Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 100 (Proposition 1917:100)

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 100.

Nr 100.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan utrikes orter; given Stockholms slott
den 9 mars 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 83 höft. (Nr 100.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i
den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock
må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som
inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli
1916; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för
fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda
personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 100.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskalfas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem
till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad
till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal
tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År
den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan
sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för
honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §.

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må svenskt fartyg
av beskaffenhet, som med förordnandet avses, icke åt utlänning upplåtas
till nyttjande eller genom tidsbefraktning, ej heller må å utlänning överlåtas
nyttjanderätt till sådant fartyg eller rätt på grund av tidsbefraktning därav.
Undantag från detta förbud må för särskilda fall eller i därom utfärdade
kungörelser medgivas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Utan hinder av förbudet äger utlänning överlåta sådan nyttjanderätt eller
rätt på grund av tidsbefraktning, som tillkommer utlänning vid den tid,
från vilken förordnandet äger tillämpning.

Sker upplåtelse eller överlåtelse i strid mot vad i första stycket är
stadgat, vare det utan verkan och varde upplåtaren eller överlåtaren straffad
på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva avtalat vederlag;
dock att, där upplåtelsen eller överlåtelsen slutits i strid mot förordnande,
som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv
av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd,
som där stadgas, må tillämpas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

4 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel, dock
högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1917 och gäller till och med
den 30 april 1918. Av Konungen jämlikt denna lag givet förordnande
må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga
om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen
sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan
utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19 juli
samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,
som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande, äge
vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om ansvar och skyldighet att utgiva
vederlag motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat
i tillämpliga delar gälla.

Kung! Maj:ta nåd. proposition nr 100.

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 2
mars 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten, anförde efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet:

»Lagen den 8 juli 1916 om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter och i anslutning till
denna lag utfärdad förordning av samma dag samt kungörelse den
25 juli 1916 angående vissa undantag från gällande förbud mot sådant
fortskaffande äga, på grund av bestämmelse i nyss nämnda lag, giltighet
endast till och med utgången av innevarande månad. Att de förhållanden
fortfarande förefinnas, som givit anledning till ifrågavarande lao^-stiftning och vilka jag berörde i anförande till statsrådsprotokollet den ?4
april 1916, då förslag till förutnämnda lag av mig framlades, torde vara
uppenbart. Vad beträffar frågan om berörda lagstiftning motsvarat hysta
förväntningar, får jag åberopa utlåtanden, som inkommit från statens han -

fl * Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

delskommission, kominitterade för tonnageanskaffning samt kommerskollegium.

Statens handelskommission erhöll genom nådigt brev den 8 juli 1916 i
uppdrag att, där fråga vore att för särskilda fall medgiva undantag, som
omförmäldes i förutnämnda lag och förordning, medgiva sådant undantag,
varjämte genom kungörelse den 13 oktober 1916 ägare av svenskt fartyg
med en bruttodräktighet av tvåhundra registerton eller däröver ålades att
på anfordran av handelskommissionen lämna vissa för kontrollen över fraktfarten
nödiga uppgifter.

Handelskommissionen yttrade i utlåtande den 6 februari 1917 angående
det sätt, varpå det åt kommissionen anförtrodda uppdraget utförts,
samt verkningarna av lagstiftningen i huvudsak följande:

»Arbetet har bedrivits med aktgivande å nödvändigheten av största möjliga
skyndsamhet vid handläggning och expediering av de förekommande, ärendena,
med hänsyn vartill kommissionen så gott som undantagslöst betjänat sig av telegram
vid meddelandet av svar och förfrågningar m. m. av allehanda slag. En
för kommissionens verksamhet vägledande princip har varit angelägenheten att
tillse, att tonnage i största möjliga utsträckning stode till förfogande för landets
varuutbyte med utlandet, framför allt för import av spannmål, foderämnen, gödselmedel
och kol. I följd härav har i stort sett det för olika trader och varor
uppkomna behovet av tonnage varit bestämmande för kommissionens beslut om
bilall till eller avslag å gjorda framställningar om fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan utrikes orter m. m. Angeläget har också varit för kommissionen
att med fasthållande av berörda grundsats i möjligaste mån låta fraktfarten
ostört fortgå å de reguljära svenska fartygslinjerna på utlandet, ävensom
å vissa av svenska redare upparbetade icke reguljära utländska trader (t. ex.jordnötstraden
på Väst-Afrika, utgörande eu av svenska redare upparbetad träde,.å
vilken sedan länge sysselsatts svenska fartyg, då sjöfarten på Norrland till följd
av isförhållandena legat nere).

