Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71 (Proposition 1908:71)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

N:o 71.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
lönereglering för landsstaterna i länen m. in.; gifven
Stockholms slott den 21 februari 1.908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

1:°) medgifva, att länsstyrelsernas kassarörelse skall från den 1
januari 1909 öfverflyttas på riksbankens skilda kontor i residensstäderna,
samt att Kungl. Maj:t, efter öfverenskommelse med fullmäktige i riksbanken,
må meddela de bestämmelser, som i afseende härå må finnas
erforderliga;

2: o) att godkänna följande aflöningsstat och öfver gångsstat för landsstaterna
att tillämpas från och med år 1909:

Aflöningsstat.

Landssekreterare och landskamrerare: i

första klassens län:

Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus.

1 tjänsteman.........................

3 tjänstemän..........................

Transport

Bill. till Biksd. Prof. 1908.

Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- biörag.	Summa kr.	Anmärkningar.
5,000	2,900	300		8,200	lEfter 5 år kan lönen
15,000	8,700	900	—	24,600	[ höjas med 600 kr.
20,000	11,600	1,200	—	32,800

1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Haft. (No 71).

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Transport	20,000	11,600	1,200	—	32,800
i andra ldassens län:					*
Östergötlands, Jönköpings, Kal-
mar, Kristianstads, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Öre-bro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens.
1 tjänsteman (Stockholm) .....	5,000	2,500	600	—	8,100
1 n » ......	5,000	2,500	600	—	8,100
1 » (Umeå och Luleå)	5,000	2,500	300	—	7,800
3 tjänstemän » » » 1 tjänsteman (öfriga residens-	15,000	7,500	900	—	23,400
städer)............	5,000	2,500	—	—	7,500
25 tjänstemän (öfriga residens-
städer)............	125,000	62,500	—	—	187,500
i tredje ldassens län: Upsala, Blekinge, Gottlands,						Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kr.
Hallands, Västmanlands och Jämtlands 1 tjänsteman (Östersund)........	5,000	2,100	300	—	7,400
1 » » ........	5,000	2,100	300	—	7,400
1 » (öfriga residens-
städer).............	5,000	2,100	—	—	7,100
9 tjänstemän (öfriga residens-
städer).............	45,000	18,900	_	—	63,900
Länsnotarier och läns-
bokhållare:
i första klassens län:						\ Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman....................... 3 tjänstemän.......................	2,200 6,600	1,600 4,800	15C 45C	— —	3,950 11,850	höjas med 500 kr. > och efter ytterligare 5 år med likaledes
Transport	248,800	123,200	4,80C	—	\| 376,800	i 500 kr.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Transport	248,800	123,200	4,800	_	376,800
i andra klassens lifri:
1 tjänsteman (Stockholm) ......	2,200	1,500	300	—	4,000
1 » » ......	2,200	1,500	300	—	4,000
1 » (Umeå och Luleå)	2,200	1,500	150	—	3,850
3 tjänstemän » » » 1 tjänsteman (öfriga residens-	6,600	4,500	450	—•	11,550
städer).............	2,200	1,500			3,700
25 tjänstemän (öfriga residens-
städer).............	55,000	37,500			92,500
i tredje klassens län:			Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.
1 tjänsteman (Östersund).......	2,200	1,400	150	—	3,750	och efter ytterligare
1 » » .......	2,200	1,400	150	—	3,750	5 år med likaledes 500 kr.
1 » (öfriga residens-
städer).............	2,200	1,400			3,600
9 tjänstemän (öfriga residens-
städer).............	19,800	12,600			32,400
2:dra och 3löje länsnotarier
och länsbokhållare:
1 tjänsteman.......................	2,000	1,200	—	—	3,200
21 tjänstemän........................	42,000	25,200	—	—	67,200
Landskanslister och lands-
kontorister:
1 tjänsteman (Stockholm) ......	1,200	800	200	—	2,200
3 tjänstemän » ......	3,600	2,400	600	—	6,600	Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman (Malmö, Göteborg, Östersund, Umeå						höjas med 300 kr., efter ytterligare 5 år
1,200	800	100		2,100	> med likaledes 300 kr. och efter ytter-
och Luleå).........

27 tjänstemän (Malmö, Göteborg,						ligare 5 år med lika-ledes 300 kr.
Östersund, Umeå och Luleå).........	32,400	21,600	2,700		56,700


Transport	428,000	240,000	9,900	—	677,900

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Transport	428,000	240,000	9,900	—	677,900
1 tjänsteman (öfriga residens-städer) ............ 75 tjänstemän (öfriga residens-städer) .............	1,200 90,000	800 60,000	—	—•	2,000 150,000	Efter 5 är kan lönen höjas med 300 kr., efter ytterligare 5 år : med likaledes 300 kr. och efter ytter-ligare 5 år med lika-ledes 300 kr.
Vaktmästare:
1 vaktmästare (Stockholm)......	700	350	150	—	1,200
1 )) » ...... 1 » (Malmö, Göte-	700	350	150	—	1,200
borg, Östersund, Umeå och Luleå)	700	350	75		1,125
10 » (Malmö, Göte- borg, Östersund,						Efter 5 år kan lönen • höjas med 100 kro-nor.
Umeå och Luleå)	7,000	3,500	750	—	11,250
1 » (öfriga residens-
städer)............	700	350	—	—	1,050
35 » (öfriga residens-
städer)............	24,500	12,250	—	—	36,750
Kronofogdar:
1 tjänsteman (Jämtlands, Va-
sterbottens och Norrbottens län)	3,200	1,500	200	300	5,200
12 tjänstemän (Jämtlands, Vä-sterbottens och Norrbottens län)	38,400	18,000	2,400	3,600	62,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och efter ytterligare 5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län)......	3,200	1,500	—	300	5,000	500 kr.
94 tjänstemän » » ...... med tillägg å förvaltningsbidra-get af 200 kr. för fögderi med 30,000 intill 40,000 inv., ai	300,800	141,000		28,200	470,000
ytterligare 200 kr. för fögderi
Transport	899,100	479,950	13,625	32,400	1,425,075

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin-	Orts- tillägg.	Förvalt-nings -	Summa kr.	Anmärkningar.
		gar.
Transport	899,100	479,950	13,625	32,400	1,425,075
med 40,000 intill 50,000 ijjv. o.s.v
med 200 kr. för hvarje 10,000 tal af folkmängden, förslagsvis	—	—	—	27,200	27,200
Häradsskrifvare:
1 tjänsteman (Jämtlands, Yä-
sterbottens och Norrbottens län)	2,200	1,000	200		3,400
11 tjänstemän (Jämtlands, Yä-						Efter 5 år kan lönen
sterbottens och Norrbottens län)						höjas med 500 kr.
24,200	11,000	2,200	—	37,400	5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län)......	2,200	1,000	—	. -	3,200	500 kr.
94 tjänstemän » » hvartill kommer förvaltningsbi-	206,800	94,000	—	—	300,800
drag med 150 kr. för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis				113,550	113,550
Länsmän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Yä-
sterbottens och Norrbottens län)	1,500	1,000	200	300	3,000
67 tjänstemän (Jämtlands, Yä-						Efter 5 år kan lönen
sterbottens och						höjas med 300 kr.
Norrbottens län)	100,500	67,000	13,400	20,100	201,000	. och efter ytterligare 5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län)......	1,500	1,000	—	300	2,800	300 kr.
418 tjänstemän » » ......i	627,000	418,000	—	125,400	1,170,400
Summa!	1,865,000 1,073,95o\|	29,62ö\|	319,250	3,287,825

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Öfvergångsstat.

20 landträntmästare ...............

12 kronofogdar*) ...................

12 häradsskrifvare*) ...............

30 länsmän ...........................

hvartill kommer rörligt förvaltningsbidrag
åt 12 kronofogdar
och åt 12 häradsskrifvare**)
Summa

Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.
50,000	25,600		_	75,600
38,400	18,000	—	3,600	60,000
26,400	12,000	—	—	38,400
45,000	30,000	400	9,000	84,400
159,800	85,600	400	12,600	258,400

Anmärkningar.

3:o) att — med undantag för landträntmästarne — godkänna följande
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten upptagna
aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten skall vara
underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning
i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som
kan varda föreskrifven;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas annan
tjänst å rikets eller riksdagens stat och med landssekreterar- eller
landskamrerartjänst ej heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår landssekreterare och landskamrerare, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning, Konungens befallningshafvande,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

*) Inberäknad en tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas.
**) hvilket inbogripos i det uti aflöningsstatcn för ändamålet upptagna belopp.

Kungl. Maj.is Nåd, Proposition N:o 71. 7

hinderligt för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget eller
tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnmgsinnehafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den
som uppehållit befattningen;

att den . med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedelslösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet
^ förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna, dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse
dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedelslösen
skall verkställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej . må utgå till tjänsteman eller betjänt för den tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af
Konungens befallningshafvande pröfvas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehallas, såvida ej Konungens befallningshafvande
finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord
bestndt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, äfvenledes på samma villkor,

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nja aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen på grund af vare sig fullmakt eller
konstitutorial eller förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. m. vid landsstaten;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare enhvar
under en och en half månad samt af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna
enhvar under en månad årligen;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,
såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller
utgå för .bestyr i sammanhang därmed;

4:o) att förklara

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder
i aflöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara pliktig
att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke
före den 1 november 1908 anmäla att de vilja underkasta sig den nya
aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid ''dem
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

5:o) att för beredande af tillgång till arfvode åt extra länsnotarie!-och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för därtill berättigade tjänstemän anvisa på ordinarie
stat ett reservationsanslag af 193,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t
att af detta anslag redan år 1908 använda 15,000 kronor till ökning
af arfvodena åt de extra biträdena vid de länsstyrelser, där sådan
ökning firmes vara mest behöflig, samt med förklarande att efter indragning
af landträntmästaretjänst Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
skall äga att uppbära samt mot redovisning och med
besparing af anslag från nyssnämnda reservationsanslag, på sätt Kungl.
Maj:t kan finna godt stadga, till extra biträdens aflöning använda de
den indragna tjänsten tillhörande provisioner.

Vid bifall till hvad under punkterna 2:o) och 5:o) här ofvan föreslagits
kommer det ordinarie anslaget till landsstaterna i länen kr. 2,739,350: —
hvilket med afdrag för beloppet af landshöfdingarnas

aflöning ............................................................................. » 318,500: —

nu utgör....................................................................................... kr. 2,420,850: —

däraf 150,000 kr. reservationsanslag, att höjas med... » 1,318,375: —

eller till....................................................................................... kr. 3,739,225: —

däraf 193,000 kronor reservationsanslag och 140,750 kronor förslagsanslag.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

dels att för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt
till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna
på extra stat för år 1909 anvisa 20,500 kronor,

dels och att likaledes på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under
de i bifogade protokoll angifna villkor för åtnjutande af bidrag från
anslaget, användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka
på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas under medgifvande
tillika dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor må
i län, där länsdetektiv ej anställts, användas till åtgärder i särskilda
fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och
gripande, dels att Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt
belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas att inom
civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning och förande af
register öfver den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers
poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisBih.
till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Häft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom
departementet af frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande
fall dels ock att Kungl. Maj: t må af detta anslag redan för
år 1908 använda ett belopp af 10,000 kronor för det med anslaget
afsedda ändamål.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Kung},. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

Utdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

1:o).

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton, anhöll i underdånighet
att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om landsstatens
lönereglering och organisation samt yttrade:

Nu gällande lönebestämmelser för landsstaten återfinnas hufvudsakligen
uti nådiga brefven till kammarkollegium och statskontoret den
31 maj 1878, angående lönereglering för vissa af de till landsstaten
hörande tjänster, den 28 maj 1880, angående lönereglering för härads -

Statskontorets
utlåtande
den
14 oktober
1902.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skrifvare, samt den 22 juni 1883, angående lönereglering för landträntmästare.

Med anledning af särskilda underdåniga framställningar om förbättrade
aflöningsförmåner för vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten,
hvilka framställningar remitterats till statskontoret för utlåtande,
har statskontoret den 2 oktober 1900 yttrat, att den omständigheten, att
göromålens mängd och beskaffenhet hos de olika länsstyrelserna undergått
väsentliga förändringar, sedan lönerna för landsstaten senast reglerades,
jämte hvad i öfrigt anförts uti vissa af statskontoret tidigare efter nådiga
remisser behandlade ansökningar om lönereglering för särskilda grupper
af landsstatstjänstemän, syntes statskontoret tala för en allmän omreglering
af lönerna för landsstatens ämbets- och tjänstemän. Statskontoret,
som icke fann sig kunna eller böra tillstyrka lönereglering
för en grupp bland dessa tjänstemän, utan att samtidigt frågan om öfriga
landsstatstjänstemäns löneförmåner, efter verkställd utredning och jämförelse
de särskilda grupperna emellan, tagits under öfvervägande, hemställde
därför, det Kungl. Maj:t måtte förordna om en allmän revision
af löneförhållandena vid landsstaten. Genom nådigt bref den 26 oktober
1900 anbefalldes statskontoret ock att föranstalta om en dylik revision
och därefter till Kungl. Maj:t afgifva det yttrande och förslag i
ämnet, hvartill berörda revision kunde anses föranleda.

Uti sitt med anledning häraf den 14 oktober 1902 afgifna underdåniga
utlåtande yttrade statskontoret, bland annat, att ämbetsverket
ansåge det obestridligt, att under den tid, som förflutit sedan nu gällande
aflöningar för landsstaten fastställdes, mångahanda förändringar inträffat
såväl beträffande lefnadskostnader och den allmänna lefnadsnivån som
i fråga om arbetet vid länsstyrelserna, och att dessa förändringar vore
allestädes så väsentliga, att de påkallade vidtagandet snarast möjligt af
en ganska omfattande lönereglering. En högst betydande prisstegring
å nästan alla lifvets förnödenheter och omfattande rikets samtliga län,
såväl stad som land, måste anses till fullo konstaterad. Denna prisstegring
hade fortvara så lång tid, att ingen anledning förelåge till ett
antagande, att densamma komme att annat än högst tillfälligtvis och
då endast beträffande färre, mindre betydande artiklar utvisa en återgång.
— Enahanda vore förhållandet med den allmänna lefnadsnivån
i jämförelse med den tid, då nu gällande löneregleringar fastställdes.
I samband härmed hade såväl kostnaderna för tjänstemännens utbildning
som anspråken på dem i öfrigt i hög grad stegrats. En stigande
välmåga hos landets befolkning i allmänhet både höjt anspråken på en

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

förbättrad lefnadsställning inom alla samhällslager. Härtill komme,
att en stor del af de löner, hvilka genom berörda regleringar fastställdes,
blifvit bestämda under förutsättning af möjlighet för tjänsteinnehafvaren
att vid sidan af sin statstjänst utöfva annan verksamhet
— en förutsättning, som dels icke allestädes visat sig vara verklighet
och dels numera måste anses otidsenlig, då det gällde tjänster,
hvilka såsom landsstatstjänsterna borde upptaga tjänstemannens helaarbetstid.
Detta nödtvång för en tjänsteman att för sin utkomst tillgripa
bisysselsättningar icke blott skapade minskadt intresse för statstjänsten,
utan äfventyrade ock den själfständighet gent emot privata
inflytelser, som särskild! vore af betydelse vid utöfvande af landsstatstjänst.

En löneförbättring för alla landsstatstjänstemän ansåge statskontoret
därför vara af trängande behof påkallad, om landsstaten skulle hafva
utsikt att förvärfva och bibehålla dugande krafter till utförandet af de
mångsidiga och för allmänheten, de centrala ämbetsverken, Kungl.
Maj:t och Riksdagen viktiga och ansvarsfulla värf, som ålåge denna
tjänstemannakår.

Efter detta allmänna uttalande i fråga om behofvet af en lönereglering
för landsstaten öfvergick statskontoret till frågan om grunderna
för aflöningens bestämmande och anförde,

att den egentliga så kallade lönen borde utgå med samma belopp
åt tjänstemän i samma grad utan hänsyn därtill, att dessa tjänstemäns
arbetsprodukt i skilda län till följd af länens olika storlek och andra
omständigheter vore olika;

att däremot för sådana tjänster, hvilkas besvärlighet växlade efter
länens storlek, folkmängd eller andra förhållanden, tjänstgöringspenningarna
för samma tjänstegrad borde bestämmas efter förhållandena i olika län och
en indelning af länen i klasser för sådant ändamål företagas, dock att eu
sådan klassindelning torde böra afse endast landssekreterare och landskamrerare,
landträntmästare samt länsnotarie!’ och länsbokhållare, enär
för öfriga landsstatstjänstemän arbetskvantiteten, om den också växlade
inom olika län och distrikt, dock icke lämpligen kunde läggas till grund
för en klassindelning; att den indelning af länen, som för nu angifna
ändamål borde ske, syntes böra företagas lika för alla de nyss uppräknade,
vid länsstyrelserna anställda tjänstemännen, då skäl saknades
för det antagandet, att länens storlek och folkmängd skulle verka olika
på de skilda tjänsternas besvärlighet; att, enligt statskontorets mening,
det alltså saknades fog för det i vissa fall för närvarande rådande förhållandet-,
att ett och samma län i fråga om landssekreterare och lands -

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kamrerare hänförts till en klass och beträffande landträntmästare, länsnotarier
och länsbokhållare till en annan; att åtskilliga länsstyrelser visserligen
uttalat, att all klassindelning efter tjänsternas besvärlighet i de
olika länen borde upphäfvas, men att det skäl, som för detta yrkande
hufvudsakligen anförts eller att länsstyrelserna i de större länen i allmänhet
hade att förfoga öfver större arbetskrafter än länsstyrelserna i
de mindre länen, ity att vid de förra vore anställda flera extra tjänstemän
samt dessutom ofta extra länsnotarie!'' och extra länsbokhållare, syntes
statskontoret icke böra föranleda till upphäfvande af klassindelningen, då,
för den händelse någon ojämnhet i tillgången på extra arbetskrafter i förhållande
till de skilda länens större eller mindre behof däraf förekomme,
denna ojämnhet torde böra regleras annorledes än genom de ifrågakomna
ordinarie tjänstemännens i de mindre länen likställande i aflöningshänseende
med motsvarande tjänstemän i de större länen; i sammanhang hvarmed
statskontoret ock, gent emot ett framfördt motsatt påstående, ville göra
gällande, att äfven arbetet med utlåtanden, som från de centrala ämbetsverken
infordrades från länsstyrelserna, obestridligt till större antal förekomme
för de större länen än för de mindre, om man undantoge remisser
i sådana ämnen, uti hvilka alla länsstyrelsers yttranden infordrades;

att, beträffande därefter grunden för länsindelningen, statskontoret
funne folkmängdens storlek utgöra den säkraste mätaren på besvärligheten
af ifrågavarande tjänster i de olika länen; att det visserligen
kunde ifrågasättas, att man borde vid indelningen taga hänsyn jämväl
till andra omständigheter, exempelvis till det nydaningsarbete och de
däraf uppkommande stridigheterna mellan olika intressen, som i de norrländska
länen i så hög grad toge länstyrelsernas tid och arbete i anspråk,
men att hvarje försök att uppställa någon annan allmängiltig
grund för en indelning än folkmängden mötte stora svårigheter, i sammanhang
hvarmed erinrades därom, att de kulturellt och industriellt
mera utvecklade förhållandena i de större södra länen för öfrigt torde
i icke mindre män än de mera outvecklade förhållandena i de norra
länen taga länsstyrelsernas uppmärksamhet i anspråk, hvarjämte i de
folkrikare södra länen dessutom tillkomme den kvantitativt ökade arbetsbörda,
som följde direkt af den större folkmängden;

att, hvad vidare anginge frågan, huruvida länen borde indelas i tvä
eller flera ldasser, flera länsstyrelser väl ifrågasatt, att län med en folkmängd
af 200,000 invånare eller därutöfver skulle hänföras till första
klassen och alla öfriga län till andra klassen, under det att icke vidare
något län skulle, såsom nu vore fallet, komma att hänföras till en tredje
klass; men att, då folkmängden växlade så väsentligt att högsta folk -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71. 15

mängdssiffran vore omkring 400,000 i Malmöhus län och den lägsta
omkring 52,000 i Gottlands län, statskontoret ansett sig icke kunna''tillstyrka
borttagandet af den indelning af länen i tre klasser, som för
närvarande vore gällande, enligt hvilken, hvad tjänstgöringspenningarna
föi landsseki eterare och landskamrerare samt länsnotarier och länsbokhållare
beträffade, folkmängden lades till grund sålunda, att län med
öfver 200,000 invånare hänfördes till första klassen, 150,000—200,000
invånare till andra klassen och län, uti hvilka invånarantalet icke
uppgick till 150,000, till tredje klassen; att om samma grund jämväl
vid nu förestående lönereglering bibehölles, skulle, enligt de af statistiska
centralbyrån offentliggjorda folkmängdssiffror, afseende förhållandena
vid 1901 års slut, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län med mera än

200.000 invånare komma att, beträffande tjänstgöringspenningarna för
landssekreterare och landskamrerare, landträntmästare samt länsnotarier
och länsbokhållare, tillföras första klassen, Stockholms, Södermanlands,
Kronobergs och Örebro län med 150,000—200,000 invånare föras till
andra klassen, samt Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med mindre än

150.000 invånare till tredje klassen.

Då det. vore obestridligt, att om en tjänsteman af staten placerades
till en i öfrigt beträffande kvalitet och kvantitet lika tjänstgöring
å. en dyrare ort, han borde hafva grundade anspråk att af staten åtnjuta
en något högre aflöning än den med honom jämnställda tjänsteman,
som placerats till tjänstgöring å en billigare ort, skulle'' alltså,
enligt statskontorets tanke, det innebära endast en enkel rättvisa, om
exempelvis landskamreraren i Stockholm finge uppbära en sammanlagd
högre aflöning än landskamreraren i Växiö, ehuru Stockholms och Kronobergs
län vid indelningen på grund af länens folkmängd borde hänföras
till en och samma klass. Detta förhållande syntes statskontoret
kunna lättast ordnas genom införande i aflöningen, jämte lön och tjänstgöringspennmgar,
af ett hyresbidrag, normeradt efter de olika orternas
större eller mindre bostadshyror och lefnadskostnader i öfrigt; och har
statskontoret, efter undersökning, framlagt ett förslag till dyrhetsJclasser,
enligt hvilket Stockholm hänförts till första klassen, Malmö, Göteborg,
Östersund, Umeå och Luleå till andra klassen samt öfriga residensstäder
till tredje klassen. Da emellertid, enligt hvad den af statskontoret
därom förebragta utredning gåfve vid handen, åtskilliga landsstatstjänster
för sina innehafvare medförde så stora extra inkomster i tjänsten,

16 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

att något behof af hyresbidrag icke enligt ämbetsverkets mening för
dem torde föreligga, har statskontoret ansett, att vid hyresbidragets
utbetalande hänsyn till berörda extra inkomster på visst angifvet sätt
borde tagas och afdrag i förhållande till de extra inkomsternas belopp
äga rum i den ordning statskontorets förslag närmare utvisade.

Hvad därefter angår öfriga landsstatstjänstemän, har statskontoret
icke funnit skäl att för dem föreslå särskild! hyresbidrag, då dessa —
nämligen kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän kunna vara bosatta
å landsbygden, som icke erbjöde så stora växlingar i fråga om
lefnads- och hyreskostnader som städerna.

Statskontoret faun någon löneförhöjning för kronofogdarne icke böra
förekomma, då 1878 års lönereglering måste betraktas såsom för dem
tillfredsställande; dock att med hänsyn till tjänsteresornas besvärlighet
i de nordligaste länen kronofogdarnes expensmedel borde i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län höjas från nu utgående 300 kronor
till 500 kronor årligen.

Likaledes fann statskontoret häradsskrifvarnes löneförmåner, sådana
de nu vore bestämda, tillfredsställande; hvaremot och då det måste
anses till fullo ådagalagdt, att deras tjänsteåligganden icke kunde i
något fögderi fullgöras utan anlitande af ständigt tjänstebiträde, samt
att ett trängande behof af expensmedel för häradsskrifvarne förefunnes
— ett behof som vid senaste lönereglering ej tillgodosetts — statskontoret
hemställde, att häradsskrifvarne måtte, utöfver de aflöningsförmåner,
som vore dem enligt nu gällande stat tillförsäkrade, tilläggas
bidrag till aflöning af tjänstebiträde med 500 kronor årligen äfvensom
expensmedel i likhet med kronofogdarne, att utgå med 500 kronor i
Jämtlands, Västerbottens oeh Norrbottens län och med 300 kronor i

öfriga län. _ .

Vidkommande slutligen de med länsmanstjänst förenade anönmgsförmåner,
har statskontoret pa anförda skäl ansett en väsentlig förbättring
i länsmännens af staten beroende ekonomiska förhållanden
vara oundgängligen nödvändig. Tillika har statskontoret med afseende
på de länsmännen åliggande, synnerligen betungande tjänsteresor, som
icke af staten eller enskilde ersattes, hemställt, att dem måtte beredas
dels fria resor inom distriktet på såväl statens järnvägar som de enskilda
järnvägar, med afseende å hvilka sådant kunde utan hinder af nu
gällande koncessioner föreskrifvas, dels reseersättning efter resereglemente
för alla resor, som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse
företoges till och från residensstaden, för resor i och för ordinarie och
extra vägsyner samt för resor till och från ting, dels ock att expensmedelsanslaget
måtte förhöjas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition ]ST:o 71. 17

Beträffande en väckt fråga om länsmansboställenas indragning,
delade statskontoret den uppfattning, som af flera länsstyrelser uttalats,
att någon allmän indragning af boställena icke nu borde ifrågakomma,
men hemställde, att då onekligen en del boställen vore olämpligt belägna,
Kungl. Maj:t täcktes, uppå anmälan, hvarje gång en med boställe
förenad länsmanstjänst blefve ledig, innan tjänsten tillsattes och
efter vederbörandes hörande besluta, om bostället borde, såsom till belägenheten
eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt till
boställe för länsman, till statsverket indragas.

Beträffande till sist den genom nådiga cirkuläret den 25 oktober
1901 väckta frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle
kunde beredas till indragning af tjänster vid landsstaten, ansåge sig
statskontoret böra uttala, att hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kronobergs och Västmanlands län anfört om möjligheten att indraga
kronofogde- och landträntmästartjänsterna syntes ämbetsverket värdt
att tagas under öfvervägande och blifva föremål för en allsidig utredning,
som det emellertid icke torde åligga statskontoret att i detta
sammanhang förebringa, helst på denna frågas bedömande, hvad särskild!
kronofogdarnes behöflighet beträffade, mångahanda förhållanden
inverkade, de där icke folie inom området för statskontorets verksamhet.
Det uttalandet ansåge sig dock statskontoret böra göra, att hvad
uppbörds- och redovisningsväsendet beträffade, hvarken kronofogdetjänsternas
eller landträntmästarbefattningarnas indragning torde komma
att verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande ordnande däraf,
därest en sådan indragning ur andra synpunkter befunnes vara lämplig
eller önskvärd.

Jag har med uteslutande af de utaf statskontoret föreslagna aflöningsstater
ansett mig böra tämligen fullständigt redogöra för detta
statskontorets utlåtande företrädesvis därför, att detsamma innefattar
det tidigaste officiella uttalandet i det ämne, som nu skall göras till
föremål för Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, men äfven därför att,
beträffande själfva behofvet af en lönereglering för landsstaten, i detta
utlåtande framställts tankar, som jag funnit allmängiltiga såsom motiv
för att frågan nu. bringas till afgörande, och slutligen af den orsak,
att i utlåtandet blifvit, om ock i förbigående, berörd frågan om räntmästare''änsternas
indragning, på hvilken jag vill i det följande fästa
Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Bil. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Raft. 3

Departements chefen.

Löneregleringskommittén
af den 3
oktober 1902.

Kungl.. May.ts Nåd. Proposition N:o 71.

Frågan om lönereglering lör landstaten har sedermera befunnits
af den vikt, att den '' af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för afgifvande
af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden m. m. genom nådigt bref den
4 november 1904 fick sig anbefalldt att, sedan den afslutat sina da pågående
arbeten beträffande reglering af löneförhållandena m. in. vid
statskontoret, öfvergå till behandling af frågan om sådan reglering lör
landsstaten; i sammanhang hvarmed dåvarande länsbokhållare i Uppsala
län August Robert Hagen och länsmannen i Örebro härads östra distrikt
Carl Emil Flodqvist lorordnades att under den tid, sistnämnda fråga
utgjorde föremål för kommitténs behandling, deltaga i dess ölverläggningar
utan rätt att deltaga i besluten, men med rätt att till kommitténs
protokoll afgifva den särskilda mening, hvartill en hvar af dem
kunde finna sig befogad.

Löneregleringskommittén, sålunda förstärkt, afgaf sitt utlåtande och
förslag den 27 februari 1906; och sedan detsamma, utgörande delen V
af kommitténs betänkanden, blifvit befordradt till trycket, fann Kungl.
Maj:t godt uppdraga åt sina befallningshafvande i samtliga län
att, efter det vederbörande ortsinvånare på lämpligt sätt hörts såväl
öfver de af kommittén ifrågasatta indragningar eller omregleringar af
fögderier eller länsmansdistrikt inom vederbörande län som äfven
rörande de förslag i enahanda syfte, hvilka Kungl. Maj:ts ^befallningshafvande
för sin del kunde finna påkallade, öfver kommitténs förslag
i sin helhet afgifva underdånigt utlåtande. Efter det flertalet
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med sålunda infordrade utlåtanden
inkommit och därvid tillika öfverlämnat yttranden, som i ämnet
afgifvits icke blott af ortsinvånare utan äfven af åtskilliga tjänsteinnehafvare
inom landsstaten, har Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt
kammarkollegium och statskontoret att gemensamt afgifva utlåtande
i detta ärende. Sedermera blefvo till ämbetsverken, för att
tagas i öfvervägande vid afgifvande af det sålunda infordrade underdåniga
utlåtandet, öfverlämnade dels underdåniga yttranden i ämnet,
hvilka emellertid inkommit från öfriga bland Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
dels ett af länsstyrelsen i Västmanlands län afgifvet
underdånigt förslag i fråga om länsmansdistriktsindelningen i detta län,
dels en af lappfogdarne i Västerbottens och Norrbottens län gjord underdånig
framställning om förbättrade löneförmåner jämte löneregleringskommitténs
och vederbörandes däröfver afgifna underdåniga utlåtanden,
dels ock särskilda i ämnet gjorda framställningar af förenin -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

gen Sveriges kronolänsmän och af kronofogden K. G. Anjou m. fl. å
kronofogdarnes vägnar.

Ämbetsverkens utlåtande i ämnet är afgifvet den 9 februari 1907
och upptar till behandling endast de inom området för kammarkollegii
och statskontorets verksamhet fallande delar af kommitténs förslag, så
vidt de föranledt någon erinran från ämbetsverkens sida.

Såsom löneregleringskommittén framhållit (bet. sid. 5), berör dess
betänkande ej frågan om lönereglering för landshöfdingarna. I öfverensstämmelse
härmed har jag ej heller ansett mig böra nu underställa
Eders Kungl. Majts pröfning denna fråga, hvilken, när den finnes böra
göras till föremål för utredning, lämpligen torde kunna fristående behandlas.

Efter denna allmänna öfversikt af hvad hittills i ämnet förekommit
anhåller jag att få inför Eders Kungl. Maj:t framlägga frågan om reglering
af löneförhållandena vid landsstaten jämte de organisationsfrågor,
som stå i närmaste sammanhang därmed. Det ligger i sakens natur,
att förvaltningens organisation ställes under ompröfning i samband med
ett ämbetsverks lönereglering; och Kungl. Maj:t, som genom nådigt
cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde, bland andra, samtliga sina
befallningshafvande att inkomma med utredning, huruvida för tiden
efter år 1902 ändringar i vederbörande lönestater ansåges böra äga rum,
föreskref därjämte, att vid berörda utredning »borde komma under öfvervägande,
huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde
beredas till indragning af tjänster, som genom förändrade anordningar
kunde undvaras.»

Till vinnande af enhetlighet i plan och erforderlig öfversikt har
det synts mig lämpligt att vid föredragningen följa kommittébetänkandet
med dess skilda rubriker.

Länsstyrelsernas arbete och organisation.

Ämbetsuppgifter och arbetssätt in. in.

Kommittén har erinrat, att under tiden efter utfärdandet af 1855 arS Lönregleringalandshöfdingeinstruktion
länsstyrelsernas ordinarie tjänstemannapersonal kommitténblifvit
tillökad med allenast eu landskanslist och en landskontorist i
hvart och ett af 23 län, medan däremot länsstyrelsernas tjänsteåligganden
under samma tid högst betydligt ökats, hvaraf följden blifvit, att
jämte det de ordinarie tjänstemännen vore af tjänsten strängt upptagna,
extra arbetskrafter måst i allt vidsträcktare mån anlitas. — Därefter
har kommittén för sig framställt den frågan, huruvida och i hvilken

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

mån ändringar till äfventyr kunde, till lättnad i länsstyrelsernas arbete,
finnas påkallade eller böra vidtagas beträffande deras ämbetsuppgifter.

Mera eller mindre direkt inverkande på länsstyrelsernas arbete
vore därvid åtskilliga, af löneregleringskommittén i dess tidigare betänkande^
rörande reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium,
kammarrätten och statskontoret, framställda förslag:

a) att till allmänna domstolarne öfverlämna att upptaga och handlägga
tvister:

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens
prästerskap, kyrkobetjening eller folkskollärare om, huru och
till hvad belopp de senares löningsrättigheter skulle enligt lag, fastställda
löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras; samt

om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande
barnmorskors löneförmåner;

b) att från kammarkollegium till Kungl. Maj :ts vederbörande befallningshafvande
öfverflytta pröfning och afgörande i första hand af ärenden
om bortförande från de under kollegii vård och inseende ställda hemman
och lägenheter af foder, när tillfälligt öfverskott däraf uppstått, m. m;

c) att underställning till kammarrätten af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut angående afkortning, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,
böter eller andra allmänna medel icke vidare skulle äga rum
likasom icke heller underställning ske af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
eller andra myndigheters beslut om afskrifning ur deras
räkenskap af materiel m. m. eller i afseende å beslut i visst fall rörande
afskrifning af kronans penningfordringar;

d) att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga att definitivt anordna
sådana å därför bestämda anslag anvisade utgifter, hvilka hittills
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förskottsvis utbetalats mot ersättning
af statskontoret; samt att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter,
som hittills af statskontoret anordnats för att å landtränterierna
utbetalas, borde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anordnas, där ej
med utbetalningen förbundna särskilda omständigheter föranledde, att
anordnandet borde äga rum i statskontoret;

e) att de kammarkollegium och statskontoret tillhörande åligganden
i afseende på tillsättande af landsstatstjänstemän samt tjänstledighet
och afsked för dem måtte upphöra; samt

f) att i mål, där talan fullföljes till kammarkollegium eller kammarrätten
mot beslut, meddeladt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, besvären
skulle aflämnas till vederbörande befallningshafvande, som med iakttagande
af gifna föreskrifter borde infordra vederbörandes förklaring och

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

insända handlingarna jämte eget utlåtande till det ämbetsverk, som vederborde.

Beträffande det under d) här ofvan angifna förslag har statsrådet
och chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 15 mars 1907 i fråga om lönereglering för statskontoret på anförda
skäl uttalat, att förslaget ägde en skäligen ringa betydelse för
ordnandet af statskontorets arbete såsom ett helt betraktadt och
knappast kunde öfva någon mera afsevärd inverkan å den då föreliggande
frågan om statskontorets organisation.

I hvad denna fråga rörer länsstyrelserna, finner jag mig manad att
göra enahanda uttalande som chefen för finansdepartementet sålunda
gjort beträffande frågans betydelse för statskontoret och håller före,
att förslaget, oberoende af löneregleringen för landsstaten och länsstyrelsernas
organisation, lämpligen kan själfständigt upptagas, om och
när anledning därtill må förekomma.

Hvad vidare angår det under a) anmärkta förslag rörande öfverflyttning
på de allmänna domstolarne af vissa, enligt gällande landshöfdingeinstruktion
§§ 27 och 29 m. fl. författningar till länsstyrelsernas
handläggning nu hörande mål, lärer detta förslag böra för beredning
och föredragning öfverlämnas till justitiedepartementet, eventuellt för
beredning gemensamt med annat departement. Icke heller denna punkt
i förslaget synes vara afl beskaffenhet att i nämnvärd mån öfva inflytande
på frågan om länsstyrelsernas arbetsbörda.

De öfriga under punkterna b) c) och f) anmärkta ämnen lära alla
blifva föremål för Eders Kung!. Majds pröfning i sammanhang med
kommitténs betänkande angående reglering af löneförhållanden in. in.
vid kammarkollegium och kammarrätten; och då, beträffande förslaget
under e), Kungl. Maj:t uti nådig instruktion för statskontoret
den 18 oktober 1907 uti § 1 lämnat föreskrift om statskontorets befattning
med afseende å tillsättande af landskamrerar-, landträntmästar-
och kronofogdetjänst, samt frågan om kammarkollegii hittills
varande befattning med dessa ärenden lärer blifva behandlad vid revision
af sistnämnda ämbetsverks instruktion, torde något vidare yttrande
från min sida i afseende härå ej erfordras.

Till hvad jag sålunda anfört beträffande löneregleringskommitténs
förslag om förändring i afseende på länstyrelsernas ämbetsuppgifter,
har jag funnit mig äga desto större fog, som kommittén själ! anmärkt,
att den med berörda förändring åsyftade lättnad på det hela »icke torde

Departementschef
eu.

Löneregle ringskom mittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

vara af den omfattning, att den i och för sig kan öfva något inflytande
vid bestämmandet af länsstyrelsernas behof af arbetskrafter».

Kommittén har vidare sökt utreda, om och i hvad mån möjlighet
kunde finnas att i anordningen af länsstyrelsernas arbete och sättet för
dess bedrifvande åstadkomma förenkling, som kunde leda till besparing
af tid och arbetskraft, och har därvid behandlat frågan om diarieföringen,
konceptföringen, användning af stämplar och blanketter, skrifsättets
förenkling m. m., rörande hvilket allt jag icke vid detta tillfälle
har anledning till annan erinran än att Kungl. Maj:t redan genom
nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter
i riket, angående affattandet af utlåtanden, skrivelser
m. m. i ämbetsärenden, sökt verka i syfte att det skrifsätt, som användes
vid affattande af framställningar och yttranden i ämbetsärenden, måtte
komma att tillgodose tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, att vid
besvarandet af remisser och ämbetsskrivelser yttrandet måtte under
viss förutsättning kunna tecknas å skrivelsen eller remissakten o. s. v.

Däremot har kommittén i detta sammanhang framställt motiverade
förslag:

1) att bestämmelse måtte meddelas i syfte att vederbörande afdelningschef
eller annan föredragande måtte äga att utan föredragning
vidtaga förberedande åtgärder för bringande af mål och ärenden i det
för deras pröfning erforderliga skick,

2) att föreskrift måtte gifvas i syfte att för meddelanden emellan
centralt ämbetsverk och dess underordnade i orterna länsstyrelserna måtte
anlitas såsom mellanhand allenast då sådant funnes af särskilda förhållanden
påkalladt,

3) att bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878,
angående sättet för skriftväxling emellan domstolar, civila och ecklesiastika
ämbetsmyndigheter samt ämbets- och tjänstemän i vissa handräckningsärenden,
måtte utsträckas till att gälla dylika ärenden i allmänhet
samt innefatta föreskrift, att där angifna förfaringssätt skall
tillämpas i alla de fall, där ej särskilda omständigheter kräfva annat
förfarande, .

4) att bestämmelse måtte meddelas i syfte att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
undantagsvis kunde, då sådant funnes af behof påkalladt,
förordna länsnotarie och länsbokhållare att, i vederbörande afdelningschefs
ställe, föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden; samt

5) att föreskrift måtte meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjente vid länsstyrelserna skulle, där ej för särskilda fall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

undantag, efter pröfning, medgåfves, vara å tjänsterummen tillstädes minst
sex timmar hvarje söckendag.

I sammanhang med denna sistnämnda hemställan har kommittén fästat
uppmärksamheten a angelägenheten däraf, att de tider, hvarunder länsstyrelsernas
olika afdelningar och särskildt deras kassor hållas för allmänheten
tillgängliga, varda bestämda på sätt, som kan anses påkalladt
för behörigt tillgodoseende af allmänhetens intressen.

Hvad då först beträffar de under punkterna 1, 2 och 4 här ofvan
nämnda förslag, behagade Eders Ivungl. Maj:t finna, att ehuru dessa
förslag otvifvelaktigt torde vara af beskaffenhet att lända till förenkling
af länsstyrelsernas arbete, desamma dock ingalunda äro af den vikt,
att de kunna inverka på frågan om de för länsstyrelserna erforderliga
arbetskrafter. Emellertid torde man kunna säga, att förslagens genomförande
borde bereda tillfälle för vederbörande landshöfdingar och
länsstyrelsernas afdelningschefer att åt de på dem beroende, mångfaldiga
och olikartade frågor af större vikt ägna ökad omsorg och
arbete, en förmån, som ingalunda må underskattas. För närvarande
har jag i afseende å dessa förslag allenast den hemställan att göra,
att de måtte komma under ompröfning, då fråga föreligger om utfärdande
af ny instruktion för länsstyrelserna.

Af väsentligen större betydelse synas mig de under punkterna 3
och 5 anmärkta förslag.

Vidkommande då först förslaget under punkten 5, angående viss
minimitid för tjänstemäns och betjäntes närvaro å tjänsterummen hvarje
söckendag, har den frågan vant föremål för Riksdagens pröfning år
1907 i sammanhang med godkännande af aflöningsstat för statskontoret.
Med åberopande af Riksdagens skrifvelse i nyssnämnda ärende den 14
maj 1907 och då Kungl. Maj:t genom nådiga brefvet den 17 oktober
1907, angående ny instruktion och aflöningsstat för statskontoret, godkänt
hvad riksdagen i detta ämne beträffande statskontoret för sin del
beslutit, finner jag väl följdriktigheten fordra, att enahanda bestämmelse,
som i detta hänseende meddelats för statskontoret, bör gälla
vid lönereglering för landsstaten, såvidt rörer de vid länsstyrelserna
anställda tjänstemän och betjänte. Men jag har, hvad angår tillämpningen
af en eventuell sådan föreskrift för länsstyrelsernas tjänstemän,
ansett mig icke böra underlåta att fästa uppmärksamhet vid det förhållandet,
att länsstyrelsernas ämbetslokaler flerstädes äro till utrymmet
så begränsade, att ända till sju tjänstemän understundom nödgas
förrätta sitt arbete i ett och samma rum, ett förhållande, som, oafsedt

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 71.

de ur sanitär synpunkt mindre tillfredsställande verkningarna däraf,
utan allt tvifvel länder till men för åtminstone det rent intellektuella
arbetet och följaktligen torde komma att, där lokala förhållanden med
nödvändighet sådant påkalla, medföra eftergift från en kategorisk bestämmelse
om vistelse å ämbetsrummet under viss minimitid.

Hvad därefter angår förslaget under punkten 3 därom, att bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878, angående sättet
för skriftväxling i vissa handräckningsärenden, skulle utsträckas att
gälla dylika ärenden i allmänhet samt innefatta föreskrift, att där angifna
förfaringssätt borde tillämpas i alla de fall, där ej särskilda omständigheter
kräfde annat förfarande, bör jag till en början erinra
därom, att genom ofvanberörda kungörelse förklarats, att för domstol,
civil och ecklesiastik ämbetsmyndighet samt ämbets- och tjänsteman
hinder icke möter, att, när i ärende, som till dess befattning hör, inhämtandet
af någon upplysning eller, såvidt fråga icke är om indrifning
af andra penningemedel än de i § 6 af nådiga förordningen den
12 juli 1878 omförmälda, påkallandet af någon handräckningsåtgärd är
af nöden, i sådant afseende utan anlitande af annan myndighets medverkan
göra framställning hos den, hvilken enligt lag eller särskild
författning det tillkommer att sådan upplysning anskaffa eller ämbetsåtgärd
vidtaga, hvarefter den upplysning eller underrättelse, som af
den emottagna framställningen föranledes, bör, när så lämpligen ske
kan, i samma ordning lämnas den, från hvilken framställningen kommit.
Då i § 6 af nådiga förordningen den 12 juli 1878 omförmälas
endast kommunalutskylder och församlings afgifter till prästerskapet,
för hvilkas indrifning omedelbar handräckning redogörare emellan
således är i förordningen den 11 oktober 1878 medgifven, lärer gifvetvis
i förevarande fall hafva åsyftats att från omedelbart handräckningsförfarande
undantaga dels de »årliga utskylder och afgifter till kronan
äfvensom sådana utskylder och afgifter eller sammanskott af menigheter,
som enligt gifna stadganden skola uppbäras och redovisas af
dem, som uppbörden af utskylderna till kronan åligger», hvarom, allt
stadgas i uppbördsreglementet den 10 maj 1895, dels böter, om hvilkas
indrifning stadgas i nådiga kungörelsen angående redovisning inom
länen för verkställigheten af meddelade bötesbeslut och för influtna
bötesmedel den 5 juli 1884, dels ock slutligen expeditionslösen eller
andra medel af hvad slag som helst, hvarom icke i författningarna
stadgats något särskilt indrifningsförfarande.

Löneregleringskommitténs förslag i denna del omfattar tydligen
två önskemål, det ena att bestämmelserna i kungörelsen den 11 oktober

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71. 25

1878 måtte ändras därhän, att uti sådana ärenden, som i kungörelsen
afses, vederbörande skola vara skyldiga att, utan anlitande af länsstyrelse
såsom mellanhand, skriftväxla direkt, så framt ej i särskilda fall
anses erforderligt att jämväl erhålla länsstyrelsens yttrande eller att
eljest bringa ärendet till dess kännedom; det andra: att författningens
bestämmelse^ om direkt skriftväxling måtte utsträckas att gälla äfven
ärenden angående handräckning för uttagande af de här ofvan omnämnda
kronoutskylder och afgifter, som i sammanhang med dem debiteras
och. uppbäras, böter samt andra handräckningsmedel.

Kommittén har härom hört länsstyrelserna, af hvilka, beträffande
det förra önskemålet, flertalet förklarat sig anse det påkalladt och
tjänligt, att . till lättnad för länsstyrelserna bestämmelser träffades
hvarigenom i högre grad än hittills framställningar från andra myndigheter.
i fråga om upplysningar eller annan handräckning skedde
direkt till de länsstyrelserna underlydande tjänstemän i orterna. Af
annan mening voro dock sju länsstyrelser, uppenbarligen ur kontrollsynpunkt.

Beträffande åter frågan om utsträckning af 1878 års sist åberopade
författning att gälla äfven kronoutskylder och böter m. m., hafva
tretton länsstyrelser ansett detta likaledes ur kontrollsynpukt icke tillrådligt,
fyra hafva menat, att för erforderlig kontroll magistrater och
kronofogdai borde begära handräckning för indrifning af kronoutskylder
och böter hos länsstyrelsen i det egna länet, men denna — såsom
uppgifvits redan vara praxis — vända sig till vederbörande magistrater
och kronofogdar i andra län; öfriga sju länsstyrelser hafva förordat
den ifrågasatta förändringen, hvarvid särskildt framhållits, att utöfvande!
det oaktadt af erforderlig kontroll i viss mån skulle underlättas
genom de^i nådiga kungörelsen den 10 juli 1899 meddelade bestämmelser
angående inventeringar hos kronofogdar och andra utmätningsmän.

Då sålunda flera länsstyrelser bestämdt uttalat, att den nödiga
kontrollen skulle försvagas genom den föreslagna förändringen af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878, hafva kammarkollegium
och statskontoret i sitt utlåtande funnit förändringen
mindre välbetänkt och således afstyrkt förslaget i denna del.

\ id öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag funnit de
betänkligheter öfverdrifna, hvilka uttalats dels emot att göra den direkta
skriftväxlingen emellan de i 1878 års kungörelse afsedda ämbetsmyndigheter
och vederbörande i orterna obligatorisk i stället för fakultativ,
dels emot utsträckning af författningen att gälla äfven kronoutBth.
till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Käft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skylder och böter m. m. Särskilt gäller detta, när man, hvad beträffar
obligatorisk direkt skriftväxling, velat motsätta sig denna nr kontrollsynpunkt.
Det synes mig nämligen ligga i sakens natur, att om t. ex.
länsstyrelsen i rikets nordligaste län bar behof af handräckning bos en
kronolänsman i det sydligaste, denna handräckning bör och skall vid
direkt Invändning, såvidt på länsmanen beror, lamnas lika snabbt,
som om den äskats af länsmannens egen länsstyrelse. Att i detta tall,
för kontrollens skull, påkalla förmedling af länsstyrelsen i det sistnämnda
länet, hvilken måhända i sin ordning skulle anlita såsom mellanhand
den kronofogde, under hvilken den ifrågavarande länsmannen sorterade,
lärer icke vidare böra få förekomma. Blifva föreskrifterna
ändrade i riktning af obligatorisk skriftväxlings införande i nu förevarande
fall, lära myndigheterna ingalunda sakna medel i sm hand att
ernå den erforderliga kontrollen. Däremot säger det sig sjalft, att i
de fall, då det ur någon synpunkt kan pröfvas af vikt, att ärendet blir
föremål för en förmedlande myndighets uppmärksamhet, dennas ämbets åtgärd

af vederbörande anlitas. .

Hvad åter beträffar förslaget att utsträcka tillämpningen åt nadiga
kungörelsen den 11 oktober 1878 att gälla jämväl i afseende på indrifning
af kronoutskylder och böter, kan det visserligen ej bestridas, att
den nu stadgade inskränkningen härutinnan — hvilken nödgar magistrater
och kronofogdar att i fråga om handräckning för indrifning åt
dylika medel hos från staden eller fögderiet afflyttade personer vånda
sig till sin länsstyrelse — lämnar denna tillfälle att öfva kontroll öfver
handhafvande! af dessa indrifningsärenden. Länsstyrelsen kan och bor
nämligen vid mottagandet af redogörarens redovisning för dylika balanserande
medel jämföra de lämnade uppgifterna med sitt handräcknmgsdiarium.
Men förutom det, att denna kontroll icke omfattar de kronoutskylder
och böter, som stå ute inom staden eller fögderiet, ej heller
resterande kommunalutskylder, har det påpekats, att erforderlig kontroll
numera i viss mån underlättats genom de i kungörelsen den 10 juli
1899 meddelade bestämmelser angående inventeringar hos kronofogdar
och andra utmätniugsmän under förutsättning naturligtvis, att dessa
bestämmelser tillämpas på ett sådant sätt, att ändamålet med inventeringarna
verkligen ernås. I ett visst samband med denna kontro
står därjämte, enligt min uppfattning, den sistnämnda dag meddelade
föreskriften om kronofogdes skyldighet att enligt fastställdt formulär
föra kassajournal, hvaraf summariskt utdrag skall för hvarje kvartal till
Kungl. Majrts befallningshafvande insändas. Skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för öfrigt vid granskning af kronofogdens redogo -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

relse för utestående kronouppbördsmedel och böter finna, att ett mera
afsevärdt belopp balanserar eller att föreskrifven redovisningstid väsentligt
öfverskridits, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje fall
utvägar att förskaffa sig erforderlig utredning. Däremot synes mig
icke, på sätt ifrågasatt varit, böra stadgas skyldighet för den, hos
hvilken handräckning begäres, att därå afgifva erkännande enligt gifvet
enkelt formulär, hvilket erkännande uppbördsmannen skulle hafva
att bifoga redovisningen. Ett sådant erkännande skulle, åtminstone i
de fall att handräckningen omfattar flera personer, blifva i anseende
till expeditionen ganska betungande.

Lika med löneregleringskommittén anser jag således, att goda skäl
tala för att kungörelsen den 11 oktober 1878 ändras därhän, att dels
den däri antydda direkta skriftväxlingen göres obligatorisk i stället för
fakultativ, så framt icke i särskilda fall anses erforderligt, att jämväl
erhålla länsstyrelsens yttrande eller att eljest bringa ärendet till dess
kännedom; och dels att författningens bestämmelser om direkt skriftväxling
måtte utsträckas att gälla äfven ärenden angående handräckning
för uttagande af de här ofvan omnämnda kronoutskylder och utgifter,
som i sammanhang med dem debiteras och uppbäras, böter samt
andra handräckningsmedel.

Men jag har för denna min åsikt ännu ett skäl. Omdömet,
i hvad mån ifrågavarande handräckningsbestyr tynga på landskontorets
arbetsbörda, har visserligen i de utaf länsstyrelserna afgifna yttranden
varit olika. Men då antalet däraf föranledda skrivelser från visst håll
uppgifvits till tusental, vill det synas uppenbart, att, om än för denna
expedition anlitas underordnade arbetskrafter, ärendena dock utgöra en
verklig tunga för landskontoren. För den händelse Eders Kungl. Maj:t
bifaller det förslag jag här nedan har att göra beträffande indragning
af räntmästarsysslan och öfverflyttning till riksbankens kontor i residensstäderna
af alla bestyr vid länsstyrelsens kassarörelse, kommer
otvifvelaktigt att till landskontoret förläggas en väsentlig del af den
bokföring, som nu besörjes af räntmästaren. Det har därför synts mig
af synnerlig vikt att genom befrielse för landskontoret af den vidlyftiga
handräckningsexpedition, hvarom nu är fråga, bereda landskamreraren
ökad möjlighet att ombesörja den genom räntmästartjänstens
indragning landskontoret tillkommande arbetsbörda. Och det synes,
mig icke finnas något tvifvel därom, att den arbetskraft, som nu användes
för handräckningsexpeditionen, om än kvalitativt underordnad,
bör kunna blifva användbar vid den nya bokföring, som vid en eventuell
indragning af ränteriet lärer komma att förläggas till landskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Slutligen har jag i detta sammanhang att fästa uppmärksamhet
därå, att den föreslagna ändringen af kungörelsen den 11 oktober
1878 berör i första rummet nådiga förordningen angående förändrade
föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalutskylder,
allmänna afgifter m. m. den 12 juli 1878, vidare nådiga kungörelsen
angående redovisning inom länen för verkställigheten af meddelade
bo tesbeslut och för influtna bötesmedel den 5 juli 1884 samt slutligen
uppbördsreglementet den 10 maj 1895. Åt vederbörande statsdepartement
torde få uppdragas att gemensamt med civildepartementet bereda
frågan om de författningsförslag, som med anledning af den nu berörda
frågan kunna påkallas.

Landträntmästartjänsterna.

Landträntmä starsysslans indragning.

i 87S års
landsstatskommitté.

I fråga om länsstyrelsernas organisation har löneregleringskommittén
haft att behandla spörsmålet, huruvida möjlighet kunde förefinnas
att indraga någon tjänstebefattning hos länsstyrelserna eller, om så ej
funnes kunna ske, huruvida möjligt vore att, förutom genom åtgärder
i andra afseenden, jämväl genom förändringar i organisativa hänseenden
utvinna mera arbete af vissa befattningars innehafvare, och har
kommitténs uppmärksamhet därvid kommit att särskilt fästas vid landträntmästartjänsterna.

Redan den år 1873 tillsatta landsstatskommitten hade framhållit,
att landträntmästartjänsterna i allmänhet icke gåfve full sysselsättning
åt deras innehafvare, samt därföre föreslagit dessa tjänsters indragning pa
sådant sätt, att i stället skulle å hvarje landskontor anställas en länskassör
med åliggande att handhafva landtränterigöromålen och i öfrigt
biträda med det arbete å landskontoret, som blefve honom förelagdt.
Nästan alla Kungl. Maj:ts befallningshafvande såväl som ämbetsverken,
som fingo yttra sig öfver kommittéförslaget, afstyrkte den föreslagna
indragningen, och vederbörande departementschef ansåg ock,
att landträntmästarbefattningarna borde bibehållas, därvid likväl borde
vid utfärdande af ny instruktion tagas under öfvervägande, huruvida
icke vissa landskontorsgöromål kunde öfverflyttas på räntmästarne.
Kungl. Maj: t lämnade sitt bifall till hvad departementschefen
anfört och framlade förslag till lönereglering för landträntmästarne vid
1880 års Riksdag. Löneregleringen genomfördes emellertid icke förrän
vid 1883 års Riksdag, och i den nådiga kungörelse, som den 22 juni
1883 utfärdades angående villkoren för åtnjutande af de ändrade löneförmånerna,
stadgades, bland annat, skyldighet för landträntmästaren
att lämna det biträde vid göromålen å landskontoret, som kunde varda
honom genom i vederbörlig ordning utfärdad instruktion ålagdt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Löneregleringskommittén har som sagdt uti sitt förslag återupptagit
frågan om indragning af landträntmästartjänsterna. Kommittén
har därvid intagit samma ståndpunkt som 1873 års landsstatskommitté
samt framhållit, att, om också sistnämnda kommittés förslag i denna
del icke vann bifall, såväl regering som Riksdag likväl delat uppfattningen,
att landträntmästare, åtminstone under vissa tider och förhållanden,
icke skulle blifva af sin tjänst fullt sysselsatta. Den fortgående
ökningen af länsstyrelsernas göromål hade väl gjort sig gällande äfven
å landtränterierna, men de från landtränterierna af kommittén infordrade
uppgifterna angående omfattningen af deras göromål gåfve dock
vid handen, att missförhållandet med otillräckliga göromål för landträntmästarne
åtminstone flerstädes fortfarande ägde giltighet. Någon
särskild instruktion i det med ofvannämnda nådiga kungörelse den 22
juni 1883 afsedda syfte hade aldrig blifvit utfärdad, och, ehuru landträntmästarne
i flera län biträdt med landskontorsgöromål, framginge
dock utaf kommitténs utredning, att denna tjänstemans arbetskraft i
allmänhet icke tillräckligt tillvaratagits. Uppenbart vore ock, att, därest
landträntmästaren kvarstode i sin nuvarande ställning såsom föreståndare
för en mera fristående afdelning inom länsstyrelsen, detta skulle
försvåra utkräfvande af hans biträde i önskvärd och tillbörlig omfattning
vid landskontorsgöromålen.

Kommittén har vidare erinrat, hurusom fyra länsstyrelser i sina
på grund af nådigt cirkulär den 25 oktober 1901 afgifna underdåniga
utlåtanden rörande möjlighet till indragning af tjänster genom förenklingar
i förvaltningen ifrågasatt landträntmästartjänsternas indragning
samt öfverflyttande af en del af landtränteriernas åligganden på riksbankskontoren
och resten på landskontoren. Huruvida till minskning
af göromålen å landtränteriet en del af dgss åligganden lämpligen
skulle kunna öfverflyttas på riksbanken, vore emellertid, förmenade kommittén,
ett spörsmål, hvarom meningarna hos dem, saken rörde, torde
vara ganska delade. Att särskildt inbetalningar borde kunna hos länsstyrelserna
lika väl som hos statskontoret i större utsträckning än nu
ske genom riksbankskontoren, syntes kommittén vara påtagligt. Äfven
utbetalningar borde, åtminstone beträffande större belopp, kunna verkställas
genom dessa kontor. Denna fråga torde dock icke kunna lösas
enbart ur synpunkten af hvad eu lämplig organisation inom länsstyrelserna
kräfde, utan därvid borde hänsyn tagas äfven till dess inverkan
på arbetet och beliofvet af tjänstemän vid riksbankskontoren.

Någon närmare utredning, i hvilken omfattning riksbankens öfvertagande
af länsstyrelsernas kassagöromål skulle kunna gå för sig, har

1902 års
löneregleringskommitté.

Reservationer.

Länsstyrelserna
och
ämbetsverken.

Anförda
skäl emot
kommittéförslaget.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kommittén emellertid icke åstadkommit utan åtnöjt sig med nyssberörda
antydningar samt på grund af dem uttalat den meningen, att länsstyrelsernas
kassamedel därigenom kunde än ytterligare förminskas samt
att landträntmästarnes bibehållande för handhafvande af dessa kassagöromål
icke vore af behofvet påkalladt.

Kommittén har sålunda icke förbundit sitt förslag till indragning
af landtränterierna med någon väsentlig omorganisation af länsstyrelsernas
penningeförvaltning utan i likhet med 1873 års landsstatskommitté
hemställt, att landtränterigöromålen skulle öfverltyttas till landskontoret
att därstädes bestridas af en särskild tjänsteman med benämning
länskassör och bokhållare och med skyldighet att utöfver kassörsgöromålen
biträda med andra göromål å landskontoret. Åt denna tjänsteman
borde enligt kommitténs förslag beredas samma aflöningsförmåner
som åt länsnotarie!'' och länsbokhållare med allenast den skillnaden, att
denna nya tjänsteman skulle äga att tillsvidare åtnjuta de till landträntmästaren
nu utgående sportler.

Inom kommittén har emellertid icke rådt enighet om detta förslag,
Titan hafva de båda af Kungl. Maj:t förordnade särskilda representanterna
för landsstaten på anförda skäl afstyrkt den af kommitténs
flertal föreslagna omregleringen af landträntmästare''änsterna.

Denna de båda landsstatsrepresentanternas mening har omfattats
af icke mindre än nitton länsstyrelser såväl som af ämbetsverken i
deras öfver kommittéförslaget afgifna yttranden, därvid dels åberopats
samma skäl, som legat till grund för 1883 års Riksdags beslut om landträntmästare
änsternas bibehållande dels ock ytterligare framhållits flera
betänkligheter emot nedsättning'' af dessa tjänstemäns aflöningsförmåner,
så länge uppbörd och utbetalningar till stora belopp allt fortfarande
gånge genom deras händer.

De skäl, som anförts emot kommittéförslaget i fråga om landtränterierna,
äro hufvudsakligen följande.

Såvidt förslaget afsåge utvinnandet af större arbetsresultat af ifrågavarande
tjänstebefattningar, innebure detsamma i själfva verket icke
annat än en betydelselös förändring af benämningen å tjänsten med åtföljande
lägre aflöning, alldenstund de nuvarande landträntmästarne
redan med nu gällande bestämmelser kunde påläggas samma tjänsteåligganden,
som skulle tillkomma länskassörerna.

Med namnförändringen följde emellertid äfven en förändring i

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

tjänsteställning, som medförde, att ansvaret för ränterigöromålens behöriga
gång och räkenskapens upprättande inom rätt tid komme att
öfver flyttas på landskamreraren. Med afseende å göromålens ökning år
för år borde reformer inom länsstyrelserna hellre gå ut på att skärpa
ansvarskänslan vid de särskilda tjänstebefattningarna och sålunda mera
fördela ansvaret än att, såsom här föresloges, aflyfta det hufvudsakliga
ansvaret från en tjänsteman för att i stället öka ansvar och arbete för
landskamreraren, som i allt fall hade mycket nog att sköta.

Nedsättningen af aflöningsförmånerna vore icke heller lämplig, så
länge tjänsten vore förenad med betydande uppbörd, utan borde denna
uppbördstjänst vara så aflönad, att tjänsteinnehafvaren icke genom ekonomiskt
betryck komme i frestelse att brista i redbarhet.

Den af kommittén antjMningsvis ifrågasatta minskningen af landtränteriernas
handkassor genom öfverflyttande af en del af kassarörelsen
på riksbanken vore icke ägnad att göra befattningarne mindre ansvarsfulla
såsom uppbördstjänster. Visserligen hade kommittén icke närmare
utvecklat, i hvad mån en sådan öfverflyttning skulle ske, men helt
säkert komme den hufvudsakliga uppbörden att fortfarande gå genom
ränterierna. Minskningen af handkassorna blefve vid sådant förhållande
icke af någon betydelse i fråga om uppbördsansvaret, men komme
otvifvelaktigt att föranleda ökadt arbete genom nödvändigheten att i
större utsträckning utfärda invisningar.

Olämpligheten af lönenedsättningen framträdde desto skarpare, som
själfva kontrollen å uppbörden försvårades eller rent af skulle bringas
i fara genom den föreslagna omregleringen. Med landträntmästarens
nuvarande i förhållande till landskontoret och landskamreraren mera
fristående tjänsteställning hade en fullt tillfredsställande kontroll å landtränteriet
kunnat utöfvas med ledning af kontrollbokföringen å landskontoret.
Äfven om efter omregleringen den nuvarande dubbla bokföringen
komme att bibehållas, skulle emellertid dessa räkenskaper i
viss mån förlora sin hufvudsakliga betydelse såsom hvarandra kontrollerande,
då hela räkenskapen komme att föras å landskontoret med dess
chef såsom ansvarig för densamma. Den rent personliga kontrollen
blefve äfvenledes af mindre värde, sedan handhafvaren af kassarörelsen
fråntagits sin nuvarande mera själfständiga ställning och blifvit en
landskamreraren direkt underordnad tjänsteman, som kanske dessutom
vissa tider komme att på förordnande tjänstgöra såsom landskamrerare.

Länskassörstjänsten blefve nämligen efter löneminskningen en öfvergångstjänst,
som med afseende å sportlerna säkerligen komme att i
afvaktan på vidare befordran sökas af länsbokhållaren. Länskassören

Departements chefen.

Kiksbankens
öfvertagande
af länsstyrelsernas
kassarörelse.

32 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 71.

blefve alltså den, som på grund af erfarenhet och tjänstemeriter i allmänhet
vore närmast att komma ifråga till landskamrersförordnanden.

Befattningens egenskap af öfvergångstjänst komme tillika att medföra
täta ombyten af innehafvare, hvilket icke kunde verka annat än
ytterst menligt för det allmänna, framför allt med hänsyn till uppbörden,
men äfven därföre, att rutin vore i hög grad behöflig vid denna tjänsts
utöfvande, särskilt i de större länen, där ränterigöromålen vissa tider
vore mycket brådskande.

Hvad sålunda anförts har jag funnit vara fullt öfvertygande i fråga
om olämpligheten af en omreglering i enlighet med löneregleringskommitténs
förslag. Efter min uppfattning innebär detta förslag icke
en indragning af landträntmästare’änsterna utan deras bibehållande med
eu för uppbördskontrollen skadlig, men i öfrigt oväsentlig, förändring
af tjänsteställningen samt med en försämring i lönevillkor, hvilken icke
medför någon afsevärd besparing för statsverket men kan befaras till
skada för staten förminska dessa uppbördstjänstemäns vederhäftighet.

Om det sålunda skulle befinnas nödvändigt att låta länsstyrelsernas
kassarörelse handhafvas af en länstyrelsens tjänsteman, anser jag alltså
den nuvarande landträntmästare’än sten obetingadt vara att föredraga
framför den föreslagna länskassörstjänsten. Emellertid har jag alldeles
icke kännt mig öfvertygad, att möjlighet saknas till länsstyrelsernas
befriande från den penningförvaltning, som omhänderhafves af landtränterierna.
Sedan frågan om landträntmästaretjänsternas indragningsenast
förekom till behandling af Ivungl. Maj:t och Riksdagen, har densamma
så till vida kommit uti ett nytt läge, att riksbankskontor inrättats
uti alla länens residensstäder, hvadan anledning förekommit
undersöka, huruvida det icke kunde låta sig göra att helt och hållet
öfverflytta länsstyrelsernas kassarörelse på riksbankskontoren. Tanken
härpå har icke heller varit främmande för länsstyrelserna, af
hvilka flera, såsom förut blifvit nämndt, redan i sina på grund af nådiga
cirkuläret den 25 oktober 1901 afgifna underdåniga utlåtanden yttrat
sig om en sådan möjlighet och än mera i sina underdåniga utlåtanden
öfver löneregleringskommitténs förslag framhållit lämpligheten af att
låta riksbanken öfvertaga kassarörelsen i dess helhet.

Statskontoret har äfvenledes redan uti sitt underdåniga utlåtande
af den 14 oktober 1902 förklarat sig anse, att landträntmästartjänsternas
indragning icke skulle verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande
ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet. Ehuru

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

.sedermera kammarkollegium och statskontoret i sitt utlåtande i anledning
af löneregleringskommitténs förslag funnit sig icke för det dåvarande
kunna tillstyrka en sådan indragning, framgår tydligen af utlåtandet,
att denna ämbetsverkens ståndpunkt härledt sig från saknaden af
utredning om den inverkan omregleringen komme att hafva på landskontorens
och riksbankens öfriga åligganden.

Det har därför varit angeläget att söka åstadkomma en sådan
utredning för att tillse, om med räntmästartjänstens indragning ett betryggande
sätt för kassarörelsens öfverflyttning till riksbanken kunde
utfinnas utan alltför stor ökning af arbetet hos länsstyrelserna och
riksbankskontoren. I sådant afseende har uppdragits åt särskildt tillkallade
sakkunniga från olika länsstyrelser att verkställa en ingående
undersökning af detta spörsmål för att tillse, om frågan kunde tillfredsställande
.ordnas; och hafva dessa till departementschefen aflämnat
en promemoria, hvilken torde få fogas såsom bilaga vid detta protokoll
och för hvars innehåll jag följaktligen anser mig böra endast i
största korthet här redogöra.

Enligt det af de sakkunnige uppgjorda förslaget skulle alla utbe- Utbetalningar.
talningar för länsstyrelsens räkning göras af riksbankens vederbörande
kontor på grund af checker, utfärdade af länsstyrelsen och i allmänhet
ställda till viss man. Den som hade fordran hos länsstyrelsen och
själf inställt sig för betalnings erhållande skulle alltså få mottaga check
å beloppet. Emellertid skulle inställelser personligen eller genom ombud
för lyftande af medel hos länsstyrelsen icke vara behöfliga, utan
skulle, efter det rekvisitionshandlingarna med posten till länsstyrelsen
inkommit samt där undergått granskning, till vederbörande med tjänstepost
utsändas check å det till betalning godkända beloppet. I fall,
där sådant kunde anses lämpligare såsom vid flera utbetalningar tillhörande
samma anordningstitel, skulle länsstyrelsen för undvikande af
.alltför många checker kunna utfärda en enda till länsstyrelsens egen
•order ställd check å hela sammanlagda utbetalningsbeloppet jämte anmodan
att till vederbörande på tjänstepost afsända medlen enligt en
specifik förteckning, upptagande namn, adress och belopp.

