Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211 (Proposition 1917:211)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

Nr 211.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
för tjänstemännen därstädes m. ro.; given Stockholms
slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen:

A) vidkommande sjätte huvudtiteln:

1) att godkänna följande avlöningsstat och övergångsstat för landsstaten
utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med
år 1918:

Avlöningsstat.

		Tjänst-		Förvalt-
Landssekreterare och landskam-	Lön.	görings- penningar.	tillägg.	nings- bidrag.	Summa.	Anmärkningar.
rerare, 48 tjänstemän:
i första klassens län:
Malmöhus samt GöteborgsochBohus. 1 tjänsteman ..............................	5,000	2,900	_	_	7,900
8 tjänstemän ..............................	15,000	8,700	—	—	23,700
i andra klassens län:
Samtliga övriga län. 1 tjänsteman (Stockholm)...............	5,000	2,500	600	—	8,100	Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman d:o ............... 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och	5,000	2,500	600		8,100	höjas med 600 kr.
Luleå)..................	5,000	2,500	300	—	7,800
5 tjänstemän d:o ..................	25,000	12,500	1,500	—	39,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	5,000	2,500	—	—	7,500
85 tjänstemän d:o	175.000	87,500	—	—	262.500
Säger	240,000	121,600	3,000	—	364,600

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 Käft. (Nr 211.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

		Tjänst-		Förvalt-
	Lön.	görings- penningar.	tillägg.	nings- bidrag.	Summa.	Anmärkningar.
Länsasssessorer, 46 tjänstemän: 1 tjänsteman (Stockholm)...............	3,600	1,800	400		5,800
1 tjänsteman d:o ............... 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och	3,600	1,800	400	—	5,800	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.
Luleå) ..... ............	3,600	1,800	200	—	5,600	och efter ytterligare
5 tjänstemän d:o .................	18,000	9.000	1,000	—	28,000	5 år med likaledes 500 kr.
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	3,600	1,800	—	—	5,400
37 tjänstemän d:o	133,200	66,600	—	—	199,800
Säger	165,600	82,800	2,000	—	250,400
Länsnotarie! och länsbokhållare av första lönegraden, 43 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)...............	2,200	1,400	300	—	3,900
1 tjänsteman d:o ...... ........	2,200	1,400	300	—	3,900	Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och	2,200	1,400	150			höjas med 500 kr., efter ytterligare 5
Luleå) ..................	—	3,750	år med likaledes
4 tjänstemän d:o .................	8,800	5,600	600	—	15,000	500 kr. och efter Ytterligare5 år med
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	2,200	1,400	—	—	3,60U	likaledes 500 kr.
35 tjänstemän d:o	77,000	49,000	—	—	126,000
Säger	94,600	60,200	1,350	—	156,150
Länsnotarie! och länsbokhållare
av andra lönegraden,
6 tjänstemän:						Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman (Stockholm) ...............	2,000	1,200	300	—	3,500	höjas med 500 kr., efter ytterligare 5
1 tjänsteman (övriga residensstäder)...	2,000	1,200	—	—	3,200	år med likaledes
4 tjänstemän d:o	8.000	4,800	—	—	12.800	500 kr. och efter ytterligare 5''årmed

Säger	12,000	7,200	300	—	19,500	likaledes 500 kr.
Landskanslister och landskonto-
rister, 167 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm) ............	1,500	900	200	—	2,600	Efter 5 år kan lönen
9 tjänstemän d:o ...... 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och	13,500	8,100	1,800	—	23,400	höjas med 400 kr., efter ytterligare 5 / år med likaledes 400 kr. och efter ytterligare 5 år med
Luleå)..................	1,500	900	100	—	2,500
Transport
16,500	9,900	2,100	—	28,500	> likaledes 400 kr.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	Lön.	Tj an st-gör in gs-penningar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa.	Anmärkningar.
Transport	16,500	9,900	2.100	_	28,500
17 tjänstemän (Östersund, Umeå och			1,700		42,500	Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kr., efter ytterligare 5
Luleå)..................	25,500	15,300	—
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	1,500	900	—	—	2,400	> år med likaledes 400 kr. och efter
j 138 tjänstemän d:o	207,000	124,200	—	—	331,200	ytterligare 5 årmed
Säger	250,500	150,300	3,800	—	404,600	likaledes 400 kr.
Skrivbiträden, 46 biträden: 1 biträde (Stockholm)..................	700	350	150		1,200
j 2 biträden d:o ...................	1,400	700	300	—	2,400	Efter 5 år kan lönen
	75		1,125	höjas med 200 kr.
1 biträde (Östersund, Umeå, Luleå)	700	350	—	och efter ytterligare
5 biträden d:o	3,500	1,750	375	—	5,625	5 år med likaledes
1 biträde (övriga residensstäder)......	700	350	—	—	1,050	200 kr.
86 biträden d;o ......	25,200	12,600	—	—	37,800
Säger	32,200	16,100	900	—	49,200
Vaktmästare, 49:
1 vaktmästare (Stockholm) ............	700	350	150	—	1,200
! 1 vaktmästare d:o ............	700	350	150	—	1.200	Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kr. och efter ytterligare
1 1 vaktmästare(Östersund,Umeå,Luleå)	700	350	75	—	1,125
5 vaktmästare d:o	3,500	1,750	375	—	5,625	5 år med likaledes
\| 1 vaktmästare (övriga residensstäder)	700	350	—	—	1,050	100 kr.
i 40 vaktmästare d:o	28,000	14,000	—	—	42.000
Säger	34,300	17,150	750	—	52,200
Summa	829,200	455,350	12,100	—	1,296,650

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	Lön.		Tjänstgöring penningar	S-
Länspolismästare, 27 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) .......................	3,400		1,600
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	3,400		1,600
4 tjänstemän (samma län)	13,600	_	6,400
1 tjänsteman (övriga län) ................................	3,400		1,600
20 tjänstemän ( » )	68,000	—	32.000	_
Säger	91,800	—	43,200	—
Häradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	2,600	_	1,000
12 tjänstemän (samma län). .	31,200	_	12,000
1 tjänsteman (övriga län) ...	2,600	_	1,000
105 tjänstemän ( » ) ... vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat	273,000	—	105,000	—
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis...................	—	—	—	_
Säger	309,400	•-	119,000	—
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	2,000	—	1,000	_
72 tjänstemän (samma län)......	144,000	_	72,000
1 tjänsteman (övriga län)......	2,000	_	1,000
415 tjänstemän ( » )..	830,000	_	415,000
Säger	978,000	—	489,000	_
Summa	1,379,200	—	651,200	—
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän...............................	30,000		15,800
Häradsskrivare, 2 tjänstemän .............................. vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund, vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-	5,200		2,000
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis.................	30,000		15,000
Säger 1	65,200 \|	-\|	32,800 \|	-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Ortstilliigg.	Förvaltnings bidrag.		Summa.	Summa summarum.	Anmärkningar.
400				5,400
200 800	—	—	—	5,200 20,800	—			Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor, efter ytterligare 5 år likaledes \| med 500 kronor och efter ytterligare
~~
—	—	—	—	5,000	—			5 år likaledes med 500 kronor.
—	—	—	—	100,000	—			1
1,400	—	—	—	186,400	—	136,400	—
200				3,800
2,400	—	—	—	45,600	—
—	—	—	—	3,600	—			Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kro-nor och efter ytterligare 5 år lika-
				378,000				ledes med 500 kronor.
__	_	134.000	—	134,000	—
2,600	—	134,000	—	565,000	—	oGojOOO	—
200		300		3,500
14,400	_	21,600	_	252,000	_			Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kro-
	300					nor och efter ytterligare 5 år likale-
—			3,300	_			des med 400 kronor.
—	—	124,500	—	1.360,500	—
14.600	—	146,700	—	1,628.300	-■	1,628,300	—
18,600	—	280,700	—	2,329,700	—	2,329,700	—
_	_	—	_	45,800	_			/ Efter 5 år kan lönen höjas med 500 \ kronor.
—	—	—	—	7.200	—
								Härtill kunna komma ålderstillägg i en-
								lighet med vad som angives i avlö-ningsstaten.
. —	—	4.500	—	49.500	—	—	—
—	—	4,500		102,500	—	102,500

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition pir 211.

2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lanträntmästarna
godkänna följande villkor och; bestämmelser för åtnjutande av
i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen

att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt
reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, inträda
i den njm tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar;

att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibehållande
av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i förekommande
fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa landsstaten
tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,
efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa
göromål helt eller delvis överflyttats;

att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län därjämte
skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade särskilda
villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie befattning
vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra
hos annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterar-, landskamrerar-, länspolismästar-
eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår landssekreterare och landskamererare, Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstbefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

att den med härad sskri vart jänbt förenade förmånen av debetsedellösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänstledighet
förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem
emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall
verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare
en var under en och en halv månad, av länspolismästare, länsassessorer,
länsnotarier, länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och
skrivbiträden en var under en månad ävensom av vaktmästare under
femton dagar;

att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas höra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
skäligt anses låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

un der iakttagande dels vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd, dels att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande
i följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten,
och dels att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i
avlöningshänseende jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;

att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålderstillägg
intjänat högre avlöning än begynnelseavlöningen i den senare,
honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;

att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefatiningar; ägande den, som
antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;

att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga om
avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas hittills
gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag
ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918
förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande därutinnan
gäller;

att Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång en med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten tillsättes
och efter vederbörandes hörande, äga besluta, om bostället bör såsom
till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk olämpligt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. 9

till boställe för landsfiskal (länsman) eller av annan anledning till statsverket
indragas;

att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:ts befallningslxavande finner skäligt
annorlunda medgiva;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed;

3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall
vara pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestämmelser,
och dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar
med omreglerad avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla,
att de vilja underkasta sig nj^ avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och
bestämmelser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem;

4) att i fråga om sättet och villkoren för indragningen av kronofogdetjänsterna
samt uppförandet å övergångsstat av visst antal häradsskrivar-
och landsfiskals- (länsmans)tjänster godkänna av departementschefen
härutinnan framställt, i statsrådsprotokollet intaget förslag;

5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering vid
syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana
å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som
vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;

6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarie^ extra länsbokhållare och övriga extra biträden
vid länsstyrelserna m. m., nu 268,000 kronor, med 43,000 kronor
till 311,000 kronor;

8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvaltningama,
nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931 kronor;

9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget
»övergångsstat» nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;

10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor
med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;

11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å
50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande
av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar;

12) att på extra stat för år 1918 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och underhåll
av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upptäckande
och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock
att Kungl. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma
att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall;

13) att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annorstädes
än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina
kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit
honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå
av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning
till vittnen i brottmål;

B) vidkommande andra huvudtiteln:

att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder, för anteckning

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

i röstlängderna år 1918 av oguldna ntskyldsposter a extra stat för samma
år bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor; samt

C) vidkommande tionde huvudtiteln:

att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
285,146 kronor till 2,299,081 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Kuncjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow föredrog frågan om fögderiförvaltningens
organisation och om lönereglering för där anställda
tjänstemän m. m. samt yttrade:

Frågan om fögderiförvaltningens organisation och lönereglering för
dess tjänstemän har ännu ej blivit slutligen ordnad. De förslag, som i
sådant syfte framlades vid 1908 och 1909 års riksdagar, ledde som bekant
icke till resultat. Åtgärder, som vidtagits för att förbättra ifrågavarande
tjänstemäns ställning, hava varit av endast provisorisk karaktär.
Men uppenbart är, att dylika provisoriska åtgärder — en tillfällig löneförbättring
och en något ökad pension för de tjänstemän, som under år

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

1915 ingåvo ansökan om avsked — icke i längden kunna anses tillfredsställande.
Undanskjutandet år från år av den slutliga löneregleringen
har bland den mångtaliga landstatspersonalen ute i orterna medfört
en otrygghet, som icke kunnat undgå att menligt inverka på förvaltningen.
Särskilt hava härigenom svårigheter uppstått vid rekrytering
både av fögderiförvaltningens och av länsstyrelsernas personal. I denna
min uppfattning har jag stärkts av de upplysningar, som med rätt stor
enstämmighet lämnades av rikets samtliga landshövdingar vid ett sistlidne
höst för överläggning om ifrågavarande angelägenhet inför mig
hållet sammanträde, till vilket jag med vederbörligt tillstånd kallat dem.

Att jag icke tidigare framlagt förslag till frågans lösning, har sin
grund i de allvarliga tidsförhållanden, vilka varit rådande allt ifrån senare
hälften av år 1914. Väl äro dessa förhållanden fortfarande, praktiskt
taget, enahanda; men tidpunkten synes mig dock nu lämpligare
särskilt av den anledning, att den förflutna tiden medgivit en långt mera
ingående granskning av de förarbeten, varpå mitt förslag grundas. Då
det förslag, jag nu går att förelägga Eders Kungl. Maj:t, om än, såsom
naturligt är, förenat med stegrade kostnader, dock synes mig ur ekonomisk
synpunkt icke ställa allt för stora krav på statsverket, och olägenheterna
av det nuvarande provisoriet genom ett nytt dröjsmål skulle än
ytterligare skärpas, har jag trott mig skyldig att medverka till en snar
lösning av löneregleringsfrågan.

Men då den lösning jag vill föreslå är förknippad med en rätt väsentlig
omorganisation av fögderiförvaltningen, tillåter jag mig, innan
jag ingår på själva organisationsfrågan, för utskicka en kortfattad redogörelse
för dess föregående öden.

I. Historik.

1) Tidigare förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen och
lönereglering för fögderitjänstemännen.

Frågan om en förenkling av fögderiorganisationen väcktes redan av 1847 års
s. k. skatteförenklingskommitté. Förslaget gick ut på en indragning av häradsskrivartjänsterna,
men fick emellertid, jämte den i sammanhang därmed väckta frågan om
lönereglering för landsstaten, förfalla vid 1847—1848 års riksdag.

Skatteförenklingekommitténs
förslag
a\r 1847.

Kungl. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 211.

1873 års
landstatskommitté.

Löneregleringskommittén
av 1902.

Förslag av
kronofogden
Hofman-Bang
år 1907.

Sammanträde
år 1907 med
inkallade
representanter
för länsstyrelserna.

Härefter upptogs frågan av 1873 års landsstatskommitté, som i sitt den 13 oktober
1875 avgivna betänkande föreslog en fullständig omorganisation av fögderiförvaltningen,
enligt vilket förslag det ansågs icke allenast möjligt utan även önskvärt, att
häradsskrivarbefattningarna ihdroges samt kronofogde- och länsmanstjänsterna sammansloges
till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, under vissa av kommittén förutsatta
villkor. Efter myndigheternas hörande fann dock Kungl. Maj:t landsstatskommitténs
förevarande förslag icke böra antagas. Förslagen underställdes icke
riksdagens prövning i vidare mån än att 1878 års riksdag, i sammanhang med
Kungl. Maj:ts proposition om ny lönereglering för kronofogdar och länsmän, bereddes
tillfälle att taga del av desamma.

Löneregleringskommittén av år 1902 har i sitt den 27 februari 1906 dagtecknade
betänkande angående reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten sökt utreda,
huruvida en omorganisation av fögderiförvaltningen medelst indragning av någon
tjänstemannagrupp kunde befinnas möjlig och lämplig; men av anförda skäl fann
kommittén sig icke kunna förorda indragning av vare sig kronofogde- eller länsmanstjänsterna
ej heller av häradsskrivarbefattningarna, utan åtnöjde sig med att
framställa vissa förslag, som avsågo att, med undanröjande av anmärkningar, som
i ett eller annat avseende framställts beträffande fögderiförvaltningen och dess arbete,
anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelaktiga sätt.

Vid detta i det ''störa hela negativa resultat ansåg dåvarande chefen för civildepartementet,
efter att hava inhämtat vederbörandes yttranden, sig icke böra låta
bero, utan uppdrog, innan betänkandet anmäldes för Kungl. Maj:t, med nådigt tillstånd
åt kronofogden i Södertörns fögderi John Ludvig Hofman-Bang att inom departementet
biträda vid ytterligare utredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation.
Därvid skulle uppmärksamhet särskilt ägnas åt frågan, huruvida de av löneregleringskommittén
funna hinder emot en sammanslagning av kronofogde- och länsmanstjänsterna
till en syssla kunde undanröjas genom avskiljande av vissa bestyr från
kronofogdens och länsmannens uti gällande författningar och instruktioner bestämda
göromål. I en den 20 augusti 1907 avlämnad promemoria framlade Hofman-Bang
sitt förslag. Detta gick ut på kronofogde- och länsmanstjänsternas sammanslagning
till en tjänst, vars innehavare borde äga samma kompetens och ställning som de
nuvarande kronofogdarna; och skulle under de till ett antal av omkring 200 beräknade
kronofogdarna lyda, förutom fjärdingsman, en distriktspoliskår av vid pass
900 man och dåvarande extra polismän i orterna. Vidare ingick i planen, bland annat,
att uppbörden skulle upphämtas genom kommunal myndighets försorg.

Häröver hördes vid sammanträde inför departementschefen den 26 augusti 1907
och följande dagar särskilt inkallade representanter för rikets samtliga länsstyrelser.
Flertalet av dessa ansåg sig på grunder, som antecknades uti vid sammanträdet fört
protokoll, böra avråda från att det Hofman-Bangska förslaget lades till grund för en
omorganisation av fögderiförvaltningen. Representanterna funno emellertid sin uppgift
böra gå ut på jämväl en undersökning, huruvida icke den ifrågasatta sammanslagningen
av kronofogde- och länsmanstjänsterna till en syssla kunde vinnas under andra
än de nyss angivna organisationsformerna, och anmärkte bland annat, att representanterna
vore övertygade därom, att den kronofogdar och länsmän påvilande arbetsbördan
icke kunde anses större, än att den borde kunna bäras av tjänstemän till
ungefär det antal som de nuvarande länsmännens, ja, att till och med ur denna synpunkt
någon reduktion i antalet kunde ske, dock under förutsättning av en god och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 811.

mot deras ställning passande avlöning. Det kunde vidare icke bestridas, att vissa
fördelar vore att hämta av en sammanslagning utav kronofogde- och länsmanstjänsterna,
men varje sammanslagning vore mycket svår att genomföra, och en sådan
reform saknade nog ej sina nackdelar. Genom en inom representanternas krets utsedd
delegation utarbetades ett positivt förslag rörande sammanslagningen, vilket gick
ut på att med så liten rubbning som möjligt av nuvarande anordningar rörande uppbörds-,
exekutions- och polisväsendet anförtro kronofogdes och länsmans uppgifter åt
en fögderi tjänsteman.

Under överläggningen angående detta förslag, som finnes närmare återgivet i
kungl. propositionen nr 71 till 1908 års riksdag sid. 80—81, yttrade de flesta representanterna,
att de väl funne detsamma äga företräde framför det av kronofogden
Hofman-Bang framlagda, varemot knappast någon tilltrodde sig att i det outredda
skick, vari frågan då befunne sig, förorda en reform i nu antydd riktning, enär man
ingalunda vore övertygad, att förslaget ägde högre värde än den nuvarande organisationen.

I detta läge befann sig saken, när dåvarande chefen för civildepartementet
den 21 februari 1908 underställde Kungl. Maj:ts prövning frågan angående landsstatens
i sin helhet lönereglering och organisation. Redan i utlåtande den 14 oktober
1902 hade statskontoret på anförda skäl förklarat sig anse en löneförbättring för alla
landsstatstjänstemän vara av trängande behov påkallad, om landsstaten skulle hava
utsikt att förvärva och bibehålla dugande krafter till utförande av de mångsidiga och
för allmänheten, de centrala ämbetsverken, Kungl. Maj:t och riksdagen viktiga och
ansvarsfulla värv, som ålåge denna tjänstemannakår; och departementschefen yttrade
i inledningen, att i detta utlåtande hade, beträffande själva behovet av en lönereglering
för landsstaten, framställts tankar, som han funnit allmängiltiga såsom motiv för
att frågan då bragtes till avgörande.

Efter att, med utgångspunkt från 1878 och 1880 årens lönereglering för vissa
av de till landsstaten hörande tjänster, hava refererat vad dittills i ärendet förekommit
särskilt hos löneregleringskommittén och bland de år 1907 tillkallade representanterna
för länsstyrelserna, yttrade departementschefen vidare, att han funnit tiden
icke ännu vara inne att vidtaga någon väsentlig rubbning av lantregeringens uråldriga
organisation. Det hade nämligen synts honom, att såsom ett oundgängligt underlag
för en reform härutinnan måste finnas en allmänt utbredd och vederbörligen
bekräftad mening därom, att den nuvarande organisationen icke i det hela tillfredsställande
fungerade. Men en sådan mening torde icke enligt hans uppfattning vara
för handen. Väl förspordes klagomål däröver, att kronofogdar och länsmän icke
skulle vara av sina tjänster fullt upptagna, ocji att åklagarkallet å landsbygden icke
med nödig insikt allestädes och på varje tid utövades; och visserligen kunde det
ingalunda förnekas, att invånarne å landsbygden icke vore i åtnjutande av erforderligt
polisskydd. Men allt detta — åt vilket löneregleringskommittén i sitt betänkande
sid. 134—139 givit uttryck — utgjorde icke enligt departementschefens mening fullgoda
skäl för att då vidtaga en fullständig omläggning av den grund, varpå lantregeringen
sedan århundraden vilat.

Förut har jag antytt, att löneregleringskommittén beträffande frågan om reform
av fögderiförvaltningen inskränkt sig till att framställa vissa förslag, som avsågo att
med undanröjande av framställda anmärkningar i fråga om fögderiförvaltningen och
dess arbete anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelaktiga
sätt.

Proposition
nr 71 till
1908 ära
riksdag. .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

En sådan anmärkning rörde åklagarväsendets handha vande på landsbygden; och
då departementschefen i likhet med vissa hörda myndigheter ansåg, att befogade
anmärkningar utan tvivel kunde göras emot det sätt, varpå åklagarväsendet på landsbygden
vore inrättat, samt det icke kunde bestridas, att kronofogden teoretiskt taget
måste anses innehava bättre kvalifikationer för åklagarkallet än länsmannen, fann
departementschefen, att denna synpunkt borde komma till ett alldeles särskilt beaktande
vid en förväntad revision av kronofogde- och länsmansinstruktionerna i syfte
att den kronofogden åliggande kontrollen över länsmännens tjänsteutövning måtte,
speciellt i fråga om åklagarkallets utövande, än kraftigare uti instruktionen inskärpas
och med erforderliga nya bestämmelser lagbindas.

En annan anmärkning rörde uppbördsväsendet och handräckningsgöromålen
m. m., i avseende varpå det likaledes ställdes i utsikt, att framkomna önskemål
skulle beaktas vid avfattandet av de nya instruktioner, som Kungl. Maj:t torde
komma att låta utfärda, sedan ny lönestat kommit till stånd.

Slutligen förklarade departementschefen, efter redogörelse för vad i avseende på
distriktsindelningen förekommit, att han funne sig kunna förorda en icke oväsentlig indragning
av tjänster och sålunda föreslå löner för allenast 108 kronofogdar, 107 häradsskrivare
och 487 kronolänsmän. Någon förändring i organisationen ifrågasattes
däremot som förut är sagt icke.

1 enlighet härmed avläts ock den 21 februari 1908 nådig proposition till
riksdagen.

Motioner om
kronofogdetjänsternas

indragning.

Stats utskottets utlåtande.

Inom riksdagen, där redan under flera föregående år alltsedan 1867 motioner
väckts om indragning av kronofogdetjänsterna, vidhölls ock kravet på en omorganisation
av förevarande förvaltningsgren genom i andra kammaren väckta fyra motioner
om kronofogdetjänsternas indragning. För dessa motioner, vilka refererats i fögderiförvaltningskommitténs
betänkande av den 27 augusti 1912 sid. 56, anser jag
mig ej behöva här närmare redogöra.

Statsutskottet, till vars förberedande behandling såväl propositionen som motionerna
överlämnades, anförde i avgivet utlåtande bland annat att, då den föreliggande
utredningen av frågan om kronofogdetjänsternas indragning enligt utskottets
förmenande måste anses allsidig och ganska fullständig, i det att ej mindre löneregleringskommittén
än även inom civildepartementet särskilt tillkallade sakkunniga
haft frågan under omprövning, och denna utredning icke lämnat något stöd för
motionärernas åsikt om lämpligheten av fögderiförvaltningens omorganisation genom
kronofogdetjänsternas indragning, utskottet icke tilltrodde sig att framlägga förslag i
sådant hänseende. På grund härav och då utskottet icke hade något att erinra mot
den av Kungl. Maj:t föreslagna indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten,
hemställde utskottet i denna del om bifall till propositionen samt avslag å motionerna.

Mot utskottets förslag avgåvos särskilda reservationer. I den av hrr D. Persson
i Tällberg, J. A. Sjö, G. Odqvist och A. Wiklund avgivna hemställdes, bland annat,
att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
taga under förnyad omprövning frågan om kronofogdetjänsternas indragning och
överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen samt därefter för
riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en sådan prövning kunde föranleda,
dels ock besluta, att, med bibehållande av den nuvarande indelningen av fögderierna
och länsmansdistrikten, avlöningarna till kronofogdar, häradsskrivare och länsmän
skulle utgå med samma belopp som dittills. Härjämte hemställdes, att för beredande
av tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare och 516 länsmän
med vissa angivna belopp på extra stat för år 1909 måtte anvisas ett belopp av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

tillhopa 737,300 kronor. Nämnda reservanter ansågo, att utskottets motivering bort
innehålla, bland annat, att utskottet hölle före, att genom fögderiförvaltningens omorganisation
i riktning av kronofogdeinstitutionens indragning och kronofogdegöromålens
överflyttande på länsmännen skulle vinnas ej mindre en väsentlig besparing än
även minskad omgång i behandlingen av en mängd på länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas
handläggning beroende ärenden, att utskottet av vad som anförts emot
en sådan anordning icke blivit övertygat om, att icke den antydda förändringen skulle
kunna genomföras, utan att de ifrågavarande tjänstemän påvilande göromål, särskilt den
allmänna kronouppbörden och åklagarverksamheten, därigenom skulle bliva lidande,
men att utskottet emellertid icke tilltrodde sig att för genomförande av omorganisationen
i fråga utan föregående utredning förorda något av de förslag till frågans lösning,
som av motionärerna antytts.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, varemot andra
kammaren med 131 röster mot 71, som tillföll o utskottets förslag, biträdde den av
D. Persson m. fl. avgivna reservationen.

På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut hade det av andra kammaren beslutade
skrivelseförslaget förfallit, varemot gemensam omröstning uti frågan i övrigt anställdes,
och utföll denna så, att riksdagen med 172 röster mot 167 biföll ovannämnda
reservation.

Väsentlig besparing av statsmedel samt minskad omgång i ärendenas behandling
voro således de förmåner, som man enligt riksdagens skrivelse trodde sig vinna
genom kronofogdetjänsternas indragning och kronofogdegöromålens överflyttande på
länsmännen.

Dessa önskemåls ernående ansåg emellertid dåvarande chefen för civildepartementet
bättre och säkrare kunna tillgodoses medelst en sådan omorganisation av fögderiförvaltningen,
att, med bibehållande av kronofogdebefattningarna, antalet såväl
kronofogde- som häradsskrivartjänster än ytterligare reducerades. Med nådigt begivande
tillkallade han därför vissa sakkunniga att inom departementet biträda med ärendets
ytterligare utredning i nu antytt syfte. Dessa sakkunniga avgåvo den 3 oktober 1908
eu promemoria, däri de, utgående från att ett invanarantal av 50,000 i allmänhet skulle
vara minimum inom ett fögderi, såsom en förutsättning därför fordrade, att kronofogdens
tjänsteställning bleve något förändrad. Sålunda skulle kronofogden upphöra
att vara utmätningsman annat än i vissa angivna fall och, med bibehållen redogörarställning
i fråga om kommunaluppbördsrestantier m. m., i allmänhet befrias från
indrivningen därav, allt förändringar, som väsentligt överensstämde med rådande
praxis. Genom införande av obligatorisk direkt skriftväxling skulle kronofogden befrias
från mångahanda bestyr, och detta likasom hans redan införda befrielse från
ovillkorlig befattning med taxeringarna och synerna å ltronodomäner borde medgiva
honom tillfälle till det mera verksamma inseende över åklagargöromålen, som antytts
i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1908. Vad
åter häradsslrrivarna angick, ifrågasattes icke någon förändring i gällande organisation
i annan mån än att, då häradsskrivaren i sådant fögderi, som komme att innehålla
mera än 50,000 invånare, icke i allmänhet skulle förmå att fullgöra och ansvara för
hela den till tjänsten hörande arbetsbördan, de sakkunniga föreslogo, att ett reservationsanslag
måtte utverkas för anställande, där Kungl. Maj:t funne sadant oundgängligt,
av en eller flera extra häradsskrivare, vilka skulle kunna tilldelas särskilda
tjänstgöringsområden från ett eller flera fögderier. Under sådana förutsättningar
föreslogo de sakkunniga antalet fögderier till 81 samt länsmansdistrikt till 487.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft, (Nr 211.)

Sakkunniga
av år 1908.

Proposition
n:o 37 till
1909 års
riksdag.

Motioner vid
1909 års
riksdag.

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

Mot den föreslagna anordningen med extra häradsskrivare uttalade sig såväl
ämbetsverken som pluraliteten av häradsskrivare. Däremot hade flertalet av de
hörda myndigheterna icke mycket att erinra emot förslaget vare sig beträffande kronofogdens
förändrade ställning eller i fråga om fögderiernas geografiska utvidgning.

Inför Kungl. Maj:t anmälde statsrådet och chefen för civildepartementet sedermera
den 29 januari 1909 de sakkunnigas nyssnämnda förslag i samband med frågan
om lönereglering för fögderiförvaltningen. På skäl, som antecknades i statsrådsprotokollet,
sökte departementschefen uppvisa, att det ofta uttalade önskemålet om
kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens överflyttande på länsmännen ingalunda
kunde realiseras med besparing för statsverket; att en högeligen viktig och
hela året om fortgående verksamhet hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle
kunna anförtros åt länsmännen, men icke samtidigt med kronofogdens alla övriga
skrivgöromål tillåta länsmännen utövandet av deras övriga verksamhet för åklagarkallets
och polisskyddets upprätthållande m. m., och att i varje fall kontroll och
bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens antal flerdubblades, skulle kräva
ökade kostnader och möta andra hinder; att länsmännens övertagande av kronofogdens
mångfaldiga göromål och särskilt av uppbördsförvaltningen med säkerhet krävde
anställandet av särskilda polismän till ett betydande antal, vilket alltså innebure, att
tjänstemännens benämning väl förändrades men knappast deras ställning inom förvaltningen;
att en för administrationen synnerligen viktig synpunkt, nämligen övervakandet
och kontrollen över alla enskildheter, icke kunde omedelbart från länsstyrelserna
tillgodoses, utan att denna med nödvändighet krävde ett led i förvaltningen
emellan länsstyrelserna och länsmännen; samt att Kungl. Maj:t genom kungörelsen
den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling redan sökt verka för införande
av all möjlig förenkling inom administrationen och för undanröjande av det
med skäl överklagade mångskriveriet, ett mål, som väl även finge anses vara åsyftat
och främjat jämväl genom nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 angående förenkling
av expeditionsformerna m. m. Till sist yttrade departementschefen, att, då han på
de skäl han anfört ansåge experimentet med uppbördens anförtroende åt rikets kronolänsmän
skola bliva för administrationen i hög grad menligt, han naturligen icke
kunde tillråda detsamma. »Tvärtom», fortsatte han, »tillmäter jag kronofogdeinstitutionen
den störa betydelse för kronans uppbörds- och redovisningsväsen, att ett
upphörande av samma institution enligt min åsikt måste betinga en fullständig omläggning
av uppbörds- och redovisningsväsendet på ett eller annat sätt, varom jag
för närvarande saknar anledning att vidare yttra mig.»

Med avvikelse i viss mån från de sakkunnigas mening föreslog departementschefen
att riket borde indelas efter en länsvis uppgjord plan i 84 fögderier, 95 häradsskrivardistrikt
samt 486 kronolänsmansdistrikt.

Efter dessa grunder förelädes riksdagen genom propositionen n:o 37 förslag till
lönereglering för fögderiförvaltningen.

Med anledning av denna proposition väcktes inom andra kammaren två särskilda
motioner, den ena (n:o 198) av herr G. Kronlund och 8 medmotionärer, med
instämmande dessutom av 32 ledamöter av kammaren, och den andra (n:o 200) av
herr E. Åkerlund. Motionerna gingo huvudsakligen ut därpå, att riksdagen måtte,
med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning
angående kronofogdetjänsternas indragning samt att Kungl. Maj:t måtte därefter
för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

1''.)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

I avgivet utlåtande över propositionen och motionerna åberopade statsutskottet stuta
de vid 1908 års riksdag av utskottet anförda skäl mot kronofogdetjänsternas indrag- uts!">tt“t''''
ning samt anförde vidare, att, då motionärerna, såvitt utskottet kunde finna, icke 11 • l"‘''
förebragt några andra sakliga skäl för en sådan indragning än dem, som vid föregående
utredningar i ärendet varit under behandling och som då icke ansetts vara
av den art, att de kunnat motivera den ifrågasatta genomgripande förändringen i
fögderiförvaltningens organisation, utskottet ansåge sig sakna anledning tillstyrka
riksdagen att genom att begära ännu en utredning, vilken icke rimligtvis kunde antagas
komma att i själva principfrågan leda till annat resultat än det redan vunna,
ytterligare fördröja en av trängande behov påkallad definitiv lönereglering för fögderitjänstemännen,
och detta så mycket mera, som det sedan flera år tillbaka rådande
interimistiska tillståndet i avseende å dessa tjänstemäns ställning i åtskilliga fall
visat sig medföra menliga följder beträSande landsstatsarbetets behöriga bedrivande.

Utskottet lämnade det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till fögderiförvaltningens
organisation utan anmärkning, varför utskottet uti ifrågavarande del hemställde om
bifall till propositionen samt om avslag å motionerna.

Häremot reserverade sig herr D. Persson i Tällberg, med instämmande av dels
herrar P. Olsson, G. Odqvist, F. W. Thorsson, A. Wiklund, J. A. Sjö, J. Ström och
K. V. Rydén, dels och, i själva huvudfrågan, herrar K. Starbäck och A. Ekman. Reservanterna
ansågo, att utskottet bort framhålla, bland annat, att den förnyade utredning i riktning
av kronofogdetjänsternas indragning, som utgjorde syftemålet för riksdagens ar
1908 fattade beslut i ämnet, icke blivit verkställd, utan att i stället åt särskilt tillkallade
sakkunniga uppdragits att verkställa en undersökning, i vad mån de nuvarande
fögderierna och länsmansdistrikten skulle kunna utvidgas och fögderitjänstemannens
antal därigenom minskas, samt att utskottet icke, av vad till stöd för Kungl. Maj.ts
föreliggande, på nämnda undersökning grundade förslag samt till vederläggande av
åsikten om kronofogdetjänsternas obehövlighet av departementschefen anförts, kunnat
hämta något skäl för ett frångående av den uppfattning om möjligheten och lämpligheten
av berörda tjänsters fullständiga indragning, som toge sig uttryck i riksdagens
ovan omförmälda beslut. I anslutning härtill ansågo reservanterna darfor
att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t.
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga under förnyad omprövning frågan om kronofogdetjänsternas
indragning och överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden pa
länsmännen samt därefter för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en
sådan prövning kunde föranleda, dels ock besluta, att, med bibehållande av den dåvarande
indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten, avlöningarna till kronofogdar,
häradsskrivare och länsmän skulle utgå med samma belopp som dittills. Tilllika
föreslogs, att för tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare
och 516 länsmän på extra stat för år 1910 måtte anvisas ett belopp av tillhopa

794,800 kronor. . , .

Första kammaren biföll utskottets förslag utan omröstning, varemot andra kammaren,
efter verkställd omröstning, biföll ovannämnda reservation med 124 röster mot
87, som tillföllo utskottets förslag.

För frågans avgörande genom gemensam votering framlade därefter statsutskottet Riksdagens
förslag till voteringsproposition, vilken bifölls av första kammaren, men avslogs av beslut.

andra kammaren. ........ , ,

Med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående såval sjal va huvudfrågan
som voteringspropositionen hade sålunda frågan om omorganisation av fögderiförvaltningen
och höjning för sådant ändamål av det ordinarie anslaget till lands -

Tillsättande
av 1909 års
fögderiförvalt*
ningskomrailté.

Fögderiförvaltningskommitténs
förslag
år 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

staterna i länen för nämnda riksdag förfallit. På av Kungl. Maj:t därefter framställt
förslag beviljade emellertid riksdagen medel till tillfällig löneförbättring under år 1910
åt tjänstemännen vid fögderiförvaltningen, vilken löneförbättring allt sedan dess utgått
med ungefär samma belopp som för år 1910 anvisades av 1909 års riksdag.

2) FögderiförTaltiHiigslvomimttén av år 1909.

I följd av vad sålunda inom riksdagen senast förekommit uppdrog
Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt en kommitté att avgiva yttrande och
förslag rörande omorganisation av fögderi förvaltningen och därvid särskilt
undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofogdarnas
tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen. Till ordförande
i kommittén förordnades landshövdingen F. E. Pettersson samt till ledamöter
kronofogden G. A. Andrén, ledamoten av riksdagens första kammare
häradshövdingen C. T. af Ekenstam, landskamreraren K. A. Gislén,
ledamoten av riksdagens andra kammare godsägaren G. Odqvist, dåvarande
länsmannen, numera kronofogden A. O. M. Olsson samt ledamoten
av riksdagens andra kammare hemmansägaren Daniel Persson
i Tällberg.

Fögderiförvaltningskommitténs omfattande betänkande, avgivet den
27 augusti 1912, föreligger i tryck och torde därför ej behöva här ens
i sammandrag återgivas, vadan jag för tillfället inskränker mig till en
erinran därom, att kommittén undersökt fyra olika förslag till fögderiförvaltningens
organisation, nämligen

Altern. I. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyttande
pa länsmännen av kronofogdarnas tjänstegörornål i allt huvudsakligt;

Altern. II. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyttande
av kronofogdarnas tjänstegörornål dels pa länsmännen dels ock till
avsevärd omfattning på andra land sstatstjänstemän;

Altern. III. förslag om den nuvarande organisationsformens bibehållande
i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition till
1909 års riksdag; samt

Altern. IV. förslag om häradsskrivartjänsternas indragning.

För egen del har kommittén förordat en lösning enligt alternativet
III. Därom hava förenat sig kommitténs ordförande samt ledamöterna
Andrén, af Ekenstam, Gislén samt, rörande organisationen av fögderiförvaltningen,
Odqvist och Olsson. De två sistnämndas avvikande mening
gäller företrädesvis polisväsendets organisation, särskilt inrättande av
distriktspoliser, som av dessa reservanter bestämt avstyrkts, varjämte
den förre av dem uttalat, att han, därest indragning av något led i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. ‘21

fögderiförvaltningen skulle äga rum, liölle före, att häradsskiåvartjänsten
borde framför kronofogdens- ifrågakomma. Slutligen har herr Persson
i Tallberg i särskild reservation, jämte det han synes motsätta sig kommitténs
distriktspolisorganisation, förordat alternativet I, medan herr af
Ekenstam, vilken enligt vad nyss sagts instämt med majoriteten, i särskilt
yttrande tillkännagivit, att detta skett av praktiska skäl, och att
han eljest varit mest böjd för alternativet II.

3) Do sakkunniga av år 1012.

Vid underdånig anmälan i statsrådet den 16 oktober 1912 av fögderiförvaltningskommitténs
betänkande och då det digra material, betänkaudet
innefattade, syntes dåvarande departementschefen böra i vissa avseenden
ytterligare beredas, vartill emellertid tillgängliga arbetskrafter saknades
i departementet, utverkade han nådigt bemyndigande att för sådant
ändamål tillkalla ett antal landsstatstjäustemän. Han anmodade
således landssekreteraren Herman Uddén, landskamreraren Rob. Hagen,
kronofogden John Hofman-Bang, häradsskrivaren Frans R. M. Swensson,
kronolänsmannen E. Joh. Turén och landsfiskalen Axel Thorell att inom
departementet deltaga i förberedande behandling av kommitténs betänkande
och närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan,
som kunde påkallas.

Den av departementschefen de sakkunniga sålunda anförtrodda
uppgift, som enligt vad deras betänkande utmärker icke innehöll något
bestämt direktiv beträffande frågan, huruvida kronofogdetjänsterna skulle
indragas eller icke, avsåg en fullföljd av de resultat, vartill fögderiförvaltningskommittén
utefter fyra skilda linjer kommit och hade ytterst
till syfte att till äventyrs genom någon annan kombination finna en
sådan lämplig och praktisk form för organisation av fögderiförvaltningen,
som kunde läggas till grund för en nådig proposition angående
definitiv lösning av ifrågavarande invecklade spörsmål.

Dessa sakkunnigas förslag avgavs den 19 december 1912 och inuebär
i sina huvuddrag:

att kronoutskylderna skola uppbäras genom postverket;

att kronofogdetjänsterna skola indragas;

samt att kronofogdens nuvarande huvudsakliga’ tjänsteåligganden
komma att vila, förutom å postverket, i vad rörer kronoskatternas upphämtande
genom skattepostanvisningar, företrädesvis å tre funktionärer,
vilkas verksamhet generellt bestämmes sålunda:

dels en landsfiskal, i regel en för varje län, med uppgift huvudsakligen
att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

åklagarväsendet och. i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa,
att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutionsväsendets
handhavande, att genom inspektion och inventering hos kronolänsmännen
lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet,
som instruktionsenligt nu vilade på kronofogden, att i varje fall, där en
utredning eller undersökning erfordrades, som berörde större områden
av länet, eller som eljest icke ansåges böra överlämnas åt kronolänsmannen,
efter "förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa
sådan utredning eller undersökning; samt att, i den mån hans nu
angivna tjänsteplikter det medgåve, biträda Kungl. Maj:ts befallningshavande
med de göromål, som lämpligen kunde honom anförtros;

dels i varje fögderi en landsfogde, som, utom häradsskrivarens nuvarande
debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskrivningen,
skulle bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd
och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och befordra
dem till indrivning genom kronolänsmännen samt kontrollera
länsmännens verksamhet härutinnan;

dels ock i varje länsmansdistrikt en kronolänsman, som utom de
honom nu enligt lag och praxis åliggande bestyr borde dels förrätta
mantalsskrivningen inom sitt distrikt dels ock på eget ansvar vara utmätningsman
utom i det fall, att fråga vore om försäljning av utmätt fast
egendom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen
i lagen den 11 oktober 1912 sägs, eller om fördelning av köpesskilling
för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 §
sammanträde för fördelningen erfordras. I övrigt skulle åt kronolänsmannen
uppdragas att vara kronans ombudsman och förrätta de övriga
smärre bestyr, som enligt instruktion och författningar nu ålåge kronofogden.

Aven dessa sakkunnigas betänkande är tryckt och till riksdagens
ledamöter utdelat, vadan icke heller detta torde böra nu refereras. Jag
inskränker mig till att endast omnämna, att förslaget inom departementet
underkastats vidare bearbetning med anledning av de yttranden,
som Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande, generalpoststyrelsen,
kammarkollegium och statskontoret, kammarrätten, justitiekansleren m. fl.
avgivit i ett sammanhang såväK däröver som över fögderiförvaltningskommitténs
förslag av den 27 augusti 1912. Samtliga dessa yttranden
lära få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och ämbetsverkens
yttranden finnas för övrigd tillgängliga i tryck och komma jämväl
sålunda till vederbörlig kännedom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

II. Departementschefens förslag.

1. Inledning och förutsättning.

Efter denna redogörelse för vad i ärendet hittills förekommit, övergår
jag till själva saken.

Tydligt är att anledningen till, att de förslag om lönereglering för
fögderiförvaltningens tjänstemän, som framlades åren 1908 och 1909, icke
vunno riksdagens bifall, huvudsakligen är att söka däri, att man inom
riksdagen ej ansåg slutgiltigt utrett, att icke en enklare och för statsverket
billigare organisation kunde utfinnas än den sålunda framlagda.
Särskilt hade man inom riksdagen haft uppmärksamheten på en organisation
i riktning mot kronofogdeinstitutionens indragning och överflyttande
av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen.

Den undersökning, som därefter verkställts, har också väsentligen
tagit sikte på denna del av frågan.

Men likasom fögderiförvaltningskommittén av år 1909 efter en vidlyftig
utredning stannat vid det resultat, att en förenkling av fögderiadministrationen
icke vore att förorda annorledes än på den väg, som
beträddes redan i propositionerna 1908 och 1909 — d. v. s. att med
bibehållande av förvaltningens form och nuvarande tjänstekategorier
vidtaga väsentliga nedsättningar i antalet tjänster inom de olika graderna
— så har jag själv hållit före, att en lösning på denna väg
vore den för statsförvaltningen lyckligaste. Sålunda har jag uti Kungl.
Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens län underdåniga utlåtande den
12 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de
sakkunnigas av år 1912 förslag gjort gällande, att den nuvarande organisationen
av fögderiförvaltningen visat sig i stort sett synnerligen ändamålsenlig
och att, om man ej kunde uppvisa en avgjort bättre och
framför allt billigare organisation, strävandena syntes böra gå ut på att
råda bot på befintliga brister utan rubbning av den nuvarande organisationens
huvudgrunder.

Däremot hade jag redan då, i motsats mot, såsom jag sedermera
erfarit, ett flertal av Kungl. Maj:ts övriga befallningshavande, funnit de
sakkunnigas förslag om anlitande av postverket för kronoskatternas uppbärande
i och för sig tilltalande samt med avseende på allmänhetens
bekvämlighet innefatta en reform i rätt riktning.

Sedan den tiden hava tillkommit två efter min uppfattning tungt
vägande omständigheter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sålunda har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 11 februari
1913 i princip biträtt de sakkunnigas av år 1912 förslag om postverkets
övertagande av kronouppbörden å landsbygden. Det påvisas
i nämnda utlåtande, att förslaget måste anses innebära synnerligen beaktansvärda
fördelar särskilt för den skattebetalande allmänheten. Väl
skulle, anför styrelsen, postverkets arbete under en viss kortare tid av
året i avsevärd grad ökas. Men dels hade postverket redan visat sig
mäktigt att på tillfredsställande sätt avveckla dylika betydande anhopningar
i göromålen, och dels torde olägenheterna av den nu ifrågasatta
ökningen kunna undvikas genom tillämpning av ett enkelt och praktiskt
förfaringssätt vid utskyldernas inbetalande. De från vissa håll uttalade
farhågorna för, att de mindre postanstalterna eller poststationerna icke
skulle vara i stånd att på tillfredsställande sätt utföra det med kronouppbördens
upphämtande förenade arbete, hade, enligt vad generalpoststyrelsen
övertygat sig om, befunnits icke välgrundade. Med vissa närmare
angivna jämkningar har generalpoststyrelsen således tillstyrkt bifall
till de sakkunnigas förslag och i slutet av sitt betänkande framställt
huvudgrunderna av det förfarande, som styrelsen för sin del ansåge böra
tillämpas vid kronouppbördens upphämtande förmedelst postverket.

Vidare hava kammarkollegium och statskontoret i utlåtande den 7
juni 1913 likaledes i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag,
därvid dock mot enskildheter i förslaget framställts erinringar, på sätt
det tryckta betänkandet närmare utvisar. Jag fäster uppmärksamhet vid
att utlåtandet åtföljes av en reservation av två ledamöter i kollegium,
vilka förordat uppbördens upptagande genom postverket, men i övrigt
önskat bibehålla den nuvarande fögderiförvaltningsorganisationen.

Justitiekanslersämbetet har, vidkommande de sakkunnigas förslag,
förmält, att intet vore att erinra emot att åklagar- och polisväsendet på
landsbygden ordnades såsom de sakkunniga föreslagit, dock att någon
betänklighet mötte emot förslaget om mantalsskrivningens förrättande
av länsmannen och emot exekutionsgöromålens överflyttande på honom,
enär dessa bestyr kunde antagas i vissa fall bliva hinderliga för verksamheten
såsom åklagare och polisman.

Inför nu anmärkta förhållanden, nämligen att tre av rikets centrala
ämbetsverk efter tagen kännedom om de hos länsstyrelserna framställda
anmärkningar emot de sakkunnigas förslag dock ansett sig böra i princip
förorda detsamma till genomförande, har det synts mig icke längre
kunna bestridas, att en förenkling i fögderiförvaltningens organisation
kan äga rum. För mig har det ock framstått såsom uppenbart, att det,
efter vad sålunda förekommit, icke tinnes någon utsikt, att riksdagen

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2 ll. 25

skulle bifalla ett förslag, vari den nuvarande organisationen lämnas
orubbad. Då dessutom de brister, jag för min del fann vidlåda de
sakkunnigas förslag, borde kunna genom fortsatt bearbetning inom
departementet väsentligen undanröjas, och det icke kunde anses tillrådligt
att låta det nu rådande osäkerhetstillståndet inom landsstaten
längre äga bestånd, fann jag mig icke kunna försvara ett längre uppskov
i vad på mig ankom. Jag anmodade fördenskull förliden sommar de
inom departementet anlitade sakkunniga, nämligen landssekreteraren H.
L. Uddén och landskamreraren Rob. Hagen, att till mig avlämna eu
promemoria över fögderiförvaltningsfrågaus dåvarande läge. Sedan en
dylik promemoria, dagtecknad den 31 augusti 1916, utarbetats och till
trycket befordrats, anbefallde på min hemställan Kungl. Maj:t samtliga
sina befallningshavande i skrivelse den 11 september 1916 att inom viss
utsatt tid avgiva utlåtande i anledning av vad som beträffande nämnda
fråga förekommit, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande senast i
ärendet avgivit yttrande, samt att därvid taga hänsyn jämväl till innehållet
i ovan omförmälta promemoria. Därjämte och då jag ansåg en
förberedande rådplägning emellan rikets samtliga landshövdingar nyttig
för ett allsidigt bedömande av frågan, utverkade jag enligt vad jag redan
antytt Kungl. Maj:ts bemyndigande att kalla landshövdingarna till en
sådan mera enskild rådplägning. Denna ägde rum här i Stockholm
under två dagar i sistlidne oktober månad.

Såväl vid berörda rådplägning som ock i de senare inkomna officiella
utlåtandena har det klart framstått, att meningarna fortfarande
rätt väsentligt gå i sär; dock hava flera länsstyrelser, vilka tidigare bestämt
hållit på den bestående ordningen, numera, sedan linjerna för den
ifrågasatta nya organisationen klarare utformats, anslutit sig till densamma.
Om man till de länsstyrelser, vilka förmält sig hålla före, att
en tillfredsställande organisation bör kunna ernås enligt de sakkunnigas
förslag, räknar även dem, vilka därvid fästat vissa enligt deras
mening oeftergivliga villkor — såsom att länsstyrelsernas egen organisation
och landsbygdens polisväsende samtidigt måtte förbättras — så befinnes
det, att ungefärligen halva antalet länsstyrelser förordat och halva
antalet avstyrkt förslaget. Redan detta förhållande visar, enligt min
uppfattning, huru svårlöst det ifrågavarande spörsmålet är. Och svårigheterna
äro ganska naturliga, när man besinnar, att här gäller, icke en
fristående nybildning, utan en till bottnen gående omdaning av en gammal
förvaltningsgren, så betydelsefull för statslivet i dess helhet som
fögderiförvaltningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 käft. (Nr 211.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Innan jag närmare ingår på de allmänna dragen av den organisation
jag ämnar föreslå och som för övrigt kommer att ytterst bestämmas
genom vissa lagar, författningar och instruktioner, vilka skola föreläggas
Kungl. Majd och riksdagen, tillåter jag mig antyda, att denna organisation
i allt huvudsakligt bygges på det förslag, som utarbetats av
1912 års sakkunniga. I ett väsentligt stycke har jag dock funnit anledning
att frångå berörda förslag, nämligen beträffande mantalsskrivningsbestyret,
vilket jag anser höra i enlighet med en från många håll
uttalad önskan bibehållas hos häradsskrivaren. Såsom en nödvändig
följd därav bör enligt min mening redovisningen för kronoutskylder
och böter förläggas till landskontoret, varom jag längre fram får tillfälle
närmare uttala mig.

Förslaget går således ut på, att kronouppbörden, enligt av häradsskrivaren
utfärdade debetsedlar med vidhäftade skattepostanvisningar,
upptages, icke av kronofogden, utan av postverket, på sätt i generalpoststyrelsens
förslag närmare angives, samt efter insättning i riksbanken
redovisas till Kungl. Maj:ts befallningshavande genom bankens kvitterade
reversal. Såsom jag nyss antytt, kommer den egentliga kamerala redovisningen
för länet, vilken nu besörjes av kronofogden och häradsskrivaren
gemensamt, att ifrån den nuvarande fögderiförvaltningen överflyttas
till landskontoret, medan restindrivningen skulle huvudsakligen
såsom nu besörjas av kronolänsmännen.

Vidare skulle, på sätt Kungl. Maj:t redan i proposition till 1909
års riksdag föreslagit, exekutionsväsendet, som nu vilar på kronofogdens
personliga ansvar, läggas omedelbart på länsmännen under eget
ansvar med undantag för försäljning av fast egendom eller av fartyg,
som i 94 § utsökningslagen sägs, samt för fördelning av köpeskillingen
för utmätningsvis såld fast egendom ävensom lös egendom i de fall,
då enligt 140 och 141 §§ utsökningslagen sammanträde för fördelningen
erfordras. Jag erinrar i detta sammanhang att emot förslaget i denna
del icke gjordes någon anmärkning inom riksdagen.

\ ad som efter avlyftande från kronofogdetjänsten av uppbörds- och
exekutionsväsendet skulle kvarstå såsom kronofogdens tjänsteåligganden .
kan såsom lätt inses icke fylla hans arbetstid.

Men härav torde också böra bliva en följd, att den uråldriga kronofogdetjänsten
indrages, ett moment som, jämte postverkets övertagande av
kronouppbörden, lärer vara för den nya organisationen det mest karaktäristiska.
Till Kungl. Maj ds befallningshavandes tjänst bland annat för
utövande av kontrollen över kronolänsmännens allmänna tjänstverksamhet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

samt för inseende över och ledning av polis- och åklagarväsendet
föreslås i stället inrättande av en ny syssla, vars innehavare, utrustad
med domarkompetens och polismansutbildnmg, av de sakkunniga kallats
landsfiskal. Denna tjänst borde bliva en enda i varje län förutom de
tre nordligaste kustlänen, varest de stora avstanden och den raskt pågående
utvecklingen lära betinga två.

På sätt jag tidigare i Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens
län underdåniga utlåtande den 12 februari 1913 yttrat och i väsentlig
mån ännu håller före, är kronofogdetjänstens indragning säkerligen förenad
med olägenheter.

Kronofogdens kontrollerande verksamhet gent emot länsmännen har
städse varit av stor betydelse. Det nyttiga inflytande han otvivelaktigt
övat på dem har berott därpå, att han kunnat vara deras rådgivare i
tveksamma fall och att han personligen på nära hall följt länsmännens
arbete och lärt känna deras egenskaper och arbetssätt. Åven uppåt, gent
emot länsstyrelsen, har kronofogden varit administrationen till stort gagu
genom de upplysningar och den utredning han med sin högre utbildning
och sin ingående kännedom om förhållanden inom ett större distrikt ej
sällan åstadkommit i frågor, som berört länet eller omfattande delar därav.
Särskilt i rikets nordligare provinser har nyttan av kronofogdens verksamhet
varit påtaglig.

Men å andra sidan låter det sig nog icke förnekas, att denna kronofogdens
betydelse för administrationen varit starkare förr än nu. Det
ihärdiga kontorsarbete, uppbördsväsendet av honom krävt och för vilket
han i själva verket varit en överkvalificerad kraft, har i sin mån medfört,
att kronofogden icke kunnat eller genom omständigheternas makt
rent av hindrats från att ägna tillbörlig tid och uppmärksamhet _ åt
andra honom instruktionsenligt åliggande viktiga uppgifter. Dit räknar jag
i främsta rummet polis- och åklagarväsendet. De sakkunniga hava,
synes mig, med den av dem i promemorian den 31 augusti 1916 sid. 15
framlagda statistik uppvisat, att kronofogdens verksamhet inom detta område
nu för tiden i allmänhet är skäligen ringa. En medverkande orsak härtill
är naturligtvis att söka däri, att kronolänsmännen med sina smärre distrikt
och med nutidens raskt utbredda kommunikations- och telefonväsende
snabbare kunna ingripa i förekommande polisfall och att mängden av
dessa fall är av den art, att länsmännen företrädesvis torde höra handlägga
dem. Men ännu en omständighet torde nog bidragit till, att
kronofogdens betydelse för förvaltningen icke är densamma som förr.
Fordom var kronofogden oftare än nu, i all synnerhet efter boställenas
omkring år 1880 skedda indragning, bosatt mitt ute i sitt fögderi, och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

han kom då i långt livligare beröring med fögderiborna än nu är fallet.
Många av de förutsättningar, vilka möjliggjorde för kronofogden att i och
med sin tjänstverksamhet utöva ett gagnerikt inflytande på allmänna ärendens
avgörande, äro icke heller vidare för handen. Dit räknar jag de
lagbestämda förrättningar, vid vilka han med nödvändighet trädde i
beröring med ortens bemärkta män och självfallet fick tillfälle att lära
känna orts- och personförhållanden. Sådana tillfällen voro, bland andra,
syner och besiktningar, kronofogdens på den tiden obligatoriska deltagande
i taxeringsförrättningarna o. s. v.

Väger jag fördelarna av kronofogdetjänsten emot de brister, som
tvivelsutan vidlåda densamma i våra dagar, måste jag dock såsom min åsikt
uttala, att kronofogdeinstitutionen, trots allt vad man numera kan emot
densamma invända, utgjort ett mycket viktigt led i förvaltningsorganisationen;
och när densamma likväl nu, icke utan tvekan från min sida,
föreslås till indragning, vill jag för min del — och härvid vet jag mig
äga stöd hos Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande — lämna
kronofogdekåren över huvud det allra bästa vitsord att hava fullgjort
sina åligganden redligt och till statsförvaltningens sannskyldiga bästa.

Jag övergår nu till att i allmänna drag framlägga min

2. Plan för den nya organisationen.

Enligt planen skulle tjänstemännen inom fögderiförvaltningen utgöras
av liäradsskrivare och länsmän, varjämte såsom nämnts tillsättes
en ny, länsmännen överordnad befattningshavare, av de sakkunniga
benämnd landsfiskal.

Den huvudsakliga fördelningen av göromålen mellan tjänstemännen
framgår av följande redogörelse.

Debiteringen av kronoutskylder verkställes av häradsskrivaren i hittills
vanlig ordning och kronoutskylderna upptagas å debetsedel, upprättad
enligt formulär, som fastställes i sammanhang med det nya uppbördsreglemente,
vartill förslag uppgjorts. Vid debetsedeln är fogad en
av häradsskrivaren utskriven, genom perforering frånskiljbar skattepostanvisning,
utställd å Kungl. Maj:ts befallningshavande, och torde blanketten
härtill få fogas bland bilagorna till propositionen (bilaga A). Debetsedlarna
med tillhörande skattepostanvisningar skola sist tio dagar före
uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till
de skattskyldiga.

Särskild debetsedel skall utfärdas för varje skattskyldig man, vilkens ålder vid
utgången av det år, för vilket utskylderna påförts honom, icke understiger 21 år,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

•JO

samt för en var annan skattskyldig, som är särskilt för sig mantalsskriven eller som
har att utgöra bevillning av fast egendom samt av inkomst eller inkomst- och förmögenhetsskatt
eller att erlägga pensionsavgift enligt 15 § lagen om allmän pensionsförsäkring.
Likaledes skall särskild debetsedel utfärdas åt fastighetsägare för varje
honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera, dock
senast före prövningsnämndens sammanträde, därom gör framställning. Debetsedlarna
med tillhörande skattepostanvisningar sändas — öppet och således okuverterade —
till de skattskyldiga under den adress, som i mantalslängden antecknats eller blivit
hos häradsskrivaren anmäld.

Uppbörden av de i uppbördsbok^!! debiterade kronoutskylderna sker
för landet genom postverkets försorg och försiggår under allmän uppbördstermin
från och med den 21 november till och med den 5 december
varje år. För erläggande av kronoutskylder och dylikt (krigskonjunkturskatt,
arrendemedel m. in.), som finnas upptagna i särskild
av häradsskrivaren upprättad uppbördslängd, äger länsstyrelsen, där så
befinnes böra ske, efter samråd med generalpoststyrelsen, bestämma
särskild uppbördstermin. Eljest uttagas sådana utskylder i enlighet med
vad länsstyrelsen i värjo särskilt fall bestämmer.

Sker uppbörd genom postverket, har den skattskyldige att, med
företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogade skattepostanvisning,
under uppbördstermin portofritt inbetala de honom påförda
kronoutskylder å vilken fast postanstalt som helst inom riket. Där beloppet
överstiger ettusen kronor, bör betalningen helst ske medelst en
å postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan
bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Efter det postanstalten mottagit likvid för skattepostanvisning, frånskiljer
och behåller postanstalten skatteanvisningen samt återställer till
den skattskyldige debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse
med anvisningen å debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt 15 § lagen om allmän pensionsförsäkring
medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, har han
att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalten, utskriva särskild å Kungl.
Maj:ts befallningshavande utställd skattepostanvisning.

När vederbörande uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare
kronoutskylder. Ej heller emottager postverket i vidare mån än förut sagts kronoutskylder
till annat belopp än som å debetsedeln finnes upptaget.

Det närmare förfarandet med uppbörden har generalpoststyrelsen
utvecklat i utlåtande, som finnes avtryckt i den av mig förut omnämnda
promemorian den 31 augusti 1916 sid. 65 ff.

Av utlåtandet framgår, att postverket beräknat ersättningen för bestyret
med kronouppbörden till 180,000 kronor pr år, därav emellertid
postverkets verkliga utgifter belöpa sig till omkring 100,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Redovisningen och r estindrivning en. Sedan de inbetalda skattepostanvisningarna
ankommit till postkontoret i residensstaden, insätter postkontoret
dag för dag anvisningarnas sammanlagda belopp i vederbörande
riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkning,
varvid avlämnas, förutom för riksbankens bokföring erforderlig insättningsnota,
dubbla reversal å beloppet. Det ena reversalet, försett med
riksbankskontorets kvitto å beloppet, återställes till postkontoret, varjämte
det andra reversalet med åtecknat bevis, att medlen tillgodoförts
statsverkets giroräkning, av riksbankskontoret vid kassatimmens början
påföljande dag översändes till landskontoret, som bokför de influtna
medlen under depositionstitel. Postkontoret redovisar, mot kvitto, skattelikviden
till landskontoret med det från riksbanken erhållna kvitterade
reversalet jämte tillhörande skattepostanvisningar, varvid postkontoret
tillika överlämnar en över anvisningarna uppgjord förteckning.

Landskontoret, dit häradsskrivarna efter skatteanvisningarnas utsändande överlämnar
uppbördsboken, har att i densamma anteckna den genom postverket inbetalta
uppbörden samt att upprätta restlängder över den under uppbördstiden icke influtna
uppbörden.

Dessa restlängder upprättas genom kopiering i två — eventuellt tre — exemplar
för varje socken eller fjärdingsmansdistrikt, varvid restposterna erhålla nummer i löpande
följd. Ena exemplaret stannar i landskontoret, medan det eller de andra utsändas
till länsmännen med order om resternas indrivning och redovisning, varvid är att
märka, hurusom länsmannen såsom utmätningsman har att enligt upprättat förslag
till nytt uppbördsreglemente påkalla handräckning jämväl såvitt rörer indrivning på
främmande ort av inom hans distrikt debiterade restantier. Med ledning av uppbördsböckerna
och restlängderna verkställer landskontoret omföring på vederbörliga titlar
av de av postverket i riksbanken insatta (»deponerade») uppbördsmedlen.

Av utmätningsman å landet indrivna kronoutskylder, vilka ej böra till annan,
som begärt handräckning, redovisas, skola av länsmännen för länsstyrelsens räkning
i riksbanken insättas (deponeras) sjunde söckendagen före varje månads utgång.
Samtidigt sänder länsmannen till landskontoret uppgift på de poster i restlängderna,
som ingå i de av honom under månaden i riksbanken insatta medlen. Landskontoret
annoterar i restlängderna betalningarna enligt nämnda uppgifter samt verkställer,
sedan uppgifterna summerats och sammandrag över dem upprättats, omföring på
behöriga titlar, därvid uppgifterna med sammandrag jämväl utgöra bilagor till omföringsbeslutet.

Över uppbördsmedel, vilka enligt vunnen utredning skola avkortas eller avskrivas,
upprätta länsmännen, å blankett med samma uppställning som restlängden
och särskilt för utskylder som skola avkortas och särskilt för dem som skola avskrivas,
förteckningar med angivande av den skattskyldiges namn och hemort samt
utskyldsbelopp. Sådana förteckningar med tillhörande verifikationer insändas till
länsstyrelsen för behörig åtgärd vissa gånger årligen. Landskontoret granskar förteckningarna
med tillhörande handlingar, fullständigar dem, avräknar poster, som anses
icke kunna till avkortning eller avskrivning godkännas, samt upprättar särskilda
sammandrag över samtliga förteckningar av vartdera slaget. Sedan länsstyrelsen därefter
meddelat beslut, gemensamt för alla länsmansdistrikten, rörande avkortning och
avskrivning, annoterar landskontoret beslutet i restlängderna,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

I månaderna juni och december hava länsmännen att sjunde söckendagen före
månadens utgång till landskontoret avlämna över då utestående rester upprättad förteckning
med anteckningar om vidtagna åtgärder och uppkomna hinder för indrivningen.
Längderna, som upptaga de restskyldigas namn och hemvist samt utskyldsbelopp,
upprättas särskilt för utskylder beroende på inhibition, särskilt för övriga utskylder.
Landskontoret kompletterar förteckningarna samt upprättar sammandrag över dem.

Landskontoret har att för varje länsmansdistrikt föra räkning å blankett med
samma uppställning som uppbördsboken. Räkningen upptager för varje månad summariskt
i debet: oredovisad uppbörd från föregående månad, uppdebiterade medel,
exempelvis på grund av kammarrättens utslag och länsstyrelsens därå meddelade
order, samt eventuellt gottgjord överleverering; i kredit: i riksbanken insatt — av
landskontoret genom omföring från deponerade medel på titlar fördelad — uppbörd,
avkortade utskylder, därest avkortning eller avskrivning skett under månaden, och
oredovisad uppbörd jämte eventuell överleverering.

Aven om bötesredovisningen är förslag till nya bestämmelser upprättat.
I huvudsak innebär detta samma anordning för indrivning och
redovisning av böter, som ovan angivits beträffande kronoutskylder.

Domstolars och ämbetsmyndigheters saköreslängder för landsbygden — i dubbla
exemplar för varje länsmansdistrikt — insändas till länsstyrelsen, som utsänder
ena exemplaret till vederbörande länsman med order om indrivning, verkställighet
och redovisning. Länsmännen insätta i riksbanken genom dem indrivna böter
samt avlämna månadsrapporter, avkortningslängder och restredogörelser i huvudsakligen
enahanda ordning som i fråga om kronoutskylder.

I landskontoret föres särskilt för varje länsmansdistrikt räkning, grundad på
länsmännens rapporter, avkortnings- och avskrivningslängder med länsstyrelsens i
fråga om dessa meddelade beslut, samt restlängder och förteckningar över avtjänta
böter. Sådan räkning avslutas månadsvis.

Inflyttningen i landskontoret på förenämnda sätt av redovisningen
utav utskylder och böter möjliggör en högst avsevärd förenkling beträffande
länens räkenskaper och underlättar den ständiga översikt av
statsinkomsternas tillflöde, som man velat vinna genom de månatliga,
för någon tid sedan införda kassarapporterna till statskontoret men som,
med den organisation länens räkenskapsväsen hittills ägt, icke kunnat i
önskvärd utsträckning ernås.

Landskontorets här ovan nämnda månadsredogörelser kunna utgöra den primära
räkenskapen för länens landsbygd. För städer med egen uppbördsförvaltning ändras
den nu föreskrivna redovisningsordningen så till vida, att magistraten näst sista
helgfria dag i varje månad på titlar levererar under månaden influten uppbörd samt
därvid till landskontoret insänder så beskaffad redogörelse, som landskontoren upprätta
för varje länsmansdistrikt. Redogörelserna åtföljas av verifikationer över utskylder,
vilka enligt beslut under månaden avkortats eller avskrivits. Vid redogörelserna
för juni och december fogas dessutom specifik restredogörelse. För bötesindrivningen
lämna magistraterna redovisning genom liknande månadsredogörelser som
nyss sagts.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Vid en sådan anordning kunna de nuvarande specialräkningarna för fögderier
och städer likasom landskontorets specialräkning alldeles försvinna. Ej heller landsboken
blir vidare erforderlig.

Länsräkenskaperna skulle komma att inskränka sig till inkomst- och utgiftsjournaler
samt inkomst- och utgiftsböcker jämte de på dem uppbyggda månatliga
kassarapporterna till statskontorets riksbokslutsbyrå, allt anordnat i huvudsaklig
överensstämmelse med vad redan är jämlikt nådigt brev den 17 december 1915 föreskrivet
för länsstyrelsernas redovisning för inkomster och utgifter för domänstyrelsen.

Därjämte skulle hos länsstyrelsen föras särskilda böcker och liggare beträffande
alla de redovisningsförhållanden, vilka icke komma till uttryck i kassabokföringen,
men varom upplysning ständigt bör finnas att tillgå å landskontoret. Ur dessa böcker
och liggare skulle kammarrätten erhålla för dess granskning av länens redovisningar
erforderliga uppgifter eller sammandrag.

Då kassarapporterna avsändas till statskontorets riksbokslutsbyrå, böra de åtföljas
av därtill hörande verifikationer. Sedan rapporterna blivit i och för rikshuvudboken
bearbetade, böra de jämte verifikationer överlämnas till kammarrätten på enahanda
sätt, som redan är föreskrivet för domänförvaltningens räkenskaper.

Det torde böra uppdragas åt statsbokföringskommittén att utarbeta de närmare
detaljerna av denna redovisningsordning. Enligt vad jag inhämtat, lärer något hinder
icke möta för denna kommitté att under innevarande år fullgöra ett sådant uppdrag
i så god tid, att den nya redovisningsordningen kan tillämpas från och med 1918
års ingång.

Förslag har uppgjorts till omarbetning av 1878 års förordning angående
förändrade föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalutskylder
m. m., avseende att bestyret med kommunalutskylders indrivning
lägges å kronolän smannen.

Om vissa regler i syfte att å kronans vägnar öva tillbörlig kontroll
över de kommunala restantiernas indrivning har jag för avsikt att
yttra mig närmare under avdelningen om kontrollen. De finnas för
övrigt naturligen intagna i sist berörda författningsförslag.

Exekutionsväsendets anförtroende åt kronolänsmännen i nära överensstämmelse
med vad som föreslogs i 1909 års proposition föranleder
vissa ändringar i utsökningslagen och dithörande författningar, varom förslag
skall föreläggas Kungl. Maj:t och riksdagen. Förslaget ansluter
sig till de sakkunnigas uttalande i detta ämne, vartill jag ber att få
hänvisa. Med den kontroll, som ligger såväl i ett föreslaget stadgande
om direkt översändande av redovisning till utmätningssökande, även om
han det icke begärt, som ock uti ifrågasatta föreskrifter om obligatoriskt
utfärdande av mottagningsbevis, om månatlig insättning i riksbanken av
inneliggande exekutionsmedel, som av någon anledning icke böra till
vederbörande utsändas, samt genom föreslagna inventeringar hos länsmännen
och föreskrivna dagboksutdrags insändande, torde alla invänd -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ningar mot länsmännens övertagande på eget ansvar av exekutionsväsendet
vara undanröjda.

Verkställighet av utslag i brottmål skall tillhöra kronolänsmännen
likasom förhållandet nu faktiskt är. Åliggandet lärer regleras genom de
nya instruktioner, som, i händelse omorganisationen beslutas, komma
att av Kungl. Maj:t utfärdas.

Om åklagarväsendet å rikets landsbygd får jag anledning att
yttra mig i det följande. Att länsmännen böra bibehållas såsom
allmänna åklagare, torde vara uppenbart, men en väsentlig ny kraft
tillföres åklagarväsendet genom landsfiskalen, vilken, på sätt jag får
tillfälle längre fram närmare omförmäla, skulle intaga en överåklagares
ställning i vissa avseenden. De lagändringar, som härav påkallas, torde
i sinom tid underställas Kungl. Maj:t och riksdagen.

Polisväsendet å rikets landsbygd ämnar jag närmare beröra i en
särskild avdelning längre fram.

Därigenom att, på sätt i det föregående yttrats, redovisningen för kronouppbördeu
i olikhet mot vad de sakkunniga föreslagit överflyttas på
landskontoren, har mantalsskrivningsbestyret å rikets landsbygd kunnat helt
och hållet förbliva ett häradsskrivarens arbete. Genom denna anordning
har jag trott mig tillmötesgå ett mycket allmänt, från såväl häradsskrivarna
själva som Kungl. Maj:ts befällningshavande uttalat önskemål.

Det synes mig ock ligga i sakens natur, att den, som skall verkställa
debiteringen, har det största personliga intresse av, att mantalsskrivningen
i möjligaste mån förrättas korrekt. Härigenom undvikes
fara för misstag och oegentligheter i debiteringsarbetet. Ett för mig
tungt vägande skäl att göra denna avvikelse från de sakkunnigas förslag
har också varit den synpunkten, att kronolänsmännen härigenom komma
att till förmån för sin polisverksamhet befrias från det mera eller
mindre bindande kontorsarbete, som ovedersägligen innefattas i mantalsskrivningsbestyret.
I själva verket innebär förslaget i denna del, att
häradsskrivarens tjänsteställning i stort sett lämnas orubbad.

Borgerlig vigsel förrättas enligt lagen om äktenskaps ingående och
upplösning den 12 november 1915 på landet av kronofogden ävensom,
där Konungen för visst område det medgiver, av den som Kungl. Maj:ts
befallningshavande särskilt förordnar till vigselförrättare.

Då fråga nu är, att kronofogdetjänsten skall indragas, erfordras
ändring i berörda lag. Tidigare har av de sakkunniga föreslagits, att
förrättningen borde anförtros domhavandena, och rikets hovrätter, som
i sådant avseende hörts, hava icke motsatt sig en sådan anordning.
För min del är jag dock förhindrad att lämna detta förslag min anslut Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 haft. (Nr 211.) 5

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ning företrädesvis av följande skäl. Det är nämligen av stor vikt, att
lagstiftningen för de fall, då borgerlig vigsel skall ske, genom undanröjande
av sådant, som vållar nupturienterna onödig omgång och kostnad,
underlättar förrättningens verkställande. Exempelvis är det mig
bekant, hurusom inom Norrbottens län med dess stora avstånd kostnaden
för en resa till kronofogden nödgat vederbörande att uppskjuta
vigselförrättningen, till dess kronofogden för uppbördsstämma eller av
annan anledning besökt orten. Då nu domhavandenas antal i det närmaste
sammanfaller med kronofogdarnas, skulle en överflyttning av bestyret
från de senare till de förra icke verka till önskvärd lindring i kostnaden.
Däremot håller jag före, att ifrågavarande förrättning, vilken
väl till sin natur är grannlaga och ställer på förrättningsmannen en
viss fordran på förmåga att iakttaga de juridiska formerna, dock med
hänsyn till de klara anvisningar, som nu meddelats enligt nådiga förordningen
i ämnet den 3 december 1915, bör alltför väl kunna anförtros
kronolänsmännen. Därigenom skulle i anseende till denna kårs
talrikhet betänkligheterna i avseende på nupturienternas kostnader högst
väsentligt bortfalla.

Denna synpunkt har jag givit uttryck för vid den rådplägning jag
i detta ämne haft med chefen för justitiedepartementet, på vars föredragning
det lär ankomma att en lagändring i angivet syfte kommer
till stånd.

Likasom mantalsskrivningen enligt mitt förslag fortfarande kommer
att vila å häradsskrivaren, bör denne framgent såsom hittills upprätta
inskrivning slistor rörande värnpliktiga.

Markegång ssättning en bör regleras genom ett inom vederbörande
departement utarbetat författningsförslag, som kommer att i laga ordning
inför Kungl. Maj:t föredragas. Förslaget innebär, att kronofogdens
nuvarande bestyr i detta hänseende skall övertagas av häradsskrivaren.

3. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen samt deras tjänsteställning.

a. Landsfiskalerna.

Nödgas man, såsom jag nu håller före, utgå från den förutsättningen,
att en såsom nödvändig ansedd lönereglering för fögderiförvaltningen icke
kan genomföras utan att kronofogdetjänsten indrages, gäller det att tillse,
att den nya organisationen inrättas på bästa sätt.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. 35

Med undantag för vad utav kronofogdens förnämsta göromål enligt
det föregående avsetts att läggas på andra organ skall enligt den inom
departementet utarbetade organisationsplanen en eller i undantagsfall
två landsfiskaler för varje län övertaga kronofogdens alla övriga väsentliga
bestyr, av vilka kontrollen samt polis- och åklagarväsendet
tilldraga sig den största uppmärksamheten.

På landsfiskalens kompetens och ställning inom förvaltningen kommer
organisationens värde att icke* oväsentligt bero.

I avseende å kompetensen synes böra krävas, att vederbörande avlagt
sådan akademisk examen, som erfordras för domarkallet, under någon
tid själv utövat domarämbete och under minst sex månaders tid
följt arbetena vid större stads polisväsende samt brottmålsförhandlingarna
vid dess underdomstol. Med dylik utbildning synes mig en sådan tjänsteman,
om han eljest besitter personliga egenskaper lämpade för sitt blivande
kall, böra äga synnerligen goda förutsättningar att bliva en duglig
chef för polisväsendet i sitt distrikt ävensom öva nödigt inseende över
åklagarkallet därstädes.

Enligt det inom departementet utarbetade förslaget till instruktion
för landsfiskalen är han ock avsedd att närmast under Kungl.
Maj:ts befallningshavande vara polischef inom sitt distrikt, vilken ställning
naturligtvis icke hindrar honom, när förhållandena det påkalla,
att personligen ingripa såsom polisman; men han skall därjämte äga
åklagarmyndighet och hava inseende över åklagarkallet. Han bör sålunda,
i den mån anledning därtill förekommer och omständigheterna
det tillåta, vara tillstädes och med uppmärksamhet följa övriga allmänna
åklagares verksamhet vid häradsrätterna samt i förekommande
fall med råd och upplysningar biträda dem i denna deras tjänstutövning.
Landsfiskalen bör ock vara berättigad att från nämnda åklagare
erhålla rapport om vad i åklagarhänseende på varje tid i deras distrikt
förekommer av den vikt, att det bör komma till landsfiskalens kännedom.
tiar Kungl. Maj:ts befallningshavande åt landsfiskal uppdragit
visst åtal, och är i sådant fall förberedande undersökning redan av
underordnad åklagare i orten anställd, har landsfiskalen att utan dröjsmål
granska undersökningen och att därutinnan, om så erfordras, själv
eller med tillkallat biträde av annan vederbörande polisman söka bereda
nödig fullständighet. Sedan kronolänsman eller vederbörande poliskommissarie
verkställt häktning eller beslag eller anhängiggjort åtal, bör
dock landsfiskalen icke utan Kungl. Maj:ts befallningshavandes särskilda
förordnande äga rätt att ingripa i målet. Övriga enskildheter i instruk -

Kung1. Må]ds Nåd. Proposition Nr 211.

tionsförslaget på nu ifrågavarande område såsom om landfiskalens ledarställning,
när större polisstyrka är å en ort samlad, m. in., torde jag
bär kunna förbigå.

Men landsfiskalens tjänstverksamhet bör ingalunda inskränka sig
till polis- och åklagarkallet. Sålunda bör landsfiskalen närmast under
länsstyrelsen öva inseende över länsmäns verksamhet för exekutionsväsendet,
inventera deras medelsförvaltning och öva inspektion över
deras allmänna tjänstverksamhet. Denna inspektion har jag tänkt
mig skola äga rum företrädesvis genom på obestämda tider minst en
gång årligen företagna besök å vederbörandes tjänsterum, varvid med
ledning jämväl av från Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtade
upplysningar och uppgifter granskning äger rum av dagboken i utsökningsmål
med verifikationer, handräcknings- och övriga diarier,
kassajournal, brevkoncept, postbok samt inneliggande, oredovisade restlängder
å oguldna krono-, kommunal- samt andra utskylder och avgifter.

Landsfiskalen bör ock kunna utav Kungl. Maj:ts befallningshavande
anlitas för att hålla sammanträden med menighet inom länet, för att
utföra kronans talan i rättegångar eller eljest ävensom för att biträda
vid beredning av på Kungl. Maj:ts befallningshavande ankommande mål
och ärenden, som länsstyrelsen uppdrager åt honom och som prövas av
beskaffenhet att ej vålla hinder i de bestyr, som enligt instruktionen
eller eljest lagligen åligga landsfiskalen.

Slutligen har uti instruktionsförslaget inryckts såsom en uppgift
för landsfiskalen, att han på sina resor bör vinnlägga sig om att inhämta
tillförlitlig kännedom om näringarnas tillstånd, om förhållandena
inom tätare bebyggda samhällen, som han besöker, om vägars och
andra allmänna kommunikationers tillstånd och behov o. s. v. samt,
när skäl därtill förekommer, hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra
framställning i sådana eller andra därmed likställda allmänna angelägenheter.

Genom dessa antydningar torde en i möjligaste mån fullständig
bild givits av den föreslagna nya landsfiskalsbefattningens mål och uppgifter.
Men ett mycket väsentligt spörsmål är icke ännu av mig berört,
nämligen den frågan, huruvida landsfiskalen skall inrangeras inom
länsstyrelsen eller få sin plats fristående inom förvaltningen.

Länsstyrelserna ha i detta hänseende uttalat skilda meningar. Några
hålla före, att landsfiskalens ställning, visserligen med subordination under
Kungl. Maj:ts befallningshavande, bör i övrigt vara fristående, medan
andra fordra, att institutionen bör inordnas i länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Jag har för min del omfattat den senare meningen. Jag vill
dock i detta sammanhang nämna, att enligt min mening i de tre nordligaste
knstlänen, där två landsfiskaler föreslås, en var av dem bör få
sitt särskilda distrikt geografiskt avdelat, Kungl. Maj:ts befallningshavande
dock obetaget att vid förfall för den ene av landsfiskalerna kunna
för särskilt fall, då vikarie icke i laga ordning tjänstgör, uppdraga åt
den andre visst tjänstbestyr i den förres ställe. Jag kan således icke
förorda Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Västernorrlands län förslaa\
att dess bäersre landsfiskaler skola utan särskilda distrikt efter
Kung]. Maj:ts befallningshavandes föreskrift i varje fall tjänstgöra.
Härav skulle enligt min mening vållas slitningar, och det ansvar, som
måste vila på tjänstemännen, skulle bli delat med därav följande olägenheter.

Genom landsfiskalens inordnande i länsstyrelsen vinnas enligt min
uppfattning vissa bestämda fördelar. Hans kontrollerande verksamhet
blir därigenom i sin ordning kontrollerad. Jag har sålunda tänkt mig,
att landsfiskalens tjänstresor skulle i varje fall anmälas hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Genom en sådan anordning får länsstyrelsen
anledning att pröva och bedöma, i vad mån landsfiskalens tjänstverksamhet
på varje tid kan tagas i anspråk för länsstyrelsens eget
arbete. Slutligen och då det är av vikt, att landsfiskalens ämbetspost
även i hans frånvaro öppnas och diarieföres, kommer länsstyrelsen att
genom tjänstens inordnande i länsstyrelsen kunna draga försorg därom.
Med få ord sagt uppkommer genom en sådan anordning den intima
samverkan mellan länsstyrelsen och landsfiskalen, vilken utan tvivel är
nödig för ett rätt tillgodogörande av den senares verksamhet i förvaltningen.
Åt allt detta kommer naturligtvis att genom erforderliga bestämmelser
givas uttryck i instruktionen.

Såsom följd av landsfiskalens sålunda planlagda ställning inom länsstyrelsen
anmärker jag här, att icke något särskilt anslag till förvaltningskostnad
erfordras.

Däremot återstår en fråga, vilken icke ännu hunnit utredas, nämligen
huruvida nödig tjänstlokal allestädes kan inom vederbörande landstatshus
beredas landsfiskalen. Att så flerstädes kan ske, därom råder
nog ej tvivel. Men lika visst erfordras, att döma av länsstyrelsernas
vttranden, i ett och annat län förhyrande av lokal i landstatshusets närhet
eller särskild kostnad för att därinom aptera passande lokal.

Innan jag lämnar ämnet, bör jag tillägga ännu några ord. Jag
har i det föregående angivit, att jag ämnar föreslå inrättande av en enda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

landsfiskalstjänst i varje län utom de tre nordligaste kustlänen, där antalet
i vart och ett skulle bliva två. Behovet av två dylika tjänstemän
i dessa län betingas enligt min åsikt dels av de stora avstånden, dels av
den betydande trävara- och gruvindustrien samt dels och icke minst av
det nydaningsarbete, som på snart sagt alla områden där pågår och
varvid Kungl. Maj:ts befallningshavande, när kronofogdetjänsten indrages,
otvivelaktigt har behov av två funktionärer emellan sig och kronolänsmännen.
Men jag är icke lika viss, att icke även i ett och annat
av de sydligare länen omständigheterna snart nog skola göra behovet
av två landsfiskaler oavvisligt. Jag tänker härvid närmast på de bägge
skånelänen med deras täta befolkning och livliga samfärdsel, på Göteborgs
och Bohus län med dess många fisklägen och länets långsträckta
utbredning samt även på Ålvsborgs län, där förhållandena framdeles
måhända kunna betinga ytterligare en arbetskraft av nu ifrågavarande
art. Men jag har icke, innan erfarenheten klart visat behovet av ytterligare
landsfiskalstjänster, velat ifrågasätta löner till flera tjänstemän än
de förut angivna. Jag har allenast velat förbereda därpå, att ifall organisationen
nu godkännes, Eders Kungl. Maj:t törhända snart nog kan
finna sig nödgad att av riksdagen utverka anslag för landsfiskalskårens
förstärkning i ett eller annat län.

Detta är i korthet vad jag har att anföra rörande det nya landsfiskalsinstitutet.
Aven om jag icke är blind för att detsamma, så organiserat
som jag nu angivit, företer brister, vilka dock efter vunnen erfarenhet
lära stå att avhjälpa, synes mig likväl institutionen kunna antagas
komma att bereda lantregeringen en tillfredsställande ersättning för
kronofogdekåren särskilt beträffande polis- och åklagarväsendet. Visst
är, att utan landsfiskal^ änstens inrättande jag icke kan tillstyrka ett
övergivande av den nuvarande organisationen.

b. Hä råd s sk ri varu a.

De sakkunniga hava föreslagit, att häradsskrivarnas nuvarande åliggande
rörande redovisningen måtte vid kronofogdetjänstens indragning
utsträckas att omfatta jämväl kronofogdarnas göromål med avseende å
redovisningen för kronoutskylder m. m., vilket med andra ord innebär,
att häradsskrivarna skulle från länsmännen mottaga redovisning
för restindrivningen och verkställighet av bötesbeslut samt öva kontroll
över länsmännens verksamhet härutinnan, ävensom att häradsskrivarna
skulle avfatta icke blott såsom nu debet i fögderispecialräkningen
utan ock räkningens kredit. Däremot skulle den lindring be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

träffande mantalsskrivningen beredas häradsskrivarna, att kronolänsmännen,
var för sitt distrikt, enligt av häradsskrivarna upprättade s. k. stommar
borde förrätta mantalsskrivningen och verkställa föreskriven komplettering
därav.

Såsom jag redan i organisationsplanen antytt, har jag icke kunnat
ansluta mig till detta förslag utan anser, att häradsskrivaren bör bibehållas
vid mantalsskrivningsbestyret, varemot redovisningen för kronouppbörden
m. m. bör förläggas till landskontoret.

I själva verket kommer således enligt mitt förslag häradsskrivartjänsten
att bibehållas väsentligen orubbad och tjänstinnehavaren att i
stort sett befrias från befattning med räkenskapen.

c. Kronolänsmäimeii.

Enligt den organisationsplan, varom nu är fråga, skola länsmännen
bibehållas vid sina nuvarande åligganden och därjämte få sig ålagda
vissa andra göromål.

Länsmännen verka redan nu i stort sett såsom utmätningsman
och restantieindrivare på landet, låt vara under kronofogdens tillsyn
och ansvar. I överensstämmelse med vad som föreslogs i 1909
års proposition om fögderiförvaltningen och då lämnades utan invändning
av riksdagen, ingår också i den organisationsplan, jag nu
framlägger, att länsmännen skola bliva utmätningsmän på eget ansvar,
allenast med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom
eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen sägs, likasom ock för fördelning
av köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall,
då enligt 140 eller 141 § utsökningslagen sammanträde för fördelningen
erfordras.

Såsom stöd för reformen i denna del kan jag åberopa vad chefen
för civildepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet den
29 januari 1909: »En''förändring i ovan antydd riktning synes mig icke
allenast överensstämma med rådande praxis, enligt vilken, på sätt jag
förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i stor omfattning överlämna åt
länsmännen att på kronofogdens ansvar verkställa utmätningar, utan
reformen är även, enligt min uppfattning, ägnad att tillmötesgå det
rätt allmänt uttalade önskemålet av exekutionskostnadernas nedbringande.
)) Men naturligen har jag låtit mig angeläget vara att åstadkomma
bästa möjliga kontroll för redovisningen ej allenast gent emot

Kronolänsmännen

såsom utmätningsman.

Kungl. Maj:ts .''Nåd. Proposition Nr 211.

Kronolänsmännens

kompetens
och utbildning.

allmänheten, i vad rör till verkställighet inlämnade utslag, utan ock i
förhållande till landskontoret i fråga om kronoutskyldsrestantier och
böter, samt till kommunala myndigheter beträffande resterande kommunala
utskylder och prästlöneavgifter. Härom torde jag få tillfälle att
vidare yttra mig, då jag kommer in på frågan om kontrollen.

I detta sammanhang vill jag endast påpeka en omständighet,
vilken jag i fråga om förenkling i administrationen och tidsbesparing
tillmäter desto större betydelse, som det gäller att för kronolänsmännen
underlätta den arbetsprestation, som enligt reformen kommer
att vila på dem.

Såsom bekant är det i allmänhet Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som beslutar om förvandling av böter. Men innan sådant beslut meddelas,
måste vara styrkt, att den sakfällde saknar tillgångar till böternas
gäldande. I distrikt med en stor mängd sakfällda personer
utgöra dessa utmätningsbesök en oerhörd tunga för förrättningsmännen.
När emellertid bristande tillgång konstaterats — och sådant sker vid
första utmätningsförsöket i otaliga fall — har utmätningsmannen att
begära beslut om förvandling. Omsider ankomma förvandlingsbesluten,
och det gäller nu att, om fattigdom fortfarande visas, införpassa
den sakfällda för böternas avtjänande. Således bliva i ett mycket
stort antal fall tvä utmätningsbesök av nöden, vilket ju icke skulle erfordrats,
om böterna på förhand varit förvandlade. Ett preliminärt förslag
till förändrade bestämmelser om bötesförvandling och bötesredovisning
upptager i dessa avseenden betydande förenklingar, varigenom en
omfattande börda skulle, om förslaget genomföres, bli avlyftad från
kronolänsmännens och andra bötesindrivares axlar.

Av vad nu yttrats synes naturligen böra följa ej allenast, att statens
garanti enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i
vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, bringas
att omfatta medel, dem länsmannen såsom utmätningsman har om
händer, utan ock att till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes
föreskriften om de i förordningen den 10 juli 1899 föreskrivna inventeringar,
ävensom att länsmannen i sin nu nämnda egenskap får till tjänståliggande
att föra dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 §
av förordningen den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskriven i fråga
om uppbördsrestantier. Härom komma förslag att Kungl. Maj:t och
riksdagen föreläggas.

En viktig fråga, som oberoende av den föreliggande organisationsplanen
måste lösas, är den om kronolänsmännens kompetens och utbildning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Fögderiförvaltningskommittén har i sitt betänkande (sid. 166 tf.) utförligt
behandlat detta ämne, och det torde icke vara av nöden att jag
nu återger vad där yttrats. För min del hyser jag den åsikten, att, även
om ett stort antal av rikets kronolänsmän till följd av studier och
praktik besitter nödiga insikter såväl för åklagarkallet i allmänhet som
ock för handläggningen av utmätningsärendena, det dock är av nöden,
att staten höjer sina anspråk på länsmännens kompetens. Men då det
icke lärer böra ifrågasättas att såsom villkor för befordran till Trronolänsmanstjänst
fordra avläggandet av juridisk examen vid universitet,
torde staten böra på annat sätt försäkra sig om en bättre utbildning av
länsmanskåren. Nu gällande bestämmelser, nämligen kammarkollegiets
cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshavande den 21 januari 1842, böra
därför ersättas med skärpta kompetensfordringar. Uppenbart är emellertid,
att man under övergångstiden måste låta sig nöja med nuvarande
tjänstinnehavare, även om hos en och annan brister i utbildningen äro
tillfinnandes.

Förslag om skärpta kompetensfordringar är under utarbetande, och
torde jag här böra omförmäla de grunder, som man härutinnan avsett att
få fastslagna. Så skulle för kompetens till kronolänsmanstjänst fordras
avlagd realskoleexamen eller annat kunskapsprov, som, enligt vad särskilt
är stadgat, må kunna ersätta sagda examen, vidare en förberedande
tjänstgöring hos kronolänsmän eventuellt hos kronofogde under c:a
11 /2 år samt hos länsstyrelse under c:a b''2 år, ävensom avlagd kronolänsmansexamen,
enligt vad särskilt skulle bestämmas, samt tjänstgöring
under c:a 6 månader vid poliskår i stad, där detektivpolisavdelning
finnes.

Vad angår nyssnämnda krono! änsmansexamen, kunna, på sätt av
fögderiförvaltningskommitténs betänkande framgår, flera anordningar för
dess avläggande ifrågasättas.

För min del har jag tänkt mig såsom lämpligt, att för ynglingar,
som förbereda sig till inträde i kronolänsmanstjänst, i mån
av behov årligen skulle anställas examen å de tider och i de länsresidensstäder,
Kungl. Maj:t bestämmer, inför en kommission, bestående
av landshövdingen, om han är tillstädes, och de båda avdelningscheferna
i länsstyrelsen på stället samt en domhavande, vilken borde förordnas
av Kungl. Maj:t. Den, som vill ett visst år undergå länsmansexamen, skulle
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, han tillhör, före utgången
av december månad nästföregående år ingiva ansökan och därvid foga, förutom
en avgift av förslagsvis 10 kronor, prästbetyg, utvisande att sökanden

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.) 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

åtnjuter god frejd och uppnått 21 års ålder, intyg att han är fri från
sjuklighet, svaghet eller kroppslyte, som kan anses menligt inverka på
utövandet av länsmanstjänsten, vidare intyg över avlagd realskoleexamen
eller annat kunskapsprov, som nyss är sagt, samt intyg att han besitter
kunskap och färdighet i enklare räkenskapsföring ävensom om föreskriven
förberedande tjänstgöring. Efter det Kungl. Maj :ts befallningshavande insänt
ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t, meddelar Kungl. Maj:t beslut,
i vilka länsresidensstäder länsmansexamen bör för året hållas — varvid
hänsyn tages till sökandenas boningsorter — varefter chefen för civildepartementet
hänvisar de sökande till någon av de residensstäder, där
examenskommissionen för året sålunda sammanträder. Särskilda bestämmelser
meddelas i fråga om kommissionens arbete och betygssättning
m. m.

Beträffande omfattningen av examinands juridiska insikter vore
naturligen önskvärt, att förhöret, oavsett utrönandet av hans kännedom
om gällande lag, kunde hänföra sig till någon passande lärobok i rättens
system. Åt lämpliga akademiska lärare lärer böra uppdragas
att, med understöd av statsmedel, utarbeta en för aspiranter till
kronolänsmanstjänst lämpad, praktiskt uppställd och konkret hållen
lärobok i alla de juridiska kunskapsgrenar, som för kronolänsmanskallets
utövande kunna erfordras. Efter en inledande översikt av begreppen
rätt, lag, lagtolkning, lagskipning och verkställighet borde följa vissa
delar av privaträtt, straffrätt, processrätt, förvaltnings- och finansrätt.

Det behöver knappast tilläggas, att avlagd examen vid juridisk
fakultet eller vid rätts- och statsvetenskapliga avdelningen av Stockholms
högskola utan vidare, framgent som hittills, bör berättiga sökande, som
eljest fyller kompetensvillkoren, att ifrågakomma till befordran till länsmanssyssla.

Tjänstemän, sålunda praktiskt och teoretiskt utbildade, anser jag
skola väl fylla måttet av de anspråk, man i vår tid ställer på kronolänsmännen;
och jag hyser den bestämda tilltro till kronolänsmanskåren
i sin helhet, att den skall veta att bära upp det drygare ansvar, som
i och med den nya organisationen, varmed följa avsevärt förbättrade
avlöningsförmåner för länsmännen, pålägges densamma.

Framdeles torde jag få inför Kungl. Maj:t anmäla förslag till de
bestämmelser i avseende på dispens från den ifrågasatta nya länsmansexamen,
vilka torde böra meddelas åtskilliga aspiranter, som avlagt
examen efter hittills gällande bestämmelser eller ock lång tid eljest praktiskt
förberett sig för befordran till ordinarie tjänst.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

d. Vissa av fögderifiirvaltniiigskoiniiiittén berörda si>ecialfrägor.

Förutom de förslag från fögderiförvaltningskommittén, som jag här
berört eller vidkommande polisväsendet får tillfälle behandla under särskild
avdelning, har kommittén gjort vissa hemställanden, som jag i nu
förevarande sammanhang bör i korthet omnämna.

Beträffande först exekutionsväsendets ordnande har kommittén (sid.
400) framhållit, att erinran med fog kunde göras mot stadgandet, att
landssekreteraren äger uppbära hälften av den provision, som utgår
ur köpeskillingen för av kronofogde utmätningsvis försåld fast egendom.
Kommittén har därför hemställt, att provision skall, även då försäljningen
äger rum annorstädes än å landskansliet, odelad tillfalla den, som förrättat
auktionen med därtill hörande köpeskillingslikvid. En dylik ändring av
gällande bestämmelser synes i och för sig befogad, och blir det än
mera genom den nya organisationen, då exekutiva fastighetsauktioner,
i den mån de ej förrättas å landskansliet, komma att anförtros åt
landsfiskal, tjänsteman hos länsstyrelsen eller annan härtill kompetent
person i orten. Jag har därför för avsikt att föreslå ändring i det
av fögderiförvaltningskommittén ifrågasatta syfte. I detta sammanhang
torde jag böra anmärka att, när numera provision utgår efter det vid
värderingen åsätta uppskattningsbelopp, givetvis icke den, som verkställt
värderingen, bör betros med förrättande av auktionen.

Kommittén har vidare (sid. 408 f.) till behandling upptagit spörsmålet,
huruvida icke bestämmelsen, att kronans uppbördsmän under alla förhållanden
är förbjudet att uppträda såsom rättegångsombud, må kunna upphävas.
Om med bestämmelsen, yttrar kommittén, åsyftas, att uppbördsman
icke må syssla med rättegångar åt enskilda, är den ej heller effektiv,
ty väl kan uppbördsmannen ej själv uppträda såsom ombud inför rätten,
men ingenting hindrar, såsom ock erfarenheten visar, att han är det verkliga
ombudet, som blott vid rätten använder eu av honom själv anskaffad
ställföreträdare. Något hinder för uppbördsman att uppträda såsom
rättegångsombud synes icke förefinnas i arten av hans verksamhet. Har
man med stadgandet avsett förekomma, att kronans uppbördsman skulle
vara av eventuellt ombudskap för en skattskyldig hindrad att hos denne
indriva utskylder eller böter, erfordras detsamma icke numera med hänsyn
till de gängse formerna för indrivningen.

Kommittén föreslår därför sådan ändring av sista punkten i 15
kapitlet 2 § rättegångsbalken, att kronans uppbördsmän i fråga om rätten
att föra andras talan varda likställda med Konungens betjänte i övrigt.

Provision för
exekutiv
fastighetsförsäljning.

Ang. ändring
av 15 kap.

2 §. R. B.

Ordningen för
länsmanstjänsfcers

tillsättande.

Nuvarande

landsfiskals institutets upphävande.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Då vid den av mig föreslagna ordningen den åberopade bestämmelsen
lika fullt synes tarva omarbetning, har på min hemställan förslag av
justitiedepartementet uppgjorts till ändring av nämnda lagrum.

I propositionen till 1908 års riksdag rörande landsstatens lönereglering
förordades, att länsmanstjänster skulle kungöras till ansökning lediga i
enahanda ordning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbokhållartjänster.
Då frågan om löneregleringen för fögderiförvaltningen föll,
har saken emellertid blivit vilande. Den har sedermera återupptagits av
fögderiförvaltningskommittén, som åberopar följande uttalande av löneregleringskommittén:
Med de viktiga uppgifter, som vore länsmännen anförtrodda,
måste det vara av betydelse att försäkra sig om så dugliga
sökande som möjligt, och den bästa garantien i sådant hänseende erbjöde
ovillkorligen befattningens kungörande offentligen till ansökning, på sätt
ansåges påkallat även i fråga om befattningar av vida mindre betydelse.
En dylik anordning kunde ju ej heller på något sätt sägas obehörigen
inkräkta på Kungl. Maj:ts befallningshavandes handlingsfrihet. Och det
syntes kommittén, som om ett kungörande till ansökning av lediga länsmansbefattningar,
i likhet med vad i fråga om länsnotarie- och länsbokhållare
änster vore stadgat, just skulle bidraga till att betaga tillsättningsproceduren
det sken av godtycke, som nu lättare kunde givas åt
densamma.

Kommittén biträder den av löneregleringskommittén uttalade mening
och hemställer (sid. 416) alltså, att föreskrift måtte meddelas därom, att
länsmanstjänster skola kungöras till ansökning lediga i enahanda ordning,
som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbokhållare''änster.

Detta förslag, som jag för min del också biträder, har jag för avsikt
att låta komma till uttryck vid de nya instruktioner, som erfordras,
därest omorganisationen vinner riksdagens bifall.

Fögderiförvaltningskommittén anför på ett ställe (sid. 407), att nuvarande
landsfiskalen enligt gällande instruktion visserligen vore avsedd att
vid inom hans distrikt varande domstolar och exekutionssäten icke blott i
brottmål föra den talan, vartill lag och sakens beskaffenhet föranleder, utan
jämväl utföra kronans talan i äganderätts- samt andra civila och ekonomiska
ersättnings- och tvistefrågor, men då landsfiskalen utan särskilt förordnande
av vederbörande myndighet finge anhängiggöra och utföra talan
endast i vissa brottmål, vore han i främsta rummet att anse såsom åklagare.

Institutionens betydelse vore numera huvudsakligen den, att vid
sådana tillfällen, då annan person än vederbörande kronofogde eller
länsman måste anlitas för bevakande av kronans talan i civila mål eller
utförande av åklagartalan i brottmål, en person funnes, som ej kunde

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

undandraga sig honom givet uppdrag att bevaka talan eller uppträda
såsom åklagare. »Ty har», säger kommittén, »motivet för institutionens
inrättande och bibehållande varit, att man antagit, det den ordinarie
kronobetjäningen ej skulle medhinna att utföra talan även i de mål, lör
vilka landsfiskal anlitas, eller ock att man velat lör införande av dessa
mål tillförsäkra sig en större skicklighet, än man trott sig i allmänhet
kunna förvänta hos den ordinarie kronobetjäningen, torde, på sätt löneregleringskommittén
anfört, detta ej vidare äga giltighet. Det visar sig
- nämligen, att av de 29 landsfiskalsbefattningar, vilka enligt 1912 års
statskalender voro besatta, 26 upprätthöllos av länsmän. Emot institutionens
behövlighet synes ock kunna åberopas, att i lyra län landsfiskalstjänst
ej finnes inrättad. För övrigt torde de fall, då landsfiskalerna
anlitas för avsedda uppdrag, vara sällsynta. Man begagnar sig,_dä,r
länsmännen ej användas, av kronofogdarna eller särskilt förordnade juridiskt
bildade personer.»

Under sådana förhållanden och då, i händelse länsmännens kompetens
bleve ökad i enlighet med kommitténs förslag, landsfiskalen än
mindre än hittills bleve behövlig såsom åklagare, hemställer kommittén,
med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i åklagarväsendet, att landsfiskalsinstitutionen
måtte upphävas.

Justitiekanslern har i sitt utlåtande den 12 februari 1913 förklarat,
att hinder emot upphävande av den nuvarande landsfiskalsinstitutionen
ej mötte och att de nuvarande landsfiskalerna omedelbart borde
entledigas från sina förordnanden.

I anledning av vad sålunda anförts och då enligt det förslag jag i
det följande ämnar framställa länsmännen hädanefter skulle benämnas
landsfiskaler, vill jag föreslå, att den nuvarande landsfiskalsinstitutionen
skall upphöra med ingången av år 1918.

Fögderiförvaltningskommittén har vidare till behandling upptagit
en fråga, som, om än av mindre vikt för det allmänna, dock rättvisligen
torde tarva sin lösning. Jag åsyftar det å sid. 495 ff. berörda
förhållandet, att medan städernas polismän, då de vid anhållandet av
druckna eller vildsinta personer få sina påhavda kläder sönderrivna eller
skadade, på vederbörande polisverks bekostnad erhålla reparation av
kläderna eller ock nyanskaffning, så får å landsbygden polismannen
själv vidkännas förlusten i följd av den uppkomna skadan.

Kommittén anför härom, efter att hava relaterat en framställning
i ämnet, som gjorts av svenska polismannaförbundet, följande:

»Ifrågavarande framställning synes kommittén vara värd beaktande. Såsom i
densamma framhållits, kan det icke vara med billighet överensstämmande, att polis -

Ersättning till
polismän för
liden skada i
visst fall

Frågan om
länsmans skiljande
från
tjänsten genom
Kungl.
Maj:ts befallningshavandes

beslut.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

män få av sin jämförelsevis ringa avlöning bekosta sådan skada å sina kläder, som
i framställningen avses. Det måste givetvis innebära en oegentlighet, att den ene
polismannen erhåller ersättning för dylik skada men den andre däremot icke, beroende
på huruvida den ersättningsskyldige äger tillgång till skadans ersättande eller ej. Då
vidare skadan uppkommit under åtgärd, som polisen på grund av sin tjänst haft
skyldighet att vidtaga, anser kommittén rättvisan bjuda, att staten ersätter ifrågavarande
skada. Någon avsevärd kostnad torde härigenom icke förorsakas statsverket,
och ett särskilt anslag för ändamålet erfordras icke, enär kostnaderna synas kunna
gäldas av annat anslag, exempelvis förslagsanslaget för tillfällig polisbevakning.
Lämpligt torde enligt kommitténs mening vara, att ersättningen, såsom i framställningen
ifrågasatts, utgår i samma ordning som ersättningar till vittnen i brottmål.
Statsverket skulle således förskjuta utdömt skadeersättningsbelopp och därefter, i händelse
någon förpliktats återgälda statsverkets utgift, uttaga densamma hos denne. Ersättningsskyldighet
gent emot städernas och köpingarnas polismän kan uppenbarligen
icke för staten ifrågakomma.»

Kommittén har i följd härav hemställt att, där fjärdingsman eller
på landsbygden annorstädes än i köping anställd polisman under tjänsteutövning
får sina kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande
domstol funnit honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet
må utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för
utbetalning av ersättning till vittnen i brottmål.

Förslaget synes böra förordas och medgivande utverkas av riksdagen,
att ersättningsbelopp i förevarande hänseende måtte, efter länsstyrelsens
prövning, få utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning
av ersättning till vittnen i brottmål.

Jämväl frågan om länsmans skiljande från tjänsten bar varit föremål
för fögderiförvaltningskommitténs uppmärksamhet. Härutinnan anför
kommittén (sid. 417 f.): »Bestämmelserna rörande länsmans skiljande från
tjänsten äro i visst avseende strängare än motsvarande bestämmelser för
länsnotarie!- och länsbokhållare. För sistnämnda tjänstemän gäller, att,
om någon av dem i tjänsten beträdes med uppenbar orätt, egennytta,
vårdslöshet eller försummelse eller från tjänsten sig olovligen avhåller
eller mot landshövding visar vanvördnad eller ohörsamhet, den felaktige
skall ställas under tilltal inför vederbörlig domstol, varvid landshövding
jämväl äger att, i händelse omständigheterna det påkalla, emellertid
skilja honom från tjänstens utövning. Dock äger Kungl. Maj:ts befallningshavande
rättighet att, då förseelsens beskaffenhet därtill föranleder, förelägga
viten och tjänstemännen därtill fälla, eller ådöma böter till högst
en månads lön eller suspension från tjänst och lön på högst tre månaders
tid. Länsmännen åter kunna, då emot dem förekommer sådan felaktighet,
som här ovan nämnts, och fråga icke är om sådan grövre
brottslighet, att åtal vid laga domstol finnes böra äga rum, av Konun -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

gens befallningshavande fällas till böter av högst en månads lön eller
suspension från tjänst och lön på högst tre månaders tid eller ock, då
förseelsen är av den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts befallningshavande finner
sig icke vidare kunna för dem hava förtroende, från tjänsten alldeles
skiljas.

Sist anförda bestämmelse i fråga om länsmans skiljande från tjänsten
har vid flere tillfällen varit föremål för anmärkning. Sålunda yrkades
i en vid 1897 års riksdag inom Andra kammaren väckt motion, bland
annat, att bestämmelsen skulle upphävas och med länsmännens avsättning
för tjänstefel m. m. förfaras på sätt, som i § 66 av landshövdinginstruktionen
stadgas angående kronofogdars, länsnotariers och länsbokhållares
med fleras avsättning. Motionen blev emellertid av vederbörande
utskott avstyrkt och vann ej heller kammarens bifall. Såsom skäl för
sitt avstyrkande framhöll utskottet, bland annat, att andra med länsmännen
jämförliga tjänstemän, såsom stadsfiskaler, också kunde avsättas
efter enahanda grunder som länsmännen.

Samma fråga har sedermera på annat sätt bragts å bane, och kommittén
har haft särskild anledning att upptaga densamma till behandling,
enär styrelsen för föreningen Sverges kronolänsmän — — — — även
ifrågasatt, att länsmännen beträffande till- och avsättning skulle likställas
med länsnotarier och länsbokhållare.

Den i förevarande avseende rådande olikheten emellan länsman samt
länsnotarier och länsbokhållare torde hava sin grund i länsmännens
ställning såsom polismän. Nekas kan ej heller, att förseelser i allmänhet
och i synnerhet vissa slag av dem måste bedömas strängare, om de
begås av en tjänsteman med speciell uppgift att vaka över ordning och
sedlighet, än om den felande är en annan tjänsteman. Emellertid vill
det synas kommittén, att detta icke behöver medföra någon olikhet i
ordningen för den skyldiges bestraffning. Huvudsaken är, att denne
blifver ådömd ett mot förseelsen och den felandes tjänsteställning lämpat
straff. På grund härav och då bestämmelsen, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
må, där länsmannen på grund av förseelsens beskaffenhet
förlorat dess förtroende, skilja honom från tjänsten, torde hava
kommit att anses såsom innefattande rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande
att efter gottfinnande avskeda länsman, men det måste vara av
vikt, att avskedandet betages varje sken av godtycklighet, anser kommittén,
att nyssnämnda bestämmelse bör upphävas och att formerna för
ådömanae av bestraffning för förseelser i tjänsten måtte för länsmän
bliva desamma som för länsnotarier och länsbokhållare. En dylik förändring
torde även erfordras till åstadkomande av den tryggade ställning,
varav länsmännen i egenskap av åklagare äro i behov. Emellertid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

synas länsmännen böra i viss mån vara underkastade särskilda bestämmelser.
På oförvitligbeten i en polismans karaktär och uppträdande
ställas nämligen med full rätt de största anspråk. Om därföre en länsman
skulle hemfalla exempelvis åt dryckenskap eller i allmänhet begå
något, som utan att kunna anses såsom egentlig förseelse i tjänsten
dock är av beskaffenhet att åstadkomma allmän förargelse eller verka
nedsättande för ordningsmaktens anseende eller utgör ett åsidosättande
av vad man har rätt att fordra av en polisman, synes han böra kunna
därför bestraffas. Därvid behöves dock ej annan ordning för bestraffningens
ådömande än den eljest brukliga».

Riksdagens justitieombudsman har ock i skrivelse den 30 april 1910
fästat uppmärksamheten vid detta spörsmål.

Länsstyrelsens rätt att skilja länsman från tjänsten, då förseelse begåtts
av beskaffenhet att Kungl. Maj:ts befallningshavande finner sig icke
vidare kunna för honom hava förtroende, torde numera ytterst sällan
tagas i anspråk. Stadgandet är emellertid stridande mot nu i allmänhet
gällande bestämmelser rörande fel och försummelser av tjänstemän och
och bör därför även enligt min mening upphävas. Samma är förhållandet
med enahanda rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande vidkommande
landskanslister och landskontorister. Min avsikt är därför, att i den nya
instruktion för länsstyrelserna, som påkallas ej allenast av den nya
organisationens genomförande utan även därförutan och vartill förberedande
arbeten vidtagits, nu berörda förhållanden skola beaktas.

4. Kontrollen inom den nya organisationen.

En synnerligen viktig del av hela organisationsplanen utgöres av
kontrollen. Flera av Kungl. Maj:ts befallningshavande hava på sin tid
emot förslaget invänt, att man där saknade tillbörlig ersättning för den
kontroll, kronofogden utövat inom fögderiförvaltningen. Jag har låtit
mig angeläget vara att med tillgodogörande av framställda erinringar i
möjligaste mån utföra den nödiga kontrollanordningen och skall i det
följande söka uppvisa, att farhågor i nämnda hänseende icke vidare torde
vara grundade.

a. Medelskontrollen.

Då kronofogden enligt nu gällande bestämmelser varit i förhållande
till staten ansvarig för handhavandet av kronouppbörden och den honom
i övrigt åliggande medelsförvaltningen inom fögderiet, vare sig han personligen
handlagt ärendena eller överlåtit åt länsmännen att verkställa
dem, har det i allmänhet fått bero på kronofogden själv att å länsmännen

41J

Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 211.

öva den kontroll, som lian funnit erforderlig för sin ogen trygghet. Det
må liiir lämnas å sido, huruvida denna kronofogdens ansvarighet lör
underlydande tjänstemäns fel och försumlighet skäligen skulle i längden
kunna Libell ålias, även om fögderiförvaltningens organisation lämnades
oförändrad. Såväl kronofogdarna som länsmännen hava på sin tid
framhållit det orimliga i att eu statens tjänsteman sålunda skall, ekonomiskt
vara ansvarig för ärenden, som han praktiskt taget omöjligen
själv kan hinna utföra och, med begagnande av sin författningsenliga
rätt, uppdragit åt eu annan statstjänsteman att verkställa. Med nu
gällande ordning har staten emellertid kunnat inskränka sin kontrollerande
verksamhet att i förevarande hänseende riktas i huvudsak endast
mot kronofogdarna.

För möjliggörande av denna kontroll å kronofogdarna åligger det
dessa att föra, bland annat:

1) Kassajournal, i vilken kronofogden dag för dag skall införa varje
inflytande penningebelopp och verkställd utbetalning. Kassajournalen
avslutas för varje månad, och inom 14 dagar efter utgången av varje
kvartal skall kronofogden till länsstyrelsen insända summariskt utdragav
kassajournalen, upptagande för varje månad i kvartalet behållningen
vid månadens början, under månaden influtna medel och verkställda utbetalningar
samt behållningen vid månadens slut.

2) Utsökningsdagbok, i vilken skola införas alla mål, i vilka utmätning
eller annan åtgärd enligt utsökningslagen begäres, med anteckning
om dagen, då varje mål inkommit, den åtgärd därmed vidtagits
och dagen, då det skett, eller hinder, som uppstått mot verkställigheten.
För varje kvartal skall kronofogden upprätta och inom
14 dagar därefter till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända utdrag
av dagboken beträffande dels de mål, som under kvartalet inkommit,
dels ock de äldre mål, som ej blivit före ingången av kvartalet avslutade;
och skall dagboksutdraget vara åtföljt av de handlingar, som
styrka att sökande erhållit redovisning, medgivit anstånd eller återkallat
sökt åtgärd.

3) Handräckning sdagbok, upptagande dagen då målet inkommit,
myndighet som begärt handräckningen, beloppet som skall uttagas samt
medel som influtit eller hinder som mött.

4) Diarium, i vilket dag för dag skola antecknas i övriga mål och
ärenden ankomna skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar
med upplysning om de åtgärder, som i varje ärende vidtagits, eller, där
åtgärderna i särskild längd antecknas, uppgift å dagen då ärendet slutligen
redovisats.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 211.

Beträffande själva kronouppbörden erinras, att enligt nu gällande
bestämmelser de vid uppbördsstämma influtna medlen skola av uppbördsmannen
(kronofogden) senast inom 10 dagar efter den, då medlen influtit,
deponeras eller levereras, dock att under tiden intill dess uppbördsstämmorna
inom distriktet avslutats insättningarna må verkställas med det
uppbördssumman närmast understigande jämna tusental kronor. Senast
inom 14 dagar efter uppbördsstämmornas slut skall all därunder influten
uppbörd vara under behöriga titlar levererad.

Kontrollen å kronouppbörden utövas nu i första hand genom särskilt
förordnade kontrollanter, som vid uppbördsstämmorna annotera
den influtna uppbörden och dag för dag till länsstyrelsen rapportera den
influtna uppbördsumman. Med ledning av dessa rapporter samt genom
granskning av de redovisningar över uppbörden, som tre gånger om
året avgivas, övervakar länsstyrelsen, att redovisning sker i behörig tid
och ordning.

Slutligen har kronofogden att över kronouppbörden avlämna åtskilliga
redovisningar såsom specialräkning (gemensamt med häradsskrivafen)
samt två särskilda balansrelationer. Därjämte har han att halvårsvis
lämna redogörelse över verkställighet av meddelade bötesbeslut samt
för influtna bötesmedel.

Med ledning av ovannämnda handlingar och räkenskaper håller
Kungl. Maj:ts befallningshavande över kronofogdarnas medelsförvaltning
en fortgående kontroll, som fullständigas dels med stöd av förut
nämnda rapporter från uppbördskontrollanterna, och dels genom inventeringar,
som jämlikt kungörelsen den 10 juli 1899 angående inventering
hos vissa ämbets- och tjänstemän av Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller den, han i sitt ställe förordnar, minst en gång om året
förrättas hos varje kronofogde.

Med avseende å kronofogdarnas medelsförvaltning och den därför
anordnade kontrollen har anmärkts, bland annat, dels att redovisning
för indrivna medel ofta onödigtvis fördröjes på grund av de många
mellanhänderna vid ärendenas behandling, och dels att möjlighet saknas
att konstatera, huruvida alla mål och ärenden, särskilt utsökningsärenden
och ärenden angående uttagande av kommunalutskylder och dylika medel,
verkligen blivit i kronofogdens dagbok behörigen antecknade.

Vid indragning av kronofogdetjänsterna måste det naturligtvis vara
synnerligen angeläget tillse, att kontrollen över medelsförvaltningen inom
länen blir minst lika god som hittills.

För sådant ändamål bära med avseende å länsmännen först och
främst i huvudsak införas samma kontrollanordningar, som för det när -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

varande gälla för kronofogdarna. Således bör det åligga jämväl länsmännen
att föra 1) kassajournal, 2) utsökningsdagbok, 3) handräckningsdagbok
och 4) diarium över övriga förekommande ärenden ävensom att
å vissa bestämda tider till länsstyrelsen avgiva utdrag av kassajournal
och utsökningsdagbok. De nu föreskrivna inventeringarna ersättas av de
länsmännens hela verksamhet omfattande inspektioner, vilka äro avsedda
att hållas i regel av landsfiskalen.

För att ytterligare stärka kontrollanordningen hava emellertid även
åtskilliga andra åtgärder ansetts böra föreslås. Sålunda skulle det åligga
länsman att till den, som inlämnar ett utslag för laga verkställighet,
kostnadsfritt utfärda bevis därom, vilket bör skyndsamt insändas till länsstyrelsen.
Vidare skulle vederbörande, som hos länsman gör framställning
om indrivning av resterande kommunalutskylder och församlingsavgifter
till prästerskapet in. m., samtidigt härom göra skriftlig anmälan
hos länsstyrelsen med uppgift om restlängdens slutsumma o. s. v. Genom
dessa bestämmelser skulle vinnas, att man erhåller nödigt material för
en såvitt möjligt tillförlitlig inspektion, något som med nu gällande bestämmelser
icke alltid varit fallet. Om därjämte redovisning av utsökningsärenden,
i likhet med vad som nu gäller för kommunalutskylder
och prästlönemedel, kommer att ske med tjänstepost, vilket synes böra
medgivas, torde den nu gällande remisskostnaden i utsökningsmål 75 öre
böra bortfalla.

Då det vidare även ur kontrollsynpunkt ansetts angeläget att söka
förebygga, att tjänstemedel onödigtvis länge innestå hos tjänstemannen,
bör en generell bestämmelse tillkomma därom, att länsman skall vara
skyldig att å viss dag i varje månad till vederbörande redovisa indrivna
medel, som icke böra på grund av särskilda föreskrifter tidigare redovisas.
I övrigt bör, i statens och vederbörande sökandes intresse den
tid, inom vilken indrivning och redovisning skall ske, i allmänhet sättas
kortare än för det närvarande, vilket blir möjligt därigenom, att med
den föreslagna organisationen ärendena utan omgång inlämnas direkt till
länsmannen, som handlägger dem. De hittills för särskilda fall bestämda
redovisningstiderna hava i allmänhet avsett kronofogdarna och icke länsmännen,
som äro skyldiga att så snart medlen inflyta eller ock inom viss
kort tid, som av kronofogden angivits i indrivningsordern, avgiva redovisning
till denne. Något nytt eller ökat arbete torde således icke genom
dessa förändrade redovisningsbestämmelser komma att påläggas länsmännen,
vilket i huvudsak även gäller med avseende å skyldighet för dem att föra
utsökningsdagbok m. fl. diarier samt att avgiva exekutionsrapporter, som

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

även redan nu faktiskt ålegat dem. Uet enda egentligt nya, som i förevarande
hänseende skulle tillkomma för länsmännen, torde vara förandet
av kassajournal och avgivandet av summariskt utdrag av densamma.
I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt upprättat förslag till
vissa ändringar av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 medverkan skulle påkallas
av kommunalnämnd för kontroll å länsmännens uppbörd av bevillningsavgifter
för vissa offentliga föreställningar. Denna medverkan, som i
visst avseende förekommer redan nu, lärer icke kunna bliva synnerligt
betungande och synes kunna ifrågasättas även av den anledningen, att
större delen av vederbörande bevillningsavgift tillfaller kommunen.

Enligt den uppbörds- och redovisningsanordning, som skulle komma
till stånd i och med den nya organisationen, skola de skattskyldiga inbetala
sina kronoutskylder direkt till en statens redan förut ”befintliga
kassa (postanstalt), och staten nödgas icke för utskyldernas upphämtande
anlita andra organ än sådana, som för liknande ändamål ändock måste
finnas. Postverket levererar dag för dag de influtna utskylderna
genom att insätta dem i riksbanken. Kvittot å insättningen avlämnar
postverket till vederbörande landskontor såsom redogörare för uppbörden.

Med avseende å länsmännens verksamhet beträffande indrivning av
böter samt kronoutskylder skulle det åligga landskontoret att öva samma
kontroll, som hittills utövats av kronofogdarna, och angående uppbörd
av skogsmedel hava erforderliga kontrollföreskrifter upptagits i upprättat
förslag till vissa ändringar av förordningen angående hushållningen med
de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. Slutligen torde genom
det av mig föreslagna, förändrade redovisningssättet angående utskylder
och böter m. m. vinnas en månadsvis återkommande kontroll,
vida mera effektiv och ingående än den, som i förevarande avseende är
möjlig med den för det närvarande tillämpade bokföringsmetoden.

De av åtskilliga länsstyrelser framställda erinringarna med avseende
å medelskontrollen synas i huvudsak hava föranletts av deras farhågor,
att postverket icke skulle vara i stånd att på betryggande sätt ombesörja
kronouppbörden. Då dessa farhågor, såsom generalpoststyrelsens
utlåtande visar, befunnits vara ogrundade, samt vid organisationsförslagets
slutliga utförande nödig hänsyn lärer hava tagits till alla erforderliga
kontrollåtgärder, torde man, i likhet med ämbetsverken, få göra
gällande, att den föreslagna »organisationen skall kunna genomföras med
bevarande av trygghet för staten». Det lärer också vara så, att medels -

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

kontrollen med den nya organisationen är fullt betryggande och i varje
fall bättre än den, som gäller för nuvarande förhållanden.

b. Kontrollen över polis- och åklagarväsendet.

Vad angår polis- och åklagarväsendet har detta, såsom förut erinrats,
under tidernas lopp kommit att så gott som uteslutande uppbäras av
länsmännen, och något inseende över länsmännens verksamhet härutinnan
torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall utöva.

Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde,
såsom förut framhållits, kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt
kronouppbörden samt de olika redovisningarna för densamma i hög grad
tagit kronofogdarnas tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem
mindre benägna att lägga hand vid ärenden, som även länsmännen varit
skyldiga att omedelbart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det
förhållandet, att kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra
åtal och polisgöromål, i allmänhet varken under sin föregående utbildning
eller i kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och
rutin, som för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av synnerlig
betydelse.

Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kompetent
ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit
anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu tillföras
organisationen genom den nye landsfiskalen, som skall vara företrädesvis
utbildad för polis- och åklagarväsendet och sålunda väl skickad
att dels personligen utföra hithörande mål och ärenden, särskilt sådana
av mera invecklad beskaffenhet, och dels med verklig auktoritet övervaka
och leda länsmännens och underlydande polismäns verksamhet härutinnan,
på samma gång han skulle vara fri från sådana förvaltningsbestyr,
som kunna verka hindrande för hans åklagar- och polismannaverksamhet.
Att denne nye tjänsteman skall tillföra polis- och åklagarväsendet
å rikets landsbygd en högst avsevärd förstärkning, därom borde
ingen tvekan råda.

c. Kontrollen över länsmännens allinännayerksamliet.

Det har av länsstyrelserna, i några fall med skärpa, anmärkts, att
man vid kronofogdebefattningarnas indragning går miste om den betydande
kontroll över länsmännens allmänna verksamhet, som kronofogden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

just i sin egenskap av mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande
och kronolänsmännen i orterna utövat.

I viss mån har denna anmärkning fog för sig, om än icke i hela
den vidd, man ibland givit däråt. Dess tillämpning lär i huvudsak få anses
begränsad företrädesvis till exekutionsväsendet och restantieindrivningen,
varutinnan kronofogden för närvarande bär det ekonomiska ansvaret. Men
det må i detta sammanhang framhållas två omständigheter. För det första
äro länsstyrelserna, genom den numera föreskrivna direkta brevväxlingen
med länsmännen, själva i tillfälle att å dem öva kontroll i allt, som hänför
sig till utförandet av länsstyrelsens direkta order. Sådant sker genom
oavlåtlig granskning av länsstyrelsernas diarier och av sättet, varpå utdelade
order utföras. Och vidare lärer genom den av mig föreslagna
nya redovisnings- och bokföringsmetoden landskontoren komma att, vad
angår kronoutskylder och böter, fullt ersätta den kontrollerande kronofogden.
Därtill kommer, att vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande
genom den nya landsfiskalsinstitutionen erhålla ytterligare möjlighet till
kontroll även över kronolänsmännens allmänna verksamhet. Landsfiskalen
skulle nämligen såsom förut nämnts få till åliggande att dels av egen drift,
dels ock efter länsstyrelsens förordnande genom på obestämda tider företagna
inspektioner å länsmanskontoren tillse, huru länsmännens verksamhet bedrives.
Landsfiskalen skulle granska länsmännens dagbok i utsökningsmål,
hans allmänna diarium och andra diarier, särskilt i fråga om såväl kronosom
kommunala restlängder. Sådana inspektioner hava under nuvarande
förhållanden förekommit allenast när kronofogden av särskild anledning
därtill beordrats. Det vill synas, att man sålunda även med den nya
organisationen med allt skäl kan förvänta en fortgående uppsikt över
kronolänsmännens allmänna verksamhet, likvärdig med det inseende
kronofogdarna nu därutinnan öva. Då landsfiskalerna, i motsats mot
kronofogdarna, bliva mera obundna av kontorsgöromål, böra de i sin
fiskaliserande verksamhet komma att erhålla en betydelse, som i många
avseenden överträffar de nuvarande kronofogdarnas.

5. Rikets indelning i landsfiskals-, häradsskrivar- och kronolänsmansdistrikt.

I fråga om rikets indelning, vid den nu ifrågasatta nya organisationen
av fögderiförvaltningen, i landsfiskals-, häradsskrivar- och kronolänsmansdistrikt,
må till en början erinras, att den 1 september
1913 till Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande avlåtits en cirkulär -

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 211.

skrivelse med anmodan till en var av dem att, enligt vissa angivna
grunder, upprätta förslag till länets indelning i landsfogde(häradsskrivar-)
och länsmansdistrikt. Beträffande landsfiskalstjänsterna anmodades länsstyrelserna
att, i händelse länet ansåges kräva, att mera än ett landshskalsdistrikt
inrättades, avgiva förslag till indelning även härutinnan;
och hade till ledning för länsstyrelsernas bedömande av denna fråga
bilagts ett inom departementet uppgjort preliminärt utkast till instruktion
för landsfiskalen.

I cirkulärskrivelsen erinrades tillika, huru de särskilt tillkallade
sakkunniga i sitt betänkande av den 19 december 1912 — under förutsättning
att kronouppbörden, debiterad i hittills vanlig ordning, skulle
på visst angivet sätt verkställas genom postverkets försorg — tänkt
sig fögderi förvaltningens blivande organisation, och omnämndes vidare
de centrala ämbetsverkens yttranden över de sakkunnigas förslag.

Med avseende på den administrativa indelning av länen, vilken
skulle komma att föreslås, därest nådig proposition om fögderiförvaltningens
omorganisation bleve beslutad i huvudsaklig överensstämmelse
med vad ämbetsverken sålunda tillstyrkt, hade inom departementet avfattats
och vid cirkulärskrivelsen fogats en tabell av följande innehåll:

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 211.

Tabell över antalet tjänstemän inom fögderiförvaltningen enligt sakkunnigas
organisationsförslag den 19 december 1912.

L ä n.	A	B
Antalet t enligt de sakkunnigas förslagsberäkning	jänstemän enligt länsstyrelsernas utlåtanden över organisationsför-slaget	Antalet tjänstemän, som inom civilde-partementet ansetts erforderligt med hän-syn jämväl tagen till kammarkollegii och statskontorets i ären-det avgivna utlåtande
	Lands-	Lands-	Läns*	Lands-	Lands-	Läns-	Lands-	Landa-	Läns-
	fiskal er.	fogdar.	män.	fiskaler.	fogdar.	män.	fiskaler.	fogdar.	män.
Stockholms.................................	i	5	21	i	6	21	i	6	21
Uppsala .....................................	i	3	14	i	O O	14	i	3	11
Södermanlands ...........................	i	4	12	i	4	13	i	4	13
Östergötlands..............................	i	6	27	i	G	22	i	6	22
Jönköpings.......................	i	5	20	i	5	20	i	5	20
Kronobergs.................................	i	4	IG	i	5	17	i	4	16
Kalmar..............................	i	5	22	i	5	22	i	G	22
Gottlands ..................................	—	2	G	—	2	6	—	2	6
Blekinge................................	i	3	9	i	3	12	i	3	12
Kristianstads ..............................	i	6	23	2	6	23	i	6	23
Malmöhus .................................	2	8	26	2	8	26	2	8	26
Hallands....................................	1	3	11	1	4	11	1	3	11
Göteborgs och Bohus ..................	1	5	21	2	5	21	1	5	21
Alvsborgs....................................	1	7	28	1	7	28	1	7	28
Skaraborgs ..............................	1	6	24	2	6	24	1	6	24
Värmlands .................................	1	6	19	1	6	19	1	6	20
Örebro.......................................	1	5	17	1	5	17	1	5	17
Västmanlands..............................	1	3	13	1	4	13	1	3	13
Kopparbergs ...............................	1	6	31	2	6	31	1	6	31
Gävleborgs ..............................	1	6	28	2	5	28	1	6	28
Västernorrlands ...........................	1	6	30	2	6	30	2	6	30
Jämtlands ................................	1	3	25	2	4	25	1	4	25
Västerbottens..............................	1	5	25	2	5	26	2	5	26
Norrbottens ...............................	1	5	18	2	5	20	2	5	20
Summa	24	117	486	33	121	489	27	120	486

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. 57

Slutligen och med tillkännagivande, att Kungl. Majds befallningshavande,
därest förhållandena inom länet påkallade någon jämkning i
det uti tabelldelen B angivna antal distrikt, borde, med angivande av skälen
därför, uppgöra härav påkallat alternativ, yttrades i ifrågavarande skrivelse,
att följande grundsatser syntes höra vinna tillämpning vid den
administrativa indelningen, nämligen:

a) att socken, municipalsamhälle samt köping böra, såvitt ske kan,
i varje särskilt fall föras till ett och samma kronolänsmansdistrikt;

b) att där kronolänsman vare sig såsom utmätningsman eller eljest
kommer att få förvaltningsbestyr inom stad, lydande under landsrätt,
men sådan stad angränsas av mer än ett länsmansdistrikt, stadens
område vid indelningen föres till ett och samma kronolänsmansdistrikt;

c) att ett och samma länsmansdistrikt icke må falla inom mera än
en''domsaga eller, såvitt möjligt, inom mera än ett landsfogde- (häradsskrivar-)
distrikt;

varemot

d) indelningen av landsfogde- (häradsskrivar-) distrikten kan äga
rum oberoende av domsagoindelningen.

Till följd härav hava Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande
uppgjort förslag till länens indelning, och, sedan ortsbefolkningen samt
fögderiförvaltningens tjänstemän blivit däröver hörda, insänt dem med
vederbörandes yttranden och eget utlåtande.

Beträffande indelningen i landsfiskalsdistrikt i de län, där 2 landsfiskaler
skola anställas, synes med beslut härom böra anstå för ytterligare
utredning i anledning .av att, enligt mitt förslag, landsfiskalerna
skola vara placerade i länsstyrelserna och icke ute i länen.

På grund av den omläggning av mantalsskrivningsarbetet, som av
mig föreslås i motsats till de sakkunnigas ursprungliga organisationsplan,
kan måhända även komma att visa sig, att fögderiindelningen,
sådan den här föreligger, behöver jämkas i ett eller annat län. I sådana
undantagsfall, som dock icke inverka på antalet tjänster, torde jag få
ånyo anmäla detta ärende för nödig rättelse. Med dessa erinringar
övergår jag till att länsvis föredraga frågan om distriktsindelningen i
övrigt och hemställer, att den härtill hörande, i tabellform uppställda
indelningsplan för riket, vilken med cirkulärskrivelse den 28 december
1916 varit tillgänglig för Kungl. Maj:ts samtliga befattningshavande
för slutlig1 granskning, måtte få såsom bilaga fogas till detta mitt
yttrande (Bil. E)-

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 176 höft. (Nr 211.) 8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Stockholms län.

Indragning av tvä länsmansdistrikt.

Länet, nu omfattande 6 fögderier och 23 kronolänsmansdistrikt, har
enligt tabellen B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts böra omfatta
1 landsfiskalsdistrikt, 6 fögderier och 21 kronolänsmansdistrikt.

Sedan ett indelningsförslag inom länsstyrelsen upprättats samt ortsbefolkningen
och fögderitjänstemännen däröver hörts, har med anledning
av därvid avgivna yttranden förslaget något modifierats och i sådant
skick till departementet insänts. Vid dess utarbetande har det synts
länsstyrelsen, att de planer, som framkommit om inkorporering av vissa
huvudstaden angränsande delar av länet, vore, rrtom vad anginge Bromma
socken, alltför svävande för att de borde tagas i beräkning vid bedömande
av den nu föreliggande frågan. I varje fall syntes ett eventuellt
realiserande av dessa planer ligga så långt fram i tiden, att den
starka folkmängdsökning, som fortginge inom huvudstadens omgivningar,
komme att i avsevärd grad uppväga den arbetsminskning, som inkorporeringen
skulle medföra.

I övrigt har hänsyn tagits till, att arbetet inom de svårskötta
Vaxholms och Södertörns fögderier måtte kunna utskiftas till någorlunda
jämn fördelning på de övriga, ävensom att den stora folkmängden,
22,000 invånare, i Danderyds kronolänsmansdistrikt och dettas närbelägenhet
till huvudstaden tvingade till en uppdelning av samma distrikt i
två. Anledning kunde nog finnas till en beskärning även av Sollentuna
härads och Svartlösa härads södra länsmansdistrikt, men har Kungl.
Maj:ts befallningshavande ansett en omreglering därav icke för det närvarande
böra genomföras. I skrivelse den 13 januari 1917 har Kungl.
Maj:ts befallningshavande hemställt, att med det definitiva ordnandet av
de tre föreslagna länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi måtte
få anstå bland annat av det skäl, att utredning för närvarande pågår
i anledning därav, att justitieombudsmannen i sammanhang med förslag
rörande den ändrade indelningen av tingslag i Norra Roslags domsaga
jämväl ifrågasatt ändrad indelning av länsmansdistrikten inom Norra
Roslags fögderi.

Efter granskning av förslaget och då några anmärkningar däremot
icke från min sida förekommit, anser jag, att detsamma bör godkännas,
sådant det av länsstyrelsen framlagts, dock att, på sätt länsstyrelsen
hemställt, indelningen av länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi
bör anses vara endast provisorisk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Uppsala län.

Indragning av ett häradsskrivar- och sju länmansdistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 19 länsmansdistrikt,
har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts
kräva 1 landsfiskalstjänst samt 3 häradsskrivar- och 11 länsmanstjänster.

Med avseende å länets indelning i länsmansdistrikt har av såväl
Kungl. Maj:ts befallningshavande som fögderitjänstemännen och ortsinvånarna
framhållits, att denna icke kunde tillfredsställande ordnas,
med mindre antalet länsmansdistrikt bestämdes till åtminstone 12. En
reduktion av länsmansdistrikten till 11 distrikt skulle nödvändiggöra en
uppdelning av Vesslands och Tolfta socknars länsmansdistrikt pa Pierps
samt Löfsta tingslags båda länsmansdistrikt, vilka redan förut måste
anses vara tillräckligt stora.

Då folkmängden i Tierps tingslags länsmansdistrikt för närvarande
uppgår till omkring 9,500 invånare och har tendens att ökas samt
kommunikationsförhållandena inom Löfsta tingslags länsmansdistrikt lära
göra länsmanstjänsten därstädes relativt betungande, har jag ansett
det icke vara tillrådligt att utvidga dessa länsmansdistrikt, utan biträder
länsstyrelsens förslag, att Vesslands och Tolfta socknars länsmansdistrikt,
ehuru förhållandevis litet, må få tillsvidare behållas som eget
länsmansdistrikt, och att länet således indelas i 12 länsmänsdistrikt.

Mot förslaget om indragning av ett fögderi har icke gjorts någon
invändning.

Kungl. Majtts befallningshavande har, under förutsättning av att
länsmansdistriktens antal bestämdes till 12, uppgjort 2 alternativa förslag
till fögderiindelning.

Enligt båda dessa förslag skulle Lagunda och Hagunda härad
överflyttas från mellersta fögderiet till södra fögderiet. Därefter skulle,
enligt det ena alternativet, återstoden av mellersta lögderiet samt hela
Olands fögderi sammanslås till ett fögderi samt Örbyhus fögderi behållas
oförändrat. Enligt det andra alternativet skulle Löfsta tingslags länsmansdistrikt
läggas till Örby hus fögderi, sedan Norunda härad samt
Vendels socken därifrån avskiljts, för att jämte återstående delarna av
Olands och mellersta fögderierna bilda ett fögderi.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har förklarat, att vilket som helst
av nämnda förslag skulle kunna genomföras. Sedermera har befall -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ningshavanden uttalat vissa betänkligheter mot att sammanslå Ulleråkers
och Bälinge länsmansdistrikt till ett.

Vid jämförelse med ett stort antal andra länsmansdistrikt finner jag
dessa betänkligheter icke vara fullt grundade utan anser, att även ifrågavarande
sammanslagning bör komma till stånd. 1 övrigt har jag ansett
det förra av ovannämnda båda alternativ vara att föredraga, då detsamma
skulle föranleda minsta möjliga rubbning i nuvarande förhållanden och
en jämnare fördelning av invånareantalet å de olika fögderierna. Visserligen
skulle enligt detta förslag ett länsmansdistrikt komma att fördelas
å två fögderier, men detta utgör, såsom också i cirkuläret den 1 september
1913 uttalats, icke något ovillkorligt hinder mot förslaget.

Jag anser därför, att fögderiindelningen bör bestämmas enligt det
först ovannämnda alternativet.

Södermanlands län.

Tillökning med ett länsmansdistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 12 länsmansdistrikt,
har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts
kräva 1 landsfiskalstjänst samt 4 häradsskrivar- och 13 länsmanstjänster.

Beträffande fögderiindelningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande
uppgjort tre alternativa förslag, av vilka förord lämnats för en indelning,
enligt vilken Nyköpings och Gripsholms fögderier behållas oförändrade
med 37,495 invånare i det förra och 23,946 invånare i det
senare. Vingåkers fögderi skulle däremot minskas genom överflyttning av
Villåttinge härad till Rekarne fögderi, varigenom invånarantalet i Vingåkers
fögderi skulle uppgå till 36,811 och i Rekarne fögderi till 36,156.

Mot detta indelningsförslag kan invändas, att invånarantalet i
Gripsholms fögderi skulle bliva jämförelsevis lågt, men då förslaget
innebär minsta möjliga rubbning av nu bestående förhållanden och
intet av övriga fögderier blir oskäligt stort, har jag ansett mig böra
förorda förslaget.

I länets indelning i länsmansdistrikt har ingen annan förändring
ifrågasatts än den, som skulle betingas av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förslag om uppdelning av Jönåkers härads länsmansdistrikt i
två distrikt. Då Jönåkers härads länsmandistrikt har en folkmängd av
över 19,000 invånare, och invånarantalet synes vara i tillväxt, har jag

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211. *’<

ansett mig böra förorda Kungl. Maijts befallningshavandes förslag om
inrättande av en ny länsmanstjänst i länet genom uppdelning av Jönåkers
härad i tvä länsmansdistrikt, Jönåkers härads östra distrikt med
10„826 invånare och Jönåkers härads västra distrikt med 8,217 invånare.

Östergötlands län.

Indragning av tvd häradsskrivar- och sju länsmansdistrikt.

Länet, som för; närvarande är indelat i 8 fögderier och 29 länsmansdistrikt,
har enligt tabell B av cirkuläret den 1 september 1913
ansetts kräva 1 landsfiskal^änst samt 6 häradsskrivar- och 22 länsmanst
j ättstor Beträffande

den av Kungl. Makts befallningshavande föreslagna
fögderiindelningen hava såväl samtliga hörda myndigheter som ortsinvånarna
uttalat sig för densamma med undantag av invånarna i Gullbergs
härad, som ansett, att Gullbergs härad borde sammanslås med
Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härad till ett fögderi i stället för,
såsom Kungl- Maj:ts befallningshavande föreslagit, med Aska, Dals och
Bobergs härad. Invånarna i Gullbergs härad hade nämligen sedan
gammalt sina affärsintressen förbundna med Linköpings stad, till vilken
de hade bekväm förbindelse, under det att kommunikationerna med
Aska, Dala och Bobergs härad med dess huvudort Motala voro obekväma.

Då jag, i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande, finner de
av invånarna i Gullbergs härad gjorda invändningar mot förslaget icke
avgörande, anser jag mig höra förorda nådigt bifall till länsstyrelsens
förslag.

Förslaget till länets indelning i länsmansdistrikt har i allmänhet
lämnats utan erinran från såväl ortsinvånarna som fögderitjänstemännen.
Häradsborna i Vifolka härad hava emellertid ansett, att Normlösa och
Västerlösa socknar fortfarande borde tillhöra Vifolka härads länsmansdistrikt
och icke, på sätt som föreslagits, överflyttas till Gullbergs härads
distrikt, men Kungl. Maj;ts befallningshavande vidhåller sitt förslag och
anmärker, att Gullbergs härad för närvarande icke lämnar full sysselsättning
för sin länsman.

I följd härav torde Kungl. Maj:ts befallningshavandes ifrågavarande
förslag böra oförändrat godkännas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Jönköpings län.

Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Länet är för närvarande indelat i 6 fögderier och 23 länsmansdistrikt
och har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts
kräva 1 landsfiskalstjänst samt 5 häradsskrivar- och 20 länsmanstjänster.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års riksdag angående lönereglering
för landsstaterna i länen m. m. föreslogs uppdelning av Västra
härads fögderi på Östra och Östbo härads fögderier samt indragning av
Visingsö länsmansdistrikt, ett länsmansdistrikt i Norra Vedbo härad och
ett länsmansdistrikt i Östbo härad. Denna indelning har Kungl. Maj:ts
befallningshavande fortfarande ansett vara den lämpligaste, men har vid
uppdelningen av Västra härads fögderi ansett sig icke kunna helt följa
den tidigare ifrågasatta delningen, som avsåg östra länsmansdistriktets
förläggande till östra härad och de båda andra länsmansdistriktens överflyttning
till Östbo härad. Genom en dylik anordning skulle nämligen
det tillökade Östbo fögderi bliva väl stort och gränserna för distriktet
jämväl mindre lämpliga. Till undvikande av dessa olägenheter har
Kung]. Maj:ts befallningshavande föreslagit, att av de närmast Östra
härad belägna socknarna måtte bildas ett länsmansdistrikt att förenas
med Östra härads fögderi samt att av häradets övriga socknar, som
skulle tillhöra Östbo fögderi, borde bildas två länsmansdistrikt. Förstnämnda
länsmansdistrikt skulle visserligen få en avsevärt lång utsträckning,
men då länsmannen givetvis komme att bo i Sävsjö, som
bleve en centralpunkt inom distriktet, samt länsmannens närvaro i södra
delen av distriktet, dit förbindelserna ej äro så goda som norrut, kräves
mera sällan, har Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett, att distriktet
icke skulle bliva alltför svårskött. Vid indelning av Östbo härad i två
länsmansdistrikt kunde det nya södra distriktet med omkring 13,600
invånare synas bliva väl stort. Emellertid hade Kungl. Majrts befallningshavande
av tabell XVII i bilagorna till fögderiförvaltningskommitténs
betänkande inhämtat, att det nuvarande södra distriktet giver länsmannen
alldeles för ringa sysselsättning, vartill komme dels att förbindelserna
från Värnamo, där länsmannen i södra distriktet måste bo, till
distriktets olika delar vore synnerligen goda, och dels att länsmannen
vore befriad från polis- och åklagarmålen i Värnamo köping.

Emot indragningen av Visingsö länsmansdistrikt har av ortsinvånarna
och vederbörande länsman huvudsakligen anförts, att naturförhål -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

landena vid vissa tillfällen, särskilt vintertiden, kunna göra det för en
å fastlandet bosatt länsman omöjligt att inställa sig på ön just när
sådant krävdes för något hans polisgöromål eller i och för en på förhand
utsatt förrättning. Kungl. Maj:ts befallningshavande åter har ansett, att
de befarade olägenheterna av distriktets indragning skola framträda endast
mera undantagsvis, och att de anmärkta svårigheterna, som här icke
torde vara större än å en del andra orter med liknande förhållanden,
för övrigt kunna till största delen undanröjas, i den händelse en polisuppsyningsman
anställes å ön, vilket skulle i varje fall kräva mindre
kostnad för statsverket, än om ön skall utgöra eget länsmansdistrikt.

Vad därefter angår den föreslagna nya indelningen i länsmansdistrikt
för Västra härad, har från ortsbefolkningens sida anmärkts, att befolkningen
skulle fa obekvämare förbindelse med sina länsmän, men
Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrar däremot, att betydelsen av denna
anmärkning förringas genom en beslutad väganläggning m. m.

Mot förslaget om indragning av ett länsmansdistrikt i Ostbo härads
fögderi och den därmed sammanhängande omregleringen av distriktsindelningen
hava ortsinvånarna i allmänhet icke haft några betänkligheter.
Länsmannen i mellersta distriktet, med vilken vederbörande häradsskrivare
och kronofogde instämt, har ansett, att den föreslagna indragningen
icke borde genomföras. Det föreslagna södra länsmansdistriktet
inom fögderiet, som hade en talrik och rörlig befolkning, komme att bliva
det till arealen största och, sedan Nässjö municipalsamhälle såsom stad
frånskilts Tveta härads östra distrikt, jämväl det folkrikaste i länet. I nuvarande
mellersta distriktet vore länsmannen redan för närvarande under
större delen av året av sin tjänst fullt sysselsatt, därest han icke hade
tjänstebiträde. Mot de sålunda gjorda anmärkningarna erinrar Kungl.
Maj:ts befallningshavande följande. Den grundsatsen, att ett distrikt icke
bör tilltagas större än att tjänsteinnehavaren kan sköta detsamma utan
anlitande av tjänstebiträde, kunde och borde icke alltid tillämpas. Sådant
kunde vålla, att man understundom finge så små distrikt, att de ej lämnade
tjänstinnehavaren full sysselsättning, och för aspiranter till länsman
sbefattning skulle knappt finnas tillfälle till utbildning. Man önskade
nu en bättre länsmansutbildning än hittills, och Kungl. Maj :ts befallningshavande
ansåge därför angeläget, att i varje län funnes åtminstone
ett par länsmansdistrikt av den storlek, att länsmannen bleve nödsakad
medverka till denna utbildning genom att hålla för tjänstens uppehållande
kompetent tjänstebiträde.

För egen del får jag anföra följande.

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Då fögderiförvaltningskommittén föreslagit indragning av ända till
6 länsmansdistrikt i länet, lärer vara otvivelaktigt att, på sätt i ovannämnda
nådiga propositionen till 1908 års riksdag jämväl föreslagits,
3 av länets länsmansdistrikt böra utan olägenhet kunna indragas; och
anser jag mig på de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skäl
böra tillstyrka, att länets indelning i länsmansdistrikt genomföres i enlighet
med nämnda myndighets förslag.

Mot förslaget om indragning av Västra härads fögderi och dess förläggande
med en del till Östra härads fögderi och en del till Östbo
härads fögderi hava ortsinvånarna i Västra härad invänt, att invånarna,
särskilt i de delar av Västra härad, som skulle förläggas till Östbo härads
fögderi, komme att få besvärligare resor än hittills i och för besök hos
sin uppbördsförvaltning, och att samhörighetsbandet häradsboarna emellan
skulle rubbas. Kungl. Maj:ts befallningshavande tillmäter dessa erinringar
icke någon avgörande betydelse och anser, att häradets invånare icke
komma att uti ifrågavarande avseenden intaga någon särskilt ogynnsam
ställning i förhållande till det stora flertalet kommuner inom länet.

Emedan i 1908 års nyssberörda kungl. proposition föreslagits indragning
av ifrågavarande fögderi samt fögderiförvaltningskommittén
ansett sig kunna föreslå indragning till och med av 2 fögderier inom
länet, anser jag att Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till reglering
av fögderierna inom länet är väl förtjänt att vinna nådigt avseende.

Länsstyrelsen lär hava att framdeles föreslå lämplig benämning å
två fögderier.

Kronobergs län.

Indragning av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt.

Länet, nu indelat i 5 fögderier och 17 kronolänsmansdistrikt, har
av Kungl Maj:ts befallningshavande i dess utlåtande över fögderiförvaltningskommitténs
betänkande och sakkunnigas av 1912 förslag ansetts
böra omfatta 1 landsfiskals- och fortfarande 5 häradsskrivar- och 17
kronolänsmansdistrikt. Sedan vid ärendets beredning inom departementet
anledning förekommit att, i likhet med vad de sakkunniga
föreslagit, 1 landsfiskals-, 4 häradsskrivar- och 16 kronolänsmansdistrikt,
på sätt den förut omnämnda tabellen B utmärker, vore tillräckliga, har
Kungl. Maj:ts befallningshavande vid skrivelse den 31 oktober 1913 insänt
ett i enlighet härmed av länsstyrelsen upprättat indelningsförslag. Ortsbefolkningen
har, änskönt tillfälle därtill varit lämnat, icke gjort något
uttalande och de anmärkningar, som från fögderitjänstemännens sida
framställts, har länsstyrelsen funnit icke vara av någon betydelse.

