Kungl. Maj ds proposition nr 153
Proposition 1926:153
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
1
Nr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till främjande
av bostadsproduktionen; given Stockholms slott den 25 februari
1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 25 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Schltter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller följande:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 312—313, anmälde
jag en den 1 december 1925 dagtecknad skrivelse från statens byggnadsbyrå.
I anslutning till innehållet i denna skrivelse uttalade jag den uppfattningen,
att staten under nästkommande budgetår borde lämna ytterligare ekonomiskt
stöd för främjande av bostadsproduktionen. Medel för ändamålet syntes, liksom
skett under de närmast föregående åren, böra beredas genom ökning av statens
bostadslånefond med belopp, som finge disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.
Av skäl som byggnadsbyrån anfört kunde emellertid det
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 samt. 128 haft. (Nr 153.) 1
2
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
belopp, som för budgetåret 1926—1927 finge anses erforderligt till bostadslån
under år 1927, icke för det dåvarande beräknas. Jag förutsatte därför,
att jag, när byggnadsbyrån inkommit med en bebådad framställning härom,
skulle bliva i tillfälle att förelägga Kungl. Maj:t förslag till proposition i
ämnet.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.
Statens byggnadsbyrå har den 9 februari 1926 avgivit den tidigare bebådade
framställningen i ämnet. Innan jag övergår till att i samband med de
olika frågorna redogöra för innehållet i denna framställning, får jag i korthet
erinra om de senare årens statsåtgärder på området.
1920—1924 I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande
årens statsäd översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under åren 1920
och 1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen.
Motsvarande redogörelser för de tre följande åren hava lämnats i propositionerna
i ämnet för åren 1923 (nr 62, sid. 2), 1924 (nr 68, sid. 2) och 1925
(nr 202, sid. 2).
Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu hänvisa.
1925 års År 1925 medgav riksdagen (skrivelse nr 277) i anledning av Kungl. Maj:ts
"!Ä‘ proposition nr 202 och i ämnet väckta motioner, att för beredande av lån
kungörelse, ur statens bostadslånefond finge av angivna medel disponeras dels för år
1925 8,000,000 kronor och dels, i den mån medlen därtill försloge, för år 1926
likaledes 8,000,000 kronor. Det för år 1925 anvisade beloppet finge utgå
såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. För beredande av 1926
års bostadslån finge, inom den angivna maximigränsen av högst 8,000,000
kronor, disponeras dels räntor och amorteringar till bostadslånefonden för år
1925 och dels, såsom lån, rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni
1925, efter avdrag av det för 1925 års utlåning avsedda beloppet jämte ytterligare
2,000,000 kronor, vilket sistnämnda belopp skulle reserveras för andra
ändamål. Det för år 1926 faktiskt disponibla lånebeloppet beräknades enligt
dessa grunder komma att uppgå till 2,800,000 kronor men förutsattes kunna
bliva något större. Jag återkommer strax till frågan om detta belopp, som
numera visat sig bliva större än som beräknats.
Erinras må, att bostadslånefonden genom beslut av 1924 års riksdag
bringats upp till ett sammanlagt belopp av 55,500,000 kronor. Genom nu
berörda beslut, avseende åren 1925 och 1926, ökades det utlåningsbara beloppet
med ytterligare en summa, vilken uppskattades till sammanlagt minst
10,800,000 kronor men som dock högst finge uppgå till 16,000,000 kronor.
Häri inginge cirka 1,500,000 kronor till bostadslånefonden inflytande räntemedel,
vilka emellertid vore att anse såsom en bostadslånefondens skuld till
rusdrycksmedelsfonden, ävensom ett helt ringa belopp till bostadslånefonden
inflytande amorteringar.
Med avseende å dessa för åren 1925 och 1926 disponibla lånemedel hava
bestämmelser meddelats i kungörelse angående lån ur statens lostadslånefond
Kungl. May.ts proposition nr 153.
3
den 26 juni 1925 (nr 296). Bestämmelserna ansluta sig med vissa undantag,
som strax skola beröras, väsentligen till föreskrifterna i motsvarande
kungörelse för år 1924 (nr 262), för vilkas huvudsakliga innehåll lämnades
en sammanfattande redogörelse i 1925 års proposition (nr 202, sid. 2). Jag
får nu hänvisa till denna.
En avvikelse från 1924 års föreskrifter föranleddes därav, att enligt 1925
års riksdagsbeslut medel på en gång ställdes till förfogande för tvenne
kalenderår. Jag får anledning att senare återkomma härtill men vill i detta
sammanhang endast nämna, att ansökningstiden i fråga om 1925 års lånemedel
sattes till den 1 november 1925 och för 1926 års medel till den 1
februari 1926. Beträffande skälet varför ansökningstiderna för de båda årens
lån förlädes så nära varandra må hänvisas till vad härutinnan anfördes i
1925 års bostadsproposition (nr 202, sid. 20). Det gällde att söka förmedla
övergången till en sådan anordning, att vederbörande granskning hos statens
byggnadsbyrå av byggnadsritningar m. in., vilken ofta till men för granskningens
effektivitet och syfte kommit att ske i efterhand, skulle kunna äga
rum på förhand, innan byggnadsarbetet påbörjats.
I föregående kungörelser hade föreskrivits, att vederbörande byggnadsföretag
skulle vara påbörjat tidigast vid ingången av det kalenderår, för vilket
lånemedlen vore disponibla, för så vitt icke Kungl. Maj:t medgåve undantag.
I 1925 års kungörelse meddelades liknande föreskrifter beträdande 1925 års
medel. Beträffande 1926 års medel åter föreskrevs i anslutning till nyss
berörda önskemål, att vederbörande byggnadsföretag under inga förhållanden
finge vara påbörjat före den 1 januari 1926.
Lån ur statens bostadslånefond kunde förr utlämnas allenast till kommun
eller under förmedling av kommun, som jämväl i senare fallet hade att
ikläda sig fullt betalningsansvar för lånet. I 1925 års kungörelse föreskrives
emellertid, att lån till annan än kommun visserligen skall utgå genom särskild
låneförmedlare men att såsom förmedlare må fungera icke blott kommun
utan också bolag, förening eller stiftelse, som Kungl. Maj:t därtill lämnar
tillstånd.
I övrigt må erinras om några av de viktigare föreskrifterna, vilka i
huvudsak i oförändrat skick bibehållits från tidigare kungörelser.
Lån må ej, med mindre Kungl. Maj:t på synnerliga skäl lämnar tillstånd
därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga
är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum
och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet.
Låneförmedlare må ej av låntagare betinga sig strängare lånevillkor, än
som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan göres
dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de bidrag till förvaltningskostnader
och till täckande av förluster, som förmedlaren efter Kungl.
Maj:ts medgivande må kunna betinga sig av låntagaren. I intet fall må
låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet för lånet, att denne
4
Kungl. Mai ds proposition nr 153.
Användningen
av
1925 års
lånemedel.
förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga annat
byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens fordran.
