Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 441 (Proposition 1918:441)

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 441.

Nr. 441.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition till riksdagen med förslag till lag
om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast
egendom m. m.; given Stockholms slott den 14 maj 1918.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom
samt

2) lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av
skog å fastighet i enskild ägo.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnes
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 399 käft. (Nr 441.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §•

Den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, må ej
innan fem år förflutit från det lagfart söktes å hans fång avhända sig
samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes på
sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området
i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats,
utmål för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet
än nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller,
om sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma
vid senast lagfarna köp icke uppgick till tiotusen kronor; eller
beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst inrop
å exekutiv auktion eller från konkursbo; eller

i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad eller
annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till aktiebolag
eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden; eller
å avtal, som slutes mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande
led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas utan
att sådant godkännande vinnes.

3 §■

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant
enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandligen,
ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre
månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder
sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.

Är i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens
giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta
sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om
lagfart å fång till fast egendom.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande, att överlåtaren förvärvat
fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom
avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i
smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas allenast
när med visshet antagas må, att den, å vars förväi’v godkännande sökes,
komme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl finnas
för bifall till ansökningen.

5 §.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag
stadgas, meddelas av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 441.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i fall,
då överlåtaren förvärvat fastigheten före lagens ikraftträdande men icke
dessförinnan sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest överlåtarens fång
skett före den 1 februari 1918 samt lagfart därå sökes senast å den allmänna
rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter lagens
ikraftträdande, eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen, inom
den tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall tillämpas.
Har överlåtarens fång ägt rum före den 1 januari 1924 samt överlåtelse
av fastigheten eller del därav varit underkastad bestämmelserna i denna
lag, skall densamma tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den sker
först efter sist nämnda dag.

Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 441.

Förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

1 §•

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog
ej ske annorledes än genom för beståndets utvecklig ändamålsenlig gallring,
så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens tillstånd och
beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker under annan form.

2 §•

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom
köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,
må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är i fråga om ungskog
medgiven äga rum å fastigheten tillhörande område, därest den
strider mot grunderna för god skötsel av beståndet eller marken; dock
att vad sålunda stadgats icke skall gälla beträffande avverkning på grund
av upplåtelse, som skett före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog
å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter sagda
dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning, som
i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall, varom där
är fråga.

Kungl. Majits nåd. proposition nr 441.

3 §•

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å
område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,
som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad
fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark
lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng
eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §.

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen
meddela förbud att å den fastighet, varå avverkningen ägt
rum, eller viss del därav utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa
avverkning av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets oundgängliga husbehov.

Innan sådant förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, där
avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet; äge oek skogsvårdsstyrelsen inhämta utlåtande från
i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,
länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena
påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda i

kraft.

5 §•

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom
förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning
vägrats, äge att däröver hos Konungens befallningshavande anföra besvär.
Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens
befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne
Konungens befallningshavande en skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland
dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning
valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen
föras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

« §•

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § andra stycket förmäles,
skall utgå av medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas, men kan
genom Konungens befallningshavandes slutliga beslut åläggas klaganden,
om lian undersökningen påkallat.

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som
förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom
området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens
besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt
virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva
ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har
efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,
upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som
här är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna pai''agraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid
överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket samt,
där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty
här förut är sagt.

8 §•

Kronobetjänte så ock de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde
tjänstemän äga lika behörighet att åtala överträdelser av meddelat avverkningsförbud
samt att med beslag belägga virke, som skall anses
förbrutet.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §•

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

Kung!. Maj:ts nåd. •proposition nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall ega rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt
är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss
sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket
boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,
som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning,
utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan
i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen
ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana
medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.

11 §•

Saknas medel'' till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av
enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,
dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i
fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 4 § här
ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441. 9

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke
tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 januari 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Kungl. Maj:t i statsrådet å Stockholms slott fredagen den
26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren

l:o) riksdagens skrivelse den 31 maj 1916 angående åtgärder till
hämmande av genom handel med jordegendom uppkommande vanhävd å
sådan egendom m. in.,

2:o) ett av militieombudsmannen Axel Östergren och professorn Nils
Wohlin i egenskap av inom justitiedepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande,
tillkallade sakkunniga, den 8 april 1918 avgivet förslag till lag
om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom;

3:o) ett av samma sakkunnige samma dag avgivet förslag till lag
om inskränkning för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa
jordavsöndring i södra och mellersta Sverige,

4:o) ett av samma sakkunnige i förening med byråchefen frih. T.
W. Hermelin i egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig den 15 april
1918 avgivet förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av
skövling av skog å fastighet i enskild ägo;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

5:o) ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till lag om inskränkning
i rätten att överlåta vissa egnahemslägenlieter och belasta
sådana lägenheter med inteckning;

6:o) ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till kungörelse
med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar enligt kungörelsen den 17 oktober
1913; samt

7:o) ett likaledes inom justitiedepartementet utarbetat förslag till
kungörelse om ändrad lydelse av mom. 8 och 9 i kungörelsen dén 13
juli 1908 angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för
den av staten utövade egnahemslånerörelse.

Härefter anförde föredragande departementschefen:

»I det tal, varmed Eders Kungl. Maj:t öppnade årets lagtima
riksdag, förklarade Eders Kungl. Maj:t sin avsikt vara att förelägga
riksdagen förslag till åtgärder såväl till befrämjande av livsmedelsproduktionen
som till stävjande av den med kristiden sammanhängande
oskäliga prisfördyringen. Åtskilliga åtgärder ha också av Eders Kung].
Maj:t i dessa hänseenden föreslagits riksdagen. Ännu eu grupp av förslag
torde jag nu få underställa Eders Kungl. Maj:ts prövning, nämligen
beträffande den för landets produktionsförmåga vådliga, osunda spekulationen
i jord- och skogsegendom.

Det kunde vid den första prövningen av de olika möjligheterna att
i detta hänseende ernå ett effektivt resultat förefalla, som om den närmast
liggande och bästa åtgärden att förhindra sådan spekulation läge i
en vidgad vanhävdslagstiftning, även om denna med hänsyn till de särskilda
förhållandena under rådande kristid endast kunde erhålla en provisorisk
karaktär. Redan i slutet av föregående år hade jag också låtit
inom justitiedepartementet utarbeta förslag till provisorisk utsträckningtill
landet i dess helhet av de för vissa delar därav gällande bestämmelserna
i berörda avseende, varjämte föreslagits att ytterligare skärpa berörda
bestämmelser för att förekomma vanhävd av jord. Detta förslag
blev emellertid bestämt avstyrkt av produktionskommittén. Frågan om
åvägabringandet av en allmän vanhävdslag av permanent natur är åter
synnerligen vittutseende, och den utredning därom, vartill förberedande
åtgärder redan vidtagits, kan icke beräknas bliva avslutad i sådan tid, att
därpå grundade förslag skulle kunna föreläggas den nu samlade riksdagen
till antagande. Härvid bör särskilt komma i betraktande önskvärdheten av
att kunna bygga ett förslag till mera stadigvarande lagstiftning på den
utredning, som sedan någon tid pågår beträffande verkningarna av den

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Lantbruksstyrelsens

yttrande■

s. k. norrländska vanhävdslagstiftningen; och denna undersökning kan
icke förrän om någon tid väntas vara avslutad.

Med anledning härav har jag för närvarande inskränkt mig till att,
för efterkommande av riksdagens i ovan omförmälda skrivelse uttalade
begäran, låta utarbeta förslag till vissa provisoriska åtgärder, direkt inriktade
på att förebygga osund j ordspekulation och skogsskövling. För detta
ändamål har jag låtit inom departementet utarbeta ovan anmälda förslag.»

