Kungl. Maj ds proposition nr 168 (Proposition 1924:168)

Kungl. Maj ds proposition nr 168.

Nr 168. •

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av ett
bangårdspostkontor i Stockholm; given Stockholms slott
den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck, anför:

Vid anmälan för Kungl. Maj:t i samband med avlåtande av statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag av generalpoststyrelsens skrivelse
den 28 augusti 1923 med förslag ifråga om anslag till utgifter för kapitalökning
beträffande postverket för budgetåret 1924—1925 omnämnde jag, att
generalpoststyrelsen, bland annat, framlagt förslag om uppförande av en
byggnad för ett s. k. bangårdspostkontor i Stockholm. Enär emellertid den
ytterligare utredning, som i detta ärende befunnits erforderlig, icke ännu
hunnit slutföras, ansågs frågan icke för det dåvarande kunna underställas
riksdagens prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 130 höft. (Nr 168.)

Kungl. May.ts proposition nr 168.

Ehuru slutgiltig utredning i frågan av vissa orsaker ännu icke föreligger,
har jag emellertid, på skäl, som skola i det följande närmare angivas, ansett
mig böra ånyo anmäla ärendet för avlåtande av proposition till riksdagen.

Då spörsmålet angående uppförande av ett bangårdspostkontor i Stockholm
nära sammanhänger med frågan om utförande av vissa ombyggnadsarbeten
inom centralposthuset därstädes, torde här till en början i korthet få redogöras
för vad i sistnämnda fråga förekommit.

1914 års tidigare riksdag beviljade ett anslag av 960,000 kronor för uppförande
av en tillbygnad å den då ännu icke för centralpostkontoret disponerade
delen av postverkets tomt inom kvarteret Riddaren i Stockholm samt för
vidtagande i sammanhang därmed av vissa förändringar i den nuvarande
posthusbyggnaden i samma kvarter. Därefter anvisade 1916 års riksdag
för genomförande av vissa ändringar i planen för ifrågavarande byggnadsarbete
ett anslag av 50,000 kronor. Med berörda till- och ombyggnad avsågs,
att centralpostkontorets paket- och tidningsavdelningar skulle erhålla nya,
rymliga lokaler i tillbyggnaden, varjämte tidningsavdelningen skulle behålla
en del av sina dåvarande rum, medan avgående avdelningen med korsbandsexpeditionen
och ankommande avdelningen med brevbärarexpeditionen skulle
vinna ökat utrymme dels genom övertagande av de bortflyttande avdelningarnas
lokaler, dels ock genom vissa ombyggnadsarbeten å posthuset.

I enlighet med planen togs tillbyggnaden år 1917 i anspråk av paket- och
tidningsavdelningarna. Kostnaderna för tillbyggnaden uppgingo till 785,269
kronor 26 öre, vadan för ombyggnaden återstodo omkring 225,000 kronor.
Då emellertid enligt förnyade kostnadsberäkningar beloppet visade sig otillräckligt
för detta arbetes fullföljande, hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse
den 25 oktober 1918 om ytterligare 300,000 kronor för ändamålet, och
anvisade riksdagen härav för år 1920 100,000 kronor.

De kostnadsberäkningar, som lågo till grund för besluten om berörda ombyggnadsarbeten,
avsågo överbyggande av södra delen av posthusgården närmast
Vasagatan samt därav förorsakade ändringsarbeten inom den ankommande
avdelningen i syfte att bereda utrymme för den länge önskade centraliseringen
av brevbäringen inom Stockholm. Då emellertid den växande
rörelsen inom den avgående avdelningen gjorde behovet av större och mera
sammanhängande utrymmen inom denna avdelnings lokaler alltmera trängande,
hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse den 15 oktober 1919 om anslag
jämväl för ändringsarbeten inom sistnämnda avdelning, varigenom sådana
utrymmen skulle erhållas; och beviljade riksdagen för samtliga ombyggnadsarbeten
för år 1921 250,000 kronor och för år 1922 162,000 kronor.