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 211.

Vid upprättandet av sitt förslag har Kungl. Maj:ts befallningshavande
gjort den avvikelse från de i cirkuläret den 1 september 1913
uttalade grundsatser, att Skatelövs socken, varav eu del tillhör Kinnevalds
härad och tingslag av Mellersta Värends domsaga, men eu annan
del Allbo härad och tingslag av Västra Värends domsaga, till följd
härav förts till olika kronolänsmansdistrikt.

I sitt yttrande i anledning av min cirkulärskrivelse den 28 december
1916 har länsstyrelsen vidhållit, att icke något vare sig häradskrivareller
länsmansdistrikt borde indragas.

Vid jämförelse med förhållandena i andra län anser jag emellertid
den föreslagna indragningen av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt
böra utan olägenhet kunna ske, och då jag vid granskning av Kungl.
Maj:ts befallningshavandes förslag funnit mig kunna låta bero vid nyss
anmärkta oegentlighet, samt anledning till anmärkning icke i övrigt
förekommit, torde indelningsförslaget, sådant jag låtit det inflyta i indelningsplanen
för riket, böra godkännas.

Länsstyrelsen torde anbefallas att giva förslag å fögderiernas namn.

Kalmar län.

Indragning av tre länsmansdistrikt.

Över det av Kungl. Maj:ts befallningshafvande utarbetade förslag till
indelning har ortsbefolkningen, oaktat tillfälle varit densamma lämnat
att däröver yttra sig, underlåtit att uttala sig. De av f ögderitj änstemän
i ett och annat hänseende gjorda erinringar har Kungl. Maj:ts
befallningshavande funnit icke böra föranleda någon ändring.

För min del skulle jag gärna sett, att länsmansdistriktens benämning
kunde, i stället för med nummer såsom nu skett, utsättas med hänsyn
till huvudorten, vilket onekligen är praktiskt; men efter under hand inhämtade
upplysningar har jag blivit övertygad, att i de flesta distrikten
icke någon ort förefinnes av den betydenhet, att dess namn bort upptagas,
och vid sådant förhållande har frågan härom fått för närvarande
förfalla.

Förslaget torde således godkännas sådant det upptagits i indelningsplanen
för riket.

Gottlands län.

Länet är för närvarande indelat i 2 fögderier och 6 länsmansdistrikt
och i tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 har för länet upptagits
2 häradsskrivar- och 6 länsmanstjänster.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Kimgl. Maj:ts befallningshavande bar föreslagit bibehållande av länets
nuvarande indelning i fögderier och länsmansdistrikt. Någon erinran häremot
har icke framställts vare sig från ortsinvånarnas eller fögderitjänstemännens
sida, varför jag får förorda nådigt bifall till nämnda
förslag.

Ursprungligen har avsetts, att icke någon landsfiskalstjänst skulle
inrättas å Gottland, utan att landsfiskalsgöromålen där skulle ombesörjas
av länsnotarien eller annan lämplig person mot årligt arvode. Då med
mitt förslag landsfiskalen skulle placeras i länsstyrelsen, har emellertid
ansetts, att en landsfiskal skulle kunna beredas full sysselsättning även
i detta län. Någon assessorstjänst — beträffande sådan befattning kommer
jag att närmare yttra mig i det följande — skulle däremot icke
inrättas i länet.

Blekinge län.

Tillökning med ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Länet omfattar nu 2 fögderier, det ena om 16,47 kv. nymiis areal
och omkring 60,000 invånare, det andra om 13,45 kv. nymil och omkring

50,000 invånare ävensom 9 länsmansdistrikt. Fögderiförvaltningskommittén
föreslog samma antal distrikt med i någon mån förändra^ indelning,
varemot 1912 års sakkunniga, med förordande av att länet skulle bilda
1 landsfiskalsdistrikt, upptogo 3 häradsskrivar- och 9 kronolänsmansdistrikt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande gjorde dock i sitt utlåtande över dessa
förslag den 8 februari 1913 gällande, att 12 kronolänsmanstjänster erfordrades
med hänsyn till den föreslagna organisationen av dessa tjänster,
och ämbetsverken intogo i sitt utlåtande den 7 juni 1913 samma" ståndpunkt,
vilken även departementet tillämpade i tabellen B.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har nu inkommit med förslag till
länets indelning enligt nämnda tabell, vilket förslag upptar 4 länsmansdistrikt
i varje av de 3 fögderierna, men har därjämte avlämnat och för
sin del förordat ett alternativ, upptagande 13 länsmansdistrikt, avvikande
från det förra förslaget däri, att Medelstads härads domsaga erhållit 5
länsmansdistrikt. Skälet härtill uppgives vara, att länsmansdistrikten
enligt det förra förslaget skulle i förhållande till de övriga distrikten i
länet bliva oskäligt stora.

Vid granskning av de bägge alternativen har jag iakttagit, att, under
det att länsmansdistriktens folkmängd enligt det förra med 12 kronolänsmän
skulle i övrigt inom länet i medeltal uppgå till omkring 7,500
å .9,500 invånare, så skulle folkmängden i Medelstadsdomsagans distrikt
bliva omkring 11,000. Enligt det senare alternativet blir naturligen folk -

(»7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

mängdstalet mera jämnt fördelat över hela länet. I skrivelse den 13
januari 1017 har länsstyrelsen numera förklarat sig icke hava något att
erinra mot det föreslagna antalet häradskrivar- och länsmansdistrikt, men
föreslagit en del mindre ändringar av planen till indelning av länet i
länsmandistrikt.

1 enlighet härmed har jag funnit mig böra förorda det förslag, som
upptar 12 länsmansdistrikt'' fördelade på 3 häradsskrivar- och 1 landsfiskalsdistrikt,
vilket förslag jag alltså låtit vinna tillämpning i indelningsplanen
för riket.

Kristianstads län.

Tillökning med tvä häradsskrivar distrikt.

Över Ivungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till länets indelning i
landsfogde (häradsskrivar-) och kronolänsmansdistrikt hava vederbörande
fögderitjänstemän och ortsbefolkningen hörts, och därvid hava framkommit
vissa erinringar, vilka föranlett Kungl. Maj :ts befallningshavande
att i några fall frångå sitt ursprungliga förslag.

Vid granskning inom departementet av det sålunda reviderade förslaget
hava icke några anmärkningar uppstått, vadan jag förordar den
indelning, Kungl. Maj:ts befallningshavande slutligen underställt Kungl.
Maj:t och som jag låtit införa i indelningsförslaget för riket. Länet
skulle således erhålla 6 häradsskrivardistrikt och 23 länsmansdistrikt.

Vad beträffar landsfiskalstjänstgöringen inom länet har Kungl. Maj :ts
befallningshavande, med särskilt avseende på det länsstyrelsen delgivna,
i departementet författade utkast till instruktion för landsfiskalerna, yrkat
anställande inom detta län av två landsfiskaler. Sålunda har framhållits,
att redan de landsfiskalen påvilande årliga undersökningarna å
länsmanskontor, huru tjänsterna förvaltas, draga en betydande tid, när
man besinnar, att länsmännen äro 23 till antalet; att kontrollen
över åklagarkallets utövande vid sju häradsrätter tager eu avsevärd
tid i anspråk, om föreskriften skall bliva något mera än en
tom bokstav; att landsfiskalen utan tvivel kommer att få sig ålagda
vissa utredningar, som nu anförtros kronofogdarna, samt att allt detta
skulle göra tjänsten för en enda man alltför ansträngande.

Utan att vilja underskatta de av länsstyrelsen sålunda anförda skäl
för anställandet i länet av 2 landsfiskaler har jag, med hänsyn till länets
goda kommunikationer och vid jämförelsen med andra län, ansett allenast
en landsfiskal böra för närvarande anställas i länet.

Kung!,. Maj.ls Nåd, Proposition Nr 211.

Malmöhus län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.

Fögderiförvaltningskommittén hade för genomförande av sitt alternativ
III föreslagit, att Malmöhus län med en folkmängd å landsbygden
den 1 januari 1914 av 267,832 personer skulle indelas i 5 fögderier i
stället för nuvarande 6 samt 22 länsmandistrikt i stället för nuvarande
26. 1912 års sakkunniga hade i sitt förslag med den organisation, som

där ifragasattes, räknat med 8 häradsskrivar- och 26 länsmansdistrikt,
vilka tal gillats av Kungl. Majrts befallningshavande och lämnats utan
anmärkning av ämbetsverken.

Emellertid har Konungens befallningshavande, i anledning av Limhamns
inkorporering med Malmö stad och med erinran att inkorporering
med Helsingborgs stad av Hans socken är beroende på nådig provning,
genom skrivelse den 13 januari 1917 avlämnat nytt indelningsförslag
upptagande 7 fögderier och 25 länsmansdistrikt.

Vid granskning inom departementet av detta förslag samt av de
utav ortsinvanarna och fögderitjänstemännen avgivna yttranden har
jag icke funnit anledning att i något avseende frångå samma förslag,
utan torde detsamma godkännas, sådant jag låtit införa det i indelningsplanen
för riket.

Hallands län.

Indragning av ett häradsskrivardistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 11 länsmansdistrikt,
har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts
kräva 3 häradsskrivar- och 11 länsmanstjänster.

I sitt den 8 februari 1913 avgivna yttrande över fögderi förvaltningskommitténs
samt de sakkunnigas omorganisationsförslag har Kung!.
Maj:ts befallningshavande uttalat, att, om kommitténs alternativ III godkändes,
länet kunde indelas i allenast 2 fögderier och 10 länsmansdistrikt,
men att enligt de sakkunnigas förslag skulle erfordras 4 häradsskrivaroch
11 länsmanstjänster. Ämbetsverken hava emellertid ansett, att tillräckliga
skäl saknades för högre antal häradsskrivartjänster än departementet
beräknat.

Då enligt mitt förslag häradsskrivartjänsten skulle lämnas i huvudsak
oförändrad, skulle det kunna ifrågasättas att bestämma fögderiernas
antal till allenast tva, men med hänsyn till den ständiga ökningen av

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. 69

härad sskri vargöro målen i allmänhet och vid jämförelse med förhållandena
i andra län synes vara rådligast att stanna vid ett antal av 3. Mot förslaget
till indelning av länet i 3 fögderier och 11 länsmansdistrikt hava
från ortsinvunarnas sida icke framställts några erinringar. Jag förordar
därför nådigt bifall till nämnda förslag.

Då förslag till fögderiers och vissa länsmansdistrikts benämning
ej föreligger, lärer, i händelse omorganisationen genomföres, Kungl.
Maj:ts befallningshavande undfå föreskrift att inkomma med förslag i
sådant hänseende.

Göteborgs och Bohus län.

Tillökning med ett länsmansdistrikt.

Folkmängden å länets landsbygd den 31 december 1912 utgjorde
192,845 personer. Fördelade på 5 häradsskrivardistrikt och 21 kronolänsmansdistrikt,
skulle på varje häradsskrivardistrikt komma i medeltal
38,569 personer och på varje kronolänsmansdistrikt 9,183. Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som i sin nu upprättade indelningsplan föreslår
22 kronolänsmansdistrikt, åberopar, att utöver de i departementschefens
cirkulärskrivelse den 1 september 1913 angivna grundsatser
jämväl andra synpunkter måste vid en lämplig indelning beredas inflytande,
nämligen distriktens areal, belägenhet, kommunikationsväsendet
samt antalet kommuner och municipalsamhällen eller andra större befolkningscentra
ävensom beskaffenheten av distriktens befolkning. Någon
svårighet synes emellertid icke möta att med behörigt iakttagande av
nämnda grundsatser och synpunkter indela länets landsbygd i 5 häradsskrivardistrikt.

Däremot har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat stanna
vid bibehållandet av det nuvarande antalet av 21 länsmansdistrikt,
trots att detta varit meningen i Kungl. Maj:ts befallningshavandes yttrande
över fögderiförvaltningens och de särskilt tillkallade sakkunnigas
förslag, samt ämbetsverken i sitt däröver avgivna utlåtande icke avvikit
från berörda mening.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes tidigare yttrande i fråga om antalet
länsmansdistrikt hade, uppger befallningshavanden, avgivits under
förutsättning, att Örgryte socken skulle under den närmaste tiden införlivas
med Göteborg, varigenom landsbefolkningens invånarantal komme
att minskas med över 20,000. Numera funnes dock icke sannolikhet
för åvägabringandet av berörda inkorporation under den närmaste tiden;
och vid sådant förhållande anser Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

en bjudande nödvändighet, att Sävedals härads länsmansdistrikt, till vilket
Örgryte socken hör, uppdelas i två länsmansdistrikt. Nuvarande distriktets
folkmängd, nära 27,000 invånare, motsvarade nämligen ungefär
folkmängden i 3 ordinära länsmansdistrikt, och distriktets befolkning, i
omedelbar närhet till rikets andra stad, vore synnerligen rörlig. Oavsett
den ökning i kronolänsmännens arbetsbörda, som den ifrågasatta
nya organisationen komme att medföra, kunde man icke rättvisligen
begära, att en enda man skulle kunna förvalta ett distrikt med angivna
folkmängd och under förefintliga förhållanden. Rätteligen borde
distriktet uppdelas i tre, men då Örgryte socken med 20,021 invånare,
icke borde delas på 2 distrikt, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
funnit sig böra stanna vid två, av vilka det ena skulle utgöras av Örgryte
socken och det andra av återstoden utav Sävedals härad, vartill
fogats Råda socken för att vinna en ur förvaltningssynpunkt lämpligen
avpassad befolkningssiffra.

Det stora och i rask utveckling stadda Sotenäs härad om nära

14,000 personer har ock ansetts böra uppdelas på två länsmansdistrikt
med hänsyn närmast till, att därinom uppstått ej mindre än nio municipalsamhällen,
att den livliga stenhuggeriindustrien medförde en ytterst
rörlig befolkning, samt att områdets belägenhet utefter kusten tillskyndade
länsmannen därstädes en del särskilda göromål. Redan nu vore
kronolänsmannens arbetskrafter så tagna i anspråk inom detta distrikt,
att han icke efter organisationen kunde gå i land med förvaltningen.
Fördenskull föreslås, att Askims, Malmöns och Kungshamns kommuner
med 8,255 invånare bilda ett distrikt samt återstoden eller Tossene och
Berfendals kommuner med 5,703 invånare det andra. Sistnämnda
distrikt bleve väl till folkmängden ringa, men därinom läge Hunnebostrands
municipalsamhälle med sin delvis rörliga arbetarbefolkning, och
distriktet vore statt i utveckling.

Såsom eu motvikt mot den ökning i förvaltniugshänseende, som
skulle uppkomma genom klyvning av Sävedals härads och Sotenäs
härads nuvarande länsmansdistrikt, föreslår Kungl- Maj:ts befallningshavande
dels sammanslagning av Lane härads nuvarande två distrikt
till ett enda med 8,460 invånare, dels upphävandet av Styrsö och
Öckerö kommuners nuvarande förening till ett länsmansdistrikt. De förhållanden,
vilka på sin tid betingade sistnämnda förening, förefunnes
numera knappast längre, sedan ångbåtskommunikationen förbättrats och
motordrift i allmänhet införts även å smärre båtar. Öckerö skulle
återförenas med Västra och Östra Hisings länsmansdistrikt, varemot av
Styrsö socken samt de på fastlandet belägna Västra Frölunda, Nya

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Varvets och Askims kommuner skulle bildas ett nytt distrikt. Återstoden
av det gamla Askims länsmansdistrikt eller Fässbergs och Kållereds
socknar skulle därefter bilda särskilt distrikt.

Samtliga nu berörda regleringar medföra, såsom man finner, bildandet
av ett 22:dra kronolänsmansdistrikt i länet, ett förhållande, som
nödgat mig att något utförligare därvid uppehålla mig. Vad åter angår
övriga omregleringar, torde jag här kunna förbigå dem. Allenast det
vill jag anmärka, att den omständigheten, att Sörbygdens härads länsmansdistrikt
med 4,060 invånare och Bullarens härads länsmansdistrikt
med 3,614 invånare, änskönt de förete väl låga befolkningstal, likväl
bibehållits orubbade, finner sin förklaring i dessa bygders avskilda läge,
svåra kommunikationer och besvärliga terriingförhållanden.

Jämväl i fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:t6 befallningshavande
betonat, att två dylika tjänster erfordras för länet. Göteborgstrakten
kräver för sin del en och kustlandskapet från Lysekil norrut
en annan.

Beträffande antalet landsfiskaler finner jag visserligen, att två landsfiskaler
måhända kunna tidvis vara behövliga, men anser att man tillsvidare
bör kunna stanna vid allenast en. I övrigt har jag vid övervägande av vad
Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört funnit, att goda skäl förebragts
för den av länsstyrelsen uppgjorda indelningsplan och förordar att densamma
måtte godkännas. Under förutsättning av nådigt bifall härtill
har jag låtit samma plan, upptagande 1 landsfiskalsdistrikt, 5 häradsskrivardistrikt
och 22 kronolänsmansdistrikt, komma till iakttagande vid
uppgörandet av indelningsplanen för riket.

Alvsborgs län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt och indragning av ett länsmansdistrikt.

Efter att hava hört ortsbefolkningen och fögderitjänstemännen över
ett med anledning av cirkidärsskrivelsen den 1 september 1913 utarbetat
förslag till länets indelning har Kungl. Maj:ts befallningshavande,
vid förslagets insändande, tillkännagivit sig vilja modifiera detta i två
hänseenden, vilka bägge dock röra allenast en eller annan kommuns
förande till det ena eller andra länsmansdistriktet.

För min del har jag, då antalet tjänster stämmer överens med vad
jag efter ämbetsverkens hörande funnit erforderligt, icke något att emot
förslaget anmärka, likasom jag håller före, att distriktsindelningen av
Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgjorts så ändamålsenlig som möj -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ligt. Jag förordar därför länsstyrelsens förslag, vilket återfinnes i den
upprättade indelningsplanen för riket.

I ovan berörda tabell B hade för Ålvsborgs län upptagits allenast
en landsfiskal. Kungl. Maj:ts befallningshavande bär vid närmare
undersökning funnit av nöden, att två sådana tjänster inrättas,
och anser tvivelaktigt, att de viktiga uppgifter, vilka enligt instruktionsutkastet
skola tillhöra landsfiskalen, kunna fyllas ens av två sådana
tjänstemän i betraktande av, att länet har 15 häradsrätter och att inspektionen
av de 28 länsmännen jämte övriga bestyr komme att kräva
ett mycket stort antal resedagar på året. Vid jämförelse med andra
län har jag emellertid ansett, att en landsfiskal bör kunna tillsvidare vara
tillräckligt för länet. På länet skulle alltså komma 1 landsfiskalstjänst,
7 häradsskrivartjänster och 28 kronolänsmanstjänster. Kungl. Maj:ts befallningshavande
torde i sinom tid undfå nådig föreskrift att inkomma med
förslag till namn å fögderier.

Skaraborgs län.

Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län i
enlighet med civildepartementets cirkulärskrivelse den 1 september 1913
uppgjorda, efter vederbörandes hörande något modifierade plan till
länets indelning i och för ifrågavarande organisations genomförande har
jag icke funnit anledning till någon anmärkning. Häradsskrivardistrikten
bliva av måttlig omfattning, och ehuru länsmansdistrikten i några fall,
med avseende särskilt på invånarantalet, bliva något mindre än mångenstädes
eljest inom riket, har jag dock icke grundad anledning att föreslå
någon ändring, helst kommunernas antal inom länet är ovanligt högt,
varigenom tjänstemännens arbete, såsom lätt inses, med nödvändighet växer.

Jag förordar således förslaget, sådant det upptagits uti indelningsplanen
för riket, upptagande 1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 24
kronolänsmän, och torde länsstyrelsen framdeles undfå befallning att inkomma
med förslag till erforderlig distriktsbenämning, där sådan saknas
eller förekommer något obekväm, såsom i fråga om ett och annat
länsmansdistrikt synes mig vara fallet.

Värmlands län.

Indragning av ett häradsslcrivardistrikt, tillökning med tvä länsmansdistrikt.

Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande givit tillkänna, hava
åtskilliga svårigheter vid distriktsindelningen mött särskilt i anledning

Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 211.

därav, att det med hänsyn till folkmängden ansetts nödigt att minska
häradsskrivardistriktens antal från de nuvarande 7 till 6.

Jag har vid indelningen ansett mig böra följa Kungl. Maj:ts befallningsbavandes
förslag, enär de anmärkningar däremot, vilka försports
från ortsmenigheterna och fögderitjänstemännen, torde få anses vara av
Kungl. Maj:ts befallningshavande på ett tillfredsställande sätt bemötta.
Allenast i ett avseende har jag funnit mig böra avvika från förslaget.
Detta gäller öster Sysslets häradsskrivardistrikt, där länsmansdistriktsindelningen
synts mig vara mindre tdlfredsställande, i ty att Väse härad
sammankopplats med Kroppa och Lungsunds socknar. Efter under
hand från orten inhämtade underrättelser har därför uppgjorts förslag
till inrättande inom Östersysslets häradsskrivardistrikt av 4 i stället
för 3 länsmansdistrikt, varigenom jag hoppas, att förhållandena i förevarande
avseende i denna landsdel skola bliva fullt tillfredsställande
ordnade.

Däremot har jag ansett, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes anspråk
på 2 landsfiskal^ änster icke bör vinna bifall. Inom det låt vara
vidsträckta länet äro polissaker och brottmål icke av relativt större mängd.
Länet torde därför tills vidare böra utgöra ett landsfiskalsdistrikt.

Det sålunda avfattade indelningsförslaget, upptagande distrikt för
1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 21 kronolänsmän, torde således böra
vinna nådigt godkännande.

Örebro län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt.

I enlighet med det förslag, som innefattas i tabell B, har Kungl. Maj:ts
befallningshavande uppgjort alternativa förslag till länets indelning i
förevarande avseende, men förordar, efter att hava hört ortsbefolkningen
och vederbörande fögderitjänstemän, obetingat det, som betecknats med
litt. A. Väl synes enligt detta alternativ Karlskoga länsmansdistrikt
med 7,45 kv. mils areal och 18,280 invånare bliva väl stort, och anledningar
förekomma till antagande, att detsamma måhända inom en snar
framtid måste delas. Men för det närvarande lärer en annan lösning
icke böra ifrågasättas, företrädesvis till följd därav, att varje länsmansdistrikt
bör ingå i allenast en domsaga eller ett tingslag. Distriktet inrymmer
dock två större municipalsamhällen om tillhopa omkring 4,000
invånare, och utväg borde kunna beredas, ifall organisationsförslaget
genomföres, att där anställa en polisman med länsmans kompetens,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.) 10

74 KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

varigenom den väsentligaste olägenheten av distriktets stora folkmängd
upphäves.

Jag har därför anslutit mig till Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förslag, upptagande 1 landsfiskal, 5 häradsskrivare och 17 kronolänsmän.

1 fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:ts befallningshavande
uttalat tvivelsmål, huruvida en tjänsteman skall förmå uppbära
den arbetsbörda, som enligt det förelagda instruktionsutkastet skulle
komma att å honom vila; men då bestämt yrkande på 2 landsfiskaler
ej framkommit samt länet omfattar endast 8 tingslag, därav några
relativt små, och med hänsyn till länets ypperliga kommunikationsväsende
hyser jag i detta hänseende icke synnerlig tvekan och förordar
alltså, att endast en landsfiskal för Örebro län anställes.

Västmanlands län.

Indragning av tre länsmansdistrikt.

Länet, nu indelat i 4 fögderier, sammanfallande med domsagorna,
samt 16 länsmansdistrikt, har enligt tabellen B i cirkuläret den 1 september
1913 ansetts kräva 1 landsfiskalstjänst, 3 häradsskrivar- och
13 länsmanssysslor. Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i utlåtande
den 7 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de
särskilt tillkallade sakkunnigas förslag uttalat nödvändigheten av, att vid
en eventuell omläggning av häradsskrivarnas tjänsteåligganden deras
nuvarande tjänsteområden bibehölles oförändrade, har, efter inhämtande
av ortsbefolkningens samt fögderi tjänstemännens yttrande över den indelningsplan,
som enligt nämnda cirkulär uppgjorts, i förnyat utlåtande
den 31 oktober 1913 förklarat sig hava under försöket att på ett lämpligt
sätt uppdela länet i 3 häradsskrivardistrikt ytterligare stärkts i sin
uppfattning, att detta icke läte sig göra.

Med avseende på vad sistnämnda sakkunniga i sitt den 19 december
1912 avgivna betänkande yttrat angående häradsskri varnas
göromål och den lämpliga storleken av dessa tjänstemäns distrikt,
har det framhållits, att distrikten bleve större, än att »tjänstemannen
kan själv utföra eller åtminstone på fullt betryggande sätt övervaka
utförandet av alla viktigare och andra huvudsakliga delar av det
honom åliggande arbetet». Häradsskrivarna hava på det bestämdaste
och, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning, på goda skäl
uttalat sig mot en minskning av nuvarande fögderiers antal.

Vid övervägande av vad sålunda förekommit och då, med den i
departementet enligt tab. B förslagsvis uppgjorda indelningen, varje

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

häradsskrivaldistrikt i Västmanlands lån finge i medeltal 40,000 invånare,
av vilka ett stort antal tillhör den mycket rörliga gruppen av industriarbetare,
samt enär häradsskrivarna samfällt uttalat den meningen, att
ansvaret för debitering och redovisning vid sådant förhållande bleve större,
än att det skäligen borde åläggas en tjänsteman, har jag, änskönt kammarkollegium
och statskontoret synas benägna att ansluta sig till de sakkunnigas
mening, ansett mig icke kunna i detta hänseende tillämpa den
på dessa sakkunnigas yttrande grundade planen i tabellen B utan föreslår,
att Västmanlands län indelas i 4 häradsskrivardistrikt, sammanfallande
med den nuvarande fögderi- och domsagoindelningen.

Däremot och då icke någon erinran försports emot förslaget, att
länet skulle bilda 1 landsfiskals- och 13 kronolänsmansdistrikt, får jag
förorda bifall till förslaget i denna del och har i enlighet med vad nu
är sagt upptagit länet i indelningsplanen för riket.

Kopparbergs län.

Indragning av fyra länsmansåistrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har uppgjort två alternativa förslag,
bägge med 6 häradsskrivai- och 31 kronolänsmansdistrikt. Skillnaden
emellan alternativen avser allenast bildandet av häradsskrivardistrikten.
Enligt alternativ I har Silvbergs, Gustavs och Torsångs gemensamma
länsmansdistrikt förts till Västerbergslags fögderi och Ore länsmansdistrikt
till Ovan-Siljans fögderi; enligt alternativ II har det förra länsmansdistriktet
integrerat Fall! fögderi, det senare Nedan Siljans.

Hos menigheterna och bland tjänstemännen hava ungefär lika många
röster avgivits för det förra som för det senare alternativet, och Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordar alternativ I såsom medförande en på
fögderierna jämnare fördelad folkmängd.

Bland önskemål i avseende på länsmansdistriktens bildande, vilka av
ortsbefolkningen uttalats, har jag fästat uppmärksamhet företrädesvis
vid följande två.

Det har av Våmhus sockens kommunalnämnd anmärkts, att Mora
distrikt lämnats oförändrat. Sådant syntes nämnden otjänligt ur synpunkten
såväl av arealen, 19,17 kv.-nymil, som av folkmängden, 12,327
invånare. Olägenheten av denna indelning kunde avhjälpas på flera, av
nämnden antydda sätt. Bland dessa förekommer ett, vilket synts mig leda
till målet utan att något intresse trädes för nära. Det avser, att Mora
socken med undantag av Bönås by bildar Mora södra distrikt med 9,29
kv. mil areal och 9,846 invånare och att Mora norra distrikt bildas av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Våmhus socken med Bonäs by av Mora socken samt Lillkärdals till Mora
kommun hörande del av Härjedalen (Ulvsjö by och nybyggena Prästslåttåsen
och Skuråsen med omkr. 50 inv.). Hetta distrikt skulle omfatta
0,88 kv.-mil och 2,447 invånare. D«äremot kunde, enligt kommunalnämndens
mening, Solleröns länsmansdistrikt med areal 4,96 kv.-nymil
och 1,958 invånare utan olägenhet sammanslås med det angränsande Vänjans
länsmansdistrikt med areal 6,89 kv.-nymil och 1,991 invånare, varigenom
en länsmanssyssla bleve disponibel för det uppdelade Mor adistriktet.

Då Kung]. Majrts befallningshavande förklarat sig finna detta förslag
värt allt beaktande med hänsyn till att Mora nuvarande distrikt vore
både till areal och folkmängd ett av de största i länet och därjämte till
formen synnerligen olämpligt, har jag velat hemställa om Infall till denna
avvikelse från alternativet I.

Vidare har påpekats från Malungs kommun, att den i nämnda kommun
ingående Tyngsjö kapellförsamling om cirka 2 kv.-mils areal och
848 invånare borde föras till Malungs länsmansdistrikt och icke, såsom i
förslaget, till Järna och Äppelbo socknars distrikt. Icke heller emot
detta förslag har Kungl. Maj:ts befallningshavande ställt sig avvisande.
Jag har därför velat förorda jämväl denna ändring och, under förutsättning
av Eders Kungl. Maj:ts bifall till de nu av mig angivna jämkningsförslagen,
låtit uppställa distriktsindelningsplanen för riket, ''i vad
Kopparbergs län rör, i enlighet med alternativet 1, jämkat på sätt nyss
är sagt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har äskat uppförande å stat av
2 lands fiskalstjänster. Jag har i anledning av detta förslag hyst en
viss tvekan, huruvida en landsfiskalsbefattning kunde vara tillräcklig
för länet, som är synnerligen vidsträckt. Men med de ypperliga kommunikationer
det besitter, enkannerligen i de tätare bebyggda delarna,
kommunikationer, som inom närmaste framtiden torde bliva än mer
förbättrade med tillkomsten av nya beslutade eller föreslagna järnvägar,
och då folkmängden icke avsevärt överstiger den i Gävleborgs län, med
vilket länet jämväl i övrigt är ganska likställt, och för Gävleborgs län
endast en landsfiskal föreslagits, har jag trott mig för närvarande kunna
stanna vid en landsfiskal för Kopparbergs län.

Gävleborgs län.

Tillökning med tvä häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.

Fögderi tjänstemän samt ortsbefolkningen, vilka hörts över det av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med civildepartementets cir -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

kulär den 1 september 1913 utarbetade indelningsförslag, hava icke
däremot framställt några anmärkningar, som föranlett Kungl. Maj:ts befallningsliavande
att vidtaga jämkningar i förslaget. Väl har jag vid
förslagets granskning funnit, att flera länsmansdistrikt däri framträda
med synnerligen låg både areal och folkmängd, men med den kännedom,
jag äger om detta läns förhållanden såväl i fråga om kommunikationsleder
som eljest, har jag icke tilltrott mig kunna föreslå någon minskning
i distriktens antal. Det tämligen rundliga antalet länsmansdistrikt
i länet torde tillvidare i viss grad motivera anställandet av endast eu
landsfiskal i länet.

Jag hemställer således om godkännande av förslaget, sådant det
införts i distriktsindelningen för riket och således upptagande 1 landsfiskal,
6 häradsskrivare och 28 kronolänsmän.

Västernorrrlands län.

Indragning av ett länsmansdistrikt.

Detta län skulle enligt den inom departementet förslagsvis utarbetade
planen bibehållas vid nuvarande antal fögderier och länsmansdistrikt, varigenom
medeltalet invånare skulle bli i varje häradsskrivardistrikt 37,135
och i varje länsmansdistrikt 7,427. Dessa tal hava synts lämpliga för ett
län med Västernorrlands geografiska omfattning och dess relativt starka
utveckling. Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna indelningen
hava ej kunnat undvikas sådana motsatser som emellan Alnö
distrikt om 0,69 kv.-nymil och 7,068 invånare samt Anundsjö distrikt
om 26,59 kv.-nymil och 7,802 invånare.

Emot förslaget hava framställts några erinringar, såsom att Selångers
och Tima distrikt, vilka bibehållits oförändrade, borde sammanslås, att
det nya Högsjö distrikt om 2,78 kv.-mil med 4,643 invånare knappast
kunde taga en länsmans tid i anspråk, att de av Kungl. Maj:ts befallningshavande
sammanslagna Nätra och Sidensjö distrikt borde fortfarande
utgöra vart för sig ett distrikt, att Sollefteå distrikt om 10,83
kv.-mil med 12,603 invånare bleve för stort o. s. v.

Lika med Kungl. Maj:ts befallningshavande kan jag icke fästa avseende
vid dessa erinringar i annan mån än såvitt rörer den ifrågasatta
sammanslagningen av Selångers och Tuna nuvarande distrikt. Det förra
håller 3,64 kv.-mil med 4,924 invånare, det senare 6,04 kv.-mil med 6,898
invånare, och med hänsyn till att de tätare bebyggda delarna ligga
jämförelsevis koncentrerade, anser jag att dessa distrikt böra sammanslås
till ett. Visserligen finnas i Västernorrlands län distrikt med än mindre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

areal såsom Sköns om 0,47 kv.-mil ock Alnö om 0,69 kv.-mil, men de hysa
stort invånarantal, nämligen 11,605 i det förra och 7,068 i det senare,
ock befolkningen tillhör företrädesvis industrien.

Jag föreslår således, att antalet länsmansdistrikt inskränkes till 29
därigenom, att Selångers ock Tuna distrikt sammanslås till ett.

Mot häradsskrivardistriktens antal och sammansättning enligt förslaget
kar jag icke någon erinran.

yad beträffar landsfiskalsinstitutionen, nttalar sig Kungl. Maj:ts befallningskavande
visserligen för anställandet inom länet av 2 landsfiskaler,
men synes mena, att länet ändock skulle utgöra ett enda distrikt,
detta synbarligen i avsikt att Kungl. Maj:ts befallningskavande därigenom
friare kunde disponera dessa tjänstemän, varhelst behov av deras
verksamhet yppade sig. Denna fråga synes mig icke behöva i detta
sammanhang prövas, men jag har velat omnämna densamma.

I skrivelse den 13 januari 1917 förklarar Kungl. Maj:ts befallningshavande
sig godkänna indelningsplanen, men anmärker att, när den
ifrågasatta tvärbanan mellan Hoting och stambanan kommer till stånd,
anledning lärer uppstå att indraga ett eller flera länsmansdistrikt.

Jag hemställer sålunda, att distriktsindelningen, sådan den uti indelningsplanen
framställts, måtte godkännas. Den upptager 2 landsfiskaler,
6 häradsskrivare och 29 länsmän.

Jämtlands län.

Indragning av ett länsmansdistrikt.

Från ortsbefolkningens sida ävensom från en och annan av fögderitjänstemännen
hava visserligen försports vissa erinringar emot det av
Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt cirkuläret den 1 september 1913
upprättade förslag till länets nya indelning, men dessa erinringar hava
av länsstyrelsen bemötts med sådana skäl, att jag för min del funnit
mig böra förorda nådigt godkännande av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förslag, sådant det införts uti indelningsplanen för riket.

Vad angår antalet landsfiskaler inom Jämtlands län har visserligen
Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållit behovet av 2 sådana tjänstemän
och därvid företrädesvis åberopat länets obestridliga vidsträckthet
och de många kronolänsmansdistrikten. Men å andra sidan vill jag anmärka,
att av länets nuvarande fyra kronofogdar tre ansetts kunna taga
sin bostad i Östersund och allenast kronofogden i södra fögderiet har
bott inom sitt fögderi, nämligen i Sveg. Då jämväl järnvägskommunikationerna
i Jämtlands län under senare åren väsentligt förbättrats

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

och under närmaste tiden bliva ytterligare avsevärt utvecklade, håller jag
före, att Jämtlands län, åtminstone tillsvidare, kan betjänas med en landsfiskal.
Erfarenheten torde efter några år visa, om detta antagande
vederlägges, och Kungl. Maj:t lärer då ej underlåta att härutinnan föreslå
en förändring. Tillsvidare föreslår jag således för länet 1 landsfiskal,
ävensom 4 häradsskrivare och 25 kronolänsmän.

Västerbottens län.

Tillökning med ett liäradsskrivardistrikt.

Förslaget till länets nya indelning i länsmansdistrikt överensstämmer
i huvudsak med den nu gällande; men då det ansetts icke möta
någon avsevärd olägenhet att sammanslå Nysätra och Lövångers skilda
distrikt till ett, som med 9,47 kv.-mils areal och 7,774 invånare ändock komme
att bliva ett av länets minsta distrikt, har den sålunda disponibla länsmanslönen
ansetts böra användas i och för en uppdelning av Vilhelmina distrikt
i två. I betraktande av att Vilhelmina distrikt innehåller 87,51 kv.-mil
har jag funnit denna åtgärd synnerligen lämplig. Det norra distriktet
av sagda socken komme att omfatta en befolkning av 3,283 personer,
det södra av 4,314 invånare; och vad beträffar den geografiska gränslinjen
har Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom sitt upptagit ett av
kronofogden i lappmarksfögderiet utarbetat förslag.

Indelningen framträder uti den plan, som jag låtit införa i riksindelningsplanen,
upptagande distrikt för 4 häradsskrivare och 26 kronolänsmän
förutom 2 landsfiskaler.

Vad beträffar de två landsfiskalsdistrikt, som för länet ansetts erforderliga,
har länsstyrelsen föreslagit, att vartdera skulle omfatta 13 länsmansdistrikt,
det ena Nordmalings, Bjurholms, Umeå södra och norra,
Vännäs, Sävars, Degerfors, Bygdeå, Fredrika, Åsele, Vilhelmina södra och
norra samt Dorotea distrikt, och det andra de återstående distrikten,
nämligen Nysätra och Lövångers, Burträsks, Skellefteå södra och norra,
Jörns, Norsjö, Byske, Malå, Lycksele södra och norra, Stensele samt
Tärna och Sorsele distrikt.

Norrbottens län.

Tillökning med ett häradsskrivar- och fyra länsmansdistrikt.

Efter ortsinvånarnas och fögderitjänstemännens hörande över ett
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med cirkuläret den 1
september 1913 uppgjort förslag till distriktsindelning har Kungl. .

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 211.

Maj:ts befallningshavande i sitt förslag den 28 november samma år något
modifierat det ursprungliga.

Vad häradsskrivardistrikten beträffar, bar sålunda den ursprungliga
planen att låta dessa sammanfalla med domsagorna måst övergivas i
anseende till nödvändigheten att sörja för att genom folkmängdens jämnare
fördelning häradsskrivarna skulle säkrare än eljest varit möjligt bliva
i tillfälle att verkligen hinna utföra sina mångskiftande bestyr. De
särskilda distrikten enligt det definitiva förslaget komma att omfatta
sammanhängande och icke oformliga områden. Ett önskemål därvid,
av vilket icke den minsta olägenhet för tjänsten skulle uppstå, vore
dock, att nuvarande häradsskrivare i Haparanda och Luleå, som väl
finge övertaga Torneå och Luleå distrikt, kunde få kvarbo i nämnda
städer.

Beträffande länsmansdistrikten uttalar sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
med anledning av särskilda yrkanden på följande sätt. Genom
kungl. brevet den 25 maj 1900 hade Ålvsby distrikt på visst sätt reglerats,
men då kommunikationsförhållandena genom framdragande av
bibanan från Ålvsbyn till Piteå väsentligen förbättras, tillstyrker Kungl.
Maj:ts befallningshavande ett väckt förslag därom, att Markbygden
skiljes från Ålvsby länsmansdistrikt och lägges till Piteå södra distrikt,
från vilket å andra sidan skulle avskiljas, för att läggas till Piteå norra
distrikt, byarna Pitholm och Bondön ävensom övriga öster om Piteå
stad och norr om Pite älv belägna byar och lägenheter.

Det hade ifrågasatts att dela Gällivare distrikt i tre, men av skäl,
som Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört, inskränktes förslaget
till två distrikt, det ena Hakkas distrikt med vissa uppgivna byar, och
det andra Gällivare distrikt, omfattande återstoden. Likaså föreslås en
delning av Jukkasjärvi socken i två distrikt, det västra, Kiruna distrikt,
och det östra, Vittangi distrikt. Gränsen syntes böra sammanfalla med
den, som varder bestämd för Vittangi kapellförsamling.

Beträffande Överluleå och Nederkalix båda länsmansdistrikt uttalar
länsstyrelsen i sin skrivelse den 28 november 1913, att dessa med hänsyn
till areal och folkmängd samt göromålens omfattning vore jämförelsevis
stora, men att länsstyrelsen dock för det dåvarande icke ansett sig böra
påkalla någon delning av dem. I skrivelse den 13 januari 1917 förklarar
länsstyrelsen emellertid, att det numera vore oundgängligen nödvändigt,
att vartdera länsmansdistriktet uppdelas i två länmansdistrikt.

Nederkalix distrikt skulle då kunna uppdelas i Nederkalix distrikt
med 11,587 invånare enligt 1915 års folkmängdsuppgifter och Töre
distrikt med 4,312 invånare enligt samma uppgifter, vartdera samman -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

fallande med de territoriella församlingarna. En delning av Överluleå
distrikt efter de två socknarna i överluleå och Edefors distrikt skulle
däremot icke kunna anses tillfredsställande. Med hänsyn till den stora
skillnaden i folkmängd inom dessa två socknar (år 1915 resp. 14,025
och 2,852) borde tydligen vissa delar av Överluleå socken föras till
Edefors länsmansdistrikt. Med avseende på Gellivare distrikt förklarar
länsstyrelsen, att den i Malmberget anställde, av Luossavara—Kirunavara
aktiebolag enligt nådig föreskrift avlönade extra länsmannen fortfarande
bör bibehållas och honom eventuellt tilldelas ett något utökat
tjänstområde.

I anslutning till vad länsstyrelsen anfört finner även jag nödigt,
att Överluleå och Nederkalix länsmansdistrikt vartdera uppdelas i två
distrikt. Beträffande indelningsförslaget, som slutligt kompletterats genom
länsstyrelsens skrivelse i ämnet den L9 mars 1917, har jag i övrigt icke
funnit något att anmärka utan förordar detsamma, sådant jag låtit införa
det i indelningsplanen för riket, upptagande distrikt för 2 landsfiskaler,
5 häradsskrivare och 22 kronolänsmän.

Länsstyrelsens förslag om länets uppdelning i två landsfiskalsdistrikt
innebär ett sydligt distrikt, omfattande nuvarande Luleå och Piteå fögderier,
samt ett nordligt, omfattande Kalix och Torneå fögderier.

I enlighet med det anförda har riket förslagsvis indelats i landsfiskalsdistrikt
samt fögderier och länsmansdistrikt på sätt som inhämtas
av följande tabell.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 käft. (Nr 2117)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sammandragstabel 1.

Län.	Antal lands- fiskals- distrikt.	Antal fögderier.	Antal länsmans-distrikt.
Enligt nu-varande indelning	Enligt de-partements-chefens förslag.	Enligt nu-varande indelning.	Enligt de-partements-chefens förslag.
Stockholms...................................	1	6	6	23	21
Uppsala ............................................	1	4	3	19	12
Södermanlands .................................	1	4	4	12	13
Östergötlands ............................	1	8	6	29	22
Jönköpings........................	1	6	5	23	20
Kronobergs...................................	1	5	4	17	16
Kalmar .............................	1	6	6	25	22
Gottlands ..........................................	1	2	2	6	6 \|
Blekinge..................	1	O éU	3	9	12
Kristianstads.......................................	1	4	6	23	23
Malmöhus .......................	1	6	7	26	25
Hallands..............................	1	4	3	11	11
Göteborgs och Bohus ...........................	1	5	5	21	22
Älvsborgs ..........................................	1	6	7	29	28
Skaraborgs..........................................	1	7	6	27	24
Värmlands..........................................	1	7	6	19	21
Örebro...............................................	1	4	5	17	17
Västmanlands ....................................	1	4	4	16	13
Kopparbergs..........	1	6	6	35	31
Gävleborgs..........................................	1	4	6	29	28
Västemorrlands...................................	2	6	6	30	29
Jämtlands ....................	1	4	4	26	25
Västerbottens.......................................	2	3*)	4	26	26
Norrbottens.................	2	4	5	18	22
Summa	27	117	119	516	489

*) Häradsskrivargöromålen i Lappmarksfögderiet hava utförts av kronofogden därstädes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

6 Förslag till avlöningsförmåner för fögderitjänstemännen.

a. Landsfiskalerna.

Med avseendo å avlöningsförmånerna för landsfiskalerna har fögderiförvaltningskommittén,
som i sitt alternativ II föreslagit sådana tjänstemän,
framhållit, att landsfiskal med hänsyn till de stora kompetensfordringar,
som ställts å honom, och vikten av, att han i sitt betydelsefulla arbete såsom
överordnad åklagare och polischef bleve oberoende av extrainkomster, måste
tillerkännas jämförelsevis goda avlöningsförmåner. Då det emellertid
synts kommittén troligt, att landsfiskalstjänsterna komme att rekryteras
med yngre personer, särskilt andre och tredje länsnotarier, ansåg kommittén,
att begynnelseavlöningen skulle kunna sättas något lägre än
eljest och tjänstemannen i stället tillgodoses med ett tredje ålderstillägg.
Kommittén föreslog i enlighet härmed avlöningsförmånerna för
landsfiskalen sålunda: lön 2,800 kronor, tjänstgöring spenning ar 1,800
kronor, tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 års tjänstgöring, samt ortstillägg med 400 kronor för
landsfiskal i Stockholms län och med 200 kronor för landsfiskal i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.

Kommittén, som tänkt sig landsfiskalen placerad ute i länet och
icke såsom tjänsteman vid länsstyrelsen, ansåg vidare landsfiskalen böra
tillerkännas förvaltningsbidrag till täckande av kostnader för tjänstlokal
och expenser m. m. samt beräknade detta till 600 kronor, 4Ö0 kronor
och 200 kronor allt efter den grupp av län, som landsfiskalen tillhörde.

För tjänstresor föreslogs reseersättning enligt 4:de klassen i resereglementet,
dock utan rätt till dagtraktamente. Kommittén befarade
nämligen att, om landsfiskal tillerkändes även dagtraktamente, statsverket
skulle få vidkännas större utgifter än nödigt vore.

Sakkunniga av år 1912 hava funnit kommitténs förslag angående lön
och ålderstillägg för landsfiskalerna fullt motiverat och icke haft något
att däremot erinra. Mot förslaget i övrigt har anförts, att ortstillägget
lämpligen borde utgå med belopp och på sätt, som vore gällande
beträffande ortstillägg för åtskilliga l:ste länsnotarier m. fl., samt att
tjänstgöring spenning ärna syntes böra efter en indelning av länen i klasser
sättes till 1,800 kronor i lista klassens län, 1,700 kronor i 2:a klassens
län och 1,600 kronor i 3:dje klassens län.

Det av kommittén föreslagna förn ältning sbidrag et ansågo de sakkunniga
icke erforderligt, då enligt deras förslag landsfiskalen skulle anställas
i länsstyrelsen och således därstädes erhålla tjänstlokal samt nödiga
skrivmaterialier m. m.

Fögderiför valtnings kommittén.

Sakkunniga
| av 1912.

Länsstyrel serna.

Ämbetsverken.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Vid resor i tjänsten borde landsfiskalen åtnjuta icke blott reseersättning
utan jämväl dagtraktamente. De sakkunniga, som tänkt sig, att Kungl.
Maj:ts beiällningshavande lämpligen borde äga pröva befogenheten av
landsfiskalens tjänstresor i länet, hade nämligen icke funnit några betänkligheter
behöva möta mot att honom tillerkändes även dagtraktamente.
De hade även funnit det synnerligen angeläget, att han finge full
ersättning för sina reseutgifter, så att hans ordinarie löneförmåner icke
behövde tagas i anspråk härför, vilket säkerligen komme att menligt
inverka på hans intresse för sådana tjänståligganden, som erfordrade resor.

Till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län, där särskild
landsfiskal icke ansågs erforderlig, föreslogs ett årligt arvode av
1,200 kronor.

Länsstyrelserna hava i allmänhet funnit de av de sakkunniga föreslagna
löneförmånerna för landsfiskalerna vara för knappt tilltagna och
påkalla förhöjning, om man skulle kunna förvänta att på tillfredsställande
sätt kunna rekrytera dessa tjänster. Vidare hava åtskilliga
länsstyrelser ansett, att landsfiskalen borde av organisatoriska skäl
placeras ute i länet och icke vid länsstyrelsen, och att således särskilt
förvaltningsbidrag vore erforderligt. Flertalet av de länsstyrelser,
som avgivit förslag till löneförmåner för landsfiskalen, hava föreslagit
dessa löneförmåner sålunda: lön 3,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor, 3 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring, förvaltningsbidrag 500—800 kronor samt ortstillägg
i förekommande fall.

Slutligen har Kungl. Majrts befallningshavande i Gottlands län föreslagit,
att arvodet för landsfiskalsgöromålens bestridande inom länet
skulle höjas till 2,400 kronor, enär, om länsnotarien finge förordnande
att bestrida nämnda göromål, dennes behållning av uppdraget bleve
alltför ringa, särskilt om han nödgades under ledighet för resor i tjänsten
avstå från sina tjänstgöringspenningar å länsnotariebefattningen.

Åven ämbetsverken hava funnit de av de sakkunniga föreslagna
löneförmånerna för landsfiskalerna böra höjas.

Då stora anspråk måste ställas på de personliga egenskaperna hos dem,
som erhölle landsfiskalsbefattningarna, torde, enligt ämbetsverkens förmenande,
skickliga sökande knappast kunna förväntas anmäla sig, med
mindre tillräckligt lockande avlöningsförmåner erbjödes. Då vidare åt
platsernas innehavare, om de skulle kunna med framgång utföra de dem
åliggande uppdragen, måste tillförsäkras en auktoritativ ställning, syntes
ock nödigt, att de i lönehänseende bleve jämförelsevis gynnsamt utrustade.
Med hänsyn till befattningarnas ställning inom förvaltningen

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 211.

torde dot, mena ämbetsverken, få antagas, att befattningarna i regel
icke komnie att bliva över gångsplatser, ett förhållande, vartill hänsyn ock
måsto tagas vid löneförmånernas bestämmande. Om de ifrågavarande
tjänsterna skulle organiseras i tanke på att, såsom de sakkunniga synas
hava avsett, rekryteras med yngre personer, särskilt andra och tredje
länsnotarie!'', skulle, enligt ämbetsverkens övertygelse, institutionen redan
från begynnelsen äventyras, och därför borde icke löneförmånerna regleras
med tagen hänsyn till en sådan anordning.

Ämbetsverken hava ansett de nya landsfiskalernas löneförmåner böra
sättas till lika belopp med lönerna för andra gradens tjänster i de
centrala ämbetsverken, och alltså bestämmas till, förutom ortstillägg, lön
3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, och två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor.

Med erinran att vad som anförts emot landsfiskalernas placering
såsom tjänstemän i länsstyrelserna syntes förtjäna uppmärksamhet, hava
ämbetsverken framhållit, att därest landsfiskalerna placerades ute i länen,
vissa förvaltningsbiarag borde lämnas dem.

Arvodet till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen å Gottland har
även synts ämbetsverken vara väl knappt beräknat och böra något förhöjas.

Beträffande landsfiskalens avlöningsförmåner och tjänsteställning hava
slutligen åtskilliga, flyttningsskyldighet underkastade kronofogdar i underdånig
skrivelse den 29 oktober 1916 — med vidhållande av tidigare
i ämnet uttalad åsikt, att de icke vore skyldiga att låta sig förflyttas till
annan tjänst än kronofogdetjänst — hemställt, att avlöningsförmånerna
för landsfiskalen, som borde givas en lika självständig tjänsteställning
som den nuvarande kronofogden, måtte bestämmas till 4,500 kronor begynnelseavlöning
och 1,200 kronor förvaltningsbidrag med tre ålderstillägg
vartdera å 500 kronor samt landsfiskalen berättigas åtnjuta en
månads kostnadsfri semester.

I likhet med vad ett stort antal Kungl. Majtts befallningshavandeoch
ämbetsverken anfört finner jag, att löneförmånerna för landsfiskalerna
böra bestämmas något högre, än de sakkunniga föreslagit.

Vid denna frågas avgörande synes mig, att man måste i främsta
rummet taga hänsyn till de för tjänsten tillämnade kompetensfordringar.
Men dessutom får frågan ses ur synpunkten av, att ifrågavarande tjänster
i många fall torde komma att rekryteras med innehavare av länsnotariebefattning
och böra för dessa i viss mån ersätta den genom kronofogdetjänsternas
indragning uppkommande minskning i befordringsutsikterna,
samt att landsfiskalen, såsom enligt mitt förslag inrangerad i länsstyrel -

Framställning
från en
del kronofogdar.

Departements chefen.

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

sen, i större eller mindre utsträckning blir ett av dess organ, som dock
i regel måste betrakta sin tjänst såsom slutplats.

Jag anser således, att avlöningsförmånerna för landsfiskal måste
sättas ej så oväsentligt högre än för länsnotarie, så att de komma i skäligt
förhållande till vad i tidigare förslag avsetts för kronofogdarna.

I länsnotariernas avlöning, som frånsett ortstillägg nu utgör för
förste länsnotarie 3,600 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor att
utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring och för övriga länsnotarier
3,200 kronor med enahanda ålderstillägg, ämnar jag ej föreslå någon
annan ändring, än att tjänstemännen tillerkännas ett tredje ålderstillägg.

I anslutning till det anförda och då landsfiskalstjänsterna sannolikt
i regel komma att rekryteras med relativt yngre tjänstemän, vilket medgiver
att större del av slutavlöningen än eljest vore möjligt kan utgöras av
ålderstillägg, föreslår jag, att landsfiskalerna erhålla 3,400 kronor lön,
1,600 kronor tjänstgöringspenningar samt tre ålderstillägg, vartdera å 500
kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Härvid har jag icke förbisett den eventualiteten, att länsnotarie vid
befordran till landsfiskalstjänst kan hava med invänta ålderstillägg uppnått
högre avlöning än begynnelseavlöningen för landsfiskal. Detta
förhållande, vilket med de löneförmåner, som föreslås för andra tjänstemän
inom landsstaten, även i övrigt kan uppkomma vid en persons
övergång från en tjänst till en annan, anser jag kunna, i huvudsaklig
överenstämmelse med vad som för närvarande gäller för läroverkslärarna,
ordnas på det sättet att, om tjänsteman i landsstaten vid befordran från
en tjänst till en annan redan intjänat högre avlöning i den förra än
begynnelseavlöningen i den senare, honom skola omedelbart tillgodoföras
så många, ålderstillägg i den nya tjänsten, som erfordras för att hans
avlöning, i vad den utgöres av lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg,
i sistnämnda befattning icke skall understiga den avlöning av
samma slag, han senast åtnjutit i den förra.

Då enligt organisationsplanen landsfiskalen skall placeras i länsstyrelsen,
erfordras icke för honom förvaltningsbidrag. I den mån på grund
av bristande utrymme inom vederbörande länsstyrelses arbetslokaler särskild
expedition för landsfiskal måste tillsvidare förhyras, lära kostnaderna
härför kunna utgå av öde huvudtitelns anslag för skrivmaterialier och
expenser, ved m. m.

Ortstillägget anser jag skäligen böra bestämmas till 400 kronor i
Stockholms län och 200 kronor i övriga län, där ortstillägg utgår.

Vid beräkningen av förenämnda löneförmåner har jag icke förbisett,
att landsfiskalen kan i någon mån komma i åtnjutande av sportler.

Av skäl, som i annat sammanhang angivits, anser jag, att uppehål -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

landet av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län bör ordnas, icke enligt de
sakkunnigas förslag, utan likasom i övriga län. Särskilt arvode för
ändamålet erfordras således icke.

Löneförmånerna för landsfiskalerna anser jag alltså böra bestämmas

sålunda:
lön, lika för alla ........................................................................	kronor	3,400	—
tjänstgöringspenningar, lika för alla.......................................	»	1,600	—
ortstilläqn, i Stockholms län ...................................................	»	400	—
» i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län ..............................................................................	»	200	—
ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring...................................		500	—
efter 10 års tjänstgöring ytterligare............	»	500	—
och efter 15 års tjänstgöring ytterligare...	»	500	—

I fråga om landsfiskalernas rätt till semester skulle måhända kunna
ifrågasättas samma anordning som gäller för en del andra tjänstemän,
exempelvis yrkesinspektörer, nämligen att befattningshavaren, där så utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, äger att efter föregående
anmälan hos vederbörande överordnad vistas utom sitt tjänstgöringsområde
viss tid årligen. Då likväl landsfiskalens tjänst är av sådan beskaffenhet,
att hans omedelbara ingripande kan krävas när som helst, kan
det icke vara tillrådligt att låta honom i likhet med förenämnda tjänstemän
utan ställföreträdare någon tid vistas utom sitt tjänstgöringsområde.
Härtill kommer, att landsfiskalens tjänstgöring i länsstyrelsen, som åtminstone
i åtskilliga län kan bliva mera stadigvarande, i förevarande
avseende jämnställer honom med länsstyrelsens tjänstemän, samt att man
genom semesterledighet för landsfiskalen tillgodoser behovet, att aspiranter
på hans tjänst beredes tillfälle att utbilda sig för och vinna erfarenhet
i tjänstens skötande. På grund härav vill jag föreslå, att landsfiskal
i likhet med flertalet av länsstyrelsens tjänstemän berättigas åtnjuta
en månads kostnadsfri semester årligen.

Vidkommande landsfiskals rätt till ersättning för kostnader i och
för tjänsteresor delar jag de sakkunnigas uppfattning om angelägenheten
av, att han må fä full ersättning för sina reseutgifter. Hans
distrikt är ett helt län eller stor del därav, och han kan därför ej skäligen
frånkännas rätt även till dagtraktamente. Dock förutsätter jag,
att denna rätt göres beroende därav, att resa företagits efter Kungl.
Maj:ts befallningskavandes förordnande eller med dess medgivande. För
särskilda utgifter i övrigt, som landsfiskalen måst vidkännas för sin
polisverksamhet, bör han jämväl äga åtnjuta ersättning av statsmedel.
Bestämmelser härom lära böra införas i allmän författning.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

Slutligen torde landsfiskalerna, liksom fallet är med länsmännen,
böra tillerkännas rätt till fribiljett, 2:dra klass, å statens järnvägar inom
landsfiskalsdistriktet. Landsfiskalerna synas böra hänföras till 4:de klass
i gällande resereglemente.

Beträffande landsfiskals rätt till pension föreslår jag på de skäl, jag
i fråga om kronolänsmännen vill närmare angiva, att sådan rätt må för
landsfiskalen inträda vid uppnådd ålder av 65 år.

b. Härå ds skrivarna.

Löneförmånerna för häradsskrivarna utgå enligt nu gällande stat
sålunda:

1) ä ordinarie stat, enligt år 1880 fastställd löne reglering,

lön, lika för alla ....................................................................... kronor 2,000: —

tjänstgöring spenningar ............................................................... kronor 600: —

med tillägg av 75 kronor för varje börjat 5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, dock så att
tillägget icke i något fall får understiga 300 kronor » —: —

ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................. » 500: —

2) å extra stat, såsom tillfällig löneförbättring från

och med år 1909,

lön, lika för alla ....................................................................... » 200: —

tjänstgöringspenningar, lika för alla....................................... » 500: —

orts tillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län............................. » 200: —

förn ältning sbidrag: 75 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden i tjänstedistriktet.

I propositionen till 1909 års riksdag föreslogos avlöningsförmånerna
för häradsskrivarna sålunda:

lön, lika för alla ..................................................................... kronor 2,200: —

tjänstgöringspenningar, lika för alla..................................... » 1,000: —

ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.............................. » 200: -■

förvaltningsbidrag: 150 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden i tjänstedistriktet,

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ................................ )) 500: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare... » 500: —

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Uti underdånig skrivelse den 2(5 januari 1910 Lar Sveriges häradsskrivarförening
anhållit om förbättrade avlöningsförmåner och uttalat
vissa önskemål i fråga om häradsskrivarnas tjänstarbete. Rörande innehållet
av denna framställning, över vilken fögderiförvaltningskommittén
på sin tid avgivit yttrande, tillåter jag mig hänvisa till kommitténs betänkande
sidorna 433—435 samt anmärker här endast, hurusom framställningen
avsåg,

att häradsskrivarna borde befrias från arbetet med upprättandet av
röstlängder för val till riksdagens andra kammare eller om så ej skedde
erhålla ersättning för arbetet, att ersättning jämväl måtte utgå för besväret
med prästvalslängders uppgörande, att provisionen för debitering av
brandstodsmedel borde höjas så, att den komme att utgå efter samma
grunder som provisionen för debitering av landstingsmedel, samt att de
i 1909 års proposition föreslagna avlöningsförmåner borde så till vida
höjas, att lönen sattes till 2,700 kronor och förvaltningsbidraget bestämdes
att utgå med 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av befolkningen.

Fögderiförvaltningskommittén har av skäl, som angivas i dess betänkande
sidorna 435—442, avstyrkt nyss berörda framställning, ej blott
i vad den avser häradsskrivarnas befriande från deras arbete med upprättande
av röstlängder för val till riksdagens andra kammare, utan
även såvitt densamma angår särskild ersättning till häradsskrivarna för
nämnda arbete och besväret med prästvalslängders uppgörande.

Beträffande förslaget om höjning av provisionen för debitering av
brandstodsmedel föreslog kommittén, att densamma måtte höjas att utgå
i likhet med provisionen för debitering av övriga försäkringsavgifter. I
sammanhang härmed har kommittén uttalat såsom sin åsikt, att då till
följd av debiteringsposternas stora antal icke heller arbetet med indrivningen
och redovisningen av brandstodsavgifterna kunde anses skäligen
betalt med den därför nu utgående provisionen, även för kronofogdarna
provisionen borde höjas på nyss angivna sätt.

För bedömande av, huruvida och i vad mån häradsskrivarnas avlöningsförmåner
erfordrade förhöjning, hade fögderiförvaltningskommittén
sökt utreda, huru stor nettoinkomst häradsskrivarna kunde anses hava
av sin tjänst. Av denna utredning, som grundade sig på infordrade
uppgifter om häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten, deras utgifter
och beräknade kostnader i och för tjänsten samt deras förvaltningsbidrag,
allt år 1909, och vars resultat sammanförts i tabell XVI vid
kommittébetänkandet, hade kommittén funnit framgå, dels att i endast
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.) 12

Framställning
från
Sveriges
häradsskrivarförening.

Fögderi förvaltnings kommittén.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

15 fall häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten varit mindre än
med densamma förenade utgifter, medan däremot i Övriga fall överskott
uppstått, så att förvaltningsbidraget därjämte blivit behållen inkomst,
dels ock att behållningen på extra inkomsterna utgjort för
33 häradsskrivare högst 500 kronor, för 28 501—1,000 kronor, för
22 1,001—1,500 kronor, för 10 1,501—2,000 kronor, för 7 2,001—

3,000 kronor och för 3 mer än 3,000 kronor. \ idare inhämtades av kommitténs
tabell XIV, att i de fall, där extra inkomsterna icke räckt till
gäldande av utgifterna, överskottet i 2 fall icke heller kunnat helt täckas
med förvaltningsbidraget, varemot i övriga fall å förvaltningsbidraget
uppstått behållning, som i 5 fall understigit, men i 8 fall överstigit 500
kronor. Det vill synas, säger kommittén, att i de fall, där extra inkomsterna
icke räckt till de av häradsskrivarna uppgivna kostnaderna i
tjänsten, detta berott på särskilda förhållanden såsom sjuklighet hos
tjänsteinnehavaren, varav följt ökat anlitande av tjänstebiträde, eller
också på att utgifterna för tjänsterum, resor i tjänsten och expenser,
såsom framginge av motsvarande utgifter för övriga häradsskrivare, beräknats
alldeles för högt. Det visade sig sålunda, att för det ojämförligt
största antalet häradsskrivare förvaltningsbidraget utgjorde behållen inkomst
och att därutöver debetsedellösen och provisioner och övriga
extra inkomster i tjänsten lämnade ej så oväsentligt överskott. Då förvaltningsbidraget
i genomsnitt kunde beräknas till ungefär 1,000 kronor,
skulle alltså häradsskrivarens nettoinkomst av tjänsten, då ålderstillägg
och behållen extra inkomst ej medräknades, i medeltal uppgå till
4,200 kronor. Vid dessa beräkningar hade hänsyn icke tagits till den
ersättning, vilken utginge till häradsskrivarna för bestyret med röstlängderna
för val till riksdagens andra kammare, detta emedan kommittén
ansett, att häradsskrivarna icke borde åtnjuta särskild ersättningför
ifrågavarande arbete.

Enligt kommitténs mening borde förut angivna behållna inkomst
för en tjänsteman med häradsskrivares utbildning icke anses otillräcklig,
och kommittén ansåg icke, att av densamma föreslagen ökning av fögderiernas
storlek skulle vålla någon minskning i nämnda inkomst, då de
stegrade omkostnaderna för tjänstens skötande skulle täckas av den med
samma ökning förbundna tillväxten av provisionerna och förvaltningsbidraget.

Beträffande förvaltningsbidraget erinrade kommittén, att detta för
närvarande utginge efter två olika grunder, nämligen dels med 7 5 kronor
för varje börjat dels ock med lika belopp för varje fullt 5,000-tal av
folkmängden i distriktet, vilket senare dock beviljats såsom tillfällig

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

löneförbättring. Förvaltningsbidraget, som tydligen borde i sin helhet
utgå efter en och samma grund, hade av Kungl. Maj:t uti propositionen
till 1909 års Riksdag föreslagits till 150 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden. »Skulle», säger kommittén, »förvaltningsbidraget utgå efter
sistnämnda grund, komme sådant att för varje häradsskrivare med 75
kronor minska det nuvarande förvaltningsbidraget». Någon nedsättning
i förvaltningsbidraget ansåg sig kommittén likväl icke kunna förorda,
så mycket mindre som enligt dess mening förvaltningsbidraget även
borde utgöra ersättning för häradsskrivarens aidoete med upprättandet
av röstlängd för val till riksdagens andra kammare.

Då kommittén såsom nyss sagts ansåg, att genomförandet av dess
förslag icke skulle nedbringa häradsskrivarnas behållna inkomst av tjänsten,
och denna borde anses tillräcklig, behövde enligt kommitténs mening
dess förslag icke i och för sig medföra höjning av de för häradsskrivama
i 1909 års proposition ifrågasatta avlöningsförmåner i lön,
tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och ortstillägg. Kommittén fann
likväl, att den även av häradsskrivarföreningen åberopade angelägenheten,
att häradsskrivarnas ställning i fråga om pension och inkomst
under tjänstledighet förbättrades, krävde någon höjning av den egentliga
lönen, men denna höjning ansågs, även om hänsyn toges till häradsskrivarnas
utgifter för egen pension och deras ökade avgifter till civilstatens
änke- och pupillkassa, kunna begränsas till 200 kronor, varvid
lönen skulle komma att uppgå till 2,400 kronor.

Kommittén föreslog alltså följande avlöningsförmåner:

lika för alla ....................................................................... kronor 2,400: —

lön

tjänstgöringspenningar, lika för alla.......................................

ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.............................

för va l fn ing s bid rag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-

tal av folkmängden i tjänstedistriktet.......................

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ................................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare..................

1,000:

200:

500

Vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningsförmånerna lör
häradsskrivarna hava 1912 års sakkunniga funnit i stort sett äga sin
fulla giltighet även för de av dem föreslagna landsfogdarna (häradsskrivarna).

Landsfogdens tjänstedistrikt bleve lika stort som ett nuvarande
medelstort häradsskrivardistrikt, och då arbetsbördan för landsfogden
enligt de sakkunnigas förmenande icke skulle bliva större än för den

Sakkunniga
av 1913.

»2

Länsstyrelserna
och
ämbetsverken

Senare framställningar

från Sveriges
häradsskrivarförening.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

nuvarande häradsskrivaren, kunde de av kommittén för häradsskrivare
föreslagna avlöningsförmåner anses böra skäligen förslå även för landsfogden.
»Emellertid», säga de sakkunniga, »torde få medgivas, att
landsfogdetjänsten kommer att bliva, visserligen icke kvantitativt, men
däremot obestridligen kvalitativt betydelsefullare än den nuvarande
häradsskrivartjänsten, särskilt därigenom att landsfogden skulle få kronofogdens
nuvarande arbete med redovisning av utskylder och böter sig
ålagt. Någon förbättring av hans avlöningsförmåner i förhållande till
de av kommittén för den nuvarande häradsskrivaren föreslagna syntes
därför påkallad och kunna ifrågasättas även av det skål, att landsfogdetjänsten
borde med avseende på dess betydelse för statsmedelredovisningen
bliva en god och eftersökt syssla.» I detta avseende hava de
sakkunniga uttalat såsom sin mening att, i händelse provisionerna å
brandstodsmedel bestämdes enligt fögderiförvaltningskommitténs förslag,
det bleve i avlöningshänseende tillbörligen sörjt för landsfogdarna, om
deras lön och tjänstgöringspenningar höjdes, utöver vad kommittén i
nämnda hänseende föreslagit, med tillhopa 400 kronor.

Detta belopp ansågo de sakkunniga böra fördelas å lön och tjänstgöringspenningar.
För att tjänstgöringspenningarna, som av kommittén
föreslagits till 1,000 kronor, skulle utgöra skälig ersättning även till
den, som i egenskap av vikarie skötte landsfogdetjänst, borde tjänstgöringspenningarna
lämpligen ökas med 200 kronor till 1,200 kronor;
återstoden eller 200 kronor skulle läggas på lönen, som därigenom
komme att uppgå till 2,600 kronor. Bestämdes lön och tjänstgöringspenningar
till nämnda belopp, vunnes för tjänstemannen en avsevärd,
men av omständigheteima påkallad, förbättrad ställning i fråga om pension
samt inkomst under tjänstledighet.

Såväl länsstjnelserna som ämbetsverken hava lämnat de sakkunnigas
förslag till löneförmåner för häradsskrivarna utan erinran, varvid från
en del länsstyrelser emellertid framhållits, att den arbetsbörda, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle påläggas häradsskrivaren, säkerligen
bleve större än den, som påvilade den nuvarande häradsskrivaren i ett
fögderi av jämförlig storlek.

I underdånig skrivelse den 14 februari 1916 har Sveriges häradsskrivarförening
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att häradsskrivarna icke ålades verkställa sådan uträkning, som omförmäles
i 2 § av nådiga kungörelsen den 11 december 1914 angående
tillämpning av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsver -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

ket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför,
utan att denna uträkning måtte företagas å landskontoren.

Från de yttranden över denna framställning, vilka avgivits av samtliga
länsstyrelser samt kammarkollegium, torde jag böra anmärka följande.
Flertalet länsstyrelser likasom ämbetsverken hava icke funnit tvekan råda
om häradsskrivarnas skyldighet att verkställa ifrågavarande uträkningar,
och även de länsstyrelser, som icke direkt iittalat denna mening, hava
avstyrkt framställningen. Beträffande det i sammanhang med den föreliggande
frågan uppkomna spörsmålet, att härad sskri varna skulle tillerkännas
ersättning för uträkningarnas verkställande, ställa sig flera länsstyrelser
avvisande till detta förslag, under det att andra av billighetshänsyn
förordat särskild ersättning. Under erinran, att frågan om ersättning
till häradsskrivarna för ifrågavarande arbetes utförande likasom i
viss mån spörsmålet, huruvida arbetsuppgiften borde tillhöra fögderiförvaltningen,
sammanhängde med frågan om fögderiförvaltningens omorganisation
och ny lönereglering för häradsskrivarna, hava ämbetsverken
ifrågasatt en sådan anordning av förevarande arbete, att vederbörande
länsstyrelse efter prövning i varje fall av föreliggande omständigheter
må kunna, i den mån sådant låter sig göra utan ett skadligt åsidosättande
av vederbörande häradsskrivares tjänsteåligganden i övrigt, ålägga
denne verkställa den eller de uträkningar, vilka landskontoret med hänsyn
till sina övriga göromål icke kan medhinna, därvid ämbetsverken
tänkt sig möjligheten, att häradsskrivarna för av arbetet orsakade särskilda
kostnader borde i någon form beredas ersättning.

Vidare har Sveriges häradsskrivareförening dels i anledning av sa,kkunnigas
av år 1912 organisationsförslag inkommit med underdånigt
yttrande den 18 januari 1913 och särskild underdånig framställning
den 1 oktober 1914, innefattande vissa önskemål i fråga om häradsskrivarnas
tjänstbestyr och avlöningsförmåner, dels ock, med föranledande
av tillkallade sakkunnigas promemoria av den 31 augusti 1916 rörande
fögderiförvaltningsfrågans dåvarande läge, till Kungl. Maj:t ingivit en ny
framställning . av den 11 november 1916. Däri framhålles bland annat
häradsskrivarnas stora och alltjämt växande arbetsbörda samt föreslås
avlöningsförmåner, vilka i flera avseenden överstiga vad som begärts i
föreningens av mig förut relaterade ansökan den 26 januari 1910. Föreningen
erinrar sålunda, hurusom verkningarna av lagen den 9 december
1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde redan nu vore och framdeles alltmera bleve kännbara vid häradsskrivarnas
debiteringsarbete. Vidare förestode häradsskrivaren ett drygt
arbete för riksförsäkringsanstaltens räkning i anledning av den nya

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall, varförutom genom
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring häradsskrivarens
göromål beträffande såväl mantalsskrivnings- som debiteringsarbetet högst
betydligt ökats, ökningen vore så betungande, att de löneförmåner, som
av de sakkunniga föreslagits med fästat avseende på, att häradsskrivarna
skulle övertaga viss del av kronofogdarnas göromål, icke vore tillräckliga,
även för det fall att den tillämnade överflyttningen, på sätt föreningen
numera hemställde, icke komme till stånd.

Löneförmånerna anser föreningen böra bestämmas sålunda: lön 2,700
kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ålderstillägg 3 stycken å *
500 kronor efter repektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, förvaltningsbidrag
150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av folkmängden i fögderiet
eller, därest ersättning för röstlängder och pensionsförteckningar
icke längre skulle utgå, 300 kronor för varje 5,000-tal samt vidare
ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Slutligen anhåller föreningen, att den häradskrivarna för anteckningar
i röstlängden för val till riksdagens andra kammare tillerkända ersättningen
med ett öre för varje ogulden utskyldspost fortfarande måtte få
utgå, enär arbetet med dessa anteckningar så ojämnt drabbade de olika
häradsskrivarna.

Vad först angår häradsskrivarföreningens framställning om åtgärders
vidtagande i syfte, att häradskrivarna icke vidare måtte åläggas verkställa
föreskrivna uträkningar av värdet av prästerskapets tionde, synes mig vad
åtskilliga länsstyrelser samt ämbetsverken härutinnan anfört innebära fullgiltiga
skäl för, att upprättandet av dessa uträkningar måste anses utgöra
ett tjänstearbete, som det enligt den för häradsskrivarna gällande instruktion
åligger dem att efter uppdrag av Kungl. Maj:ts befallningshavande
utföra. Framställningen torde sålunda icke böra bifallas.

Emellertid finner jag lika med ämbetsverken, att häradskrivarnas
skyldighet i förevarande avseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bör tagas i anspråk med varsamhet. De svårigheter att få ifrågavarande
arbete i behörig tid utfört, vilka undantagsvis kunna uppstå på
grund därav, att andra trängande göromål å landskontoret eller för
häradsskrivare icke kunna undanskjutas, torde kunna regleras på huvudsakligen
enahanda sätt, som skett genom nådiga cirkuläret den 9 juni
1911 om ersättning åt nödiga biträden för utarbetande av vissa i § 22
av nådiga förordningen angående jordregister omförmälda handlingar.
Härigenom synes ock det uppkomna spörsmålet om ersättning till häradsskrivarna
för uträkningarnas verkställande finna sin rätta lösning. Således

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

anser jag, att uträkningarna skola verkställas å landskontoret eller efter
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förordnande av vederbörande häradsskrivare,
i regel utan särskild ersättning, men att, därest det icke utan
åsidosättande av övriga tjänstgöromål är för landskontoret eller häradsskrivaren
möjligt att inom behörig tid medhinna uträkningarnas verkställande,
Kungl. Maj:ts befallningshavande må äga till särskilda biträden,
som prövas nödiga för ifrågavarande arbete eller för annat tjänstarbete,
som under uträkningarnas verkställande av landskontoret eller häradsskrivaren
måste överlämnas till dylikt biträde, utbetala ersättning beräknad
efter den tid som för arbetet åtgått. Ersättningen synes mig icke
böra bestämmas högre än till 3 kronor 50 öre för hel arbetsdag. Vad
som erfordras till gäldande av ifrågavarande kostnader torde, i den mån
anslaget till arvoden åt extra länsnotarier och extra länsbokhållare m. fl.
icke därtill lämnar tillgång, av Kungl. Maj:ts befallningshavande få förskjutas,
och kostnaderna hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.

