Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 109 (Proposition 1907:109)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 109.

N:o 109.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordningar om frihamn och om frilager; gifven Stockholms
slott den 21 mars 1907.

Under åberopande af bilag-da utdrag af statsrådsprotokollet öfver
iinansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå Riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till:

a) förordning om frihamn och

b) förordning om frilager.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Sioartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 86 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Förslag

till

Förordning om frihamn.

§ 1.

I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende
finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af
sådan stapelstad må, efter särskildt tillstånd af Konungen, inrättas
sådan under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt
bruk för handelsrörelse och industriell verksamhet afsedd anstalt,
benämnd frihamn, hvarom i denna förordning stadgas.

Frihamn, som skall utgöras af ett till sina gränser noga bestämdt
område, omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och
lastning, dels ett därintill beläget, genom hägnad från vidliggande
mark afspärradt landområde med byggnader och upplagsplatser, skall
i fråga om tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt anses
såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn icke
vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras
för utöfvande af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn
meddelade allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn
från inrikes ort inkomna varor skola i fråga om rätt till restitution
af tull- och tillverkningsafgifter samt sockerskatt äfvensom i öfrigt i
tullhänseende betraktas såsom från riket utförda samt således vid återinförsel
behandlas lika med annat gods, som från frihamn införes.

1. Frihamn, till hvars särskilda delar tillträde icke under någon
förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall vara för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

sedd med lämpliga vakt- ocli expeditionsrum för tullbevakning och
tullbehandling samt i öfrigt så anordnad, att erforderlig kontroll från
tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Vid frihamn skall hvarje utgång åt landsidan särskildt bevakas,
och skall invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där
från frihamn finnas utgångar, hvilka icke begagnas för trafik utan
allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af eldfara
eller annat olycksfall, Konungen äger medgifva befrielse från skyldigheten
att särskildt bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta
vaktrum. Jämväl åt sjösidan skall anordnas särskild bevakning.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill
förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frihamnen, verkställa kroppsvisitation
i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara
underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Tillstånd att inrätta frihamn, hvilket jämväl innefattar rätt att
drifva anstalten, kan beviljas:

stadsko mmun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro
svenska undersåtar och hvars styrelse består af här i riket bosatta
svenska undersåtar.

§ 4.

Ansökning om tillstånd att inrätta frihamn skall ingifvas till
Konungen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att
förfoga öfver det område med byggnader och upplagsplatser, som för
frihamnen afses;

b) af beskrifning åtföljd karta öfver förenämnda område; skolande
för det till frihamnen hörande vattenområdet å kartan särskildt
angifvas dess djup vid lägsta vattenstånd eller, därest området är afsedt
att uppgräfvas eller uppmuddras, det djup, till hvilket dylik uppgräfning
eller uppmuddring skall ske;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för frihamnens
afspärrning mot tullområdet och för dess bevakning mot sjösidan
äfvensom öfver de för tullbevakning och tullbehandling afsedda
lokaler;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

d) plan och beskrifning öfver hamnbyggnaderna inom frihamnsområdet; e)

beskrifning öfver inrättningar för sjöfartens bekvämlighet
samt anstalter för lossning och lastning af varor inom frihamnen;

f) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall
inom frihamnen drifvas;

g) uppgift å de för anläggningen beräknade kostnader;

h) förslag till hamntaxa för frihamnen; äfvensom, där ansökningen
göres för aktiebolag,

i) bevis, att den sökande är, efter ty i § 3 stadgas, behörig att
inrätta frihamn.

§ 5.

Vid meddelande af tillstånd att inrätta frihamn äger Konungen,
i den mån sådant med denna förordning och gällande föreskrifter
i öfrigt är förenligt, bestämma de särskilda villkor och förbehåll, som
för tillståndets åtnjutande kunna finnas erforderliga.

§ 6.

Tillstånd att inrätta frihamn äfvensom rätten att drifva redan
inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan
medgifvande af Konungen.

Varder innehafvare af frihamn försatt i konkurs, må rörelsen
fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst ett
år från det laga beslut meddelats om innehafvarens försättande i konkurs.

§ 7.

Sedan frihamnsanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,
som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå
verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit utförd
i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det anstaltens
innehafvare att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen ingifva
bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen
äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

1. På förslag af generaltullstyrelsen äger Konungen att i enlighet
med denna förordning och öfriga gällande föreskrifter meddela den är -

Kunyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 109. 5

mare bestämmelser i fråga om fartygs- och godstrafiken till och från
frihamn, som äro erforderliga för bevarande af kronans rätt och för
vinnande af ordning och säkerhet inom frihamnen.

2. För frihamn skall finnas särskildt reglemente, innefattande
bestämmelser angående de tider, då frihamnen skall hållas öppen och
då tullexpedition där skall äga rum; angående behörighet att förrätta
arbete inom frihamnen; samt angående persontrafiken till och från
densamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frihamnens innehafvare
fastställas af Konungen; och meddelas däri tillika de särskilda föreskrifter,
som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning
eller eljest är i fråga om frihamnens drift stadgadt.

§ 9.

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frihamn eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt
taxa, som fastställes i Stockholm af öfverståthållareämbetet och å
annan ort af Konungens befallningshafvande, hvarje gång för en tid
af fem år.

Ansökning om fastställelse å förslag till taxa göres af frihamnens
innehafvare, där han äger förfoga öfver den byggnad, magasinsrum,
upplagsplats eller anordning, för hvilken taxan är ansedd, men i motsatt
fall af den, som i egenskap af innehafvare skall uppbära de afgifter,
hvilka genom taxan bestämmas. Ansökningen skall vara åtföljd af uppgift
såväl å anläggnings- och driftkostnader för byggnad, magasinsrum,
upplagsplats eller anordning, för hvilken taxan är afsedd, som ock å
beräknade kostnader för uppbörden af de genom taxan bestämda afgifter.

Förnyelse af taxan skall sökas af den, som, enligt hvad ofvan
sagts, äger begära fastställelse å taxan; och skall vid ansökningen
fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag för senast förflutna
fyra år.

§ io.

För frihamn skall finnas en, på förslag af frihamnens innehafvare,
af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka
iakttagandet af de för frihamnen gällande föreskrifter och är behörig
att tala och svara i alla angelägenheter, som röra frihamnen.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

§ Il Tillstånd

till frihamns öppnande för användning meddelas af generaltullstyrelsen,
som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12-

Inom frihamn må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller
användas såsom bostad; dock att härbärge för den vid frihamnen anställda
tullbevaknings- och arbetspersonalen må i särskild byggnad anordnas.

§ 13.

För rättighet att inom frihamn idka industriell verksamhet fordras
särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd
till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af den
verksamhet, sökanden afser att inom frihamnen idka. Dylikt tillstånd
må dock ej afse boktryckerirörelse eller verksamhet af beskaffenhet att
kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna
varor.

§ 14.

Inom frihamn må ej idkas det alj försälj ning af därstädes befintliga
varor; dock må efter särskildt tillstånd af Konungen försäljning af
proviantartiklar och andra skeppsförnödenheter äga rum under de
villkor, som af Konungen föreskrifvas.

§ 15.

Inom frihamn må till förtäring eller eljest till personligt bruk
icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de
förut blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana
svenska varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter
blifvit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt; besättning å fartyg
i frihamn dock obetaget att ombord förbruka äfven oförtullade proviantartiklar,
som, enligt hvad i § 14 sägs, inköpts inom frihamnen,
eller som i fartyget dit medförts.

Kutujl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 16.

1. 1 frihamn må införas såväl tullpliktigt som förtulladt och
tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,
så framt varan ej skall inom frihamnen användas vid beredning af andra
tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af
smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik
anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande
af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,
frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att
kunna medföra fara eller olägenhet för frihamnen eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom
sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas,
kunna införas i frihamn för att därstädes användas för åstadkommande
af drifkraft eller för belysningsändamål.

Hvad här är sagdt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar till
införsel i frihamn förbjudet gods, må, där sådant ej strider mot eljest
meddelade bestämmelser, ingå i frihamn, under villkor att godset där
ej lossas eller i annat fartyg omlastas; kunnande dock i särskildt fall
tillstånd till omlastning för återutförsel meddelas af vederbörande tullförvaltning.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den
beskaffenhet, att de få i frihamn införas, äge vederbörande tulltjänsteman
att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta
bryta omslagen.

§ 17-

Tillträde till frihamn vare förbjudet för

a) däckadt fartyg, hvars dräktighet icke öfverstiger fyrtio ton,
och öppen båt, utom för dylika farkoster, som under de särskilda
villkor, Konungen bestämmer, användas för forsling af gods inom frihamn
eller emellan frihamn och tullhamn i eller vid samma stapelstad eller
för bogsering af fartyg till och från frihamn eller inom sådan hamn; och

b) annat fartyg, än ofvan nämnts, då detsamma till någon del
innehar last, destinerad till inrikes ort, som icke är frihamn, och
fartyget icke ankommer direkt från utrikes ort eller annan svensk
frihamn.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

§ 18.

Varutransport emellan två frihamnar eller emellan frihamn och
annan inrikes ort må endast verkställas af fartyg, som är till kustfart
inom riket berättigad^

§ 19.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn af frilagers-, nederlagsoch
transitupplagsgods likasom ock af annat oförtulladt gods äfvensom
af gods, för hvilket restitution af tull- eller tillverkningsafgifter ifrågasättes,
må endast äga rum från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen
är belägen.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej till frihamn utföras
mindre än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller annan svensk frihamn
inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 20.

1. Gods kan från frihamn landvägen införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen
är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, äfvensom
landvägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning till annan stad, som åtnjuter transitupplagsrätt; för

intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma
ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som införes från frihamn, skall ske efter
de taxor och författningar, som äro gällande, då införseln äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag i
vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor m. in., må
icke från frihamn uttagas för uppläggning å nederlag eller för att
efter förtullning införas i landet, med mindre de äro emballerade på
sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor är brukligt.

4. Införsel från frihamn af gods i sådana kvantiteter och under
sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 14 uppenbarligen
komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

§ 21.

Deri, som inom frihamn idkar sådan försäljning, som i § 14 är
förbjuden, eller i frihamn inför eller omlastar gods emot stadgandena
i § 16 mom. 1, straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller
särskild författning med högre straff belagd, med böter från och med
ett hundra till och med ett tusen kronor; och skall det gods, hvarmed
sådan oloflig befattning tagits, vara förverkadt.

§ 22.

Innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn,
som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i § 21 sägs, liafve
för alltid förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehafva eller
begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig att
genast utrymma sitt lager.

§ 23.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskildt sägs,
mot hvad enligt denna förordning är angående frihamn stadgadt,
straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning
med högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till
och med fem hundra kronor.

Sker det af innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frihamn eller af föreståndare för frihamn, vare minsta bot
ett hundra kronor.

§ 24.

Beträdes föreståndare för frihamn med förbrytelse, hvarom förmäles
i § 21 eller § 23, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt
§10 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare
såsom föreståndare godkännas.

§ 25.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften
kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enaBih.
till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft. 2

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 109-

hända sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt
§ 21.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt
allmän strafflag.

§ 26.

Mål rörande öfverträdelser af denna förordning upptagas och
afdömas af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom
orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1908.

Kungl. Mapis Nåd. Proposition N:o 109.

Förslag

till

Förordning om friiager.

§ 1.

1. I stad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende
finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af sådan
stad må, efter särskildt tillstånd af generaltullstyrelsen, inrättas sådana
under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för
handelsrörelse och industriell verksamhet afsedda anstalter, benämndå
frilager, hvarom i denna förordning stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område med byggnader
och upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes afspärra
ts från vidliggande byggnader och område. Å frilager må varor,
på sätt och under de villkor, denna förordning innehåller, utan att
undersökas eller tullbehandla, intagas samt uppläggas, ompackas, delas,
bearbetas och i öfrigt behandlas, som om de befunne sig utanför rikets
tullgräns. Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola i fråga
om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt
anses såsom ur riket utförda och vid uttagning från frilagret
behandlas lika med direkt från utlandet å frilager intaget gods.

2. Konungen äger att i enlighet med denna förordning och öfriga
gällande föreskrifter meddela de närmare bestämmelser angående varors
intagning å samt uttagning från frilager, som äro erforderliga för bevarande
af kronans rätt och för vinnande af ordning och säkerhet inom
sådan anstalt.

§ 2-

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke under
någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall
vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt, att erforderlig kontroll
från tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skall
invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där från frilager finnas
utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda
att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,
generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskildt
bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill
förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation
i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara
underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid
frilager skall gäldas af anstaltens innehafvare, hvilken, innan frilagret
må för sitt ändamål öppnas, skall för samma kostnader ställa säkerhet,
som af generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4-

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jämväl innefattar rätt att
drifva anstalten, kan beviljas:

stadskommun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro
svenska undersåtar och hvars styrelse består af här i riket bosatta
svenska undersåtar.

§ 5.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas till
generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att
förfoga öfver den byggnad eller det område med byggnader och upplagsplatser,
som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller det
område, hvarom i litt. a) förmäles; skolande ritningarna särskildt utvisa
byggnads inredning samt dess läge i förhållande till andra byggnader;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för an -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109

staltens afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning
och tullbehandling afsedda lokaler;

d) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall
inom frilagret drifvas; äfvensom, där ansökningen göres för aktiebolag,

e) bevis, att den sökande är, efter ty i § 1 stadgas, behörig att
inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande skall generaltullstyrelsen
öfver ansökningen inhämta yttrande af'' vederbörande kommunala myndigheter
samt tullmyndighet på platsen.

§ c.

Tillstånd att inrätta frilager äfvensom rätten att drifva redan
inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan
medgifvande af generaltullstyrelsen.

Varder innehafvare af frilager försatt i konkurs, må rörelsen
fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst sex
månader från det laga beslut meddelats om frilagersinnehafvarens försättande
i konkurs.

§ 7.

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,
som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå
verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit
utförd i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det frilagrets
innehafvare att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen
ingifva bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen
äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande
bestämmelser angående de tider, då frilagret skall hållas öppet och
då tullexpedition elär skall äga rum; angående behörighet att förrätta
arbete inom frilagret; samt angående persontrafiken till och
från detsamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frilagrets innehafvare
fastställas af generaltullstyrelsen; och meddelas däri tillika de särskilda
föreskrifter, som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning
eller eljest är i fråga om frilager stadgadt.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 109.

§ 9-

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frilager eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt
taxa, som efter förslag af frilagrets innehafvare fastställes i Stockholm af
öfverståthållareämbetet och å annan ort af Konungens befallningshafvande
hvarje gång för en tid af fem år.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och driftkostnader
för frilagret. Sökes förnyelse af taxa, skall vid förslaget
tillika fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag angående
frilagret under senast förflutna fyra år.

§ io.

För frilager skall finnas en, på förslag af frilagrets innehafvare,
af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka
iakttagandet af de för frilagret gällande föreskrifter och är behörig att
tala och svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

§ Il Tillstånd

till frilagers öppnande för användning meddelas af
generaltullstyrelsen, som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12.

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller
användas såsom bostad.

§ 13.

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats ej
upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här i riket idka
handel eller annat näringsyrke och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd
såsom frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren ingifvas
till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne frilagershafvaren,
under förutsättning att godkännande erhålles, upprättade
upplåtelsehandling; och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

b) bevis, att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad ofvan
sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan göras
hos tullförvaltningen, som har att därom till generaltullstyrelsen insända
underrättelse jämte eget yttrande, huruvida något må vara att
mot förnyelsen erinra.

§ 14.

1. För rättighet att inom frilager idka industriell verksamhet
fordras särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd
till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af
den verksamhet, sökanden afser att inom frilagret idka, äfvensom,
därest sökanden icke själf är innehafvare af frilagret, vid ansökningen
fogas bevis, att han blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom
frilagershafvare, äfvensom att han erhållit behörig upplåtelse.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller idkas
industriell verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara eller
olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

§ 15.

Inom frilager må ej idkas detaljförsäljning af därstädes befintliga

varor.

§ 16.

Inom frilager må till förtäring eller eljest till personligt bruk
icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de
förut blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana
svenska varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter
blifvit vid varornas intagande å frilagret ifrågasatt.

§ 17-

1. A frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och
tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,
så framt varan ej skall inom frilagret användas vid beredning af andra
tillverkningar;

1*3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,
frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna
medföra fara eller olägenhet för frilagret eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom
sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas, kunna
intagas å frilager för att därstädes användas för åstadkommande af
drifkraft eller för belysningsändamål.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den ■
beskaffenhet, att de få på frilager intagas, äge vederbörande tulltjänsteman
att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta
bryta omslagen.

§ 18.

1. Tullpliktigt gods kan på frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från frihamn eller annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej å frilager intagas mindre
än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn inkommit
eller från annat frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

3. Varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter
ifrågasättes, må å frilager direkt intagas endast från den stad, i eller
vid hvilken frilagret är beläget.

§ 19-

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å
annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där tullkammare
under tullförvaltares öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager eller för uppläggning å
nederlag på samma ort; samt

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

etter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som uttages från frilager, skall ske efter
de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagningen äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag
i vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor in. in., må
icke från frilager uttagas för uppläggning å nederlag eller för att
efter förtullning införas i landet, med mindre de äro emballerade på
sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor är brukligt.

4. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under
sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i §15 uppenbarligen
komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

§ 20.

Den, som inom frilager idkar sådan försäljning, som i § 15 är
förbjuden, eller å frilager intager gods emot stadgandena i § 17 mom. 1,
straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning
med högre straff belagd, med böter från och med ett hundra till
och med ett tusen kronor; och skall det gods, hvarmed sådan oloflig
befattning tagits, vara förverkadt.

§ 21.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i
§ 20 sägs, hafve för alltid förverkat rätt att inom frilager eller frihamn
innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
och vare skyldig att genast utrymma sitt lager.

§ 22.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom härofvan särskild t sägs,
mot hvad enligt denna förordning är angående frilager stadgadt, straffes,
där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning med
högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till och med
femhundra kronor.

Sker det af frilagersliafvare eller föreståndare för frilager, vare
minsta bot ett blindrå kronor.

§ 23.

lleträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom förmäles
i § 20 eller § 22, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt
§10 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare
såsom föreståndare godkännas.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft.

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 24.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften
kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enahanda
sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 20.

Saknas tillgång till böternas fidla gäldande, förvandlas de enligt
allmän strafflag.

§ 25.

Mål rörande öfverträdelse!’ af denna förordning upptagas och afdömas
af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom
orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma,

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1908.

Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition'' N:o 109.

Protokoll öfver ett finansärende, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:

I underdånig skrifvelse den 13 april 1894 anhöll Riksdagen, att
Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka villkor frilagersinstitutionen
lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket,
här i landet införas, samt därefter till Riksdagen inkomma med de
förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde gifva anledning,
äfvensom att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
angående möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i
Sverige.

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen
den
30 maj 1896.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Sedan Kungl. Maj:t den 5 oktober nyssnämnda år uppdragit åt
en kommitté att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag,
som afsåges i Riksdagens förenämnda skrifvelse, afgaf denna kommitté
den 22 juni 1895 underdånigt betänkande i ämnet, åtföljdt af förslag
dels till förordning om biläger och frihamn jämte, såsom bilaga därtill,
särskild! förslag till förordning ensamt om frilager, dels till kungörelse
angående vissa ändringar i tullstadgan den 2 november 1877 och dels
till kungörelse, innefattande vissa ändringar i förordningen angående
frilager för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september 1874.

På grund af nådig remiss afgåfvo därefter kommerskollegium och
generaltullstyrelsen den 30 maj 1896 gemensamt underdånigt utlåtande
i ärendet, därvid af ämbetsverken tillika öfverlämnades inhämtade
yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Gäfle, tullkammaren och nederlagskontoret i Stockholm,
tulldirektören i Göteborg samt härvarande tullkammare och nederlagskontor
äfvensom tullkammaren i Malmö.

Ämbetsverken erinrade, hvad först beträffade frågan om frilagersinstitutionens
införande i vårt land, hurusom ämbetsverken redan förut
en gång haft tillfälle att i denna fråga gemensamt sig yttra, nämligen
i det underdåniga utlåtande, ämbetsverken, på grund af erhållen nådig
befallning, den 4 juni 1885 afgifvit öfver särskilda den 27 oktober
1882 förordnade kommitterades betänkande jämte förslag till förordningar
om kreditupplag och frilager samt däraf beroende ändringar i
tullstadgan och handelsbalken.

Med afseende å de väsentliga fördelar, frilagersinstitutionen, hvilken
vid båda dessa tillfällen förutsatts icke skola föranleda till någon
kostnad för statsverket, enligt ämbetsverkens åsikt skulle komma att
medföra för den svenska handeln, hade ämbetsverken i sistberörda
underdåniga utlåtande tillstyrkt, att denna institution måtte, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det då föreliggande förslaget, i den svenska
tullagstiftningen införas. Några omständigheter hade icke därefter tillkommit,
som kunde föranleda ämbetsverken att frångå sin då uttalade
mening, om än ämbetsverken med hänsyn till de förändringar, som
sedan dess vidtagits i Sveriges tullsystem, måste i likhet med 1894 års
kommitté finna, ej mindre att för rättigheten att inrätta och begagna
frilager numera borde i åtskilliga hänseenden stadgas villkor, Indika
vid förberörda tidpunkt ej kunde anses beliöfliga, än äfven att till förebyggande
däraf, att vissa varu artiklar, i hvilkas vikt enligt gällande
tulltaxa afdrag ej finge äga rum för omslag, askar m. m., skulle genom
att å frilager ompackas i vida lättare emballage, än hvari det vore

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

möjligt att införa dem från utrikes ort, eller genom att helt och hållet,
befrias från emballage kunna undgå en ofta ganska betydlig del af det
bestämda tullbeloppet, institutionens införande ovillkorligen förutsatte
sådana ändringar i tulltaxan, att för antydda artiklar nettoförtullning
efter en förhöjd tullsats infördes.

Då berörda föreskrifter om inbegripande i varans vikt af omslag
o. s. v. hufvudsakligen tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen
af ifrågavarande artiklar samt att åstadkomma enhet däri, kunde
ämbetsverken visserligen icke undgå att finna ganska stora betänkligheter
möta mot dylika ändringars vidtagande, men dessa betänkligheter
syntes dock ämbetsverken icke böra tillmätas den betydelse, att på
grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.

För de af kommittén föreslagna förbud mot intagande å frilager
af spannmål äfvensom af brännvin och sprit för annat ändamål än för
användning till tillverkning af andra varor ansåge ämbetsverken giltiga
skäl hafva anförts; och mot de bestämmelser rörande frilager, kommittén
i öfrigt föreslagit, hade ämbetsverken icke i hufvudsak funnit
något att erinra, om än desamma synts ämbetsverken gifva anledning
till vissa detaljanmärkningar.

Hvad åter anginge frihamnsinstitutionen, kunde ämbetsverken i
åtskilliga afseenden icke dela kommitténs därom uttalade uppfattning.
Till en början hyste ämbetsverken tvifvel om, huruvida den viktigaste
förutsättningen för att anläggningen af frihamn skulle uppfylla det
därmed afsedda ändamål, eller tillräckligt utländskt uppland, förefunnes
för en sådan anläggning inom vårt land. Afsättningen af det egna
landets produkter, äfvensom införandet dit af produkter, som där skulle
förbrukas, kunde nämligen uppenbarligen icke hafva fördel af frihamn
i annan mån, än så vida denna verkligen blefve, på sätt kommittén
föreställt sig skola blifva fallet, ett centrum för mera omfattande
transit- och exporthandel, hvilket åter förutsatte tillgången till något
afsevärdt utländskt uppland. Ämbetsverken hölle dock före. att tillräckligt
sådant, hvad Sverige beträffade, icke funnes, hvar helst eu
frihamn här i landet blefve anlagd, i synnerhet som trafiken på det
största för vårt land påräkneliga utländska trafikområdet, nämligen
Finland och Kyssland. icke syntes med afseende på befintligheten af
Köpenhamns och Tysklands frihamnar kunna antagas blifva på långt när
odelad. Visserligen kunde ämbetsverken för denna sin uppfattning lika
litet åberopa några på tillförlitliga beräkningar grundade skäl som
kommittén för sin motsatta åsikt; men erfarenheten från Köpenhamns
frihamn, där enligt ämbetsverkens uppfattning trafiken dittills näppeligen

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

motsvarat förväntningarna, oaktadt därstädes Sverige kunde såsom utländskt
uppland påräknas, syntes dock gifva stöd för ämbetsverkens mening.

Vidare både kommittén såsom en bestämd förutsättning för att
afsedt gagn skulle kunna vinnas af svensk frihamn uppställt, att lättnader
bereddes i de nu å sjöfarten fredande umgälder till statsverket,
samt i sådant hänseende ansett erforderligt, att lastpenningarna för
hela landet afskaffades och att fyr- och båkafgifterna dels nedsattes,
dels ock antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt tonnage
eller ock omfördes till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa utginge
från frihamn till afsättning inom landet. Härigenom syntes frågan om
frihamnsinstitutionens införande hafva gifvits eu större räckvidd än såsom
afseende allenast frågan om inrättande af eu lämplig tullupplagsinstit-ution.
För bedömande af frågan i denna omfattning syntes ämbetsverken
nödvändigt, att man toge i öfvervägande å ena sidan de fördelar.
fri b amn si rist,i fn tion en skulle erbjuda landet i dess helhet, samt å andra
sidan de uppoffringar, som sålunda blifvit ifrågasatta; och uttalade i
detta afseende ämbetsverken för sin del den mening, att de fördelar,
som kommittén framhållit skola beredas af ifrågavarande institution
utöfver dem, Indika frilagersinstitutionen skulle erbjuda, vore så mycket
mera tvifvelaktiga, som sagda fördelar syntes vara beroende uteslutande
af huruvida för ändamålet tillräckligt utländskt uppland kunde påräknas,
i fråga hvarom ämbetsverken dock, på sätt redan anförts,
betviflade, att kommitténs förväntningar skulle varda uppfyllda.

I allt fall vore, för så vidt, på sätt kommittén ansett, frihamnsinstitutionen
skulle vai''a betingad af de nuvarande fartygsumgäldernas
afskaffande, nedsättning eller utgörande efter andra än gällande grunder,
enligt ämbetsverkens åsikt nödvändigt, att, innan allmänna bestämmelser
meddelades rörande inrättande af frihamn, visshet blefve vunnen,
i livad mån några sådana förändringar i afseende å dessa umgälder,
som nyss antydts, lämpligen kunde genomföras.

