Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115 (Proposition 1906:115)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115

N:0 115.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om rikets flagga; gifven Stockholms slott den 5
april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om rikets flagga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Raft. (N:o 115.)

Kung!,. Maj’4s Nåd. Proposition N:o 115.

Förslag

till

Lag

om rikets flagga.

1 §•

Svenska flaggan utgöres af en blå duk med ett däröfver vinkelrätt
ställdt, till dukens kanter nående gult kors.

2 §■

Flaggan skall vara tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga,
i hvilket fall den skall vara försedd med tre tungor.

Tretungad flagga skall föras

a) å flottans fartyg, båtar och byggnader;

b) å rikets fästningar;

c) å armén tillhörande kasernetablissemang, läger och öfningsplatser
samt å byggnad, som i sin helhet är upplåten till stab, truppförband
eller militär utbildningsskola; och

d) å armén tillhörande fartyg och båtar, när de stå under militärt
befäl.

8 §■

Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset
guldgul.

Likare å mönsterfärger, sådana härvid fogade tygprof utvisar,
skall tillhandahållas å de ställen, Konungen bestämmer.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o Ilo.

4 §-

A tvärskuren flagga skall flaggans hela längd förhålla sig till dess
höjd som 16 till 10; å fälten skall längden förhålla sig till höjden: för de
inre fälten som 5 till 4 och för de yttre som 9 till 4.

A tretungad flagga skall flaggans hela längd med tungor vara
dubbelt så stor som höjden; de yttre fälten skola, tungorna oräknade,
vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig till
höjden som 5 till 4. Tungorna skola vara lika långa; ej må de yttre
tungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans öfver- eller underkant.

Korsets bredd skall vara hälften så stor som fältens höjd.

5 §.

Hans Maj:t Konungen och med Hans tillstånd medlem af
konungahuset må föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen å
hvitt fält i korsets midt, så ock använda sådant tecken i den tvärskurna
flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må
i tretungad flagga, för utmärkande af befäl, föras visst tecken, anbragt
i det öfre inre fältet.

I öfrig! får ej flagga förses med märken, emblem eller bokstäfver.

6 §•

Den som brukar tretungad flagga, där sådan icke må föras, eller
använder flagga, därå obehörigen anbragts märke, emblem eller bokstäfver,
eller tillverkar eller till salu håller flagga, hvilken till färgen
uppenbarligen skiljer sig från hvad i 3 § föreskrifves eller som icke
håller de i 4 § bestämda inbördes mått, böte från och med 10 till och
med 100 kronor.

Hvad sålunda är stadgadt afser flagga, hvari vinkelrätt ställdt gult
kors är anbragt å blå botten.

i §■

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Genom denna lag upphäfvas alla förut meddelade, däremot stridande
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1906; dock må hittills brukliga
flaggor föras intill utgången af år 1908.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 115.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 5 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,

Biesért,

FRIHERRE MARKS VON WURTEMBERG,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Efter gemensam beredning med deras excellenser, berr statsministern
och chefen för justitiedepartementet och herr ministern för utrikes
ärendena, samt öfrige departementschefer anförde chefeu för civildepartementet,
statsrådet Schotte:

I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 8 december
1905 hade jag tillfälle att inför Kung! Maj:t erinra dels om
det yttrande till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1905, som dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet afgaf i sammanhang
med sin hemställan beträffande nådig proposition till Riksdagen om
upphäfvande af de då gällande bestämmelserna angående anbringande i
rikets flagga af unionstecken och återinsättande i flaggan af ett blått

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

fält i unionstecknets ställe, dels ock om Riksdagens skrifvelse till
Knngl. Maj:t den 16 oktober 1905 i fråga om åtgärder för erhållande
af lagligen gällande bestämmelser om rikets flagga. Efter det jag vidare
lämnat en kortare redogörelse för de olika former af den svenska flaggan,
som för närvarande vore gällande, samt framlagt två tillgängliga
förslag till rikets flagga, det ena uppgjordt i flottans stab och det andra
upprättadt och till 1905 års andra urtima Riksdag ingifvet af dåvarande
ledamoten af andra kammaren, konsuln O. Trapp, behagade Kungl.
Maj:t bifalla min, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda underdåniga
hemställan om nådig befallning till vissa verk, myndigheter och institutioner
att afgifva underdåniga utlåtanden angående Itvilka allmänna
bestämmelser borde meddelas dels om den svenska flaggans form, förhållandet
mellan flaggans olika delar samt dennas färger, dels vidkommande
användandet af olika slag af flaggor, dels ock huruvida och i
hvad utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken
kunde, hvad vederbörande verk beträffade, anses nödigt eller lämpligt
samt dessa teckens beskaffenhet och plats i flaggan.

Med anmälan, att dessa utlåtanden nu inkommit, anhåller jag att
till en början få lämna en kort historisk redogörelse för den svenska
flaggans utseende och användning under olika tidsskeden.

Den svenska kronofiaggan lär i äldre tider hafva varit helt blå, men från
midten af 1500-talet tillkom i flaggan ett gult kors, hvilket emellertid
ursprungligen skall hafva varit betydligt smalare än det nu brukliga
och hade alla fyra armarna lika långa. Det uppgifves, att korset från
början ej sträckt sig ut till dukens kanter. Redan tidigt synes flaggan
hafva varit försedd med spetsar eller tungor. Dessa voro under drottning
Kristinas tid två, men blefvo under konung Karl X Gustafs regering
tre till antalet.

De äldsta kända bestämmelser rörande den tretungade blågula flaggan
finnas uti »Kungl. Maj:ts plakat den 6 november 1663 angående den åtskillnad,
som härefter bör observeras emellan de flaggor, som Kungl. Maj:ts
enskilda skepp och farkoster föra, så ock de skepps och farkosters flaggor,
som privatpersoner tillhöra och af dem brukas skola». Uti detta plakat
förklaras, att ehuru enskildas skepp och fartyg ägde uti sina flaggor
bruka hvad färger, dem bäst syntes och behagade, det likväl vore dem
alldeles förbjudet att föra kronans flaggor eller eljest sina egna gjorda
med tre spetsar, dock tillätes dem att såsom tecken därtill, att de vore

Statsjlaggor.
Den äldre
svenska
kronofiaggan.

Den tretungade
flaggan.
Kungl. plakatet
den 6 nov.
1G63.

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

svenska undersåtar, bruka gult kors uti sina flaggor, dock icke med
spetsar, utan skulle de göra dem fyrkantiga och jämnt afskurna.

Svensk han- Af de i plakatet meddelade föreskrifterna torde man beträffande handelsKungfbrefvetfla93an
kunna sluta, att före år 1663 icke funnits någon allmänt antagen
den 13 sept. svensk handelsflagga, samt att den nuvarande handelsflaggan utvecklat
nys. sjg lir den blågula örlogsflaggan, därvid handelsflaggan, på grund af
det i plakatet gifna förbudet mot användande af spetsar å enskildas
flaggor, försetts med rak utslutning. Uti ett Kungl. bref den 13 september
1695 yttras, i sammanhang med upprepande af förbudet att
använda tretungad flagga å kofferdifartyg, att sådana fartyg Ange föra
allenast ordinarie flaggor, som på kofferdiskepp pläga föras. Häraf
synes framgå, att vid denna tid en särskild handelsflagga varit i allmänt
bruk, men någon antydan om denna flaggas utseende finnes icke i detta
Kungi. för- bref. En beskrifning å handelsflaggan, om ock synnerligen knapphänordningen
den clig:, påträffas i en Kungl. förordning af den 3 juli 1717; där säges
3 ]Ul1 ia7'' nämligen, att svenska kofferdimän och privata farkoster tillåtas föra
den blå färgen med gula korset uti, dock ingen vimpel. Samma medordningendén
gifvande och förbud återupprepas uti en Kungl. förordning af den 19
19 nov. 1756. november 1756.

Kungi.brefvet Genom Kung!, brefvet den 18 augusti 1761 stadgades i afseende
i76i ang.flag- å »arméns flotta» (den då nybildade skärgårdsflottan), att denna skulle
ga för »arméns fora en lielblå flagga med tre spetsar, dock finge vid förefallande till0
fällen, när chefen så pröfvade nödigt, äfven begagnas den af den öfriga
flottan förda örlogsflaggan med gult kors. Arméns flotta bibehöll sin
blå flagga till den 5 april 1813, då den genom en generalorder afskaffades
och ersattes med den vanliga blågula örlogsflaggan.

Kungi. reso- Efter föreningen med Norge fastställdes genom nådig resolution
VarTisiå. den 7 mars 1815 en för båda rikena gemensam örlogsfiagga. Denna
utgjordes af den svenska örlogsflaggan med tre spetsar sålunda förändrad,
att i det öfre hörnet närmast stången insattes en röd ruta med
ett däruti ställdt snedt hvitt kors. Såsom handelsflagga fördes under
de första åren af unionen i bägge länderna den blågula svenska handelsflaggan.
1 samband med införandet af en särskild handelsflagga för
^■eVen'' dkuns°'' Norge ålades genom Kungl. kungörelsen om de förenade konunga1
juli i82i. rikena Sveriges och Norges handelsflagga den 17 juli 1821 alla handelsfartyg
att i farvattnen bortom Cap Finisterre föra den förenade svenska
och norska flaggan; därjämte medgafs, att, då kosan ställdes endast
inom angränsande farvatten, bägge rikenas handelsfartyg finge föra
antingen den förenade svenska och norska flaggan eller ock hvardera
rikets särskilda handelsflagga, sålunda att de svenska ägde att begagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

den före föreningen med Norge brukliga, och de norska den särskildt
för Norge fastställda flaggan. Hvad i denna kungörelse afsågs med
den förenade svenska och norska flaggan, framgår af nådiga brefvet
den 23 januari 1822, däruti förklaras, att de förenade konungarikenas
handelsflagga skulle, med iakttagande af vanlig skillnad mellan örlogsoch
handelsflagga, vara alldeles lika med den dåvarande gemensamma
örlogsflaggan, sådan som bägge rikenas handelsfartyg äfven vid flera
tillfällen då redan nyttjat.

Genom nådiga brefvet den 20 juni 1844 till kommittén för öfverläggning
samt afgifvande af betänkande och förslag uti vissa, de förenade
rikena Sverige och Norge gemensamt rörande ämnen förordnades,
att den genom förenämnda nådiga resolution den 7 mars 1815
fastställda, för båda rikena gemensamma örlogsflaggan skulle sålunda
förändras, att den för hvartdera riket skulle vara lika med dess handelsflagga,
under iakttagande likväl, att denna unionsfiagga skulle hafva
tunga och stjärtar, och att flaggans öfverstå fyrkant närmast stången
skulle utgöra ett för båda rikena gemensamt unionstecken, som bildades
genom en lika fördelad sammanställning af de till båda rikenas
flaggor hörande färger. Vidare bestämdes, att för de båda rikenas
handels fl aggor, äfvensom de flaggor, som i hvarje rike nyttjades af tulloch
postfartyg, eller hvar som helst, där örlogsflagga icke nyttjades,
men nationaliteten skulle representeras, modellen skulle sålunda förändras,
att, med bibehållande för öfrigt af den i hvartdera riket antagna
handelsflaggas utseende, dess öfverstå fyrkant närmast stången
skulle bestå af det för örlogsflaggan bestämda unionstecken.

Genom nådiga kungörelsen angående förande af flagga å statens
fartyg och byggnader den 7 maj 1897 föreskrefs, att andra statens
fartyg och byggnader än de nyssnämnda skulle, när flagga å dessa
hissades, föra en flagga, lika med örlogsflaggan, dock utan den gula
tungan. Skulle denna flagga tillika utmärka, att den byggnad eller det
fartyg, hvarå den fördes, tillhörde viss förvaltningsgren eller användes
för särskildt statsändamål skulle i flaggans inre nedre blå fält anbringas
det särskilda tecken, som af Kungl. Maj:t i sådant afseende bestämdes.
Den tretungade örlogsflaggan fick, förutom å flottans fartyg, båtar och byggnader
samt i de fall reglementet för flottan bestämde, föras å Kungl.
slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bodde eller vistades,
eller där ståthållare var anställd, å riksdagshuset eller annan byggnad,
där Riksdagen var samlad, å rikets fästningar, å armén tillhörande
båtar samt af densamma begagnade kasernbyggnader och lägerplatser.

Kung], brefvet
den 23 januari
1822.

Kungl. brefvet
den 20 juni
1844.

Kungl. kungörelsen
den 7
maj 1897.

Den tvåtunga
de flaggan.

Särskilda slag
af flaggor.

Kungsflagga.
Kungl. brefvet
den 26 maj
1818.

Lotsverkets

flagga.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

Den sålunda för vissa statsinstitutioner införda typen af tvåtungad
flagga synes leda sitt upphof från ett Kungl. bref till öfverpostdirektörsämbetet
den 1 augusti 1838, däruti förordnades, att enskilda personer tillhöriga
ång- eller seglande fartyg, Indika blifvit kontraherade att för postverkets
räkning föra post, Ange, så länge det därom med postverket
upprättade kontrakt vore gällande, föra svensk flagga med två tungor.

Förutom de nu nämnda tre- och tvåtungade statsflaggörna hafva
dels såsom befälstecken vid flottan, dels ock för vissa andra ändamål
föreskrifvits särskilda flaggor, Indika,'' utan att afvika från de nu angifna
grundformerna, likväl i någon män skilja sig från dessa. Bestämmelserna
angående befälstecknen, Indika af Kungl. Maj:t gifvas i kommandoväg,
torde emellertid ej behöfva bär beröras.

Bland öfriga särskilda flaggor märkes först kungsflaggan, hvilkens
utseende genom Kungl. bref den 26 maj 1818 bestämdes sålunda, att
den skulle vara lika med örlogsflaggan, dock att i korset å den kungliga
flaggan skulle målas kungliga vapnet å en hvit ruta. Uti ofvanberörda
nådiga bref den 20 juni 1844 förordnades därefter, att kungsflaggan,
eller den som nyttjades af Hans Maj:t Konungen och den
Kungl. familjen, skulle vara lika med örlogsflaggan, nämligen så att
svenska örlogsflaggan begagnades å svenskt och norska å norskt fartyg,
i bådadera fallet med det genom samma nådiga bref fastställda unionsvapnet
anbragt i midten af flaggan.

Vid lotsverket, som ända intill år 1871 tillhörde flottan, fördes ursprungligen
vanlig örlogsflagga. Genom generalorder den 1 maj 1881
ändrades flaggans utseende därhän, att den skulle vara svensk örlogsflagga
med ett ankare och däröfver en stjärna, anbragta i hvitt fält i
det gula korsets midt. I sammanhang med införandet af den tvåtungade
flaggan för de flesta civila statsinstitutioner och då, på sätt förut
omförmälts, i ofvannämnda nådiga kungörelse den 7 maj 1897 stadgats,
att om sådan flagga tillika skulle utmärka, att den byggnad eller det
fartyg, hvarå den fördes, tillhörde viss förvaltningsgren eller användes
för särskild! statsändamål, i flaggans inre nedre blå fält skulle vara
anbragt det särskilda tecken, som af Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende
bestämdes, blef i lotsverkets flagga den gula tungan borttagen,
livarjämte märket genom nådigt bref den 16 september 1897 ändrades

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

till ett ankare med öfverställd krona och flyttades till den i kungörelsen
angifva plats.

Särskilda bestämmelser om flagga å postförande fartyg hafva fun- Postflaggor,
nits sedan lång tid tillbaka. Så stadgades genom kanslikollegii resolution
den 30 maj 1703, att post-galeaser eller -jakter finge bruka kronoflagga.
Uti ofvanberörda nådiga bref den 1 augusti 1838 förklarades,
att kronans post- eller seglande fartyg ägde såsom dittills föra svensk
örlogsflagga, hvaremot, såsom förut är nämndt, enskilda postförande
fartyg skulle föra tvåtungad flagga. Sedermera fastställdes, i sammanhang
med införandet af det nya unionsmärket år 1844, en särskild
flagga för de »Kungl. postfartygen». Denna, som benämndes »Kongl.

Post Flagg», skulle vara en tretungad svensk unionsflagga, på midten
försedd med ett förgylldt posthorn under Kungl. krona å hvit fyrkant.

Denna flagga användes sedermera omkring fem decennier framåt ej
blott å kronans egna postfartyg, utan äfven å enskilda postförande fartyg
äfvensom å postverkets byggnader. År 1897 inträdde eu förändring
härutinnan, i det att genom nådigt bref den 5 februari samma år
anbefalldes, att enskilda postförande fartyg skulle föra handelsflagga
med ett uti inre blå nedre fältet anbragt emblem, bestående af ett posthorn
i gul färg under Kung], krona. Samtidigt bestämdes, att å kronan
tillhörande postfartyg skulle i dess dåvarande flagga (1844 års »Kongl.