I enlighet med ovan omförmälta principer har kommissionen intill den 31
januari 1917 meddelat tillstånd för 8 särskilda linjerederier att med sammanlagt
104 maskindrivna fartyg, tills kommissionen annorlunda förordnade, dock längst
intill utgången av ifrågavarande förbudslagars giltighetstid eller den 31 mars 1917,
å trader och villkor, som närmare angåvos i de särskilda besluten, fortskaffa gods
mellan utrikes orter.

Intill 1916 års slut hava av kommissionen tillstånd till svenskt fartygs
bortfraktande i tidsbefraktning till utlänning beviljats å två månader eller längre
tid för tillhopa 39 ångfartyg; och har med några få undantag befraktaren varit
engelsk undersåte eller firma. Under januari 1917 hava ytterligare två dylika
tillstånd meddelats.

Bestämmande vid meddelandet av tillstånd till sistbemälta. slag av tidsbefraktningar
har i de flesta fallen varit, att beträffande de här ifragakommande
fartygen det övervägande ekonomiska intresset redan före tillkomsten av lagen om
förbud mot överlåtelse av svenskt fartyg till utlänning varit utländskt.

Kungl. May. ta nåd. proposition nr 100.

Tillstånd till bortfraktande av fartyg å tvä månader eller längre tid, dock
icke till utlänning, har intill januari månads utgång 1917 meddelats för sammanlagt
37 maskindrivna fartyg.

Alla övriga av kommissionen meddelade tillstånd hava gällt fortskaffande
av gods med angivna maskindrivna fartyg mellan två eller flera uppgivna utrikes
orter; och uppgick vid 19l(i års slut antalet av sålunda medgivna resor till omkring
718 stycken, varjämte under januari 1917 ytterligare lämnats tillstånd för
59 stycken dylika resor.

1 de tre sistnämnda fartygsgrupperna ingå fartyg till ett antal av 39, som
erhållit tillstånd att för en eller flera resor under vintermånaderna 1916—1917
trafikera den s. k. jordnötstraden. Sannolikt bliver antalet fartyg, hörande till
sistnämnda kategori, något större, beroende på, att för flera av de fartyg, som
beviljats bortfraktning på två eller flera månader, till utlänning eller icke, den
trafikerade traden först vid tillståndens begagnande, som i några fäll ännu icke
inträffat, skolat till kommissionen anmälas.

Samtliga av kommissionen beslutade avslag å ansökningar enligt de ifrågavarande
lagarna hava intill 1916 års utgång varit 138. Av avslagen belöpa sig
endast 18 stycken å tiden före den 1 november 1916 och samtliga de övriga —
av vilka de flesta avsett avslag å ansökan om tillstånd till resor med kol från
England till Danmark — alltså å fjolårets 2 sista månader. Under januari 1917
hava beslutats avslag å ytterligare 23 ansökningar.

Beträffande 42 av de vissa linjerederier tillhörande fartyg hava de ovan
omförmälta meddelade generella tillstånden med hänsyn till det ökade behovet av
tonnage, för koltransporter från England till Sverige återkallats.

Ärenden rörande 9 särskilda fartyg hava under år 1916 av kommissionen
med eget utlåtande hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande; och har såvitt
angår 5 av nämnda fartyg varit fråga om tidsbefraktning till utlänning. Samtliga
framställningarna, av kommissionen tillstyrkta, hava av Kungl. Maj:t bifallits.