Efter att hava anmärkt, att de förut angivna sakkunnige till
de under n:ris 2—4 anmälda lagförslagen utarbetat såväl allmänna
som speciella motiv, samt att nämnda allmänna motiv såsom bilaga A
och samtliga nu anmälda författningsförslag såsom bilaga B—G skulle
fogas vid detta protokoll, de under n:ris 2—4 anmälda i förening med
därtill hörande specialmotiv, lämnade föredragande departementschefen eu
redogörelse för författa ingsförslagens innehåll och anförde därefter vidare:

»Över de nu under n:ris 2—4 anmälda lagförslagen och därtill fogad
specialmotivering ha av vissa myndigheter jämlikt nådig remiss avgivits
yttranden, nämligen över de under n:ris 2—3 anmälda lagförslagen av
lantbruksstyrelsen, över det under n:r 3 anmälda lagförslaget av lantmäteristyrelsen
samt över det under n:r 4 anmälda av domänstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen anför i sitt yttrande följande:

»Erfarenheten från senare tider, särskilt de sistförflutna åren, kar
på otvetydigt sätt givit vid handen, att de snart sagt obegränsade och
okontrollerade möjligheter, vilka i vårt land föreligga beträffande förvärv
och försäljning samt styckning av jordbruksfastigheter, medföra mycket
stora olägenheter. En handel med jordbruksegendomar, särskilt sådana
med skogstillgångar av ett eller annat slag, ofta nog bedriven av spekulanter,
vilkas enda intresse av jordförvärvet är den pekuniära vinsten vid
eu blivande realisation av fastigheten, skogstillgången, lösöre o. s. v., har
uppstått och tagit en omfattning, som ur allmän synpunkt är allt annat
än önskvärd. Äganderätten till jord, som sedan urminnes tider befunnit
sig i verkliga jordbrukares händer och förty blivit efter tidens och ortens
sed åtminstone försvarligt hävdad, överföres sålunda ej sällan helt plötsligt
å personer, vilka ofta nog sakna både vilja och förmåga att på ett
fullgott sätt fortsätta jordbruksdriften. Jordbruket skötes endast nödtorvtigt
— stundom ej alls — dragarnas antal minskas, kreatursbesättningarna
skingras och intet eller föga åtgöres för uppehållande eller ökande
av jordens växtkraft, allt i avvaktan på ett lämpligt tillfälle att avyttra
fastigheten i fråga. Att jordbrukets produktionsförmåga under sådana

Kungl. Maj tfa nåd. proposition nr 441.

förhållanden hastigt nedgår, behöver här ej framhållas, likasom ej heller
den under rådande förhållanden påtagliga fara för vår folkförsörjning,
som måste uppstå, om här vidrörda missförhållanden få alltjämt ostört
och i ständigt tilltagande omfattning fortgå.

Även beträffande det sätt, varpå styckning av jordbruksfastigheter
visat sig kunna äga rum, hava särskilt under de senare åren befogade
anmärkningar kunnat göras. Uppdelningen har många gånger skett utan
att nödig tillsyn ägnats åt, att de efter rådande förhållanden bästa möjliga
betingelser beretts för bedrivande av ett rationellt jordbruk å de nybildade
jordbruksenheterna, och exempel saknas icke på, att sådana styckningar
verkat direkt nedsättande på egendomens i fråga totala förmåga
av produktion av livsmedel. Samtidigt torde det mången gång kunna
sättas i fråga, huruvida det ur nationalekonomisk synpunkt kan anses
riktigt att såsom nu stundom sker splittra och i ett flertal brukningsdelar
uppdela väl organiserade samt med lämpliga och tillräckliga åbyggnader
försedda egendomar.

Vidare torde förtjäna anföras att, då styckning av jord sålunda
skett utan nödig hänsyn till andra omständigheter än säljarens bekvämlighet
och ekonomiska fördel, köparne av de nybildade självständiga
jordbruksfastigheterna i betraktande av dessas lämplighet ej sällan fått
betala ett pris, som ej stått i rätt förhållande till deras verkliga värde.

En följd av de snart sagt obegränsade möjligheter, som sålunda
förelegat och allt fortfarande föreligga vid en hänsynslös och okontrollerad
handel med jord, har också blivit, att prisen å jordbruksfastigheter
och särskilt å sådana med någon skogstillgång stigit i hög grad, vilken
omständighet i sin tur mycket försvårat åtkomsten av jord för dem, vilka
velat förskaffa sig sådan för att därå driva jordbruk — ett ur såväl
social som folkpolitisk synpunkt betänkligt förhållande.

De två remitterade lagförslagen åsyfta att råda bot för ovan sagda
missförhållanden. Visserligen har Lantbruksstyrelsen till följd av tidens
knapphet ej haft tillfälle ingå i någon detaljprövning av de olika förslagen
ur de intressens synpunkt, som Lantbruksstyrelsen har att bevaka,
men Styrelsen vill dock framhålla, att den allmänna syftningen av förslagen
fullständigt av Styrelsen gillas, därvid Styrelsen emellertid anser
sig till eu början böra erinra, att ett kraftigt ingripande mot de här ovan
relaterade olägenheterna i deras mest betänkliga former torde vara möjligt
endast under förutsättning av att köpares rätt att disponera över
hemmans skogstillgång i någon mån göres beroende av sakkunnig kontroll
(rån det allmännas sida, vilket å sin sida torde kräva kompletterande
lagbestämmelser utöver de här föreslagna.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Vidare vill Styrelsen framhålla de svårigheter, som måste uppstå
därigenom, att handläggning av de ärenden, som i lagförslagen beröras
skulle tillkomma ett flertal lokala myndigheter, varigenom följden måste
bliva, att olika rättstillämpningar inom olika delar av landet kunde komma
att uppstå, samt att önskligt hade varit att en sakkunnig central
organisation kunnat bildas för handhavandet av dessa ärenden. Då emellertid
detta önskemål icke lärer kunna i en hast vinnas och angeläget är
att en lagstiftning i ämnet så fort som möjligt kommer till stånd för att
förebygga de under krigstiden stegrade vådorna av det överklagade tillståndet
och då lagstiftningen i fråga således måste anses hava endast en
provisorisk karaktär, har Lantbruksstyrelsen ansett sagda omständighet
icke böra utgöra hinder mot lagförslagets genomförande, för så vitt detta
efter slutlig granskning av desamma eljest böra ske.»

Lantmäteri styrelsens yttrande.

I lantmäteristyrelsens yttrande andrages efter en redogörelse för de
av styrelsen i ärendet infordrade yttranden från första lantmätarna i de
län, där nu gällande lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning
icke äger giltighet:

»Uti motiven till ifrågavarande förslag framhålles, att styckning av
större egendomar kan sägas vara en företeelse på både gott och ont. I
samma mån som så är fallet och då en lagstiftning i den riktning förslaget
innebär under alla förhållanden medför ett hämmande av och tidsutdräkt
med genomförande av jorddelningar, är det givet, att vad sålunda
sagts om styckning även kan sägas om den ifrågasatta lagstiftningen.
Då emellertid av första lantmätarnes yttranden otvetydigt framgår, att
här och var inom landet avsevärda missförhållanden hava framträtt, och
härtill kommer, att det icke saknas anledning för antagande att dessa
eller liknande för framtiden kunna få större och allmännare omfattning,
finner sig lantmäteristyrelsen ej minst med hänsyn till tidsläget och angelägenheten
av att med alla till buds stående medel söka befrämja produktionen
av livsmedel böra tillstyrka provisoriska lagstiftningsåtgärder i
det syfte, som avses med föreliggande förslag.

Vid övervägandet av vilka åtgärder, som böra vidtagas, hava de
sakkunniga ansett nödvändigt att lämna den jorddelning orörd, som sker
genom laga skifte och hemmansklyvning. I denna de! har det framhållits,
att det visserligen icke kunde förnekas, att vid sådan delning, eller
ägoskifte i egentlig mening, fall hade förekommit, dä utlagda lotter genom
ägoanordningen eller för ringa tilldelning av inägojord blivit allt annat
än tjänliga för jordbruk, men att, i den mån härför överhuvud skulle
kunna rådas bot på lagstiftningens väg, för ändamålet ytterst skulle

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

tarvas en del bestämmelser — såsom om besuttenhetsmått och skiftesvitsord
— vilka icke lämpade sig för lagstiftning med allenast provisorisk
giltighet och dessutom krävde mera omfattande förarbeten än vid utarbetande
av föreliggande förslag kunnat medhinnas.

Ehuru lantmäteristyrelsen ansluter sig till denna uppfattning, i synnerhet
när det gäller att i sin helhet lösa uppgiften i fråga, håller styrelsen
emellertid före, att det icke bort vara oöverkomligt att råda bot
för en del av de missförhållanden, som på sistberörda område av jorddelningsväsendet
framträtt. De missförhållanden lantmäteristyrelsen här
åsyftar bero dels på bestämmelserna i 86 § skiftesstadgan, som klavbinder
jorddelningen vid den kamerala indelningen, dels ock på den praxis, som
utbildat sig vid våra domstolar att framtvinga särskild lagfart för varje
arvfallen lott och de särskilda lotternas utbrytning vid efterföljande jorddelning,
även om de nyttjas gemensamt eller äro så små, att det icke
kan bliva tal om att någonsin bruka dem var för sig. På nu angivna
sätt söndersmulas jorden utan förnuftigt ändamål och förhållandena medföra
enligt styrelsens mening förutom andra missförhållanden i icke ringa
omfattning ett menligt inflytande på jordens bruk och alltså även på
produktionen av livsmedel. Yad särskilt angår bestämmelserna i 86 §
skiftesstadgan torde böra erinras om den möjlighet att i viss mån lösgöra
sig från densamma, som numera förefinnes genom bestämmelserna
i jordregisterförordningen om överförande till särskilt upplägg.

Beträffande den föreslagna lagens giltighetsområde har lantmäteristyrelsen
icke något att erinra. Att Kopparbergs län helt och hållet
uteslutits beror givetvis på att ägostyckningsinstitutet på grund av förhandenvarande
jorddelningsförhållanden därstädes i jämförelsevis ringa
utsträckning kan tillämpas. I anslutning till ovanstående uttalande av
förste lantmätaren i Malmöhus län vill styrelsen emellertid fästa uppmärksamheten
på att till följd av de omfattande inkorporeringar, som
under senare åren skett, frågan om produktionens av livsmedel uppehållande
å städers och större samhällens områden säkerligen har större betydelse
än de sakkunniga velat medgiva.

