Kungl. Maj ds proposition Nr 114 (Proposition 1919:114)

Kungl. Maj ds proposition Nr 114.

Nr 114.

Kling1. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet samt till
lag om ändring i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse;
given Stockholms slott den 21 februari 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet samt till lag om ändring i lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll Vilt). 1 sand. 96 höft. (Nr 114.)

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 114.

Förslag

till

Lag

om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om fondkommissionsrörelse.

1 §•

Med fondkommissionsrörelse förstås i denna lag yrkesmässigt idkad
verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission av aktier, banKlotter
och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. Den, som
driver dylik rörelse, kallas fondkommissionär.

Värdepapper, varom nu sagts, benämnas här nedan fondpapper.

2 §.

Ej må någon idka fondkommissionsrörelse utan att äga vederbörligt
tillstånd därtill. Sådant tillstånd meddelas i fall, som i 6 § avses,
av Konungen men eljest av tillsynsmyndigheten och skall angiva, å vilken
eller vilka orter rörelsen må utövas.

3 §•

Enskild person må erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
så framt han

1) är berättigad att här i riket idka handel;

2) uppnått 25 års ålder; _ ___ _ .

3) företer intyg om minst tre års väl vitsordad tjänstgöring såsom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

biträde lios fondkommissionär eller kan genom annan under minst enahanda
tidrymd utövad verksamhet anses hava vunnit för yrket nödigerfarenhet; 4)

icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar linnes olämpligför
yrket; samt

5) för den ifrågasatta rörelsen disponerar ett kapital av minst
två hundra tusen kronor eller, där han avgivit sådan försäkran, som i
7 § avses, minst femtio tusen kronor.

Ej må dock tillstånd meddelas, därest den ifrågasatta rörelsen
prövas kunna bliva till skada för det allmänna.

4 §.

Handelsbolag må erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
såframt

1) bolaget är berättigat att här i riket idka handel;

2) de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning, uppnått
25 års ålder och minst en av dem äger sådan utbildning, som avses
under 3) i 3 §;

3) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar linnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag;

4) bolaget för den ifrågasatta rörelsen disponerar ett kapital av
minst två hundra tusen kronor; samt

5) den ifrågasatta rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för
det allmänna.

Finnas i bolaget kommanditdelägare till större antal än två, gälle,
i stället för vad under 4) föreskrivits, såsom villkor för tillstånds erhållande,
att sammanlagda beloppet av vad bolagsmännen insatt eller
åtagit sig att insätta uppgår till minst fem hundra tusen kronor; och
må, där tillstånd erhålles, bolaget icke öppna rörelsen, förrän minst
hälften guldits av det belopp, vartill bolagsmännens utfästa insatser
sammanlagt uppgå.

5 §•

Aktiebolag, som icke driver bankrörelse, må erhålla tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, såframt

1) ledamöterna i bolagets styrelse och deras suppleanter uppnått
25 års ålder samt minst en av ledamöterna äger sådan utbildning, som
avses under 3) i 3 §;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

2) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag;

3) bolagets aktiekapital uppgår till minst fem hundra tusen kronor;

samt

4) den ifrågasatta rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för
det allmänna.

Erhålles tillstånd, må bolaget dock icke öppna rörelsen, förrän
minst hälften av aktiekapitalet inbetalats.

6 §.

Bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag må erhålla tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, därest rörelsen icke prövas kunna bliva
till skada för det allmänna

7 §•

Enskild person, som söker eller som erhållit tillstånd att idka
fondkommissionsrörelse, må kunna till tillsynsmyndigheten avgiva skriftlig
försäkran, att han icke skall för egen räkning idka handel med fondpapper,
vare sig omedelbart eller med begagnande av annan persons
namn, ej heller själv inträda såsom köpare av fondpapper, som han i
egenskap av kommissionär åtagit sig att sälja, eller såsom säljare av
fondpapper, som han i egenskap av kommissionär åtagit sig att köpa.
Rörande sådan försäkrans avgivande äger han av tillsynsmyndigheten
erhålla bevis.

Fondkommissionär, vilken avgivit försäkran, varom nu sagts, vare
bunden därav, intill dess han hos tillsynsmyndigheten återkallar densamma.
Återkallelse må dock icke ske, förrän minst tre år förflutit från
det han avgav sin försäkran, eller, om han vid försäkrans avgivande
ännu icke erhållit tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, från det sådant
tillstånd erhölls. Tillsynsmyndigheten har att ofördröjligen på
verksamt sätt bringa återkallelsen till allmänhetens kännedom.

8 §•

Efter det fondkommissionär upphört att vara bunden av försäkran,
varom i 7 § föjjmäles, må han icke fortsätta sin rörelse, med mindre
han visat sig för densamma disponera ett kapital av minst två hundra
tusen kronor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

9 §•

Där den omedelbara ledningen av fondkommissionsrörelse icke
omhänderhaves av kommissionären själv eller, då rörelsen utövas av
bolag, av bolagsman eller styrelseledamot, vilken äger utbildning, som
under 3) i 3 § sägs, skall för rörelsen finnas en föreståndare, som uppnått
25 års ålder och äger sådan utbildning samt icke i övrigt enligt
tillgängliga upplysningar är att anse såsom olämplig för sysslan.

10 §.

Fondkommissionär må icke åtaga sig att förmedla affär i fondpapper,
vilken uppenbarligen har karaktär av spekulation, åt någon,
som ännu ej uppnått myndig ålder, eller åt någon, som, enligt vad
kommissionären vet eller borde veta, av oerfarenhet eller lättsinne ägnar
sig åt affärer av nämnda art i större utsträckning än som med hänsyn
till hans tillgångar kan anses rimligt.

Ej heller må fondkommissionär uppmuntra personer, vilka uppenbarligen
sakna nödig erfarenhet i ekonomiska förhållanden, till att
spekulera i fondpapper.

11 §■

P ondkommissionär må icke obehörigen yppa uppdragsgivares affärsförhållanden,
varom kommissionären i denna sin egenskap erhållit kännedom,
eller i strid med uppdragsgivarens intresse begagna sig av sin
kännedom i berörda hänseende.

12 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats enskild
person, vare förfallet:

1) om innehavaren av tillståndet upphör att vara berättigad att
idka handel här i riket;

2) om han återbetalat upplånat kapital, som han för tillståndets
förvärvande visat sig disponera, eller någon del därav utan att hava för
tillsynsmyndigheten visat, att han efter återbetalningen för sin rörelse
disponerar penningar till belopp som under 5) i 3 § sägs;

Knngl. Maj. ts proposition Nr 114.

3) om han förlorat över en tredjedel av det kapital, han för tillståndets
förvärvande visat sig disponera, och bristen icke blivit fylld
inom tre månader efter det densamma yppades; ägande dock, när det
erforderliga beloppet icke kan anskaffas inom sålunda stadgad tid, tillsynsmyndigheten,
där särskilda omständigheter föreligga och fullgod
realsäkerhet ställes för beloppet, medgiva rörelsens fortsättande tills
vidare under tid, som av tillsynsmyndigheten bestämmes, dock ej över
två år.

13 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats handelsbolag,
vare förfallet: .....

1) om någon av de under 1) och 2) i 4 § stadgade förutsättningai
icke längre är° för handen; ägande dock tillsynsmyndigheten lämna
bolaget viss kort tid till att ombesörja rättelse, såframt bolaget gör
ansökan därom ofördröjligen efter det förhållandet yppades;

2) om bolaget återbetalat upplånat kapital, som bolaget för tillståndets
förvärvande visat sig disponera, eller någon del därav utan att
hava för tillsynsmyndigheten visat, att bolaget etter återbetalningen föi
sin rörelse disponerar minst två hundra tusen kronor;

3) om för tillståndets erhållande gällt det villkor, varom sägs i sista
stycket av 4 §, och bolagsmännens utlästa insatser icke blivit till fullo
guldna inom sex månader etter rörelsens öppnande;

4) om efter tillståndets meddelande antalet kommanditdelägare
kommit att överstiga två, oaktat sammanlagda beloppet av vad bolagsmännen
insatt eller åtagit sig att insätta understiger fem hundra tusen
kronor eller, där sex månader förflutit från rörelsens öppnande, utfästa
insatser icke blivit till fullo guldna;

5) om bolaget förlorat över en tredjedel av det kapital, bolaget
för tillståndets förvärvande visat sig disponera, eller, där fråga är om
bolag med kommanditdelägare till större antal än två, över en tredjedel
av bolagsmännens insatser samt bristen icke blivit fylld inom tre månader
efter det densamma yppades; dock att vad under 3) i 12 § stadgats
om befogenhet för tillsynsmyndigheten att medgiva fondkommhsionsrörelses
fortsättande tills vidare under viss tid skall i förevarande fall
äga motsvarande tillämpning.

14 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats aktiebolag,
vilket icke driver bankrörelse, vare förfallet:

1) om någon av de under 1) i 5 § stadgade förutsättningar icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

längre är för handen; ägande dock tillsynsmyndigheten lämna bolaget
viss kort tid till att ombesörja rättelse, såframt bolaget gör ansökan
därom ofördröjligen efter det förbållandet yppades;

2) om aktiekapitalet icke blivit till fullo guldet inom sex månader
efter rörelsens öppnande;

3) om bolaget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen
icke blivit fylld inom tre månader efter det densamma yppades; dock
att vad under 3) i 12 § stadgats om befogenhet för tillsynsmyndigheten
att medgiva fondkommissionsrörelses fortsättande tills vidare under viss
tid skall i förevarande fall äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats enskild
person, handelsbolag eller aktiebolag, vilket icke driver bankrörelse, må
av tillsynsmyndigheten återkallas, om innehavaren av tillståndet genom
överträdande av denna lag eller uppenbart åsidosättande av sina uppdragsgivares
intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva sådan
rörelse eller om rörelsen prövas vara till skada för det allmänna.

16 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag, må av Konungen återkallas, därest
rörelsen prövas vara till skada för det allmänna.

1-7 §.

Finnes emellan företag, vars innehavare förvärvat tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, och annat företag, som har till ändamål
att lör egen räkning köpa och sälja fondpapper eller att utlåna
penningar mot säkerhet av fondpapper och som icke är underkastat
tillsyn enligt bestämmelserna i denna lag, ett närmare samband antingen
så till vida, att båda företagen ledas av samma eller i huvudsak samma
personer, eller ock så till vida, att den vinst, som må uppkomma av de
båda företagen, är avsedd att helt och hållet eller till avsevärd del
direkt eller indirekt tillfalla samma eller i huvudsak samma- personer,
må det innehavaren av förstnämnda företag meddelade tillståndet återkallas,
där fråga är om bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag, av
Konungen, men eljest av tillsynsmyndigheten, såframt ej antagas kan,

8 Kungl. Majis proposition Nr 114.

att menliga verkningar icke skola på grund av nämnda samband uppkomma
för företagets kunder eller lör det allmänna.

18 §.

Finnes icke i det fall, varom i 9 § sägs, behörig föreståndare eller
föreligger sådan kapitalförlust, som under 3) i 12 §, under 5) i 13 §
eller under 3) i 14 § avses, eller har fondkommissionär inställt sina
betalningar, må tillsynsmyndigheten kunna, där det prövas nödigt, förbjuda
fondkommissionsrörelsens fortsättande, så länge förhållandet varar.

19 §.

Den, som icke vidare äger fortsätta fondkommissionsrörelse, må
dock vidtaga åtgärder, som erfordras för fullgörande av ingångna avtal
eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

20 §.

Avlider fondkommissionär, äger tillsynsmyndigheten medgiva dödsboet
att tills vidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnes
rörelse, såframt för dennas omedelbara ledning anställes en föreståndare,
som uppfyller de i 9 § angivna förutsättningar.

21 §•

Har jämlikt 9 eller 20 § för fondkommissionsrörelse anställts föreståndare,
anses meddelande, som tillsynsmyndigheten avlåter till rörelsens
innehavare, hava kommit denne till hända, när förestunda!en erhållit
del därav.

22 §.

Tillsynsmyndigheten har att övervaka, att fondkommissionär efterlever
denna lag, samt att i övrigt ägna fondkommissionärs verksamhet
den tillsyn, vartill de i denna lag meddelade bestämmelser föranleda.

Katigt. Maj:ts proposition AV 114.

23 §.

Så snart fondkommissionär öppnat sin rörelse, skall lian meddela
tillsynsmyndigheten, var rörelsen bedrives och av vem den omedelbara
ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda uppgivet
förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för tillsynsmyndigheten.

Har fondkommissionär upplånat det kapital, han för erhållande
av tillstånd att idka rörelsen visat sig disponera, och varder den gäld
eller någon del därav uppsagd till betalning, eller yppar sig för fondkommissionär
sådan kapitalförlust, som under 3) i 12 §, under 5) i
13 § eller under 3) i 14 § avses, eller avgår ur handelsbolag, som
driver fondkommissionsrörelse, bolagsman eller inträder däri ny bolagsman
eller sker i aktiebolag, som driver fondkommissionsrörelse men
ej bankrörelse, förändring i styrelsens sammansättning, varde det ock
ofördröjligen anmält för tillsynsmyndigheten.

24 §.

Fondkommissionär åligger vidare:

att för den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant hänseende företräda tillsynsmyndigheten, hålla
kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra
handlingar, evad de angå kommissionsrörelsen eller annan av kommissionären
idkad affärsverksamhet, tillgängliga för granskning;

att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar
rörande kommissionsrörelsen och sin ekonomiska ställning, som
av nämnda myndighet äskas;

att enligt formulär, som av tillsynsmyndigheten upprättas, till
nämnda myndighet insända de statistiska uppgifter, som av densamma
påfördras;

att, där tillsynsmyndigheten beträffande kommissionärens bokföringmeddelar
föreskrifter, som för nämnda myndighets granskningsuppgilt
funnits nödiga, ställa sig sagda föreskrifter till efterrättelse;

att efter räkenskapsårs utgång, så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända balansräkning, samt, där det är aktiebolag eller
solidariskt bankbolag, som driver rörelsen, styrelsens förvaltningsberättelse
jämte vinst- och förlusträkningen och, efter verkställd revision,
den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande de å
bolagsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 96 höft. (Nr TIA.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Tillsynsmyndigheten äger att genom föreläggande av vite tillhålla
fondkommissionär att fullgöra sina skyldigheter enligt denna paragraf
ävensom att fälla till sådant vite.

25 §.

Tillsynsmyndigheten äger, när sådant prövas nödigt, sammankalla
styrelsen för aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som driver fondkommissionsrörelse;
och må vid bolagsstämma med dylikt bolag eller av
tillsynsmyndigheten utlyst styrelsesammanträde å tillsynsmyndighetens
vägnar den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant avseende företräda nämnda myndighet, närvara och
deltaga i överläggningarna.

II KAP.

Om fondbörsverksamhet.

26 §.

Fondbörs må ej upprättas utan Konungens tillstånd. Konungen
meddelar sådant tillstånd, där börsen prövas bliva till nytta för det
allmänna.

Meddelat tillstånd kan av Konungen återkallas, när börsen finnes
icke längre vara till nytta för det allmänna eller börsstyrelsen upprepade
gånger underlåtit att ställa sig till efterrättelse av tillsynsmyndigheten
jämlikt 37 § meddelade förbud eller föreskrifter.

27 §.

För varje fondbörs skall finnas en av Konungen fastställd börsordning,
som skall .innehålla bestämmelser om:

1) villkoren för att bliva medlem av börsen;

2) de förutsättningar, under vilka medlem av börsen kan därifrån
uteslutas;

3) antalet styrelseledamöter, tiden för deras befattningar, ordningen
för styrelseval och grunderna för fattande av beslut inom styrelsen;

4) de slag av fondaffärer, som å börsen må avslutas;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

5) villkoren för att fondpapper må å börsen göras till föremål
för affärer;

6) det sätt, på vilket kursnoteringen skall äga rum;

7) storleken av den provision, börsmedlem äger åtnjuta å avtal,
som han för annans räkning sluter å börsen;

8) de grunder, enligt vilka avgift skall erläggas för offentlig
auktion å fondpapper, som å börsen förrättas på grund av börsstyrelsens
jämlikt 56 § meddelade förordnande;

9) skiljemannaförfarande för avgörande av tvister rörande avtal,
som ingåtts å börsen.

28 §.

Börsordniugen fastställes för högst tio år i sänder.

Vid ansökan om tillstånd till upprättande av fondbörs skall bifogas
förslag till börsordning. Konungen prövar förslagets överensstämmelse
med lag och författningar och dess ändamålsenlighet i övrigt, så ock
om ytterligare bestämmelser må erfordras.

Minst sex månader, innan den tid, för vilken börsordningen blivit
fastställd, utlöper, skall börsstyrelsen till Konungen ingiva förslag till
den börsordning, som därefter skall gälla; och varde förslaget av Konungen
prövat på sätt ovan sägs.

29 §.

Ändring av fastställd börsordning må efter förslag av tillsyningsmyndigheten
eller börsstyrelsen medgivas av Konungen. Om prövning
av dylikt förslag gälle vad i 28 § andra stycket stadgas.

30 §.

Med tillsynsmyndighetens tillstånd må börsstjrelsen för viss tid
meddela bestämmelser, som innebära avvikelser från börsordningen i
de ämnen, vilka omförmälas under 1), 2), 4), 5), 6) och 9) i 27 §.

31 §.

Kör fondbörs skall finnas eu styrelse, vars ordförande jämte suppleant
för honom utses av Konungen. Övriga ledamöter i styrelsen väljas till
en fjärdedel av de bankaktiebolag och solidariska bankbolag, som äro
medlemmar av fondbörsen, till en fjärdedel av övriga börsmedlemmar,
till en fjärdedel av stadsfullmäktige i den stad, där börsen hålles, och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

till den återstående fjärdedelen av den handelskammare, inom vars distrikt
nämnda stad är belägen. Envar av de fyra valkorporationerna utser
därjämte suppleanter för de av densamma valda ledamöterna till lika
antal som dessa.

Ordförande, ledamöter och suppleanter utses för en tid av högst
två år. Avgår någon, innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått
till ända, utses efterträdare för den återstående tiden.

Har Konungen bifallit ansökan om tillstånd att upprätta fondbörs,
äga de, vilka ingivit sagda ansökan, att första gången val av börsstyrelse
skall förrättas utse de styrelseledamöter och suppleanter, vilka
eljest skola väljas av börsmedlemmarna.

32 §.

Börsstyrelsen handhar ledningen av fondbörsens verksamhet och
förvaltningen av dess angelägenheter. Det åligger styrelsen att i allt
vad på styrelsen ankommer sörja för att fondbörsens verksamhet äger rum
på ett tillfredsställande sätt.

33 §.

De å fondbörs noterade kurser skola ofördröjligen på verksamt
sätt offentliggöras.

34 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka att beträffande
fondbörs denna lag och börsordningens föreskrifter iakttagas samt att
verksamheten å fondbörs i övrigt försiggår på sådant sätt, att den
länder till nytta för det allmänna.

35 §.

Eondbörsstyrelse åligger:

att för den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant hänseende företräda tillsynsmyndigheten, hålla
börsens protokoll och övriga handlingar tillgängliga för granskning; och

att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar
rörande verksamheten å fondbörsen och därmed sammanhängande omständigheter,
som av nämnda myndighet äskas.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 114.

36 §.

Tillsynsmyndigheten äger sammankalla fondbörsstyrelse, när sådant
finnes nödigt. Vid fondbörsstyrelses sammanträde må å tillsynsmyndighetens
vägnar den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant avseende företräda nämnda myndighet, närvara
och deltaga i överläggningarna.

37 §.

Har fondbörsstyrelse fattat beslut, som strider mot denna lag eller
börsordningen, äger tillsynsmyndigheten förbjuda verkställighet av beslutet.
Tillsynsmyndigheten må ock kunna föreskriva fondbörsstyrelse
att, i händelse beslut av nyss om förmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
göra rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad stvrelsen
enligt denna lag eller börsordningen åligger.

Tillsynsmyndigheten äger förelägga vite vid meddelande av förbud
eller föreskrift enligt denna paragraf samt fälla till sådant vite.

III KAP.

Om tillsynsmyndigheten.

38 §.

Tillsynsmyndigheten skall vara gemensam för hela riket.

Jämte de uppgifter, som eljest i denna lag omförmälas, har tillsynsmyndigheten
att verka för att fondhandeln och fondbörsverksamheten
i riket äga rum på ett tillfredsställande sätt samt att föreslå de
åtgärder, vilka i sådant hänseende kunna vara påkallade.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndighetens organisation och
verksamhet meddelas av Konungen.

39 §.

Den, som hos tillsynsmyndigheten innehar befattning, på grund
av vilken han har att granska fondkommissionärers eller fondbörsers verksamhet
eller eljest deltaga i handläggning av ärenden, vilka röra till -

Kungi. Maj:ts proposition Nr 114.

lämpningen av denna lag, må icke vara fondkommissionär eller anställd
lios fondkommissionär eller deltaga i styrelsen av bolag, som driver
fondkommissionsrörelse, eller äga del i sådant bolag, med undantag av
bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag, ej heller deltaga i styrelsen
av eller vara anställd vid fondbörs.

40 §.

Över beslut, som av tillsjmsmyndigheten på grund av denna lag
meddelas, må klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad,
men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.

41 §.

Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens verksamhet
i de hänseenden, varom i denna lag förmäles, skall fondkommissionär
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som av Konungen meddelas.
Detta bidrag må icke i något fall översliga, för fondkommissionär,
vilken är bunden av försäkran, som i 7 § sägs, två procent och
för annan fondkommissionär tre procent av sammanlagda beloppet av
de provisioner, kommissionären under nästföregående kalenderår uppburit
å avtal, som av honom slutits rörande köp eller försäljning av
fondpapper.

TV KAP.

Om kurslistor.

42 §.

Ej må någon offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida
kurslista beträffande fondpapper, vilka få göras till föremål för affärer
å fondbörs här i riket, med mindre i listan upptagits allenast sådana
kurser, som blivit å dylik fondbörs noterade; och skall beträffande
värjo kurs utav listan framgå, å vilken börs kursen noterats samt vilken

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

dag och, såvida å den ifrågavarande börsen kursnotering sker vid mer
än ett tillfälle å dagen, vilket noteringstillfälle kursen avser.

Ej heller ma någon utan särskilt tillstånd av tillsynsmyndigheten
offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida kurslista, i vilken
upptagits kurser å fondpapper, som icke få göras till föremål för affärer
å fondbörs här i riket.

V KAP.

Straffbestämmelser.

43 §.

■ ''Rr^v®r . n%0D rörelse såsom fondkommissionär utan att vara berättigad
därtill, straffes med böter från och med fem hundra till och med
tio tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
som nu är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och
delgivits, fällas till de böter, som för sådan förseelse äro stadgade.

44 §.

^Handlar fondkommissionär i strid emot försäkran, varav han jämlikt
i § är bunden, straffes med böter från och med ett hundra till
och med tio tusen kronor.

45 §.

Underlåter fondkommissionär att ställa sig till efterrättelse vad i
9 § finnes stadgat, straffes med böter från och med tjugufem till och
med fem tusen kronor.

46 §.

Underlåter fondkommissionär att iakttaga föreskrift, som i 23 8
är meddelad, straffes med böter från och med tio till och med fem
hundra kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

47 §.

Fondkommissionär. som i syfte att vilseleda tillsynsmyndigheten
för oriktiga böcker eller som mot bättre vetande lämnar tillsynsmyndigheten
oriktiga upplysningar om sin rörelse eller sin ekonomiska ställning,
stralfes med böter från och med fem hundra till och med tio tusen kronor

eller med fängelse i högst ett år.

Förbrvter sig hos fondkommissionär anställd föreståndare på sätt
nu sagts vid iörandet av kommissionärens böcker eller i fråga om upplysningar
beträffande kommissionärens rörelse eller hans ekonomiska
ställning, straffes med böter från och med tjugufem till och med tio
tusen kronor eller med fängelse i högst ett år.

48 §.

Den, som obehörigen yppar vad han såsom företrädare lör eller
innehavare av befattning hos tillsynsmyndigheten fått sig bekant om
fondkommissionärs eller annans affärsförhållanden, straffes med böter från
och med tjugufem till och med fem tusen kronor. Sker det för egen
eller annans fördel eller för att skada göra eller begagnar han sig eljest
i sådant syfte av sin kännedom i nämnda hänseende, då må böterna
höjas till högst tio tusen kronor eller till fängelse i högst ett år dömas.
Fram o-år av omständigheterna, att hans förfarande icke kunnat medföra
skada för den person, om vars affärsförhållanden fråga är, och var ej
heller sådan skada åsyftad, må han icke lällas till ansvar.

Å förseelse, som i denna paragraf avses, må allmän åklagare tala
allenast efter angivelse av målsäganden.

49 §.

Med böter från och med ett hundra kronor till och med tio tusen
kronor straffes

1) den, som bryter mot vad i 42 § stadgas;

2) den, som offentliggör eller bland ett flertal personer utsprider
meddelande, vilket uppenbarligen har till syfte att uppmuntra till spekulation
i fondpapper;

3) den, som i syfte att inverka på allmänhetens eller ett flertal
personers uppfattning om fondpappers värde eller om fondmarknadens
läge över huvud utsprider rykte, som han vet vara osant, ingår skenavtal
eller annorledes svikligen förfar;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 17

4) den, som för egen eller annans fördel begagnar sig av någons
oerfarenhet eller lättsinne till att förleda honom till spekulation i fondpapper
i större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar
kan anses rimligt.

