regel torde de beställningshavare,
om vilka här vore fråga, vid pensionsålderns uppnående kunna
räkna fullt det antal tjänstår, som för militär personal i allmänhet av
motsvarande tjänstegrad erfordrades för erhållande av högsta inom graden
utgående löneförbättring. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga
beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit sig böra
föreslå, att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts, pensionstillägget
måtte utgå med det högsta belopp, som i sådant avseende
föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.

I vissa fall hade emellertid denna beräkningsgrund ansetts icke leda till
ett fullt tillfredsställande resultat, och hade det sålunda för dessa fall blivit
nödvändigt att söka finna någon annan grundval för pensionens utmätande.
De sakkunniga hade i sådant avseende beaktat, att den del av en tjänstinnehavares
sammanlagda avlöning, som enligt den civila pensionslagen
skulle beräknas såsom pensionsunderlag, i medeltal torde uppgå till omkring
70 procent. Genom de för tjänstemän vid statens järnvägar gällande
pensioneringsgrunderna hade t. o. m. stadgats, att årliga beloppet
av pensionen (ålderspensionen) i regel skulle utgöra just 70 procent av
den avlöning, tjänstemannen vid avgången från tjänsten uppbure. I
enlighet härmed hade de sakkunniga ansett sig kunna för de fall, där

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 302.

nyssnämnda, av dem uppställda huvudregel ej befunnits tillämplig, såsom
grund för pensionsförbättringen lägga 70 procent av den vederbörande
tillkommande högsta avlöningen, däri inberäknat det tillfälliga
lönetillägget. Av förut anförda skäl borde emellertid 10 procent avdragas
å de sålunda beräknade pensionsbeloppen. Pensionstillägget skulle
alltså utgå med det belopp, som erfordrades för att sammanlagda pensionen
skulle uppgå till 63 procent av sammanlagda avlöningen.

Sistnämnda beräkningsgrund hava de sakkunniga funnit böra tillämpas
i fråga om de grupper av beställningshavare vid marinen, för vilka
särskilda föreskrifter beträffande pensionsförbättringen ansetts erforderliga,
nämligen innehavare av beställning såsom marindirektör av 2.
graden eller såsom miningenjör.

Marindirektör av 2. graden tillhör, efter vad de sakkunniga erinra,
kommendörkaptens av 2. graden tjänsteklass men åtnjuter avlöning med
tillhopa 7,425 kronor eller 1,000 kronor mer än kommendörkapten av
nämnda grad. Därav utgöra 5,000 kronor lön, vadan pensionen utgår
med 4,000 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen bar bestämts till
1,000 kronor.

Efter en beräkning av 63 procent av samtliga avlöningsförmåner
skulle pensionens slutsumma uppgå till 5,308 kronor, vilket belopp de
sakkunniga ansåge böra avrundas till 5,300 kronor. I enlighet härmed
föresloge de sakkunniga, att pensionsförbättringen måtte bestämmas till
1,300 kronor.

Miningenjör uppbär begynnelseavlöning med tillhopa 5,000 kronor,
därav lön 4,500 kronor, samt bar härjämte rätt till fyra ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad
tjänst. Enligt gällande pensioneringsgrunder skall emellertid pensionen
beräknas efter den fasta lönen utan ålderstillägg och sålunda utgå med
3,600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till 1,000
kronor.

Efter beräkning av 63 procent å slutavlöningen skulle pensionens
totalsumma bliva 5,040 kronor, vilket belopp enligt de sakkunnigas mening
borde avrundas till 5,000 kronor. Pensionsförbättringen ansåge
de sakkunniga i enlighet härmed böra bestämmas till 1,400 kronor, men
syntes detta belopp böra utgå allenast under förutsättning, att samtliga
ålderstillägg intjänats.

De sakkunniga anmärka, att vid marinen vissa arvodestagare finnas,
som blivit delaktiga av den vid 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga
löneförbättringen, men vilka icke äro berättigade att vid avskedet
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 207 käft. (Nr 302.) ä.u in t

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Närmare
föreskrifter
rörande den
föreslagna
pensionsförbättringen.

erhålla vare sig kassa- eller fyllnadspension. Dessa befattningshavare
hade fördenskull ansetts kunna i förevarande sammanhang lämnas å sido.

Den tillfälliga pensionsförbättring, som enligt nu omförmälda särskilda
föreskrifter skulle tillkomma personal vid marinen, framgår av
följande tablå:

1 Beställning.	Lön. Kronor.	Ålderstillägg.	Övrig avlö-ning *). Kronor.	Slut- aylöning. Kronor.	Tillfällig löneför- bättring. Kronor.	Nuva-rande pension å slutlönen. Kronor.	Före- slagen pensions- förbätt- ring. Kronor.	Pen- sionernas slut- summa. Kronor.
An- tal.	Samman- lagt. belopp. Kronor.
Marindirektör av
2. graden......	5,000	—	—	—	—	2,425	—	7,425	—	1,000 —	4,000	—	1,300	—	5,300	—
Miningenjör......	4,500	—	4	2,000		500	—	7,000	—	1,000! —	3,600	—	1,400	—	5,000	—

*) Inkvarteringsbidrag äro upptagna enligt tariff för annan ort än Stockholm och Göteborg.

Den av de sakkunniga föreslagna pensionsförbättringen syntes till
sin natur närmast böra betraktas såsom ett tillägg till fyllnadspensionen
och fördenskull såsom regel endast böra tillkomma personal, som efter
uppnådd pensionsålder avginge från tjänsten med rätt till fyllnadspension.
Den, som avginge med allenast kassapension, syntes därför i allmänhet
icke böra komma i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de
föreslagna grunderna, utan torde, där i något undantagsfall sådant
kunde finnas påkallat, särskild framställning i ämnet böra avlåtas till
riksdagen.

Såsom i det föregående nämnts, vore genom nu gällande bestämmelser
en viss begränsning given i fråga om rätt till pension för den,
som åtnjöte lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel
än dem, som vore anvisade för pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar. Enligt berörda bestämmelser skulle nämligen för
dylik pensionär hela fyllnadspensionen innehållas; dock att denna inskränkning
icke skulle gälla för det fall, att den andra pensionen utginge
enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

De sakkunniga ansåge sig i förevarande sammanhang icke böra
ingå på något bedömande av, huruvida dessa bestämmelser borde för
framtiden bibehållas oförändrade eller tilläventyrs krävde någon jämk -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

ning. Emellertid syntes den pensionsförbättring, som nu föresloges av
de sakkunniga, böra oavkortad tillkomma vederbörande pensionär även
i sådana fall, som ovan avsåges, vadan en uttrycklig föreskrift därom
torde böra inrymmas i grunderna för den ifrågasatta pensionsförbättringen.

Då, enligt vad de sakkunniga förut anfört, pensionsförbättringen
närmast borde anses såsom ett tillägg till fyllnadspensionen, syntes
därav böra följa, att pensionsförbättringen i övrigt skulle till- och avträdas
samt utbetalas i samma ordning som fyllnadspensionen.

I de fall, då tjänstinnebavare vid marinen avginge med den pension
och fyllnadspension, som åtföljde viss lägre lönegrad, syntes billigheten
fordra, att jämväl pensionsförbättring utginge med det belopp,
som skolat tillkomma vederbörande, därest han vid avskedet innehaft
nämnda lägre grad.

Med nu gällande bestämmelser ansåges dylik pensionering kunna
ske endast då tjänstinnehavare vid avgången innehaft sin tjänst under
mindre än två års tid. Vid bifall till ett av de sakkunniga i annat
sammanhang avgivet förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder
för marinen skulle emellertid pension och fyllnadspension i lägre
lönegrad kunna tillkomma även den, som avginge från tjänsten efter
att hava innehaft densamma i två års tid eller därutöver.

I fråga om personalen vid marinintendenturkåren, liksom ock beträffande
flottans poliskår, gällde (se sid. 4—5), att dylik beställningshavare,
i motsats till vad eljest i regel vore föreskrivet beträffande
i övrigt likställd personal vid marinen, erhölle den högsta medgivna
pensionen först vid avgång efter uppnådda 65 levnads- och 35
tjänstår. Då, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ifrågavarande personal
i det övervägande flertalet fall torde avgå först sedan villkoren för erhållande
av den högsta pensionen vore uppfyllda, hade de sakkunniga
ej ansett det erforderligt att i förevarande sammanhang inlåta sig på
frågan, huruvida och i sådant fall enligt vilka grunder pensionsförbättring
borde tillkomma dylik beställningshavare, som avginge utan att
vara berättigad till den högsta pensionen. I förekommande fall syntes
frågan om höjning av pensionsbeloppet, för den händelse omständigheterna
skulle sådant föranleda, särskilt böra underställas riksdagens
prövning.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 302.

På samma sätt borde förfaras, därest fråga skulle uppkomma om
pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i
tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte
befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och på grund härav
måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension.

Då det av de sakkunniga nu avgivna förslaget till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen stode i nära samband med den
för 1918 års lagtima riksdag framlagda planen till en definitiv lönereglering
för dylik personal och med riksdagens därpå grundade beslut
rörande tillfällig löneförbättring för samma personal, torde därav böra
följa, att pensionsförbättring icke borde tillkomma annan personal än
den, som kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Enär de av
1918 års lagtima riksdag beslutade grunderna för dylik löneförbättring
ägde giltighet för åren 1918 och 1919, skulle alltså pensionsförbättring
enligt de sakkunnigas förslag i första hand tillkomma personal, som
under något av nämnda år avgått eller avginge med pension. I den
mån tillfällig löneförbättring efter liknande grunder, i enlighet med vad
de sakkunniga i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 januari 1919 hemställt
för år 1920, komme att beslutas jämväl för tiden efter 1919 års
utgång, syntes de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen böra
givas motsvarande förlängd giltighetstid.