För omförmälda ombyggnad av centralposthuset hava alltså i runt tal
737,000 kronor stått till postverkets förfogande. Den förändring i de allmänna
konjunkturerna, som ägt rum de senare åren, och den nedgång i
posttrafiken, som därav blivit en följd, hava, enligt vad generalpoststyrelsen
meddelar, gjort, att av de planerade omändringsarbetena endast de, som varit
ofrånkomliga, vidtagits, varför utgifterna för ändamålet kunnat begränsas
till allenast 14,000 kronor. Sedan generalpoststyrelsen anmält, att styrelsen

Kungl. May.ts proposition nr 168.

med hänsyn till rådande förhållanden hade under utredning lämpligheten
av att tills vidare uppskjuta igångsättandet av förenämnda ombyggnadsföretag
i övrigt, har Kungl. Maj:t den 16 september 1921 förklarat, att med
omförmälda ombyggnadsföretag skulle tills vidare anstå ävensom att KunglMaj:t
ville framdeles, på anmälan av styrelsen, upptaga frågan om företagets
utförande till vidare prövning.

Generalpoststyrelsen anför nu, att en tendens till stegring av posttrafiken Generaipostpå
nytt vore märkbar och att styrelsen därför ansåge sig böra ånyo upptaga styrelaendetta
ärende. Till följd av vissa omständigheter hade emellertid styrelsen
funnit sig kunna framlägga en i väsentliga delar ändrad plan för lösning
av några av de frågor, vilka behandlats i samband med centralposthusets
till- och ombyggnad.

Avsikten med dessa arbeten hade, såsom förut antytts, varit att bereda
centralpostkontorets olika expeditioner tillfredsställande lokaler och att erhålla
erforderliga utrymmen för att dit centralisera större delen av brevbäringen
inom Stockholm. Därjämte hade man emellertid velat bereda möjlighet
att låta centralpostkontoret få en uppgift jämförlig med bangårdspostkontoren
i vissa större utländska städer, nämligen att hopsamla all avgående
och transiterande post och förarbeta den för vidareexpedition med
järnvägsposterna. Centralpostkontoret kunde visserligen sägas i viss utsträckning
fylla denna uppgift, men avsevärda olägenheter orsakades därav, att
kontoret icke såsom andra städers bangårdspostkontor vore beläget inom eller
invid huvudbangårdens område. Detta föranledde nämligen tidsödande och
dyrbara transporter och omlastningar.

Styrelsen yttrar härom bland annat:

Posttransporterna i Stockholm vore av mycket stor omfattning, beroende
på den stora mängd avgående och ankommande poster och det stora antalet
tåglägenheter dagligen. Enligt vad statistiken gåve vid handen, inlämnades
omkring en femtedel av all förekommande inrikes post i Stockholm.

Antalet avgående och ankommande postlägenheter dagligen utgjorde för närvarande
108. I huvudstaden funnes 16 postkontor förlagda inom olika stadsdelar,
med vilka postkontor post skulle utväxlas vid posternas ankomst och
avgång, varjämte post transporterades även till och från östra stationen,
stationen i stadsgården samt finlandsbåtarna och ett stort antal skärgårdsbåtar.
För posttransporternas fullgörande krävdes därför en mycket vidlyftig
apparat. Sålunda användes 18 större och mindre automobiler i regelbunden
daglig trafik. Transporterna fullgjordes av 28 chaufförer, vartill
komme en betydande personal, vilken hade till uppgift att medverka vid
bilarnas lossning och lastning samt posternas mottagande och avlämnande.
Kostnaderna för transporterna vore följaktligen högst betydande och hade år
1922 uppgått till sammanlagt omkring 250,000 kronor.

Större delen av dessa omfattande transporter försigginge just mellan, å
ena sidan, centralpostkontoret och, å andra sidan, centralstationen samt
övriga stationer och de postförande ångfartygen. Detta berodde huvudsakligen
därpå, att all massinlämning av post ägde rum vid centralpostkontoret.

Även vid övriga postkontor inlämnade paket forslades till centralpostkontorets
paketavdelning, där särskilda anordningar funnes för paketens
vidarebehandling. Omfattningen av den avgående paketposten vid central -

Kungl. Mai ds proposition nr 168.

postkontorets paketavdelning vore därför mycket betydande. Antalet därstädes
under år 1922 behandlade från Stockholm avgående paket hade utgjort
2,259,847 stycken med en beräknad sammanlagd vikt av omkring
9,000,000 kilogram. Även massinlämningen av korsband ägde rum vid central
postkontoret, till vilket i regel måste överföras jämväl vid andra postkontor
inom Stockholm inlämnade större mängder korsbandspost, enär dessa
postkontor i allmänhet saknade erforderliga sorteringsutrymmen. Vikten av
den korsbandspost som nedtransporterades från centralpostkontoret till centralbangården,
beräknades till omkring 4,000,000 kilogram per år.