Beträffande framställningen om särskild ersättning till häradsskrivarna
för uppgörande av prästvalslängder anser jag fögderiförvaltningskommittén
hava anfört giltiga skäl för, att densamma icke bör bifallas.

Häradsskrivarföreningens förslag om häradsskrivarnas befriande från
upprättandet av röstlängder för val till riksdagens andra kammare kan
jag icke heller tillstyrka. Fögderiförvaltningskommittén synes mig hava
uppvisat, att arbetet varken till större eller mindre del lämpligen kan
från häradsskrivarna avlyftas.

Såväl nämnda kommitté som 1912 års sakkunniga hava ansett arbetet
med röstlängderna utgöra ett tjänstarbete av så allmän karaktär,
att särskild ersättning utöver de ordinarie löneförmånerna icke bör för
detsamma utgå. Jag delar i huvudsak denna mening, men då det visat
sig, att den del av arbetet, som består i anteckning i röstlängderna av
oguldna utskyldsbelopp, i åtskilliga fögderier är oproportionerligt mycket
större än i fögderier med vida talrikare befolkning och fördenskull i viss
mån icke kan täckas med det efter fögderiernas folkmängd utgående förvaltningsbidraget,
synes mig billigheten fordra, att den stadgade ersättningen
av ett öre för varje antecknad ogulden utskvldspost fortfarande
får utgå för det antal utskyldsposter, som icke kan anses stå i normalt
förhållande till antalet i fögderiets röstlängder uppförda personer. Var
denna gräns för riket i dess helhet rätteligen bör dragas, är svårt att
avgöra. Av tillgängliga uppgifter om skattskyldiga och restförda personer
inom några län har jag dock trott mig kunna antaga såsom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

sannolikt, att antalet utskyld sbelopp, varom anteckning sker i röstlängderna,
i allmänhet nppgår till närmast hälften av det i längderna upptagna
antal personer. Jag föreslår därför, att nyss omförmälda ersättning
må i varje fögderi utgå för det antal utskyldsposter, som överstiger halva
antalet i fögderiets röstlängder upptagna personer.

Det härför erforderliga beloppet har för år 1918 beräknats till omkring
3,000 kronor.

För beredande av ersättning åt häradsskrivarna för röstlängders
upprättande bär innevarande år liksom under åtskilliga föregående år i
riksstaten upptagits ett anslag å 40,000 kronor.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet får jag nu hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för beredande åt
häradsskrivarna av ersättning, enligt av mig förut anförda grunder, för
anteckning i röstlängderna år 1918 av oguldna utskyldsposter under
andra huvudtiteln å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag
å 3,000 kronor.

Framställningen om ökning av provisionen för debitering av brandstodsmedel
synes mig böra bifallas på det av fögderiförvaltningskommittén
föreslagna sätt, och jag biträder även kommitténs förslag om motsvarande
höjning av provisionen för uppbörden och redovisningen av
nämnda medel, vilken hittills tillkommit innehavarna av kronofogdetjänsterna
men vid dessa tjänsters indragning skola ingå till statsverket.

I häradsskrivarna nu tillkommande rätt till ersättning för upprättande
av de förteckningar, vilka omförmälas i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring,
vill jag icke föreslå någon rubbning. Kostnaderna för
arbetet med dessa förteckningar lära såsom hittills böra upptagas å anslagen
för allmänna pensionsförsäkringen. Jag anser mig i detta sammanhang
böra omnämna, att utredning pågår i syfte att för fögderiförvaltningen
underlätta eller möjligen från densamma avlyfta arbetet med
pensionsförteckningarna m. m. Skulle detta syfte kunna nås, vore det
naturligen olämpligt, om häradsskrivarnas ordinarie avlöningsförmåner nu
avvägdes med tanke på, att dessa förmåner skulle utgöra ersättning jämväl
för ifrågavarande arbete.

I vad mån lagen av den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete kan komma att för häradskrivarna medföra göromål, som icke
äro att hänföra till deras egentliga tjänstarbete, är icke ännu avgjort.
Ovisst är således, huruvida härutinnan uppkommer arbete, för vilket särskild
ersättning i någon form bör medgivas.

Kungl. Maj: tv Nåd. Proposition Nr 211

Vad slutligen angår häradsskrivarnas egentliga avlöningsförmåner,
nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, förvaltningsbidrag och
för vissa tjänstemän ortstillägg, ansluter jag mig i det väsentligaste till
fögderiförvaltningskommitténs förslag. Med den av mig föreslagna planen
för fögderiförvaltningens organisation kommer nämligen den nuvarande
häradsskrivarinstitutionen att i allt huvudsakligt lämnas orubbad.

I fråga om tjänstgöringspenningarna kunde väl ifrågasättas, att dessa
borde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, höjas från av kommittén löreslagna

1,000 kronor till 1,200 kronor, särskilt av hänsyn till att vikarie å häradsskrivartjänst
må erhålla skälig avlöning. Men då häradsskrivare vid
tjänstledighet bör vara skyldig att utöver tjänstgöringspenningarna avstå
såväl förvaltningsbidrag som en del extra inkomster i tjänsten, biträder
jag även i denna del kommitténs förslag.

Vidkommande själva lönen finner jag väl, att om denna, enligt
kommitténs förslag, sättes till 2,400 kronor, häradsskrivarens samtliga
avlöningsförmåner må kunna anses skäligen tillräckliga icke blott i förhållande
till den kompetens, som kräves för erhållande av häradsskrivartjänst,
utan även i jämförelse med de avlöningsförmåner, som av mig
nu föreslås för övriga landsstatstjänstemän. Då det emellertid synes mig
angeläget, att häradsskrivarna, som i allmänhet komma till sin tjänst vid
jämförelse högre ålder än flertalet andra tjänstemän i landsstaten,
beredes skälig avlöning i händelse av sjukdom eller tjänstledighet för
svag hälsas vårdande samt att deras anspråk på en förbättrad ställning
i fråga om pension så långt möjligt tillgodoses, hemställer jag, att lönen,
bestämmes till 2,600 kronor.

Jag anser alltså häradsskrivarnas löneförmåner böra utgå sålunda:

Zön, lika för alla...............................................................

tjänstgöringspenningar, lika för alla ...........................

ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län .................

förvaltningsbidrag, 150 kronor för varje påbörjat

5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.................

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring......................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare.........

kronor 2,600: —
» 1,000: -

» 200: —

» 500: —

För resor till och från markegångsnämnds sammanträden torde
häradsskrivarna billigtvis böra undfå ersättning enligt kungl. kungörelsen
den 22 september 1899 angående kostnadsersättning till landsstatsm.
fl. tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.) 13

Boställen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

c. Kronolänsmäimen.

Genom skrivelse till kammarkollegium och statskontoret den 31
maj 1878 förklarade Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens beslut i ämnet,
att befintliga länsmansboställen finge fortfarande och intilldess annorlunda
i varje särskilt fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas mot
skyldighet för tjänsteinnehavaren att efter den uppskattning, som bleve
bestämd, vidkännas avdrag för boställsavkomsten i första rummet å den
kontanta lönen och, därest avkomsten skulle överstiga dennas belopp,
därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, samt att
i sistnämnda fall, då han av statsverket icke uppbure kontant så mycket,
som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, under
ledighet till vikarien utgiva, vad utöver den kontanta avlöningen erfordrades
till fyllnad i det belopp, vartill tjänstgöringspenningarna och
expensmedlen borde uppgå.

Efter särskild prövning hava sedermera många länsmansboställen
indragits, men effektiva sådana kvarstå dock här och var i rätt stort antal.

Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande sid. 246—247 upptagit
frågan om länsmansboställena såsom avlöningsförmån och anfört,
att innehavandet av dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande
tjänstinnehavare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men
att rätten till boställe även ofta icke medförde någon vinst utan till
och med vållade förlust, att omsorgerna om bostället ock understundom
torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshavaren borde
ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande
jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i avlöningsförhållandena. Då
härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde större
frihet för länsmannen att välja sin boningsplats, samt det fördenskull
endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig
bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall där undantagsförhållanden
förelåge, länsmansboställena måtte, i mån av vederbörande
indelningshavares avgång från tjänsten, till statsverket indragas.

Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt underdåniga utlåtande
den 9 februari 1907 i denna del åberopat vad statskontoret
tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 yttrat i ämnet, nämligen att
någon allmän indragning av boställena icke borde ifrågakomma, varemot,
liksom ånyo i ämbetsverkens utlåtande den 7 juni 1913, hemställdes,
att, då onekligen en del boställen vore olämpligt belägna, Kungl.
Maj:t täcktes på anmälan, varje gång en med boställe förenad länsmanstjänst
bleve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter vederbörandes

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. *)•''

hörande besluta, om bostället borde såsom till belägenheten eller omfånget
av därmed förenat jordbruk olämpligt till boställe för länsman
till statsverket indragas.

Vid övervägande av vad sålunda förekommit, har jag funnit mig
böra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda bifall till
detta förslag, dock att jag anser, att boställe bör kunna indragas, även
när det befinnes olämpligt till boställe för länsman av andra skäl
än de av ämbetsverken framhållna; och torde till följd härav Kungl.
Maj:ts befallningshavande i länen undfå befallning att i förekommande
fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden länsmanssyssla återbesättes,
hos Kungl. Maj: t göra anmälan om ledigheten i och för nådig
prövning, huruvida bostället skall med sysslan fortfarande vara förenat.
I detta sammanhang vill jag hemställa, att för de länsmän, som innehava
boställen, skola, om den av mig nu föreslagna lönereglering godkännes,
i fråga om avdrag å avlöningen för boställsavkomsten m. m.
fortfarande tillämpas nu gällande bestämmelser i ämnet, ävensom att
för bestämmandet av nämnda avdrag skall före utgången av år 1918 i
nu stadgad ordning förrättas ny uppskattning.

I nådig skrivelse till kammarkollegium den 31 maj 1878 angående
lönereglering för vissa till landsstaten hörande tjänster föreskrevs,
bland annat, att alla till landssekreterare, landskamrerare och kronofogdar
anslagna boställen skulle, på sätt närmare angåves, till statsverket
indragas, dock med iakttagande att staten, då den från vederbörande
indelningshavare eller hans stärbhus övertoge boställe eller
löningsjord, skulle, i likhet med vad till förmån för häradshövdingarna
blivit dem vid lönereglering tillförsäkrat, efter värdering vid syn jämväl
övertaga sådana å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen ansåges för fastigheten nyttiga. Till förekommande
av förlust för de länsmän, vilka ännu på indelning innehava
boställe, men som framdeles kunna komma att, jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut, avträda sådan fastighet, varå finnes boställshavaren enskilt tillhörig
åbyggnad, bär Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands
län i framställning den 21 december 1907, vilken efter remiss blivit av
kammarkollegium den 6 mars 1908 tillstyrkt, anhållit, att det måtte
stadgas, att statsverket, då länsmansboställe avträdes, skall mot lösen
övertaga så kallade överloppshus, därest de befinnas för bostället, om
ej nödvändiga, dock nyttiga.

Fögderiförvaltningskommittén, som fått berörda framställning remitterad
till. sig för yttrandes avgivande, har ansett skäligt, att ifrågavarande

100

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

förmån bereddes kronolänsmännen, och i enlighet därmed hemställt, att
bestämmelse måtte meddelas därom, att staten, då den från länsman
eller hans stärbhus övertager honom anslaget boställe eller löningsjord,
skall etter värdering vid syn jämväl övertaga sådana å fastigheten befintliga,
. indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses
för fastigheten nyttiga.

Denna hemställan synes vara med billighet överensstämmande.

Löne förmåner.

Vad själva lönefrågan beträffar, får jag till en början erinra, att
kronolänsmännen för närvarande tillgodonjuta i avlöning:

1) å ordinarie stat, enligt år 1878 fastställd lönereglering:

lön, lika för alla ........................................................................ kronor

tjänst g öring spenning ar ............................................................ n

utom för kronolänsmännen i Tärna distrikt i Västerbottens
län samt Arjeplogs, Jukkasjärvi och
Karesuando distrikt i Norrbottens län, vilka åtnjuta
900 kronor i tjänstgöringspenningar,

expensmedel, lika för alla....................................................... »

ålder stillägg, efter 10 års tjänstgöring ............................. »

900: —
600: —

100: —
300: —

2) å extra stat, tillfällig löneförbättning från och med år

lön, lika för alla ................................................................ kronor

tjänstgöring spenning ar ........................................................ n

lika för alla utom för kronolänsmännen i förenämnda
fyra distrikt

förn a l tning sbidrag, lika för alla ........................................... »

ortstillägg, att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.............................. »

1909:

600: —
300: —

200f200:
—

1 1909 års proposition föreslogos avlöningsförmånerna sålunda:

lön, lika för alla ........................................................................

tjänstgör ing spenning ar, lika för alla......................................

ortstillägg, att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län..............................

förvaltningsbidrag, lika för alla .............................................

ålder stillägg, efter 5 års tjänstgöring.................................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ........................

kronor 1,500: —

d 1,000: —

» 200: —

300: —
» 300: —

» 300: —

101

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Fögderiförvaltningskommittén bar föreslagit följande avlöningsförmaner:
mitten.

		Alternativ
	I-	II.	in.	IV.
lön, lika för alla.......................................................	1.800	O o	1,500	1,500
tjänstgöringspeuningar, lika för alla..............................	1,200	1,100	1,000	1,000
ortstillagg att utgå till länsmännen i Jämtlands, Väster-bottens och Norrbottens län.................................	200	200	200	200
förvaltningsbidrag, lika för alla....................................	200	300	300	300
ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring..............................	300	300	300	300
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare........................	300	300	300	300

Med avseende å avlöningsförmånerna för kronolänsmännen har kommittén
således föreslagit högre löneförmåner enligt alternativen I och II
än enligt de båda andra alternativen, beroende på det ökade och mera
ansvarsfulla arbete, som skulle åligga kronolänsmännen enligt de båda
förra alternativen. För de båda senare alternativen föreslogos avlöningsförmånerna
till samma belopp som enligt 1909 års proposition,
varigenom dessa, såsom kommittén erinrar, skulle bliva nära fördubblade
emot de vid senaste löneregleringen år 1878 fastställda. Behovet
av en sådan höjning vore emellertid redan i huvudsak av statsmakterna
godkänd genom kronolänsmännen tillerkänd tillfällig löneförbättning.
Kommittén ansåg ock, att de i 1909 års proposition föreslagna avlöningsförmånerna
voro skäliga och så avvägda, att man icke behövde
vidtaga någon ytterligare höjning i anledning av den högre kompetens
för erhållande av kronolänsmanstjänst, som kommittén funnit sig böra föreslå.
Det finge nämligen, säger kommittén, icke förbises, att kronolänsmännen
fått sin ställning ej så oväsentligt förbättrad genom på senare
tiden tillkomna föreskrifter om rätt för dem till ersättning för åtskilliga
resor i tjänsten samt vidare att kronolänsmännens extra inkomster i
tjänsten komme att ökas, om de bleve utmätningsmän i enlighet med
kommitténs förslag.

1912 års sakkunniga framhålla, att kronolänsmännens arbetsbörda sakkunniga
enligt deras förslag bleve större än med den nuvarande organisationen. av 1913''
Särskilt komme det av de sakkunniga för länsmännen ifrågasatta mantalsskrivningsbestyret
att medföra ökat arbete, och redan detta syntes
skäligen motivera någon förhöjning av avlöningsförmånerna, utöver vad
som föreslagits i 1909 års proposition, även om, såsom de sakkunniga

102

Länsstyrel serna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

funne påkallat, kronolänsmännen av statsmedel tillerkändes särskild gottgörelse
för mantalsskrivningsresorna enligt de grunder, som nu gälla
för åtskilliga andra deras tjänsteresor. Dylik förhöjning vore berättigad
även av den självständigare tjänsteställning, som kronolänsmännen
skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla, samt med den ökade kompetens,
som för dem ifrågasatts.

De sakkunniga hava därför ansett, att kronolänsmännens avlöningsförmåner
skäligen borde, i enlighet med vad kommittén föreslagit
under alternativ 11, höjas med 100 kronor utöver vad som föreslagits i
nämnda proposition. Dessa 100 kronor föreslogos dock, i syfte att
jämväl förbättra kronolänsmännens ställning i fråga om pension och inkomst
under tjänstledighet, skola läggas å lönen och icke å tjänstgöringspenningarna,
vilka syntes vara skäliga på grund av de ökade extra inkomster
i tjäDsten, som med förslaget vore att påräkna för kronolänsmännen
dels av ersättning för utmätningsförrättningar och dels av avgifter
för indrivning av utskvlder.

De sakkunniga föreslogo därför, att kronolänsmännens avlöningsförmåner
skulle bestämmas att utgå med:

lön, lika för alla ........................................................................

tjänstgöring spenning ar, lika för alla.......................................

ortstillägg, att utgå till länsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ...........................

förvaltning sbidrag, lika för alla............................................

ålder stillägg, efter 5 års tjänstgöring.................................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare .......................

kronor 1,600: —

t. 1,000: —

» 200: —

x 300: —

» 300: —

i> 300: —

Härjämte hemställdes, att indrivningsavgiften för kronouppbördsresterna
måtte bestämmas i överensstämmelse med vad för Stockholms
stad är gällande enligt § 12 i kungl. kungörelsen angående nytt reglemente
för uppbördsverket i Stockholms stad den 23 juli 1908.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande har det stora flertalet funnit
de sakkunnigas förslag till löneförmåner för länsmännen mindre tillfredsställande,
vilket särskilt kommit till uttryck i deras utlåtanden över den
av särskilda tillkallade sakkunniga den 31 augusti 1916 avgivna promemoria
angående fögderiförvaltningsfrågan. Till stöd för behovet att öka den
föreslagna avlöningen har i synnerhet åberopats den självständiga ställning,
länsmännen skulle komma att intaga såsom utmätningsmän och redogörare
för indrivna utskylder och böter, de ökade göromålen, som vållade
mindre tillfälle till inkomster vid sidan av tjänsten, den med de höjda kompetensfordringarna
förbundna längre utbildningstiden samt farhågan, att

Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

103

man eljest vid antagande av de föreslagna löneförmånerna snart nog från
länsmännens sida hade att motse befogade krav på ny lönereglering.

Ingen av de länsstyrelser, vilka angivit beloppet för nödig befunnen
avlöning, bär föreslagit den personliga begynnelseavlöningen lägre än
till 3,000 kronor. Två hava till och med funnit de föreslagna löneförmånerna
böra höjas med 1,000 kronor.

I utlåtande över 1912 års sakkunnigas förslag med länsstyrelsernas
däröver avgivna yttraiyien hava kammarkollegium och statskontoret uttalat,
att, då föreningen Sveriges kronolänsmän i sitt i ärendet avgivna
yttrande icke berört lönefrågan och alltså måste hava funnit de av de
sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen väl avvägda, vad å länssyrelsernas
sida därutinnan anförts icke syntes böra föranleda någon ändring
i sagda belopp.

I underdånig skrivelse den 16 november 1911 har nyssnämnda förening
gjort framställning om rätt för länsmännen till ersättning för resor
för undersökningar i fattigvårdsmål.

Denna framställning, vars närmare innehåll angives i fögderiförvaltningskommitténs
betänkande sid. 445, har kommittén på anförda skäl
avstyrkt, dock med uttalande som ett önskemål, att länsmännen icke måtte
besväras med resor för utredning om sådana förhållanden, som kunna
och således även böra utredas av vederbörande fattigvårdsmyndighet.

Västernorrlands läns avdelning av samma förening har i särskilda
underdåniga skrivelser den 12 november 1913, den 10 december 1914
och den 15 november 1915 anhållit, att länsmännen i nämnda län måtte
beredas ortstillägg i likhet med länsmännen inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.

Statskontoret, som den 14 februari 1914 avgivit utlåtande över den
tidigaste av dessa framställningar, har väl funnit densamma behjärtansvärd
men ansett frågan böra anstå i avvaktan på resultatet av den levnadskostnadsundersökning,
som för det dåvarande påginge.

I det utlåtande, som löneregleringskommittén den 12 mars 1915
avgivit i anledning av framställningen den 10 december 1914, har kommittén,
med erinran att ett medgivande av ortstillägg åt länsmännen i
Västernorrlands län följdriktigt borde medföra, att ortstillägg jämväl tillerkändes
kronofogdar och häradsskrivare inom samma län, uttalat såsom
sin mening, att den föreliggande frågan borde avgöras först i sammanhang
med den väntade definitiva regleringen av fögderipersonalens avlöningsförhållanden
och att vid denna reglering grunderna för ortstilläggs
utgående till fögderipersonalen särskilt i norra delarna av landet borde

Ämbets verken.

Framställningar
av
länsmännen.

104

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 211.

Departements chefen.

göras till föremål för förnyad prövning, i sammanhang varmed jämväl
torde få tagas i övervägande spörsmålet, huruvida gällande bestämmelser
om ortstillägg till länsstyrelsernas tjänstemän kunde erfordra en
revision.

Slutligen har nämnda förening i en till mig den 18 sistlidne
januari avlåten promemoria angående fögderiförvaltningens omorganisation
även berört länsmännens avlöningsförmåner och därvid ifrågasatt,
huruvida ej billigtvis förvaltningsbidraget även för länsmännen borde
bliva rörligt, så att det komme att utgå med 300 kronor i mindre distrikt
och med ytterligare belopp i mån av distriktens storlek till ytinnehåll
eller invånarantal. Det föreslagna ortstillägget för länsmännen i
de tre nordligaste länen kunde med avseende å där rådande ovanligt
dyra levnadskostnader icke anses tillräckligt. Själva avlöningen borde
icke sättas lägre än 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg, vartdera, å 500 kronor att utgå efter
5 och 10 års tjänstgöring. Vidare syntes länsmännen, som nu tillhörde
femte klassen i resereglemente!, böra uppflyttas i högre klass.

Framställningen om rätt för länsmännen till ersättning för resor för
undersökningar i fattigvårdsmål innefattar ett ämne, vilket, såsom berörande
den ifrågasatta nya fattigvårdslagstiftningen, synes mig icke nu
böra göras till föremål för Kungl. Maj:ts beslut.

Länsmännens ifrågasatta uppflyttning från öde klassen i resereglementet
anser jag icke vaja av förhållandena påkallad.

Det först alldeles nyligen framkomna anspråket på, att länsmännens
förvaltningsbidrag skulle göras rörligt, finner jag mig icke kunna för
närvarande biträda. Visserligen kan det icke förnekas, att länsmännens
göromål i kanske flertalet distrikt normeras av distriktens folkmängd,
men å andra sidan är det en känd sak, att i ett stort antal distrikt förhållandet
härutinnan bestämmes av andra faktorer. Befolkningens rörlighet
och den därmed vanligen förbundna större mängden krono- och kommunalutskyldsrester
m. m. göra redan nu ett även mindre folkrikt distrikt
mera svårskött än ett med större bofast folkmängd. Ån mera kommer
detta att göra sig kännbart, sedan länsmännen fått övertaga handräckningarna
för uttagande av bortflyttade personers utskylder samt kronofogdens
bestyr med uppgifter för röstlängderna för val till riksdagens
andra kammare. Folkmängden inom distrikten lärer därför icke ensamt
kunna läggas till grund för förvaltningsbid rågets storlek. Ännu mindre
kan distriktens areal utgöra normen för förvaltningsbidraget, då de
längre resorna inom de vidsträcktare distrikten mycket ofta motsvaras

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

av så mycket flera resor inom de mindre. För övrigt är i fråga om
resorna förhållandet mellan distrikten till stor del reglerat genom att
länsmännen numera åtnjuta ersättning för vissa resor i tjänsten.

Beträffande frågan om ortstillägg för länsmännen i Västernorrlands län
och om förhöjt ortstillägg för länsmännen i de tre nordligaste länen tilllåter
jag mig erinra, hurusom såväl socialstyrelsen som en särskild kommission
för närvarande äro sysselsatta med undersökningar till utrönande,
i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets skilda delar
kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänstemän. När resultatet
av dessa undersökningar föreligger, lärer även vad angår landsstatens
tjänstemän i gemen och således ock länsmännen frågan om ortstillägg
få upptagas till behandling. Därför anser jag de nu föreliggande
framställningarna i ämnet icke böra bifallas.

I fråga om de egentliga löneförmånerna hyser jag till en början
den uppfattningen, att länsstyrelsernas nyss angivna skäl för nödvändigheten
att öka den av de sakkunniga föreslagna avlöning icke kunna
jävas. Vidare håller jag före, att mitt förslag att låta mantalsskrivningarna
förrättas icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, av länsmännen utan
såsom hittills av häradsskrivarna knappast är av beskaffenhet att i och
för sig medföra någon sådan minskning i länsmännens arbetsbörda, som kan
inverka på lönefrågans avgörande. Vid frågans lösning måste därjämte
tillses, att avlöningen icke må sättas så, att länsmännen med nödvändighet
bliva beroende av inkomster vid sidan av tjänsten, vilket måste befaras
menligt inverka på den fria och självständiga ställning, de i all sin
tjänst verksamhet böra iakttaga gent emot allmänheten. Jag fäster
ytterligare uppmärksamheten därå, att enligt den av mig föreslagna
organisationsplanen och genom den ifrågasatta reduktionen av länsmansdistriktens
antal ifrågavarande tjänstemän säkerligen bliva så upptagna
av sina tjänstgöromål, att ur denna synpunkt icke vidare någon anledning
lärer finnas att förvägra dem en fullt nöjaktig avlöning. Slutligen
får man vid lönefrågans avgörande taga hänsyn därtill, att, såsom i
annat sammanhang skall påvisas, avlöningarna för landskanslisterna, ur
vilkas krets länsmanstjänsterna ofta nog rekryteras, måste ej så obetydligt
ökas. På grund av alla dessa omständigheter finner jag begynnelseavlöningen
böra utgöra 3,000 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,000
kronor tjänstgöringspenningar. Därjämte föreslår jag, att de två ålderstillägg,
vilka man enstämmigt ansett böra tillkomma länsmännen, måtte
bestämmas att utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, vartdera
med 400 kronor. Alderstilläggens fixerande till 500 kronor, på sätt föreningen
Sveriges kronolänsmän begärt, skulle enligt min mening alltför

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.) 14

106

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

mycket rubba det förhållande mellan ålderstilläggsbeloppen för landsstatens
tjänstemän, som hittills varit rådande, och en sådan anordning
synes mig ej heller nödig för länsmännens skäliga tillgodoseende i fråga
om pension.

Avlöningen för kronolänsmännen skulle således bliva:
lön, lika för alla ........................................................................ kronor 2,000: —

tjänstgör ing spennin g ar, lika för alla......................................	T)	1,000: —
ortstillägg, att utgå till länsmännen i Jämtlands, Vä-sterbottens och Norrbottens län...................................		200: —
förvaltningsbidrag, lika för alla .............................................		300: —
ålder stillägg, efter 5 års tjänstgöring ..............................		400: —
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare..........................	i>	400: —

Slutligen bör jag yttra mig i fråga om tiden för kronolänsmans
inträde i pensionsåldern. För närvarande inträder rätt till pension för
kronolänsmän, som äro underkastade pensionslagens bestämmelser, först
vid uppnådda 67 år. Det kan dock med skäl antagas, att kronolänsmännen
icke i allmänhet skola förmå att intill en så hög ålder med
tillbörlig kraft fullgöra de dem ålagda mångskiftande och ansträngande
göromål, särskilt de krävande resorna i polisärenden och eljest. Förvaltningen
skulle enligt min åsikt bliva i hög grad lidande, om
nämnda pensionsålder för länsmännen bibehölles. Redan nu har pensionsåldern
för åtskilliga tjänstemän sänkts. Jag erinrar i sådant avseende
exempelvis om provinsialläkare. I det föregående har jag uttalat mig
för att landsfiskal måtte erhålla pensionsrätt vid 65 levnadsår, ochefter
min mening bör staten icke heller anlita kronolänsmännen efter uppnådda
65 års ålder. Jag har därför i samråd med chefen för finansdepartementet
låtit utarbeta förslag till ändring i angivet syfte av lagen
i ämnet den 11 oktober 1907, vilket förslag inom kort torde på nämnda
departementschefs föredragning anmälas för Kungl. Maj:t för propositions
avlåtande till riksdagen.

För jämförelse mellan hittillsvarande och nu föreslagna avlöningsförmåner
för de inom fögderiförvaltningen verkande tjänstemännen har
uppgjorts följande tabell:

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211. 107

	Kronofogdar.	Landsfiskaler.	Härads- skrivare.		Länsmän.
	Kronor.		Kronor.		Kronor.		Kronor.
A) Hittillsvarande avlöningsförmåner. 1) Å ordinarie stat.
Lön ......................................................	3,000	—	—	—	2,000	—	900	—
Tjänstgöringspcnningar.............................	1,000	—	—	—	*)1,050	-	600	—
Expensmedel ..........................................	300	—	—	—	—	—	100	—
Ålderstillägg ..........................................	500	—	—	—	500	—	300	—
2) Å extra stat, tillfällig löneförbättring.
Lön ......................................................	200	—	—	—	200	—	600	—
Tjänstgöringspenningar..............................	400	—	—	—	500	-	300	—
Förvaltningsbidrag....................................	—	-	—	—	2) 500	—	200	—
Summa kronor	5,400	—	—	—	4,750	—	3,000	—
B) Nu föreslagna avlöningsförmåner.
Lön ....................................................	—	—	3,400	—	2,600	-	2,000	—
Tjänstgöringspenningar..............................	—	—	1,300	—	1,000	—	1,000	—
Förvaltningsbidrag...................................	—	—	—	-	*)1,125	—	300	—
Ålderstillägg .........................................	—	—	1,500	—	1,000	—	SOO	—
Summa'' kronor	—	—	6,500		5,725	—	4,100	—

i) Medeltal. Fast belopp 500 kronor samt 75 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.

*) Medeltal. 75 kronor för varje fullt 5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.
s) Medeltal. 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.

7. Övergångsförhållauden.

Härom yttra de sakkunniga, att de genomgripande förändringar,
det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen
innefattar, med nödvändighet kräva, att den nya organisationen samtidigt
bringas till tillämpning inom rikets olika delar. Vid ett motsatt
förfaringssätt skulle eljest under en följd av år samma göromål komma
att handhavas av tjänstemän med olika anställning och tjänstgöringsområden
och i övrigt olika uppgifter. Detta skulle bliva förhållandet ej
blott med en del fögderi tjänstemännen åliggande mindre betydande göro -

1912 urs
sakkunniga.

1 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

mal, utan även beträffande störa huvudgrupper av de till deras tjänster
hörande bestjn, såsom t. ex. indrivning och redovisning av kronoutskylder,
böter och kommunala utskylder, utsökningsärendena, handräckningsväsendet,
ombudsmannaskapet för kronan, övervakande och beslutanderätt i
fråga om vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer i de
fall desamma äga tillämpning å landet m. m. För de enskilda, som ej
äro boende inom det fögderi, inom vilket åtgärd begäres, komme härigenom
att alstras en ovisshet, som skulle vara särskilt betänklig i de
fall, där det gällde fatalier eller ärenden av eljest brådskande natur,
såsom ju händelsen ofta är med kvarstads- och andra utsökningsärenden.
För det allmänna skulle den bristande likformigheten inverka menligt
i fråga om den ordning och reda, som framför allt kräves inom
administrationen. Slutligen skulle den såsom en följd av den nya organisationen
tillämnade ändamålsenligare distriktsindelningen fördröjas.

De sakkunniga hade därför uppgivit varje tanke på ett successivt
genomförande av omorganisationen och tvärtom ansett att, därest det av
dem framlagda förslaget komme att tjäna såsom allmän grund för en
nådig proposition i ämnet, organisationen borde så snart som möjligt
bringas till tillämpning.

För de övertaliga länsmännen skalle då å övergångsstat medel till avlöningar
anvisas till samma belopp, som för motsvarande å den nya
lönestaten avlönade tjänster. Denna övergångsstat komme dock att i stort
sett omedelbart bortfalla, enär antalet vakanta länsmanstjänster vid organisationens
eventuella genomförande avsevärt överstiger antalet övertaliga
länsmanstjänster.

Kronofogdarna skulle däremot, i den män de icke äro skyldiga att
låta sig till annan tjänst förflyttas eller platser finnas för dem i den
föreslagna organisationen, uppföras å indragning sstat. Vidare anföra de
sakkunniga, att enligt gällande 1878 års lönereglering kronofogdarna
äro förpliktade att vara underkastade såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden som ock den reglering
av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven. Något stadgande
om skyldighet för kronofogde att vid viss ålder avgå från tjänsten
hade icke meddelats i sammanhang med nämnda lönereglering. Däremot
. hade i kungl. kungörelsen angående skyldighet för innehavare
av vissa tjänstebefattningar att vara underkastade förändrade bestämmelser
ifråga om rätt till åtnjutande av pension den 31 mars 1900
förordnats, att den, som ejter nämnda dag utnämndes till befattning,
med vilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

som kunde vara stadgade, varav enligt de sakkunnigas mening torde
följa skyldighet för\ alla de kronofogdar, som konstituerats efter den 31
mars 1900, att vid uppnådda 67 års ålder och föreskrivet antal tjänsteår
avgå med pension på allmänna indragning sstaten.

Vidare hade dels den 30 mars 1906 stadgats, att länsstyrelserna vid
kronofogdetjänsts ledighet skulle inhämta nådig föreskrift, huruvida den
borde återbesättas i vanlig ordning eller allenast medelst förordnande tillsvidare,
och dels den 21 september samma år meddelats föreskrift angående
tillsättande av landsstatstjänst, som blivit ledig genom innehavaren meddelat
förordnande att tillsvidare bestrida kronofogdetjänst.

Sedermera uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt fögderiförvaltningskommittén
att särskilt undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna
borde indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen,
samt att skyndsamt inkomma med särskilt utlåtande, huruvida
och i vilken omfattning de allenast medelst förordnande tills vidare da
tillsatta kronofogde-, häradskrivar- och länsmanstjänsterna borde bliva i
vanlig ordning tillsatta samt huru i förevarande avseende borde med därefter
ledigblivande tjänster vid fögderiförvaltningen förfaras. Efter det
kommittén sedermera avgivit det sålunda infordrade särskilda utlåtandet,
utfärdade Kungl. Maj:t ett cirkulär den 29 oktober 1909, enligt vilket
dels nyssnämnda föreskrifter av år 1906 förklarades icke vidare skola
äga tillämpning dels länsstyrelserna anbefalldes att, när bland annat kronofogdetjänst
kungjordes till ansökning ledig, därjämte »tillkännagiva, att innehavare
av tjänsten skulle vara underkastad, förutom nu gällande lönevillkor,
jämväl skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde, dock
mot ersättning för flyttningskostnad». I det nämnda cirkuläret infordrades
tillika uppgift å de kronofogdar och häradsskrivare, vilka på grund av
cirkulären av år 1906 erhållit förordnanden att endast tills vidare bestrida
innehavande befattningar, ävensom huruvida något hinder mötte att för
sådana befattningshavare utfärda fullmakt eller konstitutorial med iakttagande
av förbehållet om förflyttningsskyldighet. Då Kungl. Maj :t således
under ännu pågående undersökning, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas,
föreskrivit att, när kronofogdetjänst kungöres till ansökning ledig,
därjämte skall tillkännagivas, att innehavare av tjänsten skall vara
underkastad skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde,
hava de sakkunniga ansett till en början vara uppenbart, att med »annat
tjänstgöringsområde» icke, såsom man på ett par håll sökt göra gällande,
kan i detta sammanhang hava avsetts allenast annan kronfogdetjänst

Kung!. Maj:tf Nåd. Proposition Nr 211.

eller allenast ett geografiskt område. Närmast lärer väl därmed hava
åsyftats annan tjänst inom landsstaten, särskilt inom fögderiförvaltningen,
men da annat icke uttalats, ville det synas som om den i cirkuläret tillförsäkrade
rätten för den flyttningsskyldige att få bibehålla innehavande
tjänstegrad och avlöning borde föranleda den tolkningen, att flyttningsskyldig
kronofogde må kunna förflyttas till vilken tjänst som helst i förvaltningen
mot bibehållande av sin tjänstegrad och eventuellt sin kronofogdetitel
samt med kronofogdetjänsten (enligt 1878 års stat) förenad avlöning.
Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett, att laga hinder
icke höra möta åtminstone mot att överflytta flyttning sskyldig kronofogde
till landsfiskals- eller häradsskrivartjänst, vilka tjänster bliva av samma
grad som nuvarande kronofogdetjänst.

Beträffande de anspråk på ersättning, vilka med fog kunna framställas
av de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas, erinra de
sakkunniga, att enligt 1878 års lönereglering dessa kronofogdar äro
tillförsäkrade lön 3,000 kronor, tjänstgöring spenning ar 1,000 kronor samt
ålderstillägg 500 kronor, försåvitt detta vid tjänstens indragning intjänats.
Men dessutom hade fortfarande till kronofogdarna utgått
vissa sportler, för vilka tjänstinnehavaren finge anses vara lika fullt
berättigad till gottgörelse. De sakkunniga hava föreställt sig, att samma
norm härvid kunde komma att tillämpas, som funnes bestämd i riksdagens
skrivelse nr 2 år 1909 angående indragning av vissa befattningar
vid hovrätterna samt i riksdagens skrivelse nr 2 år 1911 rörande
enahanda förhållande i justitierevisionen. Det stadgades i dessa skrivelser,
att i stället för sportler, som i sammanhang med löneregleringen indrogos,
skulle utgå gottgörelse, beräknad efter medeltalet av den inkomst,
tjänstinnehavare kunde anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler
under den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande fem år,
därför denna inkomst kunde utrönas.

I överensstämmelse härmed hade från kronofogdarna infordrats uppgifter
å deras extra inkomster i tjänsten åren 1908—1912.

Med ledning av dessa uppgifter och i enlighet med av statskontoret
godkänd beräkningsmetod hade för varje kronofogde uträknats den
sportelersättning, som, i händelse han överföres å indragningsstat, syntes
böra tillkomma honom. Emellertid hade i åtskilliga fall de avlämnade
icke varit av beskaffenhet att omedelbart möjliggöra en
fullt exakt beräkning. Detta vore särskilt förhållandet, när kronofogden
endast under en del av den femårsperiod, uppgiften skolat avse,
innehaft tjänsten och således icke kunnat lämna uppgift för längre tid
än sin tjänstetid. I saaana undantagsfall syntes ytterligare utredning

K un yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ull.

böra vidtagas, innan vederbörande ersättningsbelopp definitivt bestämmes,
men denna utredning torde icke kunna komma att i nämnvärd grad
inverka på det slutbelopp, vartill kronofogdarnas ersättning för behållna
sportler beräknats sammanlagt uppgå.

Då 2 kronofogdetjänster vid uträkningens företagande voro vakanta,
omfattade beräkningen övriga 115 kronofogdar, och uppgår beloppet av
den sportelersättning, som enligt ovan angivna grunder synes bura tillkomma
dem, till sammanlagt 114,507 kronor 73 öre, avrundat till 114,550 kronor,
eller i medeltal för en var av dem cirka 1,000 kronor.

Vidkommande i övrigt övergångs förhållandena för kronofogdarna,
fästa de sakkunniga uppmärksamhet därvid, att då de yngre kronofogdarna
till ett betydande antal torde vara underkastade förflyttning
till annat tjänstgöringsområde, indragningsstaten med sin för statsverket
mera betydande tyngd folie dels på den äldsta gruppen av
kronofogdar, som visserligen icke vore skyldiga att avgå med pension,
men som redan nu uppnått en rätt hög ålder, dels ock på en mellangrupp
av tjänstemän, vilka vore pliktiga att vid 67 års ålder avgå
med pension.

Vidare borde iakttagas, att i de fall kronofogde med eller utan förflytta
ingstvång sökte och erhölle befordran till annan ordinarie tjänst å
rikets, riksdagens eller kommunens stat, han, i likhet med vad som
gällde om de ovan berörda indragna befattningarna vid hovrätterna m. m.,
borde i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida
de understege eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt,
därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstege berörda nya
avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag.

Vid överläggning om möjligheterna att än ytterligare begränsa
statsverkets utgifter för kronofogdarnas indragningsstat hade bland de
sakkunniga framkastats en tanke, åt vilken de ansett sig icke böra
underlåta giva uttryck. Oavsett betydelsen för det allmänna, att den
högt kvalificerade arbetskraft, kronofogdarna besitta, måtte utan hinder
av kronofogdetjänsternas indragning komma staten till godo, hade det
nämligen synts de sakkunniga icke vara annat än i statens intresse att
genom någon särskild förmån likasom inbjuda dugliga kronofogdar att
söka inträde i annan statstjänst. Detta kunde lämpligen ske därigenom,
att staten erbjöde utsikt för en sådan tjänsteman att erhålla någon andel
av den besparing, statsverket genom hans befordran vunne. I sådant
avseende hade de sakkunniga tänkt sig, att staten kunde av denna besparing
avstå vissa procent t. ex. 25 å 50.

112

Förening en
Sveriges

kronofogdar.

Läns styrelserna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Beträffande de sakkunnigas åsikt, att de kronofogdar, uti vilkas
konstitutorial funnes intaget villkor om skyldighet att underkasta sig förflyttning
till annat tjänstgöringsområde, vore pliktiga att låta sig transporteras
till annan befattning än kronofogdetjänst, har inom föreningen
Sveriges kronofogdar enligt underdånig skrivelse den 3 februari 1913
uttalats den meningen, att nämnda skyldighet icke föreligger. Med
avseende å ersättningen till de kronofogdar, som kunde komma att
överföras å indragningsstat, anser föreningen det vara med rättvisa
. och billighet överensstämmande, att även de kronofogdar, vilka
vid indragningen ännu icke intjänat sitt ålderstillägg, i vanlig ordning
komma i åtnjutande av sådant. Därjämte erinrar föreningen därom, att
under en följd av år till kronofogdarna utgått extra lönetillskott till belopp
av 600. kronor, varigenom statsmakterna finge anses hava fastslagit, att
de enligt 1878 års lönereglering bestämda löneförmånerna vore otillräckliga
och borde förhöjas med nämnda belopp, i följd varav föreningen
hemställer, att den på extra stat till kronofogdarna nu utgående
avlöningen, även efter eventuell indragning av deras tjänster, måtte komma
dem till godo. Slutligen hemställer föreningen, bland annat, att pensionen
för de kronofogdar, som överflyttas å indragningsstat och äro skyldiga
att vid 67 års ålder övergå till pensionsstat, måtte höjas till 4,500
kronor samt att nämnda belopp måtte beräknas som pension sunderlag för
pension åt änkor och barn efter de kronofogdar, som sättas å indragningsstat.

Vidare har föreningen i underdånig skrivelse den 3 mars 1917 hemställt,
bl. a., att vid beräkningen av kronofogdarnas sportelersättning
skulle medtagas samtliga åtnjutna sportler, oavsett om dessa vore tillförsäkrade
genom 1878 års lönereglering eller icke.

Ett stort antal av länsstyrelserna framhåller, att kronofogdetjänsternas
indragning skulle medföra betydande kostnader, och de finna det
föga tilltalande att under en följd av år skall utbetalas en jämförelsevis
god avlöning åt personer, som icke uträtta något som helst arbete i
statens tjänst. Härjämte ställa sig några av länsstyrelserna tveksamma
rörande innebörden av den vissa kronofogdar åliggande skyldighet att
låta sig förflyttas. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län har
sålunda i utlåtande den 23 oktober 1916 uttryckt den uppfattning, att,
med hänsyn till landfiskalens huvudsakliga ställning som polisman, det
vore tvivelaktigt, huruvida kronofogde kunde förflyttas redan till denna
syssla, men att under alla förhållanden icke kunde gillas en sådan tolkning av
bestämmelsen i fråga, att den skulle innebära skyldighet för kronofogde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

113

att övertaga jämväl häradsskrivartjänst. Samma ståndpunkt i sistnämnda
avseende har i utlåtande den 24 oktober 1916 intagits av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Alvsborgs län, som härjämte förmenar, att de flesta
kronofogdar icke äga erforderlig vana vid häradsskrivargöromål. Vidare
må uppmärksammas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län
i utlåtande den 23 oktober 1916 som sin uppfattning framhållit, att, även
om Kungl. Maj:t lagligen kunde ålägga flyttningsskyldighet enligt de
sakkunnigas förslag, Kungl. Magt dock av billighetsskäl icke torde göra
•en sådan rätt gällande mot en kronofogdes önskan.

Emellertid synas länsstyrelserna i allmänhet hava ansett, att, om den
föreslagna omorganisationen komme till stånd, densamma borde samtidigt
genomföras i rikets olika delar. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands
län betonar, att övergångsförhållandena, alltid svåra att ordna,
givetvis här skola bliva desto svårare, som det gäller en stor kår av tjänstemän
med en tämligen bestämd särställning. Detta borde dock icke avhålla
från reformen, om den eljest befunnes gagnelig. Svårigheterna
vore övergående och bleve ej mindre genom sakens undanskjutande.

I avseende å de sakkunnigas uttalade mening därom, att de genomgripande
förändringar, det föreliggande förslaget till omorganisation av
fögderiförvaltningen innefattade, med nödvändighet krävde, att den nya
organisationen samtidigt bragtes till tillämpning inom rikets olika delar
och att kronofogdekåren i följd därav borde ställas på indragningsstat, hava
statskontoret och kammarkollegium så till vida haft avvikande uppfattning,
att ämbetsverken ansett förändringen icke med nödvändighet påkalla
en sådan åtgärd beträffande kronofogdekåren. Det syntes nämligen
ämbetsverken, som skulle det vara staten till större fördel, om kronofogdarna,
hellre än att försättas i fullständig overksamhet, bibehölles i
tjänstgöring, var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att fullgöra
de åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma
de ifrågasatta landsfiskalerna och vilka ju skulle omfatta vissa grupper
av de nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå
länsstyrelserna med uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas dem;
därvid skulle kunna iakttagas, att vid skeende avgång av kronofogdar
uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades genom förflyttning
av någon av de kronofogdar, som vore skyldiga underkasta sig
sådan åtgärd.

Det syntes ämbetsverken innebära onödigt slöseri med arbetskraft
och penningemedel, om man skulle i overksamhet försätta största delen
av en skolad och skicklig tjänstemannakår, helst en sådan kårs arbete

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.) 15

Ämbetsverken.

114

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

Departements chefen.

a) Kronofogdarna.

och erfarenhet kunde med fördel tillgodogöras staten vid övergång från
en organisation till annan, då vanligen de nya förhållandena göra sig
kännbara på ett för arbetets behöriga fortgång menligt sätt.

Enligt ämbetsverkens mening skulle kronofogdarnas bibehållande i
tjänstgöring föranleda, att av de nuvarande kronofogdarna det antal,
som erfordras för besättande av de nya kronofogde (landsfiskals-)befattningarna,
överflyttas på ny stat enligt de närmare bestämmelser, som
Kungl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, och att de övriga uppföras på
övergångsstat. Det syntes ämbetsverken billigt, att avlöningarna för
dessa senare upptagas till de belopp, kronofogdarna å ordinarie stat och
å extra stat för närvarande åtnjuta.

Samtidigt borde emellertid, enligt ämbetsverkens mening, tillfälle
erbjudas kronofogdar, vilka sådant önskade, att utan tjänstgöringsskyldighet
övergå på indragningsstat mot åtnjutande av sina å ordinarie
stat uppförda löneförmåner.

För den händelse kronofogdekåren ansåges böra ställas på indragningstat,
funne ämbetsverken de sakkunnigas förslag i avseende å beräknandet
av ersättningen till de kronofogdar, som ej till annan tjänst
förflyttas, kunna i huvudsak godkännas.

Med anledning av att åtskilliga efter den 30 mars 1906 konstituerade
kronofogdar protesterat mot att deras förpliktelse att förflyttas till annat
tjänstgöringsområde skulle innefatta skyldighet för dem att låta sig förflyttas
till tjänst av den beskaffenhet, deri av de sakkunniga föreslagna
landsfiskalsbefattningen skulle erhålla, ansåge sig ämbetsverken böra
uttala, att efter ämbetsverkens mening tvekan ej förelåge därom, att sagdakronofogdar
vore förpliktade underkasta sig sådan förflyttning under
förutsättning, att den nya tjänsten kunde anses vara av samma tjänstegrad
som de nuvarande kronofogdebefattningarna.

I likhet med vad ämbetsverken föreslagit i avseende å de kronofogdar,
vilka komme att sättas å övergångsstat, ansåge ämbetsverken,
att de länsmän, som varda uppförda å sådan stat, böra upptagas till de
avlöningsbelopp, de nu åtnjuta å såväl ordinarie som extra stat.

Vad till en början angår kronofogdarna, kan den reform, varom
här är fråga, tänkas genomförd på flera sätt.

Sålunda ifrågasätta ämbetsverken, att kronofogdarna skulle bibehållas,
var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att fullgöra de
åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de
ifrågasatta landsfiskalerna och vilka ju omfatta vissa grupper av de
nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länssty -

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

relserna med utförande av uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas
dem. Därvid kunde, mena ämbetsverken, iakttagas, att vid skeende
avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades
genom förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro
skyldiga underkasta sig sådan åtgärd.

I avseende härå föranledes jag anmärka, att de för landsfiskalen
tillämnade tjänstbestyr, om än viktiga till sin art, dock ingalunda äro
kvantitativt så omfattande, att de, begränsade allenast till ett fögderi,
ens tillnärmelsevis skulle kunna lämna skälig sysselsättning åt tjänstemannen,
och förhållandet blir ungefär enahanda, om under övergångstiden
kronofogdarna finge behålla den del av uppbörds- och bötesredovisningen,
som jag föreslagit skola överflyttas pa landskontoren.
Oavsett detta missförhållande, som endast i viss mån kunde upphävas
exempelvis genom att åt tjänstemannen anförtroddes ordförandeskap
i taxeringsnämnder o. s. v., kan man med skäl befara, att. icke
alla nuvarande kronofogdar skola belinnas lämpliga att fungera i den
nya landsfiskalsinstitutionen. Företrädesvis därtill skickade torde väl i
ailmänhet de yngsta kronofogdarna få anses, låt vara att även bland
dem måhända icke alltid stå att finna de polismannaegenskaper, vilka
man enligt förslaget väntar hos landsfiskalen. Och huru skulle man
förfara i den mån kronofogdarna avginge? Visserligen kunde man ju
uppdela sålunda ledigvordna distrikt på de kvarstående, men till ^slut
kunde hända, att den siste kronofogden skulle befinnas alldeles urståndsatt
att nöjaktigt fylla landsfiskalens bestyr inom hela länet.

Av dessa skäl torde den väg ämbetsverken ifrågasatt knappast vara
att förorda.

Icke heller ett genomförande av den nya organisationen i mån av tjänstemännens
avgång synes giva en fullt tillfredsställande lösning. Det vill nämligen
förefalla, såsom de sakkunniga också antytt, att beträdandet av en sådan
väg skulle vara ägnad att bringa en viss oreda och förvirring i förvaltningen,
icke allenast till verkliga svårigheter för administrationen själv,
utan ock till olägenhet för allmänheten, som icke kan förväntas på
varje tidpunkt besitta erforderlig kännedom, huru långt reformens successiva
genomförande hunnit i varje län.

Ett annat sätt skulle måhända befinnas ligga i den utvägen, att
reformen genomfördes först vid den tidpunkt, då samtliga nuvarande
kronofogdar avgått från sin tjänst, och att ledigvordna kronofogdesysslor
under tiden uppehölles på förordnande. Denna utväg synes emellertid
vara ganska betänklig, icke minst av det skäl, att kronan därigenom
skulle ikläda sig en åtminstone moralisk skyldighet att sedermera på

116 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

något sätt sörja för det stora antal tjänstemän, vilka under tiden tjänat
såsom vikarier.

Man kan väl uppskatta de betänkligheter, som kunna möta mot att
sätta på indragningsstat så många tjänstemän; men vill man i förevarande
hänseende verkligen få till stånd en reform, som redan från början låter
fördelarna av den nya anordningen fullt komma till sin rätt, torde den
bästa utvägen vara att, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomföra reformen
i hela dess vidd med ens. Med den förändring av de sakkunnigas
förslag, som. av mig vidtagits genom överflyttande direkt å landskontoren
av redovisningen för kronoutskylder och böter, blir frågans lösning på
detta sätt än mera önskvärd.

Ämbetsverkens ställning med avseende å sättet för organisationens
genomförande synes väsentligen hava påverkats av den uppfattningen,
att det skulle ställa sig förmånligare för statsverket, om kronofogdekåren
sattes på övergångsstat, än om landsfiskalsinstitutionen omedelbart komme
till stånd och övertaliga samt icke flyttningsskyldiga kronofogdar uppfördes
å indragningsstat. Denna ämbetsverkens uppfattning synes grunda sig
på förutsättningen, att man vid kronofogdetjänsternas successiva indragning
icke skulle behöva tilldela kronofogdarna högre avlöning, än om
tjänsterna omedelbart indroges. Detta antagande torde dock knappt vara
riktigt. Skall kronofogde kvarstå någon tid i sin tjänst, lärer han lika
väl som övriga fögderitjänstemän vara i oundgängligt behov av lönereglering,
och även om man härvid icke ville gå längre än att tilldela
honom den tillfälliga löneförbättring han nu åtnjuter å extra stat, samt
ett ytterligare ålderstillägg, skulle statens utgifter för varje kronofogde
ställa sig 1,100 kronor högre än om han vid omedelbar indragning erhåller
honom nu på ordinarie stat tillkommande avlöning. Vid en inom
departementet i detalj utförd undersökning, därvid man icke ens så långt
som nyss sagts sträckt löneförhöjningen, har det också visat sig, att det
med hänsyn till kostnaderna under övergångstiden ställer sig avsevärt
gynnsammare för statsverket att genomföra reformen med ens.

Då således ett successivt genomförande av kronofogdetjänsternas indragning
icke blott skulle medföra betänkliga organisatoriska olägenheter
utan därtill även öka statsverkets utgifter för indragningen, föreslår
jag, att samtliga tjänsterna indragas på en gång ock omedelbart.

Med erinran att Kungl. Maj:t enligt nådigt cirkulär den 31 december
1912 föreskrivit bland annat, att när kronofogdetjänst kungiordes ledig
till ansökning, det skulle tillkännagivas, att befattningen endast på för -

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ordnande tills vidare komme att återbesättas, får jag meddela, att innehavarna
av do nuvarande kronofogdetjänsterna kunna enligt förhållandena
vid 1917 års ingång hänföras till följande olika grupper:

1) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga och icke heller skyldiga
att vid viss ålder avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension, uppgående
till ett antal av 40;

2) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga, men pliktiga att vid viss
ålder avgå med pension, uppgående till ett antal av 23;

3) sådana, som äro skyldiga att med bibehållande av sin tjänstegrad
och nuvarande avlöningsförmåner förflyttas till annat tjänstgöringsområde
mot ersättning för flyttningskostnaden, uppgående till ett antal av 42;

4) sådana, som innehava sina tjänster allenast på förordnande vare
sig enligt kungl. cirkuläret den 31 december 1912 eller eljest, uppgående
till ett antal av 12.

I likhet med ämbetsverken och de sakkunniga finner jag, som i
ärendet jämväl inhämtat utlåtanden av justitiekanslern och löneregleringskommittén,
uppenbart, att de kronofogdar, som enligt cirkuläret den 29
oktober 1909 konstituerats å sina tjänster med skyldighet bl. a. att, med
bibehållande av sin tjänstegrad och sina avlöningsförmåner, låta sig förflyttas
till annat tjänstgöringsområde, äro skyldiga att låta sig förflyttas
till den föreslagna nya landsfiskalstjänsten, som blir av minst samma grad
som kronofogdetjänsten och innefattar göromål, vilka alla enligt gällande instruktion
tillhöra sistnämnda tjänst. Däremot anser jag dessa kronofogdar
knappast kunna mot sin vilja förflyttas till häradsskrivartjänst av den
beskaffenhet, densamma enligt mitt förslag skulle bliva. För övrigt torde
endast ett fåtal av dem vara ägnade för denna tjänst med dess för en
kronofogde mer eller mindre främmande göromål. Att tvångsvis förflytta
någon av ifrågavarande kronofogdar till annan tjänst vare sig inom eller
utom landsstaten, anser jag vara uteslutet.

Vid den ifrågavarande omorganisationens genomförande skulle således
av de 42 flyttningsskyldiga kronofogdarna utväljas de 27, som kunna
vara mest lämpliga att överflyttas till landsfiskalstjänst. Övriga konstituerade
78 kronofogdar skulle därefter tillsvidare uppföras på indragningsstat.

Det gäller då till en början att undersöka, huru kostnaderna för
kronofogdarnas uppförande på indragningsstat ställa sig.

Enligt 1878 års lönereglering äro kronofogdarna tillförsäkrade lön

3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,000 kronor samt ålderstillägg
efter 10 års tjänst 500 kronor. Men dessutom hava enligt nämnda löne -

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

reglering till kronofogdarna utgått vissa sportler, för vilka, på sätt de
sakkunniga ock ämbetsverken framhållit, tjänstinnehavaren jämväl bör
vid tjänstens indragning tilldelas gottgörelse.

Så har också skett vid löneregleringar för hovrätterna år 1909 och
justitierevisionen år 1911, då det bestämdes, att i stället för sportler, som
i sammanhang med löneregleringen indroges, skulle utgå gottgörelse,
beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstinnehavare kunde anses
hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna tid,
såvitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst kunde utrönas.

De sportler, som sålunda tillförsäkrats kronofogdarna, äro följande:

1) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt är pliktig lösa;

2) andel i böter för försummelse att i behörig tid erlägga påförda
utskylder;

3) åklagarandelar av sakören;

4) arvode av försäljningsmedel för i beslag taget virke;

5) provisioner för uppbörd och redovisning av kommuners eller enskilda
inrättningars avgifter eller utav medel av än mera enskild natur; samt

— tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda förordnat —

6) arvode för försäljning av utmätt fast egendom.

För sistnämnda sportelinkomst, som tillförsäkrats endast tillsvidare
och intill dess annorlunda kunde varda förordnat, synas kronofogdarna,
i händelse deras tjänster indragas, icke kunna göra anspråk på ersättning.
Vid bestämmandet av kronofogdarnas ersättning för övriga nyss angivna
sportler måste givetvis hänsyn tagas endast till sportlernas nettobelopp.
Detta belopp kan emellertid icke anses utgöra skillnaden mellan allenast
nu ifrågavarande sportler och utgifterna i tjänsten, i den mån dessa icke
täckts av det till kronofogdarna å stat utgående expensmedelsanslaget
300 kronor eller av för särskilda fall anvisad ersättning. Utöver de i
1878 års lönereglering uppräknade olika slag av sportler hava nämligen
kronofogdarna åtskilliga andra sportelinkomster, som stå i mer eller
mindre omedelbart sammanhang med deras tjänst, såsom ersättning för
verkställande av notarialprotester, ränta å tjänstemedel, som insatts på
tjänsträkning i bankinrättning m. fl., och även dessa sportler böra beräknas
deltaga i täckandet av utgifterna i tjänsten.

Beträffande sättet för beräkning av nettobeloppet av de sportler, som
böra ersättas, har också statskontoret i underdånigt utlåtande den 18
november 1913 uttalat sig för den meningen, att beräkningen lämpligen
borde ske så, att de uppgivna utgifterna i tjänsten proportionellt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. '' 19

fördelas å samtliga de sportelinkomster, vilkas förvärvande kunna antagas
hava påverkat utgiftsbeloppet, därvid skulle iakttagas, att inkomster,
vid vilkas uppgivande därå belöpande utgifter redan avdragits (t. ex.
behållen inkomst av tjänstresor) eller vilkas förvärvande icke kunnat
föranleda någon utgift (t. ex. ränta å tjänstmedel, som insatts på
tjänsträkning i bankinrättning), icke skulle medräknas bland de inkomster,
å vilka de uppgivna utgifterna linge fördelas. Sedan sistnämnda
slag av inkomster sålunda fråndraga, skulle utgifterna proportionellt
fördelas å övriga uppgivna sportelinkomster. Ersättningen till tjänstemannen
kornme då att uppgå till det belopp, varmed, efter medeltalet
per år, summan av de till hans tjänst hörande sportler, som tillförsäkrats
enligt 1878 års lönereglering — arvode för försäljning av utmätt
fast egendom dock undantaget — överstiga den därå på angivet sätt
proportionellt fallande andelen av utgifterna i tjänsten.

För närmare utredning i sportelfrågan har min företrädare i ämbetet
låtit, med ledning av upprättad blankett, från kronofogdarna
inhämta uppgifter, särskilt för vart och ett av åren 1908—1912, å
dels deras sportler i tjänsten och dels deras utgifter i densamma, i
den mån dessa icke betäckts av expensmedelsanslaget eller särskilt
anvisad ersättning, varjämte länsstyrelserna anmodats att, för möjliggörande
av erforderlig granskning av de infordrade uppgifterna, dels
meddela upplysning ur vederbörande taxeringslängder om varje kronofogdes
bevillningstaxerade inkomst av »arbetsanställning, tjänst eller
pension», särskilt för varje av åren 1909—1913, och dels inkomma med
avskrifter av de taxeringsuppgifter, som nämnda år avgivits till ledning
vid kronofogdarnas taxering för inkomst av tjänst.

I enlighet med ovannämnda av statskontoret godkända beräkningsmetod
har därefter för varje kronofogde uträknats den sportelersättning,
som, i händelse han överföres å indragningsstat, skulle kunna tillkomma
honom, och det har därvid visat sig, att ersättningen i medeltal för varje
kronofogde uppgår till cirka 1,000 kronor om året.

Jag ansluter mig till vad de sakkunniga och ämbetsverken i förevarande
ämne ifrågasatt. Då det emellertid kan antagas, att kronofogdarnas
sportler stigit efter den redan undersökta tidsperioden, och det
synes billigt, att hänsyn härtill tages vid sportelersättningens fastställande,
anser jag, att genom statskontorets försorg en förnyad utredning härom
bör ske efter förut angivna grunder och avseende förhållandena under
femårsperioden 1912—1916. Visserligen är anledning antaga, att kronofogdarnas
sportler för en femårsperiod 1912—1916 skola visa sig hava uppgått
till högre belopp än för den redan undersökta femårsperioden, men då

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

utgifterna i tjänsten samtidigt torde hava stigit, synes man kunna utgå från,
att medelbeloppet sportelersättning skall för varje kronofogde stanna vid
ungefär det nu beräknade. Och för övrigt lärer beloppet av de provisioner,
som skola indragas till statskassan — för år 1912 beräknade utgöra
omkring 134,000 kronor — samtidigt hava vuxit i fullt motsvarande grad.

Med ledning av det anförda torde kunna beräknas, att en kronofogde
på indragningsstat skulle komma att få uppbära omkring 5,000
kronor förutom, i förekommande fall, ålderstillägg å 500 kronor.
Kostnaderna för samtliga de 78 kronofogdar, som omedelbart skulle uppföras
å indragningsstat, har för år 1918 beräknats komma att uppgå till
cirka 425,000 kronor.

Flyttningsskyldiga kronofogdar, som överflyttas till landsfiskalstjänst,
höra givetvis i den nya tjänsten icke åtnjuta lägre avlöning än som
skolat tillkomma dem, om de uppförts å indragningsstat, och det kan
därför tänkas uppstå fall, då även för dessa kronofogdar något ersättningsbelopp
bör uppbäras från indragningsstat. Då emellertid kronofogdes
ersättning från denna stat beräknas i medeltal uppgå till — eventuellt
ålderstillägg oberäknat — 5,000 kronor eller samma belopp som
föreslagits såsom begynnelselön för landsfiskal, lära dessa fall bliva rena
undantag, som icke kunna i nämnvärd grad inverka på anslagsbehovet.

Nu vore det otvivelaktigt önskvärt, om de kronofogdar, som föras
på indragningsstat, i största möjliga utsträckning bereddes annan statstjänst.
I vad mån detta kan ske, lärer bero på dels om lämpliga
tjänster stå till buds och dels om vederbörande själva äro villiga att
söka sådan tjänst. De sakkunniga hava, i syfte att dugliga kronofogdar,
som icke äro skyldiga att låta sig förflyttas, därigenom skulle finna med
sin förmån förenligt att söka annan statstjänst, ifrågasatt, att staten skulle
erbjuda utsikt för sådana tjänstemän att erhålla någon del av den besparing,
statsverket genom deras befordran vunne, och de hava tänkt
sig, att staten kunde av denna besparing avstå vissa procent, 25 å 50.
Länsstyrelserna hava i allmänhet avrått från en dylik utväg särskilt
av farhåga för, att befordringsutsikterna för yngre tjänstemän härigenom
skulle i betänklig grad försvåras.

Då det måste vara av synnerligt intresse, att indragningsstaten i
möjligast största män begränsas, har jag ansett det böra övervägas,
huruvida man icke borde bereda de kronofogdar, som komma att uppföras
på indragningsstat, någon förmån av att antaga ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat. I sådant avseende har jag
uppmärksammat föreskriften i 16 § l:o av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907, där det heter, att för

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan tjänst, pensionen
må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes, utgå med
en tredjedel av det belopp, som enligt pensionslagens bestämmelser eljest
skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen och lönen tillsammans
icke uppgå till beloppet av den pension, som eljest skolat för förstnämnda
tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden. 1 huvudsaklig
överensstämmelse med denna föreskrift bör enligt min mening kronofogde,
som uppföres å indragningsstat, berättigas att, om han söker och erhåller
ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, få behålla en
tredjedel av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet i vad det
utgöres av lön och ålderstillägg samt, i den händelse nämnda del av
detta belopp jämte nettobehållningen av samtliga avlöningsförmånerna å
den nya tjänsten tillsammans icke uppgå till hela det för honom å indragningsstat
upptagna beloppet, från indragningsstaten uppbära skillnaden.
En dylik rätt torde kunna antagas förmå åtskilliga kronofogdar att söka
lämplig tjänst av ifrågavarande slag. Att härutöver tillgodose å indragningsstat
uppförda kronofogdar lärer icke böra ifrågakomma.

Jag har vidare tagit under omprövning, huruvida icke de kronofogdar,
som tillsvidare uppföras å indragningsstat, skulle kunna lämpligen åläggas
någon verksamhet i statens tjänst som ersättning för sina avlöningsförmåner
å indragningsstat. Det skulle givetvis mången gång kunna vara synnerligen
önskvärt, om de i förekommande fall mottoge förordnande å lämplig
tjänst i landsstaten. Ett motsvarande förslag framlades på sin tid av
löneregleringskommittén i dess betänkande angående lönereglering för hovrätterna.
Kommittén ifrågasatte nämligen, att de notarier, vilka som övertaliga
komme att uppföras på indragningsstat, skulle vara skyldiga att, mot
åtnjutande av sina förmåner å indragningsstat, mottaga förordnande i hovrätten
å högre tjänstbefattning eller befattning likställd eller jämförlig med
den, de vid överflyttningen på indragningsstat innehade. Häremot anmärktes,
att denna skyldighet skulle innebära, att en dylik tjänsteman städse måste
vara beredd att återinträda i tjänstgöring längre eller kortare tid. Den
svårighet, som härigenom skulle komma att uppstå för tjänstemannen att
skaffa sig annan verksamhet, läge i öppen dag, och utsikterna till stadigvarande
sysselsättning måste tydligen förminskas för honom, då han
kunde nödgas närsomhelst avbryta densamma. En dylik skyldighet ansågs
i verkligheten komma att verka som direkt förbud för tjänstemannen
att skaffa sig annan lämplig verksamhet. Löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag kom emellertid icke till tillämpning, och jag kan icke
heller i detta fall förorda en motsvarande anordning, som säkerligen skulle
komma att verka i hög grad deprimerande på vederbörande. För övrigt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 käft. (Nr 211.) 16

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

lärer man kunna antaga, att på indragningsstat uppförda kronofogdar
i stor omfattning skola utan särskilt åläggande finna med sin förmån
förenligt att, när tillfälle erbjuder sig, mottaga förordnanden och andra
lämpliga uppdrag inom sitt gamla arbetsfält, särskilt uppdrag som taxeringsnämndsordförande
o. dyl. Därjämte torde den av mig ifrågasatta
förmånen för dem att, om de söka och vinna befordran till ordinarie
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, få behålla intill en
tredjedel av vissa avlöningsförmåner å indragningsstat vara av beskaffenhet
att göra dem benägna att fortfarande ägna det allmänna sin arbetsförmåga.

Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att kronofogdar å indragningsstat,
vare sig det gäller flyttningsskyldiga eller icke flyttningsskybliga
kronofogdar, åläggas att mot sin vilja mottaga tillfälliga förordnanden,
anser jag det dock vara påtagligt, att å indragningsstat tillsvidare
uppförda, flyttningsskyldiga kronofogdar böra vara pliktiga att, när
landsfiskalstjänst framdeles blir ledig på grund av innehavarens avgång
eller ny tjänsts inrättande, låta sig förflyttas till sådan tjänst mot åtnjutande
av därmed enligt stat förenade löneförmåner samt med rätt för
dem — i likhet med de flyttningsskyldiga kronofogdar, som omedelbart
vid omorganisationens genomförande överflyttas å landsfiskalstjänst —
att i den mån deras avlöningsförmåner vid den nya tjänsten, behållna sportler,
där sådana förekomma, däri inräknade, understiga beloppet av deras
å indragningsstat upptagna avlöningsförmåner, å sistnämnda stat få behålla
skillnaden.

Nu kan det visserligen tänkas inträffa att, när landsfiskalstjänst
blir ledig, icke någon av de på indragningsstat uppförda flyttningsskyldiga
kronofogdarna är lämplig till dylik tjänst. Det bör då
givetvis tillkomma Kungl. Maj:t att låta återbesätta tjänsten i vanlig
ordning. Skyldigheten för tjänstemannen bör dock förefinnas, även
om densamma i statens intresse anses icke böra utkrävas. Och detta
bör vara förhållandet även av den anledningen att, om en dylik skyldighet
icke stadgas, det skulle — med hänsyn till den av mig förut
föreslagna särskilda förmån för de å indragningsstat uppförda kronofogdar,
som erhålla viss ordinarie anställning — kunna inträffa, att flyttningsskyldig
kronofogde, som icke kan omedelbart placeras som landsfiskal,
men sedermera erhåller sådan anställning, bleve gynnsammare ställd än
kronofogde, som direkt överflyttas från sin kronofogdetjänst till landsfiskalstjänst.
Härtill kommer, att en dylik skyldighet är ägnad att åtminstone
i någon mån motväga den olikhet i utkrävandet av själva flyttningsskyldigheten,
som under föreliggande omständigheter är ofrånkomlig.

123

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Om kronofogdetjänsterna, såsom jag anser lämpligast, indragas med
utgången av år 1917, torde emellertid böra framhållas,, att åtskilliga
efterarbeten för kronofogdarna kvarstå under år 1918. Så skola enligt
gällande bestämmelser specialräkningarna över kronouppbörden för år
1917 avlämnas inom den 15 januari 1918 och bötesredogörelserna för
senare hälften av år 1917 avgivas den 1 februari 1918. I övrigt hava
kronofogdarna att för år 1917 avlämna en del andra redogörelser och
uppgifter, från vilket åliggande de icke kunna befrias. Därjämte skulle
de så snart ske kan i början av år 1918 till vederbörande avlämna sina

diarier och till tjänsten hörande handlingar samt ännu icke avslutade

mål och ärenden med tillhörande medel eller behöriga kvittenser o. s. v.,
vilket torde böra ske vid inventeringar, varom Kungl. Maj:ts befallmngshavande
i sådant fall lära hava att i behörig tid föranstalta.

Förenämnda göromål lära visserligen åligga kronofogdarna i och för
deras tjänst under 1917, och någon särskild föreskrift härutinnan .skulle
därför måhända icke vara behövlig. Emellertid torde beträffande åtminstone
de å indragningsstat uppförda kronofogdarna lämpligen höra uttryckligen
stadgas, att de som villkor för åtnjutande av dem å mdragningsstat
uppförda avlöningsförmåner äro pliktiga att jämväl under
år 1918 beträffande sina förutvarande tjänstgöringsområden utföra de
göromål, som Kungl. Maj:ts befallningshavande för omorganisationens
genomförande kunna finna erforderliga.

Kostnaderna för kronofogdarnas uppförande å indragningsstat bliva
visserligen till en början betydande. Då emellertid en stor del av de
icke flvttningsskyldiga kronofogdarna redan uppnått hög ålder (26 av dem
äro vid 1917 års utgång över 60 år), och ett stort antal (65) kronofogdar
äro skyldiga att vid 67 års ålder avgå med pension, samt för åtskilliga
förr eller senare måhända skall kunna beredas lämplig civil, anställning,
kan det antagas, att kostnaderna för indragningsstaten skola inom kort tid
avsevärt minskas för att efter omkring 15 år vara i stort sett försvunna.

Enligt det föregående skulle av de 78 kronofogdar, som komma
att uppföras på indragningsstat, ett antal av 40 vara berättigade att
under sin återstående livstid uppbära sina å indragningsstat uppförda
löneförmåner.

De övriga 38 av dem äro däremot skyldiga att vid 67 ars ålder
frånträda sina avlöningsförmåner å indragningsstat samt att därefter
åtnöjas med pension från allmänna indragningsstaten till belopp motsvarande
lönen 3,000 kronor och ålderstillägget 500 kronor, i den mån
detsamma intjänats vid uppförandet på indragningsstat.

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Föreningen Sveriges kronofogdar har i sina förut omnämnda
skrivelser den 3 iebraari 1913 och den 3 mars 1917 gjort gällande, att
nämnda pension på 3,500 kronor efter nutida förhållanden måste anses
vara allt för knappt tillmätt och hemställt, att pensionen måtte höjas
till 4,500 kronor samt att pensionen till änkor och barn måtte beräknas
efter ett pensionsunderlag av likaledes 4,500 kronor.

För egen del finner jag föreningens framställning behj ärtans värd.
Den nuvarande pensionen, som utgår efter förhållandena vid tiden för
1878 års lönereglering, måste uppenbarligen anses- allt för knapp och i
synnerhet den efter nämnda pension som pensionsunderlag utgående
pensionen till kronofogdarnas änkor och minderåriga barn. Enligt de
avlöningsförmåner, som föreslogos i 1909 års proposition angående lönereglering
för fögderiförvaltningen, skulle pensionen för kronofogdarna
hava uppgått till 4,200 kronor och enligt fögderiförvaltningskommitténs
iörslag till just det av föreningen nu ifrågasatta beloppet. Med fästat
avseende härå och då genom mitt förslag till lönestat för häradsskrivarna
pensionen för dessa skulle komma att uppgå till 3,600 kronor, synes
billigheten tala för, att pensionen för de kronofogdar, som uppföras på
indragningsstat, något höjes; och jag föreslår, att detta sker med ett
belopp av 500 kronor till 4,000 kronor — oavsett den tid tjänstemannen
innehaft befattningen — att utgå av det för kronofogdarna å
indragningsstat upptagna avlöningsbeloppet.

Fn sådan bestämmelse anser jag dessutom böra förbindas med föreskrift,
att nämnda belopp skall utgöra pensionsunderlag för nu ifrågavarande
kronofogdar, varigenom de skulle sättas i tillfälle att, om de
så önska, bereda sina änkor och minderåriga barn något förhöjd pension
från civilstatens änke- och pupillkassa, vilket torde få anses skäligt,
då den kvarvarande personalen i fögderiförvaltningen erhåller motsvarande
förmån i jämförelsevis större utsträckning.

Med anledning av det förut anförda föreslår jag vidare, att flyttningsskyldiga
kronofogdar böra i den ordning, Kungl. Maj:t efter vederbörandes
hörande bestämmer, till erforderligt antal överflyttas å ny stat med anställning
som landsfiskaler och med rätt för dem att, i den mån deras
avlöningsförmåner vid den nya tjänsten — behållna sportler, där sådana
förekomma, däri inräknade — understiga sammanlagda beloppet av deras
med kronofogdetjänsten enligt hittills gällande ordinarie stat förenade
lön, tjänstgöringspenningar, vid indragningen intjänt ålderstillägg och
för en var vederbörligen uträknad ersättning för behållna sportler, å
indragningsstaten erhålla ersättning för skillnaden.