De sakkunniga funne sig under sådana förhållanden icke kunna
tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning av en till de sakkunniga
överlämnad framställning om pensionsförbättring för till krigstjänst inkallade
pensionerade underofficerare vid flottan. Därest emellertid avgången
från beställning på stat ägt rum efter den 1 januari 1918, skulle
även dylik personal komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Såsom nyss är nämnt, skulle enligt de sakkunnigas förslag pensionsförbättring
tillkomma de tjänstinnehavare, vilka avgått med pension efter
att hava blivit delaktiga av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga
löneförbättringen. De sakkunniga hade emellertid icke kunnat
bortse därifrån, att, därest de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen
omedelbart komme till full tillämpning, en alltför skarp motsättning
skulle uppstå mellan pensionsbeloppen till beställningshavare, som
avgått under år 1917, och till dem, som avgått under den närmaste tiden
därefter. Sålunda skulle exempelvis en flaggunderofficer i pension erhålla
1,094 kronor 40 öre vid avgång år 1917 och 2,250 kronor vid avgång år 1918.
Det hade därför varit önskvärt, att man kunnat göra övergången järn -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

nare genom att låta pensionerna successivt ökas under en följd av år.
Då de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna ifrågasätta en dylik
längre övergångstid, hade de sakkunniga, för att åtminstone i någon
mån mildra övergången till tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna,
velat förorda, att pensionsförbättringen för beställningshavare, som
avgått under år 1918 eller vid slutet av samma år, måtte begränsas till
hälften av de belopp, som enligt nämnda bestämmelser eljest skolat utgå.
Ett ytterligare skäl, som talade för detta förslag, vore, att åtminstone
de beställningshavare, som avgått under förra delen av år 1918 och vilka
icke förrän efter avgången från tjänsten fått uppbära någon tillfällig
löneförbättring, knappast kunnat hava grundad förhoppning att överhuvudtaget
komma i åtnjutande av någon pensionsförbättring.

Av budgettekniska skäl syntes emellertid någon pensionsförbättring
icke kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som
dessförinnan lämnat tjänsten.

I enlighet med vad i det föregående anförts ville de sakkunniga
framlägga följande förslag till

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning Grunder för
vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de förbättring,
särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbätt -

ring med följande belopp för helt år räknat: kommendör (överste)................................................	med	1,500	kronor
kommendörkapten av 1. graden (överste-löjtnant) .............................................................	»	1,350
kommendörkapten av 2. graden (major).........	))	1,300	»
kapten av 1. klassen, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår: minst 3 och mindre än 6........................	»	430
minst 6 och mindre än 9 .......................	)>	880	»
minst 9 ........................................................	))	1,330
kapten av 2. klassen, som vid början av det år, då avgången ägor rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:

Kling1. Maj:ts Proposition Nr 302.

mindre än 3 ................................................	med	780	kronor
minst 3 och mindre än 6........................	»	1,230	y>
minst 6 och mindre än 9.......................		1,680	»
minst 9 .......................................................	»	2,130	»
löjtnant, som vid början av det år, då av-gången äger rum, uppnått följande antal
tjänstår:
mindre än 3 ............................................	»	420
minst 3 och mindre än 6........................		780	»
minst 6 och mindre än 9.......................	))	1,140	»
minst 9 ........................................................ underlöjtnant (fänrik), som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:	»	1,500
mindre än 3 ...............................................		630	»
minst 3 ........................................................ flaggunderofficer (underofficer av 1. graden), som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:		900	»
mindre än 3 ................................................	»	435		60	öre
minst 3 och mindre än 6 ......................	»	615	»	60	»
minst 6 och mindre än 9 .......................	))	795	»	60	»
minst 9 och mindre än 12 .....................	y>	975	»	60	»
minst 12........................................................ underofficer av 2. graden, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:	y>	1,155		60
mindre än 3 ..............................................	»	350	))
minst 3 och mindre än 6 ........................		530	»
minst 6 och mindre än 9.....................	»	710	»
minst 9 och mindre än 12 ....................		890
minst 12....................................................... underofficer av 3. graden, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:	»	1,070	»
mindre än 3 ..............................................	i)	450	»
minst 3 och mindre än 6 ........................	»	630	»
minst 6 och mindre än 9 .......................	»	810
minst 9...........................................................		990	»

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i
sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring
under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och.

2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid
flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande
av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och
tjänstår, uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder, som gälla
för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3.

Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från
beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder
givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp
för helt år räknat:

marindirektör av 2. graden .............................................. med 1,300 kronor

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg .................................................................... )) 1,400 »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör
(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten
av 1. graden (överstelöjtnant).

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter
uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension
samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av
riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad
än den, lian vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring
med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet
innehaft nämnda lägre lönegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av
samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,
som enligt ovan angivna grunder eljest skolat tillkomma honom.

Kutig!. May.ts Proposition Nr 302.

Pensions förbätt ringens giltighets tid.

Krigstids tillägg.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är
berättigad till fyllnadspension, äger, utan binder av stadgandet i mom. 1,
uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma
ordning som fyllnadspension.

Det förslag till pensionsförbättring, som av de sakkunniga sålunda
framlagts, avsåge genomförande av en anordning, vilken så till vida
skulle vara av tillfällig natur, att de bestämmelser, om vilka här vore
fråga, endast skulle gälla personal, som vid avgången från tjänsten åtnjöte
tillfällig löneförbättring. Däremot ansåge de sakkunniga, att pensionsförbättringen
borde för den personal, som en gång blivit delaktig
av densamma, vara definitiv och att således en pensionstagare borde äga
rätt att under hela sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
med det honom en gång tillerkända beloppet.

De sakkunniga ville i sådant avseende erinra, att, sedan provisorisk
lönereglering genomförts för statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,
riksdagen i åtskilliga fall efter framställning av Kungl. Maj:t
beviljat tilläggspensioner, avsedda att utgå under vederbörandes återstående
livstid, för befattningshavare, som avgått under tiden för den
provisoriska löneregleringens giltighet (jfr riksdagens skrivelser nr 10
år 1917, jounkterna 48, 65, 66 och 68, samt nr 10 A år 1918, punkterna
33 och 80). Då de pensionsförbättringar, som Kungl. Maj:t eller vederbörande
underordnad myndighet kunde komma att med tillämpning av
nu föreslagna grunder tillerkänna viss personal vid marinen, från såväl
statens som pension stagarens synpunkt torde vara att likställa med dylika
av riksdagen beslutade tilläggspensioner, syntes därav böra följa, att,
såsom de sakkunniga i det föregående uttalat, jämväl nu ifrågavarande
pensionsförbättringar skulle utgå under vederbörande pensionstagares
återstående livstid.

Såsom ovan omförmälts, hade det av särskilda sakkunniga uppgjorda
utkastet till en definitiv lönereglering för viss personal vid marinen,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

liksom det därpå grundade ock av riksdagen i allt huvudsakligt godkända
förslaget om en tillfällig löneförbättring, avsett att bringa den
ifrågavarande personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde
anses betingad av läget före krigsutbrottet. I den till riksdagen avlåtna
framställningen i ämnet hade framhållits, att de extraordinära förhållanden
kriget skapat borde mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta
rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg
och krigstidshjälp, och att det avlöningstillskott, som sålunda ansåges böra
tillkomma nu ifrågavarande liksom andra befattningshavare i statens tjänst,
borde beräknas även å den tillfälliga löneförbättringen. Detta uttalande
hade icke föranlett någon erinran från riksdagens sida, och i gällande
bestämmelser rörande krigstidstillägg och extra krigstidstillägg vore
även tillfällig löneförbättring upptagen bland de avlöningsförmåner, å
vilka dylika tillägg skulle beräknas.

Då det nu framlagda förslaget om tillfällig pension sreglering vore
byggt på ovannämnda utkast till en definitiv lönereglering, följde därav,
att ej heller detta förslag vore avsett att råda bot för de extraordinära
förhållanden, som kriget framkallat. I den mån dessa förhållanden fortfarande
komme att påkalla utbetalande av särskilda tillskott till de i
allmänhet utgående pensionerna, borde därför den'' tillfälliga pensionsregleringen
för ifrågavarande personal icke utgöra hinder för denna personal
att jämväl komma i åtnjutande av dylikt tillskott. I överensstämmelse
med vad som för närvarande vore stadgat rörande krigstidstillägg
och extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,
borde ock dylika förmåner, till den del de kunde komma att utgå i visst
förhållande till redan medgiven pensions eller understöds belopp, beräknas
jämväl å den nu ifrågasatta pensionsförbättringen.

Pensioneringen av änkor och barn efter marinens officerare och lake- och
underofficerare med vederlikar skedde från en särskild, till flottans pen- sf0neringen.
sionskassa hörande gratialfond. Jämlikt gällande reglemente ålåge det
de tjänstinnehavare, som vore delägare i kassan, att till änke- och
pupillpensioneringens bestridande erlägga vissa avgifter. Därjämte åtnjöte
kassan för berörda ändamål särskilda bidrag av statsmedel.