Slutligen och med afseende å de af kommittén angifna förutsättningar,
att statsverket därjämte skulle vidkännas kostnader ej mindre
för aflönande af erforderlig tullpersonal vid frihamn, än äfven i form
af bidrag för sådan anstalts anläggning m. in., ansåge ämbetsverken
jämväl ur denna synpunkt böra kunna ifrågasättas lämpligheten att
genom generella lagbestämmelser rörande frihamn staten sålunda bundes
vid kostnader till obestämda belopp. Hvad anginge de af kommittén
föreslagna speciella bestämmelserna rörande trafiken till och från
frihamn, så syntes ämbetsverken ej heller lämpligt att i detta ämne
meddela en för frihamnar i allmänhet gällande författning, då, på sätt

2.}

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 109.

kommittén ock själf fram håll it, de i detta afseende erforderliga och
lämpliga föreskrifter i mångt och mycket måste blifva beroende af
hvarje hamns läge och lokala förhållanden i öfrigt, för så vidt å ena
sidan nödig säkerhet för kronans rätt skulle kunna bibehållas och å
andra sidan trafikens befogade kraf å lättnader behörigen tillgodoses.
Det syntes nämligen vara uppenbart, att åtskilliga bestämmelser, särskilt
rörande trafiken sjöledes, måste varda väsentligen olika för frihamn
i exempelvis Stockholm än för frihamn i Malmö med dess belä,
genhet omedelbart vid öppen sjö.

Med de nu gjorda anmärkningarna ville ämbetsverken dock ingalunda
hafva uttalat, att icke möjlighet skulle kunna beredas en kommun
eller ett konsortium af enskilda personer, som sådant åstundade,
att anlägga frihamn i Sverige, utan hölle endast före. att frågan härom
borde i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser meddelas, lämpade
efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden. Så hade
ock skett såväl i Danmark som i Tyskland.

Ämbetsverkens granskning af det utaf kommittén afgifna förslag
till gemensam förordning om frilager och frihamn hade ock gifvit stöd
för ämbetsverkens nyssberörda uppfattning därom, att det vore mindre
lämpligt, att generella bestämmelser meddelades, afsedda att tillämpas
för frihamn hvar helst den anlades. Om än vissa af de af kommittén
föreslagna bestämmelser vore af mera konstitutiv beskaffenhet och syntes
böra ligga till grund för bestämmelser om frihamn, hvarhelst en
sådan måtte komma till stånd, vore åter andra af nämnda bestämmelser
af den innebörd, att desamma vid granskningen gifvit anledning till
olika anmärkningar, allt efter som frihamnen antagits blifva förlagd
å den ena eller andra af de orter, där anläggning af dylik hamn syntes
kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då de bestämmelser,
hvilka, enligt hvad ämbetsverken antydt, vore af mera konstitutiv natur,
i allmänhet sammanfölle med motsvarande bestämmelser rörande frilager,
hade ämbetsverken ansett sig icke äga anledning att närmare redogöra
för detaljgranskningen af förslagen om frilager och frihamn, än för så
vidt de afsåge frilagersinstitutionen.

Från de år, som följde närmast efter afgifvandet af ämbetsverkens
utlåtande öfver 1895 års kommittéförslag, är med afseende å frågan
om frihamns- och frilagersinstitutionernas införande i vårt land att
omförmäla, hurusom dels af stadsfullmäktige i Malmö utsedde kommitterade,
dels handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, dels ock
Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd i särskilda underdåniga
framställningar anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för

Framställningar
från
handels- och
sjof artsnämnder

m. fl.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

fastställande och kungörande af de allmänna villkor, under livilka frihamnar
måtte kunna inom riket inrättas. Vidare hafva i eu till Kungl.
Maj:t ingifven skrift af den 15 februari 1899 åtskilliga köpmän och
industriidkare i Stockholm, under förklarande att de vore villiga att
på i hufvudsak de villkor, som 1895 års kommittéförslag angåfve, och
sedan vederbörlig lagstiftning utfärdats, begagna sig af frilagersrättigheter,
anfört, bland annat, att, då det af frågans behandling i Riksdagen
framginge, att de betänkligheter mot förslaget, som där uttalades, hufvudsakligen
afsåge ett eventuellt kringgående af brutto-förtullningen för
de utländska varor, som å frilagret upplades, hvarigenom en minskad
statsinkomst skulle vållas och en oberättigad fördel beredas de köpmän,
som å frilagret hade lokaler, denna fara lämpligast syntes kunna
afvärjas genom en tilläggstull för de artiklar, som nu vore underkastade
bruttoförtullning, att tillämpas, när de från frilager i riket infördes.
Under förklarande vidare, att de icke afsåge att genom frilagret
bereda sig otillbörliga lättnader vid importen framför sina konkurrerande
landsmän, utan endast eftersträfvare det viktiga målet att
varda satta i stånd till framgångsrik täflan med utlandet i afsättningen
på grannländerna af importerade varor såväl enbart som i förening
med svenska produkter äfvensom genom tillverkning å frilagret för
export af industrialster, framställda af dels inhemska, dels ock tullpliktiga
råvaror eller halffabrikat, hafva petitionärerna, med åberopande
af de skäl, som af förenämnda kommitté och ämbetsverk blifvit anförda,
anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition
om de lagar, som kunde för inrättande af frilager i Sverige vara
af nöden.

Sedan, i anledning af hvad sålunda förekommit, dåvarande chefen
för finansdepartementet anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med gemensamt underdånigt
utlåtande angående hvilka ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa
kunde, under förutsättning att frilagersinstitutionen komme till
stånd, i det af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm angifna
syfte böra vidtagas, hafva ämbetsverken, efter det generaltullstyrelsen
infordrat yttranden från packhusinspektionerna i Stockholm
och Göteborg samt tullkammaren i Malmö, den 4 november 1899 afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet. Under uttalande bland annat,
att, äfven om den af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm
föreslagna åtgärd icke vore så principiellt riktig som det af kommittén
ifrågasatta borttagandet af gällande föreskrifter om vissa varors förtullande
efter bruttovikt, densamma dock syntes vara fullt betryggande

Kung!. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 10U. 25

mot eventuella missbruk af frilagersrätten, hafva ämbetsverken i detta
utlåtande hemställt, att, därest frilagersinstitutionen komme till stånd,
vissa varor, som vid tullbehandlingen uppvägdes med askar, omslag,
inlägg med mera, skulle, till förekommande af befarade missbruk genom
utbytande eller borttagande på frilagret af utländska varuemballage, vid
förtullning från frilager åsättas en tilläggstull; och hafva ämbetsverken
tillika framlagt förslag till sådana tilläggstullar, att utgå för vissa
varor, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes oemballerade
eller endast i pappersomslag.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 15 december
1899 anförde dåvarande departementschefen följande.

Att bland målsmännen för affärslifvet i vårt land rådde och
redan länge rådt en liflig önskan, att åt handeln och industrien måtte
beredas de förmåner, som vore förenade med rätten att använda den
form af tullupplag, som benämndes frilager, vore en känd sak. Att
så skulle vara läge i viss mån i sakens natur, och behofvet för affärsrörelsen
af ett tullupplag under de friare former, som kännetecknade
frilagret, vore i öfrigt vitsordadt genom de tid efter annan upprepade
framställningarna i ämnet från de mest auktoriserade korporationer och
enskilde affärsmän. Den genomgående tanken i dessa framställningar
hade varit den, att svensk handel och industri måste, så länge sagdaförmåner
icke medgåfves dem, känna sig intaga eu missgynnad ställning
i konkurrensen med de länder, i främsta rummet våra grannländer,
Norge och Danmark, hvilkas affärsrörelse åtnjöte de ifrågavarande
lättnaderna eller med dem närbesläktade. Då det alltid legat och bort
ligga det allmänna om hjärtat att i möjligaste mån söka för svensk
handel och industri underlätta konkurrensen med andra länder, skulle
det kunna synas ägnadt ingifva förvåning, att frilagersinstitutionens
införande hos oss hittills utgjort föremål för så mycken tvekan, en
tvekan, som funnit sitt uttryck i de knappa majoriteter, hvarmed, påsatt
af den utaf 1894 års kommitté lämnade historik framginge, de vid
olika riksdagar framställda förslagen om frilagrets införande inom kamrarna
bifallits eller afslagits. Förklaringen till detta förhållande läge
emellertid däruti, att med frilagersinstitutionen åsyftades vinnandet åt
två, sinsemellan rätt olika ändamål, af hvilka det ena icke blott icke
varit ägnadt att ingifva betänklighet, utan fastmera från alla sidor erkänts
vara värdt att- befordras, medan däremot det andra varit föremål
för delade meningar.

Bih. till Biksd. Prof. 19(/7. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

Kungl.
proposition
den In december
1899.

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

Den första af frilagrets bada uppgifter, eller den. hvars vikt och
betydelse af departementschefen betecknats såsom oomtvistad, vore
dess funktion att tjäna såsom häfstång för transit- och exporthandeln.
Ingen kunde betvifla, att icke den rörelse måste lända landet till

nytta, som bestode däruti, att varor i stora partier infördes till frilagret
för att i mindre poster spridas till konsumtionsorter i främmande
land, eller däruti, att inom frilagret för export tillverkades

sådana varor, för hvilkas bearbetande helt eller delvis erfordrades utländska
råämnen eller halffabrikat. Om frilagrets uppgift inskränkt
sig till den nu angifna, vore det antagligt, att denna form af tull upplag

redan länge sedan skulle varit hos oss införd, men då frilagret

äfven afsåge att åt affärsmän, som idkade handel med eller eljest i

sin rörelse använde utländskt tullpliktigt gods, bereda vissa fördelar
vid afsättningen inom landet af detta gods, hade man, under erkännande
af frilagrets nytta för dessa affärsmän, befarat, att sagda
fördelar för affärsmännen komme att motvägas af vissa olägenheter
för det allmänna eller för de affärsmän, som icke vore i tillfälle att
begagna sig af frilager. I fråga om de sålunda mot frilagersinstitutionen
riktade anmärkningar hänvisade departementschefen till kommitténs
betänkande.

Den väsentligaste anmärkningen mot frilagersinstitutionen ansåge
departementschefen hafva varit den, att en minskning i tullinkomsterna
och ett äfventyrande af det med införseltullarna afsedda skyddet för
vår industri skulle kunna befaras komma att inträda genom medgifvandet
att anlita frilager, på sådant sätt nämligen, att för de varor, vid
hvilkas förtullning viktafdrag ej finge ske för omslag, inlägg m. in.,
en del af de afsedda tullafgifterna skulle kunna undgås därigenom, att
godset å frilagret befriades från detta emballage och fördes till förtullningslokalen
utan något eller med allenast ett mycket lätt omslag.
Giltigheten af denna anmärkning hade af kommittén erkänts, dock
icke såsom en anmärkning mot frilagersinstitutionen själf, utan så att
förstå, att den borde föranleda till ändrade bestämmelser i tulltaxan,
så vidt anginge de rubriker, som drabbades af anmärkningen. I sådant
afseende hade kommittén såsom sin åsikt uttalat, att sådana ändringar
borde vidtagas i tulltaxan, att, jämte borttagande vid vissa rubriker af
vid dem meddelad föreskrift, att vid varans förtullning afdrag ej finge
göras för vikt af omslag, askar, inlägg m. m., tullsatserna vid dessa
rubriker erhölle en motsvarande förhöjning; och hade kommittén, till
upplysning om hvilka förändringar i tulltaxan, som häraf skulle föranledas,
öfverlämnat eu af öfverinspektoren och tullförvaltaren vid packhusinspek -

Kungi. Maj:ts Säd. Proposition S:o 10ä 27

tionen i Stockholm utarbetad promemoria i ämnet. Den af kommittén
sålunda ifrågasatta åtgärden hade emellertid varit ägnad att väcka icke
ringa betänklighet. Omförmälda promemoria utvisade, att de varuslag,
om hvilka här vore fråga, vore ganska många till antalet — icke mindre
än 84 stycken — och delvis af icke ringa betydelse, och då härtill
komme, att omslagens vikt beräknades i allmänhet ingå i nu ifrågavarande
varors bruttovikt med omkring 20 å 25 procent och lägst med
5 procent, med hvilka procenttal gällande tullsatser alltså vid öfvergång
från brutto- till nettoförtullning skulle höjas, insåges lätteligen,
att här vore fråga om en ganska omfattande omarbetning af tulltaxan.
Oafsedt att bruttoförtullningens förändring till nettoförtullning vore en
grannlaga sak, som icke gärna kunde aflöpa utan äfven reella förändringar
i tullen för vissa varor, vore att märka, att bruttoförtullningen föreskrifvits
i syfte att vinna enkelhet och snabbhet vid expeditionen, och
att man således genom den af kommittén ifrågasatta anordningen skulle
för ett stort antal artiklar uppoffra de fördelar i tulltekniskt hänseende,
man velat vinna genom det föreskrifna förtullningssättet. Med skäl
hade man ställt sig tveksam inför denna konsekvens af frilagersinstitutionens
införande.

De antydda betänkligheterna syntes emellertid departementschefen
varda undanröjda, därest man, på sätt kommerskollegium och
generaltullstyrelsen i sitt omförmälda underdåniga utlåtande af den 4
november 1899 förordat, inskränkte de åtgärder, som afsåge att förebygga
missbruk genom varornas ompackning i frilagret, till att omfatta
endast de varor, som faktiskt infördes öfver ett frilager, d. v. s.
om man, i stället för att vidtaga ändringar i tulltaxan i syfte att i
ett stort antal fall utbyta bruttoförtullning mot nettoförtullning. inskränkte
sig till att ålägga vissa varor, som enligt tulltaxan förtullades
efter bruttovikt, en särskild tilläggsafgift, då de öfver frilager infördes
oemballerade eller endast i pappersomslag. Man undveke nämligen
härigenom att, för möjliggörandet af frilagerinstitutionens införande,
vidtaga omfattande rubbningar i tulltaxan, hvilka naturligen komme
att återverka på mångahanda af sagda institutions tillkomst alldeles
oberoende förhållanden. Härtill komme, att det antal artiklar, för hvilka,
enligt ämbetsverkens förslag, vid införsel öfver frilager skulle utgöras
tilläggstull, vore betydligt lägre än antalet af de artiklar, för hvilka,
enligt den vid kommitténs betänkande fogade promemoria, tullsatserna
skulle förändras. Detta berodde, enligt hvad departementschefen inhämtat,
i väsentlig man därpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka
enligt tulltaxan förtullades efter bruttovikt, redan såsom regel infördes

28 Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

utan eller med endast helt lätt emballage, hvarföre särskild anledning
att ålägga dem tilläggsafgift vid införsel öfver frilager icke förefunnes.
Skulle emellertid visa sig, att vid införsel öfver frilager af en eller
annan artikel, hvilken icke funnes upptagen i ämbetsverkens förslag,
missbruk framdeles skulle yppa sig, kunde rättelse lätt ske genom
ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skulle utgöras. I alla
händelser syntes skäl icke förefinnas att för möjligheten af missbruk i
ett eller annat fall, missbruk, hvilka lätt kunde hämmas, förvägra vår
handel och vår industri stödet af en institution, hvaraf de enligt deras
mest kompetente målsmäns mening vore i behof för att med framgång
upptaga konkurrensen med utlandet.

Tilläggsafgiften borde, på sätt ock ämbetsverken föreslagit, lämpligen
sammanslås med den i tulltaxan stadgade tullafgiften till en afgift.

Hvad anginge öfriga anmärkta olägenheter, kunde departementschefen
ej annat finna, än att dessa i allt väsentligt komme att förebyggas
genom de åtgärder, som af kommittén föreslagits i syfte att
förbjuda användning inom frilagret till förtäring eller eljest till personligt
bruk af andra än inhemska samt utländska tullfria eller vederbörligen
förtullade varor; att genom stränga kontrollföreskrifter förebygga tillfällen
till smuggling från frilagret; att förbjuda anläggning och drifvande
af boktryckeri inom frilager; att förbjuda att å frilager idka försäljning
af eller minuthandel med varor från bod eller annat upplagsställe; samt
att förbjuda intagande å frilager af spannmål samt brännvin och sprit.
Och likaså vore enligt departementschefens åsikt hvad kommittén i
öfrigt anfört till bemötande af anmärkningarna mot frilagersinstitutionen
af beskaffenhet att på ett öfvertygande sätt ådagalägga, att desamma
icke vore af den vikt och betydelse, att de borde förhindra den ifrågavarande
institutionens införande.

Med biträdande af de erinringar, som kommerskollegium och
generaltullstyrelsen framställt vid kommitténs förslag till förordning
om frilager, hade departementschefen, som i öfrigt i hufvudsak icke
funnit något att erinra vid samma förslag, låtit, med ledning af berörda
erinringar, utarbeta nytt förslag till författning i ämnet.

Hvad härefter vidkomme frågan om frihamnsinstitutionen, anförde
departementschefen, att den af Riksdagen begärda utredningen rörande
möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige innefattades
uti den hithörande af delningen af kommitténs betänkande.
Helt visst vore icke mer än en mening rådande därom, att tillkomsten
af eu eller flera frihamnar i vårt land skulle bereda landets handel
och industri och icke minst dess sjöfart en så kraftig häfstång till

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lott.

vidare utveckling, att staten borde i möjligaste män befordra realiserandet
af dylika företag, där de ekonomiska förutsättningarna för deras tillblifvande
visades vara till finnandes. Under obetingadt erkännande häraf
vore departementschefen likväl ense med kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
då de i sitt öfver kommitténs förslag afgifna underdåniga
utlåtande såsom sin åsikt uttalat, att det icke kunde anses lämpligt
att i detta ämne meddela eu för frihamnar i allmänhet gällande författning,
utan att frågan härom borde i hvarje särskildt fall pröfvas
och bestämmelser meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens
läge och lokala förhållanden. Eu annan mening hade uttalats af
handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg samt en af
stadsfullmäktige i Malmö tillsatt kommitté, Indika i förut omförmälda,
till Kungl. Maj:t ingifna petitioner förmält sig anse fruktlöst att söka
få frihamnar till stånd, med mindre de allmänna villkoren för frihamnars
anläggande förut blifvit vederbörligen kungjorda, och därföre i underdånighet
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för fastställande
och kungörande af de allmänna villkor, under Indika frihamnar
måtte kunna inom riket inrättas. Då det emellertid af ingen
kunde becviflas, att icke, därest inom någon ort intresset för åvägabringande
af en frihamn skulle visa sig så lifligt, att utsikt till realiserandet
af ett dylikt företag förefunnes, statsmakterna på gjord framställning
skulle meddela de bestämmelser, som i tulltekniskt hänseende
skulle varda normerande för företaget, och tvifvel icke heller kunde
råda därom, att dessa bestämmelser i hufvudsak skulle blifva af det i
kommitténs författningsförslag angifna innehåll, ehuru i detaljerna vissa
afvikelser, särskildt med hänsyn till olika lokala förhållanden, antagligen
komme att äga ruin, vore det enligt departementschefens åsikt
svårt att inse, att den ovisshet, som sålunda måste komma att råda
rörande vissa tulltekniska detaljer i frihamns]agstiftningen, skulle vara
af den betydelse, att den skulle förmå lägga hinder i vägen för realiserandet
af ett eljest lifskraftigt frihamnsprojekt. Väl fattade departementschefen
däremot, att då, såsom kommittén framhållit och ostridigt
syntes vara, en bestämd förutsättning för möjligheten att åstadkomma
frihamnar vore statens medverkan under formen dels af lättnader i de
å sjöfarten hvilande utgifter, dels af aflöning åt erforderlig tullpersonal,
dels af lån eller statsbidrag för frihamnars anläggning, det skulle vara
af väsentlig vikt för kommun eller bolag, som ville anlägga frihamn,
att erhålla kännedom om de förmåner, som det allmänna ville bevilja
för ändamålet. Men ehuru han antoge, att staten skulle i förekommande
fall befinnas villig att ikläda sig vissa uppoffringar för befrämjande af

Riksdagen
år 1900.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

ett företag af den allmännyttiga art som en frihamnsanläggning, kunde
det ju uppenbarligen icke ifrågakomma, att staten skulle på förband
genom allmängiltiga bestämmelser binda sig vid kostnader till obestämda
belopp.

Då departementschefen icke kunde föreställa sig, att uppkomsten
af frihamnar i vårt land skulle i nämnvärd mån befordras genom utfärdandet
af en allmän författning i ämnet, hvilken författning tilläfventyrs
komine att alldeles sakna tillämpning och säkerligen måste t
vidkännas åtskilliga förändringar och tillägg, för den händelse fråga
om dess tillämpning uppkomme, ansåge departementschefen, på sätt
redan erinrats, utfärdandet af en sådan ur lagstiftningssynpunkt oegentligt
och äfven i öfrigt olämpligt. Riktigast vore utan tvifvel att framgå
på sätt i Danmark ägt rum eller att, där fråga uppkomme om anläggning
af en frihamn å någon ort. på framställning af vederbörande
kommun eller bolag statsmakterna, hvilka då kunde fatta sitt beslut
med full kännedom om alla på frågan inverkande omständigheter,
meddela de erforderliga bestämmelserna rörande frihamn sanläggningen.
För visso komme en i sådant afseende gjord framställning att kunna
påräkna allt tillmötesgående.

Departementschefen ansåge sig därför sakna skäl att tillstyrka
Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärd för åvägabringande af allmän författning
rörande frihamn.

I nådig proposition förberörda den 15 december 1899 (n:o 2)
föreslog Kungl. Maj:t 1900 års Riksdag att dels antaga förut omförmäkla
inom finansdepartementet utarbetade förslag till förordning om
frilager, dels ock besluta, att vissa varor, vid hvilkas förtullning, enligt
gällande tulltaxa, afdrag i vikten ej gjordes för omslag af i tulltaxan
angifna slag, skulle, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes
oemballerade eller endast i pappersomslag, i stället för de i tulltaxan
angifna draga särskilda förhöjda tullsatser.

Bevillningsutskottet uttalade sig i sitt med anledning af denna
proposition afgifna betänkande (n:o 30) på följande sätt:

»Genom införande af frilager i den form, förslag därom nu föreligger,
afses dels att underlätta och befordra den handel, som bär till
ändamål att inom landet afsätta utlandets produkter, dels att befrämja
reexport- och transithandel, dels och slutligen att bereda möjligheter
för industriidkare inom landet att å frilagersområdet bedrifva tillverkning
af sådana varor, vid hvilkas bearbetande eller kompletterande
utländska ämnen erfordras eller hvaraf vissa delar måste hämtas från

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 109.

utlandet, utan att för dessa utländska ämnen behöfde erläggas tull,
hvarigenom för sådan tillverkning skulle underlättas att kunna genom
export vinna afsättning af dess alster.

Hvad först beträffar importhandeln, är det tydligt, att väsentliga
fördelar skulle beredas densamma genom frilagersinstitutionen. Importören
skulle nämligen vara befriad från att erlägga tull för varan,
innan den från frilagret uttoges; han skulle äga å frilagret fritt förfoga
öfver godset, ompacka det i andra emballage eller helt och hållet
befria det från sådant samt sortera, dela och bearbeta detsamma efter
godtfinnande; han skulle kunna å frilagret upplägga och för allmänheten
förevisa stora sortiment af utländska varor, hvarigenom dessas
afsättning inom landet skulle betydligt underlättas, och slutligen skulle
han vinna den afsevärda fördelen, att hans risk minskades, i det att han,
i händelse en vara icke kunde säljas till den myckenhet, som införts,
kunde återinföra varan utan afsevärdt större kostnad än returfrakten.
Detta gäller icke endast partihandeln med manufaktur- och lyxvaror,
utan äfven åtskilliga andra varuslag. Nämnda fördelar torde dock ej
komma handeln i dess helhet till godo och skulle i andra afseenden
medföra högst skadliga verkningar. Det ligger i sakens natur, att,
om de med frilagersinstitutionen afsedda fördelarna skola vinnas, denna
institution kommer till användning endast för affärer i stor skala och
således, med undantag för ett eller annat fall, varder inrättad allenast
på några få större platser inom landet, och äfven å dessa platser
skulle frilager sannolikt komma att användas endast af kapitalstarka
affärsmän. I förhållande till dessa komme därför de affärsmän, som
drifva mindre partihandel, i en alltför ogynnsam ställning genom ökad
svårighet att bestå i konkurrensen med de sålunda gynnade större
affärsmännen. För minuthandeln skulle i detta hänseende beredas
ännu större svårigheter. Enligt förslagets 16 § får väl inom frilagret
ej idkas försäljning af varor från bod eller annat upplagsställe, där
varorna finnas upplagda eller där prof därå förevisas, genom hvilket
stadgande naturligtvis afsetts att förhindra, att de handelsidkare, som
begagna sig af frilager, skulle genom lättheten att å frilagret afsätta
sina varor till billigare pris komma i en alltför gynnsam ställning
gent emot andra handelsidkare. Äfven af dem, som äro lifligt intresserade
för frilagersinstitutionen, har medgifvits, att ett sådant förbud
måste förefinnas. Tydligt är dock, att ett dylikt förbud icke kan
göras effektivt, utan lätteligen kan kringgås, därest rättighet medgifves
att från frilager uttaga varor till inhemsk förbrukning. Äfven
om upptagande af order å själfva frilagret kan förhindras, kan en för -

32 Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition N:o 109.

säljning i allt fall äga rum till och med i de minsta kvantiteter, i det att
den, som å frilagret utvalt någon vara bland ett därstädes upplagdt
sortiment, sedermera kan hos varuägaren eller dennes agent rekvirera
den önskade varan, hvarefter denna från frilagret uttages och förtullas
samt tillställes kunden. Ej heller kan ett eventuellt förbud för andra
än frilagershafvaren eller dennes biträde att besöka frilagret i detta
afseende göra till fyllest, enär ett sådant förbud icke behöfde föranleda
till annat, än att proflager å varorna hölles tillgängligt för allmänheten
å något kontor utom frilagret i stället för inom detsamma. Dylika
förfaranden kunna tydligen icke förhindras, och verkningarna häraf
blifva i hufvudsak desamma som om detaljhandel å frilagret ägt rum.
Det lägre pris, hvartill utländska varor från frilager skulle kunna försäljas.
skulle verka tryckande å såväl den inhemska detaljhandeln som
industrien inom landet, och det tullskydd, som blifvit industrien beredt,
skulle i väsentlig mån förlora sin verkan. Det vore i själfva verket att
flytta den utländska konkurrensen in på lifvet, att för utländska köpmän
och industriidkare — hvilka väl ej skulle äga rätt att själfva här i
landet inrätta frilager, men lätteligen kunde härstädes för vinnande af
dylik förmån anlita svenska undersåtar såsom ställföreträdare — bereda
tillfälle att för utländska varor vinna afsättning på förmånligaste villkor
inom vårt land, hvars industri i följd af naturliga förhållanden icke
kan utan tillbörligt skydd bestå i konkurrensen med de stora industriländernas.
Denna omständighet har såväl i kommitténs som i Ivungl.
Maj:ts förslag beaktats i fråga om jordbruksnäringen, i det att förbud
meddelats mot att å frilager intaga spannmål. Ett medgifvande att
anlita frilagren därför skulle, enligt hvad kommittén yttrat, kunna
minska afsättningstillfällena för den svenska spannmålen och nedtrycka
prisen därå för våra jordbrukare äfvensom under vissa förhållanden
bereda tillfälle till för statsverket förlustbringande spekulationsaffärer.
Det synes emellertid svårt att inse, hvari skillnaden skulle bestå mellan,
å ena sidan, den fara för jordbruksnäringen, som sålunda medgifvits
förefinnas, i händelse spannmål finge å frilager intagas, och, å andra
sidan, den nedtryckning af priset, som skulle tillskyndas svensk industri
därigenom, att utländska industrialster på enahanda sätt finge intagas
å frilager samt därifrån vid behof föras ut i den svenska marknaden
och täfla med de svenska tillverkningarna. Det är påtagligt, att, om
frilagersinstitutionen i den föreslagna utsträckningen skulle införas,
detta skulle lända den svenska industrien till ej obetydlig skada; men
hvarje åtgärd, som försvagar vår industri, återverkar menligt på det
svenska jordbruket. Detta har nämligen genom industriens uppblomst -

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 101).

ring inom landet och den däraf föranledda ökade inhemska konsumtionen
erhållit ökad och förmånligare afsättning af sina alster, och i samma
män som industrien hämmas i sin utveckling, måste därför jordbruksnäringen
inom landet lida genom minskad afsättning och genom lägre
pris å dess alster. Slutligen må ej heller lämnas oanmärkt, att den
skadliga verkan på vår industri, som inrättande af frilager sålunda
medför, måste framkalla anspråk på ökadt skydd för densamma och
således väcka till lif förnyade tullstrider.