Jämväl i fråga om ankommande post utgjorde centralpostkontoret uppsamlingsplats.
Till detta kontors paketavdelning uppforslades sålunda all
ankommande paketpost med undantag av paketposten från utlandet. Då
postverket vore i avsaknad av postförvaringsrum å centralbangården, måste
även all transiterande post, såväl in- som utländsk sådan, som icke kunde
k varliga i postvagnarna, uppforslas till centralpostkontoret för att där förvaras,
tills densamma kunde vidarebefordras.

Generalpoststyrelsen framhåller härefter, hurusom större delen av dessa
omfattande transporter mellan centralpostkontoret och centralbangården skulle
av sig själv bortfalla, därest inom bangårdsområdet kunde anordnas ändamålsenliga
lokaler, där all massinlämning av paket-, tidnings- och korsbandspost
kunde direkt äga rum och varifrån den ankommande posten kunde
direkt framsorteras till de olika postkontoren i staden. En sådan anordning
kunde beräknas medföra en årlig besparing i transportkostnader av icke
mindre än 125,000 kronor.

Rörande de nuvarande anordningarna för postverkets räkning inom centralbangårdens
område meddelar styrelsen följande:

För lastning och lossning av post hade statens järnvägar på sin tid åt
postverket upplåtit det strax norr om järnvägsövergången vid Jakobsgatan
belägna område, som ginge under namnet Vedgården. Utefter järnvägsspåren
därstädes hade postverket låtit uppföra tre lastningskajer med en sammanlagd
längd av omkring 150 meter. Vid dessa uppställdes de avgående postvagnarna
i god tid lör lastning och avhämtades strax före tågens avgång,
och till samma kajer nedväxlades de ankommande postvagnarna för lossning
så snart som möjligt efter tågens ankomst. Alla större poster in- och utlastades
sålunda å denna för postverket särskilt upplåtna plats. Yedgården
vore alltså som skapad till plats för ett bangårdspostkontor. Yad som fattades
vore emellertid byggnader för posternas inlämning och behandling.

Generalpoststyrelsen framhåller härefter, att de avgöranden, som 1923 års
riksdag träffat rörande utbyggande av Stockholms centralstation, öppnat
möjlighet för styrelsen att just å det s. k. Vedgårdsområdet erhålla erforderlig
mark för uppförande av ett bangårdspostkontor. Från statens järnvägars
sida hade man förklarat sig kunna erbjuda postverket full dispositionsrätt
till området i fråga, och efter förslag från statens järnvägar beträffande
spåranordningar och byggnadens placering hade generalpoststyrelsen låtit
arkitekten hos styrelsen Y. Bodin uppgöra ritningar till posthus. Det hade
därvid visat sig, att inom området skulle kunna rymmas, förutom nödiga
lastbryggor, erforderliga expeditionslokaler av olika slag.

Ett överflyttande från centralpostkontoret till det ifrågasatta ban -

Kung1. Maj:ts proposition nr 168.

gårdspostkontoret av viss del av postverkets rörelse, särskilt expeditionen av
paket, korsband och postabonnerade tidningar, skulle, påkekar styrelsen, medföra
avsevärda fördelar. Styrelsen yttrar härom:

För postverket bleve vinsten ej endast, att alla de skrymmande, tunga och
mest arbetskrävande transporterna från centralpostkontoret bleve överflödiga,
utan också, att den avgående posten från huvudstaden kunde, sammanförd
till ett enda ställe, bliva föremål för särdeles minutiös sortering och fördelning
på. även avlägsna postanstalter, varigenom arbetet inom postkupéerna
kunde vinna en lättnad, som vore och vid stegrad trafik än mer komme att
bliva behövlig. För paketposten skulle särskilt bliva att anteckna den stora
fördelen, att antalet omlastningar inskränktes, varigenom risken för uppkomsten
av skada å paketen minskades.

För tidningsrörelscn innebure tidningsavdelningens förflyttning en fördel
redan ur den synpunkten, att Vedgården läge närmare flertalet tryckerier i
tidningskvarteren än posthuset. Överflyttandet av expeditionen för postabonnerade
tidningar till bangårdspostkontoret komme emellertid att för
tidningsutgivarna innebära en ännu större fördel därigenom, att den tid, som
nu vore beräknad för lastning vid centralpostkontoret och för transporten
därifrån till järnvägen, komme att stå till tidningsutgivarnas förfogande.
Vad detta innebure lör det jäktande arbetet inom redaktioner och tryckerier,
syntes icke behöva vidare utvecklas.