Sker förseelse, varom under 3) eller 4) sägs, under försvårande
omständigheter eller begår någon sådan förseelse andra gången eller
oftare, må till fängelse i högst ett år dömas.

I fråga om förseelse, som under 4) avses, må ovan stadgade straff
icke tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

50 §.

Utslag, varigenom fondkommissionär dömts till ansvar för förseelse,
som avses i 44 eller 49 §, skall genom domstolens försorg ofördröjligen
insändas till tillsynsmyndigheten.

51 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske efter allmänna strafflagen.

VI KAP.

Särskilda bestämmelser.

52 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

53 §.

Denna lag skall lända till efterrättelse jämväl för dem, som vid
lagens ikraftträdande redan äro i utövning av fondkommissionsrörelse,
med nedan angivna undantag:

1) Fondkommissionär, som börjat sin rörelse senast den 30 april
1918, må utan särskilt tillstånd bedriva densamma till den 1 januari 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 96 höft. (Nr 114.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

2) Fondkommissionär, som börjat sin rörelse efter den 30 april
1918 men innan lagens ikraftträdande, må, där han senast den 7 januari
1920 hos vederbörande myndighet söker tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
utan särskilt tillstånd fortsätta rörelsen, till dess ansökningen
hunnit prövas;

3) Beträffande fondkommissionär, som avses under 1) eller 2), skola
bestämmelserna i 9 § icke under den tid, rörelsen må utövas utan särskilt
tillstånd, äga tillämpning, där ej fråga är om bankaktiebolag eller
solidariskt bankbolag.

4) Har enskild person eller handelsbolag utan kommanditdelägare
eller med högst två sådana delägare bedrivit fondkommissionsrörelse
under minst fem år före den 1 januari 1920, må, när synnerliga skäl
därtill äro, tillstånd meddelas till rörelsens fortsatta utövande efter den
1 januari 1921, även om det kapital, som för rörelsen disponeras, icke
uppgår till föreskrivet belopp.

54 §.

Fondbörs, som är upprättad före den 1 januari 1920, må icke
fortsätta sin verksamhet efter den 30 juni sagda år, med mindre Konungen
lämnat tillstånd därtill. Ansökan om sådant tillstånd skall, åtföljd
av förslag till börsordning, till Konungen ingivas före den 15 januari
1920. Konungen meddelar tillstånd, där börsen finnes vara till nytta
för det allmänna. Innan Konungen jämlikt bestämmelserna i 28 § prövat
det ingivna förslaget till börsordning och meddelat fastställelse dära, äge
denna lag ej tillämpning å börsen.

55 §.

Kungl. kungörelsen den 8 februari 1901 angående fondmäklare i
Stockholm skall upphöra att gälla den 30 juni 1920 eller, därest Konungen
medgiver, att fondbörsen i Stockholm ma fortsätta sin verksamhet efter
sistnämnda dag, från och med den dag denna lag vinner tillämpning å
börsen.

56 §.

1 stad, där fondbörs finnes, vars börsordning blivit jämlikt denna
lag av Konungen fastställd, skola de åligganden beträffande försäljning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

å offentlig auktion av fondpapper, som enligt särskilda författningar
tillkomma av stadens handels- och sjöfartsnämnd utsedd mäklare, ombesörjas
av person, som fondbörsens styrelse därtill förordnar.

57 §.

Bestämmelserna i denna lag äga icke tillämpning å fondkommissionsrörelse,
som må bedrivas av Sveriges riksbank.

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 114.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skola införas två nya paragrafer med beteckning 48 a och 164 a av
följande lydelse:

48 a §.

Om bankaktiebolags rätt att yrkesmässigt i kommission köpa och
sälja aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer
är särskilt stadgat.

164 a §.

Om solidariskt bankbolags rätt att yrkesmässigt i kommission
köpa och sälja aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag
samt obligationer är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Rungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet statsrådet Thorsson:

De jämlikt den 22 december 1911 av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande
av dåvarande chefen för finansdepartementet utsedda kommitterade
för verkställande av utredning angående förekomsten inom landet av truster
och karteller m. m. — i det följande kallade trustkommitterade —
erhöllo på sin tid jämväl i uppdrag att undersöka, huruvida åtgärder
till hämmande och kontroll av fondbörsspel kunde från statens sida
vidtagas. Sedan trustkommitterade till fullgörande av sistnämnda uppdrag
verkställt utredning dels rörande fondhandelsfrågans svenska riksdagshistora,
var fondhandels utveckling och de former, under vilka
fondspekulationen hos oss bedrives, dels ock angående fondbörslagstiftning
och fondbörsorganisation i vissa främmande land, avgåvo de

Kungl. Maj ds proposition Nr 114.

den 1 juli 1914 ett betänkande, däri de redogjorde för nämnda utredning
och påpekade vissa omständigheter, vilka enligt deras uppfattning utgjorde
de mera betydande brister, som vidlådde vår fondhandel, varjämte
de angåvo riktlinjer för en del reformer.

I sådant hänseende förordade trustkommitterade bland annat dels
att fondbörsförhållandena och de yrkesmässiga fondhandlarnas verksamhet
måtte regleras genom lag i överensstämmelse med ett av trustkommitterade
utarbetat program dels ock att 10 kap. 6 § handelsbalken måtte
omformuleras, så att av detta lagrum kunde ovedersägligen framgå, att
för återbelåning av såsom pant för lån lämnade värdepapper fordrades
pantägarens uttryckliga, i varje särskilt fall meddelade skriftliga medgivande,
att återbelåning ej finge ske till högre värde än det, till vilket
panten belånats, och att varje utfästelse av motsatt innebord vore
ogiltig.

Sedan över trustkommitterades betänkande yttranden avgivits av
kommerskollegium, bankinspektionen, Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Malmöhus län, Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, handels- och
sjöfartsnämnderna i Göteborg, Gävle och Malmö, Stocxholms handelskammare,
handelskamrarna i Göteborg, Gävle och Karlstad, V ästernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, Norrbottens läns handelskammare,
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels- och
industrikammaren för Örebro och Västmanlands län, Östergötlands och
Södermanlands industri- och handelskammare samt svenska bankföreningens
styrelse, anmäldes ärendet den 9 juni 19lö inför Kungl. Maj:t
av dåvarande chefen för finansdepartementet, vilken därvid förklarade
sig i likhet med trustkommitterade anse ett inskridande i lagstiftningsväg
nödigt för’ att de missförhållanden, vilka vidlådde vår fondhandel och
de affärsgrenar, som stode densamma nära, skulle kunna på ett verksamt
sätt bekämpas. Departementschefen framställde härefter en del erinringar
rörande de föreslagna åtgärderna och yttrade, att han ansåge trustkommitterades
betänkande kunna, med de inskränkningar och ändringar,
som föranleddes av de erinringar han gjort och den ytterligare utredning,
som i vissa avseenden torde vara erforderlig, läggas till grund för den
lagstiftning, vilken på sätt han framhållit vore av nöden å ifrågavarande
område, samt hemställde, att chefen för finansdepartementet
måtte bemyndigas att tillkalla högst sex sakkunniga personer för att
inom departementet biträda vid arbete att på grundvalen av trustkommitterades
förslag och de däröver gjorda uttalanden ävensom de resultat,
vartill en fortsatt utredning kunde leda, uppgöra förslag till bestämmelser
angående fondhandelns och fondbörsverksamhetens ordnande jämte de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

ändringar i gällande lag och författningar, som i sammanhang härmed
kunde vara erforderliga.

De sakkunniga, som, efter det sagda hemställan av Kungl. Maj:t
bifallits, av departementschefen tillkallats att verkställa det ifrågavarande
arbetet, hava den 20 mars 1918 avlämnat ett betänkande, innehållande
bland annat av motiv åtföljda förslag till lag om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet, till lag angående vad i vissa fall skall
iakttagas för vinnande av rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper
samt till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse.

Över sistnämnda betänkande hava kommerskollegium och bankinspektionen
avgivit infordrade utlåtanden. Kommerskollegium, som
anmodats inhämta yttranden över betänkandet från handelskamrarna i
riket samt handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping och Gävle ävensom från svenska fondhandlareföreningen, har
överlämnat yttranden från omförmälta handelskammare och handelsoch
sjöfartsnämnder samt från svenska fondhandlareföreningens styrelse.
Stockholms handels- och sjöfartsnämnd åberopar, med vissa angivna
undantag, såsom sitt eget ett av fondbörskommitterade avgivet yttrande.
Bankinspektionen, som haft att över betänkandet höra svenska bankföreningen,
har vid sitt utlåtande fogat ett yttrande från densamma.

Efter att hava redogjort för innehållet i de av trustkommitterade
och de sakkunniga avgivna betänkanden fortsatte föredragande departementschefen
beträffande:

1) Förslaget till lag om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.

Redan i de yttranden, som avgåvos över trustkommitterades betänkande,
uttalades allmänt anslutning till den av trustkommitterade
hävdade uppfattningeu, att ett ingripande i lagstiftningsväg erfordrades
för att söka åstadkomma mera tillfredsställande förhållanden inom fondhandeln.
Uttalandena i de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas
ifrågavarande förslag, gå i allmänhet i samma riktning. Enda undantaget
bildar det av svenska fondhandlareföreningeus styrelse avgivna.
Styrelsen säger sig nämligen icke vara villig att erkänna, att missförhållanden
av allvarligare art skulle just inom fondhandeln förekomma i
vidsträcktare mån än inom andra näringslivets områden, bankerna icke
undantagna, och detta trots att de sistnämnda sedan flera år tillbaka stått
under kontinuerlig statskontroll, samt finner det uppenbart, att fond -

Vttalanden
rörande lämpligheten
av
ifrågavarande
lagstiftning.

Önskningar
om utsträckning
av lagstiftningens

räckvidd.

Departements chefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

handlarekåren icke kunde hava anledning att med särskild glädje hälsa det
föreliggande förslaget, som i många avseenden innebure ett direkt avsteg
från nu gällande rättsuppfattning beträffande fondhandlarnas fria näringsrätt,
ävensom att denna kår med hänsyn till sina egna lovliga intressen
icke utan stor tvekan kunde tillstyrka detsammas upphöjande till lag,
särskilt som detta skulle komma att pålägga fondhandlarna nya och för
många av dem säkerligen mycket kännbara kostnader, utan att fondhandlarna
själva såsom vederlag härför erbjödes några påtagliga fördelar.

Förslaget innehåller, förutom föreskrifter angående fondbörser och
ett par stadganden, avseende att motverka vissa missbruk, som tendera
att sprida sig inom fondhandeln, bestämmelser allenast rörande sådan
verksamhet, som består i yrkesmässigt idkad kommissionshandel i fondpapper.
Detta har föranlett handels- och sjöfartsnämnden i Gävle samt
handelskammaren i denna stad att ifrågasätta, huruvida icke vid genomförandet
av en särskild fondhandelslagstiftning hela det av fondhandeln
berörda verksamhetsområdet samtidigt borde göras till föremål för
legislativ reglering. De båda korporationerna framhålla, att med få
undantag den fondhandel, som yrkesmässigt bedreves för egen räkning,
ej av förslaget berördes och att någon kontroll ej komme att utövas å
bankirfirmor, som idkade inlånings- och emissionsverksamhet eller som
genom belåning bistode fondspekulanter. Särskilt vad emissionshandeln
med aktier anginge torde dock starka skäl tala för att även denna gren
av fondhandeln genom en blivande fondhandelslagstiftning underkastades
reglering. Såsom erfarenheten från flera länder vid upprepade tillfällen
visat, förelåge nämligen den allra största fara för att allmänheten under
perioder av starkt stegrad spekulation i fondpapper genom dylika bankirfirmors
verksamhet föranleddes till placering av sina besparingar i nybildade
företag, vilkas Fundering och utvecklingsmöjligheter vore mer
eller mindre tvivelaktiga. Alldeles samma skäl, som nu ansetts påfordra
en reglering av fondkommissionshandeln, hade därför i andra
länder föranlett ingripande också mot emissionshandeln i fondpapper.

Att den verksamhet, som har till föremål emissionsaffärer, behöver
underkastas viss tillsyn och i övrigt närmare regleras är även min uppfattning.
Detta spörsmål ansågs emellertid, såsom framgår av ovannämnda
anförande till statsrådsprotokollet den 9 juni 1916, vilket anförande
finnes återgivet i de sakkunnigas betänkande, icke lämpligen böra upptagas
till behandling i sammanhang med den lagstiftning, varom nu bifråga.
I stället har den kommitté, som av Kungl. Maj:t den 22 september
1917 tillsatts för att verkställa utredning rörande vissa med bank- och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 25

kreditväsendet sammanhängande frågor, på sitt arbetsprogram bland
annat jämväl regleringen av sagda slags verksamhet. Det är anledning
att hoppas, att förslag i ämnet snart skall föreligga.

Vad åter sådana företag beträffar, som hava till ändamål att idka
mlåningsverksamhet eller att genom belåning bistå fondspekulanter, må
erinras att genom lag den 26 juni 1918 angående ändring i vissa delar
av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse enskilda personer och handelsbolag
betagits rätt att driva bankrörelse. Yrkesmässig verksamhet av
nyssnämnda slag kommer till följd härav näppeligen hädanefter att
bedrivas annat än av bankbolag samt, så vitt angår belåning, av sådana
yrkesutövare, å vilka bestämmelserna i föreliggande lagförslag äga tilllämpning.
Med hänsyn härtill torde särskilda bestämmelser angående
berörda slags verksamhet icke vara erforderliga.

Ovannämnda yttrande av de båda handelskorporationerna i Gävle
synes jämväl innefatta en önskan, att all slags yrkesverksamhet, som
till föremål har fondhandel i egentlig mening, d. v. s. köp och försäljning
av fondpapper, måtte, även när den bedrives för egen räkning,
underkastas reglering i lagstiftningsväg. Med hänsyn till den ringa
utsträckning, i vilken sistnämnda verksamhet bedrives, och övriga av de
sakkunniga anförda skäl, torde dock Jagen böra begränsas till kommissionsrörelse.

I förslaget kallas som nämnt sådan yrkesmässigt idkad verksamhet,
som . avser köp och försäljning i kommission av fondpapper,
för fondkommissionsrörelse och rörelsens utövare för fondkommissionärer!
I en del av de avgivna yttrandena hemställes, att dessa benämningar
måtte utbytas mot orden fondhandel och fondhandlare. I sådant avseende
anföres, att sistnämnda ord vunnit hävd i vårt språkbruk, även
i lagspråket, under det att orden fondkommissionsrörelse och fondkommissionär
vore alldeles främmande därför. I ett yttrande framhålles,
att ordet kommissionär lätt kunde ingiva allmänheten den uppfattningen''
att här ej vore fråga om affärsmän utan om ett slags funktionärer med
en halvt officiell ställning; i ett annat yttrande påpekas, att benämningen
kommissionär i vårt land erhållit en mindre god klang och att fondhandlarna,
som tillhörde en helt annan kategori än flertalet av dem,
vilka hittills betecknats såsom kommissionärer, torde hava anspråk på
att i lagstiftningen erhålla en benämning, mera svarande mot deras på
ett högre plan liggande verksamhet.

Att^ på senaste tiden ordet fondhandlare börjat ganska allmänt användas
såsom beteckning på personer, vilka yrkesmässigt förmedla fondBihatig
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 96 höft. (Nr 114.) 4

Anmärkningar
mot
termerna
fondkommissionär
och
fondkommissionsrörelse.

Dcparte•
mentschifen.

Lagfänlageti

grundprin ciper.

26 Kungl. Majits proposition Nr lli.

affärer, är visserligen riktigt. Ordets innebörd är dock ännu så
länge tämligen svävande. Så t. ex. förstås enligt kungl. förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper med fondhandlare solidariskt bankbolag, bankaktiebolag
och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse med
fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker. Enligt
denna definition är uppenbarligen till fondhandlare att hänföra även
andra yrkesutövare än de, som avses i föreliggande lagförslag. Skulle
för de sistnämnda i den lagstiftning, varom nu är fråga, antagas benämningen
fondhandlare, komme detta ord att i skilda författningar användas
i olika betydelse, vilket vore mindre lämpligt. Då härtill kommer,
att ordet fondhandlare ingalunda kan anses såsom någon allmänt
vedertagen benämning på yrkesförmedlare av fondaffärer, utan andra
beteckningar, exempelvis fondmäklare och bankir, kanske lika ofta användas
och säkerligen även för framtiden komma att användas, torde
nämnda ord icke böra i den ifrågavarande lagstiftningen fastslås såsom
teknisk term för de yrkesmässiga utövarna av kommissionshandel
inom fondbranschen, utan synes i sådant hänseende den fullt adekyata
benämningen fondkommissionär vara att föredraga. Farhågorna för att
sistnämnda benämning skulle ingiva oriktiga föreställningar i ena eller
andra avseendet om den av fondkommissionärerna bedrivna verksamhetens
art, synas överdrivna.

De grunder, å vilka den föreslagna regleringen av fondkommissionärers
och fondbörsers verksamhet vilar, äro i huvudsak följande:

1) ingen må utan särskilt tillstånd därtill av myndighet utöva
fondkommissionsrörelse;

2) sådant tillstånd meddelas endast åt den, som besitter vissa
kvalifikationer;

3) rätt att utöva fondkommissionsrörelse förloras, om utövaren icke
längre finnes innehava nödiga kvalifikationer;

4) den omedelbara ledningen av fondkommissionsrörelse skall alltid
handhavas av kompetent person;

5) de, som utöva fondkommissionsrörelse, skola stå under offentlig
kontroll;

6) fondbörs må ej upprättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd;

7) sådant tillstånd må under vissa omständigheter kunna återkallas
;

8) vissa viktigare bestämmelser rörande fondbörsens verksamhet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 27

skola finnas upptagna i en börsordning, som skall prövas och fastställas
av Kungl. Makt;

9) för fondbörs skall finnas en styrelse, vars ledamöter till viss
del skola utses av börsmedlemmarna;

10) verksamheten å fondbörs skall stå under offentlig kontroll; samt

11) de föreslagna bestämmelserna skola med kort övergångstid
tillämpas jämväl i fråga om dem, som redan utöva fondkommissionsrörelse,
ävensom beträffande landets enda redan funktionerande fondbörs.

Av dessa förslagets grundprinciper liava de under l)--4), 7), 9)
och 11) icke gjorts till föremål för anmärkning i de avgivna yttrandena;
och har icke heller jag för min del något att erinra mot dem.

Införandet av offentlig kontroll över fondkommissionärer och fondbörser
avstyrkes av svenska fondhandlareföreningens styrelse samt av
Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, som härutinnan åberopar fondbörskommitterades
yttrande. Svenska bankföreningen motsätter sig anordnandet
av kontroll över fondkommissionärer. Fondhandlare föreningens
styrelse anför bland annat: Oavsett det påtagliga och säkerligen även

för fullt lojala fondkommissionärer mycket kännbara intrång i den fria
näringsrätten, som tillskapandet av en kontrollinstitution skulle medföra,
syntes det styrelsen, som om värdet och nyttan för det allmänna av en
dylik anordning skulle komma att bliva jämförelsevis ringa i förhållande
till det arbete, obehag och kostnader, som densamma utan tvivel komme
att förorsaka. Att inrättandet av en dylik inspektion nämligen mycket
snart komme att draga avsevärt högre kostnader än vad av de sakkunniga
beräknats, liksom att vid den säkerligen inom kort inträffande depressionsperioden
för fondhandeln en stor del av dessa kostnader komme
att betunga den förut hårt anlitade statskassan, därom torde knappast
behöva råda tvivel. Huvudskälet för styrelsen att för sin del avstyrka
inrättandet av en fondinspektion vore emellertid, att den kontroll, densamma
vore avsedd att utöva, enligt styrelsens bestämda förmenande
icke komme att kunna göras effektiv. Eu viss formell ordning komme
val inspektionen att åstadkomma, men det vore fara värt, att inspektionens
arbetsfält alltför mycket komme att begränsas till just sådan
formell granskning och mer eller mindre småaktig detalj kon troll över
fondhandlarna. Vad som däremot vore och måste bliva huvudsaken,
därest en dylik inspektion verkligen skulle kunna sägas fylla sin uppgift
eller tjäna till nytta för det allmänna, det vore, att densamma kunde
skapa säkert skydd mot illojal fondkommissionärs verksamhet, mot svaga
och ovederhäftiga medlemmar av fondhandlarekåren samt överhuvud

Yttranden
rörande den
föreslagna
*kontrollen
över fondkommissionärer

och fond;
börser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

lyckas avvärja kriser och fallissemanger inom fondhandelsvärlden. Men
detta skydd torde även en aldrig så skicklig och vaken fondinspektion
enligt styrelsens förmenande näppeligen kunna komma att skänka. Allmänheten
komme emellertid aldrig att förstå eller vilja erkänna de
svårigheter, med vilka fondinspektionen i sitt omfattande arbete finge
kämpa, utan komme alltid, då en krasch eller ekonomisk kris inträffade,
att känna sig vilseledd av den garantiförbindelse i fråga om effektivt
skydd och kontroll den genom fondinspektionens upprättande ansåge
sig hava erhållit av statsmakterna.

Fondbörskommitterade och bankföreningen åberopa till stöd för
sin ståndpunkt i huvudsak enahanda grunder.

I åtskilliga av de inkomna yttrandena förordas uttryckligen införandet
av kontroll. Bankinspektionen, som redan i sitt över trustkommitterades
betänkande avgivna utlåtande uttalat sig härför, yttrar,
att bankinspektionen icke funnit anledning att frångå denna uppfattning,
utan syntes det fastmera, att vissa den senaste tidens företeelser på
fondhandelsområdet kraftigt talade för införandet av en offentlig kontroll
över denna verksamhet.

Departe■ Gentemot de framställda anmärkningarna tillåter jag mig åberopa

mentschefen. ovan omförmälda uttalande, som vid anmälan av trustkommitterades
betänkande inför Kungl. Maj:t av dåvarande chefen för finansdepartementet
gjordes till statsrådsprotokollet i förevarande fråga. Den uppfattning,
som kommit till uttryck i nämnda uttalande, delas av mig.
Ej heller jag för min del tror, att en tillsynsmyndighet är i stånd att
avlägsna alla inom fondhandeln bestående missförhållanden. Men jag
anser det uppenbart, att den föreslagna kontrollen från det allmännas
sida skulle få sin stora betydelse såsom ett ganska verksamt skydd
mot illojal fondkommissionärsverksamhet. På grund härav finner jag
införandet av ifrågavarande kontroll önskvärt, även om till äventyrs
statsverket under vissa år därigenom skulle komma att åsamkas någon
kostnad.

yttranden rö- Det av de sakkunnigas majoritet framställda förslaget, att kon piresiagna

fr0^en över fondkommissionärer och fondbörser skulle omhänderhavas
kontrollens av en särskild central statsmyndighet, kallad fondinspektionen, har rönt
förläggning, motstånd i flertalet av de avgivna yttrandena, där man i stället i allmänhet
ansluter sig till den av en utav de sakkunniga uttalade skiljaktiga
meningen, att denna kontroll borde anförtros åt bankinspektionen.
Skånes han- Skånes handels-, industri och sjöfartskammare anför i sådant hän deiskammare.

seen(je; »En synnerligen framträdande och fördärvlig olägenhet, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

visat sig förbunden med värdepappersspekulationen i vårt land, och
därjämte en omständighet, som städse torde hava inneburit en väsentlig
betingelse för denna spekulations överdrifter, är utan tvivel möjligheten
till högbelåning av fondpapper, i all synnerhet, när denna från spekulantens
sida förenas med anskaffning av fyllnadsmedel genom ytterligare
skuldsättning i form av s. k. marginalväxlar eller andra lån mot namnsäkerhet.
Då det gäller dylika spekulationsaffärer, vid vilka bankernas
fondavdelningar tjänstgöra såsom förmedlare av värdepappersinköpen
och bankerna själva tillhandahålla marginalkrediten, har bankinspektionen
redan i sin hand att genom kontroll öva ett dämpande inflytande. Effektiviteten
av denna inspektionens verksamhet är emellertid i avgörande
grad betingad därav, att inspektionen äger möjlighet överblicka vederbörande
låntagares förbindelser med skilda penninginrättningars såväl
fond- som utlåningsavdelningar. Den spekulant, som är hänvisad att
upplåna hela det för affären behövliga kapitalet, nödgas nämligen för att
maskera detta i allmänhet hos den ena penninginrättningen belåna
sitt värdepapper till ett lägre belopp än köpkursen samt hos den andra
mot namnsäkerhet förskaffa sig återstoden. Ett dylikt förhållande, som
på grund av banksekretessen blir för de skilda bankledningarna obekant,
uppmärksammas med lätthet av bankinspektionen, vars arbetssätt möjliggör
ett kontinuerligt övervakande av åtminstone de större spekulanternas
mellanhavanden med de olika kreditinrättningarna. Därest för
de fondhandlare, som icke äro banker, ävensom för bankerna enbart i
fråga om deras fondavdelningar inrättas ett kontrollförfarande i nu föreslagen
form, kommer påtagligen denna kontroll att sakna nödig rapport
med bankernas låneportföljer. I motiveringen till sitt förslag förklara
sig kommitterade visserligen räkna med ett samarbete mellan den föreslagna
fondinspektionen och bankinspektionen, men uppenbart torde vara,
att av ett dylikt samarbete aldrig kommer att utvinnas samma verkan,
som kan påräknas, därest exempelvis ett och samma ombud från bankinspektionen
beredes möjlighet att inspektera samtliga å en ort arbetande
fristående fondhandelsorgan och banker i deras helhet. Därjämte
torde ej heller böra underskattas betydelsen därav, att den av kommitterade
föreslagna anordningen uppenbarligen i åtskilliga hänseenden
såväl för de av dubbel inspektion berörda bankerna, som i all synnerhet
för de båda kontrollerande statsorganen komme att medföra dubbelarbete
samt väsentlig omgång och ökad kostnad.»