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

De kronofogdar åter, för vilka platser icke finnas i den föreslagna
organisationen eller som icke äro skyldiga att låta sig till annan tjänst
förflyttas, lära böra såsom övertaliga uppföras å allmänna indragningsstaten
med rätt för dem att uppbära den lön jämte ålderstillägg och de
tjänstgöringspenningar, vartill enligt ordinarie stat de voro berättigade
vid överflyttningen på indragningsstat, ävensom för en var vederbörligen
uträknad ersättning för behållna sportler, men med skyldighet för dem
att, med undantag som nedan sägs, dels, mot åtnjutande av sina avlöningsförmåner
å indragningsstat, jämväl under år 1918 beträffande sina
förutvarande tjänstgöringsområden utföra de göromål, Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande kunna finna erforderliga, dels, om de å rikets,
riksdagens eller kommuns stat erhålla annan ordinarie befattning, åtnöjas
med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten uppförda avlöningsförmåner
i vad de utgöras av lön och ålderstillägg; dock att, där
för någon nettobehållningen av avlöningsförmånerna å sådan ny tjänst
jämte ovannämnda del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten icke
tillsammans uppgå till hela det för honom å indragningsstat upptagna
beloppet, det belopp å indragningsstat, som får behållas, ökas med
skillnaden, dels ock att, när de, kvarstående å indragningsstaten, uppnått
67 års ålder och äro enligt gällande bestämmelser pliktiga att avgå med
pension, åtnöjas med pension å indragningsstat till belopp av 4,000
kronor, vilket belopp jämväl skall räknas som pensionsunderlag för dem.

För de på indragningsstat uppförda kronofogdar, som äro flyttningsskyldiga,
bör dock gälla skyldigheten att, när landsfiskalstjänst framdeles
varder ledig, låta sig förflyttas till sådan tjänst mot åtnjutande
av därmed enligt stat förenade löneförmåner samt med rätt för dem att,
i den mån deras avlöningsförmåner vid den nya tjänsten — behållna
sportler, där sådana förekomma, däri inräknade — understiga beloppet
av deras å indragningsstat upptagna avlöningsförmåner, å sistnämnda
stat få behålla skillnaden.

I detta sammanhang vill jag hemställa, dels att de kronofogdarna
tillkommande andelar av provisioner för uppbörd och redovisning av
sådana enskilda medel, som debiteras och uppbäras med kronouppbörden
vilka andelar efter förhållandena år 1912 beräknats till 134,000 kronor,
skola vid kronofogdetjänsternas indragning ingå till statskassan, dels ock
att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till landsfiskals-, häradsskrivar- eller annan därmed i avlöningshänseende
jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för åtnjutande av
ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo sin tjänstgöring
som ordinarie kronofogde.

126

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Såsom förut nämnts hava kostnaderna för övertaliga kronofogdars
uppförande på indragningsstat beräknats komma att för år 1918 uppgå
till omkring 425,000 kronor, vilket belopp således skulle utgå från anslaget
till allmänna indragningsstaten.

Av statsrådsprotokollet rörande behandlingen av årets statsverksproposition
och tionde huvudtitelns anslag till allmänna indragningsstaten
(sid. 20 och 21) framgår emellertid, att nämnda anslags ställning
är sådan, att — ehuru anslaget jämväl skulle belastas med sammanlagt

250,000 kronor, utgörande av Kungl. Maj:t hos riksdagen begärda
anslag till understöd för år 1917 dels åt äldre behövande folkskollärare
och dels åt äldre behövande småskollärare — anslaget likväl
icke behöver höjas med mera än 285,146 kronor.

I anledning härav och efter samråd med chefen för finansdepartementet
får jag således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor,
med 285,146 kronor till 2,299,081 kronor.

b) HftracU»krivare
och
länsmän.

1 enlighet med den plan för indelning av riket i fögderier och länsmansdistrikt,
som efter vederbörandes hörande upprättats, skulle Uppvidinge
härads fögderi i Kronobergs län och Skövde fögderi i Skaraborgs
län indragas. Ingendera av häradsskrivarna i dessa fögderier är skyldig
att låta sig förflyttas. Häradsskrivaren i det sistnämnda fögderiet är
född den 11 maj 1851 och torde sålunda bliva pliktig att redan år 1918 avgå
med pension. Häradsskrivaren i det förstnämnda fögderiet är född år 1861.

Med omregleringen av fögderierna i Kronobergs och Skaraborgs
län torde då böra anstå, till dess häradsskrivarna i nämnda till indragning
föreslagna fögderier avgått från tjänsten, och avlöning på sätt nedan
angives för dessa båda tjänstemän anvisas å övergångsstat.

Vad angår den föreslagna minskningen med 27 länsmanstjänster
bör denna uppenbarligen, liksom den därmed förbundna omregleringen
av tjänstgöringsdistrikten, försiggå successivt, allt efter som genom
avgång av ordinarie tjänstemän möjlighet yppas att genomföra den
nya organisationen. Härvid är emellertid att märka, dels att under
år 1917 omkring 13 länsmän och under år 1918 ytterligare omkring
8 länsmän skola hava uppnått nu stadgad pensionsålder, dels
att åtskilliga länsmanstjänster (84) icke äro med ordinarie innehavare

127

, Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.

försedda, dels ock att antalet länsmän, som äro underkastade skyldighet
att låta sig förflyttas, avsevärt överstiger antalet till indragning
föreslagna länsmanstjänster. Det är sålunda uppenbart, att övergångsstaten
för länsmännen inom kort tid skall kunna avsevärt minskas.
Om det förslag rörande framflyttning av pensionsåldern för kronolänsmän
till 65 år, vilket lärer komma att särskilt underställas Kungl. Maj:ts och
riksdagens prövning, vinner avseende, bliva omkring 33 länsmän pensionsberättigade
den 1 januari 1918. I sådant fall torde det vara uppenbart,
att övergångsstaten för länsmän icke behöver tagas i anspråk i
andra fall, än där tjänstedistrikt skola indragas, som äro besatta med
icke flyttningsskyldiga länsmän.

Detta har befunnits kunna inträffa i 9 fall, varvid dock är att märka,
att flera av dessa tjänstemän inom de närmaste åren uppnå pensionsåldern
och att samtliga skola hava avgått inom cirka 10 år. Anslaget
till övergångsstat för länsmännen skulle därför möjligen kunna inskränkas
till kostnaderna för 9 länsmän. Jag har dock ansett försiktigheten bjuda
att till en början räkna med ett något högre antal länsmanstjänster å
övergångsstat, förslagsvis 15, och hemställer således, att för nämnda antal
sådana tjänster avlöningsförmåner, på sätt som föreslogs i 1909 års proposition
och av statsutskottet vid nämnda års riksdag tillstyrktes, uppföras till
samma belopp för begynnelselön som för motsvarande från den nya lönestaten
avlönade tjänster. På samma sätt böra ock avlöningsförmåner å
övergångsstat upptagas för förenämnda 2 häradssJcrivartjänster.

Ålderstillägg för de å övergångsstaten upptagna torde, liksom till de
å den nya lönestaten uppförda befattningshavarna, böra utgå från det under
6:te huvudtiteln anvisade gemensamma anslaget för ålderstillägg.

O o

Prövningen av de på omorganisationens genomförande inverkande
omständigheter bör tillkomma Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna torde därför
böra åläggas att, intill dess omorganisationen blivit i sin helhet i
riket genomförd, vid inträffande ledighet av landsfiskals-, häradsskrivareller
länsmanstjänst inhämta Kungl. Maj:ts föreskrift, huruvida åtgärder
böra vidtagas för tjänstens återbesättande i vanlig ordning eller om densamma
bör besättas med flyttningsskyldig eller övertalig tjänsteman inom
eller utom resp. län.

Det kan måhända inträffa, att befattningshavare vid landsstaten, för
vilken plats finnes å den nya staten, vägrar ingå därpå och icke kan
lagligen därtill förbindas. I överensstämmelse med vad i regeln för
motsvarande fall föreskrivits bör sådan befattningshavare bibehållas vid

12S

Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 211.

Länsstyrel sernas organisation.

honom enligt hittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
men däremot icke vid honom tillkommande extra lönetillägg.

Det låter sig emellertid icke på förhand beräknas, till vilket belopp
medel av sådan anledning kunna behöva anvisas å övergångsstat.

o o

8. Ändringar i länsstyrelsernas organisation och avlöningsförmåner
för yissa tjänstemän därstädes.

a) Organisationen.

Den raska utveckling, som under senare årtionden förekommit i vårt
land såväl inom näringarnas och samfärdselns som på de sociala och
andra samhälleliga frågors områden, har, såsom lätt torde inses, i högst
betydande grad ökat göromålen inom administrationen i allmänhet.

Vad särskilt angår landsstaten, har, redan i anledning av en från
mig den 19 november 1915 för annat ändamål till Kungl. Maj:ts samtliga
befallningshavande avlåten cirkulärskrivelse, i länsstyrelsernas svarsskrivelser
erinrats, att helt och hållet nya grupper av mål genom senaste
tids lagstiftning fallit på länsstyrelsernas lott. Dit hörde sådana ärenden
som dessa myndigheters befattning med krigsberedskapen, tillsynen
över i riket vistande utlänningar, den pågående avlösningen av frälseräntor,
i många län till ett betydande antal, utarrendering av prästerskapets
löneboställen enligt den nya lagstiftningen om prästerskapets
avlöning, mål som äga samband med pensionsförsäkringslagen, med författningarna
om värnskatt och krigskonj unkturskatt, utvecklingen av
statens kassarapportsystem och därmed sammanhängande särskild redovisning
av vissa medel o. s. v. Den högst betydande ökningen av länsstyrelsernas
arbetsbörda framhävdes vidare ganska allmänt vid landshövdingarnas
förut omnämnda konferens inför mig i oktober månad 1916
och man framhöll då, att en förbättring av länsstyrelsernas egen organisation
vore av utvecklingen betingad, alldeles oberoende av frågan om
fögderiförvaltningens omorganisation och lönereglering. Slutligen har
behovet av en sådan förbättring ytterligare betonats i flera utav Kungl.
Maj:ts befallningshavandes skriftliga utlåtanden under hösten 1916.

Det är huvudsakligen i två hänseenden, de nu ifrågavarande önskemålen
framträda. Sålunda har å ena sidan framhållits, att göromålens
ökning, särskilt och icke minst i avseende å de sociala ärendena, medfört en
arbetsbörda för avdelningscheferna i länsstyrelsen så stor, att man måste
allvarligen vara betänkt på att i någon mån underlätta densamma för

129

Kanyl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 211.

att bereda landssekreteraren och landskamreraren möjlighet att åt mera
invecklade eller omfattande frågor, såsom utlåtanden i remitterade ärenden
in. m., ägna en mera odelad tid.

Å andra sidan har från flera håll gjorts gällande, att landsstaten
måhända i högre grad än någon annan gren av förvaltningen vore för
göromålens bestridande beroende av extra ordinarie arbetskrafter, ett
förhållande, som icke kunde vara lämpligt, även om ett organisationssystem
med ett skäligt antal extra ordinarie tjänstemän måste anses
nyttigt och nödigt såväl ur synpunkten av tjänstemäns fostran för sitt
blivande kall som ock med avseende på statsförvaltningens eget intresse.

De önskemål, vilka sålunda framkommit, tillåter jag mig till en
början behandla vart för sig.

Vad då först angår frågan om beredande av någon lättnad i landssekreterarens
och landskamrerarens tjänstgöromål, är frågan icke ny.

Redan i skrivelse till Knngl. Maj:t den 4 december 1903 hemställde länsstyrelsen
i Jämtlands län om sådan ändring i gällande landshövdinginstruktion, att,
med bibehållande av föreskriften att landssekreterararen skall vara chef för landskansliet
och vid landshövdingvakans eller landshövdings frånvaro eller laga förfall
gemensamt med landskamreraren utöva länsstyrelsen, länsnotarien skulle, jämte den
tjänstgöring honom åligger enligt 61 § i gällande instruktion, vara föredragande i
de mål, med avseende å vilka Knngl. Maj:ts befallningshavande så förordnade, dock
att dylikt förordnande ej finge meddelas i fråga om ärenden, som vore av större vikt
eller fordrade mognare erfarenhet och därför ovillkorligen borde föredragas av landssekreteraren.

Häröver hördes länsstyrelserna och det övervägande flertalet fann sig icke
kunna förorda bifall till framställningen.

Ärendet överlämnades därefter till löneregleringskcmmittén av den 3 oktober
1902, vilken anslöt sig till vad flertalet länsstyrelser sålunda yttrat och vidare
anförde: Av vad vissa länsstyrelser i detta ärende meddelat, ville det synas, som även
med landshövdinginstruktionens nuvarande lydelse hinder icke ansåges möta att för viss
kortare tid bereda landssekreterare och även landskamrerare nödig lättnad i arbete, ej
endast på det sätt, att landssekreterare eller landskamrerare befriades från handläggningen
av de löpande göromålen eller vissa slag därav för att kunna mera odelat
ägna sig åt något eller några viktigare eller mera tidskrävande ärenden, i vilken
händelse handläggningen av göromålen i övrigt uppdroges åt länsnotarie eller länsbokhållare,
utan även så, att länsnotarie eller länsbokhållare förordnades att bereda
och föredraga vissa till vederbörande avdelningschefs handläggning eljest hörande
ärenden. Yissa andra länsstyrelser syntes emellertid anse, att ett förordnande av
sistnämnda slag ej ägde stöd i landshövdinginstruktionen.

I särskilt fall hade med Knngl. Maj:ts tillstånd tillämpats en anordning, varigenom
ordinarie länsnotarie förordnats att på eget ansvar bereda, föredraga och expediera
de till landssekreterartjänsten hörande ärenden, vilkas handläggning landshövdingen
med avseende på ärendenas beskaffenhet kunde finna lämpligt att åt honom överlämna.
Enär denna anordning syntes kommittén vara lämplig i fall, då behov av
lindring i avdelningschefernas arbete förelåge, ville kommittén, under erinran att

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 käft. (Nr 211.) 17

130

Kungl. May.is Nåd. Proposition Nr 211.

enligt 61 och 62 §§ i landshövdinginstruktionen länsnotarie och länsbokhållare vore
pliktiga att vid landssekreterares och landskamrerares laga förfall förrätta dessas
tjänster, då ej annorlunda därom förordnades, hemställa, att bestämmelse måtte meddelas
i syfte att Kungl. Maj:ts befallningshavande undantagsvis kunde, då sådant funnes
av behov påkallat, förordna länsnotarie och länsbokhållare att, i vederbörande avdelningschefs
ställe, föredraga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Vid detta förslag
hade hänsyn tagits till vad i enahanda hänseende funnes stadgat i instruktionerna
för järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen.

Det förut antydda anhopandet av nytillkomna ärenden lärer vara
ganska allmänt känt och erkänt. En undersökning av den tillgängliga
statistiken visar också, att antalet avgjorda och avförda mål och ärenden
i rikets samtliga länsstyrelser, vilket år 1904 utgjorde 311,580, sedermera
vuxit år 1909 till 341,229 och år 1914 till 376,708. Tillväxten
på 10 år utgör således omkring 21 %.

Av det anförda finner jag ådagalagt, att det maktpåliggande arbete
inom förvaltningen, vilket påvilar länsstyrelserna i så hög grad, med
nödvändighet kräver eu anordning, varigenom avdelningschefernas arbetsbörda
— utan eftergift i deras skyldighet att svara för alla göromålens
behöriga gång — i någon mån underlättas, och jag tillåter mig därvid
ytterligare åberopa Kungl. Maj:ts befallningshavandes utlåtanden i ämnet
sistlidne höst, av vilka ett referat upprättats, som torde få såsom bilaga
åtfölja statsrådsprotokollet. (Bil. B.)

Angående sättet för lösning av denna fråga hava skilda förslag framkommit.
Sålunda har från ett län ifrågasatts, att man i länsstyrelserna
i rikets större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en
med landssekreteraren och landskamreraren fullt jämställd chef, till vilken
avdelning från landskansliet och landskontoret kunde överflyttas vissa
mera fristående grupper av ärenden. För den nya avdelningen skulle
naturligtvis erfordras ett självständigt kansli, < men upprättandet därav
borde icke i och för sig öka antalet underordnade tjänstemän vid länsstyrelsen.
Aven en annan länsstyrelse framhåller, att »man måste redan
nu vara betänkt antingen på en ökad byråindelning eller åtminstone på
ökad användning av särskilda föredragande med i varje fall ökad personal».
I sistnämnda riktning uttala sig två andra länsstyrelser, av vilka
den ena föreslår, att »vid sidan av landssekreterar- och landskamrerarbefattningar
inom länen inrättas nya tjänster, vilkas innehavare kunde
benämnas vice landssekreterare och vice landskamererare med åliggande
att självständigt bereda och föredraga vissa ärenden», och den andra, att
till landssekreterarens och landskamrerarens biträde anställes »en tjänsteman
med en i viss mån större befogenhet och högre ämbetsställning än
de nuvarande länsnotarierna och länsbokhållarna. I löneförmåner skulle

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition Nr Ml. 131

denne erhålla en mellangradsställning, jämförlig med vissa befattningar
i de centrala verken.»

Säkerligen äger det sin riktighet att landsstaten måhända i högre grad
än någon annan gren av förvaltningen är för göromålens bestridande
beroende av extra ordinarie arbetskrafter. Detta förhållande kan icke
vara lämpligt, även om ett organisationssystem med ett skäligt antal
extra ordinarie tjänstemän måste anses nyttigt och nödigt såväl ur
synpunkten av tjänstemäns fostran för sitt blivande kall som ock med avseende
på statsförvaltningens eget intresse. Bristen på tillräcklig ordinarie
arbetskraft hos länsstyrelserna har ock nödgat Eders Kungl. Maj:t
att, sedan riksdagen år 1908 i sammanhang med lönereglering för länsstyrelserna
anvisat på ordinarie stat till arvode åt extra länsnotarie!- och
övriga extra biträden hos länsstyrelserna ett reservationsanslag av 193,000
kronor, utverka förhöjning i detta anslag dels vid förra riksdagen år
1914 till 213,000 kronor och dels år 1916 till 268,000 kronor. Min
hemställan enligt statsrådsprotokollet den 14 januari 1916 om proposition
till riksdagen rörande beviljande av sistnämnda förhöjning åtföljdes av en
undersökning ifråga om det statistiska förhållandet mellan antalet ordinarie
och extra ordinarie biträden hos länsstyrelserna, vilken undersökning belystes
av eu å sid. 324 och 325 i den tryckta propositionen införd tabell.
Denna tabell utvisar, att ordinarie länsnotarier, länsbokhållare, landskanslister
och landskontorister ävensom ännu kvarstående lanträntmästare
vid samtliga länsstyrelser utgjorde 189, under det att antalet motsvarande
tjänstemän i extra ordinarie ställning med ständig tjänstgöring,
som av länsstyrelserna påyrkades, uppgick till 171. Därjämte hade länsstyrelserna
anmält ett behov av 51 personer i landskanslist- och landskontoristställning
med tillfällig tjänstgöring.

Det torde knappast vara av nöden att inför Eders Kungl. Maj:t
framhålla, varken i huru hög grad detta förhållande strider mot den viktiga
grundregeln för nyare tiders löneregleringar, att ett stadigvarande
ordinarie arbete skall så långt möjligt är besörjas av ordinarie personal,
eller huru viktigt det är, att rättelse härutinnan sker just i sammanhang
med den omorganisation av länsstyrelserna, som jag finner lämpligen
böra genomföras i samband med fögderiförvaltningens omorganisation.

Enligt vad jag nu anfört, föreligga således två spörsmål inom
själva länsstyrelsens organisation, vilka kräva sin lösning. Det ena avser
att bereda erforderlig lättnad i avdelningschefernas arbetsbörda, det
andra att i viss mån upphäva det nu överklagade och efter min mening
faktiskt befintliga, alltför stora bruket av extra ordinarie tjänstemän för
förrättande av ett permanent ordinarie arbete.

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Läns assessorer.

I själva verket stå dessa krav i det förhållande till varandra, att,
när man söker tillgodose det förra, man knappast kan undgå att medverka
till främjandet av det senare. Man torde således, såsom jag strax
vill söka visa, utan överdrift kunna säga, att bägge önskemålen mötas.

Av vad jag nyss förut yttrat lärer framgå såsom obestridligt, att
landssekreterarens och landskamrerarens arbetsbörda måste på något sätt
lättas. Det lärer dessutom få medgivas, att avdelningschefernas behov
av lättnad i arbetsbördan numera är konstant och att man därför icke
kan undanröja de växande svårigheterna av arbetets ökning genom sådana
åtgärder, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat, kunna i
enlighet med landshövdinginstruktionen med anlitande av länsstyrelsernas
nuvarande tjänstemän vidtagas undantagsvis eller för kortare tid och som
också redan på flera håll vidtagits. Min övertygelse är ock, att detta
även inom riksdagen torde erkännas med hänsyn bland annat till alla
de lagförslag, som i vår tid på olika områden framkomma och bliva
för yttrande och utredning remitterade till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
alla de nya beskattningsfrågor, med vilka befallningshavandena
hava att taga befattning, och allt det nydaningsarbete på det sociala
området, som i varje fall på ett eller annat sätt kommer länsstyrelserna
vid. Men erkännes nu, att arbetsbördan för avdelningscheferna måste
lättas, så ligger i sakens natur, att en del av bördan måste läggas på
andras axlar att under eget ansvar bäras, och jag vill nu närmast
antyda, huru jag tänkt att detta skulle kunna ordnas.

För egen del har jag icke känt mig tilltalad av förslaget om inrättande
av en helt och hållet ny avdelning inom länsstyrelsen, till vilken
avdelning kunde från såväl kansliet som kontoret överflyttas vissa mera
fristående grupper av ärenden. Oavsett att förhållandena icke synas mig
än så länge betinga inrättandet av en ny syssla med avdelningschefs
grad, kommer härtill, att en sådan tredje avdelningschef knappast torde
i längden kunna utan menliga slitningar inom verket vara i saknad av
egen expedition och kontorspersonal, varav ökade kostnader sannolikt
skulle uppkomma.

Däremot har jag funnit, att denna viktiga fråga med minsta möjliga
betungande för statsverket bör kunna tillfredsställande ordnas enligt
följande förslag, som även bäst skulle bidraga till undanröjande av de
svårigheter i avseende å rekryteringen av länsstyrelsens juridiskt utbildade
arbetskrafter, som Kungl. Maj:ts befallningshavande efter vad
det synes med fullt fog så allmänt och starkt betonat såsom en följd

13)3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

av kronofogdetjänstens indragning. Jag har alltså tänkt mig, att den
väl behövliga lättnaden i landssekreterarens och landskamrerarens arbetsbörda
bör beredas sålunda, att första länsnotarie- och första länsbokhållarsysslorna
organisatoriskt ombildas till assessorat, vilkas innehavare skola
hava till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till
expedition befordra Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut och utslag i
vissa grupper av mål och ärenden enligt indelning och plan, som pa länsstj -relsens förslag lära böra fastställas av Kungl. Maj:t särskilt för varje län.
Därjämte böra de, enligt de föreskrifter Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger meddela, biträda sina resp. avdelningschefer vid Övriga göromål samt
vid dessas laga förfall, då ej annorlunda därom förordnas, förrätta deras
tjänst. Genom denna anordning — vilken för övrigt nära ansluter sig till
ett förfarande, som i några län, låt vara i viss mån vid sidan av landshövdingsinstruktionen,
kommit i bruk — skulle icke någon ny tjänst
skapas utan en redan befintlig tjänst omorganiseras till en mera självständig.
Samma arbetsprestation i fråga om målens föredragning komme att
med huvudsakligen samma personal fullgöras; skillnaden ligger däri, att
avdelningshefen befrias från handläggningen av vissa grupper av mål.
I stället får länsassessorn självständigt och på eget ansvar bereda, föredraga
och expediera beslut i dylika mål samt därjämte bestrida göromål, som
för närvarande tillhör länsnotarie och länsbokhållare. I avlöningshänseende
skulle assessorerna jämnställas med andra gradens tjänstemän i de
centrala verken.

Då emellertid de nuvarande l:a länsnotarierna och l:a länsbokhål- Länsmtarialama
redan äro fullt upptagna av dem nu påvilande göromål, är det hållare av l:a
uppenbart, att de även med den förändrade tjänsteställningen icke kunna «**££"*''
övertaga en viktig del av avdelningschefernas arbetsbörda, utan att samtidigt
någon del av deras eget hittillsvarande arbete skjutes över på andra
tjänstemän. Det ligger då i sakens natur, att om överflyttningen skall
kunna ske med bibehållen säkerhet för göromålens utförande på tillfredsställande
sätt, dessa andra tjänstemän icke gärna kunna innehava lägre
ställning eller kompetens än de tjänstemän, från vilka, göromålen överflyttas.
Härav anser jag böra bliva en följd, att de till assessorat ombildade
l:a länsnotarie- och l:a länsbokhållareänsterna ersättas, och detta
på sådant sätt, att nu befintliga 2:a länsnotarie- och 2:a länsbokhållartjänster
förändras till länsnotarie- och länsbokhållareänster av första
lönegraden och att ytterligare tjänster av sistnämnda slag inrättas, där
nu 2:a länsnotarier eller länsbokhållare icke finnas anställda.. Genom
en sådan anordning, förbunden där så erfordras med de juridiskt utbil -

134

Departementschefens
hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

dåde arbetskrafternas förstärkning genom anställande av extra tjänstemän,
bär man, synes det mig, ej blott tillgodosett det krav på ökning
av länsstyrelsernas arbetskrafter, som sammanhänger med behovet att lätta
avdelningschefernas arbetsbörda, utan även, såvitt de juridiskt utbildade
tjänstemännen angår, bidragit till undanröjande av det alltför stora användandet
av extra ordinarie tjänstemän.

I anslutning till vad jag sålunda anfört föreslår jag, att i varje län
— dock icke i Gottlands — inrättas en länsassessorstjänst å vardera avdelningen.
För Gottlands län saknas givetvis skäi att inrätta sådana
tjänster. Den lättnad i arbetet, som även där kan på grund av de ökade
göromålen krävas, synes mig kunna beredas därigenom, att länet på sätt
jag föreslagit skulle få särskild landsfiskal, vilket eljest knappast varit
erforderligt.

Vidare föreslår jag, att i alla län, där l:a länsnotarie- och l:a länsbokhållare''änstema
ombildats till assessorat — således icke Gottlands län — böra
inrättas en länsnotarie- och en länsbokhållarbefattning i första lönegraden
och att såsom en följd härav de nuvarande 2:a länsnotarie- och 2:a
länsbokhållare"änsterna indragas utom i Malmöhus län, där av de två
inrättade 2:a och 3:e länsnotarie- och länsbokhållarsysslorna eu fortfarande
måste anses behövlig och således endast en tjänst å vardera avdelningen
föreslås till indragning. Emellertid anser jag, att inrättandet av länsbokhållartj
änst i första lönegraden i Södermanlands, Uppsala, Kronobergs,
Blekinge och Norrbottens län icke bör ske omedelbart utan först i den
mån de i dessa län anställda räntmästarna avgå. Om nämligen även
i dessa län en sådan tjänst genast inrättades, skulle där komma att
finnas större antal ordinarie tjänster än i andra jämförliga län. I stället
har jag velat tillgodose nämnda läns behov av ökad arbetskraft med
juridisk utbildning genom att föreslå, att i länen må tillsvidare anställas
extra länsbokhållare. Vad angår Östergötlands, Göteborgs och Bohus,
Ålvsborgs, \ ärmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,
där räntmästare nu finnas anställda, finner jag vidare, att de extra länsbokhållartjänster,
jag i dessa län vill föreslå, böra i mån som räntmästarna
avgå ersattas med länsbokhållare]änster x andra lönegraden.

Då fråga därefter blir om reducering av antalet extra tjänstemän
hos länsstyrelserna, lärer det vara uppenbart, att extra tjänstemän med
ständig tjänstgöring icke, såsom nu i många län är fallet, böra anställas
till ungefär samma antal som de ordinarie tjänstemännens. Detta innebär
icke blott en fara för arbetets resultat, i det man knappt av den

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

extra tjänstemannen med en ganska osäker stimning och jämförelsevis
klen avlöning kan förvänta tillräckligt intresse och ansvarskänsla för
arbetets utförande, utan det leder jämväl till vissa svårigheter vid rekryteringen
av en del tjänster vid länsstyrelserna, enär tiden för erhållande
av ordinarie anställning i många fall oskäligt utsträckes. Det är därför
i högsta grad angeläget, att de extra tjänstemännens antal avsevärt
begränsas genom inrättande av nya ordinarie tjänster, och då det ojämförligt
största antalet ständiga biträden äro extra landskanslister och extra
landskontorister gäller det framför allt att få flera ordinarie landskanslist-
och landskontoristbefattningar.

Klart är emellertid, att en del extra tjänstemän allt fortfarande
måste användas. Detta kräves redan på den grund, att ett anta)
extra ordinarie tjänstemän ständigt bör finnas för uppehållande av succession
och vikariat. Dessutom hr en sådan anordning av obestridligt gagn
även för tjänstemännens fostran för sitt blivande kall.

Behovet av extra tjänstemän står av nyss åberopade skäl i ett visst
förhållande till antalet ordinarie tjänster. Om nu, såsom jag avser, för
en stor del av den nuvarande extra personalen beredes ordinarie anställning
genom nya tjänsters inrättande, så medför således detta ingalunda,
att antalet extra tjänstemän i samma mån kan minskas; och det må
särskilt uppmärksammas, att behovet för länsstyrelsernas båda avdelningar
av åtminstone en extra tjänsteman med juridisk utbildning blir
genom ökningen av antalet ordinarie tjänstemän med sådan utbildning
mera än hittills oavvisligt.

För att utröna länsstyrelsernas ur ovan angivna synpunkter förefintliga
behov av ordinarie och extra tjänstemän enligt den av mig åsyftade
organisationsplanen hava, sedan inom departementet anlitade sakkunniga
i en den 31 januari 1917 till mig avlåten promemoria uppgjort
förslag rörande antalet sådana tjänstemän vid varje länsstyrelse, Kungl.
Maj:ts befallningshavandes i samtliga län yttranden infordrats.

Med ledning av dessa yttranden och andra förekomna omständigheter
har jag funnit mig böra föreslå, att ordinarie och ständiga extra
tjänstemän i de särskilda länen anställas till det antal, som inhämtas av
följande tabell:

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Ta utvisande

antalet tjänstemän vid länsstyrelserna

L ä n.	Folkmängd den 1 januari 1916.				Anta	1 0	r d i n	a r i e
Nuvarande.
Läns- notarier.	Länsbok- hållare.	Lands- kanslister.	Lands- kontorister.	Ränt- mästare.	Summa.
l:a.	2:a och 3:c.	l:a.	2: a och 3:e.
Malmöhus ................................	475,893	i	2	i	2	4	4		14
t Göteborgs och Bohus ..................	406,112	i	1	i	1	4	4	i	13
Östergötlands..............................	300,165	i	1	1	—	3	3	i	10
1 Älvsborgs ..................................	293,577	i	1	i	—	3	3	i	10
Gävleborgs .................................	260,586	i	1	i	—	2	2	i	8
Värmlands .................................	260,477	i	1	i	—	3	3	i	10
Västernorrlands...........................	259,826	i	1	i	—	2	2	i	8
Kopparbergs ........................	242,349	i	1	i	—	2	2	i	8
Skaraborgs .........................	241,026	i	1	i	—	2	2	—	7
Kristianstads..............................	234,994	i	1	i	1	2	2	—	8
Kalmar......................................	227,622	i	1	i	—	2	2	_	7
Stockholms.................................	222,018	i	1	i	—	3	2	_	8
Jönköpings..........................	219,895	i	1	i	—	2	2	—	7
Örebro.......................................	212,113	i	1	i	—	2	2	—	7
Södermanlands ...........................	183,839	i	—	±	—	2	2	i	7
Norrbottens.................................	174,227	i	1	i	—	2	2	i	8
Västerbottens............................	170,299	i	1	i	—	2	2	—	7
Västmanlands..............................	162,774	i	—	i	—	o	2	—	6
Kronobergs.................................	156,596	i	—	i	—	2	2	i	7
Blekinge .....................	150,055	i	—	i	—	2	2	i	7
Hallands...................................	147,296	i	—	i	—	2	2	—	6
Uppsala .................	132,400	i	—	i	—	2	2	i	7
Jämtlands .........................	124,541	i	1	i	—	2	2	_	7
Gottlands .................................	55,451	i	—	i	—	1	1	—	4
Summa	—	24	18	24	4	55	54	12	191

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

137

hell

(frånsett landssekreterare och landskamrerare).

Antal stiindiga extra tjänsteman.

S inlimma
summarum
antal ordinarie
och
extra tjänstemän.

tjänstemän.

Föreslagna.

Nuvarande.

Föreslagna.

Länsbok hållare.

Läns notarie^ -

Före slagna.

N uvarande.

72 i 59

16 I 13

*) Så länge landskamrcraren är upptagen av särskilt offentligt uppdrag.

2) » » nuvarande lan dsekr oter aren ar ledamot av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.)

86 12

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

I fråga om det sålunda föreslagna antalet tjänstemän får jag nu,
till vad av mig härutinnan redan anförts, foga följande.

Vid avvägande av tjänstemännens antal för landskontorsavdelningen
har jag funnit mig böra i viss mån avvika från vad i nyssnämnda promemoria
upptagits och jämväl av vederbörande länsstyrelser ifrågasatts.
Det har nämligen synts mig betänkligt att, innan man ännu har någon
bestämd erfarenhet om de krav på ökad arbetskraft, som uppstå på
grund av landskontorens nya bestyr med utskylds- och bötesredovisningen,
tillskapa nya ordinarie tjänster eller beräkna ständiga extra biträden i
större utsträckning, än som kan förutses vara oundgängligen nödvändigt.
Jag anser, att dessa krav i förstone böra mötas genom anvisande av
anslag till tillfälliga biträden i sådan utsträckning, att länsstyrelserna
icke må sakna den arbetskraft, som kan visa sig erforderlig.

Den för Jönköpings län föreslagne extra länsnotarien är avsedd att
bibehållas endast så länge nuvarande innehavaren av landssekreteraretjänsten
i länet är av ledamotskap i riksdagen hindrad att en stor del
av året sköta sin tjänst. Åven har jag beräknat antalet extra tjänstemän
för landskontoret i Östergötlands län med hänsyn till att ordinarie
landskamreraren i länet allt jämt är för särskilda uppdrags fullgörande
ledig från sin tjänst, varför vid hans inträde i tjänstgöring en av
de nu föreslagna extra landskontoristerna torde kunna antagas bliva
obehövlig.

Sammanlagda antalet i tabellen upptagna ordinarie tjänstemän utgör såsom
synes 274. Då antalet motsvarande tjänstemän för närvarande utgör 191,
har alltså ökning skett med 83. De extra tjänstemännens antal, enligt länsstyrelsernas
senaste uppgifter 160, har däremot minskats med 30 till 130.
För de skilda avdelningarna ställer sig resultatet så, att för landskansli de
ordinarie tjänstemännens antal ökats med 35, därav 9 med juridisk utbildning
och 26 landskanslister, under att de extra biträdenas antal minskats
med 24. Landskontorens ordinarie personal har ökats med 48 nya tjänstemän,
vari ingå de 24 landskontorister, som ansetts erforderliga för
landskontorets nya arbete med utskylds- och bötesredovisningen. Av de
Övriga äro 16 tjänstemän med juridisk utbildning och 8 landskontorister.
Den kraftigare ökningen av landskontorets tjänstemän med juridisk utbildning
betingas av det på senare åren högst betydligt ökade antalet göromål
av juridisk eller annars mera krävande art, såsom utarrendering av
prästerskapets löneboställen, frälseräntors avlösning och utredningar för de
nya beskattningsnämndernas arbete. Landskontorets extra tjänstemän, nu
uppgående till antal av 72, skulle enligt mitt förslag bliva 66. Att minsk -

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, Nr 211.

ningen här ej kunnat bliva större finner sin förklaring däri, att jag, såsom
redan tidigare erinrats, icke velat jämte de nya ordinarie landskontorister,
som beräknats för landskontorens nya göromål, redan nu inrätta ytterligare
ett flertal ordinarie sådana tjänster, utan funnit den härutöver erforderliga
förstärkningen av landskontorens arbetskrafter ännu någon tid böra
utgöras av extra och tillfälliga tjänstemän. Jag tillåter mig. emellertid
erinra, att inrättandet av 32 nya landskontorist^]''änster givetvis utgör en.
betydlig förbättring i de extra ordinarie tjänstemännens ställning ävensom
att proportionen mellan det föreslagna antalet ordinarie och extra
tjänstemän är ungefär densamma för landskontoret som för landskansli.

I vad mån den av mig föreslagna regleringen av tjänstemännens
antal inverkar på behovet av tillfälliga arbetsbiträden låter sig för det
närvarande svårligen beräknas. Jag har dock funnit, att antalet tillfälliga
biträden — vilket för närvarande beräknats till något mera än 50
— skall åtminstone vad landskansli angår kunna rätt väsentligt nedbringas.

I detta sammanhang tillåter jag mig till behandling upptaga en
av Kungl. Mapts befallningshavande i Stockholms län i skrivelse den hos länssty2
juni 1916 gjord framställning om uppförande å ordinarie stat .av »-eken i stockytterligare
ett skrivbiträde vid länsstyrelsen därstädes. Till en början
får jag erinra, hurusom 1912 års riksdag beslöt uppförande från och
med år 1913 av skrivbiträden å ordinarie stat vid ett flertal länsstyrelser
samt att därvid antalet i stat uppförda biträden för Stockholms
län i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bestämdes till två. Redan vid
frågans behandling år 1912 hade föredragande departementschefen såsom
sin uppfattning uttalat, att skrivbiträden utöver det antal, som då kunde
ifrågasättas, antagligen snart komme att av länsstyrelserna påfordras.

En redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om uppförande
i stat av skrivbiträden vid länsstyrelserna förekommer i det vid 1916
års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över civilärenden
(sid. 20).

Vad själva saken angår finner jag den i ärendet förebragta utredning
visa, att framställningen är grundad på ett verkligt behov. Jag
tillstyrker alltså, att densamma bifalles och att således ytterligare ett
ordinarie kvinnligt skrivbiträde från och med år 1918 anställes i Stockholms
län med den avlöning och under de villkor, som gälla för därstädes
förut anställda dylika biträden.

140

Kompetensvillkor
för
landskamrerare
och länsbokhållare

samt länsassessorer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Nuvarande, i kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 meddelade bestämmelser
om villkoren för erhållande av de tjänster vid länsstyrelserna,
för vilka kräves juridisk utbildning, äro för de skilda avdelningarna så
till vida olika, att å förslag till erhållande av landssekreterare- och
länsnotarie^ änst kan uppföras den som avlagt examen till rikets rättegångsverk
— numera j uriskandidatexamen —, medan förslag till landskamrerare-
och länsbokhållartjänst kan erhållas av den, som avlagt
nämnda examen eller examen till Kungl. Maj:ts kansli.

Denna skiljaktighet, som icke ansetts böra betinga någon olikhet i
avlöningsförmånerna och som helt visst har sin huvudsakliga grund i
historiska förutsättningar, vilka ej längre äro för handen, anser jag böra
upphävas. För landskontorsavdelningen har nämligen på senare tiden
tillkommit ett stort antal ärenden av rent juridisk beskaffenhet, vartill
kommer, att de allt talrikare remisser i lagfrågor av administrativ art,
vilka tillhöra landskamrerarens föredragning, oftast av föredraganden
kräva samma juridiska utbildning som landssekreterarens. Det synes
mig därför lämpligt, att man i sammanhang med upptagandet av frågan
om kompetensen för de föreslagna nya länsassessorerna bör, främst ur
statens intresse, undanröja olikheten i kompetensfordringarna för länsnotarie
och landssekreterare å ena sidan samt länsbokhållare och landskamrerare
å den andra. Fn sådan reform torde ock få anses åtminstone
till en viss grad ligga även i sistnämnda tjänstemäns eget
intresse, enär den högre utbildningen i regel torde underlätta deras arbete
och dessutom bör upphäva den olikhet i uppfattningen om tjänstemännens
ställning och betydelse, som skillnaden i kompetensfordringarna
tilläventyrs någon gång kan framkalla. Jag anser därför, att fordringarna
på juridisk utbildning böra sättas lika för landssekreterare, landskamrerare,
länsassessor, länsnotarie och länsbokhållare. Detta bör enligt min
mening dock icke få inverka på rätten till befordran till landskamrerare-,
länsbokhållare- eller länsassessorstjänst å landskontoret för sådana därtill
kompetenta tjänstemän, vilka vid tiden för eventuellt beslut om ändring
i kompetensvillkoren innehava stadigvarande anställning vid landsstaten.
I sinom tid torde jag få tillfälle föreslå, att uttrycklig förklaring i nu
angivna riktning måtte lämnas.

Vad angår formerna för tillsättningen av länsassessorerna anser jag,
att härutinnan bör gälla samma ordning som vid tillsättningen av
landssekreterare och landskamrerare och att tjänstemännen sålunda
böra efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande utnämnas av
Kungl. Maj:t.

141

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

I särskild framställning, berörande jämväl andra ämnen, hava flertalet
länsnotarie!'' och länsbokhållare anhållit, att länsnotarie- och^ länsbokhållare
än sterna måtte tillsättas av Kungl. Magt i stället lör av Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Denna begäran kan ju i viss man anses
hava vunnit avseende, därest föreskrift lämnas därom, att de till assesorat
ombildade l:a länsnotarie- och länsbokhållareänsterna skola tillsättas
av Kungl. Maj:t. Att därutöver tillmötesgå berörda framställning,
därtill synas mig tillräckliga skäl ej föreligga.

" Vid bifall till mitt förslag rörande omreglering av vissa tjänster
vid länsstyrelserna torde i något enstaka fall kunna inträffa, att vid
omregleringens genomförande eu eller annan av de nuvarande första länsnotarierna
eller första länsbokhållare av förekommen anledning icke varder
befordrad till länsassessor likasom att någon andra länsnotarie eller andra
länsbokhållare i län, där länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst av första
lönegraden skall inrättas, icke till sådan tjänst uppflyttas. Om i följd
härav i något av de fem län, där länsbokhållare av första lönegraden
ej skall enligt mitt förslag anställas, nuvarande första länsbokhållare och
i'' län, varest länsnotarie eller länsbokhållaretjänst av andra lönegraden
ej föreslagits inrättade, nuvarande andra länsnotarie eller andra länsbokhållare
kommer att kvarstå i sin tjänst, blir det nödvändigt att dylik
tjänsteman tillsvidare uppföres å övergångsstat, därvid han lärer böra
få åtnjuta sina nuvarande avlöningsförmåner; och torde i stället undertiden
de för länet beräknade extra ordinarie arbetskrafterna böra till
motsvarande antal nedsättas. Förslag till dylik övergångsstat kan
emellertid underställas först en blivande riksdag.

Under tiden uppkommande kostnader för sådan tjänstemans avlöning
torde kunna av Eders Kungl. Maj:t förskjutas.

Slutligen finner jag mig böra i detta sammanhang föreslå sådan
ändring av den i hittillsvarande stat förekommande rubriceringen av
länsnotarier och länsbokhållare, att tjänstemännen allt efter som de åtnjuta
den högre eller den lägre avlöningen benämnas länsnotarie eller
länsbokhållare av l:a lönegraden samt länsnotarie eller länsbokhållare av
2:a lönegraden. Därigenom förebygges den nu rådande oegentlighet^,
att i län med flera sådana tjänstemän i 2:dra lönegraden de senast tillkomna
benämnas 3:dje eller 4:de länsnotarie eller länsbokhållare, något
som icke kan vara lämpligt, då tjänstemännen i alla avseenden intaga
enahanda ställning.

142

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Landssekreterare
ock
landskamrerare.

b) Avlöningsförmånerna.

Innan jag härefter går att redogöra för, huru jag tänkt mig löneförmånerna
för länsstyrelsernas tjänstemän reglerade, tillåter jag mig
framhålla, att jag vid lönebeloppens avvägande funnit mig böra taga
hänsyn till såväl den efter senaste löneregleringen intill år 1914 inträffade
stegringen av levnadskostnaderna, vilken särskilt gör sig kännbar
för de svagast avlönade tjänstemännen, som nödvändigheten därav, att
tjänstemännens avlöning ställes i riktigt förhållande ej mindre till de
avlöningsförmåner, som av mig föreslås för landsfiskalerna och fögderipersonalen,
än även till avlöningen för andra statstjänstemän med
ungefärligen motsvarande ställning. Däremot har jag härvid icke beräknat
den av nuvarande kristiden föranledda exceptionella prisförhöjningen,
vars påföljder torde i möjligaste mån böra i annan ordning
avhjälpas.

Till en början vill jag upptaga till behandling en fråga, som icke
äger sammanhang med den ur nyss angivna synpunkter erforderliga
omregleringen av lönerna för länsstyrelsernas tjänstemän. Denna fråga
avser, att de vid 1908 års lönereglering till 2,100 kronor bestämda
tjänstgöringspenningarna för landssekreterare och landskamrerare i de
till 3:dje klassen hänförliga län nämligen Uppsala, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands, skulle ändras att utgå med
samma belopp, 2,500 kronor, som bestämts för motsvarande befattningshavare.
i andra klassens län. Spörsmålet har väckts av Kungi. Maj:ts
befallningshavande i Blekinge län, som i underdånig skrivelse den 22 oktober
1915 hemställt, att för landssekreteraren och landskamreraren i länet
tjänstgöringspenningarna måtte på nyss angivet sätt höjas om möjligt
redan från och med år 1916.

I berörda framställning, över vilken löneregleringskommittén den 19 januari
1916 och därefter Kung!. Maj:ts befallningshavande i övriga ovan nämnda fem län
avgivit yttrande, erinras om den genom 1908 års lönereglering för länsstyrelserna
införda norm i fråga om beloppet av landssekreterares och landskamrerares tjänstgöringspenningar.
Länen indelades då med hänsyn till folkmängden i tre klasser
sålunda, att tjänstgöringspenningarna för avdelningschefer i län med över 300,000 invånare
sattes till 2,900 kronor, i län med folkmängd emellan 150,000 och 300,000 invånare
till 2,500 kronor samt i de ovan förut nämnda länen med folkmängd under
150,000 i varje till 2,100 kronor. I)å nu folkmängden i Blekinge län de senare åren

Kung}. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 211.

143

definitivt överstigit 150,000 invånare, syntes länsstyrelsen redan detta förhållande utan
vidare berättiga till, att länet i nu berörda hänseende uppflyttades i närmast högre
klass med 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar för avdelningscheferna. Men även
åtskilliga andra förhållanden förmenades stödja berörda anspråk. Kungl. Maj:ts befallningshavande
vore nämligen förvissad om, att göromålen för avdelningscheferna i
flera av de till mellanklassen förda länen vore mindre krävande än för deras kolleger
i Karlskrona, med hänsyn till att dels Karlskrona fästning och flottans huvudstation
dels ock stenindustrien med dess talrika lösa befolkning vållade länsstyrelsen
betydligt arbete utan motsvarighet i andra län. Målens antal hade ock ökats, enkannerligen
de hemliga ärendena, vartill komme att levnadskostnaderna vore betydligt
högre än i grannlänen.

I sitt utlåtande över denna ansökan har löneregleringskommittén särskilt erinrat,
hurusom det icke finge antagas, att växlingar av ett läns folkmängdssiffra skulle
kunna så att säga automatiskt medföra länets upp- eller nedfiyttning inom klasserna
genom en allenast administrativ verkställighetsåtgärd eller, vid beaktande att dylik
flyttning givetvis förutsatte bifall av vederbörande statsmyndigheter, anses bindande
för dessa myndigheters beslut. På denna och övriga anförda grunder har kommittén
förklarat sig icke finna vad i förevarande ärende förekommit innefatta påtagiigen tillräckliga
skäl för bifall till den ifrågasatta förhöjningen av landssekreteraren och
landskamreraren i Blekinge län tillkommande tjänstgöringspenningar. Och i varje
fall uttalar kommittén, att framställning till riksdagen om medgivande av dylik förhöjning
icke synts kommittén böra ske, förrän utredning och jämförelse ägt rum av
vederbörliga förhållanden vid, å ena sidan, länsstyrelsen i Blekinge län och, å den
andra sidan, med densamma jämförbara länsstyrelser, därvid särskilt syntes böra
uppmärksammas länsstyrelsen i Västmanlands län och måhända jämväl länsstyrelsen
i Hallands län.

Med undantag för Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Gottlands län, vilken
anmärkt, att för samma län icke efter 1908 års lönereglering inträtt förändringar,
som skulle kunna i nu ifrågavarande hänseende föranleda länets överflyttande till
annan klass, hava övriga i ärendet hörda länsstyrelser på anförda skäl hemställt,
huruvida icke tiden måtte anses vara inne att utplåna den nu bestående skillnaden
emellan 3:e och 2:a klassens län i fråga om tjänstgöringspenningar för länsstyrelsernas
avdelningschefer. Utan att vilja förneka riktigheten i det väsentliga av den
antagna grundsatsen, att folkmängden vore den säkraste mätaren vid bedömandet av
arbetsbördan inom de skilda länsstyrelserna, syntes dock, såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Västmanlands län anmärkt, denna grund icke längre vara tillräcklig
härutinnan. Vissa i alla län nytillkomna mål vållade nämligen, att den hittills
såsom normal ansedda arbetstiden icke för avdelningscheferna längre försloge. Bortsett
från vissa större grupper av mindre tidsödande mål hade mera nu än förr varje
länsstyrelse att handlägga remitterade lagstiftningsärenden, som fordrade studier och
undersökningar. Säregna förhållanden i ett län med mindre folkmängd medförde ej
sällan mera arbete än i ett annat med en större folkmängd utan motsvarande förhållanden
o. s. v. Där gränsen för en även rutinerad ämbetsmans förmåga av arbetsprestation
vore nådd, vilket, såsom sistnämnda befallningshavande yttrat nu torde
vara fallet med avdelningscheferna i så gott som alla länsstyrelser, måste enligt
sakens natur överskottet av arbetsbördan på ett eller annat sätt fördelas på de underordnades
axlar, de ordinaries såväl som de extra ordinaries. Skillnaden härvidlag
emellan ett större och ett mindre län framträdde bland annat i antalet av länsstyrelsernas
biträden.

144

Kling!. Maj:ts Karl. Proposition Nr 211.

Departements chefen.

För egen del får jag i detta ämne anföra följande.

Löneregleringskommitten har i princip uttalat sig emot bestämmande
av olika avlöningsförmåner för samma tjänstegrader hos olika
länsstyrelser, men i 1908 års proposition avvek Kungi. Maj:t från
denna grundsats och föreslog i överensstämmelse med ämbetsverkens
mening beträffande tjänstgöringspenningarna en klassifiering av länen,
om än efter olika normer än vad ämbetsverken ifrågasatt. Kungl. Maj: t
uppställde sålunda folkmängdstalen 300,000 och 150,000 såsom normgivande
och föreslog, att landssekreterare och landskamrerare skulle
erhålla i tjänstgöringspenningar, i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, vilkas folkmängd redan då betydligt översteg 300,000 invånare,
2,900 kronor, i 16 andra län med folkmängd emellan 150,000 och 300,000
invånare 2,500 kronor samt i de sex ovan uppräknade länen, vilkas folkmängd
då understeg 150,000 invånare, 2,100 kronor.

Jag vill icke bestrida, att, för så vitt över huvud en klassindelning
skall finnas i detta hänseende, de folkrnängdstal, vilka sålunda gjordes
normerande, voro väl funna. Men oavsett det förhållandet, att folkmängdstalen
sedan år 1908 förskjutits, så att befolkningen i tre av de
sex län, som år 1908 fördes till 3:dje klassen, nämligen Västmanlands,
Kronobergs och Blekinge län, numera överstiger 150,000 invånare, synas
mig mycket tungt vägande skäl böra föranleda eu justering i klassindelningen
i syfte, att avdelningscheferna i dessa sex ifrågavarande län bliva
likställda med sina kolleger i den stora andra klassen.

Ingen lär draga i tvivelsmål, att icke landssekreterare och landskamrerarna
i dessa sex län, om vilka jag talar, äro av sina göromål
fullt och mer än fullt upptagna. Härutinnan ber jag få hänvisa till vad
Kungl. Maj ds befällningshavande i Jämtlands län, vars folkmängd dock
icke når upp till 150,000 invånare, yttrat enligt sitt underdåniga
utlåtande i ämnet, nämligen att särskilt landssekreteraren i Jämtlands
län bestrider göromål, som måste räknas för mera än eu mansbörda.
Och i själva verket lär den i förhållandena invigde finna, att då
såväl landssekreterare som landskamrerare i samtliga län möjligen med
undantag för Gottland äro av sina ämbeten fullt upptagna, det överskott
i arbetsbördan, som onekligen uppkommer i län med större folkmängd,
obestridligen måste såsom nyss antytts fördelas på andra axlar nämligen
så, att en förskjutning av göromålen äger rum från avdelningscheferna
på det större antal tjänstemän, som i dylika län bestås. Härmed har
jag icke velat förneka, att Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med
sin exceptionellt höga folkmängd, sina utvecklade förbindelser med utlandet
samt sin stora handel och sjöfart obestridligen bilda en undantags -

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

145

ställning, som uti nu ifrågavarande avseende lärer böra bibehållas. Likaledes
medgiver jag, att Gottlands län i motsatt riktning också bildar ett
undantag, som måhända kunde föranleda, att dess avdelningschefers
tjänstgöringspenningar icke på nu anförda grunder borde rubbas. Länets
insulära beskaffenhet och därav beroende förhållanden synas mig dock utgöra
en tillräcklig grund för, att detsamma i förevarande hänseende må
bliva likställt med de övriga till 3:dje klassen förda länen.

På nu anförda skäl tillåter jag mig således hemställa, att Eders
Kung!. Maj:t ville föreslå riksdagen den jämförelsevis obetydliga jämkning
i 1908 års lönereglering för länsstyrelserna, att avdelningscheferna
i 3:dje klassens län, nämligen Uppsala, Blekinge, Gottlands, Hallands,
Västmanlands och Jämtlands län, skola från och med år 1918 likställas
i fråga om tjänstgöringspenningar med landssekreterare och landskamererare
i 2:dra klassens län och således undfå i tjänstgöringspenningar
2.500 kronor. Vid bifall härtill komme anslagsbehovet att ökas med
4,800 kronor.

Såsom förut anförts anser jag assessorerna böra i avlöningshänseende
jämnställas med andra gradens tjänstemän i de centrala verken.
Därjämte bör, i överensstämmelse med vad som gäller för länsstyrelserna
i övrigt, även för assessorerna utgå ortstillägg, och jag anser detta
lämpligen kunna sättas till 400 kronor för de vid länsstyrelsen i Stockholm
anställda assessorer och till 200 kronor för assessorerna vid länsstyrelserna
i Östersund, Umeå och Luleå.

Avlöningsförmånerna för ifrågavarande tjänstemän skulle således

bliva

lön lika för alla...................................................... kronor 3,600: —

tjänstgöringspenningar lika för alla .................... )) 1,800: —

ortstillägg i residensstäder tillhörande

l:a dyrhetsklassen (Stockholm) ......................... >> 400: —

2:a dyrhetsklassen (Östersund, Umeå och Luleå)
....................................................................... » 200: —

ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring................. » 500: —

r 10 )> » ytterligare » 500: —

Länsassessorerna, vilka torde berättigas till eu månads semester årligen,
synas mig böra vid resor i tjänsten åtnjuta ersättning enligt fjärde
klassen i resereglementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (År 211J

Läns assessorer.

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 2\rr 211.

Länsnotarier

och länsbokhållare.

Framställningar.

Länsstyrelserna
och de
sakkunniga.

Såsom bekant fing*o länsnotarier och länsbokhållare genom 1908
års lönereglering sina avlöningsförmåner — ortstillägg i förekommande
fall oberäknat — reglerade sålunda: lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar
1,400 kronor samt 2 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. För 2:dra och 3:die länsnotarier och länsbokhållare
bestämdes löneförmånerna till: lön 2,000 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor samt ålderstillägg lika med för länsnotarier och
länsbokhållare.

Allt sedan frågan om kronofogdetjänsternas indragning upptagits
till undersökning, hava länsnotarierna och länsb okhåll ärna tid efter annan
inkommit med underdåniga framställningar, åsyftande, att, om indragningen
komme till stånd, ersättning för den tjänstemännen härigenom
vållade minskning i befordringsutsikterna måtte dem beredas genom ökning
av de nuvarande löneförmånerna. I den senaste av dessa, vilken
undertecknats av alla länsnotarier och länsbokhållare i riket med ett
par undantag, har sålunda, vad| angår l:a länsnotarier och länsbokhållare,
begärts, att avlöningen måtte bestämmas till 5,000 kronor med tre
ålderstillägg å 500 kronor. Därvid har jämväl åberopats, att levnadskostnaderna
sedan senaste lönereglerings fastställande högst betydligt stegrats
och att nämnda avlöning av de sakkunniga föreslagits för landsfiskalerna,
med vilka l:a länsnotarierna och län sb okbål larn a i avseende å
såväl kompetens som sin tjänstgöring stora delar av året såsom avdelningschefer
borde i avlöningshänseende jämställas. Beträffande 2:a och
3:dje länsnotarier och länsbokhållare avser framställningen, att då deras
tjänster i allmänhet allt fort måste bliva övergångsplatser den behövliga
ökningen av avlöningsförmånerna borde läggas framför allt på själva
lönen samt att avlöningen icke måtte sättas lägre, än vad sakkunniga
föreslagit för häradsskrivarna, d. v. s. lön 2,600 kronor och tjänstgöringspenningar
1,200 kronor, vartill borde komma två ålderstillägg å
500 kronor.

Åtskilliga länsstyrelser hava framhållit, att, då länsnotarier och
länsbokhållare hittills i stort antal befordrats till kronofogdar, en fullständig
indragning av kronofogdetjänsterna skulle i hög grad försämra
befordringsutsikterna för dessa tjänstemän. Åven 1912 års sakkunniga
hade i viss män medgivit detta, men tillika erinrat, att såväl landsfiskalssom
häradskrivartjänstema borde bliva begärliga för länsnotarier och länsbokhållare.
Eu förbättring av sistnämnda tjänstemäns löneförmåner torde
därför enligt de sakkunnigas mening kunna stanna vid ett tredje åldertillägg

147

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 211.

å 500 kronor, på sätt fögderiförvaltningskommittén under sitt alternativ II
föreslagit. Länstyrelserna Lava emellertid i allmänhet funnit nämnda löneförbättring
otillräcklig och hemställt om lönebelopp, växlande mellan lägst

4,000 kronor och högst 4,500 kronor i begynnelselön samt lägst 5,500
kronor och högst 6,000 kronor i slutlön. Av enahanda skäl, som anförts
för löneförbättring åt länsnotarie!'' och länsbokhållare, hava länsstyrelserna
hemställt, att löneförmånerna för 2:dra och 3:dje länsnotarierna
och länsbokhållarna skulle höjas. Denna löneförhöjning har av länsstyrelserna
föreslagits till lägst ytterligare ett åldertillägg å 500 kronor.

De avlöningsförmåner för ifrågavarande tjänstemän, vilka enligt vad Departemontsnyss
angivits av tjänstemännen själva begärts samt av de sakkunniga chefen.
och länsstyrelserna föreslagits, äro beräknade under den förutsättningen,
att länsstyrelsernas organisation skulle förbliva oförändrad. Jag har
emellertid nu föreslagit en omreglering av organisationen, vilken, på sätt
framgår av vad jag redan anfört, till sina verkningar i avseende å
tjänstemännens avlöning tillgodoser de framkomna anspråken och förslagen.
Genom att l:a länsnotarierna och länsbokhållarna överflyttas
till assessorer samt på do därigenom lediga loa länsnotarie- och länsbokhållare
änsterna uppflyttas nuvarande 2:a eller extra länsnotaner och
länsbokhållare, komma nämligen tjänstemännen att erhålla skälig förhöjning
av sina löneförmåner, även om icke avlöningen för l:a och
2:a länsnotarierna och länsbokhållarna ökas. Emellertid torde ifrågavarande
tjänstemän hädanefter komma att kvarstå på sina tjänster längre tid än
hittills. Jag vill därför förorda, att länsnotarier och länsbokhållare i båda
lönegraderna tillerkännes ett tredje ålderstillägg å 500 kronor att utgå
efter 15 års tjänstgöring. Likaså hemställer jag, att länsnotarier och
länsbokhållare i andra lönegraden i fråga om ortstillägg likställas med
länsnotarier och länsbokhållare i första lönegraden, då skäl synas mig
saknas att låta de förra såsom nu är fallet vara utan ortstillägg.

Tjänstemännens anhållan att vid befordran till landsfiskals- eller
häradsskrivartjänst få för åtnjutande av ålderstillägg å sådan tjänst tillgodoräkna
sig sin föregående tjänstgöring såsom ordinarie länsnotarie
eller länsbokhållare torde man böra tillmötesgå endast på det sätt, som
av mig tidigare föreslagits i fråga om landsfiskalerna.

Avlöningsförmånerna skulle alltså bliva:

för länsnotarie och länsbokhållare av l:a lönegraden:

lön lika för alla......................................................................... kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning ar lika för alla ....................................... » 1,400:

148

Landskanslister
och
landskontorister.

Framställ ningar.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition JS''r 211.

ortstiliägg i residensstäder tillhörande

l:a dyrhetskiassen (Stockholm)..................................

, 2:a » (Östersund, Umeå och Luleå)

AlderstUlägg efter 5 års tjänstgöring...........................

)) 10 )) » ytterligare.....

» 15 » » » ......

kronor

))

300: - -150: —
500: —
500: —
500: —

för länsnotarie och länsbokhållare av 2:a lönegraden:

lön lika för alla.....................................................................

tjänstgöring spenning ar lika för alla.................................

ortstiliägg i residensstäder, tillhörande

l:a dyrhetskiassen (Stockholm) .............................

2:a » (Östersund, Umeå och Luleå)

ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring ..........................

)) 10 i) » ytterligare.........

»15» » » .........

kronor

2,000: —
1,200: —

300: —
150: —
500: —
500: —
500: —

Landskanslist och landskontorister, som enligt 1878 års lönereglering
hade en begynnelselön av 1,200 kronor och en slutlön av 1,500
kronor, fingo vid 1908 års riksdag sina avlöningsförmåner bestämda
sålunda: lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 800 kronor samt 3
ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring
ävensom, i förekommande fall, ortstiliägg. Begynnelselönen höjdes således
från 1,200 till 2,000 kronor och slutlönen från 1,500 till 2,900
kronor. I följd härav kunde det synas, som om den vunna löneförbättringen
bort vara skäligen tillfredsställande. Emellertid voro säkerligen
de gamla avlöningsförmånerna även för sin tid mycket knappt tillmätta,
vilket måhända i viss mån inverkat vid bestämmandet av de nya avlöningsförmånerna.
Dessa betecknades också redan i propositionen såsom
jämförelsevis låga. Vederbörande departementschef uttalade nämligen
därvid, att ifrågavarande tjänster med avseende å göromålens art och beskaffenhet
borde sättas före kontorsskrivarbefattningarna vid kung!, järnvägsstyrelsen,
för vilka redan fastställts begynnelselön 2,100 kronor och
slutlön 3,550 kronor, och i det närmaste likställas med l:a gradens
tjänster i riksbanken, för vilka då begynnelselönen utgjorde 2,600 kronor
och slutlönen 3,400 kronor.

Det dröjde icke heller längre än till december 1910, innan landskanslister
och landskontorister inkommo med underdåniga framställningar

149

Kuntjl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 211.

om förbättrade avlöningsvillkor, därvid de hemställde att få begynnelselönen
höjd till 2,500 kronor och slutlönen till 4,000 kronor; och sedermera
har samma framställning under fögderiförvaltningsfrågans behandling
återkommit, senast i en under sistlidne september månad till departementet
inkommen, av styrelsen för föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister avlåten skrivelse.

Jag tillåter mig ur denna skrivelse återgiva följande:

»Av den departementschef, som framlade förslaget till nu gällande lönestat,
betonades, att de för oss föreslagna löneförmånerna måste anses låga, om jämförelse
gjordes med de löneförmåner, som utginge till andra med oss jämnställda
tjänstemän. Samtidigt härmed gjorde departementschefen det uttalande, att den
kompetens och de övriga egenskaper, såsom t. ex. författningskännedom och omdömesförmåga
in. m., som erfordrades för att kunna någorlunda tillfredsställande
sköta en landskanslist- eller landskontoristbefattning, icke borde underskattas; och
vid frågans behandling inom riksdagen framhöll departementschefen, att med det för
varje år stigande antalet göromål för länsstyrelserna det bleve för avdelningschefen
allt mer och mer omöjligt att icke i tämligen vidsträckt omfattning lita just på
landskanslister och landskontorister, och att det för göromålen behövdes folk, som
hade erfarenhet och rutin, personer, som man visste vara fullkomligt insatta i
göromålen.

Ingenting torde sedermera hava förekommit, som jävar det av chefen för civildepartementet
på sin tid lämnade välvilliga omdömet om oss. Länsstyrelsernas arbetsbörda
har på senare åren ytterligare ökats. Det ligger därför i sakens natur,
att större anspråk på landskanslisters och landskontoristers arbetsförmåga ställas.
För fyllande av dessa anspråk inträliar icke sällan, att den normala arbetstiden
måste överskridas, och den möjlighet till erhållande av biförtjänster, som för en och
annan kunnat förefinnas, kommer alltså att bortfalla eller åtminstone väsentligt begränsas.

Levnadsomkostnaderna hava sedan den senaste löneregleringen ökats så betydligt,
att det för en gift tjänsteman i vår ställning är mycket svårt för att icke säga
omöjligt att kunna existera på den lön, staten lämnar.

Vi våga även framhålla den omständigheten, att för oss förefinnes mindre utsikter
till befordran än för de tjänstemän, med vilka vi torde kunna likställas, såsom
vid tull, post och järnväg m. fl. Då häradsskrivarnas löneförmåner numera i allmänhet
anses lika göda som kronofogdarnas, medför detta, att länsbokhållare och
länsnotarier, som till följd av sitt numera betydligt förhöjda antal hava svårare än
förut att bliva befordrade till avdelningschefer inom länsstyrelserna eller till kronofogdar,
i större utsträckning än förut börja söka häradsskrivarbefattningar. För
landskontorister, som hittills ofta befordrats till häradsskrivare, torde utsikt till dylik
befordran alltså bliva betydligt mindre.

Då en av anledningarna till att avlöningen till landskanslister och landskontorister
satts så lågt möjligen kan sökas däri, att extra inkomster antagits stå
tjänsteinnehavarne till buds, vilja vi häremot invända, att även om en och annan av
ifrågavarande tjänstemän verkligen lyckats erhålla mer eller mindre ansenliga extra
inkomster, detta dock i lönefrågan icke bör vara avgörande utan fastmer det för -

150

Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Länefityrel serna.

Departements chefen.

hållandet, att en stor del, kanske den största delen av landskanslister och landskontorister
alldeles saknar eller i ytterst ringa omfattning åtnjuter dylika extra inkomster,
ofta av den enkla anledningen, att tjänstgöringen kräver deras tid i så stor
utsträckning, att någon tid icke blir över till extra förvärv, även om sådant stode
till huds. Den uppfattningen torde för övrigt alltmera göra sig gällande, att det för
tjänstgöringen och det allmänna vore lämpligare, om lönen för statens ämbete- och
tjänstemän sattes till så högt belopp, att möjlighet förefunnes för dem att uppehålla
sig utan att behöva anlita andra utvägar.»

I sina yttranden i fögderiförvaltningsfrågan, särskilt i de under nästliden
höst avlåtna, liar flertalet länsstyrelser funnit de sakkunnigas förslag
om höjning av ifrågavarande tjänstemäns avlöning allenast med ett
tredje ålderstillägg icke kunna godkännas samt ur flera synpunkter framhållit
behovet av löneförmånernas ökning. Sålunda har ganska allmänt
erinrats om de genom fögderiförvaltningens omorganisation minskade
befordringsutsikterna, vilka skulle göra sig kännbara särskilt för landsko
ntoristerna, enär länsbokhållarna mera än nu komma att söka befordran
till häradsskrivartjänst, men erhållandet av denna tjänst nästan undantagslöst
vore landskontoristernas enda befordringsmöjlighet. Vidare har för landskanslisternas
räkning åberopats, att de ökade kompetensfordringar, som
ställas på länsmännen, praktiskt sett jämväl komme att gälla landskanslisterna,
som merendels söka vinna befordran till länsmanstjänst. En höjning av löneförmånerna
har även ansetts betingad därav, att desamma icke stode i
skäligt förhållande till den avlöning, som beviljats jämställde andra statens
tjänstemän exempelvis i tullverket, postverket och riksbanken, och
än mindre till vad enskilda arbetsgivare numera bestode sin personal med
motsvarande kvalifikationer, samt att levnadskostnaderna, sedan de nuvarande
lönerna fastställdes, så väsentligt stegrats.

Av de länsstyrelser, som yttrat sig om avlöningens belopp, har ingen
föreslagit begynnelselönen till mindre än 2,400 kronor. Ett par länsstyrelser
hava framhållit, att ålderstilläggen skäligen borde bestämmas
till 400 kronor, att utgå såsom för ett flertal andra statstjänstemän
efter treårsperioder, enär tjänstemännen merendels erhölle befordran så
tidigt, att de aldrig finge åtnjuta ett först efter 15 års tjänstgöring utgående
ålderstillägg.

Av vad i förevarande fråga anförts synes mig framgå, att starka
skäl föreligga för en höjning av löneförmånerna för landskanslister och
landskontorister.

För att belysa, huru de nuvarande förmånerna ställa sig i förhållande
till avlöningen för de statstjänstemän, med vilka landskanslister
och landskontorister närmast kunna i avseende å utbildning och arbets -

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

151

prestationer jämställas, tillåter jag mig erinra, att avlöningen till nedannämnda
tjänstemän för närvarande utgår sålunda:

För landskanslister och landskontorister ..........

» kammarskrivare i tullverket ....................

» postexpeditör ........................................

» kontorsskrivare vid järnvägsstyrelsen _______

» registrator i riksbanken .........................

Begynnelse- lön.	Ålderstillägg.	Slutlön.
2,000	—	13 å 300 kr. efter 5-års-^ \ perioder. /	2,900	—
t''2,800	-	13 ä 400 kr. efter 3-års-1 \ perioder. /	4,000	—
2;''1,800	-	1 4 ä 200 kr. efter 2-års-\ ) perioder och ytterligare 1 i 4 å 300 kr. efter 3-års- j [ perioder.	3,800	—
sj 1,500	—	(4 å 300 kr. efter 3-års-^ \ perioder. j	t» fcO o o	—
2,900	—	(2 ä 400 kr. efter 5-års-\| \ perioder. j	3,700	—

*) Begynnelselönen kan dock överstiga 2,800 kr. på grund av tjänstemännens rätt att tillgodoräkna sig
viss tids otjänstgöring i förut varande tjänst.

2) Arets riksdag har emellertid medgivit, att manlig extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts
under något av åren 1910—1915, må såsom postexpeditör tillgodonjuta en begynnelselön av 2,000 kronor.

8) Därjämte ersättning för bostad och bränsle, lägst 600 och högst 850 kronor.

Uppenbarligen äro således landskanslister och landslcontorister i jämförelse
med övriga nyss omförmälda tjänstemän ganska ogynnsamt ställda
i avseende å avlöningsförmånerna. Om således redan ur denna synpunkt
deras avlöning bör förbättras, synes mig detta bliva nödvändigt även av
de skäl, som länsstyrelserna och tjänstemännen själva i övrigt åberopat
för en sådan åtgärd, i synnerhet på grund av de även frånsett kristiden
stegrade levnadskostnaderna och de med länsstyrelsernas ständigt växande
arbetsbörda ökade kraven på tjänstemännens arbete både i kvalitativt
och kvantitativt avseende. Huru långt den nu behövliga ökningen av
löneförmånerna skall sträckas, kan ju vara svårt att avgöra, men jag
anser mig icke skäligen kunna föreslå lägre begynnelselön än 2,400
kronor eller lägre slutlön än 3,600 kronor. För att tjänstemännen
i fråga om pension må så vitt möjligt tillgodoses och då tjänstgöringspenningarna
för ifrågavarande tjänstemän lämpligen torde böra
sättas något lägre än för länsmännen, föreslår jag, att begynnelselönen
fördelas med 1,500 kronor på lönen och 900 kronor på tjänstgöringspenningarna.
Någon betänklighet att sätta tjänstgöringspen -

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ningarna till endast 900 kronor torde ej behöva hysas, då vid tjänstledighet
den extra tjänsteman som vikarierar numera är berättigad att behålla
viss andel av sitt arvode såsom extra tjänsteman. Alderstilläggen
synas mig böra sammanlagt uppgå till 1,200 kronor att såsom nu utgå
efter femårsperioder, vartdera således å 400 kronor. Förslaget att ålderstilläggen
skulle utgå efter treårsperioder har jag nämligen ansett mig
icke kunna biträda, då detta skulle innebära ett avsteg från de allmänna
principer, efter vilka ålderstilläggen äro ordnade vid andra statens verk
med undantag för de affärsdrivande verken.

Någon anledning att ändra de grunder, efter vilka ortstillägg för närvarande
utgå för vissa av ifrågavarande tjänstemän, lärer ej förefinnas.

Avlöningsförmånerna för landskanslister och landskontorister föreslår
jag alltså att utgå sålunda:

lön lika för alla.........................................................	kronor	1,500:
tjänstgöring spenning av lika för alla .................... ortstillägg i residensstäder tillhörande	»	900:
l:a dyrhetsklassen (Stockholm) .......................... 2:a dyrhetsklassen (Östersund, Umeå och Lu-	»	200:
leå) ........................................................................		100:
ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring..................	»	400:
» 10 » » ytterligare		400:
» 15 » » y>		400:

Slutligen tillåter jag mig omnämna, hurusom i sammanhang med
förslaget om överflyttning till landskontoren av viss del av utskvldsoch
bötesredovisningen framkastats tanken, att den landskontorist, som
får sig anförtrott att ansvara för det nya arbetet, borde med hänsyn till
arbetets stora vikt samt de stora krav detsamma ställer på tjänstemannens
duglighet och omtanke tilldelas ett lämpligt arvode vid sidan av
den egentliga avlöningen, och att detta arvode möjligen skulle kunna
utgå av de provisioner för indrivningen och redovisningen av vissa
medel, som vid kronofogdetjänsternas indragning varda till statsverket
indragna. Ehuru jag finner det sålunda framkomna spörsmålet värt att
beaktas, har jag dock ansett framställning i den föreslagna riktningen
kunna göras först sedan erfarenhet vunnits, i vad mån det nya arbetet
på den därmed betrodde tjänstemannen ställer större krav än övrigt
tjänstearbete samt undersökning skett, efter vilka grunder och med
vilket belopp arvode kan böra utgå.

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Vid behandlingen av årets statsverksproposition och sjätte huvud- ArrodenJLt
titelns anslag till arvoden åt extra länsnotarie!-, extra länsbokhållare och notarier,
övriga extra biträden vid länsstyrelserna in. m. uttalade jag till statsråds- extra^ns.
protokollet såsom min mening, att även om det i sammanhang- med ocj1 Övriga
genomförandet av fögderiförvaltningens omorganisation och lönereglering
för fögderipersonalen skulle visa sig nödvändigt att höja anslaget till )jinsstyreltjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, detta icke torde kunna för- serna in. in.
anleda någon nedsättning i förstnämnda anslag; och föreslog jag alltså,
att detta anslag måtte beräknas till oförändrat belopp 268,000 kronor.

Då jag nu går att redogöra för, huru förslaget om fögderiförvaltningens
omorganisation och den i samband med detta förslag av mig
ifrågasatta delvisa omregleringen av länsstyrelserna komma att inverka
på förevarande anslag, vill jag till en början erinra, att omregleringarnas
verkningar helt naturligt visat sig gälla huvudsakligen den del a\
anslaget, som är avsedd till arvoden åt extra länsnotarie!-, extra länsbokhållare
och övriga extra biträden vid länsstyrelserna, utgörande
221,200 kronor, och endast mindre den återstående delen, vilken utgår
till avlöning åt extra vaktbetjäning samt till vikariatsersättning under
semester för därtill berättigade tjänstemän m. m.