Den
lämningstiden för tidningarna hade haft till följd, att tidningsutgivarna
oftast icke. kunnat avlämna sina tidningar till centralpostkontoret utan nödgats
att själva inslå tidningarna och avlämna dem direkt vid lastningsplatsen.
Denna anordning vore givetvis förenad med utgifter för tidningsutgivarna
och vore icke heller lämplig för postverket. Då inslagningen verkställdes
genom postverkets försorg, sammanfördes nämligen samtliga olika tidningar
till en och samma ort till endast ett paket, varemot, när tidningar insloges
av utgivarna själva, de olika tidningarna inlades i olika paket. Härigenom
komme antalet tidningspaket till en och samma ort att i många fall bliva
lika stort som antalet dagliga huvudstadstidningar, med påföljd, att sorteringsarbetet
i postkupéerna högst väsentligt ökades. Efter tillkomsten av
ett ^ bangårdspostkontor syntes inlämningstiderna kunna bestämmas så sent
inpå tågens avgångstider, att tidningsutgivarna icke längre skulle behöva
själva inslå sina tidningar, varigenom besparingar skulle uppstå såväl för
tidningsutgivarna som för postverket.

För allmänhetens del vore att märka, att Yedgården, vars läge vore på
en gång avskilt och centralt, skulle vara lika lätt för den paket-avsändande
eller paket-avhämtande allmänheten att nå som centralposthuset. Den för
övrig trafik så hindersamma uppställning av dragkärror, bilar och transportcyklar,
som nu ägde rum på de smala gatorna invid posthuset, komme att
upphöra och i stället överföras till det till postverkets förfogande ställda
irtrymmet inom centralbangården.

. För allmänheten tillkomme dessutom som vinst den minskade inlämningstid,
som kunde medgivas på ett bangårdspostkontor, jämförd med den, man
med hänsyn till avståndet från järnvägen måst föreskriva för mottagningen
av post å andra postkontor. För sådana trafikanter, som hade att avsända
och avhämta såväl postpaket som ilgods, skulle den planerade anordningen
innebära ytterligare en fördel därigenom, att statens järnvägars ilgodsmagasin
komme att ligga alldeles intill bangårdspostkontoret och bägge slagen
av transporter således med fördel kunde ske i sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Generalpoststyrelsen påpekar vidare, hurusom tillkomsten av ett särskilt
bangårdspostkontor skulle innebära en lösning av ett stort antal av postverkets
övriga lokalfrågor. Genom de nämnda expeditionernas bortflyttning
från centralpostkontoret skulle sålunda utan avsevärdare om ändringsarbeten
kunna erhållas välbehövliga ökade lokaler för blankettförrådet, tryckeriet
och bokbinderiet samt för avgående brevavdelningen och brevbärarexpeditionen,
'' vars lokalbehov eljest kunnat tillgodoses endast genom en kostsam
och ur många synpunkter icke önskvärd överbyggnad av posthusets närmast
Vasagatan belägna gård. Slutligen skulle kunna utvinnas synnerligen lämpligt
belägna lokaler för den föreslagna postgirorörelsen.

Frågan om centralposthusets ombyggnad komme alltså att väsentligt förenklas.
För de omändringsarbeten, som bleve erforderliga för ändrad användning
av lokalerna m. m., syntes icke krävas mer än 80,000 kronor. Då uppförandet
av det planerade bangårdspostkontoret beräknats draga en kostnad
av 520,000 kronor, skulle således av de för centralposthusets ombyggnad tillgängliga
medlen, i runt tal tillhopa 737,000 kronor, allenast ett belopp av
omkring 600,000 kronor behöva tagas i anspråk.

På tal om fördelarna av bangårdspostkontorets tillkomst har generalpoststyrelsen
slutligen framhållit, att, utöver de avsevärda besparingar som, enligt
vad förut nämnts, kunde ernås i fråga om transporterna, besparingar
med säkerhet skulle uppstå även därigenom, att det bleve möjligt att i högre
grad än nu vore fallet använda mekaniska anordningar och sålunda nedbringa
behovet av mänsklig arbetskraft samt att en koncentration av arbetsledningen
kunde vidtagas, som möjligen skulle göra ett antal tjänster överflödiga.
Styrelsen ansåge sig kunna räkna med, att inrättandet av bangårdspostkontor
skulle medföra en sammanlagd utgiftsminskning av 150,000 kronor
per år, varav å transporterna som nämnts folie 125,000 kronor.