Bankinspektionen yttrar i sitt utlåtande bland annat:

»Bankinspektionen fasthåller sin i utlåtandet över trustkommitterades
betänkande uttalade mening, att starka skäl tala för att den ifrå -

Bankinspck tionen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 114.

gasatta tillsynsmyndigheten införlivas med bankinspektionen, då nämligen
bankverksamheten och fondhandeln stå i sådant förhållande till
varandra, att den erfarenhet, som vinnes vid bankinspektionens verksamhet
å ena området, otvivelaktigt skulle vara till stort gagn för verksamheten
å det andra.

För majoritetens bland de sakkunniga mening, att den kontrollerande
uppgiften bör anförtros åt ett särskilt, nyinrättat ämbetsverk,
ha emellertid anförts flera skäl. Till en början har framhållits, att ett
förläggande till bankinspektionen av en fondhandelskontroll kunde befaras
alltför mycket draga bankinspektören från hans egentliga uppgift
och öka bankinspektionens arbetsbörda på ett sätt, som under kristider
kunde få mindre lyckliga påföljder.

Häremot må erinras, att kristider inom fondhandels- och inom
bankvärlden icke pläga infalla samtidigt. Den ökning i arbetsbördan,
som emellertid kristider måste medföra, bör dock kunna mötas av på
förhand vidtagna organisatoriska anordningar och bankinspektionen förutsätter,
att ämbetsverket skulle givas sådan organisation, att dess chef
särskilt under kristider icke skulle betungas med andra göromål än sådana,
som måste göras beroende av hans personliga erfarenhet och omdöme.
I detta sammanhang torde också böra bemärkas, att det just under
kristider bör vara till största gagn för den kontrollerande myndigheten
att hava inblick i båda nyssnämnda områden av näringslivet, och å
andra sidan bör denna myndighets verksamhet därigenom under dylika
tider kunna bliva till än större gagn direkt för dessa och indirekt för
även andra grenar av näringslivet.

Såsom skäl emot att uppgiften såsom tillsynsmyndighet skulle
anförtros åt bankinspektionen har vidare framhållits, att för tillsyn av
fondhandeln komme att krävas sakkunskap av i viss mån annat slag
än för tillsyn av bankrörelse, samt att en person kunde vara synnerligen
lämplig till bankinspektör utan att därför äga tillräckliga förutsättningar
för att öva kontroll över fondkommissionärer.

Enligt bankinspektionens mening är detta skäl av ringa betydelse.
Redan nu måste av den person, som utses till bankinspektör, fordras
sakkunskap även på fondhandelsområdet, då ju för närvarande bankernas
fondavdelningar äro underkastade bankinspektionens kontroll, och även
om bankverksamheten och fondhandeln utgöra var för sig avgränsade
områden av näringslivet, hava de dock så många och så viktiga beröringspunkter,
att erfarenheten på det ena området måste vara till gagn vid
utövandet av tillsynen å det andra. Såvitt bankinspektionen kan finna,
måste det till och med vara en grundbetingelse hos den, som utövar

Kungl. Maj ds proposition Nr 114. 31

ehefskapet för tillsynsmyndigheten på fondhandelsområdet, att han jämväl
äger sakkunskap på bankområdet, Härav följer, att det enligt bankinspektionens
uppfattning måste vara till största fördel, om chefskapet
över kontrollen å bankrörelsen och fondhandeln förenades hos en och
samma person.

Slutligen har i förevarande fråga anförts, att tillsynen över fondkommissionärer
och fondbörser vore avsedd att bliva av väsentligt annan
natur än tillsynen över bankerna. Den Sistnämnda inskränkte sig nämligen
i huvudsak till kontroll över vissa lagbestämmelsers behöriga
iakttagande, under det att den tillsyn, som borde ägnas fondbörsernas
och framför allt fondkommissionärernas verksamhet, syntes böra bliva
av vida mera ingående beskaffenhet. Med denna tillsyn syntes ock böra
förenas betydligt större befogenhet än den, som tillkomme bankinspektionen
gentemot bankerna.

Ytligt sett torde den för bankinspektionen gällande instruktionen
i viss man kunna giva anledning till eu sådan uppfattning om den utav
bankinspektionen utövade kontrollen över bankernas verksamhet som
den, för vilken de sakkunnigas majoritet på nyssnämnda sätt givit
uttryck. I verkligheten är emellertid bankinspektionens kontrollverksamhet
ej blott formell, ty för att bankinspektionen skall kunna tillse,
att lagar och författningar bliva behörigen iakttagna, nödgas bankinspektionen
givetvis ingå även i realkontroll. Åven om kontrollen över
bankverksamheten i många specialavseenden måste bliva av annan
beskaffenhet än tillsynen över fondhandelns utövande, kan dock enligt''
bankinspektionens mening detta icke utgöra något hinder för att de
ifrågavarande båda slagen av tillsyn förenas hos bankinspektionen.
Redan nu förekommer också ej sällan inom statsförvaltningen, att till
en myndighets ämbetsbefattning höra uppgifter, som äro betydligt mera
fristående från varandra än de nu ifrågavarande.

De skal, som sålunda anförts gentemot de sakkunniga, synas
otvetydigt giva vid handen, att tillsynen över fondhandeln bör tillkomma
bankinspektionen. För denna mening anser sig bankinspektionen böra
ytterligare framhålla några synpunkter.

för de banker, vilka vid sidan av ren bankrörelse bedriva fondhandel,
måste det bliva betungande, om bankens olika avdelningar bliva
föremål för tillsyn av personer från olika myndigheter. För att tillsynen
över t. ex. fondavdeluingen skall bliva tillfyllest, kan det nämligen
ej undvikas, att den, som utövar tillsynen ur fondhandelssynpunkt,
utsträcker sin kontrollverksamhet till närgränsande områden av bankens
rena bankrörelse. Å andra sidan måste bankinspektionens kontroll över

Övriga

yttranden.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

bankrörelsen i en bank i någon mån ingripa även på en befintlig fondavdelning.
Under sådana omständigheter kan, för bankernas vidkommande,
området för de båda slagen av tillsyn icke strängt avgränsas.
Denna olägenhet medför vidare, att tillsyn å ett dylikt svävande gränsområde
av en banks verksamhet, verkställd av funktionärer från två
olika myndigheter, kan föranleda stridande beslut av de båda myndigheterna,
'' något som såväl från näringsverksamhetens utövares som från
det allmännas sida måste vara till stor nackdel.

Vidare torde, därest tillsynen över bankerna och fondhandeln
förenades hos en och samma myndighet, kostnaderna för tillsynen över
fondhandeln kunna bliva avsevärt mindre än de sakkunnigas förslag
skulle föranleda, något, som torde böra beaktas, da de sakkunniga
förutsatt, att staten skulle i viss utsträckning bidraga till täckningen
av kostnaderna för sistnämnda tillsyn.

På °rund av vad bankinspektionen sålunda anfört far bankinspektionen
hemställa, att kontrollen över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet
måtte överlämnas åt bankinspektionen.»

Att kontrollen över såväl fondkommissionärer som fondbörser måtte
förläggas till bankinspektionen förordas vidare av handels- och sjöfartsnämnderna
i Malmö och Gävle, Gottlands handelskammare, Smålands
och Blekinge handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län, handelskamrarna i Karlstad och Gävle, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt kommerskollegium. Till stöd
för denna uppfattning åberopas i huvudsak flera eller färre av de giunder,
som anförts i Skånes handels-, industri- och sjöfartskammares samt
bankinspektionens ovannämnda yttranden.

Stockholms handelskammare anser det vara en naturlig utveckling
av bankinspektionens hittillsvarande uppgifter, att bankinspektionen
övertager kontrollen över fondkommissionärerna. Vid fondbörs borde
åter enligt handelskammarens förmenande finnas en av Kungl. Maj:t
förordnad börskommissarie, som skulle noga följa fondbörsens verksamhet,
tillse, att den för hela landets affärsliv och även för statens fiskaliska
intressen ’så betydelsefulla kursnoteringen ägde rum under betryggande
former och i övrigt hålla hand däröver, att den av Kungl. Maj:t fastställda
börsordningen efterlevdes och att ej några missbruk uppstode i
fråga om verksamheten å börsen. Då bankinspektionen både att följa
verksamheten hos de olika fondhandlarna i ändamål att tillse, att dessa
fortfarande vore kvalificerade för sitt yrke och att de icke vid utövningen
av detsamma främjade osund spekulation, under det att börskommissarien
komme att befatta sig med ovanberörda speciella förhållanden beträffande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 33

fondbörsen, syntes ej någon risk föreligga för att de båda myndigheterna
komme att ingripa i varandras verksamhetsområden, även om man måste
förutsätta, att de komme att stå i livlig kontakt med varandra.

. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd hemställer, att, därest en
kontinuerlig statskontroll över fondkommissionärer och fondbörser, trots
''säd däremot blivit anfört, komme att anordnas, densamma åtminstone
till en början borde läggas under och förenas med bankinspektionen.

Svenska fondhandlareföreningens styrelse yttrar åter, att därest
trots allt en statlig inspektionsaostalt komme att inrättas, styrelsen på
det kraftigaste förordade, att densamma icke sammansloges och förenades
]?e . bankinspektionen, utan gjordes till en fullt fristående inspektion,
baväl de skal, vilka av förre bankinspektören Benckert1 och jämväl av
iMiSa^imn^a däremot anförts, som ock det till synes uppenbara sakförhallandet,
att denna inspektion komme att bliva av helt annan och
avsevärt mera invecklad art samt långt mera tidsödande och omfattande
an den bankinspektionen nu hade att utöva, gjorde, att en sammankoppling
av denna inspektion med bankinspektionen, vilken myndighet
v.1(~ yxtider, då den som bäst behövdes, redan nu torde hava mer än
ti lräckligt arbetsfält, icke utan allvarlig skada för själva saken kunde
aga rum och skulle enligt styrelsens förmenande för övrigt erbjuda
mycket ringa verkliga fördelar.

Svenska bankföreningen, vilken såsom ovan nämnts avstyrkt
imättandet av kontroll över fondkommissionärer och som anser, att den
tillsyn över fondbörserna, som kunde anses påfordrad från det allmännas
sida, kunde uppdragas åt en av Kungl. Maj:t utsedd börskommissarie,
yttrar att föreningen, ehuru den på grund av sitt nämnda avstyrkande
saknade anledning att närmare ingå på frågan om fondinspektionens
sammankopplande med bankinspektionen, dock ville anmäla, att densamma
helt instämde i vad förre bankinspektören Benckert yttrat beträffande
vådorna av en dylik sammankoppling.

Därest bankinspektionen skulle, övertaga den ifrågavarande kon- Bankinspek.
trollen, erfordras givetvis vissa förändringar i detta ämbetsverks organisa- tivnen anstion
Bankinspektionen redogör i sitt utlåtande i korthet för, huru
bankinspektionen tänkt sig dessa ändringar. Det heter sålunda i utlåtandet:.
»renligt nu gällande organisation utgöres bankinspektionen av
en bankinspektör och chef för ämbetsverket samt fem ledamöter, av
vilka tre tillika äro assistenter, en är sekreterare och en biträdande
ledamot. \id fondhandelskontrollens förläggning till bankinspektionen
torde lämpligen ämbetsverket böra uppdelas i tre byråer, en bankbyrå,

1 Se sid. 65—66 i de sakkunnigas betänkande.

Bikung till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 96 käft. (Nr 114.) ■>

epartements chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114-

en fondhandelsbyrå och en kanslibyrå. Till de båda förstnämnda byråerna
skulle hänföras de tekniska ärendena inom vart och ett av de
områden, för vilka uttryck givits i vederbörande byrås benämning.
Till kanslibyrån skulle överlämnas alla de på ämbetsverkets handläggning
beroende kansliärenden. Å var och en av de båda tekniska byråerna
har bankinspektionen tänkt sig en sakkunnig chef, benämnd förste
inspektör och med sådana avlöningsförmåner, att befattningarnas innehavare
skulle finna det med sin fördel förenligt att, trots konkurrens
från det enskilda näringslivet, längre tider kvarstå i sina befattningar.
Därjämte skulle å vardera byrån finnas inspektörer till erforderligt antal.
Såsom chef för kanslibyrån skulle inträda innehavaren av den nuvarande
sekreterarebefattningen. Antalet biträdande ledamöter skulle utökas
med ytterligare eu, representerande sakkunskap på fondhandelsområdet.
För en var av de båda biträdande ledamöterna skulle finnas en suppleant,
som vid behov kunde inträda i tjänstgöring i stället för vederbörande
ordinarie biträdande ledamot. Därest ämbetsverket skulle erhålla
en dylik organisation och få sin ämbelsbefattning utvidgad på sätt
bankiuspektionen föreslagit, bör givetvis benämningen a nuvarande
befattningen såsom bankinspektör och eket förändras. Likaledes bör
ämbetsverket erhålla en benämning, som står i överensstämmelse med
dess förändrade åligganden. Såsom ledamöter i ämbetsverket vid sidan
av dess chef skulle inträda de båda biträdande ledamöterna och de tre
byråcheferna i den ordning och omfattning, som i en ny instruktion
skulle angivas. Kostnaderna för ämbetsverket torde böra fördelas
på bankernas och fondbandelns bidragsmedel på sådant sätt, att kostnaderna
för bankbyrån och den biträdande ledamoten med sakkunskap
på bankväsendets område täcktes av bankmedlen samt kostnaderna
för fondhandelsbyrån och den biträdande ledamoten med
sakkunskap på fondhandelsområdet med fondhandelsmedel. Övriga
kostnader för ämbetsverket torde böra täckas från de båda slagen av
bidrag»

Att, på sätt Stockholms handelskammare föreslagit, anförtro kontrollen
över fondbörsverksamheten åt eu börskommissarie, kunde måhända
varit lämpligt, därest någon tillsyn över fondkommissionärerna icke
skolat ifrågakomma. Men om kontroll skall utövas över både fondkommbsionärer
och fondbörser, synes det mig obetingat vara mest praktiskt,
att kontrollen i båda hänseendena lägges i samma myndighets
hand.

Den samlade fondkontrollen, d. v. s. kontrollen över både fondkommissionärernas
och fondbörsens veidcsamhet, jämte de övriga ålig -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

ganden, som enligt förslaget skulle åvila den kontrollerande myndigheten,
komma utan tvivel att av denna kräva ett omfattande arbete och nödvändiggöra
tillvaron av särskild sakkunskap inom densamma. Såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, hava emellertid såväl inom kommittén
som i de över dess förslag avgivna yttrandena meningarna brutit
sig i fråga om kontrollens förläggning. För egen del bär jag funnit
den mening, som innebär, att denna kontroll skulle överlåtas åt bankinspektionen,
vara stödd av så starka skäl, att jag ansett mig böra
ansluta mig till densamma. Bankinspektionen utövar tillsyn å ett område
av det ekonomiska livet, som äger många och betydelsefulla beröringspunkter
med fond handeln och fondbörsväsendet, och redan nu
utövar bankinspektionen i viss utsträckning kontroll jämväl över fondliandelns
bedrivande, nämligen såvitt denna näringsgren faller inom
bankernas verksamhet. Bankinspektionen lärer därför få antagas äga
göda förutsättningar för att kunna organisera den nyinrättade kontrollen
på ett tillfredsställande sätt. Då det sålunda redan finnes ett ämbetsverk,
vars nuvarande arbetsuppgifter äro sådana, att detsamma med en
av förhållandena betingad förändring i dess organisation bör kunna
bliva . väl rustat för utövandet av fondkontrollen, synes det mig icke
lämpligt att inrätta ett nytt ämbetsverk för handhavandet av ifrågavarande
uppgifter.

_ Därest den av mig sålunda uttryckta meningen skulle vinna anslutning
av Eders Kungl. Magt och riksdagen, torde jag i sinom tid
fa tilli allé att återkomma till frågan om de förändringar i bankinspektionens
organisation och den förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter,
som må anses påkallade för dess övertagande av den nya
uppgiften.

I överensstämmelse med den uppfattning, jag bär ovan uttalat, har
jag låtit ur de sakkunnigas förslag utesluta den i 37 § första stycket förekommande
bestämmelsen, att tillsynsmyndigheten skall vara en särskild
institution, ävensom den för tillsynsmyndigheten använda benämningen
fondinspektion, varjämte en del av dessa ändringar nödvändiggjorda
jämkningar företagits. Härigenom är möjlighet beredd för Kungl. Maj:t,
som jämlikt förslaget är befogad att meddela närmare föreskrifter om
tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet, att uppdraga fondkontrollen
åt bankinspektionen.

Med anledning av de sakkunnigas förslag:, att till upprättande av Hemställan

LUI1UDUIÖ BKclIJL

erinra ra s jvungi. iviayts tillstånd

yttrar svenska bank

föreningen, att något behov

fondbörs å annan ort än Stockholm icke

om uttryckligt
förbud mot
upprättande

av fondbörs
på annan plats
än Stockholm.

Departements chefen.

Börsordning.

Anmärkningar
mot förslaget
överhuvud.

Departements chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

för närvarande funnes och säkerligen ej heller inom överskådlig framtid
komme att göra sig kännbart. Föreuingen hemställer för den skull, att
i lagstiftningen måtte införas förbud mot upprättande av börs å annan
plats än i Stockholm.

I likhet med bankföreningen och de sakkunniga är jag av den
meningen, att behov av någon annan fondbörs här i landet än den i
Stockholm icke för närvarande föreligger och att det vore bäst, att
nämnda fondbörs tills vidare finge vara normgivande för landets fondhandel.
Emellertid torde det icke vara nödigt att uttryckligen förbjuda
upprättandet av ny fondbörs. Det lärer kunna tagas för givet,
att Kung!. Maj:t under alla förhållanden icke lämnar sitt tillstånd, med
mindre starka skäl därtill prövas föreligga.

De sakkunnigas förslag, att vissa viktigare bestämmelser rörande
fondbörs verksamhet skola upptagas i en börsordning, som skall prövas
och fastställas av Kungl. Maj:t, har avstyrkts i ett par av de avgivna
yttrandena. Till de i sådant hänseende framställda anmärkningarna,
som av mig ansetts böra föranleda allenast en mindre ändring i förslaget,
återkommer jag här nedan vid 28—29 §§. I

I ett par yttranden uttalas såsom en allmän anmärkning mot förslaget,
att dess bestämmelser äro alltför detaljerade. Sålunda anför
Stockholms handelskammare, att handelskammaren ej kunnat undgå att
finna, att åtskilliga av lagförslagets paragrafer innehölle väl detaljerade
och vidlyftiga bestämmelser, vilka icke syntes lämpligen höra hemma i
en av Kungl. Maj:t och riksdagen stiftad lag, utan borde vara föremål
för ordningsföreskrifter. Så syntes särskilt vara fallet med bestämmelserna
i 10, 24 och 41 §§. Att på ett område, som vore statt i eu
snabb utveckling och där förhållandena visat sig undergå hastiga förändringar,
giva en lags bindande karaktär åt alltför detaljerade föreskrifter,
syntes icke vara ändamålsenligt.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser det
önskvärt, att åt lagförslaget gåves en större begränsning, så att eu del
detalj bestämmelser, vilka snarast vore att betrakta såsom reglerande
föreskrifter, uteslötes.

Att bestämmelserna i lagförslaget icke gjorts alltför kortfattade,
synes mig knappast vara något fel. Framför ålit är det för tillsynsmyndighetens
verksamhet av icke ringa betydelse, att den kan i så stor utsträckning
som möjligt stödja sina föreskrifter och övriga åtgärder på
uttryckliga lagbestämmelser. Härigenom kan i många tall undgås, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 37

befogenheten av tillsynsmyndighetens åtgärder blir föremål för tvivel
och invändningar, något som eljest, särskilt i början av dess verksamhet,
lätt kan inträffa och som naturligtvis komme att orsaka besvärliga
och tidsödande diskussioner och skriftväxlingar. Att för fondkommisbionärernas
del utfärda särskilda ordningsföreskrifter, däri bestämmelser
av ovannämnda art skulle erhålla sin plats, synes mig ej kunna ifrågakomma.
Det sagda gäller icke minst de av Stockholms handelskammare
särskilt omnämnda bestämmelserna. Av dessa lärer för övrigt stadgandet
i 10 § icke förlora sin giltighet, huru än förhållandena inom fondhandeln
komma att utveckla sig. Innehållet i 24 § överensstämmer i
huvudsak med ett i 234 § lagen om bankrörelse givet stadgande angående
bankinspektionens verksamhet. Anmärkningen mot 41 § i de
sakkunnigas förslag riktar sig väl närmast mot senare delen av första
stycket, som måhända kan synas överflödig men som jag i likhet
med de sakkunniga anser för tydlighetens skull böra finnas i lagren
(42 § i bifogade förslag).

I fråga om det föreliggande lagförslagets detaljer torde ytterligare
vara att omförmäla följande.

2 §-

I förslaget förutsättes, att tillstånd till drivande av fondkommis- Tiiutåndasionsrörelse
endast må lämnas enskilda personer, handelsbolag, aktie- inn-havarebolag
och. solidariska bankbolag. Någon erinran häremot har icke gjorts
i de avgivna yttrandena, och finner även jag, att den ståndpunkt förslaget
härutinnan intager är riktig.

Iiedan i sitt yttrande över trustkommitterades betänkande har Stock- Tillståndsliolms
handelskammare, på grunder, för vilka de sakkunniga i sitt be- (J''vondc ’«?/«-tänkande redogjort, hemställt, att frågor om meddelande och återkallande 9
av tillstånd icke måtte anförtros åt en central myndighet utan åt lokala

organ,

helst näringsidkarnas egna, såsom handelskamrarna. I sitt över

I I . 0 7 --------- -v-uv.wuwuiUUUU! X om uvu

de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande vidhåller handelskammaren
denna sin ^ uppfattning och yttrar, att, om uppgiften icke anses böra
anförtros åt handelskamrarna, Kung], Maj:ts befallningshavande torde
äga alla förutsättningar att fylla densamma.

hbuiu det naturligtvis icke kan förnekas, att en lokal korporation vtyariemtntsellei
myndighet i allmänhet äger större förutsättningar än en central insti- c!utcn‘

tution i fråga om personalkännedom och förmåga att på nära håll följa
vedeibölande yrkesidkares verksamhet, synas mig de skäl, varmed de

Ifrågasatt, begränsning
av
fondkommiss
io närs rätt
att hava
filialer eller
ombud.

38 Kungl. Majds proposition Nr 114.

sakkunniga bemött handelskammarens tidigare hemställan, tala för att
förslaget i denna del bibehålies oförändrat.

Handels- och sjöfartsnämnden i Norrköping autor i sitt yttrande:
Fondkommissionärernas rörelse syntes vara av sådan natur, att det icke
kunde vara till gagn för det allmänna eller utvecklingen av ett sunt
affärsliv, om eu fondkommissionär obehindrat skulle kunna i hur stor
utsträckning som helst upprätta filialkontor å andra orter än där huvudrörelsen
bedreves. Såvitt av lagförslaget kunnat inhämtas, torde emellertid
några restriktioner härutinnan icke ifrågasättas och i varje fall
saknades bestämmelser därom. Banker och fondkommissionärer vore
vanligen med varandra konkurrerande, ej blott så till vida att flertalet
banker hade fondavdelning — d. v. s. fondkommissionsrörelse utan
även så till vida att flertalet fondkommissionärer sysslade med belåning
av fondpapper. I den mån denna belåning kunde gå ända därhän,
att börsnoterade papper mottoges som säkerhet för belopp, som
föga understege pantens hela värde enligt eu måhända högt. uppdriven
dagskurs, vore den tydligen av ondo. Försyndelser härvidlag torde
dock långt mera kunna läggas fondkommissionärer än banker till last,
och denna del av fondkommissionärernas rörelse syntes fullt motivera
att — därest man ej ville vara strängare mot fondkommissionärerna —
nämnda konkurrenter åtminstone behandlades lika och att under alla
förhållanden varje bestämmelse, som ansåges erforderlig beträffande
bankerna, avseende ett nedbringande av bankkontorens antal, gjordes
tillämplig även i fråga om all fondkommissionärsverksamhet.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare erinrar om
Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen om bankrörelse, enligt vilket förslag
Kungl. Maj:ts tillstånd skulle erfordras för bank till att utöva verksamhet
vid avdelningskontor samt bank icke äga rätt att å orter, där

banken icke finge hava avdelningskontor, idka in- eller utlåning genom

ombud eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning1,

samt framhåller, att om med detta förslag jämfördes de sakkunnigas
uttalanden i motiveringen till 6 § i deras förslag, uppenbart vore, att en
bank skulle kunna förhindras att bedriva verksamhet vid avdelningskontor
ej blott å mindre utan även å större platser, där tillräckligt antal banker
ansåges förefinnas. Däremot syntes enligt de sakkunnigas förslag

1 Förslaget antogs i allt väsentligt av riksdagen, varefter lag i ämne! utfärdades den 26
juni 1918.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 114.

intet hinder föreligga för annan fondkommissionär än bank, vare sig
enskild person, handelsbolag eller aktiebolag, att utan särskilt tillstånd
öppna filial eller anställa ombud varhelst det syntes honom lämpligt.