Vad härefter angår sättet för åstadkommande av begränsning i
rådande trihet vid användning av ägostycknings- och avsöndringsinstituten
anser lantmäteristyrelsen, att man alltför litet övervägt möjligheten
av att lägga större befogenhet i förrättningsmannens eller förrättningsmännens
hand. Denna utväg medför givna fördelar genom förekommande
av tidsutdräkt och tillfälle att bygga besluten på undersökning på platsen,
b örst i den händelse sakägaren eller sakägarna ej åtnöjas med beslutet,
synes trågan böra bliva föremål för prövning av annan myndighet, Ko -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

nungens befallningshavande eller måhända hellre ägodelningsrätt. Den
erfarenhet man vunnit vid tillämpningen av nu gällande lag om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning och den däri bestämda ordningen
för prövningen, vilken ordning följts uti föreliggande förslag, visar, att
samma ordning icke är lycklig. Den brister främst däri, att prövningen
sker med ledning av kartor och uppgifter under det att en tillfredsställande
prövning åtminstone i regel förutsätter undersökning å platsen.

Då det emellertid nu endast är fråga om en provisorisk lagstiftning
och då för närvarande avsöndringsväsendet står under uppsikt av
konungens befallningshavande, anser styrelsen, att det måhända är lämpligast
att gå den väg, som i förslaget valts. Styrelsen har på det hela
taget icke heller något att erinra mot den föreslagna gränsen i fråga om
taxeringsvärdet. Det kan dock enligt styrelsens förmenande ifrågasättas,
huruvida icke denna gräns kommer att medföra, att en del olämpliga
ägostyckningar fortfarande kunna verkställas. Jämväl de riktlinjer för
prövningen, som äro angivna i 3 §, och de till utveckling härav anförda
motiv finner styrelsen tillfredsställande.

I likhet med de sakkunniga håller lantmäteristyrelsen före, att en
lagstiftning uti ifrågavarande syfte vad angår ägostyckningsförfarandet
måste för att bliva verksam åtföljas av motsvarande bestämmelser beträffande
avsöndring av jord, så mycket hellre som konungens befallningshavande
i en del län fastställer avsöndringar i stor utsträckning
utan hinder därav, att den stadgade femtedelen av stamfastighetens ägoområde
överskrides. Lydelsen av 4 § andra stycket synes emellertid ej
fullt lycklig. För att så skall bliva fallet torde stycket i fråga böra
bringas i full överensstämmelse med 3 § andra stycket och å sista raden
alltså inskjutas orden »industriell anläggning eller». Det sätt, varpå ,avsöndringsinstitutet
tillämpas, medför nämligen, att område för industriell
anläggning ofta avskiljes genom användning av avsöndringsinstitutet.

Vad angår 2 och 5 §§, som avhandla tillvägagångssättet vid ansökning
och dess prövning finner sig lantmäteristyrelsen, med stöd av vunnen
erfarenhet vid tillämpning av gällande lag på ifrågavarande område,
böra framhålla angelägenheten av eu föreskrift att karta, som i 2 § avses,
bör åtföljas av beskrivning och att såväl karta som beskrivning böra
vara upprättade av vederbörande lantmätare efter förordnande. För fullgörande
av den prövning, som i 3 § omförmäles, blir det givetvis nödvändigt,
att å kartan angives icke blott begränsningen av olika ägoslag
utan även i någon mån utsträckningen av olika jordarter. De upplysningar,
som kartan med tillhörande beskrivning meddelar i dessa delar,
bliva de grundläggande förutsättningarna för prövningen. Till följd härav

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

böra karta och beskrivning upprättas under fullt tjänstemannaansvar och
utan konkurrens lantmätarna emellan, vilket icke med visshet blir fallet
''utan att förordnande ifrågakommer.

I anslutning härtill håller lantmäteristyrelsen före, att ordet »lantmätare»
i 5 § bör utbytas mot »förste lantmätare».

Med avseende å o § vill styrelsen även framhålla, att inhämtande
av yttrande såväl av lantmätare som av nämnd eller myndighet enligt
styrelsens mening ej bör vara obligatoriskt. Det är givetvis ingalunda
uteslutet, att konungens befallningshavande kan finna den av sökanden
förebragta utredningen tillfredsställande. Att under sådana förhållanden
inhämta yttrande både av lantmätare och av nämnd eller myndighet synes
styrelsen vara att skjuta över målet. Olägenheterna av en obligatorisk
skyldighet i denna del komma säkerligen icke att utebliva särskilt
vid behandling av frågor om tillstånd till avsöndring.

Beträffande giltighetstiden anser styrelsen, att den är för lång och
bör kunna inskränkas till 1 januari 1921.

Slutligen finner sig lantmäteristyrelsen böra fästa uppmärksamheten
på att eu blivande föreskrift, att upplysningar och yttranden skola av
den prövande myndigheten infordras i tjänsten och förty tillhandahållas
utan lösen, icke kan anses bliva tillämplig på andra lantmätare än förste
lantmätare.»

En av lantmäteristyrelsens ledamöter var från beslutet angående Reservation

nu återgivna yttrande skiljaktig och anförde följande

»Beträffande först frågan huruvida någon provisoriskt inskränkande
lagstiftning i avseende å jorddelning i södra och mellersta delarna av
landet erfordras håller jag för min del före att något behov av inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning eller verkställa jordavsöndring icke
visats föreligga eller i verkligheten föreligger i berörda landsdelar. Av
förste lantmätarnas i de ifrågavarande sjutton länen yttranden i ärendet
framgår nämligen, att i regel icke några missförhållanden i avseende å
utförande av ägostyckning eller jordavsöndring kan anses råda och att
kristiden icke haft någon menlig inverkan, på det behöriga verkställandet
av dylika jorddelningar, varför ock de flesta förste lantmätare avstyrkt
inskränkande lagstiftning för jorddelning. Väl hava några få förste lantmätare
antytt förekomsten av vissa mindre betydande missförhållanden,
men dessa hava avsett endast ett fåtal undantagsfall. Att i anledning
av under kristiden skedda egendomsköp och försäljningar sålunda i allmänhet
icke föranletts verkställandet av olämpliga ägostyckningar och
avsöndringar torde till ej oväsentlig del finna förklaring därutinnan att

till lantmäteristyrelsens
yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 31)9 käft. (Nr 441.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

köpare och säljare av egendom kunnat försälja dylika i dess helhet och
ej givit sig tid till deras uppdelning genom ägostyckning eller avsöndring.
Innan en verklig och sakkunnig utredning förebragts, utvisande att i
avsevärt antal fall ur jordbrukssynpunkt uppenbart olämpliga ägostyckningar
eller jordavsöndringar till följd av egendomsupplåtelser under kristiden
kommit till utförande synas mig lagstiftningsåtgärder mot dylika
jorddelningars vidare företagande ej böra vidtagas och detta så mycket
mindre som av den enda nu föreliggande utredningen — eller förste
lantmätarnas yttranden med svar på lantmäteristyrelsens frågor — synes
framgå, att olämpliga ägostyckningar eller avsöndringar i regel ej förekommit.
Jag anser därför att Kungl. lantmäteristyrelsen ej bort tillstyrka
utan fastmera avstyrka antagandet av ifrågavarande lagförslag.

Ett ytterligare skäl härtill finner jag ligga däri, att den föreslagna
lagen skulle drabba endast så stora egendomar eller hemman, att deras
uppdelning måste anses lända mera till nytta än till skada för vårt lands
framåtskridande i allmänhet och särskilt för ernående av högsta möjliga
avkastning vid jordens intensiva brukande. Lagen skall nämligen gälla
fastighet eller hemman med högre taxeringsvärde än 50,000 kronor. Efter
ett antaget köpe^ och försäljningspris av 500 kronor per hektar för vanlig
åkerjord på rama landsbygden vilket — där ej jorden såsom å vissa
trakter bland annat vid Västkusten och i Skåne tagit åt sig eller åtminstone
spekulationsvis av säljare gives ansevärt högre industrivärde —
torde få anses skäligt, innebär förslaget att lagen skulle träffa hemman
utan avsaluskog med en åkerareal av omkring 100 hektar och däröver.
Antages dylika hemmans taxeringsvärde uti ifrågavarande landsdelar i
allmänhet till en fjärdedel motsvaras av ståndskog, skulle lagen således
huvudsakligen komma att drabba hemman med en åkerareal av omkring
75 hektar och däröver. Men hemman med en åkerareal av 75 å 200 å
500 å 1,000 hektar kunna väl bringas till högre avkastning av jordbruket,
om de uppdelas i två å tre eller flera lotter än om de bibehållas i ett
bruk. Om ett hemman med t. ex. 75 eller 150 eller 300 hektars åkerareal
har sina ägor i t. ex. tre på visst ofta ej obetydligt avstånd från
varandra belägna skiften med ungefär lika stor åkerareal inom varje
skifte, kan det givetvis ofta just ur jordbrukssynpunkt vara förmånligt
att genom ägostyckning uppdela ett dylikt hemman i en hemmanslott för
varje skifte. Givet är att de lotter, å vilka åbyggnader ej finnas, böra
och måste förses med sådana medelst erforderliga nybyggnader. Därvid
är ingalunda sagt, att några åbyggnader å det ursprungliga skiftet vid
den gamla gården varda där överflödiga. Men enligt det föreliggande
lagförslaget skulle en så nyttig jorddelning vara förbjuden åtminstone