Klart är, att behovet av anslag till arvoden åt extra länsnotarie^
extra länsbokhållare och övriga extra biträden, d. v. s. den större delen
av ifrågavarande anslag, i första hand beror av det antal sådana tjänstemän
som erfordras. 1 detta hänseende har man, såsom jag redan i annat
sammanhang tillkännagivit, beräknat att vid den av mig föreslagna
ökningen av de ordinarie tjänsterna de ständiga extra tjänstemännens
antal kan nedbringas från nu uppgivna 160 till 130. Av minskningen
faller på extra länsnotarierna 4, på extra landskanslisterna 20 samt på
extra landskontoristerna 6.

Vad därefter angår den på förevarande anslags storlek jämväl invirkande
frågan om de extra tjänstemännens avlöning, får jag först,
under hänvisning till vad härutinnan förekommer i statsrådsprotokollet
rörande behandling av samma anslag i 1908 års statsverksproposition,
erinra, att de årliga arvodena för biträden med full tjänstgöring för närvarande
bestämts för extra länsnotaner och länsbokhållare till högst
2,500 kronor samt för övriga extra biträden till högst 1,500 kronor.

Vidare påminner jag om den numera av Kungl. Maj:t meddelade föreskriften,
att extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse med tast arvode
skall under honom meddelat förordnande att sköta ordinarie tjänst avstå
minst en tredjedel av arvodet.

jBihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 käft. (Nr 211.)

154

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Mot de sålunda för arvodenas bestämmande gällande grunder liava
flera Kungl. Maj:ts befallningshavande i sina yttranden över den inom
departementet utarbetade promemorian angående viss ändring av länsstyrelsernas
organisation och styrelsernas behov av ordinarie och extra
arbetskrafter framställt erinringar. Sålunda har från flera håll starkt betonats,
att i synnerhet maximiarvodet för extra landskanslister och landskontonster
numera maste anses alldeles för lågt. På grund av de ökade
levnadskostnaderna och det samtidigt sjunkande penningevärdet vore det
nästan omöjligt att förmå anställda dugliga arbetskrafter att kvarstanna
mot arvode, som icke ens efter någon längre tids tjänstgöring kan höjas
över 1,500 kronor. Dessa svårigheter hava även i en del yttranden kommit
till uttryck genom att anslagsbehovet beräknats efter maximibeloppet för
samtliga extra kanslister och kontorister. Vidare har man framhållit, att
likasom en höjning av de ordinarie landskanslisternas och landskontoristernas
löneförmåner nu vore oundgängligen nödig, även de extra
tjänstemännens avlöningsvillkor måste förbättras, och har i sådant avseende
föreslagits, att maximiarvodet för extra landskanslister och landskontorister
måtte höjas till 2,000 kronor. Slutligen har man i ett par
fall anmärkt, att föreskrifter om skyldighet för extra tjänsteman att vid
förordnande å ordinarie tjänst avstå viss andel av sitt ''fasta arvode vållat
svårigheter, i det att sådan tjänstemans hittillsvarande, icke alltför
stora inkomster av hans anställning vid länsstyrelsen måst minskas, varför
det ock ifrågasatts, huruvida icke nämnda föreskrift kunde få förfalla.

De av vissa länsstyrelser sålunda framförda skäl för kravet på höjning
av arvodena till länsstyrelsernas extra tjänstemän synas mig äga
sin giltighet, och jag finner en höjning kunna motiveras av ännu eu,
av länsstyrelserna icke berörd omständighet. I den händelse nämligen
hos en länsstyrelse icke finnes anställd extra länsnotarie eller länsbokhållare,
lär det för vederbörande avdelning vara nödvändigt att bland sina
extra tjänstemän hava att tillgå någon med juridisk utbildning för att
vid ordinarie länsnotaries eller länsbokhållares ledighet för semester eller
eljest kunna förordnas att uppehålla den lediga tjänsten. Behovet av en
extra landskanslist eller landskontorist med juridisk utbildning kan säkerligen^
göra sig gällande även i län, där extra länsnotarie eller extra länsbokhållare
är anställd, särskilt i de större länen. Då där finnes ett flertal
ordinarie tjänstemän med juridisk utbildning, kan det lätt inträffa,
att samtidigt två av dessa äro tjänstlediga, och man hade härvid icke
tillräckligt antal kompetenta vikarier, om man vore hänvisad endast till
extra länsnotarier eller extra länsbokhållare. Men om länsstyrelsens avdelningar
således måste mera allmänt söka förskaffa sig extra landskanslister
och extra landskontorister med juridisk utbildning, finner jag

155

Kuntjl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.

alldeles nödvändigt, att maximiarvodet för tjänstemännen i fråga höjes.
Ty helt naturligt lärer man knappast kunna förvänta, att en person med
erforderlig juridisk utbildning skall finnas villig att antaga ens mera tillfällig
anställning mot årsarvode av allenast 1,500 kronor. Juridiska
byråer även i landsorten avlöna numera sina biträden med upp till 3,000
kronor i begynnelselön. Jag finner mig därför böra föreslå, att maximiarvodet
för extra landskanslister och extra landskontorister höjes till

2,000 kronor. Emellertid anser jag denna höjning icke böra begränsas
till att gälla endast extra biträden med juridisk utbildning, ty det synes
påtagligt, att även övriga extra biträden under vissa förhållanden icke
kunna skäligen anses tillgodosedda med ett arvode av endast 1,500
kronor. Dock finner jag de fall, då arvodet för dessa bör höjas och
eventuellt uppgå till 2,000 kronor, böra så vitt möjligt inskränkas och
huvudsakligen avse tjänstemän med längre tids anställning. Att arvodet
även för extra länsnotarier och extra länsbokhållare skulle höjas, är
åtminstone icke direkt av någon länsstyrelse ifrågasatt, och jag har icke
heller trott sådant vara oundgängligen nödvändigt.

Då det vill synas, att även kvinnlig arbetskraft bör kunna av länsstyrelserna
för visst arbete anlitas, torde även för ständigt extra kvinnligt
biträde böra bestämmas något visst maximiarvode, och det har då synts
mig, att arvodet icke bör få överstiga 1,000 kronor, dock att i län, där
ortstillägg utgår, arvodet må kunna i motsvarande grad höjas.

Det framkomna förslaget om upphörande av föreskriften, att extra
ordinarie tjänsteman med fast arvode skall vid förordnande att uppehålla
ordinarie befattning avstå minst en tredjedel av arvodet, finner jag mig
böra avstyrka, så mycket mer som jag håller före, att de svårigheter,
som möjligen kunnat i förstone uppkomma på grund av föreskriften,
äro av övergående art och dessutom säkerligen till det mesta undanröjas
genom den av mig ifrågasatta höjningen av arvodena. Föreskriften
står för övrigt i full överensstämmelse med den allmänna principen,
att tjänsteman skall vid ledighet i sin tjänst avstå viss andel av sin
avlöning, samt utgör därjämte ett verksamt medel att nedbringa statsverkets
utgifter för avlönande av tillfälliga biträden, som måste anställas,
bland annat för sådana fall, då ständiga extra tjänstemän på förordnande
upppehålla ordinarie befattning.

Vid avgivande av yttrande över den av mig förut omförmälda promemorian
rörande viss omreglering av länsstyrelsernas organisation hava
Kungl. Maj:ts befallningshavande besvarat till dem ställd fråga, i vad mån nu
förevarande anslag komme att påverkas dels genom den föreslagna omorganisationen
och nytillkomna göromål med utskylds- och bötesredovisningen,

156

Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 211.

dels ock genom den i promemorian angivna inskränkningen i de extra
tjänstemännens antal genom inrättandet av flera ordinarie befattningar.
Med ledning av dessa svar, som naturligen avgivits under förutsättningen
att maximiarvodet för extra landskanslister och landskontorister skulle utgöra
1,500 kronor, har inom departementet verkställts beräkning av varje
särskild länsstyrelses behov av anslag till arvoden åt ständiga extra
tjänstemän samt tillfälliga biträden, varvid man tillämpat de av mig nj^ss
föreslagna ändrade grunder för bestämmandet av arvodena till extra landskanslister
och landskontorister. Enligt denna beräkning skulle för alla
länen tillsammans erfordras ett belopp av 272,800 kronor, vartill kommer
omkring 2,200 kronor till ersättning åt vikarier för vaktmästare under
deras semester. Då emellertid i vissa län till täckande av deras utgifter
iör ifrågavarande ändamål finnas att tillgå räntmästares indragna provisioner,
för närvarande uppgående till omkring 25,000 kronor, skulle
alltså förevarande del av anslaget behöva upptagas till omkring 250,000
kronor, vilket innebär en ökning av nuvarande anslagsbehovet med 28,800
kronor. Att anslaget behöver höjas, ehuru de extra tjänstemännens antal
ganska betydligt reducerats, beror givetvis i främsta rummet på den
av mig föreslagna höjningen av maximiarvodet för extra landskanslister
och landskontorister. Resultatet har emellertid jämväl till stor del sin
grund däri, att landskontorets nya bestyr med utskylds- och bötesredovisningen
kräver ökning även av de extra arbetskrafterna, varför, om
ock endast tillfälliga biträden erfordras, det blir nödvändigt att till Kungl.
Majrts befallningshavandes förfogande finnas nödiga medel till skäligt
avlönande av de erforderliga arbetskrafterna.

Ehuru den verkställda uträkningen måhända torde visa sig i ett
eller annat avseende vara i behov av någon jämkning, synes den mig
dock kunna läggas till grund för beräkning av ifrågavarande anslag, och
jag anser alltså, att för arvoden till extra länsnotarier, extra länsbokhållare
och övriga extra biträden hos länsstyrelserna bör anvisas ett belopp
av 250,000 kronor.

Vidkommande de delar av anslaget, som äro avsedda för avlöning åt
extra vaktbetjäning samt till vikariatsersättning under semester för därtill
berättigade tjänstemän m. m., får jag — med tillkännagivande att det
senast för avlöning åt extra vaktbetjäning beräknade belopp, 4,150 kronor
50 öre, även nästa år torde vara tillräckligt — erinra, att anslaget till
vikariatsersättningar under tjänstemännens semester måste något höjas
på grund av ökningen av de ordinarie tjänstemännens antal och avlöningsförmåner.
För detta ändamål torde nämligen det senast upptagna
beloppet, ungefär 34,200 kronor, behöva höjas till omkring 48,400 kronor.

157

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Vidare tillåter jag mig erinra, att efter genomförandet av reformen
beträffande länens räkenskaper, vilken avser att göra den nuvarande
landsboken obehövlig, ifrågavarande anslag kan minskas med det belopp,
som hittills erfordrats för bestridande av länsbokhållares ledighet för
landsboksarbetet, för närvarande beräknat till 8,400 kronor. Denna
minskning kan dock icke ske i 1918 års stat, enär landsboken för innevarande
år upprättas under år 1918.

På grund av vad jag sålunda anfört, föreslår jag, att reservationsanslaget
till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och
övriga extra biträden m. m., nu 268,000 kronor, måtte för år 1918 höjas
med 43,000 kronor eller till 311,000 kronor.

9. Avlöningsvillkor.

Med avseende å de avlöningsvillkor, som böra fästas vid rätten att
åtnjuta de nya lönerna, har fögderiförvaltningskommittén uttalat sig å
sid. 449—454 i sitt betänkande, och jag anser mig endast böra hänvisa
till vad därstädes anförts.

1912 års sakkunniga hava icke särskilt yttrat sig om avlönings villkoren.
Under avdelningen övergångsförhållanden förekomma emellertid
vissa uttalanden, som väsentligen röra de tjänster, vilka skulle sättas å
övergångs- eller indragningsstat.

Av det nu framlagda organisationsförslaget framgår, att betydande
svårigheter mot uppgiftens lösande föranletts därav, att enligt 1878 års
lönereglering tjänstinnehavare i landsstaten icke har skyldighet att
låta sig till annan tjänst förflyttas, utan allenast att vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden
samt den reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven.
Ett undantag härifrån förekommer dock numera. Med föranledande av
riksdagens skrivelse den 28 maj 1915 har nämligen Kungl. Maj:t enligt
nådiga brevet den 18 juni samma år föreskrivit, att lör Stockholms
län å stat uppförda befattningar skola besättas med ordinarie innehavare,
under villkor, tills vidare och intill dess frågan angående Stockholms
läns upphörande såsom administrativ enhet blivit slutligen avgjord,
att den, som erhåller ordinarie befattning vid länsstyrelsen, skall, utöver
skyldigheten att vara underkastad de för tjänstemän och betjänte vid
länsstyrelser i allmänhet gällande avlöningsvillkor, vara pliktig, därest
Stockholms län upphör såsom administrativ enhet, att efter Kungl. Maj:ts
förordnande tjänstgöra hos länsstyrelse, som har att övertaga göromål
från länsstyrelsen i Stockholms län, eller, om Kungl. Maj:t vid tiden för

158

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

länsstyrelsens indragning eller framdeles finner lämpligt så föreskriva,
låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen, dock med
befattningshavaren förbehållen viss rätt att bibehålla tjänstegrad och
avlöningsförmåner. Den vidsträckta flyttningsskyldighet, som sålunda
stadgats, har sin grund i särskilda temporära förhållanden och förekommer
icke bland avlöningsvillkoren för någon av de på senare tid antagna
avlöningsstaterna. När sådan skyldighet där stadgats, har den
allenast inneburit flyttningsskyldighet inom visst tjänstområde. Så har
denna skyldighet för befattningshavare i socialstyrelsen, pensionsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten begränsats till förflyttning till annan befattning
inom förvaltningen på det sociala området samt för befattningshavare
i patent- och registreringsverket till förflyttning till annan lämpligbefattning
inom centralförvaltningen.

Det med flyttningsskyldigheten avsedda syftet synes mig i förevarande
fall till fullo vinnas genom föreskrift att, därest förändrad organisation
av tjänster eller tjänstedistrikt inom landsstaten beslutas, tjänstinnehavaren
skall vara pliktig att, med bibehållande av den avlöning å
stat han innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad,
inträda i den nya tjänsteställning inom landsstaten, varom
Kungl. Maj:t förordnar, ävensom att, därest vissa landsstaten tillhörande
göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen, efter Kungl.
Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa göromål helt
eller delvis överflyttats.

För befattningshavare i Stockholms län böra givetvis därjämte fortfarande
tillsvidare gälla den genom åberopade nådiga brevet den 18 juni
1915 stadgade vidsträcktare flyttningsskyldigheten.

I övrigt torde jag icke behöva närmare uttala mig om avlöningsvillkoren,
som vid nyreglerade verk och stater numera erhållit en utformning,
vilken det allenast gäller att efterbilda och anpassa efter de
olika tjänsternas förhållanden.

Jag tillåter mig allenast anmärka, att några bestämmelser om daglig
arbetstid å tjänsterummet ej behöva upptagas bland avlöningsvillkoren.

Dessa bestämmelser synas nämligen, liksom i sammanhang med 1908
års lönereglering för länsstyrelserna ägde rum, kunna utfärdas av Kungl.
Maj:t (jfr Sv. förf. saml. 1908, Bih. nr 92).

10. Polis- och åklagarväsendet på landsbygden.

a) Polisväsendet.

Av ålder har polisuppsikten på rikets landsbygd, som bekant, varit
anförtrodd åt Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom högsta polismyndig -

KwhjI. Majl:s Null. Proposition Nr äll. 15&

het i länen och under befallningshavanden åt kronofogdar, länsmän och
fjärdingsman, såsom ordinarie ''polisbevakning på landet, varjämte i senare
tid utvecklingen fört med sig anordnandet av extra polisbevakning på
landet gonom anställande av dels polismän i mera fast ställning i särskilda
tätt befolkade orter såsom municipalsamhällen, stationssamhällen,
större industrisamhällen in. in., dels ock mera tillfälliga extra polismän i
övrigt, jämte ridande polis, länsdetektiver och reservpolisstyrka från städerna.
Hela denna extra polisbevakning, vars avlönande bekostats av
kommuner, enskilda m. fl. och staten, kan kollektivt benämnas förstärkta
polisbevakningen på landet.

Den förstärkta polisbevakningen på landet ordnades vid 1908 års
riksdag, efter att hava varit föremål för behandling av den s. k. lantpoliskommittén
av 1901 och annan utredning. Det av Kungl. Maj:t till
1908 års riksdag framlagda förslaget omfattade dels förstärkt ordningspolis
i allmänhet på landsbygden, dels den särskilda art därav, som utgöres
av den ridande polisen, dels ock slutligen den nya för tillfälliga
behov inrättade form för polisskydd å rikets landsbygd, vilken, sedermera
grundad på statens kontrakt med vissa städer, benämnes tillfällig
reservpolisstyrka på landet. Åven upptogos i organisationen länsdetektiver.

Kungl. Maj:t äskade av riksdagen för nyss berörda polisändamål på
extra stat för år 1909 ett förslagsanslag av 350,000 kronor, vilket sedermera
av riksdagen höjts, så att detsamma för innevarande år utgår med

425,000 kronor. Anslaget har ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för
att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet över civilärenden den
21 februari 1908 angivna villkor för åtnjutande av bidrag från anslaget,
användas till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet,
där sådan kan av förhållandena påkallas, under medgivande tillika dels
att av detta anslag erforderligt belopp må användas till åtgärder i särskilda
fall för grövre brotts upptäckande och misstänkta personers efterspanande
och gripande, dels ock att Kungl. Maj:t må av anslaget använda
lämpligt belopp till årsarvode åt den polistjänstemän, som förordnas
att inom civildepartementet biträda ej mindre vid förande av register
över den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers poliskårer
ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande av polisskydd
vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet
av frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.

Vad angår de närmare bestämmelserna rörande användandet av anslaget,
gälla ännu i allt huvudsakligt samma föreskrifter, som godkändes
vid 1908 års riksdag, och vill jag nu återge dem, sådana de meddelats
genom nådiga cirkuläret den 30 juni 1916.

160

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

Det belopp, som av anslaget kan komma att ställas till Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förfogande, må av dem emot redovisningsskyldighet användas till särskild
polisstyrka att utgå i form av avlöning och reseersättning åt de personer, som
befallningshavandena kunna komma att, i män av behov, förordna att, mot åtnjutande
av polistjänstemäns befogenhet och skydd, biträda vid upprätthållande av
ordning och säkerhet å landsbygden inom de särskilda länen, med iakttagande att
bidrag till avlönande av ordningspolis med mera stadigvarande förordnande må utgå
företrädesvis till kommuner, vilka själva lämna tillskott, eller där landsting eller enskilda
äro villiga att för ändamålet bidraga, och att under inga förhållanden till sådan
ordningspolis inom länet må av ifrågavarande anslag användas större belopp, än
vad som av landsting, kommuner eller enskilda för ändamålet sammanlagt ställts till
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förfogande. Skulle emellertid behovet av sådan
ordningspolis, varom nu är fråga, i något särskilt fall befinnas oavvisligt och medel
till hans avlönande med hänsyn till nu föreskrivna villkor icke äro tilllgängliga,
skall underdånig anmälan därom göras hos Kungl. Maj:t, som då vill taga saken
under särskild omprövning.

Skulle extra polisbiträde påkallas vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar
eller dylikt, må bidrag från polisanslaget lämnas, dock ej utan oavvisligaste behov,
därest icke vederbörande med skäligt belopp deltaga i omkostnaderna.

Där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom landstings anslag
helt och hållet bekostas första uppsättningen av ridande polis med minst tre
för ändamålet fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och beväpning för
två ryttare, må bidrag till uppehållande av sådan polis under år 1917, så länge stationen
vederbörligen uppehälles, och mot det att orten förskjuter härför erforderlig
kostnad, åtnjutas av statsmedel med hälften av härför belöpande kostnad, däruti inberäknad
nyanskaffning av såväl hästar som mundering och uniformspersedlar, allt
enligt av Kungl. Maj:ts befallningshavande vederbörligen granskad och godkänd räkning
samt under villkor därjämte, att dessa ridande poliskonstaplar ställas under
uppsikt, kontroll och förmanskap av en utav länsstyrelsen särskilt förordnad polisman.

Då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt anvisa
nödigt befunnet anslag för anställande av en länsdetektiv, samt härför erforderliga medel
inom orten förskjutas, må bidrag till länsdetektivs avlöning och övriga utgifter för
hans verksamhet, efter för varje år avslutad och av vederbörlig myndighet granskad
och godkänd räkning, utgå av därför anvisade statsmedel med hälften av ortens
kostnader för sådan detektivs verksamhet.

Kungl. Ma j ds befallningshavande äga att i förekommande fall, när sådant
prövas oundgängligt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om särskilt bidrag utav
det för grövre brotts upptäckande och misstänkta personers efterspanande och gripande
avsedda belopp.

Fögderiförvaltningskommittén har ingående sysselsatt sig med den
lägre polisorganisationen på landet och härutinnan framlagt förslag till
genomgripande förändringar.

Såsom en anmärkningsvärd brist i organisitionen av den nuvarande
s. k. förstärkta polisbevakningen å landet har kommittén framhållit, att
myndigheterna, enligt nu gällande föreskrifter, äro vid anställandet av
extra polismän snart sagt ovillkorligt beroende av kommuners, menig -

Kil

Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

heters eller enskildas medverkan, så att det mest nödvändiga anställandet
av polismän löper lära att omöjliggöras, därest anslag från orten
vägras.

Förutsättningarna för polisens anställande äro nämligen, yttrar kommittén,
i regel, att landsting, kommuner eller enskilda antingen helt bekosta polisens avlöning
eller förbinda sig att därtill bidraga med minst hälften. Därest någon av
nu nämnda förutsättningar skulle saknas, kan sålunda polisen antingen icke anställas,
huru behövlig den än må vara, eller också måste staten övertaga hela kostnaden för
polisens avlönande. Det borde visserligen kunna förutsättas, att samhällen, där polis
oundgängligen erfordras för upprätthållande av ordning och säkerhet samt tillsyn
över efterlevnaden av gällande stadganden och ordningsföreskrifter, skulle vara villiga
att lämna bidrag till polisens avlönande. Enligt vad länsstyrelsernas till kommittén
avgivna yttranden angående polisväsendet giva vid handen, har dock i derå fall inträffat,
att otillräckligt bidrag eller intet bidrag alls beviljats ävensom att förut utgående
bidrag indragits. Och kommittén fortsätter: » av åtskilligt att döma

torde det kunna befaras, att de av länsstyrelserna anförda svårigheterna med avseende
å ordningspolisens anställande skola snarare till- än avtaga. Konsekvensen
härav bliver den, att när i dylika fall anställandet av polis anses vara av behovet
oundgängligen påkallat, staten själv måste träda emellan och vidkännas hela kostnaden
för polisen. Detta innebär emellertid en orättvisa icke blott däruti, att staten
sålunda får övertaga den del av kostnaden för polisen, som på grund av dennes
egenskap av ordningspolis för samhället borde drabba detta, utan även därutinnan,
att ett samhälle genom att vägra bidrag bliver i ekonomiskt avseende gynnat framför
andra samhällen, vilka lojalt bidraga till kostnaderna för sitt polisväsen. Skola nu
påpekade missförhållanden bliva undanröjda, måste antingen staten övertaga hela
kostnaden för polisbevakningen på rikets landsbygd, eller ock nödgas man införa
bestämmelser, varigenom vederbörande kommuner och samhällen kunna förpliktas att
bidraga till kostnaderna för behövlig ordningspolis. Vid valet mellan dessa båda
utvägar har kommittén funnit sig böra stanna vid den senare, dels emedan den bäst
överensstämmer med den nuvarande ordningen för bekostandet av den extra polisbevakningen,
dels ock enär den förra säkerligen skulle komma att tillskynda statsverket
synnerligen dryga utgifter. Kommittén har även ansett, att en föreskrift om
förpliktelse för vederbörande kommun eller samhälle att bidraga till utgifterna för
dess polisväsen icke kan möta större betänkligheter. Grundtanken i ett dylikt stadgande
har nämligen erkänts såsom riktig på andra områden. Sålunda äro kommunerna
skyldiga att med staten deltaga i avlönande av, bland andra, folkskollärare
och barnmorskor.»

Vidare yttrar kommittén följande:

»Riktigast skulle möjligen vara, att även enskilda ålades att bidraga till avlönande
av polis, till vars anställande de mer eller mindre direkt kunna hava givit
upphov. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå något sådant. De
fall, i vilka man skulle kunna tänka sig ett dylikt åläggande, vore, där en industri
samlat en större mängd folk inom ett visst område. Det torde d<?ck stöta pa ganska
avsevärda svårigheter att avgöra, huruvida innehavaren av en sådan industri eller
den kommun, inom vilken industrien drives, rättvisligen bör vidkännas kostnaden
för polisen. Ehuru tillvaron av en industrianläggning understundom är förjBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.) 21

162

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

knippad med vissa olägenheter för vederbörande kommun, torde likväl förhållandet
i regeln vara det motsatta. Skatt till kommunen utgöres sålunda icke blott för
själva industrirörelsen och av i densamma anställda personer utan oftast även för
inom kommunen bedriven affärsverksamhet, som har sin grund i industriens tillvaro,
varförutom lantbefolkningen uti industriens personal erhåller avnämare för sina alster.
Att härutöver pålägga industrien särskilda utgifter för upprätthållande av
polisbevakning inom kommunen torde icke vara med billighet överensstämmande.
Redan nu åligger det vederbörande kommun att bära de utgifter för fattigvård och
folkskolväsen, vilka härleda sig av förefintlig industri, och någon särskild anledning
att beträffande kostnaderna för det för en kommun erforderliga polisväsendet tillämpa
en annan grundsats synes icke förefinnas.

Uppenbart är, att man i sammanhang med en bestämmelse, varigenom kommun
eller samhälle kan åläggas bidraga till kostnaderna för dess polisväsen, måste meddela
föreskrifter om polisernas avlöning samt grunderna för kommunernas och samhällenas
bidragsskyldighet.»

I själva verket syftar kommittén i det nu återgivna resonnemanget
på den extra polisbevakning på landet, vilken med mera stadigvarande
förordnande tillsättes såsom ordningspolis för visst område och som
kommittén benämnt lokalpolis.

För avhjälpande av den sålunda anmärkta bristen i organisationen av
den förstärkta polisbevakningen å landet har kommittén ansett särskilda
lagstiftningsåtgärder vara av nöden. I sådant avseende har
kommittén föreslagit, att följande bestämmelser borde bliva normgivande,
nämligen

att. lokalpolis skall efter vederbörande länsstyrelses förordnande anställas,
där behov av sådan polis föreligger samt landsting, socken, municipalsamhälle
eller enskild förbinder sig att till av länsstyrelsen skälig
ansedd avlöning åt polisen bidraga, där avlöningen finnes böra sättas
till 1,200 kronor eller däröver, med 600 kronor och i övriga fall med
minst hälften;

att, där åter utfästelse om bidrag i ovanberörda utsträckning icke
kan erhållas till avlöning av lokalpolis, av vilken oavvisligt behov förefinnes,
länsstyrelsen har att, sedan frågan om polisens anställande och
avlöning blivit behörigen utredd samt socken, municipalsamhälle eller
eventuellt enskild, som av frågan beröres, blivit i saken hörd, underställa
ärendet Kungl. Maj:t, som efter prövning av omständigheterna
äger föreskriva, att vederbörande socken eller municipalsamhälle skall
lämna bidrag till polisens avlöning med hälften, dock icke med högre
belopp än 600 kronor; samt

att den del av lokalpolisens avlöning, som icke utgår från nu nämnda
korporationer eller från enskilda, skall bekostas av staten.

163

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Åven mig synes det vara av stor vikt att genom en av Konung
och riksdag gemensamt stiftad lag fastslå kommunernas skyldighet med
avseende å polisväsendet. Förarbeten till en sådan lagstiftning hava
också gjorts inom departementet men ännu icke fortskridit så långt, att
frågan kan föreläggas innevarande års riksdag. Saken har visserligen
nära samband med frågan om fögderiförvaltningens organisation; dock
synas några synnerliga olägenheter icke följa av dess uppskjutande till
följande år.

Jag bör i detta sammanhang tillika omförmäla, att förnyad uppmärksamhet
ägnats jämväl åt frågan om en allmän polisförjältning för
rikets städer och därmed jämförliga orter, varom riksdagen ^i skrivelse den
12 maj 1906 anhållit. Ett förslag i ämnet har redan år 1907 inom
departementet utarbetats av dåvarande polisintendenten Hjalmar von Sydow
Sedan ämbetsmyndigheters och kommunala myndigheters däröver infordrade
yttranden inkommit, har min närmaste företrädare i ämbetet, enligt nådigt
bemyndigande, den 2 maj 1913 anmodat numera tillförordnade landshövdingen
Herman Leonard Uddén, polismästaren Gustaf Rudolf Hårleman,
juris och fil. kand. notarien Per Axel Cronvall, kronolänsmannen
Håkan Nilsson Holmström och t. f. detektivkonstapeln Nils Oskar Dahlin
att inom departementet biträda med utredning och uppgörande av förslag
till allmänna polisförfattningar för rikets städer och därmed jämförliga
orter ävensom till i sammanhang med frågan om fögderiförvaltningens
omorganisation påkallade bestämmelser för landsbygdens vidkommande.
De sålunda tillkallade sakkunniga hava sedermera avgivit
förslag till polisreglemente för riket, innefattande bestämmelser avseende
dels att fastslå statens kontroll över polisväsendet såväl i städerna
som på landet dels ock att bereda trygghet å ena sidan för polismännens
rättsliga ställning och å den andra för det allmännas berättigade
intresse av ordningens upprätthållande och av skydd för medborgarnas
liv och egendom. Nämnda förslag, som utremitterats till
yttrande av vederbörande verk och myndigheter, har undergått ytterligare
bearbetning inom departementet, men har icke ännu kommit i
det skick, att jag är beredd att för Eders Kungl. Maj:t framlägga detsamma.

Fögderiförvaltningskommitténs förslag i övrigt till polisbevakningens
ordnande å landsbygden, i avseende varå jag tillåter mig hänvisa till
betänkandet sid. 458—503, har underkastats en ingående behandling av
1912 års sakkunniga, vilka framställt väsentliga erinringar däremot.
Då jag i likhet med det övervägande antalet länsstyrelser samt justitie -

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

kanslersämbetet finner mig, med anslutning till den av de sakkunniga
framlagda kritik av förslaget, icke kunna förorda detsamma, anser jag,
att organisationen av den förstärkta polisbevakningen å landet bör i
allt huvudsakligt bibehållas, sådan densamma fått sitt uttryck i nådiga
propositionen till 1908 års riksdag.

Slutligen bör jag fästa uppmärksamhet vid, att under hittillsvarande
organisation polisväsendet å rikets landsbygd praktiskt taget saknat annan
enhetlig ledning än den Kungl. Maj:ts befallningshavande, vid sidan av
sina många olikartade göromål, kunnat utöva. Med den av mig förordade
fögderiorganisationen skulle däremot den förbättring härutinnan
vinnas, att polisväsendet på länets landsbygd skulle komma att i kontrollhänseende
stå direkt under den för sådant ändamål särskilt utbildade
landsfiskalen, en tjänsteman, vars verksamhet och betydelse i förevarande
avseende synes mig icke böra underskattas och som efter hand kommer
att skänka en stadga och kontroll över hela länets polisväsende, som
med nuvarande organisation icke kan i lika grad vinnas.

Av förslagsanslaget i riksstaten till särskild polisstyrka på landet
hava utgått, med avdrag av särskilda uppbördsmedel för anslaget:

år 1913 .............................................. kronor 457,069: 89

år 1914 ................................................ » 444,322:47

år 1915 ............................................... » 484,476: 31

Av de sålunda meddelade siffrorna lärer framgå, att höjning av det
nuvarande anslaget 425,000 kronor bör ske. Huru stor höjning, som
kan bliva erforderlig, är vanskligt att beräkna, men då särskilda förhållanden
på senare tid medverkat till utgifternas betydande stegring,
synes höjningen kunna begränsas till 75,000 kronor, varigenom anslaget
skulle komma att bestämmas till 500,000 kronor.

b) Åklagarväsendet.

Å sid. 168—183 i sitt betänkande har fögderiförvaltningskommittén
utförligt undersökt frågan om åklagarkallets utövande vid domstolarna
å rikets landsbygd. Kommitténs eget uttalande i ämnet återfinnes å
sid. 404—406 i betänkandet, vartill jag ber få hänvisa.

I själva verket har kommittén särskilt med hänsyn till den vidgade
kompetensfordran, som enligt dess förslag skulle ställas på länsmännen,
funnit avgörande skäl icke betinga någon genomgripande förändring i
nu rådande bestämmelser härom. Dock har kommittén, som i sitt av

1G5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

flertalet ledamöter förordade alternativ III bibehållit kronofogdeinstitutionen,
i två hänseenden påyrkat en reglering av kronofogdens och
länsmannens inbördes ställning i förhållande till åklagarkallet.

Kommittén anmärker, att kronofogden, enär han äger själv eller genom
underlydande länsmän beivra brott samt länsmannen står under hans
lydnad, varit berättigad att skilja länsmannen från ett av denne anhängiggjort
brottmål eller meddela honom instruktioner rörande målets
behandling. Då emellertid ett dylikt ingripande av kronofogden för
länsmannen kunde få betänkliga följder, har kommittén hemställt, att vid
revision av vederbörande instruktioner föreskrift måtte meddelas därom,
att kronofogdar och länsmän skola var för sig äga självständigt anhängiggöra
och utföra åtal samt att, sedan länsman verkställt häktning
eller beslag eller anhängiggjort åtal, kronofogde icke, utan att länsstyrelsen
därom särskilt förordnat, må ingripa i målet.

Likaså har kommittén på anförda skäl föreslagit den bestämmelse i
vederbörande instruktioner, att det borde åligga länsmännen att hos
kronofogden anmäla till deras kunskap komna brott, varå enligt lag
straffarbete, dock ej under två år, kan följa, varefter kronofogden hade
att för länsmannen tillkännagiva, huruvida han ville själv åtala brottet
eller icke, och att i förra fallet övertaga ledningen och ansvaret för
förundersökningen.

Under tidernas lopp har åklagarväsendet kommit att så gott som
uteslutande uppbäras av länsmännen, och något inseende över länsmännens
verksamhet härutinnan torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall
utöva. _ o ;

Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde
kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt kronouppbörden samt
de olika redovisningarna för densamma i hög grad tagit kronofogdarnas
tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem mindre benägna att
lägga hand vid ärenden, som även länsmännen vore skyldiga att omedelbart
och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det förhållandet, att
kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra åtal och polisgöromål,
i allmänhet varken under sin föregående utbildning eller i
kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och rutin, som
för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av synnerlig betydelse.

16G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

föras organisationen genom den nye landsfiskalen. Denne skulle, såsom
förut påpekats, vara företrädesvis utbildad för polis- och åklagarväsendet
och sålunda väl skickad att dels personligen utföra hithörande mål och
ärenden, särskilt sådana av mera invecklad beskaffenhet, och dels med
verklig auktoritet övervaka och leda länsmännens verksamhet härutinnan,
på samma gång han skulle vara fri från sådana förvaltningsbestyr, som
kunna verka hindrande för hans åklagarverksamhet. Att denne nye
tjänsteman skall tillföra åklagarväsendet å rikets landsbygd en högst
avsevärd förstärkning, därom bör ingen tvekan råda.

Då de av fögderiförvaltningskommittén uttalade önskemål i avseende
på revision av vederbörande instruktioner synas mig vara av beskaffenhet
att böra vinna en anpassad tillämpning även enligt den organisation
jag nu föreslår, torde framdeles, då instruktionerna för landsfiskalen
och länsmännen anmälas, detta böra iakttagas. Därjämte lärer böra tagas
under övervägande, huruvida icke i landsfiskalsinstruktionen bör införas
bestämmelse därom, att i mera invecklade brottmål, där den tilltalade
biträdes av juridiskt bildad person, landsfiskalen skall efter Kungl. Maj:ts
befallningshavandes förordnande vara skyldig uppträda å åklagarsidan.

11. Av omorganisationen påkallat lagstiftningsarbete.

Slutligen bör jag omförmäla, att förslag till de ändringar av lagar
och författningar, vilka till ett stort antal nödvändiggöras av den ifrågasatta
nya organisationen, och av vilka jag tidigare berört de flesta,
äro utarbetade. Propositioner till riksdagen i de delar, varom riksdagen
har att besluta, lära komma att i den närmaste framtiden föreläggas
Kungl. Maj:t. Förslag till instruktioner för länsstyrelserna, landsfiskalerna,
häradsskrivarna och kronolänsmännen äro under utarbetande med
biträde av tillkallade sakkunniga.

12. Fråga om nya benämningar å vissa tjänstemän.

I mitt anförande har jag hittills bibehållit benämningen kronolänsman
på lantregeringens yttersta organ ute bland befolkningen å rikets
landsbygd, en benämning, troligen den allra äldsta i fråga om Konungens
män ute i orterna. Officiellt kvarstår densamma, som bekant, allt
fort. Men i det dagliga bruket har titeln väsentligt försvunnit. Icke

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

nog med att allmänheten för det mesta använder andra benämningar
på kronolänsmännen, såsom kommissarie, notarie, befallningsman, kronobefallningsman
o. s. v., man får icke sällan bevittna, hurusom även
domhavande inför rätta och eljest samt personer i länsmannen överordnad
ställning undvika den lagbestämda titulaturen och föredraga någon av
de nyss antydda. Det vill härav synas, som om lagstiftningen blivit i
den allmänna utvecklingen antikverad på detta område. Då fråga
nu är att införa förvaltningen i delvis nya former, har det synts
mig, att man icke får blunda för ett sådant förhållande, även om
det bjuder emot att förkasta en urgammal benämning, vars användning
torde kommit ur bruk på grund av historiska missförhållanden,
vilka dess bättre icke kunna sägas vidare förefinnas. Då jag tillika
är förvissad, att det icke skall lyckas att på lagstiftningens väg
återföra den sålunda ur bruk komna benämningen, ser jag icke annan
utväg än att söka finna en ny. I sådant avseende finner jag för min
del ingen lämpligare än landsfiskalstiteln, som redan nu bäres av vissa,
till landsfiskaler förordnade kronolänsmän. Samma förslag har ock från
kronolänsmännens sida framförts i två skilda skrivelser från föreningen
Sveriges kronolänsmän den 6 september 1913 och den 18 januari 1917.

1 överensstämmelse med fögderiförvaltningskommitténs förslag har
jag i min framställning hittills använt titeln landsfiskal å de föreslagna
nya tjänstemän, vilkas verksamhet efter kronofogdetjänstens indragning
skulle hava till uppgift att inom varje län utöva den ingående kontrollen
över kronolänsmännens (landsfiskalernas) allmänna tjänstverksamhet samt
inseende å och ledning av polis- och åklagarväsendet. Då nu titeln
landsfiskal av mig föreslagits för kronolänsmännen, bör en annan benämning
skapas för ifrågavarande överordnade tjänstemän. Enär polisväsendets
ledning tvivelsutan blir den verksamhet, som i främsta rummet åsyftas
med den nya tjänsten, tillåter jag mig att såsom en passande tjänstetitel
för ifrågavarande statsorgan föreslå benämningen länspolismästare.

168

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.

13. Kostnadsberäkning m. in.

Kostnaderna för den nu av mig föreslagna lönereglering och omorganisation
framgå av följande uträkning:

		Kost	n a d e r.
	Enligt förslaget.	Nuvarande.
Ordinarie stat.
VI huvudtiteln.
Landsstaten.
Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna: Landssekreterare och landskamrerare...........................	364,600		359,800
Länsassessorer .........................................................	250,400		—
Länsnotarier och länsbokhållare av l:a lönegraden .........	156,150		174,300
» » »> » 2:a » .........	19,500		70,400
Landskanslister och landskontorister ...........................	404,600		220,200
Skrivbiträden .........................................................	49,200		48,000
Vaktmästare............................................................	52,200	1,296,650	52,200	924,900
Till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och
övriga extra biträden vid länsstyrelserna m. m., reser-vationsanslag .......................................................		311,000		268,000
Fögderiförvaltningarna .............................................	2,329,700		*1,635,298
Avgår: boställsavkomst..........................................	60,769		—
» odisponerat................................................	—	2,268,931	9,992	1,625,306
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, för-
slagsanslag ........................................................	—	1,430,000	—	1,250,000
Extra stat.
II huvudtiteln.
Ersättning åt häradsskrivare för röstlängders upprat-
tande, förslagsanslag ..........................................	—	3,000	—	40,000
VI huvudtiteln.
Tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrivare och länsmän, förslagsanslag.................................... Till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på	—	—	—	793,500
landet, förslagsanslag............................................. Ersättning till häradsskrivare för pensionsförteckningar,	—	500,000	—	425,000
förslagsanslag ......................................................	—	50.000	—	50.000
Säger	—	5,850,oSl;	—	5,876,706

*) Kontant anslag. Boställsavkomst således icke inräknad.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211. 169

Vid ovanstående beräkning hava, å ömse sidor, icke medtagits kostnaderna
för ålderstillägg.

Den gjorda uträkningen utvisar, som synes, eu

kostnadsökning av............................................................... kronor 482,875: —

Härtill hava emellertid medverkat
dels förstärkningen av arbetskrafterna hos länsstyrelserna
och löneförbättring för vissa tjänstemän

därstädes med................................... kronor 371,750: —

dels arvodesförbättring för extra
tjänstemän vid länsstyrelserna

m. m. med........................................ » 43,000: —

dels ock föreslagen ökning av
anslaget för polisväsendet på landsbygden
med ..................................... » 75,000: — ]<ronor 489,750: —

Den slutliga kostnaden för fögderiförvaltningen och polismästarna skulle
sålunda belöpa sig till omkring C,875 kronor mindre än för närvarande.
Åven om omorganisationen av nämnda förvaltning i viss man inverkar
på kostnaderna för länsstyrelserna — av sakkunniga har beräknats, att
detta direkt sker med ett belopp av omkring 75,000 kronor -—• är emellertid
att märka, att man, utom till nämnda anslagsbesparing 6,875 kronor,
har att taga hänsyn till dels kronofogdarnas till statsverket ingående
provisioner, för år 1912 uträknade till 134,000 kronor, men numera helt
visst uppgående till ej obetydligt högre belopp, och dels att utav höjningen
av anslaget till postavgifter för tjänsteförsändelser m. m. med

180,000 kronor endast omkring 100,000 kronor enligt postverkets uppgift
kunna räknas som dess direkta utgifter för bestyret med kronouppbörden.

Vidare är att märka, att avlöningsförmånerna för en stor del av
tjänstemännen komma att avsevärt förbättras i förhållande till de nu, å
såväl ordinarie som extra stat, utgående. Sålunda skulle:
för häradsskrivarna begynnelselönen, inklusive förvaltningsbidraget,
ökas med i medeltal 475 kronor
per man, motsvarande tillhopa.......................... kronor 56,525:

för landsfiskalerna (länsmännen) begynnelselönen ökas
med 600 kronor per man, motsvarande sammanlagt
.................................................................................. ® 293,400:

för landskanslister och landskontorister begynnelselönen
ökas med 400 kronor per man, motsvarande
tillhopa.................................................. »_66,800:

Summa kronor 416,725: —

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.) 22

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Då de föreslagna löneförbättringarna äro synnerligen behövliga och
särskilt för landsfiskaler (länsmän) samt landskanslister och landskontorister
varit under alla omständigheter betingade, torde den erforderliga
kostnadsökningen få anses mycket rimlig. Redan ämbetsverken uttalade
också, att 1912 års sakkunnigas, av dem förordade organisation borde
»vara den billigaste, då enligt densamma intet arbete anförtros åt överkvalificerad
arbetskraft, ingen tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och
ingen lön sättes högre, än av tidsförhållandena motiveras».

Såsom förut framhållits hava kostnaderna för övertaliga kronofogdars
uppförande på indragning sstat för år 1918 beräknats till omkring 425,000
kronor. Då många av dessa kronofogdar redan uppnått hög ålder samt
åtskilliga av dem snart nog lärer kunna beredas annan lämplig civil
anställning, kan dock antagas, att dessa kostnader skola årligen avsevärt
minskas för att efter omkring 15 år hava i stort sett försvunnit.

Med hänsyn till vederbörande anslags nuvarande ställning erfordras
för år 1918 en anslagsökning av allenast 285,146 kronor, och detta
ehuru samma anslag samtidigt beräknats komma att för andra ändamål
belastas med utgifter till betydande belopp.

Vad angår kostnaderna för övergångsstaten för ett antal häradsskrivare
och länsmän hava för år 1918 förslagsvis uppförts anslag å
sammanlagt 56,700 kronor. Vid omorganisationens genomförande torde
såsom nämnts komma att visa sig, att anslagen redan nämnda år endast
delvis behöva tagas i anspråk. Inom loppet av 10 år lära kostnaderna
för ifrågavarande övergångsstat hava helt och hållet upphört. Med anslaget
i fråga har sammanförts nu utgående anslag till övergångsstat,
vilket med hänsyn till avgång av lanträntmästare emellertid kan nedsättas
med 11,000 kronor.

De med förslagets genomförande förbundna kostnaderna komma att
med omkring 250,000 kronor överstiga de i statsverkspropositionen beräknade.
Någon ökning i riksstatens slutsumma torde dock ej behöva
ske, enär jag ej blir i tillfälle att underställa Kungl. Maj:t förslag i
vissa ämnen, som i statsverkspropositionen bebådats.

I avseende å den ordinarie personalen vid landsstaten har föreslagits
:

dels indragning av 165 tjänster, nämligén: 5 länsbokhållartjänster
av l:a lönegraden, 14 länsnotarietjänster av 2:a lönegraden, 2 länsbok -

Kung!. Majris Nåd. Proposition Nr 211. 17!

hållartjäuster av 2:a lönegraden, 117 kronofogdetjänster och 27 länsmanst
jänster,

dels ock nyinrättande eller ombildande av 135 tjänster, nämligen: 46
länsassessorstjänster, 2G landskanslisttjänster, 32 landskontoristtjänster,
1 skrivbiträdestjänst, 27 länspolismästartjänster och 3 häradsskri var tjänster.

De extra ordinarie tjänstemännens antal har beräknats kunna nedsättas
med 30.

14. Departementschefens förslag till proposition till riksdagen.

I anslutning till vad sålunda förekommit och anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:

A) vidkommande sjätte huvudtiteln:

1) att godkänna följande avlöningsstat och övergångsstat för landsstaten
utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med
år 1918:

Avlöningsstat.

Landssekreterare och landsknin-r er are, 48 tjänstemän:	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa.	Anmärkningar.

i första klassens län:
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus.
1 tjänsteman ..............................	5,000	2,900	—	—	7,900
3 tjänstemän ..............................	15,000	8,700	—	—	23,700
i andra klassens län:
Samtliga övriga län.
1 tjänsteman (Stockholm)...............	5,000	2,500	600	—	8,100	Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman d:o ...............	5,000	2,500	600	—	8,100	höjas med 600 kr.
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) ..................	5,000	2,500	300	—	7,800
5 tjänstemän d:o ..................	25,000	12,500	1,500	—.	39,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	5,000	2,500	—	—	7,500
35 tjänstemän d:o	175.000	87,500	—	—	262,500
Säger	240,000	121,600	3,000	—	364,600

172

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Orts- tillägg.	Föryalt- nings- bidrag.	Summa.	Anmärkningar.
Liinsassessorer, 46 tjänstemän: 1 tjänsteman (Stockholm)..............	3,600	1,800	400		5,800
1 tjänsteman d:o ............... 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och Luleå) .................. 5 tjänstemän d:o ..................	3,600 3,600 13,000	1,800 1,800- 9,000	400 200 1,000		5,800 5,600 28,000	Efter 5 är kan lönen höjas med 500 kr. • och efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kr.
1 tjänsteman (övriga residensstäder)	3,600	1,800	—	—	5,400
37 tjänstemän d:o	133,200	66.600	—		199,800
. Säger	165,600	82,800	2,000		250,400
Länsnotarier och länsbokhållare ay första lönegraden, 48 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm) .. .........	2,200	1,400	300		3,900

1 tjänsteman d:o ............... 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och	2,200	1,400	300	—	3,900	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter ytterligare 5 år med likaledes
Luleå) ..................	2,200	1,400	150	—	3,750
4 tjänstemän d:o .................. 1 tjänsteman (övriga residensstäder)	8,300 2,200	5,600 1,400	600	—	15,000 3,600	500 kr. och efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kr.
35 tjänstemän d:o	77,000	49,000	—	—	126,000
Säger	94,600	60,200	1,350	—	156,150
Länsnotarier och länsbokhållare
ay andra lönegraden,
6 tjänstemän: 1 tjänsteman (Stockholm) ...............	2,000	1,200 1,200 4,800	300		3,500 3,200 12,800	Eftor 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kr. och efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kr.
1 tjänsteman (övriga residensstäder)... 4 tjänstemän d:o	2,000 8,000		—
Säger	12,000	7,200	300	—	19,500
Landskanslister och landskontor
rister, 167 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)...............	1,500	900	200	—	2,600	Efter 5 år kan lönen
9 tjänstemän d:o ............	13,500	8,100	1,800		23,400	höjas med 400 kr.,
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och		efter ytterligare 5 år med likaledes
Luleå)..................	1,500	900	100	—	2,500	400 kr. och efter ytterligare 5 år med likaledes 400 kr.
Transport	16,500	9,900	2,100	—	28,500

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

173

Lön.	Tjänst- görings- ponningar.	Orts- tilliigg.	Förvalt-nings-b idrag.	Summa.	Anmärkningar.
16,500	9,900	2,100	—	28,500	Efter 5 år kan lönen höja8 med 400 kr.,
25,500	15,300	1,700	—	42,500	efter ytterligaro 5
1,500	900	—	—	2,400	> år med likaledes [ 400 kr. och efter
207,000	124,200	—	—	331,200	ytterligaro 5 år med likaledes 400 kr.
250,500	150,300	3,800	—	404,600
700	350	150		1,200
1,400	700	300	—	2,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kr.
700	350	75	—	1,125	. ochefterytterligare
3,500	1,750	375	—	5,625	5 år med likaledes 200 kr.
700	350	—	—	1,050
25,200	12,600	—	—	37,800
32,200	16,100	900	—	49,200
700	350	150		1,200
700	350	150	—	1,200	Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kr.
700	350	75	—	1,125	och efter ytterligare
3.500	1,750	375	—	5,625	5 år med likaledes
700	350	—	—	1,050	100 kr.
28.000	14,000	—	—	42,000
r 34,300	17,150	750	-	52,200
829,200	\| 455,350	12,100		1.296,650

Transport

17 tjänstemän (Östersund, Umeå och

Luleå)..................

1 tjänsteman (övriga residensstäder)
138 tjänsteman d:o

Säger

Skrivbiträden, 46 biträden:

1 biträde (Stockholm) ............

2 biträden d:o ............

1 biträde (Östersund, Umeå, Luleå)
5 biträden d:o

1 biträde (övriga residensstäder)

36 biträden d:o

Vaktmästare, 49:

1 vaktmästare (Stockholm)
1 vaktmästare d:o

5 vaktmästare

40 vaktmästare

d:o

174

Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	Lön.		Tjänstgörings- penningar.
Länspolismästare, 27 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) .......	3,400		1,600	—
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	3,400	—	1.600	—
4 tjänstemän (samma län)...................	13,600	—	6,400	—
1 tjänsteman (övriga län) ...................	3,400	—	1,600	_
20 tjänstemän ( » ) ...........	68,000	—	32,000	—
Säger	91,800	—	43,200
Jläradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...	2,600	—	1,000	—
12 tjänstemän (samma län) ...................	31,200	—	12,000	—
1 tjänsteman (övriga län).........	2,600	—	1,000	—
105 tjänstemän ( » )...... vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat	273,000	—	105,000	—
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis	—	—	—	—
Säger	309,400	—	119,000	—
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	2,000	—	1,000	—
72 tjänstemän (samma län) ................	144,000	—	72,000	—
1 tjänsteman (övriga län).................	2,000	—	1,000	—
415 tjänstemän ( » )..................	830,000	—	415,000	—
Säger	978,000	—	489,000	—
Summa	1,379,200	—	651,200	—
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän...............	30,000	—	15,800	_
Häradsskrivare, 2 tjänstemän ... . vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund, vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-	5,200		2,000	—
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis.	30,000	—	15,000
Säger 1	65,200		32,800

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

175

Ortstillägg.	Förval tninga-bidrag.	T - Summa. 1		Summa b limmar um.
400				5,400
200	—	—	—	5,200
800	—	—		20,800
_	-	—	—	5,000
_		—	-	100,000	—\|	\|
1,400	—j	—	i	136.400	—	136.400	—
200				3,800	_		1
2,400	—	—	—	45,600			1
I __	—	—	—	3,600			1
—	-	—	—	378,000	—
		134,000	_	134.000	—
2,600	-	184,00»	_	565,000		565,000	-

200		300	-	3,500	-		1
14,400	__	21,600	-	252,000	-		l
		300	-	3,300	-
—		124.500	-	1,369,500	—
14,600	_	146.700	—	1,628,800	—	1,628.300	—
18,600	—	280,700		2,829,700		2,829,700	—
				45,800	_		( \
—	—	—	—	7,200
		4.500		49.500			_
1 —	—	4,500		102,500		102,500	—

Anmärkningar.

Efter y år kan lönen höjaa med 500
kronor, efter ytterligare 5 år likaledes
med 500 kronor och efter ytterligare
5 är likaledes med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas mod 500 kronor
och efter ytterligare 0 år likaledes
med 500 kronor.

Efter y år kan lönen höjas med 400 kronor
cell efter ytterligare 5 är likaledes
med 100 kronor.

Härtill kunna komma ålderstillägg i enlighet
med råd som angives i arlöji
i ngs st liten.

176

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lanträntmästarna
godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen

att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt
reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, inträda
i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterare landskamrerar-, länspolismästar-
eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår landssekreterare och 1 andskamrer are, Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstbefattning ej må anses inverka hinderlig^ för tjänstgöringen
vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

att deri med häradsskrivartjänst förenade förmånen av debetsedellösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänstledighet
förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem
emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall
verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande;

att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
skäligt anses låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 176 höft. (Nr 211.)

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

under iakttagande dels vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd, dels att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande i följd
av frågan om reglering av löneförhållandena in. in. vid landsstaten, och
dels att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i avlöningshänseende
jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;

att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålderstillägg
intjänat högre avlöning än begynnelseaviöningen i den senare,
honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;

att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar; ägande den, som
antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;

att Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång eu med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten tillsättes
och efter vederbörandes hörande äga besluta, om bostället bör

179

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

såsom till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk
olämpligt till boställe lör landsfiskal (länsman) eller av annan anledning
till statsverket indragas;

att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:ts befallningshavande finner skäligt
annorlunda medgiva;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Majrts bestämmande, upphörande av eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;

3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestämmelser, och
dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar med omreglerad
avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla, att de vilja
underkasta sig ny avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och bestämmelser
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;

5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering
vid syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga
sådana å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader,
som vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;

6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra biträden
vid länsstyrelserna m. in., nu 268,000 kronor, med 43,000 kronor
till 311,000 kronor;

8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvaltningarna,
nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931
kronor;

9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget
»övergångsstat», nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;

_ 10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor,
med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;

11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å

50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande
av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar;

12) att på extra stat för år 1918 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och underhåll
av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upptäckande
och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock
att Kung!. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma
att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall;

B) vidkommande andra huvudtiteln:

att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt ovan
angivna grunder, för anteckning i röstlängderna år 1918 av oguldna ut -

Kuntjl. Majds Nåd. Proposition Nr 211. 181

skyldsposter å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag å 3,000
kronor; samt

C) vidkommande tionde huvudtiteln:

att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
285,146 kronor till 2,299,081 kronor.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hammarström yttrade:

»I det förslag till organisation av fögderiförvaltningen, som chefen
för civildepartementet nu förelagt Eders Kungl. Maj:t, framträder såsom
den viktigaste och mest ingripande organisationsförändringen avskaffandet
av kronofogdeinstitutionen, en reform, om vars tillrådlighet
och lämplighet meningarna hittills varit mycket delade. För egen del
har jag vid två särskilda tillfällen i underdåniga utlåtanden av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län varit i tillfälle att på angivna
skäl avstyrka förslag om kronofogdetjänsternas indragning.

Väl finner jag, att i det omsorgsfullt utarbetade skick, vari förslaget
till omorganisation av fögderiförvaltningen nu föreligger, åtskilliga
anledningar till detaljanmärkningar, som förut kunnat framställas, numera
undanröjts. Denna omständighet har dock icke kunnat häva de
principiella betänkligheter mot nu berörda reform, åt vilka jag tidigare
givit uttryck, utan måste jag fortfarande hålla före, att förslaget i denna
del icke innebär ett organisatoriskt framsteg.

Kronofogdeinstitutionens värde såsom mellanled i landsstatsorganisationen
förtjänar att nogsamt beaktas, och säkerligen skall det icke
bliva lätt att ersätta den insats i administrationen, som denna institution
gjort såväl uppåt som nedåt. Att de tjänstemän, som efter övergångstiden
komme att bekläda de nyinrättade länspolismästarbefattningarna,
skulle kunna i detta hänseende fullt uppväga kronofogdarne, torde väl
få dragas i tvivelsmål. I fråga om orts- och personalkännedom lära de
i allt fall icke i allmänhet kunna komma att mäta sig med kronofogdarne.
Fråga är väl även om de mera allmänt skulle kunna väntas
vara så hemmastadda i alla detaljgöromål vid landsstaten, att de kunde
utöva eu ingående kontroll å länsmännens eller — såsom den nya benämningen
skulle bliva — landsfiskalernas förhållande i tjänsten. Man
torde nämligen knappast vara berättigad att förutsätta, att med den avlöning,
som avses för länspolismästare, och med de ringa befordringsmöjligheter,
som skulle stå dylik tjänsteman till buds, framstående förmågor
skulle för utsikt att erhålla sådan tjänst vilja underkasta sig
även någon avsevärdare tids svagt avlönad tjänstgöring vid landsstaten,
då för kompetens till tjänsten dessutom skulle fordras såväl någon tids

Särskilt

yttrande.

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

användning i domarevärv som oek någon erfarenhet beträffande polisväsende
och brottmålsförhandlingar.

Vad sålunda kan mot den föreslagna organisationen anmärkas synes
mig icke uppvägas av de organisatoriska förbättringar, som förslaget i
andra avseenden innebär. Icke heller synes mig förslaget kunna antagas
medföra den besparing av statsmedel, som jämte förenkling i administrationen
uppställts såsom ett syftemål med fögderiförvaltningens
omorganisation. Åven om man frånser de av övergången till den nya
organisationen förorsakade betydande utgifter, vilka dock så småningom
skulle nedgå för att slutligen helt upphöra, torde förslaget i allt fall
komma att medföra ökade statsutgifter, och detta så mycket mera sannolikt,
som förslaget, åtminstone att döma efter vad det avser Kronobergs
län, räknar med en något mindre talrik fögderipersonal, än som inom
den nya organisationen förmodligen torde befinnas nödig, vartill kommer,
att med den ställning, som den nya organisationen inrymmer åt de
forna länsmännen, krav på ytterligare ökning i deras avlöningsförmåner
knappast torde utebliva.

Vid sidan av dessa betänkligheter mot det nu framlagda förslaget
har jag emellertid icke kunnat undgå att fästa avseende vid å ena sidan
den misströstan, varåt chefen för civildepartementet givit uttryck beträffande
möjligheterna att vinna riksdagens bifall till ett löneregleringsförslag,
vari den nuvarande fögderiorganisationens huvudgrunder lämnades
orubbade, och å andra sidan de år efter år allt mera framträdande olägenheterna
av det långvariga provisoriet i fråga om landsstatens lönereglering.
I betraktande av dessa olägenheter, vilka ingen, som varit i
tillfälle att på närmare håll iakttaga förhållandena, kan förbise, och vilka
särskilt gjort sig märkbara i svårigheter vid rekryteringen inom länsstyrelserna,
anser jag mig trots de betänkligheter mot förslaget, åt vilka
jag nyss givit uttryck, icke böra avstyrka dess framläggande till riksdagens
prövning.»

Statsrådets övriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen;
och

behagade Hans Maj:t Konungen gilla vad denne
anfört och hemställt samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Iiarlholm.

OBS.l Den kvitterade debetsedeln bör väl förvaras.

Bil. A

Nr <$4. Kronocjebet;Sedel för år 191

Stockholms län, Södertörns fögderi:

officinc/Åinc/en s&ttoKav .

jytfoyofoyi.

y/(i /Kyd/sa (/en.

&:o

e+-

Pensionsavgift.................................................................................

Mantalspenningar ä 40 öre för man och 20 öre för kv........................

Sjukvårdsavgift »50 » > > » 25 > » » ........................

Bevillning av fast egendom samt av inkomst:

av jordbruksfastighet med ^99 kronors värde ä V1» öre pr 100 kr....
av annan fastighet med 3,000 kronors värde å 6/io öre pr 100 kr. ...
för inkomst av kapital eller arbete:

Vio procent av den beskattningsbara inkomsten 1,000 kronor ..
Inkomst- och förmögenhetsskatt: beräknat belopp 1.500 kronor .........

Landstingsmedel ....................................................

Bidrag till skjutsentreprenaderna ..............................

j Yägskatt ..............................................................

Riddarhusavgift (frivillig) jämlikt K. Kung. d. 10/e 1912.

Brandstodsavgift för tiden 14/« 14—14/s 15................

Hästförsäkringsavgift för tiden 14/ä 14—l4/s 15

Lösen för denna debetsedel.

Summa kronor

66 j 50

; belopp

\ Förestående belopp kvitteras.

Signatur.

Södertörns fögderis
häradsskrivarkontor
i november 1915.

Erhard Johansson.

Bil. A,

SKATTEPOSTANVISNING å

kronoutskylder för år 1915.

Nr 564 . , Xnckn socken.

Den skattskyldige: ........................ Handlanden (lustav Blomberg.

belopp 66 kronor 50 öre.

(Krontalet skrives med bokstäver)

Till Konungens befallningshavande i Stockholms län

Befordras
I utan kostnad
] för den skattskyldige.

Landskontoret,

Stockholm.

Itedovisningsnr

Bokförd vid postkontoret under 0ft\*ontorek ^

vidstående nummer, betvgas &

Avförd under nr

rf \\

(Vederbörande posttjänstemans underskrift.)

Meddelande till den skattskyldige.

Utskylderna erläggas under tiden från och med den 2I november till och med
den 5 december I9I5 å vilken fast postanstalt som helst i riket.

Sker vid poststation inbetalning av belopp överstigande 1,000 kr., är önskvärt, att
likviden verkställes medelst en å Postverket ställd postremissväxel, vilken skall vara
utfärdad av Riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Verkställ skatteinbetalningen i god tid och uppskjut ej därmed till uppbördsterminens
sista dagar.

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar.

Specifikation å omstående fastighetsvärden.

Å jordbruksfastighet:

intl

kronor

Å annan fastighet:

kronor

Obs.! Skattskyldig bör vid skattelikviden
noga tillse, att han å omstående sida erhåller
kvitto af det utseende, som vidstående avbildning
utvisar, att kvittot lyder å det belopp, som den
skattskyldige erlagt, samt att debetsedeln är avstämplad.
Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke
mot postverket eller eljest mot kronan gällande.

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd
finnes upptagen, blivit genom misskrivning eller felräkning vid utförandet av skattebelopp
eller vid utskrivning av debetsedel obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd, äger han att
däri söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket debiteringen
skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det
utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i betalt
brev med allmänna posten till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända besvären så tidigt, att de
inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig
ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse
från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos Kungl. Maj-.ts
befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han lör
mycket erlagt.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven Hd och ordning,
åligger att för indrivningen erlägga avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av utskyldernas
slutsumma, ''då densamma ej överstiger femton kronor, dock ej mindre än 25 öre,
och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger femton kronor.

] belopp kr.

| Förestående belopp kvitteras.

Signatur.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

183

Bilaga B.

Sammanställning av länsstyrelsernas yttranden i fögderiförvaltningsfrågan
november 1916.

Vill man i sammanträngd form lämna on framställning av länsstyrelsernas
utlåtanden enligt nådiga cirkulärskrivelsen den 16 september
1916, är det lämpligt att gruppera deras uttalanden under vissa huvudpunkter.

A. Såsom allmänt omdöme om organisationsfrågan anföres exempelvis
av Konungens befallningsliavande i:

Stockholms län: att de sakkunnigas förslag bör genomföras. Konungens
befallningsliavande hade under senare åren med förbigående av
kronofogdarna allt mera vänt sig omedelbart till kronolänsmännen vid
infordrande av uppgifter och meddelanden samt funnit sig tillfredsställd
med deras svar. Men förslaget kunde icke accepteras med mindre eu
genomgripande lönereglering samtidigt komme till stånd beträffande de
biträdande tjänstemännen inom länsstyrelsen, av den anledning att befor
dringsutsikterna för dessa tjänstemän genom reformen lede ett betydande
avbräck.

Uppsala län: att Konungens befallningshavande endast motvilligt
medgåve, att lösningen av fögderiförvaltningens organisation nödvändigt
måste ske enligt de sakkunnigas förslag, men detta måste dock accepteras
såsom i det hela lyckligt och ur förvaltningsteknisk synpunkt väl
genomtänkt. De sakkunniga hade rätt i, att länsmännen väl kunde besörja
rest- och bötesindrivningen. Befriade från detta bestyr skulle kronofogdarna,
om de bibehölles, åter intaga den plats, som enligt gällande
instruktion dem tillämnats. Deras ställning sammanfölle då rätt nära
med den föreslagna landsfiskalens. Emedan de borde bibehålla de redovisningsgöromål,
som förslaget nu tillägger häradsskrivarna, måste deras
antal bli större än landsfiskalernas men betydligt mindre än det nuvarande.

I landsfiskalsinstitutet läge förslagets styrka. Landsfiskalens kontroll
vore oerhört nyttig och nödig, men han borde inordnas i länsstyrelsen,
så att hans verksamhet icke komme att framträda lösryckt och
fristående.

184

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 211.

Vare sig reformen genomfördes eller icke, borde landsstaten icke
betungas med restindrivning i den omfattning som nu. Till förebyggande
därav borde införas väsentligt skärpta påföljder för försummad
skattebetalning.

Södermanlands län: att under en lång följd av år framåt, intilldess
kronolänsmännen vunnit den åsyftade högre kompetensen, de sakkunnigas
organisationsförslag komme att medföra stora svårigheter för länsstyrelsen,
men att detsamma väl framdeles kunde tänkas bliva nöjaktigt.

Östergötlands län: att det nya uppbördssättet icke rättfärdigade
kronofogdetjänstens indragning, enär denna tjänsteman hade många andra
ansvarsfulla bestyr. Han vore en behövlig mellanhand mellan Konungens
befallningshavande och länsmännen och de senare funne i honom ett
stöd och en vägledning. Det nya förslaget lämnade ej garanti för ett
bättre tillstånd. Dessutom menade Konungens befallningshavande, att
länsmännen enligt samma förslag bleve än mera bundna vid tjänsterummet.

Jönköpings län: att Konungens befallningshavande väl avstyrkte de
sakkunnigas förslag, enär något verkligt behov av en genomgripande
omorganisation ej lörelåge; men att om kronofogdetjänstens betydelse ej
längre betingade dess fortvara, Konungens befallningshavande ej ville
bestrida, »att en förbättrad organisation av fögderiförvaltningen kan
åstadkommas genom en reform efter det föreliggande förslagets riktlinjer».

Kronobergs län: att de sakkunnigas förslag i viktiga hänseenden vore
underlägset den nuvarande organisationen och såsom helhet betraktat icke
utgjorde ett organisatoriskt framsteg, vadan det ej kunde förordas.

Kalmar län: att Konungens befallningshavande fortfarande ansåge,
att en tillfredsställande lösning av fögderiförvaltningsfrågan kunde givas
utan att helt och hållet ändra den gamla beprövade organisationen, men
att om löneregleringen ej kunde erhållas med mindre kronofogdetjänsten
indrages, Konungens befallningshavande med hänsyn till det nuvarande
osäkerhetstillståndet icke längre motsatte sig det föreliggande förslaget
av de sakkunniga, vilket förslag »utan tvivel kan genomföras och i flera
hänseenden erbjuder fördelar för det allmänna».

Kristianstads län: att med hänsyn till förhållandena därstädes en
allmän omorganisation väl icke vore nödig, men om densamma eljest
prövades böra genomföras, ägde de sakkunnigas förslag företrädet. Fördelarna
av reformen läge i ett tidsenligt och bekvämt uppbördssätt
för landsbygden samt polisväsendets därstädes bättre tillgodoseende.
Olägenheterna vore minskad befordringsutsikt för tjänstemännen i länsstyrelsen
och sämre rekrytering ävensom slöseri med arbetskraft däri -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

185

genom, att kronofogdarna skulle föras på indragningsstat. Totalomdömet
vore dock, att förslaget innebure så stora fördelar, att det borde tjäna
till grund för reformen.

Hallands län: att kärnpunkten i förslaget vore avskaffandet av kronofogdeinstitutionen.
Denna bildade dock ett viktigt led i den administrativa
förvaltningen. Länsmän och kronofogdar kompletterade varandra
på ett synnerligen lämpligt sätt, i det att på alla områden av länsmannens
verksamhet kronofogdens rådgivarställning vore av stor vikt och
kronofogden vore för allmänheten ett skjrdd emot vådorna av självrådighet
och bristande lagkunskap hos länsmannen. Den av de sakkunniga
för länsmannen tillämnade högre kompetensen, sådan den hittills antytts,
ersatte ej kronofogdens ledning. Avskaffandet av kronofogdetjänsten
skulle i hög grad sänka förvaltningens nivå, och de sakkunnigas tillämnade
organisation framstode såsom underhaltig.

Göteborgs och Bohus län: att osäkerhetstillståndet inom landsstaten
vore så stort och löneregleringsbehovet så trängande att, hällre än ett
ytterligare uppskov, reformen borde genomföras även med kronofogdetjänstens
indragning. För övrigt medgåve Konungens befallningshavande,
att en stor del av de betänkligheter, som uttalats i dess utlåtande den 8
februari 1913, numera hävts genom i förslaget vidtagna ändringar.

Älvsborgs län: att själva organisationsspörsmålet borde kunna lösas
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, om än detta
gåve anledning till tvekan och föranledde jämkningar. Sålunda syntes
det vara betänkligt att, medan länsmanslönerna ännu vore så små, lägga
exekutionsmålen på länsmännens eget ansvar. Det borde i avseende på
exekutiv försäljning av fast egendom fixeras, att landsfiskalen vore förrättningsman,
dock med Konungens befallningshavande lämnad rätt att
förordna annan. Allmänheten borde nämligen veta, vem som vore förrättningsman
i regel.

Från länsmännen borde dagboksutdragen gå direkt till landsfiskalen,
som skulle hava att efter skedd granskning sända dem med sitt memorial
till Konungens befallningshavande.

Värmlands län: att Konungens befallningshavande funne fögderiförvaltningskommitténs
förslag i alternativ III vara med vissa jämkningar
att föredraga framför de sakkunnigas förslag av år 1912, vilket ej innefattade
så stora fördelar, att det borde antagas.

Örebro län: att, om sistnämnda förslag lades till grund för en ny
organisation, därmed måste förbindas en förändrad organisation av länsstyrelserna,
så att dessa måtte få utsikt att förvärva dugligt folk. Genom

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 176 käft. (Nr 211.) 24

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

kronofogdetjänstens indragning ock därav följande minskning i befordringsutsikter
vore möjligheten därtill väsentligt avskuren.

Västmanlands län: de sakkunnigas förslag rörande kronofogdeinstitutionens
upphävande syntes icke innebära en reformering till något
väsentligt bättre. Häradsskrivarna ginge ej i land med dem ålagda göromål,
och befordringsutsikterna hade försämrats. Någon besparing vore
ej att vänta av förslaget.

Kopparbergs län: att Konungens befallningshavande vore genom
generalpoststyrelsens och de centrala ämbetsverkens utlåtanden än mera
styrkt i sin förr uttalade mening om riktigheten av de organisationslinjer
de sakkunniga framställt och vilka icke borde frångås, så framt
icke alldeles särskilda omständigheter manade därtill, vilket enligt
Konungens befallningshavandes uppfattning ej vore fallet.

Gävleborgs län: att de sakkunnigas förslag icke innebure någon förstärkning
eller förbättring av lantregeringen och troligtvis bleve dyrare
än den nuvarande. De senare tiderna hade medfört en sådan ökning
av länsstyrelsens arbetsbörda, att det syntes oavvisligt att underkasta
länsstyrelsens organisation och löneförhållanden förnyad utredning i samband
med frågan om fögderiförvaltningens omorganisation och lönereglering.
Betänkligheterna vid att sålunda undanskjuta den senare frågan
måste vika för angelägenheten av att den slutliga organisationen måtte
bliva ändamålsenlig och varaktig.

Västernorrlands län: att Konungens befallningshavande ej vidare
kunde vidhålla sina tidigare anmärkningar emot de sakkunnigas förslag
om kronouppbördens upphämtande genom postverket utan biträdde numera
förslaget därom, även om fögderiförvaltningsfrågan icke nu löstes
enligt de sakkunnigas förslag. Men i huvudsak anslöte sig Konungens
befallningshavande nu till detta förslag, om det kunde genomföras utan
att befordringsutsikterna för vissa redan anställda tjänstemän förminskades.
Men nya arbetsområden skapades alltjämt och den dyra tiden
medförde, att en ny lönereglering även för länsstyrelsen snart erfordrades.
Landskamreraren i länet är reservant och avstyrker på anförda
skäl de sakkunnigas förslag.

Jämtlands län: att Konungens befallningshavande vidhölle sin
tidigare anslutning till de sakkunnigas förslag, vars genomförbarhet
vunnit ett bestämt stöd genom de senare avgivna utlåtandena utav
generalpoststyrelsen och de centrala ämbetsverken. Kronouppbördens upphämtande
genom postverket borde genomföras oberoende av fögderiförvaltningens
organisation, men medförde som konsekvens kronofogdetjänstens
indragning. Osäkerhetstillståndet för kronofogdar och läns -

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

män, vilket ej borde få fortfara, vore än mera fördärvbringande för
ärendenas jämna gång med avseende på rekryteringen av tjänstemännen
inom landsstaten i sin helhet och särskilt beträffande de underordnade
tjänstemännen i länsstyrelsen. Det vore allt svårare att finna personer,
särskilt med jiiridisk bildning, villiga att bekläda de lägre tjänsterna i
länsstyrelsen. Dubblering vore nu understundom av nöden, och i Jämtlands
län hade lämpliga sökande till en andre länsnotarietjänst icke funnits,
likasom det tidtals varit omöjligt finna en vikarie för landssekreteraren.
De av de sakkunniga i promemorian till civilministern den 31
augusti 1916 angivna förändringar vore samtliga förbättringar.

Västerbottens län: att de rådande rekryteringssvårigheterna inom
landsstaten berodde av den tryckande ekonomiska ställningen för de
lägre land statstjänstemannen, för pensionärer och tjänstemäns änkor,
likasom därpå, att fögderiförvaltningens tjänstemän allt sedan den 31
december 1912 tillsattes blott på förordnande. Allt färre personer sökte
sig in på landstatsbanan, enär löneskalan för vissa andra statstjänstemän
ställde sig vida fördelaktigare. Åven om nuvarande organisation bibehölles,
vore rekrytering icke möjlig utan höjda löneförmåner. Fögderiförvaltningskommitténs
alternativ III och de sakkunnigas promemoria
den 31 augusti 1916 påkallade i ungefär lika grad löneförbättriug. Men
mest försvårande vore det interimistiska tillståndet. Obetingat tillrådde
Konungens befallningshavande, att frågan förelädes 1917 års riksdag,
och föresloge att linjerna i de sakkunnigas promemoria den 31 augusti
1916 följdes i allt väsentligt.

I organisatoriskt hänseende påfordrade Konungens befallningshavande,
att en andre länsbokhållarsyssla måtte i länet inrättas för att
jämte landsfiskalerna och häradsskrivarna deltaga i kontrollen av den
betydande medelsredovisning, som komme att enligt de sakkunnigas förslag
åläggas kronolänsmännen.