Lån löper utan ränta och amortering till utgången av det kalenderår, då
det utlämnats eller, där det lyftats i skilda delar, den sista delen utlämnats.
För tiden därefter löper lånet såsom amorteringslån. Amorteringen
jämte fem procent ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en annuitet
av tillhopa sex och en halv procent.
Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas hos statens byggnadsbyrå,
som har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning
av lånemedlen.
Under erinran att särskild redogörelse för användningen av tillgängliga
medel för beredande av lån ur statens bostadslånefond m. in. för vart och
ett av åren 1920—1924 varit fogad till bostadspropositionen det nästföljande
året (1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924 nr 68
sid. 3, 1925 nr 202 sid. 4), övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen
av 1925 års lånemedel.
Vid ansökningstidens utgång den 1 november 1925 förelågo ansökningar
från följande antal låneförmedlare och till följande belopp, nämligen:
24 städer ..................... | 11,567,608: — | kronor |
7 köpingar..................... | 464,250: — | » |
16 municipalsamhällen och landskommuner...... | 727,210: — | > |
2 enskilda låneförmedlare.............. | 715,000: — | » |
eller tillhopa | 13,474,068: — | kronor |
Nämnas må, att Kungl. Maj:t efter ansökan och på förslag av byggnadsbyrån
redan den 2 oktober 1925 beviljat staden Kristianstad ett lån å
97,000 kronor. Detta belopp är emellertid inräknat i den nyss angivna
summan.
I skrivelse den 20 november 1925 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning
av de disponibla lånemedlen, vilka utgjordes av för året anvisade
8,000,000 kronor jämte uppkommen besparing av cirka 279,900 kronor eller, efter
avdrag av det staden Kristianstad tidigare beviljade lånet, sammanlagt
8,182,900 kronor.
Med hänsyn därtill, att såsom förut nämnts det för år 1926 anvisade beloppet
icke med visshet kunnat uppskattas till mera än cirka 2,800,000 kronor
och sålunda kunde komma att avsevärt understiga medgivet maximum
av 8,000,000 kronor, hade i 1925 års bostadsproposition förutsatts att 1925
års lånemedel i viss utsträckning skulle kunna reserveras för att tillgodose
lånebehovet år 1926. I skrivelsen anmälde nu byggnadsbyrån, att byrån hos
statskontoret inhämtat uppgift om det belopp, vilket dåmera, när rusdrycksmedelsfondens
faktiska tillgångar den 30 juni 1925 läte sig beräkna,
kunde väntas bliva disponibelt för år 1926 enligt de av riksdagen angivna
grunderna. Enligt uppgift från statskontoret beräknades beloppet för år
Eungl. Mai ds proposition nr 153.
5
1926 komma att uppgå till 6,900,000 kronor och alltså icke oväsentligt överstiga
det tidigare uppskattade beloppet.
Med hänsyn härtill och till det för år 1925 sökta beloppets storlek, hade
byggnadsbyrån därför i fördelningsförslaget upptagit hela det för år 1925
disponibla beloppet.
Rörande de grundsatser, som i övrigt varit vägledande vid förslagets upprättande,
anförde byrån följande.
Vid prövningen av ansökningarna och uppgörandet av förslag till fördelning
av tillgängliga lånemedel hava jämlikt berörda kungörelse den 26
juni 1925 hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun
förefintlig bostadsbrist, och kännedom härom har vunnits icke blott genom
ansökningshandlingarna utan även genom från socialstyrelsen inhämtade
upplysningar. På grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften,
att lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag
av direkt allmännyttig natur eller med anordningar, som avsåge att bereda
den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, har vid
förslagets uppgörande i första hand lån föreslagits åt halvkommunala företag,
egnahemsföretag och kooperativa bostadsföretag. I likhet med vad som
tillämpats under föregående år, har såsom seget hem» ansetts sådan byggnad,
som utom bostad för ägaren, innehåller ytterligare en lägenhet, avsedd för
uthyrning. Byggnad, innehållande tre eller flera lägenheter, ävensom sådan
mindre byggnad, i vilken ägaren icke skall hava sin bostad, har betraktats
såsom hyreshus.
I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen av
närmast föregående årens lånemedel har byggnadsbyrån vid fördelningen av
1925 års medel med hänsyn till nu rådande lägre byggnadskostnad icke ansett,
att lån bör utgå med den fastställda högsta procenten av byggnadskostnaden,
utan att lånesumman i regel bör kunna begränsas till omkring
35 % av nämnda kostnad.
Vid ansökningarnas bedömande har byrån även haft sin uppmärksamhet
fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att genom understödjande
av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena
ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras, varjämte
byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå
framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit
om lån men, oaktat de synts därav förtjänta, icke då kunnat på grund av
anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.
I huvudsaklig anslutning till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Kungl. Majits
Maj:t genom brev den 27 november 1925 vissa kommuner lån ur statens *?r''
bostadslånefond att, i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungörelse ^delningen,
nr 296, utgå med högst angivna belopp, under förutsättning att vederbörande
kommun, därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen den 21 mars
1862 om kommunalstyrelse i stad, § 73 i förordningen av samma dag om
kommunalstyrelse på landet eller § 30 i förordningen den 23 maj 1862 om
kommunalstyrelse i Stockholm så erfordrades, erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd
till lånets upptagande. I sistnämnda hänseende skulle vederbörande länsstyrelse
tillse, att framställning i ämnet, jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt
och så vitt möjligt icke senare än den 31 januari 1926 inkomme till
Kung]. Maj:t. Brevet innefattar tillika föreskrift om de slag av byggnads
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 15S.
företag, till vilka lånen i huvudsak skulle utgå. Jag får här framlägga en
förteckning över de sålunda beviljade lånen.
Städer.
Kronor.
Borås för av bostadsbolag uppförda hyreshus . . 98,000
» enskilda egnahemsbyggnader..... 52,000 150,000
Eskilstuna » av kooperativ förening uppförd byggnad
samt enskilda egnahemsbyggnader .... 28,000
Eslöv » enskilda egnahemsbyggnader......... 21,000
Gävle » av bostadsbolag uppförd byggnad . . . 97,000
» enskilda egnahemsbyggnader..... 103,000 200,000
Göteborg » av bostadsföreningar uppförda byggnader 199,800
» enskilda egnahemsbyggnader..... 298,200 498,000
Hälsingborg » » » ......... 534,000
Jönköping » av bostadsförening och kooperativ förening
uppförda byggnader . ...... 55,000
» enskilda egnahemsbyggnader..... 25,000 80,000
Kalmar » av kooperativ förening uppfört hyreshus 16,800
» enskilda egnahemsbyggnader..... 33,200 50,000
Karlskrona » enskilt hyreshus............... 8,400
Kristianstad » enskilda egnahemsbyggnader......... 25,000
Landskrona » » » 43,000
Lund » » » 86,000
Malmö » av bostadsföreningar och kooperativa
föreningar uppförda byggnader .... 830,000
» enskilda egnahemsbyggnader..... 570,000 1,400,000
Mölndal » > » 100,000
Norrköping » av bostadsförening och kooperativ förening
uppförda byggnader....... 290,500
» enskilda egnahemsbyggnader..... 47,500 338,000
Nyköping » av bostadsförening och kooperativ förening
uppförda byggnader....... 76,100
» enskilda egnahemsbyggnader..... 113,900 190,000
Ronneby » » » 4,000
Stockholm > av bostadsförening och kooperativa före
ningar
uppförda byggnader samt enskilda
egnahemsbyggnader.......... 3,054,000
Tranås » enskilda egnahemsbyggnader......... 25,000
Trälleborg » » » 32,000
Uppsala för av bostadsföreningar uppförda byggnader 238,000
» enskilda egnahemsbyggnader..... 42,000 280,000
Ystad » » » 8,600
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Kronor.