Post Flagg») föras nyssnämnda emblem å ofvannämnda plats. Genom
oftaberörda nådiga kungörelse den 7 maj 1897 blef den å postverkets
fartyg och byggnader förda flaggan tvåtungad.

Telegrafverket erhöll, i sammanhang med nådiga kungörelsen Teiegrafden
7 maj 1897, egen flagga, bestämd genom nådiga brefvet den 16 verketa flassaseptember
samma år. Denna flagga utgjordes af den tvåtungade flaggan
med ett i inre nedre blå fältet i guld anbragt märke, bestående af en
femuddig stjärna å ömse sidor omgifven af blixtar samt däröfver en
Kungl. krona.

För statens järnvägar fastställdes genom nådigt bref den 17 sep- statens jämtember
1858 en särskild flagga, bestående af en tretungad, svensk flagga vSg!U''3 flagga''
med en midt i korset å hvit ruta anbragt afbildning af ett lokomotiv.

Denna flagga bibehölls till år 1897, då den med anledning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 7 maj samma år utbyttes mot den
tvåtungade. Därjämte förändrades emblemet genom nådigt bref den 16

Bih. till Piksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 2

Tullverkets

flagga.

Särskilda
flaggor för
vissa segel*
sällskap.

Örlogsgös.

TI äggöl’ för
beskickningar
och konsulat.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

i sistnämnda månad till ett bevingad t hjul med öfver detsamma anbragt
Kungl. krona och flyttades till det nedre inre blå fältet.

Tullverkets jakter ägde ursprungligen föra kronoflagga, men genom
nådigt bref den 9 september 1793 miste de denna rättighet. Redan
några år senare erhölls genom nådigt bref den 1 maj 1797 ånyo tillstånd
att föra örlogsflagga. Genom nådigt bref den 5 september 1844
fastställdes eu särskild flagga för tullverkets fartyg, bestående af svensk
tretungad unionsflagga, uti midten försedd med eu hvit kvadrat, hvarpå
skulle finnas anbragt ett bronseradt T med Kungl. krona. I likhet
med öfriga särskilda förvaltningsgrenars flaggor förändrades därefter
tullverkets flagga i öfverensstämmelse med bestämmelsen i 1897 års
nådiga kungörelse till tvåtungad, hvarjämte emblemet flyttades till det
nedre inre blå fältet.

Förutom nu nämnda statsinstitutioner hafva två segelsällskap af
Eders Kungl. Maj:t erhållit fastställelse å särskilda flaggor.

Det äldsta af dessa, Svenska segelsällskapet, erhöll den 27 februari
1832 nådigt tillstånd att på sina fartyg föra »skandinaviska örlogsflaggan
med en hvit ruta uti gula korset samt uti den hvita rutan bokstafven
O förgylld med eu furstlig krona ofvanför». Genom generalorder
den 18 mars 1878 utbyttes den furstliga kronan mot en kunglig.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 18
juni 1897 medgifvit sällskapet rätt att å sina med mast och därtill
hörande segel försedda fartyg samt å sällskapets klubbhus föra den
genom nyssnämnda generalorder fastställda flagga.

Göteborgs Kungl. segelsällskap, hvilket under namn af Göteborgs
segelsällskap till en början begagnat den tretungade flaggan, erhöll
genom nådiga brefvet den 16 september 1897 tillstånd att i svensk
flagga, som hissades å dess med mast och därtill hörande segel försedda
fartyg, hafva anbragt en hvit ruta uti det gula korset och i den
hvita rutan, som icke borde inskjuta på något af flaggans blå fält, bokstäfverna
s°s i gul färg med en Kungl. krona däröfver likaledes i
gul färg.

Förutom nu nämnda särskilda flaggor, hvilka samtliga icke väsentligen
afvika från grundtyperna, infördes genom oftanämnda nådiga bref
den 20 juni 1844 en från de öfriga fullkomligt skiljaktig flaggtyp.
Denna, som skulle nyttjas såsom örlogsgös och för de förenade rike -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

nas beskickningar ocli konsuler hos främmande makter, bestod endast
af det uti deri genom samma nådiga bref fastställda^örlogsflaggan befintliga
unionstecknet.

Till följd af upplösningen af unionen med Norge föranleddes nya Kungi. förstadganden
angående rikets flagga. Genom nådiga förordningen angående
upphäfvande af hittills gällande bestämmelser^om unionstecken i 1905.
rikets flagga den 27 oktober 1905 har Kungl. Maj:t, efter inhämtande
af Riksdagens samtycke, funnit godt förordna, att’hittills gällande
bestämmelser om anbringande i rikets flagga af unionstecken skola upphöra
att gälla, och att i unionstecknets ställe skall i flaggan återinsättas
ett blått fält. Till fullständigande af de uti nådiga förordningen
gifna bestämmelserna har Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen
angående ny örlogsgös m. in. af samma dag, föreskrifvit dels att hvad
uti förenämnda nådiga bref den 20 juni 1844 stadgats i fråga om vimpel,
örlogsgös och flagga för de förenade rikenas beskickningar och
konsuler hos främmande makter äfvensom kungsflagga skall upphöra
att gälla, dels att hädanefter skall såsom örlogsgös användas en mindre
svensk örlogsflagga, dels ock att det i nådiga kungörelsen angående
förande af flagga å statens fartyg och byggnader den 7 maj 1897 omförmälda
tecken för viss förvaltningsgren eller för särskildt statsändamål
hädanefter skall vara anbragt i flaggans inre öfre blå fält.

Jag öfvergår nu till en hufvudsaklig redogörelse för de underdåniga
förslag och uttalanden, som i anledning af Kungl. Maj:ts ofvanberörda
nådiga befallning den 8 december 1905 afgifvits, hvarvid jag
till on början får anmäla, att från nämnder, sällskap eller enskilda
personer några uttalanden icke inkommit.

Chefen för generalstaben yttrar sålunda:

»Då, efter uttalande af Riksdagen, fråga föreligger om åtgärder för uttalande af
erhållande af en fullständig lag angående den svenska flaggan, torde Cgfneenrafr
därmed i första hand åsyftas att fylla hittills förefintlig brist på be- staben,

stämmelser om flaggans utseende, dess form och färger. Denna brist
har, såsom flaggans historia nogsamt utvisar, gjort dess utseende be -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

roende af växlingarna hos olika tidsåldrar, hvarvid till grund för skiftningarna
ofta legat från främmande länder hämtade smakriktningar
eller andra mer eller mindre tillfälliga intryck. Att mot dylika inflytelser
trygga fäderneslandets sinnebild må anses välbefogadt.

Såsom ett annat mål att samtidigt eftersträfva synes mig böra uppställas
främjandet af flaggans värdighet. Uppenbarligen äger det nämligen
stor uppfostrande betydelse för ett folk, att blicken hålles skärpt
för hvad som är dess dyrbaraste gemensamma egendom. Flaggan, det
yttre tecknet till samhörighet, bör ena, icke åtskilja. För att hålla
flaggan uti den helgd, som motsvarar detta dess höga ändamål, är det
tvifvelsutan af vikt, att grundsatsen om enhet äfven i yttre afseende af
lagstiftaren behörigen beaktas.

Af de föreliggande flaggförslagen finner jag det af flottans stab
uppgjorda obetingadt vara att till formen föredraga. Detta lämpar
flaggans höjd och längd efter dess ändamål samt afväger förhållandet
mellan dess olika delar på ett sådant sätt, att det hela får ett tilltalande
utseende.

Mot konsul Trapps förslag till flagga, livilket söker sitt stöd i det
utseende flaggan skulle hafva ägt vid en särskild tidpunkt, omkring 1660,
anser jag kunna anmärkas, att bindande bevisning icke lämnas för åberopad
förebilds berättigande, att dukens form i dess helhet alltför
mycket närmar sig kvadratens, att de inre blå hörnfälten äro kvadratiska,
hvilket icke synes vara förhållandet ens på förebilden, samt att
det gula korset är väl smalt i förhållande till måtten på de blå fälten.
En flagga af sådan form, som den konsul Trapp föreslagit, lärer, när
den blåser ut, genom dukens buktningar förtona sig såsom vore den
aflång i höjdled, hvilket icke torde afsetts.

Det lärer knappast vara möjligt att afgöra, hvilka färgnyanser som
äga det största historiska berättigande, huru önskvärdt detta än vore.
Mot utrönandet häraf resas hinder lika mycket genom de färgväxlingar,
hvilka rådt under olika tider, som genom de förändringar, äldre flaggor
eller afbildningar däraf helt naturligt varit underkastade under tidernas
lopp i följd af urblekning, nedsolkning o. s. v.

Utan att något samband hvarken i vår tid eller i det förflutna
torde låta sig påvisa mellan begreppen flagga och fana — ett spörsmål,
till hvilket jag återkommer — hafva dock, såsom bekant, riksfärgerna
kommit till användning äfven uti fanor både i våra dagar och tidigare.
Det synes af denna anledning kunna erbjuda ett visst intresse att i
sammanhang med öfriga färgprof, hvilka kunna antagas komma under

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 115.

ompröfning, äfven granska bifogade®) tvänne sidenprof, som år 1897
vunno förord af den s. k. fankommittén och sedermera användts vid
ny till verkning af fanor för armén efter den 1 juni 1899 nådigst fastställd
modell. Af dessa prof utvisar det blå den färg, som valdes af
konung Karl XI för fanorna till Drottningens lifregemente; det gula
utgör ett originalprof på svenskt fansiden från slutet af 1600- eller början
af 1700-talet — så vidt dessa färger efter förloppet af så lång tid
kunnat utrönas.

Då det, såsom erfarenheten visar, i allmänhet är svårt att undgå
växlingar uti färger, gör man nog klokt uti att för flaggan hålla sig till
lämpliga mellanfärger för att åtminstone inskränka växlingarna så mycket
som möjligt. Jag ansluter mig därför till flottans stabs förslag, att
den blå färgen skall vara klart mellanblå (kobolt), men anser, i olikhet
mot nämnda förslag, att guldgult, snarare än ljust gult, uttrycker den
riktiga gula färgnyansen, hvilken äger sin motsvarighet af uti riksvapnet
förekommande heraldisk guldfärg.

Af de för närvarande brukade, till formen växlande tre flaggtyperna
anses den rakt tvärskurna hafva de äldsta anorna. Ännu tämligen
långt in på 1600-talet synes flaggan hafva ägt denna form. Vid
denna tid uppkom emellertid bruket att utskära spetsar å flaggan.
Deras antal var till en början två. Såsom örlogsfiagga användes den
tvåtungade flaggan allmänt under drottning Kristinas tid. Först underkonung
Karl X Gustafs regering kom den tretungade flaggan i bruk; men
då den allt sedan dess, således uti tvåhundrafemtio år, begagnats
såsom örlogsfiagga, lära fullgoda skäl förefinnas för dess bibehållande
i sådan egenskap.

Hufvudskälet mot den tvåtungade flaggans bibehållande synes vara,
att densamma på afstånd lätt förväxlas med den tretungade, hvilket
särskildt lär vålla olägenheter för tjänstgöring till sjös. Genom att
borttaga bruket af tvåtungad flagga ombord å fartyg torde emellertid
dessa olägenheter väsentligen undanrödjas.

Såsom skål för den tvåtungade flaggans bibehållande kunna åberopas
dess historiska ålder äfvensom den häfd, som grundats genom
dess användning först för postala ändamål och sedan å viss statsegendom,
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 maj 1897, § 2. Att
nu afskaffa denna flaggtyp synes mig icke utan skäl kunna tolkas
såsom ett väl ringa beaktande af dess historiska berättigande med

*) Finnas bland handlingarna i ärendet,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

särskild hänsyn till den roll, den spelat under Sveriges första storhetstid.

Användandet af olika slags flaggor kan enligt min mening lämpligen
bestämmas sålunda. Såsom hufvudtyp fastställes riksflagganden
tvärt afskurna formen. Denna afses för fritt begagnande af rikets
innebyggare och skall dessutom brukas å svenska fartyg, hvilka icke
föra örlogsflagga, dels i allmänhet vid vissa tillfällen enligt de närmare
föreskrifter, som af Kungl. Maj:t därom utfärdas, dels å staten
tillhöriga sådana fartyg eller båtar (i stället för tvåvingad flagga).

Örlogsflaggan föreslås till användning i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 7 maj 1897, § l, dock så förändrade, att densamma
utan inskränkning varder brukad såsom ett för krigsmakten till
lands och sjöss gemensamt kännetecken. Härigenom torde kraftigast
framhållas, ätt uppgiften för bådadera är en: fäderneslandets försvar.
Att i detta afseende uppdraga någon skillnad mellan armén och flottan
är väl knappt befogadt och leder endast till praktiska svårigheter.
Inskränkningar i fråga om örlogsflaggans användning å armén tillhörande
eller af densamma begagnade etablissement, byggnader, fartyg,
båtar in. m. uppfattas dessutom lätt på ett sådant sätt, att därigenom
undergräfvas den samhörighetskänsla mellan försvarsväsendets bägge
hufvuddelar, hvilken i och för sig af den största vikt, också bör på
allt sätt hållas vid lif.

Vinna ofvanstående uttalanden beaktande, torde närmare bestämmelser
om örlogsflaggans begagnande för krigsmakten, i den mån
sådana anses behöfliga, lämpligen kunna inflyta uti tjällstgöringsreglementet
för armén, resp. reglementet för flottan.

Beslutar man sig för den tvåtungade flaggans bibehållande, bör
densamma, i anslutning till förut gjorda förslag, föras å sådana statens
byggnader, å hvilka örlogsflagga icke får begagnas, hvarjämte den med
fullt fog skulle kunna bestämmas för Kungl. Maj:ts beskickningar och
konsulat i utlandet, för hvilka senare slag af myndigheter för närvarande
saknas flagga, sedan unionstecknet, som varit dem anvisadt
genom Kungl. förordningen den 20 juni 1844, i följd af unionens uppfösning
kommit ur bruk. På grund af den användning, som afses för
den tvåtungade flaggan, skulle densamma i ett ord kunna benämnas
statsjlagga.

Att i flaggan föra särskilda tecken eller emblem innebär otvifvelaktigt
någonting, som går uti motsatt riktning mot sträfvandena att
genom lagbestämmelser bringa enhet uti frågan om flaggans utseende
och särskildt mot det mål, jag inledningsvis tillåtit mig därvid fram -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115. 15

hålla såsom önskvärdt, nämligen att skärpa uppfattningen om flaggans
helgd genom undvikande af förändringar uti densamma.

Det lärer dock å andra sidan kunna sättas i fråga, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att afskaffa de för vissa statens förvaltningsgrenar
hittills begagnade tecken, som föras i flaggor, tillhörande lots-,
post-, tull- och telegrafverken äfvensom statens järnvägar. För deras
bibehållande kan åberopas häfd; ett af dessa tecken, tullverkets, lär
till och med förskrifva sig ända från år 1797. Ungefär motsvarande
tecken föras i den tyska handelsflaggan.

Om tvåtungad flagga bibehålies såsom statsflagga för byggnader,
så synes visserligen intet behof föreligga att närmare åtskilja byggnader
inbördes genom tecken i flaggan. Användningen af tecken
skulle då kunna inskränkas till lots- och tullverkens äfvensom postförande
fartyg.

Jag tvekar icke att uttala mig bestämdt mot införandet i flaggan
af nya tecken och vill därför ej heller förorda förslaget att i riksflaggan
insätta en kunglig krona för att utmärka sådana staten tillhöriga
byggnader och fartyg, å lxvilka örlogsflagga eller annan särskild
flagga icke skall begagnas, äfvensom Kungl. Maj:ts beskickningar och
konsulat. Behofvet af sist angifna flaggvariant bortfaller emellertid,
om man i enlighet med mitt förslag bibehåller den tvåtungade flaggan
såsom statsflagga.

Ännu tydligare framträder det enligt mitt förmenande, att en lag
om flaggan icke låter sig förena med bibehållandet af stadganden, som
öppna möjlighet för dess förändring på iniativ af enskilda. Jag anser
därför, att flagglagen icke bör medgifva att enskilda i flaggan föra
bokstäfver, emblem eller andra tecken.