Till förekommande af det missförhållandet, att importörer skulle
begagna sig af frilagersrätten för att genom borttagande eller utbytande
å frilagret af de utländska emballagen till sådana varor, å hvilka* tullen
beräknas efter bruttovikt, undandraga sig större eller mindre del af
den för dylika varor fastställda tullen och därigenom bereda sig oberättigade
fördelar, har kommittén ifrågasatt borttagandet vid vissa
rubriker i tulltaxan af nu gällande föreskrift, att vid varans förtullning
afdrag ej må äga rum för vikt af omslag, askar, inlägg med mera, samt
en motsvarande höjning i tullsatserna, och har packhusinspektionen i
Stockholm på uppdrag af kommittén utarbetat en promemoria angående
de förhöjningar i tullsatserna, som i sådant fall skulle erfordras för
att förekomma minskning i tullinkomsterna, hvilken promemoria finnes
bifogad kommitténs betänkande. Kungl. Maj:t har emellertid i
enlighet med kommerskollegii och generaltullstyrelsens hemställan i
stället föreslagit, att vid förtullning från frilager af vissa varor, som
nu förtullas efter bruttovikt, dessa skola, då de uppvägas oemballerade
eller endast i pappersomslag, beläggas med tilläggstull. Ehuru
packhusinspektionens omförmälda promemoria upptager icke mindre
än 80 varuslag, för hvilka eu tullförhöjning under angifna förutsättning
borde stadgas, hafva emellertid i Kungl. Maj:ts förslag upptagits
allenast 30 varuslag. Detta beror, enligt hvad chefen för
finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t yttrat,
i väsentlig mån därpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka enligt
tulltaxan förtullas efter bruttovikt, redan nu i regel införas utan eller
med endast helt lätt emballage, hvarför särskild anledning att ålägga
dem tilläggsafgift vid införsel öfver frilager icke förefunnes. Det är
dock enligt utskottets åsikt att befara, att vid införsel öfver frilager
af åtminstone en del af de i Kungl. Maj:ts förslag ej upptagna artiklarna
ett sådant oberättigadt tillvägagående, hvarom nu är fråga, skulle
kunna äga rum till förlust för statsverket och till förminskande af det
skydd, som med tullarna varit afsedt att bereda inhemsk industri. Att
så skulle kunna ske, synes ock chefen för finansdepartementet hafva
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

befarat, livilket framgår af lians yttrande, att, om det skulle visa sig,
att vid införsel öfver frilager af en eller annan artikel, för hvilken
tilläggstull icke blifvit satt, missbruk framdeles skulle yppa sig, rättelse
kunde ske genom ökning af antalet artiklar, för bvilka tilläggstull skall
utgöras. Innan sådana rättelser hinna verkställas, kunna emellertid
skadliga verkningar inträda, kvilket, likasom ock utsikten att hafva
dylika frågor ständigt på dagordningen, är ägnadt att väcka ej ringa
betänklighet.»

Sedan utskottet, som för vinnande af öfversikt angående införseln
till Sverige af de artiklar, för hvilka Kungl. Maj:t föreslagit
tilläggstull vid förtullning från frilager, låtit utarbeta en vid utskottets
betänkande fogad tabell, härutinnan hänvisat till nämnda tabell, fortsätter
utskottet:

»Äfven om frilagersinstitutionen i den form, hvarom nu talats,
skulle medföra „ fördelar för vissa affärsmän, så äro likväl de olägenheter,
som, enligt hvad ofvan framhållits, skulle af samma institution
blifva en följd, af så afsevärd betydelse, att utskottet icke kan tillstyrka
inrättande af frilager med rättighet att därifrån införa varor till inhemsk
förbrukning, helst som importen under de senaste åren varit i ständigt
stigande och således icke synes vara i behof af ytterligare lättnader.

Utskottet öfvergår härefter att yttra sig om den del af frågan,
som rör frilagersinstitutionen, såvidt den afser att befrämja export af
sådana varor af inhemsk tillverkning, i hvilka ingå jämväl ämnen af
utländskt ursprung. I sådant afseende har framhållits, att det vid
fabrikationen af vissa varor skulle vara af stor betydelse att kunna
å frilagret använda utländska ämnen, utan att tull för desamma
behöfde erläggas. Härigenom skulle svenska fabrikanter sättas i stånd
att kunna med hopp om framgång uppträda på den utländska marknaden.
Detta skulle i synnerhet gälla om åtskilliga industrigrenar,
för hvilka vårt land kunde erbjuda goda förutsättningar, men hvilka
hittills icke varit i stånd att upptaga täflan med utlandet, till följd
däraf att för fabrikatens fullbordande erfordras ämnen, hvilka måste
införas från utlandet, antingen emedan de här icke tillverkas eller
emedan de här betinga ett högre pris än i utlandet. Då för dessa
utländska ämnen tull måste erläggas, blifver naturligtvis priset på de
färdiga varorna högre, än fallet vore, om de utländska ämnena kunde
tullfritt införas å frilagret och där användas för tillverkningen af de
färdiga fabrikaten. Det har också af dem, som verka för införande af
frilagersinstitutionen, framhållits, att denna institution skulle hafva sin

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 109. 35

största betydelse just för eu sådan fabrikation af varor, afsedda för
export.

Hvad slutligen angår reexport- och transitliandeln, har äfven i
detta hänseende framhållits, att frilagersinstitutionen skulle medföra
lättnader. Några olägenheter vare sig för inhemska näringar eller för
statsverket af en för sådan handel afsedd frilagersinstitution synas
icke kunna uppkomma.

Utskottet, som enligt hvad ofvan sagts, icke kunnat förorda inrättande
af frilager i‘ den af Kungl. Maj:t föreslagna omfattning, har
dock, då utskottet anser hvarje förslag i syfte att bereda svensk industri
och handel verkliga fördelar vara förtjänt af beaktande, icke velat ställa
sig afvisande mot inrättande af frilager såväl för reexport- och transithandel
som för bedrifvandet af tillverkning uteslutande för export.
Då utskottet sålunda ansett sig icke kunna i hufvudsak biträda den
kungl. propositionen, har utskottet naturligtvis icke ägt anledning att
ingå i någon detaljgranskning vare sig af det framlagda förslaget till
förordning om frilager eller huruvida de af Kungl. Maj:t föreslagna
tilläggstullarne äro tillräckligt höga för att motsvara sitt ändamål.

Den uppfattning om föreliggande fråga och sättet för dess lösning,
som utskottet uttalat, påkallar emellertid en fullständig och noggrann
utredning samt affattande af ett författningsförslag, grundadt på de
förutsättningar, som här ofvan angifvits; och utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen måtte, med förklarande att den kungl. propositionen
icke kunnat vinna Riksdagens godkännande, i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, om och
under hvilka villkor en frilagersinstitution, afsedd uteslutande för reexportoch
transithandel samt bedrifvande af tillverkning för export, lämpligen
skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket, här i landet inrättas,
samt därefter till Riksdagen inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,
hvartill utredningen kan gifva anledning.»

Bevillningsutskottets ifrågavarande uttalande åtföljdes emellertid
af flera reservationer, i hvilka bland annat af åtta utskottsledamöter
yrkades bifall till hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.

Inom Riksdagen erhöll frågan den utgång, att, sedan Andra
Kammaren först återremitterat ärendet till utskottet för åvägabringande
af viss ändring i affattningen af utskottets hemställan, så afslog Första
Kammaren med 87 röster mot 44 såväl Kungl. Maj:ts proposition som
utskottets hemställan, hvarefter Andra Kammaren utan votering biföll
Kungl. Maj:ts framställning. Frågan om frilagersinstitutionens införande
i vårt land var sålunda för denna gång fallen.

Framställningar
om
återupptagande
af
frågan om
frihamn och
frilager.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Det dröjde dock ej länge, förr än yrkanden på frihamns- och frilagersfrågans
återupptagande framställdes från olika håll. Den af Kungl. Maj:t
den 1 juli 1898 förordnade handels- och sjöfartskommitté hemställde
sålunda i underdånigt betänkande af den 12 december 1900, det täcktes
Kungl. Maj:t ej mindre till förnyad pröfning förelägga Riksdagen det för
samma års Riksdag framlagda förslag till förordning om frilager än äfven
taga under förnyad pröfning frågan om vidtagande af åtgärder för
frihamnsinsti tu tionens införande i vårt land. Och vidare inkommo till
Kungl. Maj:t särskilda framställningar dels från olika korporationer,
representerande landets näringsidkare, och hvilka yrkade på frilagersfrågans
snara upptagande till förnyad behandling, och dels från vissa
städers kommunalrepresentationer, hvilka hemställde om åtgärder för
åvägabringande af lagstiftning angående frihamnsinstitutionen.

Berörda framställningar i frilagersfrågan, hvilka inkommo mot
slutet af år 1902 och vid början af år 1903, hafva utgått dels från
den hela landet omfattande korporationen Sveriges allmänna handelsförening,
och dels från följande lokala sammanslutningar af näringslifvets
målsmän, nämligen Stockholms köpmannaförenings handelskammare,
Handelsföreningens i Göteborg fullmäktige, Karlskrona handelsförening
samt köpmannaföreningarna i Malmö, Gäfle och Sundsvall.

Allmänna handelsföreningen, hvilken genom sitt förvaltningsutskott
föranstaltat om en undersökning angående uppfattningen i denna fråga
bland näringsidkare i olika delar af landet, har, med öfverlämnande
af de svar, som ingått på de i detta afseende utsända frågeformulären,
i sin framställning sammanfattat innehållet af dessa svar på följande
sätt: »Svaren förete visserligen en del olikheter i detaljerna, såsom i
fråga om kostnaderna, i fråga om kompetensvillkoren samt i fråga om
de lämpligaste platserna för inrättande af frilagersområden m. m., men
med få undantag uttalas i dem önskvärdheten af frilagersinstitutionens
snara införande; och särskildt att märka är, att de tillstyrkande svaren
synas vara gifna oberoende utaf de svarandes ställning och åskådningar
i tullpolitiskt hänseende. Bland representanterna för vårt näringslif
synes den hardt när enstämmiga opinionen hafva arbetat sig fram, att
vårt land för att kunna bestå i konkurrensen på världsmarknaden inom
sådana industrigrenar, där landets naturliga förutsättningar i afseende
på råämnen och tillverkningsresurser i öfrig! eljest gorå det berättigad!
till en plats, måste, följande sina södra grannländers, Danmarks och
Tysklands exempel, stärka sin position genom att bereda möjlighet till
inrättande af frilager.»

Kumjl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 109.

Handelskammaren i Stockholm har särskilt framhållit, hurusom
den konkurrens, hvilken från frilagersinrättningar i Danmark och Tyskland
bedrefves på områden, som borde vara naturliga afsättningsfält
för vårt lands näringar, gjorde det till en bjudande nödvändighet att
söka stärka våra näringsidkares ställning. Handelsföreningens i Göteborg
fullmäktige hafva påpekat den erfarenhet, man därstädes haft
tillfälle att på närmare håll göra angående de fördelar, som genom
frilager beredas handelns och sjöfartens idkare i Danmark, och därjämte
särskildt framhållit den omständigheten, att detta lands handel,
i synnerhet efter tillkomsten af frihamnen i Köpenhamn, gjort allt
större landvinningar inom Sverige, äfvensom att i vårt land idkarna
af dessa näringar förvisso i saknaden af motsvarande anstalter erfore en
af de största svårigheterna för en lycklig konkurrens med grannländerna.

I enahanda riktning hafva äfven de öfriga petitionärerna uttalat sig.
Köpmannaföreningen i Malmö har därjämte framhållit, att genom möjligheten
att på svenskt frilagersområde bearbeta inhemskt och utländskt
gods vår industri skulle sättas i tillfälle att frambringa för världsmarknaden
afpassade varor och att sålunda skapa en betydlig svensk
export till gagn äfven för vår utrikes handel och de näringar, som
därmed ägde samband.

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet den 29 oktober
1902 på nådigste befallning anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen
att skyndsamt inkomma med gemensamt underdånigt yttrande,
huruvida ändringar i eller tillägg till de af Kungl. Maj:t vid
1900 års Riksdag föreslagna särskilda tullsatser vid införsel öfver frilager
af vissa varor, hvilka enligt då gällande tulltaxa förtullades efter
bruttovikt, vore af behofvet påkallade, hafva ämbetsverken den 12
november 1902 gemensamt afgifvit underdånigt utlåtande, däri ämbetsverken
dels redogjort för de synpunkter, som varit bestämmande vid
uppgörande af det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget, dels ock
såsom sin mening uttalat, att sedan den tid, då ämbetsverkens underdåniga
utlåtande af den 4 november 1899 afgafs, icke, vare sig i följd
af vidtagna ändringar i tulltaxan eller af annan anledning, några förhållanden
inträdt, som syntes böra påkalla dylika ändringar eller tillägg.

Hvad därefter beträffar frågan om lagstiftning angående frihamnsanläggningar
i vårt land, äro att märka de framställningar, som i
detta afseende efter aflåtandet till 1900 års Riksdag af proposition i
frilagersfrågan utgått från de kommunala myndigheterna i Göteborg
och Malmö. I båda dessa samhällen har frågan om anordnande af
frihamn sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen i sammanhang

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

med planer till genomgripande förändringar af hamnanläggningarna
därstädes. I Göteborg har frågan numera fortskridit så långt, att, efter
det under åren 1903 och 1904 omfattande utredningar ägt rum, stadsfullmäktige
den 8 december 1904 dels uppdragit åt en för behandling af
frågan angående utvidgning och förbättring af stadens hamn tillsatt beredning
att till stadsfullmäktige inkomma med förslag till plats för blifvande
frihamnsanläggning i Göteborg, dels ock bland annat — under förutsättning
att ett bolag bildades med bolagsordning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med upprättadt förslag och att detta bolag anmälde
sig önska ingå aftal med staden, i allt hufvudsakligt grundadt på
jämväl utarbetadt förslag — förklarat sig villiga att med dylikt bolag
förhandla om de närmare villkor, på hvilka staden kunde befinnas
benägen att med bolaget medverka för åstadkommande af en frihamnsanläggning
i Göteborg. Ett sådant bolag har ock år 1905 bildats
under namn af »Aktiebolaget Göteborgs frihamn» med ändamål att,
efter aftal med Göteborgs stad, utrusta och drifva frihamn därstädes i
öfverensstämmelse med de allmänna författningar eller särskilda föreskrifter,
som för en dylik hamns anläggning och drift kunde blifva i
vederbörlig ordning utfärdade. I styrelsen för detta bolag, hvars aktiekapital
bestämts att utgöra lägst 1,000,000 och högst 3,000,000 kronor,
hafva stadsfullmäktige den 3 maj 1906 utsett två ledamöter och en
suppleant.

Vidare hafva mellan delegerade för bolaget och för drätselkammaren
förts underhandlingar, hvilka utmynnat i en af delegerade till drätselkammaren
den 9 maj 1905 aflåten skrifvelse, däri delegerade uttalat,
bland annat, att den första förutsättningen för den föreslagna frihamnens
tillkomst enligt sakens natur måste vara, att den lagstiftning, som i
sådant afseende vore nödig och hvaraf vårt land alltjämt vore i afsaknad,
blefve i vederbörlig ordning meddelad. Då orsaken därtill, att någon
framställning till Riksdagen i frihamnsfrågan ännu icke blifvit af
Kungl. Maj:t gjord, möjligen vore att söka i den omständigheten, att
visshet ej vunnits därom, att eventuella lagbestämmelser i ämnet verkligen
skulle komma till användning, och då genom stiftandet af förenämnda
bolag och genom stadsfullmäktiges omförmälda beslut af den 8
december 1904 dylik visshet numera för Göteborgs stads vidkommande
syntes vara för handen, samt därtill komme, att staden, genom de
under år 1905 verkställda inköp af fastigheter för utvidgning och förbättring
af stadens hamn till belopp af flera millioner kronor, vore i
besittning af mark, som väl lämpade sig för en frihamnsanläggning,
så syntes tidpunkten vara inne att hos Kungl. Maj:t göra framställning

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

om vidtagande af den åtgärd, som från Kungl. Maj:ts sida vore erforderlig
för att möjliggöra tillkomsten af en frihamnsanläggning i Göteborg;
och hafva delegerade med anledning däraf hemställt, att drätselkammaren
ville föreslå stadsfullmäktige att till Kungl. Maj:t aflåta underdånig
framställning i sådant afseende.

På tillstyrkan af drätselkammaren och i öfverensstämmelse med
hvad af delegerade föreslagits hafva ock stadsfullmäktige i Göteborg
jämlikt beslut den 2 juni 1905 i underdånig skrifvelse hemställt, att
Kungl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte, vidtaga den åtgärd, som
kunde finnas nödig, på det att åt staden måtte beredas möjlighet att
låta anlägga och drifva eu frihamn, hvilken möjlighet för närvarande,
i saknad af nödiga föreskrifter i ämnet, ej förefunnes.

Slutligen är ock att omförmäla, hurusom, sedan den ofvannämnda
hamnberedningen inkommit med förslag till utvidgning af Göteborgs
hamn å Lundby och Tingstads vassmarker samt närliggande områden
jämte förändring af Göta älfs farled m. m., i hvilket förslag jämväl
upptagits anläggning af frihamn å viss del af det i förslaget ifrågasatta
nya hamnområdet, stadsfullmäktige i enlighet med drätselkammarens
och hamnstyrelsens tillstyrkan den 31 maj 1906 beslutat för sin del
antaga och hos Kungl. Maj:t söka fastställelse å den förändring af
Göta älfs farled samt å de strandlinjer och broförbindelser, som innefattades
i berörda förslag.

Hvad beträffar Malmö, är från frihamnsfrågans senaste skede därstädes
att omförmäla följande. Sedan genom den under år 1903 fullbordade
hamnanläggningen Malmö hamn erhållit en betydande utvidgning
beträffande såväl hamnutrymme som landområde, har handels- och
sjöfartsnämnden därstädes i december 1904 i skrifvelse till stadsfullmäktige
framhållit bland annat, att tiden syntes vara inne för att förverkliga
det önskemål, som uppställts redan vid uppgörandet af programmet för
den nya hamnläggningen, nämligen inrättandet af en frihamn i Malmö.
Med öfverlämnande af i sådant afseende åvägabragt utredning tillika
med uppgjorda alternativa förslag hemställde nämnden, att stadsfullmäktige
ville taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde vara ägnade
att bringa till förverkligande planerna för en frihamn i Malmö, samt
besluta om vidtagande af de åtgärder, som för berörda syfte befunnes
lämpliga. Innan denna framställning blifvit afgjord, väcktes hos stadsfullmäktige
motion om invallning af ett område i Lommabukten för anordnande
af fabrikstomter öster om det nya hamnområdet. Sedan hamndirektionen,
som i ett sammanhang behandlat båda de förenämnda
frågorna, inkommit med yttrande och därvid tillika, under uttalande

Departements chefens yttrande.

40 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o j09.

att förut ifrågasatta områden för en frihamn icke kunde undvaras för
den öfriga rörelsen i hamnen, framlagt alternativa förslag till »frihamnsoch
fabrikshamnsanläggning i Malmö», beslöto stadsfullmäktige den
12 januari 1906 att för utredning af de båda föreliggande frågorna
tillsätta en kommitté, hvilken jämväl fick i uppdrag att utreda väckt
fråga om ändrad inledning till staden af enskilda järnvägar. Som
emellertid äfven andra järnvägsfrågor förelågo till behandling, beslöto
stadsfullmäktige den 9 därpå följande februari, med upphäfvande af sitt
nyssnämnda beslut, att tillsätta två kommittéer, en för behandling af
frågorna om frihamn och om invallning af visst område i Lommabukten
och en för behandling af järnvägsfrågorna; och hafva stadsfullmäktige
sedermera den 1 juni samma år anvisat medel till bestridande af kostnaderna
för de båda sålunda beslutade kommittéernas arbeten. Med stöd
af stadsfullmäktiges vid sammanträde den 20 sistlidne november fattade
beslut har nu den för frihamnsfrågans behandling tillsatta kommittén
— då det såväl för upprättande af definitivt förslag till frihamn eller
frilagersinrättning i Malmö som ock för afgörande af frågan, huruvida
driften af en sådan inrättning borde öfvertagas af kommunen eller af
ett för ändamålet bildadt bolag, vore af vikt att veta, under hvilka
former och på hvilka villkor från det allmännas sida frihamn eller
frilager kunde komma till stånd — i underdånighet hemställt om vidtagande
af sådan åtgärd, som kunde finnas nödig, på det att åt Malmö
stad måtte beredas möjlighet att låta anlägga och drifva frihamn eller
frilager.

Då jag är öfvertygad om frihamns- och frilagersinstitutionernas
stora betydelse för utvecklingen af handel, sjöfart och industri, har
jag funnit en ytterligare anledning att nu återupptaga frågan om
dessa institutioners införande i vårt land uti de åtgärder, som, enligt
hvad här förut omförmälts, inom Göteborg och Malmö vidtagits i syfte
att å hvardera orten åstadkomma frihamnsanläggning, därest sådan varder
af lagstiftningen medgifven. Med hänsyn till det nära samband, som
äger rum mellan de båda institutionerna, har jag ansett, att frågan om
frihamns inrättande ej borde underställas statsmakternas pröfning, utan
att i sammanhang därmed jämväl frilagersfrågan toges under förnyadt
öfvervägande. Jag har fördenskull låtit inom finansdepartementet utarbeta
förslag till särskilda förordningar angående frihamn och angående
frilager, hufvudsakligen grundade på motsvarande delar af de förslag,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

som af 1894 års kommitté utarbetats, äfvensom, livad angår frilager,
på det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget till förordning om
frilager.

De väsentligaste olikheterna mellan de sålunda utarbetade och de
förut framlagda författningsförslagen äro följande.

Hvad först angår formen för en eventuell lagstiftning angående
frihamn, har man haft att öfverväga, huruvida, såsom af 1894 års
kommitté blifvit föreslaget, en för frihamnar i allmänhet gällande författning
borde utfärdas eller i stället bestämmelser för hvarje särskild!
fall meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens läge och lokala
förhållanden. Om än särskilda omständigheter annorstädes må hafva
föranledt till användande af den senare utvägen, torde förhållandena
i vårt land knappast vara sådana, att tillräcklig anledning därtill förefinnes
äfven här. De platser, å Indika frihamnsanläggningar hos oss
kunna komma i fråga, synas nämligen icke förete så väsentliga olikheter,
att icke de allmänna grunderna för anläggande af frihamn utan
olägenhet kunna i en och samma författning sammanföras; och har
vid sådant förhållande lagstiftningen om frihamnsanläggning i Sverige
ansetts lämpligen böra anordnas sålunda, att dels i en allmän författning,
hvilken gifvetvis bör föreläggas Riksdagen, införas de för
frihamnsanläggningar i allmänhet konstitutiva bestämmelser, dels ock,
sedan sig visat, att frihamn å viss plats kommer att inrättas, särskilda
i administrativ väg fastställda föreskrifter meddelas rörande den ifrågavarande
frihamnens drift och trafiken därstädes. Genom ett dylikt
förfarande vinnes äfven den fördelen, att sistnämnda föreskrifter, hvilka
komma att beröra åtskilliga mera tulltekniska detaljer, lättare än eljest
kunna jämkas efter förefallande behof.

I öfverensstämmelse med det förfaringssätt, som sålunda tillämpats
beträffande frihamnsförordningen, hafva äfven i förslaget till förordning
om frilager sådana stadgande!! uteslutits, hvilka, såsom afseende hufvudsakligen
tulltekniska detaljer af frilagersrörelsens ordnande, synts vara
af rent administrativ natur.

Hvad därefter beträffar själfva innehållet i de nya förslagen, har
med anledning, bland annat, af anmärkning, som framkommit vid frilagersfrågans
behandling vid 1900 års Riksdag, föreslagits att icke blott
frihamn utan äfven frilager städse borde afses för allmänt bruk. Om
tullfrihet beviljas för ett inom landet beläget område, torde nämligen
en sådan förmån böra tjäna ett allmännyttigt syfte men icke utnyttjas
endast för en eller annan större näringsidkares räkning.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

Ang. bruttoförtullade

varors behandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Det af 1900 års bevillningsutskott uppgjorda förslaget att begränsa
verksamheten å frilager till att gälla endast export blek såsom redan
omförmälts, icke af Riksdagen bifallet, Att nu återupptaga en dylik
begränsning, hvilken skulle i högst väsentlig grad reducera nyttan åt
den nya institutionen, har så mycket mindre ansetts lämpligt, som
beträffande frihamn en bestämmelse af detta slag icke lärer kunna
ifrågakomma och de båda institutionerna synas böra anordnas i största
möjliga öfverensstämmelse med hvarandra.

Vidare hafva omständigheterna synts kräfva en annan lösning
än den förut föreslagna af frågan om bruttoförtullade varors behandling
vid införsel öfver frihamn eller frilager. Med afseende särskildt å
den betydelse för hela vårt tullsystem, som under ärendets föregående
behandling tillerkänts denna fråga, torde det tillåtas mig att här något

utförligare redogöra för detta ämne.

En bland de viktigaste af de anmärkningar, som framställts mot
frihamns- och frilagersinstitutionernas införande i vårt land, har vant
den att de vid åtskilliga rubriker i tulltaxan meddelade föreskrifter
om'' emballagets inberäknande i varans vikt skulle förlora en stor del
af sin betydelse, därest importörer af dylika varor bereddes tillfälle att
i svensk frihamn eller på svenskt frilager befria varorna från det mera
tyngande emballage, hvari de transporterats från utlandet, och att därefter
införtulla varorna direkt från friområdet antingen i lättare omslag
eller ock alldeles utan emballage. Då tullsatserna för de ifrågavarande
artiklarna vore bestämda med hänsyn därtill, att vanligen förekommande
emballage borde vid förtullningen inberäknas i varornas
vikt, skulle nämligen ett dylikt förfarande både innebära ett obehörigt
o-vnnande af de importörer, som hade tillfälle att begagna sig af frihamn
eller frilager, och därjämte leda till en nedsättning i de stadgade
tullafgifterna, hvarigenom dessas verkningar komme att förringas både
i afseende å statsverkets inkomster och med hänsyn till det skydd, som
man velat genom dem bereda den inhemska industrien. Man har till
och med sökt göra gällande, att, då hos oss grunden för tullsatsernas
bestämmande hvilade på varornas bruttoförtullning, frilagersmstitutionen
stode i motsats till hela vårt nuvarande tullsystem, och att denna institution
sålunda läte sig införa endast där tullsystemet vore baseradt
på nettoförtullning.