. Checkerna borde numreras i löpande ordningsföljd från årets
början till. slut samt bokföras af länsbokållaren, hvilken jämväl hade
att kontrasignera checkerna, innan de till länsstyrelsens underskrift
franilades. Äfvenledes hade länsbokhållaren att före framläggandet förse
rekvisitionshandlingarne med bevis om granskning samt hänvisning till
vederbörligt checknummer. Länsstyrelsen hade därefter att ingå i profil.
till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 1 Band. 54 Räft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

ning af rekvisitionshandlingarna, fatta beslut ifråga om betalningen
och underskrifva check å godkändt belopp. Sjkifva utbetalningsbeslutet
finge alltså anses ligga uti den underskrift checken, hvadan särskild
utanordning icke därförut eller samtidigt borde behöfva utfärdas och
underskrifvas utan kunde anstå till något senare tillfälle. Därigenom vunnes
en betydande lättnad i landskontorsarbetet, då möjlighet bereddes
landskontoret att för hvarje månad sammanslå flera eller alla till samma
anordningstitel hörande rekvisitionshandlingar uti en anordning, hvilken
lättnad bestode uti minskadt besvär icke blott med anordningars utskrifvande
och underskrifvande utan äfven med själfva bokföringen, som
komme att upptaga ett betydligt mindre antal utgiftsposter än soin eljest
behöfde förekomma. Länsstyrelsens utanordningar blefve alltså icke
såsom nu beslut om betalning, utan finge mera karaktären af beslut,
huru och under hvilka titlar de förut under månaden genom checker
gjorda utbetalningarna skulle i räkenskapen afföras.

I arbetsbesparingssyfte hafva de sakkunnige vidare ansett länsstyrelserna
böra befrias från anskaffande af vederbörandes kvittenser
å erhållna betalningar. Då länsstyrelsen icke komme att med kontanta
medel bestrida betalningar utan med checker, som af riksbanken inlösas,
sedan de blifvit vederbörligen kvitterade, borde särskilda kvittenser
å länsstyrelsens verifikationshandlingar vara obehöflig^,. . Det
borde, enligt de sakkunniges mening, vara tillräckligt, att rekvisitionshandlingarna
försetts med hänvisningar till vederbörliga checknummer,
äfvensom att länsstyrelsen uti de al länsstyrelsen underskrifna anordningarna
intygade, att anordningarna betalts genom checker, hvilka till
nummer och''belopp uti anordningstexten specificerats. Riksbanken skulle
dessutom dagligen till länsstyrelsen lämna uppgift å inlösta checker,
upptagande checkernas nummer och belopp äfvensom de personer, till
hvilka checker utfärdats, hvarjämte riksbanken, i händelse medel enligt
länsstyrelsens anmodan på sätt förut nämnts blifvit af riksbanken
utsända enligt förteckning, skulle till länsstyrelsen återsända det ena
exemplaret af den i två exemplar utskrida förteckningen, försedt med
attest, att riksbanken verkställt utbetalningarna. Dessa riksbankens
uppgifter å inlösta checker äfvensom attester om verkställda utbetalningar
borde ur revisionssynpunkt kunna godkännas såsom bevis, att
länsstyrelsens i räkenskapen afbörda utgifter blifvit bestridda och kommit
rätta vederbörande till godo.

Checkerna skulle dragas å statskontorets giroräkning, där länsstyrelsen
skulle hafva jämväl diverse verks medel innestående.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Inbetalningar af medel till länsstyrelsen skulle, enligt de sakkunniges
förslag, göras hos riksbankens vederbörande kontor, som skulle
upptaga inbetalningarne å statskontorets giroräkning och därå lämna
vanliga girokvitton. Girokvittot borde insättaren, om ban personligen
eller genom ombud inställt sig för att leverera medel, aflämna till
landskontoret jämte reversal i två exemplar, hvaraf landskontoret skulle
behålla ena exemplaret tillika med girokvittot samt återställa det andra
exemplaret till insättaren, försedt med bevis, att medlen enligt girokvitto
levererats i riksbanken och behörigen antecknats i landskontoret.
Reversalen skulle numreras i löpande ordningsföljd från årets
början till slut och bokföras i länsräkenskapen. Lika litet bär som
vid utbetalningar skulle emellertid inställelser personligen eller genom
ombud behöfva ifrågakomma. Levereringarna kunde jämväl med allmänna
posten insändas till riksbanken med bifogande af de för landskontoret
afsedda reversalen, och borde i sådant fall åligga riksbanken
att hvarje dag omedelbart efter kassatimmens slut aflämna reversal och
girokvitton till landskontoret, som, efter levereringarnes antecknande,
till vederbörande insättare med tjänstepost borde öfversända ena exemplaret
af reversalen med åtecknadt bevis af innehåll, som förut nämnts.
I sammanhang därmed borde riksbanken äfvenledes hvarje dag aflämna
summarisk uppgift å de för dagen insatta medel.

Riksbanken skulle enligt förslaget icke öfvertaga förandet af någon
del utaf länsräkenskapen, utan borde denna fortfarande åligga
länsstyrelsen och då närmast länsbokhållaren. Denna räkenskap, hvilken
komme att motsvara den nuvarande ränteriräkenskapen, blefve
emellertid högst väsentligt drygare än den, länsbokhållaren för närvarande
både att föra. Då själfva tekniken vid räkenskapens förande
vore jämförelsevis lätt inlärd, ansåge de sakkunnige, att biträde med
lägre kvalifikationer kunde ställas till länsbokbållarens förfogande vid
bokföringsarbetet.

Med afseende å det ökade arbetet som förslaget skulle medföra
för länsbokhållaren och äfven för landskamreraren vore det emellertid
nödvändigt att länsstyrelserna i sammanhang med räntmästartjänsternas
indragning blefve befriade från omliänderhafvande af stämpelförråden.
De sakkunnige, som under band inhämtat, att fullmäktige
i riksbanken icke vore benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga
stämpelförråden, hafva därföre tänkt sig, att statskontorets stämpelbyrå
kunde träda i direkt förbindelse med stämpelförsäljarne i landsorten.
Med nu i riket befintliga kommunikationer borde detta utan
afsevärda svårigheter låta sig göra. Det måste ju visserligen antagas,

Inbetalningar.

Bokföringen.

Stämpelför råden.

Pensionsutbe talningar.

Hikebanks fullmäktige.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att detta skulle kräfva något ökad personal å vederbörlig afdelning i
statskontoret, men arbetsbesparing skulle gifvetvis vinnas, om detta
arbete lades i händerna på personer, som uteslutande hade att därmed
syssla, i stället för att lägga arbetet på landskamreraren eller annan
landskontorstjänsteman, som då måste dagligdags gång efter annan afbryta
sitt egentliga arbete för att gå till stämpelförrådet och uppräknasamt
expediera stämplar.

Ett annat landtränteriernas åliggande, som efter landträntmästartjänsternas
indragning skulle blifva besvärligt att sköta å landskontoret,,
vore pensionsutbetalningar för åtskilliga pensionskassor, nämligen folkskollärarnes
pensionsinrättning och änke- och pupillkassa, elementarlärarnes
vid allmänna läroverken änke- och pupillkassa, arméns pensionskassa
samt flottans pensionskassa. De sakkunnige hafva tänkt sig
att dessa pensionsinrättningar borde kunna på annat sätt ombesörja
sina pensionsutbetalningar, exempelvis genom postsparbankerna i riket.

Öfver detta förslag hafva utlåtanden inhämtats från fullmäktige i
riksbanken äfvensom från statskontoret, länsstyrelserna, styrelsen för
postsparbanken och direktionerna för ofvanberörda pensionsinrättningar.

Fullmäktige i riksbanken, som ansett sig hafva att öfverväga den
föreslagna anordningen endast i hvad anginge riksbanken, hafva i sitt
utlåtande förklarat sig från denna synpunkt icke hafva funnit något
att erinra mot lämpligheten eller möjligheten af anordningens genomförande.
Enligt 17 § banklagen vore riksbanken pliktig mottaga
penningar för statsverkets räkning samt verkställa utbetalningar af
dessa medel. Denna skyldighet medförde å andra sidan en ganska
afsevärd förmån för riksbanken, i det att statsverket icke ägde att å
dess hos banken innestående medel tillgodonjuta någon ränta. Vid
dessa förhållanden borde enligt fullmäktiges mening riksbanken söka
att, så långt med dess uppgift kunde vara förenligt, medverka till
nödiga förenklingar i statsförvaltningen, äfven om dessa skulle för
riksbanken medföra ökade förvaltningsutgifter.

Den i omförmälda P. M. åberopade tabell* rörande in- och utbetalningar
m. m. vid landtränteri erna angåfve antalet inbetalningar till
ränterierna med jämförelsevis små siffror. Förmedlandet af dessa inbetalningar
samt aflämnandet af summariska uppgifter å de för hvarje
dag insatta medlen torde därför icke blifva för riksbankens kontor särdeles
betungande.

Annat torde, såsom ock af de sakkunnige anmärkts, förhållandet
blifva i afseende å verkställandet af utbetalningarna för länsstyrelsernasräkning.
Dessa utbetalningar fördelade sig naturligtvis ganska ojämnt

*) Se löneregleringskommitténs statist, utredningar [Bill. till betänkandet Y] sid. 33.

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

på årets olika dagar; och då nyss nämnda tabell för det län, som
visade största siffran, upptoge antalet utbetalningar till omkring 25 i
medeltal för hvarje arbetsdag, torde det med skäl kunna antagas, att
utbetalningarnas antal i detta län vissa dagar komme att räknas i
hundratal. Enahanda torde förhållandet blifva äfven i andra län. Att
expediera utbetalningar i sådant antal samma dag förteckning därå
mottagits, kunde riksbanken omöjligen åtaga sig. Det torde därför
blifva nödvändigt att, såsom äfven af de sakkunnige föreslagits, utsändandet
af medel enligt särskilda förteckningar inskränktes till vissa
bestämda dagar i veckan, förslagsvis två, samt att länsstyrelsen i tillräckligt
god tid till bankkontoret aflämnade de för utbetalningarna
dessa dagar afsedda förteckningar. Äfven med det rådrum, som härigenom
erhölles, torde det nog ej kunna undvikas att vid ett eller
annat kontor anskaffa ökad arbetshjälp, men den kostnad, som häraf för
kontoret uppkomme, motsvarades naturligtvis äfven af en ökning i
arbetskraft för kontorets verksamhet i dess helhet.

I den uppgjorda P. M. vore afsedt, att riksbanken skulle för hvarje
dag till länsstyrelsen lämna uppgift å inlösta checker, upptagande icke
blott checks nummer och belopp utan äfven namnet å den, till hvilken
check utfärdats.

De böcker, som i riksbanken fördes för girorörelsen, vore ej inrättade
för upptagande däri af namnen å dem, på hvilka de för uttag
å giroräkning använda checker utställas. För så vidt ifrågavarande
uppgift skulle kunna hämtas från bankens räkenskapsböcker, måste
således i böckerna uppläggas eu särskild kolumn, upptagande dessa
namn. Denna anordning medförde uppenbarligen ett betydligt ökadt
bokföringsbesvär och vore för banken utan något som helst värde.
Skulle åter uppgiften hämtas från verifikationerna, blefve det härmed
förenade besväret knappast mindre.

Till följd häraf måste det för fullmäktige framstå såsom högst önskvärdt,
att de ifrågavarande uppgifterna, som i och för sig föranledde
en högst väsentlig ökning af bankkontorens expeditionsgöromål, afsåge
allenast de inlösta checkernas nummer och belopp utan upptagande af
namnen. Fullmäktige funne uppenbart, att uppgifterna, äfven så beskaffade,
vore för länsstyrelserna själfva fullt tillräckliga. Och icke
ens för den reviderande myndigheten torde den fullständigare uppgiften
vara behöflig, detta så mycket mindre som myndigheten äfven på annat
sätt kunde öfva kontroll öfver utbetalningarna. Det vore nämligen så
anordnadt, att riksbanken vid hvarje månadsskifte till länsstyrelsen
aflämnade särskild förteckning, angifvande nummer och belopp å alla

Särskildt yttrande
af
fmllm. Törnebladh
och
Olof Jonsson.

Statskontoret.

38 Kungl. Ma,j;ts Nåd. Proposition N:o 71.

af länsstyrelsen utställda, enligt kungl. kungörelsen den 8 april 1904
aviserade checker, hvilka ej blifvit vid kontoret infriade. Dessa förteckningar,
särskildt den som aflämnades vid årsskiftet, innefattade då
bevis, att alla öfriga af länsstyrelsen utställda checker verkligen blifvit
inlösta. Den kontroll, som härigenom vunnes, torde vara fullt betryggande
på samma gång som den uppenbarligen vore den enklast och
bekvämast möjliga.

I det fall att utbetalningar skulle äga rum genom riksbankens
försorg i enlighet med länsstyrelsens specifika förteckning, hade förutsatts,
att den åtföljande checken skulle ställas till länsstyrelsens egen
order. Det syntes fullmäktige lämpligare, att checken i sådant fall
ställdes till riksbankens order.

Fullmäktiges sålunda afgifna utlåtande var åtföljdt af protokollsutdrag,
utvisande, att herrar riksbanksfullmäktige R. Törnebladh och
Olof Jonsson anmält i viss mån afvikande mening.

I likhet med öfrige fullmäktige hade reservanterna funnit det i
sin ordning, att riksbanken i sin mån biträdde länsstyrelserna med
kassautbetalningar och för det ändamålet äfven finge öfvertaga vissa
därmed sammanhängande förvaltningsbestyr. Reservanterna ansåge sig
dock böra uttala tveksamhet om vidden af de ökade kostnader, som
genom det föreliggande förslaget skulle ådragas riksbanken. Det kunde
nämligen lätt inträffa, att vid åtskilliga om ej många afdelningskontor
behofvet af ökade arbetskrafter skulle visa sig större, än som nu kunde
tillförlitligt beräknas. Till ej ringa del torde detta komma att bero af
den omständigheten, i hvad mån de nya åliggandena komme att falla
i större mängd och med större tyngd på vissa särskilda månadsdagar,
då göromålen redan förut plägat hopa sig och då svårigheter att snabbt
nog betjäna allmänheten kunde uppstå, allrahelst om pensionsutbetalningar
till vissa kårer skulle förekomma, hvarom ännu icke definitivt syntes
vara afgjordt. De ökade utgifter, som påkallades af riksbankens öfvertagande
af vissa förrättningar i stället för landtränterierna, borde naturligtvis
icke förbises vid uppgörandet af den föreslagna förändringens
debet och kredit i deras helhet.

Statskontoret har uti sitt utlåtande anfört, att det icke vore tillrådligt
att, såsom ifrågasatt blifvit, ordna utbetalningarna så, att utställlandet
af check skulle föregå utfärdandet af anordning. _ Det måste
nämligen anses vara af grundläggande betydelse, att anordningen blefve
det primära, som följdes af utskrifvandet af anvisningen eller checken.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

Genom vederbörlig anteckning i den föreslagna journalen skulle visserligen
upplysning kunna vinnas om den utanordning, hvarje särskild
check afsåge; men uppskötes utskrifvandet af anordning och därmed
följande bokföring å vederbörlig anslagstitel — och ett sådant uppskof
hade de sakkunnige tänkt sig kunna i vissa fall utsträckas till
en hel månad — skulle icke, såsom önskligt vore, ett anslags ställning
vid hvarje tillfälle kunna öfverskådas.

Härmed sammanhängde nära frågan om sättet för- utkvitterandet
af de utanordnade beloppen. Visserligen vore det sannt att, om riksbanken
lämnat uppgift, att en check blifvit inlöst, så innefattade detta
bevis därom, att beloppet blifvit utbetaldt. Men ur revisionssynpunkt
kunde — oafsedt de svårigheter, som måste uppstå vid verifikationernas
ordnande — detta icke anses tillfredsställande, så länge icke jämväl
förelåge bevis att beloppet blifvit lyftadt af rätt person. Härutöfver
torde äfven kunna anmärkas, att under tiden mellan ckeckens
uttagande i landskontoret och dess inlösen i riksbanken statsverket
icke skulle äga något som hälst kvitto, hvilket gifvetvis måste anses
betänkligt, hälst om checken någon längre tid förblefve utelöpande.

Mot den sammanföring å statskontorets giroräkning af statsmedel
och diverse verks medel, hvilken blifvit af de sakkunnige förordad,
syntes jämväl erinringar böra göras. Utom det att en sådan sammanföring
skulle gifva en under vissa tider alldeles vilseledande uppfattning
om statskontorets verkliga kassaställning, synes den, då statskontoret
icke hade att taga någon som helst befattning med en stor
del af dessa medel, vara principiellt oriktig och i alla händelser förefölle
det mindre lämpligt att, utan särskilda skäl, i statens kassarörelse
indraga medel, som tillhörde kommuner eller vore af enskild natur.

Hvarutinnan de förordade förändringarne skulle — såsom de sakkunnige
på ett ställe förklara — komma att för allmänheten medföra
»högst väsentliga» fördelar, har statskontoret icke lyckats af betänkandet
utröna; men då i detta sammanhang framhållits, hurusom de af länsstyrelserna
å statskontorets giroräkning utfärdade checker — om hvilka
det i annat sammanhang sades, att de »i allmänhet borde vara ställda
till viss man» — skulle komma att »i allmänna rörelsen mottagas såsom
penningar», så hade statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
det kunde anses vara önskvärdt, att dylika utelöpande checker
till större antal förekomme. Sådant skulle nämligen i hög grad försvåra
den kontroll i afseende å öfverensstämmelsen mellan statskontorets
bankräkning och riksbankens veckorapporter, som måste inom
statskontoret utöfvas.

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 71.

På frågan, hvad som ur besparingssynpunkt skulle vara för clet
allmänna att vinna, därest de föreslagna förändringarna blefve genomförda,
lämnade det föreliggande betänkandet icke något bestämdt svar.
Det antyddes dock, att en väsentlig besparing för statsverket skulle
vara att vänta. Då man emellertid finner, att de sakkunnige själfva
ägt anledning till tveksamhet, huruvida det genom ränteriernas indragning
ökade arbetet inom länsstyrelserna skulle kunna medhinnas utan
inrättande af någon ny tjänst; då vidare uppställdes såsom oeftergiflig
fordran, att länsstyrelserna efter omregleringen blefve befriade från det
af landträntmästarne nu omhänderhafda stämpelförrådet, hvilket naturligtvis
innebure, att de med detta bestyrs öfverflyttande på andra
händer förenade utgifter komme att ytterligare minska den genom landträntmästare^]
änsternas indragning åsyftade besparing; och då slutligen
i betraktande toges, hurusom de sakkunnige vid uppgörande af sina
beräkningar syntes hafva utgått från det antagande, att länsstyrelserna
skulle hafva att motse upphörandet af vissa dem nu åliggande bestyr
med utbetalning af pensioner för folkskollärarnes pensionsinrättning
och änke- och pupillkassa, lärarnes vid elementarläroverken änke- och
pupillkassa, arméns pensionskassa och flottans pensionskassa, men högst
osäkert torde vara, om och i hvad mån denna förutsättning komme
att förverkligas — finge det vara förklarligt, om statskontoret måste
ställa sig något tveksamt beträffande den ekonomiska vinsten af räntmästare
änsternas indragning.

Såsom ett af skälen, hvarför den föreslagna reformen vore önskvärd
hade anförts, att landträntmästarnes tjänstegöromål för närvarande
.mångenstädes ej under hela året beredde tjänstinnehafvarne full sysselsättning.
Då det emellertid ej blifvit tillförlitligen utredt, att icke
landträntmästarne skulle kunna lämpligen öfvertaga vissa göromål från
landskontoret, kunde statskontoret för sin del ej tillmäta nyssnämnda
skäl stor betydelse.

Beträffande en af de nu antydda förutsättningarna för landträntmästartjänsternas
indragning ansåge sig statskontoret böra något
närmare uttala sig. Såsom oeftergifligt villkor för en sådan indragning
hade uppställts, att länsstyrelserna befriades från det dem enligt gällande
förordningar om stämpelafgiften och om en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch m. m. nu åliggande bestyret med länens
förråd af stämplar af olika slag; och de sakkunnige hafva icke funnit
annan utväg erbjuda sig för ernående af detta mål än den, att man
läte statskontorets stämpelbyrå träda i direkt förbindelse med en hvar
stämpelförsäljare och stämpelredogörare i landsorten. Om så blefve

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

fallet, kunde enligt de sakkunniges mening vidare ifrågasättas, antingen
att länsstyrelserna fortfarande skulle utöfva den närmare tillsynen öfver
stämpelförsäljningen i landsorten och föra räkenskap däröfver samt
sålunda till stämpelförsäljarne utanordna rekvirerade stämplar och
öfverlämna ett exemplar af rekvisitionen till statskontoret för stämplarnas
afsändande, eller ock att statskontoret öfvertoge hela tillsynen
öfver stämpelförsäljarne och deras stämpelräkningar, så att länsstyrelserna
helt befriades från denna uppbörd och räkenskap, i hvilket senare
fall skulle vinnas en så afsevärd lättnad i länsbokhållarens landsboksarbete
och jämväl i den dagliga expeditionen, att därmed »alla svårigheter»
vid öfvertagandet af de ökade göromålen i följd af landträntmäs
tar tjänsternas indragning blefve undanröjda. De sakkunnige hade
dock nödgats antaga, att denna förändring skulle kräfva något ökad
personal å vederbörlig afdelning inom statskontoret.

Hvad först beträffade förslaget att nu indraga de af ålder i
ränterierna befintliga stämpeldepåerna, så förefölle det egendomligt att
fråga härom väckts vid en tidpunkt, då denna skatteuppbördsform anlitades
i så betydligt högre grad än tillförene, och då anledning icke
torde saknas till det antagande, att den allt fort komme att tagas i
anspråk på ett, särskildt för den stora allmänheten, betydelsefullt sätt.
Det måste nämligen ligga i såväl denna allmänhets som statens eget
välförstådda intresse, att dessa skattemärken vore lätt tillgängliga; och
det torde icke kunna förnekas, att om all distribution af olika stämpelsorter
och stämpelvalörer skulle förläggas till en enda plats för hela
riket, så komme det berättigade krafvet på en lätt och snabb tillgång
till de i hvarje fall erforderliga skattemärkena icke att kunna tillgodoses
på ett lika nöjaktigt sätt som om en välförsedd depå förefunnes
inom hvarje län. I ett land med den utsträckning som vårt torde
kommunikationerna aldrig blifva så fullkomlig;’, att det kunde vara
betydelselöst, om stämpeldepåer funnes i landsorterna eller icke.

Ansåges de nu antydda olägenheterna af indragning af statskontorets
stämpeldepåer hos länsstyrelserna icke böra utgöra hinder för en
sådan åtgärd, återstode att taga i öfvervägande, under hvilka förutsättningar
statskontoret skulle kunna åtaga sig ombesörjandet af stämplarnas
öfversändande direkt till en hvar stämpelredogörare och stämpelförsäljningsman
utom Stockholm. Genom tillmötesgående af föreståndaren
för riksbankens sedeltryckeri hade hittills alla remisser af punschstämplar
till landsorten ägt rum direkt från sedeltryckeriet till vederbörande
ränteri; och detta hade icke blott för statskontorets stämpelkassör
och dennes kontrollant inneburit en stor besparing i tid och
Bih. till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Hdft. 6

Statskom m.

Tenows

reservation.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

arbete utan äfven utgjort eu af de lokala förhållandena inom statskontoret
påkallad, hardt när nödvändig förutsättning för ordnandet af
detta bestyr. Högst tvifvelaktigt torde vara, om denna anordningskulle
kunna bibehållas efter borttagande af ränterierna såsom mellanhänder
vid stämpeldistributionen, då detta tydligen skulle medföra ett
mångdubbelt ökadt besvär för sedeltryckeriet. Att borttagandet af
dessa mellanhänder skulle påkalla en fullständig omläggning och en
väsentlig utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, syntes under alla
förhållanden uppenbart, då det toges i betraktande att under år 1906
funnes i rikets olika län tillsammans 363 stämpelförsäljningsmän och
redogörare. Antalet dylika försäljningsman och redogörare utgjorde
för närvarande inom Stockholms stad omkring 30.

Att nu framlägga ett i detalj utarbetadt förslag till en sådan omläggning
och utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, som nyss antyddes,
hade den för detta ärendes behandling hos statskontoret tillmätta
tiden icke medgifvit. Redan nu torde dock böra utsägas, att
statskontoret icke under några förhållanden ansåge sig kunna, på sätt
de sakkunnige alternativt ifrågasatt, öfvertaga den Kungi. Maj:ts befallningshafvande
tilldelade uppgiften att utse stämpelförsäljningsmän å
platser, där sådana behöfdes, att godkänna, förvara och bevaka stämpelförsäljningsmäns
och öfriga stämpelredogörares i länen uppbördssäkerheter
samt att öfver dem och deras redogörelser utöfva stadgad kontroll.

Innan beslut fattades om indragning af landträntmästareänsterna,
hvilka för närvarande vore af den största betydelse för statsmedlens
och en stor del andra under statens kontroll stående medels uppbörd
och redovisning, ansåge statskontoret därför såsom oeftergiflig! villkor
böra fordras, att fullständig utredning vunnits, dels att sådan indragning
kunde ske utan någon eftergift i afseende å reda i bokföringen
samt säkerhet och fullständighet i kontrollen, dels och att genom
indragningen det allmänna tillskyndades någon mera afsevärd besparing
i utgifter.

"Då sådan utredning icke för närvarande kunde anses föreligga,
tilltrodde sig statskontoret icke att kunna förorda det förevarande förslaget
till landträntmästareänsternas indragning.

Enligt det vid statskontorets utlåtande fogade prototokollsutdrag
hade föredraganden statskommissarien Tenow äfvensom generaldirektören
grefve Wachtmeister varit från beslutet skiljaktiga.

Statskommissarien Tenow hade icke kunnat i något hänseende
dela de af statskontorets majoritet uttalade betänkligheterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Visserligen vore förslaget både genomgripande och. vidtomfattande
och visserligen hade den tid, som tillmätts för detta utlåtandes afgifvande,
varit alltför ringa för en genomarbetning jämväl af det förslag
till ändringar i räkenskaps formulären, som af de sakkunnige framställts,
men dessa formulär, hvilka, såsom de sakkunnige jämväl antydt, endast
afsåge att belysa huru de sakkunnige, med så liten rubbning som möjligt
i nu gällande formulär, tänkt sig det tekniska utförandet af vissa
detaljer, kunde och borde blifva föremål för ett särskildt öfvervägande,
sedan själfva reformen blifvit beslutad. Det förhållande, att åtskilliga
erinringar kunde framställas mot de sakkunniges förslag till räkenskapsformulär,
hvilka kunde tänkas uppställda på flera olika sätt, kunde icke
afhålla reservanten ifrån att tillstyrka själfva reformen, som icke i
någon mån vore beroende af hur man kunde med större eller mindre
smidighet tekniskt lösa en eller annan bokföringsdetalj. Och frågan
om landträntmästarnes indragning, som för öfrigt vid liera föregående
tillfällen varit föremål för ämbetsverkets öfvervägande, hade, i den föreliggande
promemorian fått en fullt tillfredsställande utredning, som väl
kunde läggas till grund för ett beslut i frågan.

Utredningen visade till fullo, att de föreslagna nya anordningarna
icke i någon som helst mindre mån än de nuvarande skulle vara ägnade
att tillgodose de fordringar, som måste ställas på en effektiv kontroll
och på fullständighet i de särskilda posternas verificering. Hvad
särskildt kassakontrollen beträffade, blefve denna ju enligt den nya ordningen
fullkomligt onödig hos länsstyrelserna, då någon kassa icke vidare
skulle där finnas, och den kontroll å statskontorets giroräkning i
sin helhet, som gifvetvis såsom hittills alltjämt måste försiggå i statskontoret
på grund af inkomna rapporter om länsstyrelsernas insättningar
och uttag, skulle enligt den nya ordningen icke blifva mera
invecklad än nu vore fallet, om ock denna kontroll till följd af det
större antalet checker komme att omfatta flera poster. Kontrollen,
blefve i öfrigt inskränkt till själfva bokföringen, hvilket måste anses
såsom eu högst väsentlig fördel, och de förändringar, som därutinnan
föreslagits, vore icke på någon punkt af den beskaffenhet, att kontrollen
skulle kunna anses blifva mindre effektiv enligt det nya systemet
än enligt det nu tillämpade.

Hvad därefter verificeringen beträffade, hade statskontorets majoritet
visserligen medgifvit hvad som är alldeles uppenbart eller att, om
riksbanken lämnat uppgift att en check blifvit inlöst, så innefattade
detta bevis, att beloppet blifvit utbetaldt. Men majoriteten tillägger, att
detta icke »ur revisionssynpunkt kunde anses tillfredsställande så länge

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

icke jämväl förelåge bevis att beloppet blifvit lyftadt af rätt person).».
För reservanten syntes det däremot obestridligt, att då länsstyrelsen
ntställt eu check till viss person, ålåge det riksbanken att tillse att
just denne person och ingen annan finge lyfta beloppet, och risken af
misstag härutinnan kunde icke under några omständigheter drabba länsstyrelsen
eller statsverket. Då länsstyrelsen för närvarande utlämnade
en anordning, hvilken företeddes å landtränteriet och där kvitterades,
torde länsstyrelsen i de flesta fall ha lika liten eller lika stor garanti
för att beloppet blefve lyftadt af rätt person, som om beloppet lyftades
å riksbanken.

Skulle det emellertid anses nödvändigt att äga ett direkt bevis om
att check blifvit utlämnad och utlämnad till viss person, torde det
förorsaka föga besvär och tidsutdräkt att då check uttoges å landskontoret
uttagaren å rekvisitionshandlingen eller i en särskild kvittensbok
anmodades teckna särskildt kvitto om mottagande af checken, i hvilket
fall den jämväl framställda invändningen, att om fordringsägaren förnekade,
att han mottagit checken, landskontoret skulle sakna kvitto,
torde förfalla. Om check utsändts med tjänsteposten, torde särskildt
bevis därom vara erforderligt lika litet för ett statens kontor som för
ett enskildt affärskontor, hvilket till en fordringsägare utsände, exempelvis,
en postremissvexel.

Därest check förkomme och anmälan därom inginge till landskontoret,
kunde detta lätt å riksbanken förvissa sig om att checken icke
blifvit inlöst och därefter, med dödande af den första checken, utfärda
duplettclieck, hvarom naturligtvis riksbankskontoret borde särskildt underrättas
till förekommande af att båda checkerna blefve inlösta.

Från revisionssynpunkt ställde sig för öfrigt kontrollen å checkerna
enklare än någonsin, tv då ett antal checker med löpande nummer
blifvit af länstyrelsen enligt dess böcker utfärdade och riksbankens
afdelningskontor vid årsskiftet, på sätt vore föreskrifvet i nådiga kungörelsen
den 8 april 1904, vitsordat, att af dessa de och de numren
med de och de beloppen icke inlösts, så innefattade detta fullt bevis
om att alla öfriga af länsstyrelsen utställda checker blifvit inlösta,
och revisionstjänstemännens undersökning kunde inskränka sig uteslutande
till dessa icke inlösta checker.

Väl vore det sannt, såsom statskontorets majoritet erinrat, att de
sakkunnige framhållit, hurusom de af länsstyrelserna å statskontorets
giroräkning utfärdade checkerna skulle komma att »i allmänna rörelsen
mottagas såsom penningar», men härmed torde de sakkunniga icke
hafva afsett, hvad majoriteten däri inlade, utan endast att de till viss man

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 71.

ställda checkerna kunde transportéras på annan person och sålunda
icke medföra den olägenheten att icke kunna till inlösen i riksbanken
företes af annan än den, till hvilken de utställts. Med den utvecklingbankväsendet
nu ernått öfver hela landet med filialer af enskilda banker
i nästan hvarje stationssamhälle, skulle dessa checker komma att
förvandlas i penningar i närmaste bankfilial alldeles som fallet nu vore
med verkliga postremissvexlar, hvilka i affärsvärden allmänt användes
som betalningsmedel vid stora och små likvider. Bankkontoren komme
naturligtvis i sin ordning att låta checkerna gå direkt till inlösen hos
vederbörande afdelningskontor af riksbanken. Och det vore alldeles
icke att befara, att utelöpande checker skulle förekomma i så stor utsträckning,
att det komme i någon som helst mån försvåra eller
tynga den mycket enkla och oberoende af checkernas större eller mindre
antal fullkomligt träffsäkra kontroll å giroräkningen, som numera
införts i statskontoret.

Äfven reservanten skulle hafva föredragit om reformen kunnat genomföras
utan rubbning i det nu föreskrifna förfaringssättet med anordningen
som det primära, hvilket följdes af utskrifvandet af anvisningen
eller checken. Men då detta efter landtränteriernas indragningmåste
medföra utfärdande af såväl check som anordning för hvarje
särskild utbetalningspost, och detta i sin ordning skulle, enligt hvad de
sakkunnige försäkrat, förorsaka en så stor arbetsökning för landskontoren,
att fördelen af landträntmästartjänsternas indragning, åtminstone i de
större länen, blefve i besparingshänseende ringa eller ingen, måste reservanten
afstå från yrkandet härpå. Och han ansåge sig kunna göra
detta, då förslaget förutsatte, att rekvisitionshandlingarna skulle granskas
och pröfvas redan före checks utskrifvande, hvarigenom checken
i själfva verket komme att innefatta anordningsbeslutet och anordningens
utfärdande därefter komme att blifva af en mera formell effekt. Men detta
innebure i sin ordning som en oundgänglig nödvändighet, att checken
borde underskrifvas förutom af landskamreraren med länsbokhållare^
kontrasignation jämväl af landshöfdingen eller landssekreteraren, och
icke, såsom de sakkunnige, dock mera tveksamt, ifrågasatt, endast af
landskamreraren med länsbokhållare^ kontrasignation. Om blott detta
iakttoges, kunde ingen berättigad anmärkning göras därutinnan, att
landskamreraren skulle kunna missbruka giroräkningen, ty han komme
att kontrolleras nedifrån af länsbokhållaren och uppifrån af landshöfdingen
eller landssekreteraren.

Da journalen vid hvarje tid lämnade en lätt tillgänglig- upplysningom
de med checker täckta utbetalningarnas storlek och natur och då
de sakkunnige tillika förutsatt, att de särskilda liggare för specifika

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

anteckningar rörande vissa utanordningar, som redan nu — oafsedt anordningsboken
—- måste föras å landskontoren, alltjämt skulle bibehållas,,
kunde reservanten icke dela statskontorets majoritets uppfattning, att
genom ett uppskof på några dagar eller en vecka med ordern om deutbetalda
beloppens afförande från vederbörliga anslag öfverskådlighet
och reda skulle äfventyras. Detta skulle möjligen kunna inträffa i statskontoret,
som måste vid hvarje tidpunkt äga kännedom om ställningen
å vissa stora, hela riket omfattande anslag, men länsstyrelsernas förvaltning
af de till deras disposition anvisade anslagen eller delar af anslag
eller fonder vore en helt annan, och den ölverblick, som de behöfde,
begränsades af länsstatens förut gifna ram och de nyssomförmälda
löneliggarne samt de särskilda konti för diverse medlen. _ Det lägedärför,
enligt reservantens förmenande, en betydlig öfverdrift i majoritetens
kraf på öfverskådlighet i fråga om ett material, som icke vore
mera vidtomfattande.

Majoriteten hade vidare gjort erinringar emot den sammanföring
å statskontorets giroräkning af statsmedel och diverse medel, hvilken
blifvit af de sakkunnige förordad. Majoriteten förmenade, att en sådan
sammanföring skulle gifva en under vissa tider alldeles ''vilseledande
uppfattning om statskontorets verkliga kassaställning samt uttalade, att,
då statskontoret icke hade att taga någon som helst befattning med
en stor del af dessa medel, vore denna sammanföring principiellt

oriktig. _ _ _ .

Häremot ville reservanten till en början erinra, att statkontoret själft,
utan att olägenhet däraf någonsin försports, alltjämt hade fonders och
diverse medel, ofta till högst betydande belopp, insätta å statskontorets
giroräkning, därvid statskontoret — alldeles som de sakkunnige nu
föreslå beträffande länsstyrelserna — endast genom bokföringen skiljde
dessa medel från statsmedlen. Då denna giroräkning redan nu måstebetraktas
såsom en statsverkets giroräkning och icke, såsom dess benämning
oegentligt angåfve, uteslutande en statskontorets giroräkning, kunde
reservanten icke finna, något principiellt oriktigt däri, att länsstyrelserna
finge å samma räkning insätta och uttaga de diverse verks medel,
som de hade under sin särskilda förvaltning. Någon viseledande
uppfattning om den verkliga kassaställningen behöfde däraf ingalunda
uppkomma. Redan utan utvidgning af de rapporter, som nu manatligen
inkomme till statskontoret från länen, kunde med största lätthet
upplysning vinnas om de belopp, till hvilka diverse medlen vid månadsskiftena
uppginge och genom en föga tidsödande sammanställning ur de
inkomna reversalen samt en obetydlig, endast till lättnad för statskon -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

horets bokföring i öfrigt ledande förändring af de dagliga uppgifterna
å dragningar på statskontorets giroräkning, skulle statskontoret äfven
mellan månadsskiftena kunna följa växlingarna med afseende å diverse
medlens förekomst å giroräkningen. Det vore så långt ifrån, att någon
vilseledande uppfattning om den verkliga ställningen skulle genom de
nya anordningarna uppstå, att tvärtom den vilseledande uppfattning,
till hvilken den nuvarande ordningen inbjöde, skulle försvinna.

Enligt den tabell, som funnes intagen i slutet af det tryckta kapitalkontot
till rikshufvudboken, uppginge de medel, som funnes insatta
å länsstyrelsernas giroräkningar i allmänhet, till omkring 3,000,000
kronor. Vid de tilliällen af året, då dessa medel för hela riket öfver®tigit
detta belopp, hade detta i allmänhet berott häraf, att statsmedel,
speciellt under uppbördstiderna, insatts å dessa räkningar i afvaktan
på utredning om medlens natur. I det hänseendet skulle man alltså
kunna säga, att diversemedelsräkningarne verkligen för närvarande vore
missvisande, enär de vissa tider af året upptoge högst betydande belopp
af statsmedel, men ingalunda skulle någon missvisning kunna för
den uppmärksamme iakttagaren uppstå, därest diverse medlen alltjämt
insattes å statsverkets gemensamma giroräkning, ty lätt åstadkomna
fortlöpande statistiska anteckningar skulle snart gifva vid handen en
viss regelbundenhet i detta som i andra hänseenden.

Under det att dessa medels frånvaro från den stora gemensamma
räkningen bunde större kassakapital än nödigt, skulle deras sammanförande
med statsmedlen tvärtom nedbringa behofvet af kassaförlag,
hvilket, då det här kunde ske utan ringaste olägenhet, väl vore att
-eftersträfva. För länsstyrelserna skulle det utan tvifvel innebära en
stor lättnad i arbetet att icke såsom nu behöfva hvarje dag göra öfverflyttningar
mellan styrelsens egen och statskontorets giroräkning, och
för statskontoret skulle, såsom reservanten sökt visa, den nya anordningen
icke förorsaka det ringaste obehag.

Statskontorets majoritet hade förmält sig icke hafva lyckats af
promemorian utröna, hvarutinnan de förordade förändringarne skulle, såsom
de sakkunnige på ett ställe förklara, komma att för allmänheten medföra
högst väsentliga fördelar. Om man med uppmärksamhet genomläste
de sakkunniges yttrande i denna del, skulle man dock lätt nog
finna, att desse därmed afsåge, att hvem som helst hädanefter skulle
kunna fullgöra levereringar och erhålla kvitto därå med allmänna posten
samt likaledes med tjänstepost få, emot insändande af rekvisitionshandlingar,
betalning till sig öfversänd i form af check. Hos flera
länsstyrelser hade visserligen redan nu tillämpats, att betalning öfver -

Rungi. Maj.is Nåd. Proposition No 71.

sändts med tjänstepost, då rekvisitionshandlingarna varit kvitterade,
men enligt de föreslagna förändrade bestämmelserna skulle allmänheten
kunna påräkna, att detta alltid blefve förhållandet i alla län, vare sig
rekvisitionshandlingarna före insändandet varit kvitterade eller icke.

Denna fördel måste väl kunna med allt skäl betecknas såsom högst
väsentlig och mera än väl uppväga den ganska betydelselösa olägenhet,
som den nya ordningen kunde innebära för dem, som personligen ville
infinna sig: först i landskontoret för att mottaga check och sedermera
i riksbanken för att förvandla denna till kontanta penningar. _ Denna
omgång behöfde ingen, som icke särskild! ville, underkasta sig. Om
han å rekvisitionshandlingarna uppgåtve sin adress, mottoge han i sin
bostad med posten antingen check (direkt från länsstyrelsen) eller postanvisning,
resp. postremissväxel (från riksbanken). Reservanten kunde
därför icke instämma i majoritetens utsago, att de påstådda fördelarna
för allmänheten icke kunde af promemorian utrönas.

I detta sammanhang ville reservanten emellertid framställa ett förslås:,
som enligt hans förmenande skulle leda till en afsevärd förenkling.

De sakkunnige hade föreslagit, att i ett stort antal fall medel
skulle från riksbanken utsändas enligt förteckningar, upptagande namn,
adress och belopp. Detta skulle tillgå sålunda, att då flere rekvisitionshandlingar
tillhörande samma anordningstitel innelåge, skulle en check,
ställd till länsstyrelsens (riksbankens?) egen order, utfärdas å sammanlagda
beloppet och öfverlämnas jämte specifik förteckning i två exemplar
till riksbanken, som skulle utsända beloppen och därefter återställa
ena exemplaret af förteckningen med attest, att beloppen blifvit
till vederbörande utsända.

Detta utsändande af riksbanken torde väl i det öfvervägande antalet
fall komma att ske medels postanvisning eller postremissvexel.
Det ville då synas, som om landskontoret utan större tidsutdräkt skulle
kunna direkt verkställa detta utsändande i alla de fall, då beloppen
icke öfverstege 500 kronor, som vore det högsta belopp, som finge
försändas genom postanvisning. Uppgörandet af en förteckning in
duplo torde icke innebära väsentligen mindre besvär än utskrifvande
för hvarje belopp af en postanvisning. Dessa postanvisningar kunde
å postkontoret likvideras med en check å postanvisningarnas sammanlagda
belopp, ställd till postkontorets order. Häremot torde väl näppeligen
från postverkets sida resas något hinder. För belopp högre än
500 kronor kunde länsstyrelsen alltid utsända check, som i allmänna
rörelsen verkade alldeles som en postremissväxel.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

Om detta system utsträcktes till alla eller åtminstone de flesta utbetalningar
från landskontoret, så komme icke blott checkernas antal
på det hela att förminskas utan äfven de utelöpande checkernas antal
att blifva mindre, hvarförutom kvitteringsfrågan blefve löst på det
naturligaste sätt, ity att postkvitto erhölles på hvarje utbetalning å
mindre belopp än 500 kronor. Reservanten hade redan framhållit, att
en med tjänstepost utsänd, till viss man ställd check, lika litet som en
postremissväxel behöfde särskilt kvitteras. Att detta system, förnuftigt
genomfördt, skulle minska omgången i landskontoret och hos riksbanken
funne reservanten ögonskenlig^.

Majoriteten hade slutligen ställt i tvifvelsmål, att det allmänna
skulle genom indragningen tillskyndas någon mera afsevärd besparing.

De föreslagna förändringarna — som endast innebure ett fortskridande
på den förenklingsväg i fråga om statsverkets kassaförhållanden,
hvarpå man slagit in redan genom nåd. beslutet den 3 oktober
1881 och på hvilken man alltjämt gått vidare — riktade sig på att
dels befria kamerala tjänstemän, såsom därtill, i saknad af erforderlig
utbildning, mindre skickade, från kassa- och bankgöromål och öfverlyfta
dylika funktioner på riksbanken, dels ock i denna punkt anpassa
statsverkets arbetssätt efter de former, som affärslifvet allt mera tagit.
Då reservanten ansåge detta vara i sig själf eftersträfvansvärdt, skulle
han icke vilja motsätta sig förändringarnas genomförande, äfven om
de icke komme att medföra någon mera afsevärd pekuniär besparing för
statsverket. Om förändringen vore tidsenlig, ansåge reservanten den
innebära vinning nog.

Men därtill komme, att, såvidt reservanten kunde se, här verkligen
kunde väntas en icke obetydlig besparing för statsverket.

De aflöningar, innefattande lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg,
som landträntmästarne år 1907 uppburit, belöpte sig till sammanlagdt
98,200 kronor. Därest det förslag till löneförbättring för
desse tjänstemän, som innefattades uti kammarkollegii och statskontorets
und. utlåtande den 9 februari 1907, blefve af Kungl. Maj:t och
Riksdagen antaget — och det torde under nuvarande förhållanden
kunna betecknas såsom ett minimum — skulle rikets nuvarande landträntmästare
komma att uppbära tillsammans 129,500 kronor. Om man
beräknade, att i halfva antalet län en ökning i arbetskrafterna skulle
blifva behöflig efter de föreslagna nya anordningarna och erfordra en
anslagsökning af 2,000 kronor för hvarje län — ett belopp, som efter
den utredning som de sakkunnige lämnat måste betecknas som ganska
högt — skulle 24,000 kr. därtill åtgå. Lades härtill för statskontorets
Bill. till Eiksd. Prat. 1008. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Raft. 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

öfvertagande af stämpelexpeditionen ett belopp af 5,000 kronor i anslagsökning
för statskontoret, och öfriga af förändringen föranledda
kostnader beräknades till 5,000 kronor årligen, så nppstode i alla fall
en besparing för statsverket, som öfverstege 90,000 kronor om året.

Under åberopande af hvad reservanten sålunda anfört, tillstyrkte
han de sakkunniges förslag.

GrefveWacht- Generaldirektören grefve Wachtmeister bär delat majoritetens me”ervatfoiT"
ning utom hvad anginge betänkligheterna mot sammanföringen å statskontorets
giroräkning af statsmedel och diverse medel. I öfrigt hade
grefve Wachtmeister uttalat, att, såvidt nu kunde bedömas, ur teknisk
synpunkt afgörande hinder icke borde möta mot landtränteri ästartjänsternas
indragning. Den åstadkomna utredningen hade emellertid icke tillräckligt
ådagalagt, huruvida någon fördel i besparingsafseende kunde
därigenom vinnas.

Läns- Utaf de från länsstyrelserna inkomna utlåtanden har inhämtats, att

styrelserna, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,
Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Jämtlands län antingen
helt biträdt förslaget eller med vissa erinringar, för hvilka jag här
nedan kommer att redogöra, förklarat sig icke hafva något emot den
föreslagna omregleringen.

Länsstyrelsen i Hallands Jän, som förut förordat räntmästare’än -sternas indragning, har väl fortfarande vidhållit denna sin mening, men
länsstyrelsen har icke velat biträda det nu framlagda förslaget. I stället
för att låta riksbankens utbetalningar grundas å checker, hade länsstyrelsen
förordat ett af landskamreraren i länet författadt utkast till
förändrade bestämmelser, enligt hvilka länsstyrelsens anordningar skulle
öfverlämnas till riksbanken med order att på grund af dem verkställa
utbetalningarne.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat ungefär samma
uppfattning samt dessutom framhållit, att en större del af den bokföring,
som ålegat ränterierna, borde öfverflyttas på riksbankskontoren, därest
räntmästare’änsterna skulle indragas.

Det torde emellertid förtjäna i detta sammanhang omnämnas, att
de inom departementet tillkallade sakkunnige före utarbetandet af sitt
förslag råd fört sig med vederbörande fullmäktig i riksbanken och därvid
under hand fått besked, att riksbanksfullmäktige näppeligen kunde
öfvertaga länsstyrelsernas utbetalningar, såvida icke därvid begagnades
sådana former, som öfverensstämde med affärskutym. Bestridande af
utbetalningar på grund af länsstyrelsens anordningar kunde alltså icke

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 71. 51

ifrågakomma, utan borde alla utbetalningar grunda sig å anvisningar
eller checker.

Länsstyrelsen i Alfsborgs län har väl gjort en del erinringar emot
det framlagda förslaget, men icke afstyrkt detsamma.

De tolf återstående länsstyrelserna hafva däremot bestämdt afstyrkt
landträntmästartjänsternas indragning, och anser jag mig böra i korthet
redogöra för de hufvud sakligaste invändningar, som emot förslaget framställts,
därvid jag på samma gång tillåter mig bemöta dessa invändningar.

Först och främst har anmärkts — och detta icke blott utaf de Departementslänsstyrelser,
som afstyrkt förslaget, utan äfven utaf flera af dem, som chefenicke
motsatt sig detsamma — att den uppgifna anledningen till reformen,
nämligen otillräckligt arbete för landträntmästarne, antingen icke
vore eller åtminstone icke behöfde vara förhanden, då jämlikt gällande
bestämmelser landträntmästaren kunde genom i vederbörlig ordning utfärdad
instruktion åläggas att biträda med arbete å landskontoret. Till
och med länsstyrelsen i Gottlands län har gjort denna invändning.

Denna länsstyrelse såväl som flera af dem, där själfva landtränterigöromålen
säkerligen icke utgöra tillräckligt arbetsmått, hafva väl i
sina yttranden gifvit anvisningar, hvilka landskontorsgöromål genom
sin beskaffenhet lämpligen »skulle kunna» ytterligare påläggas landträntmästarne.
Men af yttrandena synes emellertid framgå, att äfven
i fall, där sådant kunnat ske, föreskriften om landträntmästarens arbetsskyldighet
å landskontoret icke hittills i afsevärd omfattning tillämpats,
något, som ock torde framgå däraf, att icke mera än en länsstyrelse,
nämligen i Stockholms län, gjort framställning hos Kungl. Maj:t om
instruktion för landträntmästaren, hvithet skedde så sent som år 1905.

Då de nu gällande bestämmelserna alltså icke under de gångna tjugufem
åren verkat tillfyllestgörande för att tillvarataga landträntmästarens
fulla arbetskraft i län, där ränterigöromålen i sig själfva icke varit tillräckliga,
synes mig knappast utsikt förefinnas att samma bestämmelser
skola medföra bättre resultat i framtiden.

Emot detaljerna i förslaget har anmärkts, att det Lomme att medföra
olägenheter för allmänheten. Därvid har framhållits, att checkväsendet
skulle vålla svårigheter för de likvidsökande, af hvilka många
saknade skrif- och affärsvana. Detta blefve särskild! förhållandet för
dem, som finge checker sig tillsända ut på landsbygden, där bankinrättningar
saknades.

Om man å checkblanketterna låter trycka förklarande anmärkningar,
huru checken bör kvitteras och hvad vederbörande eljest har

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att iakttaga för likvids erhållande, så tror jag icke svårigheter skola
uppstå för någon, huru föga affärsvan han än må vara. Om checkväsendet
vinner större utbredning, torde allmänheten för öfrigt snart
få vana därvid och checkerna komma säkerligen att, efter vederbörliga
endossement, mottagas icke blott hos vanliga bankinrättningar, utan
komma äfven att inlösas af sparbanker och utaf handlandena i orterna.
Om likvid icke kan på detta sätt erhållas, finnes ju alltid den möjligheten
att insända checken till riksbanken, som därefter med tjänstepost
öfversänder likvid till vederbörande. För öfrigt kan länsstyrelsen, där
sådant begärts eller länsstyrelsen eljest med hänsyn till förhållandena
finner lämpligt, utställa checken till riksbankens egen order med anmodan
att öfversända kontanta medel till rekvirenten.

Den nya ordningen skulle äfvenledes, har det anmärkts, vid inbetalningar
medföra olägenheter för allmänheten härutinnan, att, om.
medel insändas med posten, kvittensets framkomst till den levererande
komme att försenas en dag, samt att, om den levererande personligen
inställde sig, han skulle få ökadt besvär och tidsspillan genom besök
såväl å riksbanken som å landskontoret. Särskildt, säger man, skulle
svårigheter härutinnan möta i de icke sällsynta fall, då personer sådana
och exempelvis köpare af smärre kronolägenhet er eller svagdrickstillverkare,
som behöfde hjälp med upprättande af reversal och kanske icke
ägde kännedom om betalningsbeloppet, skulle inleverera medel.

Det kan visserligen icke hjälpas, att den levererande, som själf
inställer sig, får hafva besväret att gå på två ställen för levereringens
behöriga fullgörande, såvida han genast vill hafva kvitto å levereringen
och icke föredrager att få det sig tillsändt med tjänstepost. Däremot
äro betänkligheterna i fråga om kvittensets försenande vid leverering
med allmänna posten obefogade. Kvittensets afsändande behöfver nämligen
icke och får icke af landskontoret uppskjutas till påföljande dag.
Hvarje middag strax före riksbankens stängningstid afhämtas girokvitton
och reversal från riksbanken, hvarefter levereringarna omedelbart
antecknas i länsräkenskapen och ena exemplaret al reversalen,
kvitterade, med dagens post afsändas till vederbörande, i >etta bör äfven
de dagar, då många inbetalningar skett, kunna mycket väl medhinnas.
Hvad angår de anförda exemplen i fråga om köpare af smärre kronolägenheter
eller svagdrickstillverkare och dylika, hvilka i allmänhet
förmenats icke förstå sig på att skrifva reversal och understundom sakna
kännedom om betalningsbeloppet, så torde inga svårigheter behöfva
uppkomma. Dessa levereringar kunna nämligen allt fortfarande såsom
hittills insändas till länsstyrelsen, som ombesörjer reversalen och levereringarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Att förslaget i det hela innebär väsentliga fördelar för allmänheten,
lärer väl icke kunna bestridas, då allmänheten under alla förhållanden
skulle med tjänstepost få sig öfversända såväl rekvirerade medel som
ock kvitton å inbetalda medel. Å andra sidan kan det ju icke förnekas,
att samma fördelar skulle äfven med den nuvarande ordningen
kunna genom särskilda bestämmelser härom införas, och i praktiken torde
äfven utan sådana bestämmelser flera länsstyrelser hafva mera eller
mindre beredt allmänheten fördelar i berörda afseenden.

Det torde förtjäna anmärkas, att ett par länsstyrelser såsom olägenheter
för allmänheten framhållit den tidsspillan, som allmänheten behöfde
underkasta sig genom väntan på checks utskrifvande och underskrifvande.
I sammanhang därmed har ock påståtts, att länsbokållarens tid
skulle splittras allt för mycket genom det dagliga utskrifvandet af
checker.

Då det ju obestridligen förorsakar mindre tidsspillan att utskrifva
och bokföra check än anordning, skulle nyss berörda påståenden förefalla
oförklarliga, om icke de ifrågavarande länsstyrelserna på samma gång
upplyst, att hos dem plägat så förfaras, att landtränterierna finge utan
länsstyrelsens anordningar bestrida utbetalningar på grund af rekvisitionshandlingarna
efter dessas granskning allenast af länsbokhållaren.
Därigenom hade ock hos dessa länsstyrelser redan förut vunnits den i
förslaget omtalade arbetsbesparing, som bestode uti uppskof med anordningarnes
utfärdande och därmed förenad möjlighet att sammanslå
flera eller alla till samma anordningstitel hörande rekvisitioner uti eu
anordning.

Denna utaf nyssberörda länsstyrelser uttalade och tillämpade uppfattning
star i skarpaste motsats emot den, som gjort sig gällande hos
flera andra länsstyrelser äfvensom hos statskontoret, då de framställt
betänkligheter just emot det af de sakkunniga föreslagna förfaringssättet
att först utfärda check samt därefter låta anstå med anordnings
utfärdande för att bereda möjlighet till sammanslagning af flera utbetalningsposter
i en anordning. Detta blefve, säga dessa länsstyrelser, eu
omvänd och felaktig ordning, då checken allenast hade karaktären af
betalningsmedel samt förutsatte ett föregående utanordningsbeslut.

Lika litet som jag kan gilla det af vissa länsstyrelser tillämpade
och med gällande instruktion föga öfverensstämmande förfaringssättet
att låta laudtränteriet bestrida utbetalningar på grund af länsbokhållarens
granskning, men utan att länsstyrelsen förut beslutat utbetalningen
samt till och med utan att ens landskamreraren, som närmast är för
utbetalningen ansvarig, pröfvat. densamma, lika litet finner jag fog före -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

ligga för betänkligheter emot det af de sakkunnige föreslagna förfaringssättet.
Enligt detta förslag skulle ju checkens underskrifvande
— som bör ske af länsstyrelsen och icke, såsom de sakkunnige mera
tveksamt ifrågasatt, ensamt af landskamreraren — föregås af pröfning
och beslut rörande utbetalningen. Checken kommer alltså att innefatta
länsstyrelsens utbetalningsbeslut och anordningen får karaktären af en
order, huru utgiften bör i räkenskapen afföras. De, som undertecknat
checken, blifva alltså ansvariga för utbetalningen, men icke de, som
undertecknat afföringsordern. Nu skulle visserligen häremot kunna
invändas, att den granskande myndigheten icke blir i tillfälle att utaf
verifikationerna till länsräkenskapen utröna, hvem som i egenskap af
landskamrerare är för utbetalningsbeslutet ansvarig. Detta torde dock
vara af mindre betydelse, om blott sådana anteckningar föras hos länsstyrelsen,
att detta förhållande där kan utredas utan att man behöfver
gå till de hos riksbanken förvarade checkerna. Då kan den granskande
myndigheten utan uppgifvande af namn rikta anmärkningar mot den,
som i egenskap af landskamrerare är för utbetalningsbeslutet ansvarig,
hvarefter det bör tillkomma länsstyrelsen tillse att rätter ansvarig afgifver
förklaring. De anteckningar, som i sådant afseende torde böra
föras hos länsstyrelsen, behöfva icke blifva betungande utan kunna bestå
i anteckning af vederbörandes signaturer antingen i checkbokens
stam eller i särskild kolumn i journalen vid de där införda checkerna.

Enligt förslaget skall länsbokhållaren kontrasignera checkerna till
bevis om skedd bokföring af desamma. Om man i en blifvande instruktion
dessutom gör honom jämte landskamreraren ansvarig för tillsyn
därå, att checkernas belopp stå i öfverensstämmelse med verifikationer,
äfvensom att check utfärdats till rätt person enligt behöriga
verifikationer och de bestämmelser i ämnet, som varda utfärdade, så
tror jag mig därmed hafva undanröjt anledningarna till de utaf ett
par länsstyrelser framhållna svårigheterna att utöfva tillfredsställande
kontroll däröfver, att genom checker anvisade medel komme till användning
för de ändamål, hvartill de vore afsedda. Sistberörda
länsstyrelser hafva nämligen gjort anmärkning i berörda afseende samt
därvid uttalat, att länsbokhållarens kontroll kunde göras värdelös af
en landskamrerare, som önskade till sin fördel för längre eller kortare
tid använda de medel, som stode till länsstyrelsens förfogande.
Detta uttalande skulle gifvetvis sakna fog, därest man iklädde länsbokhållaren
ett ansvar, från hvilket han icke kunde befrias utan att
hafva hänskjuta frågan under Kungi. Maj:ts befallningshafvandes afgörande.
Då skulle visserligen kunna påstås, att länsbokhållaren utan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

hänsyn till eget ansvar skulle med afseende å sitt tjänsteförhållande
kunna af eu oredlig landskamererare förmås att utan motsvarande verifikationshandling
kontrasignera check eller utställa sådan till annan
person än den, som enligt verifikationshandlingen hade fordran, men
då antingen landshöfdingen eller landssekreteraren skulle jämte landskamreraren
underskrifva checken och på samma gång tillse, att behörig
och motsvarande verifikation funnes, torde, enligt mitt förmenande, tillräcklig
kontroll å landskamreraren hafva anordnats. Dessutom torde
föreskrift kunna meddelas om månatliga inventeringar af landshöfdingen
eller landssekreteraren för jämförande af verifikationshandlingarna och
utanordningarna med under månaden utfärdade checker enligt bokföringen
och riksbankens uppgifter.

Härmed sammanhänger eu annan invändning, som af ett par länsstyrelser
i likhet med statskontoret gjorts emot förslaget i den delen,
att länsstyrelsen icke skulle behöfva tillse, att kvitto å betalning erhölles
för att bifogas länsstyrelsens verifikationer. Det har därvid sagts,
att kvitton ur revisionssynpunkt vore nödiga, för att den granskande
myndigheten skulle blifva i tillfälle att mera direkt öfvertyga sig därom,
att betalning kommit rätter vederbörande tillhanda och af denne
behörigen kvitterats. Jag skulle härutinnan visserligen kunna inskränka
mig till en hänvisning till hvad jag här ofvan nyss anfört i fråga om
länsbokhållarens ansvar samt i öfrigt till ett "åberopande af statskommissarien
Tenows i hans reservation uttalade mening i berörda
afseende, uti hvilken jag till alla delar kan instämma, men jag ber att
i denna fråga få ytterligare tillägga följande. Uti förslaget ingår äfven
den föreskriften, att riksbanken i dess uppgifter om inlösta checker
skall utom checknummer samt belopp jämväl upptaga den persons namn,
till hvilken checken utfärdats. Om dessa uppgifter, som bifogas länsräkenskapen,
sammanställas med verifikationshandlingarna, så torde
den granskande myndigheten blifva i tillfälle öfvertyga sig, att rätt
person fått betalning. Visserligen hafva riksbanksfullmäktige i sitt
yttrande uttalat önskvärdheten af att icke behöfva i uppgifterna upptaga
checkemottagarens namn, emedan det skulle för riksbanken medföra
ökadt bokföringsbesvär; men därest detta anses nödigt för verificering
i nu omtalade afseende, så lärer öfverenskommelse få träffas med
herrar riksbanksfullmäktige för ordnande af denna angelägenhet på lämpligaste
sätt. Skulle länsstyrelserna nödgas anskaffa kvittenser å gjorda
utbetalningar, blefve följden den, att dessa kvittenser komme att, såsom
nu oftast sker, påfordras i förväg, innan betalning lämnas eller check

Kung1 Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

utfärdas, ett förfaringssätt, som väl medför, att kvittenser kunna för
den granskande myndigheten uppvisas, men som ingalunda utgör större
garanti, att betalning kommit rätt person till godo, än enligt det nu
föreliggande förslaget.

En länsstyrelse bär ifrågasatt, att svårigheter skulle kunna uppstå
vid riksbankens utsändande af medel, på sätt i promemorian föreslagits,
för den händelse medlen icke kunde vederbörande tillställas, exempelvis
på grund af dödsfall. Länsstyrelsen har uttalat tveksamhet, huru man
då skulle förfara med dylika genom utfärdad check anvisade medel i
afvaktan på erforderlig utredning, hvem medlen borde tillkomma. Hinder
lärer emellertid icke möta att i dylika fall åter insätta medlen på
statskontorets giroräkning, från hvilken de genom checken uttagits.

En annan länsstyrelse har anmärkt, att promemorian* ingenting
innehållit om förfaringssättet, därest en check blefve utelöpande öfver
ett månadsskifte eller kanske helt förkomme; och icke heller både i
promemorian förutsetts möjligheten däraf, att en person gjort inbetalning
i riksbanken och erhållit girokvitto men underlåtit aflämna girokvittot
hos länsst3U''elsen för annotation.

Med anledning häraf får jag till en början framhålla, att det för
månadsafslutningen i räkenskapen icke har någon betydelse, huruvida
en check utelöper öfver ett månadsskifte eller huruvida en hos riksbanken
gjord inbetalning icke blir inom månadens slut hos länsstyrelsen
annoterad. Af räkenskapsformuläret framgår nämligen, att en å statskontorets
giroräkning dragen och å inkomstsidan i journalen antecknad
check blir före månadens slut å utgiftssidan afförd såsom anordning å
vederbörlig titel, oafsedt huruvida den blifvit hos riksbanken inlöst
eller icke. En hos riksbanken gjord men hos länsstyrelsen icke annoterad
inbetalning blir naturligtvis icke synlig i länsräkenskapen, hvadan
en sådan inbetalning icke heller öfvar inverkan på månadsafslutningen.
Några balanser i berörda afseenden uppkomma alltså icke.

Då det emellertid vore otillfredsställande, om checker komme att
längre tid förbli oinlösta, bör å check blanketten tryckas en erinran,
att checken utan dröjsmål bör till inlösen företes, med särskild hänvisning
till innehållet i § 10 checklagen. Landskontoret bör dessutom
gifvetvis i journalen afpricka inlösta checker och tid efter annan tillse,
hvilka checker utelöpa, samt, då anledning därtill emellanåt förefinnes,
gifva vederbörande anmaning att aflämna checken till inlösen, alldeles
såsom nu gång efter annan måste ske i fråga om utelöpande anordningar.
Visar det sig att check förkommit, bör därvid förfaras i enlighet
med checklagens föreskrift. Detta torde dock sällan behöfva ifråga -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

komma, särdeles om länsstyrelsen vid checkers utsändande iakttager
försiktigheten att rekommendera eller assurera försändelserna.

Har en hos riksbanken gjord inbetalning icke anmälts till annotering
å landskontoret, framgår detta för landskontoret genast vid jämförande
af den från riksbanken ankomna summariska uppgiften å insättningar
med landskontorets annoteringar. Vinnes vid denna jämförelse
icke sammanstämmande resultat, blir det lätt att hos riksbanken utröna,
hvilken person gjort inbetalning utan att få denna antecknad hos
landskontoret, hvarefter denne anmanas inkomma med reversal och
girokvitto. Förfaringssättet blir alltså enahanda, som nu måste användas,
då inbetalning skett i ränteriet utan att ränterikvittot förevisats
i landskontoret för annotation.

Flera länsstyrelser hafva ansett länsbokhållaren genom förslaget få
sig pålagdt mera arbete än han kunde medhinna. Det har därvid
af några länsstyrelser uttalats, att bokföringsarbetet blefve vida besvärligare
än i promemorian beräknats. I fråga om utbetalningar blefve
nödvändigt att fortfarande föra liggare icke blott, såsom i förslaget
angifvits, öfver löntagare och statspensionärer samt öfver folkskoleväsendet,
utan äfven »öfver en del andra i staten förekommande titlar».
Jämväl öfver inkomster blefve särskilda liggare oundgängliga, bland
annat, för att tjäna till ledning vid granskning af specialräkningarna
och öfriga till landskontoret inkommande räkenskaper äfvensom vid fördelning
emellan väghållningsdistrikten af den i »ränteriräkcnskapen»
utan specifikation bokförda vägskatten. Den nuvarande å landskontoret
förda kontrollerande räkenskapen — anordningsboken och anteckningsboken
— blefve alltså fortfarande behöflig. Dessutom har framhållits,
att landsbokssemestern, som föreslagits till 3 månader, blefve för kort,
för att länsbokhållaren skulle kunna medhinna förutom landsboken jämväl
den nuvarande specialräkningen med tillhörande verifikationer.

Härtill kan emellertid svaras, att uti specialen öfver statsmedlen
och specialen öfver förskotten samt i hufvud räkningen, sådana de uti
förslaget uppställts, såväl utgifter som inkomster mycket väl kunna
bokföras med så fullständig specifikation, som anses nödig, hvadan
dubbel bokföring omöjligen kan behöfvas. Ingenting hindrar alltså att
till exempel i hufvudräkningen under rubriken vägskatt upptaga särskilda
kolumner för hvarje väghållningsdistrikt, eller, om man så vill,
särskildt konto för hvarje vägstyrelse. Hvad landsbokssemesterns tillräcklighet
beträffar, torde allenast behöfva erinras, att landträntmästare!»
enligt nu gällande ordning skall hafva sin specialräkning färdig inom
januari månad utan att han för detta arbete åtnjuter ledighet från andra
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 1 Band. 51 Höft. 8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

göromål. Om detta kan utaf landträntmästaren medhinnas, så bör det
ock kunna gå för sig för länsbokhållaren, om hans landsbokssemester
får begynna från januari månads början, och särskildt böra inga svårigheter
möta, sedan länsbokhållaren befriats från stämpelredogörelserna,
hvilkas granskning och sammanfattning i de större länen upptagit hufvudsakligaste
delen af semestertiden under januari månad.

Några länsstyrelser, däribland märkligt nog de uti Stockholms och
Uppsala län, hafva ansett stämpelexpeditionernas öfverflyttande på statskontoret
ställa allt för stora fordringar på stampelförsäljarne och deras
förmåga att »långt i förväg» beräkna sitt stämpelbehof. Om man emellertid
undantager de allra nordligaste länen samt Gottland, lärer väl postgången
till hufvudstaden vara så bekväm, att större dröjsmål med rekvirerade
stämplars erhållande från statskontoret i de flesta fall icke kan
befaras än om de skulle rekvireras från länsstyrelsen. För de med
afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna länen
skulle särskilda stämpelförråd kunna, där sådant undantagsvis pröfvades
nödigt, inrättas, hvilket torde komma att tagas i öfvervägande i sammanhang
med framläggande för Riksdagen af förslag till erforderliga
ändringar i stämpelförordningen. Gifvetvis borde, såsom statskontoret i
sitt utlåtande framhållit, antagande och entledigande af stämpelförsäljningsmän
samt tillsynen öfver ställda säkerheter fortfarande af länsstyrelserna
omhänderhafvas äfven efter det stämpelförråden hos länsstyrelserna
indragits.