Den, efter unionstecknets borttagande ur flaggan, naturligaste och
tillika lämpligaste platsen för anbringande därstädes af de hittills för
särskilda statsändamål begagnade tecknen, om dessa pröfvas böra bibehållas,
finner jag vara uti det öfre blå fältet invid stången. Af hvad
i det föregående blifvit anfördt torde framgå, att dessa tecken, därest
mitt förslag i afseende å användningen af olika flaggtyper vinner
gillande, skulle å byggnader, om de där bibehållas, anbringas uti statsflaggan,
men å fartyg uti riksflaggan.

Närmare bestämmelser om förande i flaggan af de ifrågavarande
tecknen, liksom ock om kunglig flagga samt om befäls- m. fl. tecken
för flottan torde framdeles såsom hittills böra utfärdas af Konungen.

Slutligen anser jag mig böra gifva uttryck för min uppfattning
därom, att en blifvande lag om den svenska flaggan och de öfriga

Arméfördelningschefen
i
l:a arméfördelningsdistriktet.

16 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

bestämmelser, Indika kunna komma att härom utfärdas, icke beröra
frågan om regementsfänornas utseende, äfven om riksfärgerna också
uti dem komma till användning, och icke heller vare sig den kungliga
eller annan kommandoflagga, afsedd att beteckna högre befälhafvares
uppehållsort i fält eller under fälttjänstöfmngar (fälttjänstreglementet,
mom. 577). Bådadera torde fortfarande böra bestämmas i kommandoväg.

Såsom en sammanfattning af hvad här nu blifvit anfördt torde till
sist få föreslås:

att svenska flaggans form fastställes i öfverensstämmelse med det
af flottans stab afgifna förslaget, men uti tre typer: riksflaggan (tvärskuren),
örlogsflaggan (tretungad) och statsflaggan (tvåtungad);

att för densamma bestämmas färgerna: klart mellanblått (kobolt)
för liörnfälten och guldgult för korset;

att de olika flaggtyperna användas i enlighet med uti det fortgående
gjorda uttalanden;

att förandet i flaggan af hittills brukade tecken för statsändamål
inskränkes till lots- och tullverkens äfvensom postförande fartyg;
att införandet i flaggan af nya tecken undvikes; samt
att medgifvandet för enskilda att i flaggan föra bokstäfver, emblem
eller andra tecken upphäfves.»

Arméfördelning schef erna yttra:

Cliefen för l:a arméfördelningen:

»I fråga om den svenska flaggans form, förhållandet mellan flaggans
olika delar samt dennas färger får jag i underdånighet förorda det i
flottans stab uppgjorda med »A. Flottans stabs förslag» betecknade förslaget.
Det till årets andra urtima riksdag af konsuln Trapp ingifna
förslaget — det med »B. Konsul O. Trapps förslag» betecknade —
synes mig nämligen jämförelsevis mindre tilltalande såväl med hänsyn
till den föreslagna flaggans form som proportionen mellan flaggans
olika fält. Flaggans färger böra återföras till de ljusare, hvilka varit
brukliga under äldre tider, nämligen en mellanblå färg (kobolt) för
hörnfälten och en ljus guldgul färg för korset.

Den tvåtungade flaggan bör afskaffa, emedan den är obehöflig och
försvårar särskiljandet mellan nationalflaggan och örlogsflaggan. Endast
två flaggtyper böra därför fastställas nämligen nationalflaggan och örlogsflaggan.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o. 115.

Vidkommande användandet af olika slag af flaggor
bör nationaldag g an fritt få användas af hvarje svensk undersåte, samt
örlogsflaggan föras

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor
eller vistas,

å rikets fästningar,

å armén tillhörande kasernbyggnader och lägerplatser äfvensom å
byggnad upplåten till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen,
samt

å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och byggnader enligt bestämmelserna
i flottans reglemente.

Beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande i flaggan af
särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk beträffar, vara
nödigt eller lämpligt, bör detta endast ifrågakomma i, så vidt möjligt,
ringa utsträckning i nationaldag g an och enligt af Eders Kungl. Maj:t utfärdade
närmare bestämmelser.

Slutligen synes öfverträdelser af ofvan anförda bestämmelser böra
straffas med böter.»

Chefen för 2:a arméfördelningscliefen:

»Beträffande flaggans form ansluter jag mig till det i flottans stab Arméfördeiuppgjorda
förslaget och beträffande dess färg till de i ofvan anförda “.nags°r^fBrprotokoll
omnämnda ljusare färgerna d. v. s. en mellanblå färg (kobolt) deimngsför
hörnfälten samt en ljusare guldgul färg för korset. cllstnktet''

Principiellt synes mig riktigast, att endast ett slag af rikets flagga
förefinnes. Af traditionella hänsyn torde dock den tretungade s. k.
örlogsflaggan otvifvelaktigt därjämte böra bibehållas. Visserligen kunde,
utan frångående af enhetsprincipen, den tretungade flaggan fastställas
såsom riksflagga, men då den af ålder förts hufvudsakligen endast af
krigsmakten, under det den tvärskurna med vissa undantag under
senare tider, som medgifvit begagnande af en tvåtungad flagga, utgjort
riksflaggan, anser jag likväl tvenne slag af flaggor böra bibehållas
nämligen:

den tvärskurna såsom riks-(national-)flagga och

den tretungade såsom krigs-(örlogs-)flagga.

Såsom ofvan anförts, och såsom äfven den gamla benämningen
örlogsflagga angifver, synes mig den tretungade flaggan böra uteslutande
betraktas såsom krigsflagga och i öfverensstämmelse därmed föras af:

Hans Maj:t Konungen såsom högste krigsherre samt i öfrigt för

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 3

Kanyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 115.

Arméfördelningschefen

3:dje arméfördelningsdistriktet.

krigsmakten, (landt- och sjöförsvaret) i anspråk tagna fartyg, fästningsverk,
etablissement och byggnader enligt af Konungen gifna närmare
bestämmelser i sådan riktning, att ej ett obegränsadt antal dylika
flaggor må kunna hissas å en och samma byggnad eller inom ett och
samma etablissement o. s. v.;

af alla öfriga statens verk och inrättningar m. m. skulle då den
tvärskurna riksflaggan föras.

Lika ändamålsenlig som jag håller före en inskränkning af antalet
slag af flaggor vara, minst lika beaktansvärdt anser jag det vara att
utom beträffande riksvapnets bibehållande i flagga, som föres af Hans
Maj:t Konungen, låta alla emblem och tecken utgå ur såväl riks- som
örlogsflaggan. Skulle vissa befälstecken inom flottan äfvensom särskilda
tecken för vissa fartyg samt statens förvaltningsmyndigheter,
verk och inrättningar befinnas vara nödvändiga, synas mig sådana ej
böra insättas i själfva flaggan utan i stället framställas genom eller i
särskilda standertar, gösar, vimplar och dylikt.»

Chefen för 3:dje arméfördelningen:

»Uti flottans stabs förslag benämnes de båda föreslagna flaggtyperna
»örlogsflagga» och »rikets (national) flagga». Häraf skulle man kunna
draga den slutsatsen, att örlogsflaggan icke samtidigt vore rikets flagga.
Riktigare är väl, att kalla den tretungade »Sveriges örlogs- (eller krigs-)
flagga» och den tvärskurna »Sveriges allmänna flagga». Då skulle äfven
örlogsflaggans betydelse och användning bättre framgå af själfva namnet
och, hvad användningen beträffar, knappast tvekan förefinnas. »Örlog»
betyder ursprungligen ofrid, krig, icke enbart sjökrig, hvartill dess
användning i vissa sammansättningar sedermera närmat begreppet.
Därför bör, enligt min åsikt, örlogsflaggan — då nu eu sådan särskild
flagga bär tradition inom landet — användas å rikets fästningar samt
å byggnader och fartyg, tillhörande krigsmakten till lands och sjöss.
Såsom högste befälhafvare för samma krigsmakt låter Konungens örlogsflaggan
blåsa på sina slott, hvarjämte de platser, där Konungen befallningar
i kommandoväg utgifvas eller förberedas, nämligen arméns och flottans
kommandoexpeditoner samt generalstaben och flottans stab böra utmärkas
med örlogsflagga. Därjämte kan ifrågasättas, huruvida icke, i
enlighet med bär uttalade mening, öfriga rent militära expeditioner, bvilka
tilläfventyrs föra flagg å de byggnader, där de äro inrymda, likaledes böra
använda örlogsflagg. Däremot synes mig icke byggnader, som innesluta
rent administerativa verk, äfven om de tillhöra landt- eller sjöför -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

svaret, såsom t. ex. armé- och marinförvaltningen, böra i denna deras
egenskap vara försedda med krigsflaggan. Ännu mindre bör den tretungade
flaggan vara anbefalld eller tillåten att föras vare sig å statens,
icke krigsmakten tillhörande verk, inrättningar och fartyg eller å
enskilda personers byggnader och fartyg, af hvilket slag de vara må.

Beträffande den tvärskurna flaggan, Sveriges allmänna flagga,
torde den böra anbringas å såväl statens öfriga byggnader och fartyg
som å enskildas fartyg, hvarjämte den bör vara tillåten å enskildas
byggnader. Att utmärka statens och enskildes egendom medelst särskilda
flaggtyper, synes mig icke påkalladt eller önskvärdt, och torde svårligen
några verkligen vägande skäl kunna anföras härför.

Flaggans form och färger böra vara i lag fastställda. Dimensionerna
böra vara bestämda i relativa mått med hänsyn till såväl längd och
bredd som spetsarnes å örlogsflaggan längd samt det gula korsets
storlek. Härvid ansluter jag mig i så väl det ena som andra hänseendet
till flottans stabs förslag med en mellanblå färg (kobolt) för hörnfälten
och en ljusare guldgul färg för korset. Med afseende på måtten,
tillåter jag mig dock fästa uppmärksamheten på chefens för kungl.
Göta trängkår omsorgsfullt utarbetade och motiverade förslag.*) Det af
konsul O. Trapp afgifna förslaget synes mig afgjordt mindre tilltalande.
Det är möjligt, att detta förslag mera närmar sig gamla tiders flaggtyp,
men i våra dagar har man vant sig vid den på längden något
utsträckta flaggan med det relativt bredare korset, hvadan denna typ
bör bibehållas.

Svenska flaggan bör vara »ren» och utan hvarje märke eller tillsats.
Inga särskilda emblem i flaggan böra anbefallas eller uti enskildes
flaggor tillåtas. Erfordras särskilda igenkänningstecken för t. ex. lotsverket
eller posten, må sådana anbringas jämte flaggan, men icke i
densamma. Ett undantag härifrån gör Konungens flagga, som för riksvapnet.

Det skulle kunna erinras, att ofvanstående jämväl borde tillämpas
på regementenas fanor och standar, men detta torde af flere skäl vara
mindre lämligt, hvadan frågan härom icke bör förekomma i detta
sammanhang.))

Cliefen för 4:de arméfördelningen:

»Flaggans form och förhållandet mellan dess olika delar torde böra
bestämmas dels med hänsyn till att vid tillverkningen så enkla mått
som möjligt behöfva följas, dels med hänsyn till att utseendet blir tilltalande
för ögat. I det förra afseendet torde de båda remitterade för *)

Fogadt till Årméfördelningscliefens yttrande. Finnes i kandlingarne.

Arméfördel
ningschefen
4:de arméfördelnings

distriktet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

slagen kunna sägas vara jämngoda. I det senare afseendet måste
bedömandet vid jämförelse dem emellan varda beroende af individuell
smak; och synes mig flottans stabs förslag vara att föredraga framför
konsul Trapps förslag. Dock förefaller mig den af flottans stab föreslagna
riks-(national-)flaggan något för lång i förhållande till dess höjd.
Enligt min uppfattning skulle denna flaggas utseende vinna på en sådan
förändring, att h: 1 = 5 : 7 Vs, eller med andra ord att, med bibehållande
i öfrigt af de å ritningen angifna måtten, de yttre blå fältens längd
angifves till 4 i stället för 4 Va.

Beträffande färgerna, har jag intet att erinra mot de å ritningarna
förekommande.

Beträffande användandet af olika slag af flaggor får enligt nu
gällande genom nådiga kungörelsen den 7 maj 1897 gifna bestämmelsen
den så kallade örlogsflaggan eller den tretungade flaggan föras, förutom
å flottans fartyg, båtar och byggnader samt i de fall reglementet för
flottan bestämmer:

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor
eller vistas eller där ståthållare är anställd;

å riksdagshuset eller annan byggnad, där riksdagen är församlad;

å rikets fästningar; samt

å armén tillhörande båtar samt af densamma begagnade kasärnbyggnader
och lägerplatser.

T det remitterade utdraget ur statsrådsprotokollet framhålles, att
det bör tagas i öfvervägande, huruvida berörda flagga bör för framtiden
komma till användning i enahanda omfattning, som genom förberörda
nådiga kungörelse föreskrifvits.

Anses, i betraktande af att uttrycket »örliga) ursprungligen betecknat
krig i allmänhet, benämningen »örlogsflagga» liktydig med »krigsflagga»,
torde det ligga i sakens natur, att sådan flagga bör användas å alla
krigsmakten tillhörande fartyg, båtar, fästningar och byggnader samt af
krigsmakten begagnade etablissement. Att därvid skilja på armén och
flottan synes mig icke blott ologiskt utan ock opraktiskt, då häraf
blefve en följd, att inom en sjöfästning eller en garnisonsort, där afdelningar
från såväl armén som flottan äro förlagda, båtar och måhända
nära intill hvarandra belägna byggnader, använda för krigsmaktens
räkning, skulle betecknas med olika flaggor, hvilket ingalunda vore
ägnadt att befordra den samhörighetskänsla mellan de båda försvarsgrenarna,
som det är af största vikt att bevara och för hvilken don
gemensamma flaggan är en betydelsefull symbol.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Utgående från ofvan nämnda uppfattning, att »örlogsflagga» är
liktydig med »krigsflagga», synes det mig ock naturligt, att Hans Maj:t
Konungen såsom högste befälhafvare för rikets krigsmakt bör å det
slott eller den byggnad, där Hans Maj:t Konungen bor eller vistas,
föra sådan flagga med kungl. emblem i korsets midt, samt att för
kungl. prins, som i egenskap af regent inträder i Hans Maj:t Konungens
makt och myndighet, detsamma bör gälla. Det skulle i sådant
fall återstå slott och byggnad, där öfriga medlemmar af den kungl.
familjen bo eller vistas eller där ståthållare är anställd, samt riksdagshuset
eller annan byggnad, där riksdagen är församlad. Följdriktigheten
torde då fordra, att å dessa slott och byggnader användes riks(national-)flaggan,
möjligen med kungl. emblem i korsets midt för
medlemmar af den kungl. familjen.

Anses däremot »örlogsflagga» icke vara liktydig med »krigsflagga»,
så synes mig intet skäl föreligga att vidtaga ändring i nu gällande
bestämmelser för förstnämnda flaggas förande.

Behöfligheten eller lämpligheten af särskilda emblem eller tecken
i flaggan för vissa statens verk sammanhänger med frågan om den tvåtungade
flaggans användande, enär själfva denna flagga synes mig
utgöra ett slags emblem. Att särskilda tecken för vissa statens verk
äro lämpliga, om än ej oomtvistligt nödvändiga, synes mig påtagligt,
och kan jag därför ej heller finna något giltigt skäl till ändring af det
nuvarande förhållandet, enligt hvithet sådana tecken föras i det inre
öfre fältet. Beträffande åter den tvåtungade flaggan torde dess behöflighet
vara mera tvifvelaktig. Sättas emblem i riks-(national-)flaggans
inre öfre fält, vill det synas, att den tvåtungade flaggan saklöst kunde
bortfalla.

Men möjligen skulle det då erfordras, att särskilda emblem eller
tecken nyskapades: för kungl. slott, där ståthållare är anställd; för
riksdagshuset eller annan byggnad, där riksdagen är församlad; samt
för andra statens byggnader, såsom länsresidens och landtstatshus in. fl.
Indika icke tillhöra sådana statens verk, som redan äga emblem. Det
synes mig att ett gemensamt sådant för alla dessa kategorier vore
tillfyllest, till exempel en kungl. krona i det inre öfre fältet.»

Chefen för öde arméfördelningen.

»Hvad beträffar flaggornas form samt förhållandet mellan deras
olika delar, synes mig konsul Trapps förslag icke tillfredsställande.

Det förslag, som framställts af chefens för flottans stab, förefaller
mig, hvad de rent yttre proportionerna beträffar, synnerligen tilltalande,

ArméfÖrdelningschefens

5:te arméför
delningsdistriktet.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No Ilo.

hvaremot jag icke kan instämma i detsamma vidkommande de olika
delarnas dimensionsförhållanden inbördes. Det gula korset synes mig
nämligen för smalt, hvarigenom den blåa färgen blifver allt för dominerande.