Enligt reglementet för flottans pensionskassa utginge gratialen,
d. v. s. änke- och barnpensionerna, efter fastställd gratialstat, omfattande
fyra klasser. Därest utom änka även barn funne3, utginge gratialen
med höjda belopp. Av delägarna erlades dels årliga gratialavgifter med
viss procent av gratialbeloppet, dels ock i förekommande fall retroaktiva
gratialavgifter och tilläggsavgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 267 höft. (N:r 302.)

1)87 19 5

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

Det syntes icke tillhöra de sakkunniga att i förevarande sammanhang
avgiva något yttrande rörande förhöjning av de pensioner, som
nu tillkomme efterlevande efter marinens ifrågavarande personal. De
sakkunniga hade emellertid ansett sig böra framhålla, att vid en allmän
löne- och pensionsreglering även detta spörsmål borde komma under
övervägande. Efter vad de sakkunniga inhämtat, torde emellertid den
ekonomiska ställningen för flottans pensionskassas gratialfond, försäkringstekniskt
sett, vara så gynnsam, att en övergång till högre pensionsbelopp
därigenom väsentligt underlättades.

Kostnads beräkning.

Professor G. Kobb, som anmodats att biträda de sakkunniga med
verkställande av de för utredning rörande pensionsförbättringen erforderliga
kostnadsberäkningar, hade i skrivelse den 23 januari 1919 anfört,
att då den föreslagna pensionsförbättringen vore av provisorisk natur,
någon annan beräkning knappast torde kunna göras än en sådan, stödd
på uppgifter för eu följd av år från flottans pensionskassa över antalet
pensionsberättigade, som skulle erhålla förbättring av sina villkor, samt
att på grund av dylika uppgifter, som lämnats från nämnda kassa, följande
kostnadsbelopp kunde beräknas:

År 1918
» 1919
)) 1920
» 1921
» 1922

48.938.8 kronor

27.550.8 »

32.926.4 »

39.494.4 »•

51,713,6 »

De sakkunniga hade ovan förordat, att pensionsförbättringen för
beställningshavare, som avgått under år 1918 eller vid slutet av samma
år, måtte begränsas till hälften av de belopp, som eljest skolat utgå,
samt vidare anfört, att någon pensionsförbättring icke torde kunna förrän
från ingången av år 1919 beredas den personal, som dessförinnan lämnat
tjänsten.

Vid beräknande av anslagsbehovet för år 1919 hade man alltså att
taga hänsyn dels till den personal, som avgått under år 1918 eller vid
slutet av samma år, och dels till de tjänstinnehavare, vilka avgått eller
komme att avgå under år 1919. Professor Kobb hade beräknat de årliga
kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för förstnämnda
kategori till 48,938 kronor 80 öre. Då emellertid, såsom nyss anförts,
för ifrågavarande personal pensionsförbättringen endast skulle utgå med
hälft belopp, kunde nämnda summa nedsättas till hälften eller till 24,469
kronor 40 öre. Kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 302.

personal, som avgått eller avginge under år 1919, hade av professor
Kobb angivits till 27,550 kronor 80 öre. Detta belopp avsåge den
sammanlagda årliga pensionsförbättringen för all personal, som avgått
eller avginge under år 1919. Det torde emellertid kunna antagas, att
avgången komme att fördela sig någorlunda jämnt över hela året, och
man syntes därför komma verkligheten tämligen nära, om man utginge
från, att under år 1919 utgifterna för pensionsförbättring till nämnda
personal komme att uppgå till ungefärligen enahanda belopp, som skulle
erfordras, därest all avgång ägde rum vid årets mitt. På grund härav
syntes det vara tillräckligt att beräkna medelsbehovet till hälften av det
av professor Kobb angivna beloppet, således till 13,775 kronor 40 öre.

Till beredande av pensionsförbättring under år 1919 för den personal,
som avgått eller komme att avgå under åren 1918—1919, skulle
alltså erfordras (24,469:40+ 13,775:40=) 38,244 kronor 80 öre, vilket
belopp syntes böra avrundas till 40,000 kronor. Sistnämnda belopp
syntes böra äskas under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag å tillläggsstat
för år 1919.

För år 1920 kunde kostnaderna för pensionsförbättring enligt de
sakkunnigas förslag beräknas på följande sätt:

för personal, som avgått under eller vid slutet av år 1918, till
samma belopp, som ansetts erforderligt för år 1919,

för personal, som avgått under år 1919, till hela det av professor
Kobb för nämnda årsklass angivna beloppet, samt

för personal, som avginge under år 1920 — i enlighet med ovannämnda,
för år 1919 tillämpade beräkningsgrund — till hälften av det
av professor Kobb för denna årsklass angivna beloppet. Ifrågavarande
kostnader för år 1920 skulle alltså beräknas till (24,469: 40 + 27,550: 80
+ 16,463:20=) 68,483 kronor 40 öre eller i avrundat tal 70,000 kronor,
vilket belopp torde böra under tionde huvudtiteln äskas såsom förslagsanslag
å extra stat för år 1920.

Anslagsbehovet för bestridande av den föreslagna pensionsförbättringen
komme att, i den mån flera årsklasser bleve berättigade till pensionsförbättring,
ökas för varje år, intill dess pensionsförbättringen ersattes
av en definitiv pension sreglering eller jämviktsläge dessförinnan
inträdde till följd av småningom inträffande avgång genom döden bland
pensionstagarna.

Därest de sakkunnigas sålunda framlagda förslag vunne godkännande,
torde till riksdagen böra avlåtas framställning, att riksdagen
måtte

Samman fattning1.

Direktionen
över flottans
pensionskassa.

KungI, Maj.ts Proposition Nr 302.

dels till beredande av pensionsförbättriug åt viss personal vid marinen
bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag
av 40,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag
av 70,000 kronor,

dels godkänna ovan angivna grunder för pensionsförbättringens utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
underordnad myndighet finge i enlighet med ''nyssnämnda grunder
tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avginge
från tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående
livstid.

En av de sakkunniga, förste marinintendenten F. Lagerholm har i
särskilt yttrande hemställt, att bestämmelser måtte meddelas rörande
pensionsförbättring jämväl för tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren,
som erhåller avsked efter uppnådda 60 levnadsår och 35 tjänstår
men före uppnådda 65 levnadsår och som tillträder de särskilda pensionsförmåner,
som i dylikt fall äro honom medgivna (jfr sid. 4—5 här
ovan). Reservanten har i sådant syfte föreslagit ändrad lydelse av § 2
och § 4 mom. 1 i de ovan återgivna grunderna.

Jag torde härefter få övergå till att lämna eu redogörelse för

Myndigheternas yttranden.

Direktionen över flottans pensionskassa har såsom sitt utlåtande i
ärendet framhållit, att direktionen funne en omedelbar pensionsförbättring
för marinens personal av behovet synnerligen påkallad samt att
i avbidan på en definitiv dylik reglering frågan borde lösas i enlighet med
de sakkunnigas föreliggande förslag.

Direktionen ansåge emellertid de skäl, som av de sakkunniga framlagts
för att under år 1918 eller vid slutet av samma år ur tjänsten
avgångna endast skulle komma i åtnjutande av en pensionsförbättring
med hälften av det belopp, som enligt de föreslagna grunderna eljest
skulle hava tillkommit dem, icke av så avgörande betydelse, att dessa,
för vilka förutsättningarna för erhållande av full pensionsförbättring vore
alldeles desamma som för dem, vilka först under år 1919 avgått eller
komme att avgå, icke skulle tillerkännas full pensionsförbättring.

Då personalen vid marinintendenturkåren med hänsyn till den för
hela denna kår stadgade gemensamma högre avgångsåldern av 65 år
blivit tillerkänd rättighet att vid avgång vid uppnådda 60 levnadsår

Kung1. Maj ds Proposition Nr 302.

och 35 tjänstår erhålla 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,
som skulle utgått vid eu levnadsålder av 65 år och 35 tjänstår, att utgå
till dess sistnämnda levnadsålder uppnåtts, och därefter fulla pensionsförmåner,
borde enligt direktionens förmenande befattningshavarna vid
nämnda kår icke frånhändas något av denna dem redan tillerkända
rätt, utan borde de enligt de grunder för pensionsförbättringen, som
kunde bliva fastslagna, bliva berättigade att å sina pensionsförmåner
åtnjuta förbättring, utan att härför i varje fall skulle erfordras medgivande
av riksdagen.