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

utan avsevärd tidsutdräkt och därav föranledda kostnader. Och i 3 §
av förslaget synes nybyggnad av åbyggnader ej hava förutsatts. Men
lagförslaget synes mig snarare bort gälla hemman och hemmansdelar
med så liten åkerareal, att deras vidare uppdelning ej tillfredsställer ett
rationellt jordbruk eller med en åkerareal av endast 10 å 50 hektar.
Visserligen angives i motiveringen att den föreslagna inskränkningen
skall gälla »egendomar, som ej kunna alstra något större livsmedelsöverskott».
Men lagen skall väl egentligen gälla fastigheter eller hemman,
hemmansdelar och lägenheter, och de flesta egendomar torde bestå av
åtskilliga hemman eller hemmansdelar, till var och en av vilka ej rätteligen
lyder större åkerareal än 10 å 50 hektar.

Jag håller alltså för att den föreslagna lagen näppeligen kommer
att drabba de lämpligaste objekten och då såsom jag ovan berört något
reellt behov av densammas antagande icke påvisats eller föreligger, anser
jag att lantmäteristyrelsen bort avstyrka dess antagande. Denna min
ståndpunkt lärer få anses så mycket mera berättigad, som det synes
ligga i öppen dag, att därest statsmakterna skulle akta nödigt, att i anledning
av under kristiden förekomma egendomsköp och försäljningar
vidtaga provisoriska och inskränkande lagstiftningsåtgärder detta med
tillräcklig och snabb effektivitet torde kunna ske genom utfärdandet av
den föreslagna lagen om inskränkning i rätten att överlåta fast egendom
tillika med även ifrågasatt lag om avverkningsförbud inom försålda egendomar
annorlunda än enligt reglerna för uthålligt skogsbruk.

En provisorisk lagstiftning rörande jorddelning synes mig för övrigt
så mycket mindre nu höra tillkomma som den sedan flera år förberedda
nya skifteslagstiftningen ännu väl ligger under arbete och torde föreläggas
åtminstone nästa riksdag.

Antagandet av föreliggande förslag till lag om inskränkning i rätten
att erhålla ägostyckning och verkställa jordavsöndring skulle onödigtvis
verka särdeles hämmande och försenande av den legala och för landets
jordbrukare i allmänhet erforderliga jorddelning, som ständigt tarvas och
kräver så snabbt utförande som möjligt. Förslaget att Konungens befallningshavande
ovillkorligen skall underställa varje ansökning om föreslagen
art om tillstånd till ägostyckning eller om fastställelse å avsöndring hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, egnahemsnämnd, odlingsråd, kommunalnämnd
eller kronobetjaning i orten skulle säkerligen i de flesta fall
medföra en tidsutdräkt med slutförandet av varje dylik förrättning av
sex till tolv månader och i många fall än mera. Då man enligt min
mening i dessa tider uppenbarligen bör eftersträva en snabbare och icke
en mycket långsammare handläggning av jorddelningsförrättningar än

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

vad hittills varit fallet, och då nyssherörda myndigheter dels icke kunna
vara sakkunniga i frågor om jorddelning och dels i vissa fall kunna
vara sammansatta av ledamöter, av vilka någon själv kan hava intresse
av spekulation i egendomsköp, anser jag att Kungl. lantmäteristyrelsen
bort helt avstyrka förslaget i denna del. Om förslag till ägostyckning
och avsöndring kommer att enligt lantmäteristyrelsens förslag upprättas
av vederbörlig lantmätare efter fördnande kan Konungens befallningshavande
uppenbarligen ej behöva inhämta yttrande däröver från någon
annan person eller myndighet än förste lantmätare.

Om lagen antages, synes det höra ske blott för ett år och således
dess giltighetstid bestämmas till den 1 januari 1919 eller allra högst till
den 1 januari 1920.»

Domän styrelsens yttrande.

Domänstyrelsen slutligen anför i sitt yttrande följande:

»Domänstyrelsen anser för sin del att — med hänsyn till rådande höga
pris särskilt på kolveds- och vedbränslemarknaden och därmed följande
spekulation i skogsfastigheter — behov föreligger för ett genomförande
snarast möjligt av provisoriska bestämmelser mot skogsskövling inom de
områden av landet, där lag angående vård av enskildes skogar, gäller,
i avvaktan på en definitiv ny skogslagstiftning. Den uppfattning, som
härutinnan vunnit uttryck genom en vid Svenska skogsvårdsföreningens
årsmöte den 15 nästlidna mars under livlig anslutning fattad resolution
i ämnet; genom ett av 1917 års bränslekommission den 4 i sagda månad
till Eders Kungl. Maj:ts prövning hänskjutet utkast till provisorisk förordning
om skydd mot skövling av enskildes skogar; samt genom underdåniga
utlåtanden av vissa skogsvårdsstyrelser i anledning av bränslekommissionens
förenämnda förslag bestyrker, att eu reglering från statens
sida i ovan angivet syfte med det snaraste bör komma till stånd.

Den avvikande uppfattning, som Sveriges skogsägareförhund i underdånig
skrivelse den 4 innevarande månad uttalat ifråga om att farhågor
för skövling av välbelägna skogar till följd av avverkningar av
bränn- och kolved hädanefter efter under år 1918 icke vore befogade,
kan styrelsen icke dela. Styrelsen anser i likhet med de sakkunnige, att
farhågorna äro fullt grundade. Skola åtgärder vidtagas för att i möjligaste
mån förebygga de följder, som på grund av rådande förhållanden
hota särskilt välbelägna skogar, måste dessa åtgärder alltså vidtagas snarast
möjligt.

Vid en jämförelse mellan det av bränslekommissionen avgivna utkastet
till provisorisk förordning om skydd mot skövling av enskildes
skogar samt de sakkunnigas förevarande lagförslag, får styrelsen för sin

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

del avgjort förorda det senare, ehuru styrelsen likväl icke obetingat kan
instämma i de sakkunniges bedömande av det bränslekommissionens förslag
motsvarande alternativet 4.

Det synes uppenbart, att vid genomförandet av detta förslag ett
stort ansvar kommer att åvila skogsvårdsstyrelserna, på vilka det skulle
ankomma att meddela förbud om avverkning, då sådan skett i strid mot
föreskrifter, vilkas åtlydnad med hänsyn till tänjbarheten av vissa begrepp
såsom »ungskog», grunder för god skötsel av beståndet eller marken» m. f.,
kunde tänkas bliva allt för mycket beroende av den subjektiva uppfattningen.
Styrelsen anser dock å ena sidan, att det ej torde vara möjligt
att i en lag med fördel mera detaljerat än i förevarande förslag meddela
bestämmelser till vinnande av det mål, som nu åsyftas, och å andra sidan,
det kan förväntas, att skogsvårdsstyrelserna, vilka nu besitta femtonårig
erfarenhet om tillämpning av lag om enskildes skogar, som ej i
mindre grad än förevarande förslag torde kunna anses innehålla i viss
mån tänjbara bestämmelser, torde vunnit den erfarenhet på området, att
de skola visa sig vuxna den nya uppgift, som förslaget innebär.

Uti motiven till § 1 ba de sakkunniga beträffande definitionen å
begreppet »ungskog» bland annat anfört, att åldersgränsen mellan ung
och medelålders skog finge anses variera mellan 30 och 60 år i skilda
delar av landet. Styrelsen anser, att den nedre åldersgränsen hellre synes
böra sättas till 40 år, då bestånd mellan 30—40 år, även i de sydligaste
delarna av landet, i regel med hänsyn till sin utveckling, tillväxt
in. m. torde böra hänföras till ungskog.

De sakkunniga ha uti motiven till § 4 uttalat, att om dröjsmål
med avverkningsförbudets meddelande syntes innebära fara för skogens
fortsatta skövling, torde på skogsvårdsstyrelsen ankomma att förelägga
vederbörande kort tid, inom vilken yttrande må inkomma. Styrelsen får
ifrågasätta huruvida ej lämpligen i själva lagtexten torde införas en bestämmelse
i detta hänseende, sålunda att andra stycket av § 4 finge följande
lydelse: »Innan sådant — — — tillfälle, att inom viss av skogsvårdsstyrelsen
föreskriven tid, yttra sig---påkallas.» Det synes

nämligen vara av synnerlig vikt, att det yttrande, som av fastighetens
ägare eller annan skall avgivas, innan förbud meddelas, utan onödig
tidsutdräkt blir avgivet, då eljest avsikten med förbudet i många fall
kunde förfelas.