För mig står det därför klart, att de förhållanden mellan flaggans
olika delar, hvilka framgå af närslutna »förslagsskiss till rikets flaggor»,0)
gifva en lämpligare fördelning af flaggans färger.

Genom den däri föreslagna, proportionsvis större bredden på det
gula korset, blifver det äfven möjligt att därjämte komma ifrån användningen
af ett hvitt fält för emblemens placering (se fig. 1 och jämför
chefens för flottans stabs förslag), hvithet förefaller mig vara en stor
fördel, då det hvita fältet i hög grad är ägnadt att förtaga det helhetsintryck
man, synes det mig, i första hand bör fordra af en flagga.

Angående de olika färgtonerna, förefaller den koboltblåa ej så
liflig, som önskligt vore. Mitt öga tilltalas mera af en ultramarinblå
ton.

Å bilagda förslagsskiss äro för jämförelse af dessa färgtoner fig.
1, 2, 3 och 4 utförda i ultramarin samt fig. 8 i koboltblått.

Då därtill af gult en mångfald olika färgtoner förekomma, anser jag
det äfven nödvändigt, att viss sådan bestämmes, och synes härvid
gummigutta böra vara att föredraga.

Vidkommande användandet af olika slags flaggtyper, anser jag, att
den tvåtuugade bör bortfalla, hvadan rikets flaggor skulle komma att
bestå af örlogsflaggan och natioualflaggan, då den kungl. flaggan
äfvensom den eller de hvilken afses för statsegendom in. in., kunna
anses vara varianter af nämnda typer.

Hvad slutligen beträffar, huruvida förandet i flaggan af särskilda
emblem eller tecken må vara nödigt eller lämpligt samt dessa teckens
beskaffenhet och plats i flaggan, tillåter jag mig vidare i underdånighet
anföra följande.

Rörande emblemens eller tecknens nödvändighet eller lämplighet,
torde det i första hand icke råda något tvifvel om, att statsegendom
samt statens verk och inrättningar böra kunna genom den flagga de
föra skiljas från enskildas.

Behofvet af särskilda tecken i flaggan, hvilken ju i regeln endast
är hissad å särskilda flaggdagar, förefaller mig däremot icke så trängande.
De inrättningar, nämligen posten, tullen och lotsverket in. in.,
hvilka synas mig mest af alla i behof af eu särskild beteckning, kunde
lämpligen under flaggan bära eu hvit duk, i hvars midt ett blått betecknande
emblem vore insy dt (se beteckningsflaggorna fig. 5, 6 och 7)

*) Handlingarna bifogad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

på samma sätt som sjukhus bära geneverkorset. Dessa beteckningsflaggor
kunde i så fall vara hissade äfven andra dagar än flaggdagar,
hvarigenom de kommo att erhålla en verkligt praktisk betydelse.

Härigenom skulle det endast kräfva^ ett enda emblem för att i
nationalflaggan ange, att densamma vore hissad öfver statsegendom
eller statsinrättning, och synes mig detta emblem lämpligast böra bestå
af riksvapnets tre heraldiska kronor, förgylda och placerade i det gula
korset så, som fig. 2 anger.

I hvarje fall finner jag chefens för flottan förslag att placera emblemen
i vänstra öfre fältet mindre tilltalande, utan synes mig att, därest
mitt förslag om särskilda beteckningsflaggor icke skulle vinna gillande,
utan särskilda emblem i flaggan skulle anses vara af nöden,
dessa emblem i så fall böra placeras så, som i fig. 8 angifvits för en
eventuell postflagga.

Beträffande befogenheten att hissa de här föreslagna olika flaggorna
anser jag

att örlogsflaggan bör föras å rikets fästningar, å byggnad upplåten
till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen, generalstaben,
flottans stab samt armé- och marinförvaltningarna, å arméns och flottans
undervisningsanstalter, kasernbyggnader och lägerplatser samt å
sjöförsvarets fartyg och båtar, livarjämte densamma dessutom må föras
å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor eller
vistas, eller där ståthållare är anställd; samt

att nationalflagga med tre kronor i det gula korset, fig. 2, skall
användas i alla andra fall, där det kräfves att med flagga beteckna
svenska statens institutioner, byggnader eller fartyg.»

Chefens för 6:te arméfördelningen:

»Svenska flaggan är en sinnebild af svenska nationen i dess helhet. ArmétordeiDen
är enhetens och sammanslutningens symbol. Några afarter af den- ^''.‘tfårméför-1
samma, vare sig med tungor för att beteckna eu del af den svenska krigs- deiningsmakten
eller med olika märken för att känneteckna särskilda stats- dlstnktetändamål
såsom post, tull, telegraf m. m., torde icke böra finnas, ty
då öfvergå sådana flaggor att beteckna en del, i stället för det hela.

Behöfva dessa statsändamål särskild! utmärkas, torde det böra ske
genom andra medel än genom ett förändrad! utseende af den svenska
flaggan. Svenska flaggan bör vara hela folkets egendom. Den bör
därför vara en enhetsflagga och tjäna ett enda ändamål, ej förses med
märken för skilda, underordnade syften. Bestämmelserna rörande flaggan
böra också vara enkla, så att de kunna af hvarje svensk under -

Militärbefälhafvaren
p&
Gottland.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

såte, han må vara så okunnig som helst, lätt uppfattas. Den enkla,
rena, raka flaggan lär sig alla lättast att känna igen och förstå, att
den är ett nationellt tecken, som manar till samhörighet, just en sådan
sammanhållande och enande symbol, som vi nu, mera än någonsin,
hafva behof af.

Det synes mig därför som om enhetsflaggan — utan alla afarter
■— skulle vara den bärande tanken, när det gäller att stifta en ny
flagglag.

Å de tvänne planscher, som bifogats statsrådsprotokollet, upprättade
af flottans stab och af konsul Trapp, äro benämningarna på de
föreslagna två olika slagen af flaggor betecknande nog. Genom flottans
stabs förslag ställes örlogsflaggan utanför »rikets (nationens) flagga»
och genom konsul Trapps förslag skulle blott flaggor för marinen och
handeln komma att finnas, men ej för rikets öfriga statsändamål och
innebyggare, som ej idka handel. Ytterligare ett skäl för att införa
en enda flagga, nämligen den svenska flaggan.

För krigsmakten torde fortfarande, såsom hittills för armén, böra
finnas äretecken, som påminna krigsfolket om fädrens bedrifter och
egga till mandom och tapperhet. Dessa äretecken kunna och böra
visserligen bära de svenska färgerna, men böra icke anses såsom några
särskilda slag af den svenska flaggan. När alltså flottans utmärkelseeller
äretecken skola bestämmas, kan det ifrågasättas, huruvida deras
utseende borde blifva föremål för lagstiftning af Konung och Riksdag
gemensamt. Konungen ensam afgör ju huru arméns fanor och standar
skola vara beskaffade och i konsekvens härmed synes det ock som om
Konungen allena borde äga bestämmelserätt äfven öfver flottans äretecken.
Konungen bestämmer äfven kommandoflaggornas utseende för
armén (se Tjänstgöringsreglemente för Armén IV delen) och torde därför
också kunna bestämma angående befälstecknen för flottan, oberoende
af lagen om den svenska flaggan.

På grund häraf får jag i underdånighet förorda:

att endast en flagga, lika för hela riket, till färg och dimensioner
lika med den, som angifves af flottans stab för »rikets (nationens)
flagga», utan emblem eller tecken, må i den nya lagen blifva föremål
för stadganden och benämnas den svenska flaggan.»

Militär b ef dikaf''varen å Gottland anför:

»Genom nådig remiss anmodad att inkomma med yttrande rörande
ett, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 8 december 1905 in -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

taget ärende angående rikets flagga, får jag i underdånighet anmäla,
att jag, sedan jag varit i tillfälle att taga kännedom om de inom kungl.
flottans stab utarbetade förslag till kungörelse angående rikets flagga,
angående kungl. flagga och kungl. vimpel samt särskilda flaggor för
ämbetsverk och segelsällskap m. fl., äfvensom till bestämmelser angående
befäls- m. fl. tecken, däremot ej har något annat att erinra,
än att det synes mig lämpligare om alla s. k. tecken sattes midt i
flaggan.»

Chefens för fortifikationen utlåtande är af denna lydelse:

»Sedan statsrådet och chefen för civildepartementet genom ämbetsskrifvelse
af den 8 sistlidna december delgifvit mig Eders Kungl. Maj:ts
nådiga beslut rörande infordrande af vissa verks och myndigheters
underdåniga utlåtande, angående hvilka allmänna bestämmelser böra
meddelas, dels om den svenska flaggans form, förhållandet mellan flaggans
olika delar samt dennas färger, dels ock huruvida och i hvad
utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må,
hvad vederbörande verk beträffar, vara nödigt eller lämpligt samt dessa
teckens beskaffenhet och plats i flaggan, får jag härmed i underdånighet
anmäla, att jag förordar de af flottans stab afgifna förslagen till
örlogsflagga och rikets (national-) flagga samt anser, att de under äldre
tider brukade ljusare färgerna, nämligen mellanblå färg (kobolt) för
hörnfälten och en ljusare, guldgul färg för korset böra komma till
användning.

Vidkommande användandet af den nya örlogsflaggan synas mig
bestämmelserna i § 1 af nådiga kungörelsen den 7 maj 1897, angående
förande af flagga å statens fartyg och byggnader, den ändringen
böra vidtagas, att, efter orden »å rikets fästningar», slutet af nämda
§ gifves följande lydelse:

»å landtförsvaret tillhörande eller af armén begagnade byggnader,

å lägerplatser, samt

å armén tillhörande fartyg och båtar».

Å andra än i § 1 angifna statens fartyg eller byggnader bör hissas
nation alflagga.

Några andra bestämmelser rörande särskilda emblems eller teckens
förande i flaggan anser jag icke för fortifikationens del vara erforderliga.
»

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 A.fd. 61 Höft.

Chefen för
fortifikationen.

Generalfält tygmäataren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

G ener alfälttyg mästaren och inspektören för artilleriet anför följande:

Angående flaggans form och förhållandet emellan

dess olika delar.

Af de nu brukade formerna af vår flagga, tretungad, tvåtungad
och tvärskuren, synes mig den tvåtungade utan olägenhet kunna utgå,
och där den nu brukas — å en del statens fartyg och byggnader —
ersättas med den tvärskurna, försedd med ett lämpligt emblem, eller
i vissa fall med den tretungade (se nedan).

Af de tvenne förslag, A flottans stabs och B konsul Trapps, som
bifogats ifrågavarande protokollsutdrag, synes mig det förstnämnda
och särskildt »nationalflaggan» tillfredsställande ur skönhetssynpunkt i
fråga om såväl yttre form som förhållandet emellan de blå och gula
fälten och ur denna synpunkt, som då det gäller en flagga, bör tillmätas
stor betydelse, obetingadt att föredraga framför det senare.

Angående flaggans färg.

Flaggduk med ljusare blå färger säges i det ifrågavarande protokollsutdraget
numera kunna tillverkas hållbar och föreslås därför, att
en dylik färg må fastställas. Vid förfrågan hos åtskilliga flaggfabrikanter
och försäljare har emellertid uppgifvits, att flaggduk af ylle i
ljusblå färger väl vore hållbar, men att detta ej vore fallet om bomullsduk
användes. Den blå färgen öfverginge då snart till gråaktig.

Då många privatpersoner sannolikt komma att af kostnadsskäl anskaffa
bomullsflaggor (dessa betinga endast något mer än halfva priset
i jämförelse med ylleflaggor), torde den färg, som skall fastställas böra
bestämmas med hänsyn därtill, att den kan erhållas hållbar äfven för
bomullsflaggor.

Angående användandet af olika slags flaggor.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 7 maj 1897,
§ 1, må örlogsflaggan, förutom å flottans fartyg, båtar och byggnader
samt i de fall reglementet för flottan bestämmer föras

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor
eller vistas eller där ståthållare är anställd;

å riksdagshuset eller å annan byggnad, där Riksdagen är församlad; å

rikets fästningar;

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 115.

å armén, tillhöriga båtar samt af densamma begagnade kasärnbyggnader
och lägerplatser.

Angående de första af dessa bestämmelser torde ej finnas något
att erinra, men den sista, som handlar om örlogsflaggas förande å arméns
båtar m. m. synes mig böra erhålla följande lydelse:

»å armén tillhöriga eller af densamma använda fartyg och båtar,
om de stå under militärt befäl, å byggnader som användas af landtoch
sjöförsvarsdepartementen, armé- och marinförvaltningarna samt
landtförsvaret i allmänhet eller tillhöra detta, samt å arméns lägerplatser
och skjutplatser».

Dels kunna nämligen ej endast »båtar» utan äfven »fartyg» tillhöra
armén eller af densamma blifva använda, dels kan det inträffa,
att armén tillhörande båtar och fartyg blifva utlånade åt civila personer
för utförande af arbeten i försvarets tjänst, då de ej lämpligen
böra föra örlogsflagga, dels är »kasärner» ett allt för trångt begrepp,
då detta ej innefattar t. ex. sjukhus, tygstationer, krutförråd eller andra
förråder och anstalter, å h vilka såsom tillhörande landtförsvaret ej annan
än örlogsflagga bör föras, dels bör slutligen »skjutplatser» angifvas,
då det är möjligt att sådana äro att hänföra hvarken till »kasärn», ej heller
till »lägerplats».

Angående förande af emblem i flagga.

Kungl. flagga synes mig lämpligen såsom nu är fallet böra utmärkas
genom särskildt emblem.

Ä annan statsegendom än hvad nyss ofvan blifvit sagdt, vid rikets
beskickningar och konsulat i främmande länder föres lämpligen
rikets nationalflagga med passande af Kungl. Maj:t fastställdt gemensamt
emblem t. ex. kungl. krona i det öfre blå fältet.

Det torde vidare vara lämpligt att genom flagga med särskildt
emblem utmärka, att byggnad eller fartyg är afsedd eller användes för
visst statsändamål t. ex. för post-, tull-, telegraf- och lotsverket samt
statens järnvägar.

Ensldldt segelsällskap synes mig möjligen böra tillerkännas rätt
att i flagga föra bokstäfver eller emblem, som af Kungl. Maj:t godkännes.

Utöfver hvad ofvan blifvit sagt, torde ej någon böra äga rätt att
i flagga insätta bokstäfver eller emblem, då flaggans helgd härigenom
lätt äfventyras och misstag om de fastställda kunde tänkas uppkomma,
hvarigenom värdet af dessa förringas.

Inspektören

för

kavalleriet.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

Öfverträdelse häremot äfvensom oberättigadt förande af örlogsflagga
bör straffas med böter.»

Inspektören för kavalleriet, H. K. II. hertigen af Västergötland, anför,
med bifogande af prof å flaggduk, följande:

»1. Flaggtyper.

Af rikets flagga anser jag, att endast tvenne typer böra finnas, nämligen
grundtypen, den jämnskurna nationaldag g an, och den af ålder tretungade
örlog sflagg an.

Den hittills i vissa fall använda tvåtungade flaggans fortsatta bibehållande
får jag i underdånighet på det bestämdaste afstyrka, enär jag
anser densamma icke blott ur skönhetssynpunkt otillfredsställande, utan
äfven ägnad att vålla osäkerhet vid skiljandet från örlogsflaggan.

2. Flaggans form och färg.

Beträffande formen samt förhållandet mellan flaggornas olika delar
ansluter jag mig obetingadt till det i remisshandlingen såsom »A Flottans
stabs förslag» betecknade.

Bestämmande för mig härvidlag är icke enbart, att detsamma synes
mig mera tilltalande för ögat, utan äfven rent praktiska skäl. Flaggan
enligt »B. Konsul 0. Trapps förslag» synes mig lätt, särdeles efter en
tids begagnande under hård påkänning af vinden, och äfven annorledes,
kunna komma att te sig rektangulär med långsidan mot stången.

I fråga om färgen anser jag, att densamma bör lagfästas icke endast
genom angifvande af densamma till mellanblå och ljust gul, utan äfven
och framför allt genom fastställande af modellfärgen å flaggduk. Dylik
af fastställd färg bör till efterrättelse finnas tillgänglig å lämpliga platser
i landet, exempelvis hos Konungens befallningshafvande. I syfte att
angifva min uppfattning i färgfrågan tillåter jag mig i underdånighet
bifoga prof å flaggduk i de färger, hvilka jag finner mest tilltalande.
Endast genom att på dylikt så att säga påtagligt sätt bestämma färgerna
torde vara möjligt att undgå en mängd mer eller mindre tilltalande
variationer i flaggan.