Öfver förslaget att låta vissa pensionsutbetalningar, som nu verkställas
af landtränterierna, öfverflyttas på postsparbanken, hafva direktionerna
för pensionsinrättningarna äfvensom styrelsen för postsparbanken
blifvit hörda. Direktionerna för pensionsinrättningarna hafva uti sina
yttranden förmenat hinder möta för postsparbanken att åtaga sig utbetalningar
af änkepensioner äfvensom sådana pensioner, vid hvilkas utbetalning
vissa afgifter skola innehållas. Styrelsen för postsparbanken har däremot,
under påpekande, att en högst afsevärd förmån skulle beredas
pensionstagarna, om pensionerna finge lyftas vid postsparbankskontoren
i orterna, förklarat sig beredd att lämna medverkan till beredande af
eu dylik förmån. Skulle det emellertid vid den undersökning, som ytterligare
torde komma att göras i denna fråga, visa sig omöjligt att befria
länsstyrelserna från bestyret med dessa pensionsutbetalningar, så lära,
såsom ett par länsstyrelser påpekat, dessa utbetalningar kunna anförtros
åt kronofogdar och magistrater, som härför skulle förskottsvis förses
med medel genom länsstyrelsernas försorg. Denna fråga torde
alltså icke behöfva lägga hinder för landtränteriernas indragning.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 71.

Bland alla de invändningar, som af länsstyrelserna emot förslaget
framställts, har ingen med större enighet omfattats än den, att någon
afsevärd besparing för statsverket knappast kunde förväntas uppkomma
genom landträntmästartjänsternas indragning, alldenstund ökade arbetskrafter
skulle kräfvas icke blott hos länsstyrelserna utan äfven hos
statskontoret och riksbankskontoren.

Hvad länsstyrelserna beträffar, så hafva de flesta förklarat sig behöfva
en ny ordinarie länsbokhållareänst i stället för den indragna
landträntmästartjänsten, andra hafva ansett sig behöfva en ny ordinarie
landskontoristbefattning för öfvertagande af all landskontorets bokföring
samt några få trott sig kunna reda sig utan annan ökning i arbetskrafter
än möjligen ett ytterligare extra biträde. De länsstyrelser, som
gjort anspråk på en ny ordinarie länsbokhållartjänst i sammanhang
med landträntmästartjänstens indragning hafva i allmänhet såsom skäl
härför framhållit, förutom de ökade göromålen å landskontoret, som
blefve en följd af indragningen, jämväl den omständigheten, att länsbokhållaren
icke komme att under vanliga förhållanden uppehålla sin
egen tjänst mera än högst 5 månader årligen. Hans landsbokssemester
komme nämligen att räcka 3 månader och hans semesterledighet 1
månad, hvarjämte han komme att förrätta landskamrerartjänsten under
landskamrerarens semesterledighet 1 Vs månad samt under landskamrerarens
semester för pröfningsnämndsarbetet enligt nya bevillningsförordningen
1 Vs månad. Alltså skulle den redan nu i de flesta län
synnerligen besvärliga och efter landträntmästartjänstens indragning
än mera maktpåliggande länsbokhållartjänsten med nödvändighet komma
att uppehållas af vikarie under större delen af året, något som ovillkorligen
måste blifva förenadt med stora svårigheter i län, där icke
mera än en kompetent länsbokhållare finnes anställd.

Hvad sålunda anförts anser jag mig visserligen icke kunna jäfva,
men dessa svårigheter föranledas endast i mindre grad af förslaget om
landträntmästartjänsternas indragning, utan finnas redan förut eller
hafva ökats efter nya bevillningsförordningens införande. Förslaget om
räntmästartjänstens indragning skulle nämligen icke öka tiden för länsbokhållarens
frånvaro från egen expedition med mera än en half månad,
under det att nya bevillningsförordningen föranleder 1 V* månads ökning
af samma tid. Det vidlyftiga pröfningsnämndsarbetet kommer
äfvenledes att medföra väsentlig ökning af göromålen för landskontoret,
hvilket torde bli kännbart icke blott för landskamreraren utan äfven,
ehuru visserligen i mindre grad, för länsbokhållaren. Det kan alltså
alltför väl tänkas medföra svårigheter för flera af de större till mellan -

60 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 71.

klassen körande länen att i längden reda sig med allenast en länsbokhållare,
som under högst fem månader skulle komma att själf uppehålla
sin egen tjänst och som sällan eller aldrig skulle blifva i tillfälle
att mera afsevärdt biträda landskamreraren och under dennes mera
direkta handledning sätta sig in uti landskamrerargöromål.

Om sålunda i vissa län behofvet af en ytterligare länsbokhållartjänst
skulle efter landträntmästartjänstens indragning befinnas oändeligt,
så vill jag likväl på det bestämdaste framhålla, att detta behof ingalunda
kan anses enbart eller ens till största delen hafva sin orsak uti
omorganisationen af länsstyrelsernas kassarörelse och landträntmästartjänstens
indragning, enär det utan tvifvel väsentligt ökade bokföringsarbetet
å landskontoret förvisso icke kräfver länsbokhållarkvalifikationer
för dess fullgörande utan kan fullkomligt lika bra utföras af en landskontorist
eller ett mera stadigvarande extra biträde allt efter göromålens
omfattning i olika län.

Redan utaf hvad jag nu anfört torde framgå, huru vanskligt det
skulle ställa sig att söka med siffror beräkna den besparing för statsverket,
som den föreslagna omorganisationen komme att medföra. Ån
mera framgår detta, om man betänker, att öfverflyttandet. af länststyrelsernas
kassarörelse på riksbanken bör komma till stånd på
en gång samtidigt i alla län, under det att afvecklingen af landträntmästare''
änsterna kommer till utförande så småningom i män af landträntmästarnes
afgång. Det synes nämligen icke böra komma ifråga att sätta
landträntmästarne på indragningsstat, utan böra de, i sammanhang med
riksbankens öfvertagande af länsstyrelsernas kassarörelse, inflytta på
landskontoret för att utföra bokföringsarbete eller annat arbete, som kan
finnas lämpligt. Med landträntmästarens inflyttning på landskontoret vinnes
alltså genast där en ny arbetskraft, hvilken allt efter hans ålder och andra
egenskaper i öfrigt åstadkommer besparing i utgifter för landskontoret
och under alla förhållanden undanröjer de förut omtalade svårigheterna
med afseende å länsbokhållargöromålens uppehållande under den del
af året, då länsbokhållaren är förhindrad att själf sköta dessa göromål.
Då landträntmästaren från tjänsten afgår, torde böra i hvarje särskilda
fall pröfvas, i hvad mån länsstyrelsens göromål kräfva en ny ordinarie
tjänsteman i hans ställe eller göromålen kunna genom tillökning af
extra biträdesanslaget uppehållas. Därest ordinarie tjänstepersonalen
anses behöfva ökas, får i hvarje särskildt fall tillses, huruvida detta
bör ske genom inrättande af en länsbokkållartjänst eller allenast en
landskontoristbefattning, allt efter göromålens omfattning och besvärlighet
hos hvarje särskild länsstyrelse. Om man förutsatte, att samt -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

liga landträntmästare nu på en gång afginge, så skulle alltså kräfvas
en rätt ingående undersökning för afgörande, i hvad män nya arbetskrafter
behöfdes i de särskilda länsstyrelserna; och det bör alltså vara
lätt insedt, huru vanskligt eller rättare sagdt omöjligt det ställer
sig att nu göra en sådan beräkning för den i många fall rätt aflägsna
framtid, då landträntmästarens afgång kommer att inträffa.
Det kan hända att göromålens mängd då ökats hos länsstyrelsen i
sådan grad, att det kan behöfvas ersätta honom med en länsbokhållare
i län, som för närvarande skulle kunna åtnöja sig med ett extra
biträde, i händelse afgången inträffade nu.

Om det alltså icke låter sig göra att i siffror beräkna besparingen
för statsverket genom omorganisationen, så lärer å andra sidan icke
kunna förnekas, att besparing måste uppkomma — och detta äfven om
hvarje landträntmästare skulle behöfva ersättas med en länsbokhållare,
hvit ket emellertid med all säkerhet icke behöfver ske. Skillnaden i löneförmåner
mellan dessa tjänstemän är ju rätt afsevärd, och därtill kommer,
att de nya tjänstebefattningar, som kunna varda inrättade i stället för landträntmästartjänsterna,
blifva för landskontorsgöromålen i öfrigt nyttigare
och jämväl på detta sätt medföra besparing i utgifterna för dessa
göromåls uppehållande. Med landträntmästares afgång blifva ock de
honom tillkommande provisioner å diverse verks medel disponibla att
af länsstyrelsen användas till extra biträdens aflönande, hvarigenom
kostnaderna härför kunna nedbringas. Väl är det sannt, att de ökade
göromålen hos riksbanken och hos statskontoret skulle föranleda någon
ökning i utgifterna hos dessa verk, men denna ökning torde icke blifva
afsevärd i förhållande till besparingarna hos länststyrelserna. För
öfrigt åberopar jag i detta afseende riksbanksfullmäktiges yttrande
äfvensom statskommissarie!! Tenows reservation.

I likhet med statskommissarien Tenow är jag dessutom af den
uppfattningen, att den föreslagna omorganisationen är ett steg i rätt
riktning och jämväl i öfrigt förenad med så stora fördelar, att den
borde förordas, äfven om någon direkt besparing därigenom icke vunnes.
Det kan icke heller vara mening uti att låta länsstyrelserna befatta
sig med kassarörelse, sedan staten fått egna penningverk uti hvarje
residensstad.

Visserligen hafva anmärkningar framställts -emot det framlagda
förslagets detaljer, men dels torde, såsom jag ofvan sökt påvisa, många
utaf de framställda anmärkningarna vara temligen obefogade eller
betydelselösa, och dels torde vid utarbetande af de föreskrifter, hvartill
omorganisationen gifver anledning, behörigt afseende kunna fästas vid

Kungl. MajHs Nåd. Proposition N:o 71.

de framställda anmärkningarna. De särskildt tillkallade sakkunnige,
Indika inom departementet biträdt, vid beredande af landsstatslöneregleringsfrågan,
hafva icke haft uppdrag att uppgöra detaljeradt förslag
rörande omorganisationen, hvithet också näppeligen kunnat ske under
den tid, som stått till förfogande, utan deras åliggande, har vant att
verkställa undersökning, huruvida och på hvad sätt en indragning af
landträntmästartjänsterna skulle kunna komma till stånd. I sådant afseende
har jag funnit den förebragta utredningen gifva vid handen,
att indragning af landträntmästartjänsterna och öfverflyttande åt länsstyrelsernas
kassarörelse på riksbanken kan äga rum icke blott utan
olägenhet utan med afsevärd fördel för statsverket. Beslutas en sådan
omorganisation, så lärer omarbetandet af nu gällande bestämmelser
kunna följa efteråt.

Beträffande tiden för omorganisationens genomförande bör, såsom
jag förut anmärkt, riksbankens öfvertagande af länsstyrelsernas kassarörelse
försiggå på en gång hos alla länsstyrelser, under det att nuvarande
landträntmästareänsters afveckling bör ske i mån af tjänstinnehafvarnes
afgång. Om alla landträntmästartjänsterna i riket för
närvarande vore med ordinarie innehafvare besatta, så skulle öfverflyttandet
af kassarörelsen kunna ännu något år undanskjutas, men nu
förhåller det sig så, att dessa tjänster äro vakanta samt uppehållas på
förordnande i Stockholms, Jönköpings, Skaraborgs och Västmanlands
län. All anledning synes mig alltså tala för reformens genomförande
redan från den 1 januari 1909, så att fullständig indragning af landträntmästartjänsterna
må kunna i dessa fyra län äga rum från och med
nämnda dag.

Det skulle då kunna komma ifråga att i sammanhang med indragningen
genast besluta om den ökning af ölriga ordinarie arbetskrafter,
som hos nyssberörda fyra länsstyrelser kan erfordras i stället för den
indragna landträntmästartjänsten, men jag håller emellertid före, att det
vore lämpligare låta anstå därmed ett års tid, hvarunder dessa länsstyrelser
kunde uppehålla de ökade göromålen genom extra biträde
samt vinna erfarenhet, i hvad mån en ny ordinarie tjänsteman verkligen
behöfdes. Möjligt kan ock vara, att föreskriften om minst sex
timmars arbete hvarje dag för tjänstemännen kan härå öfva inverkan.
Det torde emellertid böra ur länsstyrelsernas yttranden i ärendet omnämnas,
att länsstyrelsen i Stockholms län, som motsatt sig den föreslagna
indragningen, icke uppgifvit, hvilken förstärkning af den ordinarie
tjänstepersonalen skulle behöfvas, om landträntmästartjänsten
indroges; att länsstyrelsen i Jönköpings län ansett sig behöfva en ny

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

ordinarie landskontoristtjänst för bokföringens eftertagande; att länsstyrelsen
i Skaraborgs län yrkat inrättande af en ny ordinarie länsbokhållare
änst; samt att länsstyrelsen i Västmanlands län icke framställt
yrkande på någon ny ordinarie tjänst.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag mig kunna förorda
att riksbanken skall från och med 1909 års början öfvertaga länsstyrelsernas
kassarörelse, att landträntmästartjänsterna skola indragas i
män dessa tjänsters innehafvare afgå, samt att de landträntmästartjänsten
tillkommande provisioner skola efter tjänstens indragning af länsstyrelsen
redovisas och användas till extra biträdens aflöning i enlighet
med därom gällande bestämmelser.

Därest hvad jag sålunda föreslagit vinner Eders Kungl. Maj:ts
godkännande, har jag för afsikt att hos chefen för finansdepartementet
gorå framställning, att han måtte gå i författning om utarbetande af förning
till erforderliga ändringar i gällande stämpelförordning äfvensom
låta utreda, huruvida någon förstärkning i statskontorets arbetskrafter
.kan erfordras på grund af det ifrågasatta ändrade sättet för stämplarnas
tillhandahållande.

Extra länsnotarie!* och extra länsbokhållare samt andra extra biträden

hos länsstyrelserna ni. m.

Löneregleringskommittén har erinrat därom, att i mån af arbetets
-ökning hos länsstyrelserna extra arbetskrafter måst anlitas i allt vidsträcktare
grad, understundom till och med i större omfattning, än som
torde kunna anses gagneligt och lämpligt. Detta blefve i längden allt
mera otillfredsställande icke blott ur det allmännas synpunkt, utan billigheten
kräfde att hänsyn jämväl toges till denna extra personal, hvars
arbetstid och arbetsprodukt i statens tjänst, såsom länsstyrelserna framhållit,
i alla afseenden sammanfölle med motsvarande ordinarie beställningsinnehafvares
och hvars lefnadsställning jämväl i öfrigt bestämdes
-af samma villkor och förhållanden, som gällde för de ordinarie tjänstemännen.
De extra tjänstemän, som vore för göromålens behöriga gång
nödvändiga, torde därföre äga välgrundade anspråk att komma i åtnjutande
af förmånen utaf fast anställning med lön på ordinarie stat.

Hvad då först angår de hos länsstyrelserna anställda länsnotaxierna,
har löneregleringskommittén erinrat, hurusom redan 1873 års
landsstatskommitté föreslagit anställande af två ordinarie länsnotarie!* i
sådana län, där de afgjorda målens antal å landskansliet i medeltal

Antalet
biträdande
tjänstemän på
ordinarie
stat.

Länsnota rierna.

Löneregle rings kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

uppginge till 8,000. Vid senaste lönereglering vann detta förslag emellertid
icke Kungl. Maj:ts och. Riksdagens bifall, utan anslogs aflöning
å ordinarie stat allenast åt en länsnotarie i hvarje län samt
öfverlämnades till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning i hvarje särskildt
fall frågan om anställande därutöfver af extra länsnotarier, att aflönas
med arfvoden af högst 2,000 kronor hvardera. I enlighet härmed
hade på grund af särskilda nådiga beslut under årens lopp blifvit anställda
två extra länsnotarier i Malmöhus län och likaledes två i Göteborgs
och Bohus län samt en i hvart och ett af öfriga län med undantag
af Uppsala, Södermanlands, Gottlands och Västmanlands, län.

Af extra länsnotarierna torde i regel påfordras fullt ut lika mycket
arbete som af de ordinarie, och, då de flesta af dessa extra tjänstebefattningar
tillkommit för längre tid sedan samt behofvet af dessa tjänstemän
måste antagas i ett stort antal län äfven för framtiden blifva
påkalla dt, hade kommittén ansett nödigt, att flera länsnotarier blefve
uppförda å ordinarie stat.

Vid öfvervägande af frågan, i hvad mån en sådan öfverflyttning a
ordinarie stat borde äga rum, ansåge iöneregleringskommittén målens
antal å landskansliet enligt arbetsredogörelserna icke höra tilläggas afgörande
betydelse. Dessa arbetsredogörelser syntes nämligen vara uppgjorda
efter så olika grunder, att de icke lämnade någon tillfyllestgörande
ledning för bedömande af de olika länsstyrelsernas arbetsbördor.
Utan att förbise, att länsstyrelsernas arbete påverkades af ett flertal
faktorer, däraf länets folkmängd blott utgjorde en, hölle dock. löneregleringskommittén
före, att för bedömande af arbetets omfattning folkmängden
torde lämna det relativt säkraste utslaget, och syntes. därföre
kommittén folkmängdsförhållandena böra i främsta rummet tjäna till
ledning för afgörande, om och i hvilken grad förstärkning af de ordinarie
arbetskrafterna kräfdes hos särskilda länsstyrelser.

Kommittén har enligt denna beräkningsgrund särskildt framhållit
beträffande Malmöhus län, att det, med en folkmängd den 31 december
1904 af 426,000 invånare, vore det ojämförligt folkrikaste länet samt
att närbelägenheten till utlandet tillskyndade länsstyrelsen och synnerligast
landssekreteraren ett i de öfriga länen icke så ofta förekommande
arbete med öfversändande till utrikes ort af främmande lösdrifvare och
meddelande af understöd åt hemvändande och i utblottadt tillstånd varande
svenskar samt däraf föranledda förhör. På grund, häraf har
kommittén ansett att bägge extra länsnotariebefattningarne i detta län
borde öfverflyttas å ordinarie stat.

Förutom Malmöhus län ägde elfva andra län den 31 december 1904:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

hvart och ett eu folkmängd af mer än 200,000 invånare, nämligen
Östergötlands, Jonköpings, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Allsborgs, bkaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands
lan. Närmast dessa komme, i afseende å folkmängd, Örebro
lan, hvars invånarantal så föga understege 200,000, att detta tal numera
torde vara öfverskridet.. Med hänsyn till folkmängden borde
dessa lan företrädesvis vara i behof af ytterligare länsnotarie!’, men
dessutom borde ifrågakomma dels Stockholms län dels ock de tre nordligaste
länen, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, hvilka på
S1 lmc\ a* särskilda förhållanden orsakade vederbörande länsstyrelser betydande
arbete, delvis af annan och mera tyngande art än i öfriga län.

Inom hvart och ett af dessa senast uppräknade sexton län borde, enligt
kommitténs mening, anställas ytterligare en länsnotarie. Däremot kunde
tills vidare anstå med öfverflyttande till ordinarie stat af de nuvarande
extra länsnotarie^ i Kronobergs, Blekinge och Hallands län äfvensom
åt den senast tillkomne extra länsnotarien i Göteborgs och Bohus län.

Jag anser mig böra anmärka, att länsstyrelserna i Blekinge samt DepartementsDroteborgs
och Bohus län i sina yttranden öfver löneregleringskom- chefen,
mittens förslag framhållit behofvet af ytterligare en ordinarie länsnotarie
i hvartdera länet utöfver hvad kommittén föreslagit.

Lika med kommittén har jag dock icke funnit detta kraf för närvarande
vara oafvisligt utan får — med erinran, att folkmängden den
ol December 1906 uppgick i Örebro län till 200,924 invånare och i
otockholms län till 198,322 invånare — förorda,

att antalet ordinarie länsnotarie!’ måtte bestämmas till tre i Malmöhus
län, två i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Goteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Kopparbergs Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt en i öfriga län.

Förutom en_ ordinarie länsbokhållare i hvarje län hafva på grund
af särskilda nådiga beslut blifvit antagna två extra länsbokhållare i
Malmöhus län, en i Kristianstads län och en i Göteborgs och Bohus
lan, af hvilka befattningar den ena extra länsbokhållartjänsten i Malmöhus
lan harledt sig från 1880-talet, medan de öfriga tillkommit så nv i!?nnvSrm

äl’ 1900 eller därefter- Hvad angår den extra länsbokn
altar b e f attnmg, som sedan längre tid tillbaka funnits i Malmöhus län
har kommittén ansett behofvet af densamma kunna anses konstant samt
tillstyrkt dess öfverflyttande på ordinarie stat. En liknande förstärkBih.
till BiTcsd, Prat. 1008. 1 Samt. 1 Afä. 1 Band. 04 Käft. 9

Länsbok hållare.

Löneregle rings kommittén.

Kung!, Maj.is Nåd. Proposition No 71.

af ordinarie arbetskrafter tiar kommittén funnit påkallad jämväl i
Göteborgs och Bohus län med hänsyn till de omfattande göromål i
fråga om beskattnings- och uppbördsväsende, hvilka staden Göteboig
förorsakade landskamreraren och landskontoret. Däremot torde, enligt
kommitténs mening, kunna tillsvidare anstå med öfverflyttande åt den
senast tillkomna extra länsbokhållarbefattningen i Malmöhus län äfvensom
den i Kristianstads län befintliga befattningen af samma slag i
afvaktan på resultaten af hvad kommittén föreslagit om utsträckning åt
bestämmelserna angående direkt skriftväxling till att gälla äfven handräckningsärenden
för uttagande af resterande kronoutskylder och böter,
äfvensom hvad kommittén i en del andra hänseenden hemställt berättande
länsstyrelsernas ämbetsuppgifter och arbete.

Länsstyrelsen
i Malmöhus
län.

Kungl. Maiits befallningshafvande i Malmöhus län har emellertid
i sitt yttrande'' öfver kommittéförslaget hemställt, att bada de extra
länsbokhållare därstädes skulle göras till ordinarie. Kommittén både,
säger Kungl. Maj ds befallningshafvande, icke fullt beaktat den särställning,
länet intoge i afseende å göromålens mängd. Om kommitén
föreställt sig, att länsbokhållarna ens i någon man anvandes till
arbete, som föranleddes af skriftväxlingen i handräckningsärenden, så
vore det icke att förvåna sig öfver, att kommittén dragit sig för att
föreslå bägge de extra länsbokhållaretjänsterna till uppflyttning å ordinarie
stat, men en sådan misshushållning med arbetskraft kunde icke
förekomma. Den föreslagna förändringen i handräcknmgsärendenas
behandling kunde icke medföra någon som helst lindring i lansbokhallarnas
göromål och icke ens någon kännbar lättnad i landskamrerarens.
Utan att vidare ingå på närmare detaljer rörande länsbokhållarnes göromål,
ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande sig allenast hora omnämna
en väsentlig ökning, som tillkommit, efter det den andra extra
länsbokhållare änsten i länet inrättades, nämligen bestridandet åt de
numera högst besvärliga aflöningarne till sju allmänna läroverk, v a
större seminarier, ett landtbruksinstitut och en teknisk elementarskola.
Säkert vore, att göromål i tillräcklig mängd funnes för tre lansbokhållartjänster,
och anledning vore icke att befara minskning i arbetet,
så att någon af dessa tjänster blefve onödig.

Länsstyrelsen
i Kristianstads
län.

Kuno-1. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har anfört^
att extra0 länsbokhållare!! biträdde landskamreraren hufvudsakligen vid
beredandet af ärenden rörande kronodomäner och jordafsondnngar,
hvadan sålunda de skäl, kommittén anfört för uppskof med befattnm -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

gens öfverföring å ordinarie stat, icke berörde de göromål, som uppdrag^
åt extra länsbokhållaren. Landskontorets bestyr med förvaltningen
af kronodomänerna ökades år för år i följd af landtbrakets alljämt
fortgående utveckling och detsamma vore förhållandet med jordafsöndringarne,
hvilkas antal vore synnerligen stort. Kungl. Majds
befallningshafvande hemställde därföre, att extra länsbokhållarebefattningen
skulle göras till ordinarie.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett mig böra Departementsbiträda
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus och Kristian- chefenstads
län framställningar. Det har från flera håll framhållits, att länsstyrelsernas
arbete i högre grad än många andra myndigheters påverkas
af den allmänna utvecklingen inom olika områden af samhällslifvet,
och man kan alltså med säkerhet beräkna att den alltjämt fortgående
samhällsutvecklingen kommer att kräfva en likaledes fortgående ökning
af arbetsbördan. Att de ifrågavarande länsbokhållartjänsterna, hvilka
sedan flera år befunnits nödiga för göromålen vid dessa länsstyrelser
skulle kunna blifva obehöfliga, finner jag således otänkbart. Det torde
ock förtjäna omnämnas, att det ökade arbete, som genom nya bevillningsförordningen
lagts på landskamrerarne och som ansetts böra påkalla
en och en half månads tjänstledighet från andra göromål för
taxeringsärendenas beredning till pröfningsnämnden, än ytterligare styrker
behofvet för framtiden af de ifrågavarande länsbokhållartjänsterna.

Vid dessa landskontor, särskildt vid Malmöhus läns, handläggas göromål,
som antingen alls icke eller åtminstone icke i samma grad återfinnas
hos andra landskontor, såsom till exempel tillsynen öfver och
beskattningen af sockerfabrikationen, utarrenderingen af en högst betydande
mängd annex- och mensalhemman, läroverkshemman, domkyrkohemman
samt andra kyrkors hemman och lägenheter m. m. Ehuru i
mindre grad förekomma dessa göromål äfven inom Kristianstads landskontor,
som dessutom har bestyret med ett större antal, mera än ett
hälft hundratal, brännerier än uti något annat län. Den betydande
jordstyckningen inom denna landsända föranleder äfven mycket arbete
å dessa landskontor.

Redan af dessa skäl skulle jag varit benägen tillstyrka de båda
extra länsbokhållartjänsternas i Malmöhus län och den nuvarande extra
länsbokhållartjänstens i Kristianstads län öfverflyttande på ordinarie stat.

Dessutom har emellertid tillkommit ytterligare en anledning, som gör
denna åtgärd än mera påkallad, nämligen det ökade arbete å länsbokhållarexpeditionen,
som föranledes af det af mig förut omförmälda förslaget
att indraga landträntmästartjänsterna. Om Kungl. Maj ds befall -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Landskanslister
och
landskontorister.

Löneregleringskommittén.

ningshafvandes i Malmöhus och Kristianstads län framställningar bifallas,
blifva de ordinarie tjänsterna i dessa län i allt fall icke flera än enligt
löneregleringskommitténs förslag.

Däremot har jag icke funnit, att tillräckliga skäl anförts för bifall till
en af länsstyrelsen i Östergötlands län gjord framställning om inrättande
därstädes af en ytterligare länsbokhållartjänst på ordinarie stat.

Jag anser alltså,

att antalet ordinarie länsbokhållare bör bestämmas till tre i Malmöhus
län, två i Göteborgs och Bohus län och två i Kristianstads län samt
en i de öfriga länen.

Löneregleringskommittén erinrar därom, att för närvarande funnes
på ordinarie stat anställda två landskanslister och två land skontorister
i hvarje af rikets län utom i Gottlands län, hvars länsstyrelse hade
allenast en ordinarie af hvartdera slaget. Härförutom hade länsstyrelserna
hos sig anställda ett betydande antal extra landskanslister och
landskontorister, som aflönades af anslaget till extra länsnotarier och
andra extra biträden hos länsstyrelserna. Det vore obestridligt, att
dessa extra tjänstemän förrättade en ingalunda obetydlig del af arbetet
hos länsstyrelserna, och deras tjänstgöringstid vore i många fall betydligt
längre än för amanuenser och därmed jämförliga biträden inom
de centrala ämbetsverken. Det kunde alltså visserligen finnas fog för
öfverflyttning af en del af dessa extra tjänstebefattningar på ordinarie
stat, men kommittén vore härvid utaf den åsikten, att det icke lämpligen
läte sig göra att låta allt arbete hos länsstyrelserna besörjas enbart
genom ordinarie personal. Arbetet vore icke så jämnt fördeladt på
olika tider af året, att behofvet af arbetskraft vore konstant. Tjänstens
intresse fordrade ock, att den unge tjänstemannaaspiranten finge tillfälle
till öfning samt profvande af sin förmåga och lämplighet i tjänsten.
Likaså kräfdes tillgång på extra personal för upprätthållande af de
ordinarie tjänsterna vid innehafvarnes sjukdom eller ledighet. Att gå
till mötes anspråken på anställande af ordinarie tjänstemän så långt,
som från vissa håll ifrågaställts, skulle därför, om det vore möjligt, i
utförandet visa sig vara till föga gagn för arbetet i dess helhet.

Emellertid syntes det kommittén uppenbart, att i vissa län förstärkning
redan nu kräfdes af antalet ordinarie landskanslister och
landskontorister. I främsta rummet gällde detta de två folkrikaste
länen, Malmöhus samt Göteborgs och Bolms län, uti hvilka syntes böra
på ordinarie stat uppföras ytterligare två landskanslister och två landskontorister.
Men en sådan förstärkning syntes äfven, om än i mindre
grad, erforderlig i Östergötlands, Ålfsborgs och Värmlands län, af hvilka

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 71.

hvart och ett den 31 december 1904 hade eu folkmängd af mer än
250,000 invånare. I sistnämnda tre län torde vederbörande länsstyrelser
böra erhålla hvar sin ytterligare landskanslist och hvar sin ytterligare
landskontorist på ordinarie stat.

Med. gillande af hvad kommittén sålunda anfört och då jag icke Departementsanser
mig nu äga grundade skäl att förorda särskilda framställningar chefenfrån
länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Västernorrlands län om
uppförande på ordinarie stat af ytterligare en landskanslist- och en landskontorist^’änst
samt i Kopparbergs län om erhållande af ännu en landskanslistbefattning
på ordinarie stat, anser jag

att antalet ordinarie landskanslister och landskontorister bör bestämmas
till, beträffande hvardera tjänstebefattningen, fyra i Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, tre i Östergötlands, Ålfsborgs och Värmlands
län, en i Gottlands län samt två i öfriga län.

Vid den lönereglering, som fastställdes af 1853—54 årens Riksdag, Vaktbetjähade
å stat uppförts två vaktmästare’änster hos hvarje länsstyrelse, n.!ngen hos
men redan vid 1856—58 årens Riksdag beviljades löneanslag å stat för .“‘SEST1''
ytterligare en vaktmästarsyssla vid hvardera af länsstyrelserna i Upp- Lönereglesala
och Jönköpings län. Såsom skäl för behofvet af ökad vaktbetjäning nngekommi
dessa bada län hade i sin tid anförts, bland annat, af länsstyrelsen i
Uppsala län, att den otillräckliga postgången till kronobetjäningen ofta
föranledde afsändande af expresser, exempelvis för anordnande af kungsoch
kronoskjutsar, samt af länsstyrelsen i Jönköpings län, att vaktmästarne
ofta finge afsändas till Kronobergs läns gräns för att där
mottaga och till gränsen af Östergötland beledsaga söder ifrån ankommande
penningremisser m. m. Dessa och andra anförda skäl för större
ordinarie vaktbetjäning hos länsstyrelserna i Uppsala och Jönköping än
vid de öfriga länsstyrelserna måste, säger kommittén, numera i följd
af ändrade förhållanden anses hafva antingen helt och hållet eller
åtminstone till väsentlig del förlorat sin giltighet.

Med erinran att de sålunda tillkomna vaktmästartjänsterna alltsedan
bibehållits, har kommittén föreslagit indragning af en vaktmästartjänst
vid hvardera af länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län samt
hemställt, att antalet ordinarie vaktmästare hos hvarje länsstyrelse måtte
bestämmas till två.

Emellertid hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län Kungi. Majas
uti underdånig skrifvelse den 6 oktober 1905 framhållit, att dess år för befallnings hafvande

i
Malmöhus län.

Statskontoret.

Löneregle ringskom mittén.

Länsstyrelsen
i Stockholms
län.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 71.

år ökade arbete tydligtvis medfört ökade göromål äfven för vaktmästarne,
samt att länsstyrelsen hade behof af ytterligare en ordinarie vaktmästare.

Statskontoret, som hörts öfver denna framställning, anförde, att,
då arbetsmängden vid länsstyrelsen i Malmöhus län obestridligen vore
större än vid öfriga länsstyrelser, så torde däraf följa, att länsstyrelsen
i Malmö behöfde mer vaktmästarbiträde än öfriga länsstyrelser.

Löneregleringskommittén, som äfvenledes haft att yttra sig öfver
framställningen, kunde icke finna sig öfvertygad därom, att den större
arbetsmängden, som hvilade pa tjänstepersonalen hos länsstyrelsen i
Malmöhus län, i och för sig med nödvändighet betingade ökadt behof
af vaktmästarbiträde, och då, såvidt handlingarne utmärkte, behofvet
af ökadt vaktmästarbiträde syntes hafva yppats först under senaste tid,
hölle kommittén, före, att, intill dess någon längre erfarenhet vunnits,
det icke borde ifrågakomma, att öka de ordinarie vaktmästarnes antal,
utan borde det yppade behofvet tillgodoses genom anlitande af anslag
till extra vaktmästare.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs
betänkande framhållit behofvet för ämbetsverket af
en ytterligare vaktmästare speciellt med hänsyn till en mycket liflig
telefontrafik emellan allmänheten och länsstyrelsen.

Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett
hinder icke möta för indragning af tredje vaktmästarsysslorna i Uppsala
och Jönköpings län, likasom jag anser tillräckliga skäl för anställande
af en tredje vaktmästare hos Stockholms länsstyrelse icke hafva
förebragts. '' Däremot kan jag icke undgå att finna länsstyrelsens
i Malmöhus län framställning om ytterligare en vaktmästartjänst äga
befogenhet. Det måste anses förhålla sig så, som länsstyrelsen i
Malmö framhållit, att den större arbetsmängden hos länsstyrelsen
kräfver flera budskickningar och alltså mera biträde af vaktmästare,
och det kan icke vara ur god sparsamhetssynpunkt lämpligt att underlåta
ställa sådant biträde till förfogande, då denna underlåtenhet kan
medföra hinder i göromålens gång därigenom, att tjänstepersonalen blir
nödsakad lämna sitt arbete för att fullgöra sådana uppdrag, som kunna
och böra af vaktmästare uträttas.

Jag finner mig därför höra förorda,

att, med indragning af en vaktmästartjänst i hvartdera af Uppsala
och Jönköpings län, hvilka befattningar enligt nådigt beslut den 30

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

Mars 1906 för närvarande äro och i afbidan på Riksdagens beslut fortfarande
hållas vakanta, vaktmästarnes antal bestämmes till tre i Malmöhus
län och två i öfriga län.

Gifvet är, att flera af de här ofvan omförmälda omorganisationer,
särskilt landtränteriernas indragning, kräfva en revision af nu gällande
landshöfdingeinstruktion. Löneregleringskommittén har ock berört detta
ämne, men funnit det icke falla inom ramen för sitt uppdrag och för
öfrigt icke ansett lämpligt att i sammanhang med upprättande af förslag
till lönereglering inlåta sig på ett så omfattande och tidskräfvande arbete
som omarbetning af instruktionerna för länsstyrelserna och för landsstatstjänstemännen
ute i länen. Icke heller nu i detta sammanhang
finner jag nödigt framlägga förslag i berörda afseenden, utan lärer
Eders Kungl. Maj:t i särskild ordning taga denna fråga under nådig
pröfning.

Fögderiförvaltningens arbete och. organisation.

Såsom bekant föreslog 1873 års landsstatskommitté i afseende å
fögderiförvaltningen dels, att kronofogde- och länsmanstjänsterna skulle
sammanslås till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, hvilka tjänstemän
skulle med biträde af s. k. fogdefullmäktige bestrida de kronofogdar
och länsmän hufvudsakligen åliggande göromålen, dels att häradsskrifvartjänsterna
skulle indragas, hvarvid vissa af de till dessa tjänster
hörande göromål skulle öfverflyttas på kronofogdarna, men debiteringen
verkställas genom en för sådant ändamål å landskontoret anställd andre
länsbokhållare. Afstyrkta af flertalet hörda länsstyrelser, blefvo dessa
förslag icke bifallna, utan landsstatspersonalen ute i länen bibehölls så
till organisation som till storlek oförändrad.

Med erinran härom har löneregleringskommittén anmärkt, att fråga
sedermera icke hos statsmakterna förevarit om indragning af häradsskrifvartjänsterna,
likasom kommittén själf icke funnit anledning ifrågasätta
sådan indragning.

Hvad däremot beträffade kronofogdetjänsterna, hade gång efter annan
fråga väckts om indragning af nämnda tjänster. Sålunda hade motioner
i ämnet förevarit vid två riksdagar, ehuru utan att leda till något positivt
resultat; och med anledning af den i nådiga cirkuläret den 25 oktober
1901 vederbörande ämbetsverk och myndigheter gifna befallning att,
i sammanhang med frågan om behöfligheten af ändringar i aflönings -

Kevision af
landshöfdingeinstruktionen.

Departementschefen.

1873 års
landsstatskommitté.

Löneregle ringskom mittén.

Sär sk. undersöka.
inom
departem.
Hofman-Bangs
förslag.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71,

förhållandena, jämväl taga under öfvervägande, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af
tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras,
hafva från två af rikets länsstju-elser uttalanden gjorts därom, att kronofogdetjänsterna
under vissa förutsättningar borde kunna indragas och
dem tillhörande göromål öfverflyttas på länsmanstjänsterna, af hvilkas
innehafvare dock i sådant fall måste fordras högre kompetens.

Med afseende härå och då frågan uppenbarligen ur såväl förenklingssom
ekonomisk synpunkt vore förtjänt att göras till föremål för en
mera ingående behandling, hade löneregleringskommittén funnit angeläget
att söka utreda, huruvida indragning af kronofogdetjänsterna kunde
befinnas möjlig och lämplig. Och icke nog härmed. Kommittén hade
därjämte dryftat det spörsmålet, huruvida man kunde indraga de
nuvarande länsmanstjänsterna och öfverflytta de med dem förbundna
göromålen å kronofogdarne. Vid den senare undersökningen hade
kommittén tillika öfverväga möjligheten af att, till lindring i den arbetsmängd,
som komme att påhvila innehafvarne af de nya kronofogdetjänsterna,
öfverflytta uppbörds- och redovisningsväsendet helt eller
delvis å andra tjänstemän. I sådant hänseende hade ifrågasatts en
anordning, hvartill förebild i viss mån hämtats från den nya organisationen
af amtsförvaltningen i Norge.

Resultatet af denna undersökning, hvarunder yttranden inhämtats
från sakkunnige, blef emellertid, att kommittén fann sig icke kunna
framlägga förslag till uppbörds- och redovisningsväsendets ombildning
på antydt sätt, ej heller förorda indragning af vare sig kronofogde- eller
länsmanstjänsterna, utan inskränkte sig till att föreslå en bättre fördelning
af arbetet mellan dessa tjänsters innehafvare. Jag tillåter mig
att beträffande enskildheterna i denna undersökning hänvisa till kommitténs
betänkande sid. 132—139.

Med särskild! fästadt afseende vid hvad en ledamot i löneregleringskommittén
landshöfdingen J. Widén uti sin vid betänkandet fogade
reservation anfört i fråga om polisväsendet på landsbygden samt
organisationen af därför afsedda institutioner, enligt hvilken reservation
kronofogde- och länsmanstjänsterna borde sammanslås till en
enda, ansåg min företrädare i ämbetet sig icke kunna låta bero vid
det resultat, hvartill löneregleringskommittén kommit, utan uppdrog
med nådigt tillstånd sommaren 1907 åt kronofogden i Södertörns fögderi
John Ludvig Hofman-Bang att inom civildepartementet biträda vid
ytterligare utredning af frågan om fögderiförvaltningens organisation,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

hvarvid han hade att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida
de af löneregleringskommittén funna hinder mot en sammanslagning
af kronofogde- och länsmanstjänsterna till en syssla kunde
undanröjas genom afskiljande af vissa bestyr från kronofogdens och länsmannens
uti gällande författningar och instruktioner bestämda göromål.

Kronofogden Hofman-Bang afgaf med anledning häraf den 20
augusti 1907 en promemoria i ämnet, för hvars hufvud sakliga innehåll
jag anser mig böra, om än i sammanträngd form, här något närmare
redogöra.

Till en början vill jag då anmärka, att häradsskrifvarsysslan af
i denna promemoria anförda skäl lämnas alldeles orubbad; dock att
antalet tjänster, i öfverensstämmelse med kammarkollegii och statskontorets
den 9 februari 1907 afgifna utlåtande i ämnet, föreslogs
till 108, eventuellt, med inbegrepp af en utaf ämbetsverken under
viss förutsättning förordad häradsskrifvarbefattning i Västerbottens län,
till 109.

Annorlunda ställde sig enligt promemorian förhållandet med kronofogde-
och länsmanstjänsterna. Anpassade efter de vid tiden för utfärdandet
af gällande landshöfdingeinstruktion rådande förhållanden,
hade, trots ett utveckladt samhällstillstånd samt nya behof och ökade
anspråk, ifrågavarande tjänster och de för deras innehafvare gällande
instruktioner icke undergått nämnvärd förändring, hvarigenom institutionerna
så att säga blifvit efter sin tid. Att de ej längre motsvarade
de kraf, som ställdes på dem, därom vittnade erfarenheten och den
omständigheten, att omorganisation af ifrågavarande tjänster upprepade
gånger varit på tal och gjorts till föremål för framställningar hos både
regering och Riksdag. Ehuru löneregleringskommitténs förslag till
bättre fördelning af arbetet emellan kronofogdar och länsmän innebure
smärre förbättringar, fann promemorians författare dessa förslag ingalunda
tillfyllestgörande för ett tillfredsställande ordnande af ifrågavarande
tjänster, något som enligt hans förmenande icke kunde ernås
utan en fullständig och genomgripande omorganisation af dem.

Med utgångspunkt från landshöfdingen Widéns nyss nämnda reservation
och i syfte att närmare utföra de principer, hvarefter denne
reservant tänkt sig en omreglering af nämnda sysslor samt en omdaning
af landtpolisväsendet, har Hofman-Bang — då löneregleringskommittén
och de däröfver afgifna yttranden syntes ådagalägga, att
en uppdelning af göromålen emellan dessa tjänster icke med fördel
kunde ske i nämnvärd omfattning — fullföljt reservantens förslag om
tjänsternas sammanslagning till en tjänst, hvars innehafvare borde äga
Bill. till Bibel. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afl. 1 Band. 54 Raft. 10

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 71.

samma kompetens och ställning som de nuvarande kronofogdarne.
Fjärdingsmannen borde bibehållas för indrifning af restantier, utförande
af bandräckningsgöromål och i öfrigt enahanda bestyr som nu med
undantag af polisgöromål, för hvilkas handhafvande inom hvarje fögderi
borde under kronofogden ställas erforderligt antal polismän med
skyldighet att biträda jämväl med vissa andra göromål.

En förutsättning för genomförandet af denna organisation, enligt
hvilken de nya kronofogdarnas antal beräknats till omkring 200 samt
distriktspolismännens till omkring 900 med bibehållande af nu varande
extra polismän i orterna, vore dock, att de nya kronofogdarne befriades
från en del dem åliggande bestyr, hvilka särskildt i fråga om
polisväsendet nu ställde sig hindrande och upptoge allt för mycken tid..

Kronofogdarne borde sålunda befrias från:
l:o. Krono upp b ördss tä mm orna.

Detta kunde ske på sådant sätt, att häradsskrifvaren upprättade
och till Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversände särskild uppbördsbok
för hvarje kommun. Uppbördsböckerna jämte förteckning
öfver medel, som skulle utbetalas, remitterades af Kungl. Majtrs befallningshafvande
till vederbörande kommunalnämnder, hvilka å viss af
länsstyrelsen bestämd dag — i eller utan sammanhang med kommunaluppbörden
— verkställde uppbörd af kronoutskylderna och omedelbart
därefter afsände rapport till Kungl. Maj:ts befallningshafvande om
beloppet af influtna och utbetalda medel och till kronofogden öfverlämnade
den kontanta uppbörden, kvittenser och uppbördsboken, hvars
kolumner för influtna och resterande medel därvid borde vara ifyllda
och summerade. Kronofogden skulle därefter hafva att i vanlig ordning
leverera uppbörden samt utskrifva restlängden och indrifva restantierna.

Gent emot de anmärkningar, som kunde vara att vänta mot att
betunga kommunalnämnden med detta uppdrag, mot dess kompetens
och mot att uppbörd och indrifning af restantier öfverlämnades till
olika personer, yttras i promemorian hufvudsakligen: att endast en
mindre del af uppbörden, i regel endast mantalspenningar, bevillning och
inkomstskatt, utgjorde utskylder till kronan, under det att den hufvudsakligaste
delen af uppbörden bestode i dels afgifter till landsting, rägkassor
och försäkringsbolag, dels afbetalningar å sjösänknings- och egna
hemslån, dels slutligen sådana enskilda medel som riddarhusafgifter,
debetsedelslösen, arrendemedel och prästlöneregleringsfondens medel;
att det således syntes icke obilligt, att en del af uppbördsväsendet lädes
på kommunalnämnderna mot andel i provisionerna; att de kommu -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Hala utskylder, som af nämnderna anmärkningsfritt uppbures, vore långt
större än kronoutskylderna; samtal de svårigheter, som härflöte af uppbördens
och restantieindrifningen s anförtroende åt skilda personer, väl
ej kunde förnekas, men att de ej vore af den betydenhet att böra
hindra införandet af det ifrågasatta uppbördssättet.

2:o. Syner å kronans egendomar och ekonomiska besiktningar å ecklesiastika

boställen, länsmansboställen, tullverkets byggnader, soldat- och bäts manstorp

m. m.

I detta afseende hänvisades till lagen om nyttjanderätt till fast
egendom den 14 juni 1907.

S:o. Vägsyner.

Om än staten hade intresse af att de allmänna vägarne hölles i
farbart skick, desto hellre som staten bidroge till deras anläggning
och underhåll, berörde denna angelägenhet dock närmare de särskilda
orterna, hvadan ock tillsynen öfver de allmänna vägarnes underhåll i
första hand lämpligen kunde åläggas vederbörande vägstyrelser. På
dessas anmodan kunde således vägsynerna förrättas af samma personer,
hvilka enligt nyss nämnda lag hade att förrätta syner å jordbruks-
och andra fastigheter. I viss mån vore dessa personers kompetens
härtill erkänd därigenom, att länsmannens befogenhet vid vägsyner
begränsats i den år 1905 införda ändring i lagen om väghållningsbesvärets
utgörande på landet, en ändring, som ledde därhän, att
länsmannen närmast vore att anse såsom protokollsförare åt nämndemännen.
Dock borde ej kronobetjäningen helt och hållet befrias från vägsynebesväret,
helst vägstyrelserna själfva understundom vore väghållare.
Åt en polisman kunde därför uppdragas att hålla särskild tillsyn öfver
allmänna vägarne och deras underhåll med skyldighet för honom dels
att, då anledning därtill förekomme, anmana vederbörande väghållare
att försätta väg i laggilt skick och dels att, om sådan anmaning icke
åtlyddes, därom göra anmälan hos ortens kronofogde för vidare åtgärd.
4:o. Balansrelationen.

_ Denna arbetskräfvande redogörelse hade ursprungligen varit behöflig
i och för kontrollen, men genom bestämmelserna om skyldighet
för kronofogden att föra kassajournal och om årlig inventering af de
penningar och värdehandlingar, kronofogden å tjänstens vägnar mottagit,
torde behofvet af ifrågavarande redogörelse ur kontrollsynpunkt
bortfallit. Måhända kunde en föreskrift utfärdas af innehåll, att kronofogden
exempelvis sista helgfria dagen i månaderna maj—november
skulle i ränteriet deponera de efter den summariska räkningens afgifvande
influtna kronouppbördsmedel, hvilka därpå i sammanhang med
den summariska räkningens afgifvande borde levereras.

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

5:o. Vissa delar af exekutionsväsendet.

Med den kompetens, som längre fram i promemorian föreslagits
för de inom fögderierna anställda polismän, borde dessa berättigas att,
utom för uttagande af resterande utskylder, verkställa utmätning och
försäljning af lös egendom på kronofogdens ansvar, dock att försäljning
af utmätt fartyg och fördelning af köpeskillingen för exekutivt
försåld lös egendom borde verkställas af kronofogden. Därigenom kunde
man nedbringa de nu mången gång allt för betungande utmätningskostnaderna,
livilka förekomme förhatliga, vai’e sig de betalades af gäldenären
eller af fordringsägaren. Lindringen vore desto mera önskvärd,
som, vid tillämpning af lagen om handräckning för fordrans utfående,
utmätningsärendenas antal med all sannolikhet komme att högst väsentligt
ökas. Dessa förrättningar komme för öfrigt att taga allt för
stor del af kronofogdens tid i anspråk. Polismannen borde ställa säkerhet
för de medel, han såsom utmätningsman omhänderhade, hvilken
säkerhet kunde ordnas genom kollektiv- eller ömsesidighetsförsäkring.
6: o. Taxering sväsendet.

I detta ämne erinrades om det förändrade läge, hvari taxeringsförrättningarne
kommit genom den nya bevillningsstadgan. Kronofogdarnes
anlitande blefve beroende af länsstyrelsernas val af ordförande
i taxeringsnämnderna, vid hvilka val hänsyn ju måste tagas till
kronofogdarnes tid.

7:o. Mantalsskrifning ar ne.

Då det ifrågasatts, att länsmännen borde befrias från närvaro vid
dessa förrättningar, torde detsamma böra gälla äfven de nya kronofogdarne.

Fördelarne af den sålunda ifrågasatta sammanslagningen hafva i
promemorian angifvits vara: minskning i tjänstemännens antal, beredande
åt dem af full sysselsättning med bättre aflöning, utan att staten
åsamkades allt för stora utgifter; tjänstemännen skulle mera odeladt
kunna ägna sig åt det dem anförtrodda värf och de skulle komma
att intaga mera själfständig och oberoende ställning gent emot allmänheten.
Slutligen komme tjänstemännens kompetens att ökas till
båtnad ej blott för åklagarkallet utan ock för deras öfriga mångskiftande
göromål.

I denna promemoria behandlas också landtpolisväsendet. Skulle
en sammanslagning af kronofogde- och länsmanssysslorna komma till
stånd, borde under kronofogden såsom polischef inom fögderiet ställas
dels lämpligt antal polismän med tjänstgöringsdistrikt, som skulle bestämmas
af vederbörande länsstyrelse, dels den på landet nu varande

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 71. 77

extra polisbevakningen. Den förra gruppen polismän borde benämnas
distriktspoliser.

Distriktspolisen skulle åligga att inom sitt distrikt tillse, att allmän
ordning och säkerhet till person och egendom upprätthölles, att söka
upptäcka begångna brott och förseelser, som lyda under allmänt åtal,
och om dem göra anmälan hos kronofogden, att utöfva tillsyn öfver
lösdrifvare, samt att i öfrigt lämna den handräckning och fullgöra de
plikter, som kunna enligt lag, författningar och instruktioner åligga
polismän. Därjämte skulle, såsom förut nämnts, distriktspolisen hafva
tillsyn å väghållningen och tjänstgöra såsom utmätningsman i vissa
fall. Han skulle däremot icke äga att i tjänstgöromål anlita fjärdingsmannen,
men det syntes lämpligt, att inom hvarje kommun en eller
flera personer utsåges till hans biträde vid afstyrande af oordningar,
brottslingars gripande o. s. v.

Distriktspolisen borde aflönas af staten och landstinget; han skulle
antagas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som jämväl skulle äga
bestraffningsrätt öfver honom; han skulle besitta visst kunskapsmått,
för hvars bibringande kurser kunde anordnas vid folkhögskolorna; underbefäl
vid armén kunde rekrytera polispersonalen.

Den nu befintliga extra polisbevakningen syntes, utom hvad beträffade
extra länsmän och vice länsmän, böra i allmänhet bibehållas, och
särskild polisman borde kunna framgent som hittills anställas i municipalsamhällen
och på andra platser med större sammanträngd befolkning.

Ridande polis borde anordnas i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén
och ämbetsverken tillstyrkt; detektiv polis borde
inrättas länsvis.

Om kostnaderna likasom i fråga om öfvergångstiden innehåller
promemorian särskildt förslag.

För att så skyndsamt som möjligt erfara länsstyrelsernas uppfattning
beträffande det sålunda utaf kronofogden Hofman-Bang utarbetade
förslaget utverkade min närmaste företrädare inom departementet sig
nådigt bemyndigande att till en konferens här i hufvudstaden inkalla
eu representant från hvarje af rikets länsstyrelser. Dessa representanter
sammanträdde inför honom den 26 augusti 1907 och följande
dagar.

Efter föredragning af det förslag, Hofman-Bang utarbetat och för
hvars allmänna drag jag i det föregående redogjort, framställdes inom
konferensen flera erinringar däremot.

Sakkunnige
från länsstyrelserna.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

Hvad till en början beträffade kronouppbörden, vore det visserligen
uppenbart, att — med de stora distrikt förslaget afsåge och då kronofogdarne
skulle ensamma fullgöra åklagarkallet — kronouppbördsstämmorna
icke kunde ombesörjas af kronofogdarne; men kommunalnämndernas
anlitande syntes å andra sidan föga tilltalande. Principiella
betänkligheter måste resas emot att staten för sin uppbörd begagnade
kommunala förtroendemän. Visserligen kunde deras kompetens ej för
närvarande betviflas, men nämndernas sammansättning kunde i framtiden
ändras. I hvarje fäll bereddes staten icke tillfredsställande garantier
för ett noggrannt handhafvande af uppbörden genom kommunalnämnderna
eller för vederbörliga anteckningar i uppbördslängderna,
hvartill komme, att arbetet för nämnderna icke inskränkte sig till blott
och bart uppbörd, utan vid stämmorna förekomme ock åtskilliga utbetalningar
för kronans räkning, hvilket i någon mån försvårade det arbete,
som skulle åläggas kommunalnämnderna. — Utan ersättning till nämnden
borde uppdraget icke ifrågasättas, men ersättningens bestämmande
vore högeligen vanskligt. Mest betryggande vore, att kommunen iklädde
sig ansvarighet för uppbörden, eller att åtminstone nämndens medlemmar
vore solidariskt ansvarige, men krafvetdiärå vore motbjudande. De
nu anförda betänkligheterna gjorde, att man allenast som en nödfallsutväg,
när andra sätt vore afstängda, syntes böra tillgripa kronouppbördsstämmornas
hållande af kommunalnämnderna. Att genom från
landskontoret utsända tjänstemän upptaga kronouppbörden, kunde nog
ifrågasättas, men anordningen blefve dyrbar.

I fråga om syner å kronans domäner uttalades, att det i förslaget
antydda sättet för dessa förrättningars hållande enligt lagen den 14
juni 1907 tvifvelsutan blefve olämpligt, och vägsynerna kunde man desto
mindre anförtro vägstyrelserna, som dessa, enligt hvad erfarenheten
skulle ådagalagt, understundom själfva visade försumlighet beträffande
underhållet af de styrelserna till underhåll ålagda vägar. Möjligheten
att för taxeringsväsendet anlita kronofogdarne, hvilket efter 1907 års
riksdags beslut blefve af nöden i så vidsträckt omfattning som möjligt,
skulle genom förslaget väsentligt inskränkas.

Ehuru, hvad anginge polisväsendet å landsbygden, det konferensen
förelagda förslaget utan tvifvel innebure åtskilliga fördelar, vidlådde
dock samma förslag stora betänkligheter. Åt personer i den ställning
och med den utbildning och aflöning, som distriktspoliserna skulle äga,
kunde icke anförtros de delar af exekutionsväsendet, som förslaget
antydde och som afsåge länsmännens nuvarande befogenhet. Ofta vore
med utmätningar och försäljning af utmätt lös egendom sådana svårigheter

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

förknippade, att dessa förrättningar skulle öfverstiga distriktspolisernas
kompetens. För all enskild rätt vore äfventyrligt att icke alltid kunna
räkna med kompetenta utmätningsförrättare, åtminstone i de mera
maktpåliggande utsökningsmålen. Kronofogdens ansvar för distriktspolisernas
utmätningsåtgärder blefve säkerligen ej sällan vådligt för
kronofogdarne och skulle föranleda dem att själfva utföra de viktigare
utmätningsärendena i den omfattning, deras tid medgåfve; men därmed
blefve ock exekutionskostnaderna högst väsentligt ökade.

Kostnaden för distriktspolisväsendet enligt förslaget vore icke tillfredsställande.
För att man ej skulle nödgas anställa kvalitativt undermåligt
folk ansåges, att distriktspolisernas i förslaget till 1,200 å 1,500
kronor satta löner måste höjas till 1,500 å 1,800 kronor; och då anspråket
på landstingsbidrag för en till 900 man beräknad kår knappast
vore att förorda, återstode för statsverket en häraf vållad högst ansenlig
årsutgift. Rekrytering af och kontroll öfver en så betydande kår
blefve antagligen mycket vanskliga, och ett upphäfvande af länsmanskåren
och dess ersättande hufvudsakligen med polisuppsyningsman
skulle sänka hfela polisväsendets å landet nivå. Menliga inverkningar
häraf vore icke uteslutna, i det att de grannlaga ordningsmålen kunde
antagas ofta blifva behandlade med mindre humanitet och insikt än nu.
En rubbning i nuvarande förhållanden af stor våldsamhet och genomgripande
art skulle inträda — en rubbning, så mycket mera betänklig,
som den gällde en organisation, som varit sig skäligen lik under tre
århundraden och i stort sedt fungerat till båtnad för landet samt växt
sig in i folkets medvetande och förtroende.

Hufvudsakligen på nu angifna grunder ville flertalet af de i konferensen
deltagande representanterna afråda, att det Hofman-Bangska
förslaget lades till grund för en omorganisation af fögderiförvaltningen.

Länsstyrelsernas representanter vid ifrågavarande konferens funno
emellertid sin uppgift böra gå ut på jämväl en undersökning, huruvida
de ändamål, som kronofogden Hofman-Bangs förslag afsåge att främja,
kunde vinnas under andra organisationsformer, än denne föreslagit, eller
medelst genomgripande förändringar i hans förslag.

I sådant afseende ville representanterna först anmärka, att principiella
eller mera allmängiltiga skäl icke kunde anföras mot att de hufvudsakliga
göromål, som nu ålåge kronofogde och länsman, handhades af
en person. Det måste därvid förutsättas, att häradsskrifvarbefattningarne
bibehölles ungefär som nu. Öfvertygade därom, att den krono -

Positivt förslag
från
länsstyrelsernas
sakkunniga.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 71.

fogdar och länsmän påhvilande arbetsbörda icke kunde anses större, än
att den borde kunna bäras af tjänstemän till ungefär det antal som de
nuvarande länsmännen, ja, att till och med ur denna synpunkt någon
reduktion i antalet kunde ske, framhöllo representanterna dock som en
gifven förutsättning därför, att staten tillförsäkrade dessa tjänstemän
en god och mot deras ställning passande aflöning, så att de icke behöfde
inkomster utanför tjänsten, hvilka de dessutom komme att sakna
tid att förskaffa sig. Gifvetvis borde i sammanhang härmed lämpliga
förenklingar med afseende å göromålens utförande vidtagas. Det kunde
icke bestridas, att vissa fördelar vore att hämta af en sammanslagning
utaf kronofogde- och länsmanstjänsterna; men hvarje sammanslagning
vore mycket svår att genomföra och en sådan reform saknade nog ej
sina nackdelar. Ett vägande mot hvarandra af fördelar och olägenheter
utaf en sammanslagning af kronofogde- och länsmanstjänsterna blefve
alltid en mycket vansklig sak.

Genom en inom representanternas krets utsedd delegation hade
dock ett förslag rörande sammanslagningen utarbetats, hvilket afsåga
att med så liten rubbning som möjligt af nuvarande anordningar rörande
uppbörds-, exekutions- och polisväsendet anförtro kronofogdes
och länsmans uppgifter åt en fögderitjänsteman. För sådant ändamål
måste emellertid denne tjänstemans distrikt afpassas så, att han visserligen
blefve fullt upptagen af sin tjänst men också under normala förhållanden
borde kunna medhinna att tillfredsställande handhafva honom
åliggande göromål. Detta torde blifva fallet, om dessa fögderitjänstemäns
antal sattes ungefär lika med det antal länsmän, kammarkollegium
och statskontoret föreslagit i sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs
förslag, eller 481, möjligen med en reduktion till 450 å 460.
Inom sitt fögderi skulle denne funktionär hufvudsakligen svara för
uppbörds- och exekutionsväsendet, polisuppsikten, åklagarkallet, vägväsendet
och handräckningsärendena; hans instruktion blefve en sammanarbetning
af kronofogdens och länsmannens nuvarande instruktioner.

Kronouppbörden skulle således inom fögderiet verkställas af denne
fögderitjänsteman; uppbörds- och restantieväsendet lades i samma hand.
Då häradsskrifvarne, samtidigt med kronouppbörden upptagna af mantalsskrifningarne,
ej kunde kontrollera uppbörden, samt man syntes för
kostnadens skull böra undvika utsändande af särskilda kontrollanter, rekommenderade
delegationen till beaktande det s. k. talongsystemet, hvilket
gåfve en rätt god kontroll. Möjligen skulle ett ökadt flertal redogö -

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 71.

rare i orterna medföra behofvet för landskontoret i de större länen af
ännu en landskontorist, men i öfrigt väntade man ej från landskontorens
sida någon invändning mot den antydda ordningen för uppbördsstämmornas
hållande.

Exekutionsväsendet förblefve ordnadt såsom nu, så att den nye
fögderitjänstemannen öfvertoge kronofogdarnes nuvarande åligganden
och vore en_ sådan anordning med den kompetens, man tillämnat åt
denne nye tjänsteman, betryggande. Ej heller skulle de nya distriktens
omfattning medföra några afskräckande exekutionskostnader. Man
kunde för öfrigt taga under ompröfning frågan om vissa kostnadslindrmgar
för allmänheten.

\ idkommande taxeringsväsendet, syner och besiktningar, vägväsendet
och särskild! vägsynerna _ skulle de nye fögderitjänstemännen
med hänsyn till distriktens skäliga begränsning kunna fullgöra hvad
som nu fordrades af kronofogde och länsman. Med ett sådant distrikts
nrr f(^å^.ncleib såväl lokala som personliga, borde tjänstemannen
blifva fullt förtrogen, och med den bildning och ställning, han besutte
borde han kunna verka godt i flera afseenden.

Beträffande kompetensen borde den nye fögderitjänstemannen likställas
med de nuvarande kronofogdarna; den lägre juridiska ämbetsexamen
innefattade ett minimum härutinnan. Men med sådan utbildning
borde desse tjänstemän komma att utgöra en kunnigare åklagarkår
än den nuvarande länsmanskåren såsom en helhet betraktad.

Ur flera synpunkter vore uppenbart, att under öfvergångstiden
dispens från den nämnda kompetensfordran måste i icke ringa omfattning
meddelas. Tillsättningen borde tillkomma Kungl. Maj:t. Hvad
beträffade den benämning, som borde gifvas åt ifrågavarande fögderitjänstemän,
hade olika förslag öfvervägts såsom: landsfiskal, landsfogde;
men delegationen hade stannat vid benämningen kronofogde.

Under öfverläggningen angående detta förslag, som för öfrio-t
behandlade lönefrågan och förfarandet under öfvergångstiden m. in.,
yttrade de flesta representanterna, att de väl funne detsamma äga
företräde fiamför det af kronofogden Hofman-Bang framlagda, hvaremot
knappast någon tilltrodde sig att i det outredda skick, hvari
frågan då befunne sig, förorda en reform i nu antydd riktning, enär
man ingalunda vore öfvertygad, att förslaget ägde högre värde änden
nuvarande organisationen.

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 54 Käft.

Departe mentschefen.

82 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

Löneregleringskommitténs undersökning rörande möjligheten af en
indragning vare sig af kronofogde- eller länsmanstjänsterna har, såsom
ofvan antydts, gifvit ett negativt resultat. Likaså har det utkast till
förslag om en sammanslagning af bägge de skilda tjänsterna till. eu
syssla, hvilket af kronofogden Hofman-Bang uppgjorts, vid öfverläggning
inom en konferens af sakkunnige från rikets alla länsstyrelser mötts
af betänkligheter från dessas sida, hvilkas vikt jag ej kunnat underkänna;
och ehuru flertalet af de vid nämnda konferens tillstadeskomna
representanter för länsstyrelserna uttalat, att enligt deras åsikt några
principiella hinder icke torde möta emot en sammanslagning af ifrågavarande
sysslor till en enda, har dock den allmänna meningen inom
konferensen ingalunda varit, att en dylik reform skulle äga ett obetingadt
företräde framför den nuvarande organisationen, äfven om den
vore att föredraga framför det förslag till lösning af trågan, hvilket

ursprungligen blef konferensen förelagdt.

Efter öfvervägande af hvad i frågan sålunda förekommit har jag
funnit tiden icke ännu vara inne att vidtaga någon väsentlig rubbning
af landtregeringens uråldriga organisation. Det har nämligen synts
mig, att såsom ett oundgängligt underlag för. en reform härutinnan
måste finnas en allmänt utbredd och vederböiligen bekräftad mening
därom, att den nuvarande organisationen icke i det hela tillfredsställande
fungerar. Men en sådan mening torde icke vara föi handen.
Väl förspörjas klagomål däröfver, att kronofogdar och länsmän icke
skulle vara af sina tjänster fullt upptagna och att åklagarkallet å landsbygden
icke med nödig insikt allestädes och på hvarje tid utöfvades,
och visserligen kan det ingalunda förnekas, att invånarne a landsbygden
icke äro i åtnjutande af erforderligt polisskydd.. Men allt detta —
åt hvilket löneregleringskommittén i sitt betänkande sid.'' 134 139 gifvit

uttryck — utgör icke enligt min mening fullgoda skäl för att nu vidtaga
en fullständig omläggning af den grund, hvarpå landtregeringen
sedan århundraden hvilat. Hvad som därvid för mig varit af väsentlig
betydelse är svårigheterna att kunna vid en sammanslagning af kronofogde-
och länsmanstjänsterna på ett för den allmänna rättssäkerheten
tillfredsställande sätt ordna åklagarväsendet på landsbygden, något som
icke lärer kunna ske allenast genom att uppställa fordran på något
högre kompetens — en juridisk examen — för sökande till den genom
sammanslagning nybildade tjänsten. Denna fråga bör dock . ej öfvergifvas,
men det synes mig, som den rätteligen borde föras fram till lösning
i sammanhang med ombildande af vårt omoderna rättegångsförfarande i
brottmål. Och om det än kan sägas, att det nuvarande åklagarväsendet

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

lämnar rum för befogade anmärkningar, är det dock min erfarenhet,
att länsmannen i det stora hela, om ock understundom i något patriarkalisk^,
former, väl fyllt sitt värf såsom åklagare. Å andra sidan synes
det mig vara fortfarande tillsvidare nödvändigt, att det finnes en länsmannen
öfverordnad tjänsteman, kronofogden, som utöfvar kontroll
äfven öfver denna del af länsmannens verksamhet och som i fall af
behof kan däri direkt ingripa. Åt denna sida af saken synes böra ägnas
särskild uppmärksamhet vid den revision af instruktionerna för kronofogdar
och för länsmän, som lärer blifva nödvändig, och hvarom jag
blir i tillfälle att längre fram närmare yttra mig.

Jag ber. ytterligare få anmärka, att genom de indragningar af åtskilliga
distrikt, jag har för afsikt att föreslå, samtliga kronofogdar och
länsmän torde blifva fullt upptagna af sina tjänster.

Polisväsendet å landet lärer också med Riksdagens påräknade
kraftiga medverkan, kunna ordnas på ett mera tillfredsställande sätt
än hittills inom ramen för den nuvarande organisationen. Angående
häradsskrifvarnes funktion har, mig veterligen, icke någon anmärkning
försports.

Hvad då först beträffar frågan om landtpolisväsendet, har jag låtit
inom. departementet göra denna fråga till föremål för en särskild undersökning,
till hvilken jag ber att längre fram få återkomma, och vill jag
bär allenast gorå det uttalandet, att likasom jag anser, att handhafvandet
af. polisväsendet, å landsbygden fortfarande, under Kungl. Maj-.ts
befallningshafvandes inseende, ytterst bör vara anförtrodt åt kronofogden
och länsmannen med underordnade biträden, jag funnit löneregleringskommitténs
å sid. 142 i dess betänkande framställda förslag till fördelning
emellan kronofogden och länsmannen af polisgöromålen — om
detta förslag ens kan anses innefatta någon fördelning, eftersom dessa
göromål af kommittén läggas å länsmannen under kronofogdens uppsikt
- ingalunda innefatta någon ändring eller förbättring af hvad gällande
instruktion för kronofogdarne i § 4 och instruktionen för länsmännen
§ 4 redan stadga.

Vidkommande därefter frågan om det sätt, hvarpå åklagarkallet
å rikets landsbygd utöfvas, har kommittén utgått från det antagandet,
att vederbörande länsmän med de kompetensfordringar, som för sådana
tjänstemän nu gälla, icke skulle i hvarje fall vara vuxna uppdraget
såsom allmänna åklagare, och har det därför synts kommittén angeläget,
att för denna kräfvande uppgift kronofogdarne blefve anlitade i större omfattning
än hvad hittills varit fallet. Ehuru åtskilliga vanskligheter
enligt kommitténs åsikt möta vid uppdelandet af åklagargöromålen

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

emellan kronofogdar och länsmän, och ehuru kronofogden fortfarande
borde vara i första hand ansvarig för att åklagargöromålen inom distriktet
blefve behörigen fullgjorda, har kommittén ansett kronofogden
därutöfver vara pliktig personligen föra talan i de mål, där en eller
flera af de tilltalade vore häktade, hvilka mål i regel vore de mest
kräfvande.

Ett flertal af Kungl. Maj:ts befallningshafvande har afstyrkt en
föreskrift härom och såsom hufvudsakliga anmärkningar emot förslaget
har anförts bland annat följande.