Då det emellertid knnde vara till föga gagn att ytterligare ombud eller
filialer för fondkommissionärer uppsattes å platser, där redan förut fondkommissionsrörelse
bedreves av ef t tillräckligt antal banker eller fondkommissionärer,
syntes det lämpligt, att även fondkommissionärerna under- *
kastades vissa restriktioner med avseende å filialer och ombud. Ungefär
enahanda skäl, som talade emot ett obegränsat upprättande av avdelningskontor
från bankernas sida, torde även gälla i fråga om andra slag av
fondkommissionärer, och konsekvensen fordrade, att vissa inskränkningar
gjordes även beträffande de senare. Enligt handelskammarens uppfattning
borde för den skull tillstånd att idka fondkommissionsrörelse fästas
vid vissa på förhand bestämda platser samt anställande av ombud eller
upprättande av filialer icke få ske utan särskilt medgivande samt under
betryggande former i övrigt.

Jämväl kommerskollegium anser bestämmelser i nu nämnda syfte
vara lämpliga.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid prövningen av ansökan
om rätt att idka fondkommissionsrörelse från andra än bankbolag hänsyn
icke tagas till förut befintligt antal fondkommissionärer eller till
den »skada för det allmänna», som kunde föranledas av ett tillstånd
till rörelsen. Med denna ståndpunkt var det följdriktigt att icke heller
föreskriva särskild ansökan och tillstånd för rätt att öppna filial.
Såsom vid 3—6 §§ kommer att närmare utvecklas är jag emellertid
av den uppfattningen att jämväl för enskilda personer och andra bolag
än baukbolag bor såsom villkor för erhållande av tillstånd att idka
fondkommissionsrörelse uppställas, att rörelsen icke prövas kunna bliva
till skada för det allmänna, och bör enligt mitt förmenande vid berörda
prövning hänsyn tagas jämväl till, huruvida behov av rörelsen föreligger.
I överensstämmelse härmed synes mig en fondkommissionär
icke böra fa utan vidare inrätta filialer var honom för gott synes utan
bör han inhämta vederbörligt tillstånd härtill. Med anledning härav
bär jag i förevarande paragraf låtit införa en bestämmelse om att meddelat
tillstånd skall angiva, å vilken eller vilka orter rörelsen må
utövas.

3—G §§.

Med framhållande av, att genom stadgandet under 3) i 3 § kravet på MinimiUået
nödig erfarenhet för bedrivande. av foridkommissionärsverksamhet visser -

Olämplighet.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

ligen tillgodosåges, men att dylik verksamhet dessutom fordrade en mognad
och självbehärskning, som sällan torde vara tillfinnandes vid så tidig
ålder som 25 år, uttalar Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare
betänkligheter mot att under 2) i nämnda paragraf för tillstånd
till idkande av fondkommissionsrörelse icke fordrats högre ålder.

Att fastställa minimiåldern högre än till 25 år synes mig dock
näppeligen påkallat.

Svenska bankföreningen hemställer, att bestämmelsen under 4) i
3 § jämte motsvarande bestämmelser under 3) i 4 § och 2) i 5 § måtte
utgå, enär lagfästandet av dessa bestämmelser vore ägnat att ingiva
föreställningen om en garanti från statens sida. Handels- och sjöfartsnämnden
i Gävle och handelskammaren i denna stad hemställa, att i
bestämmelsen under 4) i 3 § orden »icke finnes olämplig» måtte utbytas
mot orden »befinnes lämplig» samt att motsvarande ändring måtte göras
i 4 och 5 §§. Till stöd för ändringsförslaget anföres bland annat, att
anledning till skärpning av den tillståndsgivande myndighetens prövningsplikt
torde ligga i den omständigheten, att en av de mest bidragande
orsakerna till uppammande av en överdriven spekulation i värdepapper
helt säkert vore att söka i den omfattning och det sätt, varpå fondkommissionärsyrket,
särskilt vid uppåtgående konjunkturer, bleve rekryterat,
att även om en förändring till det bättre skulle inträda efter tillämpningen
av lagförslagets bestämmelser, dessa i deras nuvarande formulering
dock knappast torde giva den tillståndsgivande myndigheten så stor
befogenhet att vägra tillstånd, som önskvärt vore, samt att denna synpunkt
borde särskilt understrykas med tanke på den av de sakkunniga
uttalade uppfattningen, att — för undvikande av varje monopolisering
av fondkommissionärsyrket — rätt att utöva detsamma borde tillkomma
en var, som uppfyllde vissa stadgade förutsättningar.

Beträffande de under 3) i 4 § och under 2) i_ 5 § föreslagna stadganden
konstatera handels- och sjöfartsnämnden i Gävle och handelskammaren
i denna stad, att den i sagda lagrum avsedda prövning enligt
de sakkunnigas motivering skulle gälla icke blott bolaget utan även
bolagsmännen resp. styrelseledamöterna. Da emellertid i båda paragraferna
funnes särskilda moment, avhandlande dels bolagsmännens resp. styrelseledamöternas,
dels bolagets kvalifikationer, kunde denna formulering lätt
föranleda en mot de sakkunnigas mening stridande tolkning. På grund
härav hemställdes, att för meddelande av tillstånd åt bolag måtte förutom
villkoret, att bolaget funnes lämpligt att idka fondkommissions -

Kungl. Mapts proposition Nr 114.

retelse, jämväl uttryckligen krävas, att vederbörande bolagsmän eller
styrelseledamöter var för sig funnes lämpliga att idka sådan rörelse.

Kommerskollegium instämmer i ovannämnda, av handels- och sjölartsnamnden
samt handelskammaren i Gävle framställda äo drings förslag
och tillägger beträffande det första av dessa, att då i en del författningar,
som foreskreve tillstånd för drivande av viss verksamhet, uttrycket
)) amphg» användes, tillräckligt grundade skäl icke syntes föreligoa att
i detta fall införa en beteckning med annan innebörd.

Den av bankföl eningen uttalade uppfattningen, att bestämmelserna Departement*-uuder 4) i 3 §, under 3) i 4 § och under 2) i 5 § borde utgå, kan jag ****•
icke dela. Da nämligen i lagen icke kunna uttryckligen angivas alla
„-f0r j!ngar’ som. ^Öra uppställas å en fondkommissionär, lärer det vara
nödvändigt att giva den tillståndsgivande myndigheten befogenhet att
anställa en viss allmän prövning av vederbörandes kompetens.

Beträffande det av handels- och sjöfartsnämnden samt handelsk.
immaien i Gävle väckta förslaget, alt i bestämmelsen under 4) i 3 8
orden »icke finnes olämplig» skulle utbytas mot orden »befinnes lämplig»
ävensom att motsvarande ändring skulle göras i 4 och 5 SS vill
jag framhålla, att det sålunda föreslagna uttrycket knappast i praktiken
skulle medföra någon skärpning av villkoren. Tillstånd till idkande
av fondkommissionsrörelse bör icke lämnas åt personer eller
företag^ beträffande vilka det på grund av deras tidigare verksamhet
eller pa grund av andra faktiska omständigheter kan antagas, att de
skola komma att driva rörelsen på ett olämpligt sätt. Det synes knappast
hora stadgas, att den tillståndsgivande myndigheten skall härutover
genom sitt beslut avgiva den positiva förklaringen, att sökanden
ar lämplig för fondkommissionärsyrket.

Vidkommande härefter de av handels- och sjöfartsnämnden samt
handelskammaren i Gavle påyrkade förtydligande tilläggen till 4 och
o synes det mig, framför allt om i de här ovan nyss omförmälda
fall positiv lämplighet icke göres till kvalifikationsgrund i stället för
fianvaron av olämplighet, föga behövligt att i sagda paragrafer såsom
särskilt villkor uppställa, att icke någon av de i förvaltningen deltagande
bolagsmannen resp. styrelseledamöterna får vara olämplig att
idka fondkommissionsrörelse. Enligt mitt förmenande är det nämligen
tydligt, att om någon av do i ett bolags ledning deltagande personerna
finnes olämplig för fondkommissionsrörelse, jämväl bolao-et
såsom sadant måste anses olämpligt för sådan rörelse, så att i ett dylikt
tall tillstånd kan förvägras på grund av de utav de sakkunniga föreslagna
bestämmelserna.

Bihang tiU riksdagens protokoll 1919. 1 smil. 96 höft. (Nr 114.)

Rörelse kapital,

Kungl. Majds proposition Nr 114.

Syftet med det under 5) i 3 § uppställda kravet på visst^ röielsekapital
— liksom med molsvarande bestämmelser i 4 och 5 §§ är
enligt de sakkunnigas mening dels att för fondkommissionärens verksamhet
skapa en viss ekonomisk grundval, som skyddar honom mot
att alltför lätt råka ut för finansiella svårigheter och ekonomiskt beroende,
och dels att tillsynsmyndigheten må kunna ur de skiftningar,
kapitalets storlek kan undergå, sedan kommissionären börjat
sin verksamhet, något så när avläsa hans ekonomiska ställning, föl
att, om denna avsevärt försämras, vidtaga nödiga åtgärder. Indirekt
komma härigenom ifrågavarande bestämmelser jämväl att tjäna till att
skydda en fondkommissionärs kundkrets från att gorå. förluster på
honom. Däremot avse dessa bestämmelser uppenbarligen icke att skapa
en förmögenhetsmassa med direkt ändamål att säkerställa kundkietsen
i nämnda hänseende. Beträffande en anordning i sistnämnda riktning
yttra de sakkunniga, att do haft under övervägande, huruv ida såsom
villkor för tillstånd att driva fondkommissionsrörelse borde krävas, a,tt
sökanden ställde säkerhet för visst belopp. Därefter fortsätta de sakkunniga:
»Rörande namnsäkerhet förefinnes emellertid den olägenheten,
att det erbjuder betydliga svårigheter såväl. att från början effektivt
pröva densamma som ock att hålla nöjaktig kontroll över att den
vid varje tidpunkt är fullt betryggande. Att begära nedsättande
av realsäkerhet torde åter med hänsyn till de betydande belopp, vilka
härigenom komme att undandragas vederbörandes rörelse, icke kunna
bliva tal om. De sakkunniga ause fördenskull det vara lämpligare att
av en sökande, i stället för ställande av säkerhet, kräves att han visar
sig innehava ett mera betydande rörelsekapital. Förefintligheten av ett
dylikt utesluter visserligen icke att fondkommissionären kan komma på
obestånd men stärker naturligtvis hans ställning i avsevärd grad. Härtill
kommer att, därest kravet på begynnelsekapital förbindes med skyldighet
för kommissionären att, för den händelse begynnelsekapitalet till
viss del gått förlorat, upphöra med sin rörelse, möjlighet beredes fondinspektionen
att tvinga en kommissionär, som gjort förluster, att inställa
rörelsen på ett så tidigt stadium, att någon skada ännu icke uppkommit

för kunderna.» . . ....

Förslaget har i denna del gjorts till föremål för åtskilliga anmärkningar.
Sålunda yttrar Stockholms handelskammare, att såvitt
med bestämmelsen, att för den ifrågasatta rörelsen skulle disponeras
ett kapital av angiven storlek, åsyftades att bereda allmänheten ertorlig
säkerhet mot förluster, formuleringen syntes något svävande. I dess
ställe torde böra upptagas en bestämmelse av innehåll, att fondhandels -

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

företag, som i övrigt efter prövning visat sig uppfylla stadgade kvalifikationer,
skulle, innan rörelsen påbörjades, i taka händer deponera
angivet belopp eller dess värde eller ock ställa däremot svarande bankgaranti.
En dylik föreskrift syntes handelskammaren böra utsträckas
att gälla även för aktiebolag, som ej dreve bankrörelse. Med det sålunda
deponerade eller garanterade beloppet skulle fondhandelsfirman svara i
första hand endast för de förbindelser, som den åtagit sig i och för
fondhandelsrörelsen. En bestämmelse av nu antydd art kunde visserligen
bliva i någon mån betungande, men å andra sidan torde det i
den sunda utvecklingens intresse knappast innebära någon olägenhet,
om antalet fondhandelsfirmor genom den föreslagna bestämmelsen komme
att hållas inom tillbörliga gränser.

I enahanda riktning uttala sig ett par andra handelskammare.

Svenska bankföreningen anför beträffande stadgandet under 5) i
3 §: »Grunden för fordran, att kommissionär skall visa sig disponera
över visst kapital, angives av de sakkunniga vara kravet på att kommissionären
har'' en något så när säker ställning. Detta krav, som vi
kraftigt vilja understryka, anse vi icke tillgodosett på sätt de sakkunniga
föreslagit. De sakkunniga haAm icke ens uppställt fordran, att kommissionären
skall äga visst kapital, utan anse tillfyllest, om kommissionären
innehar lånat kapital tillgängligt vid rörelsens öppnande och
kapitalet därefter kan med visshet påräknas för densamma. Att uppställa
fordran på att kommissionär skall själv äga visst kapital anse
vi visserligen olämpligt. Dels skalle nämligen härigenom mången yngre
dugande kraft utestängas från yrket och dels skulle ej heller en dylik
fordran visa sig effektiv. Erfarenheten torde nogsamt hava lärt att,
om en fondhandlares affärsställning blir undergrävd, så är oftast det
kapital, han eu gång ägt, borta, långt innan symptomen av hans svaga
ställning göra sig märkbara. Vad man däremot kan och bör fordra
är att en viss mera direkt säkerhet finnes för att kommissionären skall
kunna fullgöra sina förbin delser, och vilja vi i sådant syfte föreslå,
alt den, som vill registreras såsom fondkommissionär, skall i taka
händer nedsätta säkerhet till belopp av 200,000 kronor eller ock ställa
bankgaranti för sina förbindelser till enahanda belopp.»

Vidare föreslår bankföreningen, att det fjärde villkoret i 4 § måtto
ändras till överensstämmelse med den i fråga om 3 § föreslagna bestämmelsen
om säkerhet eller bankgaranti ävensom att till de i 5 §
nämnda förutsättningarna måtte läggas den, att bolaget i taka händer
antingen ställde säkerhet till belopp av 200,000 kronor eller ock lämnade
bankgaranti för enahanda belopp.

Departementtchefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Jämväl bankinspektionen och kommerskollegium uttala sig för en
ändring av ifrågavarande bestämmelser sålunda, att rörelsekapitalet måtte
för fondkommissionsrörelsen disponeras på ett sätt, som innebär större
trygghet för uppfyllandet av de förbindelser, kommissionären i och för
rörelsen iklätt sig.

Enligt 2 § av gällande ordningsregler för Stockholms fondbörs
skall börsmedlem, som icke är bankbolag eller officiell mäklare, såsom
säkerhet för de förbindelser, vilka kunna komma att av honom ingås
å börsen, avlämna depositionsbevis eller andra värdehandlingar till
belopp av minst 25,000 kronor. Då ett av huvudsyftena med den
ifrågasatta lagstiftningen är att förebygga, att allmänheten genom åtgöranden
av de yrkesmässiga förmedlarna av fondaflarer åsamkas förluster,
ligger naturligtvis den tanken nära till hands att till de övriga
stadgande!!, föreliggande förslag i berörda syfte innehåller, foga jämväl
en bestämmelse, som, med ovannämnda föreskrift i ordningsreglerna
till förebild, innehåller krav på att den blivande fondkommissionären
på ett eller annat sätt ställer säkerhet för uppfyllandet av sina förpliktelser
gent emot kundkretsen.

Emellertid skulle en dylik bestämmelse knappast medföra tillfredsställande
resultat. De förbindelser, vari en fondkommissionär kan
komma att häfta till sina kunder, torde i de flesta fall komma att
bestå däri, att kommissionären är redovisningsskyldig för kunderna tillhöriga
penningar eller värdepapper, som han för deras räkning omhändertagit.
Givet är att dessa förbindelser komma att för olika fondkommissionärer,
allt efter deras individuella läggning och affärsmetoder,
uppgå till högst olika belopp och att de för åtskilliga fondkommissionärer
komma att röra sig om synnerligen avsevärda summor. Följaktligen
kunde det belopp, för vilket en fondkommissionär skulle hava
att ställa säkerhet, icke bestämmas till en relativt ringa summa, enär
i så fall hela anordningen i många fall bleve till föga nytta. Om t. ex.
säkerheten allenast skulle avse ett belopp av 200,000 kronor, kunde
det lätt inträffa, att den bleve för det åsyftade ändamålet alldeles otillräcklig.
Bestämdes åter säkerheten till ett högt belopp, komme dess
anskaffande att för många fondkommissionärer bliva över hövan betungande.
Framför allt bleve detta händelsen, om man, på grund av
de fördelar, som uppenbarligen äro förenade med att fondkommissionär
vid öppnandet av sin rörelse har för densamma tillgängligt ett icke
allt för obetydligt rörelsekapital, anser sig icke kunna avstå från att
såsom villkor för tillståndets förvärvande jämväl uppställa förefintligheten
av ett dylikt kapital. Och någon verklig trygghet för att den

Kungi. Maj:ts proposition Nr 114. 45

ställda, säkerheten bleve tillräcklig, kommer ändock ej ätt företinnas.
Kommissionären kunde ju alltid ådraga sig förpliktelser till ännu högre
belopp. Med de förbindelser, som avses i ovannämnda stadgande i ordningsreglerna
för fondbörsen i Stockholm, är förhållandet annorlunda.
Desamma komma nämligen, även om de naturligtvis för olika kommissionärer
kunna uppgå till olika belopp, städse att röra sig om jämförelsevis
begränsade summor. Effektiv säkerhet för dessa förbindelser
kan alltså åstadkommas utan att vederbörande därav avsevärt
betungas.

Jag finner mig för den skull icke böra föreslå såsom villkor för
meddelande av tillstånd, att vederbörande sökande skall deponera visst
belopp eller ställa bankgaranti såsom säkerhet för de tillgodohavanden,
hans kunder kunna komma att få hos honom, eller för de förbindelser,
han över huvud taget i och för sin rörelse kan komma att ingå.
Att på annat sätt bereda en fondkommissionärs kundkrets företrädesrätt
till erhållande av betäckning för sina fordringar hos kommissionären
ur dennes tillgångar eller viss del av dem torde också vara
vanskligt, enär andra berättigade intressen därvid lätt trädas för nära.

Däremot delar jag, såsom jag redan i det föregående antytt, den
av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att man bör söka sörja för
att fondkommissionären äger eu viss allmän ekonomisk grundval för sin
rörelse. Såsom ovan framhållits, lärer en dylik anordning jämväl kunna
i någon man indirekt bidraga till att skapa trygghet för att de kunder,
som anförtrott en fondkommissionär penningar och värdepapper,
icke skola komma att göra förlust på honom.

__ Med anledning av de ekonomiska betingelser för erhållande av
tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, vilka de sakkunniga i nyssnämnda
syfte under 5) i 3 § och under 4) i 4 § föreslagit, ifrågasätter
svenska fondhandlareföreningens styrelse, huruvida det särskilt under
nuvarande växlande penningförhållanden vore klokt att stipulera ett
visst till siffran fixerat belopp för rätten för enskild man och vissa bolag
att erhålla tillstånd såsom fondkommissionär. Enligt styrelsens förmenande
skulle förslaget komma att verka mera gagneligt, därest det
erhölle en avfattning, som hos den tillståndsgivande myndigheten inskärpte
nödvändigheten av att i varje fall företaga en verklig prövning
och undersökning av sökandens ekonomiska kvalifikationer, innan tillstånd
beviljades. Styrelsen föreslår därför, att man helt allmänt bordo kräva
»nödiga ekonomiska förutsättningar» eller »erforderligt kapital», möjligen
med tillägget »dock minst 200,000 kronor».

Svenska fondhandiareföreningens

styrelse.

Departement»•
chefen.

Mindre rörelsekapital

i visst fall.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Helt visst tinnes åtskilligt, som talar för en dylik bestämmelse.
Följden av densamma bleve dock måhända, att den tillståndsgivande
myndigheten komme att anses hava iklätt sig garanti för varje tillståndshavares
ekonomiska kvalifikationer. Att detta ur flera synpunkter vore
synnerligen olämpligt, torde vara lätt att inse. Den av de sakkunniga
valda vägen att fixera ett visst belopp, som vederbörande sökande måste
visa sig för den ifrågasatta rörelsen disponera, tyckes mig därför vara
att föredraga.

Beträffande den under 5) i 3 § föreslagna bestämmelsen, att fondkommissionär,
vilken avgivit sådan försäkran, som i 7 § avses, må erhålla
tillstånd att driva rörelse med allenast 50,000 kronors kapital,
anför Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare i sitt jämväl av
handels- och sjöfartsnämnden i Malmö åberopade yttrande, att kammaren
icke ansåge skäl föreligga till någon undantagsbestämmelse för de fondkommissionärer,
som funne med sin fördel förenligt att avstå från fondhandel
för egen räkning. Denna sin uppfattning grundar kammaren i
huvudsak därpå, att enligt kammarens förmenande sysslandet med förmedling
av fondaffärer otvivelaktigt innebure moment av synnerligen
stark eggelse till utnyttjande för egen räkning av de anledningar till
fluktuationer å börsmarknaden, som under alla omständigheter i och
för rörelsens drivande från kommissionärens sida måste bliva föremal
för ständigt intresserat aktpågivande, vadan frestelsen att svika den
skriftliga försäkran att ej för egen räkning idka handel med fondpapper,
som uppställts såsom villkor för ifrågavarande lättnads tillgodonjutande,
sålunda i månget fall torde kunna förväntas leda till kringgående
av utfästelsen, varvid svårigheten för den övervakande myndigheten
att utöva effektiv kontroll läge i öppen dag.

Det i omförmälda stadgande givna uppslaget till bildande av
en kategori fondkommissionärer, som ägna sig uteslutande åt förmedling
av fondaffärer, finner jag beaktansvärt. Såsom de sakkunniga
framhållit, visar erfarenheten, att mäklare funnits, vilka endast
sysslat med sådan förmedling, och det finnes icke någon anledning betvivla,
att även framdeles personer skola finnas villiga härtill. Naturligtvis
måste de kommissionärer, som avlagt försäkran, vara beredda på
att bliva underkastade en noggrann kontroll. De skäl, som ligga till
grund för de sakkunnigas förslag att beträffande ifrågavarande kategori
av fondkommissionärer kräva ett mindre rörelsekapital, synas mig föi
den skull befogade, vadan jag icke ansett mig böra vidtaga någon
ändring härutinnan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Medan i förslaget beträffande enskild man och handelsbolag utan
kommanditdelägare eller med högst två sådana delägare såsom villkor
för tillstånds erhållande uppställts förefintligheten av ett rörelsekapital å
200,000 kronor, kräves i sådant hänseende av handelsbolag med över
två kommanditdelägare och aktiebolag ett kapital å minst 500,000 kronor.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg och handelskammaren i
denna stad finna det icke Arara riktigt att på detta sätt för olika företagareformer
uppställa olika fordringar på rörelsekapitalets storlek. Enligt
nämnda korporationers mening vore det nämligen från nationalekonomisk
synpunkt icke berättigat att för uppnåendet av ett för själva rörelsens
bedrivande främmande syfte binda i ett företag större kapital än eljest
skulle varit behövligt och därigenom förhindra detta kapital att å annat
håll finna eu för vårt näringsliv bättre användning. Därest det skulle
anses önskligt att hindra uppkomsten av mindre aktiebolag med ett
flertal aktieägare inom fondkommissionsrörelsen, torde lämpligare utvägar
stå att finna än den av de sakkunniga föreslagna. I sådant hänseende
erinrades därom, att i den åt den tillståndsgivande myndigheten föreslagna
rätten att pröva, huruvida företaget icke funnes olämpligt att
utöva rörelse, torde kunna erhållas tillräckliga garantier mot företagareformer,
som befunnes mindre önskvärda.

Fondbörskommitterade spörja, huruvida det vore nödvändigt eller
ens riktigt att för vissa bolag, som ville öppna fondkommissionsrörelse,
stipulera så avsevärt mycket högre belopp än för enskilda, som villo
driva sådan rörelse, samt ifrågasätta för den skull, huruvida det icke
borde tagas under övervägande att minska skillnaden mellan det förvissa
kommanditbolag och aktiebolag, å ena sidan, samt enskilda personer
och vissa handelsbolag, å andra sidan, föreskrivna rörelsekapitalet.

Utan tvivel kan det anföras goda skäl för att beträffande rörelsekapitalets
storlek icke göra skillnad emellan olika slag av fondkommissionärer,
då skillnaden icke betingas av omständigheter, som äga
direkt sammanhang med de förhållanden, vilka föranlett uppställandet
av kravet på rörelsekapital. Emellertid befara de sakkunniga, att,
om aktiebolag med relativt ringa aktiekapital tillätes idka fondkommissionsrörelse,
följden härav bleve, att under goda tider ett mycket stort
antal småbolag uppstode, som dels bedreve fondspekulationer för egen
räkning och dels, ior att stödja och underlätta dessa spekulationer, idkade
fondkommissionsrörelse. Då syftet för dessa aktiebolag i de flesta
fall endast bleve att på minsta möjliga tid skaffa sina delägare största
möjliga vinst, kan det förutses, att deras verksamhet såsom fondkommissionärer
icke skulle bedrivas på tillfredsställande sätt. Vill man

Rörelsekapitalet
för
aktiebolag och
handelsbolag
med flera än
två kommanditdelägare.

Departe mentschefen.

Skada för
det allmänna.