3. Emblem och tecken i flaggan.

Statens med flera ändamål synes mig liksom hittills påfordra bestämmandet
af vissa emblem och tecken i flaggan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Emblemens plats har hittills varit antingen i korsets midt eller i
ett af flaggans inre hörn, hvithet numera efter unionsmärkets försvinnande
gifvetvis varder det öfre. Emellertid anser jag mig på goda
grunder kunna i underdånighet föreslå, att emblemen genomgående böra
placeras på samma sätt, som hittills skett å kungl. flagg och å vissa
segelsällskaps flagg det vill säga pa hvit eller möjligen gul duk i korsets
midt. Härigenom vinnes icke blott enhet i fråga om platsen, utan
äfven den fördel, att emblemen framträda med större tydlighet, än hvad
fallet torde vara vid anbringande direkt å den blå duken. Skulle detta
förslag icke kunna vinna bifall, så får jag i underdånighet ansluta mig
till den åsikt, att samtliga emblem, med undantag af riksvapnet, anbringas
i det öfre blå fältet, som är närmast stången.

Hvad angår vissa tecken i örlogsflaggan, så torde dessa böra föras
å plats och sätt, som i kommandoväg för flottan bestämmes.

Angående emblemens utseende och förande i de olika flaggorna, så
anser jag, att i örlogsflaggan bör endast få förekomma riksvapnet, bildande
i denna flagga Kungl. Flagg. Hittillsvarande emblem i örlogsflagg
förda af vissa segelsällskap böra öfverflyttas till nationalflaggan.

I nationalflaggan får jag i underdånighet föreslå,, att följande emblem
måtte till förande stadgas:

riksvapnet för riksdagen, de för lots-, tull-, post- och telegrafverken
samt statens järnvägar brukliga tecken för dessa myndigheter
jämte tecken för vissa segelsällskap; samt

kungl. krona för alla öfriga statens myndigheter med flera, för
hvilka icke örlogsflagg är medgifven.

I detta sammanhang tillåter jag mig i underdånighet såsom synnerligen
önskvärd! framhålla, att, i likhet med hvad förhållandet är med
flertalet utländska flaggor, ifrågavarande emblem måtte göras något
större och kraftigare i sin teckning, än hvad hittills varit brukligt, så
att med emblem försedd flagga måtte, såsom till exempel den tyska
»Reichdienstflagge)), erhålla den särskilda karaktär af statsflagga, som
därmed åsyftas. Detta önskemål torde äfven lättare uppnås, därest
emblemet finge sin af mig förordade plats å duken i korsets midt.

4. Användandet af flagga.

Härutinnan får jag, oafsedt bestämmelser för nationalflagga utan
emblem, i underdånighet föreslå:

Chefen för
flottans stab.

30 Knugl. Maj:ts Nåd. Proposition No 115.

att kung!, flagg och vimpel föras enligt bestämmelser utfärdade
i kommandoväg;

att nation alflagga med riksvapen föres å byggnad afsedd för Riksdagen; att

örlogsflagga föres:

å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och byggnader enligt särskilda
bestämmelser;

å kung! slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor
eller vistas;

å rikets fästningar;

å byggnader, inlimmande ämbetslokaler för landt- och sjöförsvarsdepartementena,
generalstaben, flottans stab, armé- och marinförvaltningarna;
samt

å armén tillhörande kaserner eller å byggnader inrymmande staber,
trupper och skolor;

att national flagga med särskildt tecken föres å byggnader eller
fartyg, tillhörande:
lotsverket,
tullverket,
postverket,
telegrafverket och
statens järnvägar samt
vissa segelsällskap;

att nationalflagga med kungl. krona föres:
å kungl. slott, där ståthållare är anställd;

å staten tillhöriga byggnader och fartyg, å hvilka örlogsflagga icke
skall användas; samt

af Kungl. Maj:ts beskickningar (sändebud) och konsulat (konsuler)
hos främmande makter.

5. Särskilda bestämmelser.

För öfverträdelser, af hvad som blifvit stadgadt rörande såväl
flaggans form och färger som förande af olika flaggor, synas mig straffbestämmelser
böra fastslås, hvilka torde böra göras skarpare angående
förande af ej tillkommande flagga, än beträffande afvikelser i fråga om
form och färg.»

I afgifvet utlåtande har chefen för flottans stab med bifogande af

Kung! Maj.is Nåd. Proposition N:o 115. 31

åberopade uppgjorda författningsförslag med tillhörande ritningar °) anfört
följande:

»Med anledning af nyssnämnda skrifvelse, och då enligt min åsikt
förutom nationalflaggan äfven örlogsflaggan bör räknas såsom en rikets
flagga, har i flottans stab utarbetats

dels förslag till Kungi. Maj:ts nådiga kungörelse angående rikets
flaggor m. m.;

dels förslag till Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående kungl.
flagga och kungl. vimpel samt särskilda flaggor för ämbetsverk och
segelsällskap m. in.; samt dels förslag till bestämmelser angående befäls-
m. fl. tecken.

Det förstnämnda af dessa förslag upptager de föreskrifter i frågan,
som torde böra genom lag fastställas; det andra förslaget upptager
sådana bestämmelser, som af Kungl. Maj:t lämpligen torde böra utfärdas
med anledning af nyssnämnda lagbestämmelser och det tredje förslaget
upptager sådana föreskrifter, som med anledning af rikets flaggors
förändrade utseende torde blifva nödvändiga att i kommandoväg
utfärda.

Då de! sistnämnda förslaget endast berör kungl. flottan, har jag i
skrifvelse denna dag till statsrådet och chefen för kungl. sjöförsvarsdepartementet
öfverlämnat detsamma, men då det äfven i viss mån
sammanhänger med de två förstnämnde förslagen, får jag, med bifogande
af dessa två förslag, för belysande af frågan i sin helhet i underdånighet
äfven bifoga en afskrift af nyss nämnda skrifvelse till chefen
för kungl. sjöförsvarsdepartementet.

De nu upprättade förslagen till kungörelser angående rikets flaggor,
kungl. flagga och kungl. vimpel in. in. skilja sig hufvudsakligen
trån nu gällande bestämmelser endast däruti, att den tvåtungade flaggan
blifvit borttagen såsom obehöflig och ägnad att vålla osäkerhet vid
skiljandet mellan nationalflaggan och örlogsflaggan.

Såsom örlogsgös att enligt häfd användas i förstäfven å örlogsfartyg
har till nådig fastställelse föreslagits örlogsflaggan, i öfverevsstämmelse
med hvad inom svenska flottan varit brukligt före unionens med Norge
inträdande.

Då sålunda någon örlogsgös af särskildt utseende icke upptagits,
har till användande för rikets beskickningar och konsuler hos främmande
makter föreslagits nationalflaggan, försedd i det öfre blå fältet
invid stången med en kungl. krona i guld i stället för det genom
kungl. förordningen den 20 juni 1844 för motsvarande myndigheter

*) Jfr handlingarna.

Stationsbefälhafraren
i
Stockholm.

32 Eungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o Ilo.

föreskrifna särskilda tecknet, unionstecknet i örlogsflaggan = örlogsgösen.

Den för Kung! Maj:ts beskickningar och konsuler föreslagna nationalflaggan
med särskildt emblem bär jämväl föreslagits att användas
för att beteckna sådan statsegendom, för hvilken vare sig örlogsflaggan
eller nationalflaggan med särskildt emblem icke blifvit föreslagen.

Beträffande rikets flaggors form, förhållandet mellan flaggornas
olika delar samt deras färger, får jag i underdånighet förorda det af
de två till remisshandlingen fogade förslagen, som betecknats med »A.
Flottans stabs förslags.

Det med t>B. Konsul O. Trapps förslag» betecknade förslaget synes
mig, hvad flaggornas form beträffar, alltför mycket närma sig kvadratens,
hvarigenom den hissade flaggan genom dukens buktningar torde
komma att förtona sig såsom en i hojdväg aflång flagga.

Beträffande användande af olika slag af flaggor, synes mig endast
två slag böra ifrågakomma, nämligen nationalflaggan och örlogsflaggan,
den sistnämnda i öfverensstämmelse med namnet hufvudsakligen för
rikets försvarsväsen.

Den kungl. flaggan, äfvensom de för ämbetsverken in. m. föreslagna
flaggorna, torde nämligen kunna betraktas såsom varianter af
nyssnämnda två flaggtyper.

Slutligen beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande i
flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk
beträffar, vara nödigt eller lämpligt samt dessa teckens beskaffenhet
och plats i flaggan hänvisas till bifogade förslag. Häri har upptagits
särskilda flaggor för samtliga de ämbetsverk, för hvilka under senare
tider särskilda flaggor funnits fastställda. Ehuru en del af dessa ämbetsverk
väl torde kunna undvara några särskilda flaggor, men andra
åter, såsom exempelvis posten och tullen, lämpligen böra vara försedda
med något särskildt utmärkande tecken, har någon inskränkning af de
särskilda flaggorna för vissa ämbetsverk likväl icke ansetts böra ifrågakomma.
De föreslagna flaggorna utgöras af nationalflaggan med det
för ämbetsverket ifråga häfd vunna emblemet i flaggans öfre blå fält
vid stången.»

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm uttalar sig i frågan
på följande sätt:

»Till den i regeringformen § 79 omnämnda rikets flagga (nationalflagga)
bör enligt min mening återupptagas den gamla flagga, under
hvilken våra förfäder stridt och blödt för fosterlandet, flaggan med det

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

gula korset på det blåa fältet — solens guld på himlens blå — och
vara fäderneslandets symbol, samt härigenom vara den förnämligaste af
svenska flaggor. Alldeles oriktigt har i vårt land den meningen hos
många varit rådande, att den tungade, särdeles den tretungade flaggan
varit deri förnämsta. Så är icke förhållandet i andra länder, där nationalflaggan
har annat utseende än örlogsfiaggan. Öfverallt ser man där
nationalflaggan sättas främst. Så t. ex. blåser i dessa länder å riksförsamlingens
hus nationalflaggan och icke såsom här å vårt riksdagshus
örlogsflaggan. Anledningen härtill är troligen den, att man hos oss
har den föreställningen, att örlogsflaggan har företräde framför den vanliga
fyrkantiga, som i regeln gått under namn af handelsflagga.

Örlogsflaggan har säkerligen tillkommit för att utvisa, att det fartyg,
eller den plats, fästning, kasern eller dylikt, hvarå densamma är
hissad, är till för krigsändamål och således för att särskilja den från
andra för fredliga värf afsedda fartyg och byggnader m. in., men den
bör därföre alls icke hafva något företräde framför nationalflaggan,
hvilken är och bör förblifva den förnämligaste.

Angående måtten på rikets flaggas (nationalflaggans) olika delar,
eller det inbördes förhållandet mellan dessa delar, föreligga tvenne
förslag: det som utgått från flottans stab (ursprungligen utarbetadt
af konteramiralen m. m. J. Hägg), och det så kallade Trappska förslaget.
Jag är icke i tillfälle att bedöma, hvilket af dessa förslag stöder
sig på längst tillbaka gående historiska fakta, ehuru jag tror att
det Trappska härvid är det riktigaste. Men då denna flaggas form är
kvadratisk, kommer den, att, då den buktar sig för vinden, få utseende
af att bredden är mindre än höjden, ett förhållande, som enligt mitt
omdöme är oskönt och som stöter ögat, åtminstone sjömannens. Också
äro alla nationens flaggor affånga, d. v. s. längden är större än höjden.

Jag anser af dessa skäl, att rikets flagga bör hafva en aflång rektangulär
form och att förhållandet mellan färgytornas storlek bör vara
i öfverensstämmelse med närslutna Bil. I, fig. 1 °).

Hvad beträffar färgerna, så anser jag att dessa i såväl rikets, som
andra svenska flaggor och befälstecken böra, för att kunna återgifva
de för Sverige symboliska färgerna, vara mellanblå (kobolt) för fälten
och ljus guldgul för korset.

Rikets flagga bör blåsa på riksdagshuset och få fritt användas af
rikets innebyggare, samt å de svenska fartyg, hvilka icke hafva rättighet
att föra örlogsflaggan. Form och utseende få icke förändras.

*) Jfr handlingarna.

Bill. till Eiksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

Örlogsflaggan bör vara lika med rikets flagga, fast försedd med
tre tungor eller stjertar i öfverensstämmelse med Bil. I, fig. 2.

örlogsflaggan bör föras å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och
byggnader, samt

å kungl. slott och byggnad, där medlem af kungl. huset bor eller
vistas, eller där ståthållare är anställd,

å rikets fästningar,

å byggnad upplåten till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen,
generalstaben, flottans stab, armé- och marinförvaltningarna,
samt å arméen tillhörande och af densamma begagnade kasernbyggnader
och lägerplatser.

örlogsflaggan får ej begagnas å andra fartyg, byggnader eller
platser än här ofvan angifvits.

Den af senaste åren å vissa fartyg och byggnader begagnade tvåtungade
flaggan, anser jag böra borttagas och ersättas af rikets flagga,
i vissa fall försedd med något lämpligt emblem; detta dock så sparsamt
som möjligt.

Sålunda anser jag det vara önskligt, att fartyg, båtar och byggnader
tillhörande lots-, post- och tullverken finge i flaggan behålla de
emblem, de hittills haft; detta på grund af den speciella tjänst fartyg
och båtar tillhörande dessa verk hafva att utföra och hvilken kräfver
deras särskilda betecknande.

Dessa emblem böra placeras i det öfre blå fältet invid stången i
stället för såsom nu i det nedre. Bil. II, fig. 4, 5, 6.

Däremot finner jag ej tvingande skäl föreligga att flagga med särskilda
emblem afses för telegrafverket och statens järnvägar.

För andra än här ofvan angifna fartyg och byggnader som tillhöra
staten, äfvensom för Kungl. Maj:ts beskickningar och konsuler hos
främmande makter, anser jag en utmärkande flagga böra afses, och får
jag såsom sådan föreslå rikets flagga, försedd i det öfre blå fältet invid
stången med en kungl. krona i guld. Bil. II, fig. 3.

Angående kunglig flagga och kunglig vimpel, hvilka jag föreslår
erhålla samma form och utseende som Bil. II, fig. 1 och 2 utvisa,
äfvensom om befäls- och andra tecken för sjöförsvaret och flaggor
för segelsällskap torde Eders Kungl. Maj:t komma att i särskild kungörelse
förordna.

Öfverträdelse af gällande lag och kungörelser angående användande
af rikets flagga, örlogsflaggan samt befäls- eller andra tecken
för sjöförsvaret, bör straffas med böter.»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona anför:

»1) Beträffande den svenska flaggans form, förhållande mellan flaggans
olika delar samt dennas färger, får jag förorda det i remisshandlingarna
bilagda förslaget A, utarbetadt af flottans stab.

Enligt detta gifves åt flaggan en mera aflång form än i förslaget
B, upprättadt af konsul O. Trapp, och bar man under senare tider
vant sig vid detta utseende å nationalflaggor, hvillcet äfven af andra
nationer synes allmänt vara antaget.

Beträffande flaggans färger synes mig den mellanblå (kobolt) för
fälten och den ljust guldgula för korset vara mest tilltalande,

2) Beträffande olika slag af flaggor, anser jag att rikets flagga
bör utgöras af »nationalflaggan», hvartill kommer tretungad örlogsflagg och
kungl. flagg, den senare enligt hitintills bruklig form. Användandet
af andra slags flaggor med olika emblemer bör enligt min åsikt inskränkas
så mycket som möjligt, och anser jag, att det endast kan
vara berättigad^ där behofvet tydligen gör sig gällande, såsom förhållandet
enligt vedertaget bruk är med rikets beskickningar hos
främmande makter och konsulat. Dessa böra därför erhålla eu särskild
flagga, bestående af rikets nationalflagga med något emblem,
exempelvis en kungl. krona i öfre fältet invid stången.

3) Slutligen beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande
i flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk
beträffar, vara nödigt eller lämpligt, samt dessa teckens beskaffenhet
och plats i flaggan, anser jag, i öfverensstämmelse med hvad ofvan
redan anförts, att behofvet af emblemer i rikets flagga för att tillkännagifva
statens olika förvaltningsgrenar, icke är af något verkligt
behof påkalladt, enär dessa emblemer blott äro synliga å helt korta
afstånd och endast under den förutsättning, att flaggan verkligen blåser ut.