Direktionen finge alltså tillstyrka de sakkunnigas förslag till grunder
för pensionsförbättring för viss personal vid marinen med den
ändringen, att bestämmelsen i 4 § 3 mom. uteslötes samt att åt 2 §
och 4 § 1 mom. gåves ändrad hädelse i enlighet med förste marinintendenten
Lagerholms vid betänkandet fogade särskilda yttrande.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande anfört följande: Marmförvait Ehuru

de sakkunniga numera i annat utlåtande föreslagit tillfällig mDgen''
avlöningsförbättring för flaggmän och generalspersoner och pensionsförbättringen
i detta betänkande förbundes med den tillfälliga löneförbättringen
till och med i den utsträckning, att densamma föresloges retroaktiv,
hade likväl i förslaget sådan begränsning av pensionsbeloppen
bibehållits, att flaggmän icke tilldelades något pensionstillägg. I utlåtande
den 8 april 1918 angående grunderna för en definitiv lönereglering
hade marinförvaltningen uppvisat skälen för att det icke kunde
anses rättvist än mindre billigt att låta nämnda befattningshavare vänta
på avlöningsförbättring, och samma skäl talade uppenbarligen för en
förhöjd pension, som ekvivalerade penningvärdets fall. Avlöningsförbättring
för flaggmän vore nu föreslagen, sedan dylik förbättring ifrågasatts
för vissa högre civila befattningshavare. Skälet till att de sakkunniga
nu icke föreslagit tillägg till pensioner, uppgående till 6,000
kronor, syntes icke kunna vara annat än att motsvarande förslag ännu
icke framlagts för nämnda civila befattningshavare. Marinförvaltningen
funne det visserligen anmärkningsvärt, att pensionsförbättring för civila
tjänstemän ansåges vara eu ovillkorlig förutsättning för enahanda förbättring
åt flaggmän och generalspersoner, men icke för övrig militär
personal. Men om så vore förhållandet, hemställde marinförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att proposition
om dylikt pensionstillägg, ej imderstigande 2,000 kronor, för flaggmans
löneklass och motsvarande civila befattningshavare måtte föreläggas
innevarande års riksdag.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 302.

I sammanhang därmed syntes jämväl det för kommendör och
överste samt vederlikar nu föreslagna pensionstillägget böra något höjas
i enlighet med de i förslaget tillämpade grunderna. Vid en jämförelse
mellan exempelvis flaggmän och kommendörer, som enligt förslaget
skulle komma i åtnjutande av samma pensionsbelopp, 6,000 kronor,
torde utan vidare framgå, huru orimligt förslaget i denna del i själva
verket vore. Flaggmannen hade ju en avgångsålder, som med fem år
överstege kommendörens. Under dessa fem år finge flaggmannen
ytterligare tjäna för sin pension och jämväl betala pensionsavgifter,
under det att kommendören allenast åtnjöte pension.

Beträffande § 2 och § 4 mom. 1 i förslaget anslöte marin förvaltningen
sig till marinintendenten Lagerholms vid betänkandet fogade
reservation.

Ifråga om förhöjning av de pensioner, som nu tillkomme efterlevande
efter marinens ifrågavarande personal (se sid. 33—34 här ovan), anförde
marinförvaltningen, att det med hänsyn till det förändrade penningvärdet
torde vara statens ovillkorliga plikt att med avseende å familj epensioneringen
säkerställa tjänstemännen på helt annat sätt än hittills, och hade
marinförvaltningen i sådant avseeude ansett sig böra framhålla nödvändigheten
av att frågan om höjning i hittills utgående gratial till efterlevande
efter marinens personal omedelbart måtte vinna åtminstone
tillfällig lösning och icke undanskjutas till dess eu allmän pensionsreglering
kunde åstadkommas.

Betänkandet i övrigt hade ej föranlett till någon erinran från ämbetsverkets
sida.

Från marinförvaltningens beslut i viss del var marinöverläkaren Nilson,
med vilken marinöverdirektören von Eckermann och marinöverintendenten
Lindberg instämde, av skiljaktig mening.

Reservanterna erinrade, att i de sakkunnigas'' förslag något bestämt
pensionsförbättringsbelopp icke fixerats för marinläkare av 1. graden.
Före utgången av år 1922 komme emellertid 3 marinläkare av 1.
graden att efter invänta 30 tjänstår ingå i pensionsåldern. Om för var
och en av dessa särskild framställning skulle göras till riksdagen, komme
därigenom att vållas stor omgång vid avgörandet av pensionsrätten
samt försenad avgång i de särskilda fallen. Reservanterna hemställde
sålunda, att i § 3 av de föreslagna grunderna för pensionsförbättring
för viss personal vid marinen visst pensionsförbättringsbelopp måtte införas
även för marinläkare av 1. graden.

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr 302.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Vad först beträffade frågan om överhuvud taget någon pensionsförbättring
för ifrågavarande personal kunde anses böra utverkas, innan
en definitiv lönereglering genomförts, finge statskontoret framhålla, att
en tillfällig löneförbättring, sådan som genom beslut av 1918 års lagtima
riksdag och nådiga kungörelsen den 20 juni samma år beviljats
viss personal vid marinen, icke i regel plägade föranleda till vidtagande
av förbättring i personalens pensionsförhållanden. Med avseende å marinens
personal förelåge emellertid, såsom av betänkandet framginge,
särskilda förhållanden, som onekligen innebure starka billighetsskäl för
beredande redan nu av någon förbättrad pensionering. Sedan länge
hade erkänts, att pensionsbeloppen för ifrågavarande personal icke varit
tillfredsställande, och åtskilliga förslag rörande pensionsförbättring hade
framlagts utan att dock på grund av föreliggande omständigheter kunna
leda till önskvärt resultat. På grund härav syntes det statskontoret,
som om — även i händelse att för andra personalgrupper, som nyligen
erhållit eller enligt framlagda förslag kunde komma att erhålla tillfällig
avlöningsförbättring, icke skulle befinnas kunna beredas däremot svarande
pensionsförbättring -— sådan likväl billigtvis borde utverkas för
marinens personal.

Om man sålunda icke torde kunna bestrida det befogade uti att,
såsom med föreliggande förslag avsåges, bereda pensionsförbättring åt
den personal vid marinen, som efter att hava kommit i åtnjutande av
den tillfälliga löneförbättringen avginge ur tjänst med pension, innan
den definitiva löne- och pensionsregleringen hunnit genomföras, så syntes
det dock vara av synnerlig vikt, att sådan försiktighet vid bestämmande
av den på den tillfälliga löneförbättringen grundade förhöjningen av pensionsbeloppen
iakttoges, att den blivande definitiva regleringen därvid
icke i någon mån föregrepes.

Enligt statskontorets mening kunde det ifrågasättas, huruvida i
föreliggande förslag tillräcklig hänsyn tagits till berörda förhållande.

När för 1918 års lagtima riksdag framlades förslag om tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid marinen, grundades detta förslag på
ett utkast till eu definitiv lönereglering, enligt vilken avlöningen i regel
skulle komma att utgöras endast av lön och dagavlöning, under det att
övriga nu under olika namn utgående förmåner såsom inkvarteringsbidrag
in. in. skulle sammanslås med lönen. De sålunda framlagda riktlinjerna
för en definitiv lönereglering hade riksdagen funnit ägnade att
ligga till grund för en tillfällig löneförbättring åt marinens personal;
men riksdagen hade tillika förklarat, att riksdagen därmed icke velat

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa riktlinjer även borde i allo
vinna tillämpning vid en kommande definitiv lönereglering. Med hänsyn
härtill uppkomme det spörsmålet, om man för närvarande kunde
räkna med andra fasta punkter i den blivande definitiva löneregleringen
än dem, som läge i dels de beviljade tillfälliga löneförbättringarna och
dels det sammanlagda avlönings belopp, som för varje tjänst uppkomme
genom sammanräkning av avlöningen enligt stat och nämnda tillfälliga
löneförbättring. Riksdagen torde icke kunna anses hava prövat annat
än dessa belopp; och då dessa befunnits skäliga, kunde med största
säkerhet antagas, att sammanlagda avlöningen för varje tjänst icke komme
att i den definitiva löneregleringen bliva mindre. Avlöningens fördelning
i lön och dagavlöning däremot hade icke prövats, eller i allt
fall kunde, såvitt av riksdagens skrivelse i ämnet framginge, den skisserade
definitiva regleringen i detta avseende icke anses hava av riksdagen
fastslagits. Vid sådant förhållande kunde det ifrågasättas, huruvida man
borde, såsom i föreliggande förslag skett, grunda pensionstillägget på
den lön, som i utkastet till den definitiva löneregleringen föreslagits.
Tveksamheten i detta avseende vunne i styrka, då man uppmärksammade,
att en icke obetydlig förskjutning till förmån för lönen ägt rum i utkastet
i jämförelse med nu rådande förhållande mellan lön och övrig
avlöning, såsom framginge av följande exempel:

Nuvarande avlöning.

Kommendör ................

Plaggunderofficer...........

Underofficer av 2. graden

Utkast till definitiv
lönereglering.

Lön.	Övrig avlöning.	Summa.	Lön.	Dag- avlöning.	Summa.
6,000		3,090		9,090		7,000		2,920		9,920
900	—	1,581	50	2,481	50	r 1,700 \ —2,500	_	1,095	—	f 2,795 3,595	—
900	—	1,253	80	2,153	80	1 1,500 \ —2,300	—	730	—	1 2,230 \-3,030	—

I föreliggande förslag hade pensionstilläggen så avpassats, att de
med viss reduktion motsvarade skillnaden mellan å ena sidan pensionsbeloppet
enligt nu gällande pensioneringsgrunder och å andra sidan det
pensionsbelopp, som skulle uppkomma med tillämpning av den civila
pensionslagens bestämmelser å ett pensionsunderlag, motsvarande den
del av avlöningen enligt utkastet till definitiv lönereglering, som skulle

KungL Maj:ts Proposition ''Nr 302.

hänföras till lönen. Härigenom hade uppkommit pensionstillägg, som i
de flesta fall avsevärt överstege vad pensionstagaren såsom befattningshavare
åtnjutit i tillfällig löneförbättring. Exempelvis vore det högsta
beloppet av tillfällig löneförbättring för en kapten av 1. klassen bestämt
till 1,050 kronor, men pensionstillägget vore föreslaget att utgöra i,330
kronor. Motsvarande belopp vore för kommendörkapten av 2. graden
750 kronor och 1,300 kronor. I tillfällig löneförbättring åtnjöte nu
kommendör 800 kronor, vilket belopp enligt uppgift vore föreslaget att
höjas till 1,200 kronor; det tillfälliga pensionstillägget skulle enligt
föreliggande förslag bliva 1,500 kronor.