Då kommittén icke ifrågasatt annat än att länsmannen fortfarande
skulle verkställa de förberedande undersökningarna och utredningarna
äfvensom verkställa häktning, samt för öfrigt länsmannens befogenhet
i afseende å häktning knappast torde kunna inskränkas, skulle, följden
af den af kommittén föreslagna anordningen blifva att å ena sidan utredningen
och häktningsåtgärden och å den andra själfva åtalet komme
att ligga i olika händer. Det vore nämligen endast i ytterst sällsynta
fall kronofogden själf häktade en brottsling. Häktningen verkställdes
nästan ständigt af länsmannen, hvilken i sammanhang därmed, innan
spåren af förbrytelsen hunne utplånas, genom undersökning och förhör
beredde bevismaterialet, hvartill han ock på grund af sin större lokaloch
personalkännedom företrädesvis vore skickad. Han finge efter
hand alla beviskedjans länkar i sin hand, och först när detta viktiga
arbete vore gjordt, skulle kronofogden ingripa — genom att från början
sätta sig in i alla enskildheter af länsmannens undersökning och
af länsmannen instrueras i hvad han för åtalets utförande behöfde
känna. En sådan arbetsfördelning vore principiellt oriktig. Jämväl
vore att uppmärksamma, hurusom det icke sällan inträffade att häktning
af en tilltalad ägde rum först sedan rannsakning vid ett eller flera tillfällen
inför domstol ägt rum. Då skulle enligt förslaget länsmannen
blifva inkompetent och kronofogden utan vidare aflösa länsmannen, och
det behöfde knappast påpekas, till hvilka orimligheter ett sådant nödtvunget
utbyte skulle leda.

På dessa och öfriga anförda skäl, hvilka återgifvits i kammarkollegii
och statskontorets utlåtande den 9 februari 1907 (sidd. 5.6 64),

till hvilket jag ber få hänvisa, hafva ämbetsverken förklarat sig anse
det lända till bestämdt förfång för rättssäkerheten, om länsmannen
skulle förklaras inkompetent att annat än vid förfall för kronofogden
föra talan i mål angående häktad, på samma gång ämbetsverken antydt
vikten däraf, att särskildt i de fall, då lämpligt rättegångsbiträde
ställts till den häktades förfogande, åklagarsidan bör vara på bästa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71. 85

sätt representerad, hvaröfver Kung!. Maj:ts befallningshafvande icke
torde underlåta att hålla hand.

öfvertygad om befogenheten af hvad sålunda emot förslaget anförts
får jag således hemställa, att kommitténs förslag i denna del ej
måtte föranleda vidare åtgärd. Däremot och då, på sätt ofvan antydts,
jag lika med ämbetsverken anser, att befogade anmärkningar
utan tvifvel kunna göras emot det sätt, hvarpå åklagarväsendet å
landsbygden för närvarande är inrättadt, samt det icke lärer kunna
bestridas, att kronofogden teoretiskt taget måste anses innehafva
bättre kvalifikationer för åklagarkallet än länsmannen, anser jag, att
denna synpunkt bör komma till ett alldeles särskild! beaktande vid
en förväntad revision af kronofogde- och länsmansinstruktionerna i
syfte att den redan nu kronofogden åliggande kontroll öfver länsmännens
tjänsteutöfning måtte speciellt i fråga om åklagarkallets utöfvande
än kraftigare uti instruktionen inskärpas och med erforderliga
nya bestämmelser lagbindas.

Frågan om åklagarkallet har jag med hänsyn till dess synnerligen
framträdande vikt ansett mig böra på sätt som skett lösrycka för en
något vidlyftigare behandling.

Af icke mindre vikt har jag funnit den af löneregleringskommittén
än vidare (å sid. 150—152) fullföljda undersökningen i hvad mån de
för fögderiförvaltningen nu anställda tjänstemän kunna anses vara af
sina befattningar sysselsatta. Denna undersökning har ytterst ledt till
förslaget om en inskränkning i antalet såväl länsmansdistrikt som fögderier;
och då jag efter tagen kännedom af ortsinvånarnes, fögderiförvaltningarnes,
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes samt
de hörda ämbetsverkens yttranden i detta ämne kommit till den
uppfattning, att vissa indragningar kunna och böra göras, om än icke
i så vidsträckt grad som kommittén föreslagit, skall jag här längre
ned vid fråga om distriktsindelningen närmare och i detalj ingå på
denna fråga.

Men med ifrågavarande undersökning sammanhänga på det närmaste
vissa ännu ej af mig berörda förslag, dem löneregleringskommittén
framställt beträffande bättre fördelning af arbetet emellan kronofogdar
och länsmän och om förenkling i arbetssättet m. m.

Såsom kommittén sid. 139 anmärkt, hafva af de tjänstegöromål,
hvilka i första hand åligga kronofogden, men må af honom anförtros
åt länsman, vissa grupper numera så godt som helt och hållet öfverflyttats
på länsmännen; och äfven i öfrigt har en förskjutning af det
gemensamma arbetet ägt rum, så att kronofogdens befattning kommit

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att i större omfattning, än från början torde hafva varit afsedt, inskränkas
till att allenast öfvervaka länsmännen.

Kommittén bär önskat en ändring härutinnan och velat träffa sådana
bestämmelser rörande fördelningen af göromålen, att dels kronofogdarna
icke måtte genom ett alltför vidsträckt anlitande af underordnade bereda
sig själfva för stor lättnad, dels ock särskild! krön ofogdar nes arbetskraft,
såsom högre kvalificerad är länsmännens, måtte blifva tillgodogjord för
de mera kräfvande uppgifterna.

Om polis- och åklagarväsendet har jag redan yttrat mig. Hvad;
beträffar exekutionsväsendet, bestyren med taxeringsväsendet och såsom
kronans ombudsman, åliggandena i afseende å den allmänna hushållningen
m. in. har kommittén icke haft någon hemställan härvidlag; dock
anser jag, med anledning af hvad å sid. 141 o. f. i betänkandet anförts
i afseende å exekutionskostnaderna, lämpligt, att frågan härom
öfverlämnas till justitiedepartementet för att där tagas i öfvervägande.

Återstå så uppbördsväsendet och handräckningsgöromålen. Hvad
kommittén härom föreslår, afser dels, i fråga om restantieindrifningen, att
kronofogden skulle utan länsmännens mellanhand direkt påkalla fjärdingsmännens
biträde, dels ock, hvad rörer handräckningsgöromålen, att där i
visst fall uppenbart är, att behöflig handräckning bör kunna lämnas af
länsman lika väl som af kronofogde, framställning därom ock bör sko
direkt till länsmannen, så framt ej af särskilda skäl anses önskvärdt
att bereda kronofogden kännedom om förhållandet. Vidare höra hit
vissa frågor om befrielse för länsmannen att vara närvarande vid mantalsskrifningsförrättningar
och uppbördsstämma- i andra fall än där sådant
särskild! funnes af behofvet påkalladt, om konceptföring, användande
af blanketter m. m.

Häröfver hörda hafva vissa länsstyrelser meddelat, att särskilda afl
de föreslagna åtgärderna redan på somliga håll vunnit tillämpning, och
ämbetsverkens yttrande, enligt hvilket vissa af förslagen afstyrkts, går
i öfrigt ut på, att andra af kommitténs förslag knappast skulle medföra
eu lättnad, som i någon mera afsevärd mån vore kännbar.

För egen del får jag i detta hänseende anföra, att ehuru, på sätt
anmärkt blifvit, det knappast kan förnekas, att ju icke en förskjutning
af arbetena ägt rum inom det tjänsteområde, som är för kronofogde och
länsman gemensamt, så att en del af de dem åliggande bestyr kommit
att nästan uteslutande hvila å länsmannen, det dock synes mig möta ganska
stora vanskligheter vid att skarpt precisera, livilka göromål skola enbart
tillhöra kronofogden och hvilka skola uteslutande af länsmännen förrättas.
Redan det, att kronofogdens distrikt är så ofantligt mycket mera om -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

fattande,, verkar med nödvändighet, att hans befattning till väsentliga
delar blir öfvervakande, och det vore i månget fall meningslöst, att
kronofogden personligen skulle verkställa bestyr, dem länsmannen med
vida mindre besvär och tidsuppoffring lika väl besörjer. Såsom Eders
Kungl. Maj:t också täcktes finna, inskränka sig löneregleringskommitténs
förslag, om man undantar fördelningen af åklagargöromålen, hufvudsakligen
till vissa önskemål, som man visserligen icke torde kunna frånkänna
allt berättigande, men som icke torde kunna realiseras annorledes
än genom att göras till synpunkter vid affattandet af de nya instruktioner,
som Eders Kungl. Maj:t torde vilja låta utfärda, sedan ny lönestat
kommit till stånd.

.Däremot har löneregleringskommittén såsom ofvan antydts föreslagit
vissa ändringar i distriktsindelningen, hvilka, i den mån ändringarna
kunna genomföras, föranleda indragningar af tjänster och därmed ock
omedelbart en skälig utjämning i arbetet, så att hvarje distrikt öfver
hufvud taget kan väntas komma att gifva full sysselsättning åt landstatstjänstemännen
ute i orterna.

I afseende på flera distrikt har löneregleringskommittén väckt förslag
om tjänsteindragning, emot hvilka förslag ortsbefolkningen eller
ortsmyndigheterna, Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller ämbetsverken
gjort invändningar, dem jag anser mig ej kunna jäfva. Jagtillåter
mig därför att vid föredragningen förbigå alla dylika förslag
och vill uppehålla mig allenast vid dem, där jag af utredningen funnit
framgå, att indragning verkligen kan och bör ske.

I sammanhang härmed anser jag mig böra fästa uppmärksamhet
därvid, att under löneregleringsfrågans förberedande behandling flerstädes
påpekats missförhållanden i afseende på rikets indelning, hvilka
tvifvelsutan i vissa fall må vara af beskaffenhet att förtjäna beaktande.
Jag har dock icke ansett af nöden att nu vidröra dessa fall, då
de icke stå i förbindelse med förslag om indragning af tjänst, utan
lärer Eders Kungl. Maj:t vilja vid annat tillfälle därom besluta.

Jag anser mig emellertid böra erinra, att till dessa ärenden höra
två af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands samt Göteborgs
och Bohus län väckta framställningar om reglering af vissa länsmansdistrikt
och att dessa ärenden, i hvilka ämbetsverken afgifvit särskilda
utlåtanden den 9 februari 1907, äro på Eders Kungl. Maj:ts pröfning
beroende.

Endast i tre fall har i sammanhang med löneregleringsfrågan väckts

Fögderiindel ningen.

De ordinarie
tjänstemännens
antal och
distrikt.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

förslag om inrättande af nya tjänster genom uppdelning af tjänsteområden.

Jag öfvergår då till framställning af de särskilda regleringar af
fögderitjänster, jag i sammanhang med löneregleringen anser mig böra
föreslå.

Stockholms län.

Indragning af en kronofogdetjänst, en liäradsskrifrartjänst
och två länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit:

att Vaxholms och Svartsjö fögderier skulle sammanslås till ett
fögderi och

att Västra fögderiet och Mellersta Roslags fögderi skulle tillhopa
utgöra ett fögderi.

Då Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfver detta förslag lät höra
ortsbefolkningen, ansåg sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven
böra inhämta befolkningens åsikt om en omreglering på sådant sätt
att, med bibehållande af Vaxholms fögderi oförändradt. Svartsjö fögderi
samt Västra fögderiets västra och södra länsmansdistrikt förenades till
ett fögderi äfvensom sistnämnda fögderis norra och östra distrikt
sammansloges med Mellersta Roslags fögderi. Den sedermera förebragta
utredningen i ämnet har dock gifvit vid handen, att Vaxholms
fögderi redan med sin nuvarande omfattning och sönderbrutna öformation
af fögderiförvaltningen därstädes kräfver så stort arbete, att detta
fögderi under nuvarande förhållanden ej lämpligen kan ökas. De öfriga
ifrågavarande fögderierna torde däremot icke lämna de respektive
fögderiförvaltningarna full sysselsättning; och om än ortsinvånarna och
de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttrande, i allmänhet ej visat
sig gynsamt stämda mot ändring i förevarande hänseende af de bestående
förhållandena, så synas, på sätt ämbetsverken uttalat, mera
afsevärda hinder icke böra möta för en reglering af dessa fögderier.
Då emellertid den föreliggande utredningen ej är tillfyllestgörande för
bedömande af lämpligaste sättet för regleringens verkställande, så torde,
med nådigt bifall till förslaget om indragning af ett fögderi, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande böra anmodas afgifva det förslag till omreglering
af Västra fögderiet med Svartsjö och Mellersta Roslags fögderier,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Länsmansdistriktsindelningen.

Löneregleringskommitténs underdåniga betänkande innehåller förslag,
att Västra fögderiets fyra länsmansdistrikt skulle sammanslås,
östra och norra distrikten till ett distrikt samt västra och södra distrikten
till ett distrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med ortsbefolkningen
förordat bibehållande af den nuvarande distriktsindelningen.
Kronofogden och tre af länsmännen hafva alternativt ifrågasatt möjligheten
af fögderiets uppdelning i tre distrikt. Ämbetsverken hafva biträdt
sistnämnda alternativ; och ehuru af hvad i ärendet förekommit och vid
jämförelse såväl i fråga om brottmålsfrekvensen som i öfrigt med förhållandet
beträffande länsmansdistrikten inom andra delar af landet, det
kunde tyckas, som om anledning ej funnes att inom detta fögderis område
hafva mer än två länsmän anställda, har jag likväl ansett mig icke
äga fullgiltigt skäl att ansluta mig till kommitténs förslag om indragning
af två länsmanstjänster, utan anser, att för nuvarande Västra
fögderiet bör anvisas lön till tre länsmanstjänster och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förständigas att i sammanhang med förslag
till den förändrade fögderiindelning, som genom ett fögderis indragning
föranledes, jämväl afgifva förslag angående ifrågavarande länsmansdistrikts
reglering.

Enligt löneregleringskommitténs förslag borde inom Mellersta
Roslags fögderi Lyhunda härads distrikt uppdelas mellan Bro och Vätö
skeppslags distrikt och Sjuhundra härads distrikt.

Med vitsordande att den sålunda föreslagna regleringen läte sig
göra, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som låtit höra ortsbefolkningen
öfver förslaget, ansett ett af kronofogden i fögderiet framställdt
förslag, att Lyhundra härads distrikt borde i sin helhet förenas
med Sjuhundra härads distrikt, äga företräde framför kommitténs förslag;
och då jämväl ämbetsverken ansett regleringen företrädesvis böra
verkställas genom sammanslagning af nämnda två härad, har jag funnit
mig böra biträda det af myndigheterna sålunda förordade förslaget.

Uppsala läo.

Indragning af en kronofogdetjänst, en häradsskrifvartjänst
och fem länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Af löneregleringskommittén har föreslagits, att Mellersta fögderiet
skulle uppdelas mellan Södra fögderiet och Olands fögderi sålunda, att
Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft. 12

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 71.

till Södra fögderiet förlädes Lagunda och Hagunda härad samt återstående
delen förenades med Olands fögderi.

Emot detta förslag har af såväl ortsinvånare som fögderitjänstemän
framställts åtskilliga anmärkningar och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
har i sitt underdåniga utlåtande uttalat den uppfattning, att
man icke utan i nödfall borde frångå den bestående indelningen och
att kommittéförslaget vore fullkomligt omöjligt, enär båda de nya
fögderierna skulle få en med hänsyn till ortsförhallandena synnerligen
olämplig utsträckning, och därför hemställt, att fögderiindelningen måtte
lämnas orubbad. I sammanhang härmed har emellertid Kungl. Maj ris
befallningshafvande, för den händelse Ivungl. Maj it skulle anse minskning
af fögderiernas antal böra ske, föreslagit, att en eventuell omreglering
af fögderiindelningen borde verkställas sålunda, att med
nuvarande Södra fögderiet förenades Lagunda härad af Mellersta
fögderiet, att till återstående delen af Mellersta fögderiet lades dels
från Örbyhus fögderi Norunda härad och Vendels förra tingslag af
Örbyhus härad och dels från Olands fögderi Olands förra tingslag af
Olands härad samt att återstående delarna af Olands fögderi och Örbyhus
fögderi sammansloges till ett fögderi.

Det af Kungl. Maj ris befallningshafvande sålunda uppgjorda alternativa
förslaget har förordats af ämbetsverken.

Med hänsyn till areal, folkmängd och öfriga på frågan inverkande
förhållanden synes mig uppenbart, att Uppsala län, som för närvarande
innehåller fyra fögderier, ej bör vara indeladt i mer än tre fögderier.
Det gäller endast att finna lämpligaste sättet för regleringens verkställande.
Dess genomförande enligt det af Kungl. Majris befallningshafvande
uppgjorda förslag förefaller visserligen lämpligare än enligt
löneregleringskommitténs i samma syfte upprättade förslag; men då
vederbörande inom länet ej blifvit hörda öfver Kungl. Majris befallningshafvandes
förslag, förordar jag, att bestämmelse nu måtte meddelas
endast därom, att en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst
inom Uppsala län skola indragas, och lärer, i händelse af bifall härtill,
Kungl. Majris befallningshafvande böra undfå befallning att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med det förslag till fögderiernas omreglering,
hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

Länsmansdistriktsindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit:

dels indragning af tre länsmansdistrikt inom Södra fögderiet
genom sammanslagning till ett distrikt af Håbo härads distrikt, Bro

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

härads distrikt och Trögds härads nedre distrikt samt förening till ett
distrikt af Asunda härads distrikt och Trögds härads öfre distrikt,

dels indragning af tre länsmanstjänster inom Mellersta fögderiet
genom sammanslagning af Lagunda härads distrikt och Hagunda härads
distrikt, genom Ulleråkers härads distrikts förening med Bälinge härads
distrikt och genom sammanslagning af Vaksala härads distrikt och
Rasbo härads distrikt; och

dels indragning af två länsmanstjänster inom Örbyhus fögderi
genom fördelning af Västlands och Tolfva distrikt mellan Tierps tingslags
distrikt och Ålfkarleby distrikt sålunda, att med det förra förenades
Tolfta socken och med det senare Västlands socken samt genom
sammanslagning af Vendels tingslags distrikt och Norunda härads
distrikt.

Efter vederbörlig utredning hafva, på grund af hvad därvid förekommit,
ämbetsverken i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillstyrkt sammanslagning af dels Håbo härads distrikt och Bro härads
distrikt, dels Trögds härads öfre distrikt och Trögds härads nedre distrikt,
dels Ulleråkers härads distrikt och Bälinge härads distrikt, dels
Vaksala härads distrikt och Rasbo härads distrikt och dels Vendels
tingslags distrikt och Norunda härads distrikt, hvaremot löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag i öfriga delar af samtliga vederbörande
afstyrkts.

Indragning har sålunda blifvit tillstyrkt af fem bland länets nitton
länsmansdistrikt, och omständigheterna synas gifva vid handen, att
sådan minskning af distriktens antal utan afsevärd olägenhet kan ske.
Det lärer emellertid icke låta sig göra att, innan den förändrade fögderiindelningen
blifvit slutligen afgjord, fastslå de nya länsmansdistriktens
omfattning, utan torde Kungl. Maj:ts befallningshafvande erhålla nådig
befallning att i sammanhang med förslag till ny fögderiindelning inom
länet jämväl afgifva förslag till länets indelande i fjorton länsmansdistrikt.

Södermanlands län.

Indragning af en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst.

Löneregleringskommittén har föreslagit uppdelning af Gripsholms
fögderi å Nyköpings fögderi och Rekarne fögderi sålunda, att med det
förra skulle förenas Daga härad och med det senare Åkers härad och
Selebo härad.

Kungl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 71.

Emot detta förslag hafva flertalet af de ortsinvånare, som yttrat
sig i frågan, och fögderitjänstemännen ej haft något att erinra och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under förutsättning. att Fors
och Klosters socknar öfverflyttades från Rekarne fögderi till Eskilstuna
stad, ej heller haft något att invända däremot.

Jämte meddelande, att nämnda socknar numera införlifvats med
Eskilstuna, hafva jämväl ämbetsverken tillstyrkt bifall till det nu föreliggande
förslaget, hvilket jag därför anser mig böra förorda.

Östergötlands län.

Indragning af två kronofogdetjäuster, två Läradsskrifvartjänster
och två länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Länet är för närvarande indeladt i åtta fögderier och löneregleringskommittén
har föreslagit indragning af två fögderier

genom Aska, Dals och Bobergs härads fögderis fördelning mellan
Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads fögderi och Lysings och Göstrings
härads fögderi på sådant sätt, att med det förra skulle förenas Bobergs
härad och med det senare oAska och Dals härad samt

genom förening af Åkerbo, Bankekinds och. Hanekinds härads
fögderi med Hammarkinds och Skärkinds fögderi.

Vid inhämtande af ortsbefolkningens och öfriga vederbörandes
yttranden öfver detta kommitténs förslag har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äfven låtit höra vederbörande. öfver ett af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande upprättadt alternativt förslag till omreglering af
fögderierna genom länets indelning i sex fögderier, bestående
ett af Kinda och Ydre härad,
ett af Lysings, Göstrings och Vifolka härad,
ett af Aska, Dals, Bobergs och Gullbergs härad,
ett af Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds, Skärkinds och Valkebo
härad,

ett af Finspånga läns, Bråbo och Memmings härad samt

ett af Björkekinds, Östkinds, Lösings och Hammarkinds härad.

I häröfver afgifna yttranden hafva vederbörande i allmänhet väl
ansett önskligt, att nuvarande fögderiindelningen finge bibehållas, men
tillika har från flera håll uttalats den åsikt, att anledning ej funnes att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

motsätta sig förslaget om indragning af två fögderier. Skulle sådan
indragning befinnas böra ske, har det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
upprättade förslaget allmänt ansetts äga afgjordt företräde
framför kommittéförslaget, hvilket sistnämnda förslag ej förordats af
någon.

Efter det Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet utlåtande
uttalat sig emot inskränkning af fögderiernas antal och, om sådan
inskränkning skulle ske, framhållit de fördelar Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag ägde framför kommittéförslaget, hafva ämbetsverken,
som af de i ärendet afgifna yttranden vunnit den öfvertygelse, att en
förminskning af fögderiernas antal från åtta till sex kunde ske utan
några mera afsevärda svårigheter vare sig för ortsinvånarna eller med
hänsyn till tjänsteinnehafvarna, för sin del hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes, med indragning af två kronofogde- och två häradsskrifvartjänster,
förordna, att Östergötlands län skall vara indeladt i sex fögderier
på sätt Kungl. Majits befallningshafvande föreslagit.

Till denna ämbetsverkens hemställan anser jag mig böra förorda
nådigt bifall.

Länsmansdistriktsindelningen.

Det af löneregleringskommittén afgifna underdåniga betänkandet
innehåller bland annat förslag

dels om indragning af en länsman stjänst inom Kinda och Ydre
härads fögderi genom sammanslagning af Ydre härads södra distrikt
och Ydre härads norra distrikt och

dels om indragning af en länsmanstjänst inom Aska m. fl. härads
fögderi genom sammanslagning af Aska härads södra distrikt och Dals
härads distrikt.

Flertalet ortsinvånare och fögderitjänstemän, som yttrat sig i ärendet,
hafva uttalat sig till förmån för förslaget i dessa delar, och då
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej ställt sig afvisande däremot och
ämbetsverken ansett sammanslagningen kunna ske utan vidare olägenhet,
tillstyrker jag, att löneregleringskommitténs ifrågavarande förslag
måtte vinna nådigt bifall.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

Jönköpings län.

Indragning af en kronofogdetjänst, en käradsskrifvartjänst
och tre länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Utaf löneregleringskommittén har föreslagits indragning af ett
fögderi genom förläggande af Västra härads fögderis norra länsmansdistrikt
till östra härads fögderi samt dess östra och västra länsmansdistrikt
till Östbo härads fögderi.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som af principiella skäl och
med hänsyn ej mindre till den af löneregleringskommittén föreslagna
fördelning af arbetet mellan kronofogdar och länsmän än äfven därtill,
att vårt land för närvarande tycktes gå en hastig utveckling till mötes,
i allmänhet uttalat sig mot indragning af kronpfogde- och länsmanstjänster,
har väl vitsordat att Östra härads och Östbo härads fögderier
vore mindre än länets öfriga fögderier till folkmängd, areal och sammanlagd
längd af allmänna vägar, men då vissa delar af dessa fögderier
befunne sig i starkt uppsving samt indragning af ett af ifrågavarande
fögderier skulle vålla olägenheter för såväl fögderiförvaltningen som
ortsbefolkningen, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkt kommitténs
förslag, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i likhet med
en del af ortsinvånarna och fögderitjänstemännen, hemställt att, om en
uppdelning af Västra härads fögderi på Östra härads och Östbo härads
fögderier ändock skulle äga rum, densamma borde ske sålunda, att
Västra härads östra länsmansdistrikt hänfördes till Östra härads fögderi
samt dess norra och västra länsmansdistrikt förlädes till Östbo härads
fögderi.

Ämbetsverken hafva ansett ifrågavarande fögderier icke vara större
än att de hvart för sig borde kunna tåla någon utvidgning och att
sådana omständigheter icke blifvit ådagalagda, som syntes vara af beskaffenhet
att utgöra hinder för de tre fögderiernas reglering till allenast
två; och då af de föreliggande förslagen det af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande villkorligt förordade och inom orten understödda
torde hafva företräde framför kommitténs, ansågo sig ämbetsverken
böra tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att, med indragning af kronofogde-
och häradsskrifvartjänsterna i Västra härads fögderi, förordna,
att nämnda härads östra länsmansdistrikt skall förenas med Östra härads

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71. 95

fögderi samt dess norra och västra länsmansdistrikt med Östbo härads
fögderi.

Af den förebragta utredningen har jag funnit det af ämbetsverken
förordade förslag vara väl grundadt och anhåller därför om nådigt
bifall till detsamma.

Länsmansdistriktsindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit indragning af en länsmanstjänst
inom Tveta, Vista och Mo härads fögderi genom sammanslagning
af Vista härads landtdistrikt och Visingsö distrikt.

Af ortsinvånarna hafva Visingsöborna i likhet med kronofogden i
fögderiet afstyrkt bifall till förslaget med hänsyn till de afbrott i trafiken
mellan fastlandet och Visingsö, som till följd af stormar och ishinder
å Vättern ofta förekomma, men däremot har förslaget tillstyrkts af
länsmännen på grund af de ringa göromål, som ålåge länsmannen å
ön, och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, då ön numera
hade goda ångbåtskommunikationer och telefonförbindelse med fastlandet,
ansett den framställda invändningen om öns svårtillgänglighet ej böra
tillmätas någon afgörande betydelse; och då jämväl ämbetsverken tillstyrkt
förslaget, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte förordna,
att Vista härads landtdistrikt och Visingsö distrikt skola sammanslås
dill ett distrikt.

Inom Norra och Södra Vedbo härads fögderi har löneregleringskommittén
föreslagit indragning af en länsmanstjänst genom förening
till ett distrikt af Norra Vedbo härads andra distrikt och Norra Vedbo
härads tredje distrikt.

Af fögderitjänstemännen, hvilka i fråga om den föreslagna regleringen
varit af skiljaktiga meningar, har länsmannen i andra distriktet
väl ansett, att Norra Vedbo härad, som för närvarande omfattade tre
länsmansdistrikt, kunde fördelas i endast två distrikt, men hållit före,
att en sådan fördelning för att blifva mera likformig, borde ske sålunda,
att af tredje distriktet Adelöfs socken förlädes till första distriktet
samt Lommaryds, Vireda och Hagrida socknar förenades med andra
distriktet.

Ortsinvånarna, som hörts ej endast öfver kommitténs utan äfven
öfver länsmannens i andra distriktet förslag, hafva motsatt sig hvarje
indragning af något länsmansdistrikt i fögderiet.

Eungl. Maj ds Nåd. Proposition No 71.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bär med hänsyn till länsmansdistriktens
områdesbegränsning och den lättnad i tjänsten, som bereddes
länsmannen i första distriktet därigenom, att särskild polisuppsyningsman
med åtals- och häktningsrätt funnes anställd i den
inom nämnda distrikt belägna folkrika Tranås köping, ansett sig böra
ansluta sig till länsmannens i andra distriktet förslag. Däremot hafva
ämbetsverken, med afseende å folkmängdsförhållandena inom distrikten,,
funnit sig häraf föranledda att understödja den af kommittén föreslagna
omregleringen.

Af den i ärendet förebragta utredning framgår, att inom Norra
och Södra Vedbo härads fögderi ett länsmansdistrikt utan större olägenhet
kan indragas, men då i fråga om sättet för regleringens verkställande
de skäl, som anförts till stöd för löneregleringskommitténs.
förslag, ej synts vara af beskaffenhet att framför Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
i ärendet gjorda uttalande böra tillmätas afgörande betydelse,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna, att
Norra Vedbo härad skall bestå af två länsmansdistrikt, omfattande, det
ena nuvarande första distriktet jämte Adelöfs socken, och det andra
nuvarande andra distriktet jämte Lommaryds, Vireda och Hagrida
socknar.

Af löneregleringskommittén föreslås vidare indragning af en
länsmanstjänst inom Östbo härads fögderi genom omreglering af fögderiets
tre distrikt sålunda, att Fryele socken af mellandistriktet förenas
med norra distriktet samt återstående delen sammanslås med södra
distriktet.

Detta förslag har afstyrkts af ortsinvånarna med hänsyn till polisbevakningen
och af farhåga att. indragningen skulle lända till men för
såväl kommunerna, hvilka antagligen skulle nödgas bättre aflöna sina
fjärdingsmän, då större anspråk komme att ställas på dem, som ock
de enskilde, på grund af det ökade afståndet till vederbörande länsmans
bostad, hvaremot länsmännen i orten och kronofogden i fögderiet ej
haft något att invända mot föreslagna regleringen, hvilken särskilt
kronofogden, med afseende å de nuvarande lätta kommunikationerna
inom orten, ansett utan olägenhet kunna genomföras.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har afstyrkt förslaget under
åberopande af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört i förut
afgifna yttrande öfver den föreslagna indragningen af ett fögderi
i "länet, med tillägg att södra distriktet visserligen vore rätt litet,,

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

men att detsamma hade ett tillväxande samhälle vid Smålands Rydaholms
station å Borås—Alfvesta järnväg, hvarjämte där anträffats svart
granit i större mängd, som redan börjat bearbetas i stor skala, och
liera goda vattenfall därstädes vore ännu ej använda.

Från detta yttrande var landssekreteraren i länet grefve J. V.
Spens af skiljaktig mening och uttalade såsom sin åsikt, att en länsmanstjänst
i Östbo härad kunde indragas.

Ämbetsverken hafva anfört, att de, ehuru länsmännen och kronofogden
icke haft något att erinra emot det föreliggande förslaget, likväl
med. hänsyn till polisväsendet och nppsikten öfver de allmänna
vägarna icke tilltrodde sig tillstyrka bifall till samma förslag.

Vid öfvervägande af hvad i ärendet förekommit har jag vunnit
den infattning, att en länsmanstjänst inom Östbo härads fögderi utan
afsevärd olägenhet kan indragas, och hemställer jag därför, att fögderiet
måtte uppdelas i två länsmansdistrikt genom omreglering af de
nuvarande distrikten i enlighet med löneregleringskommitténs förslag.

Kronobergs län.

Indragning af eu kronofogdetjänst, eu Iiäradsskrifvartjänst
och eu länsmanstjänst.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit indragning af en kronofogde-
och .en häradsskrifvaretjänst genom förläggande af Kinnevalds
°j -Norrviainge härads fögderis ena härad, Kinnevalds, till Konga härads
fögderi och dess andra härad, Norrvidinge, till Allbo härads fögderi,
med. öfverflyttande, samtidigt af Konga härads fögderis norra länsmansdistrikt
till Uppvidinge härads fögderi.

Ehuru såväl ortsinvånarna som vederbörande tjänstemän beredts
tillfälle att öfver förslaget yttra sig, har ingen begagnat sig häraf.

Kungl. Maj:ts. befallningshafvande, som endast med stor tvekan
ansett sig böra tillstyrka indragning af fogde- och länsmanstjänster,
har, då kommitténs förslag i förevarande hänseende syntes utan allt
för betydande olägenheter låta sig genomföra, funnit sig icke böra af v/rua

* denna del, och ämbetsverken hafva hemställt om

bifall till ifrågavarande regleringsförslag, hvars genomförande jag därför
anser mig böra föreslå.

Länsmansdistriktsindelningen.

I sitt underdåniga betänkande har kommittén föreslagit indragning
af en länsmanstjänst inom Sunnerbo härads fögderi genom Sunnerbo
Bih. till Riksd. Prut. 1908. 1 Rami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft. 13

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

härads sydöstra, sydvästra, norra och östra länsmansdistrikts omregiering
till endast tre sådana, bestående, ett af nuvarande sydöstra distriktet
samt Agunnaryds och Pjätteryds socknar, ett af nuvarande sydvästra
distriktet samt Angelstads och Känna socknar och ett af återstoden
utaf nuvarande norra och östra distrikten.

Kronofogden i fögderiet har, i anslutning till ortsinvånarnas i
ärendet gjorda uttalande, jämte det han afstyrkt indragning.af länsmansdistrikt
inom fögderiet, för den händelse sådan indragning likväl ansåges
böra ske, föreslagit fögderiets indelning i följande distrikt, nämligen

det norra, omfattande Hvittaryds, Berga, Dörarps, Ljunghy, Kanna,
Ryssby och Tutaryds socknar,

det östra, omfattande Agunnaryds, Pjätteryds, Göteryds, Södra
Ljunga och Hamneda socknar,

det södra, omfattande Markaryds, Hinneryds, Traryds och Hallaryds
socknar och

det västra, omfattande Angelstads, Annerstads, Torpa, Nöttja,
Odensjö, Lidhults och Yrå socknar.

Detta kronofogdens förslag har biträdts af häradsskrifvaren i orten
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, såsom förut nämnts,
endast med stor tvekan ansett sig böra tillstyrka indragningar af
fogde- och länsmanstjänster, har äfven anslutit sig till den af kronofogden
uttalade mening.

Ämbetsverken hafva, då från ortsmyndigheternas sida icke framställts
några vidare betänkligheter mot distriktens förstorande, samt
därtill komme att folkmängden i denna ort under senare tider varit
stadd i oafbruten tillbakagång, ansett sig icke hafva anledning motsätta
sig indragning af eu af länsmanstjänsterna i Sunnerbo fögderi.
Och då det af kronofogden framlagda regleringsförslaget syntes hafva
företräde framför kommitténs hafva ämbetsverken i underdånighet hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t, med indragning af en af länsmanstjänsterna,
måtte förordna, att Sunnerbo fögderi skall indelas i fyra länsmansdistrikt,
benämnda norra, östra, södra och västra, med den omfattning
Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt.

Det af ämbetsverken sålunda förordade förslag hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte bifalla.

Kalmar läs).

Indragning af tre länsmanstjänster.

Löneregleringskommittén har föreslagit indragning af en länsmanstjänst
inom Aspelands och Handbörds härads fögderi genom omregle -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

ring af fögderiets nuvarande fyra länsmansdistrikt — Aspelands härads
östra och västra samt Handbörds härads östra och västra — till endast
tre sådana distrikt, bestående, det ena af nuvarande Aspelands härads
västra distrikt samt Målilla och Tveta socknar, det andra af Mörlunda,
Fågelfors, Fagerhults och Kråksmåla socknar och det tredje af Högsby,
Fliseryds och Långemåla socknar.

I häröfver afgifvet yttrande hafva ortsinvånarna, med uttalande af
sin önskan att få behålla den nuvarande distriktsindelningen, hemställt
att, om ett distrikt skulle indragas, regleringen måtte ske så, att distrikten
komme att omfatta
ett hela Aspelands härad,

ett Fågelfors, Fagerhults och Kråksmåla socknar och
ett Högsby, Långemåla och Fliseryds socknar.

I öfverensstämmelse härmed hafva flertalet fögderitjänstemän och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat sig och ämbetsverken, som,
ehuru ej utan tvekan, tillstyrkt indragning af en af länsmanstjänsterna
i fögderiet, hafva beträffande sättet för länsmansdistriktens omreglering
anslutit sig till orlsinvånarnas förslag.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att en af
länsmanstjänsterna inom Aspelands och Handbörds härads fögderi måtte
indragas samt fögderiet förklaras skola vara indeladt i tre länsmansdistrikt
med omfattning enligt det af myndigheterna biträdda förslag.

Vidare har löneregleringskommittén föreslagit indragning af en
länsmanstjänst inom Norra Möre och Stranda härads fögderi genom
omreglering af fögderiets nuvarande fyra länsmansdistrikt — Norra
Möre härads södra och norra samt Stranda härads södra och norra —-till tre sådana distrikt, bestående, det ena af nuvarande Norra Möre
härads södra distrikt samt Åby socken, det andra af nuvarande Stranda
härads norra distrikt och Mönsterås församling samt det tredje af
Ålems, Bäckebo och Ryssby socknar.

Regleringen har mött motstånd hos större delen af ortsbefolkningen,
men tillstyrkts af flertalet bland fögderitjänstemännen.

De invändningar, som framställts mot den ifrågasatta regleringen
af länsmansdistrikten inom detta fögderi, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ej ansett vara af den beskaffenhet, att de borde utgöra hinder
för regleringens genomförande, utan har Kungl. Maj ds befallningshafvande
till kommittéförslaget i denna del tillstyrkt bifall, och ämbetsverken
hafva, med tagen hänsyn äfven därtill, att folkmängden inom

100

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

fögderiet under senare tider varit i oafbruten nedgång, förordat kommittéförslaget,
till hvilket jag därför anser mig böra i nu förevarande
del tillstyrka bifall.

Inom Södra Möre härads fögderi har löneregleriugskommittén föreslagit
indragning af en länsmanstjänst genom omreglering af tre utaf
fögderiets sex länsmansdistrikt, nämligen Södra Möre härads västra,
östra och sydöstra distrikt, till två distrikt, omfattande, det ena nuvarande
västra distriktet och Karlslunda socken af östra distriktet samt
det andra nuvarande östra distriktet i öfrigt och nuvarande sydöstra
distriktet.

Af ortsbefolkningen har endast en ringa del begagnat sig af lämnadt
tillfälle att yttra sig i frågan och därvid afstyrkt förslaget. Däremot
hafva fögderi tjänstemännen ej haft något att erinra mot förslaget
och Kung!. Maj:ts befallningshafvande har obetingadt tillstyrkt bifall
till detsamma.

Då jämväl ämbetsverken förordat ifrågavarande förslag, synes ett
länsmansdistrikt kunna utan olägenhet indragas.

Under ärendets behandling i departementet har emellertid dit inkommit
framställning från Karlslunda socknemän, att nämnda socken
måtte förläggas till Södra Möre härads nordöstra eller östra distrikt;
men då vederbörande myndigheter ej blifvit häröfver hörda och jagvid
sådant förhållande ej är i tillfälle bedöma den gjorda framställningens
befogenhet, hemställer jag, att det afseende måtte fästas vid
framställningen, att ärendet i dess nuvarande skick ej företages till
slutligt afgörande, utan att Eders Kungl. Maj:t ville, med förklarande
att Södra Möre härads västra, östra och sydöstra distrikt skola omregleras
till två distrikt, anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att, efter vederbörandes hörande, inkomma med det förslag till distriktens
omreglering, hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

Hallands län.

Indragning af eu kronofogde- och eu liäradsskr ifvartjänst.

Inom Hallands län, som för närvarande omfattar fyra fögderier
och tre domsagor, har löneregleringskommittén föreslagit indragning
af ett fögderi genom \7arbergs fögderis fördelning mellan Halmstads
och Kungsbacka fögderier sålunda, att med Halmstads fögderi förena -

101

Kung1. Maj tfa Nåd. Proposition No 71.

des Varbergs fögderis södra länsmansdistrikt och med Kungsbacka
fögderi Varbergs fögderis mellersta och norra länsmansdistrikt.

De ortsinvånare, som yttrat sig i ärendet, hafva ej haft något att
erinra mot förslaget, hvaremot en del af fögderitjänstemännen afstyrka
detsamma.

Kung].. Maj:ts befallningshafvande har förklarat sig val anse, att
kommitténs förslag icke vore omöjligt att genomföra, men att den
beräknade minskningen i utgifterna för landsstaten icke skulle komma
att uppväga de olägenheter, som genom den ifrågasatta fögderiindelningen
skulle uppstå för allmänheten, hvarför tillfyllestgörande skäl
saknades för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att förorda bifall till
en dylik minskning i fögderiernas antal. Skulle emellertid någon
ny indelning i administrativt hänseende anses böra för Hallands län
komma till stånd, syntes denna böra sammanfalla med den judiciella
indelningen inom länet.

De invändningar, som framställts mot den ifrågasatta regleringen
af länets fögderier hafva ämbetsverken icke funnit vara af den beskaffenhet,
att de syntes böra utgöra hinder för regleringens genomförande.
Ej heller hafva enligt ämbetsverkens mening framställts några befogade
anmärkningar i fråga om områdesbegränsningen för de nya fögderierna,
och då en indelning af fögderierna i öfverensstämmelse med
den judiciella indelningen, ehuru från flera synpunkter fördelaktig, icke
kunnat vinna ämbetsverkens understöd redan på den grund, att fögderierna
därigenom skulle erhålla till såväl areal som invånarantal synnerligen
ojämn omfattning, hafva ämbetsverken hemställt om bifall till
kommitténs ifrågavarande förslag.

Hvad ämbetsverken sålunda hemställt anser jag mig böra förorda.

Älfsborgs län.

Indragning af eu länsinanstjänst.

Af löneregleringskommittén har föreslagits indragning af en länsmanstjänst
inom Redvägs och Kinds fögderi genom sammanslagning af
Redvägs härads norra och Redvägs härads södra distrikt.

Kungl. Majds befallningshafvande har, då någon mera betydande
invändning mot kommitténs förslag icke kunde göras, samt häradsborna
utan större meningsskiljaktighet godkänt detsamma, funnit sig
böra tillstyrka bifall till den ifrågasatta sammanslagningen; och har
densamma jämväl af ämbetsverken blifvit förordad.

f På grund häraf hemställer jag om bifall till löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag.

102

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

Skaraborgs län.

Indragning af två kronofogdetjänster, två Läradsskrifvartjänster
och tre länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har inom Skaraborgs län, som för nät--varande är indeladt i sju fögderier, föreslagit indragning af två fögderier
genom

uppdelning af Södra Vadsbo fögderi mellan Norra Vadsbo fögderi
och Sköfde fögderi sålunda, att Valla tingslag lörlades till det förra
och Binnebergs tingslag till det senare fögderiet samt

uppdelning af Lidköpings fögderi mellan Skara fögderi och Barne
fögderi sålunda, att Kinnefjärdings och Sinne härad förlädes till det
förra och Kållands härad till det senare.

Vid hållna sammanträden med ortsinvånarna hafva sockenombudens
öfvervägande flertal motsatt sig de föreslagna ändringarna i fögderiindelningen
och större delen af fögderitjänstemännen hafva uttalat sig
för bibehållande af den nuvarande indelningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har erinrat därom, att^ fögderiernas
antal i detta län tillförene varit fem, såsom kommittén nu
föreslagit, men enligt nådigt bref den 17 september 1867 blifvit ökadt
till sju, så att fögderierna nu mera hvart för sig sammanfölle med en
af länets sju domsagor. Med hänsyn till de fördelar, som med denna
anordning vore förenade och till den omständighet, att göromålen för
fögderiförvaltningen efter år 1867 i ganska afsevärd mån ökats, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med afseende jämväl å hvad såväl
ortsinvånarna som kronofogdarna och häradsskrifvarna anfört till stöd
för bibehållande af den nuvarande indelningen, för sin del afstyrkt
bifall till kommitténs ifrågavarande regleringsförslag.

Ämbetsverken hafva till en början framhållit, att de till omreglering
föreslagna fögderierna syntes icke vara större eller bereda tjänsteinnehafvarne
tyngre arbete, än att de hvart för sig torde kunna i någon
mån utvidgas. Inom Södra och Norra Vadsbo fögderier och Sköfde
fögderi hade också vissa bland fögderitjänstemännen ansett förslaget
beträffande dessa fögderier kunna genomföras, och då folkmängdssiffrorna
för nämnda fögderier under en längre tidsföljd varit i sjunkande,
ansågo sig ämbetsverken icke hafva tillräckligt skäl att afstyrka bifall
till kommittéförslaget i fråga om Södra och Norra Vadsbo fögderier
och Sköfde fögderi.

103

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Hvad åter angår regleringen mellan Lidköpings, Skara och Bänne
fögderier hafva ämbetsverken ansett det icke utan skäl kunna ifrågasättas,
om icke den af kommittén föreslagna utvidgningen blefve allt
för omfattande, i det att de nya fögderierna erhölle sådan storlek, att
de af sina tjänsteinnehafvare, särskilt häradsskrifvarna, kräfde anlitande
af biträde i större omfattning än som skäligen kunde fordras.
Med hänsyn jämväl till innehållet i de uppgifter, som för dessa fögderier
lämnats af kronofogdar och häradsskrifvare angående deras arbetstid
och af häradsskrifvarna angående deras anlitande af tjänstebiträden,
hafva ämbetsverken, under erinran att det synnerligen stora antalet
socknar i de ifrågasatta nya fögderierna tvifvelsutan skulle komma att
i sin mån medverka till arbetets ökning, ansett sig icke hafva tillräckligt
skäl att tillstyrka bifall till förslaget i denna del, utan hemställt
att förslaget beträffande Lidköpings fögderis uppdelning mellan Skara
fögderi och Barne fögderi icke måtte till vidare åtgärd föranleda.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag väl funnit
de skäl, som anförts mot indragning af två fögderier inom Skaraborgs
län i viss mån beaktansvärda, men å andra sidan synas de fögderier,
hvilkas omreglering ifrågasatts, med hänsyn till areal, folkmängd och
öfriga förhållanden ej vara större än att de, på sätt ämbetsverken äfven
anfört, kunna tåla någon utvidning.

Hvad särskilt angår den invändning mot kommittéförslaget, som
i fråga om Lidköpings, Skara och Barne fögderier anförts därom, att
tillökningen i arbete för vederbörande tjänsteinnehafvare genom dessa
fögderiers reglering skulle blifva allt för betungande, tillåter jag mig
nämna, att jag vid framläggande af förslag till lönereglering för landsstaten
kommer att tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att föreslå förvaltningsbidrag
till kronofogdar och häradsskrifvare, anpassade efter göromålens
myckenhet. Härmed synes det väsentligaste skälet emot föreslagna regleringen
af dessa fögderier hafva bortfallit.

På grund af nu anförda förhållanden och då de omständigheter i
öfrigt, som anförts mot indragning af två fögderier inom länet, icke
synas vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder mot sådan indragning,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att antalet fögderier
inom Skaraborgs län skall minskas från sju till fem, men då jag
icke är öfvertygad om, att den af löneregleringskommittén föreslagna
fögderiindelningen är den med hänsyn till förhållandena inom orten
lämpligaste och vederbörande i allt fall synas böra lämnas tillfälle att
härom yttra sig, tillåter jag mig föreslå, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
måtte i sinom tid undfå nådig befallning att efter veder -

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

börandes hörande inkomma med det förslag till fögderiindelning inom
länet, hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

Länsmansdistri/ctsindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit

dels indragning af en länsman stjänst inom nuvarande Södra Vadsbo
fögderi på sådant sätt, att med Valla tingslags västra distrikt förenades
den till samma tingslags norra distrikt hörande Halna socken och den
till tingslagets östra distrikt hörande Ransbergs socken, samt att återstående
delarna af Valla tingslags norra och dess östra distrikt förenades
till ett distrikt,

dels indragning af två länsinanstjänster inom Vartofta fögderi sålunda,
att Dimbo tingslags västra distrikt och Frökinds härads och
Ollebergs fjärdings tingslags af Vartofta härad distrikt jämte Hvalstads,
Vättaks, Ivymbo och Suntaks socknar af Slättängs tingslags västra
distrikt förenades till ett länsmansdistrikt, och återstående delen af sistnämnda
distrikt jämte Slättängs tingslags östra distrikt bildade ettdistrikt
och

dels indragning af en länsmanstjänst inom Skara fögderi genom
omreglering af Vilske härads distrikt, Valle härads distrikt, Skånings
härads norra distrikt och Skånings härads södra distrikt sålunda, att
Vilske härad jämte Norra Vänga och Edsvära socknar af Skånings
härad sammanfördes till ett distrikt, Valle härad äfvensom af Skånings
härad Marums, Skånings—Åsaka, Händene och Härlunda socknar samt
Skara landskommun till ett distrikt samt Skånings härad i öfrigt utgjorde
ett distrikt.

Hvad då först beträffar regleringen af Valla tingslags västra, norraoch
östra distrikt, så hafva flertalet af ortsinvånarna motsatt sig regleringen,
under det att länsmännen i distrikten och kronofogden i
fögderiet ej haft något att erinra mot densamma. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åter har uttalat den mening, att, om hänsyn toges
allenast till de förvaltningsbestyr, som af länsmännen utfördes, länetslänsmäns
antal nog kunde i någon mån minskas, men tillika framhållit
att de uppgifter, som länsmännen hade att lösa i egenskap af allmänna
åklagare och polistjänstemän, vore af den vikt och betydelse, att länsmännens
antal hellre borde ökas än minskas, hvadan ock numera allmänt
gjort sig gällande klagan öfver polistjänstemännens å landet fåtalighet.
Vid sådant förhållande och med afseende å de åsikter, som.
hufvudsakligen gjort sig gällande hos sockenombuden, ansåg sig KungL
Maj:ts Befallningshafvande icke kunna tillstyrka bifall till det nu ifrågavarande
förslaget.

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71,

Ämbetsverken åter hafva, med upplysning att invånarantalet i
Valla tingslag under senaste femton åren minskats, ej funnit de skäl,
som anförts emot sammanslagningen, böra utgöra hinder för den ifrågasatta
indragningen utan tillstyrkt bifall till kommittéförslaget i nu förevarande
del.

I fråga om indragning af två länsmanstjänster inom Vartofta fögderi
hafva ortsinvånarna genom utsedda ombud enats om att tillstyrka,
att Vartofta fögeri, söm för närvarande omfattar fem länsmansdistrikt,
skulle på angifvet sätt indelas i fyra distrikt, och detta förslag, i hvilket
flertalet fögderitjänstemän instämt, bar biträdts ej mindre af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som därvid hemställt att, om sådan
omreglering af fögderiets länsmansdistrikt skulle genomföras, framdeles
få yttra sig rörande fördelningen af socknarna å de fyra distrikten, än
äfven af ämbetsverken, som hemställt, att sättet för regleringens genomförande
måtte få bero på framtida pröfning. Däremot hafva alla, som
i ärendet yttrat sig, afstyrkt löneregleringskommitténs förslag om indragning
af två utaf fögderiets länsmansdistrikt.

Beträffande förslaget om indragning af en länsmanstjänst inom
Skara fögderi hafva ortsinvånarna och kronobetj aningen väl ej ansett
hinder möta, att fögderiets länsmansdistrikt, för närvarande till antalet
fyra, minskades till tre, men har däremot anmärkning framställts mot
den för de nya distrikten föreslagna omfattning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har af samma skäl som i fråga
om indragning af en länsmanstjänst inom Södra Vadsbo fögderi afstyrkt
nu ifrågavarande reglering.

Slutligen hafva ämbetsverken tillstyrkt indragning af en länsmanstjänst
inom Skara fögderi och i sammanhang därmed hemställt att, då
fullständig utredning saknades beträffande frågan om sättet för fögderiets
lämpligaste indelning i tre länsmansdistrikt, denna fråga måtte
få blifva beroende på framdeles skeende framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att tre länsmanstjänster
inom Skaraborgs län måtte förklaras skola indragas och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förständigas att i sammanhang med
förslag till den förändrade fögderiindelning, som genom indragning
af två utaf länets fögderier må föranledas, jämväl afgifva förslag till
reglering af ifrågavarande länsmansdistrikt.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 1 Band. 51 Iläft.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Västmanlands län.

Indragning af en kronofogdetjänst, en Mradsskrifvartjänst
och tre länsmanstjänster.

Fö g der iin d elningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit, att i Västmanlands län,
som för närvarande omfattar fyra fögderier, skulle indragas en kronofogde-
och en häradsskrifvartjänst genom Västerås fögderis fördelning
mellan länets öfriga fögderier sålunda, att dess andra länsmansdistrikt
jämte de till tredje länsmansdistriktet hörande socknarna Dingtuna,
Lundby och Västerås—Barkarö förlädes till Kungsörs fögderi, att dess
första länsmansdistrikt jämte Lillhärads till tredje distriktet hörande
socken förlädes till Bergslags fögderi samt att dess fjärde distrikt jämte
till tredje distriktet hörande Badelunda, Hubbo och Tillberga socknar
äfvensom fögderidelen af S:t Ilians socken förlädes till Salbergs—Väsby
fögderi.

Vid hållna sammanträden med ortsbefolkningen hafva uttalanden
gjorts, än till förmån för bibehållande af den nuvarande fögderiindelningen,
än för löneregleringskommitténs förslag och än för fögderiernas
reglering på annat sätt än enligt kommittéförslaget.

Fögderitjänstemännen hafva i allmänhet motsatt sig indragning af
ett fögderi och i allt fall ansett sådan indragning ej böra ske enligt
löneregleringskommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, med erinran att Västmanlands
län, som tillförene omfattat sex fögderier, på 1870-talet blifvit till
sin indelning regleradt, så att detsamma kommit att utgöra de nuvarande
fyra fögderierna, hvart och ett sammanfallande med en domsaga, framhållit
de olägenheter, som skulle blifva en följd af den ifrågasatta rubbningen
i den sålunda vunna enhetligheten i indelningen, hvars bibehållande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåg vara synnerligen
önskligt.

Ämbetsverken hafva — då Kungl. Maj ds befallningshafvande icke
häntydt på att ur synpunkten af den fogdarna och häradsskrifvarna
åliggande arbetsbörda hinder skulle möta för den ifrågasatta regleringen
och då de onekligen afsevärda fördelar, öfverensstämmelsen mellan
den administrativa och judieiella indelningen medförde, ej torde vara så
stora, att de borde utgöra hinder för en omreglering, som af andra
skäl ansåges böra genomföras — funnit sig, ehuru icke utan tvekan,
äga anledning tillstyrka indragning af en kronofogde- och en härads -

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skrifvar tjänst inom länet; men med hänsyn till de till synes välgrundade
anmärkningar, som framställts mot kommitténs förslag till ny
fögderiindelning, äfvensom därtill att under ärendets behandling i orten
framlagts olika regleringsförslag, hafva ämbetsverken, då enighet i
regleringsfrågan ej ernåtts och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ej yttrat sig angående företrädet mellan de olika förslagen, hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte förklara att, med indragning af en kronofogde-
och en häradsskrifvartjänst i länet, länet skulle vara indeladt i
tre fögderier; och borde, i händelse af bifall härtill, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
undfå nådig befallning att inkomma med det förslag
rörande fögderiernas omreglering, hvartill omständigheterna då kunde
föranleda.

Till hvad ämbetsverken sålunda hemställt får jag tillstyrka nådigt
bifall.

Länsmansdistriktsindelningen.

I löneregleringskommitténs betänkande föreslås indragning af tre
länsmanstjänster genom

indelning af Kungsörs fögderi med dess föreslagna utvidgade område
i fyra länsmansdistrikt, omfattande, det första nuvarande Sldnnskattebergs
distrikt samt Odensvi socken af Köpings distrikt; det andra nuvarande
Köpings distrikt i öfrigt samt Himmeta och Medåkers socknar af Arboga
distrikt; det tredje nuvarande Arboga distrikt i öfrigt samt nuvarande
Kungsörs distrikt; och det fjärde den fögderiet tillförda delen af nuvarande
Västerås fögderi;

indelning af Bergslags fögderi med dess föreslagna utvidgade område
i fyra länsmansdistrikt, af hvilka tre skulle sammanfalla med hvar
sitt af fögderiets tre nuvarande distrikt och det fjärde utgöras af den
fögderiet tillagda delen af nuvarande Västerås fögderi; samt

indelning af Salbergs—Väsby fögderi med dess föreslagna utvidgade
område i fem länsmansdistrikt, bestående, det första af nuvarande
Våla distrikt, det andra af nuvarande Heby distrikt och Norrby socken,
det tredje af nuvarande Sala distrikt samt Rumla och Tärna socknar,
det fjärde af nuvarande Torstuna distrikt och Simtuna socken samt det
femte af den fögderiet tillagda delen af nuvarande Västerås fögderi.

Efter det ortsinvånarna och kronobetjäningen blifvit i ärendet hörda
och därvid angående den ifrågasatta regleringen uttalat väsentligen
skiljaktiga meningar, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet
utlåtande emot kommittéförslaget anmärkt hufvudsakligen, att enligt
detsamma härad flerstädes uppdelats på olika länsmansdistrikt, till -

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

hörande skilda fögderier och domsagor, att understundom en socken,
hvars samfärdsel med den yttre världen läge hufvudsakligen åt en viss
ort, förts tillsamman med ett främmande länsmansdistrikt, hvartill knappast
ledde allmänna vägar, samt att kommuner med lifliga industrisamhällen,
som nu i beskattningshänseende hörde tillsamman, blifvit
skilda och förts till olika taxeringsdistrikt. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
har emellertid ansett möjligt, att en utjämning af arbetet
mellan de olika länsmansdistrikten kunde och borde äga rum och i
sådant afseende sedermera inkommit med förslag, därvid Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, under förutsättning att platsen Kungsör . inom
närmaste framtiden finge inträda i utöfning af köpingsrätt, gifvit tillkänna,
att genom förändrad indelning af tre af länets nuvarande fögderier,
indragning af tre länsmanstjänster kunde ske; och har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i sammanhang härmed uppgjort förslag till
sådan ny indelning.

Ämbetsverken hafva, jämte meddelande, att enligt Kungl. Maj:ts
nådiga beslut den 31 december 1906 platsen Kungsör vid ingången
af år 1907 inträdt i utöfning af köpingsrätt, i öfrigt uttalat den
uppfattning att tre af länsmansbefattningarna inom länet skulle kunna
utan mera afsevärda svårigheter indragas, men då indelningen i länsmansdistrikt
måste sättas i beroende af fögderiindelningen, angående
hvilken senare fråga ämbetsverken, på sätt ofvan anförts, icke
vore i tillfälle att nu tillstyrka något visst förslag, borde jämväl
de närmare bestämmelserna om länsmansdistriktsindelningens genomförande
få blifva beroende på framdeles skeende anmälan; och hafva
ämbetsverken fördenskull i underdånighet tillstyrkt Eders Kungl. Maj:t
att, med indragning af tre länsmanstjänster i länet, anbefalla sin befallningshafvande
att inkomma med det förslag till distriktens omreglering,
hvartill omständigheterna då kunde föranleda.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte i öfverensstämmelse
härmed i ärendet besluta.

Kopparbergs län.

Indragning af tre länsmanstjänster.

Löneregleringskommittén har föreslagit att inom Hedemora fögderi,
som för närvarande är indeladt i sex länsmansdistrikt, nämligen Folkärna
distrikt, Stora Skedvi och Säters distrikt, Husby distrikt, Hede -

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

mera distrikt, Garpenbergs distrikt och By distrikt, två länsmanstjänster
måtte indragas genom

omreglering af Stora Skedvi och Säters distrikt, Husby distrikt
och Hedemora distrikt till två distrikt, bestående, det ena af Stora
Skedvi och Husby socknar och det andra af Säters och Hedemora
socknar, samt

sammanslagning till ett af Garpenbergs distrikt och By distrikt.

Kronofogden i orten har, i öfverensstämmelse med förslag, som
framställts af ortsinvånare och länsmän i fögderiet, hemställt, att Hedemora
fögderi måtte indelas i fyra distrikt med angifven omfattning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har afstyrka hvarje förändring
i den nuvarande indelningen af länsmansdistrikten inom länet, men
skulle det oaktadt den välbehöfliga förbättringen af landsstatstjänstemännens
löneförmåner med nödvändighet anses kräfva detta offer, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande på de af ortsbefolkningen och kronobetjäningen
anförda grunder funnit sig böra gifva företräde åt de af dem
framställda förslag och i sådant hänseende, med bestämdt afstyrkande
af vidare rubbning i nu bestående förhållanden inom fögderiet, hemställt,
att sådan ändring i nuvarande dis t riktsindelningen eventuellt
måtte i samband med löneregleringen genomföras, att Stora Skedvi
socken och Husby distrikt sammanfördes till ett distrikt samt Säters
och, Hedemora landsförsamlingar förenades med Garpenbergs socken
till ett distrikt.

Ämbetsverken hafva på grund af hvad i ärendet förekommit ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag och alltså
hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, med indragning af två
länsmanstjänster inom Hedemora fögderi, förordna, att fögderiet skall
vara indeladt i fyra länsmansdistrikt, nämligen Folkärna distrikt, Stora
Skedvi och Husby distrikt, Säters, Hedemora och Garpenbergs distrikt
samt By distrikt.

Den af ämbetsverken sålunda gjorda hemställan anser jag mig
böra förorda till nådigt bifall.

I löneregleringskommitténs betänkande föreslås inom Nedan-Siljans
fögderi reglering af länsmansdistrikten bland annat genom sammanslagning
af Åls distrikt och Bjursås distrikt till ett distrikt.

Såväl ortsbefolkningen som kronobetjäningen hafva, särskildt med
hänsyn till distriktens läge och kommunikationsförhållanden, uttalat sig
mot sammanslagningen, men däremot har antydts, att om Åls

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

distrikt skulle förenas med annat distrikt, en sammanslagning med Gagnefs
distrikt vore den naturligaste och lämpligaste, då dessa distrikt
med hvarandra ägde utmärkta förbindelser såväl medelst lands- och
järnväg som sjöledes.

Kungl. Maj ds befallningshafvande har, under samma förutsättning
som i fråga om reglering af Stora Skedvi och Säters m. fl. distrikt
ofvan angifvits, hemställt, att sådan ändring i nuvarande distriktsindelningen
eventuellt måtte i samband med löneregleringen genomföras,
att Gagnefs distrikt och Äls distrikt sammansloges till ett distrikt;
och ämbetsverken hafva, då Kungl. Majds befallningshafvande
ansett denna sammanslagning äga företräde framför den af kommittén
föreslagna regleringen, ej haft något att erinra däremot.

Jag hemställer därför, att Åls och Gagnefs distrikt måtte förklaras
skola tillsamman utgöra ett länsmansdistrikt.

Vidare har löneregleringskommittén föreslagit indragning af en
länsmanstjänst inom Västerdals fögderi genom sammanslagning af Järna
och Äppelbo distrikt. *

Ortsinvånarna hafva bestridt den ifrågasatta sammanslagningen,
hvaremot kronobetjäningen ansett hinder ej möta mot densamma.

Kungl. Majds befallningshafvande har äfven i fråga om denna
indragning, under enahanda förutsättning som i fråga om reglering
af Stora Skedvi och Säters in. fl. distrikt, eventuellt tillstyrkt den
föreslagna sammanslagningen; och då ämbetsverken ej haft något att
erinra mot densamma, får jag till löneregleringskommitténs förslag i
denna del tillstyrka nådigt bifall.

Gäfleborgs !än.

In dragning af två länsmanstjänster och inrättande af en ny länsmanstjänst.

Enligt kommitténs förslag borde inom Norra Hälsinglands fögderi
tre länsmanstjänster indragas genom sammanslagning
dels af Hälsingtuna distrikt och Forsa distrikt,
dels af Rogsta distrikt och Harmångers distrikt, samt
dels af Gnarps distrikt och Bergsjö distrikt.

Bland ortsinvånarna och kronobetjäningen har i allmänhet den önskan
gjort sig gällande att vid nuvarande indelningen måtte få förblifva,
och särskildt har en omreglering af distrikten i enlighet med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kommitténs förslag med hänsyn till såväl ortsförhållandena som länsmännens
göromål ansetts olämplig; men samtidigt därmed ha bland
ortsbefolkningen och länsmännen samt af kronofogden i orten gjorts
uttalanden om att indragning kunde ske beträffande två länsmanstjänster
på sådant sätt, att Hälsingtuna och Rogsta distrikt förenades till ett
samt Harmångers och Gnarps distrikt till ett distrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har med hänvisning till de sålunda
gjorda uttalandena samt med hänsyn till lokala förhållanden, länsmansdistriktens
areal och folkmängd samt karaktär och kynne hos vissa
delar af befolkningen förklarat sig anse någon annan indragning af
länsmansdistrikt inom länet ej lämpligen kunna låta sig göra än genom
förening dels af Hälsingtuna och Rogsta distrikt och dels af Harmångers
och Gnarps distrikt; och då detta Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag blifvit tillstyrkt af ämbetsverken, anser jag mig böra förorda
detsamma till fastställelse.

Gästriklands fögderi, som sammanfaller med Gästriklands domsaga,
är för närvarande indefinit i sex länsmansdistrikt, nämligen Hedesunda
och Arsunda distrikt, Ofvansjö och Jäderbo distrikt, Torsåkers distrikt,
Ockelbo distrikt, Hamrånge och Hille distrikt samt Valbo och Högbo
distrikt.

I denna distriktsindelning har kommittén icke föreslagit någon
ändring. Däremot blef vid ett inför kronofogden med ortsinvånarna
hållet sammanträde af Högbo socknemän fråga väckt om delning af
Valbo och Högbo distrikt.

Med upplysning att folkmänden inom Valbo och Högbo distrikt
vid 1905 års slut ökats till 20,574 personer, har kronofogden uttalat
den mening, att samma distrikt utan tvifvel vore för stort och fördenskull
tillstyrkt bifall till socknemännens förslag. Sandvikens, inom
Högbo socken belägna, stora järnverk med öfver 6,000 invånare på
ett tämligen begränsadt område vore alltjämt i tillväxt, hvarför talande
skäl funnes för att Högbo socken finge egen länsman, boende i eller
invid Sandviken. Valbo vidsträckta och folkrika socken, belägen intill
Gäfle stad, vore äfven i ^behof af egen länsman. Med Högbo socken
borde lämpligen förenas Årsunda socken. I händelse Årsunda socken
sålunda skildes från Hedesunda, borde till ett distrikt sammanföras
sistnämnda socken och Öster-Färnebo socken. Genom den nu ifrågasatta
omregleringen skulle Torsåkers socken komma att utgöra ett
länsmansdistrikt för sig.

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Kung! Maj:ts befallningshafvande bar biträdt kronofogdens förslag,
och ämbetsverken, som ansett bebofvet af Valbo och Högbo länsmansdistrikts
delning vara tydligen ådagalagdt samt föreslagna omregleringen
i öfrigt fördelaktig, hafva på grund häraf i underdånighet
hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t förklara, att Gästriklands
fögderi skall vara deladt i sju länsmarlsdistrikt, bestående

ett af Hedesunda socken jämte länsdelen af Söderfors socken samt
Öster-Färnebo socken,

ett af Ofvansjö och Jäderbo socknar,

ett af Torsåkers socken,

ett af Ockelbo socken (med Åmots kapell),

ett af Hamrånge och Hille socknar (med Oslättfors kapell),

ett af Högbo och Årsunda socknar samt

ett af Valbo socken.

Härtill anser jag mig böra förorda nådigt bifall.

I detta sammanhang och på grund af den personliga kännedom,,
jag såsom innehafvare af landshöfdingämbetet i Gäfleborgs län förvärfvat,
anser jag mig böra erinra därom, att ehuru jag icke nu funnit
oundgängligt, att Gästriklands fögderi — det till folkmängden största
i riket och med inemot 68,000 invånare — uppdelas i två fögderier,
denna fråga dock icke länge torde kunna undanskjutas, och jag bör
tillägga, att skälet, hvarför jag icke nu framlägger förslag därom, är
det, att det i löneregleringen föreslagna förvaltningsbidraget, i fall det
af Riksdagen godkännes, synes mig böra först verka någon tid, så att
man blir i tillfälle erfara, om det därigenom afsedda tillfället för kronofogden
och häradsskrifvaren att bereda sig ökadt tjänstebiträde väsentligt
underlättar deras förmåga att fylla sina tjänsteuppgifter.

Jämtlands län.

Indragning af en länsnianstjänst.

Af löneregleringskommittén har föreslagits indragning af en länsmanstjänst
inom Jämtlands västra fögderi genom Ovikens distrikts
förening med Hallens distrikt.

Förslaget har rönt motstånd hos ortsinvånarna och länsmännen i
distrikten med hänsyn till det nya distriktets vidsträckta omfattning,
hvaremot Kungl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med fögderiförvaltningen
ansett den ifrågasatta sammanslagningen ej medföra någon

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

nämnvärd olägenhet, och ämbetsverken hafva icke ansett sig äga tillräckliga
skäl att afstyrka kommitteförslaget i nu föreliggande del.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka
nådigt bifall till samma förslag.

Västerbottens län.

Inrättande af eu kronofogde- och eu Iiäradsskrifvartjänst samt indragning

af en länsmanstjäust.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har icke väckt fråga om omreglering af
Västerbottens läns fögderier, men förslag i sådant syfte har däremot
framställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ansett, att en
delning af Lappmarksfögderiet med nödvändighet måste företagas
och att detta lämpligast kunde ske på sådant sätt, att däraf jämte Mala
socken i Skellefteå fögderi bildades två fögderier, bestående det ena
Lycksele, Tärna, Stensele, Sorsele och Malå socknar samt det andra
af _ Asele, Fredrika med Örträsk, Vilhelmina och Dorotea socknar. Till
stöd för detta förslag som utställts till ortsinvånarnas hörande och af
dem enhälligt tillstyrkts, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrat
bland annat, att Lappmarksfögderiet, som till arealen vore det största
i riket, innehade en ytvidd, som med öfver 1,000 kvadratkilometer
öfverstege hela arealen af Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Kronobergs och Gottlands län tillsammantagna,
samt att folkmängden, hvilken den 31 december 1905 uppgått
till. 32,785 personer, vore större än i flertalet andra fögderier och
därjämte befunne sig i ständigt stigande. Förslaget om öfverförande
af Mala socken, som utgör särskildt länsmans distrikt, från Skellefteå
fögderi till ett af de ifrågasatta båda Lappmarksfögderierna har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra framställa dels
därför, att Skellefteå fögderi vore alldeles för stort och Malå socken
inom detta fögderi läge besvärligt i en utkant, dels ock därför att
nämnda socken genom sitt läge, sin natur och sin renskötsel borde
betraktas tillhöra lappmarken och jämväl i öfrigt ansåges vara lappmarkssocken.