Generalpoststyrelsen lämnar härefter en redogörelse för den planerade anläggningen
å Vedgårdsområdet samt anför därvid bland annat:

Det nya posthuset vore avsett att utgöras av en envåningslänga med en
omkring 60 meters fasad åt söder, Jakobsgatans förlängning, och två från
denna länga mot norr gående flyglar, av vilka den östra flygeln skulle erhålla
en omkring 55 meter lång fasad åt centralbangården och den västra en
omkring 40 meters fasad mot Vintervägen. Mittlängan och de två flyglarna
omslöte en säckbangård med fyra spår, utmed vilka löpte taktäckta perronger.
Under större delen av huset skulle anläggas källare.

För att bangårdspostkontoret icke skulle behöva ligga i vägen för en eventuellt
blivande viadukt för gatutrafikens ledande över järnvägsspåren hade,
efter samråd med statens järnvägars och Stockholms stads vederbörande
myndigheter, byggnaden indragits så långt från Jakobsgatan räknat, att densamma
under alla förhållanden skulle komma att ligga innanför och oberoende
av en eventuellt blivande dylik övergång.

Fasaden mot söder komme att skiljas från Jakobsgatan av en stor förgård
med en bredd av omkring 35 meter i östra hörnet och omkring 15 meter i
västra hörnet. Denna förgård komme sålunda att bland annat innesluta de
på platsen redan uppväxta lindarna. Västra flygelns fasad vore avsedd att
ligga omkring 12 meter innanför Vintervägens gatulinje. Även här skulle

Kungl. Maj ds proposition nr 168.

sålunda komma att uppstå en rymlig förgård. Förgården åt söder och väster
skulle mot gatorna begränsas av en arkitektoniskt behandlad mur med portar.
Byggnadens fasader vore avsedda att få en höjd av omkring 10 meter
räknat från gatunivån, och takåsen skulle komma att ligga cirka 15 meter
över gatuplanet.

Fasaderna skulle utföras i fogstruket tegel efter stadshuset som förebild
och taket täckas med tegel.

Mittlängan och västra flygeln vore avsedda för paketavdelningen.

Östra flygeln, som skulle konstrueras i två våningar, vore avsedd att inrymma
korsbandsexpeditionen och tidningsavdelningen samt postmästarens
tjänsterum och kansli.

Källaren skulle, utom ångpannerum och bränsleförråd samt ett frukostrum
för personalen, inrymma en sorteringssal för ankommande paket, avsedda att
distribueras genom den särskilda paketexpressen.

Bangårdspostkontoret skulle förses med mekaniska transportanordningar i
stor utsträckning. Till en början komme alla de transportbanor och hissar,
som nu vore i bruk vid centralpostkontoret inom de avdelningar, vilka skulle
förläggas till bangårdspostkontoret, att överflyttas till detta senare. Dessa
äldre transportbanor avsåge att förflytta paket och tidningsbuntar från mottagningsbryggor
och diskar till sorteringsexpeditionerna. Nya transportbanor
måste emellertid anskaffas för posternas snabba och bekväma överförande
från och till järnvägsvagnarna på postbangården. För detta ändamål komme
samtliga perronger att förses med s. k. ändlösa transportband, vilka skulle
möjliggöra, att säckar och påsar, utan att mänsklig arbetskraft användes för
själva transporten, förflyttades från lastbryggor och sorteringsexpeditioner
längs avsedd plattform och där automatiskt avstjälptes just framför den
postvagn, med vilken de skulle vidarebefordras. Genom backslagning av
transportbanden skulle avlastning från järnvägsvagn av ankommen post
kunna försiggå på motsvarande sätt.

För massmottagningen av paket skulle man tillgodogöra sig erfarenheterna
från den nuvarande expeditionen av detta slag vid centralpostkontoret. Medan
nu endast ett fordon åt gången kunde köra fram till vågborden, skulle i det
nya huset fyra fordon kunna köra fram och lasta av samtidigt. Korsbandsexpeditionen,
som nu vore helt utan andra transportanordningar än vagnar
för handkraft, skulle utrustas på samma sätt som de andra expeditionerna.

Styrelsen meddelar slutligen, att arbetena med nybyggnaden i fråga vore
avsedda att igångsättas under sommaren 1924 och skulle bedrivas så, att överflyttningen
av expeditionerna vore avslutad före början av jultrafiken år
1925. Då det först i samband med denna överflyttning bleve möjligt att företaga
de antydda ändringsarbetena i centralposthuset, kunde någon detaljerad
plan för dessa icke nu framläggas. I enlighet med vad förut nämnts, syntes
emellertid kostnaderna för ändringsarbetena icke behöva överstiga 80,000 kronor.