Skulle det emellertid anses vara nödvändigt, att tilldela statens
förvaltningsgrenar emblem, anser jag, att dessa i sadant fall böra anbringas
i en särskild hvit flagga, som då bör föras jämte rikets
Nationalflagga.

Den enda af förvaltningsgrenarna, för hvilken möjligen något behof
af särskild flagga torde göra sig gällande, skulle vara kungl.
tullverket, då exempelvis dess betjäning vid tullstationerna passa upp
annalkande fartyg; men härvid torde med fördel den föreslagna hvita
flaggan med hitintills brukligt emblem kunna användas.»

Stationsbefälhafyaren
i
Karlskrona.

Chefen för
kustartilleriet.

Lotsstyrelsen.

36 Kung!. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 115.

Chefen för kustartilleriet anför:

»Då jag under hand erhållit kännedom om hvad chefen för flottans
stab genom skrifvelse till Konungen af den 23 januari 1906 uti ifrågavarande
ärende föreslagit, och därvid funnit mig i det väsentligaste
kunna biträda de af honom uttalade åsikterna och förslagen, anser jag
mig icke här böra afgifva någon utredning i ärendet i annan mån än
beträffande ett par detaljer.

Dimensionerna i den af chefen för flottans stab föreslagna nationalflaggan
synas mig nämligen böra ändras så, att längden af de yttre
blåa fälten, uttryckt i det gula korsets bredd såsom enhet, blir icke
större än 4 enheter i stället för de föreslagna 4 Vä. Då saken emellertid
är en ren smakfråga, kan jag icke angifva några skäl för denna min
åsikt.

Beträffande de af nämnde stabschef föreslagna flaggorna för segelsällskapen
synes det mig vidare kunna ifrågasättas, om det kan vara
lämpligt att sällskapens emblem få anbringas i liknande hvita fält i
flaggans midt, som eljest äro förbehållna uteslutande de kungl. personerna.
Visserligen är det sannt, att den kungl. flaggan i så måtto
kommer att skilja sig från segelsällskapens, att den förra är tretungad
och att riksvapnet är anbringadt i det hvita fältet, men då det på
större afstånd mången gång är svårt att upptäcka, om flaggan är tretungad
eller icke, och man med säkerhet icke kan på sådana afstånd
se, hvilket emblem det hvita fältet innehåller, under det att däremot
själfva detta fälts befintlighet lättare konstateras, kan det särskilt vid
afgifvande af saluter från kustpositionerna gifva anledning till missförstånd.
Det hvita fältet borde alltså enligt min åsikt endast få anbringas
i den kungl. flaggan, hvilken därigenom säkrast skulle igenkännas
redan på långt håll.

I öfrigt ansluter jag mig helt och hållet till chefens för flottans
stab ofvannämnda förslag i hvad detsamma berör det till mig remitterade
ärendet rörande flaggan, hvilket förslag jag alltså i detta hänseende
med ofvan gjorda undantag i underdånighet får tillstyrka.))

Lotsstyrelsen uttalar sig i ärendet på följande sätt:

»Ehuruväl det torde vara ostridigt, att den svenska flaggans äldsta
form varit kvadratisk och att det gyllne korset med jämförelsevis smala
armar afdelat den blå grunden i fyra lika stora kvadrater, af hvilka
de bägge yttre längre fram i tiden förlängts med så kallade tungor,
då flaggan användts på örlogsfartyg, lärer dock numera, sedan flaggan
under en lång tidsföljd erhållit en mera utsträckt form och örlogsflaggan
sedan mer än 250 år varit försedd med tunga jämväl för det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

gula korset, en fullständig återgång till flaggans ursprungliga form
icke kunna ifrågasättas. Däremot synas goda skäl föreligga för ompröfning,
huruvida icke de blå fälten närmast stången höra återfå sin
ursprungliga kvadratiska form. Därest nämligen den nuvarande utsträckta
formen, såsom uppgifvits, icke kan spåras längre tillbaka än
till den tid, då unionsmärket med dess sneda kors anbragtes i stället
för det öfre blå fältet, och detta märke till följd af sin form kräfde
större bredd än höjd, så torde det egentliga skälet för bibehållande af
den långsträckta formen för dessa fält hafva försvunnit. Genom återgifvande
af den kvadratiska formen åt nämnda fält skulle dessutom
vinnas två fördelar, som ur estetisk synpunkt synas värda beaktande,
nämligen dels att den gula korsarmen närmast stången blefve lika
lång som hvardera af den öfre och nedre armen, dels att de emblem,
som torde komma att anbringas i det öfre fältet, och hvilka emblem i
allmänhet hafva större höjd än bredd, utan tvifvel taga sig bättre ut
och synas mindre hoptryckta på en kvadratisk yta än på tvären på en
parallellogram.

Hvad angår bredden af det gula korsets armar, kan icke nekas
att denna numera, då den vanligen utgör Vs af hela flaggans bredd,
synes allt för stor. Då det antagandet ligger nära till hands, att
ökandet af korsarmarnas bredd i väsentlig mån förorsakats af önskan,
att den svenska flaggans kors måtte erhålla samma dimensioner som
den norska flaggans, och den senare flaggans kors måst erhålla eu
större bredd af det skål, att dess två färger för att göra sig gällande
kräfde större utrymme, än som af korset upptogs i så väl den svenska
som den danska flaggan, men detta skäl numera icke föreligger, synes
en återgång till korsarmarnas forna bredd, motsvarande V? af flaggans,
vara ur historisk synpunkt lika berättigad som den torde vara det ur
estetisk. I afseende på färgernas nyanser biträder lotsstyrelsen förslaget
om stadgande, att de blå fälten skola hafva mellanblå färg
(kobolt) och korset ljust guldgul färg.

I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får lotsstyrelsen
för sin del i afseende å flaggans form, förhållandet mellan flaggans
olika delar samt färgerna i hufvudsak ansluta sig till det så kallade
Trappska förslaget.

Vidkommande frågan om användandet af olika slag af flaggor
torde det tillåtas lotsstyrelsen att betrakta densamma hufvudsakligen
ur lotsverkets synpunkt.

Härvid förekommer, att det svenska lotsverket allt sedan det för
mera än 300 år sedan blef en statsinstitution, stått i sådan relation till
flottan, att dess öfverstyrelse varit förlagd till amiralitetskollegium,

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

senare förvaltningen af sjöärendena, intill dess verket 1871 erhöll sin
egen öfverstyrelse, dock fortfarande förlagd under sjöförsvarsdepartementet,
till följd hvaraf ock å lotsverkets fartyg från fordom tid alltid
användts örlogsflagga och det vid flottan använda befälstecknet, vimpeln.
Närmare föreskrifter beträffande lotsverkets flagga och vimpel meddelades
uti nådig generalorder den 1 maj 1881, hvarigenom föreskrefs,
bland annat, att flaggan skulle vara »svensk örlogsflagg med ett ankare
och däröfver en stjerna, anbragta i hvitt fält i det gula korsets midt»,
i enlighet med fastställd ritning, äfvensom att befälstecknet för lotsbefälet
skulle vara »en örlogsvimpel med ett ankare och stjerna i hvitt
fält, närmast stående liket», äfvenledes enligt fastställd ritning. Dessa
föreskrifter ägde gällande kraft intill dess, hvad beträffar vimpeln,
genom generalorder den 12 december 1894 stadgades, att örlogsvimpel
endast finge föras å flottans fartyg, till följd hvaraf lotsbefälets
sedan 1600-talet stammande rätt att föra nämnda befälstecken upphäfdes,
samt, hvad angår flaggan, genom kung!, kungörelsen den 7 maj
1897, då den gula tungan i örlogsflaggan borttogs för lotsverket liksom
för andra statens civila verk, äfvensom lotsverkets särskilda märke,
ändradt till ett ankare med krona öfver, flyttades till det ena blå
fältet.

Beträffande den typ af svenska tvåtungade flaggan, som sålunda
1897 infördes, må anmärkas, att densamma, äfven om den har höga
anor i egenskap af Sveriges ursprungliga örlogsflagga, dock mottagits
med ringa tillfredsställelse och ur estetisk synpunkt icke verkar tilltalande,
hvadan icke skäl torde föreligga att bibehålla densamma. Huruvida
den tretungade eller den fyrkantiga flaggan bör användas för
statens civila verk och inrättningar i allmänhet tilltror sig lotsstyrelsen
icke att bestämdt uttala sig om, men får för egen del underdånigst
framhålla önskvärdheten däraf, att lotsverket, med stöd dels af den
historiska utvecklingen, dels däraf att dess fast anställda personal tillhör
flottans reserv, måtte återfå den flagga det af ålder haft rätt att
föra, den tretungade.

Därest Eders Kungl. Maj:t emellertid skulle finna lämpligt att
örlogsflaggan användes uteslutande å flottans fartyg, fästningar m. in.,
som till rikets försvar hörer, och riksflaggan i alla öfriga fall, bör
naturligtvis jämväl riksflaggan begagnas vid lotsverket.

Slutligen har styrelsen att yttra sig i frågan, huruvida och i hvad
utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må,
hvad lotsverket beträffar, vara nödigt eller lämpligt, samt dessa teckens
beskaffenhet och plats i flaggan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Om ock det kan anses mindre af behof påkalladt, att flaggorna
på de civila verkens byggnader i allmänhet äro försedda med särskilda
emblem, torde icke detsamma kunna sägas om lotsverkets flytande
materiel och byggnader, hvilka förekomma på de flesta mera framstående
punkter och i alla farvatten vid våra kuster och som otvifvelaktigt bör
föra ett särskildt igenkänningsmärke. Såsom ofvan anförts består lotsverkets
särskilda märke eller emblem af ett ankare, utmärkande lotsväsendet,
och ofvanför detsamma en stjärna, betecknande fyrväsendet,
hvilket märke finnes anbragt å all lotsverket tillhörande materiel —
med undantag numera af flaggorna — å personalens uniformer o. s. v.
Då nu en ny flagglag skall utfärdas och i följd däraf antagligen nya
flaggor komma att för lotsverket anskaffas och sålunda särskild kostnad
icke föranledes, om det ena eller andra igenkänningsmärket anbringas
i flaggan, hemställer lotsstyrelsen, att lotsverkets särskilda emblem, ett
gyllne ankare och däröfver en gyllne stjärna, må ånyo få ånyo få
anbringas i lotsverkets flagga; lärande platsen för detta märke få
bestämmas till det öfre blå fältet.»

Enligt den underdåniga skrifvelsen bifogadt protokollsutdrag har
öfverfyringeniören Höjer hyst en från öfriga ledamöter i lotsstyrelsen
afvikande mening, hvilken är af denna lydelse:

»Enligt min åsikt är det icke önskligt, att den tretungade flaggan
genom lag af Konungen och Riksdagen fastställes för lotsverket. Det
torde nämligen vid en omreglering af departementen visa sig önskvärdt
att förlägga lotsverket under ett annat departement än sjöförsvarsdepartementet
och skulle i så fall ifrågavarande lag blifva ett hinder
för Konungen att verkställa denna öfverflyttning.

I lotsstyrelsens förord för det Trappska förslaget framför det, som
framställts af chefen för flottans stab, samt i motiveringen härför kan
jag icke instämma.»

Efter en redogörelse för beskaffenheten af postflagga under olika
tider anför generalpoststyrelsen följande:

»Beträffande nu de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna punkter,
hvaröfver styrelsens utlåtande infordrats, berör första frågan den svenska
flaggans form, förhållandet mellan flaggans olika delar samt densammas
färger;

och får generalpoststyrelsen, beträffande formen och förhållandet
mellan de olika delarna ansluta sig till det af de två vid statsrådsprotokollet
fogade förslag, som betecknas med »A. Flottans stabs förslag».
I afseende å färgerna ansluter sig generalpoststyrelsen likaledes

Generalpost styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

till detta förslag-, så vidt detsamma kan anses utmärka, att, såsom
styrelsen anser riktigt, färgen för hörnfälten skall vara klart mellanblå
(kobolt) och för korset ljust gul.

Vidkommande därefter frågan om användande af olika slag af
flaggor anser generalpoststyrelsen för sin del, att endast två flaggtyper
böra förekomma, nämligen grundtypen, den tvärskurna nationalflaggan,
och den tretungade örlogsflaggan. Den förra blir regeln och föres i
alla andra fall, än där förandet af örlogsflagg är särskildt föreskrifvet.
Den hittills i vissa fall begagnade tvåtungade flaggan torde ej vidare
böra komma till användning, enär den från estetisk synpunkt är otillfredsställande
och därjämte ägnad att vålla osäkerhet vid skiljandet
från örlogsflaggan.

Hvad slutligen beträffar den tredje frågan, hvarom generalpoststyrelsen
har att yttra sig, nämligen huruvida och i hvad utsträckning
förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken kunde, hvad postverket
angår, anses nödigt eller lämpligt samt dessa teckens beskaffenhet
och plats i flaggan, så enär generalpoststyrelsen, hvad postverket angår,
anser förandet af ett särskildt emblem nödigt, får styrelsen fördenskull
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes fastställa en
särskild postflagga, och att denna skall blifva nationalflaggan, enligt
flottans stabs ofvannämnda förslag, med postverkets emblem, ett posthorn
i gul färg under kungl. krona, anbragt i det öfre blå fältet invid
stången och med hornets munstycke vettande mot stången.

Vidare anhåller styrelsen, att rättighet att föra postflagga måtte af
Eders Kungl. Maj:t medgifvas i samma utsträckning som för närvarande
äger rum. Någon inskränkning härutinnan synes generalpoststyrelsen
ej böra vidtagas. Postflagga skulle sålunda komma att föras icke blott
å postverkets fartyg — för närvarande allenast ett, nämligen ångfartyget
Öland — och å postverkets egna byggnader samt, när styrelsen
så finner lämpligt, å andra byggnader och lägenheter, däri postkontor
är inrymdt, utan äfven å enskilda fartyg, hvarmed efter öfverenskommelse
med postverket ombesörjdes postbefordran.

Beträffande särskildt enskilda postförande fartyg, tillåter generalpoststyrelsen
sig i underdånighet erinra, att rättighet att föra postflagga
af ålder tillkommit dem och att denna förmån anses äga den betydelse,
att flerfaldiga gånger inträffat, att fartygets ägare med hänsyn därtill
åtagit sig postbefordran gratis eller åtminstone mot nedsatt afgift. Tydligt
är ock, att det för den brefskrifvande allmänheten är lämpligt att kunna
med lätthet se, huruvida ett fartyg får mottaga post till befordran.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Till sist tillåter generalpoststyrelsen sig hemställa, att i lag angående
svenska flaggan måtte inflyta bestämmelse om en öfvergångstid
af två år, hvarunder måtte få af vederbörande användas postflagga af
antingen nuvarande eller nya typen.»

Telegrafstyrelsen anför:

»Af de vid berörda protokollsutdrag fogade två olika förslag, nämligen
flottans stabs förslag till örlogsflagga och nationalflagga samt
konsul 0. Trapps förslag till örlogsflagga och handelsflagga, har telegrafstyrelsen,
hvad beträffar flaggans form och förhållandet mellan dess
olika delar, funnit, att enligt det senare förslaget skulle åt flaggan gifvas
ett utseende, som komme att rätt betydligt afvika såväl från den nu
använda svenska flaggan som från de flesta andra länders nationalflaggor,
hvilket däremot ej är fallet med flottans stabs förslag. Då emellertid,
enligt styrelsens förmenande, något skäl för en dylik ändring i formen
icke förefinnes, allra minst ur skönhetssynpunkt, samt det af flottans
stab föreslagna förhållandet mellan flaggans olika delar dessutom erbjuder
den praktiska fördelen, att en flagga af denna form kan tillverkas
af ett jämnt antal hela eller halfva dukar, anser telegrafstyrelsen stabens
förslag vara obetingadt att föredraga.

Hvad angår flaggans färger har telegrafstyrelsen varit i tillfälle att
taga del af det i förevarande ärende af chefen för flottans stab afgifna
underdåniga yttrande, och synes det styrelsen med hänsyn såväl till de
historiska förhållandena som därtill att man numera lyckats tillverka
hållbar ljusblå flaggduk, att samma förslag förtjänar att förordas och
att således den blå färgen i rikets flaggor bör vara klart mellanblå
(kobolt) samt färgen på korset ljust gul.