Norrbottens län: att Konungens befallningshavande, som i utlåtande
den 12 februari 1913 i huvudsak biträtt fögderiförvaltningskommitténs
alternativ III men dock även med vissa farhågor uttalat sympatier för
postverkets övertagande av kronouppbörden, lunne, att utsikterna för
genomförande av detta alternativ minskats till följd av generalpoststyrelsens
och de centrala ämbetsverkens utlåtanden till förmån för de sakkunnigas
förslag. Under vissa förbehåll förordade därför Konungens
befallningshavande detta förslag med hemställan, att de bägge landsfiskalernas
arbete i regel måtte förläggas till länsstyrelsens tjänstelokal.
Endast sålunda finge man rätt nytta av dem, helst deras distrikt bleve
så störa, att en å landsbygden bosatt landsfiskal icke utöver vad han

188

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

på tjänsteresor inhämtade kunde förvärva eu intim kännedom om annan
del av distriktet än sitt närmaste grannskap. Landsfiskalsinstitutet vore
enligt de sakkunnigas förslag så viktigt, att detta förslag vore orealiserbart
utan landsfiskalerna, detta sagt för den händelse någon till äventyrs
kunde vilja grunda organisationen uteslutande på länsmännen. Vad anginge
länsmännen, torde de enligt samma förslag bliva för mycket
bundna av kontorsarbete, vadan kravet på antingen ökat antal länsmanstjänster
eller ock på väsentligen förstärkt polisbevakning eller bådadera
vore oavvisligt. Då restantierna till följd av postverkets befattning
med uppDörden tydligen komme att växa, fordrades avsevärt skärpt påföljd
för försummad betalning av kronoutskylder.

B. I avseende på verkan av det förut berörda osäkerhetstillstdndet
inom landsstaten, som enligt flera länsstjmelsers mening medför, att
kompetensnivån hos de yngre tjänstemännen vore stadd i sjunkande,
samt den minskning i be for äring sutsikter, som vållades av de sakkunnigas
förslag om kronofogdetjänstens indragning, synas alla länsstyrelser vara
fullkomligt ense, vadan utöver vad i detta hänseende under A anförts
icke på denna punkt lär erfordras någon vidare redogörelse. Några anföranden
må dock återgivas. Sålunda anmärkes av Konungens befallningshavande i

Hallands län: att ifrågavarande angelägenhet visserligen icke bättrades
genom höjda avlöningsvillkor, enär det vore befordringsutsikterna
som äggade de unge tjänstemännen att vinnlägga sig om ett dugligt
arbete. Få av de juridiskt bildade tjänstemännen hos länsstyrelsen
kunde avancera till landssekreterare eller landskamrerare. De ha nu
räknat på en kronofogdetjänst, som lämnar sin innehavare stor självständighet.
Länsnotarie- och länsbokhållarsysslorna vore goda såsom
övergångsplatser men icke som slutplatser.

i Örebro län: att icke blott främjandet av befordringsmöjligheterna
för yngre tjänstemän utan göromåiens oavlåtliga hopande inom länsstyrelserna
torde böra föranleda inrättande hos dem av särskilda föredragande
vid sidan av landssekreteraren och landskamreraren;

i Jämtlands län: att den under ärendets beredning i departementet
senast föreslagna ökningen av 400 kronor årligen för länsnotarie och
länsbokhållare visserligen vore behövlig men långt ifrån tillräcklig.
Löneförbättring vore ej detsamma som befordran. De sakkunniga hade
ock hänvisat till en växelverkan i befordringsavseende emellan länsstyrelserna
och de centrala ämbetsverken, något som väl vore nyttigt å
ömse håll men ingalunda tillräckligt. Då länsstyrelsernas stora arbets -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211. *»9

börda i vår tid, trots att landshövdingarna nu mera än förr torde deltaga
i gör om ålen medelst avfattande av utlåtanden, utslag o. s. v.,
överstege avdelningschefernas, synnerligast landssekreterarens krafter,
vore tiden just nu inne att, oavsett den föreliggande organisationsfrågan,
vidtaga mått och steg för att bereda länsstyrelserna större möjlighet
att gå i land med sina uppgifter. I sådant avseende föresloge Konungens
befallningshavande att vid landssekreterarens och landskamrerarens
sida borde ställas en tjänsteman med i viss mån större befogenhet än
de nuvarande länsnotarierna och länsbokhallarna och med en avlöning i
mellangradsställniug jämförlig med vissa tjänstbefattningar i de centrala
verken. Åt de yngre bereddes därigenom en befordringsutsikt av stor
betydelse, på samma gång ett för handen varande verkligt behov fylldes.
Detta förslags genomförande vore ett oundgängligt villkor för den nu
åsyftade organisationens lyckliga genomförande.

i Norrbottens län: att det föreliggande förslagets genomlörande
komme att allvarligt äventyra rekryteringen av landssekreterar- och
landskamrerarbefattningarna samt med tiden befolka länsnotarie- och länsbokhållarplatserna
med äldre män, som hade framtiden bakom sig och
arbetade därefter. Ett sådant framtidsperspektiv vore förskräckande men
ofrånkomligt, om ej särskilda anordningar träffades till dess förebyggande.
En växelverkan med de centrala ämbetsverken vore nog i befordringshänseende
fördelaktig men måste förknippas med bestämmelser,
vilka hindrade, att de centrala verken behölle de bättre krafterna och
lämnade de sämre åt länsstyrelserna. Huvudstaden lockade alltid, och
Konungens befallningshavande vore förvissad, att effekten av förslaget
ej skulle bli tillräckligt gagnande för länsstyrelserna. I Norrbottens län
hade landssekreteraren, enligt t. f. landshövdingens mening, »dubbel
mansbörda». I anseende väl ej till antalet mål, men till deras innebörd,
hade arbetet under de 10 sista åren vuxit ofantligt, och den
lättnad, som kunde beredas genom ledighet från oväsentligare mål, vore
icke tillfyllest. Andra åtgärder fordrades, och då läge närmast till hands
att tänka på en andre landssekreterar- och en andre landskamrerartjänst.
Men dels skulle härav i förhållandet till de underordnade vållas slitningar,
dels borde de nya föredragandena, ehuru i viss mån självständiga,
underordnas de båda avdelningscheferna. Därför syntes bäst att
taga steget fullt ut och i länsstyrelsen inrätta en ny byrå med sin chef,
till vilken byrå kunde överföras en mängd mål från bägge de nuvarande
avdelningarna. Därav följde ingalunda behov av ökad personal i övrigt.
Genomfördes detta förslag i en del länsstyrelser, bleve ock befordrings -

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

utsikterna föi de yngre tjänstemännen förbättrade. Enbart genom landsfiskalssysslan
bleve de det icke.

C.
lefoimen förekomma i utlåtandena vissa anmärkningar, som återgivas
med hänvisning i övrigt till vad under föregående rubriker härom åberopats.
Det yttras av Konungens befallningshavande i

Södermanlands län: att landsfiskalens tjänst borde inordnas i länsstyrelsen,
så att tjänstemannen komme helt under Konungens befallningshavandes
lydnad;

Östergötlands län: att landsfiskalen enligt planen skulle i själva
verket bli en motsvarighet till kronofogden, frånsett att titeln ändrats,
att han icke komme att få befattning med uppbörden samt att hans
distrikt vidgats. Sådan landsfiskalens verksamhet enligt det i departementet
utarbetade instruktionsutkastet gestaltade sig, vore tjänsten omöjlig
att sköta och betydelsen av landsfiskalens ställning såsom polischef
vore problematisk;

Kristianstads län: att landsfiskalen skulle bliva till avsevärt gagn
tör länet och att man icke kunde umbära två sådana tjänstemän, emedan
de exekutiva fastighetsauktionema på landsbygden vore mycket betungande.
Vad anginge uppgifterna för hans verksamhet, avstyrkte
Konungens befallningshavande, att han, såsom ifrågasatt vore, borde
taga omedelbar befattning med saköreslängder och bötesredovisning;

Hallands län: att en enda landsfiskal i ett län icke kunde vinna
den kännedom om personer och lokala förhållanden, att han i likhet med
do nuvarande kronofogdarna skulle förmå att tjäna allmänheten;

Alvsborgs län: att landsfiskalsdistnktens antal enligt de sakkunnigas
förslag syntes med avseende på åklagarväsendet vara för få, motsvarande
i medeltal 138,000 invånare och mera än fyra domsagor, samt att landsfiskalen
borde benämnas kronofogde;

Värmlands län: att Konungens befallningshavande ville avråda från
att bötesredovisningen lades på landsfiskalen. Snarare kunde bestyret
åläggas häradsskrivarna eller landskontoret;

Kopparbergs län: att landsfiskalsinstitutet vore av behovet synnerligen
påkallat, enär kronofogden, såsom de sakkunniga framhållit, med
hänsyn till utvecklingen kommit att intaga en helt annan ställning i
statsförvaltningen än förr och, sedan förslaget om postverkets anlitande
lör kronouppbörden framkommit, icke vidare hade någon plats i systemet;

Väster norr lands län: att landsfiskalens verksamhet borde vara ägnad
medföra en avsevärd förbättring av polis- och åklagarväsendet. Dock
önskade Konungens befallningshavande icke två distrikt, men två lands -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311. 191

fiskaler med ett ock samma distrikt för tjänstgöring var helst det kunde
påkallas;

Jämtlands län: att en annan lämpligare titel måtte skapas för landsfiskalen;
framhållande Konungens befallningshavande, att landsfiskalens
verksamhet som åklagare torde böra göras beroende av Konungens befallningshavandes
förordnande;

Västerbottens län: att Konungens befallningshavande ville vits orda,

att ifrågavarande tjänstemans verksamhet borde komma att medföra
avsevärda fördelar framför allt för polis- och åklagarväsendet å
landsbygden; att Konungens befallningshavande till fullo instämde i vad
de sakkunniga yttrat därom likasom Konungens befallningshavande jämväl
i övrigt kunde giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag. Beträffande
landsfiskalstiteln föreslogs i stället benämningen polismästare,
och i fråga om antalet tjänstemän enligt det i departementet uppgjorda
förslaget förklarades, att Västerbottens län bleve försatt i bättre ställning
än enligt fögderiförvaltningskommitténs alternativ III.

i). Mantalsskrivningen å landsbygden hava de sakkunniga föreslagit
att i huvudsak verkställas av kronolänsmännen. Med avsende härpå
samt i fråga om härads skriv arens och kronolänsmannens tjänsteställning
har anförts av Konungens befallningshavande i

Stockholms län: att kronolänsmännen borde kunna övertaga ej blott
själva mantalsskrivningsförrättningen utan ock avfattande av stommen
och längdens komplettering, en anordning, varigenom länsmännens ansvarskänsla
skärptes; ävenledes vore nyttigt för kontrollen, att länsmannen
finge uppgöra pensionsförteckningen;

Kronobergs län: att länsmännen genom mantalsskrivningsbestyret
bleve än mera bundna vid kontorsgöromålen;

Kristianstads län: att om häradsskrivarna, såsom man kunde antaga,
bleve för mycket förtyngda av arbete, antalet tjänstemän kunde ökas;

Göteborgs och Bohus län: att länsmännen väi torde kunna övertaga
mantalsskrivningsbestyret, men att, om häradsskrivarna ålades uppbördsredogörelsen,
tiden för restlängdens utskrivning, eller från den 5 till
och med den 31 december, vore för kort;

Älvsborgs län: att häradsskrivarna, om bötesredogörelsen lades å
landsfiskalen, borde kunna gå i land med övriga dem tillämnade göromål;
att åtskilliga betänkligheter väl mötte mot att länsmännen skulle
ombesörja mantalsskrivningen, men att dessa betänkligheter sannolikt
vore av övergående natur och kunde övervinnas;

Värmlands län: att det ej vore tillrådligt lämna mantalsskrivningen
åt länsmännen, enär oavsett olägenheten av att binda dem mera än

192

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

nödigt vid kontorsarbete, mantalsskrivningen borde verkställas helst av
samma person som debiterar;

Jämtlands län: att mantalsskrivningen kunde hindra länsmännens
polistjänst, men att deras kompetens för arbetet väl räckte till. I övrigt
vore anordningen ett provisorium, enär hela det civila registreringsarbetet
borde snart omläggas till större tillförlitlighet, en anordning,
varpå man dock icke nu kunde inlåta sig. En viss fara förelåge nog
med avseende på länsmännen såsom man talsskri vningsförrättare, om
hinder av trängande polisgöromål plötsligt uppstode. För sådant fall
borde, såsom de sakkunniga föreslagit, en särskild mantalsskrivningsförrättare
kunna förordnas;

Västerbottens län: att länsmännen utan anmärkning gjort mantalsskrivningen
i lappmarksfögderiet. Dock vore särskilt genom folkpensioneringens
tillkomst en omläggning av mantalsskrivningsväsendet inom
en ej avlägsen framtid att motse. Frågan vore därför nu att betrakta
som ett provisorium.

E. Beträffande krono! änsmännens kompetens framhålles från flera
håll, att denna måste höjas, och det har exempelvis från Västerbottens
län påståtts, att så måste ske, även om kronofogdetjänsten, enligt fögderiförvaltningskommitténs
alternativ III, bibehölles, eftersom exekutionsväsendet
avsetts att läggas på länsmännen. Behovet av sålunda ökad
kompetens borde ej föranleda någon examen vid högskola, utan saken
kunde ordnas medelst en reform av nuvarande länsmansexamen huvudsakligen
enligt nämnda kommittés förslag. Om en av staten föranstaltad,
praktisk lärobok i juridiska ämnen bleve tillgänglig, kunde studierna
underlättas och vid examen inför någon lämpligen sammansatt kommission
tillförlitlig visshet vinnas om nödiga insikter hos den examinerade.

F. I fråga om de av de sakkunniga föreslagna lönerna göras anmärkningar
från de flesta län, i allmänhet gående ut på, att lönesatserna
vore för låga. Beträffande landsfiskalen erinrar således Konungens befallningskavande
i Kristianstads län, att hans tjänstgöringspenningar
måste sättas till 2,000 kronor, på det att länsnotarier med 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar måste finna anledning mottaga förordnande på
iandsfiskalstjänst. Och Konungens befallningshavande i Jämtlands län
anmärker, att landsfiskalens lön måste överstiga häradsskrivareris. Tämligen
enstämmigt framhålles, att länsmännens löner satts för låga i de
sakkunnigas förslag. Däremot lämnas löneförslaget rörande häradsskrivarna
i allmänhet utan anmärkning. Förbättring påyrkas ock i flera
utlåtanden beträffande lönerna för länsstyrelsens underordnade tjänstemän,
enkannerligen landskanslister och landskontorister.

11)8

Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 2It.

G. Vidare beröras i några av utlåtandena enskilda detaljer, såsom
i fråga om lantpolisväsendet, vilket Konungens befallningsliavande i Alvsborgs
och Jämtlands län önska se löst i sammanhang med organisationen
av fögderiförvaltningen; om kontrollen, varom i Konungens befallningshavandes
i Kopparbergs län utlåtande anmärkes, att de sakkunnigas
förslag därutinnan innefattade sådana fördelar, att Konungens befallningshavande
utan varje tvekan förordade detsamma, samt beträffande
exekutionsmålen, i vilket avseende Konungens befallningsliavande i Alvsborgs
län framhåller, att det bör fixeras, att landsfiskalen vore förrättningsman
i det fall att fast egendom skulle försäljas annorstädes än å
landskansli et, dock med Konungens befallningsliavande förbehållen rätt
att förordna annan man.

I!. Slutligen är att märka, hurusom länsstyrelserna ifråga om övergängen
till den nya organisationen uttala rätt divergerande meningar.
Konungens befallningsliavande i Södermanlands, Kristianstads, Göteborgs
och Bohus samt Norrbottens län framhålla sålunda, att reformen bör
genomföras på en gång, vilken åsikt synes vara biträdd jämväl av
Konungens befallningsliavande i Örebro län med tillägg att reformen
möjligen skulle lättare genomföras successivt, och av Konungens befallningshavande
i Jämtlands län, som dock finner det motbjudande att
under en följd av år lämna avlöning till en stor grupp av kronofogdar
utan att man tillgodogör sig något arbete av dem. Däremot förordas
en successiv övergång i likhet med vad kammarkollegium och statskontoret
ifrågasatt av Konungens befallningsliavande i Alvsborgs,
Kopparbergs och Gävleborgs län.

Bihang till riksdagens protokoll löIt. 1 samt. tfa käft. (Kr 2il.)

194

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 211.

Bilaga C.

Uträkning av kostnaden för icke flyttningsskyldiga kronofogdars överflyttande

på indragniagsstat.

			Utnäm- nings- o ar.	Belopp å	indragningsstat:
Län.	Fögderi.	Kronofogdens namn.	Lön och tjänst-görings-pen-ningar.	llders- tillägg.	Sporte 1-ersättning.	Summa. 1
Stockholms.........	Svartsjö .....................	Erik Johan Norman *) .........	1903	4,000	500	450		4,950	—
	Västra........................	Edvard Fredrik Fries............	‘Va 1900	4,000	500	790		5,290	—
>» .........	Norra Roslags ............	Carl Wilhelm Sundberg.........	1890	4,000	500	750	—	5,250	1
» .........	Södertörns.............. ...	Johan Ludvid Hofman-Bang*)	/ (1896)1 t 1907 /	4,000	500	4,330	-	8,830	—
j Uppsala ............	Mellersta....................	Per Jakob Åström...............	1889	4,000	500	990	—	5,490	—
I 1 » ............	Örbyhus.....................	Janne Fredrik Ljungdahl.....	1889	4,000	500	1,130	—	5,630	—
» ............	Olands........................	Carl Josef Lindgren ............	1897	4,000	500	290	—	4,790	—
Södermanlands ...	Nyköpings ..................	Lauritz Carl Vilhelm Bökman	1892	4,000	500	780	—	5,280	—
»	Vingåkers ..................	Carl Mauritz Hall ...............	1886	4,000	500	1,300	—	5,800	—
»	Rekarne .....................	Per Edvard Andersson .........	1896	4,000	500	650	—	5,150	—
Östergötlands......	Kinda och Ydre h:ds ...	Hugo Peter Vilhelm Petersén*)	1904	4,000	500	390	—	4,890	—
»	Åkerbo m. fl. h:ds.......	Hugo Viktor Ygberg............	1882	4,000	500	600	—	5,100	—
»	Finspånga läns h:d ......	Samuel Verner Lundgren*) . .	1905	4,000	500	680	—	5,180
n	Björkekinds m. fl. h:d...	Karl Edvard Lindvall............	1898	4,000	500	1,510	—	6,010	—
»	Lysings » » ...	Jakob Edv. Samuel Cnattingius	1892	4,000	500	400	—	4,900	—
.	Aska, Dals » » ...	Johan Carl Emanuel Arpi.....	1890	4,000	500	970	—	5,470	—
Jönköpings.........	T veta, Vista » » ...	Gustaf Adolf Andrén*).........	1907	4,000	500	770	—	5,270	—
» .........	Norra och Södra Vedbo	Axel Albrecht Ehrengranat*)	1901	4,000	500	460	—	4,960	—
» .........! Östra h:ds..................	Thor Gustaf Landegren.........	Va 1900	4,000	500	600	—	5,100	— \|
		Transport		76,000	9,500	17,840	-	103,340	—

*) Skyldig att vid 67 års ålder avgå med pension.

**) Beräknad efter uppgift om sportler för åren 1908—1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

195

Län.

Fögderi.

Kronofogdens namn.

Belopp å indragningsstat:

Utnäm- nings- år.	Lön och tjänst-görings-pon-ningar.	Aldcrs- tillägg.	Sportel- orsättning	1 Summa.
	76,000	9,500	17,840	—!	103,340	i
1897	4.000	500	160	—	4,660	—
1891	4,000	500	280	—	4,780	—
1892	4,000	500	80	—	4,580	—
1894	4,000	500	70	—	4,570	—
1882	4,000	500	210	—	4,710	—
1899	4,000	500	310	—	4,810	—
1884	4,000	500	800	—	5,300	—
1899	4,000	500	770	—	5,270	—
1890	4,000	500	570	—	5,070	—
1886	4,000	500	860	-	5,360	—
1905	4,000	500	610	—	5,110	—
1886	4,000	500	1,140	—	5,640	—
1898	4,000	500	190	—	4,690	—
1903	4,000	500	440	—	4,940	—
1907	4,000\| 500	1,550	—	6,050	—
1893	4,000 500	1,730	—	6,230	—
1903	4,000	500	1,030	—	5,530	—
1889	4,000	500	1,340	—	5,840	—
1904	4,000	500	1,150	—	5,650	—
1896	4,000	500	700	—	5,200	—
/ (1886)1 \ 1894 /	4,000	500	780	—	■5,280	—
26/s 1900	4,000	500	660	—	5,160	—
1891	4,000	500	240	—	4,740	—
2. 1900	4,000	500	1,210	—	5,710	-
/ (1888)1 \ 1899 l	4,000	500	700	—	5,200	—
1905	4,000	500	780	—	5,280	—
f (1891) \S6/el900	} 4,000	i 500	910		5,410
/ (1895) 1 \ 1902	4,000	500	880	—	5,380
—	188,000 23,500 37,990 -	! 249,490	1-

Jönköpings.
»

Kronobergs.

Kalmar ..........

» ..........

Gottlands .......

Blekinge..........

Kristianstads ....

» ....

Malmöhus .......

» .......

Hallands..........

Göteborgs o. Bohus

Älvsborgs ......

» ......

Skaraborgs ......

Västra härads ........

Västbo » .........

Konga » .........

Uppvidinge hals ......

Kinnevalds m. fl. h:ds

Allbo hals ...............

Sunnerbo h:ds .........

Tuna läns o. Sevede h:ds
Norra Möre o. Stranda »

Södra Möre h-.ds ........

Södra ......................

Västra.....................

Norra Åsbo m. fl. hals
Ingelstads » »

Oxie och Skytts li:ds
Frosta och Färs »
Ljunits m. fl. h:ds...
Rönnebergs » » ...

Laholms .................

Inlands ..................

Värmlands ..

Kullings ........

Sundals ........

Norra Vadsbo
Södra Vadsbo

Sköfde.........

Bame ...........

Mellansysslets

Jösse .......

Transport

Uno Magnus Lindeblad.........

Carl Harder von Mentzer....

Per Emil Otto Ekedahl........

Carl Johan Axel von Schantz

August Sjögren ..........

Vilh. Gustaf Emil Hj alm Modée
Carl Rudolf Fagerholm ..
Jakob Gustaf Odencrantz
Rudolf Aehates Bergman

Carl Edvard Eriksson.....

Johan Herman Bachér*)

Olof Gustaf Söderlund ..
Birger Albert Ljungberg
Assar Carl Anund Bergengren*)
Olof Magnus Gustaf Olsson*)

Nils Georg Witthoff .........

Philip Ludvig von Plåten*)
Carl Jakob Emanuel Möller
Patrik Leonard Forsbäck *)
Johan Claes Viktor Holme

Carl Gunno Vilhelm Almgren

Tage Harald Amandus v. Schéele

Gustaf Vilhelm Höijer ........

Johan Albert Tomtlund ......

Reinhold Molander*)...........

Janne Fredrik Stenström*) ..

Karl Oskar Hammarberg*) ..

Transport

*) Skyldig att vid 67 års ålder avgå med pension.

196

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

			Utnäm-	Belopp å	indragningsstat:
			Lön och tjänst-görings-pen-
Län.	Fögderi.	Kronofogdens namn.	nings- 0 ar.	o Ålders- tillägg.	Sportol- ersättning.	Summa.
				ningar.
		Transport		188,000	23,500	37,990		249,490
Värmlands.........	Frykdals.....................	Herman Undén*)..................	1 (1901) \22/6 1 906	} 4,000	500	1,020	—	5,520	—
Västmanlands......	Västerås .....................	Torsten Vilbelm Kalén.........	/ (1893) \16/el900	\| 4.000	500	1,240	—	5,740
>» ......	Kungsör.....................	Alex.FredrikEdu.AugustFunek	35/s 1900	4,000	500	820	_	5,320
»	Bergslags ........	Johan Viktor Lange	1895	4,000	500	1,390	_	5,890
» ......	Salbergs-Väsby ...........	Johan Vilbelm Lind*) .....	1905	4,000	500	1,160	_	5,660
Kopparbergs ......	Hedemora ......	Karl Axel Bladin ...............	1898	4,000	500	3,170	_	7,670	1
»	Nedan Siljans ...........	Otto Ulrick Essaias Collin*)..	1904	4,000	500	840	_	5,340
Gävleborgs.........	Gestriklands ...............	Knut Georg Anjou...............	1894	4,000	500	1,440	_	5,940	_
» .........	Södra Hälsinglands ......	AndersLaur.Fr.Emil von Schultz	1895	4,000	500	1,480	_	5,980	_
)) .........	Norra Hälsinglands ......	Carl Atle Mauritz von Kehausen	1884	4.000	500	1,220		5,720
Västernorrlands...	Medelpads östra .........	Erik Fredrik Engelstedt .....	1889	4,000	500	2,140	—	6,640	—!
»	Medelpads västra......	Carl Alfred Ljungberg*)	/ (1900)1 1 1907 /	4,000	500	1,350	—	5,850	~
It '' ''	S:a Ångermanlands övre	Teodor Ödmark *) .........	1903	4.000	500	1,780		6,280
»	N:a Ångermanlands övre	Kobert Westman*)	1905	4,000	500	940	—	5,440	_
Västerbottens......	Skellefteå ...............	Alarik Dalqvist*)..................	/ (1897)1 l 1904 /	4,000	500	1,370	—	5,870	!
Norrbottens ......	Kalix ............	Nils Martin Wiedholm .........	1899	4,000	500	980	-1	5,480	’
		Summa 1	- 1	252,000 31,500 60,330	J\|	343,830	—1

*) Skyldig att vid 67 års ålder aygå med pension.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

197

Bilaga D.

Uppgift ä inom departementet uträknad nettobehällning av flyttningsskyldiga
kronofogdars sportler enligt 1878 ars lönereglering. *)

Län.	fögderi.	Kronofogdens namn.	Utnäm- nings- år.	! Sportel-ersättning. 1
Stockholms............	Mellersta Koslags...........	C. F. Dahlgren.................................	1 (1907) 1 \ 1909 /	960	-!
» ...........	Vaxholms . . ..................	C. A. A. Hägg................................	1 (1903) 1 \ 1910 /	2.230	—j
\| Uppsala ...............	Södra ..........................	J. B. Wadstein.................................	f (1908) 1 \ 1909 /	530
Östergötlands.........	Vifolka m. (1. h:ds .........	E. A. Myrin ...................................	1 (1907) 1 t 1909 /	910	i
» .........	Hammarkinds h:ds .........	N. 0. C. Leth .................................	1911	840	—
1 ; Jönköpings............	Östbo .........................	C. 0. Helmer..................................	1910	570	—
\| Kalmar ...............	Tjusts........................	G. Lindeberg.................................	/ (19011 \ \ 1911 r	1,040	—i
») ...............	Aspelands m. fl. hals ......	J. E. Lagström.................................	1910	440	—\|
» ...............	Ölands.........................	N. G. G. Berggren ..........................	1910	450	— 1
[ Blekinge...........	Östra ...........................	C. E. Sandstedt.................................	1912	1,100	— j
j Kristianstad .......	Ö. och V. Göinge............	C. H. Areskoug................................	1912	—	\|
» .........	Vinands m. fl. kds ........	L. A. C. Sjöström.............................	1911	530	—
1 Malmöhus ............	Luggude h:ds..................	A. E. Camp ....................................	1 (1908) \ \ 1909 J	2,740
» ...........	Torna och Bara kds ......	N. Linder .......................................	1911	1,440	—j
Hallands...............	Halmstads...................	0. E. Ehnbom .................................	1910	580	-\|
» ...............	Varbergs.......................	J. E. V. Willner ..............................	1910	780	—
Göteborgs o. Bohus	Göteborgs .....................	S. Ljunggren....................................	f (1888) i i 1910 \|	2,930	!
“	Orusts och Tjörns............	J. V. Hallensten ..............................	1911	450	—
»	i Sunnervikens..................	C. H. G. J. Wickbom........................	f (1905) 1 \ 1911 1	1,390	—!
»	Norrvikens........ ............	J. G. E. Ekström .............................	1911	760	—
	1	Transport	—	\| 20,670	H

Anm. Samtliga flyttningsskyldiga kronofogdar äro skyldiga att vid 67 års ålder avgå med pension.
*) Beräknad efter förhållandena åren 1908—1912.

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

			Utnäm-		—
Län.	Fögderi.	Kronofogdens namn.	nings-	Sportel
			år.	ersättning.
		j Transport	_	20,670	!
Älvsborgs ...........	Vane ...................	K. F. V. Svensson ...........................	1 0902) 1 1 1910 f	1,770	—
” .............	Marks .........................	Ii. A. Rosell ...................................	1 (1908) 1 t 1909 f	640	—j
»	Vedbo .................	0. A. Frändén ..................	/ (1905) \ \ 1910 /	700	—;
Skaraborgs ............	Vartofta........................	E. Edengren ....................................	1910	1,060	—
»	Skara ...........................	C. J. G. Bohman.............................	1 (1901) 1 t 1911 /	840	—
Värmlands .........	Östersysslets ... .	G. H. Nyström................................	1910	880
		—
» ............	Älvdals .......................	G. A. Lind...................................	1 (1908) 1 \ 1912 /	1.190	—
Örebro.................	Ö. Närkes ...........	A. Lilja ...................	1910	780	—''
»	V. Närkes .........	K. R. Norsell............	j (1903) \	1,360
			1 1912 /
0	Nora ...............		1912 J (1906) 1 l 1909) /	760 1,840	\|
Kopparbergs .........	Faluns .................	H. A. Bohm ....................	I
» .........	Ovan Siljans ........	A. 0. M. Olsson ......	1911 1910	1,270 1,260
»	Vesterdals .....................	J. E. G. Lyckholm .......................
»	Väster Bergslags	Hj. Rosberg ....................................	1911	2,280
		—
Gävleborgs............	Västra Hälsinglands .......	P. E. Sidenvall................................	I (1908) \ t 1909 / 1911	1,380
Jämtlands .........	Norra ..........................	A. Wettermark................	1,090
” ...........	Västra..........................	0. F. Tengvall ................................	/ (1907) i \ 1909 /	1,170
»	Södra ............		1910 1910 ( (1908) (!	600 2,500 1,070
Västerbottens.........	Umeå ..	U. G. Hellgren ...........
»	Lappmarks.................	B. Hellebenr ..............	1
			\ 1909 f
Norrbottens .........	Piteå ...............	H. Lönner ...................	1912 1910 1
a	Torneå...........................	3. Svanström....................................	870
		Summa	- \|	45,980

Bilaga E. Rikets indelning i landsfiskals-, häradsskrivaroch
kronolänsmansdistrikt.

Anm.

Vid jämförelse emellan den nuvarande och den föreslagna indelningen visar sig här och var en
brist på överensstämmelse emellan de å ömse sidor lämnade sifferuppgifter. Denna brist hanel
från de primäruppgifter, som varit för departementet tillgängliga.

Skiljaktigheten är skäligen obetydlig och inverkar i varje fall icke på indelningsförslaget,
sådant det framträder i tabellen.

200

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Rikets indelning i landsfiskals-, härads Stock (Hela

länet ett

nuvarande indelning’.

Fögderier.

Benämning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den sl/i2

1912.

Liinsmansdistri	k t.
Benämning.	\| Areal 1 i kv. nymil.	1 Folk-mängd den 81/ia \| 1912.
Frösåkers härads norra distrikt	3,67	4,322
Frösåkers härads södra distrikt	6,62	9,387
Väddö och Häfverö skeppslag	3,28	7,952
Närdinghnndra härad.....................	6,80	8.987
Sjuhundra härad............... ...............	2,91	5,103
Lyh undra härad ............	3,18	5,001
Bro och Vätö skeppslag.................	2,29	4,877
Frötuna och Länna skeppslag	3,92	8,214

Norra Koslags

1 i Mellersta Koslags

1 ! Svartsjö

20.37

30.648

12, so 23.195

4.oc

26.171

1 Färentuna härad
1 | Sollentuna härad

2,131 7,207

j 1,93 j 18,964

Kung]. May. ts Nåd. Proposition Nr 211.

201

skrivar- och kronolänsmansdistrikt.

Bilaga E.

holma län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Före s läge	ii in	delning.
	Länsmansdistrikt.			Fögderie	r.
1 Antal. 1	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd don 31/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- 1 mängd 1 den S1/i2 1912. \|
1	Frösåkers, omfattande Frösåkers hä-rads norra och södra länsmans-distrikts nuvarande områden.........	10,29	13,709				''
i	Väddö, omfattande Väddö och Häfverö skeppslags länsmansdistrikts nuva-	3,28	7,952
i	Närdinghundra, omfattande Närding-hundra härads länsmansdistrikts nu-	6,80	8,987	1	Norra Roslags omfattar motstående 3 länsmans-distrikt ....................	20,87	30,648
\| i	Vätö, omfattande Bro och Vätö skepps-lags länsmansdistrikts nuvarande område samt Söderbykarls och Es-	4,17	7,854
i	Sjuhundra, omfattande Sjuhundra hä-rads länsmansdistrikts nuvarande område samt Lohärads, Malsta och	4,15	7,127

i	Frötuna, omfattande Frötnna och Larma skeppslag länsmansdistrikts	3,9 2	8,214
i	Långhundra, omfattande västra fög-deriets norra länsmansdistrikts nu-varande område samt Skånella och	3,97	6,173	1	Mellersta Roslags omfat-tar motstående 4 läns-mansdistrikt .............	16,21	29,368
i	Sollentuna, omfattande Sollentuna hä-rads länsmansdistrikts med Sund-bybergs köping nuvarande område	1,98	18,964
	därav i: Sundbybergs köping...... 5,266 inv.				9		1

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 1/6 höft. (h) 211.)

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		N u v	arande indelning.
	P ö g d e r i (	r.			L än smansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den #1/i2 1912.
1	Vaxholms....................	10,24	47,826	i	Åkers skeppslag ...........................	3,68	6,145
				i	Danderyds skeppslag .....................	2,16	32,268
				i	Värmdö skeppslags norra distrikt ....	\| 4,40	9,413
				i	Värmdö skeppslags södra distrikt ....	1
1	Södertörns ..................	18,87	42,163	i	Svartlösa härads södra distrikt.........	4,17	10,129
				i	Svartlösa härads norra distrikt.........	0,64	8,575
				i	Sotholms härads södra distrikt.........	3,58	7,777
				i	Sotholms härads norra distrikt........	5.68	’ 7,285
				i	Öknebo härad ..............................	4,30	8,397
	1	\| .	•

Antal.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

203

Föreslagen indelning.

Länsmansdistrikt.

Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/i2 1912.
Erlinghundra, omfattande västra fög-deriets västra länsmansdistrikts nu-varande område samt Norrsunda, Hammarby och Fresta socknar......	3,03	8,576
Vallentuna, omfattande västra fögde-riets östra länsmansdistrikts nuva-rande område samt Orkesta och Val-lentuna (huvuddelen) socknar.........	3,96	6,334
Solna, omfattande Solna socken ......	0,20	16,736
Danderyds, omfattande Danderyds skeppslags länsmansdistriks nuva-rande område (Djursholms stad, Lidingö och Stocksunds köpingar häri inberäknade), med undantag av Solna socken..............................	1,96	15,532
därav i: Djursholms stad ......... 3,811 inv. Stocksunds köping ....... 1,042 » Lidingö köping............ 5,410 »
Åkers, omfattande Åkers skeppslags länsmansdistrikts nuvarande område	3,68	6,145
Värmdö norra, omfattande Värmdö skeppslags norra länsmansdistrikts nuvarande område........................	\|	( 3,539
Värmdö södra, omfattande Värmdö skeppslags södra länsmansdistrikts nuvarande område ......................	] 4,40	( 5,874
Sotholms norra, omfattande Sotholms härads norra länsmansdistrikts nu-varande område ........................	5,68	7,285

Fögderier.

Antal.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Folk-mängd
den 81/ia

1912.

Sollentuna omfattar motstående
2 länsmansdistrikt
....................

Vaxholms, omfattar motstående
3 länsmansdistrikt.
..................

5,56

6,12

27,540

38.602

Antal.

204

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.

Nuvarande indelning.

Fögderier.

Benämning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den S1/ia
1912.

Länsmansdistrikt.

Ben

åmning.

Areal
i ky.
nymil.

Folkmängd

den 31/i2

1912.

Västra .

11,35

21,083

Norra distriktet ............................	3,82	5,145
Västra distriktet ...........................	2,56	5,656
Södra distriktet.........	2,36	5,833
Östra distriket..............	3,11	4,449

Antal.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

205

Töreslagen indelning.

	L ä n s m a n s d i s t r i k t.			Fögderie	r.
\| Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/ia 1912.	ö BO	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/ia 1912.
1	Sotkolms södra, omfattande Sotholms härads södra länsmansdistrikts med Nynäshamns köping nuvarande om-råde ........................................	3,58	7,777	1	Södertörns östra omfat-tar motstående 5 läns-mansdistrikt.............	17,84	30,620
	därav i Nynäshamns köping 2,148 inv.
i	Färentuna, omfattande Färentuna hä-rads länsmansdistrikts nuvarande område.....................................	2,13	7,207
i	Nacka, omfattande Svartlösa härads norra länsmansdistrikts med Salt-sjöbadens köping nuvarande område	0,64	8,575
	Därav i Saltsjöbadens köping 2,527 inv.
i	Tumba, omfattande Svartlösa härads södra länsmansdistrikts nuvarande område ..................................... Öknebo, omfattande Öknebo härads länsmansdistrikts nuvarande område	4,17 4,30	10,129 8,397	1	Södertörns västra omfat-tar motstående 4 läns-mansdistrikt.............	11,24	34,308
i 21	•			6

Antal.

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Nuvarande

Fögderier.

Benämning:.

Areal
i kr.
nymil.

Folkmängd

den sl/i2
1912.

Södra

12,79

21,811

1 Mellersta......

1 Örbyhus ........

Olands..

14,94

24,642

15,38

32,250

13,13

19,863

Uppsala

(Hela länet ett

indelning.

Länsmansdistrikt.

Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
Håbo härad ...........................	2,75	4,588
Bro härad.........................	2,31	3,026
Trögds härads sydöstra del ............	2,05	2,894
Trögds härads nordöstra del	3,02	5,236
Åsunda härad..........................	2,66	5,567
Lagunda härad...................	2,12	4,267
Hagunda härad.........	3,45	4,754
Ulleråkers härad .......	2,52	4,873
Bälinge härad .........	2,62	3,592
Vaksala härad .........	1,46	3,666
Easbo härad.....................	2,7 7	3,490
Tierps tingslags distrikt...............	4,63	9,465
Vesslands och Tolfta distrikt	3,08	4,355
Älfkarleby distrikt .......	2,30	9,833
Yendels tingslags distrikt	1,69	2,738
Norunda härad ..........	3,68	5,859
Olands tingslags distrikt.................	4,87	7,710
Löfsta tingslag............	5,11	6,481
Film3 och Dannemora tingslag.........	3,15	5,672

Antal.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

207

län.

landsfiskalsdi strikt.)

Föreslagen indelning.

Länsmansdistrikt.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den sl/i2

1912.

Fögderier.

Antal.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Folk-mängd
den 81/ia

1912.

i	Håbo distrikt, omfattande Håbo och
	Bro härad samt av Trögds härad
	Hacksta, Löt, Villberga och Husby-
	sjutolft socknar..........................	6,13	10,540
i	Åsunda distrikt, omfattande Åsunda
	härad samt Trögds härads övriga
	socknar ....................................	6,06	10,771	1
i	Lagunda distrikt, omfattande Lagunda
	och Hagunda härad.....................	5,57	9,021
i	Ulleråkers distrikt, omfattande Bälinge
	och Ulleråkers härad ..................	5,14	8,465
i	Yaksala distrikt, omfattande Yaksala
	och Kasbo härad .......................	4,23	7,156
i	Olands distrikt, omfattande Olands
	förra tingslag..............................	4,87	7,710	1
i	Löfsta distrikt, omfattande Löfsta förra
	tingslag ....................................	5,11	6,481
i	Dannemora distrikt, omfattande Films
	och Dannemora förra tingslag, samt	3,15	5,672
i	Vendels förra tingslag.....................	1,69	2,738
i	Norunda härad..............................	3,68	5,859
i	Tierps förra tingslag (Tierp och Söder-
	fors socknar)..............................	4,63	9,465
i	Vesslands och Tolfta socknar............	3,08	4,355
i	Älfkarleby socken...........................	2,30	9,833	1
12				o O

Enköpings, motsvarande
motstående 3 länsmansdistrikt
.........

Uppsala, motsvarande
motstående 5 länsmansdistrikt
med un
dantag av Yendels förra
tingslag ..............

örbyhus, motsvarande
motstående 4 länsmansdistrikt
jämte
Yendels förra tingslag

18,36

30,332

22,50

15,38

35,484

32,250

208

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Söderman (Hela

länet ett

	2T u v	yrande	indelning1.
	Fögderie	r.			Liinsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
! 1	Nyköpings ..................	20,85	37,495	i	Jönåkers.................... .........	9,47	19,043
i				i	Eönö ......................	6,16	9,894
				i	Hölebo....................................	5,22	8,558
1	Gripsholms..................	13,44	23,946	i	Åkers ........... ..........	4,50	7,759
				i	Selebo..........................................	3.81	7,140
				i	Daga ..................	5,07	9,047
\| i	Eekarne .....................	10,47	21,965	i			! 1 9 £,«•>
			i	Väster-Eekame.....................	3,83	9,383
i	Vingåkers ..................	22,15	51,002	i	Oppunda härads västra distrikt... .....	5,20	12,443
				i	» » mellersta distrikt ...	5,30	9,765
				i	» » östra distrikt.........	5,os	14,603
				i	Villåttinge.......	6,5 6	14,191
4				12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

209

lands län.

landsfiskalsdistrikt).

Föreslagen indelning.

Länsmansdistrikt.

Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	1 \| Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i tv. nymil	Folk-mängd den sl/i2 1912.
i	Jönåkers härads östra distrikt om-
	fattande Nikolai, Bärbo, Nykyrka,
	Stigtomta, Halla, Bergshammars
	och Tunabergs socknar av Jönåkers
	härad .......................................	4,io	10,826
i	Jönåkers härads västra distrikt om-
	fattande Tuna, Lunda, Kila och
	Björkviks socknar av Jönåkers härad.	5,37	8,217
i	Rönö distrikt (oförändrat)...............	6,16	9,894	i	Nyköpings, omfattande motstående 4 länsmans-
i	Hölebo » ( » )...............	5,2 2	8,558		distrikt ..................	20,86	37,495
i	Åkers distrikt (oförändrat)...............	4,66	7,759
				i	Gripsholms, omfattande
i	Selebo » ( » )...............	3,81	7,140		motstående 3 länsmans-
i	Daga » ( » )...............	5,07	9,047		distrikt ..................	13,44	23,946
i	Villåttinge distrikt (oförändrat).........	6,66	14,191
i	Öster-Bekame distrikt (oförändrat) ...	6,64	12,582	i	Rekame, omfattande mot-
					stående 3 länsmans-
i	Väster-Rekarne distrikt (oförändrat)...	3,83	9.383		distrikt ..................	17,03	36,156
i	Oppunda härads västra distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	5,20	12,443
	därav i Vingåkers municipalsam-
	hälle........................... 709 inv.
i	Oppunda härads mellersta distrikt
	(oförändrat).................................	5,30	9,765	i	Oppunda, omfattande
i	Oppunda härads östra distrikt (oför-				motstående 3 länsmans-
	ändrat)......................................	5,09	14.603		distrikt .................	15,59	36,811
13				4

Fögderier.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Isr 211.)

210

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Östergöt(Hela
länet ett

	Hav	a r a i	d €	indelning''.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	i t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	> sj	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
i	Enda och. Tdre härads..	23,50	26,244	i	Enda härads södra distrikt ............	8,38	10,888
				i	Enda härads norra distrikt..........	5,90	7,629
				i	Ydre härads södra distrikt...............	> 9.22	7,727
				i	Ydre härads norra distrikt...............
i	Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härads......	10,18	22,600	i	Bankekinds härad.................	5,64	11,731
				i	Åkerbo härad............	1,83	3,216
				i	Hanekinds härad ...................	2,71	7,653
i	Vifolka, Yalkebo och Gull-bergs härads ........ ...	10,85	26,628	i	Gnllbergs härad.......................	3,01	6,163
				i	Vifolka härad.................................	3,73	12,862
				i	Valkebo härad ..............................	4.ii	7,603
i	Lysing® och Göstrings härads.....................	11,21	24,384	i	Lysings .......................................	4,56	9,708
				i	Göstrings ..................	6,65	14,676
i	Hammarkinds och Skär-kinds härads ............	13,69	22,587	i	Skärkinds härad ...	3,51	5,227
				i	Hammarkinds härads västra distrikt..	} 7,08	12,449
				i	Hammarkinds härads södra distrikt...
	Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härads......			i	Hammarkinds härads östra distrikt...	3,10	4,911
i	13,24	28,237	i	Lösings härad ..............................	1,82	5,077
				i	Memmings härad...............,...........	1,84	6,797
				i	Bråbo härad .................................	3,72	*) 5,447
				i	Björkekinds härad...........................	2,25	4,520
				i	Östkinds härad............................	3,61	6,396

*) Efter från raknande av inv. i Östra Eneby s:n, 8,657, som år 1915 inkorp. med Norrköpings stad.

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 211.

211

lands län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föreslå	gr e n in	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.		Pögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	B SL	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Kolk.-mängd den 81/ia 1912.
i	Kinda kärads södra distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	8,38	10,888
1	Kinda kärads norra distrikt (oför-			i	Enda ock Ydre kärads
		5,90	7,629		fögderi omfattande mot-
					stående tre länsmans-
i	Ydre kärad....................................	9,22	7,727		distrikt ..................	23,50	26,244
i	Åkerko ock Hanekinds kärad............	4,54	10,869
i	Bankekinds kärad (oförändrat) .........	5,64	11,731
				i	Åkerbo m. fl. kärads fög-
i	Skärkinds kärad samt Yästra Hus-				deri omfattande mot-
	ky ock Drotkems socknar i Ham-				stående fyra länsmans-
	markinds kärad...........................	5,13	8,380		distrikt, undantagandes
					Västra Husky ock Drot-
i	Valkeko kärad (oförändrat)...............	4,11	7,603		kems socknar...........	17,80	35,430
i	Vifolka kärad, med undantag av Norm-
	lösa ock Yästerlösa socknar .........	3,20	11,095	i	Yifolka m. fl. kärads fög-
					deri omfattande mot-
					stående tre länsmans-
i	Lysings kärad (oförändrat)...............	4,56	9,708		distrikt, jämte Norm-
					lösa ock Västerlösa
i	Göstrings kärad (oförändrat)............	6,65	14.676		socknar ..................	14,94	37,246
i	Aska kärads norra distrikt (oför-
	ändrat).......................................	2,06	11,809
i	Aska kärads södra distrikt samt Dals	2,63	8,958	i	Aska m. fl. kärads fögderi omfattande motstående
					fyra länsmansdistrikt
i	Bokergs kärad (oförändrat)...............	3,83	8,953		undantagandes Norm-
i	Gullbergs kärad samt Normlösa ock				lösa ock Yästerlösa		35,883
	Yästelösa socknar i Yifolka kärad.	3,54	7,930		socknar .................	11,53

212

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	IT n v	arande indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	fc> B c-t- £L	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
i	Finspånga läns härads...	17,96	25,501	i	Tjällmo och Godegårds distrikt......	4,21	5,633
				i	Hällestads och Vänga distrikt	4,82	7,320
				i	Regna och Skedevi distrikt ......	5,20 3,73	5,507 7,041
				i	Risinge distrikt..................

i	Aska, Dals och Bobergs härads ......	8,52	29,720	1	Aska härads norra distrikt	2,06	11,809

				i	Aska härads södra distrikt	1,33	4,348
				i	Dals härad......................	1,30 3,83	4,610 8,953
				i	Bobergs härad ...........

8				29

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 211.

213

	Föreslage	n in	delning.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.
i	Regna och Skedevi socknar (oför-
	ändrat) ....................................	5,20	5,507
i	Risinge och Vänga socknar ...........	5,28	9,717
i	Godegård, Tjällmo och Hällestads
	socknar ....................................	7,48	10,277
				1	Finspånga läns m. fl.
i	Bråbo härad samt Krokeks socken i				härads fögderi motsva-
	Lösings härad ...........................	3,83	7,559		rande motstående fem
					länsmansdistrikt, un-
i	Lösings härad,*) utom Krokeks socken,				dantagandes Lösings
	samt Memmings härad..................	2,63	9,762		härad .....................	22,70	34,654
i	Björkekinds och Östkinds härad ......	5,86	10,916	1	Björkekinds m. fl. härads
					fögderi motsvarande
i	Ringarums och Gryts socknar i Ham-				motstående tre läns-
	markinds härad..........................	5,02	8,044		mansdistrikt,/ämfe Lö-
					sings härad samt Västra
i	Skönherga, Mogata, Börrums, Skäll-				Husby och Drothems
	viks och S:t Ann® socknar .........	3,70	6,163		socknar ..................	18,24	36,444
22				6		1

*) Enl. K. brev den 5 dec. 1916 skall S:t Johannes socken, areal 0,376 kvm och 3,091 inv., inkorp. med Norrköpings
stad.

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Jönköpings

(Hela länet ett

	N U T	arande indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
i	Tveta, Vista och Mo härads ....................	22,43	45,107	i	Tveta härads östra distrikt ............	5,41	13,821
				i	Tveta härads slottsdistrikt...............	4,17	16,579
					därav i: Huskvarna stad ......... 6,500 inv.
				i	Mo härads distrikt .........................	9,7 9	7,251
				i	Vista härads lantdistrikt ...............	2,82	6,193
				i	Visingsö distrikt ..................	0,24	1,263
i	Norra och Södra Vedbo härads .....................	20,07	33,995	i	Norra Vedbo härads första distrikt...	3,21	10,439
				i	Norra Vedbo härads andra distrikt...	3,31	4,237
				i	Norra Vedbo härads tredje distrikt...	3,43	4,518
				i	Södra Vedbo härads norra distrikt ...	5,26	7,891
				i	Södra Vedbo härads södra distrikt ...	4,86	6,910
i	Östra härads...............	14,00	22,496	i	Östra härads första distrikt ............	4,86	9,874
				i	Östra härads andra distrikt ............	4,80	6,942
				i	Östra härads tredje distrikt ............	4,34	5,680
						1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

215

liin.

landsfiskalsdistrikt).

	Föreslage	n in	delning.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	> O £.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/i2 1912.
i	Tveta härads östra distrikt (oför-	5,41	13,821
	därav i: Nässjö stad ............... 2.985 inv.
i	Tveta härads slottsdistrikt (oförändrat)	4,17	16,579
i i	därav i: Huskvarna stad............ 6,500 inv. Mo härads distrikt (oförändrat)......... Vista härad .................................	9,79 3,06	7,251 7,456	1	Tveta, Vista och Mo härads (oförändrat) om-fattande motstående 4 länsmansdistrikt........	22,43	45,107
i	Norra Vedbo härads första distrikt	4,39	11,819
	därav i: Tranås köping............ 2,209 inv.
1		5,56	7,375
i	Södra Vedbo härads norra distrikt	5,26	7,891	1	Norra och Södra Vedbo härads (oförändrat) om-fattande motstående 4 länsmansdistrikt.........
i	Södra Vedbo härads södra distrikt	4,86	6.910		20,07	33,995
i	Östra härads första distrikt (oför-	4,86	9,874

	därav i: Vetlanda köping ......... 2,490 inv.
i	Östra härads andra distrikt (oför-	4,80	6,942

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		Sfuvarand	e indelning''.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kr. nymil.	Folk-mängd den SI/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i tv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Västra härads .....	19,56	27,097	i		7 14	11 402
				i	Västra härads östra distrikt............	4,91	6,594
				i	Västra härads västra distrikt	7,51	9,101
1	östbo härads...............	16,79	23,408	i	östbo härads norra distrikt	6,97	8,636
				i	Östbo härads mellandistrikt	5,47	8,618
				i	Östbo härads södra distrikt .	4,35	6,154
1	Västbo härads ............	21,92	29,723	1	Västbo härads första distrikt .	4,66	7 320
		i	Västbo härads andra distrikt ...	6,41	6,437
				i	Västbo härads tredje distrikt	5,36	8,030
				i	Västbo härads fjärde distrikt	5,49	7,936
6 1				23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

217

	Töresl	a g e	21 i 21	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistri	i t.			F ö g d e r i e	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 8l/ia 1912.	> cs pt-	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd don 81/ia 1912.
i	östra härads tredje distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	4,34	5,680
i	Norra Sandsjö, Vallsjö, Norra Ljunga,
	Fröderyds, Bäokaby, Ramkvilla,
	Södra Solberga, Skepperstads och			1	Motstående 4 länsmans-
	Hjärtlanda socknar.....................	6,44	11,444		distrikt ..................	20,44	33,940
i	Malmbäcks, Almesåkra, Ödestugu,
	Bringetofta, Hylletofta och Svena-
	rums socknar..............................	7,04	7,658
i	Vrigstads, Nydala, ILjälmseryds, Stocka-
	ryds och Hultsjö socknar ............	6,08	8,000
i	östbo härads norra distrikt samt
	Fryeleds socken...........................	8,24	9,762
				1	Motstående 4 länsmans-
i	östbo härad i övrigt .....................	8,55	13,646		distrikt ..................	29,91	39,061
i	Västbo härads första distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	4,66	7,320
i	Västbo härads andra distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	6,41	6,437
i	Västbo härads tredje distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	5,36	8,030		''
				1	Västbo härads (oförändrat)
i	Västbo härads fjärde distrikt (oför-				omfattande motstående
	ändrat) ....................................	5,49	7,936		4 länsmansdistrikt.....	21,98	39,723
20				5

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.)

218

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Krono (Hela

länet ett

		N n	vara	nde indelning.
Fögderier.		Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd don SI/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kr. nymil.	Folk-mängd den 81/i2 1912.
i	Konga härads...............	17,04	31,113	i	Ko aga härads norra distrikt............	6,71	12,329
				i	Konga härads östra distrikt ............	4,14	7,180
				i	Konga härads södra distrikt............	6,19	11,604
i	Upp vidinge härads.........	22,85	26,120	i	Uppvidinge härads övre distrikt ......	6,22	8,380
				i	Uppvidinge härads mellan-distrikt ...	8,56	8,130
				i	Uppvidinge härads nedre distrikt......	7,67	9,610
i	Kinnevalds och Norrvi-dinge härads ...........	B 15,50	24,711	i	Kinnevalds härads södra distrikt......	5,78	10,217
				i	Kinnevalds härads norra distrikt......	3,61	6,218
				i	Norrvidinge härad ..............	6,16	8,276
						1 1	\|

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

219

bergs län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föreslag©	n i n	delning.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. ny mil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 8I/ia 1912.
1	Uppvidinge härads norra distrikt, till omfattning lika med nuvarande	6,22	8,380
1	Uppvidinge härads mellersta distrikt med tillägg avHerråkra socken......	9,80	8,549
1	Uppvidinge härads södra distrikt, till omfattning lika med nuvarande nedra, utom Herråkra socken.........	6,ss	9,191
1	Kon ga härads . norra '' distrikt utom Nöbhele socken...........................	5,67	10,747	i	Motstående 4 länsmans-distrikt ..................	28, OS	36,867
1	Konga härads östra distrikt med till-lägg av Linneryds socken ............	6,02	9,980
1	Konga härads södra distrikt utom Linneryds socken, men med tillägg av Nöhbele socken .....................	5,85	10,386
1	Kinnevalds härads södra distrikt utom Kalvsviks och Jäts socknar .........	4,50	8,225
1	Kinnevalds härads norra distrikt med tillägg av Kalvsviks och Jäts sock-nar .........................................	4,81	8,210	i	Motstående 4 länsmans-distrikt .................	20,71	36,801
	1 1 1

220

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		u	vara	n d	e indelning.
	Fögderi!	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk mängd den S1/i2 1912.
i	Allbo Mrads ...............	15,89	28,363	1	Allbo härads södra distrikt ...........	7,60	12,298
				1	Allbo härads mellan-distrikt............	4,67	9,667
				1	Allbo härads övre distrikt...............	3,62	6,398
i	Sunnerbo härads .........	28,21	38,631	1	Sunnerbo härads södra distrikt.........	5,31	9,703
				1	Sunnerbo härads sydöstra distrikt	4,02	5,979
				1	Sunnerbo härads sydvästra distrikt...	7,04	6,064
				1	Sunnerbo härads norra distrikt.........	5,46	9,061
				1	Sunnerbo härads östra distrikt	6,39	7,824
5				17

Kungl. Maj.ts Nåd. .Proposition Nr 211.

221

	F ö r e a	lagen in	delning.
Länsmansdistrikt.		Pögderie	r.
\| Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/12 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 8l/ia 1912.
i	Allbo härads södra distrikt utom Västra Torsås socken ..................	5,52	9,094
	därav i: Älmhults köping ......... 1,112 inv.
i	Allbo härads mellersta distrikt utom Hjortsberga och Lekaryds socknar, men med tillägg av Västra Torsås socken.......................................	5,86	10,849
i i	Allbo härads norra distrikt, till om-fattning lika med nuvarande övra, med tillägg av Hjortsberga och Le-karyds socknar.......................... Norrvidinge härads distrikt ............	5,01 6,16	8,420 8,276	i	Motstående 4 länsmans-distrikt ..................	22,05	36,639
i	Sunnerbo härads norra distrikt, om-fattande Vittaryds, Berga, Dörarps, Ljungby, Känna, Byssby och Tuta-ryds socknar..............................	6,87	10,635
	därav i: Ljungby köping............ 1,211 inv.
i	Sunnerbo härads östra distrikt, om-fattande Agunnaryds, Pjätteryds, Göteryds, Södra Ljunga och Hamn-eda socknar ..............................	7,14 6,41	9,249 11,300
i	Sunnerbo härads södra distrikt, om-fattande Markaryds, Hinneryds, Tra-heryds och Hallaryds socknar ......
i	Sunnerbo härads västra distrikt, om-fattande Angelstads, Annerstads, Torpa, Nöttja, Odensjö, Lidhults och Yrå socknar ........................	8,29	7,447	i	Motstående 4 länsmans-distrikt ..................	28,21	38,631
16				4

Antal.

222

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.

Säl mar
(Hela länet ett

Nuvarande indelning''.

Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	> a p"	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/iä 1912.
Tjuata ....................	27,oi	38,175	i	Norra Tj lists norra distrikt .		9 323
	i	» » södra »	5,51	9,527
			i	Södra » norra » ............	6,84	10,665
			i	» » södra » ............	6,53	8,660
Tunaläns och Sevede hä-
rads........................	20,26	26,658	i	Sevede härads norra distrikt............	6,55	7,456
			i	» » södra »	4,81	7,565
			i	Tunaläns härad.............................	8,so	11,637
Aspelands och Handbörds
härads.....................	22,42	30,353	i	Aspelands härads östra1 disrikt.....)		( 7,684
					9,92
			i	» » västra » ......J		{ 6,308
			i	Handbörds » östra » .......	8,49	11,913
			i	» » västra » .......	4,01	4,448

Kung!. Mctjrts Nåd. Proposition Nr 211.

223

Hin.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föiesl	a g e	n in	delning.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
t* a f£	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk. mängd den 31/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den a1/12 1912.
i	l:a distriletet, omfattande Dalhems, Gärdserums, likna, Tryserums och Hannäs socknar ........................	8,13	9,323
i	2:a distriktet, omfattande Västra Eds, Östra Eds, Lotta och Loftahammars socknar ...................................	5,51	9,527
i	3:e distriktet, omfattande Gamleby, Odensvi, Blackstads, Hallingeherg och Locknevi socknar ..................	6,84	10,665
i	Därav i Gamleby köping 359 inv. 4:e distriktet, omfattande Hjorteds, Gladhammars, Västrums och Törnes-falls socknar..............................	6,53	8,660	i	Tjusts omfattande mot-stående 4 länsmans-distrikt ...................	27,oi	38,175
i	l:a distriktet, omfattande Misterhults, Tunn och Kristdala socknar .........	8,90	11,637
	Därav i Figeholms köping 343 inv.
i	2:a distriktet, omfattande Ramskulla, Södra Vi, Djursdala och Frödinge socknar ....................................	6,55	7,456
i	3:e distriktet, omfattande Vimmerhy-landsförsamling, Pelarne och Vona socknar ....................................	4,81	7,565	i	Tunaläns och Sevedes omfattande motstående 3 länsmansdistrikt......	20,20	26,658
i	l:a distriktet, omfattande Lönneberga, Gårdveda, Målilla, Tveta och Mör-lunda socknar ...........................	7,4 3	9,872
i	2:a distriktet, omfattande Järeda, Vir-serums, Fagerhults och Kråksmåla	6,50	8,568
i	3:e distriktet, omfattande Högshy, Fogelfors, Långemåla och Fliseryds socknar ................................	8,49	11,913	i	Aspelands och Handbörds omfattande motstående 3 länsmansdistrikt.....	22,42	30,353

224

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

		sr u	vara	n d	e indelning''.
	F ö g d e r i	r.			, Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	> ö P	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
1	Norra Möre ocli Stranda härads ....................	14,12	! 27,432	1	Stranda härads södra distrikt .....	3,4 5	9,456
		1		1	» ** norra » .........	2,95	5,339
				1	Norra Möre härads södra distrikt......	2,62	5,508
				1	» » » norra » ......	5,10	7,129
1	Södra Möre härads ......	17,69	40,229	1	Södra Möre härads södra distrikt......	3,69	7,418
				1	» » » nordöstra » ......	3,62	8,047
				1	» » » norra » ......	3,88	9,218
				1	» » » västra » ......	2,63	5,640
				1	» » » östra » ......	2,7 2	5,487
				1	» » » sydöstra » ......	1,05	4,419
1	Ölands.......................	13,4 5	28,395	1	Ölands Norra Mota norra distrikt ....	3,09	6,779
		''		1	» » » södra » , därav i Borgholms stad 1,138 inv.	3,74	8,816
				1	Ölands Södra Mots norra distrikt ...	3,85	6,717
				1	» » » södra »	3,27	6,083
6		1		25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

225

	Pöresl	a g e	ii in	delning.
	Länsmansdistrikt.			F ö g d e r i e	r.
Ö	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk- mängd	> 3	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk- mängd
		nymil.	1912.			nymil.	1912.
1	l:a distriktet, omfattande Döderhults
	och Mönsterås socknar ...............	4,63	9,910
	Därav i:
	Mönsterås köping............ 1,385 inv. Påskallaviks köping......... 372 »
1	2:a distriktet, omfattande Ålems, Backe-
	bo och Ryssby socknar ...............	5,6 3	9,711
	Därav i Pataholms köping 102 inv.
1	3:e distriktet, omfattande Kalmar
	landsförsamling, Dörby, Kläckeberga, Förlösa, Åby och Kristvalla socknar	3,86	7,811
1	4:e distriktet, omfattande Ljungby, S:t			1	Norra Möre och Stranda
	Sigfrids, Hosmo och Mortorps sock-				omfattande motstående		1
	nar ..........................................	2,88	6,715		4 länsmansdistrikt......	17,oo	34,147
1	l:a distriktet, omfatttande Madesjö,
	Örsjö och Öskars socknar ............	4,63	10,550
	Därav i Nybro köping 1,953 inv.
1	2:a distriktet, omfattande Halltorps,
	Voxtorps, Hagby, Arby och Karls-lunda socknar ...........................	2,72	5,487
1	3:e distriktet, omfattande Vissefjärda		7,953
	och Gullabo socknar....................	4,03	1	Södra Möre omfattande
1	4:e distriktet, omfattande Torsås och				motstående 4 länsmans-		33,514
	Söderåkra socknar .....................	3,33	9,524		distrikt ...................	14,71
1	ha distriktet, omfattande Böda, Högby,
	Källa, Persnäs och Föra socknar ...	3,09	6,779
1	2:a distriktet, omfattande Lots, Alböke,
	Egby, Köpings, Bredsättra, Gärds-lösa, Långlöts, Repplinge, Högsrums
	och Runstens socknar, därav i Borg-holms stad 1,113 inv...................	3,74	8,816
1	3:e distriktet, omfattande NorraMöckle-
	by, Gårdby, Sandby, Mörbylånga, Resmo, Vickleby, Torslunda, Alguts-		6,717				1
	rum och Glömminge socknar.........	3,35
	Därav i Mörbylånga köping 404 inv.
1	4:e distriktet, omfattande Stenåsa,				Ölands omfattande mot-
	Hultesstads, Segerstads, Gräsgårds,			1
	Ås, Ventlinge, Södra Möckleby,				stående 4 länsmans-	13,46	28,395
	Smedby och Kastlösa socknar ......	3,28	6,083		distrikt.....................
22				6

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 Käft. (Nr 211.)

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Gottlands

(Hela länet ett

		N u v	a p a	i d	s indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 3V12 1912.
i	Norra .......................	17,77	22,650	i	Norra fögderiets norra distrikt.........	7,63	8,622
				i	Norra fögderiets mellersta distrikt ...	4,67	7,141
				i	Norra fögderiets södra distrikt.........	5,47	6,887
i	Södra ........................	13,59	22,721	i	Södra fögderiets norra distrikt.........	4,53	8,690
				i	Södra fögderiets mellersta distrikt ...	5,07	9,104
				i	Södra fögderiets södra distrikt.........	3,99	4,927
2				6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

227

län.

landsfiskalsdistrikt.)

	F ö r e s 1	a g e	n in	d e	1 n i n g.
Länsmansdistrikt.		F ö g d e r i e	r.
j Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	É> O p]	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den al/ia 1912.
i	Nona fögderiets norra distrikt ......	7,63	8,622
i	o » mellersta » ......	4,67	7,141	1	Gottlands norra fögderi,
					omfattande motstående
i	» » södra » ......	5,4 7	6,887		3 länsmansdistrikt......	17,77	22,650
i	Södra fögderiets norra distrikt......	4,53	8,690
i	» » mellersta » ......	5,07	9,104	l	Gottlands södra fögderi,
					omfattande motstående
1	» » södra » ......	3,99	4,927		3 länsmansdistrikt......	13,59	22,721
6				2

Antal

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Blekinge

(Hela länet ett

Nuvarande indelning1.

Fögderier.

Benämning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den 81/i
1912.

Länsmansdistri

i t.

Antal.

Benämning.

Areal
i kr.
nymil.

Folk-mängd
den S1/i2

1912.

Östra

Västra .

16,47

58,827

13,45

49,912

Kristianopels distrikt

Ramdala »

Tvings »

Hjortsberga »

1 Ronneby

Hoby distrikt..

Asarums »

Jämsbögs »

Gammalstorps »

2,63

3,72

4,81

2,34

2,97

4,23

3,29

4,19

1,74

11,719

13,516

11,241

10,348

12,003

13,490

16,282

10,511

9,629

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

229

län.

landsbskalsdistrikt.)

	Föiesl	a gr e	n in	delning.
Länsmansdistrikt.	F ö g d e r i e	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	> 51	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd don 81/u 1912.
i	Kristianopels distrikt, omfattande
	Kristianopel, Torhamns och Jämsjö
	socknar ....................................	2,89	8,466
	I)äray i Kristianopels köping 85 iny.
i	Eamdala distrikt, omfattande Sturkö,
	Tjurkö, Eamdala och Lösens socknar	1,46	8,144
i	Augerums distrikt, omfattande Auge-
	rums och Bödeby socknar ...........	2,50	8,625
i	Hjortsberga distrikt, omfattande Nät-
	traby, Hasslö—Aspö, Listerby, För-			i	Karlskrona, omfattande
	kärla, Hjortsberga och Edestads				motstående 4 läns-
	socknar ....................................	2,34	10,348		mansdistrikt ............	S,6 9	35,583
i	Tvings distrikt, omfattande Tvinga,
	Sillhövda, Eringsboda och Fridlov-
	stads socknar.............................	4,81	11,241
i	Eonneby distrikt, omfattande Backa-
	ryds och Eonneby*) socknar.........	2,95	12,003
i	Hoby distrikt, omfattande Bräkne—
	Hoby och Öljehults socknar .........	2,53	7,485	i	Eonneby, omfattande moL
i	Hällaryds distrikt, omfattande Hälla-				stående 4 länsmans-
	ryds, Aryds och Bingamåla socknar	2,97	7,952		distrikt ..................	13,2 6	38,681
i	Asarums distrikt, omfattande Asarums
	socken......................................	1,26	9,313
i	Gammalstorps distrikt, omfattande
	Mörrums, Elleholms och Gammals-
	torps socknar..............................	1,35	7,462
i	Jämshögs distrikt, omfattande Järns-
	högs och Kyrkhults socknar.........	4,19	10,511	i	Karlshamns, omfattande
i	Mjällby distrikt, omfattande Ysane,				motstående 4 läns-
	Mjällby och Sölvesborgs socknar ...	1,14	7,189		mansdistrikt ............	7,94	34,475
12				3

*) Inkorp. med Eonneby stad av område med c:& 2,000 inv. ifrågasatt.

230

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Kristian (Hela

länet ett

	N u v	a r a u	de indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/is 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kr. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Norra och Södra Åsbo
	samt Bjäre härads.....	15,68	56,145	i	Riseberga distrikt...........................	3,69	8,474
				i	Örkelljunga distrikt........................	3,99	8,069
				i	Gråmanstorps distrikt.....................	2,59	10,849
				i	Björnekulla distrikt........................	1,56	9,501
				i	Rebbelberga distrikt........................	2,0 7	9,424
				i	Båstads distrikt..............................	1,73	9,828
1	Ingelstads och Järrestads
	härads .....................	5,85	34,509	i	Tryde distrikt...............................	2,12	11,625
				i	Löderups distrikt...........................	2,05	11,634
				i	Järrestads distrikt...........................	1,68	11,250

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

231

stads län.

landsfiskalsdistrikt.)

Föreslagen indelning.

Länsmansdistrikt.

Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 3,/ia 1912.
1	Gråmanstorps distrikt (oförändrat) ....	2,59	10,849
1	Björnekulla distrikt (oförändrat) .......	1,56	9,501
1	Rebbelberga distrikt (oförändrat).......	2,07	9,424
1	Båstads distrikt (oförändrat) ............	1,73	9,828
1	Riseberga distrikt.........................	3,69	8,474
1	Örkelljunga distrikt........................	3,99	8,069
1	Stoby distrikt, omfattande Stoby socken, Hässleholms stad samt Vankiva, Hörja, Finja och Röke socknar......	3,93	12,283
1	Därav i Hässleholms stad 2,788 inv. Brönnestads distrikt, omfattande Norra Mellby, Tjörnarps, Brönnestads, Matteröds, Häglinge och Torups socknar.....................................	3,48	7,025
1	Verums distrikt (oförändrat).............	4,52	8,003
1	Vinslövs distrikt, omfattandeÖnnestads, Sörby, Gumlösa, Vinslövs, Nävlinge, Ignaberga och Norra Sandby socknar	2,56	8,490
1	Osby distrikt (oförändrat)................	3,44	8,479
1	Färlövs distrikt, omfattande Östra Broby, Emislövs, Hjärsås, Knisslinge, Kviinge, Gryts, Färlövs och Norra Strö socknar ..............................	3,58	10,941

Fögderier.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Fon -

den sl/n

1912.

Ängelholms distrikt, omfattande
motstående 4
länsmansdistrikt......

7,95

39,602

Hässleholms distrikt, omfattande
motstående 4
länsmansdistrikt......

Broby distrikt, omfattande
motstående 4 länsmansdistrikt
.........

15,09

14,io

35,851

35,913

Antal.

232

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Nuvarande indelning.

Fögderier.

Benämning.

Areal
i kv.
nymil.

Villande, Gärde och Albo
härads .....................

17,22

Folkmängd

den 81/i:

1912.

59,002

1 | Östra och Västra Göinge
härads ...............