Bih. till Rikad. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afd, 1 Band. 54 Käft.

114

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Ämbetsverken hafva för sin del biträdt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag, och anser jag mig böra förorda detsamma till bifall.

Inom Lappmarksfögderiet finnes för närvarande ej särskild häradsskrifvare
anställd, utan bestridas häradsskrifvargöromålen där af kronofogden
mot visst arvode jämte sportler. Löneregleringskomnutten
har ansett att en dylik förening af tjänster ej vidare borde förekomma,
utan att den regeln helt borde genomföras, att i hvarje fögderi skulle

finnas en häradsskrifvare. n „ ,

Vid framställning om inrättande af ytterligare en kronofogdetjänst
genom delning af Lappmarksfögderiet har emellertid Kungl.
Maj:ts befallningshafvande anfört, att i sammanhang därmed kunde
ifrågakomma att tillsätta en häradsskrifvare för hvart och ett af de
föreslagna nya fögderierna; men _ åtminstone tills vidare torde enligt
länsstyrelsens mening behofvet ej kräfva mer än en häradsskrifvare
för båda fögderierna, detta dock allenast under förutsättning att, såsom
hittills, mantalsskrifningarna finge förrättas af länsmännen. .

I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kung! Maj:t behagade
anvisa lön åt en för de båda nya Lappmarksfögderierna gemensam
häradsskrifvare.

Länsmansdistriktsindelningen.

Enligt löneregleringskommitténs förslag borde en länsman stjänst
indragas inom Skellefteå fögderi genom förening af Nysättra och Löf ångers

distrikt. .. .

Af ortsinnevånarne hafva endast Löfångers socknemän yttrat sig

rörande förslaget och därvid uttalat sig emot detsamma. _

I liket med vederbörande kronofogde har emellertid Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ansett den ifrågasatta sammanslagningen böra
kunna äga rum och tillstyrkt densamma, och då äfven ämbetsverken
förordat bifall till förslaget, hemställer jag, att det måtte vinna Eders
Kungl. Maj:ts godkännande.

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 71.

115

Norrbottens län.

Inrättande af ytterligare eu kronofogde- och en häradsskrifvartjänst.

Beträffande detta län, hvilket för närvarande är indeladt i fyra
fögderier, har löneregleringskommittén icke föreslagit någon förändring
i afseende å vare sig fögderi- eller länsmansdistriktsindelningen. Däremot
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande — efter det fögderiförvaltningarna
ifrågaställt bildandet af ett nytt fögderi inom länet —
i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande erinrat om den snabba
utvecklingen inom länet och ökningen af folkmängden, hvilken, efter det nu
gällande fögderiindelning inom länet år 1868 blifvit fastställd, i det närmaste
fördubblats. Sålunda både invånarantalet den 31 december 1868 utgjort
i Piteå fögderi 18,253, i Luleå fögderi 17,735, i Kalix fögderi 19,396
och i Torneå fögeri 15,897 personer. Motsvarande folkmängdssiffror utgjorde
den 31 december 1905 33,026, 32,445, 42,626 och 29,122. Med
hänsyn till denna betydande ökning af folkmängden och de nuvarande
fögderiernas stora areal ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nödvändigt att åtminstone ett ytterligare fögderi inrättades inom länet,
hvaremot Kungl. Ma:jts befallningshafvande icke för närvarande kunde
framlägga något förslag om sättet för utbrytning af ett nytt fögderi.

De skäl, Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört för
inrättande inom Norrbottens län af ytterligare ett fögderi, däri såväl
kronofogde som häradsskrifvare borde vara anställda, hafva ämbetsverken
ansett vara fullt giltiga och fördenskull hemställt, det täcktes
Kungl. Maj:t förordna, att Norrbottens län skall vara fördeladt i
fem fögderier, hvartdera med kronofogde och häradsskrifvare, samt
att pröfningen af frågan om länets fördelning på nämnda antal fögderier
måtte få blifva beroende på framställning af Kungl. Maj:ts
befällningshafvande.

Till denna ämbetsverkens hemställan får jag förorda nådigt bifall.

För att lämna en åskådlig bild af rikets indelning i fögderier och
länsmansdistrikt samt de förändringar, som skulle uppkomma dels enligt
löneregleringskommitténs förslag dels enligt hvad jag här ofvan tillstyrkt,
har jag låtit inom departementet upprätta efterföljande tabell, som beträffande
nuvarande förhållanden grundar sig på löneregleringskomitténs
uppgifter. Folkmängdens fördelning har dock i hela tabellen uppgifva
enligt de kända talen för den 31 december 1906.

116

Kung!. Maj.is Nåd, Proposition N:o 71.

Jämförande tabellarisk öfversikt af rikets indelning i fögderier och länsmans -

Län.	Nuvarande förhållanden.	Enligt lönereglerings-
Fögderiers	Länsmansdistrikts	Fögderiers
antal.	medel-areal \| \|nymil.	medeltal inv. S1/i2l906.	antal.	medel- areal r]nymil.	medeltal inv. 31/i2l90G.	antal.	medel-areal \| \| ny mil.	medeltal inv. S1/i21906.
Stockholms.................................	0	12.96	29,997	23	3.38	7,825	4	19.44	44,997
ITppsala ....................................	4	13.21	24,025	19	2.78	5,058	3	17.62	32,034
Södermanlands............................	4	16.89	32,056	12	5.63	10,686	3	22.52	42,743
Östergötlands..............................	8	13.76	27,191	29	3.80	7,510	6	18,35	36,209
Jönköpings ..........................:.....	(i	19.13	29,687	23	4.99	7,745	5	22.95	* 35,625
Kronobergs .................................	5	19.80	29,919	17	5.82	8,799	4	24.75	37,399
Kalmar.......................................	7	16.41	27,423	26 »)	4.42	7,383	6	19.4	31,994
Gottlands...................................	2	15.68	22,159	6	5.23	7,386	2	15.68	22,159
Blekinge ....................................	2	14.9 6	54,310	9	3.32	12,069	2	14.96	54,310
Kristianstads..............................	4	16.05	51,118	23	2.79	8,890	4	16.05	51,118
Malmöhus ..................................	0	7.92	46,645	26	1.83	10,764	6	7.92	46,645
Hallands....................................	4	12.20	28,382	li	4.44	10,321	3	16.26	37,842
Göteborgs och Bohus ..................	5	9.95	36,838	21	2.37	8,771	5	9.95	36,838
Älfsborgs...................................	0	21.09	40,936	29	4.30	8,470	6	21.09	40,936
Skaraborgs.................................	7	12.01	30,229	27	3.11	7,837	5	16.81	42,320
Värmlands .................................	7	27.50	32,572	19	10.13	12,000	6	32.09	36,000
Örebro.......................................	4	22.6 2	42,009	17	5.32	9,884	4	22.62	42,009
Västmanlands..............................	4	16.60	28,981	16	4.15	7,245	3	22.13	38,641
Kopparbergs ..............................	6	49.68	35,371	35	8.52	6,063	6	49.68	35,371
Gäfleborgs..................................	4	47.7 7	49,979	29	6 59	6,894	4	47.77	49,979
Västernorrlands...........................	0	42.45	35,755	30	8.49	7,151	6	42.45	35,755
Jämtlands .................................	4	126.68	26,553	26	19.49	4,085	4	126.68	26,553
Västerbottens..............................	3	196.62	49,314	26	22.68	5,690	3	196.62	49,314
Norrbottens................................	4	260.81	34.778	18 2;	57.0 6	7,728	4	260.81	34,778
	118		—	\| 517			104	—	—

*) Sedan Slättbo och Runstens länsmansdistrikt på Öland enligt K. Er. den 16 febr. 1900 från och med den 1 januari

2) I liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater för år 1907 uppgifves antalet länsmansdistrikt inom Norrbottens
hvilken till och med år 1905 på extra stat aflönats, icke upptagits såsom med ordinarie innehafvare besatt. Se härom
landsstaterna i länen.

3) Detta antal af 6 fögderier i Kalmar län upptages här i öfverensstämmelse med tidigare beslut om samman -

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 71.

117

distrikt med uppgifter om areal och folkmängd den 31 december IDOG.

kommitténs förslag.	Enligt departementschefens förslag.	L ä n.
Länsmans distrikts	Fögderiers	Länsmansdistrikts
antal.	medel -areal \| \| ny mil.	medeltal inv. 31/i2l906.	antal.	medel-areal \| \| nymil.	medeltal inv. 3Vi2l906	antal.	medel-areal □ nymil.	medeltal inv. 31/i21906.
18	4.32	9,999	5	15.55	35,997	21	3.73	8,571	. Stockholms.
11	4.81	8,736	O ö	17.62	32,034	14	3.78	6,864	Uppsala.
10	6.7 G	12,823	3	22.52	42,743	12	O.G3	10,686	Södermanlands.
19	5.80	11,449	0	18.35	36,209	27	4.09	8,057	Östergötlands.
18	6.38	9,896	5	22.95	35,625	! 20	5.74	8,906	Jönköpings.
10	6.19	9,350	4	24.75	37,399	16	6.19	9,350	Kronobergs.
21	5.47	9,141	O3)	19.4	31,994	22	5.73	8,726	Kalmar.
0	5.23	7,386	2	15.68	22,159	6	5.23	7,386	Gottlands.
9	3.32	12,069	2	14.90	54,310	9	3.32	12,069	Blekinge.
23	2.79	8,890	4	16.05	51,118	23	2.79	8,890	Kristianstads.
20	1.83	10,764	6	7.92	46,645	26	1.83	10,764	Malmöhus.
11	4.44	10,321	3	16.2G	37,842	11	4.4 4	10,321	Hallands.
17	2.93	10,835	5	9.95	36,838	21	2.87	8,771	Göteborgs och Bohus.
25	5.0G	9,805	0	21.09	40,936	28	4.52	8,772	Alfsbox’gs.
21	4.oo	10,076	5	16.81	42,320	24	3.50	8,817	Skaraborgs.
19	10.13	12,006	7	27.50	32,572	19	10.13	12,000	Värmlands.
15	6.03	11,202	4	22.62	42,009	17	5.32	9,884	Örebro.
13	5.ii	8,917	3	22,13	38,641	13	5.ii	8.917	Västmanlands.
27	11.04	7,820	0	49.68	35,371	32	9.31	6,632	Kopparbergs.
23	8.31	8,692	4	47.7 7	49,979	28	6.82	7,140	Gäfleborgs.
28	9.09	7,662	6	42.45	35,755	30	8.49	7,151	Västernorrlands.
24	21.11	4,426	4	126.68	26,553	25	20.27	4,248	Jämtlands.
25	23.59	5,918	4	147.45	36,986	25	23 59	5,918	Västerbottens.
18	57.96	7,728	5	208.65	27,822	18	57.96	7,728	Norrbottens.
443	—	- !	108	— —	487		—

1906 sammanslagits till ett distrikt, utgör antalet länsmansdistrikt i Kalmar län rätteligen 25.

län utgöia endast 17, hvilket torde bero på att den med år 1901 inrättade länsmanssysslan i Älfsby distrikt af nämnda län
statskontorets underd. framställning den 14 december 1907, angående bestämmande för år 1909 af ordinarie anslaget till

slagning af do två fögderierna på Öland, ett beslut, som icke ännu verkställts.

118

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Aflöningsförmånerna för ordinarie tjänstemän och betjänte.

Åflöningsför- I det föregående har jag redogjort för statskontorets utlåtande den
ordinäre tjSn 14 oktober 1902, i hvad det rörer, bland annat, dess förslag till läns0stémän
ocT indelning och däraf beroende olika aflöningsförmåner vid olika länsund^statln
styrelser, och har utaf denna redogörelse framgått, att statskontoret
LäTenT inTei-velat bibehålla den enligt 1878 års lönereglering gällande indelning af
ning i klasser, länen i klasser med olika tjänstgöriugspenningar för vissa af länsstyrelsernas
tjänstemän allt efter den klass länet tillhörde.

Löreregie- Löneregleringskominittén har i princip uttalat sig emot bestäm 1

mfttén™ mande af olika aflöningsförmåner för samma tjänstegrader hos olika
länsstyrelser, men kommittén har likväl ansett sig böra ifråga om aflöningsförmåner
åt afdelningsclieferna hänföra Uppsala, Gottlands, Blekinge,
Hallands och Västmanlands län till en lägre aflöningsklass, enär dessa
län »ännu stode i viss mån efter öfriga län».

Ämbetsverken. Uti sitt gemensamma utlåtande öfver löneregleringskommitténs förslag
har statskontoret vidhållit sin förut intagna ståndpunkt i fråga
om länsindelningen och kammarkollegium har förklarat sig sakna anledning
att därifrån afvika. Med ledning af folkmängdssiffrorna den
31 december 1905 och med tillämpning af samma grunder, som vid
1878 års lönereglering användts för uppdelning af länen i tre klasser
för normerande af afdelningschefernas aflöningsförmåner, hafva ämbetsverken
hemställt, att länen skulle indelas sålunda:

första klassens län: Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristian stads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län — tillhopa
13 län;

andra klassens län: Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Västerbottens
och Norrbottens län — tillhopa 5 län;

tredje klassens län: Uppsala, Blekinge, Gottlands, Hallands, Västmanlands
och Jämtlands län — tillhopa 6 län.

Denna klassindelning af länen hafva ämbetsverken ansett böra vara
bestämmande för tjänstgöringspenningarnes belopp icke blott ifråga
om afdelningscheferna utan äfven ifråga om länsnotarier och länsbokhållare,
hvadan den särskilda länsindelning i två klasser, som enligt
1878 års lönereglering gällt för länsnotarier och länsbokhållare, icke
skulle tillämpas.

Departements- De skäl, so in föranledt Kungl. Maj:t och Riksdagen att vid
chefen. senaste lönereglering fastställa olika löneförmåner för vissa länsstyrel -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

119

sernas ämbets- och tjänstemän allt efter göromålens omfattning vid de
olika länsstyrelserna, kvarstå fortfarande och måste enligt sakens natur
äfven för framtiden komma att gälla. Länens olika storlek och vissa
landsorters hastigare utveckling medföra gifvetvis för de särskilda
länsstyrelsernas tjänstemän en tämligen ojämnt fördelad arbetsbörda
särdeles för afdelningscheferna, men äfven för deras närmaste män,
länsnotarierna och länsbokhållarne. Väl är det sannt, hvad löneregleringskommittén
påpekat, att dessa olika förhållanden i möjligaste mån
utjämnats därigenom, att helt naturligt större antal arbetskrafter måst
ställas till länsstyrelsernas i de större länen förfogande, men det kan
dock icke med fog förnekas, att i allt fall större arbetsbörda och i
följd däraf äfven vidsträcktare ansvar medfölja tjänsterna i de större
länen än i de mindre.

För min del har jag därföre i likhet med ämbetsverken funnit en
indelning af länen i klasser för normerande af tjänstgöringspenningarne
efter tjänsternas besvärlighet äga goda skäl för sig.

Såväl 1873 års landsstatskommitté som 1902 års löneregleringskommitté
hafva uppvisat, att annan lämpligare måttstock än folkmängden
icke gifves för bedömande af de olika länsstyrelsernas större eller
mindre arbetsbörda, och ämbetsverken, som delat denna mening, hafva
med utgångspunkt härifrån låtit samma folkmängdstal, som vid 1878
års löneregleringskommitté användts, vara bestämmande för sitt förslag
till klassindelning, så att alltså till l:a klassen skulle räknas
län med 200,000 invånare och därutöfver, till 2:dra klassen län med
150,000 och intill 200,000 invånare samt till 3:dje klassen län med
mindre än 150,000 invånare.

Sedan år 1878 hafva emellertid folkmängdsförhållandena undergått
sådana förändringar, att en indelningsgrund, som då haft berättigande,
icke kan anses lika lämplig nu. Detta torde bäst framgå af följande
uppställning af länen efter deras folkmängd den 31 december 1906
enligt statistiska centralbyråns offentliggjorda uppgift:

Malmöhus län

Göteborgs och Bohus »
Östergötlands »

Alfsborgs ))

Värmlands »

Gäfleborgs »

Västernorr lands »

Skaraborgs »

436,705 invånare
362,213 »

288,380 »

281,160 »

255,464 »

247,821 »

243,058 »

239,472 »

120

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 71.

Kalmar län

Kopparbergs )>

Kristianstads »

Jönköpings ))

Örebro »

Stockholms »

Södermanlands »

Kronobergs »

Västerbottens »

Norrbottens »

Västmanlands »

Blekinge »

Hallands »

Uppsala »

Jämtlands »

Gottlands ))

226,681 invånare
226,401 »

221,174 »

207,766 »

200,924 »

198,322 »

170,033 »

157,609 »

154,548 »

152,385 ))

149,029 »

148,279 »

144,277 )>

125,371 »

113,707 »

53,508 »

Enligt ämbetsverkens förslag skulle alltså de tretton första bär
uppräknade länen höra till l:a klassen, de fem därpå följande till 2:dra
klassen och de sex sista till 3:dje klassen.

Då man af ofvanstående folkmängdstabell finner, att skillnaden
emellan det största länet och det minsta den 31 december 1906 utgjorde
icke mindre än 383,197 invånare, torde häraf framgå icke blott, att
fog finnes för en klassindelning, utan äfven, att rättvisa svårligen härvid
kan vinnas med en indelning i färre klasser än tre. Men en jämförande
öfverblick af folkmängdssiffrorna visar tillika, att den hittills
tillämpade och af ämbetsverken vidhållna indelningsgrunden numera
icke är den lämpligaste, ett förhållande, som särskildt framträder, om
man med hvarandra jämför folkmängdstalen i de största länen af hvarje
klass efter ämbetsverkens indelning.

Det visar sig då, att skillnaden mellan Malmöhus
län i l:a klassen och Stockholms län i 2:dra klassen

är icke mindre än .................................................................. 238,383 invånare

medan skillnaden emellan sistberörda län i 2:a klassen
samt Västmanlands län i 3:dje klassen utgör
allenast ...................................................................................... 49,293 »

Det kan icke vara riktigt, att låta mellanklassen, som borde vara
den allmänna och normerande, begränsas af två hvarandra så nära
liggande tal som 150,000 och 200,000, då skillnaden i folkmängd

121

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

mellan, det största och det minsta länet utgör, såsom förut nämnts,
ett så betydande tal som 383,000. Vida egentligare torde då vara
att vid klassindelningen använda en beräkningsgrund, som gifver tillnärmelsevis
lika förhallandetal mellan de olika klasserna. Om man i
stället bestämmer mellanklassen af län efter folkmängdstalen 150,000
och 300,000, så skulle till l:a klassen hänföras allenast Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län, till 2:dra klassen de sexton i ofvanstående
tabell därefter uppräknade länen och till 3:dje klassen de sex sista i
tabellen angifna länen. Om man vid denna indelning jämför folkmängdssiffrorna
i de folkrikaste länen af hvarje klass, så får man skillnaden
emellan

Malmöhus län i l:a klassen samt Östergötlands län i

2:a klassen........................................................................ 148,325 invånare

samt emellan sistberörda län i 2:dra klassen och Västmanlands
län i 3:dje klassen .................................... 139,351 »

Det synes mig uppenbart, att man med denna indelningsgrund
kominer till ett vida rättvisare resultat. Detta närmar sig ock mera
löneregleringskommitténs mening, att klassindelning i allmänhet icke
borde, förekomma men att vissa mindre län skulle intaga en undantagsställning.
Med samma fog torde man ock kunna åt de två största länen,
hvilkas folkmängdssiffror högst betydligt öfverstiga folkmängden i hvart
och ett af de öfriga länen, gifva en särskild undantagsställning, under
det att det stora flertalet öfriga län blifva likställda. Väl har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län uti en framställning,
som inkommit, efter det ämbetsverkens utlåtande afgafs, sökt göra
gällande, att löneregleringskommitténs förslag till bestämmande af aflöningen
för landssekreterare och landskamrerare samt länsnotarier
och länsbokhållare vore att föredraga framför ämbetsverkens klassindelningsförslag,
och i hvarje fall yrkat, att aflöningsförmånerna för
nämnda tjänstemän i Jämtlands län måtte, med hänsyn till vissa angifna
förhållanden, hvaribland särskildt framhållits målens svårare be -

skaffenhet, icke sättas under hvad som i ämbetsverkens förslag beräknats
för flertalet af de län, dem ämbetsverken fört till första klassen. Men
då, såsom förut yttrats, jag funnit en klassindelning vara af rättvisa
påkallad, samt sådan indelning under inga förhållanden lärer, såsom
länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasatt, kunna objektivt bestämmas af
ofvan angifna förhållanden, har jag funnit mig icke kunna taga vidare
hänsyn till ifrågavarande framställning i öfrigt. Dock vill jag framhålla,
att enligt mitt förslag landssekreterare och landskamrerare i endast

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 1 Band. 54 Höft. 16

Hyresbidrag
eller ortstill lägg Statskontorets

utlåtande år
1902.

Departements chefen.

122 Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

tre län komma att erhålla större förhöjning i nuvarande löneförmåner
än motsvarande tjänstemän i Jämtlands län.

Hvad särskildt länsnotarier och länsbokhållare beträffar, är den af
klassindelningen verkade skillnad i löneförmåner icke synnerligen väsentlig.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för tjänstgöringspenningarnes beräknande antaga den af mig sålunda
föreslagna klassindelning af länen.

Såsom förut nämnts hade statskontoret i sitt den 14 oktober 1902 afgifna
utlåtande föreslagit införande af en ny atlöningsform, kallad hyresbidrag,
att beräknas med hänsyn till de olika orternas större eller
mindre bostadshyror och lefnadskostnader i öfrigt. Denna aflöningsform
skulle, enligt statskontorets förslag, användas allenast för länsstyrelsernas
tjänstemän och betjänte, och hade statskontoret i sådant afseende
på grundvalen af inkomna prisuppgifter indelat residensstäderna
i tre dyrhetsklasser på sådant sätt, att Stockholm skulle ensamt höra
till l:a dyrhetsklassen, Malmö, Göteborg, Östersund, Umeå och Luleå till
2:dra dyrhetsklassen samt öfriga residensstäder till 3:dje dyrhetsklassen.

Statskontorets förslag om införande af en aflöningsform med förmåga
att växla efter lefnadskostnaderna å olika orter har upptagits i
senare löneregleringar, och Kungl. Maj:t och Riksdagen hafva jämväl
fastställt en sådan aflöningsform uti den senaste löneregleringen
för statskontoret; men i stället för »hyresbidrag» till mera af sevärda
belopp har införts ett mindre betydande »ortstillägg». Då detta ortstillägg,
såsom ock benämningen antyder, är afsedt att å dyrare platser
utgöra ett tillägg till öfriga löneförmåner för att göra dem likvärdiga
med motsvarande löneförmåner å orter med mera normala lefnadskostnader,
så torde däraf följa, att sådant tillägg icke bör utgå till tjänstemän,
som äro bosatta å sistberörda orter.

Denna aflöningsform har jag ansett böra användas jämväl vid
landsstatens lönereglering och torde, beträffande länsstyrelsernas tjänstemän,
den af statskontoret föreslagna indelning af residensstäderna i
dyrhetsklasser därvid böra gälla sålunda, att till l:a dyrhetsklassen räknas
allenast Stockholm och till 2:a dyrhetsklassen Malmö,_ Göteborg,
Östersund, Umeå och Luleå, hvaremot ortstillägg i öfriga residensstäder
icke skulle utgå.

Till landsstatens tjänstemän ute i länen, hvilka kunna, om de vilja,
bosätta sig å landsbygden, behöfver ortstillägg i allmänhet icke utgå,
men jag har ansett fog föreligga att tilldela dessa tjänstemän i de tre
nordligaste länen, där lefnadskostnaderna äro större än i öfriga delar
af riket, sådant tillägg.

123

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

De skäl, som af departementschefen vid senaste löneregleringen
för landsstaten anförts för bibehållande af vissa sportler i tjänsten,
hafva synts löneregleringskommittén fortfarande äga giltighet, hvadan
kommittén funnit sig ej böra föreslå någon åtgärd i syfte af indragning
eller inskränkning af dess sportler.

Dock har kommittén fäst uppmärksamhet vid en sportelförmån,
som uppstått för nästan alla landssekreterare och i någon ringa grad
för vissa landskamrerare genom öfverskott vid påförande af afgift för
vissa enskilda tillkännagifvanden i länskungörelserna.

Genom Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär till samtliga länsstyrelser
den 30 november 1876 — hvarigenom stadgades, att kostnaden för
tryckning af länskungörelserna skulle, med nedan nämnda undantag,
af landtränterimedlen godtgöras efter vederbörligen granskad räkning
och beloppet afföras under sjätte hufvuatitelns förslagsanslag
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. — har tillika föreskrifvits,
att, hvad beträffade vissa enskilda tillkännagifvanden, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skulle äga att med ledning af trycknings- och öfriga
omkostnader därför bestämma en lämplig afgift, hvilken borde till vederbörande
expeditionshafvande erläggas emot skyldighet för honom att
därmed bestrida kostnaden. På sätt kommittén antagit, lärer med
denna föreskrift afsetts, att, på samma gång säkerhet bereddes för att
afgiften ej blefve högre än som erfordrades för täckande af de direkta
utgifterna för tryckning m. m., någon ersättning komme expeditionshafvanden
till godo för besvär med korrekturläsning och dylikt. Af
den utredning i ämnet, som förekommer i såväl statskontorets utlåtande
den 14 oktober 1902 som ock löneregleringskommitténs betänkande,
framgår, att öfverskott vid afgiftens beräkning uppkommit hufvudsakligen
på landskanslisidan, hvarifrån flertalet af dessa enskilda kungörelser
publiceras; att detta öfverskott i kansliets afräkning med boktryckarne
i två län belöpt sig till omkring 1,000 kronor men i öfrigt under
de 14 åren 1891—1904 i några län stannat vid ett belopp under 500
kronor och i mängden af län understigit 300 kronor.

Efter min uppfattning visar denna redogörelse en ojämnhet i tillämpningen
af det nådiga cirkuläret, hvilken visserligen kan härflyta
af växlande tryckningskostnader och mängden af kungörelser, men som
knappast lärer kunna på detta sätt helt förklaras. Då boktryckarnes pris
i allmänhet utgår efter ark om 16 sidor med särskild! tillägg för tabelltryck,
eller, efter hvad utredningen visar, i några fall per sida, och
afgift för hel sida plär utgå, äfven om den endast är till någon del
påbörjad, är häraf klart, att den verkliga kostnaden för ett tillkänna -

Sportler.

124

KungI. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 71.

Aflöningsbe loppen.

Landssekreterare
och
landskamrerare.

1878 års
lönereglering.

gifvande icke låter sig på förhand noggrannt bestämmas. Men jag upprepar,
att det åberopade cirkulärets mening måste vara den, att afgiften
dock skall så noga ske kan anpassas efter länsstyrelsens med boktryckaren
afhandlade pris med iakttagande att någon ersättning beredes
expeditionshafvanden för det besvär, som onekligen förorsakas honom
genom nödvändigheten af räknings förande och utsändande till vederbörande,
tryckningskostnadens förskotterande och af korrekturläsningen,
hvilken särskildt beträffande trafiktaxor och dylikt kräft mycken vaksamhet
och ansvar. I fråga om trafiktaxor ber jag dock få nämna, att
vid deras fastställande sedan någon tid icke vidare föreskrifves, att
taxan i sin helhet skall införas i länskungörelserna.

Med erinran härom och då statsverket ej har med dessa enskilda
tillkännagifvanden att skaffa, kan jag visserligen icke tillstyrka löneregleringskommitténs
hemställan, att det öfverskott, som i hvarje fall
måste vid kostnadens bestämmande inrymmas, skall ingå till statsverket;
men ehuru expeditionshafvanden således, enligt min uppfattning, lärer
i öfverensstämmelse med 1876 års cirkulär böra berättigas att fortfarande
uppbära det öfverskott, som äfven med den noggrannaste beräkning
bör och måste uppkomma, såvidt ej förlust skall inträffa, anser
jag, att frågan tillfredsställande ordnas, om man förebygger, att behållningen
oskäligt växer såsom ofvan visats hafva i några län varit fallet.

Jag förordrar således, att Kungl. Maj:t täcktes i sinom tid med
åberopande af sitt ofvanberörda cirkulär den 30 nov. 1876 förständiga
sina befallningshafvande i orterna att underkasta de nu i detta ämne
gällande beslut en sorgfällig granskning i syfte, att vederbörande expeditionshafvandes
behållning af afgiftssatserna för enskildes i länskungörelserna
införda tillkännagifvanden måtte, där sådant befinnes
icke vara iakttaget, hållas inom skäliga gränser, med föreskrift tillika,
att den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda bestämda taxa
skall till allmänhetens kännedom i länskungörelserna och i tidning inom
residensstaden införas en gång årligen.

Sedan jag i det föregående redogjort för de olika förslagen i fråga
om dels länens indelning i klasser efter folkmängden, såsom afgörande
för tjänstgöringspenningarnas storlek, dels ock länsresidensstädernas
indelning dyrhetsklasser för beräknande af hyresbidrag eller ortstilllägg,
öfvergår jag nu till behandling af de särskilda aflöningsbeloppen.

För landssekreterare och landskamrerare utgå aflöningsförmånerna
för närvarande med:

lön för alla ............................................................................. kronor 4,400: —

125

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.
tjänstgöringspenningar:

i l:a klassens län (Malmöhus, Ålfsborgs, Östergötlands,
Skaraborgs, Göteborgs och Bohus, Kalmar,
Kristianstads och Värmlands län)............ kronor 2,500: —

i 2:a klassens län (Jönköpings, Kronobergs, Stockholms,
Kopparbergs, Örebro, Gäfleborgs, Vä sternorrlands

och Södermanlands län)............... » 2,000: —

samt i 3:e klassens län (Blekinge, Hallands, Västmanlands,
Uppsala, Västerbottens, Norrbottens,

Jämtlands och Gottlands län).............................. » 1,500: —

jämte ålderstillägg efter fem års tjänstgörin g.................. » 600: —

Uti dessa aflöningsförmåner hade statskontoret i sitt den 14 oktober
1902 afgifna utlåtande icke föreslagit andra ändringar än, att Jönköpings,
Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län skulle på
grund af ökad folkmängd öfverflyttas till l:a klassens län, samt att utöfver
nämnda löneförmåner borde utgå
hyresbidrag i länsresidensstad tillhörande

l:a dyrhetsklassen (Stockholm).................................... kronor 1,000: —

2:a ■ » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)................... » 700: —

3:e » (Öfriga residensstäder)............... » 500: —

Löneregleringskommittén har föreslagit följande aflöningsbelopp:

lön för alla.................................................................................... kronor 4,600: —

tjänstgöringspenningar

i alla län, med undantag af de fem här nedan uppräknade
........................................................................ » 2,400: —

samt i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och

Västmanlands län................................................... ■» 1,900: —

ålderstillägg efter fem år....................................................... » 600: —

Ämbetsverken hafva uti sitt utlåtande förklarat sig icke kunna tillstyrka
de lönebelopp, som kommittén föreslagit, utan ansett en väsentlig
förhöjning därutöfver vara af behofvet påkallad beträffande samtliga
landsstatstjänstemännen. Icke heller de af statskontoret uti dess underdåniga
utlåtande den 14 oktober 1902 föreslagna lönebelopp hafva
ämbetsverken ansett numera vara tillfredsställande. Redan den alltjämt
fortgående stegringen af lefnadskoetnaderna nödvändiggjorde en förhöjning
i det lörslag, statskontoret afgaf för närmare fem år sedan.
Därtill komme, att statskontoret år 1902 icke kunde taga någon
hänsyn till det visserligen då redan framkomna, men först sedermera
allmännare omfattade förslaget om åläggande för tjänstemännen

Statskontorets
utlåtande år
1902.

Löneregle ringskom mittén.

Ämbets verken.

126

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

Departements chefen.

att bidraga till sin egen pensionering, utan framställde sitt förslag under
förutsättning att förhållandena härutinnan skulle vara oförändrade. Ämbetsverken
funne sig därför böra i underdånighet hemställa, att de
lönebelopp, som af Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen till godkännande,
måtte upptagas omkring 10 procent högre än hvad statskontoret
föreslog år 1902.

På grund häraf hafva ämbetsverken, som ansett folkmängdssiffrorna
den 31 december 1905 gifva anledning till uppflyttning af Örebro län
från 2:a till l:a klassen samt Västerbottens och Norrbottens län från
3:e till 2:a klassen, föreslagit aflöningarna för landssekreterare och
landskamrerare, att utgå med

lön för alla ................................................................................ kronor 4,800: —

tjänstg öring spenning ar,

i l:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs och Väster norrlands,

eller tillhopa 13 län) ........................ » 2,700: —

i 2:a klassens län (Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens,

eller tillhopa 5 län) ................................................ )> 2,200: —

samt i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gott,
lands, Hallands, Västmanlands och Jämtlands

eller tillhopa 6 län) ................................................ » 1,700: —

hyresbidrag i länsresidensstad, tillhörande:

l:a dyrhetsklassen (Stockholm) •.................................. x> 1,100: —

2:a » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå) .................. )) 800: —

3:e » (öfriga residensstäder) ............... » 600: —

alderstillägg efter fem års tjänstgöring.............................. T> 700: —

Sedan ämbetsverkens utlåtande afgafs, har Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutit ny stat för statskontoret. Under den förberedande
behandlingen af denna aflöningsstat framhölls, hvilket ock i förut gällande
stater varit erkändt, att landssekreterare- och landskamreraretjänsterna
erbjuda i flera afseenden nära liggande jämförelsepunkter
med tredje gradens tjänster i de centrala ämbetsverken. Lönen för
landssekreterare och landskamrerare har ock hittills varit lika med lönen
för nyssberörda tjänstemän i statskontoret, eller 4,400 kronor, hvadan
all anledning synes mig föreligga att vid landsstatens lönereglering bibehålla
samma likställighet samt alltså höja landssekreterarnes och lands -

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kamreiarn.es
hos statskontoret nu fått, eller 5,000 kronor.

Hvad tjänstgöringspenningarna vidkommer, har jag i det föregående
framställt särskildt förslag i fråga om länens indelning i klasser
efter folkmängden samt tjänstgöringspenningarnas bestämmande enligt
denna klassindelning till olika belopp på grund af tjänsternas olika besvärlighet.
Enligt förut gällande stater hafva tjänstgöringspenningarna i
mellanklassen af län varit lika med tjänstgöringspenningarna för tredje
gradens tjänster i de centrala verken, under det att tjänstgöringspenningarna
i l:a klassens län varit 500 kronor högre och i 3:e klassens
lä,n 500 kr. lägre. Ungefärligen samma proportion har synts mig böra
bibehållas allenast med nedsättning af skillnadsbeloppet till 400 kronor.
Då tjänstgöringspenningarna för tredje gradens tjänstemän hos statskontoret
nu blifvit fastställda till 2,500 kronor, har jag alltså ansett
detta belopp böra utgå till landssekreterare och landskamrerare i mellanklassen
af län, med 400 kronors förhöjning i l:a klassens och 400
kronors nedsättning i 3:e klassens län.

Såsom jag förut framhållit, anser jag ortstillägg böra införas jämväl
vid löneregleringen för landsstaten, och bör ortstillägget i Stockholms
stad, tillhörande l:a dyrhetsklassen, utgå till landssekreteraren
och landskamreraren i Stockholms län med samma belopp, som bestämts
för motsvarande tjänstemän hos statskontoret, eller 600 kronor. För
land ssekreterarn e och landskamrerarne i Malmö, Göteborg, Östersund,
Umeå och Luleå, tillhörande 2:a dyrhetsklassen, har jag ansett ortstillägget
böra sättas till 300 kronor/

Härtill bör komma ålderstillägg efter 5 års oförvitlig tjänstgöring
med 600 kronor.

Jag förordar alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bestämma
aflöningsförmånerna för landssekreterarne och landskamrerarne till:

lön för alla............................................................................. kronor 5,000: —

tjänstgöring spenningar:

i l:a klassens län (Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län) ... ........................................................... » 2,900:

i 2:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
Kristianstads, Ålfsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens,

eller tillhopa 16 län) ............................................. » 2,500: —

samt i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gottlands,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands
län (tillhopa 6 län)................................................... » 2,100: —

128

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

ortstillägg i länsresidensstäder, tillhörande:

l:a dyrhetsklassen (Stockholm).................................... kronor 600: —

2:a )) (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå).................... » 300: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ................................. » 600: —

För vinnande af öfversikt öfver de olika förslagen hänvisas till föl -

jande tabell:

		Nuvarande löne förmåner	-	Statskontorets för-slag 1902	Kommitténs förslag 1906	Ämbetsverkens för-slag 1907	Departements-chefens förslag
Lands s ekr eterar e	Begyn- nclse- aflöning	Slut-afi ilning	Begyn- nelse- aiiöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- afiöning	Bogyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn-na] se-aflöning	Slut- aflöning
och landskam- rerare: Stockholms	län	6,400		7,000		7,400		8,000		7,000	''	7,600		8,100		8,800		8,100		8,700
Uppsala	»	5,900	—	6,500	—	6,400	—	7,000	—	6,500	—	7,100	—	7,100	—	7,800	—	7,100	—	7,700	—
Södermanlands	»	6,400	—	7,000	—	6,900	—	7,500	—	7,000	—	7,600	—	7,600	—	8,300	—	7,500	—	8,100	—
Östergötlands	»	6,900	—	7,500	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Jönköpings	)>	6,400	—	7,000	—	7,400	—	8,000	—	7,000	--	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Kronobergs	))	6,400	—	7,000	—	6,900	—	7,500	—	7,000	—	7,600	-	7,600	—	8,300	—	7,500	—	8,100	—
Kalmar	»	6,900	—	7,500	—	7,400	—	8,000	—	7,000	-	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Gottlands	»	5,900	—	6,500	—	6,400	—	7,000	—	6,500	—	7,100	—	7,100	—	7,800	—	7,100	—	7,700	—
Blekinge	»	5,900	—	6,500	—	6,400	—	7,000	—	6 500	—	7,100	—	7,100	—	7,800	—	7,100	—	7,700	—
Kristianstads	»	6,900	—	7,500	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	-	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Malmöhus	»	6,900	—	7,500	—	7,600	—	8,200	—	7,000	—	7,600	—	8,300	—	9,000	—	8,200	—	8,800	—
Hallands	»	5,900	—	6,500	—	6,400	—	7,000	—	6,500	—	7,100	—	7,100	—	7,800	—	7,100	—	7,700	—
Göteborgs o. Bohus	»	6,900	—	7,500	—	7,600	—	8,200	—	7,000	—	7,600	—	8,300	—	9,000	—	8,200	—	8,800	—
Älfsborgs	»	6,900	—	7,500	—	! 7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8100‘	—
Skaraborgs	))	6,900	—	7,500	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Värmlands	))	6,900	—	7,500	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Örebro	»	6,400	—	7,000	—	6,900	—	7,500	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800	—	7,500	—	8,100	—
Västmanlands	n	5,900	—	6,500	—	6,400	—	7,000	—	6,500	—	7,100	—	7,100	—	7,800	—	7,100	—	7,700	—
Kopparbergs	»	6,400	—	7,000	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800		7,500	—	8,100	—
Gäfleborgs	w	6,400	—	7,000	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800		7,500	—	8,100	—
Västernorrlands	»	6,400	—	7,000	—	7,400	—	8,000	—	7,000	—	7,600	—	8,100	—	8,800		7,500	—	8,100	—
Jämtlands	»	5,900	—	6,500	—	6,600	—	7,200	—	7,000	—	7,600	—	7,300	—	8,000		7,400	—	8,000	—
Västerbottens	»	5,900	—	6,500	—	6,600	—	7,200	—	7,000	—	7,600	—	7,800	-	8,500		7,800	—	8,400	—
Norrbottens	»	5,900	—	6,500	—	6,600	—	7,200	—	7,000	—	7,600		7,800	—	8,500		7,800	—	8,400	—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

129

För länsnotarierna och länsbokhällarna utgå aflöningsförmånerna
för närvarande med:

I Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands*) och Norrbottens län,*) tillhopa 18 län:

lön......................................................................................... kronor 1,500: —

tjänstgöring spenning ar ...................................................... » 1,000: —

ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring........................ » 500: —

I Blekinge, Hallands, Västmanlands, Uppsala, Västerbottens och
Gottlands län, tillhopa 6 län:

lön ......................................................................................... kronor 1,200: —

tjänstgöring spenning ar ..................................................... » 800: —

åldertillägg efter 10 års tjänstgöring ....................... 2> 500: —

I sitt den 14 oktober 1902 afgifna förslag hade statskontoret ansett
tjänstgöringspenningarna böra bestämmas olika i olika län med
tillämpning af samma klassindelning af länen, som komme att gälla
beträffande landssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner.
Likaledes hade statskontoret föreslagit hyresbidrag till länsnotarie!- och
länsbokhållare efter indelning af residensstäderna i dyrhetsklasser, såsom
förut nämnts. Med tillämpning häraf borde, enligt statskontorets
förslag, lönebeloppen sättas till:

lön för alla................................................................................... kronor 1,500: —

tjänstgöring spenningar:

i l:a klassens län .......................................................... »

i 2:a » » »

i 3:e » » »

hyresbidrag i residensstad tillhörande

l:a dyrhetsklassen ......................................................... kronor

2:a » ........................................................ »

3:e » ..................................................... »

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................. »

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare »

1,200: —
1,000: —
800: —

700: —
500: —
300: —
500: —
500: —

*) Jämtlands och Norrbottens län, Indika enligt 1878 års lönereglering i fråga
om länsnotarier och länsbokhållare fördes till 2:dra klassens län, hafva jämlikt nådiga
brefvet den 25 maj 1900. uppflyttats i detta afseende till l:sta klassens län.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Haft,

Länsnotarier
och länsbokhållare.

1878 åra lönereglering.

Statskontorets
utlåtande
år 1902.

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

löneregle ringskom mittén.

Ämbets verken.

Löneregleringskommittén, som ansett aflöningsförmånerna till dessa
tjänstemän böra utgå med samma belopp i alla län, bar föreslagit:

l(jn .................................................................................................. kronor 1,800: —

tjänstgöring spenning ar.................................................................. ^ 1,200:

ålderstillägg efter 5 år ........................................................... » 500:

Ämbetsverken hafva uti sitt yttrande öfver kommittéförslaget, såsom
förut nämnts, ansett samma klassindelning af länen och samma
indelning i dyrhetsklasser böra gälla vid bestämmande af länsnotariers
och länsbokhållares aflöningsförmåner, som föreslagits beträffande landssekreterare
och landskamrerare, och hafva ämbetsverken hemställt, att
aflöningsförmånerna bestämmas till:

lön för afla................................................

tjänstgöring spenning ar

i l:a klassens län ........................

i 2:a » » ........................

i 3:e » » ........................

kronor 1,600: —

j> 1,300: —

» 1,100: —

» 900: —

hyresbidrag i residensstäder, tindrande:

l:a dyrhetsklassen........................................

2:a )> ........................................

3:e » .........................................

ålderstillägg efter 5 år 500 kronor och efter

................... j> 800: —

....... » 600: —-

.................. » 400: —

ytterligare 5 år 500 kronor.

Underdånig Från rikets samtliga ordinarie länsnotarier och länsbokhållare har den
framställning gigtlidne oktober inkommit en gemensam underdånig framställning rönotariernaoch
rande löneregleringen för dem. De hafva däri framhållit, att icke något af
länsbokhåi- ^ föreliggande förslagen tillbörligen tillgodosett billiga anspråk på löneförhöjning.
Dessa tjänstemäns ställning såsom landssekreterarnes och landskamrerarnes
närmaste män och ställföreträdare vid förfall borde berättiga
dem att anses jämnställda med andra gradens tjänstemän i de centrala
verken, hvilka senare emellertid hade högst betydligt högre löner än de för
länsnotarier och länsbokhållare föreslagna. På enahanda sätt utfölle en
jämförelse med nyligen fastställda lönestater för andra med länsnotarier
och länsbokhållare jämnställda tjänstemän, såsom t. ex. kamrerarne vid
riksbankens afdelningskontor och distriktssekreterarna vid statens järnvägar.
Efter att vidare hafva uttalat den mening, att olika löneförmåner
i olika län icke borde för länsnotarier och länsbokhållare fastställas
hvarken med hänsyn till klassindelning af länen eller olika lefnadskostnader
i residensstäderna hafva länsnotarierna och länsbokhållare
hemställt att löneförmånerna skola bestämmas till

Ktmgl Maj:ts Nåd. Proposition No 71. 131

lön ................................................................................................ kronor 2,500: —

tjänstgöring spenning ar................................................................. » 1,500: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring 500 kronor, efter 10 års tjänstgöring
ytterligare 500 kronor och efter 15 års tjänstgöring ytterligare
500 kronor.

För länsnotarier och länsbokhållare erfordras ovillkorligen en rätt Departementsafsevärd
förhöjning af nu utgående löneförmåner, hvilka hittills icke chefen''
stått i rimligt förhållande till de fordringar i afseende å utbildning,
skicklighet och omdömesförmåga, som måste ställas på dessa tjänstemän,
för att de skola vara kompetenta icke blott att arbeta under sina
förmäns direkta tillsyn och ledning utan äfven vid förfall för afdelningscheferna
inträda i deras ställe. Man får icke glömma, att det är
ur länsnotariernas och länsbokhållarnas tjänstemannaklass, som afdelningschefsbefattningarna
i allmänhet måste rekryteras, hvadan det är
af största vikt, att länsnotarie- och länsbokhållaretjänsterna varda så
aflönade, att dugliga jurister icke finna alltför oförmånligt att söka
dessa tjänster och vid dem kvarstanna en oftast rätt lång tid,
innan befordran vinnes.

Befogenheten af den utaf länsnotarierna och länsbokhållarna själfva
uti deras underdåniga framställning gjorda jämförelsen emellan sina
tjänstebefattningar och exempelvis distriktssekreteraretjänsterna vid
statens järnvägar kan jag icke underkänna. Kompetensen är densamma,
och man lärer icke med fog kunna påstå, att göromålens kvalitet
är lägre eller af mindre betydelse än distriktssekreterarnas. Jag
vill då erinra, att dessa senares aflöningsförmåner vid nästlidna riksdag
bestämts till 4,200 kronor såsom begynnelseaflöning och 5,100 kronor
såsom slutaflöning. Då jag emellertid, trots min mening om dessa
tjänsters jämställdhet, likväl här nedan föreslår, att länsnotariernas
och länsbokhållarnas aflöning skall sättas något lägre än distriktssekreterarnas,
så har detta sin grund däruti, att länsnotarier och länsbokhållare
i allmänhet torde hafva något större befordringsmöjligheter än
distriktssekreterarna.

Länsnotarierna och länsbokhållarna hafva vidare i den underdåniga
framställningen velat likställa sina tjänster med 2:a gradens tjänster i de
centrala verken. Om jag också icke är benägen att godkänna denna
uppfattning, så vågar jag åtminstone påstå, att länsnotarie- och länsbokhållarebefattningarna
höra värdesättas minst lika med eller högre än l:a
gradens tjänster i de centrala verken. Med erinran, att nästlidna riksdag
vid löneregleringen för statskontoret bestämt aflöningsförmånerna

132

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

för l:a gradens tjänster till 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
och. 300 kronor i ortstillägg eller tillhopa 4,000 kronor,
jämte tre ålderstillägg, h vartdera å 500 kronor efter 5, 10 och 15
års tjänstgöring, får jag uttala den mening, att länsnotariernas och
länsbokhållarnas aflöningsförmåner höra sättas till minst samma belopp,
med allenast två ålderstillägg och med de förändringar i öfrigt, som
påkallas däraf, att tjänstgöringspenningarna, såsom jag förut nämnt,
böra vara olika i olika län etter klassindelningen, samt att ortstillägget
bör växla efter residensstädernas indelning i dyrhetsklasser.

Vidare anser jag löneförmånerna icke behöfva vara desamma för
andra och tredje länsnotarie!! eller länsbokhållaren i de län, där flera
än en af hvardera slaget äro anställda, utan kunna dessa andra och
tredje länsnotarier och länsbokhållare åtnöja sig med något lägre aflöning.
, ...

På grund häraf tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att åt en länsnotarie och en länsbokhållare i hvarje län
bestämma afiöningsfömånerna sålunda:

lön för alla

kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning ar

i l;a klassens län (Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län) ..............................................•..................

i 2:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
Kristianstads, Ålfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs,
Västernorrlands, Stockholms, Södermanlands,
Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens

län, eller tillhopa 16 län)......................................

i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gottlands,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands län,
eller tillhopa 6 län) ................................................

tf 1,600: —

» 1,500: —

» 1,400: -

ortstillägg i residensstäder, tillhörande:

l:a dyrhetsklassen (Stockholm)...................................

2:a » Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring..................................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...

I län, där flera än en länsnotarie eller länsbokhållare äro anställda,
får jag föreslå aflöningsförmånerna för dessa andra eller tredje länsnotarier
och länsbokhållare att utgå, lika för alla, med:

300:

150

500

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 71.

133

lön................................................................................................... kronor 2,000: —

tjänstgöring spenning ar ............ » 1,200: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring .......................... .... » 500: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare.. » 500: —

För öfverskådlighetens skull bifogas följande tabell öfver de olika
förslagen, såvidt de röra första länsnotarie- och länsbokbållaretjänsterna:

		Nuvarande löne-förmåner.	Statskontorets för-slag 1902	Kommitténs förslag 1906	Ämbetsverkens för-slag 1907	Departements-chefens förslag
		Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nolse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning
länsbokhållare: Stockholms lan	2,500		3,000		3,200		4,200		3,000		3,500		3,500		4,500		4,000		5,000
Uppsala	»	2,000	—	2,500	—	2,600	—	3,600	—	3,000	—	3,500	—	2,900	—	3,900	—	3,600	—	4,600	—
Södermanlands	»	2,500	—	3,000	—	2,800	—	3,800	—	3,000	—	3,500	—	3,100	—	4,100	—	3,700	—	4,700	—
Östergötlands	n	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Jönköpings	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Kronobergs	»	2,500	—	3,000	—	2,800	-	8,800	—	3,000	—	3,500	—	3,100	—	4,100	—	3,700	—	4,700	—
Kalmar	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—-
Gottlands	n	2,000	—	2,500	—	2,600	—	3,600	—	3,000	—	3,50C	—	2,900	—	3,900	—	3,600	—	4,600	—
Blekinge	n	2,000	—	2,500	—	2,600	—	3,600	—	3,000	—	3,500	—	2,900	—	3,900	—	3,600	—	4,600	—
Kristianstads	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Malmöhus	»	2,500	—	3,000	—	3,200	—	4,200	—	3,000	—	3,500	—	3,500	—	4,500	—	3,950	—	4,950	—
Hallands	»	2,000	—	2,500	—	2,600	—	3,600	—	3,000	—	3,500	—	2,900	—	3,900	—	3,600	—	4,600	—
Göteborgs o. Bohus »	2,500	—	3,000	—	3,200	—	4,200	—	3,000	—	3,500	—	,500	—	4,500	—	3,950	—	4,950	—
Ålfsborgs	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Skaraborgs	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Värmlands	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Örebro	»	2,500	—	3,000	—	2,800	—	3,800	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Västmanlands	»	2,000	—	2,500	—	2,600	—	3,600	—	3,000	—	3,500	—	2,900	—	3,900	—	3,600	—	4,600	—
Kopparbergs	»	2,500	—	3,000	—	3,000	-	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Gäfleborgs	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Västernorrlands	»	2,500	—	3,000	—	3,000	—	4,000	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,700	—	4,700	—
Jämtlands	»	2,500	—	3,000	—	2,800	—	3,800	—	3,000	~	3,500	—	3,100	—	4,100	—	3,750	—	4,750	—
Västerbottens	»	2,000	—	2,500	—	2,800	—	3,800	—	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,850	—	4,850	—
Norrbottens	»	2,500	—	3,000	—	2,800	—	3,800	-	3,000	—	3,500	—	3,300	—	4,300	—	3,850	—	4,850	—

134

Lands Icanslister

och
landskontorister.

1878 års
lönereglering

Statskontorets
utlåtande år
1902.

JLöneregle ringskom mittén.

Ämbets verken.

Departements chefen.

Kungl- Maj.is Nåd. Proposition No 71.

För landskanslister och landskontorister utgå aflöningsförmånerna
för närvarande lika i alla län med:

lön.....................................................................

tjänstgöring spenning ar ...............................

ålder stillägg: efter 10 års tjänstgöring

Statskontoret föreslog år 1902, att dessa tjänstemäns aflöning skulle

bestämmas till:

lön, lika för alla...................................................................................... 700: —

tjänstgöring spenning ar, lika för alla .................................................. 600:

hyresbidrag i residensstäder tillhörande

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm) ................................... 500: —

2:dra ce (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå) ........................... 300: —

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 200: —

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring ............................................. 250: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ............ 250: —

Löneregleringskommittén har föreslagit aflöningen till:

lön, lika för alla ....................................................................................... 900: —

tjänstgöring spenning ar, lika för alla ................................................... 600: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ........................................... 250: —

efter 10 års tjänstgöring ytterligare ..................... 250: —

samt efter 15 års tjänstgöring ytterligare............ 250: —

Uti yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag hafva ämbetsverken
hemställt, att aflöningsförmånerna skolas sättas till:

lön, för alla................................................................................................ 750: —

tjänstgöring spenning ar för alla ............................................................ 700: —

hyresbidrag i residensstäder tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm)....................................... 550: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 350: —

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 250: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................................ 300: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare............... 300: —

Efter pröfning af de sålunda afgifna förslagen har jag kommit till
den öfvertygelsen, att icke något af dem innefattar en tillfredsställande
löneförhöjning åt dessa tjänstemän, hvilka i likhet med öfriga lägre
tjänstemannaklasser inom landsstaten allt för länge fått vänta på en
tidsenlig och efter göromålens beskaffenhet afpassad aflöning. Under
ärendets beredning inom departementet hafva ock från landskanslister

700: —
500: —
300: —

135

Kungl. Maj.is Natt. Proposition N:o 71.

och landskontorister i många län inkommit underdåniga framställningar,
hvilka gifva vid handen, att dessa tjänstemän själfva skulle känna sig
mycket besvikna, därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle stanna
vid de hittills föreslagna löneförhöjningarna. Enahanda skulle förhållandet
blifva med länsstyrelserna, af hvilka flera framhållit såväl svårigheterna
att erhålla dugligt folk som nödvändigheten däraf, att aflöningarna
sättas så tillfredsställande, att möjlighet beredes länsstyrelserna att
få behålla dessa tjänstemän, så att icke de flesta af dem efter förvärfvad
rutin finna sig nödsakade att söka vidare befordran till länsmanstjänst
eller öfvergå till annan verksamhet. Länsstyrelsernas arbetsbörda
ökas nämligen för hvarje år, och gifvet är, att afdelningscheferna få svårt
att reda sig med det ökade arbetet utan tillgång på vana biträden till
diarieföring samt uppsättning af enklare skrivelser. Den kompetens och
de öfriga egenskaper, såsom t. ex. författningskännedom och omdömesförmåga
in. m., som erfordras för att kunna någorlunda tillfredsställande
sköta en landskanslist- eller landskontoristbefattning,böra icke underskattas.

Uti de vid senaste Riksdag fastställda stater finnas väl icke upptagna
några tjänstemän, som direkt erbjuda jämförelsepunkter med de
ifrågavarande, men de, som närmast skulle i sådant afseende ifrågakomma,
torde kunna vara:

	Af senaste riksdag fastställd
Yid statens järnvägar:	Bogynnelsc- aflöning	Slutaflöning

Manlig bokhållare hos järnvägsstyrelsen................................................	2,940	—	4,400	—
» » vid distrikten........................................................	2,100	—	3,300	—
» kontorsskrifvare hos järnvägsstyrelsen .......................................	2,100	—	3,550	—
» » vid distrikten...................................................	1,500	—	2,700	—
Vid riksbanken:
Första gradens tjänst i Stockholm, Göteborg och Malmö........................	2,800	—	3,800	—
Första gradens tjänst (registrator och bokhållare) i öfriga residensstäder...	2,600	_	3,400	—

Om man också icke kan påstå, att landskanslist- och landskontoristbefattningarna
äro att jämföra med bokhållaretjänsterna vid
statens järnvägar, så kan åtminstone icke förnekas, att de med afseende
å göromålens art och beskaffenhet böra sättas före kontorsskrifvarebefattningarna
och i det närmaste likställas med l:a gradens tjänster i riksbanken.

De aflöningsförmåner, jag härmed tillåter mig föreslå, måste alltså
i jämförelse med ofvanstående, redan af Riksdagen fastställda, anses
såsom jämförelsevis låga, nämligen:

136

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 71.

Lön, lika för alla ...................................................................................

Tjänstgöring spenning ar, lika för alla...................................................

Ortstillägg, i residensstäder, tillhörande:

lista dyrhetsklassen (Stockholm).......................................

2;dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå) ...........................

Ålder stillägg, efter 5 års tjänstgöring.............................................

efter 10 års tjänstgöring ytterligare .....................

efter 15 års tjänstgöring ytterligare ....................

1,200: —

800: —

200: —

100: —
300: —
300: —
300: —

För vinnande af öfversikt öfver förslagen hänvisas till följande tabell:

	Nuvarande löne förmåner	-	Statskontorets för-slag 1902.	Kommitténs förslag 1906	Ämbetsverkens för-1 slag 1907	Departements-chefens förslag
Landskanslister och	Begyn nelse* aflönir	g	Slut- aflöning	Begyn nelse- aflönin	er D	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning
Landskontorister: Stockholms län	1,200		1,500		1,800		2,300	_	1,500	_	2,250	—	2,000	—	2,600	—	2,200	J	3,100	—
Uppsala »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Södermanlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	-	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Östergötlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Jönköpings »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Kronobergs »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Kalmar »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Gottlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Blekinge »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Kristianstads »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Malmöhus »	1,200	—	1,500	—	1,600	—	2,100	—	1,500	—	2,250	—	1,800	—	2,400	—	2,100	—	3,000
Hallands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	-	2,250	—	1,700	~	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Göteborgs o. Bohus »	1,200	—	1,500	—	1,600	—	2,100	—	1,500	—	2,250	—	1,800	—	2,400	—	2,100	—	3,000	—
Älfsborgs »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Skaraborgs »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	-	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Värmlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Örebro »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	-	2,000	—	2,900	—
Västmanlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Kopparbergs »	1,200	—	1,500		1,500		2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Gäfleborgs »	1,200	—	1,500		1,500		2,000	—	1,500	-	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900
Västernorrlands »	1,200	—	1,500	—	1,500	—	2,000	—	1,500	—	2,250	—	1,700	—	2,300	—	2,000	—	2,900	—
Jämtlands »	1,200	—	1,500		1,600	—	2,100,	—	1,500	-	2,250	—	1,800	—	2,400	—	2,100	—	3,000	—
Västerbottens »	1,200	—	1,500		1,600	—	2,100	—	1,500		2,250		1,800	—	2,400	—	2,100	—	3,000	—
Norrbottens »	1,200	—	1,500		1,600	—	2,100	—	1,500	—	2,250		1,800	—	2,400	—	2,100	—	1 3,000	—

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

137

Vaktmästarnas hos länsstyrelserna nuvarande aflöningsförmåner äro:

500

300

100

Lön, lika för alla ...........................................................

Tjänstgöringspenningar, lika för alla.................................................

Alderstillägg efter 10 års tjänstgöring....................................

Statskontoret föreslog år 1902 aflöningar åt vaktmästarna sålunda:
Lön, lika för alla .................................................................. 5qq._

Tjänstgöringspenningar, lika för alla................................................... 400:_

Hyresbidrag i residensstäder, tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm)...................................... 200:_

2-''dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå).......................... 150:_

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 100: —

0 utgå allenast till dem, som icke åtnjuta fri bostad.

Alderstillägg efter 5 års tjänstgöring............................................ 50-__

efter 10 års tjänstgöring ytterligare........................ 50:_

Löneregleringskommittén har föreslagit:

att vaktmästarna hos länsstyrelserna skulle tilldelas följande aflöningsförmåner: Lön,

lika för alla ...................................................................... gQO-_

Tjänstgöringspenningar, lika för alla.................................................. 500:_

Alderstillägg efter 5 års tjänstgöring ........................................... 100-_

samt att föreskrift skulle meddelas därom, att, i händelse vaktmästare
i sådan egenskap åtnjöte fri bostad eller fri bostad och vedbrand,
afdrag’ å lönen skulle ske med belopp, som skulle af Kungl. Maj:t
i hvarje fall bestämmas.

I sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag hafva ämbetsverken
ansett vaktmästarnas aflöningsförmåner böra bestämmas till:

Lön, för alla ........................................................................... 55q.__

Tjänstgöringspenningar för alla ......................................................... 450:_

Hyresbidrag i residensstäder tillhörande:

Leta dyrhetsklassen (Stockholm) .................................... 250: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 200:_

3:dje . » (öfriga residensstäder).................. 150: —

med föreskrift, att, därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad, hyresbidraget ej skall utgå.

Alderstillägg efter 5 år .............................................................. 75._

och efter 10 år ytterligare......................................... 75:__

Bill. till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Raft. ig

Vaktmästarna.

1878 års lönereglering.

Statskonterets
utlåtande år
1902.

Löneregle ringskom mittén.

Ämbets verken.

Departements chefen.

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Enligt den vid senaste riksdag antagna staten för statskontoret hafva
de i detta ämbetsverk anställda vaktmästarna fått sina aflöningsförmåner
bestämda till 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar samt
150 kronor i ortstillägg, hvartill skulle komma ett ålderstillägg å 100
kronor efter 5 års tjänstgöring. Dessutom har föreskrifvits, att därest
vaktmästare i denna egenskap har fri bostad och bränsle, ortstillägg
icke skall utgå samt afdrag å öfriga löneförmåner göras med 100
kronor.

Äfven hos länsstyrelserna hafva åt en del vaktmästare upplåtits
fri bostad och bränsle i mån af utrymme inom ämbetshusen. Dessa
upplåtelser af bostadslägenheter äro emellertid icke i stat upptagna och
torde icke heller i allmänhet hafva ansetts såsom någon aflöningsförmån
för vaktmästaretjänsten, alldenstund därmed varit förenade förpliktelser
i afseende å städning o oh dylikt, hvilka fullt uppvägt naturaförmånerna.
Städningsplikt torde nämligen icke kunna anses åligga
vaktmästaren för de kontanta löneförmånerna utan böra särskildt ersättas.
Då det emellertid är förenadt med svårigheter att i hvarje fall
bestämma, huruvida berörda naturaförmåner utgöra fullt lämplig ekvivalent
emot städningsskyldigheten, torde vara bättre att, såsom i staten
för statskontoret föreskrifvits, göra afdrag å löneförmånerna för den
fria bostaden samt låta Kung!. Maj:ts befallningshafvande_ på lämpligaste
och billigaste sätt besörja städningen emot ersättning enligt
aftal med den, som åtagit sig densamma och därtill befunnits lämplig
och pålitlig.

De för vaktmästarna i statskontoret fastställda aflöningsförmånerna
synas mig visserligen knappt tillmätta, men har jag icke ansett mig
för länsstyrelsernas vaktmästare kunna föreslå löneförmåner efter andra
grunder än som bestämts för statskontorets.

Aflöningen skulle således blifva:

lön...............................................................................................................

tjänstgöringspenningar .............................................................................-

ortstillägg i residensstäder tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm)......................................

2: dra )> (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)..........................

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring.........................................

Dessutom borde föreskrifvas, att, därest vaktmästare i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad och bränsle, afdrag göres med 100 kronor å
lönen, hvarjämte ortstillägg icke utgår.

700: —
350: —

150: —

75: —
100: —

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 71. 139

För öfverskådlighet öfver de olika förslagen bifogas följande tabell:

		Nuvarande löne^ förmåner.	Statskontorets för-slag 1902	Kommitténs förslag 1906	Ämbetsverkens för-slag år 1907	Departements-chefens förslag
		Bcgyn nelse- aflönin	3"	Slut- aflöning.	Bcgyn- nelsc- aflöning	Slut- aflöning	Bcgyn nelse aflönin	s	Slut- aflöning	Bcgyn nelse aflönin	g	Slut- aflöning	Begyn- nelse- aflöning	Slut- aflöning
Vaktmästare: Stockholms	län	800		900	ä	1,100		1,200		*) 1,100		**) 1,200		**) 1,250		1,400		1,200		1,300
Uppsala	))	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	_
Södermanlands	))	800	_	900	—	1,000	—	1,100	—	1.100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	_
Östergötlands	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1.100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	_
Jönköpings	»	800	—	900	—	1,000	-	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Kronobergs	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Kalmar	))	800	—	900	—	1.000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1.150	—
Gottlands	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Blekinge	»	800.	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1.150	—
Kristianstads	))	800	—	900	—	1,000	—	1,100	-	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Malmöhus	))	800	—	900	—	1,050	—	1,150	—	1,100	—	1,200	—	1,200	—	1,350	—	1,125	—	1,225	—
Hallands	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Göteborgs o. Bohus	))	800	—	900	—	1,050	—	1,150	—	1,100	—	1,200	—	1,200	—	1,350	—	1.125	—	1,225	—
Ålfsborgs	»	800		900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Skaraborgs	»	800		900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Värmlands	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Örebro	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Västmanlands	))	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Kopparbergs	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	—
Gäfleborgs	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100	—	1,200	—	1,150	—	1,300	—	1,050	—	1,150	_
Västernorrlands	»	800	—	900	—	1,000	—	1,100	—	1,100''	—	1,200	—	1,150	—	1,300	_	1,050	—	1,150	_
Jämtlands	))	800	—	900	—	1,050	—	1,150	—	1,100	—	1,200	—	1,200	—	1,350	_	1,125	—	1,225	—
Västerbottens	»	800	—	900	—	1,050	—	1,150	—	1,100	—	1,200	—	1,200	—	1,350	—	1,125	—	1,225	—
Norrbottens	))	800	—	900	—	1,050	—	1,150	—	1,100	—	1,200	—	1,200	—	1,350	—	1,125	—	1,225	—

*) Med afdrag där fri bostad förekommer.

**) Med afdrag af hyresbidrag, där fri bostad förekommer.

***) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstilJägg
icke utgå samt afdrag å lönen göras med 100 kronor.

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Kr ono f ogdarne.

Departements chefen.

Statskontoret

1902.

Löneregle ringskom* mlttén.

Genom nådigt bifall till hvad jag på annat ställe i detta mitt yttrande
hemställt och med iakttagande, att de två Ölands-fögderierna
redan genom tidigare beslut sammanslagits till ett, skulle 12 kronofogdetjänster
i mån af innehafvarnas afgång indragas och 2 nya inrättas,
hvadan nuvarande antalet 118 tjänster komme att reduceras med
omkring 10 procent till 108. Då indragningen bör verkställas på sådant
sätt, att tjänstens område uppdelas på angränsande fögderier, som
ansetts kunna tåla sådan utvidgning, lärer enligt min uppfattning det
länge hörda talet, att kronofogdarna ej skulle vara af sina tjänster
fullt upptagna, för framtiden i allmänhet förstummas; och detta
desto hellre som den nya bevillningsförordningen i viss mån likasom
den nya instruktion för kronofogdarna, på hvars nödvändighet jag
annorstädes fäster Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, lära komma att
på kronofogdens verksamhet ställa vidgade kraf, instruktionen särskildt
i hvad rörer åklagarkallets öfvervakande.

Men vid sådant förhållande lära statsmakterna ock böra låta sig
vara angeläget tillse, att aflöningen äfven för kronofogdarna blifver fullt
nöjaktig.

Nu gällande lönestat af år 1878 upptager för kronofogde:

lön ............................................................................. kronor

tjänstgöringspenningar ....................................... »

och kan lönen efter tio år höjas med ......... »

hvadan den personliga slutaflöningen är...... kronor

Därtill komma s. k. expensmedel.................. »

3,000: —
1,000: —
500 -

4,500: —
300: —

4,800: —

Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902, utan afseende
å en redan då från kronofogdarnas representanter framkommen
ansökning om förbättrade lönevillkor, funnit att någon löneförbättring
icke borde kronofogdarna beviljas, enär dessas nyss angifna löneförmåner
finge anses tillfredsställande; dock att med hänsyn till tjänsteresornas
större besvärlighet i de nordligaste länen kronofogdarnas expensmedel
borde i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län höjas från
300 kronor till 500 kronor årligen.

Löneregleringskommittén har ansett, att det från ett håll framställda
yrkandet, att kronofogdarna borde förses med ett lämpligt anslag
utan återbetalningsskyldighet till kontors- och resekostnader, ej
borde bifallas; ej heller förslaget om indelning i löneklasser efter tjänsternas
besvärlighet, eller om tjänstgöringspenningarnas rörlighet öfver

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

ett visst minimum. Med erinran, att alla kronofogdar hade större eller
mindre extra inkomster i tjänsten och flera af dem icke obetydliga
biinkomster, har kommittén förklarat sig anse, att kronofogdarna torde
vara de landsstatstjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner blifvit jämförelsevis
bäst tillgodosedda vid nu gällande lönereglerings fastställande. Trots
detta har dock löneregleringskommittén menat, att stegrade lefnadskostnader
betingade någon förhöjning äfven i kronofogdarnas aflöningsvillkor.
Vid sadant förhållande och med hänsyn till de löneförhöjningar,
kommittén förordat för öfriga befattningshafvare vid landsstaten,
samt föi bibehållande af ett riktigt förhållande mellan de särskilda
tjänstekategoriernas löneförmåner har kommittén stannat vid en löneförbättring
för kronofogdarna af i allmänhet 500 kronor. Men den nuvarande
proportionen emellan lön och tjänstgöringspenningar ansåge
kommittén dock böra ändras till nära öfverensstämmelse med hvad i
allmänhet vore gällande.