1 detta sammanhang tilläte sig statskontoret att fästa uppmärksamheten
därå, att en följdriktig tillämpning av de grunder, som i förslaget
uppställts för beräknande av pensionstillägget, syntes medföra ett
pensionstillägg för kommendör av endast 900 kronor; i det att pensionsunderlaget,
som enligt civila pensionslagen kunde utgöra högst 6,000
kronor, borde i detta som i andra fall reduceras enligt förslaget med
10 procent och alltså utgöra 5,400 kronor. Nuvarande pension vore
4,500 kronor och skillnaden eller tillägget skulle alltså rätteligen bliva
900 kronor.

Emellertid ville statskontoret framhålla, att ämbetsverket visserligen
fortfarande vidhölle sin förut vid flera tillfällen uttalade uppfattning, att
vid en blivande pensionsreglering för tjänstinnehavare vid marinen den
civila pensionslagens huvudgrunder borde komma till tillämpning, men
att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida det icke kunde anses lämpligt
att vid den tillfälliga pensionsförbättring, varom nu vore fråga, tillämpa
samma grunder, som gällde vid avpassande av den pension, vartill pensionsförbättringen
skulle utgöra tillägg. Närmast kunde då synas ligga
att bestämma tilläggspensionerna så, att resultatet bleve de pensionsbelopp,
som enligt gällande pensioneringsgrunder skulle utgå vid tilllämpning
av den ifrågasatta definitiva löneregleringen; men även då
måste man utgå från den i utkastet föreslagna fasta lönen, vars belopp
såsom ovan framhållits icke kunde anses vara av riksdagen godkänt
och därför vid den blivande definitiva löneregleringen möjligen kunde
komma att sänkas genom överflyttning av någon del till dagavlöningen
eller eventuellt genom införande av ortstillägg eller dylikt. Det torde
därjämte måhända kunna anmärkas, att tilläggsbeloppen i vissa fall
bleve väl små, såsom framginge av en i betänkandet införd tabell (se
sid. 20 här ovan).

Om man såsom i betänkandet framhållits ansåge det önskvärt, att
den civila pensionslagens bestämmelser om beräknande av pensionsBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 267 käft. (Nr 302.) (937 19 6

\Kungl.

belopp komme till användning redan vid nu ifrågavarande tillfälliga
pensionsreglering, hölle statskontoret före, att hela avlöningen, den tillfälliga
löneförbättringen inberäknad, borde läggas till grund för pensionsbeloppets
beräkning och därvid tillämpas den civila pensionslagens
bestämmelser om pensionsunderlag för det fall, att avlöningen icke vore
fördelad i lön och tjänstgöringspenningar. Pensionsunderlaget skulle då
anses utgöra 66 ä 3 procent av avlöningen. Om det på sådant sätt framkomna
beloppet reducerades med 10 procent, på sätt de sakkunniga
föreslagit, och pensionen sålunda beräknades motsvara 60 procent av
sammanlagd avlöning enligt utkastet till definitiv lönereglering, ville det
synas statskontoret, som om härigenom skulle vinnas eu nöjaktig provisorisk
pensionsreglering, på samma gång som något föregripande av
den definitiva pensionsregleringen knappast kunde anses därigenom äga
rum. Detta beräkningssätt skulle statskontoret för sin del kunna förorda,
därvid beloppen dock syntes böra begränsas genom en föreskrift, att
pensionstillägget icke finge överstiga visst belopp, exempelvis 1,200 kronor.

Alternativt syntes det böra tagas i övervägande, huruvida icke en
tillfredsställande lösning av frågan om tillfällig pensionsförbättring skulle
kunna vinnas genom att sätta pensionstilläggen i direkt förhållande till
den tillfälliga löneförbättringen. Om pensionstilläggen därvid bestämdes
att utgå med 80 procent av den tillfälliga löneförbättringen, vilket måhända
principiellt vore att anse såsom det riktiga, skulle emellertid i
åtskilliga fall tillägget bliva allt för litet. Om å andra sidan hela löneförbättringen
skulle få utgå såsom pensionstillägg, syntes i vissa fall
pensionstillägget bliva större, än att man med bestämdhet kunde säga
sig vara på den säkra sidan med hänsyn till en blivaude definitiv pensionsreglering.
Om pensionstillägget bestämdes till samma belopp som
den tillfälliga löneförbättringen, syntes därför vara skäl att meddela eu
föreskrift, att pensionstillägget icke i något fall finge överstiga 1,200
kronor. Huru de olika beräkningssätten verkade, framginge av eu vid statskontorets
utlåtande fogad tabell, däri för jämförelses skull intagits jämväl
uppgift å de tilläggsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits.

Där enligt de sakkunnigas betänkande erfordrades särskilda regler
beträffande viss personal, torde, om med hänsyn till vad ovan anförts
någon jämkning i deras förslag ansåges böra äga rum, eu motsvarande
jämkning jämväl böra vidtagas i nyssnämnda regler.

I deri mån detaljerna i övrigt hunnit av statskontoret närmare
granskas, hade ämbetsverket icke funnit anledning till erinran, men
ville framhålla, att, därest beloppen för alla i någon mån reducerades i
enlighet med något av ovan angivna beräkningssätt, det syntes kunna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

ifrågasättas, huruvida icke den reduktion av pensionstillägget, som föreslagits
för den, som under år 1918 avgått ur tjänsten, måhända kunde bortfalla.

De sakkunniga hava sedermera inkommit med eu den 7 mars 1919 Särskild framdagtecknad
skrivelse, däri de yttrat sig rörande en grupp av beställ de sakkunaiga.
ningshavare, som icke upptagits i förslaget till grunder lör pensionsförbättringen
men särskilt uppmärksammats i ovan omförmälda, vid marinförvaltningens
utlåtande fogade reservation, nämligen marinläkare av 1.
graden, och hava de sakkunniga i detta avseende anfört följande.

I sitt betänkande hade de sakkunniga anfört (se sid. 23 här ovan),
att då inom vissa personalkategorier någon avgång av personal, berättigad
till pension, icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren,

■de sakkunniga ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet
av en definitiv löne- och pensions reglering, lämna sådan personal
å sido. I fråga om personal vid marinen syntes sålunda några
särskilda föreskrifter rörande pensionsförbättring för närvarande icke
vara av nöden beträffande bland andra marinläkare av 1. graden.

De sakkunniga hade därvid stött sig på uppgifter, som tillhandahållits
dem från flottans pensionskassa. I dessa uppgifter, som avsåge
beställningshavare, vilka med pension avgått eller bleve berättigade att
avgå under åren 1918—1922, hade av personal vid marinläkarkåren upptagits
allenast 1 förste marinläkare. Enligt vad dåmera blivit de sakkunniga
meddelat, bleve emellertid även vissa marinläkare av l. graden pensionsberättigade
före utgången av nämnda tidsperiod. Med anledning därav*
ansåge sig de sakkunniga nu böra framlägga förslag rörande pensionsförbättring
jämväl för marinläkare av 1. graden.

Marinläkare av 1. graden åtnjuter, erinra de sakkunniga, begynnelseavlöning
lika med avlöningen till kapten av 1. klassen, således (å annan
ort än Stockholm och Göteborg) 5,260 kronor, därav lön 3,400 kronor,
och har dessutom rätt till två ålderstillägg å 300 kronor vartdera, att
utgå efter 5 respektive 10 års tjänstgöring. För den, som tillträtt båda
ålderstilläggen, utgår pensionen med 3,200 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen
har bestämts till 850 kronor.

I likhet med vad av de sakkunniga föreslagits beträffande marindirektör
av 2. graden och miningenjör, torde man för bestämmande av
pensionsförbättring åt marinläkare av 1. graden böra utgå från en beräkning
av 63 procent å slutavlöningen, däri inberäknat den tilllälliga
löneförbättringen. Pensionens totalsumma skulle i enlighet härmed bliva
4,227 kronor 30 öro eller i avrundat tal 4,200 kronor, och hemställde
de sakkunniga förty, att pensionsförbättringen för marinläkare av 1.

Framställningar
från
vissa pensionerade
underofficerare.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

graden måtte sättas till 1,000 kronor, d. y. s. skillnaden mellan nyssnämnda
belopp 4,200 kronor och den pension, som nu motsvarade slutavlöningen.
Såsom villkor för erhållande av denna pensionsförbättring^
torde emellertid böra föreskrivas, att vederbörande beställningshavare
tillträtt båda ålder stilläggen.