48 Kungl, Maj-M proposition Nr 114.

hindra en dylik utveckling, torde man böra välja de sakkunnigas förslag.
Den av handels- och sjöfartsnämnden och handelskammaren anvisade
utvägen synes mindre ändamålsenlig; då nämligen för dessa bolag ansökan
om rätt att idka fondkommissionsrörelse i allmänhet lärer komma
att ingivas redan i sammanhang med deras bildande, torde endast i
sällsynta fall i fråga om dem sådana omständigheter föreligga, att olämplighet
kan åberopas såsom grund för att avslå ansökningen. På grund
av vad jag sålunda anfört auser jag, att den av de sakkunniga i
förevarande hänseende uppställda skillnaden bör bibehållas.

De sakkunniga hava föreslagit ett särskilt villkor för bankbolags
rätt att erhålla tillstånd till idkande av fondkommissionsrörelse, nämligen
att den ifrågavarande rörelsen icke får anses bliva till skada för
det allmänna, Uppställandet av detta villkor motiveras därmed, att, en
fondkommissionsrörelse, bedriven av bank, lätteligen kan giva upphov
till överdriven och osund spekulation, även om något i egentlig mening
olämpligt förfarande från bankens sida icke föreligger. De sakkunniga
yttra härom vidare: »Detta beror på bankens dubbla egenskap
av fondkommissionär och kreditinrättning, som medför, att de personer,
vilka genom bankens förmedling tillhandlat sig fondpapper, vanligen
utan större svårighet kunna hos banken ■ erhålla lån mot säkerhet av de
inköpta fondpapperen. Lättheten att på detta sätt anskaffa penningar
verkar naturligtvis i hög grad stimulerande på spekulationen. Det liar
också förekommit, att sedan en bank i ett landsortssamhälle börjat idka
fondkommissionsrörelse, därstädes utvecklat sig en omfattande fondspekulation,
vari invecklats kretsar av befolkningen, vilka i det allmännas
intresse borde hållas fjärran därifrån. De faror, som på detta sätt
kunna- uppstå, hota att tilltaga genom den under senare åren hos vissa
större banker framträdande tendensen att upprätta fondavdelningar jämväl
vid sina till mindre samhällen förlagda avdelningskontor. Härigenom
kan en sådan banks fondkommissionsrörelse, vilken, så länge
den endast bedrivits i större städer, icke givit orsak till erinringar,
erhålla långt gående skadliga verkningar. Naturligtvis kan även eu
fondkommissionär, som icke är bank, giva anledning till spekulation
genom att bereda sina kunder tillfälle att få låna penningar. Men den
skada en bank i detta avseende kan orsaka är ojämförligt mycket
större både därför att densamma förfogar över mycket mera penningar
för utlåningsändamål och därför att den genom att driva fondkommissionsrörelse
vid smärre avdelningskontor kan giva upphov till osund

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 49

spekulation å orter, där sådan eljest säkerligen icke skulle hava förekommit.
»

Mot de sakkunnigas förslag hava invändningar framställts av Smålands
och Blekinge handelskammare, som yttrar följande: Såsom

de sakkunniga uttalat, torde allmänheten i stort sett vara bäst betjänt
av att kunna med sina fondpappersuppdrag vända sig till banks föndavdelning.
Då därtill komme, att bankaktiebolag och solidariska bankbolag
på grund av sin organisation vore utan vidare skickade att driva
tondaffärer samt redan stode under effektiv kontroll, så syntes det handelskammaren
synnerligen olämpligt att i 6 § — men icke 3, 4, 5 §§ eller
i 12, 13, 14, 15 §§ beträffande enskild man eller annat bolag — använda
uttryck, som presumerade, att skada för det allmänna befarades uppstå
av fondhandel, särskilt av banks fondhandel. En sådan presumtion,
vilken ännu tydligare uppställts i motiven, och det i 6 § använda uttrycket
»i den man rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för det
allmänna» både icke tillräcklig grund i de missbruk i vissa fall, som
av trustkommitterade och de sakkunniga påpekats. Missbruk både utan
tvivel förekommit, men detta gällde icke allenast bankerna utan även
de enskilda fondhandlarna och andra bolag, vilkas antal hastigt ökades;
missbruk toide icke heller 1 framtiden utebliva, och antagligt vore, att,
därest icke bankerna vid sina avdelningskontor infört fondhandel, hade
enskilda och andra bolag i de skilda orterna öppnat fondhandel, vartill
tendens tydligt förekommit. Särskilt tillstånd till fondhandel borde bankerna
söka med angivande av de orter, där fondhandel skulle bedrivas,
men torde åt 6 § kunna givas följande lydelse: »Bankaktiebolag eller solidariskt
bankbolag må på därom gjord framställning erhålla tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse».

Jag finner sist anförda invändningar så till vida berättigade, att
det knappast synes mig vara tillräcklig anledning att endast i fråga om
bankers fondkommissionsrörelse stadga en prövning angående den »skada
för det allmänna», som till äventyrs kan uppkomma genom tillstånd till
dylik rörelse å viss ort. Samma prövning torde böra ske beträffande
aven andra än bankbolag. Jag erinrar också därom, att trustkommitterade
i sina riktlinjer för en fondhandelslagstiftning upptagit förslaget
att tillstånd till sådan handel skulle lämnas endast i den mån behov
av den ifrågasatta rörelsen anses föreligga.

I överensstämmelse härmed hava ändringar vidtagits i åtskilliga
paragrafer.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 96 höft. (Nr 114.)

Departe mentschefen.

Ordningen för
prövning av
bankbolags
ansökan om
tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse.

Departe mentschefen.

Ifrågasatt
förbud mot
höglelåning.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Huruvida bankbolag må erhålla rätt att driva fondkommissionsrörelse,
prövas för närvarande jämlikt de bestämmelser, vilka enligt 3 §
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse gälla i fråga om förvärvande
av rätt att idka bankverksamhet överhuvud. Två av de avgivna yttrandena
innehålla uttalanden, som få anses innefatta hemställan om att
någon ändring i berörda förhållande icke må ske genom den nya lagstiftningen.
Sålunda anser Stockholms handelskammare, att det framgent
liksom hittills bör vara överlåtet åt Kungl. Maj:t att, i samband
med beviljande av oktroj för bankbolag, pröva, huruvida det ur allmännyttig
synpunkt är länspligt, att bolaget bedriver fondkommissionsrörelse,
samt föreslår på grund härav, att 6 § och därmed sammanhängande bestämmelser
borde sålunda ändras, att bankbolag skulle vara berättigat
att idka fondkommissionsrörelse, i den mån sådant i bolagets bolagsordning
medgivits. Svenska bankföreningen har en liknande hemställan.

Då det synes mig föga lämpligt, att bestämmelserna om villkoren
för bankbolags rätt att erhålla tillstånd till idkande av fondkommissionsrörelse
hava sin plats i eu annan lag än den, som innehåller
de bestämmelser, vilka i övrigt skola lända till efterrättelse för
sådant bolags verksamhet såsom fondkommissionär, däribland stadgande^
om de förutsättningar, under vilka meddelat tillstånd går förlorat,
anser jag mig icke kunna tillstyrka ifrågavarande ändringsförslag.

10 §.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare hemställer, att
i lagen måtte intagas ett uttryckligt förbud för fondkommissionärer att
högbelåna fondpapper.

Att högbelåningen i stort sett är en ur många synpunkter synnerligen
osund företeelse lider intet tvivel. I vårt land har det städse
varit lätt att få belåna inköpta aktier till mycket höga kurser. Detta
har haft till följd, att man i stor utsträckning kunnat spekulera utan
eller så gott som utan egna medel. Härigenom har fondspekulationen
vunnit en omfattande spridning jämväl bland ekonomiskt svaga befolkningslager,
ett förhållande, som vid tider av nedgående ekonomiska konjunkturer
städse kommer att visa sina fördärvrängande verkningar.
För att bringa fondhandeln i vårt land in på riktiga vägar gäller det
därför icke minst att söka på allt sätt begränsa den spekulation, som
äger rum med tillhjälp av medel, anskaffade genom högbelåning. Helt
naturligt ligger därför den tanken nära till hands att genom ett förbud
sådant som det av handelskammaren förordade söka motverka förekomsten
av högbelåning. Emellertid låta åtskilliga fall av högbelåning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

tänka sig, vilka skäligen icke böra förhindras, t. ex. om i kristider, då
alla kurser äro mycket nedpressade, en person, som behöver penningar
för att reda sig under de vanskliga ekonomiska förhållandena, belånar
sina fondpapper till belopp, som föga understiga dagskurserna.

Huruvida en högbelåningstransaktion är förkastlig, beror i själva verket
på många olika omständigheter såsom beskaffenheten av de belånade
värdepapperen, långivarens bevekelsegrunder, låntagarens ekonomiska
ställning o. s. v. Att uppräkna alla de omständigheter, som härvid
kunna vara av betydelse, låter sig näppeligen göra. På grund härav
synes det mig knappast tillrådligt att i lagen införa ett uttryckligt
förbud mot högbelåning.

Ett sådant förbud torde icke heller vara nödvändigt för stävjande
av missbruk. Om nämligen en fondkommissionär lockar till sig kunder
genom att ombesörja högbelåning av de fondpapper han i kommission
inköper, handlar han i så uppenbar strid mot de syften, ifrågavarande
lagstiftning avser att befrämja, att hans förfaringssätt utan vidare måste
anses otillåtet. Därest han icke trots tillsynsmyndighetens varningar
upphör att tillämpa slika affärsmetoder, kan han såsom olämplig för
yrket fråntagas rätten att idka fondkommissionsrörelse.

Handels- och sjöfartsnämnden i Gävle och handelskammaren i Uppmuntran
denna stad anföra följande: Enligt stadgandet under 2) i 48 § vore det tM sP^ulabelagt
med bötesstraff att offentliggöra eller bland ett flertal personer
utsprida meddelande, vilket uppenbarligen hade till syfte att uppmuntra
till spekulation i fondpapper. I 10 § andra stycket uttalades ett allmänt
förbud - varmed särskild straffpåföljd dock ej vore förenad — att uppmuntra
personer, vilka uppenbarligen saknade nödig erfarenhet i ekonomiska
förhållanden, till att spekulera i fondpapper. Då stadgandet i
sistnämnda paragraf syntes strida mot det i den förstnämnda och då
formuleringen i övrigt kunde föranleda den tolkningen, att uppmuntran
till spekulation i fråga om personer, som kunde anses äga nödig erfarenhet
i ekonomiska förhållanden, ägde hemul i lagen, torde en omarbetning
av 10 § andra stycket vara erforderlig.

Kommerskollegium har förklarat sig instämma i vad sålunda anförts.

I andra stycket av 48 § i de sakkunnigas förslag, vilken paragraf* Ucpwtementsi
bifogade förslag motsvaras av 49 §, belägges med straff ett förfarande, chefen
som ansetts vara av allmänfarlig beskaffenhet. Stadgandcna i 10 § avse att
i vissa avseenden, där sådant ansetts vara särskilt påkallat, erinra fondkommissionärerna
om plikter, som åligga dem. Givetvis kan en fond -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

kommissionär, genom att till personer, som uppenbarligen sakna nödig
erfarenhet i ekonomiska förhållanden, sända meddelande av sådant innehåll,
som i 49 § andra stycket avses, göra sig skyldig till överträdelse
av båda ifrågavarande lagrum. Men att bestämmelserna i dessa av
sådan anledning eller på annan grund skulle strida emot varandra, kan
jag icke inse. Andra stycket i 10 § avser naturligtvis närmast uppmuntran,
som sker vid personligt sammanträffande eller eljest medelst
personlig hänvändelse. Vill en fondkommissionär icke avhålla sig från
sådant förfarande, som omtalas i sistnämnda lagrum, lärer han vara att
anse såsom olämplig att vidare utöva fondkommissionärsyrket. Men
hans förfarande synes mig icke kunna beläggas med straff, med mindre
ytterligare kvalifiikationsgrunder tillkomma, som göra att handlingen
faller under 49 § i föreliggande förslag eller under stadganden i allmänna
strafflagen.

Att giva det i 10 § andra stycket meddelade förbudet mot uppmuntran
till spekulation en vidsträcktare räckvidd än som i förslaget
skett anser jag i likhet med de sakkunniga icke vara tillrådligt. Om
exempelvis en fondkommissionär i all välmening råder en person, som
själv är hemmastadd i förhållandena inom fondhandeln, till att göra en
affär, som efter allt att döma synes kommissionären skola giva ett gott
resultat, kan detta näppeligen anses vara oriktigt handlat av kommissionären.
Klart är emellertid, att många fall kunna tänkas, då en fondkommissionär
även genom att uppmuntra en affärsvan person att spekulera
handlar förkastligt, t. ex. om kommissionären söker intala denne
att göra en affär, som kommissionären har anledning antaga skola bliva
förlustbringande för den andre men som är ägnad att befordra kommissionärens
egna intressen. Att förevarande stadgande skulle kunna
tolkas så som ett dylikt förfarande ägde hemul i lagen, torde väl näppeligen
vara möjligt, då 10 § genom sitt innehåll tydligt giver vid handen,
att densamma icke avser att uppräkna alla de handlingar, vilka böra
vara otillåtna för en fondkommissionär.

12-14 §§.

Fav ''urtexten* I ett par yttranden har framhållits, att det under 2) — i bifogade

9 ex en. £-rsiag. j 12 § ävensom å motsvarande ställen i 13 och 14 §§ använda

uttrycket »upptäcktes» kunde giva anledning till den missuppfattningen,
att bristen i begynnelsekapitalet behövde fyllas först viss tid efter det
tillsynsmyndigheten konstaterat densamma och att uttrycket för den
skull borde förtydligas eller utbytas mot ett annat, varav otvetydigt

Kungl. Majds proposition Nr 114. 53

framginge, att ifrågavarande bestämmelser avsåge jämväl de fall, då
endast kommissionären själv uppdagat bristen.

Med anledning härav har ifrågavarande ord i samtliga dessa paragrafer
utbytts mot ordet »yppades».

Enligt 3 och 4 §§ finnes intet hinder vare sig för enskild person Återbetalning
eller för handelsbolag utan kommanditdelägare eller med sådana delägare rS,“lekattal.
till ett antal av högst två att på lånevägen anskaffa det kapital, som
erfordras för erhållande av tillstånd att driva fondkommissionsrörelse.

Har en sökande använt sig av denna utväg, bör visserligen tillstånd
meddelas endast för så vitt han kan sägas verkligen disponera kapitalet
för ° den ifrågasatta rörelsen, eller, med andra ord, endast såframt han
erhållit lånet på, sådana villkor, att han kan vara säker på att få behålla
det en längre tid, men helt naturligt lärer den, som lämnar honom lånet,
icke vara sinnad att helt och hållet frånsåga sig rätten att återfordra
sina penningar. Het fall kan alltså tänkas, att en fondkommissionär
nödgas återbetala det rörelsekapital, han erhållit till låns. För den
händelse _ han då icke kan visa, att, han, trots återbetalningen, för sin
rörelse disponerar kapital till föreskrivet belopp, bör han uppenbarligen
vara skyldig att upphöra med rörelsen. Detta synes mig böra uttryckligen
angivas i lagen och har jag låtit införa bestämmelser därom såsom
ett andra moment i 12 och 13 §§.

Rörande det under 2) — i bifogade förslag 3) — i 12 § Förlust av
föreslagna stadgandet, att enskild person meddelat tillstånd för rBrelsekaPiM
laber, om han förlorat över en tredjedel av det kapital, lian för
tillståndets förvärvande visat sig disponera, och bristen icke blivit
fylld inom viss tid därefter, samt de härmed överensstämmande stadgandena
i 13 och 14 §§ yttrar svenska fondhandlareföreningens styrelse,
att dessa stadganden syntes i många fall komma att verka
onödigt stränga. En person, som visat sig disponera t. ex. tre
miljoner kronor och av tillfälliga omständigheter förlorat ungefär en
tredjedel av detta kapital, men ännu vore ägare till säkra två miljoner
kronor, skulle enligt lagförslagets formulering icke vidare äga
rätt att driva fondkommissionsrörelse. Däremot skulle eu person, som
vore ägare av allenast 200,000 kronor, samtidigt kunna medgivas tillstånd
att öppna en fondkommissionsaffär av kanske ingalunda mindre
omfattning. Analoga bestämmelser hade ock föreslagits beträffande
bolag. Styrelsen ifrågasatte, huruvida det icke lämpligare, i analogi
med aktiebolagslagens bestämmelser, borde i omförmälda fall föreskrivas,

©:^

Departe mentschefen -

Återkallelse
av tillstånd
•X grund av
verträdande
av lag.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

att minst två tredjedelar av kapitalet skulle hava gått förlorade, för att
meddelat tillstånd skulle förfalla.

Till grund för de ifrågavarande stadgandena ligger tydligtvis den
uppfattningen, att om större förluster drabbat en fondkommissionär,
detta berättigar till antagandet, att hans ekonomiska ställning blivit
osäker, vadan försiktigheten kräver, att han icke längre får obehindrat
fortsätta sin rörelse. Riktigheten av denna uppfattning lärer väl knappast
kunna förnekas. Fondhandlareföreningens styrelse synes, av dess ändringsförslag
att döma, ej heller göra detta, utan riktar sig allenast mot att
de sakkunniga ansett fondkommissionärens rörelse böra stoppas redan,
när hans förluster överstiga en tredjedel av rörelsekapitalet. Enligt
mitt förmenande är det med hänsyn till arten av en fondkommissionärs
verksamhet av synnerlig vikt att han, därest han skulle råka på obestånd,
jfå ett så tidigt stadium av detta som möjligt tvingas att inställa sin
rörelse och avveckla sina förbindelser. På grund härav synes mig den
norm, som de sakkunniga valt, vara välbetänkt. I de flesta fall lärer nog
en fondkommissionärs soliditet vara rubbad, när han förlorat en tredjedel
av rörelsekapitalet. Erinras må, att enligt 91 och 92 resp. 208 och
209 §§ i lagen om bankrörelse bankbolag är skyldigt att träda i likvidation,
om en tiondel av grundfonden gått förlorad och förlusten icke täckes.

Fondhandlareföreningens styrelse påpekar, att det kan inträffa,
att eu fondkommissionär, oaktat hans förluster överstiga en tredjedel
av rörelsekapitalet, ej blott fortfarande disponerar över penningar till
belopp, som överstiger det för tillstånds erhållande föreskrivna minimum,
utan även måste anses vara fullt solid. Naturligtvis äro dylika fall
möjliga. Kommissionären torde emellertid icke då på grund av de
utav de sakkunniga föreslagna bestämmelserna behöva ställas inför
utsikten att nödgas upphöra med sin verksamhet. Han har nämligen
under den i bestämmelserna omförmälda tremånadersfristen tid på sig
att förvärva nytt tillstånd att idka fondkommissionsrörelse. Sådant
kan ju ej nekas honom, om han uppfyller föreskrivna förutsättningar.
Att kommissionären får underkasta sig en ny prövning, när han förlorat
en så stor anpart av sitt rörelsekapital som tredjedelen, kan
knappast anses för strängt. På grund av vad jag sålunda anfört finner
jag ifrågavarande hemställan icke böra föranleda ändring i förslaget.

15 §.

Såsom förslaget formulerats synes det avse, att en tillståndsinnehavare
först efter upprepade överträdelser av lagen skall kunna mista

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 55

sin rätt att idka fondkommissionsrörelse. I ett par yttranden framhålles,
att en enda överträdelse kan vara av så betänklig "beskaffenhet, att den
till fullo ådagalägger tillståndsinnehavarens olämplighet för rörelsens
utövande. Då möjligheten härav icke kan anses utesluten, har jag låtit
ändra paragrafens lydelse, så att den kan tillämpas även i sådant fall.

IN orrbottens och Västerbottens läns handelskammare yttrar om
ifrågavarande paragraf, att dess formulering torde vara rymlig nog för
att medgiva tillsynsmyndighetens inskridande även i den händelse det
befunnes, att fondkommissionären inlåtit sig på egna spekulationer av
sådan omfattning, att de ej stode i rimligt förhållande till det av honom
disponerade kapital. Emellertid vore den fara för uppdragsgivarnas
^TKS^et, som i ett sådant fall förelåge, så betydande, att handelskammaren
vågade ifrågasätta, huruvida icke en dylik diskvalifikationsgrund
borde uttryckligen angivas bland de omständigheter, som kunde föranleda
tillståndets återkallande.

Givetvis bör det åligga tillsynsmyndigheten att ingripa vid situationer
. av denna art, ehuru visserligen bedömandet ofta skall te sig
vaDskligt. Att myndigheten i förekommande fall äger befogenhet alt
återkalla för fondkommissionär meddelat tillstånd, synes mig fullt klart
framgå av förevarande paragraf jämväl i dess av de sakkunniga föreslagna
lydelse och något tillägg till paragrafen torde därför icke vara
erforderligt.

17 §.

Stockholms handelskammare anser, att, syftet med förevarande
stadgande är beaktansvärt, men att det vore betänkligt att i tillsynsmyndighetens
hand lägga en sådan befogenhet, som här avses, och att
stadgandet bleve synnerligen vanskligt att tillämpa.

. Enligt mitt förmenande utgör ifrågavarande stadgande ett viktigt
led i den tilltänkta lagstiftningen. Därest detsamma uteslötes, bleve
följden säkerligen den, att ett stort antal fondkommissionärer, framför
allt de, som anse sig hava något att dölja för tillsynsmyndigheten, komma
att uppdela sin verksamhet på olika, i rättsligt avseende skilda företag
för att på detta sätt undandraga vissa områden av verksamheten tillsyns^
myndighetens kontroll. Tillsynsmyndigheten lärer t. ex. bland annat
hava att vaka över att fondkommissionärerna, då de fått i uppdrag att
sälja eller köpa fondpapper, icke själva obehörigen inträda såsom köpare
eller säljare för att härvid rikta sig på uppdragsgivarens bekostnad ävensom
att fondkommissionärerna icke bidraga till spridning av en osund

Fondkommissionärs
egna
spekulationer.

Deparle tnentschefen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

spekulation genom att bereda sina kunder tillfällen att få inköpta fondpapper
belånade till höga kurser. En fondkommissiouär, som ville
undslippa tillsynsmyndighetens kontroll härutinnan, hade, om ifrågavarande
stadgande icke funnes, endast att överlåta själva fondkommissionsrörelsen
å ett av honom fullständigt beroende aktiebolag, under det
han fortfore att i eget namn bedriva rörelse, innefattande utlåning mot
säkerhet av fondpapper samt köp och försäljning av fondpapper för
egen räkning. Tillsynsmyndigheten vore därigenom betagen rätt att
granska sistnämnda rörelses böcker och komme sålunda i de flesta fall
att sakna material för att bedöma, i vad mån de bada med varandra
samverkande företagens affärsoperationer ur nyssnämnda synpunkter
gåve anledning till anmärkning. Utan ifrågavarande stadgande bleve
sålunda värdet av den nya lagstiftningen väsentligen reducerat. De
vanskligheter, som utan tvivel äro förbundna med stadgandets tillämpning,
torde för den skull icke böra avskräcka från dess införande. Att
genom detsamma en omfattande befogenhet lägges i tillsynsmyndighetens
händer, vill jag ingalunda förneka, men det torde icke vara
anledning befara, att icke tillsynsmyndigheten skall på ett varsamt sätt
göra bruk därav.

23 §•

I vissa yttranden har ifrågasatts, huruvida icke fondkommissionär
borde vara pliktig att underrätta tillsynsmyndigheten jämväl i de tall,
då kommissionären upplånat sitt rörelsekapital och lånet uppsäges,
ävensom då kommissionäreu upptäcker, att han förlorat så stor del av sitt
kapital, som under 3) i 12 §, under 5) i 13 § och under 3) 14 § sägs.

Då det onekligen är av vikt att tillsynsmyndigheten i god tid erhåller
underrättelse om berörda förhållanden, har jag låtit föreskrift därom
inflyta i andra stycket av förevarande paragraf.

Av 46 § följer, att kommissionären, om han försummar sin ifrågavarande
underrättelseplikt, ådrager sig straff enligt sistnämnda lagrum.

24 §.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg och handelskammaren i
nämnda stad yttra, att de icke kunde dela de sakkunnigas uppfattning
om lämpligheten av att fondkommissionär skulle hålla för granskning
tillgängliga alla räkenskaper, böcker och handlingar, som berörde annan av
kommissionären driven affärsverksamhet utom fondkommissionsrörelsen.
Den sekretess, som måste medfölja viss annan verksamhet t. ex. den,
som bedreves av banker, mäklare m. fl., vilkas verksamhetsområden för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

utsattes kunna förenas med fondkommissionsrörelsen, kunde icke utan
olägenhet för näringslivet uppges. Genom den skyldighet, som ålåge
kommissionären att lämna inspektionen upplysning om sin ekonomiska
ställning, torde tillräcklig insikt kunna vinnas utan att man behövde
tillgripa den av de sakkunniga föreslagna utvägen om specialgranskning
av affärsgrenar, som icke hade annat med fondkommissionsrörelsen gemensamt
än att de förenades i samma person eller företag.

Att det är en synnerligen vittgående befogenhet, som de sakkun- Departement
niga i anmärkta avseendet vilja giva tillsjmsmyndigheten, kan icke för- chefennekas.
Men då, på sätt de sakkunniga framhållit, nödig kännedom om
kommissionärens ställning och hans förhållande till sina kunder icke
lärer kunna vinnas utan att tillsynsmyndigheten äger granska kommissionärens
böcker i den utsträckning de sakkunniga föreslagit, synes
mig någon ändring härutinnan icke böra ifrågakomma, särskilt som
kommissionärens anspråk på sekretess vunnit nödigt beaktande därigenom
att detsamma omgärdats med straffrättsligt skydd.

26 §.