I övrigt har styrelsen intet att erinra mot förevarande förslag med
motiv, vilket styrelsen med här ovan anförda smärre erinringar får för
sin del i underdånighet tillstyrka.»

Departe ments-.

chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Övertygande skäl synas mig hava såväl av de sakkunniga som av
de i ärendet hörda myndigheterna anförts till stöd för den uppfattningen,
att ett snabbt ingripande från lagstiftningens sida till stävjande
av den samhällsskadliga jordspekulationen och därmed sammanhängande
skövling av enskildas skogar är påkallat av rådande uppenbara missförhållanden.
Då de sakkunnigas förslag till lag om inskränkning på viss
tid i rätten att överlåta fast egendom och till lag om tillfälliga åtgärder
till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo enligt min
uppfattning tillika giva anvisning på en lämplig praktisk lösning av det
föreliggande rättspolitiska syftemålet, finner jag det önskvärt, att lagstiftning
omedelbart må komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse
med de principer, som ligga till grund för berörda lagförslag. Väl är
det sant, att båda des''sa förslag avse att införa ett avsevärt intrång i
den enskildes rätt att fritt förfoga över sin egendom, men de skulle i
detta hänseende icke komma att stå ensamma i gällande lagstiftning. De
nu rådande förhållandena ha tvärtom i allt vidare omfattning framtvingat
starka ingrepp i den enskildes handlingsfrihet. Ej minst betydelsefulla
äro ur det allmännas synpunkt inskränkningarna i rätten att fritt förfoga
över fastighet. Redan före nu rådande kristid hade som bekant genom
lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom eu viktig inskränkning av denna art införts i
svensk rätt, och en ännu mera vittgående begränsning av den enskildes
handlingsfrihet har hos oss införts genom lagen den 30 maj 1916 om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag. Principen om det allmänna intressets företräde framför
det enskilda kan därför sägas hava trängt igenom i svensk rätt, och föreliggande
lagförslag innebära endast en tillämpning av denna princip i
ännu ett praktiskt viktigt fall.

Jag kan sålunda, om jag också icke i allt kan dela de åsikter, som
uttalats i de sakkunniges motivering, i huvudsak uttala min anslutningtill
de sakkunniges båda sist nämnda lagförslag. Allenast i några punkter
har jag en mening, som avviker från de sakkunniges, och anhåller
jag nu att i korthet få motivera de avvikelser från de sakkunniges förslag,
om vilkas vidtagande jag ämnar hemställa.

De sakkunniges förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten
att överlåta fast egendom innebär, att utan särskilt godkännande av
Kungl. Maj:ts befällningshavande fast egendom å landet med ett taxeringsvärde
av minst 15,000 kronor icke får i sin helhet eller delvis
försäljas av ägare, som efter vunnen lagfart innehaft fastigheten under
kortare tid än fem år. Den sålunda föreslagna gränsen av 15,000 kro -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

nor för vissa fastigheters undantagande från lagens tillämplighet synes
mig böra sänkas till 10,000 kronor. Genom en sådan ändring torde
lagen jämväl bliva av betydelse i en stor del av de fall, där man kan
befara missbruk i spekulationssyfte genom handel med egnahemslägenheter,
som upplåtits av kronan eller som tillkommit med hjälp av egnahemslån.

Enligt stadgande i förslagets 4 § må ansökning om godkännande
av överlåtelse ej bifallas, om skälig anledning förekommer till antagande,
att överlåtaren förvärvat fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda
sig hastig vinst genom realisation av olika till fastigheten hörande tillgångar.
Undantag från denna regel stadgas för det fall, att synnerliga
skäl tala för bifall till ansökningen. Enligt min uppfattning bör i detta
sammanhang såsom för prövningen grundläggande framhållas frågan,
huruvida förvärvaren kan antagas komma att väl hävda jorden. Godkännande
borde sålunda icke förvägras i sådana fall, då förvärvaren är
eu dugande jordbrukare, som verkligen har för avsikt att för framtiden
själv omhänderhava jordens odling.

De sakkunniges förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo synes mig böra
undergå allenast den ändringen, att den i förslaget åt åklagaren inrymda
rätten till andel i böter m. m. uteslutes.

Vad därefter angår de sakkunniges förslag till lag om inskränkning
för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa jordavsöndring
i södra och mellersta Sverige, synes detta i likhet med de sakkunnigas
övriga förslag vila på i det stora hela beaktansvärda synpunkter
ooh avser även det att råda bot på ett missförhållande, på vars avhjälpande
1916 års riksdagsskrivelse tar sikte. Emellertid erinras, att en
utsträckning av de för vissa delar av riket i detta hänseende redan gällande
inskränkningarna torde höra ske med ytterlig försiktighet, enär man
eljest kunde riskera att motverka det i och för sig berättigade strävandet
att underlätta större jordegendomars styckande till mindre brukningsenheter.
Härvid är särskilt att märka, att enligt de sakkunniges förslag
Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle erhålla en så allmän diskretionär
prövning rörande de fall; då ägostyckning borde förbjudas, att det synes
tvivelaktigt, om en sådan prövningsrätt bör förläggas i en administrativ
myndighets hand. Faran för olikheter i rättstillämpningen inom olika
bill kan ej heller förbises. En tillfredsställande lösning av de i här ifrågavarande,
under nr 3 anmälda lagförslag berörda spörsmål synes mig även
i övrigt påkalla en närmare utredning och förutsätta hörande av vissa

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

ännu icke hörda myndigheter inom de olika delarna av landet. Jag är
sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka avlåtande till riksdagen
av proposition i sist omliandlade ämne.

Vidkommande slutligen de inom departementet utarbetade, ovan
under n:ris 5—7 omförmälda författningsutkasten finner jag icke heller
utredningen i de ämnen, som därav beröras, vara i det skick, att därpå
grundade förslag skulle kunna omedelbart föreläggas riksdagen till antagande,
utan torde jämväl med framläggande av förslag i angivna ämne
få anstå.

De av de sakkunnige upprättade båda lagförslag, som sålunda enligt
min mening lämpa sig för ett omedelbart antagande, ha inom justitiedepartementet
underkastats omarbetning i av mig nu angivna hänseenden,
varjämte i förslagen vidtagits vissa mindre jämkningar.»

Föredraganden uppläste därefter de sålunda omarbetade förslagen
till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom
och till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å
fastighet i enskild ägo, varande dessa förslag av den lydelse bilagorna
H och I vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande
över dessa förslag måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av lagrådets protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bilaga A.

(Innehållet i bilaga A återfinnes i Betänkande med förslag till tillfälliga
åtgärder för stävjande av spekulationen vid handel med jordbruksegendom
m. m., utarbetat inom justitiedepartementet av särskilt tillkallade
sakkunniga, Stockholm 1918, sid. 31—87.)

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §■

Den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, må ej
innan fem år förflutit från det lagfart beviljades å hans fång avhända
sig samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes
på sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

eller beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst
inrop å exekutiv auktion eller från konkursbo,

eller i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad
eller annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till
aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 399 höft. (Nr 441.) 4

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 441.

eller å avtal, som slutes mellan skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

2 §.

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas
utan att sådant godkännande vinnes.

3 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant
enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,
ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre
månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder
sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogill.

över Konungens befäliningsliavandes beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.

År i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens
giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta
sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om
lagfart å fång till fast egendom.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande att överlåtaren förvärvat
fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom
avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i
smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, ej bifallas, där
ej synnerliga skäl därtill äro.

5 §•

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag
stadgas, meddelas av Konungen.

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling, och gäller
till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i fall, då överlåtaren
förvärvat fastigheten före lagens ikraftträdande men icke dessförinnan
sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest överlåtarens fång skett
före den 1 februari 1918 samt lagfart därå sökes senast å den allmänna
rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter lagens ikraftträdande,
eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen, inom den
tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall tillämpas.
Har överlåtarens fång ägt rum före den 1 januari 1924 samt överlåtelse
av fastigheten eller del därav varit underkastad bestämmelserna i denna
lag, skall densamma tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den sker
först efter sist nämnda dag.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga B se förut anfört betänkande
sid. 110—115.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa
jordavsöndring i södra och mellersta Sverige.

1 §•

I Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands
län må ägostyckning å fastighet, som vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering upptagits såsom jordbruksfastighet, icke ske
ej heller förordnande för lantmätare att verkställa ägostyckning å sådan
fastighet meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen lämnats på
sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning i avseende å fastighet, som uteslutande
består av skogs- eller hagmark, ej heller å annan såsom jordbruksfastighet
taxerad fastighet, där dess värde vid sagda taxering uppskattats
till lägre belopp än femtiotusen kronor. Vid beräkning av
taxeringsvärde må i ty fall avdrag ej göras för värdet av lägenhet, som
avsöndrats efter uppskattningen av stamfastigheten.