Under hänvisning till att ett genomförande av den av generalpoststyrelsen
föreslagna planen skulle medföra dels avsevärd besparing å redan anvisade
anslag samt minskade årliga personal- och driftkostnader dels stora förbättringar
i posttrafiken ur såväl postverkets som allmänhetens synpunkt, har
styrelsen hemställt om medgivande att av för ombyggnad av centralposthuset
i Stockholm anvisade men ej i anspråk tagna anslag använda ett belopp av
520,000 kronor för anläggande av ett bangårdspostkontor inom den s. k. Vedgården
av Stockholms centralbangårds område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Byggnads styrelsen.

Järnvägs styrelsen.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 30 augusti 1923 bar generalpoststyrelsen
begärt byggnadsstyrelsens yttrande, särskilt i kostnadshänseende,
rörande det ifrågasatta byggnadsföretaget. På grund bärav bar byggnadsstyrelsen
i skrivelse till generalpoststyrelsen den 13 september 1923 anfört,
bland annat, att styrelsen ville betona vikten av att byggnaden med hänsyn
till dess bemärkta läge placerades på ett för stadsbilden mera tilltalande sätt,
nämligen med fasaden förlagd parallellt med den till Stadshusbron ledande
gatan. Vidare både det synts byggnadsstyrelsen olämpligt, att belasta den
mycket dåliga grunden å platsen med en stenbyggnad. Efter förda underhandlingar
både arkitekten Bodin därför uppgjort ett nytt förslag, avseende
byggnadens utförande av betongbålsten och inre stomme av trä i stället för
av tegel och betong. Slutligen bar byggnadsstyrelsen förklarat, att kostnaderna
för byggnadens uppförande i enlighet med detta förslag icke syntes
behöva överstiga det beräknade beloppet, 520,000 kronor.

Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen den 12 november 1923 avgivit
utlåtande över generalpoststyrelsens förevarande framställning. Järnvägsstyrelsen
bar därvid anfört, bland annat, följande:

Vid de samråd, som ägt rum mellan järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen,
både två alternativa förslag till bangårdspostkontorets läge blivit
utarbetade.

Det ena förslaget hade avsett byggnadens förläggande med huvudfasaden
parallell med Jakobsgatan och på sådant avstånd från densamma, att mellan
gatan och byggnaden förefunnes tillräckligt utrymme för den körtrafik, som
vore att påräkna.

Enligt det andra förslaget, skulle däremot bangårdspostkontoret indragas
så långt från Jakobsgatan, att det bleve oberoende av, om man i framtiden
skulle vilja, norr om Jakobsgatan, uppföra en viadukt för gatutrafikens
ledande över spårsystemet i södra ändan av centralstationen. I så fall kunde
emellertid tillfarten till byggnaden givetvis icke ske direkt från viadukten,
enär byggnadens gårdsplan komme att ligga på betydligt lägre böjd än gatuplanet
på viadukten. Inkörsporten måste därför förläggas ett stycke in på
Vintervägen och byggnadens västra fasad dragas tillbaka så långt från Vintervägen,
att körtraliken kunde framgå mellan denna och byggnaden, vars
södra fasad skulle ligga parallellt med viadukten och på lämpligt avstånd
från densamma.

Av dessa båda alternativa förslag ansåge järnvägsstyrelsen endast det
förra lämpligen kunna ifrågakomma eventuellt dock i sä måtto modifierat,
att det kunde befinnas lämpligt att förlägga byggnadens västra fasad på
något avstånd från Vintervägen. Det senare förslaget vore nämligen behäftat
med avsevärda olägenheter. Sålunda skulle tillfarten till bangårdspostkontoret
bliva betydligt sämre än enligt det förra förslaget. Vidare skulle
anläggningen med sina tillhörande spåranordningar inkräkta på det förut
trånga området i bangårdens sydvästra del i högre grad, än som kunde vara
lämpligt. Slutligen kunde järnvägsstyrelsen icke finna annat än att byggnadens
läge enligt det senare förslaget, med huvudfasaden liggande snett i
förhållande till Jakobsgatan, skulle bliva ur estetisk synpunkt föga tilltalande.

Vidkommande så bangårdspostkontorets byggnadssätt ansåge järnvägsstyrelsen,
att ett lättare sådant borde komma till användning än det, som
generalpoststyrelsen föreslagit. Dels syntes det nämligen med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

grundens mindre goda beskaffenhet vara tillrådligt, att huset ej gjordes
tyngre än nödigt, dels förefölle det, som om ett hus av sten med fasadtegel
efter stadshusets förebild icke väl skulle harmoniera med övriga byggnader
å bangården.