Med afseende å nyssberörda anmärkning mot de nya institutionerna
har 1894 års kommitté ifrågasatt bruttoförtullningens afskaffande
och i samband därmed en motsvarande förhöjning af tullsatserna for

Kanyl. Maj.ts Kålt. Proposition N:o 109.

alla de rubriker i tulltaxan, där sådan förtullning för närvarande vore
stadgad. Kommittén liar emellertid ej ansett sig böra afgifva detaljeradt
förslag i ämnet, utan inskränkt sig till att hänvisa till en, på kommitténs
begäran, af packhusinspektionen i Stockholm den 14 juni 1895
afgifven promemoria öfver de förändringar i dä gällande tulltaxa, som
skulle föranledas af hvad kommittén sålunda ifrågasatt.

Enligt denna promemoria borde, under förutsättning att bruttoförtullningen
skulle upphäfvas och för att ej någon minskning i tullinkomsterna
måtte därigenom uppstå, tullsatserna under 80 olika rubriker
i tulltaxan ökas med växlande belopp, beroende på den proportion,
i hvilken vanligen förekommande emballage inginge i varornas
bruttovikt. Hvad angår öfriga bruttoförtullade varor, borde enligt promemorian
bruttoförtullningen fortfarande bibehållas för åtskilliga varor,
hvilkas emballage ej kunde antagas skola undergå förändring på ett
frilager, medan däremot för andra bruttoförtullningens upphäfvande ansågs
ej böra medföra någon tullförhöjning, emedan dessa varor i allmänhet
inkomme antingen oemballerade eller endast i pappersomslag.

I sitt den 30 maj 1896 afgifna gemensamma utlåtande öfver frilagers-
och frihamnskommitténs förslag hafva kommerskollegium och
generaltullstyrelsen, på sätt redan anförts, i förevarande afseende uttalat
bland annat, att, då föreskrifterna om bruttoförtullning hufvudsakligen
tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen af de ifrågavarande
artiklarna och att åstadkomma enhet däri, ämbetsverken visserligen
icke kunde undgå att finna ganska störa betänkligheter möta mot
införande för ifrågavarande artiklar af nettoförtullning efter förhöjda
tullsatser, men att dessa betänkligheter dock icke syntes böra tillmätas
den betydelse, att på grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.
Något förslag i ämnet blef emellertid icke af ämbetsverken
framlagdt förr än i sammanhang med afgifvande af förut omnämnda
underdåniga utlåtande af den 4 november 1899 öfver ett af åtskilliga
köpmän och industriidkare i Stockholm väckt förslag om införande af
särskild tilläggstull vid import från frilager af sådana varor, för hvilka
bruttoförtullning vore stadgad.

I sistberörda utlåtande hafva ämbetsverken, med biträdande af
hvad sålunda ifrågasatts, afgifvit förslag till tilläggstullar för vissa
varuslag, att utgå, när varorna vid förtullning från frilager uppvägdes
oemballerade eller endast i pappersomslag. I andra fall däremot skulle
de ifrågavarande artiklarna icke draga högre tull, än som i den allmänna
tulltaxan föreskrefves. Vid afgörande af hvilka varor, som

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1G9.

borde drabbas af nämnda tilläggstull, både ämbetsverken tillämpat
den af packkusinspektionen i Stockholm uti afgifvet yttrande uttalade
åsikt, att tilläggsafgifterna borde »inskränkas till de artiklar, beträffande
hvilka, med hänsyn till beskaffenhet, tullafgift, betydenhet i import
och brukligt förpackningssätt, det i och för tullbehandlingen kunde
antagas ifrågakomma och vara med någon egentlig vinst förenadt att
på frilagret borttaga eller förändra emballaget». Erfarenheten hade därjämte
visat, att de varor, som vore underkastade bruttoförtullning, allt
mera infördes i möjligast lätta förpackning eller i sådant emballage,
som ej skulle inberäknas i vikten. Till följd däraf hade föreskriften
om bruttoförtullning betydelse hufvudsakligast för varor af mera ömtålig
beskaffenhet, för hvilka ett skyddande emballage kring de särskilda
artiklarna befunnes nödvändigt vid längre transporter. Vid
andra varor, som åtminstone i handelsrörelsen infördes inlagda antingen
endast i papper eller i sådana emballage, för hvilka afdrag i vikten
medgåfves, syntes däremot afseende i allmänhet icke behöfva fästas, då
fråga uppstått att genom tilläggsafgift vid förtullning från frilager
förekomma eventuella missbruk genom borttagande eller utbytande å
frilagret af de utländska emballagen. Med tillämpning af omförmälda
synpunkter hade ämbetsverken funnit sig kunna inskränka de artiklar,
för hvilka tilläggstull skulle utgöras vid förtullning från frilager, till
följande 30 tulltaxerubriker, för hvilka vid nettoförtullning från frilager
borde tillämpas härefter angifna tullsatser, innebärande en förhöjning i
eljest gällande tullsatser med följande procent:

Album eller delar däraf	1 kg.	Tilla Kr.	.ggstull: 2: 2 5	Förhöjning procent af eljest gäll. tullsats: 12-5
Askar och dosor: af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen	1 »	»	1: 20	20
Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller silfver, enkla eller sammansatta	1 »		2: so	25
Blommor: naturliga, afskurna, friska eller tor-kade, ej specificerade, till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna blommor	1 »	»	7: —	40
konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller andra dylika ämnen	1 »		22: — cirka 50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Blommor:

delar till konstgjorda blommor 1 kg.

Etuier, med eller utan tillbehör, af
sammansätta eller, såsom arbetade, ej

specificerade ämnen ........... 1 »

Galanterivaror, ej specificerade, af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej

specificerade ämnen ............................... 1 »

Hudar och skinn: konstgjordt fjäderpälsverk
.................................... 1 »

Instrument:

optiska, därunder inbegripna kikare,
glasögon och infattade optiska glas
af alla slag; barometrar, manometrar

och termometrar ..................................... 1 »

musikaliska: accordion eller delar

däraf ............................... 1 >

Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med

annat material ................................ 1 >

af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen, med undantag
af knappar, i hvilka silke ingår 1 »

Knifvar, rak- och penn- .......................... 1 >

Leksaker, alla slag, utan afseende å

materialet, äfvensom delar därtill ..... 1 »

Metaller och ej specificerade arbeten
däraf:

A. Bly, arbetadt, andra arbeten: förgyllda
eller försilfrade ..................... 1 »

C. Järn och stål: andra ej specificerade
och till järnvägsmateriel eller
maskiner, redskap och verktyg ej
hänförliga järn- och stålvaror: förgyllda
eller försilfrade ..................... 1 >

Tilläggstull: Förhöjning

procent af
eljest gäll.
tullsats:

Kr.	7: —	cirka 15
»	2: 50	25
»	2: so	25
	9: —	50
»	2: 50	25
>	1: 20	20
	2: 50	25
	1: 25	25
»	3: 5 0	cirka 15
	2: 50	25
	1: 80	20
	1: 20	20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tilläggstull: Förhöjning i

procent nf
eljest gäll.
tullsats:

D. Koppar och. däraf med zink, tenn
eller annan oädel metall framställda

legeringar, såsom messing, brons,
nysilfver, britanniametall m. fl., arbetad,
andra arbeten: förgyllda

eller försilfrade ................................... H. Tenn, arbetadt, andra arbeten:	1 kg.	Kr.	1: so	20
förgyllda eller försilfrade.................. I. Zink, arbetad, andra arbeten: för-	1		»	1: 80	20
gyllda eller försilfrade....................... Papp-, pappers- och pappersmassearbe-ten, ej specificerade: lackerade, bron-	1	>		1: 80	20
serade, förgyllda eller försilfrade ......	1		>	2: 50	25
Plymer, oarbetade .........................-............	1		»	20: —	33 Vs
arbetade..............................................	1		»	45: —	50
Portföljer: af hel- eller halfsiden..........-	1	»		5: —	25
andra slag...................................-............... Saxar: andra slag, polerade: af mer än	1		5>	1: 50	25
15 cm. längd ..........................................	1	»		2: 50	25
af 15 cm. längd och därunder..........-	1		»	5: —	25
Solfjädrar........................................................ Ur, vägg- och studsare- i foder, äfven-som urfoder, lösa: af metall, alabaster eller porslin ..................................-......... lösa eller oinfattade verk till vägg-eller studsareur, äfvensom delar af	1			5: 5 0	10
1		»	1: 80	20
ur, ej specificerade ................................	1	»		1: 25	25.

Af nu omförmälda artiklar hade 24 förekommit i packhusinspektionens
förut omförmälda promemoria. Såsom nya hade af ämbetsverken
upptagits följande 6 tulltaxerubriker, nämligen: Album m. m.;
Hudar och Skinn: konstgjordt fjäderpälsverk; Instrumenter, optiska;
Knifvar, rak- och penn-; samt Saxar, andra slag, polerade, af mer än
15 cm. längd och af 15 cm. längd eller därunder.

Hvad angår de 56 taxerubriker, för hvilka, oaktadt de upptagits
i packhusinspektionens förberörda promemoria, några tilläggsafgifter
vid import öfver frilager ändock icke af ämbetsverken föreslagits, hafva
ämbetsverken uti sitt den 12 november 1902 afgifna underdåniga ut -

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109. 47

låtande på följande sätt närmare utvecklat de skäl, som därvidlag varit
bestämmande.

Dessa skäl, hvilka varit olika för olika varor, hänförde sig i fråga
om ett mindre antal af berörda 56 varuslag till den omständigheten,
att importen af desamma vore mycket obetydlig, men i fråga om
flertalet till varornas tullafgift eller beskaffenhet äfvensom det för
dem gängse förpackningssätt. Af sistberörda varuslag vore nämligen
vid införseln åtskilliga nästan utan undantag förpackade
endast i pappersomslag, andra stundom endast i dylikt omslag, men
stundom i askar af papp eller bleck, samt slutligen andra vanligen
uppfästade å kartor. För de varor, hvilkas emballage i allmänhet utgjordes
endast af pappersomslag, syntes, på sätt ämbetsverken framhållit
i sitt utlåtande af den 4 november 1899, någon tilläggstull icke
behöfva ifrågasättas. Men äfven för öfriga ifrågavarande varuslag hade
ämbetsverken ansett sig sakna anledning att föreslå sådan tull. Hvad
nämligen först beträffade varor, uppfästade å kartor, syntes väl knappast
kunna antagas, att, till vinnande af tullbesparing, dessa varor skulle å
frilagret underkastas en så omständlig och tidsödande behandling, som
att lösgöras från kartorna, helst varorna nog därigenom skulle väsentligt
förlora i värde och säljbarhet. Hvad vidare anginge varor, förpackade
i askar, finge väl i allmänhet anses gälla, att uppackning af
varorna i frilagret, i ändamål att därigenom undgå tullen för askarna,
icke gärna kunde tänkas förekomma. För så vidt nämligen icke askarna
å frilagret förstördes — något som väl endast undantagsvis syntes
kunna äga rum, då ju varorna i allmänhet skulle försäljas inlagda i
askarna, hvilka ofta vore försedda med fabriksmärken, namn och andra
beteckningar, som utmärkte varornas ursprung och beskaffenhet och
fördenskull i ej oväsentlig mån underlättade desammas säljbarhet —
komme naturligen askarna, när de lösa uttoges från frilagret, att blifva
underkastade särskild tullafgift, utgörande enligt då gällande tulltaxa för
olackerade pappaskar 50 öre för kilogram och för lackerade, bronserade,
förgylda eller försilfrade dylika askar 2 kronor för kilogram samt för
askar af järnbleck 20 eller 50 öre för kilogram. Därvid skulle i många
fall, nämligen alltid, då den för askarna bestämda tullafgiften öfverstege
den tullafgift, som skulle utgå för själfva varan, följden blifva, att varan
och de lösa askarna, förtullade hvar för sig, komme att tillsammans draga
högre tullafgift, än om varan förtullats inlagd i askarna; och om tullsatserna
för askarna och för varan vore lika, blefve vinsten af uppackningen ingen.
Men äfven om tullafgiften för själfva varan öfverstege tullafgiften för
askarna, syntes dock i många fall varans egen ömtåliga beskaffenhet och

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

i andra fall svårigheten att, utan att skada varans utseende, ånyo inpacka
densamma, lägga hinder i vägen för en uppackning af varan å frilagret.
Det borde slutligen icke heller förbises, att intagning af varor i frilager
alltid torde komma att blifva förenad med vissa kostnader, och att det
därför i synnerhet i fråga om varor, som icke vore föremål för någon
mera betydlig import, mången gång icke skulle löna sig att intaga
sådana varor å frilager endast för att genom varornas uppackning
därstädes inbespara något af tullafgiften.

De i packhusinspektionens promemoria upptagna 56 varuslag, för
hvilka ämbetsverken ansett tilläggstull icke vara erforderlig, kunde
uppdelas i vissa grupper, allt eftersom det ena eller andra af sålunda
anförda skäl kunde finnas tillämpligt.

På grund af den obetydliga importen och delvis äfven på grund
af varans ömtåliga art hade uteslutits följande 9 varuslag, nämligen:
Agat: arbetad; Ben: arbetadt: ej specificerade arbeten: af elfenben eller
hvalrosständer och andra slag; Bernsten: arbetad; Fyrverkeriarbeten;
Hår- och Tagelarbeten; Hängslen m. m.: af hel- eller halfsiden; Piphufvuden:
af sjöskum; samt Strängar: andra slag.

Vidare hade tilläggstull ansetts obehöflig för följande 23 varuslag,
enär desamma emballerades uteslutande eller nära nog uteslutande
endast i papper, nämligen: Alabaster: arbetad; Band: silkessammets- och
helsiden-, halfsiden- och andra slag; Färglådor; Gulddragarearbeten; Hudar
och skinn: ej hänförliga till pälsverk: beredda: andra slag; Karkasser
och karkassband; samtliga i promemorian upptagna ej specificerade
arbeten af metaller, med undantag af förgyllda eller försilfrade arbeten
af bly, järn och stål, koppar, tenn och zink, tillsammans 13 olika
varuslag; Papp-, Pappers- och Pappersmasse-arbeten, ej specificerade,
olackerade; samt Väfnader: ylle-: andra slag.

Likaledes hade uteslutits följande 12 varuslag, som vanligen förekomme
emballerade i askar af papp eller bleck, nämligen: Ben: arbetadt:
knappar; Bref kuverter och Papperspåsar; Bröd: finare småbröd; Fingerborgar
och syringar; Horn: arbetadt: knappar och andra slag; Häktor,
Hakar och Hyskor; Konfityrer; Nålar; Pärlemor: arbetad: andra slag;
Stärkelse; samt Tännlikor eller Möbelspik. Af dessa varor droge endast
två, nämligen Horn: arbetadt: andra slag, och Pärlemor: arbetad: andra
slag, högre tull än den för askarna bestämda, de öfriga samma eller
lägre tull; men nyssnämnda två artiklar vore ej föremål för någon
mera betydande import och, hvad särskildt pärlemor beträffade, syntes
denna vara höra till dem, hvilka till följd af sin ömtåligare och dyrbarare
beskaffenhet väl icke kunde antagas blifva förmål för ompack -

Kutigl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 109.

ning å frilager. Knappar af ben och pärlemor, andra arbeten af pärlemor,
arbeten af horn, häktor, hakar och hyskor samt nålar förekomme
emellertid äfven uppfästade å kartor.

Slutligen hade tilläggstull icke ansetts erfordras för följande 11
varuslag, hvilka förekomme emballerade i pappersomslag eller askar
eller stundom uppfästade å kartor, nämligen: Blyertspennor; Borstbindararbeten:
af andra ämnen: med annan infattning; Böcker: med inbundet rent
eller linjeradt papper; Celluloid: arbetad: andra slag; Chokolad; Hängslen
m. in.: andra slag; Kautschuk etc.: arbetad: andra slag; Lack; Pennskaft,
m. m.; Piphufvuden: andra slag; samt Speglar och Spegellampetter.
Häraf droge följande 7 varuslag högre tull än den för allmännast förekommande
askar bestämda, nämligen: borstbindararbeten, celluloidarbeten,
hängslen, arbeten af kautschuk, pennskaft, piphufvuden och
speglar. Af dessa varor utgjorde kautschuksarbeten föremål för eu
betydande import, men den ojämförligt största delen däraf bestode af
galoscher, hvilkas emballage, för så vidt något annat sådant än ytterlåda
öfver hufvud förekomme, bestode af pappersomslag eller löst papper
mellan de olika lagren. Öfriga kautschuksarbeten, hvarom här vore
fråga, utgjordes af kammar, knappar, i trähylsa infattad kautschuk
m. m. och kunde näppeligen tänkas blifva å frilagret uppackade ur
sina askar eller löstagna från kartor. Af hängslen och därmed jämförliga
artiklar, andra slag, hade införseln tidigare varit ganska betydande,
men under de senare åren högst väsentligt nedgått. Dessa
varor förekomme emellertid förpackade ofta allenast i pappersomslag
och ej sällan i pappaskar af den beskaffenhet, att de vid införsel lösa
skulle draga en tull af 2 kronor för kilogram — således mera än
själfva varan, för hvilken tullafgiften utgjorde en krona 75 öre för kilogram
— samt vore stundom uppfästade å kartor. Då det sålunda
endast i fråga om en mindre del af dessa varor skulle vara förenadt
med vinst att å frilagret uppacka dem ur askarna, hade, med hänsyn
för öfrigt till den aftagande importen, tilläggstull för dem ansetts icke
erforderlig. I fråga om celluloidarbeten och piphufvuden, af hvilka
artiklar importen för öfrigt icke kunde anses vidare betydande, syntes
anledning icke vara att antaga, att utbyte af emballaget, då detta bestode
af askar, komme att å frilagret äga ruin. Af borstbindararbeten
förekomme hår- och klädesborstar oftast i pappersomslag, tandborstar
vanligast i askar. Importen vore för öfrigt icke synnerligen stor. Hvad
anginge speglar, infördes större sådana i lådor, hvilka icke skulle inberäknas
i vikten; de mindre förekomme i askar eller pappersomslag,
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

men syntes svårligen kunna å frilagret beröfvas ett skyddande emballage.
Beträffande slutligen pennskaft vore införseln däraf jämförelsevis obetydlig.

Af omförmälda i packbusinspektionens promemoria upptagna 56
varuslag återstode således endast ett, nämligen sparris, som inkomme i
korgar; men det syntes knappast kunna ifrågakomma att intaga denna
vara å frilager.

Slutligen hafva ämbetsverken framhållit, att, beträffande åtskilliga
af ifrågavarande artiklar, uppackning af dem ur askar eller dylikt
icke gärna kunde, utan skada för varorna, äga rum, innan desamma
skulle användas eller försäljas till konsumenterna. Så vore förhållandet
med finare småbröd, kex, cacao, konfityrer och stärkelse.

Med afseende därå att i en af bevillningsutskottet vid 1900 års
Riksdag framlagd redogörelse för importen åren 1889—1898 af de
varuslag, hvilka kunde antagas i större omfattning blifva föremål för
intagning å frilager1), förekomme — förutom åtskilliga varuslag, som
enligt gällande bestämmelser skulle förtullas efter nettovikten eller efter
värde eller stycke, och beträffande hvilka fråga om emballagets vikt
således saknade betydelse — ett flertal olika varuslag, för hvilka,
oaktadt bruttoförtullning för dem vore stadgad, tilläggstull icke af
ämbetsverken föreslagits, hafva ämbetsverken till sist, i den mån sådant
icke enligt hvad förut anförts redan skett, uppgifvit skälen, hvarför
icke heller för berörda varor tilläggstull ifrågasatts. Vissa af dessa
varor förekomme nämligen, åtminstone vid import för handelsändamål
så godt som uteslutande antingen oemballerade eller emballerade endast
i pappersomslag och hade på denna grund uteslutits. Dessa varor vore:
broderade arbeten, handskar, hudar och skinn, kläder, papper, sadelmakararbeten,
skodon, snörmakararbeten, spetsar, strumpor, vantar
och väfnader. Andra vore af den beskaffenhet, att det ej gärna kunde
antagas, att å frilagret någon förändring med emballaget kunde vidtagas.
På denna grund hade tilläggstull icke ifrågasatts för konserver,
luktvatten, parfymer, pennor och pomada. Slutligen gällde om tvål,
parfymerad, samt visitkort, att dessa varor inkomme antingen i papper
eller i askar med minst samma tull som varorna, i följd hvaraf tilläggstull
för dem icke ansetts erforderlig.

Enligt hvad som under hand meddelats från packhusinspektionen i
Stockholm, synes i fråga om det brukliga emballagets beskaffenhet för de i

'')Jfr utskottets memorial. n:r 31.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

ämbetsverkens underdåniga utlåtande den 4 november 1899 omförmälda
varuslag i allmänhet icke någon mera afsevärd förändring hafva ägt rum,
sedan berörda utlåtande afgafs. Ur denna synpunkt skulle sålunda frågan
om tilläggstull för dessa varor vid nettoförtullning från frihamn eller
frilager för närvarande befinna sig i samma läge som vid nyssnämnda tidpunkt.
Emellertid hafva andra omständigheter tillkommit, hvilka synas
föranleda till att denna fråga bör underkastas eu förnyad pröfning.

Såsom framgår af hvad förut anförts, hafva ämbetsverken vid
bestämmandet af hvilka varor, som borde beläggas med tilläggsafgifter,
tagit hänsyn jämväl till andra faktorer än emballagets större eller
mindre vikt. För åtskilliga varor, för hvilka tilläggstull eljest skulle
hafva ifrågakommit, har sålunda dylik tull icke af ämbetsverken föreslagits
af den anledning, att varorna förekomme inlagda i askar, som
droge en tull af 2 kronor per kilogram. I alla de fall, då själfva
varorna ej vore belagda med högre tull än askarna, kunde nämligen
icke förutsättas, att varorna skulle å frilager uppackas för att därigenom
möjliggöra en införsel mot lägre tullumgälder. Nu har emellertid genom
tulltaxan den 8 juni 1906 tullen för de här afsedda pappaskarna sänkts
till 1 krona 50 öre per kilogram; och torde detta förhållande föranleda
därtill, att, därest ifrågavarande af ämbetsverken i deras omförmälda
utlåtande föreslagna utväg anlitas, tilläggstullar borde ifrågakomma
för varor, som icke upptagits i det förut framlagda förslaget.

Vidare och med hänsyn därtill, att vid uppgörandet af detta förslag
äfven tagits i betraktande den import, som af de olika varuslagen
ägde rum, synes förslaget böra granskas jämväl ur denna synpunkt.
I sådant afseende har utarbetats en tabell, som torde få åtfölja dagens
protokoll (Tab. n:o 1) och af hvilken framgår, att åtskilliga af de i
förslaget upptagna varorna under åren 1903—05 införts i så obetydliga
kvantiteter, att anledning att för dem ifrågasätta tilläggsafgifter
numera knappast torde förefinnas. I särskild grad är detta fallet med
de i förslaget upptagna bly-, tenn- och zinkarbeten, af hvilka importen
varit försvinnande liten. Men äfven af följande varor har införseln
varit jämförelsevis obetydlig, nämligen: album, askar m. m., delar af
konstgjorda blommor, knappar af silke, knifvar, oarbetade plymer,
portföljer af siden, saxar och solfjädrar. De varor, som för närvarande
utgöra föremål för import i sådan omfattning, att tillläggstullar
kunde på den grund anses böra beträffande dem ifrågasättas, äro
följande: bijouterivaror, naturliga och konstgjorda blommor, galanterivaror,
instrument, knappar af sammansatta ämnen, leksaker, arbeten

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

af koppar m. m., papparbeten, arbetade plymer, ej specificerade slag
af portföljer samt ur och delar däraf.

Med undantag af galanterivaror och arbetade plymer äro emellertid
samtliga dessa sistnämnda varor bland dem, hvilkas tullsatser äro
bundna genom 1906 års handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige
och Tyska riket. Då i följd däraf någon förhöjning i eljest gällande
tullsatser icke torde under denna traktats giltighetstid kunna för
införsel från frihamn eller frilager genomföras beträffande de väsentligaste
af de i 1900 års förslag upptagna varorna, synes redan häruti
föreligga en anledning att söka på annat sätt än genom tilläggstullar
lösa frågan om bruttoförtullade varors behandling vid sådan införsel,
som nyss är sagd. Därtill kommer ytterligare, att, såsom äfven vid
frågans behandling inom 1900 års Riksdag framhölls, det måste vara
förenadt med åtskilliga svårigheter både att uttömmande afgöra, hvilka
varor som höra beläggas med tilläggsafgifter, och att fullt rättvist bestämma
beloppen af dessa afgifter. Äfven med iakttagande af den
största noggrannhet ligger dock alltid den faran nära till hands, att
ett förslag till särskild tulltaxa att tillämpas vid införsel från frihamn
eller frilager ej upptoge alla varor, som i en sådan tulltaxa borde
förekomma, eller ej innehölle de afgifter, som med hänsyn till alla på
frågan inverkande omständigheter borde tillämpas. Detta synes äfven
bekräfta sig med afseende å 1900 års förslag. Redan föredragande
departementschefen ansåg sig böra i afseende därå uttala, att, om vid
införsel öfver frilager af en eller annan artikel, för hvilken tilläggstull
icke blifvit satt, missbruk framdeles skulle yppa sig, så kunde rättelse
ske genom ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skulle utgöras.
Och bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande, att, innan
sådana rättelser hunne verkställas, skadliga verkningar kunde inträda,
hvilket, likasom ock utsikten att hafva dylika frågor ständigt på dagordningen,
vore ägnadt att väcka ej ringa betänklighet.

I betraktande af hvad sålunda anförts, vill det synas, som om en
lämpligare lösning af den föreliggande frågan erbjöde sig genom en
föreskrift därom, att varor, i hvilkas vikt skola inberäknas askar, omslag,
kartor o. s. v., icke må införas från frihamn eller frilager, med
mindre varorna äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel
af enahanda varor är brukligt. Genom en dylik föreskrift torde man
med undvikande af de svårigheter, hvilka äro förenade med det förut
framlagda förslaget till tilläggstullar, kunna vinna såväl enhetlig och
följdriktig behandling af samtliga bruttoförtullade varor, som ock den
fördelen, att importörer, hvilka för sin rörelse äro i tillfälle att anlita

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 109.

frihamn eller frilager, icke blifva i fråga om dessa varors införsel till
vårt land gynnsammare ställda än de importörer, som ej hafva dylika
anstalter till sitt förfogande. Och för tullverket har det ansetts i regel
ej böra möta svårighet att vid varornas tullbehandling bedöma, huruvida
förekommande emballage är sådant, som plägar i allmänhet användas
vid införseln af ifrågavarande varuslag, eller om det måste anses
uteslutande afse ett kringgående af tulltaxans bestämmelser.

Föreskrift af det innehåll, som sålunda ifrågasatts, har ock intagits
i de nu utarbetade författningsförslagen.