Örebro för av bostadsförening uppförd byggnad . 157,500
» enskilda egnahemsbyggnader.....Jll,500 269,000
Summa kronor 7,424,000
Björkhamre
Ljusdal
Nynäshamn
Sundbyberg
Svedala
Köpingar:
för enskilda egnahemsbyggnader........ 18,000
» , » ......... 12,000
, > > ......... 5,000
» av kooperativa föreningar uppförda
byggnader.............• 163,000
» enskilda hyreshus.......... 45,000 208,000
» enskilda egnahemsbyggnader......... 13,000
Summa kronor 256,000
Munieipalsamhällen och landskommuner:
Bromstensm:e för
Falköpings
förstäders > »
Fosie s:n »
Gudmundrå» »
Motala * »
Ramundeboda
» »
Ronneby » »
Råsunda m:e »
Snöstorps s:n »
Solhems m:e »
Stora Tuna s:n »
enskilda egnahemsbyggnader
3>
»
»
>
av kooperativ förening uppförd byggnad . . . .
enskilda egnahemsbyggnader.........
Summa kronor
38.000
17.000
50.000
75.000
4,500
15.000
10,500
131.000
21.000
32.000
58.000
452.000
Sammanfattning.
Städer ................
Köpingar...............
Munieipalsamhällen och landskommuner
Kronor
. . . . 7,424,000
. . . . 256,000
. . . . 452,000
Summa 8,132,000
I brevet medgav Kungl. Maj:t härjämte, att den omständigheten, att åtta
egnahemsbyggnader i Göteborg, i stadens ansökning betecknade med nr 7,
9, 13, 16, 17, 19, 20 och 24, samt den av sjätte bostadsföreningen Bohus
u. p. a. planerade byggnaden i nämnda stad, i ansökningen betecknad med
nr 35, innehölle lägenheter med större antal rum än vad i § 3 i ovannämnda
kungörelse angives, ej utgjorde hinder för att lån utginge för dessa byggnadsföretag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 15S.
1928 års
lånemedel.
Förslag ou
nya lånemedel
för
år 1927.
Statens byggnadsbyrå.
Tillika medgav Kungl. Maj:t, att lån finge utgå för vissa i vederbörande
ansökningar angivna byggnadsföretag i städerna Lund, Malmö och Nyköping
samt i Ronneby socken, utan binder därav, att byggnadsföretagen påbörjats
före den 1 januari 1925.
Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, dels att byggnadsföretagare skulle åtnjuta
rånte- och amorteringsfrihet under lika lång tid som den, under vilken kommunen
åtnjöte motsvarande förmån av staten och dels att lån, i den mån
det av kommunen icke lyftats före utgången av år 1926, skulle anses förverkat
och överföras till de av statens byggnadsbyrå regelbundet redovisade
besparingarna, för så vitt icke byrån på synnerliga skäl medgåve undantag.
Kungl. Maj:t förklarade Sig framdeles vilja till prövning upptaga dels, i
samband med prövning av ansökan av Stuvsta fastighetsägareförening u. p. a.
om tillstånd jämlikt § 2 i nyssnämnda kungörelse att vara förmedlare av
lån ur statens bostadslånefond, en av föreningen gjord ansökan om sådant
lån till belopp av 50,000 kronor, och dels, på anmälan av statens byggnadsbyrå,
de låneansökningar, vilka uttryckligen angivits avse byggnadsföretag,
som komme att igångsättas först efter 1926 års ingång.
Övriga ansökningar om lån ur statens bostadslånefond lämnades utan
bifall.
Ytterligare bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå att efter framställning
av vederbörande kommun, med iakttagande av bestämmelserna i
§ 2 i förberörda kungörelse, i särskilda fall överflytta för visst slag av byggnadsföretag
beviljat lån till annat slag av byggnadsföretag samt anbefallde
byggnadsbyrån, bland annat, att därest besparing skulle uppstå å de sålunda
beviljade lånen, inkomma med förslag till fördelning av de belopp, som därigenom
bleve tillgängliga.
Såsom redan omnämnts utgick tiden för ingivande av ansökan om lån av
1926 års medel den 1 februari 1926. Byggnadsbyrån har ännu icke inkommit
med förslag till fördelning av lånemedlen — byrån, som först efter ansökningstidens
utgång kunnat närmare bedöma frågan om behovet av nya lånemedel
för år 1927, har närmast haft att överväga denna fråga — men enligt
vad jag inhämtat, är fördelningsförslaget att emotse inom kort. Hithörande
spörsmål beröres emellertid något av byggnadsbyrån i den skrivelse, för vars
innehåll jag nu går att lämna en redogörelse.
I skrivelse den 9 februari 1926 har statens byggnadsbyrå framlagt förslag
om anvisande av medel till beredande av lån ur statens bostadslånefond för
år 1927. Efter att hava erinrat om den nyss omnämnda skrivelsen den 1
december 1925 övergår byrån till en undersökning av behovet av ytterligare
lånemedel och anför härutinnan följande.
Yad angår behovet av en fortsatt låneverksamhet må till en början meddelas
vissa statistiska uppgifter, som äro ägnade att belysa frågan. Uppgifterna
äro hämtade ur Sociala Meddelanden, år 1925, häft. 4 och 12.
Bostadsproduktionens omfattning under senare år i landets 36 största städer
framgår av följande tablå.
Kungl. Maj ds proposition nr 153.
9
Bostadslägenheter; | 1913 | 1916 | 1917 | 1918 | 1919 | 1920 | 1921 | 1922 | 1923 | 1924 |
antal ..... | 5,989 | 3,932 | 4,848 | 3,621 | 3,101 | 2,144 | 4,218 | 3,187 | 6,040 | 8,687 |
indextal . . . | 100 | 66 | 81 | 60 | 52 | 36 | 70 | 53 | 101 | 145 |
Rum (och kök): | ||||||||||
antal ..... | 18,732 | 12,139 | 12,885 | 9,400 | 8,563 | 6,323 | 12,764 | 10,815 | 21,833 | 28,054 |
indextal . . . | 100 | 65 | 69 | 50 | 46 | 34 | 68 | 58 | 117 | 150 |
I dessa de större städerna var bostadsproduktionen år 1924 mycket livlig
i jämförelse med de föregående årens, 1913 års produktion icke undantagen.