Vid två särskilda tillfällen har kommissionen efter att hava erhållit kännedom
om, att resor företagits i strid med gällande förbud, hos åklagaremyndighet
anmält de uppmärksammade fallen.

Uppgitter jämlikt kungörelsen angående skyldighet för ägare av fartyg att
tillhandahålla kommissionen vissa uppgifter hava under år 1916 av kommissionen
infordrats i 71 fall, därvid i mänga fäll ett flertal fartyg avsetts.

-Att märka är, att i flera fall hava de av kommissionen medgivna resorna
enligt gjorda anmälningar icke blivit utförda.

Vid 1916 års riksdag, då ifrågavarande lag antogs, framhölls, att verkningarna
av förbudsbestämmelserna för det dåvarande svårligen läte sig beräknas.
Under den tid, som förflutit efter förenämnda lags ikraftträdande, har kommissionen
varit i tillfälle iakttaga och bedöma densammas verkningar för sjöfartsnäringen
i fråga om såväl de menliga följderna genom fartygs utestängande från utländska
trader som den reglerande verkan å fraktpriserna för export och import.
Det torde icke kunna förnekas, att genom ett ingripande av ifrågavarande art
från statsmakternas sida vissa svårigheter, huvudsakligast omfattande tids- och
ekonomiska förluster, blivit en direkt följd för åtskilliga svenska redare, som bedrivit
fraktfart på och mellan utrikes orter. Så har exempelvis svenska fartygs
förseende med bunkerkol ofta vållat mer eller mindre långvariga uppehåll i England,
beroende på att kommissionen i vissa fall icke ansett sig kunna meddela tillstånd

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 100.

till de av de engelska myndigheterna för bunkerkols erhållande fordrade tvångsresorna
antingen mellan utrikes orter eller i tids befraktning för engelsk räkning.
I och för tillgodoseende av tonnage för landets import av kol har kommissionen
särskilt under de närmast förflutna månaderna icke funnit skäl att annat än i
undantagsfall medgiva svenska fartyg rätt att fortskaffa kollaster från England
till Danmark eller Norge, för vilka kolresor frakten i allmänhet varit avsevärt
högre än för kolresorna till Sverige. Ekonomiska förluster hava otvivelaktigt även
åsamkats redare för fartyg i allmän fraktfart därigenom, att de genom avslag å
gjorda framställningar om annan mera lönande fraktfart, nödgats att i landets intresse
med sina fartyg gå på Sverige, där frakten ofta varit mindre.

Om sålunda enstaka redare eller rederier nödgats vidkännas ett visst beskärande
av sin hittillsvarande näringsfrihet till sjöss på grund av nödvändigheten
att i viss omfattning binda det svenska fartygstonnaget vid det egna landet, så
har enligt kommissionens uppfattning med den ifrågavarande lagstiftningen dock
stora och för landet i dess helhet betydelsefulla fördelar vunnits. Genom densamma
har nämligen i första hand den rådande tonnageknappheten kunnat i avsevärd
grad minskas samt det svenska fartygstonnaget kunnat utnyttjas i någorlunda
normalt omfång för landets handelsomsättning med utlandet och särskilt
för dess import av viktiga förnöden]) etsvaror.»

Kommitterade för tonnageanskaffning yttrade i skrivelse den 5 februari
1917:

»I den mån det vid förhandlingar med enskilda svenska redare visat sig
nödvändigt, hava kommitterade hänvänt sig till handelskommissionens fartygsavdelning
för utverkande av nödig hänsyn till visst föreliggande statsintresse vid
kommissionens behandling av ansökningar om undantag från förbudet att fortskaffa
gods mellan utrikes orter m. m. Genom sådant samarbete med nämnda
fartygsavdelning hava kommitterade i flera fall kunnat erbjuda statens livsmedelskommission,
som handhar sfatsimporten av beskaffenhet att falla inom området
för kommitterades verksamhet, fördelaktiga befraktningar, vilka eljest icke kunnat
stå till buds. Handelskommissionens fartygsavdelning bär nämligen haft i sin
hand att genom licensvägran för resor, som eventuellt inneburit förhöjda fraktvinster,
föranstalta om, att vederbörande redare accepterat den av kommitterade
erbjudna fraktsatsen.