Det förslag till förordning om frilager, som af Kungl. Maj:t förelädes
1900 års Riksdag, innefattade förbud mot uppläggning å frilager
af spannmål, omalen och malen, alla slag. Förslaget om detta förbud
härrörde från 1894 års kommitté, som ansåg intet giltigt skäl kräfva
frilagersrätt för spannmål, medan åter ett medgifvande att anlita frihamn
eller frilager därför skulle kunna minska afsättningstillfällena för
den svenska spannmålen och nedtrycka prisen därå för våra jordbrukare
äfvensom under vissa förhållanden bereda tillfälle till för statsverket
förlustbringande spekulationsaffärer. Kommittén säger sig visserligen
ej hafva förbisett, att detsamma kunde till en viss grad blifva förhållandet
äfven genom användande af danska hamnar, men från grannlandet
syntes en sådan spekulationsaffär icke kunna bedrifvas i samma omfattning
och med samma lätthet som från ett inom riket befintligt
frilager.

Vid ärendets behandling inom Riksdagen framhölls, såsom redan
omförmälts, af bevillningsutskottet, att det vore svårt att inse, hvari
skillnaden skulle bestå mellan, å ena sidan, den fara för jordbruksnäringen,
som sålunda skulle förefinnas, i händelse spannmål finge intagas
å frilager, och, å andra sidan, den nedtryckning af priset, som
skulle tillskyndas svensk industri därigenom, att utländska industrialster
på enahanda sätt finge intagas å frilager samt därifrån vid behof föras
ut i den svenska marknaden och täfla med de svenska tillverkningarna.
Under den diskussion, som i frilagersfrågan ägde rum, anfördes likaledes,
särskildt inom Första Kammaren, såsom ett skäl mot frilagersinstitutionens
införande i vårt land, hurusom det föreslagna förbudet mot spannmåls
uppläggande å frilager konsekvent borde leda till enahanda förbud
beträffande produkterna af äfven andra tullskyddade näringar än
jordbruket.

Den i 1895 års kommittéförslag inrymda bestämmelsen om spannmåls
uteslutande från frilagersrätt, hvilken äfven förordats af kommers -

Ang. spannmåls
uppläggning
i
frihamn eller
å frilager.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

kollegium och generaltullstyrelsen i deras gemensamma utlåtande af
den 30 maj 1896, hade emellertid vid ärendets förberedande behandling
icke lämnats utan anmärkning. Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd
hade i sitt öfver kommittéförslaget till kommerskollegium afgift^
yttrande påpekat, hurusom därigenom produktionsvillkoren inom
frilager blefve försvårade för de industrier, vid hvilka spannmål kunde
komma till användning, samt vidare framhållit, att antagandet af
kommitténs ifrågavarande förslag skulle medföra det mycket betänkliga
förhållandet, att, medan södra Sverige i Köpenhams frihamn, där omsättningen
af spannmål utgjorde en mycket betydande del af rörelsen,
hade ett tullfritt upplag för sitt behof af utländsk spannmål, däremot
hela det öfriga Sverige skulle komma att sakna ett dylikt upplag.
Och betydelsen af ett sådant kunde icke skattas nog högt. då det
bidroge i hög grad att förhindra stora prisväxlingar å varan, i såväl
konsumentens som producentens intresse. Ty å ena sidan gjorde ett
dylikt upplag det möjligt, att, när prisen visade tendens att stiga allt
för hastigt, genom omedelbar import från upplaget moderera dem, och
å andra sidan förhindrade det, att på den inhemska marknaden infördes
mera spannmål, än som motsvarade det förefintliga behofvet, hvarigenom
åter ett oskäligt prisfall kunde undvikas. Visserligen förefunnes
rätten att å nederlag intaga spannmål, men, frånsedt att denna rättighet
varit i fråga att borttagas, borde den större frihet att behandla
de upplagda varorna, som frilager och frihamn skulle medgifva, med
hänsyn till hvad af nämnden anförts, icke skäligen förbjudas i fråga
om spannmål.

I en underdånig skrift af den 6 sistlidne september har handelskammaren
i Göteborg med afseende å den af Göteborgs stadsfullmäktige
gjorda framställningen i fråga om anläggning af frihamn återupptagit
spörsmålet om spannmåls uppläggande i frihamn och i sådant hänseende
hemställt, att, därest förslag till bestämmelser om inrättande och drifvande
af frihamn komme att framläggas för Riksdagen, ur detta förslag
måtte uteslutas det förut ifrågasatta förbudet mot spannmåls införande
i frihamn. Bemälda handelskammare finner de af kommittén uttalade
farhågorna för att spannmål i frihamn skulle kunna menligt inverka
på prisläget för denna vara inom Sverige, i hög grad öfverdrifna.
Så länge vårt land vore hänvisadt att fylla en stor del af sitt spannmålsbehof
genom import från utlandet, måste prisläget å den svenska
spannmålsmarknaden bestämmas af priserna å de stora världsmarknaderna
för spannmål, allenast med de förändringar, som betingades af
tullförhållanden och läge. Att de spannmålslager, som tilläfventyrs

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109. 55

kunde finnas inom en frihamn, skulle i någon nämnvärd grad kunna
förändra detta förhållande, syntes högst otroligt. Lokala prisfluktuationer,
livilka vore för små och af för kort varaktighet för att kunna
föranleda afsevärd import, skulle visserligen kunna röna inverkan af
spannnmålsupplag i frihamn, men reglerandet af dessa fluktuationer
kunde endast vara till fördel för såväl producenter som konsumenter,
likasom möjligheten att utan alltför dryga kostnader från frihamn åter
utföra redan importerad spannmål kunde bidraga till att höja spannmålspriset
inom landet i de fall, då en felaktig beräkning af det inländska
behofvet föranledt för stor import. Handelskammaren finner
för öfrigt, att, om verklig fara kunde uppstå för ett oskäligt nedsättande
af spannmålspriserna genom inverkan från frihamn, så skulle
detta redan hafva visat sig genom trafiken från Köpenhamns frihamn.
Någon sådan försämring af priset å spannmål hade emellertid ej kunnat
konstateras.

Ville man däremot lägga den afgörande vikten på det förhållande,
att spekulationer skulle kunna från frihamn bedrifvas vid utsikt till
tullförhöjning å spannmål, så vore det gifvet, att inrättandet af en
frihamn skulle kunna medföra förluster för statsverket genom uteblifvandet
af en del af den beräknade tullinkomsten. Men detta vore,
oafsedt att sådana tillfällen endast undantagsvis inträffade, af öfvergående
art och borde ej ensamt föranleda till att helt förkasta de
fördelar, som spannmåls uppläggande i frihamn otvifvelaktigt kunde
medföra för vårt land. I likhet med hvad af handels- och sjöfartsnämnden
i Stockholm anförts, funne handelskammaren det vara högst
betänkligt att åt utlandet förbehålla de många fördelar, som frihamnsinstitutionen
erbjöde handeln med spannmål, i synnerhet som den
ersättning därför, hvilken förefunnes i rätten att upplägga spannmål
å nederlag, på grund af de därmed förenade olägenheterna användes
endast i ringa omfattning.

Efter att vidare hafva bland annat omförmält den betydande
import af spannmål till vårt land, som äger rum från frihamnarna i
Köpenhamn och Hamburg, hvad den senare platsen angår beroende
dels på inverkan af Nord-Östersjökanalen och dels på de exceptionellt
billiga frakterna för spannmål från Amerika till Hamburg, framhåller
handelskammaren, att, därest det skulle blifva någon möjlighet för den
svenske köpmannen att uthärda konkurrensen med utlandet, så vore
det en bjudande nödvändighet att tillvarataga hvarje möjlig fördel.
De reguljära förbindelser med de spannmålsexporterande länderna i
Sydamerika, som Sverige med stora kostnader nu lyckats erhålla, och

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

hvilkas betydelse för svensk export väl icke kunde skattas låg, vore
för sin fortkomst äfven beroende på, att tillfälle erbjödes att finna en
förmånlig afsättningsort för de produkter, hvilka toges i returfrakt till
Sverige. Då det härvidlag i regel gällde stora partier, syntes det äfven
för detta ändamål vara behöfligt, att inom frihamn plats bereddes för
mottagande af dessa produkter, hvilka eljest; därest de redan vid
importen skulle bära de dryga tullumgälderna eller å nederlag förvaras,
endast med svårighet skulle kunna hit importeras.

De fördelar, som tillåtelsen att införa spannmål i frihamn skulle
medföra för handeln med denna vara, vore enligt handelskammarens åsikt
i öfrigt af samma natur som de, hvilka åberopats såsom skäl för tillåtelsen
att i frihamn införa andra varuslag. Handelskammaren kände sig öfvertygad,
att det beroende af mellanhänder i utlandet, som nu karakteriserade
Sveriges spannmålshandel, skulle i stor utsträckning kunna undvikas,
därest den svenske köpmannen i likhet med utlandets bereddes
tillfälle att i frihamn förvara och därifrån fritt disponera de för landets
konsumtion behöfliga mängderna af utländsk spannmål. Utom de fördelar,
som således spannmålshandeln skulle kunna påräkna genom
tillåtelsen att införa spannmål i frihamn, anser handelskammaren äfven
kvarnindustrien och i synnerhet den del däraf, som drefves i mindre
omfattning, kunna hämta stora fördelar af en sådan tillåtelse, framför
allt vid förmalning af hvete. För kvarnindustrien vore nämligen tillgången
å vissa främmande glutenrikare hvetesorter en nödvändighet,
men endast mycket få inrättningar inom denna industri hade en så
stor afverkningsförmåga och tillgång till så stort kapital, att de förmådde
direkt importera den nödiga utländska spannmålen. För tillfredsställandet
af sitt behof af den utländska varan vore flertalet hänvisadt
att göra sina inköp genom utländska mellanhänder. En följd
däraf blefve emellertid, dels att i regel en tid förflöte, innan leverans
kunde ske, dels ock att partiernas storlek ej kunde rättas efter det
verkliga behofvet, utan måste bestämmas med hänsyn till andra omständigheter,
allt till stor olägenhet för de smärre afnämarne, för
hvilka en prompt leverans af små partier vore synnerligen önskvärd.
Dessa kännbara olägenheter skulle helt kunna undvikas, därest tillfälle
bereddes svenska köpmän att från lager i frihamn tillgodose de smärre
afnämarne inom landet.

Vid bedömande af föreliggande fråga torde till en böran böra
tagas i betraktande de tillfällen, hvilka för närvarande erbjuda sig för
vårt lands spannmålshandel och kvarnindustri att tullfritt upplägga
spannmål för blifvande införsel till förbrukning i Sverige. Först och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

främst möter i sådant afseende nederlagsinstitutionen. Angående den
omfattning, hvari enligt den officiella statistiken denna institution under
åren 1896—1905 kommit till användning för uppläggning af spannmål, har
utarbetats en tabell, hvilken torde få biläggas dagens protokoll (tab. il).
Af denna framgår bland annat, att reexporten af spannmål från nederlag
är mycket obetydlig, och att sålunda nederlagsinstitutionen i fråga om
spannmål har sin egentliga betydelse för införseln. Emellertid utvisar
en jämförelse med totalimporten, att den öfvervägande delen af till vårt
land införd spannmål på de senare åren icke upplagts å nederlag. I
relativa tal uttryckt har förtullningen från nederlag af råg och hvete
under åren 1888—1905 i förhållande till totalimporten däraf varit af
följande omfattning:

Råg Hvete

	Omalen	Malen (mjöl)	Omalen	Malen (mjöl)
	Procent	Procent	Procent	Procent
1888 ..................	.................. 6.81	19.48	2.7 5	8.4 G
1889 ..................	.................. 12.8 1	57.28	5.79	38.09
1890 ..................	.................. 13.2Ö	52. i o	5.40	45.05
1891.................	.................. 16.27	65.61	8.92	48.2 3
1892 ..................	.................. 36.GG	58.18	30.7 3	45.2 7
1893 ..................	.................. 28.32	51.87	28.50	38.73
1894 ..................	.................. 20.81	60.94	26.12	42.56
1895 ..................	.................. 17.7 3	66. G2	23.03	54.74
1896 .................	.................. 27.13	66.5 0	25.95	46.co
1897 ..................	.................. 21.48	74.12	19.83	41.63
1898 ..................	................. 18.40	78.3 4	19.70	35.8 7
1899 ..................	..................	54.34	22.18	48.6 3
1900 ..................	.................. 23.81	78.74	25.35	62.95
1901 ..................	.................. 22.78	75.64	25.42	48.90
1902 ...................	.................. 12.39	56.95	15.31	40.65
1903 ..................	.................. 15.95	66.01	14.08	41.01
1904 ...................	.................. 10.32	73.57	14.75	43.16
1905 ...................	................. 14.55	63.75	17.01	33.05

Visserligen har, såsom synes, importen från nederlag af råg- och
hvetemjöl varit i jämförelse med totalimporten däraf ganska ansenlig,
men detta förhållande synes med afseende å den här föreliggande frågan
om nederlagsinstitutionens användning för spannmålsinförseln vara
mindre betydelsefullt, emedan mjölimporten öfver hufvud afsevärdt
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 8

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109-

nedgått, sedan nu gällande tullsatser infördes, så att den numera i jämförelse
med importen af omalen spannmål är af helt ringa omfattning.

Det vill synas, som om nederlagsinstitutionen i fråga om spannmål
hufvudsakligen komme till användning för import till de hamnar, där
man på grund af isförhållandena måste före vinterns början förse sig
med förråd, som först efter någon tids förlopp komma till förbrukning.
Då emellertid förtullningen från nederlag synes i genomsnitt taget
tämligen nära motsvara uppläggningen, så torde spannmålen i allmänhet
icke någon längre tid förvaras å nederlag.

Förutom å tullnederlagen inom landet kunna spannmålsupplag
för import till Sverige med fördel anordnas i våra grannländer, hvilka
för sådan uppläggning erbjuda fördelarna af frihamnar eller liknande
anstalter. Närmast kommer därvid i betraktande Köpenhamns frihamn,
hvars spannmålstrafik synes till största delen finna sin afsättning på
Sverige. Vida större betydelse för vår spannmålshandel har emellertid
frihamnen i Hamburg, hvars fraktförhållanden, såsom äfven af Göteborgs
handelskammare påpekats, st älla sig synnerligen gynnsamma för transitotrafiken
från de transatlantiska produktionsområdena. Vidare är i
förevarande afseende att märka äfven Antwerpen, som tack vare bland
annat sitt läge och sina hamnanordningar erhållit ett afsevärdt inflytande
på den internationella spannmålshandeln.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att redan nu rikliga tillfällen
finnas att, i afvaktan på en blifvande afsättning inom landet,
låta upplägga spannmål på sådana villkor, att den icke drabbas af
några tullafgifter. Undersöker man nu, i hvad mån detta förhållande
kan antagas komma att undergå förändring, därest tillfälle varder beredt
att upplägga spannmål jämväl i svensk frihamn eller å svenskt frilager,
så synes närmaste följden af en sådan anordning böra blifva, att åtminstone
en del af den spannmål, som för närvarande upplägges å nederlag,
i stället kommer att förvaras i frihamns- eller frilagersmagasin. De
nya institutionerna erbjuda för spannmålsuppläggning framför nederlaget
åtskilliga fördelar, hvilka torde föranleda, att de förra komma att föredragas
framför detta sistnämnda. Först och främst utgå vid uppläggning
af spannmål i frihamn eller å frilager icke, såsom däremot vid nederlag
är fallet, några afgifter vare sig till statsverket för själfva uppläggningen
eller till tullbetjäning för bevakning vid de tillfällen, då spannmålen
skall skötas eller eljest upplagshafvaren af en eller annan anledning
vill efterse sitt upplag. Vidare erbjuder frihamn eller frilager
framför nederlag en afsevärd förmån i den vida större friheten att förfoga
öfver det upplagda godset och att eventuellt däraf åter utföra

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 109.

hvad som kan med större fördel afsättas i utlandet. Därtill kommer,
att såväl frihamn som frilager, hvilka båda anstalter böra vara anlagda
för att tillgodose en större trafik, i följd däraf måste vara försedda
med helt andra anordningar för lossning och lastning än ett nederlag,
som mången gång tillhör en enskild person eller firma.

Om sålunda på grund af berörda omständigheter man bör kunna
antaga, att upplag inom frihamn eller frilager komma att användas
framför nederlag, så vill det ock synas, som om samma omständigheter
borde föranleda därtill, att äfven en del af den spannmål, som
för blifvande afsättning i Sverige för närvarande upplägges utom landet,
blefve i stället upplagd å de nya upplagen inom landet, därigenom
tillförande vårt lands näringsidkare den förtjänst å magasinering, spedition
o. s. v., som under nuvarande förhållanden tillfaller utländska
mellanhänder. Med afseende å de stora kvantiteter spannmål, som
vårt land måste importera, är det uppenbarligen ett önskemål, att
Sverige må kunna lösgöra sig från det beroende af utlandet, som i
denna bransch synes göra sig gällande.

Att rätten att i frihamn eller å frilager i Sverige upplägga utländsk
spannmål skulle i och för sig leda till en ökad spannmålsimport
och däraf följande sänkning af prisen för den inhemska spannmålen
synes icke sannolik! såväl i betraktande af de gynnsamma tillfällen,
hvilka, enligt hvad nyss anförts, redan nu erbjuda sig till spannmålsuppläggning
inom och utom landet för spekulation å den svenska
marknaden, som ock med hänsyn därtill, att de ifrågasatta nya spannmålsupplagen
icke torde kunna utöfva någon som helst inverkan på de
förhållanden, hvilka i hufvudsak bestämma importens storlek, eller
dels spannmålsbehofvet inom landet, dels ock de priser, som därstädes
kunna ernås för utländsk vara. Det torde i detta afseende böra framhållas,
att öppnandet af Köpenhamns frihamn icke synes hafva utöfvat
något märkbart inflytande vare sig på spannmålsimportens storlek eller
på spannmålspriserna inom den del af vårt land, Skåne, som eljest bort
vara mest utsatt för verkningarna af trafiken i denna frihamn. Det bör i
afseende på den föreliggande frågan ej heller lämnas obeaktadt, att
reexport från frihamn eller frilager låter sig verkställas vida lättare
än från nederlag, hvadan, därest större kvantitet skulle hafva upplagts,
än som motsvarar spannmålsbehofvet för tillfället, öfverskottet utan
svårighet kan åter utföras i stället för att, såsom nu kan inträffa,
verka nedtryckande på spannmålspriserna i landet.

Hvad slutligen vidkommer de skäl, som tala för medgifvande af

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen
den
25 jan. 1907.

60 Kungl. Maj-M Nåd. Proposition No 109.

rätt till spannmålsupplag i frihamn eller å frilager, bör till en början
ihågkommas att, om dessa med betydande utgifter förenade anstalter
skola kunna bära sig, det måste vara angeläget att tillföra dem så
stor trafik som möjligt. I detta afseende är spannmål en synnerligen
viktig artikel, hvars betydelse, såsom af Göteborgs handelskammare
framhållits, särskildt för en frihamn i vårt land ytterligare ökats genom
de med statsbidrag understödda ångbåtslinjerna på transatlantiska
hamnar. Vidare är att märka, hurusom tillfället att på lämpliga magasin
upplägga och förvara spannmål är i vårt land synnerligen begränsad!.
De svårigheter, som däraf förorsakas, äro icke blott af stor
betydelse för en jämn och regelmässig tillgång på både in- och utländsk
spannmål, utan kunna därjämte under särskilda omständigheter
såsom t. ex. i ''.infälle af ett krigsutbrott medföra för hela landet
ödesdigra följder. Slutligen bör äfven erinras, att för handeln med
spannmål frilagersrätten skulle medföra enahanda förmåner, som denna
rätt skulle tillskynda andra branscher af den svenska handelsnäringen,
därigenom att den skulle göra det möjligt att befria sig från utländskt
inflytande och att anlägga affärerna på en bredare basis genom att
arbeta icke blott på den inhemska marknaden utan äfven på utlandet.

Af sålunda anförda skäl har ur de nu utarbetade förslagen till
förordningar om frilager och om frihamn uteslutits det förbud mot
spannmåls uppläggning, hvilket förekom i 1900 års förslag till förordning
om frilager.

Med hänsyn särskildt därtill, att kommerskollegium och generaltullstyrelsen
vid afgifvande af utlåtande den BO maj 1896 öfver 189o
års kommittéförslag ej ingått i granskning af de i samma förslag
innefattade detalj bestämmelser angående frihamn, har jag i skrifvelse
den 22 december 1906 anmodat ämbetsverken att före utgången af
sistlidne januari månad inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande
öfver omförmälda inom finansdepartementet utarbetade båda författningsförslag.

Sådant, utlåtande har af ämbetsverken afgifvits den 25 berörde
januari, därvid ämbetsverken tillika öfverlämnat yttranden, som dels
genom kommerskollegii försorg inhämtats från handels- och sjöfartsnämnderna
samt handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
dels ock på anmodan af generaltullstyrelsen afgifvits af tullkammaren,
packhusinspektionen och nederlagskontoret i Stockholm, tulldirektören
i Göteborg samt därvarande tullkammare, packhusinspektion och tull -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 61

bevakningsinspektion äfvensom af tulldirektören i Malmö samt packhusinspektionen
och tullbevakningsinspektionen därstädes.

För egen del hafva ämbetsverken, då remissen syntes icke gifva
anledning till en närmare undersökning af frågan, huruvida nödiga
förutsättningar för anläggning och en framgångsrik drift af en eller
flera frihamnar inom vårt land kunde anses vara för handen, eller om
lämpligheten och gagneligheten af frilagersinstitutionens införande i
Sverige, ansett sig höra inskränka sig till en granskning af de föreliggande
båda förslagen.

Hvad då först angår formen för den föreslagna lagstiftningen angående
frihamn och frilager, hafva ämbetsverken till en början erinrat,
hurusom redan 1894 års kommitté anfört, att frågan om de lättnader
särskildt för den sjöväga frihamnstrafiken, hvilka i tullhänseende
kunde lämpligen medgifvas, i mycket hög grad påverkades af lokala
förhållanden, hvarför planläggandet af denna nya institution framför
allt i detta hänseende varit underkastadt många vanskligheter, äfvensom
att det kunde förväntas, att, sedan frihamn kommit till stånd
och någon tids erfarenhet om de föreslagna bestämmelserna, därest
de blefve gillade, vunnits, ändringar i eller tillägg till desamma skulle
finnas behöfliga. Vidare hade i sitt förenämnda underdåniga utlåtande
af den 30 maj 1896 ämbetsverken framhållit, att det syntes
icke lämpligt att i detta ämne meddela en för frihamnar i allmänhet
gällande författning, då de i detta afseende erforderliga och lämpliga
föreskrifter i mångt och mycket måste blifva beroende af hvarje
hamns läge och lokala förhållanden i öfrigt, för så vidt å ena sidan
nödig säkerhet för kronans rätt skulle kunna bibehållas och å andra
sidan trafikens befogade kraf å lättnader behörigen tillgodoses. Ämbetsverken,
som fortfarande hyste samma uppfattning, hafva därför såsom
sin åsikt uttalat, att den nu ifrågasatta uppdelningen af bestäm melserna

om frihamn syntes innebära en fördel, såväl genom möjligheten
att vid affattandet af de tulltekniska bestämmelserna taga nödig
hänsyn till lokala förhållanden, som äfven därigenom, att de ändringar
i nämnda bestämmelser, som, på grund af vunnen erfarenhet
vid deras tillämpning, tilläfventyrs kunde visa sig erforderliga eller

önskliga, lättare och snabbare än eljest kunde genomföras. En sådan
uppfattning hade ock uttalats af flera af de hörda representanterna
för rikets handel och sjöfart. I enlighet med hvad sålunda fram hållits,

ansåge också ämbetsverken konsekvensen fordra, att jämväl
bestämmelserna om frilager på enahanda sätt uppdelades, hvarigenom
äfven i fråga om denna institution sistnämnda fördel vunnes. Den af

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

ämbetsverken företagna granskning af förslagen hade icke gifvit anledning
till några erinringar i fråga om urvalet af de bestämmelser,
som ansetts böra intagas däri.

Vidkommande därefter frågan om rätt att upplägga spannmål i
frihamn eller å frilager, hafva ämbetsverken, som vid afgifvande af sitt
förberörda utlåtande af år 1896 uttalat den uppfattning, att giltiga
skäl för förbud mot sådan uppläggning anförts af 1894 års kommitté,
förklarat sig med hänsyn till formuleringen af det ämbetsverken nu gifna
uppdrag sakna anledning att ingå i någon närmare undersökning af de
skal, som kunde anföras för eller emot ett sådant förbud. Då emellertid
i båda de nu föreliggande förslagen intagits den bestämmelse, att förtullning
af gods, som infördes från frihamn eller uttoges från frilager,
skulle ske efter de taxor och författningar, som vore gällande, då
godset till förtullning angåfves — eu föreskrift, som öfverensstämde med
hvad i tullstadgan vore bestämdt angående nederlagsgods och som i allmänhet
borde gälla äfven i fråga om frihamns- och frilagersgods — ansåge
sig ämbetsverken böra framhålla, att genom ett tillägg till sagda bestämmelse
de betänkligheter, som gjorts gällande mot ett medgifvande
att i frihamn eller å frilager intaga spannmål, syntes kunna i väsentlig
mån häfvas, på samma gång därigenom kunde vinnas trygghet mot en
vid vissa tillfällen mindre önskvärd massinförsel af viktigare kassaartiklar.
Ämbetsverken syftade härvid på den mot ifrågavarande medgifvande
ofta gjorda invändning, att frihamnar och frilager skulle kunna
i stor utsträckning begagnas till upplag af spannmål utöfver det verkliga
behofvet och således kunna tjäna till underlättande af spekulationer
i denna vara i synnerhet vid tider, då tullförhöjningar därå
antoges vara förestående. Med tillämpning af ifrågavarande stadgande
enligt dess föreslagna lydelse skulle nämligen ett större, i frihamn eller
å frilager upplagdt parti spannmål kunna, äfven efter det en beslutad
tullförhöjning trädt i kraft, införas från frihamnen eller uttagas från
frilagret mot den förut gällande lägre tullsatsen, blott angifningenftill
förtullning skett före nyssnämnda tidpunkt. Det vore därför enligt
ämbetsverkens åsikt måhända önskligt, att ifrågavarande bestämmelse
så affattades, att nyssnämnda för statsverket menliga förhållande kunde
undvikas och den förhöjda tullsatsen komma att tillämpas vid all förtullning
af spannmål eller större kassaartiklar, som vid den höjda tullsatsens
trädande i kraft funnes i frihamn eller å frilager, äfven om
angifningen till förtullning skett före nämnda tidpunkt. Detta mål
syntes lämpligast kunna ernås därigenom, att i bestämmelsen inrymdes
befogenhet för Kungl. Maj:t att för särskildt fall annorledes förordna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 63

Ämbetsverken hafva fördenskull föreslagit, att åt ifrågavarande stadgande
måtte gifvas sådan affattning, som nyss nämnts, och ytterligare
framhållit, att under denna förutsättning medgifvandet att i frihamn
eller å frilager upplägga spannmål icke skulle blifva förenadt med
större utan snarare med mindre risk i nu omförmälda hänseende än
medgifvandet att upplägga spannmål å nederlag.