Bankinspektionen yttrar i sitt utlåtande, att förslagets bestämmelser
rörande tillsynen över fondkommissionärer syntes böra kompletteras
på sådant sätt, att tillsynsmyndigheten bereddes möjlighet att
å orter, varest ett flertal fondkommissionärer clreve rörelse, förordna
lämplig person att vid behov och efter för varje gång gjord anmodan
av berörda myndighet tillhandagå densamma med förrättandet av undersökning
av särskilt angivna speciella förhållanden hos fondkommissionärer
i orten. För tillsynsmyndigheten torde en dylik anordning säkerligen
bliva till stort gagn, enär därigenom erforderliga upplysningar i
sådana fall, då en genomgående inspektion icke vore påkallad, skulle
hastigt kunna erhållas utan att en tjänsteman från tillsynsmyndigheten
nödgades avlägga besök hos vederbörande fondkommissionärer. Särskilt
då dessa vore avlägset boende, torde anordningen också medföra minskning
i kostnaderna för upplysningarnas införskaffande. Ersättningen
till ombuden torde böra bestämmas av tillsynsmyndigheten efter det av
vederbörande ombud utförda arbetet och utgå av för denna myndighet
tillgängliga medel.

Vad bankinspektionen sålunda föreslagit anser jag välbetänkt. Departement:
Möjligheten för tillsynsmyndigheten att förordna dylikt ombud synes cheren''
mig. dock knappast böra inskränkas till orter, där ett flertal fondkommissionärer
driva rörelse. Även när endast eu fondkommissionär tinnes
pa en ort, torde det vara lämpligt att på ifrågavarande sätt kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 9(> höft. (Nr 114.) 8

F:,ndbörsliom mitterades allmänna erinringar.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

undvika tidsspillan för tjänstemännen hos tillsynsmyndigheten och
kostnader för deras resor. Bestämmelser i ämnet torde böra erhålla
sin plats i ett särskilt lagrum och har med anledning härav förevarande
paragraf tillagts i förslaget.

28—29 §§.

I fråga om de sakkunnigas förslag att för varje fondbörs skall
finnas en börsordning, innehållande vissa grundläggande bestämmelser
rörande fondbörsens organisation och funktioner, vilken börsordning
skall prövas och fastställas av Kungl. Maj:t, anföra fondbörskommitterade
i sitt av Stockholms handels- och sjöfartsnämnd åberopade yttrande,
att fondbörskommitterade redan tidigare med anledning av trustkommitterades
betänkande framhållit, hurusom en dylik anordning, som medförde,
att börsordningen ej heller finge ändras utan Kungl. Maj:ts samtycke,
åtminstone för närvarande, innan börsförhållandena vunnit större
stadga i vårt land, vore synnerligen olämplig och att det naturliga och
i varje fall mest praktiska torde vara att tills vidare åt en lokal myndighet
överlåta det närmare reglerandet av fondbörsen och fastställandet
av de erforderliga ordningsreglerna. Fondbörskommitterade förklara,
att de sedermera haft tillfälle att ytterligare konstatera riktigheten av
denna sin uppfattning. Med den ofantligt snabba utveckling, som Stockholms
fondbörs under de senaste åren undergått, hade det till och med
visat sig hindersamt att åt en lokal myndighet — handels- och sjöfartsnämnden
— överlåta fastställandet och godkännandet av alla erforderliga
ändringar i börsens ordningsregler, utan hade detta måst tills vidare
provisoriskt överlämnas åt fondbörskommitterade själva, och hade fondbörskommitterade
på grund härav under de båda senaste åren icke
mindre än tio olika gånger nödgats vidtaga särskilda, flera gånger mycket
omfattande ändringar i dessa regler. Skulle fondbörskommitterade för
varje gång hava härmed behövt besvära Kungl. Maj:t, hade detta varit
i högsta grad tidsödande och hindrande för börsens utveckling. Fondbörskommitterade
vågade därför bestämt vidhålla sin förut uttalade uppfattning,
att fastställandet av börsens ordningsregler, åtminstone till dess
börsväsendet i vårt land hunnit erhålla mera stadga, icke borde tillkomma
Kungl. Maj:t, utan överlåtas åt börsstyrelsen själv. Risken härför
syntes vara så mycket mindre, da Kungl. Maj:t, därest verksamheten
å fondbörsen försigginge på sådant sätt, att den icke vidare lände till
nytta för det allmänna, kunde återkalla meddelad oktroj för börsen.
Skulle, trots vad sålunda anförts, statsmyndigheterna anse sig höra biträda
de sakkunnigas förslag, ville fondbörskommitterade i varje fall

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

framhålla nödvändigheten av att i börsordningen icke alltför många
detaljerade bestämmelser intoges, så att den blivande börsstyrelsen i sin
verksamhet icke bleve alltför hämmad och kringskuren. Det syntes
dessutom fondbörskommitterade icke böra råda tvivel om, att börsstyrelsen
kunde medgivas att själv, utan inhämtande av något som helst
tillstånd, under viss tid på försök låta å fondbörs vidtaga vissa ändringar
i börsordningen.

I fråga om de olika bestämmelser, som av de sakkunniga föreslagits
skola förekomma i en eventuell börsordning, ville fondbörskommitterade
endast, i anslutning till vad ovan anförts, göra följande erinringar.

Enligt första punkten av 27 § i de sakkunnigas förslag skulle
villkoren för att bliva medlem av börsen intagas i börsordningen, och
hade de sakkunniga i motiveringen till samma paragraf framhållit, att
denna bestämmelse allenast avsåge dem, som vore berättigade att i eget
namn avsluta affär å börsen. Fondbörskommitterade ville emellertid
erinra om, att med en dylik definition av ordet börsmedlem för närvarande
tvenne olika kategorier börsmedlemmar förekomme, dels de verkliga
börsmedlemmarna, d. v. s. de, som såväl under sittande upprop som ock
å mellanbörs ägde rätt att avsluta affärer, och dels de från och med år
1918 införda s. k. outsiders, vilka icke finge deltaga i uppropen, men
väl under mellanbörs ägde rätt att i eget namn avsluta affärer. Huruvida
det varit de sakkunnigas mening, att båda dessa grupper skulle omfattas
av första punkten, framginge icke av betänkandet. Då emellertid outsidersinstitutionen
vore av så ungt datum och bestämmelserna i fråga om outsiders
antagande därför med sannolikhet kunde behöva undergå åtskilliga och
betydande förändringar, syntes det vara olämpligt att redan nu i fråga
om dem binda sig för vissa bestämmelser genom att föreskriva, att villkoren
för att godkännas såsom outsider jämväl skulle intagas i börsordningen.

Ett av de villkor, som för närvarande vore och antagligen även i
framtiden bleve stipulerade för att godkännas såsom börsmedlem, vore
nedsättandet av viss summa såsom säkerhet för de förbindelser, sökanden
kunde komma att ikläda sig å börsen. Att för en tid av tio år framåt
i en börsordning, som skulle fastställas av Kungl. Maj:t, fixera en dylik
summa, syntes särskilt nu under kristider och med dess hastiga förändringar
av penningvärdet vara mindre lämpligt. Det skulle för övrigt
kunna tänkas, att börsstyrelsen skulle finna nödvändigt att införa alldeles
nya bestämmelser i fråga om de garantibelopp, som av medlem

Fondbörskom mitterades detaljanmärk ningar.

Svenska fondhandlar
c förening
ens
styrelse.

Departementschefen.

60 Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

borde ställas, t, ex. vid en allvarlig kristid omedelbart behöva äska avsevärt
ökad garantisumma eller fastställa att garantibeloppet skulle bestämmas
icke till en viss en gång för alla fastslagen summa utan till
viss kvotdel av vederbörande börsmedlems omsättning å börsen eller dylikt.

I fråga om den under punkt 4 av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen
rörande de slag av fondaffärer, som å börsen finge avslutas,
hade de sakkunniga själva med rätta framhållit, att börsordningen icke
borde gå alltför mycket i detalj, på det att börsstyrelsen måtte hava
makt att i fråga om dessa affärer vidtaga erforderliga ändringar; och
fondbörskommitterade ville för sin del endast understryka detta.

Beträffande den under punkt 6 av de sakkunniga intagna bestämmelsen,
att även det sätt, på vilket kursnoteringen skulle ske, skulle
intagas i börsordningen, hade redan vederbörande departementschef
framhållit, att, då bestämmelserna i detta ämne ännu befunne sig på ett
sådant stadium, att behov av ändring och jämkning ofta framträdde,
dessa bestämmelser icke syntes böra göras beroende av Kungl. Maj:ts
godkännande. Detta överensstämde till fullo med fondbörskommitterades
uppfattning. Skulle det vara av någon som helst betydelse att
i börsordningen intaga bestämmelser om noteringsförfarandet, kunde
enligt fondbörskommitterades förmenande börsord ningen icke allenast
innehålla några få allmänna grunddrag, utan måste i så fall i denna
lämnas en ingående och detaljerad redogörelse för det avsedda noteringsförfarandet.

I enahanda riktning som fondbörskommitterade yttrar sig jämväl
svenska fondhandlareföreningens styrelse.

Då trustkommitterades betänkande den 9 juni 1916 anmäldes till
statsrådsprotokollet, yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet,
att det allmänna hade ett stort intresse av att fondbörsen inrättades på
ett verkligt ändamålsenligt sätt och att det med anledning härav torde
vara i sin ordning att, såsom trustkommitterade föreslagit, stadga, att
de bestämmelser, som innehölle själva grundlinjerna för fondbörsens
organisation och funktioner, skulle godkännas och fastställas av Kungl.
Maj:t. Detta principuttalande hava de sakkunniga haft att följa. För
min del hyser jag samma uppfattning, som däri erhållit uttryck. Då
nämligen ett av huvudsyftena med ifrågavarande lagstiftning är att
söka förläna det allmänna ett visst inflytande på fondbörsverksamheten
för att därigenom främja en ändamålsenlig utveckling av denna verksamhet
och därmed sammanhängande förhållanden, synes det mig svår -

Kungl. Ma):ts proposition Nr 114.

ligen kunna underlåtas att giva det allmänna rätt att pröva de bestämmelser,
som skola fastslå själva grunddragen av berörda verksamhet.

Några större praktiska olägenheter av en föreskrift av denna art
torde näppeligen vara att befara vare sig i de av fondbörskommitterade
berörda hänseenden eller eljest. I särskilt brådskande fall lärer Kungl.
Maj:ts beslut kunna erhållas på några dagar.

För att Kungl. Maj:t ej må onödigtvis besväras med ansökningar
om godkännande av ändringar i sådana fall, då en reform väl finnes av
behovet påkallad men tvekan råder om, huru densamma lämpligast bör
ske, och följaktligen behov föreligger att experimentera med olika bestämmelser
för att därigenom utröna, vilken av dessa bäst leder till åsyftat
resultat, hava de sakkunniga i 29 § av sitt förslag föreslagit, att med
tillsynsmyndighetens tillstånd börsstyrelsen må under viss tid på försök låta
å fondbörs andra slags fondaffärer avslutas eller annat sätt för kursnoteringen
användas än i börsordningen stadgas. Detta uppslag till en
mindre omständlig prövning av vissa ändringar i börsordningen synes
mig väl funnet. Fondbörskommitterade och fondhandlareföreuingens
styrelse framhålla visserligen, att det icke bör råda tvivel om att börsstyrelsen
må kunna medgivas att själv, utan inhämtande av något tillstånd,
under viss tid på försök låta å fondbörs vidtaga vissa ändringar
i börsordningen. Om denna är fastställd av Kungl. Maj:t, torde det
dock icke böra stå en börsstyrelse fritt att endast efter eget beprövande
få gorå avvikelse från dess bestämmelser utan bör myndighets tillstånd
därtill i någon form inhämtas. Och från tillsynsmyndigheten torde ett
yttrande kunna anskaffas utan onödig omgång.

De sakkunniga synas emellertid utgå ifrån, att behov att experimentera
med olika bestämmelser skulle kunna göra sig gällande endast beträffande
de ämnen, som omförmälas under 4) och 6) i 28 § (27 § i de sakkunnigas
förslag). Detta kan dock tänkas bliva förhållandet jämväl å andra
delar av börsordningens område. Jag hänvisar härutinnan till vad fondbörskommitterade
i sitt yttrande anfört. Enligt min uppfattning skulle det
därför vara lämpligt att utsträcka tillsynsmyndighetens dispensbefogenhet
till alla de bestämmelser j börsordningen, som en börsstyrelse kan tänkas
vilja göra till föremål för förbättringar, vilkas ändamålsenlighet måhända
icke kan pa förhand fullt överskådas. Hit vill jag räkna, förutom reglerna
om de slag av fondaffärer, som må avslutas å börsen, och om noteringsförfarandet,
jämväl bestämmelserna i de ämnen, som omförmälas under
1)» 2), 5) och 9) i 28 §. Vidare synes mig tillsynsmyndighetens dispensbefogenhet
icke böra alltför strängt begränsas till sådana bestämmelser, som
hava karaktären av ett experiment och sålunda införas på försök, utan synes

Fondbörs kommitterade.

Stockholms
handels- och
sjöfartsnämnd.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

mig skäl finnas för att giva tillsynsmyndigheten enahanda befogenhet, när
fråga är om bestämmelser, som på grund av särskilda förhållanden äro
avsedda att gälla endast viss kortare tid och således äro av provisorisk
natur.

Därest 30 § erhåller det innehåll, som nu av mig antytts, synas
några berättigade betänkligheter icke längre kunna hysas mot den av
de sakkunniga föreslagna huvudregeln om börsordningens fastställande
av Kung!. Maj:t.

31 §.

Fondbörskommitterade anmärka mot förslaget, att enligt detsamma
medlemmarna av fondbörsen skulle erhålla ett alltför övervägande inflytande
inom börsstyrelsen. Vore de eniga, skulle de efter sin önskan
kunna avgöra alla beslut. Det skulle således kunna tänkas, att denna
majoritet i börsstyrelsen av rent egoistiska skäl komme att motsätta
sig aldrig så välbetänkta förslag om erforderliga kontrollåtgärder, ökning
av medlemsantalet, nödvändiga avgiftsbelopps utkrävande o. dyl.
Vidare framhålla kommitterade såsom en brist i förslaget, att detsamma
icke innehåller några bestämmelser om, huruvida de av börsmedlemmarna
valda ledamöterna i börsstyrelsen skulle till viss del få utses av
bankernas representanter å börsen och till viss del av mäklarnas eller
om rena majoritetsval skulle förekomma. I den senare händelsen kunde
exempelvis med börsmedlemmarnas nuvarande sammansättning (16 banker,
24 mäklare) inträffa, att alla de ledamöter i styrelsen, börsmedlemmarna
hade rätt att utse, invaldes av mäklarna och bleve representanter
för mäklareintresset, medan bankerna icke finge någon enda representant
i styrelsen. Kommitterade föreslå, att styrelsens ledamöter måtte
till hälften utses av börsens egna medlemmar och att härav bankernas
representanter bland börsmedlemmarna finge utse styrelseledamöter till
en fjärdedel och mäklarnas representanter till en fjärdedel samt att det
återstående antalet medlemmar i styrelsen (jämte suppleanter) måtte
utses av vederbörande handelskammare till en fjärdedel och till återstående
fjärdedel av handels- och sjö fartsnämnden i stad, där sådan
nämnd funnes utsedd, eljest av stadsfullmäktige i staden.

Fondbörskommitterades ifrågavarande förslag har inom Stockholms
handels- och sjöfartsnämnd endast vunnit anslutning av en minoritet;
majoriteten åter hemställer, att börsstyrelsen måtte iitses till
en tredjedel av börsens medlemmar, till en tredjedel av vederbörande
handelskammare samt till återstående tredjedel av handels- och sjöfarts -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

mäktige i

Stockholms
handelskammare.

nämnd i stad, där sådan nämnd finnes tillsatt, men eljest av stadsfullstaden.
,

I nära överensstämmelse med fondbörskommitterades förslag förordar
Stockholms handelskammare, att börsstyrelsens ledamöter måtte
utses till en fjärdedel av de i fondbörsen deltagande bankerna, till en
fjärdedel av de därå introducerade andra fondhandelsfirmorna, till en
fjärdedel av stadsfullmäktige i den stad, där börsen hålles, och till den
återstående fjärdedelen av den handelskammare, inom vars distrikt nämnda
stad är belägen.

Svenska bankföreningen hemställer, att börsstyrelsen måtte erhålla Svensia_ b“"kKungl.
Maj:t utsedd ordförande och att dess ledamöter måtte fUrcnm9enväljas
på sätt Stockholms handelskammare förordat.

en av

Utan att framställa något förslag uttalar bankinspektionen såsom
sin uppfattning, att den proportion, vari enligt förslaget börsmedlem- honen''
marna skulle gentemot stadsfullmäktige och handelskammare få tillsätta
medlemmar i börsstyrelsen, vore alltför mycket beräknad till börsmedlemmarnas
förmån.

De framställda anmärkningarna synas 1111g befogade. Det kan Departementsknappast
vara lämpligt att giva börsmedlemmarna majoritet inom börs- chefe,u
styrelsen. Den särskilda erfarenhet och sakkunskap, som de representera,
torde säkerligen ändock äga tillfälle att göra sig gällande. I fråga om
särskilda representanter i börsstyrelsen för de i fondbörsen deltagande
bankerna synes det, med hänsyn till den betydelse, bankernas verksamhet
1 vart land haft och har för fondhandel och börsväsen, vara rimligt,
att möjlighet beredes dem att skaffa sig egna ombud i börsstyrelsen.

I anslutning till det av svenska bankföreningen framställda förslaget,
föreslår jag, att börsstyrelsens ledamöter väljas till en fjärdedel
av de i börsen deltagande bankerna, till en fjärdedel av övriga börsmedlemmar,
till eu fjärdedel av stadsfullmäktige i den stad, där börsen
hålles, och till en fjärdedel av vederbörande handelskammare samt att
börsstyrelsens ordförande utses av Kung]. Maj:t; och har jag i överensstämmelse
härmed låtit omarbeta första stycket i 31 §.

32 §.

I 3 § av gällande ordningsregler för Stockholms fondbörs föreskrives,
att värdepapper, vilka å börsen må göras till föremål för handel
och notering, skola vara å börsen vederbörligen inregistrerade. Tillstånd
till dylik inregistrering lämnas för närvarande av fondbörskommitterade.
Handels- och sjöfartsnämnden i Gävle och handelskammaren
i nämnda stad erinra om att enligt de sakkunnigas förslag berörda

Kungl. Maj ds proposition Nr 114.

funktioner komme att överflyttas på börsstyrelsen. Jämlikt 30 § i förslaget
utövade emellertid de av börsmedlemmarna valda ledamöterna
det avgörande inflytande på börsstyrelsens beslut och dessa ledamöter
bleve sålunda även de, som vid handläggande av nämnda registrerings -ärenden hade avgörandet i sin hand. Härmed torde jämföras, att i den
tyska börslagen till skydd för allmänhetens intressen registrering av fondpapper
anförtrotts åt ett särskilt börsorgan (Zulassungsstelle), vars medlemmar
till minst hälften skulle bestå av personer, som ej vore yrkesmässigt
intresserade i börshandeln med värdepapper. För allmänheten betryggande
garantier torde därför i detta avseende böra inrymmas i en blivande lag.

De betänkligheter, vartill förslaget i anmärkta hänseende till
äventyrs kunde giva anledning, torde få anses undanröjda, därest börsstyrelsen
samrnansättes på det sätt, som av mig under nästföregående
paragraf förordats.

34 §.

Därest, på sätt jag vid 31 § föreslagit, börsstyrelsens ordförande
skall utses av Kungl. Maj:t, lärer ett särskilt allmänt ombud vid fondbörsen
icke vara behövligt. Jag har därför låtit utesluta bestämmelsen
härom i 33 § i de sakkunnigas förslag.

37 §.

Handels och Handels- och sjöfartsnämnden i Gävle och handelskammaren i denna

nämndensamt stad förmena, att tillsynsmyndigheten enligt förslaget icke erhållit tillhandeiskam-
räckligt vidsträckt befogenhet gentemot fondbörsstyrelsen. Nämnda kormaren
t Gävle. p0rationer anse det nämligen tänkbart, att en fondbörsstyrelse, vars ledamöter
till tre femtedelar utsåges av börsmedlemmarna, och vars majoritet
således i första hand kunde förväntas företräda speciella yrkesintressen,
komme att i vissa frågor intaga en annan ståndpunkt än tillsynsmyndigheten.
Särskilt torde detta kunna bliva händelsen i sådana
fall, då avgörandet icke kunde bindas vid på förhand fastställda regler
# och således mer eller mindre bleve beroende av vederbörandes fria prövning
från fall till fall. Här hade enligt förslaget tillsynsmyndigheten,
så länge koncessionstiden för börsen varade, icke några medel i sin hand
att förmå börsstyrelsen att övergiva en praxis, som enligt tillsynsmyndighetens
uppfattning icke vore riktig. Det borde därför tagas under
''övervägande i vad mån tillsynsmyndighetens befogenhet gentemot fondbörsstyrelsen
borde ökas.

Departements- Därest börsstyrelsen erhåller en sådan sammansättning, som jag i

chefen. föregående förordat, bortfaller tydligen en viktig grund för den av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

handels- och sjötartsnämnden och handelskammaren framställda anmärkningen.
Det må tilläggas, att tillsynsmyndigheten kan antagas få gehör
för sin mening hos börsstyrelsen, även om ej några särskilda maktmedel
ställas till dess förfogande. Erfarenheten från det samarbete, som i
dylikt hänseende sedan lång tid tillbaka ägt rum mellan bankinspektionen
och de under dess tillsyn stående bankerna, torde giva vid handen,
att en sådan rådgivande verksamhet från den kontrollerande myndighetens
sida kan giva tillfredsställande resultat.

42 §.

Svenska bankföreningen anser, att de sakkunniga i hög'' g-rad över- Svenska bankskattat
betydelsen av regler för kurslistor, vilka enligt föreningens upp- fSreni"9enfattning
möjligen hörde hemma i reglementariska föreskrifter för fondbörs,
men knappast i en lag. Föreningen hemställer därför, att ifrågavarande
regler måtte ur lagen utgå.

Att en begränsning av rätten att utfärda kurslistor kan väntas oepartebiiva
till gagn, anser jag vara av de sakkunniga i deras motivering till mentschet''enförevarande
paragraf ådagalagt och torde för övrigt framgå även därav,
att de gällande ordningsreglerna för Stockholms fondbörs innehålla bestämmelser
i sådant syfte. En verklig reglering i ifrågavarande avseende,
gällande emot alla och en var, kan uppenbarligen icke åstadkommas
genom föreskrifter, som utfärdats för fondbörs. Dessa kunna
in endast tillämpas å dem, som äro medlemmar av fondbörsen. Det
synes mig därför vara riktigt, att bestämmelser i ämnet få inflyta i den
ifrågasatta lagstiftningen.

Rörande det i andra stycket föreslagna förbudet mot att utan till- Anm&rksynsmyndighetens
tillstånd publicera kurslistor rörande å fondbörs icke
introducerade fondpapper förekomma eu del erinringar i de avgivna asJeeyttrandena.
Sålunda fäster Skånes handels-, industri- och sjöfartskarnmare
i sitt av handels- och sjöfartsnämnden i Malmö jämväl åberopade
yttrande uppmärksamheten pa att de sakkunniga i sin motivering särskilt
framhållit, att enligt deras tanke tillstånd till utfärdande av dylika kursJistoi
endast sparsamt borde lämnas, samt anför: »Otvivelaktigt torde
det för närvarande förhålla sig så, att en högst väsentlig del av de
värdepapper, som allmänneligen äro föremål för köp och försäljning
inom landet, utgöras av å fondbörs icke introducerade papper. För
värdesättning av dessa hava de s. k. fria kurslistorna kommit att bliva
av synnerligen stor och vägledande betydelse. Det synes jämväl vara
\ isst, att den form av ollentlighet, som handeln med dessa papper härBihang
till riksdagens protokoll 11)19. 1 sand. 9(i höft. (Nr 114.) 9

Kungl. Mqj:ts ‘proposition Nr 114.

igenom erhållit, måste betecknas såsom innebärande eu garanti mot
åtskilliga inom fondhandeln lätt uppkommande missbruk. Aven om det
nämligen kan tänkas, att i enstaka fall en dylik kurslista av den, soni
låter offentliggöra densamma, begagnas i vilseledande syfte, torde verksamma
korrektiv häremot vara att finna dels i de kontrollmöjligheter,
som förekomsten av ett flertal dylika, å skilda orter offentliggjorda
listor skänker, dels ock i den risk det för en mäklare innebär att offentligen
försprida kursuppgifter, vilkas oriktighet kan förväntas omedelbart
bliva påvisad. Ett undertryckande av dessa fria listor torde sannolikt
komma att medföra, att allmänheten hänvisas att på synnerligen otrygga
vägar söka sig fram till nödiga uppgifter om ifrågavarande värdepappers
verkliga prisläge ä marknaden. Att de källor, som i saknad av offentliga
noteringar komma att stå till buds, bliva särdeles o tillförlitliga,
ligger i öppen dag. För mindre nogräknade mäklare torde därjämte
härvid öppnas avsevärt större möjligheter till fortspridande under hand
av sådana vilseledande uppgifter, som näppeligen kunnat förekomma,
därest de nödgats kläda dem i den offentliga noteringens form. I anslutning
till det sålunda anförda finner handelskammaren lämpligast,
därest den kontrollerande myndighetens befattning med ifrågavarande
kurslistor inskränkes till befogenhet att, da missbruk konstaterats, utfärda
förbud mot fortsatt publicering av viss lista eller notering å dylik
lista av visst värdepapper.»