2 §•

Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingives till Konungens
befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall vara
åtföljd ej mindre av karta, utvisande huru fastigheten är avsedd att
styckas, än även av de handlingar eller intyg sökanden kan akta nödigt
förete till utredning om att styckningen instämmer med vad i 3 § stadgas.

Kungl. Majis nåd. proposition Nr 441.

3 §•

Ågostyckning må ej så verkställas, att den leder till uppenbart
förfång för alstringen av livsmedel inom området för den ostyckade
fastigheten. Varje lott skall, så vitt ske kan, erhålla andel i fastighetens
särskilda ägoslag efter ty för lottens nyttjande för jordbruk prövas
nödigt; och bör lott, varmed enligt styckningsplanen skola följa för
jordbruksnäring avsedda åbyggnader, uti inägor tilldelas mark av sådan
storlek och beskaffenhet, att icke uppenbart missförhållande kommer att
råda mellan samma åbyggnader och inägovidden. Vid ägornas fördelningskall
i övrigt iakttagas att, i den mån omständigheterna medgiva, skiftena
varda reguljära och skillnadslinjerna till avhägnad bekväma.

Å ort med sammanträngd befolkning eller där eljest inkomst av
arbete i hantverk eller vid fabriksrörelse eller därmed jämförlig näringkan
påräknas eller mark erfordras för industriell anläggning eller annat
dylikt ändamål må dock ägostyckning verkställas annorledes än ovan
i denna paragraf sägs.

4 §•

Från fastighet, varå enligt vad i 1 § sägs ägostyckning ej må ske
utan särskilt tillstånd, må icke avsöndras inägojord till den omfattning,
att fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Vad sålunda stadgas skall dock ej utgöra hinder för avsöndring å
ort med sammanträngd befolkning eller där eljest inkomst av arbete i
hantverk eller vid fabriksrörelse eller därmed jämförlig näring kan
påräknas eller mark erfordras för annat dylikt ändamål.

5 §.

Innan ansökning om tillstånd till ägostyckning eller om fastställelse
å avsöndring, som i 4 § avses, prövas av Konungens befallningshavande,
skall yttrande inhämtas av lantmätare så ock av nämnd eller myndighet,
som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller odlingsråd
eller odlingsnämnd eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen i orten.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av
Konungen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

6 §•

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom nu
är sagt, må klagan bos Konungen i vederbörande statsdepartement föras
i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

7 §•

I den mån eljest i lag eller författning meddelade bestämmelser
om ägostyckning eller jordavsöndring strida mot föreskrifterna i denna
lag, skola sagda bestämmelser icke äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i
fall, då ägostyckning eller fastställelse å avsöndring sökts men ärendet
icke slutligen prövats av Konungens befallningshavande före lagens ikraftträdande,
dock att, där ansökning inkommit till Konungens befallningshavande
före den 1 februari 1918 eller sedermera innan lagen träder i
kraft göres på grund av avhandling, som upprättats före nyssnämnda
dag, lagen ej skall tillämpas.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga C se förut anfört betänkande
sid. 94—109.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bilaga 1).

Förslå g

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

1 §•

A fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog
ej ske annorledes än genom för beståndets utveckling ändamålsenlig
gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens
tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker
under annan form.

2 §.

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom
köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,
må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är medgiven äga
rum å fastigheten tillhörande område, därest den strider mot grunderna,
för god skötsel av beståndet eller marken; dock att vad sålunda stadgats
icke skall gälla beträffande avverkning på grund av upplåtelse, som skett
före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog
å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter
sagda dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning,
som i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall,
varom där är fråga.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

3 §•

Yad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å
område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,
som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad
fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark
lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng
eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §•

Innan sådant förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, där
avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet; äge ock skogsvårdsstyrelsen inhämta utlåtande från
i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,
länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena
påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda
i kraft.

5 §•

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens
befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne
Konungens befallningshavande eu skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland
dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning
valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva
redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen
föras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

6 §•

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som
förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom
området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i
avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår
dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig
att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.
Har efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,
upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som
här är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid
överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket
samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning
efter tv här förut är sagt.

8 §•

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §•

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.) 3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt
är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss
sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket
boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,
som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt
förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljningav
förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas så att en fjärdedel tillfaller
åklagaren samt återstoden skogsvårdskassau i det landstingsområde och
skogsaccisfonden i'' den kommun, där avverkningen ägt rum, till lika
fördelning dem emellan.

11 §.

Saknas medel till fulla gäldande av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441. 35

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke

tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller tillsvidare till den 1 januari 1924.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga D se förut anfört betänkande
sid. 88—93.)

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Bilaga E.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att överläta vissa egnahemslägenlieter ock belasta
sådana lägenheter med inteckning.

1 §•

Lägenhet, som förvärvats från kronan eller för vars förvärvande
egnahemslån ^ erhållits, må ej innan tio år förflutit från det lagfart beviljades
å fånget vare sig säljas, bortbytas eller bortgivas eller belastas
med inteckning för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån
med mindre godkännande av överlåtelsen eller tillstånd till inteckningen
vinnes på sätt nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området i
stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats, utmål
för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet än
nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller, om
sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma
vid senast lagfarna köp uppgick till minst femtontusen kronor,

eller beträffande överlåtelse, som sker till eller från kronan eller
från sparbank eller annan bank eller till skyldeman i rätt upp- eller nedstigande
led, syskon eller syskons avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

Vad ovan sägs om inteckning avser icke inteckning för ogulden
köpeskilling eller för fordran på grund av egnahemslån.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. .‘199 höft. (Nr 441.) (i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av lägenhet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av lägenheten överlåtas utan att
sådant godkännande lämnats.

3 §•

Finnes i ärende angående lagfart eller inteckning att beträffande
fastighet, varom i ärendet är fråga, gäller i denna lag stadgad inskiänk
ning, skall därom och om den tid, då inskränkningen upphör, göras an
teckning i protokollet samt i lagfarts-, intecknings- eller fastighetshok sa
ock, då lagfart beviljas, i bevis, som därom utfärdas.

4 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse eller tillstånd till inteckning
i fall, då sådant enligt denna lag är erforderligt, göre därom
ansökning hos Konungens befallningshavande. ° o

Vid ansökning om godkännande av överlåtelse skall överlatelsehandlingen
fogas. Sådan ansökning skall göras inom tre månader från
det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder sökt godkännande

icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Är i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts flågan om
överlåtelsens giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses
möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 187o
om lagfart å fång till fast egendom.

5 §•

Godkännande av överlåtelse må ej meddelas utan så är att den, till
vilken lägenheten skulle övergå, är minst tjuguett år gammal samt mindre
bemedlad eller obemedlad, äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet,
sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet
beträffar, äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk
ej heller där han veterligen redan äger fast egendom av den storlek,
att därå kan födas en familj eller där skälig anledning förekommer till
antagande att överlåtaren förvärvat lägenheten i huvudsakligt syfte att
bereda sig hastig vinst genom avverkning av skog, avyttrande av gröda,
lägenhetens uppdelning i smärre lotter eller dylikt. o

Tillstånd att inteckna lägenhet, som i denna lag avses, ma icke

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

lämnas, om lägenheten skulle komma att häfta för gäld, förmåners kapitalvärde
därunder inbegripet, till högre belopp beträffande jordbrukslägenhet
än fem sjättedelar och i fråga om bostadslägenhet än tre fjärdedelar
av det värde, som Konungens befallningshavande med ledning av
uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar prövar jorden jämte
därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader äga.

Från nu stadgade villkor för godkännande av överlåtelse eller tillstånd
till inteckning må dock undantag ske, då synnerliga skäl därtill äro.

6 §•

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgat.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag
stadgas, meddelas av Konungen.

7 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom eller inteckning
i sådan egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling, samt äger tilllämpning
jämväl i fall, då lägenheten förvärvats från kronan eller kontrakt
om egnahemslån för dess förvärvande upprättats före lagens ikraftträdande
men lagfart å fånget icke dessförinnan blivit sökt, dock att,
därest fånget skett före den 1 maj 1918 samt lagfart därå sökes senast
å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter
lagens ikraftträdande, eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen,
inom den tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall
tillämpas.

Käng!. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Bilaga F.

Förslag

till

Kungörelse

med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid upplåtande av egnaliemslägenheter
från kronoegendomar enligt kungörelse den 17 oktober 1913.