På grund härav få kommitterade som sin åsikt uttala, att förenämnda befraktningslag
med därpå grundade förordning i den form och på det sätt. de hittills
avfattats och tillämpats, varit till gagn för det allmänna under de utomordentliga
av världskriget föranledda omständigheter, som föranlett deras tillkomst.
»

Kommerskollegium, som berett Sveriges allmänna sjöfartsförening
och Sveriges redareförening tillfälle att inkomma med yttranden i ärendet,
anförde i utlåtande den 8 februari 1917 bland annat följande:

»Då handläggningen av ärenden rörande tillstånd eller undantag enligt
ifrågavarande lagstiftning alltjämt, med stöd av nådigt brev den 8 juli 1916, tillkommit
handelskommissionen, har kollegium icke kunnat mera ingående överskåda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

verkningarna av förevarande lag och nådiga förordning, utan får kollegium i sådant
avseende hänvisa till vad handelskommissionen samt de ovannämnda föreningarna
i sina yttranden anfört; men, såvitt kollegium genom sin ämbetsverksamhet
med avseende å sjöfarten i allmänhet kunnat iakttaga, har väl tillämpningen
av ifrågavarande lagstiftning för svenska redare i vissa fall medfört svårigheter
även i ekonomiskt hänseende. Dessa svårigheter kunna dock ej anses
vara av den räckvidd, att de böra utgöra hinder mot bibehållandet av lagstiftningen
ifråga, som enligt kollega erfarenhet utan tvivel påkallas för tillgodoseendet
av det allmännas intressen i synnerhet för uppehållandet såväl av vår
export som ock av den under nuvarande förhållanden i hög grad betydelsefulla
importen. Med hänsyn vidare till det stora behovet att kunna bevara vår handelsflotta
och förebygga att den kommer under utländskt inflytande erbjuder denna
lagstiftning medel att förhindra dylikt genom att i förekommande fall förvägra i
lagen jämte förordningen avsedda tillstånd och undantag.»

Från sjöfartsföreningens styrelse hade till kommerskollegiuin inkommit
ett yttrande av följande innehåll:

»Enligt styrelsens förmenande hava berörda lagbestämmelser med all säkerhet
varit till stort gagn för vårt land och de allmänna intressena även om i något
enstaka tall de kunnat verka betungande för en eller annan enskild redare.

Föreningens styrelse vill icke underlåta framhålla, hurusom i allmänhet
inom redarekretsar man har allt skäl att vara belåten med det sätt, på vilket
tillämpningen av sagda lagbestämmelser handhafts av statens handelskommissions
fartygsavd e 1 ning.

Ur Sveriges allmänna sjöfartsförenings synpunkt kan därför icke annat
än på det livligaste tillstyrkas, att sagda lagstiftning fortfarande måtte äga kraft
under förvissning om att tillämpningen sker efter samma grundsatser som hitintills.»

Redareföreningens verkställande direktör O. A. Nordborg hade till
kommerskollegium avgivit följande yttrande:

_ »I och med nämnda förordnings ikraftträdande har givetvis uppstått osäkerhet
vid avslutande av befraktningsavtal, då fullgörande av dessa i varje särskilt
fall vant beroende av tillstånd jämlikt bestämmelserna i förenämnda förordning.
De svenska rederierna hava härigenom ställts i en ogynnsammare situation än
de utländska.