1 nära överensstämmelse härmed föreslår handelskammaren för
Örebro och Västmanlands län, att en var, som av tillsynsmyndigheten
erhållit rätt att driva yrkesmässig fondkommissionsrörelse, även medgives
rätt att sprida fria kurslistor, av vilka ett exemplar dock alltid skulle
insändas till tillsynsmyndigheten, med rätt för denna, att, då uppenbart
missbruk kunde'' konstateras, förbjuda vederbörande att vidare utgiva
dylik lista.

Handels- och sjöfart snämnden i Gävle och handelskammaren i
denna stad, som bland annat erinra om att saknad av notering föranledde,
att kurserna rönte stark påverkan av tillfälliga oregelbundenheter
i utbud och efterfrågan, och att kursfluktuationer ofta kunde hållas inom
snävare gränser, om genom kursens notering en större tillströmning av
köpare och säljare möjliggjordes, hemställa, att paragrafens andra stycke
ändras därhän, att ingen annan än den, som erhållit tillstånd att idka
fondkommissionsrörelse, finge offentliggöra eller utsprida kurslista å värdepapper,
som ej vore registrerade å fondbörs här i riket.

Kommerskollegium ifrågasätter sådan ändring av andra stycket,
att vederbörligen antagen fond kommissionär finge offentliggöra dylika

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

kurslistor, in eu att, om han gjorde sig skyldig till missbruk, lian skulle
straffas härför jämväl, om så prövades nödigt, med förlust av rätten att
offentliggöra viss kurslista eller notering å dylik lista av visst värdepapper.

För personer, som icke äro vidare hemmastadda i fondaffärer men
av en eller annan anledning önska köpa eller sälja fondpapper, vilka
ej äro introducerade på fondbörs, utgöra naturligtvis de kurslistor, som
i tidningarna eller annorledes publiceras beträffande sådana fondpapper,
eu viss vägledning vid bedömandet av värdet å de papper, varom fråga
är. Sagda kurslistor bliva härigenom i många fall obestridligen till
gagn. Lika obestridligt är att de i andra avseenden kunna hava skadliga
verkningar. Sålunda kan det hända, att de uppgivna kurserna icke
äro grundade på faktiska affärer eller eljest utgöra ett uttryck för vederbörande
pappers verkliga marknadsvärde utan blott äro fingerade i syfte
att åstadkomma hausse eller baisse. Mången kan i sådana fall bliva
missledd av dem. Vidare äro ifrågavarande kurslistor skadliga ur den
synpunkten, att de innehålla uppgifter om många fondpapper, som äro
mindre tillförlitliga och solida och på grund härav föga ägna sig till
att bliva föremål för affärer bland en större allmänhet. Genom kurslistorna
hänledes emellertid allmänhetens uppmärksamhet på dessa papper
och spekulationen i desamma vinner spridning. Utan tvivel är det
ofta till stor del med tillhjälp av kurslistor, som det kan lyckas att
igångsätta spekulation i aktier uti iber eller mindre okända inhemska
företag av stundom synnerligen tvivelaktig beskaffenhet, ävensom att
vinna publik för affärer i utländska värdepapper.

Vill man åstadkomma bättre förhållanden i ifrågavarande hänseende,
gäller det alltså att söka sörja för att kurser icke offentliggöras
beträffande sådana ointroducerade papper, som icke äro ägnade att göras
till föremål för affärer bland en större allmänhet, samt att de kurser,
som offentliggöras, bliva något så när riktiga. För ernående av dessa
syften synes mig emellertid en anordning i den riktning, som i ovan
omförmälta yttranden förordats, utgöra ett föga tillfredsställande medel.
Skulle var och eu fondkommissionär, som så önskade, få publicera vilka
kurs uppgifter lian ville och tillsynsmyndigheten allenast äga befogenhet
att i händelse av missbruk meddela mer eller mindre omfattande förbud
mot uppgifternas fortsatta utgivande, komme tillsynsmyndigheten helt
säkert att indragas i ändlösa och föga resultatrika diskussioner därom,
huruvida upptagandet i kurslista av viss kurs å ett visst fondpapper
kunde betraktas såsom missbruk eller ej.

På grund härav anser jag de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
innefatta eu vida mera tillfredsställande lösning av före O -

Departements chefen.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 114.

varande fråga. Åger tillsynsmyndigheten bestämma, vem som skall hava
rätt att utgiva kurslister rörande ointroducerade fondpapper, kan tillsynsmyndigheten
härtill utvälja personer, som kunna antagas komma
att rätta sig efter dess önskningar och föreskrifter. Att sedermera
kontrollera, att dessa tillståndshavare icke göra sig skyldiga till missbruk,
torde bliva en jämförelsevis lätt sak.

Bestämmelserna i förevarande paragraf och i 49 § kräva tillägg
till tryckfrihetsförordningen, varom de sakkunnige även hemställt, och
kommer jag att sedermera anmäla förslag i detta avseende.

43-51 §§.

I förevarande paragrafer ha vissa ändringar beträffande straffsatserna
vidtagits.

Utöver nu omförmälda ändringar hava i en del paragrafer gjorts
mindre jämkningar och tillägg, vilka icke torde behöva särskilt motiveras.

2) Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911 om

bankrörelse.

1 ett par av de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas betänkande,
uttalas önskan om att frågor om meddelande av tillstånd åt
bankbolag att idka fondkommissionsrörelse måtte jämväl efter genomförandet
av den ifrågasatta lagstiftningen om fondkommissionsrörelse och
fondbörs verksamhet prövas jämlikt de bestämmelser, vilka enligt 3 §
lagen om bankrörelse gälla i fråga om förvärvande av rätt att idka bankverksamhet
överhuvud. För nämnda yttranden ävensom för de skal, på
grund varav jag icke ansett mig böra föreslå någon dylik ändring i de
sakkunnigas förslag, har jag redogjort vid 3—6 §§ i förslaget till lagom
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att lagrådets
utlåtande måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas över det omarbetade förslaget till lag om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet ävensom över förslaget till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, vilka
båda förslag fogats såsom bilagor till detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
Sven Lidholm.

Kung! Maj:ts proposition Nr 114.

Bil. A.

Förslag:

till

Lag

om fondkommissionsrörelse och fondbörsrerksamket.

I. KAP.

Om fondkommissionsrörelse.

1 §■

Med fondkommissionsrörelse förstås i denna lag yrkesmässigt idkad
verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission av aktier, banklotter
och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. Den, som
driver dylik rörelse, kallas fondkommissionär.

Värdepapper, varom nu sagts, benämnas här nedan fondpapper.

Ej må någon idka fondkommissionsrörelse utan att äga vederbörligt
tillstånd därtill. Sådant tillstånd meddelas i fall, som i 6 § avses,
av Konungen men eljest av tillsynsmyndigheten och skall angiva å
vilken eller vilka orter rörelsen må utövas.

3 §•

Enskild person må erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
såframt han

1) är berättigad att här i riket idka handel;

2) uppnått 25 års ålder;

3) företer intyg om minst tre års väl vitsordad tjänstgöring såsom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

biträde hos fondkommissionär eller kan genom annan under minst enahanda
tidrymd utövad verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig
erfarenhet;

4) i övrigt enligt tillgängliga upplysningar icke linnes olämplig
för yrket; samt’

5) för den ifrågasatta rörelsen disponerar ett kapital av minst
två hundra tusen kronor eller, där han avgivit sådan försäkran, som i
7 § avses, minst femtio tusen kronor.

Ej må dock tillstånd meddelas, därest den ifrågasatta rörelsen
prövas kunna bliva till skada för det allmänna.

^ §•

Handelsbolag må erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
såframt

1) bolaget är berättigat att här i riket idka handel;

2) de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning, uppnått
25 års ålder och minst en av dem äger sådan utbildning, som avses
under 3) i 3 §;

3) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag;

4) bolaget för den ifrågasatta rörelsen disponerar ett kapital av
minst två hundra tusen kronor; samt

5) den ifrågasatta rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för
det allmänna.

5 §•

Aktiebolag, som icke driver bankrörelse, må erhålla tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, såframt

1) ledamöterna i bolagets styrelse och deras suppleanter uppnått
25 års ålder samt minst eu av ledamöterna äger sådan utbildning, som
avses under 3) i 3 §;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

2) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar tinnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag;

3) bolagets aktiekapital uppgår till minst fem hundra tusen kronor;

samt

4) den ifrågasatta rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för
det allmänna.

Erhålles tillstånd, må bolaget dock icke öppna rörelsen, förrän
minst hälften av aktiekapitalet inbetalats.

6 §•

Bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag må erhålla tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, därest rörelsen icke prövas kunna bliva
till skada för det allmänna.

"• i Enskild

person, som söker eller som erhållit tillstånd att idka
fondkommissionsrörelse, må kunna till tillsynsmyndigheten avgiva skriftlig
försäkran, att han icke skall för egen räkning idka handel med fondpapper,
vare sig omedelbart eller med begagnande av annan persons
namn, ej heller själv inträda såsom köpare av fondpapper, som han i
egenskap av kommissionär åtagit sig att sälja, eller såsom säljare av
fondpapper, som han i egenskap av kommissionär åtagit sig att köpa.
Rörande sådan försäkrans avgivande äger han av tillsynsmyndigheten
erhålla bevis.

Fondkommissionär, vilken avgivit försäkran, varom nu sagts, vare
bunden därav, intill dess han hos tillsynsmyndigheten återkallar densamma.
Detta må dock icke ske, förrän minst tre år förflutit från det
han -avgav sin försäkran, eller, om han vid försäkrans avgivande ännu
icke erhållit tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, från det sådant
tillstånd erhölls. Tillsynsmyndigheten har att ofördröjligen på verksamt
sätt bringa återkallelsen till allmänhetens kännedom.

8 §•

Efter det fondkommissionär upphört att vara bunden av försäkran,
varom i 7 § förmäles, må han icke fortsätta sin rörelse, med mindre
han visat sig för densamma disponera ett kapital av minst två hundra
tusen kronor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

9 §■

Där den omedelbara ledningen av fondkommissionsrörelse icke omhänderhaves
av kommissionären själv eller, då rörelsen utövas av bolag,
av bolagsman eller styrelseledamot, vilken äger sådan utbildning, som
avses under 3) i 3 §, skall för rörelsen finnas en föreståndare, som
uppnått 25 års ålder och äger utbildning, varom nyss sagts, samt i övrigt
enligt tillgängliga upplysningar icke är att anse såsom olämplig för
sysslan.

10 §.

Fondkommissionär må icke åtaga sig att förmedla affär i fondpapper,
vilken uppenbarligen bär karaktär av spekulation, åt någon,
som ännu ej uppnått myndig ålder, eller åt någon, som enligt vad
kommissionären vet eller borde veta av oerfarenhet eller lättsinne ägnar
sig åt affärer av nämnda art i större utsträckning än som med hänsyn
till hans tillgångar kan anses rimligt.

Ej heller må fondkommissionär uppmuntra personer, vilka uppenbarligen
sakna nödig erfarenhet i ekonomiska förhållanden, till att
spekulera i fondpapper.

U §•

fondkommissionär må icke obehörigen yppa uppdragsgivares affärsförhållanden,
varom kommissionären i denna sin egenskap erhållit kännedom,
eller i strid med uppdragsgivarens intresse begagna sig av sin
kännedom i berörda hänseende.

12 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats enskild
person, vare förfallet:

1) om innehavaren av tillståndet upphör att vara berättigad att
idka handel här i riket;

2) om han upplånat det kapital, han för tillståndets förvärvande
visat sig disponera, och återbetalar sagda kapital eller någon del därav
utan att hava för tillsynsmyndigheten visat, att han efter den utbetalning
för sin rörelse disponerar penningar till belopp som under 5) i
3 § sägs;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 96 höft. (Nr 114.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

3) om lian förlorat över en tredjedel av det kapital, lian för tillståndets
förvärvande visat sig disponera, och bristen icke blivit fylld
inom tre månader efter det densamma yppades; ägande dock, när det
erforderliga beloppet icke kan anskaffas inom sålunda stadgad tid, tillsynsmyndigheten,
där särskilda omständigheter föreligga och fullgod
realsäkerhet ställes för beloppet, medgiva rörelsens fortsättande tills
vidare under tid, som av tillsynsmyndigheten bestämmes, dock ej över
två år.

13 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats handelsbolag,
vare förfallet:

1) om någon av de under 1) och 2) i 4 § stadgade förutsättningar
icke längre är för handen; ägande dock tillsynsmyndigheten lämna
bolaget viss kort tid till att ombesörja rättelse, såframt bolaget gör
ansökan därom ofördröjligen efter det förhållandet upptäcktes;

2) om bolaget upplånat det kapital, bolaget för tillståndets förvärvande
visat sig disponera, och återbetalar sagda kapital eller någon
del därav utan att hava för tillsynsmyndigheten visat, att bolaget efter
den utbetalning för sin rörelse disponerar minst två hundra tusen kronor;

3) om i bolaget, oaktat sammanlagda beloppet av bolagsmännens
insatser understiger fem hundra tusen kronor, upptagas flera än två
kommanditdelägare;

4) om i bolaget finnas kommanditdelägare till större antal än
två och bolagsmännens utfästa insatser icke blivit till fullo guldna inom
sex månader efter rörelsens öppnande;

5) om bolaget förlorat över en tredjedel av det kapital, bolaget
för tillståndets förvärvande visat sig disponera, eller, där fråga är om
bolag med kommanditdelägare till större antal än två, över eu tredjedel
av bolagsmännens insatser samt bristen icke blivit fylld inom tre månader
efter det densamma yppades; dock att vad under 3) i 12 § stadgats
om befogenhet för tillsynsmyndigheten att medgiva fondkommissionsrörelses
fortsättande tills vidare under viss tid skall i förevarande fall
äga motsvarande tillämpning.

14 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats aktiebolag,
vilket icke driver bankrörelse, vare förfallet:

1) om någon av de under 1) i 5 § stadgade förutsättningar icke

Kungi. Maj:ts proposition Nr 114.

längre av för handen; ägande dock tillsynsmyndigheten lämna bolaget
viss kort tid till att ombesörja rättelse, såframt bolaget gör ansökan
därom ofördröjligen efter det förhållandet yppades;

2) om aktiekapitalet icke blivit till fullo guldet inom sex månader
efter rörelsens öppnande;

3) om bolag-et förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen
icke blivit fylld inom tre månader efter det densamma yppades; dock
att vad under 3) i 12 § stadgats om befogenhet för tillsynsmyndigheten
att medgiva fondkommissionsrörelses fortsättande tills vidare under viss
tid skall i förevarande fäll äga motsvarande tillämpning.

15 §.

16 §.

Tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, som meddelats bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag, må av Konungen återkallas, därest
rörelsen prövas vara till skada för det allmänna.

17 §•

b innes emellan ett företag, vars innehavare förvärvat tillstånd att
idka fondkommissionsrörelse, och ett annat företag, som har till ändamål
att för egen räkning köpa och sälja fondpapper eller att utlåna
penningar mot säkerhet av fondpapper och som icke är underkastat
tillsyn enligt bestämmelserna i denna lag, ett närmare samband antingen
så till vida, att båda företagen ledas av samma eller i huvudsak samma
personer, eller ock så till vida, att den vinst, som må uppkomma av de
bada företagen, är avsedd att helt och hållet eller till avsevärd del direkt
eller indirekt tillfalla samma eller i huvudsak samma personer, må det
innehavaren av förstnämnda företag meddelade tillståndet att idka fondkommissionsrörelse
återkallas, där fråga är om bankaktiebolag eller solidariskt
bankbolag, av Konungen, men eljest av tillsynsmjmdigheten, så -

Kung i Maj:ts proposition Nr 114.

framt ej antagas kan, att några menliga verkningar icke skola på grund
av nämnda samband uppkomma för företagets kunder eller för det allmänna.

18 §.

År icke i det fall, varom i 9 § förmäles, fondkommissionsrörelse
försedd med föreståndare, som uppfyller föreskrivna förutsättningar,
eller finnes sådant fall av kapitalförlust föreligga, som under 3) i 12 §,
under 5) i 13 § eller under 3) i 14 § avses, eller har fondkommissionär
inställt sina betalningar, äger tillsynsmyndigheten, där det prövas nödigt,
förbjuda fondkommissionsrörelsens fortsättande, så länge det förhållande,
som givit anledning till förbudet, fortfar.

19 §.

Den. som icke vidare äger fortsätta att idka londkommissionsrörelse,
må dock vidtaga åtgärder, som erfordras för fullgörande av ingångna
avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

20 §.

Avlider fondkommissionär, äger tillsynsmyndigheten medgiva dödsboet
att tills vidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnesrörelse,
såframt för dennas omedelbara ledning anställes en föreståndare,
som uppfyller de i 9 § angivna förutsättningar.

21 §.

'' 22 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att tondkommissionär
efterlever denna lag, samt att i övrigt ägna fondkommissionäis
verksamhet den tillsyn, vartill de i denna lag meddelade bestämmelse!
föranleda.

Kung/, Maj:ts proposition Nr 114.

23 §.

Så snart fondkommissionär öppnat sin rörelse, skall han meddela
tillsynsmyndigheten, var rörelsen bedrives och av vem den omedelbara
ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda uppgivet
förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för tillsynsmvndigheten.

Har fondkommissionär upplånat det kapital, han för erhållande av
tillstånd att idka fondkommissionsrörelse visat sig disponera, och varder
den gäld eller någon del därav uppsagd till betalning, eller yppar sig
för fondkommissionär sådan kapitalförlust, som under 3) i 12* §, under

5) i 13 § eller under 3) i 14 § avses, eller avgår ur handelsbolag, som
driver fondkommissionsrörelse, bolagsman eller inträder däri ny bolagsman
eller sker i aktiebolag, som driver fondkommissionsrörelse men ej
bankrörelse, förändring i styrelsens sammansättning, varde det ock ofördröjligen
anmält för tillsynsmyndigheten.

24 §.

Fondkommissionär åligger vidare:

att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar
rörande sin kommissionsrörelse och sin ekonomiska ställning,
som av nämnda myndighet äskas;

att enligt formulär, som av tillsynsmyndigheten upprättas, till
nämnda myndighet insända de statistiska uppgifter, som av densamma
påfordras;

att, där tillsynsmyndigheten beträffande kommissionärens bokföring
meddelai föreskrifter, som för nämnda myndighets granskning’suppgift
funnits nödiga, ställa sig sagda föreskrifter till efterrättelse;

att efter räkenskapsårs utgång, så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända balansräkning samt, där det är aktiebolag eller
solidariskt bankbolag, som driver fondkommissionsrörelse, styrelsens förvaltningsberättelse
jämte vinst- och förlusträkningen och, efter verkställd
revision, den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande
de å bolagsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Tillsynsmyndigheten äger att genom föreläggande av vite tillhålla
fondkommissionär att fullgöra sina skyldigheter enligt denna paragraf
ävensom att fälla till sådant vite.

25 §.

Tillsynsmyndigheten äger, när sådant prövas nödigt, sammankalla
styrelsen för aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som driver fondkommissionsrörelse;
och må vid bolagsstämma med dylikt bolag eller
av tillsynsmyndigheten utlyst styrelsesammanträde å tillsynsmyndighetens
vägnar den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant avseende företräda nämnda myndighet, närvara och
deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

26 §.

Anser tillsynsmyndigheten nödigt att för vinnande av upplysning
rörande viss omständighet anställa undersökning hos fondkommissionär,
som driver rörelse å annan ort än den, där tillsynsmyndigheten
har sitt säte, äger tillsynsmyndigheten förordna en å eller i närheten
av förstnämnda ort bosatt, lämplig person att förrätta undersökningen.

II KAP.

Om fondbörsrerksamhet.

27 §.

Fondbörs må ej upprättas utan Konungens tillstånd. Konungen
meddelar sådant tillstånd, där bönsten prövas bliva till nytta för det
allmänna.

Meddelat tillstånd kan av Konungen återkallas, när börs finnes
icke längre vara till nytta för det allmänna eller börsstyrelsen upprepade
gånger underlåtit att “ställa sig till efterrättelse av tillsynsmyndigheten
jämlikt 37 § meddelade förbud eller föreskrifter.

28 §.

För varje fondbörs skall finnas eu av Konungen fastställd börsordning,
som skall innehålla bestämmelser om:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

1) villkoren för att bliva medlem av börsen;

2) de förutsättningar, under vilka medlem av börsen kan därifrån
uteslutas;

o) antalet styrelseledamöter, tiden för deras befattningar, ordningen
för styrelseval och grunderna för fattande av beslut inom styrelsen;

4) de slag av fondaffärer, som å börsen må avslutas;

5) villkoren för att fondpapper må å börsen göras till föremål
för affärer;

6) det sätt, på vilket kursnoteringen skall äga rum;

7) storleken av den provision, börsmedlem äger åtnjuta å avtal,
som han för annans räkning sluter å börsen;

8) de grunder, enligt vilka avgift skall erläggas för offentlig
auktion å fondpapper, som å börsen förrättas på grund av börsstyrelsens
jämlikt 56 § meddelade förordnande;

9) skiljemannaförfarande för avgörande av tvister rörande avtal,
som ingåtts å börsen.

29 §.

Börsordningen fästställes för högst tio år i sänder.

\ icl ansökan om tillstånd till upprättande av fondbörs skall bifogas
iörslag till börsordning. Konungen prövar förslagets överensstämmelse
med lag . och författningar och dess ändamålsenlighet i övrigt, så ock
om ytterligare bestämmelser må erfordras.

30 §.

Med tillsynsmyndighetens tillstånd må börsstyrelsen för viss tid
meddela bestämmelser, som innebära avA-ikelser från börsordninmm i
de ämnen, vilka omförmälas under 1), 2), 4), 5), 6) och 9) i 28 §.

31 §•

bör fondbörs skall finnas eu styrelse, vars ordförande jämte suppleant
för honom utses av Kungl. Maj:t. * Övriga ledamöter i styrelsen väljas
till eu fjärdedel av de bankaktiebolag och solidariska bankbolag, som
äro medlemmar ua- fondbörsen, till en fjärdedel av övriga börsmedlemmar,
till en fjärdedel av stadsfullmäktige i den stad, där börsen hålles, och
till den återstående fjärdedelen av den handelskammare, inom vars distrikt

Kungl. Mapis proposition Nr 114.

nämnda stad är belägen. Envar av de fyra valkorporationerna utser
därjämte suppleanter för de av densamma valda ledamöterna till lika
antal som dessa.

Ordförande, ledamöter och suppleanter utses för en tid av högst
två år. Avgår någon, innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått
till ända, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra
under den tid, som för den avgångne återstått.

Har Konungen bifallit ansökan om tillstånd att upprätta fondbörs,
äga de, vilka ingivit sagda ansökan, att första gången val av
börsstyrelse skall förrättas utse de styrelseledamöter och suppleanter,
vilka eljest skola väljas av börsmedlemmarna.

32 §.

Börsstyrelsen handhar ledningen av fondbörsens verksamhet och
förvaltningen av dess angelägenheter. Det åligger styrelsen att i allt
vad på styrelsen ankommer befrämja en tillfredsställande utveckling av
fondbörsens verksamhet.

33 §.

De å fondbörs noterade kurser skola ofördröjligen på verksamt
sätt offentliggöras.

34 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka att beträffande
fondbörs denna lag och börsordningens föreskrifter iakttagas samt att
verksamheten å fondbörs i övrigt försiggår på sådant satt, att den icke
länder till skada för det allmänna.

35 §.

Fondbörsstyrelse åligger:

att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar
rörande verksamheten å fondbörsen och därmed sammanhängande omständigheter,
som av nämnda myndighet äskas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

36 §.

Tillsynsmyndigheten äger sammankalla fondbörsstyrelse, när sådant
linnes nödigt. Vid fondbörsstyrelses sammanträde må å tillsynsmyndighetens
vägnar den, som enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser
har att i sådant avseende företräda nämnda myndighet, närvara
och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

37 §.

Har fondbörsstyrelse fattat beslut, som strider mot denna lag eller
borsordningen, äger tillsynsmyndigheten förbjuda verkställighet av beslutet.
Tillsynsmyndigheten må ock kunna föreskriva fondbörsstyrelse
att, i händelse beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
göra rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad styrelsen
enligt denna lag eller börsordningen åligger.

Tillsynsmyndigheten äger förelägga vite vid meddelande av förbud
eller föreskrift enligt denna paragraf samt fälla till sådant vite.

III KAP.

Om tillsynsmyndigheten.

38 §.

Tillsynsmyndigheten skall vara gemensam för hela riket.

Jämte de uppgifter, som eljest i denna lag omförmälas, har tillsynsmyndigheten
att verka för en tillfredsställande utveckling av fondhandeln
och fondbörsverksamheten i riket samt att föreslå de åtgärder,
vilka i sådant hänseende kunna vara påkallade.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndighetens organisation och
verksamhet meddelas av Konungen.

39 §.

DeD, som hos tillsynsmyndigheten innehar befattning, på grund
av vilken han har att granska fondkommissionärers eller fondbörsers verksamhet
eller eljest deltaga i handläggning av ärenden, vilka röra tillBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sarrd. 96 höft. (Nr 114.) 11

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

lämpningen av denna lag, må icke vara fondkommissionär eller anställd
hos fondkommissionär eller deltaga i styrelsen av bolag, som
driver fondkommissionsrörelse, eller äga del i sådant bolag, med undantag
av bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag, ej heller deltaga i
styrelsen av eller vara anställd vid fondbörs.