I särskilda framställningar hava sedermera ett antal f. d. underofficerare
vid flottan, vilka under år 1918 avgått med pension, anhållit
att komma i åtnjutande av pensionsförbättring med samma belopp som
skulle tillkomma dem, vilka under år 1919 eller senare avgått eller avginge
med pension. Av andra pensionerade underofficerare har jämväl
ingivits en framställning, innefattande ett mera allmänt yrkande om
höjning i redan beviljade pensioner, varjämte ett antal pensionerade
underofficerare, som varit inkallade till krigstjänst, gjort förnyad framställning
om delaktighet i den ifrågasatta pensionsförbättringen (jfr sid. 28)-

Frågan om beredande av förbättrade pensionsförmåner för marinensofficerare
och underofficerare med vederlikar har sedan ett tiotal år tillbaka
stått på dagordningen utan att ännu hava vunnit sin lösning. Att emellertid
de pensionsbelopp, som tillkommit ifrågavarande personal, icke varit tillfredsställande,
torde vara allmänt erkänt. Om man bland den rent
militära personalen särskilt tager hänsyn till de två grupper, som torde
bilda flertalet bland pensionärerna, nämligen dem, som avgått från beställning
såsom kapten av 1. klassen eller såsom flaggunderofficer
respektive underofficer av 1. graden vid kustartilleriet, visar det sig (sesid.
18), att för en kapten av 1. klassen, som i sammanlagd avlöning
enligt stat uppbär (i Karlskrona) 5,260 kronor, pensionen utgör allenast
2,720 kronor eller 51.7 procent samt att för en flaggunderofficer eller
underofficer av 1. graden, vars avlöning enligt stat utgår (i Karlskrona)
med sammanlagt 2,481 kronor 5 öre respektive 2,482 kronor 50 öre,
pensionen är så ringa som 1,094 kronor 40 öre, d. v. s. blott 44.1
procent av avlöningen. Att ett dylikt pensionssystem givit anledning
till anmärkningar, torde befinnas naturligt, om man tager i betraktande,
att pensionen för civila befattningshavare oftast torde uppgå till ej
mindre än omkring 70 procent av den sammanlagda avlöningen (oberäknat
eventuellt förekommande ortstillägg).

Har sålunda behovet av förbättrade pensionsförmåner för personal
vid marinen redan förut gjort sig starkt gällande, måste tydligen detta

Kungl. Maj.ts Proposition Nr SOS.

behov framträda med ännu större styrka, sedan enligt beslut av 1918
års lagtima riksdag tillfällig löneförbättring beretts dylik personal och
därigenom proportionen mellan pension och avlöning blivit än ogynnsammare
än tillförene. Det har under dessa förhållanden synts ofrånkomligt,
att redan nu, i avvaktan på en definitiv pensionsreglering,
något åtgöres i pensionsfrågan, och förslag om en pensionsförbättring
av mera provisorisk karaktär har ock, såsom framgår av den här förut
lämnade redogörelsen, utarbetats av särskilda sakkunniga.

Detta förslag är i stort sett byggt dels på det utkast till definitiv
lönereglering för personal vid försvarsväsendet, som förelädes 1918 års
lagtima riksdag i samband med den då gjorda framställningen om tillfällig
löneförbättring för dylik personal, dels ock på den i civila pensionslagen
givna huvudregeln, att såsom pensionsunderlag för viss tjänst
skall tjäna den med tjänsten förenade lönen. De i nämnda utkast upptagna
lönebeloppen hava sålunda i de sakkunnigas förslag lagts till
grund vid beräkning av den pensionsförbättring, som i allmänhet borde
utgå till den militära personalen, men hava dessa belopp, på det att
icke genom ifrågavarande pensionsförbättring en definitiv pensionsreglering
skulle i någon mån föregripas, minskats med 10 procent; skillnaden
mellan de återstående beloppen och de nu utgående pensionerna
skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå till personalen såsom pensionsförbättring.

I det av statskontoret avgivna utlåtandet i detta ärende har ifrågasatts,
huruvida de i utkastet till den definitiva löneregleringen upptagna
lönebeloppen kunde betraktas såsom en tillräckligt fast grundval för ett
förslag om pensionsförbättring för vederbörande personal. Det kunde
enligt statskontorets mening visserligen anses, att riksdagen prövat den
tillfälliga löneförbättringens belopp och de sammanlagda avlöningsbelopp,
som för varje tjänst uppkomme genom sammanräkning av avlöningen
enligt stat och den tillfälliga löneförbättringen; däremot syntes avlöningens
fördelning i lön och dagavlöning icke hava blivit av riksdagen prövad
eller i allt fall icke av riksdagen fastslagen.

I stället för den beräkningsgrund, som tillämpats av de sakkunniga,
har statskontoret anvisat vissa andra vägar för bestämmande av pensionsförbättringens
belopp för olika grupper av beställningshavare. Statskontoret
har sålunda alternativt ifrågasatt — jag anför de olika alternativen
i annan ordning än den, vari de förekomma i ämbetsverkets
utlåtande .— 1) att pensionstilläggen sättas i direkt förhållande
till den tillfälligt löneförbättringen och bestämmas antingen till 80
procent av löneförbättringens belopp eller lika med dessa belopp, dock

Kungl. Maj:fs Proposition Nr 302.

högst till 1,200 kronor, 2) att pensionstilläggen så bestämmas, att resultatet
blir de pensionsbelopp, som enligt nu gällande pensioneringsgrunder
skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta definitiva löneregleringen,
samt 3) att pensionstilläggen så avpassas, att den sammanlagda pensionen
kommer att motsvara 60 procent av de i utkastet till definitiv
lönereglering upptagna sammanlagda avlöningsbeloppen, dock med den
begränsningen att pensionstillägget icke får överskrida visst belopp,
exempelvis 1,200 kronor.

Yad angår det första alternativet, att sätta pensionstilläggen i direkt
förhållande till den tillfälliga löneförbättringen, synes mig detta förslag
icke i tillräcklig grad taga hänsyn därtill, att ett starkt behov av pensionsförbättring
för ifrågavarande beställningshavare givit sig tillkänna
redan innan förslag förelåg om beredande av tillfällig löneförbättring^at
personalen. Att ett berättigat krav på pensionsförbättring vant för
banden oberoende av den till t älliga löneförbättringen, torde även få anses
bestyrkt genom vad statskontoret i sitt utlåtande anfört därom, att det
sedan länge erkänts, att pensionsbeloppen för ifrågavarande personal
icke varit tillfredsställande. Överhuvud torde det kunna sägas, att behovet
av pensionsförbättring förelegat på ett helt annat sätt och t. o. m.
varit ännu mera kännbart än det behov av löneförbättring, som ledde
till beslut vid 1918 års lagtima riksdag, låt vara att ogynnsamma förhållanden
hittills trätt hindrande i vägen för ett tillmötesgående av de
krav på förbättrade pensionsförmåner, som vid olika tillfällen tagit sig
uttryck. Jag kan på dessa grunder icke förorda den utväg för frågans
lösning, som angives av det ovan omförmälda första alternativet.

Det av statskontoret ifrågasatta andra alternativet avser, att pensionstilläggen
skulle så bestämmas, att resultatet blir de pensionsbelopp,
som enligt nu gällande pensioneringsgrunder skulle utgå vid tillämpning
av den definitiva löneregleringen. Nu gällande pensioneringsgrunder,
tillämpade på de i utkastet till definitiv lönereglering upptagna lönebeloppen
— jag bortser för tillfället från den ifrågasatta pensionsförbättringen
för kommendör (överste) — skulle innebära, att sammanlagda
pensionen komme att uppgå till 80 procent av dessa lönebelopp. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle sammanlagda pensionen motsvara de ifrågasatta
lönerna med avdrag av 10 procent och sålunda uppgå till 90
procent av dessa löner. Skillnaden mellan de sakkunnigas förslag och
det nu ifrågavarande alternativet är således väsentligen den, att avdraget
— säkerhetsmarginalen — i ena tallet skulle utgöra- 10 procent, i andra
fallet 20 procent av de tänkta nya lönerna. Såsom av statskontoret
framhållits, skulle emellertid detta andra alternativ, i likhet med de sak -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 302.

kunnigas förslag, bygga på den i utkastet till definitiv lönereglering
förekommande fördelningen mellan lön och dagavlöning, en fördelning
som enligt statskontorets mening icke kan anses vara av riksdagen
godkänd.

Vad slutligen angår det tredje alternativet, är detta grundat på de
i utkastet till definitiv lönereglering upptagna sammanlagda avlöningsbeloppen,
varvid totalpensionerna, med närmare angiven begränsning,
beräknats till viss procent av dessa avlöningsbelopp. Den principiella
skiljaktigheten mellan denna beräkningsgrund och den, som tillämpats
av de sakkunniga och vilken även skulle komma till användning enligt
det nyss omförmälda andra alternativet, är emellertid, på sätt av det
följande torde framgå, jämförelsevis ringa.

Såsom i de sakkunnigas betänkande erinrats (jfr sid. 13 här ovan),
har nämligen vid uppgörande av utkastet till den definitiva löneregleringen
särskilt uppmärksammats, att lönens och dagavlöningens belopp
skulle komma att stå i ett, även med hänsyn till en blivande pensionsreglering,
någorlunda antagligt förhållande till varandra. Huru denna
synpunkt vunnit tillämpning i de särskilda fallen, inhämtas av det den
5 mars 1918 avgivna betänkandet rörande tillfällig löneförbättring för
viss personal vid armén och marinen (sid. 264 o. f.). Av de sifferuppgifter,
som där lämnas, framgår, att medan lönen i förhållande till hela
avlöningen (ortstillägg icke medräknade) enligt de efter den s. k. statskontorstypen
genomförda löneregleringarna utgår med följande procenttal
för de olika lönegraderna:

chef för ämbetsverk (generaldirektör)......................

byråchef med slutavlöning..........................................

tjänsteman i andra lönegraden med slutavlöning
» » första » » x>

70.0 procent

69.1 »

71,9 »

71.2 »

så utgöra enligt det framlagda utkastet till definitiv lönereglering motsvarande
procenttal för

kommendör (överste)...........................................................................

kommendörkapten av 1. graden ...................................................