Även i mindre städer utvecklades enligt statistikens vittnesbörd en livlig
verksamhet på området. Sålunda utgjorde här nettotillskottet av rum (eller
kök) per 10,000 invånare 175 år 1924 mot 145 år 1913.
Ehuru närmare uppgifter ännu saknas, linnes anledning antaga, att byggnadsverksamheten
varit livlig även under år 1925.
Såsom strax skall visas, synes emellertid allt fortfarande, trots en kraftig
bostadsproduktion under treårsperioden 1923—1925, flerstädes råda knapphet
eller brist på bostäder.
Förklaringen härtill är givetvis främst att söka i den mångåriga starka
tillbakagången i bostadsproduktionen, som förorsakades av rubbningarna under
och de närmaste åren efter världskriget. Den ovan återgivna tablån belyser
omfattningen av denna tillbakagång i förhållande till 1913 års produktion.
Emellertid kunna även andra omständigheter påvisas, som utgöra ytterligare
förklaring till att bostadsknapphet ännu är rådande. Närmast kommer
härvid i betraktande frågan om produktionen av smålägenheter. Till belysande
härav äro i nedanstående tablå de under åren 1913, 1923 och 1924 i
de 36 största städerna nytillkomna bostadslägenheterna fördelade efter storlek.
1913 1923 1924
Antal % Antal % Antal %
Bostadslägenheter om:
1 ram m. m. (utan kök) . . . 831 13.9 531 8.8 1,222 14.1
1 rum och kök........ 1,958 32.7 1,017 16.8 2,062 23.7
2 > > >........ 1,439 24.0 1,903 31.5 2,515 29.0
3 > > »........ 612 10.2 995 16.5 1,297 14.9
4 1. flera rum och kök .... 1,149 19.2 1,594 26.4 1,591 18.3
Summa 5,989 100.0 6,040 100.0 8,687 100.0
Yad som i förevarande tablå synes vara anmärkningsvärt, rör antalet tillkomna
lägenheter om 1 rum och kök, för de mindre bemedlade klasserna
ofta den enda bostadslägenheten till överkomlig hyra. År 1923 representerade
antalet nytillkomna sådana lägenheter (1,017, resp. 16.8 %), både absolut
och relativt, blott cirka hälften av motsvarande antal år 1913 (1,958,
resp. 32.7 %). För år 1924 är den absoluta siffran (2,062) en obetydlighet
högre än år 1913 (1,958) men den i’elativa (23.7 %) ändock avsevärt lägre
(32.7 % år 1913).
Av dessa siffror drager byrån den slutsatsen att den kraftiga stegringen
av bostadsproduktionen i allmänhet under åren 1923 och 1924 icke innefattar
någon motsvarande stegring i fråga om produktionen av lägenheter
om 1 rum och hök utan i stället, om åren 1923 och 1924 tagas såsom ett,
en genomsnittlig både absolut och relativ minskning. Byrån fortsätter härefter:
-
10
Kung!,. Maj:ts proposition nr 153.
För en riktig uppfattning av de återgivna siffrorna må ytterligare några
anmärkningar framhållas. Med säkerhet har den statliga lånevcrksamheten
bidragit till en ökning av antalet nytillkomna mindre lägenheter (upp till 2
å 3 rum och kök). Av de i senast återgivna tablå för år 1924 redovisade
nytillkomna lägenheterna i de 36 största städerna (8,687) hava cirka 2,200
om sammanlagt cirka 7,000 eldstäder — lägenheterna hava alltså i genomsnitt
innehållit 2 rum och kök — tillkommit med hjälp av lån ur bostadslånefonden.
Erinras må att en betydande del av dessa ingå i egnahemsbyggnader,
i vilka åtminstone ägaren själv ju merendels förfogar över större
utrymme än 1 rum och kök. Om hänsyn tages enbart till nu berörda produktionssiffror,
skulle tillskottet av lägenheter för mindre bemedlade vara
större än siffrorna för antalet nytillkomna lägenheter om 1 rum och kök
tyckas giva vid handen.
Emellertid finnes det en företeelse, som talar i alldeles motsatt riktning.
Under den livliga byggnadsverksamhet, som rått under de senare åren, kan
man spåra en påtaglig tendens hos företagsamheten att intressera sig för
produktion av visserligen ofta till areal och rumsantal mindre men dyrbara
lägenheter.
Bostadsstatistikens uppgifter medgiva visserligen ej någon mera i detalj
gående klassificering av nyproduktionen i nu berörda hänseende, men visst är,
att åtskilliga av de nytillkomna smålägenheterna försetts med så dyrbar
utrustning och på grund därav betinga sådana hyror, att de icke äro tillgängliga
för de mindre bemedlade klasserna. Av lägenheternas rumsantal
torde man sålunda f. n. icke våga draga alltför vittgående slutsatser om de
boendes förmögenhetsvillkor. Smålägenheter och lägenheter för mindre bemedlade
äro sålunda ingalunda detsamma.
Belysande för bostadstillgången inom våra städer äro vidare vissa av
socialstyrelsen tid efter annan från vederbörande kommunala myndigheter
införskaffade allmänna omdömen om hostadstillg(ingen i orten. Dessa myndigheter
hava sålunda anmodats uppgiva, huruvida tillgången kunde betecknas
med termerna »tillräcklig» (hösten 1925 även »god»), »knapp» eller »otillräcklig»
med avseende å smålägenheter (högst 2 rum och kök), medelstora
lägenheter (3—5 rum och kök) samt större lägenheter.
I nedanstående antal städer (36 större och 71 mindre) har tillgången uppgivits
vara, med avseende å:
36 större | Smålägenheter | Medelstora lägenheter | Större lägenheter | |||||
Okt. 1923 . | 4 | 8 | 24 | 13 | 18 5 |
| 28 | 8 — |
Okt. 1924 . | 5 | 10 | 21 | 20 | 15 1 |
| 33 | 3 — |
April 1925 . | 5 | 11 | 20 | 16 | 19 1 |
| 33 | 3 — |
Okt. 1925 . | . T"'' 6 | 13 | 16 | 9 21 | 6 — | 17 | ~" 16 | 3 — |
71 mindre |
|
|
|
|
|
|
|
|
Okt. 1922 . | 28 | 32 | 11 | 45 | 24 2 |
| 52 | 14 3 |
Okt. 1923 . | . 36 | 20 | 15 | 52 | 16 3 |
| 60 | 5 5 |
Okt. 1924 . | '' 38 | 25 | 8 | 62 | 9 — |
| 67 | 4 — |
Okt. 1925 . | . 13 34 | 16 | 8 | §5 '' 40 | 5 1 | 25 | ~'' 42 | 1 — |
Visserligen kan det ej förnekas, att denna schematiska översikt häntyder
på en stadigt fortgående förbättring av bostadstillgången i våra städer, kraftigare
i de mindre städerna än i de större och mera påtaglig inom de större
lägenhetsgrupperna än inom de mindre. Men anmärkningsvärt är på samma
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
11
gång, huru långsamt återhämtningsprocessen synes försiggå beträffande smålägenheter.