Vidkommande användandet af olika slag af flaggor anser telegrafstyrelsen,
att den nu för vissa statens fartyg och byggnader använda
tvåtungade flaggan, som för öfrigt är svår att på afstånd skilja från
den tretungade, icke vidare bör bibehållas, och styrelsen tillåter sig
därvid framhålla såsom sin mening, att, under det förandet af en särskild
flagga för krigsmakten onekligen är lämpligt och kan vara nödvändigt,
föreligger däremot icke något som hälst skäl för att de civila ämbetsverken
skola behöfva föra en flagga, som till formen skiljer sig från
nationens flagga. Telegrafstyrelsen håller för den skull före, att nationalflaggan
bör i förekommande fall användas af rikets innebyggare och
å svenska fartyg, som icke tillhöra sjöförsvaret, samt äfven å statens
byggnader och fartyg med nedan angifna undantag, samt att örlogsflaggan
bör föras å försvaret tillhörande fartyg och båtar, å kungl.

Bih. till Rihid. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afl. 61 Käft. 6

Telegraf styrelsen.

Järnvägs styrelsen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

slott och å byggnad, där Konungen eller regenten bor eller vistas, å
fästningar samt å för landt- eller sjöförsvaret använda byggnader äfvensom
å lägerplatser.

Hvad slutligen angår nödvändigheten eller lämpligheten för vissa
ämbetsverk af förandet af särskilda emblem eller tecken i nationalflaggan,
anser telegrafstyrelsen, att något behof af sådana, åtminstone för telegrafverkets
del, icke förefinnes. För byggnader å land lärer nämligen
ett dylikt emblem icke vara af betydelse, särskilt därför att daglig
flaggning i allmänhet icke förekommer och igenkännande af ämbetsverkets
byggnad således icke är med flaggan afsedt. För de ämbetsverk,
som äga fartyg — hvilket icke är fallet med telegrafverket —
skulle ett särskilda verket utmärkande emblem å fartygsflaggan kunna
hafva verklig betydelse, men vill likväl telegrafstyrelsen i underdånighet
erinra, att ett dylikt emblem redan på tämligen kort afstånd är
svårt att med säkerhet urskilja och att därför det därmed afsedda ändamål
skulle lättare vinnas genom förande, vid sidan af nationalflaggan,
af en särskild tjänsteflagga med andra färger, såsom till exempel vid
lotsverket i vissa fall är förhållandet.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna dylikt emblem
böra fortfarande användas, synes det telegrafstyrelsen lämpligt, att detsamma
anbringas i flaggans inre öfre fält, och får styrelsen härjämte
bifoga en ritning å det fastställda telegrafmärket, enär den bild af
samma märke, som fogats vid chefens för flottans stab ofvanberörda
underdåniga yttrande, icke fullt riktigt återgifver den fastställda formen.

På grund af det anförda får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa,
att allmänna bestämmelser måtte utfärdas om den svenska flaggans
form och färg i enlighet med chefens för flottans stab ofvan omförmälda
förslag till nationalflagga och örlogsflagga, äfvensom om dessa
flaggors användande, den förra i allmänhet och den senare af Konungen
eller regenten samt af krigsmakten; hvaremot telegrafstyrelsen för sin
del icke anser lämpligt, att bestämmelser om förande af särskildt
emblem i nationalflaggan utfärdas.»

I afgifvet utlåtande uttalar järnvägsstyrelsen följande :

»I fråga om den form, som bör för den svenska flaggan i allmänhet
fastställas, samt om det lämpligaste förhållandet mellan flaggans olika
delar, har järnvägsstyrelsen, vid öfvervägande af de två särskilda förslag,
som bifogats ofvanberörda, af styrelsen emottagna protokollsutdrag,
nämligen flottans stabs förslag till örlogsflagga och nationalflagga samt

*) Jfr handlingarna.

Klingl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

konsuln O. Trapps förslag till örlogsflagga och handelsflagga, funnit det
förstnämnda vara att föredraga, och har styrelsen för sin del icke
funnit skäl till någon erinran mot detsamma. Hvad angår flaggans
färger har styrelsen ansett det vara lämpligt, såsom i berörda protokollsutdrag
betonas, att upptaga ljusare färger i flaggan, nämligen en
mellanblå färg (kobolt) för hörnfälten och en ljusare guldgul färg för
korset.

Beträffande användandet af olika slag af flaggor anser styrelsen,
att endast två hufvudformer, den tretungade och den rektangulära, böra
bibehållas. Då den tvåtungade formen i sitt nuvarande skick närmast
är att betrakta såsom en mellanform mellan den tretungade och den
rektangulära, hvilken mellanform är afsedd att beteckna den statsliga
ställningen hos vissa institutioner, men samma mål kan vinnas genom
särskilda i den rektangulära flaggan anbragta emblem, synes det styrelsen
vara lämpligast, att den tvåtungade formen helt och hållet uteslutes,
och att bestämmelser utfärdas därom, att å statens järnvägsbyggnader
skall föras flagga af rektangulär form.

Med denna uppfattning anser sig järnvägsstyrelsen jämväl böra
förorda bibehållandet i statens järnvägars flagga af det genom nådiga
brefvet den 16 september 1897 fastställda emblemet, anbragt på sätt i
nådiga kungörelsen den 27 oktober 1905 förmäles eller i flaggans inre
öfre blå fält.

Slutligen får styrelsen i underdånighet framhålla önskvärdheten
däraf, att för den händelse, såsom ofvan förordats, den rektangulära
flaggan med de af flottans stab föreslagna mått å dess olika delar fastställes
för statens järnvägars flagga, en viss öfver gångstid, som lämpligen
torde kunna bestämmas till två år, stadgas för utbyte af den nuvarande
tvåtungade flaggan mot den nya. Blefve nämligen denna sistnämnda
omedelbart den enda tillåtna, skulle detta, då helt andra mått
såväl för korset som för hörnfälten finnas å den nuvarande flaggan,
medföra nödvändigheten för statens järnvägar att omedelbart kassera
omkring 500 flaggor.

Skulle det emellertid anses lämpligt att utbytet skedde på en gång,
kan kostnaden därför knappast beräknas öfverstiga 10,000 kronor.»

Generaltullstyrelsen anför följande:

»Till fullgörande af den generaltullstyrelsen sålunda gifna nådiga
befallning får styrelsen, med öfverläinnande af ett från kustbevakningschefen
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län i ärendet infordradt

General tullstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

yttrande °), i underdånighet anföra, att styrelsen i fråga om flaggans
form, förhållandet mellan flaggans olika deler samt dennas färger ansluter
sig till förenämnde i flottans stab uppgjorda förslag.

Enligt styrelsens åsikt bör dock den för tullverket i allmänhet
använda flaggan i någon mån skilja sig från riksflaggan; och hemställer
förty styrelsen i underdånighet, att tullverkets flagga, som sedan längre
tid tillbaka fört ett särskilt tecken, utgörande i guld ett T med kungl.
krona öfver, måtte få samma utseende som riksflaggan, men dessutom
vara försedd med nämnda särskilda tecken, anbragt, på sätt under sista
tiden varit förhållandet, midt i det öfre blå fältet närmast stången.

1 § 2 af gällande nådiga tullstadga föreskrifves, att tullbetjänt skall
under vissa omständigheter gifva sig tillkänna genom hissande af tullflagga.
För att eu dylik åtgärd skall få åsyftad verkan, erfordras
emellertid, att flaggan skall hafva sådant utseende, att den äfven på
längre afstånd kan skiljas från flagga af annat slag. Detta kan uppenbarligen
icke blifva fallet med ofvan föreslagna flagga för tullverket,
hvilken icke vidare skulle blifva såsom hittills varit fallet tvåtungad,
utan allenast genom förberörda tecken i ett af fälten komme att skilja
sig från den allmänna handelsflaggan. För den skull får generaltullstyrelsen
därjämte i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes fastställa en särskild tullflagga att användas för prejning, hvilken
flagga i fråga om form och förhållandet mellan dess olika deler synes
styrelsen lämpligen kunna blifva lika med lotsflaggan eller den flagga,
som föres af lotsbåt såsom kännetecken, men i olikhet med denna vara
försedd med ett gult och ett rödt fält, det förra närmast stången.»

Med bifogande af åberopad flagga har Ofverintendentsämbetet anfört
följande:

öfverinten- »Hvad först angår flaggans form och förhållandet mellan dess olika

dentsämbetet. ^elar finner ämbetet sig kunna i sagda hänseenden fullständigt ansluta
sig till det af af flottans stab upprättade, ofvannämnda statsrådsprotokollsutdrag
vidfogade flaggförslag. Beträffande åter färgerna i flaggan
synes det ämbetet, att dessa lämpligen böra så nära som möjligt
öfverensstämma med dem, som ingå i den flagga, hvilken ämbetet härmed
tillåter sig närsluta detta sitt underdåniga utlåtande, och vill ämbetet
i detta sammanhang framhålla den enligt ämbetets förmenande
särdeles stora vikten däraf, att, för vinnande af högeligen önskvärd
enhet och hållning i afseende å den svenska flaggans färger tillfreds -

*) Se handlingarne.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

ställande bestämmelser och anordningar i öfrigt — såsom anskaffande
af eu färglikare för riket eller dylikt — må komma till stånd.

I fråga vidare om begagnande af olika slags flaggor håller ämbetet
af estetiska skäl före, att den tvåtungade flaggan bör för framtiden
afskaffas och anser, att den synnerligen tilltalande tretungade flaggan
bör till användning påbjudas å ställen eller vid tillfällen, där Eders
Kungl. Maj:t och kronan eller riksdagen är representerad, och i öfriga
fall den vanliga tvärskurna flaggan.

Vidkommande slutligen frågan om anbringande i flaggan af särskilda
emblem eller tecken finner Ämbetet sig, likaledes af estetisk
hänsyn, helt och hållet böra afstyrka bruket af sådana.»

Likaledes med bifogande af flagga har akademien för de fria konsterna
anfört:

»Med afseende på den svenska flaggans form och förhållandet mellan
flaggans olika delar får akademien ansluta sig till det af flottans stab
ingifna förslaget, hvarvid akademien särskild t vill, vidkommande användandet
af olika slag af flaggor, betona önskvärdheten af, att den tretungade
flaggan, såsom den prydligaste, kommer till användning i så
stor utsträckning, som Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt. Den
tvåtungade flaggan däremot, som jämlikt bestämmelserna i kungl.
kungörelsen af den 7 maj 1897 för närvarande användes i stor utsträckning,
bör af ästetiska skäl enligt akademiens åsikt helt och hållet
afskaffas.

Hvad flaggans färger beträffar är det af största vikt, att färgnyanserna
i såväl det blåa som det gula lagfästas, ty färgen är för
flaggan af om möjligt större betydelse än formen. Vid fastställandet
af dessa nyanser böra desammas ljusäkthet vara så vidt möjligt garanterade
genom experiment, äfven om någon absolut säkerhet icke därigenom
erhålles, då alla textilfärger så småningom mattas och därmed
förändras genom solljusets inverkan. Färgerna skola dock genom
sådana åtgärder blifva mera enhetliga än nu är fallet. För sin del har
akademien, som anställt flere prof för att utröna, huru olika färgnyanser
te sig i det fria, funnit de å närlagda flagga vara de ur ästetik synpunkt
mest tilltalande. Men då desamma ännu ej hunnit profvas på
ylle (flaggduk) och undersökningar i detta afseende för närvarande pågå,
ber akademien i underdånighet om nådigt tillstånd att få inkomma
med definitivt förslag, när resultatet af dessa föreligger, hvilket med
säkerhet väntas blifva fallet före utgången af nästinstundande februari
månad.

Akademien
för de fria
konsterna.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 115.

Vitterhets-,
historie- oeh
antiqvitetsakademien.

Kommers kollegium.

Med afseende på den frågan, huruvida och i hvilken utsträckning
förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande
verk beträffar, vara nödigt eller lämpligt, anser akademien,
att sådana emblem inverka menligt på flaggans utseende, hvarför de
ur skönhetssynpunkt äro förkastliga. Huruvida de ur praktisk synpunkt
äro i något afseende nödvändiga är en fråga som akademien ej anser
sig äga förutsättningar för att kunna på ett ur saklig synpunkt tillfredsställande
sätt utreda.

Till sist ber akademien att få framhålla nödvändigheten af att
åtgärder vidtagas för att för framtiden förebygga all ovisshet rörande
den lagfästa flaggans utseende, för hvilket ändamål akademien tillåter
sig föreslå, att liggare uppläggas i olika delar af landet och normalflaggor
tillhandahållas genom vederbörande, på sätt Eders Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt.»

Ytterligare har akademien insändt en ny profflagga i hufvudsak
öfverensstämmande med förut ingifvet förslag, hvilken flagga akademien
förordat till fastställelse och hvilken skall hafva visat sig äga
hållbara färger. I sammanhang härmed hafva ock öfverlämnats åtskilliga
prof å flaggduk, hvars hållbarhet i färg pröfvats på olika sätt.

Vitterhets-,historie- och antiqvitetsakademien uttalar sig på följande sätt:

»Med anledning af denna skrifvelse får akademien dels förorda
antagandet af flottans stabs förslag, så mycket mera som det för flaggans
igenkännande på afstånd torde vara nödvändigt att använda ett icke
allt för smalt kors, utan att adademien likväl därmed velat uttala sig,
om de benämningar på flaggan, som staben förordat, dels som sin åsikt
uttala, att den tretungade flaggan bör användas för alla officiella ändamål
och att den för vissa ändamål påbjudna tvåtungade flaggan bör
försvinna, samt slutligen förorda, att, när bitecken behöfva anbringas,
de med undantag för kungsflaggan placeras i nedre, inre hörnet.»

Slutligen har kommerskollegium i sitt yttrande anfört följande:

»Beträffande frågan om den svenska flaggans form, förhållandet
mellan flaggans olika delar samt flaggans färger ansluter sig kollegium
till det i flottans stab uppgjorda förslaget. Kollegium, som härvid utgår
från den förutsättning, att det i flottans stab uppgjorda förslaget upptager
ljusare färger än de hittills merendels använda, nämligen klart
mellanblå (kobolt) för hörnfälten och ljusare guldgul för korset, tillåter
sig emellertid hemställa, att, till säker ledning för framtiden i fråga
om färgerna, dessa varda fastställda enligt tygprof och ej blott i färgtryck.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Vidkommande olika flaggtyper anser kollegium blott två böra förekomma,
nämligen den tretungade flaggan och den tvärekurna, betecknade
å det i flottans stab uppgjorda förslaget den förra såsom »örlogsooh
den senare såsom »rikets (national-)flagga». För närvarande
är väl fastställd för vissa fall äfven en tredje form af den svenska
flaggan, nämligen den tvatungade; men bör enlig-! kollegii förmenande
denna afskaffas såsom icke tillfredsställande i ästetiskt hänseende och
därjämte ägnad att lätt kunna förväxlas med den tretungade flaggan.

Hvad härefter vidkommer användandet af de två slagen af flaggor,
som kollegium förordat, samt eventuellt förande däri af särskilda emblem
eller tecken, lärer kollegium hafva att yttra sig allenast i fråga om dels
flagga för kollegium för det fall, att sådan behöfver ifrågakomma, dels
flagga för konsulaten, dels ock handelsflaggan.

Härvid synes i främsta rummet böra tagas i öfvervägande, om
icke för samtliga statsinstitutioner lämpligen kunde föreskrifvas enahanda
flagga, nämligen den tretungade. Skulle emellertid synnerligen vägande
skäl finnas tala häremot, vill kollegium förorda, att samtliga statsinstitutioners,
således äfven konsulatens, flaggor blifva tvärstanna, helst
utan något emblem eller tecken. Därest ett sådant finnes erfordligt,
föreslår kollegium därtill en kungl. krona eller ock de i riksvapnet
förekommande tre kronorna, att i gul färg anbringas i vare sig det
öfre eller det nedre blåa fältet invid stången.

Hvad särskild! vidkommer flaggan för konsulaten finner kollegium
sig böra uttala, att för beskickningar och konsulat bör fastställas lika
flagga.

Beträffande handelsflaggan, som är afsedd att användas å bland
annat, svenska handelsfartyg, får kollegium, i anslutning till det föregående,
tillstyrka, att såsom sådan flagga fastställes den i flottans stab
föreslagna nationalflaggan utan något emblem eller tecken; dock att i
sammanhang därmed stadgas en öfvergångstid af exempelvis tre år,
under hvilken nu i bruk varande handelsflaggor må användas, äfven
om de ej i fråga om förhållandet mellan de olika delarna eller i fråga
om färgerna öfverensstämma med den fastställda flaggan.»