I detta sammanhang hade järnvägsstyrelsen ansett sig böra påpeka, att
styrelsen inför det beslutade utförandet av de nya anläggningarna vid centralstationen
och norra stationen kommit till den uppfattningen, att man
lämpligen borde uppföra ett ilgodsmagasin å bangårdens sydvästra del. De
utredningar, som verkställts, hade emellertid ådagalagt, att hinder icke mötte
för att förlägga såväl bangårdspostkontoret som ilgodsmagasinet med sina
tillhörande spåranordningar till nu ifrågavarande platser. Bangårdspostkontoret
och ilgodsmagasinet komme emellertid att ligga omedelbart intill varandra,
varför det vore önskligt att byggnaderna uppfördes på liknande sätt,
så att de komme att harmoniera med varandra. Samråd borde därför äga
rum mellan generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen i detta avseende.

I anslutning till vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen förklarat, att
styrelsen icke hade något att erinra mot att ett bangårdspostkontor uppfördes
i sydvästra delen av centralstationsområdet, men att styrelsen förutsatte dels
att byggnadens läge valdes i huvudsaklig överensstämmelse med det förra
av de av järnvägsstyrelsen omnämnda förslagen, dels ock att vad styrelsen
anfört i fråga om byggnadssättet komme att iakttagas.

Svenska tidningsutgivareföreningen, som beretts tillfälle att yttra sig över
generalpoststyrelsens förslag, har i skrivelse den 29 december 1923 hänvisat
till ett av Stockholmspressens ekonomiska förening på tidningsutgivareföreningens
anmodan i ämnet avgivet yttrande, i vilket anförts, bland annat,
följande:

Svenska tidningsutgivareföreningen

och Stockholmspressens

ekonomiska
förening.

Generalpoststyrelsens hemställan att inom den s. b. Yedgården få anlägga
ett_ bangårdspostkontor, berörde helt naturligt även tidningarna på det allra
intimaste.

De nuvarande expeditionsförhållandena vore allt annat än tillfredsställande,
vilket klart framginge av vad generalpoststyrelsen anfört angående
avlämningstiderna för tidningarna. Postverkets oförmåga att för närvarande
verkställa expedieringen av postabonnerade tidningar inom en rimlig tid
framginge tydligt därav, att morgontidningar, som skulle sändas med Malmötåget
kl. 9,55 fm., måste avlämnas till posten redan kl. 4,15 f. m. alltså
icke mindre än 5 timmar och 40 minuter före tågets avgång.

För tidningar med stora postupplagor hade det helt naturligt varit omöjligt
att hålla de av postverket stipulerade tiderna, utan hade de varit nödsakade
att med stora extra kostnader själva taga hand om inslagningen och
transporten till respektive postkupéer.

Som inlämnandet i postkupéerna finge ske intill en halv timme före tågets
avgång, kunde tidningarna expediera upplagorna successivt med hänsyn till
tagens olika avgångstider, så att endast en mindre del av upplagorna behövde
vara inslagen och avlämnad till de tidigaste tågen.

Det kunde emellertid vid stora förseningar inträffa, att det t. 0. m. vore
omöjligt att hinna lämna upplagorna till vissa postkupéer den stipulerade
halvtimmen före tågets avgång, och att tidningssäckarna således icke hunne
transporteras ut till Vedgården, utan måste köras till avgångsplattformen
och därifrån lastas i postkupén, kanske blott någon enda minut före tågets
avgång.

Bihang till riksdagens protokoll 192). 1 samt. 130 höft. (Nr 168.) 2

Kungl. Maj ds proposition nr 168.

Departe ments chefen.

Med hänvisning till de lättnader, som ett genomförande av generalpoststyrelsens
förslag skulle medföra därigenom, att inlämningstiderna för tidningar
kunde bestämmas så sent inpå tågens avgångstider, att tidningarnas
inslagning icke längre skulle behöva ombesörjas av tidningsutgivarna själva,
har Stockholmspressens ekonomiska förening förklarat sig på det allra livligaste
tillstyrka bifall till framställningen i fråga.