Av de 36 större städerna hava ännu i oktober 1925 icke mindre
än 16 uppgivit tillgången såsom »otillräcklig» och 13 betecknat den såsom
»knapp». Häremot stå endast 6 städer med uppgiven »tillräcklig» och blott
en enda med »god» tillgång. I de mindre städerna, där förhållandena äro
genomsnittligt bättre, hava 24 städer betecknat tillgången på smålägenheter
såsom »knapp» eller »otillräcklig».
Vidare må nämnas, att husvilla familjer fortfarande måste omhändertagas
av de kommunala myndigheterna i ett flertal orter. Omfattningen av denna
hjälpverksamhet i oktober månad under åren 1923—25 belyses av följande
tablå.
|
| 1 9 | 2 3 | 1 9 | 2 4 | 1 9 | 2 5 |
|
| antal | antal | antal | antal | antal | antal |
|
| orter | familjer | orter | familjer | orter | familjer |
Städer med över 100 000 | inv. . . | 3 | 993 | 3 | 796 | 2 | 614 |
, > 10—100 000 | > . . | 20 | 619 | 20 | 753 | 19 | 617 |
Mindre städer . . . . |
| 9 | 75 | 10 | 58 | 10 | 24 |
| Tillhopa | 32 | 1687 | 33 | 1607 | 31 | 1 255 |
Nämnas må, att Göteborgs stad ansåg sig kunna avveckla ifrågavarande
hjälpverksamhet år 1925. Närmast med anledning härav ställa sig siffrorna
för år 1925 något gynnsammare än under föregående jämförelseåren.
Måhända böra dessa siffror i och för sig icke tillmätas alltför stor betydelse.
Det göres gällande, att åtminstone vissa av dessa husvilla befinna sig
i sådana ekonomiska villkor, att omhändertagandet beror mera av dessa villkor
än av bostadsbrist i orten och sålunda närmast har karaktären av fattigvård.
Sammanställas de däremot med övriga uppgifter, undgår man dock
ej den slutsatsen, att de även häntyda på ett förefintligt verkligt underskott
av smålägenheter.
Av vissa nu lämnade uppgifter framgår, att man inom åtskilliga städer
under hösten 1925 ansåg bostadstillgången knapp eller otillräcklig. Dessa
omdömen vinna enligt byggnadsbyråns mening i hög grad i styrka, om man
betraktar efterfrågan på tillgängliga lånemedel i bostadslånefonden, vilken
efterfrågan i sin tur utgör en mätare på, i vilken omfattning kommunerna
ansett sig böra genom dylik låneförmedling söka positivt medverka till
bostadsproduktionens främjande. Efter att hava erinrat om ansökningarna
på hösten 1925 — som jag nyss omnämnt söktes av sammanlagt 47 kommuner
och 2 enskilda sammanslutningar ett belopp av 13,474,068 kronor —
anmäler nu byggnadsbyrån, att när helt kort tid därefter nämligen den 1
februari 1926 lånemedel på nytt gjorts disponibla nämnda datum hos byrån
förelågo ansökningar från följande antal låneförmedlare och till nedanstående * I
belopp, nämligen:
24 städer................... 6 513 202: — kronor
5 köpingar.................. 207,925: — >
10 municipalsamhällen och landskommuner .... 239,150: — >
3 enskilda låneförmedlare........... 2,900,000: — >
42 låneförmedlare............... 9,860,277:— kronor
I den angivna summan, 9,860,277 kronor, ingår ett belopp av cirka 812,000
kronor, som visserligen sökts under hösten 1925 och som därför tillika upp
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 15S.
tagits i tablån över 1925 års ansökningar men som avsett 1926 års lånemedel.
Byrån fortsätter sålunda.
När medel för åren 1925 och 1926 äskades i 1925 års bostadsproposition
(nr 202) beräknade föredragande departementschefen (sid. 21), att det sammanlagda
för båda åren disponibla beloppet i verkligheten skulle komma att
ganska betydligt understiga det ifrågasatta maximibeloppet av 16,000,000
kronor — den faktiska summan anslogs till 10,800,000 kronor eller något
mera. Under hänvisning till förhållandena under en övergångstid — innebärande
att lån för två år skulle sökas så tätt efter vartannat som den 1
november 1925 och den 1 februari 1926 — ansågs emellertid det mindre beloppet
tillräckligt. Det förutsattes, att av berörda skäl en så väsentlig avmattning
i lånebehovet skulle göra sig märkbar vid den senare av de två
ansökningstiderna, att ett belopp av 2,800,000 kronor eller något mera i
stället för uppställt maximum av 8,000,000 kronor skulle förslå.
Tablån över 1926 års ansökningar utvisar en vida starkare frekvens, än
man under nästlidna år torde hava antagit. Såsom det visat sig, överskrider
visserligen det lånebelopp, som faktiskt blivit tillgängligt för år 1926 det
beräknade. Det uppgår såsom nämnts till cirka 6,900,000 kronor i stället
för beräknade 2,800,000 kronor. Vid den förberedande granskning, som byrån
underkastat nu inkomna ansökningar, anser emellertid byrån hava framgått,
att hela det för år 1926 tillgängliga beloppet torde komma att tagas i anspråk.
Till belysande av de resultat som vunnits genom den statliga hjälpverksamheten
meddelar byrån tvenne tablåer, av vilka jag får återgiva den ena,
vilken avser de av byrån vid 1925 års utgång till erhållande av statsunderstöd
godkända byggnadsföretag. De allra flesta av dessa hava också fullbordats
samt efter slutbesiktning rapporterats såsom färdiga.
Understöd av | Byggnader, för vilka statsunderstöd beviljats | Beviljat | |||||||
Antal | |||||||||
Hyres- hus | Koope- rativa byggn. | Egna hem | Sum- ma byggn. | Lägen- heter | Eld- städer | Bygg-nads-kostnad | lån kronor | statsbidrag kronor | |
1917 ..... 1918 ..... 1919 ..... 1920 ..... 1921 ..... 1922 ..... 1923 ..... 1924 ..... 1925 ..... Summa | 343 175 103 74 74 56 62 51 1 | 8 20 8 19 23 | 101 108 25 1,721 1,939 1,591 1,258 1,051 6 | 444 283 128 1,803 2,033 1,655 1,339 1,125 7 | 3,293 1,478 1,081 3,385 3,867 3,070 2,938 2,529 12 | 7,484 3,590 2,787 11,348 13,294 10,213 9,270 7,953 41 | 24.9 16.3 52.4 51.9 30.06 23.7 | 14,720,938: 77 | 3,997,234: 93 |
939 | 78 | 7,800 | 8,817 | 21,653 | 65,980 | 250.26 | 57,898,238: 11 | 16,675,035: 34 |
Under den tid, då enbart lån ur bostadslånefonden utgått, har med en
statlig kapitalinvestering av sammanlagt 28,531,859 kronor åstadkommits 1
1 Verklig byggnadskostnad åren 1917—1922, beräknad byggnadskostnad åren 1923—1925.
Kungl. May.ts proposition nr 153.