Hvad vidare beträffar det i förslagen införda stadgandet, att varor,
som enligt tulltaxan vore underkastade så kallad bruttoförtullning, icke
finge från frihamn eller frilager uttagas för öfverflyttning till nederlag
eller för att efter förtullning införas i landet, med mindre de vore
emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor
vore brukligt, hafva ämbetsverken påpekat, hurusom afsikten med detta
stadgande tydligtvis vore att förebygga, det sådana varor skulle genom
att i frihamn eller å frilager ompackas i lättare emballage än det,
hvari det vore möjligt att införa dem från utrikes ort, eller helt och
hållet befrias från emballage, kunna undgå en ofta ganska betydlig del
af det bestämda tullbeloppet, ett förhållande, hvarigenom dels tullinkomsterna
skulle minskas, dels ock det skydd för vår industri, som
afsetts med vissa införseltullar, komme att äfventyras. Efter att vidare
hafva erinrat om den föregående behandlingen af frågan om villkoren
för bruttoförtullade varors införsel från frihamn eller frilager, hafva
ämbetsverken anfört, att, ehuru den nu föreslagna lösningen af denna
fråga syntes ämbetsverken ägnad att medföra vissa betänkligheter,
särskild!; på grund af den därmed förenade utsikten till tvister mellan
tullmyndigheterna och varuägare om hvad som borde förstås med
handelsmässigt emballage, och därför vissa skäl syntes tala för det i den
nådiga propositionen till 1900 års Riksdag framställda förslag om
tilläggstullar, hade ämbetsverken dock, då tvifvelsutan giltiga skäl
kunde anföras mot att för närvarande införa dylika tullar och i allt
fall olägenheterna af den nu ifrågasatta bestämmelsen måhända kunde
varda i hufvudsak undanröjda inom en icke alltför långt aflägsen framtid,
ansett sig sakna anledning föreslå någon ändring i berörda bestämmelse.

Ämbetsverken hafva dock fäst uppmärksamheten på det förhållande
att, under det enligt bägge förslagen landväga införsel af gods
från frihamn eller uttagning af gods från frilager vore medgifven, bland
annat, för uppläggning å transitupplag å samma ort, så afsåge det här
ifrågavarande stadgandet allenast varor, som från frihamn eller frilager
förtullades eller öfverflyttades till nederlag. Detta förhållande syntes, på
sätt jämväl några af de hörda tullmyndigheterna framhållit, kunna

64 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 109.

föranleda därtill, att en varuägare, genom att angifva i frihamn eller
å frilager upplagda varor af ifrågavarande slag till uppläggning å transitupplag
å samma ort — vid hvilken förflyttning varorna säkerligen ofta
utan fara för skada kunde transporteras i vida lättare emballage än
vid försändning från en ort till annan — skulle kunna vid varornas
sedermera skeende förtullning antingen direkt eller efter öfverflyttning
till nederlag undandraga statsverket en del af den tull, som rätteligen
skolat utgå för varorna. Ett sådant förfaringssätt skulle visserligen
kunna förhindras genom att utsträcka den ifrågavarande bestämmelsen
att gälla äfven vid öfverföring af varor från frihamn eller frilager till
transitupplag å samma ort. För tillämpningen häraf erfordrades emellertid
tydligtvis, att varorna, före öfverföringen till transitupplag, i frihamnen
eller å frilagret underkastades undersökning för utrönande af
emballagets beskaffenhet. Men då i transitupplagsinstitutionens begrepp
läge, att någon föregående undersökning icke skulle äga rum, syntes
eu sådan utsträckning af omförmälda stadgande icke böra ifrågakomma.
Därest emellertid någon åtgärd ansåges erforderlig till förekommande
af nyssberörda för statsverket menliga förfarande, kunde enligt ämbetsverkens
mening ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen om rätt att
öfverföra varor från frihamn eller frilager till transitupplag å samma
ort kunde ur förslagen utgå. Något verkligt behof af en dylik rätt
kunde enligt ämbetsverken knappast påvisas.

Hvad därefter beträffar förslaget att både frihamn och frilager
skulle vara inrättade »till allmänt bruk», hafva ämbetsverken, med påpekande
att i fråga om frihamn detta tillägg icke vore af någon saklig
betydelse, då väl aldrig en frihamn kunde tänkas blifva anlagd för annat
än allmänt bruk, däremot med afseende å frilager uttalat, att förhållandet
därvidlag syntes blifva annorlunda, då denna institutions beskaffenhet
icke i och för sig utgjorde hinder för att en större affärseller
industriidkare kunde för eget behof inrätta ett frilager, öfver
hvilket han ensam skulle disponera. Sådant finge emellertid anses uteslutet
genom nyssnämnda tillägg, som syntes kunna tolkas sålunda,
att frilager å viss ort icke finge inrättas, med mindre detsamma tilltoges
i så stor omfattning, att hvar och en å samma ort, som åstundade
begagna sig däraf och uppfyllde stadgade kvalifikationer, kunde, åtminstone
i regel, däri erhålla plats. Ämbetsverken ansåge sig emellertid
icke kunna underlåta att uttala allvarliga betänkligheter mot ett stadgande,
som kunde gifva anledning till en dylik uppfattning. Vore
inrättandet af frilager förbehållet staten eller kommun, kunde denna
uppfattning med allt skäl göras gällande; men då så ej vore förhållandet,

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 65

enär å ena sidan frågan om införandet af denna institution i vårt land
städse varit bunden vid den förutsättning, att institutionen icke skulle
tillskynda statsverket uppoffringar, och ä andra sidan tillstånd att inrätta
frilager skulle kunna meddelas icke blott kommun utan äfven
aktiebolag, handelsbolag och enskild person, vora det enligt ämbetsverkens
åsikt svårligen möjligt att upprätthålla nyssnämnda uppfattning.
Det kunde icke heller anses annat än obilligt att fordra, det en näringsidkare,
som för sin rörelse funne sig vara i behof af frilager och vore
beredd att på egen bekostnad inrätta sådant för sin egen räkning,
skulle för att vinna denna förmån inrätta frilagret så, att detsamma
skulle kunna inrymma äfven andra näringsidkare, eventuellt konkurrenter,
och därför ådraga sig kostnader, hvilka han måhända stundom
aldrig finge godtgjorda. Särskild! föreställde sig ämbetsverken, att denna
olägenhet lätt nog skulle kunna inträda för den, som drefve tillverkning
för export, och att på grund häraf en väsentlig del af de förmåner, som
frilagersinstitutionens införande i vårt land förväntades medföra, koinme
att äfventyras. Härtill komme ytterligare, att förslagets lydelse i denna
punkt skulle medföra betydande svårigheter vid pröfningen af ansökningar
om tillstånd att inrätta biläger, då det alltid måste vara förenad!
med vanskligheter att bedöma, hvilken omfattning ett ifrågasatt
biläger borde äga för att kunna anses vara afsedt till allmänt bruk.
På grund af det sålunda anförda hafva ämbetsverken hemställt, att
ifrågavarande stadgande måtte utgå ur förslaget till förordning om
bilager.

För den händelse att emellertid Kungl. Maj:t skulle finna, att
så icke kunde ske, hemställde ämbetsverken, att den enligt förslaget
handelsbolag och enskild person tillkommande rätt att erhålla tillstånd
att inrätta bilager måtte bortfalla, så att dylik rätt tillerkändes allenast
stadskommun äfvensom aktiebolag af viss beskaffenhet, dock endast då
bolaget bildats i ändamål att inrätta frilager.

Slutligen hafva ämbetsverken med afseende å frågan om frihamnsinstitutionens
införande i vårt land, i anledning af uttalanden, som framkommit
i yttrandena från målsmännen för handel, industri och sjöfart i
Malmö och Göteborg, ansett sig böra såsom sin åsikt uttala, att lösningen
af frågan om väsentlig lindring i umgälderna för fartyg, som besökte svensk
frihamn, vore af största betydelse för gagnet af frihamnsinstitutionen för
vårt land. Handels- och sjöfartsnämnden i Malmö hade nämligen i sitt
öfver förslagen afgifna yttrande framhållit, att svenska frihamnar icke
skulle blifva i stånd att med framgång upptaga konkurrensen med utländska
sådana, såvida icke de svenska frihamnarna kunde erbjuda
Bih. till Jliksd. Prut. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 9

Uttalanden
af handelsoch
sjöfartsnämnder
m.fl.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

minst lika fördelaktiga villkor som de utländska, icke blott »i tulltekniskt
afseende» utan äfven i öfriga hänseenden; och hade nämnden
fördenskull uttalat den förhoppning, att de på sjöfarten hvilande afgifterna
till staten, lastpenningar samt fyr- och båkafgifter, måtte utan
dröjsmål omläggas så, att de icke drabbade fartyget utan godset, samt
regleras i den riktning, att de icke måtte ställa sig högre än motsvarande
afgifter i de utländska frihamnar, med Indika våra blifvande
frihamnar komme att upptaga täflan. Och vidare- hade handelskammaren
samt handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg såsom sin åsikt uttalat,
att inrättandet och drifvandet af frihamn och frilager skulle mäktigt
bidraga till att höja Sveriges handel och sjöfart, i synnerhet därest den
lättnad för sjöfarten kunde ernås, att de umgälder, Indika utginge af
densamma, i hufvudsak finge beräknas efter verkligt lossad eller lastad
kvantitet.

I samtliga de af ämbetsverken öfverlämnade yttrandena från
näringslifvets representanter har uttalats stor tillfredsställelse öfver
utsikten till att få spörsmålet om frihamn och frilager å nyo underställdt
statsmakternas pröfning, och har med styrka framhållits angelägenheten
af dessa institutioners snara införande i vårt land.

Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm erinrar, hurusom frågan
om införande i vårt land af frilagers- och frihamnsinstitutionerna inom
hufvudstaden sedan lång tid tillbaka omfattats med stort intresse, och
uttalar, att enligt nämndens uppfattning detta intresse icke minskats,
desto mindre som erfarenheten från Danmark visat, i hvilken hög grad
särskildt frihamnsinstitutionen kunde bidraga till utvecklingen af ett
lands handel, industri och sjöfart. Det förhållande, att på senare tid
några åtgärder till frågans lösning icke vidtagits, hade enligt nämndens
mening sin grund hufvudsakligen däruti, att sådana allmänna villkor,
hvarom nämnden tillförene hos Kungl. Magt gjort framställning, ännu
icke blifvit af statsmakterna fastställda för vare sig frihamn eller frilager.
Nämnden hyste emellertid den öfvertygelsen, att, så snart detta
ägt rum, frågan om inrättande för Stockholm af ifrågavarande institutioner
eller endera af dem oförtöfvadt skulle komma på dagordningen.
1 detta sammanhang har nämnden äfven meddelat, att, förutom det
förslag till anläggning af frihamn vid Lilla Värtan, som förut uppgjorts,
numera förelåge ett af stadens byggnadskonst’ vid utarbetande
af förslag till farled genom Arstaviken och Hammarbysjö jämte i samband
därmed stående hamnanläggningar uppgjordt utkast till frihamnsanläggning
vid Hammarbysjö.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

Stockholms köpmannaförenings handelskammare framhåller, hurusom
de år, hvilka förflutit, sedan frilagersfrågan förra gången utgjorde
föremål för statsmakternas pröfning, ytterligare bekräftat det oafvisliga
behofvet af friare former för tullfri uppläggning och behandling af
utländskt tullpliktigt gods, än de som medgåfves i vår nuvarande tullagstiftning.
De institutioner, som i detta afseende för närvarande erbjöde
sig, nederlag, transitupplag och tullrestitution, lämnade varuägaren allt
för begränsad dispositionsrätt öfver sitt gods och vore därjämte bundna
genom allt för betungande kontroller, för att de skulle kunna sätta
vår handel i stånd att upptaga konkurrensen med utlandet. De danska
och tyska engrosfirmorna hade i allt större omfattning icke blott slagit
under sig den handel på våra grannländer, som eljest kunnat tillkomma
oss, utan äfven vunnit allt större inflytande jämväl på den inhemska
marknaden, som dock borde vara vår egen handels första och naturligaste
afsättningsfält. Inom åtskilliga viktiga branscher, såsom t. ex.
kolonial- och textilvaror samt spannmål och foderämnen, hade den
svenska handeln på de senare åren haft att uthärda en alltjämt växande
konkurrens med utländska grosshandelsfirmor, hvilka från sina lätt tillgängliga
upplag inom Köpenhamns eller Hamburgs frilager och frihamnar
kunde med fördel sälja på vårt land.

Att detta förhållande innebure en betydlig ekonomisk förlust för
vårt land, kunde enligt handelskammarens mening ej bestridas, då man
betänkte, att först och främst den större omsättning och köpmansvinst,
som eljest kunnat tillfalla vår handel, för närvarande i stället komme
de utländska köpmännen till godo; att vidare, medan de svenska köpmännens
lager städse innehölle en hel del inhemska produkter och
fabrikat, så förde de främmande köpmännen helt naturligt uteslutande
utländska varor; samt slutligen att den försvagade ställning, som vår
handel sålunda intoge inom vårt eget land, måste hämma dess kraft
att arbeta äfven på utlandet, hvaraf åter följde, att jämväl den svenska
industrien måste se sin afsättning utom landet i väsentlig mån försvårad.
Erhölle handeln hos oss däremot till sitt förfogande enahanda institutioner
som i utlandet, så skulle den ock sättas i tillfälle att på ett
helt annat sätt, än för närvarande vore möjligt, utnyttja de företräden,
som förhållandena kunde erbjuda densamma i konkurrensen med utlandet
på de oss närmast belägna afsättningsområdena. Yår handel
på Finland och Ryssland t. ex., hvilken ännu ej hade den omfattning,
den borde och kunde hafva, skulle kunna i vida högre grad än för
närvarande tillgodogöra sig förmånen af de täta och snabba kommuni -

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A’:o 109.

kationerna, hvilka medgåfve export från lager i Stockholm på vida
kortare tid, än som vore möjligt från vare sig Köpenhamn eller Hamburg.
Då vidare särskild! den finska marknaden vore i fråga om
konsumenternas vanor och behof i hög grad likartad med vår egen,
skulle äfven häri för oss ligga en väsentlig fördel framför våra konkurrenter
i utlandet. Den svenske exportören skulle i likhet med t. ex.
den danske hafva förmånen att kunna använda ett och samma lager
för arbete både inom och utom sitt eget land. De svenska lagren
skulle ock, därest frihamn eller frilager inrättades här i landet, kunna
göras vida mera sorterade än för närvarande vore möjligt. Förutom
de inhemska fabrikaten, hvilka till större delen kunde betecknas som
medelkvaliteter, skulle våra köpmän äfven kunna föra både de helt
billiga och de dyrare kvaliteterna, hvilka för närvarande måste tagas
från utlandet.

Hvad därefter särskild! beträffade industrien, erinrar handelskammaren
om de fördelar, som vid frihamns och frilagers införande i vårt
land skulle beredas densamma, därigenom att handeln blefve satt i
tillfälle att skaffa ökad afsättning för våra industriprodukter. Detta
vore en omständighet, som förtjänade att noga beaktas särskildt i en
tid, då vår industri på mer än ett håll måste anlägga sin produktion
efter en måttstock, för hvilken vår begränsade inhemska marknad
vore långt ifrån tillräcklig. Men därtill komme, att all den fabrikation,
för hvars bedrifvande måste i större eller mindre omfattning användas
utländska tullpliktiga materialier, genom de nya institutionerna
skulle kunna utveckla sig på ett sätt, som för närvarande icke vore
möjligt. Exempelvis kunde anföras, att utan tvifvel tillverkning af
sammansatta beklädnadsartiklar och kemisk-tekniska produkter, maskinindustri
samt punschfabrikation skulle kunna inom en frihamn eller
ett frilager anläggas för export i vida större skala än hittills. Nya
industrigrenar skulle ock kunna uppstå. Förädlingen af våra skogsbär
och trädgårdsprodukter t. ex., hvilken för närvarande så godt som
uteslutande ägde rum utom landet, skulle kunna med fördel förläggas
till vårt eget land.

Genom den tillväxt i varuomsättningen, hvilken skulle framkallas
af verksamheten inom de ifrågasatta nya institutionerna, komme ock
sjöfarten att tillskyndas betydande förmåner. In- och utgående frakter
skulle erbjuda sig i större omfattning än hittills, och för tillgodoseende
af den ökade trafikens kraf skulle förbättrade anordningar för lastning
och lossning komma till stånd. Det uppsving, som den danska sjöfarten
hade att uppvisa allt ifrån inrättandet åt Köpenhamns frihamn,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 69

erbjöde ett nära till hands liggande exempel på den betydelse en frihamnsanläggning
ägde för sjöfartens utveckling.

Handelskammaren funne sålunda, att, vare sig man såge saken
ur handelns, industriens eller sjöfartens synpunkt, återupptagandet af
frågan om frihamn och frilager i Sverige måste hälsas med stor tillfredsställelse.

Handels- och sjöfartsnämnden och handelskammaren i Göteborg,
hvilka afgifvit gemensamt yttrande, hafva därvid bland annat uttalat
den åsikt, att förutsättningarna för drifvandet af frihamn och frilager
väl vore för handen, samt att ärendet snarast möjligt borde föreläggas
statsmakterna till pröfning.

Handels- och sjöfartsnämnden i Malmö omförmäler, att återupptagandet
af frihamns- och frilagersfrågan i alla intresserade kretsar i
nämnda stad hälsats med största tillfredsställelse och väckt förhoppningar,
att samhällets och dess näringsidkares sträfvanden under många år för
erhållande af en frihamn därstädes ändtligen skulle leda till ett resultat.

Slutligen har äfven Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare
uttalat sin stora tillfredsställelse öfver, att ifrågavarande för landets
handel och industri betydelsefulla spörsmål ånyo upptagits till behandling,
samt såsom sin bestämda öfvertygelse framhållit, att stora förutsättningar
förefunnes för, att införandet af dessa institutioner skulle
komma att motsvara äfven högt ställda förhoppningar beträffande utvecklingen
af landets handel och näringslif.

Efter att sålunda hafva redogjort för de uttalanden, som i hufvudsak
förekommit med afseende å de inom finansdepartementet utarbetade
förslagen, anhåller jag att, innan jag öfvergår till en mera i detalj
gående redogörelse för de båda författningsförslagens innehåll, få här
skärskåda de institutioner, som vår nuvarande tullagstiftning erbjuder
för tullfri uppläggning och bearbetning inom landet af utländska, tullpliktiga
varor. Det har nämligen ofta framhållits såsom ett af skälen
emot frilagers- och frihamnsinstitutionernas införande i vårt land, att
vår tullagstiftning redan nu i tillräcklig grad erbjöde möjlighet både
att tullfritt upplägga varor för framtida afsättning vare sig utom eller
inom landet och att vid tillverkning för export af varor, för hvilkas
framställande erfordras utländskt tullpliktigt material, undgå tullumgälder
för hvad sålunda måste importeras. De utvägar, som härvidlag
äro att taga i betraktande, äro: nederlag, transitupplag, provianteringsfrilager
och tullrestitution.

I främsta rummet möter oss nederlagsinstitutionen, om hvilken
gällande bestämmelser meddelats i nådiga tullstadgan den 1 juli 1904,

Nuvarande
tullagstiftning.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

kap. 5, §§ 62—88. Nederlagsrätten består däri, att, med undantag af
dels brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, dels
äfven krut och andra explosiva varor, från utrikes ort infördt tullpliktigt
gods kan, efter verkställd undersökning, mot en särskild afgift
till kronan af en procent af belöpande tull för en tid af högst fem år
uppläggas under varuägarens och tullverkets lås, utan att tull betalas
för godset, innan det uttages till inhemsk förbrukning, och med rättighet
för varuägaren att tullfritt åter utföra godset. Vid angifvande af
nederlagsgods till förtullning är ägaren berättigad till viss tids anstånd
med tullafgiftens erläggande, uppgående till nittio dagar, då tullbeloppet
för det på samma inlaga upptagna gods utgör 500 kronor eller däröfver,
samt för mindre tullbelopp till respektive trettio eller åtta dagar. Genom
den tullfrihet, som äger rum vid själfva uppläggningen, och genom den
tullkredit, som beviljas vid förtullning från nederlag, innebär denna
institution onekligen för engroshandeln störa förmåner. Emellertid
blifva dessa i viss mån reducerade genom de inskränkande bestämmelser,
hvilka gälla för tillvaratagande af kronans rätt. Sålunda skola
både uppläggning och uttagning äga rum endast i helt kolli, och under
den tid, godset förvaras å nederlaget, är ägarens rätt att disponera däröfver
inskränkt till sådana åtgärder, som afse godsets efterseende och vårdande
äfvensom proftagning, hvartill kommer att hvarje dylik åtgärd till
följd af den tullbevakning, som därvid erfordras, är förenad med särskilda
utgifter i form af godtgörelse till tullpersonalen för extra förrättning.

En undersökning af den omfattning, hvari nederlaget under de
senare åren varit anlitadt *), gifver vid handen, att nederlaget har sin
egentliga betydelse för importen, då reexporten därifrån synes vara
mycket obetydlig, samt att nederlaget hufvudsakligen kommer till användning
för en del större konsumtionsartiklar, tillhörande den i statistiken
förekommande gruppen närings- och njutningsmedel, såsom fläsk,
gryn, mjöl, kaffe, socker och andra kolonialvaror, diverse frukter, tobak,
arrak, konjak och vin. Af samtliga dessa artiklar har i genomsnitt
mer än halfva importen under de båda åren 1904 och 1905 ägt rum
öfver nederlag. Huru stor betydelse nederlagsrörelsen än äger för handeln
särskildt inom förenänmda branscher, vill det dock synas, som
om denna rörelse vore stadd i ett visst tillbakagående. De belopp,
som i nederlagsafgifter influtit till statskassan, utvisa för de senare
åren ingalunda den tillväxt, som med hänsyn till importens och tullinkomsternas
ökning kunnat väntas. För de 10 åren 1896 —1905 lämnar
eu jämförelse mellan berörda förhållanden följande resultat:

*) Jämför bär bifogade tab. 3.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

	Uppi) urna
	nederlags- afgifter.	iiillafgifter.	Införselvilrde.
	Kr.	• Kr.	Kr.
1896	140,702	41,563,030	358,315,000
1897	151,702	42,935,584	408,332,000
1898	107,803	51,363,192	455,249,000
1899	200,411	59,409,676	504,788,000
1900	193,736	56,821,378	534,935,000
1901	187,247	48,759,863	466,320,000
1902	171,304	54,960,525	505.196,000
1903	182,930	50,110,132	534,902,000
1904	177^994	59,246,252	578,453,000
1905	175,695	59.444.603	582,084,000

Det bör visserligen i förevarande afseende ej lämnas obemärkt,
att genom 1904 års tullstadga, hvilken trädde i kraft den 1 oktober
samma år, vissa modifikationer, utöfver hvad förut gällande tullstadga
innehållit, blifvit till förmån för trafiken vidtagna, hufvudsakligen
bestående däri, att tullfrihet kan atnjutas för skadadt eller förskämdt
nederlagsgods och att ompackning kan under vissa villkor medgifvas
af generaltullstyrelsen; men dessa modifikationer, hvilka lämnat nederlagsbegreppet
i hufvudsak oförändradt, hafva till följd däraf, såsom
äfven af generaltullstyrelsen framhållits vid afgifvandet den 29 mars
1900 af förslag till ny tullstadga, icke kunnat blifva så genomgripande,
att därigenom beredts någon ersättning för frilagersinstitutionen.

Äfven transitupplaget grundar sig på bestämmelser i gällande tullstadga,
hvarest §§ 89—111 afhandla villkoren för denna form af tullfri
uppläggning af tullpliktigt gods. Transitupplaget innefattar rätt
att under tullverkets lås för högst ett år, utan undersökning från tullverkets
sida, upplägga styckegods, d. v. s. gods, som inkommer i
emballage eller, oemballeradt, i stycken eller buntar. För transitupplag
erlägges till statsverket en afgift, som för hvarje 100 kilogram af godsets
vikt utgår med 70 öre för de första tre månaderna och 35 öre för
hvarje följande period af tre månader; minsta afgiften är 10 öre för
hvarje varuangifning. Gods, som är upplagdt å transitupplag, är helt
och hållet undandraget ägarens dispositionsrätt; vill han efterse godset
eller taga prof däraf, måste han först angifva det till förtullning eller
till nederlag. I sistberörda förhållande torde ligga en anledning därtill,
att transitupplagsinstitutionen fått så ringa praktisk användning.
Då godset ej undersökes före uppläggningen, har man här för att

72 Kungl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

bedöma rörelsens omfattning endast de uppburna afgiftsbeloppen att
rätta sig efter. Dessa hafva under åren 1896—1905 varit följande:

1896:	Kronor	2,834	1901: Kronor	2,988
1897:	7 7	3,255	1902:	4,771
1898	} 7	3,848	1903:	2,766
1899:	7 j	4,105	1904: „	2,702
1900:	??	3,422	1905:	3,956

Ännu mindre betydande äro de s. k. provianteringsfrilager, bvilka
på grund af kungl. förordningen den 18 september 1874 och kungl.
kungörelsen den 1 juni 1877 kunna inrättas i Malmö, Hälsingborg
och ^ Landskrona. Dessa upplag afse uteslutande att tillhandahålla
passerande fartyg skeppsförnödenheter af olika slag, och deras användning
är inskränkt till helt obetydliga kvantiteter af dylika varor.

Slutligen är bland de hos oss gällande lättnader beträffande tullpliktiga
varors förtullning att märka den rätt till j cstitution af erlagd
tull, hvarom enligt Riksdagens beslut stadgas i tulltaxeunderrättelserna,
och'' som är särskildt afsedd att befrämja utvecklingen af exportindustrien.
De tullrestitutioner, som enligt §§ 8 och 9 af tulltaxeunderrättelserna
kunna ifrågakomma vid utförsel af inom landet framställda
produkter, hvari ingår utländskt tullpliktigt material, kunna indelas i
olika grupper, allt eftersom restitutionen hänför sig till:

a) materialier och skeppsförnödenheter, som användts vid nybyggnad,
förbyggnad eller reparation af fartyg (§ 8);

b) följande af uteslutande utländskt råämne inrikes tillverkade
varor, nämligen raffineradt socker, choklad, bröd, olika slag af arbetad
tobak, flamgarn af bomull eller ull, bomulls- och linneväfnad samt
sydda bomulls- och linneartiklar (§ 9 mom. 1);

c) utländsk juteväfnad, som användes till emballage vid utförsel

från Sverige (§ 9 mom. 2);

d) mjöl och gryn af utländsk spanmål äfvensom risgryn (§ 9
mom. 3); samt

e) andra varor än de sålunda omförmälda (§ 9 mom. 5).

Hvad angår de förstnämnda, under a) upptagna artiklarna, synes
den restitution, som härvidlag förekommer, och hvilken har till
liufvudsakligt ändamål att befrämja vår sjöfartsnäring, för nu förevarande
fråga äga mindre betydelse. De restitutioner däremot, hvilka
för öfriga nyssnämnda varor beviljas enligt § 9 tulltaxeunderrättelserna,
och hvilkas ändamål är att underlätta afsättningen af svenska

Kunyi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109. 73

fabrikat i utlandet, afse sålunda delvis att bereda vår industri enahanda
förmåner, som med eu för industriella anläggningar beräknad frihamnseller
frilagersinstitution skulle åsyftas. Med hänsyn- därtill torde det
vara af intresse att undersöka, i hvad mån tullrestitution i och för
utförsel under senare år förekommit. I sådant afseende har utarbetats
eu öfversikt af de restitutioner, som med stöd af § 9 tulltaxeunderrättelserna
under åren 1903—1905 meddelats af generaltullstyrelsen
ttab. 4). Sammanlagda beloppet af de för hvart och ett af dessa år
utanordnade restitutionsmedel, fördelade på de varugrupper, som under
moment b—e bär ofvan omförmälas, har utgjort:

b. c. d. e.