25,52

63,468

	Länsmansdistri	k t.
			Folk-
ö	Benämning.		mängd
	nymil.	den SI/i2 1912.
1	Brösarps distrikt (Albo härad)..........	3,02	10,569
1	Va distrikt......	1,66	8,572
1	Äsphults distrikt............................	2,18	7,086
1	Degeberga distrikt,. .	2,66	7,653
1	Oppmanna distrikt.........................	2,68	6,257
1	Näsums distrikt ...........................	3,12	8,472
1	Fjälkinge distrikt...........................	1,90	10,393
1	Verums distrikt..............................	4,52	8,003
1	Stoby distrikt.........	5,30	14,921
1	Vin3löfs distrikt ............................	1,92	6,863
1	Brönnestads distrikt	2,75	6,014
1	Osby distrikt.................................	3,44	8,479
1	Broby distrikt................................	5,02	11,246
1 j	Färlöfs distrikt ............................	2,57	7,942
23 I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

233

	Föreslå	gen in	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/ia 1912.	> o p]	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk- mängd den 81/i* 1912.
i	Örkene . distrikt, omfattande Glimåkra och Örkene socknar ...................	4,oi	8,247
i i i	Oppmanna distrikt (oförändrat)......... Näsums distrikt (oförändrat) ............ Fjälkinge distrikt (oförändrat) ..........	2,68 3,12 1,90	6,257 8,472 10,393	i	Kristianstads distrikt, om-fattande motstående 4 länsmansdistrikt.........	11,71	33,369
i	Va, distrikt, omfattande Va, Norra Åsurns, Skepparslövs, Köpinge socknar	1,48	8,203
i	Äsphults distrikt, omfattande Lyngsjö, Västra Vrams, Östra Vrams, Asp-hults, Linderöds, Träne och Djur-	2,35	7,455		Gärds och Albo distrikt, omfattande motstående 4 länsmansdistrikt......
1		2,66	7,653	i
i	Brösarps distrikt (oförändrat)............	3,02	10,569		9,51	33,880
i	Tryde distrikt, omfattande Tranås, Onslunda, Kverrestads, Smedstorps, Tryde, Spjutstorps, Ullstorps, Övraby	1,99	11,340
i	Löderups distrikt, omfattande Glem-minge, Tosterups, Hammenhögs, Hannas, Ingelstorps, Valleberga,Lö-dernps, Hörups, Bollerups, Östra Herrestads, Ingelstads och Borrby	2,19	11,919	i	Ingelstads och Järrestads distrikt, omfattande
i 23	Järrestads distrikt (oförändrat) .........	1,68	11,250		motstående 3 länsmans-distrikt....................	5,86	34,509
	1	6

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Malmö (Hela

länets ett

	Nut	arande indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 3l/ia 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den Sl/u 1912.
1	Oxie och Skytts härads	4,80	34,295	1	Oxie härads östra distrikt.....	0,97	7,160
				1	Oxie härads västra distrikt............	0,97	8,234
				1	Skytts härads östra distrikt.........	1,31	10,241
				1	Skytts härads västra distrikt ...	1,55	8,660
1	Ljunits, Herrestads och
	Vemmenhögs härads ...	6,41	36,130	1	Vemmenhögs härads östra distrikt	1,90	13,258
				1	Vemmenhögs härads västra distrikt...	1,65	9,094
				1	Ljanits härads distrikt	1,08	6,312
	»			1	Herrestads härads distrikt	1,78	7,466 i

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

235

hus län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föreslage	tx in	delning.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den ai/ia 1912.	b £	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 31/u 1912.
1	Oxie distrikt, omfattande Särslövs, Husie, Södra Sallernps, Oxie, Fosie, Lockarps, Arrie, Glostorps, Bnnkeflo, Västra Klagstorps oen Tygelsjö	1,18 1,88 1,75	10,411
1 1	Vällinge distrikt, omfattande Vällinge, Fuglie, Håslövs, Bodarps, Långs, Störa Hammars, Västra Tommarps, Skegrie, Maglarps, Hemmarlövs, Västra Vemmerlövs, Lilla Slågarps, Stora Slågarps, Gässie, Eskilstorps, Hököpinge, Södra Åkarps, Mellan Grevie och. Östra Grevie socknar ... Svedala distrikt, omfattande Svedala, Västra Kärrstorps, Törringe, Västra Ingelstads, Västra Alstads, Fru Ål-stads, Anderslövs, Bösarps, Dalkö-pinge, Gislövs, Gylle och Kyrko-	11,222 12,662	i	Oxie och Skytts (oförän-drat) omfattande motstå-ende 3 länsmansdi-strikt ......................	4,81	34,295
1	Vemmenhögs norra distrikt, omfattande Skurups köping samt Skurups, Slim-minge, Gustavs, Gärdslövs, önnarps, Svenstorps och Hassle Bösarps sock-	1,73	9,534
1 1	Vemmenhögs södra distrikt, omfat-tande Simlinge, Hemmesdynge, Södra Aby, Östra Torps, Lilla Isie, Aspö, Östra Klagstorps, Källstorps, Lida Bedinge, Tullstorps, Östra Vem-menhögs, Västra Vemmenhögs och Grönby socknar........................... Kydsgårds distrikt, omfattande samt-liga socknar i Ljunits härad samt Skivarps, Solberga och Örsjö socknar	1,48 1,42	9,435 9,695	i	Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads disrikt, om-fattande motstående 4 länsmansdistrikt.........
1	Herrestads distrikt, omfattande samt-liga socknar i häradet..................	1,78	7,466		6,41	36,130

236

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		2T n -c	a r a n d	e indelning.
	Fögderis	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal,	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 3l/i2 1912.
1	Torna och Bara härads	7,68	43,356	i	Torna härads östra distrikt.......	3,06	11,834
				i	Torna härads västra distrikt .	1,49	9,642
				i	Bara härads östra distrikt .	2,18	8,688
				i	Bara härads västra distrikt ....	0,95	. 13,192
1	Prosta och Pärs härads	13,55	48,985	i	Frosta härads norra distrikt	3,12	7,294
				i	Frosta härads östra distrikt.	2,43	9,565
				i	Frosta häxads västra distrikt .	1,94	8,480
				i	Färs härads norra distrikt	3,22	12,821
j 1 1 1		i		i	Färs härads södra distrikt	2,82 1	10,825

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

237

	röresli	igen in	delning.
Länsmansdistrikt.		Bögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den ®V12 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk- mängd den 8l/ia 1912.
i	Torna östra distrikt, omfattande nuva-varande område, minskat med Harde-berga och Bjällerups socknar ......	2,76	10,853
i	Torna västra distrikt, omfattande nu-varande område, ökat med Harde-berga och Bjällerups socknar .......	1,79	10,623
i	Bara östra distrikt, omfattande nuva-varande område, ökat med Brågarps och Nevishögs socknar ................	2,37	10,740
i	Bara västra distrikt, omfattande nuva-rande område, minskat med Bråg-arps och Nevishögs socknar .........	0,76	11,140	i	Torna och Bara distrikt, omfattande motstående 4 länsmansdistrikt ....	7,68	43,356
i	Brösta västra distrikt, omfattande nu-varande område, ökat med Högseröds socken ...................................	2,23	8,480		1
i	Bärs norra distrikt, omfattande nuva-rande område, minskat med Vombs	2,81	12,296
i	Bärs södra distrikt, omfattande nuva-rande område, ökat med Vombs socken ......................................	3,24	11,350	i	Sjöbo distrikt, omfattande motstående 3 länsmans-distrikt....................	8,28	32,126
i	Eslövs distrikt, omfattande Källs, Nöb-belövs, Norra Skrävlinge, Reslövs, Östra Karaby, Västra Strö, Trollenäs, Västra Sallerups, Remmarlövs, Virke och Norrvidinge socknar samt Eslövs	1,51	14,694
i	Onsjö norra distrikt, omfattande Torr-lösa, Konga, Asks, Billinge, Böstånga, Eallaröds, Stehags och Bosarps	2,78	8,730
i	Frosta norra distrikt, omfattande nuva*	3,12	7,294
i	Brösta östra distrikt, omfattande nu-varande område, minskat med Högse-röds socken ...............................	2,13	9,565	i	Eslövs distrikt, omfattande motstående 4 länsmans-distrikt ....................	9,54	40,283
1

238

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

	M" u v	a r a n	d e	indelning''.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	i t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/ia 1912.	t3	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 8,/ia 1912.
1	Rönnebergs, Onsjö och Harj agera härads.......	7,9 s	48,333	i	Rönnebergs härads distrikt...............	1,83	11,557
				i	Ön Vens distrikt ...........................	0,08	1,144
				i	Onsjö härads norra distrikt .............	1,94	5,600
				i	Onsjö härads södra distrikt.............	2,32	17,898
				i	Harjagers härads distrikt ................	1,75	12,134
1	Luggude härads............	6,82	55,915	i	Luggude härads norra distrikt .........	1,41	16,011
				i	Luggude härads mellersta distrikt ....	1,87	10,195
				i	Luggude härads östra distrikt..........	2,15	13,049
				i	Luggude härads västra distrikt.........	»)1,S9	16,660
6				26			1

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

239

	Föresl	a, g e	n in	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
j Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 8l/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 8I/i* 1912.
i	Kävlinge distrikt, omfattande Örtofta, Lilla Harrie, Stora Harrie, Högs, Kävlinge, Löddeköpinge, Barsebäcks, Hofterups, Västra Karaby, Saxtorps, Dagstorps, Söderviddinge ock Anne-lövs socknar ...............................	1,71	12,208	•
i	Bönnebergs distrikt, omfattande samt-liga socknar i käradet.................	1,91	12,701
i	Ekeby distrikt, omfattande Ekeby, Kågeröds, Halmstads ock Ottorps socknar ....................................	1,57	8,497	i	Landskrona distrikt, om-fattande motstående 3 länsmansdistrikt........	5,19	33,406
i	Höganäs distrikt, omfattande Höganäs bruksförsamling samt Väsby ock Bruunby socknar ........................	0,88	12,277
i	Kattarps distrikt, omfattande Jons-torps, Farkults, Välinge, Kattarps, Fleninge ock Vikens socknar.........	1,34	9,547
i	Barnlösa distrikt *), omfattande Hälsing-borgs landsförsamling, Baus, Allé-rums, Kropps, Mörarps, Välluvs, Frillestads, Bårslövs ock Fjärrestads socknar samt Kvistofta sockendel...	1,88	16,678
i	Billeskolms distrikt, omfattande Norra Vrams, Södra Vrams, Bjuvs, Härs-lunda ock Bisekatslösa socknar ....	0,95	8,916	i	Hälsingborgs distrikt, om-fattande motstående 4 länsmansdistrikt.........	5,05	l) 47,418

25				7

l) Häri ingår Eaus socken, som föreslagits att inkorporeras med Hälsingborgs stad, med 7,378 inv.

240

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Hallands

(Hela länet ett

	Huv	a r a n	d e	indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/ia 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. ny mil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Laholms ....................	17,40	35,377	i	Södra distriktet..............................	4,85	10,010
				i	Mellersta distriktet ........................	6,35	10,762
				i	Norra distriktet ............................	6,70	14,605
1	Halmstads ..................	12,06	34,231	i	Södra distriktet..............................	3,98	13,326
				i	Mellersta distriktet ........................	5,38	10,305
				i	Norra distriktet ............................	2,70	10,600
1	Varbergs.....................	10,08	22,394	i	Södra distriktet ............................	4,46	6,016
				i	Mellersta distriktet .......................	3,19	9,701
				i	Norra distriktet..............................	2,43	6,677
1	Kungsbacka ..............	7,25	21,586	i	Södra distriktet..............................	M	10,731
	•			i	Norra distriktet..............................	10,855
4				ii

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

241

lliu. S

landsfiskalsclistrikt.)

	Föreslå	8 e n in	d e	Inlag.
	Länsmansdistri	i t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/is 1912.	c £	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/12 1912.
1	Laliolms fögderis södra distrikt (oför-ändrat) ......................................	4,35	10,010
1	Laholms fögderis mellersta distrikt-oförändrat) .................................	6,35	10,762
1	Laholms fögderis norra distrikt (oför-ändrat).......................................	6,70	14,605	1	Motstående 3 länsmans-distrilrt....................	17,40	35,377
1	Halmstads fögderis södra distrikt (oför-ändrat) ....................................	3,98	13,326
1	Halmstads fögderis mellersta distrikt (oförändrat)...............................	5,38	10,305
1	Halmstads fögderis norra distrikt (oför-ändrat) ....................................	2,70	10,600
1	Yarbergs fögderis södra distrikt (oför-ändrat)......................................	4,40	6,016	1	Motstående 4 länsmans-distrikt.....................	16,53	40,247
1	Himle härad.................................	4,01	13,094
1	Viske härad och Frillesås socken i Fiäre härad ............................	2,61 2,93	7,388 7,439
1	Nuvarande Kungsbacka fögderis södra distrikt utom Värö och Stråvalla socknar i Yiske härad och Frillesås socken i Fjäre härad men med till-tillägg av Hanhals socken i sist-nämnda härad ...........................
1	Nuvarande Kungsbacka fögderis norra distrikt med undantag av Hanhals socken i Fjäre härad ..................	3,33	10,043	1	Motstående 4 länsmans-distrikt.....................	12,87	37,964
11				3

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)

242

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Göteborgs och

(Hela länet ett

	N u v	a r a n	d e	indelning''.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den ® i/i a 1912.
1	Göteborgs ...................	6,61	57,064	i	Askims härad utom Styrsö socken ...	1,79	17,426
				i	Västra och Östra Hisings distrikt
					utom Öckerö socken.....................	1,68	5,683
				i	Styrsö och Öckerö distrikt..............	0,48	7,012
				i	Säfvedals härad (Örgryte m. fl.).........	2,71	26,943
1	Inlands........................	10,94	28,407	i	Inlands södre härad........................	2,58	7,877
				i	Inlands Nordre härad.....................	3,52	10,153
				i	Inlands Fräkne härad.....................	2,20	5,179
				i	Inlands Torpe härad .....................	2,04	5,198
1	Orusts och Tjörns.........	5,60	29,512	i	'' Orusts östra härad .......................	1,85	6,813
				i	Orusts västra härad.......................	2.15	12,888
				i	Tjörns härad................................	1,60	9,811

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

243

Bohus Hin.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föreslagfei	i in	d e 1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	> 0	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/n 1912.
i	Fässbergs och Kållereds distrikt ......	0,79	9,137
i	Västra Frölunda, Åskhus, Nya Varfvets
	och Styrsö socknars distrikt .........	0,89	9,530
i	Örgryte sockens distrikt.................	0,2 2	20,021
				i	Göteborgs distrikt, om-
i	Landvetters, Partilleds, Härryda och				fattande motstående 4
	Båda socknars distrikt ................	2,81	8,160		länsmansdistrikt.........	4,71	46,848
i	Västra och Östra Iiisings härads distrikt	1,92	10,216
i	Inlands södre härads samt Kälta
	sockens distrikt...........................	2,87	8,734
i	Inlands nordre härads utom Hålta
	sockens distrikt...........................	3,23	9,296
i	Inlands Fräkne härads distrikt (oför-
	ändrat) .....................................	2,20	5,179
				i	Inlands distrikt, omfattan-
i	Inlands Torpe härads distrikt (oför-				de motstående 5 läns-
	ändrat) ....................................	2,04	5.198		mansdistrikt.............	12,26	38,623
i	Orusts östra härads samt Böra sockens
	distrikt ....................................	2,31	8,474
i	Orusts västra härads utom Böra socken
	distrikt .....................................	1,69	11,227
				i	Orusts, Tjörns och Lane
i	Tjörns härads distrikt (oförändrat) ...	1,60	9,811		härads distrikt, om-
					fattande motstående 4
i	Lane härads distrikt .....................	4,00	8,460		länsmansdistrikt.........	9,60	37,972

244

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	Huv	a r a 23	d e	indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i tv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	> O	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
1	Sunnervikens ...............	12,94	44,616	i	Lanehärads östra distrikt ...............	2,33	4,528
				i	Lanehärads västra distrikt...............	1,67	3,932
				i	Sotenäs härad ........................	1,57	13,958
				i	Stångenäs härad ...........................	1,79	10,667
				i	Tunge härad ................................	2,76	7,471
				i	Sörbygdens härad.........................	2.83	4.060
1	Norrvikens ..................	13,99	33,246	'' i	Yette härad ................................	4,67	13,077
				i	Kville härad .................................	2,07	7,578
				i	Tanums härad ..............................	3,52	8,977
				i	Bullarens härad.............................	3,78	3.614
5				21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

245

	Föreslå	gen in	d e	i n i n g.
	Länsmansdistrik	t..	t		Pögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning. *	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd don 81/ia 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 8 V12 1912.
i	Tossene och Berfendals socknars distrikt	0,88	5,703
i	Kungshamns, Malmöns och Askums
	kommuners distrikt.....................	0,70	8,255
i	Stångenäs härads distrikt (oförändrat)	1,79	10,667
i	Tunge härads distrikt (oförändrat) ...	2,75	7,471	i	Sunnervikens distrikt, om-fattande motstående 5		3g, 156
i	Sörbygdens härads distrikt (oförändrat)	2,83	4.060		länsmansdistrikt........	8,96
i	Vette härads distrikt (oförändrat)......	4,67	13,077
i	K ville härads distrikt (oförändrat) ...	2,07	7,578
i	Tanums härads distrikt (oförändrat)...	3,52	8,977	i	Norrvikens distrikt, om-
i		fattande motstående 4 länsmansdistrikt.........	13,99	33,246
Bullarens härads distrikt (oförändrat)	3,73	3,614

1 22				5			1

246

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Älvsborgs

(Hela länet ett

	IT u v	a r a r	ide indelning.
Fögderier.		Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kr. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 3 Via 1912.
1	Vedbo ........................	23,89	30,408	1	Tössbo härad.................................	5,07	7,557
				1	Vedbo härads östra distrikt ............	5,88	8,560
				1	Vedbo härads norra distrikt ............	6,83	7,859
				1	Vedbo härads västra distrikt............	6,69	6,432
1	Sundals ....................	17,82	33,736	1	Valbo härads norra distrikt	3,78	5,886
				1	Valbo härads södra distrikt ............	3,69	5,900
				1	Nordals härad ..............................	4,ii	9,192
				1	Sundals härads södra distrikt .........	3,78	7,576
				1	Sundals härads norra distrikt .........	2,n	5,182
1	Vane...........................	16,7 6	59,236	1	Tunhems gäll ..............................	2,74	17,627
				1	Vassända gäll ...............................	1,36	7,117
				1	Bjärke härad .................................	2,28	5,081
				1	Flundra härad ..............................	1,53	7,151
				1	Ale härad ...............	5,19	13,100
				1	Vätte härad .................................	3,71	9,160
1	Kullings ....................	18,02	35,797	1	Kullings härads västra distrikt.........	4,35	8,274
				1	Kullings härads östra distrikt .........	3,20	7,938
				1	Gäsene härad.................................	5,86	9,583
				1	Ås härad .....................................	4,62	10,002

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

247

liln.

landsfiskalsdistrikt.)

	Föreslå	gon	i n	delning.
	Länsmans distrikt.			F ö g d e r i e	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den ®''/i2 1912.	> e	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/is 1912.
1		5,0 7	7,557
i	Vedbo härads östra distrikt ............	5,88	8,560
i	Vedbo härads norra distrikt............	6,35	7,859	i	Motstående fyra läns-
i	Vedbo härads västra distrikt............	6,59	6,432		mansdistrikt ............	23,89	30,408
1		3,78	5,886
1		3,59	5,900
i	Nordals härads distrikt ..................	4,11	9,192
Därav i Melleruda köping 695 inv.
i		3,73	7,576	i	Motstående fem läns-
			33,736
i		2,11	5,182		mansdistrikt ............	17,82

i	Tunhems distrikt (V. Tunhems, N.
	Björke, Väne-Åsaka, Gärdhems och Trollhättans socknar) ..................	2,74	17,627
i	Vassända distrikt (Vassända Naglums		7,117
	och Väne-Ryrs socknar) ...............	1,36
i	Bjärke härads distrikt.....................	2,23	5,081	i	Motstående fyra läns-		36,976
i	Flundre härads distrikt ..................	1,53	7.151		mansdistrikt ...........	7,86
i	Gäsene härads distrikt ...................	5,85	9,583
i	Ås härads distrikt ........................	4,68	10,002
i	Bollebygds härads distrikt...............	3,76	6,775	i	Motstående fyra läns		35,759
1	Vedens härads distrikt ...................	4,29	9,399		mansdistrikt ...........	18,51

248

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		IT n t	a r a	a d	e indelning.		"
Fögderier.		Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Redvägs och Kinds	28,41	38,888	1	Redvägs härads norra distrikt	2,81	4,438
				1	Redvägs härads södra distrikt	3,42	5,331
				1	Kinds härads norra distrikt	7,56	11,053
				1	Kinds härads södra distrikt ............	7,57	8,136
				1	Kinds härads västra distrikt............	7,05	9,930 1 j
1	Marks ........................	22,18	49,902	1	. Marks härads östra distrikt	6,81	18,136
				1	Marks härads södra distrikt ............	3,08	6,223
				1	Marks härads västra distrikt............	4,25	9,369
				1	Bollehygds härad...........................	3,7 5	6,775
				1	Vedens härad ........	4,29	9.399
6				29	•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

249

	föreslagen in	d e	1 n i n g.
Länsmansdistrikt.		Kögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/i2 1912.	> a	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk- mängd den 81/ia 1912.
i	Vätte härads distrikt ....................	3,71	9,160
i	Ale härads distrikt ........................	5,19	13,100
i	Kullings härads västra distrikt.........	4,75	8,746	i	Motstående fyra läns-
i	Kullings härads östra distikt ..........	2,80	7,466		mansdistrikt ............	16,45	38,472
i	Redvägs härads distrikt (nuvarande
	Redvägs härads norra och södra
	distrikt) ....................................	6,23	9,769
i	Kinds härads norra distrikt ............	7,56	11,053
i	Kinds härads södra distrikt ............	7,57	8,136	i	Motstående fyra läns-
i	Kinds härads västra distrikt............	7,05	9,930		mansdistrikt ............	28,41	38,888
i	Marks härads östra distrikt (Seglora,
	Kritslå, Kinnarumma, Skepphults,
	Örby och Rinna socknar) ...........	4,76	14,830
i	Marks härads södra distrikt (Kung-
	säters, Gunnarsjö, Grimmareds, Karl
	Gustafs (Skedeskamma), Istorps,
	Öxnevalla, Horreds, Torestorps, Öxa-			i	Motstående tre läns-
		5,13	9,529		mansdistrikt ...........	14,14	33,728
i	Marks härads västra distrikt............	4,25	9,369
28				7

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 häft. (Nr 211.)

250

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Skaraborgs
(Hela länet ett lands -

		2T n	vara	n de indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	ö Hi	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
1	Norra Yadsbo...............	13,15	25,389	i	Hova tingslag		12 586
				i	Hasselrörs tingslag.....................	5,17	12,803
1	Södra Yadsbo.........	14,17	28,385	i	Valla tingslags västra distrikt ......	3,08	6,387
				i	Valla tingslags östra distrikt	2,14	6,561
				i	Valla tingslags norra distrikt ......	5,S4	6,057
				i	Binnebergs tingslag............	3,61	9,380
1	Yartofta	15,08	35,217	i		4,30	9,346
					Tidaholms stad..................	0,03	4,605
				i	Dimbo tingslags västra distrikt...	1,60	4,501
				i	Frökinds härad och Ollebergs fjärdings
					tingslag av Vartofta härad............	1,95	5,017
				i	Slättängs tingslags östra distrikt	2,66	3,986
				i	Slättängs tingslags västra distrikt ...	4,54	7,762
1	Skövde................	10, S 7	28,345	i	Kåkinds härads övre distrikt......	2,58	8,469
				i	Kåkinds härads nedre distrikt	3,8 8	9,382
				i	Gudhems härads östra distrikt.....	2,53	5,703
				i	Gudhems härads västra distrikt ......	1,38	4,791

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

251

län.

fiskalsdistrikt).

	Pötesl	a z o	n i n	1 e la i n g.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Ö	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk- mängd	P	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk-mängd den sl/i2
	ny mil.	1912.			nymil.	1912.
1	Hova tingslags distrikt (oförändrat)...	7,98	12,586
1	Hasslerörs tingslags distrikt (oför-	5,17	12,803
	ändrat) ....................................
	Därav i Töreboda köping 812 inv.
1	Valla tingslags norra distrikt, jämte			1	Motstående 3 länsmans-	19,49	33,901
Fägreds och Trästena socknar ......	6,34	8,512		distrikt ....................
1	Valla tingslags östra distrikt jämte
	Bellefors, Ekeskogs och Beatebergs socknar......................................	3,69	8,865
1	Binnebergs tingslags distrikt jämte
	Hjälstad, Mo, Vad oeh Svenneby socknar ....................................	4,14	11,008
1	Kåkinds härads övre distrikt (oför-		8,469
	ändrat) ....................................	2,58
1	Kåkinds härads nedre distrikt (oför-			1	Motstående 4 länsmans-	14,29	37,724
	ändrat) ....................................	3,88	9,382		distrikt....................
1	Dimbo tingslags östra distrikt (oför-
	ändrat), därav i Tidaholms stad0.os kvkm., 4,605 inv.........................	4,33	13,951
1	Dimbo tingslags västra distrikt jämte
	socknarna Hvalstad, Kymbo, Vättak, Suntak, Härja och Utvängstorp av nuvarande Slättängs tingslags västra		7,036
	distrikt ....................................	3,19
1	Slättängs tingslags östra distrikt jämte
	socknarna Sandhem, Nykyrka, Bj ur-bäck och länsdel av Kylingared av
	nuvarande Slättängs tingslags västra distrikt ....................................	4,61	7,227
1	Leaby tingslags distrikt jämte sock-
	name „ Yllestad, Näs, Vistorp, Var-tofta-Åsaka och Kelvene av Slättängs			1	Motstående 4 länsmans-	15,08	35,217
	tingslags västra distrikt...............	2,95	7,003		distrikt ...................

252

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		2T n	vara	n d	e indelning''.
	F ö g d e r i e	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. ny mil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.
1	Skara ........................	10,18	26,009	i	Vil8ke härad.......		fi^54g
				i	Valle härad .................	2,32	5,387
				i	Skånings härads norra distrikt.....	2,11	6,483
				i	Skånings härads södra distrikt ......	3,00	7,593
1	Lidköpings ............	10,27	31,190	i			11 889
				i	Kinnefjärdings härad .........	2,16	7,272
				i	Kållands härads norra distrikt.........	2,16	5,781
				i	Kållands härads södra distrikt	2,24	6,248
1	Bame ........................	10,92	34,542	i	Ase härad...............................	2,38	6,495
				i	Viste härad .................	3,08	10,008
				i	Barne härad .................................	3,24	11,897
				i	Laske härad .......	2,22	6,142
7				27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

253

	Föresl	a sj e	n in	cl e	.ning.
Länsmansdistrikt.		Pögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	t> P c+- &	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den sl/ia 1912.
i	Gudhems härads östra distrikt (oför-
	ändrat) ....................................	2,53	5,703
i	Gudhems härads västra distrikt (oför-
	ändrat)......................................	1,38 2,75	4,791 6,546
i	Vilske härads distrikt (oförändrat).....
i	Valle härads distrikt, utgörande Valle härad jämte socknarna Vinköl, Marum, Skånings-^saka, Händene,
	Härlunda och Skara landa- av Skå-	3,94	9.295		Motstående 5 länsmans-
		1
1		3,44	10.168		distrikt....................	14,04	36,503

i	Åse härads distrikt (oförändrat) ......	2,38	6,495
i	Viste härads distrikt (oförändrat).....	3,08	10,008
	Därav i Grästorps köping 574 inv.
i	Barne härads distrikt (oförändrat).....	3,24	11,897
	Därav i Vara köping...... 974 inv.			1	Motstående 4 länsmans-
1		2,22	6,142		distrikt....................	10,92	34,542

i	Kinneijärdings härads distrikt (oför-
		2,16 3,71	7,272 11,889
i	Kinne härads distrikt (oförändrat).....
i	Kållands härads norra distrikt (oför-
	ändrat)......................................	2,24	5,781
i	Kållands härads södra distrikt (oför-	1	Motstående 4 länsmans-
	ändrat) .....................................	2,16	6,248		distrikt....................	10,27	31,190
1 24		1	6

254

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Värm (Hela

länet ett

		N u	v a r a	n &	e indelning-.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
i	Öster-Sysslets..............	37,48	44,792	1	Nyeds härads och Alsters sockens di-strikt .......................................	5,27	7,064
				1	Färnebo härad .............................	19,59	19,017
				1	Ölme och Vase härads distrikt.........	7,41	10,571
				1	Yisnums härad..............................	5,16	8,140
i	Mellan-Sysslets ............	16,06	39,414	1	Kils härad...................................	8,34	18,141
				1	Karlstads härad ...................	2,75	10,353
				1	Grums härad................................	4,97	10,920
i	Söder-Sysslets..............	20,18	26,981	1	Gillbergs härad..............................	12,68	14,399
				1	Näs härad..................................	7,50	12,582

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 211.

255

lands liin.

landsfiskalsdistrikt).

	Pöresl	a e	n i n	d e	1 u i u g.
Länsmansdistrikt.	Fögderie	r.
> 0 to	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/i2 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/i* 1912.
1	Färnebo övre distrikt, omfattande Kä-
	mens, Gåsboms, Nordmarks och
	Färnebo socknar ........................	12,92	11,772
1	Färnebo nedre distrikt, omfattande
	Brattfors, Kroppa och Lungsunds
	socknar ....................................	6,67	7,246
1	Vase distrikt, omfattande Vase härad
	och Ölme socken ........................	6,53	9,956	i	Öster-Sysslets fögderi med
1	Visnums distrikt, omfattande Visnums				motstående 4 länsmans-
	härad och Vamums socken .........	7,36	10,249		distrikt ....................	33,48	39,223
1	Kils övre distrikt, omfattande av Kils
	härad Kansäters och övre Ulleruds
	socknar ....................................	3,84	7,711
1	Kils nedre distrikt, omfattande av Kils
	härad Nedre Ulleruds, Stora Kils
	och Frykeruds socknar ...............	4,50	10,430
1	Karlstads distrikt, omfattande Karl-
	stads härad ..............................	2,7 5	10,353	i	Mellan-Sysslets fögderi
1	Grums distrikt, omfattande Grums				med motstående 4 läns-
	härad ......................................	4,97	10,920		mansdistrikt ............	16,06	39,414
1	Näs distrikt, omfattande Näs härad...	7,50	12,582
1	Gillbergs distrikt, omfattande Gillbergs
	härad .....................................	12,68	14,399
1	Nordmarks nedre distrikt, omfattande
	av Nordmarks härad SUleruds, Hol-			i	Söder-Sysslets fögderi,
	medals, Västra Fågelviks, Blomskogs,				med motstående 3 läns-
	Trankils och Silbodals socknar......	11,78	10,090		mansdistrikt ............	31,96	37,071

256 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		KT ti	v a r a	n d	e indelning1.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
> ö	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	> B p"	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.
i	Nordmarks..................	20,33	19,450	1	Nordmarks härads nedre distrikt......	9,38	8,130
				1	Nordmarks härads övre distrikt........	11,05	11,320
i	Jösse ..........................	19,84	33,023	1	Jösse härads östra distrikt, därav i
					Arvika stad 5,044 inv..................	8,54	17,843
				1	Jösse härads västra distrikt ............	11,30	15,180
	f 9
i	Fryksdals....................	27,75	34,103	1	Fryksdals härads nedre tingslags östra
					distrikt ............................
				1	Fryksdals härads nedre tingslags västra		Äl,U4:U
					distrikt ...........................	i
				1	Fryksdals härads övre tingslag.........	13,81	13,063

Eungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

257

	T ö r e 3 1	a g e	n i n	& e	Inlag.
Länsmansdistrikt.		F ö g d e r i e	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den sl/i2 1912.	> ö	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/u 1912.
i	Nordmarks övre distrikt, omfattande av Nordmarks kärad Töcksmarks, Östervallskogs, Karlanda, Skilling-marks och Järnskogs socknar........	8,55	9,360
i	Jösse västra distrikt, omfattande av Jösse härad, Kola, Eda, Ny, Gunnar-skogs och Bogens socknar............	11,30	15,180
i	Jösse östra distrikt, omfattande av Jösse härad Arvika stad, samt Arvika, Älgå, Brunskogs, Mangskogs och Boda socknar..............................	8,54	17,843	i	Väster-Sysslets fögderi, med motstående 3 läns-mansdistrikt .............	28,39	42,383
	Därav i Arvika under landsrätt ly-dande stad men med särskilt an-ställd stadsfiskal ...... 5,044 inv.
i	Fryksdals övre distrikt, omfattande Fryksdals härads övre tingslag......	13,31	13,063
i	Fryksdals nedre östra distrikt, omfat-tande av Fryksdals härads nedre tingslag Östra Emterviks socken, Sunne socken, i vad denna är belä-gen öster om Fryken jämte hela Sunne municipalsamhälle, jämväl i vad detta är beläget väster om Fry-ken, samt Lysviks socken, till de delar, som äro belägna öster om Fryken ....................................	5,62	11,101
i	Fryksdals nedre västra distrikt, om-fattande av Fryksdals härads nedre tingslag Västra Emterviks och Gräs-marks socken samt Lysviks socken, i vad denna är belägen väster om Fryken, och Sunne socken, till de delar dessa ligga väster om Fryken, med undantag emellertid för Sunne municipalsamhälle........................	8.82	9,939	i	Fryksdals fögderi, med motstående 3 länsmans-distrikt ....................	27,75	34,103

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)

258

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		K u	vara	n d	e indelning-
Fögderier.	LänsmansdiBtrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
1	Älvdals ......................	50,92	31,150	1		20,48 15,29 15,20	20,598 6,482 4,070
		1	Norra Ny och Dalhy socknar .........
				1	Norra och Södra Finnskoga samt Ny-skoga kapells socknar ....

7				19

Antal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

259

Föreslagen indelning.

Länsmansdistrikt.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den al/i2

1912.

Fögderier.

Benämning och omfattning.

Areal
i kv.
nymil.

Folkmängd

den a*/u
1912.

Älvdals övre distrikt, omfattande av
Älvdals härads övre tingslag Nyskoga,
Norra och Södra Finnskoga
samt Dalby socknar.....................

Älvdals, mellersta distrikt, omfattande
av Älvdals härads övre tingslag
Norra Ny socken och av Älvdals
härads nedre tingslag Ekshärads
socken.......................................

22,90

Älvdals nedre distrikt, omfattande av
Älvdals härads nedre tingslag Norra
Kåda och Gustaf Adolfs socknar....

Nyeds distrikt, omfattande Nyeds härad
samt av Älvdals härads nedre tingslag
Sunnemo socken....................

17,09

8,44

6,48

7,676

9,998

11,782

7,263

Älvdals fögderi, med motstående
4 länsmansdistrikt
.................

54,91

36,719

260

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Örebro

(Hela länet ett

		EP vi	v a r a	n d	e indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kr. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
i	Väster-Närkes ............	23,92	52,401	1	Hardemo kärad och Kumla socken ...	2,18	10,654
				1	Lerbäcks och Hallsbergs socknar. .	4,27	10,325
				1	Grimstens härad..........	3,11	7,090
				1	Edsbergs härads östra distrikt	3,18	6,239
				1	Edsbergs härads västra distrikt ......	5,49	7,204
				1	Sundbo härad.....	5,74	10,889
i	Öster-Närkes ..............	19,24	44,118	1	Askers härad		10 fSftfi
		1	Sköllersta härad .................	5,70	10,195
				1	Glanshammars härad .............	3,57	7,348
				1	Örebro härads östra distrikt......	2,90	10,058
				1	Örebro härads västra distrikt.....	3,37	5,931
i	Lindes............	21,49	35,758	1			10 616
		1	Lindes och Eamsbergs bergslag	9,87	13,514
				1	Nya Kopparbergs bergslag .......... m *	6,66	11,628

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

201

län.

landsfiskalsdistrikt).

	Föiesl	a s e	n i n	d e	.ning''.
Länsmansdistrikt.		Pögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	> B cV-	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.
i	Kumla distrikt (oförändrat)..............	2,13	10,654
i	Hallsbergs distrikt (oförändrat).........	4,27	10,325
	Därav i Hallsbergs köping 1,581 inv.
i	Grimstens distrikt (oförändrat).........	3,11	7,090	1	Askersunds distrikt om-fattande motstående 4
i	Sundbo distrikt (oförändrat) ............	5,74	10,889		länsmansdistrikt........	15,25	38,958
i	Askers distrikt (oförändrat) ............	3,70	10,586
1	Sköllersta distrikt (oförändrat) .........	5,70	10,195
i	Örebro östra distrikt, omfattande Alm-
	by, Ekers, lusta, Längbro, Axbergs och Hofsta socknar.....................	2,32	8,023
i	Örebro västra distrikt, omfattande		1	Örebro distrikt omfat-
	Vintrosa, Tysslinge, Kils, Grave,				tande motstående 4	15,67	36,770
	Mosjö och Täby socknar...............	3.95	7.966		länsmansdistrikt.........
i	Glanshammars distrikt (oförändrat)...	3,57	7,348
i	Fellingsbro distrikt (oförändrat).........	4,96	10,616	1	Lindesbergs distrikt om-
			fattande 3 länsmans-
i	Lindes distrikt (oförändrat)...............	9,87	13,514		distrikt ....................	18,40	31,478
i	Nya Kopparbergs distrikt (oförändrat)	6,66	11,628
	Därav i Kopparbergsköpingl,603 inv.	9,03	8,241	1	Nora distrikt, omfattande
i	Grythytte distrikt (oförändrat) .........		motstående 3 länsmans-

i	Nora distrikt (''oförändrat) ...............	9,34	11.567		distrikt ...................	25,03	31,436
	\|

262

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		Nnvara	n d	e indelning:.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	> B p]	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/ia 1912.
i	Nora...........	25,82	38,088	1	Grythytte och Hällefors bergslag......	9,03	8,241
				1	Nora och Hjulsjö bergslag......	9,34	11,567
				1	Karlskoga härad ..................	7,45	18,280
4				17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

263

	Föresl	a g e	n i n	delning-
Länsmansdistrikt.		F ö g d e r i e	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	■Folk- mängd den 31/u 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk- mängd den sl/i» 1912.
1	Karlskoga distrikt, omfattande Karl-
	skoga härad (oförändrat)...............	7,45	18,280
1	Edsbergs östra distrikt (oförändrat)...	3,18	6,239	1	Karlskoga distrikt, om-
					fattande motstående 3
1	Edsbergs västra distrikt (oförändrat)	5,49	7,204		länsmansdistrikt.........	16,12	31,723
17				5

264

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Västmanlands

(Hela länet ett


		IT u	vara	n d	e indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	e	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Västerås .....................	13, si	31,051	i	Västerås fögderis första distrikt ......	5,0 8	9,811
				i	Västerås fögderis andra distrikt ......	2,46	8,074
				i	Västerås fögderis tredje distrikt ..	2,95	7,757
				i	Västerås fögderis fjärde distrikt ......	2,7 5	5,409
1	Kungsörs.....................	16,04	27,581	i	Skinnskattebergs distrikt	7,17	7,436
				i	Köpings distrikt ...........................	4,62	8.924
				i	Arboga distrikt..............	2,23	4,587
				i	Kungsörs distrikt...........................	2,02	6,634
1	Bergslags....................	14,91	28,024	i	Bergslags fögderis första distrikt......	6,14	14,778
				i	Bergslags fögderis andra distrikt......	4,50	5,856
				i	Bergslags fögderis tredje distrikt (Norr-bo härad) .................................	4,27	7,390
		1		i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

265

län.

landsfiskalsdistrikt).

	Firesl	a ge	xi i n	d e	[sins.
	Länsmansdistril	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. ny mil.	Folk-mängd den S1/12 1912.	> a t?-	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk. mängd den S1/i2 1912.
i	Bamnäs distrikt, motsvarande Västerås fögderis första distrikt samt Lill-härads socken av Tuhundra härad...	5,60	10,299
i	Kolbäcks distrikt, motsvarande Väster-ås fögderis andra distrikt jämte V ästerås-Barkarö ochiDingtuna sock-nar av Tuhundra härad...............	3,58	10,633
i	Västerås distrikt, motsvarandeVästerås fögderis tredje och ijärde distrikt utom Lillhärads, Västerås-Barkarö och Dingtuna socknar..................	4,06	10,119	i	Västerås distrikt, omfat-tande motstående 3 länsmansdistrikt.........	13.24	31,051
i	Skinnskattebergs distrikt (oförändrat)	7,17	7,436
i	Köpings distrikt samt Himmeta socken	5,11	9,832
i	Arboga distrikt, motsvarande Kungsörs distrikt samt Säterbo, Arboga och Medåkers socknar........................	3,7 6	10,313	i	Kungsörs distrikt, om-fattande motstående 3 länsmansdistrikt .......	16,04	27,581
	Därav i Kungsörs köping 1,593 inv.
i	Norbergs distrikt, motsvarande Nor-bergs och Västanfors socknar ......	4,77	13,153
i	Väster Fämebo distrikt, motsvarande Karbännings, Väster-VålaochVäster-Fämebo socknar ........................	5,87	7,481
i	Norrbo distrikt, motsvarande Norrbo härad eller Bergslags fögderis nu-varande tredje distrikt.................	4,27	7,390	i	Bergslags distrikt, omfat-tande motstående 3 länsmansdistrikt........	14,91	28,024

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 176 käft. (Nr 211.) 34

266

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		IT u	rara	n d	e indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/ia 1912.	> a c+- p	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.
1	Salbergs-Väsby ............	22,20	33,271	1	Våla distrikt.................................	6,71	8,411
				1	Heby distrikt.................................	3,85	6,341
				1	Sala distrikt.................................	4,79	5,697
				1	Simtuna distrikt ...........................	3,29	6,359
				1	Torstuna distrikt...........................	3,56	6,463
4				_ 16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

267

	F ö r e s 1	a g e	n i n	d e	1 n. i n g.
	Länsmans diatrib	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/is 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/ia 1912.
1	Våla distrikt (oförändrat) ...............	6,71	8,411
1	Heby distrikt, motsvarande nuvarande Heby distrikt jämte Norrby och Tärna socknar ...........................	5,36	8,946
1	Sala distrikt, motsvarande nuvarande Sala distrikt jämte Rumla socken...	5,42	7,356
1	Torstuna distrikt, motsvarande nuva-rande Torstuna distrikt jämte Sim-tuna socken ..............................	4,71	8,558	i	Salbergs-Väsby distrikt, omfattande motstående 4 länsmansdistrikt.....	22,20	33,271
13			!	4

368

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Koppar (Hela

länet ett

		IT n v a r a	n d	e indelning.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	i t.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	> a Hi	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 81/i2 1912.
i	Falu..........................	31,12	48,167	i	Svärdsjö distrikt ...........................	13,23	8,196
				i	Kopparbergs distrikt ......................	3,7 7	7,285
				i	Sundborns och Vika distrikt............	4,20	6,148
				i	Stora Tima distrikt Utombrodelen		1
				i	Stora Tuna distrikt Ofvanbrodelen ...	>9.92	} 21,223 :
				i	Silfbergs, Gustafs och Torsångs distrikt	1	5.315 1
i	Hedemora ...................	18,80	38,914	i	Folkärna distrikt ..	3,28	14,233
				i	Stora Skedvi och Säters distrikt ......	3,32	5,131
				i	Husby distrikt..........................	4,13	5,819
				i	Hedemora distrikt ........................	0,84	5,643
				i	Garpenbergs distrikt ..............	1,46	1,980
				i	By distrikt................	3,27	6,108
i	Väster-Bergslags ..........	19,92	32,716	i	Norrbärke distrikt .....	4,94	8,423
				i	Söderbärke distrikt .......................	5,67	4,966
				i	Grangärde distrikt ...................	7,14	11,808
				i	Ludvika distrikt ..........	2,17	7,519
i	Väster-Dals..................	69,49	27,822	i	Malungs distrikt .........	18,31	6,233
				i	Transtrands distrikt..........	10,4 9	1,840
				i	Lima distrikt ..........	14,13	2,574
				i	Äppelbo distrikt ............	3,7 6	2,427
				i	Jäma distrikt ..........	7,55	6,443
				i	Nås och Säfsnäs distrikt .........	11,35	5,830
1				i	Flöda distrikt .........	3,90 1	2,475

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

269

bergs län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Pöresl	a g e	n in	d e	1 n i n g.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 4912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/ia 1912.
i	Svärdsjö distrikt ...........................	13,23	8,196
i	Sundborns och Vika distrikt......	4,20	6.148
i	Stora Tulla, Utombrodelen...............	j 6,92	21,223	1	Falu fögderi, med mot-stående 4 länsmansdi-
i	D:o , Ofvanbrodelen...............		strikt .....................	24,35	35,567
i	Folkärua distrikt ..........................	3,28	14,233
	Därav i Krylbo municipalsam-
	hälle .................... 1,460 inv.
i	Stora Skedvi och Husby distrikt......	6,25	9,126
i	Hedemora, Garpenbergs och Säters distrikt ....................................	6,00	9,447	1	Hedemora fögderi, med
		motstående 4 länsmans-
i	By distrikt....................................	3,27	6,108		distrikt ...................	18,80	38,914
i	Norrbärke distrikt .......................	4,94	8,423
i	Söderbärke distrikt ........................	5,67	4,966
i	Grangärde distrikt ........................	7,14	11,808
i	Ludvika distrikt ...........................	2,17	7,519
	Därav i Ludvika köping 2,452 inv.	1	Väster-Bergslags fögderi, med motsående 5 läns-
i	Silfbergs, Gustafs och Torsångs distrikt	3,00	5,315		mansdistrikt ............	22,92	38,031

i	Malungs distrikt med Tyngsjö kapell-		7,081
	församling.................................	18,31
i	Lima distrikt.................................	14,13	2,574
i	Järna och Äppelbo socknars distrikt.	11,31	8,022
i	Nås och Säfsnäs distrikt ................	11,35 3,90	5,830 2,475
i	Flöda distrikt ..............................	1	Väster-Dals fögderi, med motstående 6 länsmans-

i	Åls och Gagnefs distrikt ...............	5,68	10,439		distrikt ..................	64,58	36,421

270

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		N U T	arande indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	> u sr	Benämning.	Areal i kv. nymil.	F olk-mängd den 81/ia 1912.
1	Nedan-Siljans...............	41,24	41,762	1	Leksands distrikt.........................	13,05	14,007
		1	Åls distrikt .................................	1,47	2,322
				1	Bj ursås distrikt..............................	0,92	2,995
				1	Rättviks distrikt ...........................	12,02	11,126
				1	Gagnefs distrikt ...........................	4,11	8,117
				1	Ore distrikt .................................	9,67	3,195
1	Ofvan-Siljans...............	117,61	32,014	1	Älfdalens distrikt...........................	25,18	5,163
				1	Orsa distrikt................................	17,83	8,005
				1	Mora distrikt................................	19,17	12,327
				1	Solleröns distrikt..........................	4,96	1,958
				1	Vänj ans distrikt ...........................	6,89	1,991
				1	Sårna distrikt ...........................	43,58	2,570
6				35

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.

271

	Töresl	a sr e	n in	delning.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 81/i* 1912.	CJ p”	Benämning och omfattning.	Areal i kv. ny mil.	Folk-mängd den 81/u 1912.
i	Leksanda distrikt...........................	13,05	14,007
i	Bj ursås distrikt.............................	0,92	2,995
i	Rättviks distrikt ...........................	12,02	11,126	1	Nedan-Siljans fögderi, med motstående 4 läns-
i	Kopparbergs distrikt ....................	3,7 7	7,285		mansdistrikt ............	29,7 6	35,413
i	Älfdalens distrikt...........................	25,13	5,163
i	Orsa distrikt.................................	17,83	8,005
	1	4,96	1,958
i	Sollerö och Vänj ans distrikt ........<	6,89	1,991
i	Sårna distrikt ..............................	43,53	2,570
i	Traastrands distrikt........................	10,49	1,840
i	Ore distrikt ................................	9,67	3,195
i	Mora södra distrikt, omfattande Mora
	socken med undantag av Bonäs by.	9,2 9	9,840
i	Mora norra distrikt, omfattande Wåm-
	hus socken, Bönås by i Mora socken			1	Ofvan-Siljans fögderi, med
	och Lillbärdals länsdel av Mora				motstående 8 länsmans-
	kommun....................................	9,88	2,487		distrikt ...................	137,67	37,049
31				6

272

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Gräyle(Hela
länet ett

		Nuvarand	e indelning:.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	i t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Gästriklands ...............	43,99	67,562	i	Hedesunda ocli Årsunda distrikt	7,28	7,382
				i	Valbo och Högbo distrikt ...............	6,27	19,603
				i	Ovansjö och Järbo distrikt .	5,87	11,353
				i	Torsåkers distrikt.. ..	7,87	11,005
				i	Ockelbo distrikt	10,36	9,060
				i	Hamrånge och Hille distrikt............	6,34	9,159
1	Södra Hälsinglands ......	47,11	56,273	i	Skogs distrikt ............................	4,51	3,891
				i	Hanebo distrikt...	4,22	5,854
				i	Söderala distrikt ...........................	2,79	11,204
				i	Bollnäs distrikt..............................	8,94	14,050
				i	Alfta distrikt.................................	10,10	6,152
				i	Ovanåkera distrikt	10,90	6,322
				i	Mo distrikt..................................	2,26	3,561
				i	Norrala distrikt..............................	3.39	5,239
1	Norra Hälsinglands ......	40,02	42,605	i	Enångers distrikt..........................	4,10	6,169
				i	Norrbo distrikt........................	9,42	5,143
				i	Delsbo distrikt......	4,55	5,556
				i	Hälsing-Tuna distrikt... .	1,57	3,795
				i	Forsa distrikt .....	3,4 7	4,819
				i	Högsta distrikt..............................	2,90	2,758
				i	Harmångers distrikt........................	2,36	4,282
				i	Gnarps distrikt...........	3,83	3,684
				i	Bergsjö distrikt..............................	8,32	6,399

Antal.

Kun yl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.

273

borgs län.

bmdsfiskalsdi strikt.)

Föreslagen indelning.

L ä n s m a n s d i s t r i k t.

Benämning och omfattning.

! , , , Folk I

. J mängd
1 T.'' den 8t/n
| nfmlL | 1912.

P ö s d e r i e r.

, , l''olk Areal

.. ,

„ . . , ..... -i mangd

Benämning cell omiattning. j i kv. ] ^

j nyrail- i 1912."

1	Högbo och Årsunda socknars distrikt	3,41	11,184
1	Valbo sockens distrikt ..................	5,17	10,633
1	Hamrånge och Kille socknars distrikt	6,34	9.159
1	Öster-Pärnebo och Hedesunda socknars distrikt ...................................	8,47	8,305
1	Torsåkers sockens distrikt ...............	4,37	7,868
1	Ovansjö och Järbo socknars distrikt.	5,8 7	11,353
1	Ockelbo sockens distrikt..................	10,36	9,060
1 1	Bollnäs sockens distrikt.................	8,94	14,050
1	Därav i Bollnäs köping... 977 inv. Alfta sockens distrikt.....................	10,10	6,152
1	Ovanåkers och Voxna socknars di-strikt .......................................	10,90	6,322
11	Hanebo och Segersta socknars di-strikt .......................................	4,22	5,854
! 1	Skogs sockens distrikt.....................	4,51	3,891
1	Söderala sockens distrikt..................	2,79	11,204
1	Mo och Rengsjö socknars distrikt ....	2,26	3,561
1	Norrala och Trönö socknar^ distrikt	3,39	5,239
1	Enångers, Njutångers och Nianfors socknars distrikt ........................	5,02	6,169
1	Gnarps och Jättendals socknars di-		5,017
1	strikt .......................................	4,32

G ästriklands östra distrikt,
omfattande motstående
3 länsmansdistrikt......I 14,92

30,976

1 Gästriklands västra distrikt,
omfattande motstående
4 länsmansdistrikt
..................... 29,07 j 36,586

Bollnäs distrikt, omfattande
motstående 4 läns
mansdistrikt ............

1 | Sydöstra Hälsinglands
'' distrikt, omfattande
motstående 5 länsmansdistrikt
....................

34,ie ! 32,378

17,9 7 | 30,064 |

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)

274

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Nuvarande indelning1.

	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk. mängd den 31/i2 1912.	>	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
1	Västra Hälsinglands.......	59,40	35,068	1	Arbrå och Undersviks distrikt .........	5,41	7,049
				1	Järvsö distrikt ..............................	7,40	7,566
				1	Ljusdals distrikt ...........................	11,77	10,326
				1	Ramsjö distrikt..............................	7,65	1,901
				1	Färiia distrikt ..............................	12,84	5,265
				1	Los distrikt .................................	14,33	2,961
4				29	1

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

275

	Föresl	a g e	n in	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.			F ö g d e r i e	r.
1 Antal. 1 ___________	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.	E> B se	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 3l/i2 1912.
i	Harmångers och Högsta socknars di-
	strikt .......................................	3,60	5,166
i	Hsbo, Hälsingtuna och Idenors sock-
	nars distrikt..............................	2,24	4,336
i	Forssa och Högs socknars distrikt ...	3,47	4,819
i	Delsbo sockens distrikt ..................	4,55	5,556
i	Norrbo och Bjuråkers socknars di-			1	Norra Hälsinglands di-
	strikt .......................................	9,42	5,143		strikt, omfattande mot-stående 7 länsmansdi-
i	Bergsjö och Hassela socknars distrikt	8.32	6,399		strikt.......................	35,98	36,436
i	Ljusdals och Ramsjö socknars distrikt	19,42	12,227
i	Färila sockens distrikt ..................	12,84	5,265
i	Los sockens distrikt........................	14,33	2,961
	Arbrå och Undersviks socknars di-			1	Västra Hälsinglands di-
j i	strikt .......................................	5,41	7,049		strikt, omfattande mot-stående 5 länsmans di-
i i	Järfsö sockens distrikt.....................	7,40	7,566		strikt......................	59,40	35,068
i 28				6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

27(i

Västernorr (Två

lands -

		K u v	a r a n d	i indelning.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd don S1/i2 1912.
i	Medelpads östra............	25,55	49,888	i	Njurunda distrikt...........................	3,27	9,310
				i	Indals distrikt ..............................	13,18	6,870
				i	Timrå distrikt ..............................	1,71	14,092
				i	Sköns distrikt .............................	0,47	11,606
				i	Ljustorps distrikt..........................	6,92	8,010
i	Medelpads västra .........	49,u	35,710	i	Torps distrikt ............................	11,69	8,834
				i	Borgsjö distrikt ...........................	20,89	9,575
				i	Stöde distrikt ..............................	6,85	5,479
				i	Selångers distrikt..... ..............	3,64	4,924
	'' • •			i	Tima distrikt................................. ‘ ■	6,04 •	6,898

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.

277

lands 1 iin.

fiskalsdistrikt.)

a g e	n i n	d e	1 n i n g.
t.		Pögderie	r.
Areal \| i kv. \| nymil.	Folk-mängd den 31/12 1912.	1 Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/ia 1912.
\| 9,67	11,822
6,SÖ	5,479
11,69 ''	8,834
20,89	9,575
		1	Första distriktet, omfat-
			tanke motstående 5lans-
13,18	6,870		mansdistrikt .............	62,28	42,580
3,27	9,310				1
0,47	11,606
0,69	7,068 !
1,02	7,024
		1	Andra distriktet, omfat-
			tände motstående 5läns	■
0,92	8,010		mansdistrikt ............	1 12,37	_____ j 43,018

Föres

Jj a n s m a

Benämning och omfattning.

Tima. distrikt, omfattande Selångers,
Sättna, Tima ock Attniars socknar

Stöde distrikt, Stöde socken (oförändrat)
....................................

Torps distrikt, Torps socken (oförändrat)
..............................

Borgsjö distrikt, omfattande Borgsjö
och’ Haverö socknar (oförändrat)

Indals distrikt, omfattande Indals,
Indals-Lidens ock Holms socknar
(oförändrat) .......................

socken (oförändrat)....

köns distrikt, Sköns
ändrat) ................

(oförändrat) ..

278

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	N u v a r a	n d	e indelning’.	—
Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	1 Areal \| i kv. \| nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912	>	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.
! i	Södra Ångermanlands övra	79,19	I 37,892	1	Sollefteå distrikt ..........................	10,83	i j 12,603
	%			1	! Eesele distrikt ..............................	10,68	4,890
				1	Junsele distrikt.............................	13,23	3,755
				1	Helgums distrikt ...........................	9,04	4,904
				1	Ramsele distrikt ...........................	10,37	4,035
				1	Bodums distrikt ...........................	15,07	3,970
				1	Tåsjö distrikt .............................	9,97	3,735
i	Södra Ångermanlands
	nedra ....................	27,19	49,524	1	Säbrå distrikt ..............................	7,92	10,000
				1	Gudmundrå distrikt........................	5,13	15,521
				1	Torsåkers distrikt...........................	4,49	8,811
				1	Boteå distrikt .............................	5,60	5,223
i	1 I			1	Kora distrikt................................. ’ \|	4,05	9,969 i i 1

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

279

	r ö r e s 1	a g e	n in	d e	1 n i n g.
	Länsmansdistrik	t.			P ö g d e r i e	r.
> £	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil. 1	Folk-mängd den 8 Via 1912.	Antal.	Benämning och omfattning, j	Areal i kv. nymil. j	Folk-mängd den 81/ia 1912.
, i	Säbrå distrikt, omfattande Säbrå, Stigsjö, Viksjö och Haggdångers socknar (oförändrat):....................	1 7,93	10,000	1
1	Gudmundrå distrikt, omfattande Gud-mundrå socken...........................	2,34	10,878
1	Högsjö distrikt, omfattande Högsjö och Hemsö socknar .....................	2,78	4,643
1	Torsåkers distrikt, omfattande Tors-åkers, Ytterlännäs och Dals socknar (oförändrat).................................	4,49	8,811	i	Tredje distriktet, omfat-tande motstående 4 länsmansdistrikt.........	17,54	34,332
1	Nora distrikt, omfattande Nora, Bjär-trå och Skogs socknar (oförändrat)	4,05	9,969
1	Boteå distrikt, omfattande Boteå, Styrnäs, Överlännäs och Sånga sock-nar (oförändrat) ........................	5,60	5,223
1	Nätra distrikt, omfattande Nätra, Si-densjö och Skorpeds socknar.........	12,70	10,464
1	Nordingrå distrikt, omfattande Nor-dingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar (oförändrat).....................	5,97	7,678	i	Fjärde distriktet, omfat-tande motstående 4 länsmansdistrikt.........	28,32	33,334
i 1	Sollefteå distrikt, omfattande Sollefteå stad, Sollefteå, Multrå, Eds, Lång-sele och Graninge socknar (oför-ändrat), därav i Sollefteå stad 2,419 inv...........................................	10,83	12,603
1	Ke§ele distrikt, omfattande Besele och Adals-Lidens socknar (oförändrat)...	10,68	4,890			1 _

280

Knuff!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211

		N u v	a r a n d	s indelning1.
	Fogde rie	r.		Liinsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	Antal.	1 Benämning.	Areal i kv. nymil.	! Folk-mängd i den 31/ia i 1912. 1
\| 1	Norra Ångermanlands nedre .....................	45,45	25,944	i	Nordingrå distrikt ........................	5,97	7,678
				i	Nätra distrikt ..............................	3,6 2	5,741
				i	Sidensjö distrikt ...........................	9,08	4,723 ,
				i	Anundsjö distrikt...........................	26,59	7,802
1	Norra Ångermanlands orre	28,37	2G.250	i	Själavåda distrikt..........................	4,96	9,132
				i	Arnäs distrikt ..............................	8,27	9,063 \|
				i	Björna distrikt..............................	12,01	4,613
				i	Grundsunda distrikt........................	3,09	3,442 I
6 i				30	•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

281

	Töresl	ags	n in	delning.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk- mängd den 81/ia 1912.	> a trh	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/ia 1912.
i	Junsele distrikt, omfattande Junsele
	socken (oförändrat) ....................	13,23	3,755
i	Helgums distrikt, omfattande Helgums
	och Edsele socknar (oförändrat)......	9,04	4,904
i	Kamsele distrikt, omfattande Kamsele
	socken (oförändrat) .....................	10,37	4,035
i	Bodums distrikt, omfattande Bodums
	och Fjällsjö socknar, (oförändrat)...	15,07	3,970
				1	Femte distriktet, omfat-
i	Tåsjö distrikt, omfattande Tåsjö socken				tande motstående 7
	(oförändrat) ..............................	9,97	3,735		länsmansdistrikt.........	79,19	37,892
i	Anundäjö distrikt, omfattande Anund-
	sjö socken (oförändrat) ...............	26,59	7,802
i	Själevads distrikt, omfattande Själe-
	vads och Mo socknar (oförändrat)...	4,96	9,132
i	Arnäs distrikt, omfattande Arnäs och
	Grundsunda socknar .................	6,45	9,404
				1	Sjätte distriktet, omfat-
i	Björna distrikt, omfattande Björna,				tande motstående 4
	Gideå och Trehörningsjö socknar ...	16,92	7,714		länsmansdistrikt.........	54,92	34,052
29				6

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand.

176 höft. (Nr 211).

282

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Jämtlands

(Hela länet ett

		IT n v a r a	n d	e indelning.
Fögderier.	Länsmansdistrikt.
Antal,	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Jämtlands norra ..........	144,27	32,683	i	Lits distrikt .................................	14,17	5,914
				i	Föllinge distrikt ...........................	35, is	4,323
				i	Hammerdals distrikt ............	15,56	5,752
				i	Ströms distrikt..............................	24,90	7,544
				i	Rödöns distrikt.............................	6,52	6,680
				i	Frostyikens distrikt .......................	47,99	2,470
1	Jämtlands östra............	80,46	33,432	i	Ragunda distrikt..........................	20,62	8,025
				i	Fors distrikt.................................	17,54	6,656
				i	Revsunds distrikt...........................	14,04	3,857
				i	Bräcke distrikt........................	17,30	5,379
				i	Brunflo distrikt..........................	5,60	6,878
				i	Hackas distrikt ................	5,36	2,637
1	Jämtlands södra...........	165,21	19,720	i	Svegs distrikt .................	31,44	4,596
				i	Lillhärdals distrikt ........................	24,07	1,561
				i	Ytterhogdals distrikt ...............	14,14	2,305
				i	Hede distrikt...................	29,68	2,541

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

283

län.

landsfiskalsdistrikt.)

	Forell	a g- e	n in	d e	1 a i n g.
	Länsmansdistrik	t.			Fögderie	r.
ö	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	>■ e	Benämning och omfattning.	Areal i kv.	Folk- mängd den S1/ia
		nymil.			nymil.	1912.
1	Lits distrikt (oförändrat) ................	14,17	5,914
1	Föllinge distrikt (oförändrat)............	35,13	4,323
1	Hammerdals distrikt (oförändrat)......	15,56	5,752
1	Ströms distrikt (oförändrat) ............	24,90	7,544
1	Frostvikens distrikt (oförändrat) ......	47,99	2,470	1	Jämtlands norra distrikt
			omfattande motstående
1	Eödöns distrikt (oförändrat) ............	6,52	6,680		6 länsmansdistrikt ....	144,27	32,683
1	Ragunda distrikt (oförändrat) .........	20,62	8,025
1		17.54	6.656
1	Revsunds distrikt (oförändrat) ........	14,04	3,857
1	Bräcke distrikt (oförändrat) ............	17,so	5,379
1	Brunflo distrikt (oförändrat) ............	5,60	6,878	1	Jämtlands östra distrikt, omfattande motstående
1	Hackas distrikt (oförändrat) ...........	5,36	2,637		6 länsmansdistrikt.....	80,46	33,432
1	Svegs distrikt (oförändrat)...............	31,44	4,596
1	Lillhärdals distrikt (oförändrat).........	24,07	1,561
1	Ytterhogdals distrikt (oförändrat)......	14,14	2,305
1	Hede distrikt (oförändrat) ...............	29,68	2,541

284

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		Hnvara	n d	e indelning''.
	Fögderie	r.			Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i* 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
				i	Tännäs distrikt.............................	41,18	2,576
				i	Bergs distrikt ..............	11,98	3,533
				i	Bätans distrikt...........	12,72	2,608
1	Jämtlands västra ........	122,67	25,738	i	Sunne distrikt ..............................	2,61	4,134
				i	0vikens distrikt ....	9,71	3,350
				i	Hallens distrikt ............................	11,19	2,242
				i	Undersåkers distrikt ......................	43,38	5,153
				i	Mörsils distrikt..............................	29,05	3,121
				i	Offerdals distrikt...........................	20,66	4,015
				i	Alsens distrikt..............................	6,07	3,723
4				26

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

285

	Föresl	a sr e	n i xl	d e	1 n i n gr.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. ny mil.	Folk-mängd den 8I/ia 1912.	> d	Benämning och omfattning.	Areal i ky. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.
i	Tännäs distrikt (oförändrat) ............	41,18	2,576
i	Bergs distrikt (oförändrat)...............	11,93	3,533	i	Jämtlands södra distrikt,
					omfattande motstående
i	Rätans distrikt (oförändrat) ............	12,72	2,608		7 länsmansdistrikt......	165,21	19,720
i	Sunne distrikt (oförändrat)...............	2,61	4,134
i	Ovikens och Hallens distrikt............	20,90	5,592
i	Undersåkers distrikt (oförändrat)......	43,38	5,153
i	Mörsils distrikt (oförändrat) ............	29,05	3,121
i	Offerdals distrikt (oförändrat) ..........	20,66	4,015	i	Jämtlands västra distrikt,
					omfattande motstående
i	Alsens distrikt (oförändrat) .............	6,07	3,723		6 länsmansdistrikt......	122,67	25,738
25				4

286

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Täster (Två

lands -

		3f Hvarå	n d	e indelning''.
Fögderier.		Länsmansdistri	k t.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 31/ia 1912.
i	Umeå ........................	93,35	57,531	1	Nordmalings distrikt .....................	13,70	10,142
				1	Bjurholms distrikt ........................	13,35	4,322
				1	Umeå södra distrikt..............	1
						>14.08	17,967
				1	Umeå norra distrikt ....................	)
				1	Vännäs distrikt..............................	5,55	5,906
				1	Sävars distrikt..............................	8,15	3,790
				1	Degerfors distrikt...........................	29,40	8,009
				1	Bygdeå distrikt ............................	9,12	7,395
i	Skellefteå....................	111,56	62,232	1	Nysätra distrikt ...........................	3,94	3,544
				1	Lövångers distrikt ...................	5,53	4,230
				1	Burträsks distrikt..........................	20,15	9,099
				1	Skellefteå södra distrikt ..	1
						17,00	23,097
				1	Skellefteå norra distrikt............	1
				1	Jörns distrikt...............................	17,86	4,487
				1	Norsjö distrikt........................	18,60	5,017
				1	Byske distrikt .......................	11,1»	9,786
				1	Mala distrikt...........................	17.29	2,972

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211

287

bottens län.

fiskalsdistrikt.)

	Eötesl	a sr e	n in	delning.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den 81/ia 1912.	- rf £	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 8l/ia 1912.
i	Nordmalings distrikt (med Hörnefors-
	delen), cirka ..............................	13,70	11,642
i	Bjurholms distrikt ........................	13,35	4,322
i	Umeå södra distrikt med undantag av del, som ingått i Hörnefors, cirka..	>14,08	16,467
i	Umeå norra distrikt med undantag av
	del, som ingått i Hörnefors, cirka...	1			Umeå fögderi, omfattande motstående 6 länsmans-
i	Yännäs distrikt..............................	5,55	5,906	1
i	Sävars distrikt..............................	8.15	3,790		distrikt ...................	54,83	42,127
i	Skellefteå södra distrikt..................	\|l7,00	23,097
i	Skellefteå norra distrikt..................
i	Byske distrikt ............................	11,19	9,786 4,487
i	Jörns distrikt ...............................	17,86
i	Norsjö distrikt..............................	18,60	5,017	1	Skellefteå fögderi, omfat-tande motstående 6 läns-
i	Mala distrikt.................................	17,29	2.972		mansdistrikt.............	81,94	45,359
i	Lycksele norra distrikt ..................	\|ö5,19	7,947
i	Lycksele södra distrikt....................
i	Predrika distrikt ..........................	15,19	2,606
i	Stensele distrikt ...........................	\|83,58	J 3,705 \ 1,537
i	Tärna distrikt ..............................
i	Sorsele distrikt..............................	78,35	3,561
i	Asele distrikt.................................	33,78	4,958
i	1 Dorotea distrikt ...........................	30,51	3,998

288

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

	N n v a r a	a d	e indelning*
Fögderier.	Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i ky. ny mil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i2 1912.
1	Lappmarks.................	384,u	35,909	i	Lycksele norra distrikt
				>55,19	7,947
				i	Lycksele södra distrikt ...............	I
				i	Fredrika distrikt ....................	15,19	2,606
				i	Stensele distrikt ..............	1	1 3,705
						>83,58
				i	Tärna distrikt...............................	I	1 1,537
				i	Sorsele distrikt........................	78,35	3,561
				i	Åsele distrikt........	33,78	4,958
				i	Vilhelmina distrikt ..................	87,51	7,597
				i	Dorotea distrikt .....................	30,51	3,998
3				26

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

289

	Föresl	a z o	n in	d e	1 n i n g.
Länsman sdistrikt.		Fögdorie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	folk- mängd den **/u 1912.	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd don 81/i2 1912.
i	Vilhelmina norra distrikt, omfattande		3,283
	Dikanäs kapellag, det område, som ligger norr om Huvudsjöbäcken, båda Nästansjöarna med gränslinje utefter södra stränderna, det om-råde, som ligger norr om landsvä-gen Vilhelmina—Staburnäs samt det område som ligger norr om den gamla landsvägen Vilhelmina—	87,51
	Lycksele.
i	Vilhelmina södra distrikt, omfattande		4,314
	det övriga av socknens område med Vilhelmina kyrkoplats och prästbord,			i	Lappmarks fögderi, om-
	Baksjönäs, Dalasjö, Siksjö, Gransjö och Strömåkers byar.				lättande motstående 10 länsmans distrikt .......	384,u	35,909
i	Degerfors distrikt...........................	29,io	8,009
i		9,ia	7,395

i	Nysätra och Lövångers distrikt .......	9,47	7,774	i	Degerfors fögderi, omfat-
		{ande motstående 4 läns-
i	Burträsks distrikt .........................	20,15	9,099		mansdistrikt.............	68,14	32,277
26				4

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 Käft. (Nr 211.)

290

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Norr (Två

lands -

		IT u v a r a	a d	e indelning.
	Fögderie	r.		Länsmans distrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den S1/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.
1	Piteå .........................	256,88	35,462	1		\|
		1	Piteå norra distrikt........................	>32,26	> 26,060
				1	Älvsby distrikt..............................	16,88
				1	Arvidsjaurs distrikt........................	60,90	6,476
				1	Aijepluogs distrikt ........................	146,84	2,926
1	Luleå .........................	235,25	35,050	1	Neder-Luleå distrikt ........	11,82	12,256
				1	Öfver-Luleå distrikt.............	29,29	16,671
				1	Jockmocks distrikt ........................	194,14	6,123

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 211.

291

bottens län.

fiskalsdistrikt.)

	F ö r e a 1	a g e	n in	d e	1 n i n g.
Länsmansdistrikt.		Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912,	Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 8l/ia 1912.
i	Piteå södra distrikt, omfattande den del av Piteå socken, som är belä-gen söder om Pite älv...............	24,20	10,628
i i	Piteå norra distrikt, omfattande den del av Piteå socken, som är belä-gen norr om Pite älv, jämte Öjebyn och Pitholm............................... Nederluleå distrikt (oförändrat).........	8,06 11,82	9,395 12,256	i	Piteå distrikt, omfattande motstående 3 länsmans-distrikt ...................	44,08	32,279
	Därav i Svartöstadens munieipal-samhälle.................. 927 inv.
i	Överluleå västra distrikt omfattande Edefors socken samt följande byar av Överluleå socken, nämligen: Alter-bäcken, Alträsk, Bredåker, Bränn-berg, Carlberg, östra och västra, Degerbäcken, Heden, Hedensfors såg, Hvitträsk,Johannesfors,Junkölsträsk, Kusträsk, Kusån, Kölen, Lombäcken, Liden, Långsjön, Lövudden, Mock-trä sk, Basmyran, Börudden,Båbäcken, Slyträsk, Svenskudden, Statträsk, Södra Svartbäcken eller Lillan, Un-byn, Vittj arv, Vittj ärvs såg och kvarn, Västanträsk, Yändträsk och Åker-holmen ....................................	,29,2 9	16,671
i	Överluleå östra distrikt, omfattande .Övriga byar i Överluleå socken jämte Bodens munieipalsamhälle ............
i	Älvsby distrikt, omfattande Älvsby socken.......................................	16,88	6,037
i	Arvidsjaurs distrikt (oförändrat) ......	60,90	6,476
i	Därav i Arvidsjaurs kyrkostads munieipalsamhälle...... 459 inv. Arjeplougs distrikt (oförändrat).........	146,84	2,926	i	Luleå distrikt, omfattande motstående 5 länsmans-distrikt ...................	253,91	32,110
i	Jockmocks distrikt (oförändrat).........	194,14	6,123

292

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

		5T u v a r a	n d	e indelning''.
	Fögderie	r.		Länsmansdistrikt.
Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den sl/i2 1912.	Antal.	Benämning.	Areal i kv. nymil.	Folk-mängd den S1/i8 1912.
1	Kalk .........................	238,86	47,160	i	Råneå distrikt .........	21,76	8,207
				i	Neder-Kalk distrikt ...................	18,09	15,371
				i	Över-Kalix distrikt ........................	28,84	6,065
				i	Gällivare distrikt...........................	169,67	17,517
1	Torneå......................	312,76	35,690	i	Neder-Tomeå och Karl Gustafs socknar,
					därav i Haparanda stad 1,465 inv.	9,80	7,208
				i	Över-Tomeå distrikt.....................	24,81	6,017
				i	Korpilombolo distrikt.....................	31,97	3,560
				i	Pajala distrikt ..............................	48,18	4,993
				i	Juckasjärvi distrikt........................	141,77	12,723
				i	Karesuando distrikt (oförändrat) ......	56,7 3	1,189
4				18

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

293

	Pöresl	a er e	n in	d e	1 n i n g.
	Länsmans diatrib	t.			Fögderie	r.
Antal.	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 31/l2 1912.	> =j	Benämning och omfattning.	Areal i kv. nymil.	Folk- mängd den 81/i2 1912.
i	HaHtas distrikt, omfattande byarna och lägenheterna Ansavaara, Björk-berget, Båtträsk, Bönträsk, Flaka-berg, Getberget, Hakkasbyn, Hjärp-udden, Hornberg, Witträsk kapell, Häskmyran, Kattån, Kavaj ärvi.Kittis-vaara, Kilvo, Koskivaara, Lillberget, Lillsaivits, Lomondivaara, Muorka, Mårdsel, Mäntyvaara, Nattavaara by och stationssamhälle, Neitisskaite, Norsivaara, Ortijaure, Pahtapale, Palohuornas, Palovaaro, Polcirkelns station, Pumu, Radnilombolo, Ra-tukkavaara, Risträsk, Rovanen, Rudna, Ruuti, Sadjemvaara, Salmi-järvi, Sammakko, Sarvisvaara, Sätter, Siekkavaara, Skeldvive, Skroven, Slättberg, Solberget, Solmyran, Stor-berget, Storsaivits, Suobbat, Talvi-rova, Tiurivaara, Torasjärvi, Torri-vaara, Ullatti, Västanälv, Vuoddas, Yuomavaara, Yäkävaara, Yrtivaara och Aijävaara, allt i Gällivare soc-	37,84	3,517	i	Gällivare distrikt, om-
i	Gällivare distrikt, omfattande Gälli-vare socken i övrigt med Malm-berget, Koskullskulle och Nautanen	132,33	14,000		fattande motstående 4 länsmansdistrikt .......
i	Råneå distrikt (oförändrat)...............	21,76	8.207			385,57	31,847
i i	Nederkalix sockens distrikt ............1 Tore sockens distrikt ..................J	18,09	15,371
i	Överkalix distrikt (oförändrat).........	28,84	6,065
i	Nedertorneå och Karl Gustafs socknars distrikt (oförändrat).....................	9,30	7,208	i	Kalix distrikt, omfattande motstående 4 länsmans-distrikt ...................
	Haparanda stad....... 1,465 iny.				56,23	28,644
i	Övertomeå distrikt (oförändrat)........	24,81	6,017
i	Korpilombolo distrikt (oförändrat)......	31,97	3,560
i	Pajala distrikt (oförändrat).............	48,18	4,993
i	Yittangi distrikt, omfattande Vittangil nybildade kapellförsamling .........1	141,7''	12,723
i i	Kiruna distrikt, omfattande Jukkas-j järvi socken i övrigt ................J Karesuando distrikt (oförändrat) . ...	56,7 i	1,189	i	Torneå distrikt, omfattan de motstående 6 lans mansdistrikt............	303,4	28,482
22				5

294

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sammandrag.

Län.	Antal lands- fiskals- distrikt.	Antal fögderier.	Antal länsmans-distrikt.
Enligt nu-varande indelning.	Enligt de-partements-chefens förslag.	Enligt nu-varande indelning.	Enligt de-partements-chefens förslag.
Stockholms..........................................	1	6	6	23	21
Uppsala ........................................	1	4	o O	19	12
Södermanlands....................................	1	4	4	12	13
Östergötlands......................................	1	8	6	29	22
Jönköpings......................	1	6	5	23	20
Kronobergs..........................................	1	5	4	17	16
Kalmar..........................	1	6	6	25	22
Gottlands ..........................................	1	2	2	6	6
Blekinge.............................................	1	2	3	9	12
Kristianstads.......................................	1	4	6	23	23
Malmöhus...............................	1	6	7	26	25
Hallands.............................................	1	4	3	11	11
Göteborgs och Bohus ...........................	1	5	5	21	22
Alvsborgs...................	1	6	7	29	28
Skaraborgs......................	1	7	6	27	24
Värmlands.................................	1	7	6	19	21
Örebro...................................	1	4	5	17	17
Västmanlands..........................	1	4	4	16	13
Kopparbergs ................................	1	6	6	35	31
Gävleborgs..............................	1	4	6	29	28
Västemorrlands.....................	2	6	6	30	29
Jämtlands...........................................	1	4	4	26	25
Västerbottens......................................	2	3*)	4	26	26
Norrbottens......................	2	4	5	18	22
Summa	27	117 j	119 \|	516	489 1

*) Häradsskrivargöromålen i Lappmarksfögderiet hava utförts av kronofogden därstädes.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

295

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen .................................... 1

I. Historik.................................... 13

1. Tidigare förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för

fögderitjänstemännen........................... 13

2. Fögderiförvaltningskommittén av år 1909 ................... 20

3. De sakkunniga av år 1912.......................... 21

II. Departementschefens förslag.......................... 23

1. Inledning och förutsättning......................... 23

2. Plan för den nya organisationen....................... 28

3. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen samt deras tjänsteställning..... 34

a) landsfiskalerna (länspolismästarna)..................... 34

b) häradsskrivarna.............................. 38

c) länsmännen (landsfiskalerna)........................ 39

d) vissa av fögderiförvaltningskommittén berörda specialfrågor........ 43

provision för exekutiv fastighetsförsäljning................ 43

ändring av 15: 2 rättegångsbalken.................... 43

ordningen för länsmanstjänsters tillsättande............... 44

nuvarande landsfiskalsinstitutets upphävande............... 44

ersättning till polismän för liden skada i visst fall............45

fråga om länsmans skiljande från tjänsten genom Kungl. Maj:ts befallnings bavandes

beslut.......................... 46

4. Kontrollen inom den nya organisationen................... 48

a) medelskontrollen............................. 48

b) kontrollen över polis- och åklagarväsendet................. 53

c) kontrollen över länsmännens (landsfiskalernas) allmänna verksamhet .... 53

5. Rikets indelning i tjänstedistrikt....................... 54

6. Förslag till avlöningsförmåner för fögderitjänstemännen............ 83

a) landsfiskalerna (länspolismästarna).................... 83

b) häradsskrivarna.............................. 33

c) länsmännen (landsfiskalerna)........................ 98

7. Övergångsförhållanden............................197

8. Ändringar i länsstyrelsernas organisation och avlöningsförmåner för vissa tjänste män

därstädes..............................128

a) organisationen..............................198

b) avlöningsförmånerna:

för vissa landssekreterare och landskamrerare..............142

> länsassessorer............................145

296

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sid.

för länsnotarier och länsbokhållare....................146

» landskanslister och landskontorister.................148

» extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra biträden m. m. 15B

9. Avlöningsvillkor..............................157

10. Polis- och åklagarväsendet på landsbygden.................158

11. Av omorganisationen påkallat lagstiftningsarbete...............166

12. Fråga om nya benämningar å vissa tjänstemän...............166

13. Kostnadsberäkning m. m...........................168

14. Departementschefens förslag till proposition.................171

Särskilt yttrande av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ... 181

Bilagor:

A. Skattepostanvisning.

B. Referat av länsstyrelsernas yttranden......................183

O. Uträkning angående icke flyttningsskyldiga kronofogdar.............194

D. » » flyttningsskyldiga kronofogdar................197

E. Rikets indelning......... I99

Stockholm, K. 1. Beckmana Boktr., 1917.