Såsom ovan nämnts hava de tidigare beslutade ombyggnadsarbetena för
centralposthusets ankommande och avgående avdelningar ännu icke kommit
till utförande i avsedd omfattning, huvudsakligen på grund av nedgången i
posttrafiken. I och med den stegring av trafiken, som nu åter synes inträda,
har emellertid frågan om ett ändamålsenligare ordnande av postverkets lokalförhållanden
ånyo blivit aktuell. Tillfälle har nu också yppat sig att för
berörda fråga vinna en i flera avseenden gynnsammare lösning än tidigare
påräknats. Till följd av de beslut, som statsmakterna nästlidet år fattat
rörande bangårdsförhållandena i Stockholm, varigenom dessa förhållanden i
huvudsak torde hava ordnats för åtminstone ett par tiotal år framåt, har
det nämligen visat sig möjligt att åter upptaga den av generalpoststyrelsen
tidigare framförda tanken på uppförande av en större postbyggnad inom
själva bangårdsområdet, till vilken kunde förläggas den huvudsakliga expeditionen
av paket-, korsbands- och tidningsposterna.

Genom tillkomsten av ett sådant bangårdspostkontor skulle i centralposthuset
kunna vinnas så avsevärda utrymmen, att några större till- eller ombyggnadsarbeten
därstädes icke bliva erforderliga. Den största betydelsen
av anordningens vidtagande ligger emellertid i de avsevärda fördelar densamma
skulle innebära för postverkets arbete samt för allmänheten, särskilt
tidningsutgivarna. I detta avseende ber jag att få hänvisa till vad generalpoststyrelsen
anfört. Här må allenast påpekas, att, då de besparingar, som komma
att ernås genom bangårdspostkontorets tillkomst, beräknats uppgå till
icke mindre än 150,000 kronor för år räknat, engångskostnaderna för byggnadens
uppförande, omkring 520,000 kronor, komma att amorteras under
loppet av några få år. Vid sådant förhållande synes generalpoststyrelsens
förslag innebära en även ur rent affärsmässig synpunkt fördelaktig lösning
av postverkets lokalfrågor.

Den föreslagna nybyggnaden är avsedd att förläggas å den intill Jakobsgatans
fortsättning och Vintervägen belägna del av bangårdsområdet, som
benämnes Vedgården och som järnvägsstyrelsen förklarat sig kunna upplåta
för ändamålet. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava
emellertid delade meningar gjort sig gällande rörande vissa detaljer i fråga
om byggnadens placering ävensom byggnadssättet och fasadernas behandling.
Med hänsyn till bygge adsplatsens framträdande läge, på obetydligt avstånd
från ett av stadens förnämsta byggnadsverk, stadshuset, samt i betraktande
av att byggnadens placering måhända kunde komma att inverka på lösandet
av vissa stadsplanefrågor och särskilt på ordnandet av trafikförhållandena
vid skärningen mellan Jakobsgatans förlängning och järnvägsspåren, har det

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

synts lämpligt att inhämta yttrande i ärendet från Stockholms stad. Sådant
yttrande har emellertid ännu icke inkommit. Då utredningen rörande det
närmare förläggandet och utformandet av byggnaden sålunda icke är helt
slutförd, är jag för närvarande icke beredd att taga ståndpunkt i dessa hänseenden.

Emellertid synas icke nämnda detaljspörsmål böra få orsaka, att själva
huvudfrågans avgörande fördröjes ett helt år. Eör postverkets del är det
givetvis angeläget, att det ifrågasatta bangårdspostkontoret kommer till
stånd snarast möjligt, så att en redan nu välbehövlig och vid en sedan
någon tid skönjbar trafikstegring oundgänglig utvidgning av vissa expeditionslokaler
kan ernås på ett praktiskt sätt och utan onödigt dryga kostnader.
Yikten av att särskilt fragan om expedieringen av postabonnerade tidningar
med det snaraste erhåller en tillfredsställande lösning framgår tydligt
av vad därutinnan anförts såväl av generalpoststyrelsen som från tidningsutgivarehåll.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att generalpoststyrelsens förslag nu
underställes riksdagens prövning. Avgörandet ifråga om den närmare förläggningen
av byggnaden ävensom fasadernas gestaltning m. m. torde få
överlåtas åt Kungl. Maj:t, helst större skiljaktigheter i vederbörande myndigheters
ståndpunkt i dessa hänseenden icke synas vara att förvänta.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för uppförande av ett bangårdspostkontor inom Stockholms
centralbangårds område må av tidigare utav riksdagen
för ombyggnad av centralposthuset i Stockholm anvisade
men ej i anspråk tagna medel användas ett belopp av 520,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Ilawerman.