» i> 2. » ...................................................

kapten med slutavlöning..................................................................

löjtnant » » ..................................................................

underlöjtnant -med slutavlöning......................................................

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) med slutavlöning
underofficer av 2. graden med slutavlöning..............................

70,6 procent

68.3 »

69,5 >

71.1 »

73.3 »

71.1 »

69,5 »

75,9 »

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

Beträffande underofficerare av 3. graden, vilkas lönefråga icke är
behandlad i nyssnämnda betänkande, utgör motsvarande procenttal 80,6
för dylika underofficerare med slutavlöning.

Det bör anmärkas, att även vid beräkning av dessa för den militära
personalen gällande procenttal bortsetts från den särskilda förmån i form
av högre inkvarteringsbidrag, som för närvarande, även efter den tillfälliga
löneförbättringens genomförande, tillkommer personal å vissa
orter (Stockholm och Göteborg) och vilken i själva verket kan anses
jämförlig med de i civila löneregleringar förekommande ortstilläggen.

De anförda siffrorna giva vid handen, att enligt utkastet till definitiv
lönereglering själva lönen för de olika grupperna av beställningshavare
— om man för kompaniofficerare och underofficerare räknar med
de fall, där alla ålderstillägg intjänats, vilket torde vara regel vid avgång
med pension — står i ett tämligen konstant förhållande till totalavlöningen
(frånsett nyssnämnda med ortstillägg jämförliga förmån).
Någon mera avsevärd avvikelse i berörda hänseende giver sig tillkänna
allenast beträffande löjtnants- och de lägre underofficersgraderna, från
vilka grader avgång med pension dock endast sällan förekommer. Vid
sådant förhållande synes mig någon väsentlig erinran icke kunna göras
mot de sakkunnigas förslag att, i överensstämmelse med civila pensionslagens
huvudregel om pensionsunderlag, lägga lönerna, sådana de fixerats
i utkastet till definitiv lönereglering, till grund för den pensionsförbättring,
varom nu är fråga. Jag anser mig emellertid — särskilt med hänsyn
till de nyss meddelade procenttalen för löjtnanter och underofficerare i
de lägre graderna — böra förorda, att de pensionsbelopp, som erhållas
enligt den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden, underkastas
den ytterligare begränsningen, att desamma icke få i något fall överskrida
viss procent av den sammanlagda avlöningen enligt utkastet till definitiv
lönereglering.

Huvudspörsmålet, vare sig man väljer den ena eller andra beräkningsmetoden,
synes mig emellertid vara, i vilket procentuellt förhållande
totalpensionen kommer att stå till lönen resp. totalavlöningen. De sakkunniga
hava från de i utkastet till definitiv lönereglering upptagna
lönebeloppen, som utgöra ungefär 70 procent av totalavlöningen, gjort
ett avdrag av 10 procent och sålunda stannat vid pensionsbelopp, vilka
motsvara ungefär 63 procent av totalavlöningen; en liknande beräkningsgrund
har ock av de sakkunniga direkt tillämpats å vissa grupper av
civilmilitära befattningshavare. Enligt det av statskontoret omförmälda
andra alternativet skulle pensionernas slutsumma i regel uppgå till 80
procent av de nya lönerna, således ungefär 56 procent av totalavlö -

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 302.

ningen; det tredje alternativet åter räknar med 60 procent av totalavlöningen,
dock med viss ytterligare begränsning.

Om man tager hänsyn därtill, att pensionerna för försvarsväsendets
ifrågavarande personal i regel icke äro helt att anse såsom pensioner i vanlig
mening utan till ej oväsentlig del såsom en beredskapsavlöning, vars åtnjutande
är förknippat med vissa såväl personliga som ekonomiska förpliktelser,
torde det näppeligen kunna anses annat än billigt, att bland de nu
nämnda alternativen det väljes, som för personalen ställer sig mest
gynnsamt. Detta alternativ räknar med eu säkerhetsmarginal av 10
procent, och det förefaller, som om därmed alla berättigade krav på
försiktighet vore tillgodosedda. Någon fara för att på detta sätt den
definitiva pensionsregleringen skulle i någon mån föregripas, är enligt
min mening icke för handen; däremot torde en anordning, enligt vilken
totalpensionen skulle komma att uppgå till allenast 56 å 60 procent av
den sammanlagda avlöningen, icke kunna anses innebära en för personalen
tillfredsställande lösning av förevarande, sedan länge trängande
spörsmål.

Jag är sålunda beredd att följa de sakkunnigas mening, enligt vilken
den sammanlagda pensionen bör beräknas till 90 procent av det i utkastet
till definitiv lönereglering upptagna lönebeloppet; dock torde
därvid, såsom jag nyss antytt, en viss begränsning böra ske, nämligen
på det sätt, att den sammanlagda pensionen icke får i något fall överskrida
63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade definitiva
löneregleringen. De beräknade beloppen torde i förekommande fall böra
avrundas till närmast högre tiotal kronor.

Vad angår pensionen till kommendör (överste), hava de sakkunniga
räknat med den vid definitiv lönereglering ifrågasatta lönen av 7,000
kronor samt därifrån avdragit 10 procent; det sålunda erhållna beloppet
6,300 kronor har nedsatts till det i civila pensionslagen stadgade maximibeloppet
av 6,000 kronor. Statskontoret åter har ansett, att med följdriktig
tillämpning av de utav de sakkunniga följda grunderna nämnda
maximibelopp 6,000 kronor borde tagas till utgångspunkt och att sålunda,
efter avdrag av 10 procent, totalpensionen borde sättas till 5,400
kronor. Jag kan ej tillstyrka användningen av sistnämnda beräkningsmetod,
vilken leder till ett lägre pensionsbelopp än det av statskontoret
närmast förordade tredje alternativet (60 procent å totalavlöningen),
utan finner jag mig höra på denna punkt biträda de sakkunnigas
förslag.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande hemställt, att proposition
måtte avlåtas till innevarande års riksdag om beredande av pensionsBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 satnl. 267 häft. (Nr 302.) 937 19 7

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

tillägg, ej understigande 2,000 kronor, för flaggmans löneklass och motsvarande
civila befattningshavare. Det sålunda väckta spörsmålet torde
dock icke kunna lösgöras från sitt sammanhang med Irågan om pensionsförbättnng
även för andra civila befattningshavare än de av marinförvaltningen
åsyftade, och detta ärende kräver tydligen en utredning
av vidlyftig och tidsödande beskaffenhet. Under nuvarande förhållanden,
då flaggmans pension utgår med ett belopp, motsvarande det i civila
pensionslagen stadgade maximibeloppet av 6,000 kronor, torde förslag
om pensionstillägg för flaggman icke kunna föreläggas riksdagen.

För vinnande av större överskådlighet har jag ansett mig böra i
följande tablå sammanföra de för olika grupper av den militära personal
nu stadgade pensionsbeloppen och de sammanlagda pensionsbelopp,
som skulle komma att utgå dels enligt de sakkunnigas förslag,
dels enligt statskontorets andra alternativ (nuvarande pensioneringsgrunder
tillämpade å den definitiva löneregleringen), dels enligt statskontorets
tredje alternativ (60 procent å totalavlöningen med viss begränsning),
dels ock enligt det jämkningsförslag, jag i det föregående
framlagt. Slutligen hava i tablån införts beloppen av den pensionsförbättring,
som skulle komma att utgå vid bifall till det av mig förordade
förslaget.

		Sammanlagd pension enligt		Pensions-
	Nuva-									förbätt-
	•i			statskon-	statskon-			ring
		de sak-		torets			enligt
	pension.	kunnigas		tredi		mitt		mitt
		forsla	er 3"	alternativ.	alternativ.	iorsiag.	förslag.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Kommendör (överste)...........................	4,500-	6,000		5,250	_	5,700	_	6,000	_	1,500	—
Kommendörkapten av 1. graden (överste-
löjtnant).......................................	3,600-	4,950	—	4,400	—	4,800	—	4,950	—	1,350	—
Kommendörkapten av 2. graden (major)	3,200-	4,500	—	4,000	—	4,314	—	4,500	—	1,300	—
Kapten av 1. klassen:
utan ålderstillägg..........................	2,720-	2,700	—	2,400	—	2,895	—	2,700	—	—	—
med 1 » ..........................	2,720-	3,150	—	2,800	—	3,195	—	3,150	—	430	—
» 2 » ...........................	2,720-	3,600	—	3,200	—	3,495	—	3,600	—	880	—
» 3 » ...........................	2,720-	4,050	—	3,600	—	3,795	—	3,990	—	1,270	—
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg...........................	1,920-	2,700	—	2,400	—	2,895	—	2,700	—	780	—
med 1 » ...........................	1,920—	3,150	—	2,800	-	3,120	—	3,150	—	1,230	—
» 2 » ..........................	1,920—	3,600	—	3,200	—	3,120	—	3,600	—	1,680	—
» 3 » ...........................	1,920—	4,050	—	3,600	—	3,120	—	3,990	—	2,070	—