Lönen skulle sålunda blifva .............................. kronor 2,800:_

tjänstgöringspenningarna .................................. >> 1,400:

hvartill kunde komma två ålderstillägg, hvardera
å 400 kronor efter resp. 5 och
10 år............................................................. » 800: —

så att den personliga slutaflöningen blefve... kronor 5,000: —

Tillika föreslogos expensmedel i allmänhet

. tm..................................................;.................... "_____5,300: -

hvilka expensmedel dock för vissa norrländska fögderier borde med
hänsyn till dessas besvärlighet blifva 500 kronor.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande
den 9 februari 1907 ansett sig icke kunna tillstyrka de af kommittén
föreslagna lönevillkor utan funnit en förhöjning härutöfver vara af behofvet
påkallad, hvarutinnan särskild! åberopats, förutom de af kommittén
framhållna stegrade lefnadskostnaderna, jämväl den nu gällande
bestämmelsen, att tjänstemännen skulle själfva bidraga till sin pensionering.
Ämbetsverken hafva därför föreslagit för kronofogdarna:

lön ........................................................................ kronor 3,300: —

tjänstgöringspenningar......................................... 1,200:_

jämte ett ålderstillägg efter 10 år af ............ » 600:

så att den personliga slutlönen blefve.............. kronor 5,100:

hvartill borde komma expensmedel i allmänhet » 300: — 5,400:_

men i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 500 kronor.

Ämbets verken.

Departements chefen.

142 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Till en början ber jag få anmäla, att kronofogdarna genom utsedda
representanter uti en under ärendets beredning aflämnad underdånig skrift
begärt framläggandet af en lönereglering, för dem vida fördelaktigare
än hvad jag här nedan vill föreslå, nämligen:

lön ............................................................................................. kronor 3,600: —

tjänstgöringspenningar ........................................................ » 1,800:

kronor 5,400: —

med två ålderstillägg å 500 kronor och i förvaltning sbidrag 35 kronor
för hvarje fullt tusental af folkmängden.

Statskontoret, som på nådig befallning yttrat sig öfver skriften,
har därvid förklarat sig icke hafva anledning frångå det förslag, som
framlagts i kammarkollegiets och statskontorets gemensamma utlåtande
af den 9 februari 1907.

För egen del anhåller jag, hvad först beträffar själfva lönen, få
meddela, att jag anser lämpligare, att begynnelselönen sättes något
lägre än ämbetsverken föreslagit, men att slutlönen åter genom bestämmande
af ytterligare ett ålderstillägg blir något högre, och får jag
därför föreslå begynnelselönen till 3,200 kronor, hvilken lön kan efter fem
år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Då man måste tillse, att vikarie för kronofogde skall kunna erhållas
för tjänstgöringspenningarnas belopp, föranlåtes jag hemställa, att detta
icke måtte sättas lägre än till 1,500 kronor.

Hvad beträffar expensmedlen, kan jag ej gilla den åskådning, åt
hvilken löneregleringskommittén å sid. 231 gifvit uttryck, nämligen att
de obestridliga skiljaktigheterna i olika fögderiers besvärlighet för kronofogdarna
icke behöfva motsvaras af olika löneförmåner. Allmänt erkännes
nödvändigheten häraf i hvad rörer häradsskrifvarna; och ehuru
kommittén tydligen lagt sig vinn om att för landssekreterare och
landskamrerare borttaga den hittills gällande, på länens folkmängd
grundade skiljaktigheten i tjänstgöringspenningarnas belopp, har kommittén
dock beträffande fem af de mindre länen icke ansett sig kunna
fullfölja nämnda syfte, utan föreslagit för dessa län lägre tjänstgöringspenningar.
Kommittén förnekar icke heller det allbekanta faktum, åt!
kronofogdetjänstens besvärlighet är mycket växlande i skilda fögderier,
men kommittén vill göra gällande, att det tyngre arbetet godtgöres
medelst de med en större folkmängd växande sportlerna. Men då dessa
sportler hufvudsakligen utgöras af provisioner å vägskatt och vissa
inrättningars i krön oräkenskapen debiterade och redovisade medel,
hvarmed statsverket icke i öfrigt har något att skaffa, förekommer

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

det mig icke rättvist, att ifrågavarande sportler, som äro att anse
som betalning för särskildt arbete och ansvar, åberopas såsom ersättningsform
för ett väsentligt ökadt arbete åt staten. Äfven häradsskrifvarna
skulle såsom nyss antydts enligt kommitténs förslag åtnjuta
provision af ofvan angifna medel, men icke förty har kommittén låtit
deras tjänstgöringspenningar växla allt efter fögderiernas storlek.

I hufvudsak bör enligt min mening beträffande kronfogdarna gälla
hvad jag här efteråt yttrar i fråga om häradsskrifvarna, men med den
skillnad, att, under det bördan af häradsskrifvarens arbete enligt sakens
natur är ytterst känslig för hvarje ej alltför obetydlig ökning i folkmängden,
beröres kronofogdens arbete häraf i väsentligt mindre grad.

Jag föreslår således, att expensmedel eller — såsom denna löneform
med ett egentligare uttryck torde böra benämnas — förvaltningsbidrag
anvisas åt kronofogde med 300 kronor i fögderi, hvars invånarantal
ej uppnår 30,000 invånare och hvilket kronofogden torde för
närvarande kunna i allmänhet sköta utan ständigt biträde. I hvad mån
detta antagande blir gällande äfven efter utfärdande af ett nu under
beredning varande nytt uppbördsreglemente, låter sig icke nu afgöra.
För större fögderier lärer kronofogde utan all fråga redan nu nödgas
använda mera stadigvarande biträde. Ej allenast billighet, men rättvisa,
synes mig fordra, att någon ersättning af statsmedel härför lämnas,
och har jag därför tänkt mig, att denna ersättning borde utgå
med 200 kronor för hvarje påbörjadt nytt 10,000-tal invånare, under
det att förvaltningsbidraget för häradsskrifvarna här nedan föreslås att
växa för hvarje påbörjadt 5,000-tal af folkmängden. Jag erinrar i detta
sammanhang, att redan 1873 års landsstatskommitté i detta syfte uppfört
i sitt förslag ett s. k. kontorshåll, växlande emellan 400 och 900
kronor.

Under förutsältning, att staten kommer att upptaga 108 kronofogdetjänster
har jag låtit verkställa en approximativ beräkning öfver
antalet fögderier inom de olika folkmängdsgrupperna, hvarvid befunnits,
att ifrågavarande förvaltningsbidrag skulle uppgå:

i 26 fögderier under 30,000	inv.		med 300 kr.	— 7,800	_
i 43 » med 30,000	»	intill 40,000 inv.	» 500 »	— 21,500	—
i 25 » » 40,000	»	» 50,000 »	» 700 »	— 17,500	—
i 13 » » 50,000	»	» 60,000 »	» 900 »	— 11,700 1,100	_
il» » 60,000	»	» 70,000 »	»1,100 »	—
108 kronofogdetjänster.			kr.	59,600	—

Jag tillåter mig således tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för kronofogdarna bestämma

144

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

lön ........................................................................................ till kronor 3,200: —

tjänstgöringspenningar...................................................... » » 1,500: —

med föreskrift, att lönen kan efter fem år höjas
med 500 kronor och efter tio år med ytterligare
500 kronor ...................................................................» 1,000: —

så att slntlönen blir.................................................................. kronor 5,700: —

hvarjämte kronofogdarna torde berättigas till ett förvaltningsbidrag af
300 kronor med förhöjning som ofvan är sagdt.

I öfverenssstämmelse med hvad jag här ofvan i inledningen till aflöningsfrågorna
yttrat, föreslår jag slutligen, att för hvarje kronofogde
i fögderi inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anvisas ett
ortstillägg af 200 kronor årligen.

I jämförelse med vissa af Riksdagen sistlidet år fastställda stater
för andra tjänstemän synes mig den för kronofogdarna sålunda föreslagna
löneförbättring skäligen måttlig. Riksdagen har sålunda för en
andra gradens tjänsteman inom statskontoret — förste revisor eller
kamrerare — med hvilka jag anser kronofogden kunna jämföras, anvisat
en slutlöu af 6,800 kronor och för en revisor i första graden
5,500 kronor. Likaså inhämtas af Riksdagens stat för järnvägarna, att
en registrator, notarie eller förrådsförvaltare erhåller en slutlön af
5,700 kronor eller just det belopp jag för kronofogden personligen
velat förutom eventuellt ortstillägg föreslå. Det är ock vid denna jämförelse
att märka, att rätt till kostnadsfri semester icke för kronofogdarna
föreslagits.

För öfversiktens skull har jag låtit göra följande jämförande uppställning
af de för kronofogden personligen afsedda löneförmåner:

Kronofogdar

21 län ..................

Jämtlands, Västerbot-tens och Norrbottens

Statskontorets för-slag 1902

Kommitténs förslag
1906

Ämbetsverkens för-slag 1907

Departements-chefens förslag

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

afiöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelso-

aflöning

Slut-

aflöning

4,000

—

4,500

—

4,200

—

5,000

—

4,500

—

5,100

—

4,700

4,900

—

5,700

5,900

145

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Expensmedel eller, såsom jag tillåtit mig benämna ifrågavarande

medel, förvaltning sbidrag utgår:

l:o) enligt statskontorets förslag 1902 och ämbetsverkens förslag 1907:

med 300 kronor årligen för alla utom för kronofogdar inom
Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens län, där det utgör 500 kronor
årligen;

2:o) enligt kommitténs förslag 1906:

med 300 kronor årligen för alla utom för dem i Jämtlands
norra och södra fögderier samt lappmarksfögderiet i Västerbottens
län, där det utgår med 500 kronor årligen;

3:o) enligt departementschefens förslag 1908, se här ofvan.

Nu gällande löneförmåner för här adsskrifvarna utgå med:

Zön, lika för alla ..................................................................... kronor 2,000:

tjänstgöring spenning ar ............................................................... » 5Q0:

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt
5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,
dock så att tillägget icke i något fall får
understiga 300 kronor.

ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................ » 500:

Häradsskrif varna.

- 1880 års lönereglering.

Statskontoret, som ansett till fullo ådagalagdt, att häradsskrifvarnas statskontorets
tjänsteåligganden icke kunde i något fögderi fullgöras utan anlitande utlåj®“*e år
af ständigt tjänstebiträde, samt att för den skull behofvet af särskild!
anslag till expensmedel vore synnerligen trängande, har i sitt utlåtande
år 1902 hemställt, att häradskrifvarna skulle, utöfver nuvarande löneförmåner,
^ erhålla bidrag till aflöning af tjänstebiträde med 500 kronor
årligen äfvensom expensmedel i likhet med kronofogdarna, att utgå med
500 kronor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och med
300 kronor i öfriga län.

Löneregleringskommittén har föreslagit häradsskrifvarnas aflönings -

förmåner att utgå med:

lön. för alla................

tjänstg öring spenning ar

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt
5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,
Bih. till Rihsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 54 Raft.

kronor 2,200:
» 500:

Löneregle ringskom mittén.

146

Ämbets verken.

Departements chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

dock så att tillägget icke i något fall får
understiga 450 kronor.

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ................................ kronor 400:

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare .... » 400: —

Uti sitt underdåniga utlåtande öfver löneregleringskommittens förslag
hafva ämbetsverken föreslagit:

lön, lika för alla ................................................................... kronor

tjänstgöring spenning ar ........................................_■...........;

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt
5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,
dock så att tillägget icke i något fall må
understiga 300 kronor.

Aflöning åt tjänstebiträde, lika för alla ..............................

e xpensmedel:

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län... »

i öfriga län ...................................................................... ®

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring................................ »

2,200: —
600: —

600: —

500: —
300: —
600: —

Redan i sitt utlåtande år 1902 framhöll statskontoret, såsom ofvan
anförts, behofvet af bidrag åt häradsskrifvarna till aflöning af tjänstebiträde,
och i sitt gemensamma utlåtande den 9 februari 1907 hafva
ämbetsverken vidhållit denna mening. Efter det dessa utlåtanden. afgifvits,
har emellertid ytterligare tillkommit en omständighet, som gjort
behofvet af anslag till tjänstebiträde åt häradsskrifvarna än mera trängande,
nämligen antagandet vid 1907 års Riksdag af ny bevillningsförordning.
Verkningarna af denna blifva, som bekant, för häradsskrifvarna
högst kännbara, i det att deras debiteringsarbete icke, såsom
hittills, kan fördelas på en längre tidrymd af året utan måste forceras
under en knappt tillmätt tid. Samma blir förhållandet med en del
andra åligganden. För dessa arbeten lära häradsskrifvarna icke kunna
reda sig med antagande af tillfälliga biträden under den mest brådskande
tiden utan måste, för att kunna ansvara för arbetets riktiga utförande
inom behörig tid, äga tillgång till fast anställda, kompetenta och
rutinerade biträden. Det är alltså icke tvifvel underkastedt, att den nya
bevillningsförordningen kommer att förorsaka häradsskrifvarna afsevärda
förvaltningskostnader utöfver dem de förut haft, och från vederbörligt
håll erkändes ock under riksdagsdebatten rörande nya bevillningsförordningen,
att det »så att säga legat på bottnen vid framkomsten af

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

denna förordning, att för vissa landstatstjänstemän (häradsskrifvarne)
skulle beredas ersättning till skrifbiträden». I samma sammanhang förklarade
sig regeringen ock ämna taga denna sak under ompröfning vid
den stundande löneregleringen, hvadan jag till fullgörande af denna
utfästelse funnit mig böra upptaga denna aflöningsform åt häradsskrifvarna.

Anslaget till tjänstebiträde bör så noga som möjligt afvägas på
sådant sätt, att det tillsammans med debetsedellösen blir skälig ersättning
för dessa omkostnader. I sådant afseende kunna omöjligen de af
löneregleringskommittén föreslagna tjänstgöringspenningarna med olika
belopp efter folkmängden blifva tillräckliga. Icke heller finner jag det
riktigt att, såsom ämbetsverken föreslagit, fastställa ett lika belopp för
alla häradsskrifvare såsom anslag till tjänstebiträde samt låta deras olika
aflöningsförmåner bestämmas af tjänstgöringspenningarna efter folkmängden.
Skalan för tjänstgöringspenningarna torde nämligen enligt
ämbetsverkens förslag icke vara afvägd på sådant sätt, att den med
tillräcklig effektivitet normerar aflöningsformånerna efter tjänsternas besvärlighet
och beliofvet af biträden. Å andra sidan tjänar intet till att
hafva två aflöningstitlar, varierande efter folkmängden, och då det naturligaste
torde vara att låta anslaget till tjänstebiträde vara rörligt, 6å
har jag ansett tjänstgöringspenningarna böra bestämmas till fast belopp.

För att kunna beräkna, huru stort anslaget till förvaltningsbiträde
bör vara för att tillsammans med debetsedellösen något så nära förslå
till omkostnader för biträden bär jag, med ledning af de vid löneregleringskommitténs
betänkande uti tab. XVII fogade uppgifter öfver
häradsskrifvarnas extra inkomster i medeltal för åren 1901—1904 låtit
verkställa en beräkning af debetsedellösen och därvid funnit, att denna
i medeltal utgjort:

för fögderier	med	30,000	invånare	eller därunder	500	kronor
» »	»	35,000	))	»	»	640
)) »	»	40,000	»	»	»	690	»
» »	»	45,000	»	»	))	830	y>
)) »	»	50,000	»	»	»	960	).«
» )>	»	55,000	»		»	920
» »	))	60,000	D	»	»	1,000	»
» »	»	65,000	))	»	»	0	»
)) »	»	70,000	»	»	y>	1,460

Vid uppgörande af denna tabell har så förfarits, att uppgifna
debetsedellösenbelopp för alla fögderier med invånarantal intill hvarje af

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

ofvanstående folkmängdssiffror gruppvis sammanlagts, hvarefter medelbeloppet
uträknats. Då debetsedellösen gifvetvis ställer sig tämligen olika
i olika fögderier, beroende på bevillningen i fögderierna, kan däraf lätt
förklaras, att debetsedellösen icke stiger i alldeles samma förhållande
som folkmängden. Det torde ock förtjäna anmärkas såsom förklaring
till nedgången af debetsedellösensiffran för fögderier mellan 50,000 och
55,000, att denna siffra utgör medeltalet för allenast ett myckot ringa
antal fögderier, uti hvilka häradsskrifvarna haft exceptionellt liten debetsedellösen.
Dessutom bör omnämnas, att intet fögderi funnits med
folkmängd mellan 60,000 och 65,000 invånare samt allenast ett, Gästriklands
fögderi, med öfver 65,000 invånare.

Om det alltså ställer sig svårt, att med fullständig noggrannhet
beräkna debetsedellösen efter folkmängdssiffrorna, så må ofvanstående
beräkning af debetsedellösen åtminstone kunna anses tillräcklig för bedömande
af det anslag till tjänstebiträde, som tillsammans med debetsedellösen
kan vara behöflig! för häradsskrifvarna.

Jag har tänkt mig att detta anslag borde utgå med 150 kronor
för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet, hvarigenom
alltså till häradsskrifvare i fögderier med öfver 25,000 men icke 30,000
invånare skulle för biträdes aflöning stå till förfogande 750 kronors
anslag och omkring 500 kronor debetsedellösen eller tillhopa 1,250
kronor och, exempelvis till häradsskrifvaren i Gästriklands fögderi med
68,000 invånare, 1,950 kronor i anslag till biträde och omkring 1,500
kronor i debetsedellösen eller tillhopa 3,450 kronor. Redan dessa
exempel torde för den, som kan bedöma häradsskrifvargöromålens omfattning,
gifva vid handen, att jag någorlunda rätt träffat behofvet.

Häradsskrifvarföreningen har ock, med erinran om verkningarna
af nya bevillningsförordningen, uti underdånig framställning anhållit
om förvaltDingsbidrag åt häradsskrifvarna med 1,000 kronor för fögderi
om högst 20,000 invånare jämte 25 kronor därutöfver för hvarje påbörjadt
1,000-tal invånare. Då nya bevillningsförordningen redan år
1908 trädt i tillämpning, har häradsskrifvarföreningen begärt, att
förvaltningsbidrag måtte få utgå redan från och med nämnda års
ingång.

Behofvet af förvaltningsbidrag har vitsordats af samtliga däröfver
hörda länsstyrelser med undantag af länsstyrelsen i Kronobergs län, som
dock, enligt hvad utaf yttrandet framgår, föreställt sig att lönen skulle
komma att för häradsskrifvarna fastställas till 500 kronor högre belopp
än jag föreslår.

149

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 71.

Kammarkollegium och statskontoret, som äfvenledes hörts öfver
häradsskrifvarföreningens nyssberörda framställning, hafva väl ansett,
att de vidtagna ändringarna med afseende å debitering och uppbörd
komme att förorsaka ett forceradt arbete under vissa tider af året, men
tillika antagit, att arbetet komme att under andra tider af året blifva i
motsvarande mån minskadt, så att på det hela taget någon ökning icke
torde kunna väntas. Med hänsyn härtill och då i hvarje händelse tillräcklig
utredning icke förelåge för frågans bedömande, hafva ämbetsverken
icke funnit anledning frångå sitt redan afgifna och af mig
förut omnämnda förslag i fråga om förvaltningsbidraget till häradsskrifvarna.

Ehuru, såsom jag förut framhållit, jag funnit uppenbart, att häradsskrifvarnas
förvaltningskostnader ökats på grund af nya bevillningsförordningen,
bär jag likväl ansett mig icke böra för år 1908 föreslå
någon särskild höjning af häradsskrifvarnas aflöningsförmåner.

Hvad åter angår nu förevarande lönereglering biträder jag med
afseende å lönen löneregleringskommitténs och ämbetsverkens'' förslag.
Tjänstgöringspenningarna har jag ansett böra fixeras till 1,000 kronor.
Två ålderstillägg, hvartdera till nu utgående belopp af 500 kronor, böra
tillerkännas häradsskrifvarna efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Jag föreslår alltså häradsskrifvarnas aflöningsförmåner att utgå

lön, lika för alla ....................................................................... kronor 2,200: -

tjänstgöring spenning ar, lika för alla..................................... » 1,000:_

ortstillägg, att utgå till häradsskrifvarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........................... » 200: _

förn ältning sbidrag: 150 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring.................................... » 500:_

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare .. » 500: —

Med anledning af de föreslagna fögderiindragningarna är det för
närvarande omöjligt att exakt beräkna invånarantalet uti fögderierna,
sådana de komma att blifva efter det indragningarna skett, hvadan icke
heller med full säkerhet kan beräknas beloppet af statsverkets kostnader
för beredande af förvaltningsbidrag åt häradsskrifvarna, men
dessa kostnader komma att ställa sig ungefärligen sålunda:

Kronolänsmännen.

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

1 fögderi med fullt 15,000,	men	icke 20,000	inv. å 450	— 450	—
4 fögderier »	» 20,000,		»	25,000	»	» 600	— 2,400	—
19	» »	» 25,000,	»		30,000	»	» 750	— 14,250	—
21	» »	» 30,000,	X>		35,000	»	» 900	— 18,900	—
23	)> »	» 35,000,	»		40,000		» 1,050	— 24,150	—
18	)) »	» 40,000,	y>	»	45,000	»	)> 1,200	— 21,600	—
7	» »	» 45,000,	5	»	50,000		» 1,350	— 9,450	—
7	» »	» 50,000,	D	»	55,000		» 1,500	— 10,500	—
6	» »	» 55,000,	))	»	60,000	»	» 1,650	— 9,900	—
1	» »	» 65,000,	))	»	70,000	))	» 1,950	— 1,950	—
107	häradsskrifvartjänster					kronor 113,550	—

Genom skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den
31 maj 1878 förklarade Ivungl. Maj:t, jämlikt Riksdagens beslut i
ämnet, att befintliga länsmansboställen finge fortfarande, och intilldess
annorlunda i hvarje särskildt fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas
mot skyldighet för tjänsteinnehafvaren att efter den uppskattning, som
blefve bestämd, vidkännas afdrag för boställsafkomsten i första rummet
å den kontanta lönen och, därest afkomsten skulle öfverstiga dennas
belopp, därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen
samt att i sistnämnda fall, då han af statsverket icke uppbure kontant
så mycket, som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen,
under ledighet till vikarien utgifva hvad utöfver den kontanta
aflöningen erfordrades till fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgöringspenningarna
och expensmedlen borde uppgå.

Efter särskild pröfning hafva sedermera många länsmansboställen
indragits, men effektiva sådana kvarstå dock flerstädes i rätt stort antal.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande sid. 246—247
upptagit frågan om länsmansboställena såsom aflöningsförmån och anfört,
att innehafvandet af dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande
tjänsteinnehafvare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men
att rätten till boställe äfven ofta icke medförde någon vinst utan till
och med vållade förlust; att omsorgerna om bostället ock understundom
torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshafvaren
borde ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande
jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i aflöningsförhållandena.
Då härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde
större frihet för länsmannen att välja sin boningsplats samt det fördenskull
endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig
bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall, där undantagsför -

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

hållanden förelåge, länsmansboställena måtte, i mån af vederbörande
indelningshafvares afgång från tjänsten, till statsverket indragas.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande
den 9 februari 1907 i denna del åberopat hvad statskontoret
tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 härom yttrat, nämligen att
någon allmän indragning af boställena nu icke borde ifrågakomma,
hvaremot hemställdes att, då onekligen en del boställen vore olämpligt
belägna, Kungl. Maj:t täcktes, på anmälan, hvarje gång en med boställe
förenad länsmanstjänst blefve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter
vederbörandes hörande besluta, om bostället borde såsom till belägenheten
eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt till boställe
för länsman, till statsverket indragas.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag funnit
mig böra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda, att
Kungl. Maj:t måtte i öfverensstämmelse därmed förordna; till följd
hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen lära undfå befallning
att i förekommande fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden
länsmanssyssla återbesättes, hos Eders Kungl. Maj:t göra anmälan om
ledigheten i och för nådig pröfning, huruvida bostället skall med sysslan
fortfarande vara förenadt.

Hvad själfva lönefrågan beträffar, ber jag till en början få erinra,
att länsmännen enligt 1878 års lönestat åtnjuta i lön 900 kronor, i
tjänstgöringspenningar 600 kronor och i expensmedel 100 kronor, tillhopa
1,600 kronor, hvarförutom lönen efter tio år kan höjas med 300
kronor. Det bör ock iakttagas, att ett lönetillägg af 300 kronor sedermera
beviljats länsmännen i vissa distrikt af Norrbottens län samt Tärna
distrikt af Västerbottens län. Att dessa aflöningsförmåner uppenbarligen
icke förslå till tjänsteinnehafvarens anständiga bärgning, utan att
denne ända hittills varit hänvisad att i vidsträckt mån söka biinkomster,
det är ett förhållande, som af statskontoret år 1902 påpekats och dessutom
så allmänt erkänts, att jag icke lärer vidare behöfva därvid uppehålla
mig. Det enda jag kunde känna mig manad att ytterligare tilllägga,
det är att de länsmän, hvilka icke dylikt förvärf stått till buds,
— och de äro icke få — antagligen i många fall bragts i en verkligen
nödställd belägenhet, hvilken naturligen icke kan annat än lända
till stort men för den ställning länsmannen i sin ort bör i förhållande
till allmänheten intaga.

Sådant måste nu förekommas, och jag tillåter mig fästa Eders
Kungh Majrts uppmärksamhet därå, att genom den af mig föreslagna
reduktion i länsmansdistriktens antal, hvarigenom cirka 6 % skulle in -

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

dragas, äfven ifrågavarande tjänstemän torde blifva så fullständigt upptagna
af sina tjenstegöromål, att ur denna synpunkt icke vidare någon
anledning lärer finnas att förvägra dem en fullt nöjaktig aflöning.

Statskontoret föreslog i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 för
länsmännen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län:

lön.................................................................	......... kronor	1,200: —
tj än stgö rings p e n 11 ii i gar ...........................	........ »	800: —	2,000: —
expensmedel................................................	......... »		500: —
		kronor	2,500: —
i rikets öfriga län:
lön.................................................................	......... kronor	1,200: —
tjänstgöringspenningar ..........................	......... »	800: —	2,000: —
expensmedel...............................................	......... »		300: —
		kronor	2,300: —
hvartill komme tvänne ålderstillägg	å hvardera	250 kronor	500: —

tillhopa efter tio års väl vitsordad tjänstgöring:

i förenämnda norrländska län................................................ kronor 3,000: —

i de öfriga länen....................................................................... )> 2,800: —

Löneregleringskommitténs förslag innehåller, att länsman må i aflöning
å stat tillerkännas 1,200 kronor i lön, 800 kronor i tjänstgöringspenningar
äfvensom expensmedel å 200 kronor, förutom i
Sorsele, Vilhelmina och Tärna distrikt inom Västerbottens län samt
Arvidsjaurs, Arjeplougs, Jockmocks, Gellivare, Pajala, Juckasjärvi och
Enontekis distrikt inom Norrbottens län, där de må utgå med 400
kronor, till livilka aflöningsförmåner kunna komma två ålderstillägg till
lönen, det ena, å 300 kronor, efter fem år, och det andra, likaledes å
300 kronor, efter ytterligare fem år.

Ämbetsverken hafva för sin del ansett, att lönen borde sättas

till.........................................................................	............ kronor	1,400: —
tjänstgöringspenningarna till..........................	........... »	1,000: —
med två ålderstillägg å 300 kronor..............	............ »	600: —
så att slutlönen skulle blifva..........................	........... kronor	3,000: —

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71

men därtill borde komma expensmedel i ofvan
angifna norrländska län kronor 500: —
i rikets öfriga län............................................................ kronor 300: —

sammanlagda inkomster sålunda i allmänhet......... kronor 3,300: —

i de antydda norrländska länen................................. » 3,500: _;

och är detta förslag afgifvet under förutsättning, att reseersättning
enligt resereglementet skulle tillkomma länsmännen för åtskilliga å sid.
306 i betänkandet angifna resor.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då jag anser,
att staten har en oafvislig plikt att tillgodose hvarje måttligt kraf på
anständiga bergningsvillkor för länsmanskåren, hvilken bildar ett synnerligen
viktigt led inom landtregeringen, har jag velat hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka för länsmännen:

lön........................................................................ kronor 1,500: —

tjänstgöringspenningar ................................. » 1,000: —

förvaltningsbidrag ............................................. » 300: — g 800- —

och bör lönen kunna höjas efter fem år med 300 kronor samt

efter tio år med ytterligare 300 kronor.............................. 600: _

så att slutlönen skulle blifva............................................. kronor 3,400: _

I öfverensstämmelse med hvad jag ofvan i den allmänna delen af aflöningsfrågan
för landsstaten yttrat har jag ock velat tillstyrka, att länsmännen
inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län måtte
beredas ett ortstillägg af 200 kronor årligen.

Tillika och da det maste anses, att ifrågavarande löneförmåner
icke. utgöra mera än som fordras för länsmannens och hans familjs
torftiga bergning, samt länsmannens extra inkomster i tjänsten, enligt
hvad löneregleringskommittén å sid. 248 uppvisat, i våra dagar äro
synnerligen begränsade, vore det enligt min uppfattning orimligt att
fordra, att länsmännen fortfarande skola vidkännas kostnaderna för en
del resor, om hvilka statskontoret talar å sid. 157 i sitt utlåtande den
14 oktober 1902. Statskontorets förslag om ersättning till länsmännen
för nämnda resor har återupptagits af ämbetsverken i deras utlåtande
den 9 februari 1907, hvaremot löneregleringskommittén förkastat
tanken på beredande af dylik ersättning åt länsmännen; och har kommittén
. till stöd därför åberopat dels att länsmännen numera åtnjuta
ersättning för vissa af deras polisverksamhet föranledda resor, dels att
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft. 20

154

Aflönings villkor.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 71.

det från statsintresset sedt vore utan tvifvel bäst att låta kostnaderna
för de af statskontoret åsyftade resor bäras af länsmännen själfva.

Jag kan, enligt hvad jag antydt, ej dela denna kommitténs
mening, utan anser, med stöd af hvad kammarkollegium och statskontoret
yttrat å sid. 306 — 307 i sitt utlåtande, att länsmännen böra tillförsäkras
rätt att uppbära resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet för alla resor, som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
kallelse företagas till och från länsresidensstaden, för
resor i och för ordinarie och extra vägsyner samt för resor till och
från ting; och lärer, vid nådigt bifall härtill, erforderlig ändring
böra vidtagas i kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning
till landsstats- m. fl. tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.

Då, hvad beträffar länsmansdistrikten, löneförmånerna svårligen lära
kunna afvägas efter tjänsternas olika besvärlighet på samma sätt, som
genom förvaltningsbidraget åsyftats för kronofogdar och häradsskrifvare,
har jag genom att biträda ämbetsverkens ifrågavarande förslag trott,
att det antydda syftet skulle äfven i fråga om länsmännen i någon mån
vinnas.

Med erinran därom, att föreningen »Sveriges kronolänsmän» uti en
redan år 1907 ingifven underdånig framställning ifrågasatt någon höjning
i länsmännens löneförmåner i afbidan på genomförandet af en förväntad
ny lönereglering, samt att statskontoret uti infordradt utlåtande förklarat
sig icke kunna förorda nämnda framställning, får jag tillkännagifva,
att jag beträffande länsmännen lika litet som i fråga om häradsskrifvarna
funnit mig kunna tillstyrka någon särskild löneförbättring
för år 1908 utöfver hvad för öfriga tjänstemän föreslagits.

Tillkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning vid landsstaten

förenade aflöningsförmåner.

Detta ämne behandlas å sidd. 252 ff. i löneregleringskommitténs
betänkande, och själfva villkoren finnas upptagna å sidd. 263—266 i
betänkandet.

I hufvudsak har jag icke funnit något att anmärka vid kommitténs
förslag i denna del, men har dock ansett mig böra erinra, att å sid.
264 förekommer en bestämmelse, hämtad från kungl. kungörelsen den
28 maj 1880, angående villkoren för åtnjutande af de från 1881 års

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

155

början fastställda, förändrade löneförmånerna för häradsskrifvare, att
den med häradsskrifvaretjänst förenade förmån af debetssedelslösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänsteinnehafvares tjänstledighet
förrättat debiteringen. I nu gällande uppbördsreglemente af den
10 maj 1895 stadgas däremot i § 5, att den som utfärdar debetsedel,
är berättigad att åtnjuta ersättning för detta bestyr i enlighet med
hvad därom särskild! är bestämdt; och härmed öfverensstämmer föreskriften
i nådiga kungörelsen den 3 december 1897, att den, som utfärdar
debetsedlar, är berättigad till viss där bestämd debetsedelslösen.

Då frågan icke alldeles saknar praktisk betydelse, anser jag att
bland aflöningsvillkoren lämplig ny föreskrift härom bör införas; och
torde det ankomma på finansdepartementet att vid utfärdande af nytt
uppbördsreglemente tillse, att lämpliga bestämmelser i ämnet jämväl
uti nämnda reglemente må inflyta.

Ofriga af mig såsom nödiga ansedda förändringar i löneregleringskommitténs
förslag äro betingade hufvudsakligen dels af den nya
aflöningsformen ortstillägg, dels af den nu antagna pensionsförfattningen.

Med erinran, att landträntmästare enligt organisationsförslaget
skulle befrias från ett betydande ansvar och tvifvelsutan faktiskt erhålla
lindring i sina åligganden, samt att jag fördenskull ansett någon ändring
i deras aflöningsvillkor icke böra ifrågasättas, utan hållit före,
att de borde kvarstå på gammal stat med oförändrade villkor för aflöningsförmånernas
åtnjutande, får jag hemställa, att för öfriga tjänstemän
och betjänte vid landsstaten måtte för åtnjutande af de sålunda
föreslagna aflöningsförmånerna stadgas följande villkor och bestämmelser:

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas annan
tjänst å rikets eller Riksdagens stat och med landssekreterar- eller
landskamrerartjänst ej heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl, Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår landssekreterare och landskamrerare, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning, Konungens befallningshafvande,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

156

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderlig^ för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget eller
tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den
som uppehållit befattningen;

att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedelslösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänsteinnehafvares tjänstledighet
förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse
dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedelslösen
skall verkställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för den tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af
Konungens befallningshafvande pröfvas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande
finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

157

Kung!.. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattningen på grund af vare sig fullmakt eller konstitutorial
eller förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. m. vid landsstaten;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,
såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till månadens
slut;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Slutligen hemställer jag, att föreskrift måtte meddelas, dels därom, att
enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder i aflöningsstaten
upptagen befattning vid landsstaten, skall vara pliktig att underkasta sig
nu omförmälda villkor och bestämmelser; dels därom, att de förutvarande
innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före den 1 november
1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna

158

Semester.

Löneregle ringskom mittén.

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem.

Hvad beträffar den af ett flertal fögderi tjänstemän väckta och af
några länsstyrelser förordade rätt för fögderitjänstemän eller vissa bland
dem till årlig kostnadsfri semester, får jag, hufvudsakligen på de af
löneregleringskommittén sid. 262 anförda skål, hvilka jämväl af statskontoret
biträdts, afstyrka berörda framställning.

Vidkommande härefter kommitténs hemställan å sid. 267 därom,
att förteckning borde hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande föras
öfver alla beslut i afseende å tillstånd till förening med ordinarie befattning
vid landsstaten af annan tjänstebefattning eller uppdrag, lärer
denna hemställan komma under öfvervägande vid affattande af ny
instruktion för landshöfdingarne i rikets län och de vid länsstyrelserna
anställda tjänstemän.

Arfvodesbestämmelser för extra länsnotarier och extra
länsbokhållare samt andra extra biträden
hos länsstyrelserna.

Detta ämne är af löneregleringskommittén behandladt å sidd. 268
—282, hvadan jag, med hänvisning till betänkandet, allenast ber att
här få erinra om hufvudpunkterna i kommitténs yttrande.

Det anmärkes sålunda till en början, att den extra personalen
hittills varit alltför talrik i förhållande till den ordinarie, ett missförhållande,
som genom inrättande af flera nya ordinarie tjänster nu skulle
undanröjas. Men att besörja allt arbete hos länsstyrelserna genom
ordinarie tjänstemän läte sig dock naturligen ej göra. Nödvändigheten
att uppamma nya krafter lör statstjänsten samt behofvet af substitut
för de ordinarie vid sjukdom och semester utgjorde, bland annat, en
maning att i mån af behof anlita extra tjänstemän.

159

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition JST:o 71.

Beträffande då först anställningen af extra tjänstemän hos länsstyrelserna
föreslår löneregleringskommittén, att anteckning därom alltid
bör göras i protokoll, i registratur eller på annat sätt; att antagningsbevis
eller förordnande utfärdas och att de mera fast anställda
extra ordinarie tjänstemännen bos länsstyrelserna böra i afseende å
tjänstgöringstiden i regel vara likställda med de ordinarie.

Under dessa förutsättningar finner kommittén vidare ock naturligt,
att de extra ordinarie tjänstemännens arfvoden måste likasom de ordinaries
löneförmåner förbättras. Alltsedan år 1878 bär arfvodet för
extra länsnotarie och extra länsbokhållare utgjort 2,000 kronor samt
för extra landskanslister och extra landskontorister högst 1,000 kronor,
hvilket sistnämnda belopp dock i allmänhet utgått till endast en sådan
tjänsteman å hvardera af länsstyrelsens två afdelningar. Kommittén
föreslår nu, att lägsta arfvodet för de extra länsnotarie!'' och extra
länsbokhållare, hvilkas anställande torde, oafsedt inrättade nya sysslor,
vara oundgängligt på ett eller annat ställe, bör blifva i begynnelsen
minst 2,000 kronor för år, och att samma arfvode, i den mån sådant
pröfvas skäligt, sedermera bör kunna höjas till 2,500 kronor. För
extra landskanslister och extra landskontorister med full tjänstgöringsskyldighet
föreslås ett lägsta begynnelsearfvode af 1,200 kronor, som
efter hand, i den mån det pröfvas skäligt, bör kunna höjas till .1,500
kronor.

Med iakttagande, att antalet extra ordinarie tjänstemän bör beräknas
ej blott med hänsyn till det nuvarande antalet dylika tjänstemän,
utan efter hvad, vid jämförande af detta antal med länens folkmängd
och arbetskvantiteten hos länsstyrelserna, behofvet må anses kräfva,
har kommittén menat, att inom länen i allmänhet kräfves på en hvar
af länsstyrelsens afdelningar ett extra biträde med ständig tjänstgöring
såsom kanslist eller kontorist, samt därutöfver i vissa uppräknade län
ännu en extra tjänsteman å hvardera afdelningen; dock att i Gottlands
län icke torde behöfva beräknas mera än ett extra biträde gemensamt
för kansliet och kontoret. I öfverensstämmelse härmed har kommittén
för 65 extra kanslister och extra kontorister med växlande arfvoden

såsom förut är sagdt upptagit i rundt tal................. kronor 88,000: —

för extra länsnotarier och extra länsbokhållare i

vissa län, högst......................................................... » 15,000: —

för extra biträden af mera tillfällig art har beräknats
ungefär hälften eller något mera af arfvodet
till extra landskanslister och landskontorister

Transport kronor 103,000:

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Departements chefen.

Transport kronor 103,000:
med ständig tjänstgöring, som i rundt tal upptagits
till...................................................................... » 50,000:

för bekostande af arfvoden eller gratifikationer åt

extra vaktbetjäning ................................................ » 5,000:

för vikariatsersättning samt för bestridande af länsbokhållares
göromål under ledighet för lands boksarbetet

beräknas ............................................... » 34,375:

hvilket allt utjämnats med................................................ » 625:

till kronor 193,000: —

Därest detta belopp upptages, borde enligt kommitténs mening och
på skäl, som anförts å sid. 278 i betänkandet, den del af anslaget till
aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos
länsstyrelserna, som är afsedd för sistberörda ändamål, för närvarande
6,800 kronor, kunna indragas. Likaså har kommittén i sammanhang
härmed hemställt om indragning af det belopp å 630 kronor, som är
å staten för länsstyrelsen i Stockholms län uppförd såsom aflöning åt
en '' landsgevaldiger och uppbäres af en hos länsstyrelsen anställd
e. o. landskanslist, hvilken är förordnad att uppehålla befattningen.
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län har i afseende å
indragning af detta anslag icke erinrat annat, än att densamma tydligen
inverkade på länsstyrelsens behof af anslag för extra biträden vid
landskansliet.

För egen del får jag i detta ämne anföra, att jag till en början
lika med kommittén anser de två sistberörda anslagen kunna och böra
indragas, och fäster jag i detta sammanhang uppmärksamhet därå, attanslaget
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna, 6,800
kronor, lärer ingå i det uti riksstaten för innevarande år å 9:de hufvudtiteln
uppförda extra anslag till den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner,
hvadan frågan i denna del torde få öfverlämnas till
iakttagande af chefen för jordbruksdepartementet.

Likaså delar jag kommitténs åsikt beträffande de yttre formerna
för anställandet hos länsstyrelserna af extra tjänstemän. I fråga om
beloppet af hvad såsom arfvode åt extra tjänstemän med ständig tjänstgöringsskyldighet
bör bestås, får jag nämna, att de extra ordinarie
landskanslisterna och landskontoristerna vid ett flertal af rikets län uti
en år 1907 aflämnad underdånig ansökning hemställt bland annat, att

161

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

nämnda arfvode måtte bestämmas till 1,200 kronor med förböjning af
300 kronor efter tre års väl vitsordad tjänstgöring och med ytterligare
300 kronor efter fem års dylik tjänstgöring; och har statskontoret uti
infordradt utlåtande den 22 Augusti 1907 förklarat sig hafva funnit
ifrågavarande framställning icke föranleda statskontoret att frångå löneregleringskommitténs,
af statskontoret tidigare biträdda förslag i ämnet.

I öfverensstämmelse härmed har jag ansett mig kunna gilla kommitténs
förslag i afseende å bestämmande af arfvodesbelopp för extra
ordinarie tjänstemän hos länsstyrelserna.

Vidkommande åter beräkningen af anslagsbehofvet i detta hänseende
för år 1909, förekomma flera omständigheter, som göra densammas
uppställande vanskligt. Detta torde utan svårighet inses, när man betänker,
att på Riksdagens pröfning bero vissa i detta mitt yttrande berörda
frågor dels om indragning af räntmästartjänsterna, hvilket i ett och annat
län, där tjänsten nu är eller den närmaste framtiden blir vakant,
tvifvelsutan medför ett oeftergifligt behof af extra arbetskrafter å landskontoret
utöfver hvad hittills erfordrats och således en ökning af anslagssiffran,
dels om uppförande på ordinarie stat af vissa, nu med arfvode
från ifrågavarande anslag aflönade länsnotarie- och länsbokhållarsamt
landskanslist- och landskontoristsysslor, hvarigenom allt en minskning
. i anslagets belopp skulle uppstå. Och härtill kommer den omständigheten,
att i detta anslag jämväl ingår vikariatsersättning för en
del ordinarie tjänstemän, hvilken ersättnings belopp är beroende ej mindre
åt Riksdagens beslut angående inrättande af flera dylika tjänster med
villkorlig semester-rätt än äfven af det ökade semesterbehof, som i den
nya bevillningsförordningen förutsättes för landskamreraren med hänsyn
till honom åliggande beredning af de på länets pröfningsnämnd
beroende göromål. Slutligen har jag icke förbisett, att den af mig på
annat ställe omnämnda bestämmelse om utsträckt tjänstetid på länsstyrelsens
ämbetsrum i sin mån kan inverka på anslagsbehofvet.

Med fästadt afseende på alla dessa samverkande omständigheter
har jag föreställt mig, att om och i den mån Riksdagen bifaller de
förslag, Kungl. Maj:t i anledning af mitt förevarande yttrande kan
vilja proponera, Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra undfå nådig
befallning att hvar för sitt län under år 1908 afgifva fullständig, på
befintliga förhållanden grundad utredning om det behof af såväl extra
arbetskrafter som andel i därför afsedt anslag, som, med iakttagande
af de utaf löneregleringskommittén föreslagna och af mig ofvan tillstyrkta
grunder, erfordras från och med år 1909.

Bih. till Rik-sd. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afl, 1 Band, 54 Höft.

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

På grund af livad jag nu anfört och med afseende jämväl därå,
att af arfvodeeanslaget till extra tjänstemän för år 1909 ett visst belopp
lärer, såsom jag strax vill visa, böra ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande redan år 1908, kan jag i ärendets så beskaffade skick
icke tillstyrka, att anslaget för år 1909 beräknas lägre än löneregleringskommittén
gjort, utan hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte
för" år 1909 äska af Riksdagen ett reservationsanslag till belopp
af 193,000 kronor för extra länsnotarie!- och extra länsbokhållare samt
andra extra biträden hos länsstyrelserna m. m.

I sammanhang härmed anser jag mig böra anmäla, att åtskilliga
framställningar till Kungl. Maj:t under år 1907 inkommit från dels
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gäfieborgs, Jämtlands
och Västerbottens län, angående anvisande för år 1908 af
nya eller förhöjda anslag till extra tjänstemän, dels Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län om anslag för uppehållande under
samma år af en landskontoristsyssla under innehafvarens sjukdom
och dels åtskilliga extra biträden hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län, angående förhöjning i dem för år 1907 tilllagda
arfvoden. Statskontoret, som haft att häröfver yttra sig, har i
utlåtande den 27 december 1907 behandlat samtliga ifrågavarande framställningar
i ett sammanhang och därvid anfört, att af de vid 1907 års
början förefintliga besparingar å det för ändamålet anvisade reservationsanslag
vid utlåtandets afgifvande återstode odisponeradt ett belopp
af 1,987 kronor 19 öre, hvartill komme den odisponerade delen af 1907
års anslag, 24 kronor 97 öre, så att för ifrågavarande ändamål till förfogande
funnes ett belopp af 2,012 kronor 16 öre, om hvilkas fördelning
statskontoret särskildt yttrat sig. 1 öfrigt anför statskontoret, att
af hvad i ärendet förekommit framginge, att länsstyrelsernas behof af
ökade medel för aflöning under år 1908 åt extra biträden icke på långt
när blifvit nöjaktigt tillgodosedda genom den fördelning af befintliga
medel, statskontoret föreslagit, hvarför det enligt statskontorets mening
framställde sig såsom en oafvislig nödvändighet att ytterligare
medel för ändamålet bereddes; och hemställde statskontoret fördenskull,
att, på det att vederbörande länsstyrelser måtte blifva i tillfälle att redan
under 1908 i de fall, där sådant vore mest af behofvet påkalladt,
höja de extra biträdenas arfvoden, Kungl. Maj:t måtte, i sammanhang
med framläggandet inför Riksdagen af förslag om höjning af
hittillsvarande reservationsanslaget från och med år 1909, föreslå Riksdagen
att på extra stat för samma år bevilja ett belopp af åtminstone

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

163

10,000 kronor för att, på sätt Kungl. Maj:t bestämde, redan under 1908
användas till ökning af arfvodena åt de extra biträdena vid de länsstyrelser,
där sådan ökning funnes vara mest behöflig.

Genom nådigt bref den 24 januari 1908 bär Eders Kungl. Magt
beslutit beträffande dispositionen af ofvannämnda nu tillgängliga medel
2,012 kr. 16 öre.

Hvad angår förslaget, att någon del af reservationsanslaget för år
1909 måtte redan år 1908 få användas för därmed afsedt ändamål, anser
jag efter tagen kännedom af länsstyrelsernas framställningar, att
denna del af anslaget bör bestämmas till 15,000 kronor.

Med afseende ej mindre å hvad löneregleringskommittén å sid.
282—284 anfört i fråga om billigheten af beredande i visst fall af reseoch
traktamentsersättning till och från tjänstgöringsorten åt vikarie för
kronofogde, häradsskrifvare och länsman, än ock å en af vissa extra
ordinarie tjänstemän i Västernorrlands län gjord underdånig framställning
i enahanda ämne, i hvithet statskontoret sedermera sig yttrat,
tillåter jag mig allenast erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 3 maj 1907 resolverat i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
i löneregleringskommitténs framställning åsyftats.

Arfvode åt lappfogdar.

På framställning af vissa lappfogdar inom Västerbottens och Norr- Lappfogdarne.
bottens län angående förbättrade villkor för dessa inom Jämtlands och
nämnda två län årligen förordnade tjänstemän, har Kungl. Maj:t,
i detta ärende hört ej mindre löneregleringskommittén och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda tre län utan ock kammarkollegium och
statskontoret, Indika ämbetsverk i sitt utlåtande den 9 februari 1907
sid. 309—316 redogjort såväl för själfva framställningen som för de
däröfver afgifna yttranden och utlåtanden.

Jag tillåter mig hänvisa till ämbetsverkens betänkande, hvaraf
framgår, att lappfogdarnas verksamhet fortfarande måste anses oundgänglig
för ordnandet af lapparnes rättsförhållanden gentemot den bofasta
befolkningen och äfven sins emellan inbördes. Kungl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbottens län anser till och med, att lappfogdens
tid och krafter komma att i allt större omfattning tagas i anspråk
och att hans uppgift blifver allt mera maktpåliggande. Vid sådant förhållande
och änskönt hans tjänsteställning icke får anses likvärdig med
kronofogdens, men dock i flera afseende!! mera kräfvande än länsman -

164

Kunc,il. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

nens, har jag ansett, att nu utgående arfvodet för lappfogde af 3,000
kronor jämte dyrtidstillägg af 300 kronor och reseersättning icke utgör
skälig ersättning för hans arbete, utan håller före, att arfvodet med
afseende på de aflöningsförmåner, som nu föreslås för kronofogdar och
länsmän, bör sättas till 4,000 kronor förutom reseersättning som hittills.

För de tre lappfogdarna inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län skulle alltså kräfvas 12,000 kronor, till följd hvaraf hittills
på extra stat för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt
till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna
anvisade anslaget af 17,500 kronor torde böra höjas med 3,000 kronor
till 20,500 kronor.

I fråga om

upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerliet

får jag på de af kommittén, sidd. 287 och följande, anförda skäl tillstyrka
att nu befintliga föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän
vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet måtte uppliäfvas.

Likaledes har jag, beträffande

ordningen för länsmanstjänsts tillsättande,

icke något att invända emot nådigt bifall till kommitténs förslag, att
föreskrift måtte meddelas därom, att länsmanstjänster skola kungöras
till ansökning lediga i enahanda ordning, som är stadgad beträffande
länsnotarie- och länsbokhållarsysslor, utan anser, att en bestämmelse
i sådant afseende bör i landshöfdingeinstruktionen införas.

Till denna instruktion torde ock höra den å skid. 292 och 293 i
betänkandet behandlade frågan om villkoren för länsmans skiljande från
tjänsten, en fråga, hvilken följaktligen lärer blifva föremål för öfvervägande
vid den revision af nämnda instruktion, hvarom Eders Kungl.
Maj:t framdeles lärer vilja förordna.

Ansökningstid för lediga land sstatstjänster i allmänhet.

Vid nådig pröfning af nyssnämnda fråga om revision af landshöfdinginstruktionen
lärer jämväl böra komma under bedömande en

165

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

af landshöfdingämbetet i Jönköpings län den 11 maj 1907 väckt underdånig
framställning rörande förkortande af ansökningstiden till landsstatstjänster
i allmänhet, öfver hvilken framställning samtliga länsstyrelser
yttrat sig och därvid i allmänhet tillstyrkt nådigt bifall till densamma.

Polisväsendet på landsbygden.

Bland de uppgifter, som tillhöra Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och landsstaten, intager polisuppsikten på rikets landsbygd en synnerligen
viktig plats.

Af ålder har denna polisuppsikt, som bekant, varit anförtrodd
Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom högsta polismyndighet i
länen och under honom kronofogdar, länsmän och fjärdingsmän, hvarjemte
i senare tid utvecklingen fört med sig anställandet af extra
polismän till fots eller till häst i särskilda, mera tätt befolkade orter
såsom i municipalsamhällen eller vid industriella anläggningar m. m.
Dessutom finnas i flera län landsfiskaler, hvilkas uppgift dock begränsats
till åklagarkallet, hvadan de icke kunna räknas till ordningspolis
i egentlig mening.

Kungl. Maj:t har tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på en
af tidsförhållandena påkallad utveckling af landtpolisväsendet. Efter
det Riksdagen första gången år 1875, på grund af enskilda motioner,
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för hvart och ett af åren
1875 och 1876 ett anslag af 20,000 kronor att i mån af behof användas
dels till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka, som
till ordningens och säkerhetens uppehållande kunde i följd af särskilda
förhållanden behöfva anställas å en och annan ort på landsbygden, dels
och till belöningar åt krono- och polistjänstemän och betjänte samt
andra, hvilka inlagt utmärktare förtjänst om gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande, har efter proposition af
Kungl. Maj:t ifrågavarande anslag år från år efter hand ökats, till
dess anslaget vid 1902 års riksdag på framställning af Kungl. Maj:t
delades så, att för år 1903 beviljades särskild! anslag till aflöning
och underhåll af särskild polisstyrka på landet 95,000 kronor samt

Landtpolis väsendet.

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

särskild! anslag af 25,000 kronor till åtgärder för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande och gripande, under medgifvande
tillika att reservationer å det förra anslaget jämväl finge, när
sådant funnes behöfligt, användas för det ändamål, det senare anslaget
var afsedt att tillgodose. Enahanda beslut fattades vid 1903 års Riksdag
för år 1904, och har sedermera allenast den förändring inträdt,
att anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet
förhöjts till 110,000 kronor.

Dessförinnan hade Kung!. Maj:t deD 22 november 1901 uppdragit
åt mig, som då förvaltade mitt landshöfdingämbete i Gäfleborgs län,
samt landssekreteraren m. in. H. L. Udden och dåvarande länsmannen,
nuvarande landskamreraren A. R. Hagen att inom civildepartementet
biträda vid utredning af frågan om erforderliga förändrade anordningar
beträffande landtpolisen, och hafva bemälde kommitterade den 28 maj
1902 afgifvit betänkande i ämnet. För detta betänkande — hvari lämnas
utredning dels för de då rådande missförhållanden beträffande
polisväsendet å landet dels ock för de åtgärder, som af kommitterade
befunnits böra vidtagas till afhjälpande af dessa missförhållanden —-har statsrådet och chefen för civildepartementet närmare redogjort i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 i. fråga om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år
1905 (skid. 134—157 af det tryckta protokollet), hvadan jag anhåller
att få dit hänvisa. Allenast må det här erinras, att sedan kommitterade
såsom nödiga åtgärder för afhjälpande åt anmärkta missförhållanden
vid landtpolisen angifvit, bland annat, att kronofogdar och
länsmän borde beredas godtgörelse för deras af polisåtgärder föranledda
utgifter och att kostnadsfri telefon måtte beredas polisfunktionärerna,
så ock efter det Riksdagen, med bifall till Kungl Maj:ts därom
gjorda framställningar, anvisat erforderliga medel, har Kungl. Maj:t
den 17 juni 1904 utfärdat nådig kungörelse angående ersättning åt
kronofogdar och länsmän för vissa af deras polisverksamhet föranledda
utgifter äfvensom för telefonafgifter. Då det kan äga sitt intresse att
i detta sammanhang erfara, till hvad belopp statsverkets utgifter jämlikt
berörda författning hittills uppgått, får jag med ledning af från landskontorens
anordningsböcker inhämtade upplysningar meddela, att berörda
utgifter utgjort

år 1905
år 1906

år 1907 (t. o. m. november)

kr. 16,937: —
» 33,777: —

» 34,393: —

167

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Då landtpoliskommittén beräknade utgiften till vid pass 32,000 kr.
årligen, synes häraf, att denna beräkning ganska noga träffat verkligheten.

I detta sammanhang anser jag mig böra anmärka, att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Jönköpings län uti underdånig skrifvelse den 20
december 1905, med erinran att nådiga kungörelsen den 17 juni 1904
icke tillerkände länsmän rätt till ersättning för resor i och för polisförhör
om inträffade olycksfall i arbete, på anförda skäl hemställt, att
kronolänsman måtte för verkställande af polisförhör rörande olycksfall
i arbete beredas ersättning af statsmedel enligt enahanda grunder, som
i ofvannämnda kungörelse funnes stadgade.

Hörda öfver berörda framställning hafva statskontoret och kommerskollegium
tillstyrkt densamma.

Med erinran särskild!, därom, att Riksdagen i sin skrifvelse den
20 maj 1904, angående regleringen af utgifterna under sjätte hufvudtiteln,
anmält, att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ''framställning
om beredande af tillgång till ersättning åt kronofogdar och länsmän
för tjänsteresor i polisärenden, från och med år 1905 för sådant ändamål
höjt det under nämnda hufvudtitel uppförda anslag till rese- och traktamentspenningar,
har statskontoret i sitt yttrande den 22 februari 1906
särskild! anmärkt, att då nu ifrågavarande tjänsteresor i och för olycksfall
i arbetet borde hänföras under berörda anslag, särskild framställning
till Riksdagen i ärendet icke enligt statskontorets mening syntes
erforderlig. Med afseende därå, att kommerskollegium i sitt yttrande
den 24 juli 1906 upplyst, att af de omkring 7,000 olycksfall i arbete,
om hvilka anmälan dittills under samma år ingått, vid pass 9 % föranledt
polisundersökning, har jag, då berörda uppgift lärer afse äfven
städerna och således icke i nu ifrågavarande ämne vara tillämplig, hos
kollega afdelning för arbétsstatistik sökt upplysning, huru förhållandet
ställer sig enbart för landsbygden, och därvid erfarit, att af 8,558 under
år 1906 inträffade olycksfall i arbete å landsbygden 394 fall eller
4,6 °/o föranledt polisundersökning.

Med erinran härom får jag tillkännagifva, att länsstyrelsens i Jönköpings
län ifrågavarande framställning, hvilken synes förtjänt att vinna
bifall, framdeles lärer komma att göras till föremål för Kungl. Maj:ts
pröfning.

Landtpoliskommittén hade i sitt ofvanberörda betänkande den 28
maj 1902 bland åtgärder, som af kommitterade ansetts böra vidtagas
för afhjälpande af rådande missförhållanden beträffande polisväsendet

Landtpolis kommittén.

168

Kungi. Maj:is Nåd. Proposition N:o 71.

å landet, föreslagit äfven två andra anordningar nämligen dels ^anställandet
af länsdetektiver och dels inrättande af ridande polis å orter,
där behofvet af sådan särskildt gjorde sig gällande; men dåvarande
chefen för civildepartementet förklarade vid frågans föredragning inför
Kungl. Maj:t, att, enligt hans åsikt, dessa förslag borde anstå, till
dess frågan om ny lönereglering för landsstaten komme under ompröfning,
en åsikt, som Kungl. Maj:t ock gillade.

Kungl. Magt uppdrog sedermera den 8 december 1904 åt löneregleringskommittén
att vid fullgörande af dess uppdrag taga i öfvervägande
landtpoliskommitténs utlåtande, i hvad det afsåg nyss nämnda
två åtgärder nämligen anställandet af länsdetektiver och af ridande
polis.

Hvad då först beträffar frågan om länsdetektivinrättningen, bör här
anmärkas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och
Östergötlands län uti en till Kungl. Maj:t ingifven gemensam framställning
af den 14 december 1901 uttalat sig om nödvändigheten
af och sättet för åstadkommande af en förbättring af polisväsendet
å landet samt därvid föreslagit, att saken borde ordnas efter vissa
hufvudgrunder, för hvilka jag anser mig böra här i största korthet
redogöra.

Vid sidan af nuvarande polisfunktionärer och med bibehållande af
deras befattning med polisväsendet anställas inom hvarje län omedelbart
under Kungl. Maj:ts befallningshafvande skolade polismän —
länspoliser — med utbildning såväl för detektiv- som ordningspolistjänst.
Antalet af dessa polismän bör i allmänhet sammanfalla
med fögderiernas med ökning eller minskning, där sådant af förhållandena
påkallades. Kung]. Maj:ts befallningshafvande indelar länet i länspolisdistrikt
och antager för hvart och ett en länspolis med bestämd
boningsort. Hans åligganden, som borde* i en af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utfärdad instruktion närmare bestämmas, äro: att
jämte kronobetjäningen inom distriktet söka upptäcka i synnerhet
gröfre brott, efterspana förbrytare, företaga polisundersökningar, hålla
uppsikt öfver lösdrifvare; att efter fastställd plan vissa gånger i månaden
företaga patrullresor genom distriktet och efter order jämväl utom
distriktet göra efterspaningar; samt att efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
uppdrag utföra tjänsteåtal. Hans arfvode utgår af
statsmedel, och bör däri ingå förutom anskaffnings- och slitningsersättning
för uniform jämväl anskaffnings- och underhållskostnad för
häst eller ock visst belopp såsom godtgörelse för resor inom distriktet.

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Landtpoliskommittén upptog därefter i sitt förslag om eu länsdetektiviisättning
det hufvudsakliga af hvad dessa hufvudgrunder innehålla,
men anmärkte till en början, att då man med anordnande af
detektiv polis för hvarje fögderi knappast skulle kunna gifva full
sysselsättning åt detektiverna, förslaget syntes böra genomföras med
länet såsom distriktsenhet i regel. Enär emellertid särskilda förhållanden
kunde föranleda till att för två eller flera angränsande län en
eller flera gemensamma länsdetektiver borde anställas eller en länsdetektiv
för vissa delar af olika län, ansåg kommittén, att Kungl.
Maj:t borde, efter sig företeende förhållanden inom de olika länen,
bestämma länsdetektivs distrikt. Vederbörande länsstyrelse skulle förordna
detektiv för ett år i sänder med befogenhet att när som helst
entlediga honom. Han skulle stå helt och hållet till Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes förfogande men kunde ställas under närmaste förmanskap
och inseende af någon tjänsteman vid landsstaten eller polismästare
eller borgmästare.

Vidkommande därefter frågan om ridande polis, anmärkte landtpoliskommittén,
att en hela rikets landsbygd omfattande preventiv
polisuppsikt icke kunde för kostnadsfrågans skull ifrågakomma och
dessutom i vidsträckta, endast glest befolkade delar af landet ej heller
kunde anses erforderlig, men att däremot sådan polisuppsikt borde i de
orter, där ett kostnaderna motsvarande behof verkligen gjorde sig
gällande, öfver!åtas åt ridande polis i enlighet med hvad redan ägde
rum i Blekinge och Malmöhus län. Med åberopande i öfrigt af en
vid utlåtandet fogad berättelse rörande en af vissa kommitténs ledamöter
företagen resa för iakttagelser af den ridande polisens organisation
och verksamhet inom nämnda län yttrar kommittén vidare, att
frågan, huruvida uppsättande af ridande polis borde ifrågakomma, således
torde bero af lokala förhållanden. Det läge i sakens natur, att
en så kostsam inrättning kunde ifrågasättas endast i de orter, där en
större rörlig arbetarbefolkning visat sig göra samfärdseln å de allmänna
vägarna osäker samt i öfrigt störde lugnet och ordningen. Såsom
utgörande en utveckling af den med statsmedel understödda, redan
införda förstärkta polisbevakningen å landet, syntes den ridande polisen
endast i det fall böra understödjas med statsmedel, att de särskilda
orterna vare sig genom enskildas eller kommuners sammanskott eller
genom landstings anslag bekostat den första uppsättningen samt därefter
bidroge till det framtida underhållet. Men hade uppsättningen
af ridande polis bekostats af orten, då hade, enligt kommitténs mening,
staten därigenom erhållit det kraftigaste bevis för att ett verkligt beBih.
till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft. 22

170

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Löneregle ringakomrait'' tén.

hof af sådant polisskydd förelåge, och då torde ock statens plikt att
med orten deltaga i uppehållandet af detta skydd vara oafvisligt. Kostnaderna
för uppsättning af ridande polis vore äfven så stora, att den
ort, som iklädde sig eu sådan utgift, borde tillförsäkras rätt till statsbidrag.
Landtpoliskommittén föreslog alltså, att statsmedel måtte beredas
till understöd af ridande polis för särskilda orter i riket och att
såsom villkor för erhållande af anslag för sådant polisskydd måtte
stadgas, att det skulle åligga den landsort, som af dylikt anslag ville
komma i åtnjutande, att, vare sig genom enskildas eller kommuners
sammanskott eller genom landstings anslag, bekosta första uppsättningen
af minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar med erforderlig
mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, med rätt för
orten att därefter af statsmedel årligen, så länge stationen vederbörligen
uppehölles, uppbära hälften af årsunderhållet, deruti inberäknad
nyanskaffning af såväl hästar som mundering och uniformspersedlar,
allt enligt af Kung]. Majts befallningshafvande vederbörligen granskad
och godkänd räkning; och skulle sådan polisstation stå under närmaste
uppsikt och kontroll af en utaf Kungl. Majt:s befallningshafvande särskildt
förordnad polisman samt dess verksamhet bestämmas genom af
Kungl. Majts befallninghafvande utfärdad instruktion.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har löneregleringskommittén
till en början antydt, att vissa af densamma under rubrik
Fögderiförvaltningens arbete och organisation framställda förslag till
en bättre fördelning af arbetet mellan kronofogdar och länsmän borde
för de senare medföra en icke oväsentlig lättnad i deras nuvarande
arbete, hvarigenom för dem bereddes möjlighet att ägna ökad tid åt
polisgöromålen. Dock torde enligt kommitténs uppfattning fortfarande
blifva oundgängligt att å vissa orter på landsbygden, där för längre eller
kortare tid en större folkmängd funnes hopad, ej sällan till en betydande
del bestående af mera rörliga element, hafva anställda särskilda polisfunktionärer,
åt hvilken bevakning, såsom antagligen växlande å olika tider,
dock ej torde böra gifvas allt för fasta former. Det syntes kommittén
alltså icke påkalladt, att någon ändring vidtoges i själfva det nuvarande
systemet för polisbevakuing å landsbygden, utan borde denna såsom
nu, vid sidan af den ordinarie kronobetjäningen och fjärdingsmännen,
besörjas af särskildt förordnade polismän, samt kostnaden för denna
extra polisbevakning i första hand bäras af kommuner och enskilda å
vederbörande orter men fortfarande såsom hittills understöd lämnas af
staten för ändamålet i skälig omfattning.

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Föreskrifter borde dock gifvas i syfte att åvägabringa större likformighet
och bestämdhet i afseende å den särskilda polisbevakningen
än nu vore fallet. Alla funktionärer borde väl ej hafva samma befogenhet,
då bekofvet därutinnan kunde växla efter olika orter och förhållanden,
men vissa principer borde genomgående göras gällande, benämningarna
anslutas till tjänstebefogenheten m, m., i afseende hvarå
hänvisas till betänkandet (sid. 307 och 308).

Hvad angår landtpoliskommitténs förslag om anställande ytterligare
vid sidan af den ordinarie kronobetjaningen af s. k. länsdetektiver, har
löneregleringskommittén funnit sig icke äga anledning tillstyrka detta
förslag. Genom den enligt nådiga kungörelsen den 17 juni 1904
kronofogdar och länsmän tillagda ersättning för vissa af deras polisverksamhet
föranledda utgifter, genom den af löneregleringskommittén
föreslagna, mera bestämda arbetsfördelningen emellan kronofogdarna och
länsmännen, genom det särskilda anslaget till åtgärder för gröfre brotts
upptäckande samt förbrytares efterspanande och gripande hade utvägar
vunnits för en mera effektiv och nitisk polisverksamhet, så att, om de
nu angifna anordningarna vederbörligen utnyttjades, de nuvarande polisfunktionärerna
å landsbygden borde åtminstone i allmänhet blifva i
stånd att nöjaktigt fullgöra hvad dem ålåge äfven i afseende på uppspaning
af brott. Att i undantagsfall biträde af särskilt skolade detektiver
behöfdes, torde nog vara en sanning, men det kunde ej anses
påkalladt att för dylika tillfälliga behof skapa en permanent institution
sådan som den af landtpoliskommittén föreslagna. Mest ändamålsenligt
för dylika tillfälliga behof vore att i samråd med polismyndigheten i
någon stad med mera utveckladt polisväsen på förhand träffa någon
anordning, hvarigenom tillfälle bereddes till erhållande af skolade detektiver.
Slutligen har löneregleringskommittén i detta sammanhang uttalat
farhågor för att länsdetektiver i de flesta delar af landet knappast
kunde finna tillräcklig sysselsättning i detektivtjänst, och därmed vore
fara, att deras intresse och duglighet komme att slappas, så att de
blefve af mindre värde just för det ändamål, hvarför de tillkommit.

Beträffande åter den ridande polisen har löneregleringskommittén
i allt hufvudsakligt biträdt landtpoliskommitténs förslag allenast med
den inskränkning, att bidrag till uppehållande af sådan polis borde efter
Kungl. Maj:ts pröfning kunna för ett år i sänder erhållas, dock
högst intill hälften af årliga underhållskostnaden samt under villkor
därjämte, såsom landtpoliskommittén föreslagit, att denna polis, hvars
verksamhet skulle närmare bestämmas genom af länsstyrelsen utfärdad

172

Departe mentschefen.

a) Ordningspolisen
i
allmänhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

instruktion, ställdes under uppsikt oclr kontroll af en utaf länsstyrelsen
särskildt förordnad polisman.