Vid upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar enligt
kungörelsen den 17 oktober 1913 skola, jämte vad i sagda kungörelse
finnes stadgat, följande bestämmelser lända till efterrättelse:

1 mom. Upplåtes från samma kronoegendom två eller flera bostadslägenheter,
de där ligga invid eller i närheten av varandra, skall beträffande
varje sådan lägenhet till förmån för den eller de övriga stadgas
förbud att å lägenheten uppföra industriell anläggning. Vid upplåtelse
av bostadslägenhet i annat fall än nu sagts eller av jordbrukslägenhet
må sådant förbud stadgas till förmån för huvudegendomen
eller, där denna i sin helhet upplåtes till egnahemslägenheter, för en
eller flera av dessa, om Kungl. Maj:ts befallningshavande finner skäl
därtill vara. Kungl. Maj:ts befallningshavande foge anstalt, att inteckning
för servitutet sökes.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla, då
område, som befunnits lämpligt att användas till bildande av egnahemslägenheter,
i odelat skick upplåtes till bolag eller förening efter vad i 18
punkten av ovannämnda kungörelse sägs, dock att skyldigheten att foga
anstalt att inteckning sökes för servitut, varom i 1 mom. förmäles, skall
i detta fall åligga bolaget eller föreningen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling,
men gäller icke beträffande upplåtelse av egnahemslägenhet, som dessförinnan
å kronans vägnar hembjudits till inlösen eller utbjudits till
försäljning, så framt hembudet eller utbudet leder till försäljning.

Kung}. Maj ds nåd. proposition nr 441.

Bilaga G.

Förslag

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av mom. 8 och 9 i kungörelsen den 13 juni 1908 angående
förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den av staten

utövade egnaheinlånerörelse.

Härigenom förordnas, att mom. 8 och 9 i kungörelsen den 13 juni
1908 angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den
av staten utövade egnahemslånerörelse skola erhålla följande ändrade
lydelse:

Mom. 8. Rörande varje egnahemslån —--— ------

icke må äga rum.

Då lånekontrakt upprättats, vare låneförmedlaren pliktig att genast
å landet till domaren och i stad till rätten insända avskrift av kontraktet.

Mom. 9. Vid uppgörandet av det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt
skall lända till efterrättelse:

1) att tiden------------inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, varom i mom. 15

här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än
första inteckning i lägenheten, dock att härvid icke såsom hinder för
låns beviljande skall komma i betraktande inteckning för förbud att å
lägenhet uppföra industriell anläggning samt att sådana inteckningar i
övrigt för annat än fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens
värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt;
ägande------------- återbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bilaga H.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss till i rätten sitt överlåta fast egendom.

Denna lag äger icke tillämpning

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas utan
att sådant godkännande vinnes.

3 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant
enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,
ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre
månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller värde]’
sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande, att överlåtaren förvärvat
fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom
avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i
smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas allenast
när med visshet antagas må, att den, å vars förvärv godkännande sökes,
komme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl finnas
för bifall till ansökningen.

5 §•

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag
stadgas, meddelas av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.) 7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet

enskild ägo.

1 §•

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog
ej ske annorledes än genom för beståndets utveckling ändamålsenlig
gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens
tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker
under annan form.

2 §■

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom
köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,
må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är medgiven äga
rum å fastigheten tillhörande område, därest den strider mot grunderna
för god skötsel av beståndet eller marken; dock att vad sålunda stadgats
icke skall gälla beträffande avverkning på grund av upplåtelse, som skett
före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog
å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter sagda
dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning,
som i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall, varom
där är fråga.

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 441.

3 §■

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning ä
område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,
gom erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad
fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark
lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng
eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §•

Sker1 avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrejsen
meddela förbud att å den fastighet, varå avverkningen ägt
rum, eller viss del därav utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa
avverkning av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed
sambrukad fastighets oundgängliga husbehov.

Innan sådan! förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, fjär
avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet; äge ock skogsvårdsstvrelsen inhämta utlåtande från
i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,
länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena
påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan bindel’ av besvär genast tråda
i kraft.

5 §•

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen
löras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

6 §•

7 §•

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid
överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket samt,
där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty
här förut är sagt.

8 §•

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

4!)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt
är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss
sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket
boende, eller, där lian bor utom riket men inom riket har känt ombud,
som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning,
utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ädömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvardskassan
i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen
ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana
medels insättning i bankim-ättning gälla vad i 160 ^ utsökningslagen
sägs.

11 §•

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

50 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 441.

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke
tillämpas.

Penna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 januari 1924.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den
8 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden G ullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet PlantjNG-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 26 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättade förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta
fast egendom och till lag om tillfälliga. åtgärder till förekommande av
skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning docenten
Martin Fehr.

Lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §.

Lagrådet yttrade:

Av skäl, som de sakkunniga anfört, är det otvivelaktigt ej rådlig!
att beräkna den ifrågasatta femårsperioden från tiden för överlåtarens
fång. Men att, såsom i förslaget skett, taga lagfartens beviljande till

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

utgångspunkt torde å andra sidan vara att gå längre än som betingas av
de syften man vill ernå. Dessa torde vinnas redan om femårsperiodens
början framflyttas från dagen för fånget till dagen för lagfartsansökningen.
Enligt promulgationsstadgandet skall ju ock lagens tillämpning
vara utesluten i varje fall, där lagfart blivit sökt före lagens ikraftträdande,
oavsett huruvida lagfarten dessförinnan även beviljats.

2 §•

Justitieradet von Set It anförde:

Stadgandet i förevarande paragraf synes skola komma att verka
Underligt för utövningen av den lösningsrätt, söm enligt den i propositionen
nr 172 till innevarande riksdag föreslagna lagen om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
avses skola tillerkännas vissa nyttjanderättshavare, åtminstone såtillvida
som genom detsamma godvilliga uppgörelser om lösningsrättens tilllämpning
skulle komma att väsentligen försvåras. Blir nämnda förslagupphöjt
till lag, synes ett undantag från paragrafens stadgande erfordras
för sådana fall, då del av eu fastighet avhändes till någon, som enligt
nämnda lag är berättigad till inlösen av samma del.

Lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo.

Justitierådet von Seth yttrade beträffande

2 §■

Därigenom, att stadgandet i paragrafens andra stycke gjorts tilllämpligt
även ifråga om upplåtelser av avverkningsrätt, som skett före
lagens trädande i kraft, kunna förvecklingar uppstå mellan förvärvaren
av en avverkningsrätt och jordägaren, vilka icke torde böra lämnas alldeles
obeaktade av lagstiftningen. Avverkningsrättsinnehavaren kan ju
hava utfäst en betalning, som vida överstiger värdet av vad han efter
lagens trädande i tillämpning kan tillgodogöra sig på grund av upplåtelsen,
och det är skäligen osäkert, särskilt om han redan erlagt den
betingade betalningen, att han kan få denna reducerad till vad som svarar
mot den valuta han kan erhålla. Jag kan i detta hänseende hänvisa till
ett rättsfall från ett det nu ifrågavarande nära liggande rättsområde,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

nämligen det fall, som finnes refererat i Nytt Juridiskt Arkiv årgång
1913 avdelning I sidd. 397 o. f. f. Skall ifrågavarande stadgande göras
tillämpligt även på äldre avtal, synes därmed böra förbindas en bestämmelse
om rätt för den, som förvärvat avverkningsrätten, att få det utfästa
vederlaget skäligen jämkat med hänsyn till de förändrade förhållandena
efter prövning av domstolen eller måhända för enkelhetens skull
av skiljemän.

7 §•

Bestämmelsen i andra stycket att, om avverkning, varom i paragrafen
är fråga, innefattar förbrytelse mot allmänna strafflagen, vad förut i paragrafen
är stadgat icke skall vinna tillämpning, överensstämmer visserligen
med stadganden i såväl 7 § andra stycket av lagen den 24 juli 1903
angående vård av enskildes skogar som åtskilliga andra den enskilda
skogshushållningen berörande lagar. På sätt lagrådet anmärkte ifråga
om en liknande bestämmelse, som fanns intagen- i 13 kap. 15 § av det
förslag till vattenlag, som under nästlidet och början av innevarande år
var föremål för lagrådets granskning, kan emellertid ett dylikt stadgande
medföra vissa icke önsvärda konsekvenser ifråga om åtalsrätten. Sålunda
skulle t. ex. en avverkningsrättsinnehavare genom att i samförstånd med
jordägaren överskrida sin avverkningsrätt kunna undandraga sig varje
ansvar för brytande av avverkningsförbudet. Den i vattenlagsförslaget
intagna bestämmelsen har också vid förslagets överarbetande uteslutits,
och det synes vara skäl, att detsamma finge äga rum beträffande det nu
ifrågavarande stadgandet. Iakttages detta, böra bestämmelserna i sista
ledet av stycket inarbetas i första stycket, om de överhuvudtaget anses
höra bibehållas. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke även de böra
få utgå med hänsyn till de möjligheter, som genom dem öppnas att
kringgå ett avverkningsförbud. Erinras må att, även om allt det å ett
samfällt område i strid mot meddelat avverkningsförbud avverkade virket
dömes förbrutet, de delägare, som icke deltagit i avverkningen eller varit
i samförstånd om densamma, ju icke böra bliva lidande därpå, då de
givetvis det oaktat kunna fordra fullt skadestånd av avverkaren.