Redan innan ifrågavarande lagbestämmelser av riksdagen antagits, framhöll
föreningen i skrivelse av den 12 maj 1916 till riksdagens lagutskott, bland annat,
att följden av dessas antagande helt säkert skulle bliva, att de utländska fraktmarknaderna
icke blott under lagbestämmelsernas giltighetstid komme att övergå
till, utan jämväl sedermera komme att förbliva i händerna på våra konkurrenter,
vilka i vårt ställe komme att skörda frukterna av den svenska sjöfartens föregående
strävanden. _ Icke nog med att detta i viss mån redan besannats, utan har
följden dessutom blivit, att utländskt tonnage gjort intrång på den svenska fraktmarknaden
till skada för vår egen sjöfartsnäring. Sålunda har svenskt tonnage
på senare tid med få undantag avstängts från den danska fraktmarknaden. Det

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 83 käft. (Nr 100.)

Kungl. Majits nåd. proposition nr 100.

danska tonnaget har härigenom, i motsatt förhållande till det svenska, till följd
av minskad konkurrens kommit i åtnjutande av högre frakter till Danmark och
sålunda satts i tillfälle att genom erbjudande av lägre fraktsatser erhålla returlaster
från Sverige till England, varigenom utbekommandet av engelska bunkerkol
för dem möjliggjorts. De svenska redarne hava därigenom kommit i en ekonomiskt
ogynnsam belägenhet tillföljd av svårigheterna att till antagliga fraktsatser
erhålla utlaster från Sverige till England, som även för dem varit ett villkor för
erhållande av nödiga engelska bunkerkol.

Dessutom torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den i berörda förordning
angivna tonnagebegränsningen rimligtvis borde kunna avsevärt höjas, enär de
mindre fartygen endast utföra kortare resor och i regel icke sysselsättas annat än
i närmare fart och därför icke torde tillhöra den klass av fartyg, som med de i
förordningen stadgade inskränkningarna åsyftats.

På grund av dessa för den svenska sjöfarten ogynnsamma verkningar, som
ifrågavarande förordning medfört, tillåter sig undertecknad vördsamt föreslå, att
för den händelse synnerligen viktiga hänsyn för landets intressen i andra avseenden
skulle påfordra lagens prolongerande, kommerskollegium måtte fästa nödigt
avseende vid vad ovan anförts.»

Kommerskollegium yttrade i anledning härav i sitt förut nämnda
utlåtande:

Då den fraktfart, som förevarande lagstiftning är avsedd att träffa, lärer
under nuvarande kristid i rätt stor omfattning bedrivas med fartyg, vilkas bruttotonnage
sammanfaller med eller närma sig den genom lagstiftningen för närvarande
härutinnan fastställda minimigränsen, finner sig kollegium förhindrat att
förorda en höjning av samma gräns.

Ifrågavarande lagstiftning har sannolikt medfört, att vissa redare
gått miste om en del särskilt lönande fraktfart. Men detta har under nuvarande
förhållanden icke kunnat undvikas, om landets behov av tonnage
skulle kunna tillgodoses. Då erfarenheten visat, att i sistnämnda hänseende
lagstiftningen medfört avsedda verkningar, torde därför nyssberörda nackdelar
för enskilda redare ej få stå i vägen för förnyande av en för landet
i dess helhet från nämnda synpunkt nödvändig lagstiftning, vilken jämväl,
såsom framgår av förut omnämnda yttranden, verkat modererande på fraktsatserna
för hit införda varor.

I den avfattning hittills gällande lag i ämnet erhållit, torde böra
vidtagas några jämkningar, föranledda av den lydelse, som givits det av
mig den 26 januari 1917 i statsrådet framlagda med förutnämnda lagstiftning
sammanhängande förslaget till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot
förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, vilket förslag
i vissa delar skiljer sig från nu gällande lag den 6 mars 1916 om
förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt
mot tidsbefraktning av fartyg.

Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 100.

En förnyad lagstiftning om förbud i vissa fall mot fortskaffande av
gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter torde, lika med den nu gällande,
böra erhålla endast provisorisk giltighet. Tiden för giltigheten synes
böra utsträckas till och med den 30 april 1918, vilken tidpunkt i enahanda
avseende blivit vald i fråga om förutnämnda förslag till lag om
förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg in. m.»