För egen del får jag i detta ämne anföra följande. Frågan om
beredande af erforderligt polisskydd å landet lärer otvifvelaktigt nu
böra af statsmakterna lösas i sammanhang med landsstatens organisation
och lönereglering. Ofta nog hafva å landsbygden förekommit
oroligbeter, som icke alltid kunnat af den i orten tillgängliga polismakten
stillas. Man har understundom nödgats anlita rikets krigsmakt
för stäfjande af orostiftarnes framfart, men militärmaktens ingripande
lär dock endast i yttersta nödfall böra för det inre lugnets
uppehållande ifrågakomma, särskildt numera, då krigsmakten till väsentligaste
del består af rikets värnpliktiga ungdom. Tvärtom hyser
jag den öfvertygelse, som jag tror delas af det allmänna tänkesättet,
att landet både"vill, bör och kan med civil polis sörja för vidmakthållande
af allmän ordning ute i orterna. Frågan gäller efter min uppfattning att
ordna detta civila polisskydd så, att detsamma under vanliga lugna förhållanden
kan anpassas efter hvarje orts särskilda behof och att detsamma
vid utomordentliga tillfällen må kunna svälla ut enligt på förhand
gifna föreskrifter, utan att man därför behöfver i afvaktan på
sådana olyckliga tillfällen hålla i overksam beredskap större eller mindre
polistrupper. Men för detta mål kräfvas, såsom lätteligen bör inses,
penningeuppoffringar, större än vårt land tillförene gjort i detta hänseende.

Planen för ett effektivt polisskydd å rikets landsbygd anser jagböra
fotas på de bestående förhållandena och gå ut på eu fullt naturlig
utveckling af dessa.

Jag har således tänkt mig, att staten fortfarande, men i ökad grad,
skulle lämna bidrag till den förstärkta polisbevakning å rikets landsbygd,
eller med andra ord ordningspolisen, hvilken med understöd af
statsmedel uppehållits sedan mera än 30 år. I afseende å detta statsbidrag
gäller, som bekant, att sådant bidrag företrädesvis tilldelas kommuner,
hvilka vilja själfva lämna motsvarande tillskott, eller där landsting
eller enskilda äro villiga att för ändamålet bidraga, samt att undantag
härifrån må medgifva^ endast i särskilda fall, då behof vet af
förstärkt polisuppsikt finnes oafvisligt och annat bidrag till kostnaderna
därför icke kan erhållas. Förutsättningen för statsbidraget har således
varit, att orten skulle lämna »motsvarande tillskott)) och att statsmedel

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skulle finnas tillgängliga; men att detta icke alltid varit händelsen,
visas däraf, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen

begärde år 1904 kronor 107,150: —, men erhöllo kronor 95,700: —

» » 1905 » 126,000:—, » » » 107,250: —

" » 1906 )» 116,650: —, » » » 109,525: —

» » 1907 » 134,475: —, » » » 110,900: —

Att . större kraf på bidrag af statsmedel icke uppställts, lärer uppenbarligen
bero på vetskapen om tillgängliga anslags knapphet. Enligt
åt löneregleringskommittén insamlade uppgifter från alla rikets län ställde
sig statens och orternas tillskott ej heller så, som man af de i ämnet
gällande bestämmelser kunde vänta. Statens bidrag var nämligen ett
år 87,585 kronor, men orternas 249,574 kronor, hvadan statens bidrag
utgjorde omkring 25 % i stället för 50 % af det hela. Synnerligen
ojämnt har statsbidraget utfallit; oafsedt att staten, enligt löneregleringskommitténs
tabellbilaga, (sid. 109 i Bill. till betänkandet) betalade
i ett län hela aflöningen eller 100 %, hvilken uppgift dock, efter
hvad jag inhämtat, måtte bero af något missförstånd, lämnades i ett
annat uteslutande ortsbidrag, i ett tredje bestod staten 15 %, i ett fjärde
endast omkring 10 %.

Äfven om man icke för det närvarande har anledning att frångå
den som grund antagna proportionen af statsbidrag till högst 50 % af
årskostnaden, synes mig däremot som om landsbygden i allmänhet
borde tillförsäkras rätt till undfående af detta bidrag, förutsatt att behofvet
af polisförstärkningen af länsstyrelsen pröfvas vara oafvisligt. Man får
nämligen icke förgäta, att en af statens allra främsta uppgifter är rättstillståndets
uppehållande, och redan ortens beslut att lämna den erforderliga
aflöningen torde, enligt min uppfattning, på ett öfvertygande sätt
vittna om att ett verkligt behof af polisskydd föreligger. Därtill kommer,
att Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att vid rekvisition af anslag
redogöra för förhållandena och att profningen ytterst beror af Eders
Kungl. Magt. Dock håller jag före, att, såsom hittills varit sed, den
extra polisbevakning med större eller mindre befogenhet, som erfordras
för mera tillfälliga orsaker, såsom vid järnvägsbyggnader eller
andra till sammandragning af en större mängd folk föranledande särskilda
förhållanden, bör bekostas uteslutande af den, som vållat behofvet
af polisbevakning, vare sig nu detta är staten eller enskilde.

Jag antydde här ofvan, att staten borde i ökad grad bidraga till
den förstärkta ordningspolisen å landsbygden. Ökningen skulle, enligt

174

1d) Bidande
polis.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

det ofvan anförda, betingas dels af att statsbidraget verkligen borde
utgå med hälften af årskostnaden, men dels äfven däraf, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, enligt min uppfattning, torde böra sättas
i tillfälle att utan afvaktan på förhöjning af det till fixt belopp satta
statsanslaget bereda flera platser, som kunna vara däraf i behof och
vilja lämna erforderligt tillskott, förmånen af särskildt polisskydd.
Slutligen kommer härtill, att staten enligt min uppfattning icke fyller
sin uppgift för rättstillståndets upprätthållande, med mindre staten
lämnar sin kraftiga medverkan till xitvecklingen och underhållet af såväl
ridande polisinstitutionen som detektivpolisväsendet äfvensom själf ansvarar
för ett för utomordentliga tillfällen afsedt reservpolisskydd, hvartill
jag ber att här nedan få återkomma.

Med hänsyn därtill att det för år 1908 tillgängliga anslaget för
särskild polisstyrka på landet redan är nästan fullständigt disponerad!,
synes lämpligt, att Eders Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att
af det anslag, som för ändamålet beviljas för år 1909, använda ett belopp
af 10,000 kronor redan under innevarande år.

I öfverensstämmelse med hvad såväl landtpoliskommittén som löneregleringskommittén
hemställt, anser jag således vidare, att af anslaget
till förstärkt polisbevakning å landet bör under de förutsättningar, som
af bägge kommittéerna uppställts, utgå statsbidrag till de stationer för
ridande polis, hvilka kunna komma att å en eller annan ort uppsättas.
Väl är denna form af polisbevakning icke ännu i vårt land mycket
pröfvad; men de goda resultaten af den ridande polisens verksamhet i
Malmöhus och Blekinge län äro tämligen bekanta, och enligt min
uppfattning finnes all anledning till sådan polisbevaknings införande
äfven annorstädes, exempelvis i de tätt bebyggda delarna af landskommuner,
som angränsa till större städer, samt i ett och annat industridistrikt.
— Men jag är i så måtto skiljaktig från löneregleringskommittén,
att jag i likhet med landtpoliskommittén anser, att, där en ort genom
inrättandet af en station ridande polis om minst tre för ändamålet fullt
dugliga hästar med erforderlig mundering samt två ryttare med uniform
och beväpning visat sig vilja på ett verksamt sätt upprätthålla ordningen,
där skall ock statsbidrag till den ort utgå med hälften af årskostnaden,
så länge stationen nöjaktigt uppehälles. Det är nämligen knappast antagligt,
att någon ort vill påtaga sig den första uppsättningen inför
endast en fakultativ utfästelse af staten att lämna bidrag till årsunderhållet.

175

Kimgl. Maj.ls Nåd. Proposition No 71.

Löneregleringskommittén har ansett sig icke äga anledning till- c
styrka, landtpoliskommitténs förslag om anställande vid sidan af kronobetjäningen
af s. k. länsdetektiver, utan har löneregleringskommittén
menat, att behofvet däraf vore, utom i vissa undantagsfall, undauröjdt
genom särskilda, af samma kommitté anvisade och här ofvan relaterade
åtgärder.

Jag kan icke dela denna åsikt. Väl har jag ofvan uttalat, att ett
effektivare polisskydd å rikets landsbygd enligt mitt förmenande bör
fotas på de bestående förhållandena, men jag har ock yttrat, att detsamma
bör framgå som en naturlig utveckling af dessa befintliga förhållanden.
Just detta anser jag ock äga rum beträffande det förslag
till inrättande af en vissserligen ej mångtalig, men dock särskild! organiserad
detektiv poliskår, som jag nu går att framställa. Kronofogdar och
länsmän, hvilkas antal enligt den organisation, jag ofvan föreslagit,
skulle väsentligen, inskränkas, äro, enligt hvad landtpoliskommittén af
år 1901 anmärkt, i hög grad upptagna af en mängd utom polisväsendet
liggande tjänstegöromål, hvilka åtminstone tidtals hindra deras
verksamhet såsom polismän. Väl är det sannt, att dessa tjänstemän
trots mångfalden af sina åligganden under åtskilliga delar af året böra
äga ganska. god tid för sin polisverksamhet, men tidtals åter äro de
upptagna af sådana tjänstegöromål, som hvarken kunna eller få uppskjutas
ens på kortare tid. Äfven med bästa vilja äro de då icke
i stånd att tillfredsställande fullgöra sina polisåligganden, i synnerhet
om det gäller undersökningar för utredande af gröfre och mera
invecklade brottmål, hvilka undersökningar ej sällan äro af den omfattning
. att för effektivt utförande kräfva, att vederbörande polisman
åtminstone någorlunda odeladt och kanske för längre tid kan ägna
sig däråt. Detektivtjänsten är för öfrigt af den art, att den gärna
kiäfver alldeles bestämda anlag, till hvilkas förefintlighet hänsyn ej
alltid ^kan tagas vid befordran till kronofogde- eller länsmanstjänst.

Pin . ytterligare omständighet, som stundom måste utöfva ett hämmande
.inflytande å kronofogdes och länsmans polisverksamhet, är att
dessa tjänstemän äro till sin verksamhet bundna af området för tjänstgöringsdistriktet.
Det inses lätt, att i våra dagar genom de lättade
kommunikationerna med däraf föranledd liflig samfärdsel öfver vidsträckta
delar af landet uppdagandet af ett brott eller förbrytares ertappande
mången gång kräfver spaningar vida utöfver ett fögderi eller
länsmansdistrikt, och ofta torde polismannens efterspaningar ej ens
kunna begränsas af länsindelningen. Vare sig att en annan polisman

) Länsdetektiver.

176

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

då fortsätter spaningarna eller vidsträcktare befogenhet kan för den,
som begynt dem, utverkas, uppstår ett ofta menligt dröjsmål.

Dessa af landtpoliskommittén uttalade tankar kan jag ej annat än
gilla och jag anser, att de anmärkta hindren för de nuvarande polisfunktionärernas
effektivare detektivtjänst skulle, i högst väsentlig grad
häfvas genom anställande, där så pröfvas lämpligen kunna ske, af särskilda
skolade detektiver. Dessa behöfva, såsom ofvan antydts, åtminstone ej
för det närvarande, blifva synnerligen mångtaliga. Tvärtom håller jag
före, att mångenstädes två län kunna efter öfverenskommelse emellan
länsstyrelserna förena sig om en man eller tre län om två män, hvilkas
distrikt i hvarje fall borde af Eders Kungl. Maj:t fastställas. Eu
hufvudsak är utan allt tvifvel, att detektiven blir af sin tjänst fullt
upptagen. Det gäller nämligen för polismän kanske i högre grad än
för andra, att en oaflåtlig öfning och träning i tjänsten är ett lifsvillkor
för en fullt effektiv verksamhet. Efter vederbörande länsstyrelses aftal
med lämplig polischef i stad borde således detektiven blifva bunden
vid denna stads polisväsen den tid, då hans verksamhet till äfventyrs
icke påkallas ute å landsbygden. Jag hänför mig härvid till det exempel
från Malmöhus län, hvarmed landtpoliskommittén tämligen utförligt
belyst frågan. Mot visst månadsarfvode borde därför detektiven anställas
vid en stads poliskår, under polischefens inseende och närmaste förmansskap
tjänstgörande där, men med skyldighet att efter Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes order ögonblickligen lämna tjänstgöringen vid stationen
för att helt och odeladt ägna sig åt viss spaningspolistjänst ute
å landsbygden. Instruktion för hans tjänstgöring skulle af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande fastställas; och vill jag här nedan något utförligare
yttra mig om hans allmänna tjänsteställning och åligganden.

Emot hvad jag här ofvan anfört skall man till äfventyrs invända,
hvad ock redan på ett och annat hall erinrats, att dylikt detektivbiträde
borde kunna i förekommande fall erhållas mot skälig godtgörelse
från större städers detektivstationer. Detta kan vara sannt i ett och
annat enstaka fall. Men erfarenheten lärer ådagalagt dels att sådant
biträde ofta alldeles icke står att få i det ögonblick det beliöfves och
då något verkligen kan uträttas, dels att en stads detektiver stå alldeles
främmande för lokala och personliga förhållanden å den plats
ute å landet, där deras tjänst påkallas. Af yttersta vikt anser jag,
att en för visst eller för vissa län förordnad detektiv polisman får
tillfälle, när tiden det tillåter, att efter af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fastställd plan genom resor göra sig förtrogen med den

177

Kungl. Maj.is Nåd, Proposition No 71.

landsort, där lian skall fungera, på det att lian vid inträffande fall må
vara någorlunda hemmastadd i trakten. Någon svårighet synes mig
ej böra möta att bereda länsdetektiv kostnadsfria resor, förutom å
statens järnvägar, jämväl på de enskilda, vare sig att bestämmelse
därom införes i blifvande koncessioner eller öfverenskommelse måste
träffas med styrelser för redan trafikerade banor. Det synes mig nämligen
påtagligt, att detektivens resor skulle för den allmänna trafiken i
och för sig blifva af synnerligt gagn; ju tätare de infälle, desto bättre.

Ehuru jag anser, att länsdetektiv såsom utgörande ett organ för
den egentliga justitiepolisen, kompletterande kronofogdes och länsmans
speciella verksamhet i denna riktning, borde uteslutande af statsmedel
bekostas, bär jag dock trott, att man med exemplet från Malmöhus
och Gäfleborgs län, där dylika polisorgan anställts med understöd från
landstingsmedel, bör tillsvidare låta landsortens förseende med länsdetektiver
blifva beroende af hvarje landsdels behof af och intresse för
en dylik förstärkning i dess spaningspolis. Det är klart, att länsdetektiven
bör utom sitt månatliga arfvode beredas godtgörelse för resor
och andra sina utgifter enligt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fastställda grunder och efter vederbörligen granskad och godkänd
räkning.. Men har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos landsting
eller eljest utverkat erforderligt belopp för anställande i ett eller
flera län af en länsdetektiv, inclusive ersättning för resor in. m., anser
jag, att hälften af årskostnaden bör utgå af anslaget till förstärkt
polisbevakning å landet.

Slutligen öfvergår jag till den anordning för förstärkt polisbevakning
å landet, hvilken är afsedd att införas för sådana, tyvärr allt
vanligare fall, där en folkmängd samlar sig tillhopa och störer lugnet
eller allmänna ordningen samt visar trotsighet mot offentlig myndighets
befallning.

Jag ber att härvid få ytterligare betona, hvad jag tidigare antydt,
att regeringen synes mig oeftergiflig böra utan anlitande af militär
handräckning vara rustad att äfven i dessa fall svara för ordningen i
landet. Men därför erfordras, att offentlig myndighet kan till sitt förfogande
snabbt samla erforderlig civil polisstyrka. Intill närvarande
tid har, som bekant, detta icke i vårt land låtit sig göra. Då det af
lätt insedda skäl ingalunda torde böra sättas i fråga, såsom jag förut
antydt, att staten skulle hålla i overksam beredskap en större poliskår,
stationerad å en eller flera platser, har min uppgift följaktligen varit
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afl. 1 Barn!. 51 Höft. '' '' 23

d) Tillfällig
reservpolisstyrka
på
landet.

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

att utfinna en möjlighet att, enligt pa förhand träffade anordningar,
snabbt samla och till viss ort försända en annorledes till buds stående
civil polisstyrka. Vid öfvervägande af de resurser, som i detta afseende
kunna erbjuda sig, och då organisationen af frivilliga poliskårer
icke synes mig lämna den tillfredsställande garanti, som staten har af
nöden, lärer frågan knappast kunna lösas på mera än ett sätt.

I sådant afseende vill jag föreslå, att Eders Kungl. Maj:t lämnar sitt
tillstånd därtill, att med vissa större städer, där polisorganisationen anses
vara på ett tillfredsställande sätt ordnad, aftal träffas därom, att staden
mot erhållande af en efter viss grund utgående årlig ersättning ställer
till förfogande åt staten visst antal poliskonstaplar af den i staden fast
anställda poliskåren för att i samma ögonblick som däraf göres behof
på statens bekostnad försändas till viss uppgifven plats för att där
ställas under högsta befäl af någon utaf Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande i orten utsedd kronofogde eller annan lämplig
polisman. Erfordras ej större styrka än att den kan fyllas af städer
inom länet, torde Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga befogenhet att
utan vidare inkalla denna styrka, hvaremot, om behofvet anses kräfva
större antal polismän, än att det egna länet kan lämna dem, framställning
synes böra göras hos chefen för civildepartementet. För att ej blott vid
dylika tillfällen utan öfver hufvud i allmänhet ordna denna angelägenhet
inom civildepartementet har jag tänkt, att departementschefen skulle äga
till sitt ständiga biträde en särskildt mot visst arfvode förordnad lämplig
person af de under öfverståthållarämbetet lydande ämbetsmän.

Till grund för min hemställan i detta hänseende ligger en till min
närmaste företrädare i ämbetet den 12 november 1907 aflåten framställning
från de utaf honom med nådigt bemyndigande inkallade sakkunnige,
hvilka haft i uppdrag att inom civildepartementet biträda vid
beredning af förslaget rörande reglering af löneförhållanden m.. m. vid
landsstaten äfvensom i samband därmed stående frågor. Då jag anhåller,
att denna framställning måtte få såsom bilaga fogas till protokollet,
lärer någon redogörelse för dess innehåll icke här erfordras i
vidare mån än att hufvud grunderna för den föreslagna uppgörelsen med
städerna torde böra återgifvas, så lydande:

»För hvarje polisman, som af stad ställes till statens förfogande,
erhåller staden af statsverket en årlig godtgörelse af 500 kronor. Då
sådan polisman inkallas till tjänstgöring för statens räkning, öfvertager
staten hans aflöning, som under denna tjänstgöring utgår med det belopp,
per dag räknadt, som han enligt för staden upprättad stat äger

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

179

af staden uppbära, ökadt med 50 %. Alla kostnader för manskapets
transport till och från tjänstgöringsorterna och underhåll därstädes bestridas
af stat verket».

Då det syntes af vikt att snart få från städernas styrelser erfara,
huru förslaget i sina allmänna drag af dem upptoges, blef berörda
framställning remitterad till yttrande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och städerna. De inkomna svaren utmärka, att städerna,
som i allmänhet mycket välvilligt upptagit förslaget, erbjudit sin medverkan
till dess realiserande med en konstapelnumerär, som icke obetydligt
öfverstiger hvad som ifrågasatts, dock att af en och annan
stadsstyrelse framhållits bland annat, dels att ett eventuellt aftal med
staten förutsatte samtycke af manskapet, som icke antagits med skyldighet
af tjänstgöring å annan ort, dels att den föreslagna ersättningen
af statsmedel synts väl låg och snarare borde bestämmas efter någon
procent af vederbörande stads utgifter för polisväsendet, dels att den
ifrågasatta dagaflöningen till utkommenderadt manskap måhända borde
sättas lika för alla inom samma grad, och dels slutligen att staten
borde åtaga sig att ersätta ej allenast under sådan kommendering inträffad
skada å uniform och persedlar utan ock den i dess tjänst inkallade
poliskonstaplar tillskyndade skada till lif och lem.

Vid granskning af de inkomna svaren finner man, att städer, som
hufvudsakligen åtnöjas med de föreslagna allmänna villkoren, hafva
erbjudit manskap till ett antal af 195, hvaremot andra städer, som
funnit ersättningen för låg eller önskat deusamma bestämd efter någon
procent af stadens verkliga utgifter för sitt polisväsende, torde under
förutsättning af bifall till sina anspråk uppställa omkring 48 man.

Samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med undantag af
fem hafva funnit förslaget praktiskt och välbetänkt eller i hvarje fall
icke haft något att däremot erinra.

Klart är, att erforderlig hänsyn måste fästas vid vissa af de från
städernas sida gjorda erinringar, men i hufvudsak vill det synas, som
om icke några hinder skola möta mot förslagets genomförande på antydt
sätt.

Då, efter hvad häraf lärer framgå, för särskilda tillfällen kan uppställas
en styrka af 150 å 200 man, anser jag, att landets behof af
lugn för nu ifrågavarande eventualiteter bör vara tillfredsställdt.

Jag förordar således, att under förutsättning af erforderligt anslag
från Riksdagens sida nådigt bemyndigande i sinom tid måtte lämnas mig
att till den numerär, hvarom jag här nedan vill väcka förslag, få för
viss tid med viss ömsesidig uppsägningsrätt träffa aftal å statens vägnar

Antydningar
rörande landtpolieorganieationen.

180 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

med lämpliga städer hufvudsakligen på de ofvan angifna grunder, som
af flertalet hörda stadsstyrelser ansetts antagliga;

dock att modifikation af villkoren torde i vissa fall böra i mån
af behof tillstädjas.

Innan jag öfvergår till kostnadsberäkningen, anser jag mig böra
vidröra en organisationsdetalj, som löneregleringskommittén i sitt betänkande
upptagit, i det att kommittén uttalat önskvärdheten af föreskrifter
i ändamål att åvägabringa större likformighet och bestämdhet i
afseende å den särskilda polisbevakningen än nu är fallet. Det har
därvid synts kommittén önskvärdt, att de särskilda polismännens befogenhet
blefve närmare och mera enhetligt bestämd, icke så att alla
tillädes enhanda befogenhet, då behofvet därutinnan kunde vara väsentligt
olika allt efter olika orter och förhållanden, men så att i dylikt
afseende vissa principer genomgående gjordes gällande. Vidare borde
i sammanhang därmed också benämningarna å dessa polismän närmare
anslutas till den dem tillagda olika tjänstebefogenhet, så att
polismän med enahanda befogenhet i allmänhet erhölle samma benämning.

Hvad kommittén sålunda anfört har synts mig af den vikt, att, då
fråga nu är om ett tillfredsställande ordnande af landtpolisens organisation,
äfven denna enskildhet lärer böra af Eders Kungl. Maj:t pröfvas
och afgöras. Det kan nämligen icke vara med god ordning öfverensstämmande,
att, enligt hvad kommittén genom infordrade uppgifter
från de skilda länen utrönt, sådana växlande benämningar å landtpolismän
förekomma som polischef, polisinspektör, extra länsman, vice länsman,
polisuppsyningsman, extra polisman; ej heller synes det förhållandet
tillfredsställande, att dels med dels utan Éders Kungl. Maj:ts tillstånd
dessa funktionärer beklädts med åtals- och häktningsrätt, några med
bägge dessa befogenheter, andra med endera af dem. Flertalet s. k.
polisuppsyningsmän hafva dock annan ringare befogenhet, merendels
må hända jämnställd med fjärdingsmännens. Med länsmans befogenhet
verkade sålunda år 1905 i skilda län 15 särskildt förordnade polismän,
med åtals- och häktningsrätt 20, med endast åtalsrätt 10, med häktningsrätt
43 samt med annan ringare befogenhet 397. I rikets köpingar
finnes ordinarie polis anställd, vanligen med titel af polisuppsyningsmän.
Såsom i en inom civildepartementet utaf sekreteraren
Hj. von Sydow år 1907 utarbetad redogörelse anmärkts, har Kungl.
Maj:t åtminstone efter år 1864 föreskrifvit för köpingar, som nybildats,
att det skulle åligga den nya köpingen att bekosta skälig

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

aflöning åt en polisuppsyningsman, hvilken, antagen af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, »har att under åtnjutande af det skydd, som tillkommer
länsman eller stadsfiskal, handhafva köpingens säkerhets- och
ordningspolis, åtala där timade brott och förseelser af den art, att
allmän åklagare äger dem beifra, samt för öfrigt i alla ärenden, hvilka
angå köpingens befolkning, fullgöra de bestyr, som på landet åligga
fjärdingsman»,. dels ock att, om och när anställandet af en eller flera
polisbetjänte till uppsyningsmannens biträde funnes erforderligt, bekosta
jämväl sådant biträde.

Hvem som skall vara allmän åklagare finnes, hvad städerna angår,
uttryckligen bestämdt genom nådiga instruktionen för stadsfiskaler den
12 oktober 1894; för landet däremot saknas annan föreskrift i ämnet
än nådiga instruktionen för kronofogdarne den 10 oktober 1855, § 4,
hvarest säges, att, om sådana öfverträdelse!- af lag och allmänna stadganden
upptäckas, som tillhöra allmän åklagares handläggning, kronofogde
skall antingen själf eller genom underlydande länsmän ombesörja
deras lagliga beifrande. Likartad bestämmelse förekommer i länsmansinstruktionen
af samma dag, hvarigenom länsmannen ålägges att »vidtaga
de laga åtgärder», som påkallas däraf, att nyssnämnda fall inträffa.

I afseende på häktningsbefogenhetens utöfning innehåller allmänna
lagen som bekant stadgande i 19 § förordningen om strafflagens
införande den 16 februari 1864, så lydande: »Konungens befallningshafvande
i länet, så ock borgmästare och råd i stad, äge förordna om
häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles — —; hafve ock
kronofogde eller länsman å landet och stadsfiskal i stad makt att, på
eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta. — Hvad om Konungens
befallningshafvande eller borgmästare och råd här sagdt är, gälle äfven
om magistratens ordförande, så ock om polisämbetsman, där sådan för
viss stad eller ort särskild''t förordnad finness. Hvem som skall lämna
dylikt förordnande, är däremot ej utsagdt.

I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Maj:t, enligt hvad ofvan
erinrats, plägat stadga för orter, hvilka undfå köpingsrättigheter,
synes mig dock Eders Kungl. Maj:ts föreskrift böra inhämtas för det
fall, att eljest på landet behof uppstår att åt viss polisman inrymma
åtals- och häktningsrätt. Det lärer nämligen, såsom ofvan antydts,
icke vara med god ordning öfverensstämmande, att i vissa fall
Kungl. Maj:t, i andra åter Kungl. Maj:ts befallningshafvande utfärdar
erforderligt bemyndigande i berörda hänseende. Såväl ur allmänhetens
som domstolarnes synpunkt lärer enhetlighet härutinnan vara af nöden.

Kostnads frågan.

182 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

Hvad därefter beträffar frågan om lämplig benämning å de befattningshafvare,
som vid sidan af kronofogdar och länsmän handhafva
landsbygdens säkerhets- och ordningspolis, har jag ansett det ingalunda
oviktigt, att benämningen anpassas efter uppgiften och att, då
denna egentligen sönderfaller i två, den ena med åtals- och häktningsrätt,
den andra utan dylik befogenhet, benämningarna böra blifva tvänne.
Titeln polisuppsyningsman är visserligen i vårt land både gammal och
vidt utbredd; men dels är den i sin nuvarande användning tvetydig, i
det att den på en del platser betecknar den större befogenheten att
häkta och åtala, hvarom nyss är sagd!, å andra åter endast vanlig
patrullerings- eller konstapeltjänst. Ordet »länsman» är benämning
på en tjänsteman med många olikartade uppgifter; och då de nu
ifrågavarande personerna icke utom polisväsendet handlägga en länsmans
göromål, lärer denna titel ej vara passande för särskilda för
landsbygden anställda polismän. Med anslutning därför i viss mån
till sekreteraren von Sydows ofvan relaterade förslag har jag därför
funnit benämningen poliskommissarie tillfredsställande för de särskilda
polismän å landsbygden, äfven köpingarna, hvilka beklädas med
befogenhet att åtala i egenskap af allmänna åklagare och att häkta.
I denna mening lärer benämningen flerstädes utomlands användas så i
städerna som å landet; och det torde ej kunna nekas, att densamma
både hindrar förväxling med den urgamla benämningen länsman och
tillika angifver tjänsteinnehafvarens med länsmannens likställda vidsträcktare
befogenhet. Nära till hands erbjuder sig då också för mig
att såsom benämning å särskilda landtpolismän med den inskränkta
befogenhet hufvudsakligen att patrullera och fullgöra en fjärdingsmans
polissyssla föreslå ordet poliskonstapel, som därjämte framför polisuppsyningsman
har fördelen att vara kortare. Den passar ock såväl för
gående som ridande polisbetjänte.

Vid sidan af kronofogdar och länsmän skulle således å landet kunna
finnas poliskommissarie, länsdetektiv och poliskonstapel, alla benämningarne
visserligen af främmande ursprung, men dock redan införlifvade
med det gängse språkbruket samt signifikativa.

Härefter torde jag få öfvergå till kostnadsfrågan. Från och med
år 1903 har anslaget till landtpolisväsendet varit uppdeladt i två skilda
belopp, ett för aflönande och underhåll af förstärkt polisbevakning å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

183

landet, ett annat afsedt för gröfre brotts upptäckande och. förbrytares
efterspanande.

Det förra upptogs år 1907 till ............................................. kr. 110 000: _

det senare till............................................................................. » 2ö’000: —

Kr. 135,000

Ofvan har jag antydt, att jag höll före, det Riksdagen borde medgifva
en ökning af anslaget till förstärkt polisbevakning å landet dels
i syfte att anslaget till orterna verkligen lomme att utgå med hälften
af årskostnaden dels på det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utan
afvaktan på erforderlig förhöjning af det starkt anlitade, till fixt belopp
satta statsanslaget, måtte blifva i tillfälle att bereda flera platser,
som kunna vara däraf i behof och vilja lämna erforderligt tillskott för
förmånen af särskilt polisskydd. Att någorlunda exakt angifva hvilket
belopp, som härför erfordras, låter sig knappast göra, men jag håller
sannolikt, att då statens bidrag enligt hvad jag ofvan visat, merendels
betydligt understigit hvad detsamma efter en proportion af 50 procent
bort utgöra, man antagligen bör nu räkna med en höjning af 40,000
kronor.

Ännu större svårighet möter vid att beräkna kostnaden för anställandet
af länsdetektiver dels därför att man ännu ej vet, i hvilka
landsorter dessa polismän kunna komma att med landstingsbidrag eller
eljest blifva engagerade, dels ock af den orsak att arfvodesbeloppet
sannolikt kommer att växla på olika orter. Att döma af den aflöning,
städerna nu bestå sina öfverkonstaplar och detektiver, vill det dock
synas, som om arfvodet för en detektivpolis knappast kan sättas under

2.000 kronor, helst denne funktionär enligt sakens natur icke skäligen
kan påräkna en fastare anställning utan, med risken att kunna för
olämplighet när som helst afskedas, måste betinga sig ett relativt högt
arfvode. Härtill komma de växlande utgifterna för hans dagtraktamente
_ under resor och för öfriga af tjänstgöringen föranledda kostnader.
Men jag föreställer mig, att hela årskostnaden för en länsdektiv —
som år 1901 i Malmöhus län var endast 3,076 kronor 95 öre, — skall
uppgå till i medeltal 5,000 kronor, hvaraf på statsverket skulle falla
hälften med 2,500 kronor. Antar man så, att det första året 8 länsdetektiver
tillsättas, skulle alltså kostnaden belöpa sig för staten till

20.000 kronor. Någon ersättning från den stad, där länsdetektiven
stationerats, för de tider då han, fri från resor å landsbygden, borde
vid stationen tjänstgöra, torde ej böra ifrågasättas, utan lärer stadens
förmån däraf uppvägas af den kontroll öfver länsdetektiven, hvarom
aftal med polischefen bör träffas.

184

Kungl. Mag ds Nåd. Fr oposition N:o 71.

Enahanda svårighet inträffar vid uppgörande af kostnadsförslag för
ridande polis. Ett underlag för beräkning af årliga kostnaden för en
station om 2 ryttare med tre hästar har man dock i landtpoliskommitténs
uppgifter därom för rikets två sydligaste provinser. Denna beräkning
lyder så:

»Ärligt underhåll:

karlens arfvode 1,000: — å............................................................... 1,200:

beklädnadsbidrag .................................................................................. 150:

andel (för en häst) i stallhyra, foder och underhåll, försäkring,
hästskötare, veterinär m. m............................................ 900: —

för underhåll och nyanskaffning af munderingspersedlar......... 50: —

andel i arfvode åt en förman.......................................................... 100:

Kr. 2,400: —

eller för en station om 2 ryttare med hästar .................... kr. 4,800: —

hvartill kommer årliga kostnaden för reservhäst». Man torde sålunda
få beräkna den årliga kostnaden för en station med 2 ryttare och 3
hästar på följande sätt:

enligt det förestående.................................................................... kr. 4,800:

en reservhästs underhåll m. in................................................... » 900: —

nyanskaffning af hästar, medeltalsberäkning........................... » 300: —

för stegrad kostnad, som torde uppkommit efter år 1901,

då förestående öfverslag gjordes...................................... » 400: —

Kr. 6,400: —

hvaraf skulle på statsverket belöpa....................................... kr. 3,200: —

eller förslagsvis för 10 stationer............................................. » 32,000:

Slutligen öfvergår jag till eu. förslagsberäkning för det reservpolisskydd
för utomordentliga tillfällen, som jag enligt det förestående
tänkt mig böra riket beredas genom aftal med de städer, där polisorganisationen
anses vara på ett tillfredsställande sätt ordnad. Det kontraherade
manskapets numerär torde till en början kunna sättas till vid
pass 150 man. Med hänsyn till vederbörande städers behof att anställa
reservkarlar i stället för det stammanskap, som kan utkommenderas i
statstjänst, lärer en årlig ersättning af förslagsvis 500 kronor för hvarje
af staten betingad karl böra till staden utgå, oberoende af om hans tjänst
något år tages i anspråk eller icke. Härför erfordras således 75,000
kronor, men staten har därjämte att under eventuell kommendering

185

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

bestrida manskapets jämte nödigt underbefäls aflöning med skälig förhöjning,
dess transport, inhysning och förplägnad, skadestånd m. m.,
som i blifvande kontrakt lärer inrymmas. Afsättes för transport och
förplägnad m. in. ett belopp af 38,000 kronor, torde årsanslaget i öfrigt
icke böra bestämmas lägre än till 100,000 kronor, hvaraf ock torde
kunna utgå arfvode till den polistjänstemän, som kan blifva till departementschefens
biträde anställd i och för ordnande af dessa ärenden.

Emedan slutligen Kungl. Maj:t ej bör sakna medel i sin hand till
extra åtgärder för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande
särskildt i de landsändar, där detektiv polis ej hunnit anställas,
har jag ansett, att 10,000 kronor böra för detta ändamål i beräkningen
ingå; hvaremot under förutsättning af bifall till nu nämnda anslagskraf
det hittills för förstärkt polisbevakning å landet samt för gröfre brotts
upptäckande i riksstaten uppförda extra anslag af tillhopa 135,000
kronor torde kunna utgå.

Ett sammandrag af ofvan gjorda beräkningar får följande innehåll:

för förstärkt ordningspolis i allmänhet å landsbygden kronor 150,000: —
för till denna kategori hörande beriden polis, för -

slagsvis år 1909 vid 10 stationer om 2 ryttare

och 3 hästar ................................................................... » 32,000: —

för likaledes förslagsvis antagna 8 detektivstationer » 20,000: —

till åtgärder i öfrigt för gröfre brotts upptäckande

och förbrytares efterspanande................................... » 10,000: —

för föreslagna aftal med städer om cirka 150 man reservpolismanskap
med underbefäl m. m................... » 100,000: —

för transport och underhåll däraf m. in. vid eventuellt

anlitande ........................................................................... » 38,000: —

Kronor 350,000: —

Att denna beräkning är låg, lärer vid ett uppmärksamt öfvervägande
nogsamt framgå; men jag har trott, att man för år 1909,
da polisorganisationen borde enligt nu antydda grunder komma till
stånd, kunde stanna vid nämnda anslagsbelopp desto hellre, som det
torde utan svårighet inses, att anslagsbeloppet, med hänsyn till de
skilda posternas natur, åtminstone till en början bör äga karaktären af
ett förslagsanslag. Att första året, innan ännu orternas intresse af att
i fullt organiserad samverkan med staten tillförsäkra sig ett kraftigare
polisskydd blifvit utrönt, fixt bestämma anslaget, har jag icke ansett
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Käft. 24

186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

tillrådligt; men det är sannolikt, att anslaget framdeles, därest organisationen
befinnes verksam och. praktisk, kan fixeras, äfven om detsamma
i sådant fall måste sättas högre än nu föreslaget blifvit.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag tillstyrka, att Eders
Kungl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909
ställa till Kung]. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor
att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på
landet, där sådan kan af förhållandena påkallas under medgifvande
tillika, dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor må i län,
där länsdetektiv ej anställts, användas till åtgärder i särskilda fall för
gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande,
dels och att Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt belopp till
årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet
biträda ej mindre vid uppläggning och förande af register öfver
den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas
till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet af
frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.

Såsom villkor för erhållande af bidrag från det sålunda ifrågasatta
polisanslaget torde böra stadgas:

att bidrag till aflönande af poliskommissarie och poliskonstapel å
landet må med hälften af därför belöpande kostnad tilldelas företrädesvis
kommuner, hvilka vilja själfva lämna motsvarande tillskott, eller
där landsting eller enskilda äro villiga att för ändamålet bidraga; att
undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsikt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande
af kostnaderna därför icke kan erhållas; äfvensom att i de fall, då
extra polisbiträde påkallas vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar
eller dylikt, bidrag från polisanslaget ej utan oafvisligaste behof må
lämnas, därest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp
deltaga;

att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom
landstings anslag helt och hållet bekostas första uppsättningen af ridande
polis med minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar jämte
mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, bidrag till framtida
uppehållande af sådan polis må årligen, så länge stationen vederbörligen
uppehälles, och mot det att orten förskjuter härför erforderlig
årskostnad, åtnjutas af statsmedel med hälften af därför belöpande
kostnad, däruti inberäknad nyanskaffning af såväl hästar som mundering

187

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 71.

och uniformspersedlar, allt enligt af Kung]. Maj:ts befallningshafvande
vederbörligen granskad och godkänd räkning samt under villkor därjämte,
att dessa ridande poliskonstaplar ställas under uppsikt, kontroll och förmanskap
af en utaf länsstyrelsen särskildt förordnad polisman;

att då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt
anvisa nödigt befunnet anslag för anställande af en länsdetektiv,
samt härför erforderliga medel inom orten förskjutas, bidrag till länsdetektivs
aflöning och öfriga utgifter för hans verksamhet må, efter för
hvarje år afslutad och af vederbörlig myndighet granskad och godkänd
räkning, utgå af därför anvisade statsmedel med hälften af ortens
kostnader för sådan detektivs verksamhet;

skolande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i län, för hvilket länsdetektiv
icke blifvit förordnad, äga att i förekommande fall, när sådant
pröfvas oundgängligt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om särskildt
bidrag utaf det för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande
anvisade anslag.

Öfvergångsforhållanden.

I afseende å den ordinarie personalen bär sålunda föreslagits:

dels indragning af:

24 landträntmästartjänster,

2 vaktmästartjänster, eu i Uppsala län och en i Jönköpings län,

II kronofogdetjänster utan inberäkning af den kronofogdetjänst

på Oland, om hvars indragning beslut tidigare fattats, som
ännu icke gått i verkställighet,

11 häradsskrifvartjänster, likaledes utan inberäkning af den häradsskrifvartjänst
på Öland, om hvars indragning beslut tidigare
fattats, som ännu icke gått i verkställighet, samt
30 länsmanstjänster,

dels nyinrättande af:

18 länsnotarietjänster,

4 länsbokhållartjänster,

Öfvergångs förhållanden.

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

14 landskanslist- och landskontorist^ änster,

1 vaktmästare änst,

2 kronofogdetjänster,

2 häradsskrifvartjänster,

1 länsmanstjänst.

1 fråga om landträntmästartjänsterna är att märka, att innehafvare
af sådan tjänst är, enligt de i nådiga kungörelsen den 22 juni 1883
intagna aflöningsvillkor underkastad »den vidsträktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden, som vid en förändrad organisation
af uppbörds- och utgiftsväsendet inom länen eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, så ock att lämna det biträde vid göromålen å
landskontoret, som kan varda honom genom i vederbörlig ordning utfärdad
instruktion ålagdt». Då efter omorganisationen en stor del af
de nuvarande landtränterigöromålen kommer att öfverflyttas på landskontoret
och då landträntmästaren på grund af nyss anförda stadganden
kan åläggas att biträda med länsbokhållar- och andra landskontorsgöromål,
så torde i händelse af bifall till förslaget de ordinarie landträntmästare,
som kvarstå vid den tid, då organisationsförändringen
träder i kraft, få bibehålla dem nu tillförsäkrade titel och aflöningsförmåner
men åläggas tjänstgöringsskyldighet å landskontoret. De
medel, som till landträntmästarnes aflöning erfordras, torde böra anvisas
å öfvergångsstat.

I händelse beslut fattas om minskning af fögderipersonalen, böra
å öfvergångsstat medel till aflöningar åt det antal kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän, hvilkas befattningar skola, i mån af den nya
organisationens genomförande, indragas, anvisas till samma belopp, som
för motsvarande från den nya lönestaten aflönade tjänster.

Beträffande de aflöningsbelopp, som sålunda skulle komma att uppföras
på öfvergångsstat, är att märka, att desamma skulle afse blott
begynnelseaflöningarna för vederbörande. Ålderstillägg till befattningshafvande
å öfvergångsstat torde liksom till de å den nya lönestaten
uppförda böra utgå från det under sjätte hufvudtiteln anvisade gemensamma
förslagsanslaget för ålderstillägg.

Det kan äfven komma att inträffa, att befattningshafvare vid landsstaten,
för hvilken plats finnes å den nya staten, vägrar ingå därpå och
icke kan lagligen därtill förbindas. Det låter sig emellertid icke på
förhand beräknas, till hvilket belopp medel af sådan anledning kunna
behöfva anvisas å öfvergångsstat.

189

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

För de länsmän, som innehafva boställen, torde i fråga om afdrag
å aflöning för boställsafkomsten m. m. böra fortfarande tillämpas nu
gällande bestämmelser.

I öfverensstämmelse med livad jag här ofvan hemställt har jag
låtit upprätta följande förslag till aflönings- och öfvergångsstater:

a) Förslag till aflöningsstat.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Landssekreterare och lands-
kamrerare:
i första Idassens län:
Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus.
1 tjänsteman ........................	5,000	2,900	300	—	8,200
8 tjänstemän .......................	15,000	8,700	900		24,600
i andra klassens lön:
Östergötlands, Jönköpings, Kal-
mar, Kristianstads, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Öre-bro, Kopparbergs, Gäfleborgs, V ästernorrlands, Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens.		''				Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kr.
1 tjänsteman (Stockholm) ......	5,000	2,500	600	—	8,100	,
1	5,000	2,500	600	—	8,100
1 » (Umeå och Luleå)	5,000	2,500	300	—	7,800
3 tjänstemän » » » 1 tjänsteman (öfriga residens-	15,000	7,500	900	—	23,400
städer) ............	5,000	2,500	—	—	7,500
25 tjänstemän (öfriga residens-
städer) ............	125,000	62,500	—	—	187,500
Transport	180,000	91,600	3,600	-	275,200

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin-	Orts- tillägg.	Förvalt-nings-b i drag	Summa kr.	Anmärkningar.
		gar.
Transport	180,000	91,600	3,600	—	275,200
i tredje klassens län: Uppsala, Blekinge, Gottlands,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands 1 tjänsteman (Östersund)........	5,000	2,100	300		7,400
i 1 ” " ........ 1 » (öfriga residens-	5,000	2,100	300	—	7,400	Efter 5 år kan lönen
städer) ............	5,000	2,100	--	—	7,100	'' höjas med 600 kr.
9 tjänstemän (öfriga residens-
städer) ............	45,000	18,900	—	—	63,900
Länsnotarie? och läns-
bokhållare:
i första klassens län: 1 tjänsteman........................	2,200	1,600	150	_	3,950
3 tjänstemän........................	6,600	4,800	450	—	11,850
i andra klassens län:
1 tjänsteman (Stockholm) ......	2,200	1,500	300	—	4,000
1	2,200	1,500	300	—	4,000
1 o (Umeå och Luleå)	2,200	1,500	150	—	3,850
3 tjänstemän » » » 1 tjänsteman (öfriga residens-	6,600	4,500	450	—	11,550	Efter 5 år kan lönen
städer).............	2,200	1,500	—	—	3,700	höjas med 500 kr. och efter ytterligare
25 tjänstemän (öfriga residens-						5 år med likaledes
städer).............	55,000	37,500	—	—	92,500	500 kr.
i tredje klassens län: 1 tjänsteman (Östersund).........	2,200	1,400	150	—	3,750
1 )) » .........	2,200	1,400	150	—	3,750
1 » (öfriga residens-
städer)..............	2,200	1,400	—	—	3,600
9 tjänstemän (öfriga residens-
städer).............	19,800	12,600	—	—	32,400
Transport	345,600	188,000	\| 6,30C	—	\| 539,900

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

191

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Transport 2:dra och 3:dje länsnotarie? och länsbokhållare:	345,600	188,000	6,300		539,900	Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman........................	2,000	1,200	—	—	3,200	höjas med 500 kr.
21 tjänstemän........................	42,000	25,200	—	—	67,200	; och efter ytterligare j 5 år med likaledes
						J 500 kr.
Landskanslister och lands-
kontorister:
1 tjänsteman (Stockholm).......	1,200	800	200	_	2,200
3 tjänstemän » ....... 1 tjänsteman (Malmö, Göteborg,	3,600	2,400	600	—	6,600
Östersund, Umeå						Efter 5 år kan lönen
och Luleå)....	1,200	800	100		2,100	höjas med 300 kr.,
27 tjänstemän (Malmö, Göteborg,		efter ytterligare 5 år med likaledes 300
Östersund, Umeå och Luleå).........						kr. och efter ytter-ligare 5 år med lika-
32,400	21,600	2,700	—	56,700	ledes 300 kr.
1 tjänsteman (öfriga residens-
städer).............	1,200	800	—	—	2,000
75 tjänstemän (öfriga residens-
städer).............	90,000	60,000	—	—	150,000
Vaktmästare:
1 vaktmästare (Stockholm)......	700	350	150	—	1,200
1 »	700	350	150	—	1,200
1 » (Malmö, Göte-
borg, Östersund, Umeå och Luleå)	700	350	75		1,125
10 » (Malmö, Göte-						Efter 5 år kan lönen
borg, Östersund, Umeå och Luleå)	7,000	3,500	750		11,250	• höjas med 100 kro-nor.
1 » (öfriga residens-
städer)............	700	350	—	—	1,050
35 » (öfriga residens-
städer)............	24,500	12,25o	—	—	36,750
Transport	553,500	317,950	11,025	\| 882,475

192

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

	Lön.	Tjänst- görings-	Orts-	Förvalt- nings-	Summa	Anmärkningar.
	pennin-	tillägg.	bidrag	kr.
		gar.
Transport	553,500	317,950	11,025		882,475
Kronofogdar:
1 tjänsteman (Jämtlands, Yä-
sterbottens och
Norrbottens län)	3,200	1,500	200	300	5,200
12 tjänstemän (Jämtlands, Yä-						Efter 5 år kan lönen
sterbottens och				3,600	62,400	böjas med 500 kr. > och efter ytterligare
Norrbottens län)	38,400	18,000	2,400	5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län)......	3,200	1,500	—	300	5,000	500 kr.
94 tjänstemän » » ...... med tillägg å förvaltningsbidra-get af 200 kr. för fögderi med 30,000 intill 40,000 inv., af ytterligare 200 kr. för fögderi med 40,000 intill 50,000 inv. o. s. v.	300,800	141,000		28,200	470,000
med 200 kr. för hvarje 10,000-tal af folkmängden, förslagsvis				27,200	27,200
Häradsskrifvare:
1 tjänsteman (Jämtlands, Yä-
sterbottens och
Norrbottens län)	2,200	1,000	200	—	3,400
11 tjänstemän (Jämtlands, Yä-						Efter 5 år kan lönen
sterbottens och					37,400	höjas med 500 kr. och efter ytterligar o
Norrbottens län)	24,200	11,000	2,200	—	5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län).......	2,200	1,000	—	—	3,200	500 kr.
94 tjänstemän » » ....... hvartill kQmmer förvaltningsbi-	206,800	94,000			300,800
drag med 150 kr. för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis				113,550	113,550
Transport	1,134,500	586,950	16,025	173,15o\|l,910,625

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 71.

193

	Lön.	Tj än st-gör in gs-pennin-gar.	Orts- tillägg-	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
Transport	1,134,500	586,950	16,025	173,150	1,910,625
Länsmännen:
1 tjänsteman (Jämtlands, Va-
sterbottens och
Norrbottens län)	1,500	1,000	200	300	3,000
67 tjänstemän (Jämtlands, Vä-						Efter 5 år kan lönen
sterbottens och Norrbottens län)	100,500	67,000	13,400	20,100	201,000	höjas med 300 kr. > och efter ytterligare 5 år med likaledes
1 tjänsteman (öfriga län)......	1,500	1,000	—	300	2,800	300 kr.
418 tjänstemän » » .....	627,000	418,000	—	125,400	1,170,400
Summa	1,865,0001,073,950	29,625	319,250	3,287,825

b) Förslag till öfvergångsstat.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Förvalt- nings- bidrag.	Summa kr.	Anmärkningar.
20 landträntmästare ............	50,000	25,600	_	_	75,600
12 kronofogdar*) ..................	38,400	18,000	—	3,600	60,000
12 häradsskrifvare *) ...............	26,400	12,000	—	—	38,400
30 länsmän ........................... hvartill kommer rörligt förvalt-	45,000	30,000	400	9,000	84,400
ningsbidrag åt 12 kronofogdar och åt 12 häradsskrifvare **)...
Summa	159,800	85,600	400	12,600	258,400

*) inberäknad on tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas.

**) hvilket inbogripes i det uti aflöningsstaten för ändamålet upptagna belopp.

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Häft.

194

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.

Kostnaderna för den af mig nu föreslagna lönereglering och omorganisation
framgå af följande

Kostnadsberäkning.

Ordinarie anslag.

Enligt aflöningsstaten..............

» öfvergångsstaten............

Anslag till extra länsriotarier m.fl
samt vikariatsersättning vid
länsstyrelserna, reservationsanslag
...............................

Summa

Lön.

1,865,000

159,800

2,024,800

Tjänst görings pennin gar.

1,073,950

85,600

Orts tillägg.

29,625

400

1,159,550 30,025

Fnrvalt nings bidrag.

319,250

12,600

331,850

Extra ordinarie anslag till

ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge,

till lappfogdar m. fl...............................................................

Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet samt för
gröfre brotts upptäckande m. m...............................................

Summa S:arum kr.

Motsvarande anslag utgöra nu:
på ordinarie stat, efter afdrag för landshöfdingarnas

aflöning.................................................................. 2,420,850

på extra stat ............................................................ 159,300

Skillnad kr.

Om därifrån dragés öfvergångsstatens slutsumma .

Summa

kr.

Anmärkningar.

3,287,825

258,400

193,000

3,739,225

20,500

350,000

4,109,725

2,580,150

1,529,575

258,400

erhållas.............................................................................. kr. 1,271,175

som alltså utgöra dén efter organisationens genomförande uppstående
ökningen-,

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

l:o) att medgifva, att länsstyrelsernas kassarörelse skall från den
1 januari 1909 öfverflyttas på riksbankens skilda kontor i residensstäderna,
samt att Eders Kungl. Maj:t, efter öfverenskommelse med full -

195

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 71.

mäktige i riksbanken, må meddela de bestämmelser, som i afseende
härå må finnas erforderliga;

2:o) att godkänna de förslag till aflöningsstat och öfvergångstat för
landsstaterna, hvilka jag här ofvan framställt;

3:o) att godkänna de af mig — med undantag för landträntmästarne
— tillstyrkta villkor och bestämmelser för åtnjutande af de
i aflöningsstaten och i ö Övergångsstaten upptagna aflöningsförmåner;
4:o) att förklara

ej mindre, att eu hvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder
i aflöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar vid landsstaten,
hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i särskild lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;

5:o) att för beredande af tillgång till arfvode åt extra länsnotarie!-och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för därtill berättigade tjänstemän anvisa på ordinarie
stat ett reservationsanslag af 193,000 kronor med rätt för Kung],
Maj:t att af detta anslag redan år 1908 använda 15,000 kronor till
ökning af arfvodena åt de extra biträdena vid de länsstyrelser, där
sådan ökning finnes vara mest behöflig, samt med förklarande att efter
indragning af landträntmästartjänst Kungl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
skall äga att uppbära samt mot redovisning och med
besparing af anslag från nyssnämnda reservationsanslag, på sätt Kungl.
Maj:t kan finna godt stadga, till extra biträdens aflöning använda do
den indragna tjänsten tillhörande provisioner.

Vid bifall till hvad under punkterna 2:o) och 5:o) här
ofvan föreslagits kommer det ordinarie anslaget

till landsstaterna i länen............................................. kr. 2,739,350: —

hvilket med afdrag för beloppet af landshöfdingarnas

aflöning.......................................................................... » 318,500: —

nu utgör kr. 2,420,850: —
däraf 150,000 kr. reservationsanslag, att höjas med .. kr. 1,318,375: —

eller till kr. 3,739,225: —

196 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 71.

däraf 193,000 kronor reservationsanslag ocli 140,750 kronor förslagsanslag.

Vidare hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

dels att för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt
till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna
på extra stat för år 1909 anvisa 20,500 kronor, .

dels och likaledes på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. May.ts
förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen
under de af mig här ofvan i protokollet angifna villkor för åtnjutande
af bidrag från anslaget, användas till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas under
medgifvande tillika dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kionor
må i län, där länsdetektiv ej anställts, användas till åtgärder i särskilda
fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande
och gripande, dels att Kungl. Maj it ma af anslaget använda lämpligt
belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas att inom
civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning och förande af
register öfver den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers
poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd
vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom
departementet af frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande
fall, dels ock att Kungl. Maj:t inå af detta anslag redan för
år 1908 använda ett belopp af 10,000 kronor för det med anslaget

afsedda ändamål. . ,

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
,/. V. Wallin.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

197

Bilaga A.

V. P. M.

till hr statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet,
angående landträntmästare änsternas indragning samt
riksbankens öfvertagande af länsstyrelsernas
kassarörelse.

Det lärer knappast kunna förnekas, att landträntmästartjänsterna
i många län under en stor del af året icke gifva tillräcklig sysselsättning
åt dessa tjänsters innehafvare. För afhjälpande af detta missförhållande
finnes väl i nu gällande bestämmelser stadgadt, att landträntmästarne
skola vara pliktiga lämna det biträde vid göromålen å
landskontoren, som kan varda i utfärdade instruktioner föreskrifvet,
men detta stadgande torde dock knappast i afsevärd utsträckning hafva
tillämpats, och ifrågasättas kan, om det ens låter sig praktiskt tillämpas
på sådant sätt, att någon egentlig fördel för landskontorsarbetet
kan däraf påräknas, så länge landträntmästaren intager sin nuvarande,
i viss mån själfständiga tjänsteställning och, såsom i flera län är förhållandet,
har sitt arbete förlagdt till en afsides från landskontoret belägen
lokal.

Den år 1902 tillsatta löneregleringskommittén har därföre uti sitt
förslag fråntagit handhafvare!! af länsstyrelsens kassarörelse hans nuvarande
mera fristående tjänsteställning och satt honom under benämning
af länskassör och bokhållare såsom tjänsteman å landskontoret
under landskamrerarens mera direkta arbetsledning.

Emot en omreglering i sådan riktning hafva emellertid de allra
flesta länsstyrelserna såväl som ämbetsverken anfört skäl, som icke
kunna jäfvas, däraf främst torde böra anmärkas, att till och med den
nödiga kontrollen å denna viktiga uppbördstjänst därigenom kunde
bringas i fara.

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Emellertid hafva några länsstyrelser uti sina yttranden öfver kommittéförslaget
framkastat tanken att låta riksbanken helt och hållet
öfvertaga länsstyrelsernas kassarörelse, såväl in- som utbetalningar,
och ämbetsverken hafva därom yttrat, att detta icke komme att verka
hindrande för ett tidsenligt och betryggande ordnande af uppbördsoch
redovisningsväsendet, men ämbetsverken hafva ansett sig icke äga
anledning att i sitt yttrande närmare ingå härpå, då utredning saknades
om den inverkan, en sådan anordning skulle komma att utöfva på
landskontorens och riksbankens öfriga åligganden.

Användandet af riksbanken såsom förmedlare af länens kassarörelse
synes enligt vårt förmenande vara enda sättet för denna frågas
lyckliga lösning. En sådan omreglering ginge för öfrigt i samma
riktning, som utvecklingen redan tagit, i det att, i mån som riksbankslcontor
inrättats i länsresidensstäderna, därvarande landtränterier
fråntagits det hufvudsakliga af sina uppbördskassor och fått för löpande
utgifter röra sig med mindre handkassor samt bestrida större utbetalningar
genom invisningar på riksbanken. Sedan riksbankskontor minera
inrättats i alla residensstäder, torde hinder icke finnas att taga
steget fullt ut och låta riksbanken öfvertaga kassarörelsen i dess helhet.

Härvid gäller emellertid, hvad ock löneregleringskommittén påpekat,
att denna fråga icke kan lösas enbart ur synpunkten af hvad
en lämplig organisation inom länsstyrelserna klöfver, utan hänsyn måste
tagas äfven till dess inverkan på arbetet vid riksbankskontoren. För
att dessa senare icke skola för mycket betungas, måste gifvetvis först
och främst den egentliga bokföringen tvärstanna såsom ett landskontorens
åliggande, hvarjemte länsstyrelsernas samarbete med riksbanken
måste så mycket som möjligt inordnas under sådana former, som öfverensstämma
med affärskutym och riksbankens arbetssätt.

Med hänsyn tagen till dessa förhållanden hafva vi efter samråd
med vederbörande fullmäktig i riksbanken tänkt oss ifrågavarande
samarbete kunna ordnas på följande sätt.

Utbetalningar.

Utbetalningar för länsstyrelsens räkning göras af riksbankens
vederbörande kontor på grund af checker, utfärdade af länsstyrelsen
och i allmänhet ställda till viss man.

Om nu denna allmänna regel med nödvändighet behöfde medföra
utfärdande af såväl check som utanordning för hvarje särskild utbetalningspost,
så skulle omregleringen innebära icke blott att allt det landt -

199

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

ränterierna nu åliggande arbetet skulle påläggas landskontoren, utan
detta arbete skulle dessutom blifva väsentligen drygare genom användande
af checker såsom betalningsmedel i stället för penningar, hvarjemte
länsbokhållare^ nuvarande göromål skulle betydligt ökas genom
utan ordningars utfärdande för hvarje särskild utbetalningspost i stället
för, såsom nu sker, sammanslagning af flera poster under samma
titel uti en utanordning. Fördelen af landträndtmästartjänsternas indragning
blefve då i besparingsafseende ringa eller ingen, åtminstone i
de större länen.

Emellertid torde expeditionen kunna ordnas på bekvämare sätt.
Från liksbankens sida lärer nämligen hinder icke möta för utsändande
af medel enligt förteckningar, upptagande namn, adress och belopp.
Då alltså liera rekvisitionshandlingar, tillhörande samma anordningstitel,
inneligga, kan en check, ställd till länsstyrelsens egen order, utfärdas
å sammanlagda beloppet och öfverlämnas jämte specifik förteckning
i två exemplar till riksbanken, som utsänder beloppen och därefter
återställer ena exemplaret af förteckningen med attest, att beloppen
blifvit till vederbörande utsända.

Åt hvarje person, som själf inställer sig hos länsstyrelsen för mottagande
af betalning enligt rekvisition, måste däremot särskild check
utfärdas, likasom ock särskilda checker utfärdas och med tjänstepost
öfversändas till rekvirenterna i alla de fall, då rekvisitionerna icke
lämpa sig att sammanföras med andra rekvisitioner i en förteckning
på sätt förut blifvit sagdt..

Checkerna numreras i löpande ordningsföljd från årets början till
slut och bokföras af länsbokhållaren. Till bevis om vederbörlig bokföring
böra checkerna vara af länsbokhållaren kontrasignerade, innan
de framläggas till länsstyrelsens underskrift. Ifrågasättas kan ock,
huruvida länsstyrelsens underskrift må vara nödvändig eller huruvida
det icke . kan vara tillräckligt med landskamrerarens underskrift, då
landshöfdingen eller landssekreteraren i allt fall knappast kunna blifva
i tillfälle att personligen öfva den kontroll, som deras underskrifter
borde betinga, men denna fråga lärer icke behöfva i detta sammanhang
tagas under ompröfning utan kunna anstå till en blifvande omarbetning
af gällande bestämmelser.

_ Checkerna skola hos riksbanken påföras vederbörlig giroräkning.
Enligt nu gällande ordning skulle alltså checker, som afse statsmedelutbetalningar,
_ påföras statskontorets giroräkning, samt checker, som
afse utbetalningar af öfriga medel, påföras länsstyrelsens giroräkning.
Detta skulle ju ock, hvad utbetalningarne angår, kunna äfven med den

200 Kung!. Maj:tf," Nåd. Proposition N:o 71.

nya ordningen utan svårighet låta sig göra, då checkerna därom kunde
lämna anvisning och för öfrigt gifvas olika utseende för statsmedel
och för diverse verks medel; men då det, såsom nedan kommer att påvisas,
skulle vid inbetalningar ställa sig bekvämligare att hafva jämväl
diverse verks medel innestående å statskontorets giroräkning, borde
checkerna vid utbetalningar alltid påföras sistnämnda räkning. _

Hvad länsstyrelsens utanordningsbeslut beträffar, så måste ju rekvisitionshandlingarne
redan före checks utskrifvande granskas och före
checks underskrifvande undergå vederbörlig pröfning, hvadan utbetalningsbeslutet
kan anses ligg;a uti själfva checken. Emellertid skall ett
utanordningsbeslut jämväl innefatta föreskrift rörande den titel, hvarunder
utbetalningen skall afföras. Anordningar måste alltså utfärdas,
men det kan dock icke anses nödigt, att en af länsstyrelsen underskrifven
anordning föreligger vid checkens utfärdande utan torde därmed
kunna anstå till något senare tillfälle. _ Därigenom beredes en
ofantlig lättnad i landskontorsarbetet, då möjlighet förefinnes att, där
sådant lämpar sig, sammanslå flera eller alla till samma titel hörande
rekvisitioner uti en anordning. Den lättnad, som därigenom vinnes,
består icke blott uti det minskade besväret vid anordningarnes utskrifvande
och underskrifvande, utan äfven i själfva bokföringsarbetet, i det
att allenast ett fåtal utgiftsposter, om man så vill, allenast en enda i
månaden för hvarje anordningstitel behöfva i räkenskapen upptagas.

Länsstyrelsens anordningar komma alltså egentligen att innefatta
order, huru de genom checker gjorda utbetalningarne skola i räkenskapen
afföras, och böra anordningarne tillika innehålla, att utanordnade
beloppen blifvit betalda genom checker, hvilkas nummer och måhända
äfven belopp i anordningstexten böra uppräknas. De vid anordningarne
fogade verifikationerna böra ock hvar för sig efter granskningen hafva
försetts, förutom med bevis om granskning, jämväl med uppgift om
nummer å de checker, som på grund af rekvisitionshandlingarne utfärdats.
. „

Riksbanken har att hvarje dag till länsstyrelsen lämna uppgift a
inlösta checker, upptagande checkens nummer och belopp äfvensom
den person, till hvilken check utfärdats.

Denna uppgift bilägges länsräkenskapen för att tjäna såsom bevis
om skedd betalning, hvadan kvitton å rekvisitionshandlingarne eller anordningarne
icke lära blifva behöfliga. Då länsstyrelsen icke kommer
att handhafva någon kassa och alltså icke själf eller genom någon
dess tjänsteman bestrider utbetalningar med kontanta medel utan med
checker, torde nämligen länsstyrelsens uti anordningen lämnade uppgift,

20.1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att check å beloppet utfärdats, utgöra ett ur revisionssynpunkt tillräckligt
betalnigsbevis, som måste godkännas, helst som detta ytterligare
bestyrkes genom riksbankens uppgift å inlösta checker eller attest om
utsändande af medel till vederbörande enligt förteckning.

Inbetalningar.

Alla inbetalningar af medel till länsstyrelsen skola göras hos riksbankens
_ vederbörande kontor, som upptager levereringarne å behörig
giroräkning och därå lämnar vanliga girokvitton. Dessa girokvitton
öfverlämnas af insättaren till landskontoret jämte reversal i två exemplar,
hvaraf landskontoret behåller ena exemplaret tillika med girokvittot
samt återställer andra exemplaret till insättaren försedt med
bevis, att medlen enligt girokvitto levererats i riksbanken samt behörigen
antecknats i landskontoret. Reversalen numreras i löpande ordningsföljd
från årets början till slut och bokföras i länsräkenskapen.

Levereringarne kunna jämväl med allmänna posten insändas till
riksbanken med bifogande af de för landskontoret afsedda reversalen,
och bör i sådant fall åligga riksbanken att hvarje dag omedelbart
efter kassatimmens slut öfverlämna reversal och girokvitton
till landskontoret, som, efter levereringarnes antecknande, till vederbörande
insättare med tjänstepost öfversänder ena exemplaret af reversalen
med åtecknadt bevis af innehåll, som förut nämnts. I sammanhang
. därmed bör riksbanken äfvenledes hvarje dag afkunna summarisk
uppgift å de för dagen insatta medel.

Då det för riksbanken knappast låter sig göra att utreda, huruvida
inlevererade medel äro att anse såsom statsmedel eller diverse
verks medel, skulle det utan tvifvel lända till lättnad i arbetet, om medlen
alltid insattes å statskontorets giroräkning. Några olägenheter däraf,
att jämväl diverse verks medel komme att innestå å statskontorets
giroräkning, kunna icke tänkas uppkomma, då ju medlen alltid blefve
skilda i länsräkenskapen, samt underrättelser om innestående diverseverksmedels
belopp komme att lämnas statskontoret i de månatliga
uppgifterna från länsstyrelserna.

Efter denna kortfattade redogörelse, huru vi tänkt oss expeditionens
gång i händelse af ränteriernas indragning och öfverflyttning af
länsstyrelsernas kassarörelse på riksbanken, torde böra närmare skärskådas,
huru de sålunda förändrade förhållandena komme att ställa sig
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Raft. 26

202 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

för allmänheten, för länsstyrelserna, speciellt landskontoren, och för
riksbanken.

För allmänheten skalle fördelarne af sålunda förändrade bestämmelser
blifva högst väsentliga. Väl är det sannt, att den, som själf
inställer sig för att leverera medel, måste först aflämna medlen i riksbanken
och därefter inställa sig å landskontoret för afhämtande af
länsstyrelsens kvitto, samt att den, som vill lyfta medel, icke kan få
kontanta penningar utan istället får åtnöja sig med en check, men
olägenheterna häraf torde vara betydelselösa och mera än väl uppvägas
häraf, att hvem som helst kan fullgöra levereringar och erhålla kvitto
därå med allmänna posten samt likaledes med tjänstepost få, emot insändande
af rekvisitionshandlingar, betalning till sig öfversänd i form
af check, som i allmänna rörelsen mottages såsom penningar. Allt
användande af kommissionär i dylika ärenden blir sålunda onödigt,
hvadan också personliga inställelser för sådana affärers uträttande torde
blifva mera sällsynta. Hos flera länsstyrelser har visserligen redan
nu tillämpats, att betalning öfversändts med tjänstepost, då rekvisitionshandlingarne
varit kvitterade, men enligt de föreslagna förändrade bestämmelserna
skulle allmänheten kunna påräkna att detta alltid blefve
förhållandet i alla län, vare sig rekvisitionshandlingar ne före insändandet
varit kvitterade eller icke.

I fråga om den sålunda föreslagna omregleringens inverkan på
länsstyrelsernas åligganden måste först och främst framhållas befrielsen
från det ansvar, som gifvetvis är förenadt med kassarörelsens bestridande
af en länsstyrelsen underlydande tjänsteman. En rätt bedrifven
kontroll å landtränterierna har icke kunnat inskränkas till de föreskrifna
månatliga inventeringarne, utan bär daglig kontroll, genom
dagrapporter från landtränteriet och dessas granskning å landskontoret,
ansetts nödig att införa i län, där kassarörelsen är af större omfattning.
Detta kontrolleringsarbete har vissa tider varit ganska tidsödande,
hvadan dess upphörande måste anses medföra en afsevärd lättnad i
arbetet å landskontoret.

Afskaffande! af länsstyrelsens egen giroräkning medför äfvenledes
en beaktansvärd fördel ehuru af mindre betydelse.