Från beslutet har kommerserådet Pihlgren varit skiljaktig, på sätt
följande yttrande utvisar:

»Äfven jag håller före, att endast tvenne flaggtyper böra förekomma,
nämligen den tretungade, »örlogsflaggan», och den tvärskurna,
»nationalflaggan». Men då jag är af den åsikt, att den tretungade
flaggan redan af traditionella skäl bör bibehållas såsom ett tecken
för rikets krigsmakt, då jag dessutom anser det vara af praktiska skäl

Underdånig
framställning
af Svenska
segelsällskapet.

48 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N~:o 115.

lämpligt, att jämväl andra statsinstitutioner än krigsmakten hos oss,
liksom hos de allra flesta andra nationer, varda genom af dem förda
flaggor på särskildt sätt betecknade, och då det helt visst skulle under
krigstid vara till väsentligt men, om svenska fartyg, hvilka icke tillhörde
krigsmakten, förde tretungad flagga och därigenom lätt kunde
förväxlas med örlogsfartyg, finner jag, som i öfrigt delar den af kollega
flertal uttalade åsikt, för min del, att i afseende på användandet af de
två slagen af flaggor kollegium bort föreslå,

att den tretungade flaggan måtte föreskrifvas för arméns och
flottans byggnader och fartyg, äfvensom

att för öfriga statsinstitutioner, sålunda äfven för beskickningar
och konsulat, måtte fastställas den tyärskurna flaggan med en kunglig
krona i guldfärg, anbragt i något af de blåa fälten invid stången,
hvilket tecken må för vissa administrationsgrenar efter nådig fastställelse
ersättas af för dem antagna särskilda emblem.»

Härjämte får jag för Kungl. Maj:t anmäla, att Svenska segelsällskapet
den 21 februari 1906 inkommit med en så lydande underdånig
framställning:

»Genom generalorder den 27 februari 1832 erhöll Kungl. Svenska
segel sällskapet, stiftadt af Hans Maj:t Konung Oscar I, tillstånd att
föra örlogsflagga med eu hvit ruta i det gula korset och uti den hvita
rutan bokstafven O, förgyld med en hertiglig krona öfver; genom generalorder
den 18 mars 1878 förnyades detta tillstånd, men blef .på
sällskapets ansökan den hertigliga kronan utbytt mot en kunglig;
genom Kungl. bref den 18 juli 1897 gafs nådigt tillstånd åt sällskapet
att fortfarande få föra samma flagga; från och med den 1 november
1905 utgick unionsmärket ur flaggan.

Sällskapet har sålunda allt från sitt stiftande, det vill säga i 74
år, haft tillstånd att föra örlogsflaggan. I England äger Kopal Yacht
Squadron, i Danmark Kongelig Dansk Yachtclub, i Norge Kongl.
Norsk Sejlforening rätt att föra hvar sitt lands örlogsflagga.

Kungl. Svenska segel sällskapet är i afseende på ledamotsantalet
det största och näst efter tre brittiska segelskap det äldsta i hela
världen och skulle det vara för sällskapet en synnerlig hård pröfning,
om sällskapet skulle förlora den rätt att föra örlogsflagga, som sällskapet
åtnjutit i så många år, och sålunda i detta afseende ställas
tillbaka för ofvannämnda segelsällskap i grannländerna.

På grund af hvad sålunda anförts får sällskapet, därtill föranledt
af att förberedelser pågå till antagandet af nya bestämmelser angående

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

rikets flaggor, härmed i underdånighet anhålla att fortfarande få använda
sin nuvarande flagga.

För egen del får jag underdånigst anföra följande:

Hvad till en början beträffar flaggans proportioner, dess längd Departementsi
förhållande till höjden samt fältens indelning och korsets bredd har
det hufvudsakligen synts mig vara tvenne förslag, bland livilka det är Ang^flTggans
att välja vid meddelande af bestämmelser rörande utseendet i nu före- proportionel-,
varande afseende af rikets flagga, nämligen det som uppgjorts i flottans
stab och det af konsul Trapp framlagda. Af de förut citerade utlåtandena
framgår, att det allenast är lotsstyrelsens majoritet, som omfattat
det Trappska förslaget, medan samtliga öfriga hörda myndigheter och
institutioner förordat det i flottans stab uppgjorda. Enligt min meningbör
detta senare ock läggas till grund för de bestämmelser rörande
måtten å flaggan, som böra i lag meddelas. Det är visserligen möjligt,
att den svenska flaggan mot senare hälften af 1600-talet haft en typ,
närmast motsvarande det Trappska förslaget. Men, äfven om detta förhållande
vore fullgiltigt styrkt, synes mig emellertid däraf icke tillräcklig
anledning föreligga att nu upptaga denna typ, som genom
korsets ringa bredd och flaggans större höjd i förhållande till längden
afsevärdt skiljer sig från de under senare århundraden vanligen brukade
flaggorna här i landet, och, när flaggan buktar sig i vinden, lätt ter
sig som rektangulär med långsidan mot stången. Jag anser mig därför
böra i detta hänseende förorda det af flottans stab framlagda förslaget.

Beträffande härefter flaggans färg, synes det vara ådagalagdt, att Flaggans färg.
denna under äldre tider varit ljusare än under senare år. Efter förra
århundradets midt uppkommo, som kändt, den svartblå och, hvad korset
beträffar, djupt orangegula färg, som flaggan ända tills på sista tiden
företett. I stor utsträckning har man emellertid numera återgått
till mera ljusa färgnyanser, och dessa färger hafva ock i de infordrade
yttrandena allmänt framhållits såsom de lämpligaste. Huru långt man
härutinnan bör gå, är ganska svårt att bestämma. Det gäller här en
smakfråga, där meningarna gifvetvis växla och där några objektiva
skäl för de olika färgnyanserna näppeligen kunna uppställas. De af
öfverintendentsämbetet och akademien för de fria konsterna till af
dem afgifna utlåtanden fogade flaggorna synas mig emellertid vara
de mest tilltalande. Dessa färger torde, hvad de blå fälten beträffar,

Bih. till Riksd. Prat. W06. 1 Band. 1 Afd. 61 lläft. 7

50 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

närmast kunna betecknas såsom ljust mellanblå, en sorts mörkare
turkosblått, samt, hvad angår korset, kunna augifvas såsom guldgul
med en dragning i orange. Af de utaf konstakademien verkställda
prof för utrönande af hållbarheten hos de olika färgerna framgår,
att de starkare mellanblå färgerna icke äro tillräckligt hållbara.
Den dragning i ultramarinblått, som åtskilliga företedda flaggprof eller
färgtryck utvisa och som under senare tiden ofta gifvits åt den svenska
flaggan, gör ett pråligt, nästan skrikande intryck och öfverensstämmer
ej heller väl med den ljusa, tämligen intetsägande gula färg, som upptagits
för korset.

För utvisande af de färger, som böra gifvas åt den svenska flaggan,
synas färgprof af tyg böra bifogas lagen. Att i tryck riktigt återgifva
färgerna har befunnits omöjligt. Färgerna te sig ock annorlunda, då
dagern får spela igenom, än då de föreligga i tryck å papper. I flera
af de afgifna yttrandena har framhållits, att likare, upptagande de för
den svenska flaggan fastställda färger, borde anskaffas och tillhandahållas
å de ställen, Kungl. Maj:t bestämmer. Huru dessa likare lämpligast
böra anordnas, torde icke här behöfva utredas. Antagligen kommer
det att befinnas ändamålsenligt att anordna jämväl dessa med tygprof,
på lämpligt sätt skyddade för dagern. Flaggfabrikanterna torde
dessutom också snart träffa och upprätthålla den rätta färgen, hvarmed
en enhetlig färg i stället för den mångfald af färgnyanser, som
den svenska flaggan nu företer, komme att vinnas.

Olika slag af Vidkommande olika slag af flaggor finnas för närvarande, noga
flaggor. taget, fyra flaggor, den tvärskurna handelsflaggan, den tretungade
örlogsflaggan, den likaledes tretungade kungsflaggan samt den tvåtungade
flaggan, den sistnämnda enligt nådiga kungörelsen den 7 maj
1897 afsedd för andra statens byggnader och verk än de för militära
ändamål upplåtna.

Det kan utan tvifvel råda olika meningar om, hvilken synpunkt, som
bör tillerkännas företräde, när det gäller att lagstadga den svenska
flaggans utseende. Skäl tala såväl för att lämna flaggtyperna, sådana
de under tidernas lopp utvecklat sig, orubbade, som ock att återföra
flaggan till en enhetlig form eller typ. Vinnande af en enhetsflagga
kan emellertid, synes mig, icke ernås utan att offra den tretungade
flaggan. Denna flagga, som sedan århundraden förts af den svenska
flottan och hvarunder landets söner, i ärorika och lyckosamma tider,
liksom under motgångens dagar, fyllt sin plikt mot konung och fosterland,
har dock ett så stort historiskt berättigande och är till sin typ

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

så vacker och tilltalande, att dess borttagande skulle väcka saknad vida
utöfver de kretsar, som häraf närmast beröras.

Den tvåtungade flaggan synes mig däremot icke böra längre bibehållas.
Denna flagga, allmännare införd först 1897, har icke heller
något större historiskt berättigande; den är icke estetiskt tilltalande
och har aldrig blifvit populär.

Jag förordar således fastställande af två typer af den svenska
flaggan: den tvärskurna och den tretungade, den tvärskurna såsom
nationalflagga och den tretungade flaggan såsom en specialflagga d. v. s.
för krigsmakten till lands och sjöss. Härjämte lärer Hans Maj:t
Konungen och med Hans tillstånd medlemmar af konungahuset böra
äga föra tretungad flagga.

Om den tretungade flaggan således återföres till sin ursprungliga
natur af krigsflagga, bör den ej längre föras exempelvis å riksdagshuset
eller å byggnader, som inrymma rena förvaltningsverk vid hären eller
flottan, såsom armé- och marinförvaltningarna. Vid nu anförda förhållanden
bör gifvetvis lotsverket föra den vanliga svenska flaggan.

Att svenska segelsällskapet med nu antydda synpunkter skulle
förlora rättigheten att föra tretungad flagga, en rättighet hvaraf det
begagnat sig allt sedan år 1832, kan tilläfventyrs synas medlemmar af
sällskapet påkostande; men vikten af att fasthålla vid den tretungade
flaggans förut angifna karaktär af specialflagga för krigsmakten, synes
mig vara så stor, att jag ansett mig böra låta hänsynen för ett enskildt
sällskaps traditioner falla.

Frågan om förande af vissa tecken eller emblem i flaggan är, såsom
af de förut citerade yttrandena framgår, föremål för olika meningar
bland de hörda myndigheterna. Enligt min åsikt bör flaggan i så
stor omfattning som möjligt hållas fri från alla märken och emblem.
Allenast med fasthållande häraf kan flaggan rotfästa sig såsom en hela
folkets tillhörighet, en symbol af nationen i sin helhet och allmännelighet.
Märken och emblem beteckna skilda, underordnade syften, de
söndra i stället för ena. Dylika, hittills förda märken kunna ej heller
anses hafva någon afsevärdare eller mera påtaglig praktisk betydelse.
Att medelst särskilda emblem utmärka, att en byggnad tillhör post,
telegraf, järnvägar eller tull, kan ej vara af större betydelse, då flaggan
i allmänhet allenast vid ett fätal tillfällen brukas och emblemen endast
äro synliga på nära håll. Det torde i de fall, då det tilläfventyrs kunde
vara af någon praktisk vikt, om vissa emblem funnes anbragta i
flaggan för att utmärka, att fartyget eller byggnaden tillhör viss förvaltningsgren,
— och det synes mig härvid allenast kunna vara fråga

Emblem och
tecken i
flaggan.

Ansvarsbe stämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

om post och tull — vara lämpligare, att för nu antydda verk fastställes
eu standert, med eller utan emblem. Men dylika bestämmelser
torde icke hafva sin plats i en af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad lag om rikets flagga, utan böra blifva föremål för Kungl.
Maj:ts särskilda beslut i administrativ väg.

Undantag från det allmänna förbudet mot förande af märken eller
emblem i flaggan lärer böra meddelas för konungahuset sålunda, att
Hans Maj:t Konungen och med Hans tillstånd medlem af konungahuset
må kunna föra rikets vapen å hvitt fält i korsets midt såväl i
tvärskuren som i tretungad flagga. Vidare synes det vara nödvändigt,
att i tretungad flagga särskilt tecken för utmärkande af visst befäl må
kunna, såsom hittills, föras i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t
i kommandoväg meddelar.

Under öfvervägande har varit, huruvida Kungl. Maj ds beskickningar
i främmande land borde i den svenska flaggan föra något
emblem. Då emellertid flagga allenast torde hissas helt få gånger
om året, har jag icke ansett erforderligt att föreslå en dylik bestämmelse.
Beskickningarna förde, såsom bekant, före unionsupplösningen
flagga, bestående af unionstecknet. För närvarande finnes för beskickningarna
icke fastställd någon särskild flagga, ej heller rätt att föra
visst märke. Vidkommande konsulatens flaggor har kommerskollegium
ansett, att dessa flaggor böra vara tvärskurna, helst utan något emblem
eller tecken. Vid sådant förhållande och då något behof af särskildt
märke i flagga, som föres af svenskt konsulat i utlandet, icke uppgifvits
föreligga, har jag ej heller funnit anledning hemställa om bestämmande
af visst märke i nu förevarande flaggor.

Af förut anförda skäl kan jag icke heller förorda, att de bägge
segelsällskap, som nu med särskilda nådiga tillstånd föra vissa emblem,
skola vid denna rätt bibehållas. Dessa emblem tjäna icke något afsevärdare
praktiskt ändamål och torde lika väl kunna ersättas med
exempelvis en särskild fastställd standert.

Det synes mig vara nödigt, att särskildt kriminellt ansvar ålägges
den, som förer tretungad flagga, när sådant ej är i lagen medgifvet,
eller som använder flagga, därå obehörigen anbragts märke, emblem
eller bokstäfver. För att vinna en till färg och proportioner enhetlig
svensk flagga och förekomma, att olagliga flaggor tillverkas och hållas
till salu, synes ock tillverkare eller handlande med flaggor, soni uppenbarligen
till färg eller mått skilja sig från de härutinnan i lagen
meddelade bestämmelser, böra vara underkastad särskildt kriminelt ansvar
härför. Ansvarspåföljden torde böra afse hvarje flagga, som har

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

vinkelrätt ställdt gult kors å blå duk. Det skulle eljest kunna inträffa,
att någon, för att kunna föra visst märke, använder en flagga, som
med afseende å färgerna eller det inbördes förhållandet mellan måtten
i den svenska flaggan, sådana färgerna och måtten i lagen angifvas,
skulle kunna undgå ansvar i fall, då förväxling med den svenska flaggan
vore uppenbar och ansvar således kunde anses påkallad!

För att icke genast vid lagens ikraftträdande behöfva kassera nu öfvergångatid.
brukliga flaggor, hvarmed icke ringa kostnader skulle orsakas såväl
enskilda som staten, samt för att gifva tillverkare och försäljare af
flaggor möjlighet att realisera inneliggande lager eller företaga påkallade
ändringar af flaggorna, synes höra stadgas en öfvergångstid,
under hvilken hittills brukliga flaggor finge användas, och har jag ansett
denna böra sättas till 1908 års slut.

På hufvudsakligen dessa grunder och under åberopande i öfrigt
af uttalanden i förut citerade yttranden, får jag härmed framlägga förslag
till lag om rikets flagga.

Departementschefen uppläste härefter detta förslag och hemställde,
att detsamma, med tillhörande tygprof af den svenska flaggan samt
modellflaggor, måtte genom nådig proposition Riksdagen till antagande
föreläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle nådig proposition i
ärendet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

J. V. Wallin.

Bill. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

mmm,

I :

tév&rJy

rfcfSSi

mg»

mmm

L-yMuuSu -

JwSfes-Ki;

raäSn£&#

»ÄwSgLsiife

TSsågasrifr.

HfjmplAS Sill -

Sfi8«9$

Mäa

iMi

iliill%

SjbDaSS

|g#5

SKH&M«

I u ::: ; -

KHKH55C

?KHb55s

wmmM

SHHHröii

S5S58S

i2-:-»:-22

55HHXKK!

■■■

MWI

IHHI

iil| '' 1

»1

;

■

i I n

KSS»

■NK

ilSliil

i 1111

måmm

WÉåm

.:;• -

1 wvwv*i

''i!?;!;;;;;;; <

Itfyiwr-- ■

iil

Äimii

'' ’)■ -''-i''''''v^ : " . " "

Hpffip

Tvärskuren flagga.

Cen.

S»

WUfisajeK

Tretu nöad flagga.

Gen.

*<•