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. {Nr 441.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 14 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heli.nkr,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstikrna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

: Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets
den 8 innevarande månad avgivna utlåtande över det den 26 april 1918
till lagrådet remitterade förslaget till lag om inskränkning för viss tid i
rätten att överlåta fast egendom och till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,
att han med anledning av den av lagrådet framställda anmärkningen
underkastat 1 § i förstnämnda lag den av lagrådet anvisade förändring
samt i övrigt låtit i förslagen företaga vissa jämkningar av formell natur.
Därefter anförde föredragande departementschefen:

»De inom justitiedepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den
I mars 1918, tillkallade sakkunnige för beredning av ärende angående

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

provisorisk lagstiftning till stävjande av spekulation i handel med jordbruksegendom
ävensom för utredning av de närliggande frågor, som vid
nämnda lagstiftningsarbete kunde uppkomma, hava numera ytterligare
avlämnat förslag till kungörelse om fastighetshandel och fastighetsagentur,
vilket torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll. Det är min avsikt
att efter vederbörande myndigheters hörande taga under slutligt
övervägande, huruvida hos Eders Maj:t hemställan bör göras om utfärdande
av eu kungwelse i anslutning till detta de sakkunnigas förslag.

Redan nu anser jag mig emellertid böra hemställa, att de båda här
anmälda lagförslagen i sitt inom justitiedepartementet omarbetade skick
måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.
Visserligen är redan den tid nära förestående, då riksdagens ordinarie
arbete bör vara avslutat, men de stora faror, som ett oförhindrat fortsättande
under ännu ett år av jordspekulationen och skogsskövlingen
skulle innebära för vårt land, torde säkerligen av riksdagen finnas vara
ett tvingande skäl att medverka därtill, att redan nu ett allvarligt försök
göres att hämma de i angivna hänseende rådande missförhållanden, och
detta så mycket hellre, som även inom riksdagen, enligt vad jag erfarit,
ett starkt intresse yppats för lagstiftningsåtgärder av sådan art, som
här ifrågasatts. Tillika må erinras, att de båda lagförslagen synas äga
betydelse även i ett annat än av dem direkt berört hänseende, nämligen
såsom ett medel att i viss utsträckning motarbeta det bulvansystem, som
för närvarande synes hota att i betydande utsträckning omintetgöra verkningarna
av de till kontroll över bolags och utlänningars förvärv av fast
egendom givna lagbestämmelser.»

Efter att hava uppläst de båda inom justitiedepartementet omarbetade
lagförslagen hemställde föredraganden, att desamma, på sätt angivits,
måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Harry Guldberg.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 441.

Bilaga.

Förslag

till

Kungörelse

om fast i ghetsh and I ande och fastighetsagenter.

1;§.

Ej må någon yrkesmässigt idka handel med fast egendom eller
förmedla överlåtelse av sådan egendom med mindre han om rörelsen
gjort anmälan på sätt nedan stadgas samt han är behörig att idka näring,
med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker.

Anmälan enligt 8 § i lagen angående (handelsregister, firma och
prokura skall, ändå att rörelse, som anmälningen avser, därvid uppgivits
vara av beskaffenhet, som i första stycket av denna paragraf «agts, ieke
medföra befrielse från anmälningsskyldighet, som där föreskrives.

2 §•

Anmälan om rörelse, som i 1 § första stycket avses, skall ske
skriftligen och vara åtföljd av de intyg, varmed den anmälande vill
styrka sin behörighet att driva rörelsen.

Sådan anmälan göres hos Konungens befallningshavande i det län,
där den anmälande är mantalsskriven, eller, om han är mantalsskriven i
Stockholm, hos överståthållarämaetet.

Wid flyttning från ett län till iett annat eller från landsorten till
Stockholm ''eller omvänt skall ny anmälan ''göras hos vederbörande myndighet
i den ort, dit flyttningen skett, ävensom angående flyttningen ske
anmälan hos den myndighet, hos vilken anmälan senast varit gjord.
Upphör rörelsen, varde det anmält hos myndighet, som sist sagts.

3 §■

Fastighetshandlande eller fastighetsagent skall i register, upprättat
i enlighet med härvid fogat formulär, noga anteckna alla de överlåtelser

Kung!. Majils nåd. ''proposition nr 441.

av fast egendom genom köp, skifte eller gåva, i vilka han tagit del
såsom kontrahent eller ombud för kontrahent å endera sidan eller vid
vilka han medverkat såsom förmedlare eller (eljest på sådant sätt att han
för sin medverkan uppburit eller må kunna fordra gottgörelse.

Vad sålunda stadgats i avseende å överlåtelse av fast egendom
skall ock gälla i fråga om överlåtelse av tomträtt och rättighet att bearbeta
mineralfyndighet samt om upplåtelse eller överlåtelse av rättighet
att avverka skog eller att taga ler, grus, sten eller annat, som icke blott
hänföra till fastighets vanliga avkastning.

Är i ärende, som införes i registret, kontrahent å någondera sidan
utländsk medborgare, varde det särskilt anmärkt.

4 §.

läkare av rörelse, varom i denna kungörelse stadgas, var skyldig
att inom eu vecka efter varje kvartals utgång till den myndighet, hos
vilken rörelsen är anmäld, insända fullständig avskrift av det i 3 § omförmälda
register i vad angår allt, som under det föregående kvartalet
införts i registret; skolande denna avskrift, där under kvartalet något
införts i registret rörande ärende, som intagits i avskrift för tidigare kvartal,
upptaga allt vad om ärendet finnes i registret antecknat.

Avskrift, .som nu sagts, skall lämnas i två exemplar, dock att beträffande
egendom inom särskilda åklagares tjänstgöringsområden i stället
för det ena exemplaret skall lämnas utdrag av avskriften för värjo
sådant område.

Avskrift eller utdrag, varom ovan stadgats, skall av rörelsens idkare
till riktigheten vitsordas.

Har under något kvartal icke förekommit ärende av beskaffenhet
att böra anmärkas i registret, värde anmälan därom gjord i den ordning,
som för insändande av avskrift av registret är föreskriven.

5 §•

Det ena exemplaret av avskriften av registret eller insänt utdragav
sådan avskrift skall av vederbörande myndighet översändas till åklagaren
i den ort, där fastighet, som beröres av i avskriften eller utdragel
upptagen överlåtelse eller upplåtelse, är belägen.

Myndighet, hos vilken rörelse av ovannämnda beskaffenhet är anmäld
läte ock genom polismyndigheten i den ort, där rörelsens idkare
är mantalsskriven, jämföra de insända avskrifterna med registret och i
övrigt granska detsamma. Sådan granskning skall ske minst eu gång
varje kalenderår.

,58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

6 §.

Vad i denna kungörelse sägs i avseende å mantalskrivningsort
skall för det fall, att yrkessmäsig fastighetshandel eller fastighetsagentur
bedrives av aktiebolag eller förening, gälla om ort, där styrelsen tiar
sitt säte.

7 §.

Över anmälningar jämlikt denna kungörelse skall hos överståthällarämbetet
och Konungens befallningshavande föras särskild förteckning,
jämväl utvisande tiden, då avskrifter och utdrag, som avses i 4 §,
inkommit till myndigheten, och då granskning av register ägt rum efter
vad i 5 § sägs.

8 §.

Utövar någon utan föregående anmälan yrkesmässigt handel med
fast egendom eller förmedling av överlåtelse av sådan egendom eller
åsidosätter fastighetshandlande eller fastighetsagent eljest vad enligt denna
kungörelse åligger honom, böte från och med tio till och med tvåhundra
kronor; har han i register, avskrift därav eller utdrag av sådan avskrift
uppsåtligen vare sig infört oriktig uppgift eller uteslutit uppgift, som
bort i sådan handling införas, må böterna sättas till högst femhundra
kronor, där ej straff å förseelsen bör följa efter allmän lag. Den, vilken
gjort sig skyldig till förseelse, som sist sagts, må, där förseelsen prövas
vara av svårare beskaffenhet, tillika förklaras förlustig rätten att fortsätta
verksamheten.

9 §.

Förseelse, som i 8 § är med ansvar belagd, skall åtalas hos polisdomstol
i den ort, där den felande är mantalsskriven, om sådan domstol
är där inrättad, men eljest vid poliskammare eller, om poliskammare
icke finnes, vid allmän domstol; och gälle om klagan över domstols eller
poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet är angående besvär i
brottmål stadgat.

Böter, som ådömas enligt 8 § tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Denna kungörelse träder i kraft den ....................................................

Den, som vid sagda tid utövar rörelse av beskaffenhet, som i kungörelsen
avses, skall inom en månad därefter, så framt han vill fortsätta
rörelsen, i den ordning kungörelsen stadgar anmäla sig till utövande av
sådan verksamhet och vare han från och med den dag, då dylik anmälan
skett, underkastad vad kungörelsen i övrigt innehåller.

Stork bolin 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

182 lits