(§ 9 inom. 1) (§9 mom. 2) (§ 9 mom. 3) (§ 9 mom. 5) Summa
1903: Kr. 18,353:06 64,182:19 327.977:73 74,209:52 484,722:50

1904: „ 23,088:67 88,033:37 210,757:06 153,024:70 474.903:80

1905: ,, 16,106:06 71,331:61 158,163:47 147,289:74 392^890:88

Af denna sammanställning framgår, bland annat, dels att totalbeloppet
af tullrestitutionerna under ifrågavarande period gått tillbaka
år för år, dels ock att den största delen däraf faller på grupperna c.
och d., d. v. s. juteväfnad samt mjöl och gryn, hvithet synes innebära,
att trämasse- och kvarnindustrien äro de näringsgrenar, som draga största
nyttan af gällande bestämmelser om drawback. De produkter, för hvilka i
öfrigt beviljats tullrestitutioner till några afsevärda belopp, äro: punsch,
snus, garn och, på senaste året, emaljerade kärl. För öfrigt inhämtas
af den ofvannämnda öfversikten, att för en hel del olika varor beviljats
tullrestitutioner med jämförelsevis obetydliga belopp. Såväl beloppens
ringa storlek som det förhållandet, att för ett flertal varor restitution
förekommer endast ganska sporadiskt, synas ådagalägga, att rätten
till drawback, med undantag möjligtvis för några få branscher, hittills
icke kunnat framkalla någon exportindustri af betydenhet. Förklaringen
därtill synes ligga i de villkor, som gälla för beviljandet af
tullrestitution. För att skydda statsverket mot förluster har det
nämligen visat sig erforderligt att omgärda rätten till drawback med
sådana kontrollbestämmelser, som medföra, dels att det för vederbörande
industriidkare i allmänhet erbjuder vissa svårigheter att någorlunda
säkert på förhand beräkna, vare sig huruvida eller med hvilket
belopp tullrestitution skall komma att beviljas, dels ock att utbekommandet
af restitutionen är förenadt med utgifter för tullbevakning
Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 10

Frihamnarna
i Köpenhamn
och Hamburg
m. m.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 109.

in. in., som i större eller mindre mån reducera fördelen af själfva
restitutionen.

I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, synes det icke
kunna vidhållas, att vår nuvarande tullagstiftning erbjuder tillräckliga
vederlag för frihamns- eller frilagersinstitutionen. Icke någon af de
institutioner, som hos oss skulle speciellt tjäna till att befrämja den
utrikes handeln och exportindustrien, har visat sig mäktig af en högre
utveckling, utan i stället för att följa med framåtskridandet af handel
och industri hafva samtliga dessa institutioner utvisat stillastående
eller tillbakagång. Det ligger då nära till hands att antaga, att de
ifrågavarande institutionerna ej längre motsvara tidens kraf, utan att
de behöfva kompletteras eller ersättas med anstalter, som erbjuda
friare former för varuomsättningen. Tända vi oss till de anstalter af
detta slag, som förefinnas i våra närmaste grannländer, möter oss en
helt annan bild.

Trafiken i Köpenhamns frihamn, som öppnades den 9 november
1894, har på de senaste åren ökats högst betydligt, såsom närmare
framgår af följande sammanställningar af de uppgifter, som i förevarande
afseende stått till förfogande:

1901. 190b.

a. Fartygstrafiken.

Ångfartyg ........

Segelfartyg.......

Bestufvadt tonnage.....

Införsel från Malmö ...
Utförsel till ,,

c. Järnvägstrafiken.

Utgående vagnar ..........

Ton...................................

d. Vikten af vägda varor.

Ton.................................

............... reg. ton. ........ ..... ??	736,480 191,127	1,082,672 248,119
Summa reg. ton	927,607	1,330.791.
i ofvanstående uppgifter).
	1901.	1905.
...................... ton	120,100	139,835
............... reg. ten	87,000	126,700
............. ??	24,000	34,000
......................... st.	*27,121	35,596
	230,000	292,970
	727,000	807,115

Frilagret i Kristiania, hvilket öppnades år 1903, har trots den
korta tid, hvarunder det varit i bruk, ändock sett sin trafik ökas från
1904 till 1905 med 50 procent, eller från cirka 6,000 ton det förra
året till cirka 9,000 ton det senare. Antalet upplagshafvare har uppgifvits
för närvarande utgöra cirka 150.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 75

En enastående utveckling har Hamburgs frihamn att uppvisa,
öppnad den 15 oktober 1888, då den fria hansestaden införlifvades
med det tyska tullområdet, har den mäktigt bidragit till att göra
Hamburg till eu af Europas allra viktigaste handelsplatser. Trafikens
omfattning på denna plats och dess betydelse för vårt lands utrikes
handel inhämtas af följande sammanställning af omsättningens värde

under de fem åren 1901—1905:

Införsel Dura!'' från Utförsel Däraf till

sjöledes. Sverige. sjöledes. Sverige.

• Mill. kr. Mitt. kr. Mill. kr. Mål. kr.

1901: .............................. 1,923-0 2tf4 1.019-4 62’2

1902: ............................. 2,044-2 29’0 1,690-0 69‘5

1903: .............................. 2,133-8 32 o 1,802-7 69‘8

1904: .............................. 2,274 l 33’6 1,911 2 73''7

1905: .............................. 2,551-0 4(fl 2,087-5 83''8

Äfven om detta storartade framåtskridande, likasom också utvecklingen
af Köpenhamns frihamn, måste anses i ej oväsentlig mån
bero jämväl på andra faktorer än själfva tullfriheten för därstädes
infördt gods, så torde det icke vara tvifvel underkastadt, att de fördelar,
som genom friheten från tullumgälder och tullbevakning erbjudas
trafiken i dessa hamnar, verkat såsom en kraftig häfstång på utvecklingen
af samma trafik, likasom otvifvelaktigt de öfriga lättnader i
afseende å tullpliktiga varors behandling, som tullagstiftningen i Danmark
och Tyskland erbjuder för transithandeln i dessa länder, i höggrad
bidragit till utvecklingen af denna handel.

För den nu föreliggande frågans behandling skulle det ock erbjuda
sitt särskilda intresse att något närmare undersöka de båda nyssnämnda
ländernas betydelse såsom mellanhänder för vår utrikes handel. Det
skulle dock föra för långt att här ingå på eu sådan undersökning.
Men med afseende å vissa förhållanden, som jag strax skall beröra,
beträffande uppgifterna i vår handelsstatistik för åren 1904 och 1905
har jag ansett mig böra i detta ämne anföra följande.

Hvad först angår Danmark, synes till följd af ändrade grunder
för statistikens upprättande vår handelsstatistik för år 1905, jämförd
med föregående år lämna ett i ögonen fallande bevis på den betydande
transithandel, som äger rum öfver Danmark till och från Sverige.
Medan vår import- och exportstatistik förut hufvudsakligen redogjort
endast för transportförhållandena, i det att in- och utförda varor
upptagits på de närmaste afsändnings- resp. destinationsländerna, har
från början af år 1905 i berörda delar af statistiken den förändring

76 Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 10''J.

kunnat genomföras, att i större utsträckning än dittills importen blifvit
hänförd till de verkliga inköps- eller produktionsländerna och exporten
till de slutliga bestämmelseländerna. På grund af 1904 års tullstadga
skall nämligen numera beträffande importen angifvas det land, hvarifrån
godset blifvit inköpt, eller för försäljning eller i annat syfte direkt
eller öfver annat land till Sverige afsändt, och beträffande exporten
det land, till hvilket godset blifvit såldt, eller är till försäljning eller
i annat syfte slutligen destineradt. Eu följd af de sålunda förändrade
bestämmelserna rörande statistiken är, att den varuomsättning, som
äger rum mellan Sverige och utlandet i transit öfver Danmark, från
och med år 1905 i handelsstatistiken bör återfinnas ej på Danmark,
utan på de verkliga produktions-, respektive afsättningsländerna, och
att följaktligen, under förutsättning att varuutbytet mellan Sverige och
Danmark de båda åren varit hufvudsakligen oförändra dt. det i statistiken
angifna värdet af vår handelsomsättning med Danmark år 1905 måste
understiga motsvarande värde för år 1904 med det belopp, som representerar
värdet af den transithandel, hvilken under år 1904 ingått i
beräkningen af Danmarks handel på Sverige.

En sammanställning af den svenska statistikens uppgifter angående
handelsomsättningen mellan Sverige och Danmark under de
båda åren 1904 och 1905 utvisar i totalvärdet af denna omsättning
en betydande nedgång, nämligen för införseln från Danmark med 33''7
millioner kronor eller cirka 46 procent och för utförseln till Danmark
med 7''G millioner kronor, motsvarande cirka 13 procent. Denna nedgång
framträder inom nästan alla de varugrupper, som utgöra föremål för någon
mera afsevärd omsättning mellan de båda länderna, men är, hvad ånger
importen, särskildt betydande för följande varuslag, nämligen: spannmål,
sirap och melass, frukter, bomull, garn, textilvaror, hudar
och skinn, talg och oljor, kreatursfoder och frö, oarbetad koppar
och diverse varor inom järn- och stålgrupperna såsom plåt, rör,
järnvägsmateriel, maskiner m. m., samt, hvad beträffar exporten, för
fläsk, smör, ägg, bär, hudar och skinn, arbetad kautschuk, snickararbeten,
trämassa, stångjärn och separatorer. Visserligen torde å ena
sidan den i statistiken sålunda framträdande minskningen i omsättnings
värde för en och annan af ifrågavarande artiklar icke vara
beroende allenast af de förändrade grunderna för statistiken; hvarjämte
bör ihågkommas, att en del af den varuförsel, som enligt
ofvanstående sammanställning är att hänföra till transithandel öfver
Danmark, torde äga rum, utan att varorna omlastas därstädes och
sålunda utan att i själfva verket tillföra den danska handeln någon
inkomst. Men å andra sidan bör ej heller förbises, att — såsom

Kumjl. hlaj:ts Nåd. Propositiryn N:o 109.

»afskildt visar sig; t. ex. inom kolonialvarubransclien — åtskillig; transitotrafik
fortfarande ingår i uppgifterna om Danmarks handel på Sverige;
och torde i betraktande af anförda, omständigheter den ifrågavarande
sammanställningen i sin helhet få anses innebära ett talande bevis för
betydelsen af den ställning. Danmark intager såsom mellanhand för vår
utrikes handel.

Hvad angår Tysklands transithandel på vårt land. äro verkningarna
af den förändrade sta tistiken här in in dre framträdande, hvilket
dels torde bero därpå, att en del trafik, som förut upptagits på Danmark,
numera föres på Tyskland, dels ock synes antyda, att de öfver
Tyskland transiterande varorna i högre grad, än som är fallet med
det gods, som transiterar Danmark, utgöra föremål för verkliga affärstransaktioner
mellan de båda länderna. Enligt den svenska statistiken
hade Sveriges handel på Tyskland åren 1904 och 1905 följande omfattning
:

1904. W05.

Införsel från Tyskland: kronor 221''9 millioner 224‘2 millioner

Utförsel till > > 71*7 > 85’2 >

Någon nedgång i vare sig in- eller utförseluppgifterna för Tyskland
har sålunda icke framkallats af de förändrade beräkningsgrunderna,
utan torde dessa hufvudsakligen endast hafva åstadkommit, att ökningen
i omsättningsvärdet ej blifvit större, än nyss blifvit sagdt. För att
emellertid gifva en antydan angående omfattningen af den tyska transithandeln
på vårt land, torde här vara tillräckligt att hänvisa till de uppgifter,
som i det föregående lämnats beträffande värdet af varuomsättningen
mellan Sverige och Hamburg, hufvudplatsen för denna transithandel.

Med nu omförmälda förhållanden för ögat måste man, enligt min
uppfattning, gifva målsmännen för vår handel, industri och sjöfart rätt.
då de framhålla angelägenheten däraf, att äfven hos oss sådana
institutioner införas, som kunna sätta dem i tillfälle både att åt de
svenska näringarna bevara den inhemska marknaden och att med större
framgång arbeta jämväl på främmande afsättningsområden.

Inom andra länder med protektionistiskt tullsystem hafva friliamnsoch
frilagersinstutionerna — långt ifrån att anses innebära en fara för
systemets bestånd — tvärtom befunnits utgöra en nödvändig komplettering
af detsamma. Förutom Tyskland, som i detta afseende synes intaga
främsta rummet, kan därvidlag äfven åberopas Frankrike. Oaktadt
därstädes den utrikes handeln genom åtskilliga andra former för tullfria
upplag erhållit väsentliga lättnader i de band, som ett genomfördt

Speciell

motivering.

78 Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

tullskyddssystem medför för varuomsättningen på utlandet, har man dock
på senare'' tider, följande Tysklands exempel, börjat äfven i Frankrike
inse nyttan och nödvändigheten af att i frihamnar bereda handeln den
största möjliga frihet, och inom både parlamentet och regeringen synes
förslaget om upprättande af frihamnar i några af de större franska
sjöstäderna hafva tillvunnit sig talrika anhängare, om också någon
lag i ämnet ännu ej lärer hafva utfärdats.

Äfven hos oss synes det nu vara hög tid att taga ett steg i enahanda
riktning och sålunda ändtligen lösa en fråga, som här stått på
dagordningen allt sedan början af 1880-talet.

Jag anhåller därför att härmed få föredraga de inom finansdepartementet
utarbetade förslag till förordningar om frihamn och om
frilager, i den lydelse de numera, med iakttagande bland annat i vissa
delar af hvad ämbetsverken påyrkat, hafva erhållit.

Sedan de båda författningsförslagen blifvit af departementschefen
upplästa, yttrade departementschefen vidare:

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i dessa förslag, tillåter
jag mig till en början erinra, att, enligt hvad redan omförmälts, förslagen
äro hufvudsakligen grundade på motsvarande delar af 1895 års
kommittéförslag, med anslutning, hvad angår frilagersbestämmelserna,
till den vid 1900 års Riksdag framlagda nådiga propositionen, dock att
följande mera väsentliga afvikelser från dessa tidigare förslag förekomma,
nämligen:

a) att föreskrifter af tullteknisk art angående rörelsen inom frihamn
eller frilager uteslutits, för att eventuellt meddelas i administrativ väg;

b) att både frihamn och frilager förklarats skola vara afsedda
för allmänt bruk (§ 1 i båda förslagen);

c) att, medan förut ifrågasatts, att vid införsel från frilager tilllämpa
särskilda tilläggstullar för vissa varor, i hvilkas vikt jämlikt
gällande tulltaxa skola inberäknas askar, omslag, kartor o. s. v., i
stället föreslagits, att dylika varor ej må från frihamn eller frilager
införas, med mindre varorna äro emballerade på sådant sätt, som eljest
vid införsel af enahanda varor är brukligt (§20 mom. 3 i förslaget
angående frihamn och § 19 mom. 3 i förslaget angående frilager); samt

d) att det förut ifrågasatta förbudet mot spannmåls uppläggning
inom frihamn eller frilager uteslutits.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109. 79

För de skal. smil föranledt framläggande af dessa förslag, äfvensom
för de uttalanden, hvartill förslagen i hufvudsak gifvit anledning
från ämbetsverkens och i ärendet hörda hamlelskorporationers sida,
har i det föregående redogjorts.

Förslaget att äfven frilager städse bör vara afsedt till allmänt ''''''"lager till
bruk, d. v. s. icke anordnas endast för en enskild persons eller firmas umk*"*

räkning, bär hos ämbetsverken framkallat åtskilliga betänklighetei*, ($ 1 •)

hufvudsakligen grundade på dels svårigheten att i hvarje särskildt fall
afgöra, när ett frilager borde anses uppfylla denna bestämmelse, och dels
den inskränkning i användningen af den nya institutionen, som af stadgandet
i fråga skulle förorsakas. Dessa betänkligheter har jag icke
kunnat dela. Det synes mig icke böra möta någon egentlig svårighet
att med afseende å en bestämd frilagersanläggning afgöra, om den i
själfva verket tjänar allenast ett särskildt privatintresse, eller om den är
beräknad att i mera utsträckt omfattning användas af näringsidkarna
inom den ort. där den är upprättad. Att gifva några närmare bestämmelser
om den omfattning, en frilagersanläggning bör hafva för
att kunna anses uppfylla ifrågavarande bestämmelse, är af helt naturliga
skäl icke möjligt, då detta måste bero på förhållandena i hvarje
särskildt fall. Det är visserligen sant, att det ifrågavarande stadgandet
kan anses i viss män inskränka användningen af frilager, försåvidt
nämligen därigenom förhindras anläggningen af privata frilager för
bedrifvande af vissa industriella företag. Men den begränsning, som
uteslutandet af dylika frilager kan anses innebära, synes mig vara
mindre väsentlig, då jag antager, att de allmänna frilager, som efter
frilagersinstitutionens införande i vår tullagstiftning komma att inrättas,
skola erbjuda den för export arbetande industrien alla de förmåner,
som för sådan industri kunna hämtas af den nya institutionen.

I det inom finansdepartementet ursprungligen utarbetade förslaget
var, i öfverensstämmelse med 1900 års nådiga proposition, ifrågasatt,
att frilager skulle kunna inrättas, förutom af stadskommun, jämväl
af vissa aktiebolag, handelsbolag och enskilda personer. Ehuruväl
bestämmelsen, att frilager skall vara afsedt för allmänt bruk, synes
mig utan någon afsevärd svårighet kunna göras gällande äfven mot
enskilda personer eller vanliga bolag och aktiebolag, som skulle vara
benägna att inrätta frilager, har jag- dock ansett, att, på grund af
hvad ämbetsverken anfört, det ursprungliga förslaget borde ändras så.
att tillstånd att inrätta frilager tillerkännes allenast stadskommun och
aktiebolag af viss beskaffenhet, dock endast då bolaget bildats i ändamål
att inrätta frilager (§ 4).

Tullsats vid
införsel från
frihamn ell.

frilager.

(§ 20: 2 resp.

§ 19: ''il

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

I sammanhang med frågan om spannmåls uppläggande i frihamn
eller å frilager hafva ämbetsverken äfven behandlat spörsmålet om den
tullsats, som bör tillämpas å varor, hvilka införas från frihamn eller
frilager. I detta afseende hade i de inom finansdepartementet ursprungligen
utarbetade förslagen ifrågasatts, att, i öfverensstämmelse med
hvad som enligt tullstadgan (§ 73) gäller beträffande nederlagsgods,
jämväl gods, som infördes från frihamn eller frilager, .skulle förtullas
efter de taxor och författningar, som vore gällande, då godset angåfves
till förtullning (§ 20 mom. 2 i frihamnsförslaget och § 19 inom. 2 i
förslaget om frilager). För att nu förhindra, att vid inträffande tullförhöjningar
större kassaartiklar, såsom t. ex. spannmål, skulle kunna
införtullas från frihamn eller frilager mot lägre tullsatser, blott varorna
hunne till förtullning angifvas, innan de högre tullsatserna trädt i kraft,
hafva ämbetsverken föreslagit ett tillägg af innehåll, att Konungen
skulle äga befogenhet att för särskilda fall annorledes förordna; och
hafva ämbetsverken därvid tillika uttalat den åsikt, att med en dylik
föreskrift medgifvandet att i frihamn eller å frilager upplägga spannmål
icke skulle blifva förenadt med större utan snarare med mindre risk
för massinförsel i spekulationssyfte än medgifvandet att upplägga spannmål
å nederlag.

Visserligen synes åtskilligt tala för att de nya tullupplagen i
möjligaste mån ansluta sig till redan bestående institutioner af enahanda
art; livarjämte bör beaktas, att, då beträffande nederlagsgods
det för närvarande är angifningsinlagans inlämnande, som är bestämmande
i fråga om den tull, som skall tillämpas, så kommer frihamnseller
frilagersgods, därest eu dylik bestämmelse ej införes äfven för de
nya institutionerna, onekligen att vid inträffande tullförhöjningar blifva
mindre lätt tillgängligt för användning på den inhemska marknaden
än nederlagsgodset. Men äfven med risk att därigenom undanhålla de
nya institutionerna en förmån, som är förbunden med nederlagsinstitutionen,
anser jag dock, att den spekulation i tullförändringar, hvilken
måhända eljest skulle kunna äga rum och hvilken ingalunda torde
vara i den mera legitima handelns intresse, bör i möjligaste mån förhindras.
Åt det ifrågavarande stadgandet har fördenskull gifvits sådan
affattning, att vid inträffande tullförhöjning vederbörande importör
skall för frihamns- resp. frilagersgods kunna tillgodogöra sig den
lägre tullsatsen endast i den mån, som godset hinner införas, innan
den högre tullen träder i kraft. Genom denna bestämmelse kommer
införseln från frihamn eller frilager att i själfva verket mindre än
annan import lämpa sig för tillfälliga spekulationer i tullförhöjningar;

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

och livad särskildt angår spannmål, blir af samma föreskrift en följd,
att vid en tullförhöjning de kvantiteter spannmål, som kunna befinna
sig inom eu frihamn eller ett frilager, icke på långt när komma att
spela en sådan roll för den inhemska marknaden, som den spannmål,
hvilken vid ett sådant tillfälle är upplagd på nederlag.

Med anledning af uttalanden, som framkommit i de yttranden,
hvilka afgifvits af representanterna för näringslifvet i Malmö och Göteborg,
hafva ämbetsverken äfven berört frågan om lindring i umgälderna
för fartyg, som besökte svensk frihamn. Denna fråga, hvilken
redan af 1894 års kommitté sattes i närmaste samband med förslaget
om frihamnsinstitutionens införande i vårt land, har utan tvifvel för
denna institution en mycket stor vikt. Men man bör ej heller förglömma,
att fyr- och båkafgifterna samt lastpenningarna äro åt
väsentlig betydelse för statens finanser. Dessa afgifter hafva under
perioden 1902 — 05 tillfört statskassan följande belopp, nämligen:

	fyr- o c li	b åkmedel:	lastpenningar:
	Summa:	Däraf för utländska fartyg:	Summa:	Däraf för utländska fartyg:
1902:	kr. 1,749,555: —	kr. 1,056,349: —	kr. 620,908: —	kr. 335,646: —
1903:	„ 1,816,394: —	„ 1,125,597: —	„ 637,790: —	„ 354,116: —
1904:	., 1,764.208: —	„ 1,037,540: —	„ 638,888: —	„ 330,961: —
1905:	., 1,730,183: —	., 952,115: —	„ 633,125: —	„ 314,042: —

Då härtill kommer, att det knappast synes kunna ifrågasättas, att
endast för en viss frihamn medgifva lättnader i dessa afgifter, utan,
om sådan lättnad skall beviljas, denna förmån torde böra utsträckas till
jämväl andra svenska hamnar, framgår häraf tydligt, att frågan om
beviljandet af lättnad i omförmälda afgifter är af ganska ingripande art.
På grund häraf och med hänsyn därtill, att de fördelar, som en frihamn
erbjuder trafiken, i alla händelser synas vara sådana, att frihamnen äfven
utan ett eftergifvande af de till statsverket utgående afgifterna bör i hög
grad befrämja sjöfartens utveckling, har jag ej ansett det lämpligt att i
detta sammanhang upptaga frågan om beredande af lättnad i de på
sjöfarten Infilande afgifterna. För öfrigt synes det ej böra lämnas obeaktadt,
att, då man afser att genom eftergifvande af eller sänkning i
berörda till statsverket utgående afgifter understödja själfva frihamnsanläggningen,
detta syfte bör kunna i afsevärd grad tillgodoses genom
lindring i de afgifter, som inom den kommuns hamnområde, där frihamnen
varder anlagd, för kommunens räkning utgå af sjöfarten och
varutrafiken, en utväg, hvilken synes desto mera påkallad, som en dylik
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 11

Sjöfartauoigälder
i
frihamn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

anläggning helt visst i regel kan antagas blifva till gagn i främsta
rummet för det samhälle, där den inrättas.

Då jag nu öfvergår att yttra mig angående de föreliggande förslagens
innehåll i öfrigt, tillåter jag mig att till en början och för att
underlätta jämförelsen med förut framlagda förslag meddela följande
sammanställning:

Förslaget om	1895 års kommitté-	Förslaget om		1895 års kommitté-
frihamn:	förslag om	frilager		frihamn:		förslag om frilager
	och frihamn.				och frihamn.
§ 1 motsvarar	§1-			§ 14	motsvarar § 18.
§2	§2-			§ 15	75	§ 19.
§3 „	§ 5 mom. 2.		§ 16	»	§20.
§4	§7-			§17	55	§38.
§ 5 ny.				§ 18	5 5	§39.
8 6 motsvarar	§8.			§ 19	J5	§ 35.
§ 7	§10.			§ 20 mom. 1 „	§61.
§ 8 mom. 1 nytt.				§ 20 mom. 2—4 nya.
8 8 „ 2 motsvarar §11.			§21 motsvarar	§69.
§ 9	§12.			§ 22	55	§ 72.
§ io	§13.			§ 23	55	§73.
§ 11	§ 14.			§ 24	75	§ 74.
§ 12	§ 13-			§ 25	55	§75.
§ 13	§ 17.			§ 26	55	§76.
Förslaget om		1900 års kur		1895 Ars	kommitté-
frilager:		proposition:	förslag om frilager
					och frihamn.
§ 1 inom. 1 motsvarar	§	i		§	1.
§ 1 mom. 2 nytt.
§ 2 motsvarar		§	2		§	2.
§ 3		§	3		§	3.
§ 4 „		§	5		§	5.
§ 5		§	6		§	6.
§ 6		§	7		§	8.
§ 7		§	8		§	10.
§ 8		§	9		§	11.
§ 9		§	10		§	12.
§ 10		§	11		§	13.
§ 11		§	12		§	14.
§ 12		§	13		§	15.

Kungl. Muj;ts Nåd. Proposition N.o 10!).

	Förslaget om frilager:	1900 års kungl. proposition:	1895 års kommitté-förslag om frilager
	och frihamn.
§ 13	motsvarar	§ 14	§ 16-
£ 14		§ 15	§ 17-
§ 15		§ 16	§ 18.
6 16	? J	§ 17	§ 19-
§ 17	V)	§ 18	§ 20.
§ 18	mom. 1—2 motsvara	§ 21	§ 24.
§ 18	mom. 3 nytt.
§ 19	mom. 1 motsvarar	§ 27	§ 30.
§ 19	mom. 2—4 nya.
§ 20	motsvarar	§ 36	§ 69.
§ 21		§ 39	§ 72.
§ 22		§ 40	§ 73.
§ 23	J?	§ 41	§ 74.
§ 24	J?	§ 42	§ 75.
§ 25	JJ	§ 43	§ 76.

Beträffande de bestämmelser, som i de föreliggande författningsförslagen
oförändrade eller endast med mindre väsentliga jämkningar
upptagits från föregående förslag, torde det tillåtas mig att hänvisa
till och åberopa de skäl, som tillförene anförts i afseende å dessa bestämmelser.