IO
O
8,549 lägenheter om tillhopa 27,477 »eldstäder» (rum eller kök) för en sammanlagd
byggnadskostnad av 88.5 milj. kronor. Statslånen uppgå i genomsnitt
till 3,337 kronor per lägenhet och 1,038 kronor per eldstad. Beloppen
motsvara i genomsnitt 32.25 procent av byggnadskostnaden.
Med anledning av det anförda anser sig byggnadsbyrån böra föreslå, att
medel måtte ställas till förfogande för fortsatt utlåning ur statens bostadslånefond
under år 1927.
Till ytterligare stöd för detta sitt förslag anför byrån följande.
I den av statsrådet och chefen för socialdepartementet anbefallda utredning,
som byggnadsbyrån avgav den 16 februari 1925 och vilken såsom bilaga
fogades till bostadspropositionen för nämnda år, förordade byrån på
anförda skäl vissa åtgärder, åsyftande att förläna statens bostadslånefond en
mera bestående karaktär. Till stöd rör sådana åtgärder framhölls bland
annat, att hithörande lån, vilka utgingo såsom sekundärkredit, tvivelsutan
fyllde ett starkt behov. Denna kreditgivning, för vilken ändamålsenlig organisation
eljest saknades i vårt land, vore särskilt betydelsefull såtillvida,
att den satte ett medel i händerna på den enskilde att aktivt medverka i
bostadskooperation och egnahemsbyggande och annan därmed jämförlig
byggnadsverksamhet. Genom bostadskooperationen och egnahemsbyggandet,
för vilkas främjande lånemedlen i främsta rummet disponerades och även
fortfarande disponeras, kunde de mindre bemedlade klasserna i stor utsträckning
bereda sig icke blott tak över huvudet utan jämväl nå en eftersträvad
höjd bostadsstandard. Erinras må, att byrån med egnahem här åsyftar sådana
för bostadsändamål närmast i eller omkring städer och stadsliknande
samhällen, men icke egnahem för jordbruksändamäl.
De förslag, som Kungl. Maj:t i anslutning till vad byrån härutinnan förordat
framlade för riksdagen, vunno ej riksdagens bifall.
Efter att hava erinrat om vad 1925 års riksdag vid behandlingen av denna
fråga anförde (skr. nr 277) fortsätter byrån.
Byggnadsbyrån betraktar det ingalunda såsom ett önskemål i och för sig,
att staten för all framtid påtoge sig omsorgen om ordnandet av ifrågavarande
kreditgivning. Därest andra vägar kunna utfinnas, som leda till en lösning
av detta kreditspörsmål utan statlig medverkan eller med ett ringare mått
av sådan medverkan, än vad som är fallet vid direkt statlig långivning, äro
dessa vägar måhända att föredraga. Men däremot finner byrån det allt fortfarande
högeligen önskvärt, att frågan om beredandet av ordnad sekundärkredit
för bostadsbyggande, särskilt i vad rör bostadskooperation och egnahemsbyggande,
verkligen bringas till en rationell lösning. Byggnadsbyrån
veterlig! har från enskilt håll någon dylik lösning icke bringats till stånd
eller ens något acceptabelt förslag till en mera allmängiltig sådan lösning blivit
förebragt. Skulle man nu avbryta den statliga låneverksamheten på området,
utan att någon mera bestående ersättning för denna provisoriska lösning
stode att ernå, undanryckte man en av de viktigaste betingelserna för
bostadskooperation och egnahemsbyggande samt annan därmed jämförlig
byggnadsverksamhet.
Yad angår storleken av det belopp, som synes höra ställas till förfogande
för utlåning under år 1927 finner byrån erfarenheterna från de senare åren
utvisa, att 8,000,000 kronor vore en väl avvägd summa och föreslår byrån,
att detta belopp måtte ställas till förfogande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Stats
kontoret.
Departe
ments
chefen.
I likhet med vad fallet är under år 1926 synas för ändamålet böra i första
rummet disponeras till statens bostadslånefond inflytande räntor och amorteringar
för närmast föregående år, d. v. s. för år 1926. Amorteringarna, som
för år 1925 sakna egentlig betydelse, torde för år 1926 uppgå till mera betydande
belopp. Sålunda disponerade medel synas, i likhet med vad generellt
gällt om bostadslånefondens samtliga hittillsvarande tillgångar, böra
betraktas såsom en skuld till rusdrycksmedelsfonden. I den mån ifrågavarande
räntor och amorteringar icke förslå, föreställer sig byrån, att återstoden
intill det angivna beloppet av 8,000,000 kronor lämpligen kunde få
överföras såsom nytt lån från rusdrycksmedelsfonden.
Över byggnadsbyråns skrivelse har statskontoret till följd av remiss avgivit
utlåtande den 15 februari 1926 och däri anfört följande:
Statskontoret torde icke hava att yttra sig i frågan, huruvida och i vilken
omfattning statsunderstöd genom lån fortfarande må anses böra utgå för
ifrågavarande bostadsbyggande. Därest denna låneverksamhet emellertid anses
böra fortsättas och medel för densamma anvisas från statsverkets fond
av rusdrycksmedel, får statskontoret meddela, att fondens tillgångar, i den
mån de ej redan äro disponerade för kapitalförsträckning till statens bostadslånefond,
vid innevarande budgetårs slut torde kunna beräknas uppgå till i
runt tal 3,375,000 kronor. Därvid har statskontoret givetvis såsom avsättning
till rusdrycksmedelsfonden av överskott å rusdrycksmedelstitlarna endast
kunnat räkna med vad riksstaten i sådant avseende angivit eller 2,835,000
kronor.
De för år 1926 inflytande räntor och amorteringar å redan utlämnade lån
från statens bostadslånefond belöpa sig till i runt tal 2,300,000 kronor. Härtill
kommer den ränta, rusdrycksmedelsfonden kan tillgodogöra sig för senare
hälften av år 1926 å medel, som icke tagits i anspråk för bostadslånefonden,
vilken ränta torde kunna uppskattas till ungefär 200,000 kronor.
Allt som allt skulle sålunda för beredande efter ingången av år 1927
av lån från bostadslånefonden kunna disponeras 5,875,000 kronor.
Den av byggnadsbyrån förebragta utredningen lärer utvisa, att behov av
fortsatt statsingripande till främjande av produktionen av bostäder för de
mindre bemedlade klasserna fortfarande förefinnes. Visserligen utvecklas en
livlig byggnadsverksamhet, och det är med glädje man kan konstatera ett i
flera hänseenden förbättrat läge på bostadsmarknaden, men uppenbart är också,
att bostadstillgången, åtminstone vad rör de mindre bemedlade på åtskilliga
håll icke motsvarar behovet. Den enskilda företagsamheten synes icke särskilt
lockas till produktion för tillgodoseende av detta speciella behov. Vad
byggnadsbyrån härutinnan anfört, synes mig böra särskilt uppmärksammas
och visar, att den livliga byggnadsverksamheten i allmänhet ej kan tagas
till intäkt för påståendet, att statsåtgärder till hävande av de mindre bemedlade
klassernas bostadssvårigheter skulle vara obehövliga.