40 §.

Över beslut, som av tillsynsmyndigheten på grund av denna lag
meddelas, må klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad,
men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.

41 §.

Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens verksamhet
i de hänseenden, varom i denna lag förmäles, skall fondkommissionär
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som av Konungen
meddelas. Detta bidrag må icke i något fall överstiga, för fondkommissionär,
vilken är bunden av försäkran, som i 7 § sägs, tva procent
och för annan fondkommissionär tre procent av sammanlagda beloppet
av de provisioner, kommissionären under nästföregående kalenderår uppburit
å avtal, som av honom slutits rörande köp eller försäljning av
fondpapper.

IV KAP.

Om kurslistor.

42 §.

Ej må någon offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida
kurslista beträffande fondpapper, vilka få göras till föremål föi affärd
å fondbörs här i riket, med mindre i listan upptagits allenast sådana
kurser, som blivit å dylik fondbörs noterade; och skall beträffande
varje kurs utav listan framgå, å vilken börs kursen noterats samt vilken
dag och, såvida å den ifrågavarande börsen kursnotering sker vid mer
än°ett tillfälle å dagen, vilket noteringstillfälle kursen avser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Ej heller må någon utan särskilt tillstånd av tillsynsmyndigheten
offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida kurslista, i vilken
upptagits kurser å fondpapper, som icke få göras till föremål för affärer
å fondbörs här i riket.

V KAP.

Straffbestämmelser.

43 §.

Driver någon rörelse såsom fondkommissionär utan att vara berättigad
därtill, straffes med böter från och med fem hundra till och med
tio tusen kronor.

44 §.

Där fondkommissionär, som är bunden av försäkran, varom i 7 §
förmäles, handlar i strid mot densamma, straffes med böter från och
med ett hundra till och med tio tusen kronor.

45 §.

Underlåter fondkommissionär att ställa sig till efterrättelse vad i
9 § finnes stadgat, straffes med böter från och med tjugufem till och
med fem tusen kronor.

46 §.

Underlåter fondkommissionär att iakttaga vad i 23 § föreskrives,
straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

47 §.

Fondkommissionär, som i syfte att vilseleda tillsynsmyndigheten
för oriktiga böcker eller som mot bättre vetande lämnar tillsynsmyndig -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

heten oriktiga upplysningar om sin rörelse eller sin ekonomiska ställning,
straffes med böter från och med fem hundra till och med tio tusen kronor
eller med fängelse i högst ett år.

Förbryter sig hos fondkommissionär anställd föreståndare på sätt
nu sagts vid förandet av kommissionärens böcker eller i fråga om upplysningar
beträffande kommissionärens rörelse eller hans ekonomiska
ställning, straffes med böter från och med tjugufem till och med tio
tusen kronor eller med fängelse i högst ett år.

48 §.

Yppar den, som innehar eller innehaft befattning hos tillsynsmyndigheten
eller som av tillsynsmyndigheten varit beklädd med uppdrag,
varom i 26 § sägs, obehörigen fondkommissionärs eller annans affärsförhållanden,
varom han på grund av nämnda befattning eller uppdrag
erhållit kännedom, straffes med böter från och med tjugufem till och
med tio tusen kronor. Sker det för egen eller annans fördel eller för
att skada göra eller begagnar han sig eljest i sådant syfte av sin
kännedom i nämnda hänseende, då må till fängelse i högst ett år dömas.
Framgår av omständigheterna, att hans förfarande icke kunnat medföra
skada för den person, om vars affärsförhållanden fråga är, och var ej
heller sådan skada åsyftad, må han icke fällas till ansvar.

Å förseelse, som i denna paragraf avses, må allmän åklagare tala
allenast efter angivelse av målsäganden.

49 §.

Med böter från och med ett hundra kronor till och med tio tusen
kronor straffes

1) den, som bryter mot vad i 42 § stadgas;

2) den, som offentliggör eller bland ett flertal personer utsprider
meddelande, vilket uppenbarligen bär till syfte att uppmuntra till spekulation
i fondpapper;

Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

Sker förseelse, varom under 3) eller 4) sägs, under försvårande omständigheter
eller begår någon sådan förseelse andra gången eller oftare,
må till fängelse i högst ett år dömas.

I fråga om förseelse, som under 4) avses, må ovan stadgade straff
icke tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

50 §.

Utslag, varigenom fondkommissionär dömts till ansvar för förseelse,
som avses i 44 eller 49 §, skall genom domstolens försorg ofördröjligen
insändas till tillsynsmyndigheten.

51 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske efter allmänna strafflagen.

VI KAP.

Särskilda bestämmelser.

52 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

53 §.

Denna lag skall lända till efterrättelse jämväl för dem, som vid
lagens ikraftträdande redan äro i utövning av fondkommissionsrörelse,
med nedan angivna undantag:

1) Fondkommissionär, som börjat sin rörelse före den 1 maj 1918,
må utan särskilt tillstånd bedriva densamma till den 1 januari 1921.

2) Beträffande fondkommissionär, som avses under 1), skola bestämmelserna
i 9 § icke äga tillämpning före den 1 januari 1921, där ej
fråga är om bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

3) Har enskild person eller handelsbolag utan kommanditdelägare
eller med högst två sådana delägare bedrivit fondkommissionsrörelse
under minst fem år före den 1 januari 1920, må, när synnerliga skäl
därtill äro, tillstånd meddelas till rörelsens fortsatta utövande efter den
1 januari 1921, även om det kapital, som för rörelsen disponeras, icke
uppgår till föreskrivet belopp.

54 §.

Fondbörs, som är upprättad före den 1 januari 1920, må icke
fortsätta sin verksamhet efter den 30 juni sagda år, med mindre Konungen
lämnat tillstånd därtill. Ansökan om sådant tillstånd skall, åtföljd av
förslag till börsordning, till Konungen ingivas före berörda den 1 januari.
Konungen meddelar tillstånd, där börsen finnes vara till nytta för det
allmänna. Sedan Konungen jämlikt bestämmelserna i 29 § prövat det
ingivna förslaget till börsordning och. meddelat fastställelse därå, äge
denna lag tillämpning å börsen.

55 §.

Kungl. kungörelsen den 8 februari 1901 angående fondmäklare i
Stockholm skall upphöra att gälla den 30 juni 1920 eller, därest Konungen
medgiver, att fondbörsen i Stockholm ma fortsätta sin verksamhet, eftei
nämnda dag, från och med den dag denna lag vinner tillämpning å
nämnda fondbörs.

56 §.

I stad, där fondbörs finnes, vars börsordning blivit jämlikt denna
lag av Konungen fastställd, skola de åligganden beträffande försäljning
å offentlig auktion av fondpapper, som enligt särskilda författningar
tillkomma av stadens handels- och sjöfartsnämnd utsedd mäklare, ombesörjas
av person, som fondbörsens styrelse därtill förordnar.

57 §.

Bestämmelserna i denna lag äga icke tillämpning å fondkommissionsrörelse,
som må bedrivas av Sveriges riksbank.

Kmigl. Maj:ts proposition Nr 114.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skola införas två nya paragrafer med beteckning 48 a och 164 a av
följande lydelse:

48 a §.

Om bankaktiebolags rätt att yrkesmässigt i kommission köpa och
sälja aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer
är särskilt stadgat.

164 a §.

Om solidariskt bankbolags rätt att yrkesmässigt i kommission
köpa och sälja aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag
samt obligationer är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Kungi. Maj.ts proposition Kr 114.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd onsdagen
den 29 januari 1919.

N ärvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 januari
1919, hade Kungl. Maj:t, förordna!, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om fondkommissionsrörelse och fondhör sverksamhet
samt lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren Nils Edvard Gadde.

Förslaget till lag om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda
ledamöter.

13 §.

Justitierådet Gullstrand och regeringsrådet Planting-Gyllenhåga:

Enligt bestämmelsen under 3) i detta lagrum förfaller handelsbolags
tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, om i bolaget, oaktat
sammanlagda beloppet av bolagsmännens insatser, därmed avses de insatser,
som blivit utfästa, understiger fem hundra tusen kronor, upptages
kommanditdelägare med den påföljd, att flera än två sådana komma
att finnas. Den omständigheten, att bolaget övergår till att bliva ett

Kungl, Maj:ts proposition Nr 114. 89

kommanditbolag med flera an två delägare, utgör alltså i och för sig intet
hinder för bolaget att utöva ett tillstånd, som meddelats efter prövning
icke av insatsernas storlek utan av beloppet disponibelt kapital. Åven
om en sådan övergång äger rum senare än sex månader efter rörelsens
öppnande, bör tillståndet att utöva rörelsen kunna gälla. Det villkor
beträffande inbetalning av utfästa insatser, som innehålles i föreskriften
under 4). i förevarande paragraf, bör följaktligen ej vara strängare än
att tillstånd stadgas skola vara förfallet om, sedan sex månader förflutit
efter rörelsens öppnande, i bolaget finnas kommanditdelägare till större
antal än två och utfästa insatser ej till fullo guldits.

Justitierådet von Set It:

Då bestämmelsen under 4) avser att framtvinga ett slutligt ordnande
av förhållanden, som föreligga redan vid tiden för tillståndets
beviljande, medan bestämmelsen under 3) berör förhållanden, som kunna
uppstå först på ett senare stadium, synes det mest logiskt, om ifrågavarande
bestämmelser finge byta plats.

_ För övrigt framgår icke av nämnda bestämmelser, huru man tänkt
sig tillvägagångssättet, om i ett handelsbolag skola intagas kommanditdelägare
till sådant antal, att förutvarande insatskapitalet icke längre
motsvarar lagens minimikrav. Tolkat efter ordalagen skulle stadgandet
under 3) väl närmast giva anledning till den uppfattningen att, om ej
insatskapitalet, då de nya kommanditdelägarna intagas, redan uppgår
till fem hundra tusen kronor, det gamla tillståndet, oavsett till vilket
belopp de nya delägarnas insatser uppgå, skulle vara förfallet. Det
skulle då bliva erforderligt att gorå ny ansökan, varefter, om denna
beviljades, med inbetalningen av insatserna skulle förhållas som eljest,
då ny. rörelse öppnas. En dylik tolkning skulle emellertid leda till så
opraktiska resultat, att den ej gärna kan anses överensstämma med
förslagets mening. Det återstår da endast att anse även de nyinträdande
delägarnas insatser böra få medräknas vid avgörandet, huruvida insatskapitalet
uppgår till fordrat belopp. År denna tolkning riktig, vidlådes
emellertid förslaget av åtskillig oklarhet, huru man skall räkna och i
vilken ordning de nya delägarnas insatser skola inbetalas. Oavgjort är
sålunda, om de nya delägarnas insatser få medräknas i vidare män än
de äro inbetalda. Ej heller lämnas någon föreskrift, när vad av dessa
insatser ej. erlägges vid inträdet, sist skall vara inbetalt. Saken blir
ännu mer invecklad, om de nya delägarnas intagande äger rum, innan
det ursprungliga insatskapitalet är och enligt lagen bör vara inbetalt.
Den enklaste lösningen vore väl om, med iakttagande av vad ovan
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 96 höft. (Nr 111.) 12

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

hemställts beträffande ordningen mellan stagand ena under nuvarande 3)
och 4), åt förstnämnda stadgande gåves den avfattningen, att tillståndet
skulle vara förfallet, om i bolaget, oaktat sammanlagda beloppet av
bolagsmännens insatser understiger fem hundra tusen kronor, upptagas
flera än två kommanditdelägare utan att samtidigt genom inbetalning
av nya insatser insatskapitalet uppbringas till minst nämnda belopp. I
vilken ordning sedan vad som kan vara oguldet av nyintagna delägares
insatser skall erläggas, blir då likgiltigt för lagstiftaren.

Justitierådet Wedberg:

Ordalagen i 1) av denna paragraf torde böra jämkas till närmare

likhet med motsvarande bestämmelse i 14 §.

Under 3) avses efter orden, blott det fall, att i ett bolag, som
äger idka fondkommissionsrörelse, upptagas minst tre nya kommanditdelägare.
Härmed bör dock tydligen jämställas den händelse, att i
dylikt bolag allenast en eller två nya kommanditdelägare vinna inträde,
men hela antalet sådana delägare därigenom kommer att överstiga två.

Enligt sista stycket i 4 § kan bolag med flera än två kommanditdelägare
erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, om bolagsmännens
utfästa insatser uppgå till minst fem hundra tusen kronor,
oavsett huruvida något därav inbetalts eller ej. Minst hälften av insatsernas
sammanlagda belopp skall dock vara gulden innan rörelsen
öppnas, och återstoden skall, jämlikt bestämmelsen under 4) i nu förevarande
paragraf, vara erlagd inom sex månader från öppnandet. Föi
det fall, som avses under 3), synes däremot förslagets mening vara, att
någon respittid för inbetalning av utfästa insatser icke äger rum, me
andra ord att tillståndet omedelbart förfaller, så snart antalet kommanditdelägare
i ett bolag, där bolagsmännens guldna insatser ej^ uppgår till
minst fem hundra tusen kronor, kommit att överstiga två. Mot den
ståndpunkt förslaget sålunda intager lärer ej heller vara något att
erinra. Men den torde böra tydligare angivas genom någon jämkning
av uttrycken i såväl 3) som 4). En omkastning av ordningen mellan
dessa två delar av paragrafen synes ock lämplig.

26 §.

Lagrådet:

Mot fondkommissionär förläna bestämmelserna i denna paragraf
tillsynsmyndigheten icke någon rätt, som ej redan enligt 24 § tillkommer
samma myndighet, utan de angå blott frågan vem som i visst
fall må företräda tillsynsmyndigheten. Denna fråga synes emellertid

Kungl. Majds proposition Nr 114.

utgöra ett ämne, som ej tarvar reglering i förevarande lag utan må
ordnas av Konungen i de närmare bestämmelser om tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet, vilka det ankommer på Konungen
att meddela. Utan tvivel kan det vara lämpligt, att tillsynsmyndigheten
utrustas med befogenhet att förordna någon utom kretsen av dess fast
anställda personal att fullgöra en eller annan av myndighetens uppgifter.
En sådan ordning synes kunna erbjuda åtskilliga fördelar även
i andra fall än det i förevarande paragraf avsedda. Men om lagstiftaren
funnit nödigt meddela ett stadgande sådant som här innehålles, synes
detta kunna föranleda den tolkning, att Konungen icke skulle äga bekläda
tillsynsmyndigheten med nyssnämnda befogenhet.

I enlighet med det nu sagda hemställes, att förevarande paragraf
måtte utgå, i samband varmed 48 § lärer böra jämkas därhän, att straffbestämmelsen
kommer att gälla den, som obehörigen yppar vad han
såsom företrädare för eller innehavare av befattning hos tillsynsmyndigheten
fått sig bekant om fondkommissionärs eller annans affärsförhållanden.

29 §.

Lagrådet:

Enligt vad motiven till förslaget giva vid handen, har vid dess
utarbetande varit avsett, att Konungen skall äga att vidtaga ändring i
den fastställda börsordningen. Åven om en sådan befogenhet för Konungen
må kunna utläsas ur förslaget, torde emellertid närmare bestämmelser
böra givas om sättet för ändrings genomförande. Lämpligt
synes vara, att ändring må ske allenast efter förslag av tillsynsmyndigheten
eller börsstyrelsen; och torde om prövning av dylikt förslag böra
gälla enahanda bestämmelser som de, vilka innefattas i andra stycket
av förevarande paragraf.

30 §.

Lagrådet:

1 28 § angives ej uttömmande börsordningens innehåll; Konungen
skall äga att meddela bestämmelser även rörande andra ämnen än
där uppräknade. Vid sådant förhållande torde i enlighet med de grunder,
vilka föranlett stadgandet i nu ifrågavarande paragraf, tillsynsmyndighetens
dispensbefogenhet böra utvidgas att avse börsordningens samtliga

92 Kungl. Maj.ts proposition Nr 114.

bestämmelser med undantag allenast av de, som angå under 3), 7) och
8) av 28 § omförmälda ämnen.

31 §.

Lagrådet:

Då enligt det remitterade förslaget Konungen utser börsstyrelsens
ordförande jämte suppleant för honom, bör det från de sakkunnigas
förslag kvarstående stadgandet om fyllnadsval och tjänstgöringstid för
den därvid valde utbytas mot en bestämmelse, att efterträdare utses för
den återstående tiden.

34 §.

Lagrådet:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle övervakningen av fondbörsverksamhet
avse, bland annat, att verksamheten länder det allmänna till
nytta, således något mera än blott, såsom det heter i det remitterade
förslaget, att den icke länder till skada för det allmänna. Den begränsning
av tillsynsmyndighetens uppgift, som det remitterade förslaget sålunda
i förhållande till de sakkunnigas innebär, förefaller knappast välgrundad
och synes ej heller överensstämma med stadgandena i 27 § om
meddelande och återkallande av tillstånd till inrättande av fondbörs.

43-51 §§.

Justitieråden Gallstrand, von Seth och Wedberg:

De i detta kapitel föreslagna straffsatserna avvika i vissa delar
från de sakkunnigas förslag. Så har bötesmaximum i en del paragrafer
höjts betydligt. Häremot skulle kanske i och för sig icke så mycket
varit att erinra, i synnerhet som därigenom vunnits bättre anpassning
efter de olika förseelsernas större eller mindre farlighet. Förhållandet
är emellertid å andra sidau, att genom de vidtagna ändringarna straffsatserna
för de förseelser, som här avses, kommit att bliva väsentligt
högre än de straffsatser, som i andra lagar, exempelvis banklagen,
stadgas för förseelser, vilka äro jämförbara med de nu ifrågavarande.
En dylik ojämnhet i bestraffningshänseende kan ej undgå att väcka
betänkligheter.

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 114.

Justitierådet von Seth tilläde:

Särskilt betänkligt torde även vara, att i 49 § så väsentligt olika
förseelser som å ena sidan den, vilken upptages under 3), och å andra
sidan de, som avhandlas under 1) och 2), sammanförts under en och
samma bötesskala. Det förefaller härav och av den omständigheten, att
i de sakkunnigas förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen förstnämnda
förseelse alldeles lämnats å sido, som om man vid förslagets
utarbetande icke tillräckligt beaktat dess betydligt större farlighet. Påpekas
bör i detta sammanhang, att till följd av stadgandet under 3) en
ganska inskränkt tillämpning måste givas åt stadgandet under 2), då
man ju måste utgå ifrån att lagstiftaren avsett att med de särskilda
stadgandena träffa olika tillvägagångssätt. Vad angår den förseelse,
som avhandlas under 4), måste naturligtvis straffskalan för densamma
göras ganska vid, då den måste lämna rum för utmätande av ett rättvist
straff för såväl den jämförelsevis lindriga tillfällighetsförbrytelsen
som för den rena vrkesbrottsligheten.

52 §.

Lagrådet:

I paragiafen lärer böra införas en antydan om det undantag från
dess bestämmelse, som följer av stadgandet i 54 § om ingivande i visst
fall av tillståndsansökan före den 1 januari 1920.

53 §.

Lagrådet:

• i ''^en fondkommissionär, som börjat sin rörelse efter'' utgången av
april månad. 1918 men före lagens trädande i kraft, bör äga fortsätta
rörelsen åtminstone så länge efter ikraftträdandet, att eu av honom inom
viss i lagen bestämd tid gjord ansökan om tillstånd att utöva dylik
rörelse hinner prövas, och bör, där ej fråga är om bankbolag, under
tiden vara befriad från iakttagande av bestämmelserna i 9 §.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse.

Lag) adel lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 114.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 21
februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets
den 29 nästlidne januari avgivna utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts
beslut den 9 samma januari till lagrådet remitterade förslagen till lag
om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet samt till lag angående
tillägg till lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

a) Beträffande förslaget till lag om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet.

Såsom en av lagrådets ledamöter hemställt har jag låtit jämka
ordalagen i 1) av 13 § till närmare likhet med motsvarande bestämmelse
i 14 §.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Av vad lagrådets ledamöter anfört beträffande 3) och 4) av 13 § har
jag funnit, att ett förtydligande av dessa stadganden är av nöden. Stadgandet
under 3) i det remitterade förslaget avser att bereda trygghet för
att de. strängare bestämmelser för erhållande av tillstånd att idka fondkommissionsrörelse,
som ansetts böra gälla för handelsbolag med kommanditdelägare
till större antal än två, vinna tillämpning jämväl i de fall,
då ett större antal kommanditdelägare inrymmes i bolaget först efter tillståndets
meddelande. Jag har låtit omarbeta stadgandet; och torde numera
av detsamma tydligt framgå, att i fall tillstånd att idka fondkommissionsrörelse
meddelats ett handelsbolag utan kommanditdelägare eller med högst
två sådana delägare och efter tillståndets meddelande i bolaget intagas
kommanditdelägare, så att dessas sammanlagda antal överstiger två, såsom
villkor för att bolaget må fortsätta sin rörelse skall gälla ej blott att
sammanlagda beloppet av vad bolagsmännen insatt eller åtagit sig att
insätta uppgår till minst 500,000 kronor utan även att utfästa insatser,
i den händelse sex månader förflutit från rörelsens öppnande, skola vara
till'' fullo inbetalda.

Stadgandet under 4) i 13 § i det remitterade förslaget, vilket
stadgande är avsett att äga tillämpning allenast i de fall, då för meddelande
av tillstånd åt handelsbolag att idka fondkommissionsrörelse gällt
det villkor, varom sägs i sista stycket av 4 §, har erhållit en förändrad
avfattning, varav sagda begränsning i stadgandets räckvidd torde fullt
klart framgå.

Härjämte har ordningsföljden mellan ifrågavarande båda stadganden
under 3) och 4) i 13 § omkastats.

I enlighet med lagrådets hemställan har 26 § fått utgå ur förslaget;
och har i samband härmed den av lagrådet förordade jämkningen
av 48 § blivit vidtagen.

Vid 29 § liar lagrådet yttrat, att närmare bestämmelser borde givas
om sättet för genomförande av ändring i börsordning, som blivit
av Kungl. Maj:t fastställd. Med anledning härav har jag låtit införa
sådana bestämmelser i en ny paragraf, som, efter det förslagets 27—
29 §§ på grund av att 26 § utgått uppflyttats var sitt steg i nummerföljden,
erhållit nummerbeteckningen 29. Lagrådet anser det vara lämpligt,
att ändring må ske allenast efter förslag av tillsynsmyndigheten
eller börsstyrelsen; och har den nya 30 § avfattats i enlighet härmed.

Ifråga om 30 § yttrar lagrådet, att tillsynsmyndighetens dispensbefogenhet
borde utvidgas att avse börsordningens samtliga bestämmelser
med undantag allenast av de, som angå under 3), 7) och 8) av
28 § i det remitterade förslaget omförmälda ämnen. Denna upp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

fattning kan jag icke dela. Framför allt vad angår sådana bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t ansetts behöva tilläggas i börsordningen,
torde det knappast vara lämpligt, att tillsynsmyndigheten skulle äga
dispensera från desamma. Jag hemställer för den skull, att föx-slaget i
förevarande hänseende bibehålies oförändrat.

Vad lagrådet hemställt beträffande 31 och 34 §§ har iakttagits.

I fråga om de betänkligheter, som vid 43—51 §§ inom lagrådet
uttalats rörande de av mig vidtagna höjningarna i vissa straffsatser,
kan det naturligtvis icke bestridas, att sagda höjningar kunna komma
att medföra en viss ojämnhet i bestraffningsavseende. Att för undvikande
av en dylik ojämnhet sänka de straffsatser, som förekomma i 43,
44, 47 och 49 §§, kan jag dock icke förorda. Genom sådana gärningar,
som avses i dessa paragrafer, beredes mången gång möjlighet att åtkomma
så betydande belopp, att bötesstraff av hittills gängse storlek
kunna komma att verka föga avhållande från gärningens begående.
Beträffande åter sådant förfarande, varom i 48 § sägs, torde, för den
händelse detsamma icke sker för egen eller annans fördel eller för att
skada gorå, straffsatsen vara väl högt tilltagen, vadan densamma blivit
nedsatt. Med anledning av vad eu utav lagrådets ledamöter anfört
därom, att vid förslagets utarbetande icke skulle tillräckligt beaktats
att den förseelse, som avses under 3) i 49 §, är betydligt farligare än
de- under 1) och 2) i samma paragraf omhandlade förseelser^ anser jag
mig böra framhålla, att för förstnämnda förseelse men icke för de båda
andra fängelse upptagits i straffskalan.

Den oegentlighet, som enligt vad lagrådet påpekat vidlåder bestämmelsen
i 52 §, har synts mig lämpligen böra avlägsnas därigenom
att tiden, före vilken ansökan, varom i 54 § sägs, skall ingivas till
Kungl. Maj:t, framflyttas till den 15 januari 1920.

Vad lagrådet hemställt vid 53 § har genom nödiga ändringar av
bestämmelserna i nämnda paragraf blivit iakttaget.

Vid den omarbetning av förslaget, som ägt rum, hava även vissa
redaktionella jämkningar däri vidtagits.

b) Beträffande förslaget till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse.

1 förslagets rubrik hava orden »angående tillägg till» utbytts mot
orden »om ändring i».

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 97

_ Föredragande departementschefen uppläste härefter det omarbetade
torslaget till lag om fondkommissionsrörelse och fond börs verksamhet
ävensom ovannämnda förslag till lag om ändring i lagen den 22 juni
Jll om bankrörelse samt hemställde, att de båda förslagen måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga--vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 96 käft. (Nr 114.)