Föredraganden uppläste härefter ett enligt de av honom nu angivna
grunderna inom finansdepartementet utarbetat förslag till lag om förbud i
vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter,
av lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar; och hemställde föredraganden,
ätt lagförslaget måtte för vidare behandling överlämnas till j ustitiedepartementet.

Härutinnan instämde statsrådets Övriga ledamöter
och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:

William Hemberg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli
1916; samt

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 100.

Vå

Ytterligare undanta» från ovannämnda förbud må för särskilda fall

Ö Ö

eller i däroin utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffa^ gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem
till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad
till och med ett år.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas
avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av be- *
skaffenhet, som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs tidsbefraktning
av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar. Har utlänning vid den tid, från vilken förordnandet
äger tillämpning, nyttjanderätt till fartyg, som ovan sägs, eller
rätt på grund av tidsbefraktning av sådant fartyg, må utländsk innehavare
av denna rätt utan hinder av förbudet överlåta rätten till annan
utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,
vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på
tid borttraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom
tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva
avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,
som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller’ andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd,
som där stadgas, må tillämpas.

4 §•

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan
utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19 juli
samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,
som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande, äge
vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet
motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat i tilllämpliga
delar gälla.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 100.

Sfi

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, anmälde förslag
till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med: svenskt fartyg
mellan utrikes orter, vilket förslag utårbetats inom finansdepartementet och
enligt Kung!. Maj:ts beslut för vidare behandling överlämnats till justitiedepartementet;
och hemställde departemenschefen, att lagrådets utlåtande
över nämnda förslag, som var av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet samt att utdrag av finansdepartementets i
ärendet hållna protokoll måtte få åtfölja remissen till lagrådet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall..

Ur protokollet;

Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Förslag till Lag om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i
deri mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli
1916; samt

. b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för
fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda
personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem
till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad till
och med ett år.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas
avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av beskaffenhet,
som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs ^befraktning
av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar. Har utlänning vid den tid, från vilken
förordnandet äger tillämpning, nyttjanderätt till fartyg, som ovan sägs,
eller rätt på grund av tidsbefraktning av sådant fartyg, må utländsk
innehavare av denna rätt utan hinder av förbudet överlåta rätten till
annan utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,
vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på
tid bortfraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom
tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva
avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,
som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 83 Käft. (Nr 100.) 3

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd
som där stadgas, må tillämpas.

4 §•

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg
mellan utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19
juli samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt
avtal, som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande,
äge vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än
avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är
stadgat i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Muj:t8 nåd. proposition nr 100.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 8 mars 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandaboinmet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
2 mars 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Tillika hade till lagrådet överlämnats utdrag av protokollet över
finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet berörda den
2 mars uti ifrågavarande ärende.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Lagrådet yttrade:

På sätt chefen för finansdepartementet anfört måste det anses önskligt,
att den blivande lagen avfattas i överensstämmelse med motsvarande
delar av den tilltänkta nya lagen om förbud i vissa fall mot överlåtelse av
fartyg m. m. Iakttages vad lagrådet vid granskning av förslaget till sistnämnda
lag anmärkt beträffande ifrågavarande delar, torde alltså någon
redaktionell jämkning böra ske i nu förevarande förslag.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 9 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrör
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den
8 innevarande månad avgivna utlåtande över det den 2 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»I anledning av anmärkningar, som lagrådet framställt mot förslaget
till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg m. m., har sistnämnda
förslag undergått omarbetning; och skall det sålunda ändrade
förslaget enligt Kungl. Maj:ts denna dag fattade beslut genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande. Omarbetningen av nämnda, med nu

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 100.

förevarande förslag sammanhängande lagstiftning torde, såsom lagrådet
hemställt, böra föranleda några redaktionella jämkningar i nu förevarande
lagförslag. I enlighet härmed har jag låtit omarbeta förslaget.»

"Sedan föredraganden härefter uppläst det sålunda jämkade lagförslaget,
hemställde föredraganden, att detsamma måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans ÄIaj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Nils Berlin.