Stor vikt fäster jag även vid vad byrån anfört om lämpligheten av att
tillsvidare upprätthålla det nuvarande provisoriet i fråga om här avsedda
kreditgivning. Om man nu avbröte denna låneverksamhet skulle säkerligen
bostadskooperationen samt egnahemsbyggandet i och omkring städerna lida
allvarligt avbräck.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
15
Strävandena hos dem, som hittills plägat bo i förhyrda bostäder, att nu
själva sörja för sitt bostadsbehov höra enligt min mening till våra mest glädjande
och gagnerika samhällsföreteelser och äro förvisso värda det stöd, som
de behöva för att kunna leda till positiva resultat. De av byggnadsbyrån
förebragta siffrorna visa också, att aktningsbjudande resultat vunnits med
ett jämförelsevis ringa mått av statlig medverkan.
Det är min bestämda uppfattning, att hithörande kreditspörsmål snarast
möjligt böra bringas till en tillfredsställande, varaktig lösning. För att
möjliggöra en allsidig prövning rörande de utvägar, som för ernående av
detta syfte kunna erbjuda sig, ämnar jag framdeles framställa förslag om
utredning i ämnet.
Slutligen vill jag erinra om innebörden av den fråga, som nu föreligger.
Det gäller icke och bör ej ens gälla att bereda vissa byggnadsföretagare
understöd i egentlig mening. Frågan gäller ett medgivande från riksdagen
att rusdrycksmedelsfondens tillgångar i viss utsträckning måtte få
placeras på närmare angivet sätt mot fullgod säkerhet och såsom jag strax
skall nämna mot fullgod ränta, detta i syfte att genom en kreditgivning, för
vilken annan lämplig organisation saknas, möjliggöra en behövlig, samhällsnyttig
bostadsproduktion. Staten påtager sig visserligen därmed en del administrationskostnader
— för statens byggnadsbyrå — men dessa äro, som i
det följande skall visas, förhållandevis ringa, synnerligast om man tager i
betraktande, att byrån i samband med det direkta administrationsarbetet även
utövar en omfattande rådgivande och hjälpande verksamhet, som visat sig
vara till stort gagn.
Byggnadsbyrån föreslår, att för utlåning under år 1927 ur bostadslånefonden
måtte ställas till förfogande 8,000,000 kronor. Statskontoret beräknar
emellertid, under förutsättning att medlen skola ställas till förfogande i
huvudsakligen samma ordning som 1926 års medel, att det tillgängliga beloppet
endast kommer att uppgå till cirka 5,875,000 kronor.
Jag hade gärna sett, att den tillgängliga summan hade motsvarat det av
byggnadsbyrån föreslagna beloppet, vilket synes mig väl avvägt. Att utfylla
skillnaden, beräknad till 2,125,000 kronor, genom anlitande av andra
medel än de här ifrågasatta anser jag mig emellertid ej nu kunna förorda.
Dock hoppas jag, att det tillgängliga beloppet skall visa sig något större
än vad statskontoret beräknat, och måhända är det icke alldeles uteslutet,
att beloppet kan något utdrygas genom uppkommande besparingar å tidigare
lån.
För den händelse de faktiskt disponibla medlen mot förmodan skulle i
någon mera avsevärd mån överstiga de beräknade, lärer i likhet med vad
fallet var i fråga om 1926 års lånemedel ett lånebelopp av 8,000,000 kronor
böra uppställas såsom maximum.
I fråga om lånevillkoren har byggnadsbyrån i sin skrivelse anfört Lånevillkoren.
följande:
16
Kung!,. Maj:ts proposition nr 153.
Statens bygg- I fråga om lånevillkoren synas bestämmelserna i 1925 års lånekungörelse
nadsbyrå. (nr 296) höra gälla i huvudsak oförändrade. Några hithörande frågor torde
emellertid böra något närmare beröras.
Till en början må erinras, att lån av 1926 års medel äro förbehållna byggnadsföretag,
som påbörjats tidigast den 1 januari 1926. Ifrågavarande tidsgräns
bör givetvis för 1927 års lån framflyttas ett är.
På skäl, som tidigare utvecklats och vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens
gillande, böra ansökningarna om lån göras före det byggnadsföretagen påbörjats.
Denna princip kom första gången till tillämpning i fråga om 1926
års medel. För att förebygga missförstånd och förvecklingar under övergångstiden,
förlädes ansökningstidens utgång till den 1 februari 1926. I
fråga om 1927 års lån synas förhållandena medgiva, att man tager steget
fullt ut och förlägger ansökningstidens utgång redan till den 1 november
1926. Vederbörande byggnadsföretagare skulle härigenom i god tid få besked,
huruvida lån kunde erhållas eller ej.
Räntefoten för lån ur bostadslånefonden har alltsedan 1924 varit fem procent.
Byggnadsbyrån, som fortfarande hyser den uppfattningen, att räntefoten
ej bör sättas så låg, att den finge karaktären av understöd, har hos
statskontoret begärt upplysning om den ränta, mot vilken rusdrycksmedelsfondens
tillgångar i övrigt placerats. I skrivelse den 7 december 1925 har
statskontoret meddelat, att ränteavkastningen å rusdrycksmedelsfondens den
30 juni 1925 i hypotekslån (icke lån till bostadslånefonden), obligationer och å
bankräkning placerade tillgångar, tillhopa kronor 8,879,260: 93, utgjorde i
medeltal 4,8 procent. Under sådana förhållanden synes vid placering i bostadslånefonden
en ränta fortfarande av fem procent icke böra föranleda
erinran.
Lån ur bostadslånefonden löper för närvarande utan ränta och amortering
till utgången av det kalenderår, då det lyftats eller, där det lyftats i skilda
delar, sista delen lyftats.
Vad angår räntefriheten under första tiden har byggnadsbyrån visserligen,
såsom av det redan anförda lärer framgå, icke ändrat sin tidigare vid
flera tillfällen hävdade uppfattning, att sådan förmån ej borde beredas, men
har, då förslag härutinnan icke vunnit riksdagens bifall, avstått från att
ånyo upptaga denna fråga.
Däremot kan byrån icke underlåta att beröra frågan om sättet för beräknande
av tiden för ränte- och amorteringsfriheten. När nu frågan om fördelningen
av de ifrågasatta nya lånemedlen för år 1927, vid bifall till ovan
framförda förslag om ansökningstidens förläggande till senare delen av föregående
år, torde kunna äga rum i god lid före 1926 års utgång, synes lämpligen
en fix sluttermin kunna angivas för ränte- och amorteringsfriheten.
Byrån föreslår alltså, att lånen löpa utan ränta och amortering från lyftningsdagen
och till utgången av år 1927. Om lån eller del därav icke inom
behörig tid lyftats och uppskov befinnes skäligen böra beviljas, synes det
icke lyftade beloppet böra betraktas såsom ett nytt, självständigt lån, löpande
utan ränta och amortering till lyftningsårets utgång.