Däremot blir den löpande expeditionen väsentligt lättare och
mera tidsbesparande för länsbokhållaren. Det dagliga utskrifvandet
af anordningar och dessas bokförande å särskilda titlar, ett arbete,
som icke lämpligen kunnat utföras af någon annan än länsbokhållaren
själf, har varit ganska tidsödande och hinderlig! under brådskande
expedition. Hädanefter skulle med anordningars utfärdande

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kunna anstå och under löpande expedition icke behöfva utskrifvas annat
än checker, som i ordningsföljd bokföras å inkomstsidan i journalen.
Om i en del län extra biträde behöfver ställas till länsbokhållarens förfogande
för det ökade bokföringsarbetet, så kan åt detta biträde öfverlämnas
checkarnas utskrifvande och införande i kassajournalen, hvarigenom
länsbokhållaren kan under expeditionstiden mera odeladt ägna
sig åt granskning af rekvisitionshandlingar, dessa handlingars förseende
med bevis om granskning och anteckning åt checknummer, kollationering
af utskrifna checker och deras införande i kassajournalen samt
checkernas kontrasignerande. I län, där allmänheten fått vana att inställa
sig med sina rekvisitioner och blifva genast expedierad, kommer
det nya sättet alldeles säkert att befordra en afsevärdt snabbare
expedition.

Bokföringsarbetet hos länsstyrelsen kommer äfvenledes att i det
hela undergå en väsentlig minskning, i det att den dubbla bokföringen
för kontroll å landtränteriet blir öfverflödig. Sålunda komma de nu å
landskontoret förda anordnings- och anteckningsböckerna äfvensom
månadskontrollräkningen att upphöra.

Däremot öfverflyttas på landskontoret eller närmast på länsbokhållaren
en betydligt större och vidlyftigare räkenskap, motsvarande
den, som nu åligger landtränteriet, och bestående uti journal, hufvudräkning,
special öfver statsmedlen, special öfver förskotten samt balansextrakt.
Någon väsentlig förändring af dessa räkenskaper påkallas
väl icke af den föreslagna omregleringen, men för att lättare kunna
öfverskåda, uti hvilka afseenden de förändrade kassaförhållandena inverka
på räkenskapen, har ansetts lämpligt att omarbeta nu gällande
formulär för att såsom bilaga åtfölja denna utredning.

Länsbokhållarens landsboksarbete ökas också dels med upprättande
af en räkenskap motsvarande den nuvarande ränterispecialräkningen
dels ock med det i de större länen besvärliga ordnandet af samtliga
därtill hörande inkomst- och utgiftsverifikationer.

Förutom detta ökade bokföringsarbete får länsbokhållaren sig pålagdt
än ytterligare arbete, som förut påhvilat landträntmästaren. Han
får upprätta rekvisitioner å ersättningar för förskottsanordningar, upprätta
kvartalsräkningar med fångvårdsstyrelsen och domänstyrelsen
äfvensom summariska kvartalsräkningar till statskontoret rörande länsstyrelsens
mellanhafvande med nyssnämnda två verk, upprätta årsräkning
med fångvårdsstyrelsen rörande utgifter för byggnader och reparationer
samt årsräkningar med vägstyrelserna inom länet äfvensom
med andra verk eller inrättningar, hvilkas uppbörd omhänderhafves
af kronans uppbördsmän.

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Å landskontoret får ock tillses, att diverseverksmedel varda å behöriga
tider remitterade till vederbörande, ett åliggande, som i allmänhet
torde hafva påhvilat landträntmästaren.

Det bör slutligen anmärkas, att, om anordningsboken upphör, länsbokhållaren
i allt fall måste i särskild liggare föra specifika anteckningar
rörande alla utanordningar till löntagare och statspensionärer
för att kunna tillse, att utananordningarne öfverensstämma med stat. För
denna löneliggare torde icke behöfva eller böra fastställas särskildt
formulär utan hellre öfverlämnas åt hvarje länsstyrelse att förfara såsom
den finner mest praktiskt. Det blir ock nödigt, att specifika anteckningar
göras rörande alla anordningar af statsbidrag till folkskoleväsendet
för att läggas till grund för upprättandet af föreskrifna statistiska
uppgifter.

Sammanlägger man de sålunda ökade göromålen med länsbokhållarens
förutvarande och efter ränteriernas indragning kvarstående
åligganden, så kunde man visserligen äga anledning till tveksamhet,
huruvida detta ökade arbete, särskildt i en del län, skall kunna medhinnas
utan inrättande af någon ny tjänst. Härvid bör emellertid beaktas, att
sjkifva tekniken vid en stor del af räkenskapernas upprättande är så lätt
inlärd, att länsbokhållarkvalifikationer ingalunda erfordras för deras
förande. Naturligtvis bör räkenskapsarbetet verkställas under länsbokhållarens
tillsyn och ansvar, men till hans hjälp kan i mån af behof
tillhandahållas biträde, som efter någon tids öfning bör kunna utan
allt för mycken handledning utföra en stor del af bokföringsarbetet
och andra till länsbokhållarens expedition hörande göromål. Med eu
klok fördelning af arbetet, så att en tjänsteman med högre kvalifikationer
icke behöfver ödsla tid på sådant, som lika bra kan uträttas
af en mindre kvalificerad, bör räntmästareänsternas indragning, äfven
om arbetskrafterna vid en eller annan länsstyrelse behöfva ökas, likväl
medföra en väsentlig besparing för statsverket. Härvid bör ock erinras,
att, därest löneregleringskommitténs förslag om direkt skriftväxling
jämväl i fråga om kronoutskylder, handräckning m. m. vinner bifall,
en hittills för dessa göromål använd arbetskraft kan påräknas till biträde
för de genom landträntmästartjänsternas indragning ökade landskontorsgör
omålen.

Den besvärligaste tiden för länsbokhållare!! blir emellerid i det
större länen den, då han har att utföra landsboksarbetet. Det betydliga
arbete, som ytterligare pålägges honom genom öfvertagande af
den nuvarande ränterispecialräkningen samt därtill hörande verifikationer,
kräfver ovillkorligen ökad tid för landsboksarbetet. Helst borde

205

Kungl- Majrts Nåd. Proposition N;o 71.

detta ske genom framflyttande af tiden för landsbokens aflemnande
med en månad, men, om detta möter hinder för riksbokslutsarbetet hos
statskontoret, borde län sbokhållarens landsbokssemester åtminstone få
taga sin början den 2 januari och fortsätta i mån af behof till mars
månads slut.

Ehuru, på sätt ofvan anförts, de ökade landskontorsgöromålen i
allmänhet komma att mera direkt falla på länsbokhållaren, så är dock
uppenbart att landskamreraren får taga sin dryga del däraf. Så länge
landträntmästaren med sin mera själfständiga tjänsteställning har dessa
göromål om händer, behöfver landskamreraren icke så mycket bekymra
sig därom. Det är då landträntmästaren själf, som i första hand bär
ansvaret för göromålens behöriga fullgörande i rätt tid. Förhållandet
blir gifvetvis ett annat, om göromålen läggas på landskontoret och
alltså komma under landskamrerarens mera direkta tillsyn och ansvar,
men denna ökning af landskamrerarens arbete och ansvar torde dock
få anses uppvägas af befrielsen från kontrollerandet af ränteriernas
penningeförvaltning.

För att emellertid den föreslagna omregleringen icke skall verka
därhän, att landskamrerarnes redan förut strängt upptagna tid blir allt
för mycket tagen i anspråk af rena expeditionsgöromål, fordras dock
ovillkorligen, att länsstyrelserna befrias från det af landträntmästaren
förut omhänderhafda stämpelförrådet. Om detta efter landträntmästartjänsternas
indragning fortfarande skall finnas i länsstyrelsens vård,
kommer ansvaret för detsamma att helt öfverflyttas på landskamreraren,
som då blir nödsakad att själf lägga hand vid uttagning och utlämning
af stämplar samt öfvervaka deras inläggande i konvolut och öfversändande
till stämpelförsäljarne. På länsbokhållaren kan detta ansvar
icke läggas och för öfrig! medgifver icke heller hans tid honom att
lämna andra göromål åsido för att expediera stämpelförsändningar. Åt
annan tjänsteman å landskontoret kan icke lämpligen anförtros tillvaratagandet
af ett stämpelförråd, hvars värde i större län torde i allmänhet
uppgå till öfver en million kronor och vid hvars handhafvande under
brådskande expedition knappast kan undgås att göra förluster. Om
dessutom tages i betraktande, att för vinnande af erforderlig kontroll
vid stämplars uppräknande två personer måste samtidigt tagas i anspråk
för dessa expeditionsgöromål, så inses lätt, huru betungande och tidsödande
stämpelförrådets handhafvande skulle blifva i ett län sådant som
exempelvis Malmöhus län, där för närvarande finnas 41 stämpelförsäljare,
af hvilka en del inkomma med stämpelrekvisitioner hvarje vecka.
Ansvaret för förrådet måste påhvila viss tjänsteman, och kan, såsom

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

nämnts, knappast lämpligen åläggas annan än landskamreraren, hvilket
ock rätteligen borde föranleda inventering hvarje gång han af en
eller annan anledning äfven tillfälligt är hindrad att själf tjänstgöra,
något som af lätt insedda skäl blir omöjligt.

Åtgärders vidtagande för länsstyrelsernas befriande från stämpelförrådet
äro ock desto mera af behofvet påkallade, som expeditionsgöromålen
i berörda afseende äro mest besvärliga just i de län, där
länsstyrelserna redan förut hafva den tyngsta arbetsbördan och dessutom
få den största ökningen af göromål i öfrigt sig pålagd genom landträntmästare
änstemas indragning.

Man kunde då tänka sig att äfven stämpel förråden öfvertoges af
riksbankskontoren. Emellertid hafva vi, på därom gjord förfrågan,
erfarit, att herrar riksbanksfullmäktige icke äro benägna härtill, enär
de funnit härmed förenade göromål alltför främmande för riksbankens
uppgift och verksamhet.

Vid sådant förhållande lärer knappast annan utväg återstå än att
indraga stämpelförråden hos länsstyrelserna och låta statskontorets
stämpelbyrå träda i direkt förbindelse med stämpelförsäljarne i landsorten.
Med de nu i riket befintliga kommunikationerna torde detta
utan afsevärda svårigheter låta sig göra. För domarena å landet lärer
hinder icke möta att omedelbart efter ett tingssammanträdes slut beräkna
behofvet af stämplar till nästa tingssammanträde och i god tid rekvirera
erforderligt förråd i stället för att, såsom nu allmänt sker, ingifva
rekvisitionerna i sista stund före tinget. Äfven rådstufvurätternas
stämpelbehof torde kunna i rätt tid tillgodoses, därest stämplarne rekvireras
så fort sig göra låter efter rådstufvurättens sammanträden. Vid
öfriga stämpelförsäljares antagande torde böra pröfvas personens lämplighet
jämväl ur synpunkten att kunna ställa säkerhet för belopp, som
kan pröfvas tillräckligt för hållande af så stort stämpellager, som stämpelförsäljningen
på platsen kräfver, så att icke, såsom nu ofta är förhållandet,
rekvisitioner behöfva ingifvas för smärre stämpelbehof.

Om alltså stämpelförsäljarne skola direkt från statskontoret erhålla
stämplar, så kan ifrågasättas, antingen att länsstyrelserna fortfarande
skola utöfva den närmare tillsynen öfver stämpelförsäljningen i landsorten
och föra räkenskaperna däröfver samt sålunda till stämpelförsäljarne
utanordna rekvirerade stämplar och öfverlämna ett exemplar
af rekvisitionen till statskontoret för stämplarnes afsändande, eller ock
att statskontoret öfvertager hela tillsynen öfver stämpelförsäljarne och
deras stämpelräkningar, så att länsstyrelserna helt befrias från denna
uppbörd och räkenskap. Det sistnämdna skulle medföra en så afsevärd

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 71.

207

lättnad i länsbokhållarens landsboksarbete och jämväl i den dagliga
expeditionen, att därmed alla svårigheter vid öfvertagandet af de ökade
göromålen i följd af landträntmästartjänsternas indragning blefve undanröjda.
Det måste ju visserligen antagas, att detta skulle kräfva något
ökad personal å vederbörlig afdelning i statskontoret, men det säger
sig själft, att dessa göromåls läggande i händerna på personer, som
uteslutande hade att därmed syssla, icke skulle föranleda samma tidsödande
missbruk af arbetskraft, som ovillkorligen måste bli följden däraf,
att personer hufvudsakligen upptagna af andra göromål måste dagligdags
gång efter annan öfvergifva sitt egentliga arbete för att gå till
stämpelförrådet och uppräkna och expediera stämplar.

Ett annat landtränteriernas åliggande, som efter landträntmästartjänsternas
indragning skulle blifva besvärligt att sköta å landskontoret,
är pensionsbetalningar för åtskilliga pensionskassor, nämligen folkskollärarnes
pensionsinrättning och änke- och pupillkassa, elementarlärarnes
vid allmänna läroverken änke- och pupillkassa, arméns pensionskassa
samt flottans pensionskassa. Ombesörjandet af utbetalningar för arméns
pensionskassa torde emellertid i allt fall komma att upphöra, enär denna
kassa lärer hafva träffat aftal med postsparbanksstyrelsen angående
pensionsutbetalningar för kassans räkning. Hinder lärer icke heller
möta för öfriga ofvannämnda pensionsinrättningar att på enahanda sätt
få sina pensionsutbetalningar ombesörjda, och torde såsom belysande
för lämpligheten häraf förtjäna omnämnas, att herrar fullmäktige för
delägarne i civilstatens pensionsinrättning vid sitt sammanträde under
innevarande höst beslutit förslag till sådana förändrade bestämmelser
för pensionsutbetalningar, att dessa hädanefter skulle verkställas genom
postsparbankskontoren i de olika orterna. Då detta med hänsyn till
pensionstagarnes bekvämlighet ansetts lämpligt för en pensionsinrättning,
som i allt fall i hvarje residensstad haft och fortfarande kommer att
hafva särskild redogörare, hvilken hittills bestridt dessa utbetalningar,
så lärer med än större skäl kunna ifrågasättas, att liknande åtgärder
vidtagas af ofvanberörda pensionsinrättningar i stället för att använda
länsstyrelserna till sina kommissionärer, synnerligast sedan länsstyrelsernas
kassarörelse upphört.

För bedömande, i hvilken omfattning de särskilda riksbankskontorens
göromål komma att ökas genom öfvertagande af länsstyrelsernas
kassarörelse och eventuel! äfven länens stämpelförråd, torde
kunna tjäna till ledning den uti bihanget till 1902 års löneregleringskommittés
betänkande tabell VIII åstadkomna utredning angående antalet
in- och utbetalningsposter samt antalet poster för stämplars utlämnande

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

vid rikets landtränterier under åren 1902—1904. Därvid torde emellertid
tagas i betraktande, att göromålen vid länsstyrelserna ocli i följd däraf
äfven kassarörelsen år för år ökats, äfvensom att ökning under senare
åren särskildt förekommit dels på grund af förändradt sätt för sockertillverkningsafgifters
erläggande ocli dels på grund däraf, att flera
utgifter, som förut bestridts af statskontoret, numera utanordnas af
länsstyrelserna.

Den del af expeditionen, som enligt detta förslag skulle komma
att för riksbanken falla sig besvärligast, blir utan tvifvel utsändandet
af medel enligt förteckningar, på sätt ofvan nämnts, men för att den
icke skall blifva alltför betungande, bör denna expedition inskränkas
till två bestämda dagar i veckan, med förbehåll likväl, att, därest förteckningarne
afse lönemedel eller pensioner, därom förteckningarne
böra lämna upplysning, dylika medel utan uppskof och om möjligt den
första dagen i hvarje månad böra afsändas.

Utsändandet af medel bör ske på tjänstepost och borde kanske
strängt taget dessa postafgifter påföras länsstyrelserna. Då emellertid
länsstyrelserna numera icke i sina räkenskaper hafva någon utgiftstitel
för bestridande af dylika utgifter samt alltså icke äro i tillfälle att uppgöra
några mellanhafvanden med riksbanken i berörda afseende, borde
dessa utgifter stanna å riksbanken, såvida icke riksbanken föredrager
att hos vederbörlig ämbetsmyndighet i Stockholm till ersättande anmäla
häfda utgifter för ifrågavarande postafgifter.

Stockholm den 9 december 1907.

Herman Uddén.

G. V. Eiserman.

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 71.

209

P. M.

rörande räkenskapsformuläret.

Obs.! De emellan räkenskapskolnmnerna insatta foliosiffror hänvisa till den siälfständiga
paginering, som uti räkenskapsformuläret anbragts vid hvarje
sidas underkant.

Upprättandet af nytt r äk en s kap s for mul är torde väl egentligen ankomma
på Kungl. Statskontoret.

Det nu framlagda formuläret är icke heller ämnadt att utgöra något
definitivt, förslag rörande sättet för räkenskapens förande i händelse
omregleringen kommer till stånd, utan afser endast att visa att den
föreslagna anordningen med öfverflyttande till Riksbanken af landtränteriernas
kassarörelse låter sig genomföras med räkenskapsverkets
bibehållande hos Konungens Befallningshafvande och med i hufvudsak
oförändrade former för dessa räkenskapers uppställning. Formuläret
har därför gjorts helt kortfattadt och upptager endast en månad med
afsilning för denna och med upptagande af så många poster, som ansetts
nödiga för att visa, huru efter förändringen de nu å ränterierna vanligast
förekommande inkomst- & utgiftsposter kunna för framtiden bokföras.

I. själfva landsboken synas andra ändringar ej erfordras, än att
ränteriets konto och förekommande hänvisningar till ränteriets räkningar
utbytas mot landskontorets konto och hänvisningar till de af landskontorets
räkningar, som motsvara de nuvarande ränteriräkningarna,
samt att, då någon »kontant» behållning icke kan vidare förekomma,
denna tillgångsbenämning utbytes mot annan lämpligare sådan t. ex!
behållning innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken.

Beträffande ränteriets räkenskaper, skulle dessa, ehuru öfverflyttade
till landskontoret, blifva desamma som nu med benämningar ändrade
endast med hänsyn till, att räkenskapen skall vara landskontorets i
stället för ränteriets, hvarjämte och då någon kassa ej skall finnas å
landskontoret, kassajournalens namn synts böra ändras till Journal.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Band. 54 Höft.

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Denna journal är afsedd att vara grundläggande för hela räkenskapen,
så att alla poster, som på ett eller annat sätt förekomma till
redovisning i öfriga räkenskaper, skola återfinnas i journalen.

Då alla inbetalningar och utgifter skola gå genom Riksbanken och
där påföras Kungl. Statskontorets giroräkning, kommer hvarje inbetalning
att motsvaras af en insättning å Kungl. Statskontorets giroräkning
(Remiss till Kungl. Statskontoret) och hvarje utbetalning att
motsvaras af en check, dragen å Kungl. Statskontorets giroräkning
(Remiss från Kungl. Statskontoret).

Som följd häraf skulle, därest ingen ändring i uppställningen vidtoges,
räkenskapens samtliga konti komma att till fullo utjämnas, så att
några öfverskott till redovisning ej skulle kvarstå och landskontoret
följaktligen ej ha andra tillgångar att balansera än fordringar och tillgodohafvanden
för förskott, hvaremot några behållningar å diverse
verks medlen ej skulle af räkenskapen utvisas. För att emellertid kunna
behörigen redovisa sistnämnda behållningar, hvilka såsom insatta på
Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken ej kunna där hållas
skilda från statsmedlen, har föreslagits den förändring af nu gällande
formulär, att alla uttag och insättningar å Kungl. Statskontorets giroräkning
i Riksbanken skola föras för sig i särskilda kolumner, en för
statsmedel och en för öfriga medel. Dessa kolumner summeras sedan
hvar för sig två gånger i månaden (den 15 och den sista dagen i månaden),
hvarefter statsmedlen utföras till hufvudkolumnen i journalen
och där upptagas såsom remiss af statsmedel från och till Kungl. Statskontoret.
Någon sådan utföring sker däremot ej i fråga om öfriga
medel, och å dessa kommer journalens hufvudkolumn därför att uppvisa
ett saldo af å Kungl. Statskontorets giroräkning innestående medel, influtna
genom insättning å denna räkning.

Till redovisning såsom diverse verks medel förekomma emellertid
äfven remisser, såsom i fråga om skogsmedel, anslag till särskild polisstyrka
å landet, registreringsafgifter m. m. Då länsstyrelserna ej komma
att hafva någon kassa eller någon egen bankräkning, kunna dessa
remisser lämpligen ske allenast genom skrifvelser från eller till Kungl.
Statskontoret och därjämte måhända äfven den särskilda myndighet t. ex.
Kungl. Domänstyrelsen, till hvars förvaltning medlen närmast höra, samt
genom anteckning i räkenskapens hufvudkolumn, såsom formuläret utvisar.

Härtill kommer ytterligare det fall, då uppbörd af diverse verks
medel sker genom innehållning vid anordning, såsom beträffande afgifterna
till småskollärares m. flis ålderdomsunderstödsanstalt. Dessa afgifter
uppdebiteras likasom nu såsom uppbörd i behörig kolumn, men då be -

211

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

loppet skall tagas af statsmedel, som samtidigt utanordnas, måste tydligen
samma belopp jämväl uppdebiteras som remiss af statsmedel från
Kungl. Statskontoret, hvilket sker i journalens hufvud kolumn.

Genom det förfarande, som sålunda föreslagits i fråga om diverse
verks medlens redovisning i journalen, och då i hufvudräkningen ej
upptagas andra belopp än de, som förekomma i journalens hufvudkolumn,
måste tydligen, som ock formuläret visar, journalens saldo å diverse
verks medlen blifva lika med summan af de i balansextraktet utförda
behållningarna å hufvudräkningens konti för dessa medel.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

213

N. N. läns landskontors

Journal

för år

Obs.! De emellan räkenskapskolumnerna insatta foliosiffror hänvisa till den själfständiga
paginering, som uti räkenskapsformnläret anbragts vid hvarje
sidas underkant.

214

Jour -

Remisser från Kungl. Statskontoret genom anvisningar å dess giroräkning i Riks-banken.		Till redovisning uppdebiteras i räkenskapen:
							Däraf
Statsmedel	Öfriga medel		Summa	Statsmedel \| Öfriga medel
				21	16,268	60	15	20	16,253	40
—		—		17	1,666	67	1,666	67	—
5,230	97
—	—	3	20	—	—	—	—	—
1,750	—	—	—	—	—	—	—	—	—
				17	10,000	_	10,000	—	—	—
_	_	—	—	13	10,278	30	10,278	oO	—	—
—	—	—	-	13	4	50	4	50	—	—
—	—	—	—	9	—	13	—	—	—	13
—	—	—	—	13	1,437	85	1,437	85	—	—
	_	_	_	13	16	—	16	—	—	—
712	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
87	12	—	—	—	—	—	—	—	—	—
163	57	—	—	—	—	—	—		—
675	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
				13	37	_	37	—	—	—
—	—	—	—	9	152	—	—	—	152	—
—	—	—	—	13	75	63	75	63	—	—
_	_	4,800	_	—	—	—	—	—	—	—
326	—	—	—	—
				9	2,400	_	_	_	2,400	—
39	24	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	17	3,623	15	3,623	15	—	—
—		—		9	10,000	—	—	—	10,000	—
—		675		—	-		—	—	—	—
6,000		—		—	-		—		—	—
14,983 \|90\| 5,478	20\| —	\| 55,959	\|83\| 27,154 \|3C	28,805 53

Jan.	1
»	2
»	))
»	))
»	))
»	»
»	CO
))	»
))	»
»	4
»	))
»	5
))	»
»	))
»	6
))	»
»	))
)>	7
»	»
»	CO
»	))
))	9
»	))
))	10
»	)>
))	11
»	»

Debet.

Behållning från föregående år, öfver tagen

från ränteriet*).................

Kungl. Statskontoret, ersatt förskott

enligt anordning den 16/u............

Check N:o 1 (K. B. för landstaten i

länet enligt förteckning)..............

Check N:o 2 (N. N., landstingsmedel)

Check Nio 3 (K. B. för N. N. m. fl.

skolråd enligt förteckning)..........

Landträntmästaren N. N. ersatt förskott.
..........................................

N. N. Bryggeri, lev. maltskatt.........

Magistraten i N., lev. statsmedel.....

» i » » landstingsmedel.
............................................

Borgmästaren N. N., lev. stämpelmedel.
........................................

Fängelsedirektören N. N., upp6- arbetsförtjänst
från länsfängelseti N.

Check N:o 4 (N. N. Akt. Bol.).........

» » 5 (Länsmannen N. N).....

» » 6 (Provinsialläk. N. N.) ..

» » 7 (K. B. för N. JST. m. fl.

skolråd enligt förteckning)...........

Landskamreraren N. N., uppi), an märkningsmedel.

.........................

Landskansliet, uppi. registr. afgifter
Rådmannen N. N ., remiss från Kungl.

Kontrollverket...........................

Check N:o8 (Landstinget, landstingsmedel).
.......................................

Check N:o 9 (Boktryckaren N. N.)...

Knngl. Statskontoret, remiss, anslag
till särskild polisstyrka å landet

enl. skrifvelse den 2/i2)...............

Check N:o 10 (Länsmannen N. N.)..

Kungl. Medicinalstyrelsen, ersatt förskott.
..........................................

Kungl. Statskontoret, remiss skogsmedel
enl. Kungl. Domänstyrelsens

skrifvelse den 7/i5)......................

Check N:o 11 (Jägmästaren N. N.
m. fl. enligt förteckning skogs medel).

......................................

Check N:o 12 (K. B. för N. N.
m. fl. skolråd enl. förteckning
6)........................................

Samma skolråd, ersatt förskott, genom

Öfverföres

») Denna och följande hänvisningar afse de förklarande anmärkningar till
omedelbart efter Balansextraktet.

räkenskapsformuläret, som finnas införda

n a 1.

215

		"		Remisser till Kungl.
				Statskontoret genom insättningar å dess giro-räkning i Riks-		Såsom redovisade räkenskapen	afföras i
				banken
												Däraf
		Kredit.
										Statsmedel jÖfrigamedel
Jan.	2	Motstående behållning insatt å
		Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken enl.''Afdeln.-kontorets
		i N. kvitto 3ST:o — ...........	......*)	15	20	16,253	40	_	_	_
»	»	Insatt å dito N:o — ..		10,000	_
»	))	Enligt Kungl. Statskontorets anord-
		ning d. 26/i2 aiföras...........		—	—	_	_	12	1,666	67	1,666	67
»	«	Landshöfdingen 6 H. T. Lands-staten, aflöning................ Landssekreteraren m. fl., d:o						12
1,083	33	1,083	33
It	))	i Check
		d:o..................................	N:o 1	—	—	—	—	12	3,772	63	3,772	63	_	_
»	))	Landskamreraren m. fl. 6 H.
		T. Ald.-tillägg, landsstaten.		—	—	—	_	12	375	01	375	01	_	_
»	))	N. N. Landstmgsmedel, (Check N:o 2)	—		—	—	8	3	20			3	20
»	3	Insatt eto. N:o — ...............		10,278	30
		/Statsmedel........	4	50
		\ Landstingsm edel	—	—	—	13	—	—	_	_	_	_	_
»	4	» » )) ..................		1,437	85	—	—	—	—	—	—	—	—	_
»	»	» » » ........	.........	16	—	—	_	—	_	_	_	_
»	6	» )) » .....		37	—	_
))	»	» » » Registreringsafgifter	—	—	152	—	—	—	_	_	_	_	_
1)	7	» n )>		75	63
)>	»	Länets Landsting, landstmgsmedel
		(Check Aai 8)...................		—	—	—	—	8	4,800	_	_	_	4,800	_
»	9	Insatt eto. Nio — ............		3,623	15
»	»	Kung! Statskontoret, remiss	af af-
		gifter till Småskollärares	m. flis
		Ålderdomsunderstödsanstalt enl.
		K. B:s skrifv. denna dag ..	......s)	—	—	—	_	8	no	_	_	_	no	_
»	))	D:o remiss af registreringsafgifter enl.
		d:o...................................	.......8)	—	—	—	—	8	100	—	—	—	100	—
»	15		Säger	25,487	63	16,405	53	—	—	—	—	—	—	—
		Enl. K. B:s skrifv. till Kung! Stats-
		kontoret denna dag utföras som remiss till Kung!. Statskontoret
	17	statsmedlen med...............	.......4)	—	—	—	_	8	25,487	63	25,487	63	_	_
»	Insatt etc. N:o — .....		29	37	—	_	_	_				_	_
»	19	» » » , skogsmedel...		—	—	325	—	—	_	_	_	_	_	_
»	29	Kungl. Statskontoret, remiss af skogs-
		medel enl. K. B:s skrifv.	denna
	31	dag..................................	.......a)	—	—	—	—	8	5,000	—	—	_	5,000	_
»	N. N. m. fl. skolråd, 8 H. T.,	Folk-
		undervisningen För anordn. af mani. slöjd i folkskola eto. (Check
		N:o 3 o. 7] ......................		—	—	—	—	12	2,425	_	2,425	_	_	_
»	»	Länsman N. N. m. fl. 6 H. T.	Rese-
		och Traktamentspenningar (Check
		Jn:o 5 o. 10)....................		—	—	—	—	12	126	36	126	36	_	_
n	»	N. N. Akt. Bol. m. fl. 6 II. T	, Skrif-
		materialier och expenser, ved m. m.
		(Check N:o 4, 9, 14 o. 16)..		—	—	—	—	12	1,338	33	1,338	33	_	_
»	))	Provinsialläk. N. N., förskott för
		Kung! Medicinalstyrelsen N:o 6). .............................	(Check	—	—	_	_	16	163	57	163	57	_	_
		Öfverföres	29	37	325	—	—	\| 46,451	73	36,438 \|53\| 10,013 \|20

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

J O U r -

			Remisser från Kungl.
			Statskontoret genom anvisningar å dess giroräkning i Riks-		Till redovisning uppdebiteras räkenskapen:	i
			hanken.
										Däraf

										Statsmedel \|Öfriga medel
		Öfverföres	14,983	90	5,478	20		55,959	83	27,154	30	28,805	53
		innehållning af pensionsafgifter till Folkskolelärarnas Pensionsin-
	11	rättning6)...................................	—	—	—	—	17	233	33	233	33	—	—
Jan.	Samma skolråd uppi., innehållna af-
		gifter till småskolelärares m. fl:s Alderdomsunderstödsanstalt; hvit-	_	_	_	_	9	40	_	_	_	40	_
		ka afgifter afförts i anordning till skolråden och därför nu jämväl påföras statsmedlen såsom remiss från Kungl. Statskontoret6).........					13	40		40
»	15	Säger	14,983	90	5,478	20
		hvaraf enl. K. B:s skrifvelse till
		Kungl. Statskontoret denna dag som remiss från Kungl. Statskon-toret utföras statsmedlen med7)...					13	14,983	90	14,983	90
»	16	Check N:o 13 (Boktr. N. N. registr.
	17	afgifter)......................................			30
))	N. N. Regementes förvalta., ersatt
		förskott.......................................	—	—	—	—	17	29	37	29	37	—	—
»	18	Check N:o 14 (Kronofogden N. N.)	33	33	—	—	—	—	—	—	—	—	—
»	19	Jägmäst. N. K. uppb., skogsmedel...''	—	—	—	—	9	325	—	—	—	325	—
»	20	Check N:o 15 (Boktr. N. K. skogs-
		medel)..................................	—	—	13	40	—	—	—	—	—	—	—
»	21	Check N:o 16 (Hand! N N.)...........	267	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	31	Säger	300	33	43	40
		hvaraf enl. K. B:s skrifv. till Kungl.
		Statskontoret denna dag som re-miss från Kungl. Statskontoret ut-föras statsmedlen med7)..............					9	300	33	300	33
		Summa	—	—		—	—	71,911	76\| 42,741	23	29,170	1 CO VP

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

217

n a 1.

			Remisser till Kungl. Statskontoret genom
			insättningar å dess		Såsom redovisade afföras i
			giro-räkning i Biks-			räkenskapen:
			banken
			Statsmedel	Ofri ea medel			Däraf
										Statsmedel jÖfriga medel
Jan.	31	.. Ofverföres	29	37	325			46,451	73	36,438	53	10,013	20
Jägmästaren N. N. m. fl., skogsmedel
		(Check Nio 11 o. 15)...............	—	—	—	—	8	688	40			688	40
>	n	N. N. m. fl. skolråd 8 H. T. Folk-
		undervisningen, lönetillsk. f. lär. vid Folkskolor och Småskol. (Check N:o 12 + innehållna afgifter 233 : 33 + 40: —).......................«)					12	6,273	33	6,273	33
))	»	Boktryckaren N. N. Registr. afgifter
		(Check N:o 13)............................	—	—	—	—	8	30	—	—	—	30	_
»	»	Säger	29	37	325	—	—	—	—	_	_	_	_
		enligt K. B:s skrifv. till Kung! Stats-
		kontoret denna dag utföras som remiss till Kungl. Statskontoret
		statsmedlen med ..................... 4)	—	—	—	_	8	29	37	29	37
»	»	Saldo: Landskontorets fordran af
		Kung! Statskontoret för å dess giroräkning i Riksbanken innestå-ende div. verks medel.................					20	18,438	93			18,438	93
''		Summa	—	-1	- 1	-1	—	71,911 \|	76\|	42,741 \|23	29,170	53

1 Samt. 1 AJd. 1 Band. 54 Höft.
5

Bih. till Riksd. Prof. 1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

219

N. N. läns landskontors

Hufvudräkning

för år

220

Stats -

Jan.	31	6 H. T. Landsstaten, aflöningsanslaget.........................					4,855	96	13
		Alderstillägg, Landsstaten...............................					375	01	13
		Rese- & traktamentspenningar........................					126	36	13
		Skrifmaterialier och expenser, ved m. in..........					1,338	33	13
		8 H. T. Folkundervisningen, lönetillskott för lärare och lärarinnor vid
		Folkskolor och Småskolor...............................					6,273	33	13
		Folkundervisningen för anordnande af manlig slöjd i folkskolan, etc.	2,425	—	13
		Utgifter anordnade af Kungl. Statskontoret,...............					1,666	67	13
		Remisser till Kungl. Statskontoret..............................					25.517	—	13	42 577	66
		Balans: Förskott..........................................................					—	—	21	250	72
					Summa	—	—	—	42,828	38
										Skogs-
			Utgift	Remiss	Summa			j
Jan.	29	Kungl. Statskontoret, remiss enligt K. B. skrifvelse
		denna dag.......................................	—	—	5,000	—	5,000	—	3
»	31	Jägmästaren N. N. in. fl...............................................	688	40	—	—	688	40	5	5,688	40
»	»	Balans: Kontots behållning...........................................	—	—	—	—	—	—	21	14,636	60
		Summa	—	—	—	—	—	—	—	20,325	—
									Registrerings-
			Utgift	Remiss	Summa
Jan.	9	Kungl. Statskontoret.............................			100		100		3
))	31	Boktryckaren N. N.......................................................	30	—	—	—	30	—	5
		Säger	30	—	100	—	—		—	130	—
»	»	Balans: Kontots behållning...........................................	—	—	—	—	—	—	21	222	—
		Summa	—	—	—	-	—	—	—	352	—
				Afgifter till småskolelärarnes m.	fl.
Jan.	9	Kungl. Statskontoret, remiss.........................................				...	no	—	3	no	_
”	31	Balans: Kontots behållning...........................................					—	—	21	40	—
					Summa	-	—	—	150	—
									Landstings-
Jan.	2	N. N., Restitution........................................					3	20	3
))	7	Länets landsting..........................................................					4,800	—	3	4,803	20
))	31	Balans: Kontots behållning...........................................					—	—	21	86	93
					Summa	-1	—	-1	4,890	13
						Anslag till särskild polis-
Jan.	31	Balans: Kontots behållning..................................							21	3,453 1	40
	:						Summa	—	3,453 \|40

medel.

221

Jan.

medel.

Jan.

Salans: Från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)

Kontanta medel..............................

Förskott................................................

Inkomster; Extra, uppbörd..........................................

» För Kungl. Fångvårdsstyrelsen.........................

Levereringar från: K. stad......................................

stämpelförsäljare..................................

tillverkare af maltdrycker.....................

Remisser från: Kungl. Statskontoret..................................

Kungl. Kontrollverket..........................

Balans: från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)
Kontanta medel............

Summa

Kungl. Statskontoret, remiss enligt Kungl. Do mänstyrelsens

skrifvelse den 7/i ..........

Jägmästaren N. N...........................

er
Summa

Upp börd -

325

Leve rering -

Remiss

10,000

afgifter,

Jan.

Balans: från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)

Kontanta medel.................................

Landskansliet................

15	20
15,639	67	20
37	_	12
16	—	12
4	50	12
1,437	85	12
10,278	30	12
15,324	23	12
75	63	12

—	—	—
—	—	20
Summa
10,000		2
325	—	4

Summa

Alderdomsunderstödsanstalt.

Jan

medel.

Jan.

Balans: från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)

Kontanta medel..........................

N. N. m. fl. skolråd genom innehållning....

Balans: från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)

Kontanta medel.................................

Magistraten i N., leverering.......................................

152

Summa

styrka å landet.

Jan.

Balans: från ränteriet öfvertagen skuld för oredovisade:1)

Kontanta medel..............................

Kungl. Statskontoret, remiss......................

13,

Summa

2,400 —

15,654

27,173

42,828 38

10,000

10,325

20,325

200

152

352

110

150

4,890

— Il3

4,890 -

1,053

2,400

3,453

40!

40 i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

223

N. N. läns landskontors
Special

öfver

Statsmedlen

år

224

Inkomster

	31	Statsmedel, motstående...............................................................		9	37	_
			Summa		37	—
				Inkomster för
	31	Statsmedel, motstående...............................................................		9	16	—
		Summa		16	—
				Leverering	iar
Jan.	31			9	4	oO
	Summa		4 [50
				Levereringar från
	31	Statsmedel, motstående..............................................................		9	1,437 185
		Summa		1,437 [85
			Levereringar från till-
Jan.	31	Statsmedel, motstående..............................................................		9	IU,2YÖ \|3U\|
	Summa		10,278 [30
				Remisser från
Jan.	31	Statsmedel, motstående............................................................		9	15,324	23
			Summa		15,324 [23
				Remisser från
	31	Statsmedel, motstående..............................................................		9	75 \|63
			Summa		75	[63
			6:te H. T.	Landsstaten.
Jan.	2	Landshöfdingen m. fl...............................................................	4,855 \|96	3	4,855	96
		Summa	- 1-		4,855	96
			6:te H.	T. Ålder stillägg.
Jan.	2	Landskamreraren m. fl............ ..............................................	375 ]01	3	375	Öl
		Summa	— \|—		375 [Öl
			6:te H. T. Bese- ock
Jan.	31	Länsman N. N. m. fl................................................................	126 ]36	3	126 [36\|
		Summa	- 1-		126	361
			6:te H. T. Skrifmaterialier
Jan.	31	N. N. Akt.-kol. m. fl...................................................................	1,338 \|33	3	1,338	33
		Summa	1 _ '' \|_		1,338	33
		8:de H. T. Folkundervisningen, lönetillskott för lärare
Jan.	31	N. N. m. fl. skolråd ..................................................................	6,273 [33	5	6,273	33
		Summa	— —		6,273	33
		8:de H. T. Folkundervisningen. För anordnande af manlig
Jan.	31	N. N. m. fl. skolråd ..................................................................	2,425 \| —	O	2,425
		Summa	- \|-		2,425	-
			Utgifter, anordnade af
Jan.	2	Kung! Statskontorets anordning den 26/i2....................................	1,666 \|67	3	1,666 [67
		Summa	- k		1,666 \|67
				Remisser till
Jan.	1—15	Genom insättning i Riksbanken enl. specifikation i Journalen......	25,487 \|63	3
»	16—31	)) » )) » » » » » ......	29 37	5	25,517	—
		Summa	- 1-		25,517	—

extra	uppbörd.			225
Jan.	6	Landskamreraren N. N., anmärkningsmedel.................................	37	—	2	37
		Summa	—	—		37
Kung!- Fångvårdsstyrelsen.
Jan.	4	Fängelsedirektören N. N., arbetsförtjänst från fängelset i N.......	16	—	2	16
		Summa	—	—		16	_
från N. stad.
Jan.	3	Magistraten ..........................................................................	4	50	2	4	50
		Summa	-:	—		4	50
Stämpelförsälj are.
Jan.	4	Borgmästaren N. N...................................................................	1,437	85	2	1,437	85
		Summa	—	—		1,437	85
verkare af maltdrycker.
Jan.	3	N. N. Bryggeri ........................................................................	10,278	30	2	10,278	30
		Summa	—	—		10,278	30
Kungl. Statskontoret.
Jan.	11	N. X. m. fl. skolråd ............	40	_	4
))	1—15	Genom uttag från Riksbanken enl. specifikation i Journalen	14,983	90	4
»	16—31	» » » » » )) )) „	300	33	4	15,324	23
		Summa	—	—		15,324	23
Kungl. Kontrollverket.
Jan.	7	Rådmannen N. K. .......................................................	75	63	2	75	63
		Summa		—		75	63
Aflöningsanslaget.
Jan.	31	Statsmedel, motstående.........................			8	4,855	96
			Summa		4,855	96
Landsstaten.
Jan.	31	Statsmedel, motstående..............			8	375	01
			Summa		375	01
traktamentspenningar.
Jan.	31	Statsmedel, motstående...................			8	126	36
			Summa		126	36
och. expenser	ved m. m.
Jan.	31	Statsmedel, motstående.......................			8	1,338	33
			Summa		1,338	33
och lärarinnor vid folkskolor och. småskolor.
Jan.	31	Statsmedel, motstående............			8	6,273	33
i			Summa		6,273	33
slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöi dskola.
Jan.	31	Statsmedel, motstående..................			8	2,425	—
			Summa		2,425	—
Kung!. Statskontoret.
Jan.	31	Statsmedel, motstående..................			8	1,666	67
			Summa		1,666	67
Kungl. Statskontoret.
Jan.	31	Statsmedel, motstående.............................................			8	25,517	—
			Summa		25,517	—

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft.

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition No 71.

N. N. läns landskontors
Special

öfver

Förskotten

för år

228 Ktmgl. Majds Nåd. Proposition No 71.

Förskott af

att ersättas af

Pen-

sioner

Vika-

riats-

ersätt-

ningar

Diverse

Summa

Jan.

Balans: Oersatte förskott ......

1,666

—

1,666

Summa

1,666

—

— —

1,666

att ersättas af

			Rese-oeli obduk-tions-ko st-nader	Läke- medel	Diverse	Summa
Jan.	1	Balans: Oersatte förskott.................................	2,915	67	38	46	669	02	—	—	21	3,623	15
»	31	Provinsialläkaren N. 17..................................	163	57	—		—	—	163	57	3	163	57
		Summa	3 079	24	38	46	669	02	—	-		3,786	72

att ersättas af

Jan.	1	Balans: Oersatt förskott ..........................................................................................	21	29	37
		Summa		29	37

till likvid och

Upp-börds-man och
redo-görare

Folk-

skole-

lärarnes

pen-

sionsin-

rättning

Diverse

Summa

Jan.

Balans: Oersatte förskott till:

Landträntmästaren N. N............................

Folkskollärarnes pensionsinrättning...........

Forsling af bettlare m. fl............................

10,000

—

233

10,000

233

10,320

Summa

10,0001—

233

—

10,320 |48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71. 229

Statsmedel

Kung! Statskontoret.

Pen-

sioner

Vika-

riats-

ersätt-

ningar

Diverse

j Summa

Jan.

Genom anordning d. 26/n.............................

1,666 (67

1,666

Summa

1,666 |67j

- I~

—

-II

1,666

Kung!. Medicinalstyrelsen.

				Eese-och obduk-tions-kost-nader	Läke- medel	Diverse	Summa
Jan.	9	Ersatt....................................		2,915	67	38	46	669	02	3,623	15	2	3,623 163	15
))	31	Balans: Oersatt förskott .........		163	57	—	—	—	—	163	B	20	57
			Summa	3,079	24	38	46	669	02\|	—	-\|		3,786	72

N. N. Regementes förvaltning.

Jan. |l7

Ersatt ............................................

29 |37

— —

29 |37

redovisning.

			Upp-börds-man och redo-görare	Folk- skole- lärames pen- sionsin- rättning	Diverse	Summa
Jan.	2 11 31	Landträntmästaren jST. N.......................... N. N. m. fl. skolråd, genom innehållning ......... Balans: Oersatta förskott till: Forsling af bettlare m. fl............................	10,000		233	33	—	—	10,000 233	33	2 4	10,233 87	33 15
	—	—	—	—	87	15	87	15	20
		Summa	10,000	—	233	33	87	15\|	-	—		10,320 \|48

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition No 71.

231

N. X. läns landskontors

Balansextrakt

för år

232

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Ingående

			Kontant behåll-	Förskott.		Summa.
			ning.
Jan.	1	Balans från ränteriet öfvertagen skuld för enl. hufvudräkningen oredovisade: Statsmedel ......................................................................... Skogsmedel ........................................................................ Regis treringsafgifter................■ • > ................... ■ j......''/''''I Afgifter till småskolelärares m. flis ålderdomsunderstodsanstalt Landstingsmedel.................................................................. Anslag till särskild polisstyrka å landet ............................... Summa	15 10,000 200 no 4,890 1,053	20 40	15,639	67	9 9 9 9 9 9	15,654 10,000 200 no 4,890 1,053	87 40
		16,268	601 15,639	67	\| 31,908	27

Månads -

			Debite- radt belopp.	Kredite- radt belopp.		Till- gångar.
Jan.	31	Förskott af statsmedel: För kungl. Statskontoret...................................................... » » Medicinalstyrelsen.............................................. » » N. N. regementes förvaltning.............................. Till likvid och redovisning................................................... Säger	1,666 3,786 9Q 10,320	67 72 37 48	1,666 3,623 29 10,233	67 15 37 33		—	—
		15,803	24	15,552	52		250	72
		Behållning, innestående å kungl. statskontorets giroräkning i riks-	_	_	—	—		18,438	93
		Summa	—	—	-	—		18,689\|65

Utgående

Jan. 31 J> Statskontorets giroräkning i Riksbanken mnestående

Förskottsspecialen:

Statsmedel:

Att ersättas af Kungl. Medicinalstyrelsen......................................

Till likvid och redovisning ...........................................................

-- 5 18,438 93

163 57 it--

8715 17 250 72

Summa — |—| I 18,689|65

balans.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 71.

233

Jan.	1	Från ränteriet öfvertagna tillgångar enligt journalen................. Förskottsspecialen: Statsmedel: Att ersättas af Kungl. Statskontoret..............................	1,666	67	2 16	16,268	60
		>> » » » Medicinalstyrelsen .......................	3,623	15	16	—	—
		» » » » N. N. Regementes förvaltning..................... Till likvid och redovisning............................................	29 10,320	37 48	16 16	15,639	67

		Summa	—	—	\| 31,908\|27

afsilning.

			Kredite-	Debite-		Återstår
			radt		radt		oredo
			belopp.	belopp.		visadt.
Jan.	31	Statsmedel.................................................................................	42,828	38	42,577	66	250	72
		Skogsmedel ..............................................................................	20,325	—	5,688	40	14,636	60
		Registreringsafgifter..................................................................	352	—	130	—	222	—
		Afgifter till småskolelärares m. flis ålderdomsunderstödsanstalt....	150	—	no	—	40	—
		Landstingsmedel........................................................................	4,890	13	4,803	20	86	93
		Anslag till särskild polisstyrka å landet ....................................	3,453	40			3,453	40
		Summa	71,998	91	53,309	26	18,689\|65

balans.

			Behåll-	Förskott.		Summa.
			ning
Jan.	31	Balans: Enligt bufyudräkningen oredovisade :
		Statsmedel ...........................................................	—	—	250	72	8	250	72
		Skogsmedel ................................................................	14,636	60	—	—	8	14,636	60
		Kegistreringsafgifter...........................................................	222	—	—	—	8	222	—
		Afgifter till småskolelärares m. flis ålderdomsunderstödsanstalt	40	—	—	—	8	40	—
		Landstingsmedel...............................................................	86	93	—	—	8	86	93
		Anslag till särskild polisstyrka å landet ...............................	3,453	40	—	—	8	3,453	40
		Summa	18,438	93	250172		18,689	65

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. 54 Höft. 30

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Förklarande anmärkningar till räkenskapsformuläret.

1) Afser öfvergångsåret.

2) Då diverseverksmedlen alltid innestå på Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken,,
lära Kungl. Statskontorets remisser af dessa medel icke behöfva ske genom utanordning ellergenom
verklig remiss af medel utan allenast genom skrifvelse med bemyndigande för Konungens
Befallningshafvande att å vederbörande diverseverksmedels konto uppdebitera beloppet.

3) Remisser af diverseverksmedel från Konungens Befallningshafvande till Kungl. Statskontoret,
kunna ske allenast genom skrivelser till Kungl. Statskontoret med underrättande, att Konungens
Befallningshafvande å vederbörligt diverseverksmedels konto affart beloppet att af Kungl.
Statskontoret disponeras.

4) Denna skrifvelse skulle alltså motsvara nuvarande remisser af statsmedel till Kungl. Statskontoret.
Huru ofta sådana remisser eller rapporter om de å Kungl. Statskontorets giroräkning
insatta statsmedlen böra afgå, torde ankomma på Kungl. Statskontoret att bestämma.
I räkenskapsformuläret har förutsatts, att det skulle vara tillräckligt med två gånger i månaden.
Under alla förhållanden torde väl icke behöfvas att i dessa remisser eller rapporterupptaga
de insatta beloppen specifikt, enär detta skulle förorsaka allt för mycket arbete hos
Länsstyrelser med stor uppbörd.

För den händelse i dessa remisser eller rapporter skulle ingå statsmedelsbelopp af särskilda
slag, sådana som köpeskillingar för försålda smärre kronolägenheter, böra sammanlagda
beloppen af sådan beskaffenhet i rapporten uppgifvas.

5) Härvid har man utgått från, att remisserna komma att ske på grund af Kungl. Domänstyrelsens
hos Kungl. Statskontoret gjorda begäran, att medel ställas till länsstyrelsens
förfogande, samt • att detta senare försiggår på sätt här ofvan under 2) omförmälts.

6) Anordning utfärdas å hela statsbidragsbeloppet, men checken lyder å detta belopp med afdrag
af dels afgifter till Folkskolelärames Pensionsinrättning och dels afgifter till Småskolelärares
m. flis Ålderdomsunderstödsanstalt. Då Pensionsinrättningen redan af statsmedel förskottsvis
bekommit sina afgifter, böra alltså dessa uppdebiteras såsom ersatt förskott. Af~
gifterna till Ålderdomsunderstödsanstalten däremot skola uppdebiteras å vederbörande diverse
verksmedelskonto och måste alltså dessutom upptagas såsom remisser från Kungl. Statskontoret,
eftersom uppdebiteringen sker på bekostnad af statsmedlen.

7) Härom gäller i tillämpliga delar hvad under 4) härofvan anförts i fråga om remisser af statsmedel
till Kungl. Statskontoret. Specifika rapporter synas i förevarande fall desto mera
obehöfliga, som sådana ju komma att afsändas till Riksbankens hufvudkontor hvarje dag å»
alla utfärdade checker vare sig de afse statsmedel eller öfriga medel.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

235

N, N. läns Landskontors

Specialräkning

för år

236

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Debet:

Balans från år

Behållning, kontant i ränteriet...............

Förskott..............................................

Inkomster:

Extra uppbörd:

Anmärkningsmedel: .........................

Inkomster för Kungl. Fångvåvdstyrelsen

Levereringar:

Från N. stad........................................

» Stämpelförsäljare .........................

» Tillverkare af maltdrycker.............

Remisser:

Från Kungl. Statskontoret
» » Kontrollverket

Stats -

..........0			15	20
			15,639	67
	37		37
	—		16	—
			4	50
			1,437	85
			10,278 \|30
			15,324	23
			75	63
Summa	—	—	—	-

15,654

11,720

15.399

42,828

Skogs -

Enligt verificerade räkningar, som

Balans från år: Kontant behållning .........................................................	....................................................... *)	10,000
Inkomster: Skogsförsäljningsmedel m. m............................................		325	—
Remisser: Från Kungl. Statskontoret.................................................		10,000	_
	Summa	20,325 \|—

Registrerings -

		Balans från år'' Kontant behållning ......................%..........	............................................'')			200
Jan.	6	Inkomster: Landskanslist ........................................		152	_	152

			Summa	—	—	352	—

*) Hänvisas till de fö rklarande anmärkningar till räkenskapsformnläret, som finnas införda omedelbart efter balansextraktet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71. 237

medel.

Kredit:							g p" oq p
Utgifter för året, anordnade af Kungl. Maj:ts Befallnings-hafvande : Ordinarie stat:
G:e Hufvudtiteln:
Landsstaten: aflöningsanslaget............................................. Ålderstillägg: landsstaten ................................................. Bese- och traktamentspenningar .......................................... Skrifmaterialier och expenser, ved m. in...............................	4,855 375 126 1,338	96 Öl 36 33	6,695	66
8:de Hufvudtiteln: Folkundervisningen: Lönetillskott för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor..................................................................... För anordnande af manlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola ................................................	6,273 2,425	33	8,698	33	15,393	99
Utgifter, anordnade af Kungl. Statskontoret:
Anordningar under året, här afförda ....................................	—	—	—	—	1,666	67		17,060	66
Remisser:
Till Kungl. Statskontoret.....................................................	—	—	—	—	—	—		25,517	—
Balans till år:
Förskott .......................................................	—	—	—	—	—	—		250	72
Summa	—	—	—	—	—	—		42,828	38

medel.

afgifvits till Kungl. Domänstyrelsen.

Utgifter: Diverse ....................................... ......................................................................................	688	40
Remisser: Till Kungl. Statskontoret.....................................................................	5,000	_
Balans till år: Behållning, innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken..............................	14,636	60
Summa	20,325	—

afgift er.

Jan.	31	Utgifter: Boktryckaren N. N................... ......	30			30
»	9	Remisser: Till Kungl. Statskontoret........................................................................	_	_		100
		Balans till år: Behållning, innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken				222
		Summa	—	-1	352	—

238

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

Afgifter till småskolelärare m. flis

		Kontant behållning ..........	Balans från år:	no
Jan.	11	N. N. m. fl. skolråd..........	Inkomster:	40
Summa		150	—

Landsting s -

		Balans från år:	....................... !)				4,890
Jan.	3	Levereringar: Magistraten i N....................................................			13		13

			Summa	- \|		4,890	13

Anslag till särskild

	Balans från år:
	Kontant behållning .......................................................................................... *)		1,053	40
	Remisser:
8			2,400	—
	Summa	\| 3,453	40

Samman -

				D e	bet
Balans från år	Inkomster	Levere ringar		Remisser	Balans till år	Summa
15,654	87	53		11,720	65	15,399	86			42,828	38	Statsmedel................................................
10,000	—	325	—	—	—	10,000	—	—	—	20,325	—	Skogsmedel ................ ...........................
200	—	152	—	—	—	—	—	—	—	352	—	Kegistreringsafgifter ................_...............
no	—	40	—	—	—	—	—	—	—	150	—	Afgifter till småskolelärares m.fl:s Ålderdoms-
4,890	—	—	—	—	13	—	—	—	—	4,890	13	Landstingsmedel.......................................
1,053	40	—	—	—	-	2,400	—	—	—	3,453	40	Anslag till särskild polisstyrka å landet......
31,908	27	570	—	11,720	78	27,799	80	—		71,998	91

*) Hänvisas till de förklarande anmärkningar till räkenskapsformuläret, som finnas införda omedelbart efter balansextraktet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

239

Ålderdomsunderstödsanstalt.

Jan.

Remisser:

Till Kungl. Statskontoret ....................................................................................

Balans till år:

Behållning, innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken...............

Summa

150

—

medel.

Jan.

Utgifter :

N. N., restitution ...............................................................................

Länets landsting ..............................................................................

4,800

4,803

Balans till år:

Behållning, innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken

Summa

■ —

—

4,890

polisstyrka å landet.

Utgifter:

Balans till år:

Behållning, innestående å Kungl. Statskontorets giroräkning i Riksbanken ............

3,453

Summa

3,453

drag.

								K	e	dit
	w o!									Balans till år
		från år		Utgifter	ringar		Remisser	Behållning	Förskott	Summa	Summa
	2			17,060	66			25,517				250	72	250	72	42,828	38
	2	—	—	688	40	—	—	5,000	—	14.636	60	—	—	14,636	60	20,325	—
	2	—	—	30	—	—	—	100	—	222	—	—	—	222	—	352	—
understödsanstalt	4	—	—	—	—	—	—	no	—	40	—	—	—	40	—	150	—
	4	—	—	4,803	20	—	—	—	—	86	93	—	—	86	93	4,890	13
	4									3,453	40	—	—	3,453	40	3,453	40
Summa		—	—	22,582	26	—	—	30,727	—	18,438	93	250	72	18,689	65	71,998	91

240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Bil B.

Till herr statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet.

I sammanhang med. det, att herr statsrådet åt oss lämnat i uppdrag
att inom civildepartementet biträda vid beredning af den på Kungl.
Maj:ts pröfning beroende frågan om landsstatens organisation och lönereglering,
har herr statsrådet tillika fästat vår uppmärksamhet å vikten
däraf, att i samband med landsstatens nu ifrågasatta organisation anordningar
träffades, hvarigenom åt riket bereddes ett verksamt polisskydd
särskild! å landsbygden.

Vi lära framdeles blifva i tillfälle att underställa herr statsrådet ett
fullständigt förslag, hvari, med utgångspunkt från bestående förhållanden,
vi vilja söka åt landtpolisväsendet i dess helhet gifva en utveckling,
som man kan hoppas skola lämna ett tillfredsställande skydd.

Men redan i ärendets nuvarande skick hafva vi ansett oss böra för
herr statsrådet framlägga en viktig detalj af vårt förslag, hvilken synes
oss böra särskildt afhandlas.

Frågan rörer de tyvärr allt oftare återkommande tillfällen, då den
allmänna ordningen och säkerheten störas i sådan grad, att de å landsbygden
befintliga polisorgan icke med bästa vilja förmå att åt orten
lämna erforderligt skydd. Medan under lugna förhållanden medborgare
merendels lära kunna påräkna erforderlig polishandräckning hos den
ordinarie landtpolisen — kronofogdar, länsmän och fjärdingsmän —
hvilka numera allt lättare äro tillgängliga genom det vidt utbredda telefonnätet,
eller hos de allt allmännare utposterade polisuppsyningsmännen,
saknar rikets landtpolisväsen för närvarande möjlighet att vid uppkommande
allvarliga oroligheter kunna så att säga svälla ut till den styrka,
som vid sådana tillfällen är oundgänglig. Erfarenheten visar ock, att
administrationen esomoftast i dylika fall saknat annan utväg än att påkalla
militär handräckning, en utväg, om hvars olägenheter — ur flera
synpunkter — meningarna knappast lära vara delade.

Det har därför för oss gällt att kunna för herr statsrådet framlägga
en organisation, hvarigenom under nu ifrågavarande förutsättningar
landet skulle kunna, utan att militär behöfde ifrågakomma, erbjudas en
snabbt samlad, på förhand skolad och organiserad polisstyrka.

I sådant afseende hafva vi funnit anledning att rikta vår uppmärksamhet
på vissa stadssamhällens organiserade polisväsende för att under -

Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 71.

241

söka, huruvida staten skulle kunna emot skälig ersättning betinga sig
rätt att — för uppehållande af allmän ordning och säkerhet vid inträffande
oroligheter såväl i städerna som på landsbygden — från
städernas poliskårer samla den härför erforderliga polisstyrkan. Då
det icke i vårt land lärer böra ifrågakomma att uppsätta och underhålla
en särskildt för dylika eventualiteter anordnad gendarm er i kår,
hvilken, oafsedt kostnadsfrågan, knappast skulle kunna undgå de olägenheter
och faror, som äro förbundna med längre eller kortare tids overksamhet,
borde däremot, enligt vår mening, kunna för nu ifrågavarande
behof med städerna träffas aftal, fördelaktiga såväl för staten som för
städerna, för de senare ej minst därigenom att jämväl för städernas
lugn ifrågavarande polisskydd skulle vara lätt tillgängligt.

Den polisstyrka, som, uttagen med något visst procenttal af vissa
städers nuvarande konstapelstyrka, förslagsvis 20 å 25 %, kunde för
rikets lugn vara erforderlig, hafva vi beräknat till 150 å 200 man.
Redan med ett detachement af 50 disciplinerade och beväpnade polismän,
ställda under lämpligt befäl, kommer man ganska långt äfven vid
mera kritiska fall; men kunde då riket å hvarje tidpunkt hastigt uppställa
3 å 4 dylika styrkor, borde, enligt vår uppfattning, det i detta
hänseende vara skäligen väl sörj dt.

Vederbörliga kontrakt borde härom med städerna uppgöras, och
den sålunda organiserade polisstyrkan skulle, enligt hvad vi våga föreslå,
administreras inom civildepartementet med biträde af någon för
ändamålet utsedd polistjänstemän inom hufvudstaden, hvilken för detta
uppdrag kunde tillförsäkras ett lämpligt årsarfvode af blifvande anslag
till förstärkt polisbevakning å landet. Inom departementet skulle således
föras register öfver de kontingenter, hvarje stad skulle ögonblickligen
lämna, dit skulle Konungens vederbörande befallningshafvande
äga att i förekommande fall ingå med framställning om viss styrkas
utkommenderande till viss plats, och från departementschefen skulle
enventuellt också föreskrift utgå om inkallande af det i hvarje fall
nödiga underbefäl, som under vederbörande kronofogde, länsman eller
polischef i stad skulle på platsen leda den sammandragna styrkan. För
det fall, att inom ett län ej större styrka erfordrades, än att den kunde
inom samma län uppbringas, torde dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande
böra bemyndigas att — med anmälan till civildepartementet
om förhållandet — själf sammandraga denna styrka. Men det har
synts oss, att organisationen med denna modifikation borde läggas i
civildepartementets händer.

Med afseende å villkoren för städernas medverkan till den sålunda
ifrågasatta anordningen gifvas naturligtvis olika utvägar. För vår del

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 1 Band. oi Höft. 31

242

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 71.

hafva vi stannat vid följande förslag, hvarvid vi haft för ögonen, att
den ifrågasatta anordningen bör medföra fördelar icke blott för staten
utan ock för städerna och för det manskap, som från deras poliskårer
tages i anspråk för statens räkning.

I fråga om städerna torde det visserligen få anses obestridligt, att,
om, såsom vi ofvan ifrågasatt, den polisstyrka, som skall ställas till
statens förfogande, får användas till att vid behof förstärka polisskyddet
ej blott på landsbygden utan ock i städerna, redan detta för stadssamhällena
innebär en gifven fördel, som af dem bör tagas i betraktande
vid öfvervägande af de ifrågasatta öfverenskommelserna. Men då de
fall, då ett sådant tillfälligt förstärkande af städernas polisstyrka blir af
nöden, dock alltid måste blifva jämförelsevis sällsynta, hafva vi ansett
städerna böra tillerkännas visst fixt anslag af statsmedel för hvarje
polisman, som af dem ställes till statens förfogande, hvilket anslag
sålunda är att att anse dels såsom ett vederlag till städerna därför, att
de i öfverenskommen utsträckning ställa sin polisstyrka till statens förfogande,
dels och såsom en ersättning för den eventuella kostnad för
anställande af nödigt reservmanskap, som städerna genom berörda
åtagande kunna åsamkas. 1 detta hänsende hafva vi tänkt oss, att
staten för hvarje man, som enligt kontrakt ställes till statens förfogande,
skulle till vederbörande stad erlägga en årlig afgift af 500 kronor.
Denna afgift utgår sålunda till staden, äfven om dess polisstyrka något
år af staten ej tages i anspråk.

Att, då polismän från städerna inkallas till tjänstgöring för statens
räkning, alla härmed förknippade kostnader för manskapets transport
och underhåll höra vidkännas af statsverket, torde få anses såsom själffallet.
Under sådan tjänstgöring bör emellertid enligt vår tanke äfven
manskapets aflöning öfvertagas af statsverket, hvarvid, på det ej någon
som helst kostnad eller förlust må tillskyndas städerna, aflöningen bör
utgå med det kontanta belopp, som den inkallade i hvarje fall, enligt
för staden gällande stat och med inräknande af samtliga kontanta löneförmåner,
har att uppbära per dag räknadt. Genom denna anordning,
hvars genomförande och kontrollerande ej synes erbjuda några afsevärda
svårigheter, böra städerna ytterligare sättas i tillfälle att utan
ökad kostnad hålla nödigt reservmanskap under de tider, då någon del
af deras polisstyrkor är inkallad till tjänstgöring för statens räkning.

För att den ifrågasatta anordningen skall kunna genomföras fordras
emellertid utan tvifvel, såsom vi redan antydt, jämväl att manskapet
tillförsäkras någon fördel af tjänstgöringen för statens räkning. Och
synes detta vara så mycket mer påkalladt som denna tjänstgöring,

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

243

''under hvilken manskapet måste vistas borta från hemmen, ofta torde
komma att äga rum under förhållanden, som ställa stora anspråk på
manskapets uthållighet och plikttrohet. Vi hafva därför tänkt oss den
i hvarje fall polismannen tillkommande kontanta aflöningen per dag
under tjänstgöring för statens räkning böra höjas med 50 %.

Sammanfattande hvad vid sålunda anfört, föreslå vi alltså, att de
nu ifrågavarande öfverenskommelserna med städerna fotas på följande
hufvudgrunder.

För hvarje polisman, som af stad ställes till statens förfogande,
erhåller staden af statsverket en årlig godtgörelse af 500 kronor. Då
sådan polisman inkallas till tjänstgöring för statens räkning, öfvertager
staten hans aflöning, som under denna tjänstgöring utgår med det
belopp per dag räknadt. som han enligt för staden upprättad stat äger
af staden uppbära, ökadt med 50 %. Alla kostnader för manskapets
transport till och från tjänstgöringsorterna och underhåll därstädes bestridas
af statsverket.

Visserligen tro vi oss äga giltig grund för det antagandet, att
städerna skola i allmänhet gynnsamt upptaga det ifrågavarande förslaget,
men då det är af synnerlig vikt, med hänsyn till den oss af
herr statsrådet förelagda uppgift, att snart få från städernas styrelser
erfara, huru förslaget i sina allmänna drag af dem upptages, hemställa
vi vördsamt, att från ett större antal af Sveriges städer måtte infordras
yttrande, huruvida, i händelse Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle å sin
sida firma förslaget antagligt, de särskilda städerna kunna vara villiga
att, hufvudsakligen på de af oss angifna villkor, sluta aftal med staten
angående tillhandahållande af 20 å 25 % utaf konstapelnumerären för
tjänstgöring i ofvan antydda fall. Hvad Stockholm och Göteborg beträffar,
torde dock ifrågavarande procenttal kunna betydligt nedsättas.

Slutligen hafva vi ansett böra här anmärkas, att, ehuru vid sammandragning
af en större styrka polismanskap nödigt underbefäl utöfver
den högsta ledningen på platsen är oundgängligt och vi alltför väl
inse, att statens utgifter för dylikt befäl torde blifva relativt högre än
de af oss för manskapet ifrågasatta, denna fråga dock ej lärer behöfva
i detta sammanhang behandlas.

Stockholm den 12 november 1907.

HUGO E. G. HAMILTON.

Herman Uddén.

G. V. Eiserman.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

245

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen ...... ................................................................................. 2— 10

Inledning, statskontorets utlåtande den u/io 1902 .............................................. 11 19

Länsstyrelsernas arbete och. organisation ..................................... 19 71

Öfverflyttning af vissa ärenden från länsstyrelserna m. in............................... 19_ 22

Förenkling i arbetssättet....................................................................... gg_ gg

Landträntmästartjänsterna ................................................... gg_ 53

Inledning ...................................................................................;........ 28— 32

Departementschefens reformförslag .................................................. 3g_ 3g

Riksbanksfullmäktiges yttrande........................................................ 3g_ 3g

Statskontorets » ................................................................... 3g 59

Länsstyrelsernas » ..................................................................... 50 51

Departementschefens » ........................... 51_ 33

Extra länsnotarier och extra länsbokhållare m. fl. biträden ........................... 33— 71

Fögderiförvaltningens arbete och organisation................................................... 71—117

Löneregleringskommittén........................................................................... 71_ 72

Särskild undersökning genom kronofogden Hofman-Bang................................ 72_ 77

Konferens med representanter för länsstyrelserna......................................... 77_ gi

Departementschefen ...........................................................................| g2_ gg

Fögderiindelningen,................................................................................... g7__117

Aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän och betjänte .................. 118_154

Länens indelning i klasser........................................ Hg_122

Hyresbidrag, ortstillägg, sportler ................................................................. 122—124

Aflöningsbelopp:

för landssekreterare och landskamrerare ................................................ 124_128

» länsnotarier och länsbokhållare........................................................ 129_133

» landskanslister och landskontorister.................................................. 134_13g

2 vaktmästare ............................................................................... I37_139

> kronofogdar ..... 140—145

» häradsskrifvare................................................................................. I45_159

•» kronolänsmän ................................................................................. 150—153

. kronolänsmäns reseersättning................................................................ I53

Villkor för åtnjutande af aflöningsförmånerna................................................... 153_157

Arfvodesbestämmelser för extra länsnotarier och extra länsbokhållare samt andra

extra biträden hos länsstyrelserna ......................................................... 158_133

Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet....................................... 134

Ordning för länsmanstjänsts tillsättning ......................................................... 434

Ansökningstid för ledig landsstatstjänst ...............;............................... 134

Bill. till Bibel. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 1 Band. 54 Häft. 32

246 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

Sid.

Polisväsendet på landsbygden .......................................................................... 165—187

Öfvergångsförhållanden ................................................................................... 187 189

Förslag till aflöningsstat ................................................................................ 189 193

» » öfvergångsstat .............................................................................. 193

Kostnadsberäkning .......................................................................................... 194

Departementschefens hemställan .................................................................... 194—196

Bilagor; V. P. M. till departementschefen, ang. landträntmästartjänsterna .............. 197—239

Skrifvelse till departementschefen, ang. reservpolisskydd............................ 240—243

Stockholm, K. L. Beckmans Bokfcr3Tckeri, 1908