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

			Sammanlagd pension enligt		Pensions- förbätt-
	in uva- rande pension. Kronor.	de sak-kunnigas förslag. Kronor.	statskon- torets andra alternativ. Kronor.	statskon- torets tredje alternativ. Kronor.	mitt förslag. Kronor.	ring enligt mitt förslag. Kronor.
Löjtnant: utan ålderstillägg...........................	1,200		1,620	_	1,440	_	1,737		1,620	—	420	—
med 1 » ...........................	1,200	—	1,980	—	1,760	—	1,977	—	1,980	—	780	—
» 2 » ...........................	1,200		2,340	—	2,080	—	2,217	-	2,330	—	1,130	—
» 3 » ...........................	1,200	—	. 2,700	—	2,400	—	2,400	—	2,580	—	1,380	—
Underlöjtnant (fänrik):
utan ålderstillägg ...........................	720		1,350	—	1,200	—	1,338	—	1,350	—	630	—
med » ..........................	720		1,620	-	1,440	—	1,518	—	1,600	—	880	—
Flaggunderofficer (underofficer av 1.
graden):
utan ålderstillägg...........................	1,094	40	1,530	—	1,360	—	1,677	—	1,530	—	435	6<
med 1 » ...........................	1,094	40	1,710	—	1,520	—	1,797	—	1,710	—	615	6u
» 2 » ...........................	1,094	40	1,890	-	1,680	—	1,917	—	1,890	—	795	60
)) 3 » ...........................	1.094	40	2,070	—	1,840	-	2,037	—	2,070	—	975	60
» 4 » ...........................	1,094	40	2,250	—	2,000	—	2,157	—	2,250	—	1,155	60
Underofficer av 2. graden*
utan ålderstillägg..........................	1,000	-	1,350	—	1,200	—	1,338	—	1,350	—	350	—
med 1 » ...........................	1,000	_	1,530	—	1,360	—	1,458	—	1,530	—	530	—
» 2 » ...........................	1,000	_	1,710	—	1,520	-	1.578	—	1,660	—	660	—
» 3 » ...........................	1,000	—	1,890	—	1,680	-	1,698	—	1,790	—	790	-
» 4 » ...........................	1,000	-	2,070	—	1,840	—	1,818	—	1,910	—	910	—
Underofficer av 3. graden:
utan ålderstillägg.........................	720	—	1,170	—	1,040	—	1,053	75	1,110	—	390	—
med 1 » .........................	720	—	i 1,350	—	1,200	-	1,173	75	1,240	—	520	—
» 2 » ...........................	720	—	1,530	—	1,360	—	1,29375	1,360	—	640	—
» 3 » .........................	720	—	1 1,710	—	1,520	—	1,413175	1,490	—	770	—

Det torde böra erinras, att för personal inom vissa löneklasser,
exempelvis kaptener av 2. klassen och underofficerare av 3. graden,
pensionering endast undantagsvis förekommer samt att fördenskull den
för dylik personal ifrågasatta pensionsförbättringen allenast i enstaka fall
kan komma att utgå.

Enligt de sakkunnigas förslag, sådant detta blivit fullständigat
genom de sakkunnigas skrivelse den 7 innevarande mars, skulle särskilda

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

bestämmelser komma att gälla rörande pensionsförbättring för tre grupper
av civilmilitära beställningshavare, nämligen marindirektör av 2.
graden, miningenjör och marinläkare av 1. graden. Beträffande dessa
personalgrupper hava de sakkunniga föreslagit, att pensionstillägget
måtte så avpassas, att den sammanlagda pensionen komme att uppgå till
ungefär 63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade definitiva löneregleringen.
Jag biträder i denna del de sakkunnigas förslag.

Mot förslaget, att den, som avgått från tjänsten under år 1918
eller vid slutet av samma år, skulle äga åtnjuta pensionsförbättring med
endast hälften av det belopp, som eljest skolat enligt de föreslagna
grunderna tillkomma honom, har erinran framställts av direktionen över
flottans pensionskassa samt i särskilda av mig förut omförmälda skrivelser
från pensionerade underofficerare, varjämte statskontoret under angiven
förutsättning ifrågasatt, huruvida icke nämnda reduktion av pensionstillägget
måhända kunde bortfalla. Ehuru utan tvivel vissa skäl tala
för det framställda ändringsyrkandet, anser jag mig i frågans nuvarande
läge icke böra på denna punkt avvika från de sakkunnigas förslag.

Det av förste marinintendenten Lagerholm reservationsvis framställda
yrkandet om särskilda regler för pensionsförbättring till sådan befattningshavare
vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked efter uppnådda
60 levnadsår och 35 tjänstår men före 65 levnadsår och som tillträder
de särskilda pensionsförmåner, som i dylikt fall äro honom medgivna,
har vunnit understöd av pensionskassans direktion samt av marinförvaltningen.
Då emellertid de nu gällande bestämmelserna om pensionering
i sådana fall, som nyss nämnts, äro av rent exceptionell natur
och i övrigt, på sätt de sakkunniga anfört, endast sällan komma till användning,
torde anledning saknas att meddela några allmänna föreskrifter
rörande pensionsförbättring till beställningshavare, som undantagsvis
avgår från tjänsten under angivna förhållanden, helst som även för
andra undantagsfall införandet av motsvarande bestämmelser med lika
eller större berättigande skulle kunna påyrkas.

Beträffande de inkomna framställningarna om pensionsförbättring
för f. d. underofficerare, som varit inkallade till krigstjänst, torde i vissa
fall omständigheter föreligga, som kunna vara ägnade att påkalla särskilda
åtgärder från statens sida. Detta spörsmål torde dock näppeligen kunna
lösas genom några allmänna bestämmelser om förhöjning i vederbörandes
pensioner, varför det ej bör i denna ordning upptagas till behandling.

Jag anser mig slutligen böra erinra, att det av de sakkunniga omförmälda
förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder för
marinen (se sid. 27) genom särskild proposition (nr 142) underställts
riksdagens prövning.

Kung1. May.ts Proposition Nr 302.

Med åberopande av vad i det föregående anförts får jag nu framlägga
följande förslag till

Grundel* för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning
vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de
särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring
med följande belopp för helt år räknat:

kommendör (överste) .............................................

kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant).
........... ..............................................

kommendörkapten av 2. graden (major) ........

kapten av 1. klassen, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått följande
antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 .......................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .......................................................

kapten av 2. klassen, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått följande
antal tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 och mindre än 6.......................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .........................................................

löjtnant, som vid början av det år, då avgången
äger rum, uppnått följande antal
tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 och mindre än 6........................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .......................................................

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått följande
antal tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 ........................................................

med 1,500 kronor

b 1,350 b
» 1,300 »

» 430 »

b 880 b

» 1,270 »

» 780 b

» 1,230 »

b 1,680 b

b 2,070 b

b 420 b

b 780 b

B 1,130 B

B 1,380 b

b 630 b
b 880 b

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),
som vid början av det år, då avgången
äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... med

minst 3 och mindre än 6....................... )>

minst 6 och mindre än 9..................... »

minst 9 och mindre än 12 ................... »

minst 12....................................................... »

underofficer av 2. graden, som vid början av
det år, då avgången äger rum, uppnått
följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... »

minst 3 och mindre än 6....................... ))

minst 6 och mindre än 9...................... »

minst 9 och mindre än 12.................... »

minst 12........................................................ »

underofficer av 3. graden, som vid början av
det år, då avgången äger rum, uppnått
följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... »

minst 3 och mindre än 6................. »

minst 6 och mindre än 9........................ »

minst 9 ......................................................... »

435	kronor	60 öre
615	»	60 »
795		60 »
975	))	60 »
1,155	»	60 »
350	»
530	»
'' 660	»
790	»
910	»
390	»
520	»
640	»
770	»

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i
sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring
under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och
2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid
flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande
av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och
tjänstår, uppbära pensions förbättring efter enahanda grunder, som gälla
för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3.

Nedannämnda civil militära beställningshavare äga vid avgång från
beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder
givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp
för helt år räknat:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

marindirektör av 2. graden ............................................... med 1,300 kronor

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg,................................................................. » 1,400 »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör
(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten
av 1. graden (överstelöjtnant),
marinläkare av 1. graden ................................................ :>• 1,000 ))

§ 4.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad
än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring
med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet
innehaft nämnda lägre lönegrad.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans
befäl och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är
berättigad till fyllnadspension, äger, utan hinder av stadgandet i mom. 1,
uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5-

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma
ordning som fyllnadspension.

Enligt av de sakkunniga meddelade beräkningar skulle för beredande
av ifrågavarande pensionsförbättring erfordras anslagsmedel till
belopp av, i avrundade tal, 40,000 kronor lör år 1919 och 70,000 kronor
för år 1920. De av mig föreslagna jämkningarna i de sakkunnigas
förslag föranleda så ringa rubbningar i kostnadsberäkningarna, att någon
ändring i slutsummorna icke är av nöden. Jag erinrar, att i vedex--

Kungl. May.ts Proposition Nr 302.

börliga framställningar till innevarande års riksdag hava för ifrågavarande
ändamål under tionde huvudtiteln beräknats särskilda förslagsanslag å
nyss angivna belopp på tilläggsstat för år 1919 resp. extra stat för år
1920.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen att

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen
under tionde huvudtiteln bevilja

å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag av 40,000 kronor samt
å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag av 70,000 kronor,
dels godkänna av mig förordade grunder för pensionsförbättringens
utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda
grunder tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår
från tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående
livstid.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. öhman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.