Visserligen bör dylikt uppskov såvitt möjligt undvikas, men det kan icke
förnekas, att synnerliga skäl understundom torde kunna tala därför. I så
fall torde, liksom hittills, det böra få ankomma på byggnadsbyrån att pröva
frågor om uppskov under ett kalenderår. Vidare synes Kungl. Maj:t för
egen del icke höra avhända sig rätten att bevilja ytterligare uppskov.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits lärer man väl icke helt undgå vissa
olägenheter, som äro förknippade med att lån under byggnadstiden och fasta
annuitetslån här äro sammankopplade i ett — en anordning, som icke lärer
kunna undvikas, om man vill nå det med låneverksamheten avsedda syftet
Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 17
— men byrån anser, att förslaget skulle bidraga till större enkelhet och reda
samt reducera olägenheterna till de minsta möjliga.
Lika med byggnadsbyrån anser jag det lämpligt att vid den föreslagna Departelåneverksamheten
för år 1927 bibehålla nu gällande lånevillkor och andra “entsföreskrifter
i huvudsak oförändrade. chefen.
Yad angår räntefoten förtjänar särskilt understrykas den i byggnadsbyråns
skrivelse återgivna uppgiften från statskontoret, att vissa andra tillgångar
å närmare 9 miljoner kronor i rusdrycksmedelsfonden placerats mot en genomsnittlig
ränta av 4,8 procent. Under sådana förhållanden kan en utlåning,
till bostadslånefonden mot 5 procent ränta icke rimligen tillmätas karaktären
av att vara en för staten betungande understödsverksamhet.
Yad byggnadsbyrån föreslagit rörande en fix sluttermin för lyftande av
beviljat lån, anser jag mig böra biträda. Förslaget innebär för övrigt närmast
ett fastslående av vissa bestämmelser, som Kungl. Maj:t genom särskilda
beslut meddelat till förebyggande av ekonomiska konsekvenser för
staten, som näppeligen varit avsedda vid de nu gällande bestämmelsernas
utformning. Enligt ordalydelsen skulle nämligen en låneförmedlare genom
att underlåta att lyfta någon mindre del av lånet kunna obehörigen uttänja
den räntefria tiden för den redan lyftade delen av lånet. I varje
särskilt brev angående beviljande av lån har därför en viss sluttermin för
lånets lyftande blivit bestämd, ehuru bemyndigande lämnats byggnadsbyrån
att om synnerliga skäl tala därför medgiva undantag. För att emellertid
icke sadant anstånd på liknande sätt skulle leda till en förlängd räntefrihet
för redan lyftat belopp, har Kungl. Maj:t genom beslut den 12 februari
1926, på förslag av byggnadsbyrån och efter statskontorets hörande, föreskrivit,
att i dylika fåll det inom behörig tid lyftade beloppet och det, för
vilket anstånd med lyftandet medgivits, skola räknas såsom två skilda lån
och förty löpa räntefritt endast till utgången av respektive lyftningsår.
Vidare anser jag mig böra förorda, att de bestämmelser, som byggnadsbyrån
i nära anslutning till innehållet i Kungl. Majrts nyssnämnda beslut
härutinnan föreslagit, måtte inryckas i blivande författning rörande nya lån.
Slutligen synes det mig välbetänkt att byggnadsbyrån bemyndigas att
medgiva ett års anstånd med låns lyftande, där synnerliga skäl tala därför,
samt att Kungl. Maj:t icke avhänder sig rätten att medgiva ytterligare uppskov.
Om räntefriheten icke därigenom utsträckes, lärer betänklighet häremot
ej behöva hysas.
Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september 1921 statens byggfastställt
instruktion (nr 560), har under år 1925 bedrivit sin verksamhet nadsbyrås
efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Några förändringar i or- ver^sam^ei
ganisationen hava ej vidtagits.
1 sin framställning har byrån ej föreslagit någon ändring med avseende å
den fortsatta verksamheten. Till bestridande av kostnaderna för byråns
verksamhet har under de senare åren utgått ett belopp av 50,000^kronor för
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 128 höft. (AV 153.) 2
18
Kung!,. Maj:ts proposition nr 153.
budgetår. Byrån hemställer, att samma belopp måtte ställas till förfogande
för budgetåret 1926—1927.
Byggnadsbyrån har lämnat en tablå över sina kostnader under budgetåret
1924—1925. Häri ingå jämväl kostnaderna för särskild av byrån verkställd,
den 16 februari 1925 dagtecknad utredning, vilken såsom bilaga var
fogad till 1925 års bostadsproposition (nr 202, bil. A). Enligt tablån uppgingo
kostnaderna till:
| 2:a kalv-året 1924 | l:a halv-året 1925 | Summa kronor |
Arvoden till ledamöter, sekreterare och biträden .... Tryckningskostnader för blanketter in. m....... Postporto . .................... Telefonavgifter................... Hyra jämte värme, belysning ock städning...... Skrivmaterial................... Arvoden för granskning av ritningar......... Övriga utgifter................... | 16,822: 36 380: 80 235: 19 153: — 1,817: 25 196: 92 1,200: - 272: 02 | 18,314: -841: 75 271: 93 161:10 1,800: — 2,845: -1,056: 19 | 34,636: 36 507:12 314: 10 3,617: 25 4,045: — |
| 20,577: 54 | 25,467: 89 | 46,045: 43 |
Härtill komma kostnader för typritningar...... | 63: 06 | 221: 46 | 284: 52 |
| 20,640: 60 | 25,689: 35 | 46,329: 95 |
Avdragas de genom försäljning av typritningar influtna | 861: 05 | 2,846: 09 | 3,707: 14 |
utgöra alltså kostnaderna för byggnadsbyråns verksam-het under budgetåret 1924—1925 .......... | 19,779: 55 | 22,843: 26 | 42,622: 81 |
Tillika meddelar byrån, att nettokostnaderna under andra halvåret 1925
uppgått till 19,424: 09 kronor.
Departe- Med avseende å byggnadsbyråns organisation kan fortfarande konstateras,
n.entschefen. att densamma är ändamålsenlig och fungerat på ett tillfredsställande sätt.
Jag har därför i denna del icke någon ändring att föreslå.
Vad angår beloppet till bestridande av kostnaderna för byråns verksamhet
under budgetåret 1926—1927 biträder jag byråns förslag om 50,000 kronor.
Beloppet synes, i överensstämmelse med vad hittills varit fallet i fråga
om medel till förevarande ändamål, böra få utgå ur det på extra stat för år
1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med liera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för år 1927 ej mindre till statens bostadslånefond inflytande
amorteringar för år 1926 må disponeras till beredande
av nya lån ur fonden än även att för samma ändamål
må disponeras såsom nya lån ur statsverkets fond av rus
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
19
drycksmedel dels de till bostadslånefonden inflytande räntorna
för år 1926, dels till rusdrycksmedelsfonden inflytande
räntor för andra halvåret 1926 å medel, som placerats i annan
ordning än såsom lån till bostadslånefonden, och dels, i den
mån rusdryoksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1926
därtill förslå, ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa
med förenämnda räntor och amorteringar uppgår till
sammanlagt högst 8,000,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.