Hvad åter angår de här föreslagna bestämmelser, hvilka innehålla
mera väsentliga afvikelse!’ från de förra förslagen, får jag, under erinran
jämväl om hvad beträffande vissa af dessa bestämmelser blifvit i det
föregående yttradt, med afseende å härefter angifna paragrafer anföra
följande, nämligen i förslaget angående frihamn:

§ I Då

den sockerskatt, som numera utgår, icke lärer kunna inbegripas
under de tillverkningsafgifter, hvilka här omförmälas, har denna paragraf
ansetts böra affattas på sådant sätt, att likställigheten i förevarande
afseende mellan sockerskatten och öfriga här nämnda afgifter uttryckligen
angifves.

§ 2 mom. 2:

I öfverensstämmelse med hvad som i 1900 års kungl. proposition
föreslagits beträffande frilager, har här intagits en bestämmelse af
innehåll, att utgångar från frihamn, hvilka icke begagnas för trafik,

84 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

utan allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af
eldfara eller annat olycksfall, må kunna, efter medgifvande af Konungen,
lämnas utan särskild bevakning och utan vaktrum. Sådana utgångar
hållas ju i regel stängda och öppnas endast vid utomordentliga tillfällen,
hvadan det synes väl strängt att därstädes hålla samma bevakning
som vid ingångar, genom hvilka den dagliga trafiken äger rum»

§ 3:

Med afseende å de aktiebolag, hvilka borde tillerkännas rätt att
erhålla tillstånd att inrätta och drifva frihamn, hafva ämbetsverken,
med anledning af hvad i några af de till kommerskollegium inkomna
yttrandena anförts, föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma »för
ändamålet bildadt aktiebolag, hvars styrelse består af här i riket bosatta
svenska undersåtar och hvari andra delägare icke må finnas än
svenska undersåtar eller aktiebolag, hvars alla delägare skola vara
svenska undersåtar ».

I de yttranden, som afgifvits af handels- och sjöfartsnämnden och
handelskammaren i Göteborg samt af Skånes handels-, industri- och
sjöfartskammare, har i syfte att underlätta anskaffandet af det för en
frihamnsanläggning erforderliga kapital yrkats, att frihamn skulle kunna
anläggas jämväl af aktiebolag, i hvilket annat aktiebolag inginge såsom
delägare, under förutsättning att sistnämnda bolags alla styrelsemedlemmar
vore svenska undersåtar.

Att sålunda beträffande det bolag, som eventuellt skulle kunna
ingå såsom delägare i frihamnsbolag, inskränka krafvet på svenskt medborgarskap
till att gälla endast styrelsemedlemmarna synes mig icke
lämpligt. Ämbetsverkens förslag åter synes ej tillgodose de önskemål,
som i detta afseende framställts af handelns representanter;. och har
vid sådant förhållande det förevarande stadgandet ansetts böra affatta»
i öfverensstämmelse med förut framlagda förslag.

§ 4:

I den häremot svarande § 5 af frilagersförordningen föreslås ett
stadgande af innehåll, att generaltullstyrelsen skall beträffande ansökning
om tillstånd att inrätta frilager städse inhämta yttrande såväl af
tullmyndighet på platsen som af vederbörande kommunala myndigheter.

En motsvarande föreskrift beträffande frihamnsansöknings afgörande
hos Kungl. Maj:t har så mycket mindre ansetts böra här

sr»

Knuyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

upptagas, som en dylik fråga icke torde böra bedömas blott ur tullteknisk
synpunkt eller med hänsyn endast till de lokala intressena,
utan framför allt måste skärskådas ur synpunkten af hvad som kan
vara förmånligt för landets näringslif i allmänhet. Ett sådant ärende
måste därför kräfva en ingående undersökning af samtliga på frågan
inverkande omständigheter, därvid särskildt äfven kommerskollegium och
näringarnas egna representanter torde böra sättas i tillfälle att yttra sig.

Med hänsyn bland annat därtill, att det lätt nog torde kunna
inträffa, att de planer för en tilltänkt frihamns anordnande, hvilka vid
ansökningens ingifvande företes, ej kunna utan vidare godkännas, har
det ansetts lämpligt att här införa uttryckligt stadgande därom, att
vid meddelande af tillstånd att inrätta frihamn särskilda villkor och
förbehåll för tillståndets åtnjutande kunna af Kungl. Maj:t bestämmas.

§ 6, 2:dra stycket:

I öfverensstämmelse med hvad i 1900 års förslag om frilager
ifrågasättes, för den händelse att frilagersinnehafvare skulle råka i konkurs,
har här intagits en bestämmelse angående det fall, att innehafvare
af frihamn varder försatt i konkurs, dock att den tid, hvarunder
frihamnsrörelse må fortfarande drifvas för konkursboets räkning, ansetts
på grund af denna rörelses omfattning höra utsträckas till ett helt år.

§ 8:

Enligt den föreslagna formen för meddelande af bestämmelser
angående frihamn skulle — oafsedt de villkor och förbehåll, som på
grund af § 5 kunna stipuleras vid meddelandet af själfva tillståndet att
inrätta frihamn — dessa bestämmelser sönderfalla i följande hufvud -grupper:

a) en af Riksdagen antagen författning om frihamnar i allmänhet;

b) en af Konungen på förslag af generaltullstyrelsen utfärdad
författning angående trafiken till och från en viss frihamn; samt

c) ett af Konungen, efter förslag af anstaltens innehafvare, fastställdt
reglemente för anstaltens drift.

Därtill kan ytterligare läggas den taxa, som enligt § 9 skall
fastställas af Konungens befallningshafvande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 8 ocli § 9:

I enlighet med ämbetsverkens hemställan hafva här uteslutits de
i det ursprungliga förslaget inrymda föreskrifter om kungörande på
lämpligt sätt af reglemente och taxa äfvensom angående insändande
till generaltullstyrelsen och vederbörande tullförvaltning af tryckta
exemplar af dessa handlingar.

§ 9, andra stycket:

Bestämmelser hafva här föreslagits äfven för det fall, att frihamnens
innehafvare åt annan öfverlåtit dispositionsrätten öfver den byggnad
eller inrättning, för hvilken taxan är afsedd.

Det räkenskapssammandrag, som vid ansökan om förnyelse af
taxa bör företes, har ansetts lämpligen böra afse endast de närmast
föregående fyra åren. Eftersom taxan skall fastställas för en period
af fem år, torde nämligen ansökan om förnyelse böra göras mot slutet
af hvart femte år, och vid denna tidpunkt synas afslutade räkenskaper
från den tid, hvarunder den gällande taxan varit tillämpad, ej kunna
föreligga för längre tidrymd än fyra år.

§ 10:

Enligt den ämbetsverken underställda lydelsen af denna paragraf
skulle frihamnsföreståndaren hafva »att öfvervaka och svara för iakttagandet
af de för frihamnen gällande föreskrifter». Då emellertid
detta stadgande syntes kunna gifva anledning till den uppfattning, att,
då förseelser mot förordningens föreskrifter blifvit begångna, annat
ansvar än den påföljd, hvartill han jämlikt § 24 vore förfallen för den
händelse, att han gjort sig skyldig till underlåtenhet i tillsynen öfver
frihamnen, skulle kunna drabba frihamnsföreståndaren, hafva ämbetsverken
hemställt, att till undvikande af en sådan tolkning orden »och
svara för» måtte utgå.

Med anslutning till hvad ämbetsverken hemställt, har paragrafen
erhållit nu föreslagna lydelse.

§ 12:

Då äfven för den vid frihamn anställda tullbevakningspersonal
torde erfordras härbärge inom frihamnen, har ett tillägg i sådant afse -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N o 101i.

ende af ämbetsverken föreslagits i den ursprungliga lydelsen af § 12;
och har det föreliggande förslaget affattats i öfverensstämmelse därmed.

§ 13:

Med afseende å vissa frågor, som enligt de ämbetsverken underställda
författningsförslagen borde afgöras af Kungl. Maj:t, hafva ämbetsverken,
med anledning jämväl af hvad i de inkomna yttrandena anförts,
ifrågasatt, att afgörandet skulle tillkomma annan myndighet. Dessa
frågor anginge dels tillstånd att inrätta frilager i närheten af stapelstad
och de därmed sammanhängande stadganden rörande öfverlåtelse
af rätt att inrätta eller drifva sådant frilager och fastställande af
reglemente därför, dels och rätt att inom frihamn eller frilager idka
industriell verksamhet. Utan att i ämnet vilja göra någon särskild
hemställan, hafva dock ämbetsverken uttalat den åsikt, att pröfningen
af dessa frågor och tilläfventyrs äfven af några andra därmed jämförliga,
hvilka ock, ehuru af mera oväsentlig betydelse, enligt förslagen
tillhörde Kungl. Maj:ts afgörande, utan olägenhet torde kunna öfverlämnas
åt generaltullstyrelsen eller, hvad frågan om tillstånd till idkande
af industriell verksamhet inom frihamn eller frilager beträffade, åt
någon annan myndighet.

Hvad angår frågan, huruvida tillstånd till bedrifvande af industriell
verksamhet inom de nya institutionerna bör meddelas af Kungl. Maj:t
eller underordnad myndighet, hafva handels- och sjöfartsnämnden i
Malmö samt Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare i sina yttranden
framhållit, att det särskildt i fråga om fabriksmässig tillverkning
af sä kallade säsong- eller modeartiklar kunde vara af vikt, att
fabrikationen Unge börja utan uppskof; och har fördenskull ifrågasatts,
att verksamheten finge taga sin början, åtminstone tillsvidare, efter
tillstånd af till exempel magistrat eller Konungens befallningshafvande.

Den industriella verksamheten inom både frihamn och frilager
synes mig kunna för den öfriga industrien inom landet komma att få
en sådan betydelse, att meddelandet af tillstånd till dylik verksamhet
bör föregås af en mera allsidig pröfning, än som lärer kunna ske,
därest densamma skulle afgöras af någon af de nyssnämnda underordnade
myndigheterna. Det uppskof, som kan vållas genom frågans
hänskjutande till Kungl. Maj:t, synes ej böra blifva så väsentligt,
att fördenskull afgörandet icke borde läggas i Kungl. Maj:ts hand.
Äfven om en viss industri icke bedrifves oafbrutet under ett helt år,
utan endast under vissa månader, så lärer väl dock vederbörande

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

industriidkare, som planlägger en dylik verksamhet inom ett frihamnseller
frilagersområde, icke afse att bedrifva densamma allenast för ett
särskildt tillfälle, utan för en längre tid framåt, år efter år. På grund
af hvad sålunda anförts, finner jag mig sakna anledning att frångå
det ursprungligen framställda förslaget, enligt hvilket afgörandet åt
ifrågavarande angelägenhet förbehållits Konungen.

§ 14:

Den här föreslagna formuleringen afser att inom frihamn, med
visst undantag, förhindra all minuthandel eller försäljning till konsumenter,
medan däremot försäljning i parti, d. v. s. till återförsäljare,
därstädes bör vara tillåten.

§ 16:

De i inom. 1 b) förekommande orden »eller af annan dylik anledning»
hafva i öfverensstämmelse med ett af tulldirektören i Göteborg
framställdt förslag tillagts på framställning af ämbetsverken, på det
att äfven inom frihamn må kunna upprätthållas införselsförbud, som
meddelats till förekommande af sjukdomar eller skada å vissa jordbruksoch
trädgårdsalster.

Mot det ovillkorliga förbudet att i frihamn införa eldfarliga oljor
eller därmed jämförliga vätskor har, enligt hvad ämbetsverken anfört,
af ett flertal af de hörda myndigheterna och institutionerna den anmärkning
framställts, att dylika oljor och vätskor äfvensom sprit numera
i stor omfattning användas för åstadkommande af drifkraft både för
landfästa motorer och för motorer ombord å fartyg äfvensom för belysningsändamål,
och att därför möjlighet att inom frihamnsområdet införa
dylika varor för sådana ändamål icke borde vara utesluten. Ämbetsverken.
som delat denna uppfattning, hafva fördenskull ifrågasatt,
huruvida icke mom. 1 kunde omredigeras i den riktning, att införande
i frihamn af eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom
af sprit för användning till nyssberörda ändamål måtte få äga rum
under de särskilda villkor, som kunde varda af Kungl. Maj:t bestämda.

Då vidare i detta moment hade föreslagits, att en till införsel
i frihamn förbjuden vara, som innehades af ett till frihamnen inkommet
fartyg, icke finge i annat fartyg omlastas, hafva ämbetsverken funnit
detta innebära, att varan icke kunde återutföras med annat fartyg
än det. med hvilket densamma inkommit till frihamnen. Då det

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o loft.

emellertid i många fall icke synte* möta några betänkligheter mot att
medgifva omlastning af sådan vara i annat fartyg för omedelbar utförsel,
hafva ämbetsverken föreslagit ändrad lydelse af ifrågavarande
bestämmelse.

Med anledning af hvad sålunda af ämbetsverken anförts, har ifrågavarande
mom. 1 ansetts böra affatta* på sätt förslaget utvisar.

§ 17:

Det under a) meddelade stadgande företer vid jämförelse med
motsvarande bestämmelse i 1895 års kommittéförslag den mera väsentliga
olikheten, att de här ifrågavarande fartygens dräktighet höjts från
30 till 40 ton. Denna förändring, hvilken af ämbetsverken lämnats
utan anmärkning, har framkallat vissa betänkligheter hos de i ämnet
hörda handelskorporationer med hänsyn särskilt därtill, att motsvarande
bestämmelser ej lära finnas beträffande frihamnen i Köpenhamn.

Förevarande stadgande, hvilket afser att förhindra smuggling från
mindre farkoster, som äro svårare att öfvervaka och kontrollera, har
affattats i anslutning till gällande tullstadga. Då 1895 års kommittéförslag
framlades, utgjorde högsta dräktigheten för hithörande fartyg
30 ton, men enligt 1904 års tullstadga har denna höjts till 40 ton.
Någon egentlig olägenhet af att, på sätt som här ifrågasatts, begränsa
frihamnstrafiken torde icke behöfva befaras, då förslaget tillika innehåller,
att de ifrågavarande fartygen under vissa villkor kunna, i den
mån sådant erfordras, få tillträde till frihamn.

Af den skånska handelskammaren har föreslagits, att bestämmandet
af dessa villkor, likasom öfverhufvud afgörandet af de medfrihamnsdriften
sammanhängande frågor, skulle anförtros åt en af Kungl. Maj:t
särskildt förordnad frihamnsförvaltning, bestående af sakkunnige män,
bland hvilka äfven frihamnens innehafvare borde få insätta någon medlem.

Att i frågans nuvarande läge träffa något afgörande, huru ledningen
af en frihamn bör ordnas, torde icke vara lämpligt. I hvarje
fall synes icke böra ifrågakomma att åt en eventuell frihamnsförvaltning
anförtro utfärdandet af tulltekniska föreskrifter rörande trafiken där,
städes, utan lärer detta, såsom i det föreliggande förslaget förutsättesböra
ankomma på Kungl. Maj:t.

§ 20:

På grund af hvad ämbetsverken i detta afseende anfört, har
i mom. 1 uteslutits förut ifrågasatt medgifvande att från frihamn
landvägen införa gods för uppläggning å transitupplag på samma ort.
Bih. till Riksd, Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 86 Höft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna i mom. 2 och B tillåter
jag mig åberopa hvad i det föregående blifvit anfördt.

Det i mom. 4 föreslagna stadgande afser att komplettera det i
§ 14 förekommande förbudet mot detaljhandel inom frihamn.

Hvad vidare angår förslaget om frilager, får jag beträffande härefter
nämnda bestämmelser anföra följande, nämligen med afseende å

I förut framlagda förslag har ifrågasatts, att frilager finge inrättas
endast i eller i närheten af stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes. Med afseende därå har af ämbetsverken
anförts, att denna bestämmelse syntes sammanhänga med det i tullstadgan
af den 2 november 1877 förekommande stadgande, enligt
hvilket uppläggning af gods å nederlag icke var medgifven annat än
i sådan stapelstad. Då emellertid enligt nu gällande tullstadga af den 1
juli 1904 uppläggning af gods å nederlag må äga rum i alla städer,
där tullkammare under tullförvaltares öfverinseende är anordnad, samt
något skäl icke syntes kunna anföras för ett förbud att inrätta frilager
i en uppstad med sådan tullkammare, t. ex. Borås, hafva ämbetsverken
hemställt, att ordet »stapelstad» måtte utbytas mot ordet »stad».

Hvad ämbetsverken sålunda hemställt har jag ansett böra biträdas.

Tillstånd att inrätta frilager i närheten af sådan stad som nyss
nämnts har jag, med anslutning till den uppfattning, ämbetsverken i
detta afseende uttalat, ansett lämpligen böra, likasom tillstånd till
frilagers inrättande i dylik stad, meddelas af generaltullstyrelsen.

I anslutning till hvad som ägt rum i motsvarande paragraf af
frihamnsförordningen har sockerskatten äfven kär tillagts till de i förut
framlagda förslag omnämnda tull- och tillverkningsafgifter.

Enligt föreliggande förslag komma bestämmelserna angående frilager
att sönderfalla i följande hufvudgrupper:

a) en af Riksdagen antagen författning om frilager i allmänhet;

b) af Konungen meddelade bestämmelser om varors intagning å
samt uttagning från frilager i allmänhet; samt

c) ett af generaltullstyrelsen, efter förslag af hvarje frilagersinnehafvare,
fastställdt reglemente för frilagers drift (§ 8).

Därtill kommer taxa (§ 9) å afgifter för frilagrets begagnande,
fastställd af Konungens befallningshafvande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 2 mom. 2:

Då enligt förslaget hela anordnandet af frilager hvilar på generaltullstyrelsen,
likasom det tillkommer Kungl. Maj:t att bestämma öfver
anläggningen af frihamn, har jag ansett, att befrielse frän skyldigheten
att bevaka vissa utgångar från frilager bör lämpligen meddelas af
generaltullstyrelsen och icke, såsom förut varit ifrågasatt, af Kungl. Maj:t.

§ 4:

Beträffande här föreslagna stadgande, hvilket motsvarar § 3 i
frihamnsförslaget, får jag åberopa hvad i det föregående därom anförts.

§ 8 och § 9, lista stycket:

Äfven bär hafva, i likhet med hvad som ägt rum beträffande
§ 8 och § 9 i frihamnsförslaget, på ämbetsverkens yrkande uteslutits
bestämmelser om kungörande på lämpligt sätt af reglemente och taxa
för frilager äfvensom angående insändande till generaltullstyrelsen och
vederbörande tullförvaltning af tryckta exemplar af dessa handlingar.

§ 9, 2:dra stycket, och § 10:

Med afseende å dessa delar af förslaget tillåter jag mig åberopa
hvad här förut anförts beträffande motsvarande bestämmelser i frihamnsförslaget,
§ 9, 2:dra stycket, och § 10.

§ 14 mom. 1:

Denna bestämmelse svarar emot § 13 i frihamnsförslaget; och
tillåter jag mig här åberopa hvad angående sistnämnda § i det föregående
anförts.

§ 17:

Beträffande här föreslagna bestämmelser får jag i tillämpliga
delar åberopa hvad som anförts i afseende å motsvarande § 16 i frihamnsförslaget.

§ 18 mom. 3:

Detta moment har affattats i enlighet med ämbetsverkens förslag
och för att angifva, att gods, hvarom här förmäles och hvilket skall

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

intagas å frilager från annan ort än den stad, i eller vid hvilken frilagret
är beläget, måste i vederbörlig ordning förpassas till tullförvaltningen
i sagda stad och där angifvas till intagning å frilagret.

§ 19:

Motsvarande bestämmelser angående frihamn återfinnas i frihamnsförslaget
§ 20; och torde jag få här åberopa hvad i afseende
därå redan blifvit anfördt.

Därest de nu föreliggande förslagen till förordningar om frihamn
och om frilager varda af Riksdagen antagna och till efterrättelse kungjorda,
torde, på sätt jämväl af ämbetsverken framhållits, erfordras
dels i vissa afseenden ändrade bestämmelser i fråga om handels- och
sjöfartsstatistiken, dels ock ändringar ej mindre i tullstadgan och nådiga
förordningen angående frilager för proviantering af fartyg i Öresund,
än äfven i tulltaxeunderrättelserna samt i gällande bestämmelser om
restitution af erlagd brännvinstillverkningsskatt och skatt för malt vid
utförsel af brännvin och maltdrycker. Hvad beträffar de ändrade
bestämmelser, som under berörda förutsättning sålunda torde böra utfärdas,
synes med framläggandet af förslag kunna tillsvidare anstå;
dock har jag ansett mig böra redan nu beröra frågan om de ändringar,
hvilka af frihamns- och frilagersinstitutionernas införande påkallas i
de af Riksdagen antagna tulltaxeunderrättelserna.

Generaltullstyrelsen har med underdånig skrifvelse den 2 nästlidne
februari öfverlämnat följande förslag till ändrad lydelse af vissa
delar af tulltaxeunderrättelserna:

§ 8.

1. Den, som — — — — — — — — — — — — — — —

------under villkor:

a) ----------------------

b) ------------------

c) att den, som verkställt nybyggnaden, för byggnad en eller

reparationen, när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen afämnar--—
— — — — — — — — — — — — — — — —

Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 109.

uppgift ej mindre om dagen, då de angifvits till förtullning, än äfven
därom, huruvida sådan angifning skett från nederlag, transitupplag
eller frilager eller från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall
jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett; skolande — —
— — — — — — — — handen; samt

d)------------------

§ 9.

1. Vid utförsel — —--— •— — — — — — — — —-

— — — — — — iakttages:

a) att — — — — — afsändas; kommande dock denna bestämmelse
icke att äga tillämpning, då den vara, för hvilken tullrestitution
sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under enahanda
förhållanden med dem, då utländska, på provianteringsfrilager
upplagda varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;

b) --—---------------

c) -------------------

2. ------------------

3. Förutom den tull restitution, hvarom här ofvan förmäles, med gifves

ock

A) åt idkare af kvarnrörelse — — — — — restitution af den
tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt
från utlandet införd omalen spannmål — — — — — — — under
villkor:

a) ------------------

b) -------------------

c) -------------------

d) ----------------- -

e) -------------------

f) --------------------

g) — -----------------— —

B) åt innehafvare af riskvarn — — — — — — — restitution

af den tull, som blifvit erlagd för till varans framställning användt, af
kvarninnehafvaren direkt från utlandet eller från frihamn infördt eller
från nederlag eller frilager uttaget oskadadt ris---— — gälla:

a) ------------------

b) ------------------

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 109.

c) —

d) _

e) —

f) -

g) -

4. --------------------

5. . Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
åter utföra — — — — — — — må, såvidt generaltullstyrelsen
finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas, tulla,/gift, som
vid varornas införsel direkt från utlandet erlagts, kunna återfås under
iakttagande af följande villkor:

a) — —---------------------

b)--------------------

c) — —----------------

d) ------------------

e) ------------------

f) -------------------

g) -------------------

h) -------------------

Därest — — — — — normalliter.

6. Hvad här ofvan i denna paragraf ur angående tullrestitution
föreskrifvet galle äfven, då gods, för hvithet restitution af tullafgift ifrågasättes,
antingen sjöledes utföres till frihamn eller ock landvägen utföres
till sådan hamn eller intages å frilager; skolande, i sistnämnda båda
fall, utförseln till frihamn eller intagningen å frilager verificeras på sätt
särskildt är eller varder bestämdt, hvaremot i fråga om verificering af
godsets utförsel sjöledes till frihamn skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse hvad förut i denna paragaf är stadgadt beträffande verificering
af utförsel till utrikes ort.

7. Befinnes någon — —--—--—- — — — — — —

— — — sådan restitution.

Med afseende å livad sålunda föreslagits har af styrelsen anförts
i hufvudsak följande:

Behofvet af ändringar i tulltaxeunderrättelserna vore närmast
föranledt af det i de båda författningsförslagen angående frihamn och
angående frilager förekommande stadgande, att varor, som från inrikes
ort blefve utförda till frihamn eller intoges å frilager, skulle i fråga

Kurujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

om rätt till restitution af tullafgifter betraktas såsom ur riket utförda.
Bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel af inrikes tillverkade
varor innehölles i § fl tulltaxeunderrättelserna; och vore det fördenskull
detta författningsrum, som i första hand påverkades af nyssnämnda
stadgande. I fråga om formen för de ändringar i nämnda paragraf,

betingades af nu ifrågavarande anledning, hade två olika utvägar
erbjudit sig: antingen att i hvarje särskildt moment af paragrafen vidtaga
erforderliga redaktionsändriugar eller ock att såsom ett särskildt
moment intaga en allmän bestämmelse, att de i paragrafen lämnade
föreskrifter om tullrestitution skulle gälla äfven då gods, för hvilket
restitution af tullafgift ifrågasattes, utfördes till frihamn eller intoges
å frilager. Den sistnämnda utvägen hade synts styrelsen vara att
föredraga; och hade därför i styrelsens förslag intagits ett nytt moment,
betecknadt med 6, så att nuvarande mom. 6 i paragrafen införts såsom
mom. 7.

Beträffande formuleringen af det nya momentet framhåller styrelsen,
att, i enlighet med stadgandet i § 18 mom. 3 i förslaget till
förordning om frilager, intagning af gods å frilager endast kunde ske
land vägen; att utförsel sjövägen till frihamn af restitutionsgods, med
hänsyn till frihamns egenskap att i vissa afseenden anses såsom utrikes
ort, syntes böra verificeras på sätt i paragrafen stadgades om utförsel
till sådan ort, dock tydligtvis med den inskränkning, att hvad i mom.
1 c) förekomme beträffande konsulatsintyg icke kunde äga tillämplighet;
samt att däremot i fråga om verificering af utförsel landvägen till frihamn
eller intagning å frilager syntes böra gälla de bestämmelser, som
beträffande sådan utförsel eller intagning kunde varda fastställda i de
särskilda författningar, Indika i förenämnda förslag till förordning om
frihamn och frilager förutsattes komma att utfärdas.

Förutom det sålunda föreslagna tillägget till § 9 i tulltaxeunderrättelserna
borde, enligt hvad styrelsen vidare anfört'', jämväl följande
mindre ändringar i så väl denna paragrafsom i § 8 påkallas af införandet
af frihamns- och frilagersinstitutionerna.

På sätt redan 1894 års frihamns- och frilagerskommitté föreslagit,
syntes . det i vissa städer vid Öresund förekommande frilager för provi
an tering af fartyg höra, därest frilagersinstitutionen i allmänhet infördes
i vårt land, benämnas provianteringsfrilager. Vid sådant förhållande
borde ordet »frilager» i § 9 mom. 1 a) tulltaxeunderrättelserna
utbytas mot ordet ''»provianteringsfrilager'')'').

Enligt § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna medgåfves åt idkare
af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af vissa vid kvarnen

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

framställda produkter restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd
för en motsvarande kvantitet från utlandet införd omalon spannmål af
samma slag. Detta uttryck, »från utlandet införd», hade i detta författningsrum
enligt ämbetsverken städse ansetts innebära, att den omalna
spannmålen skulle halva direkt förtullats och således icke hafva varit
upplagd å nederlag. Denna tolkning af uttrycket bekräftades ock såväl
genom en jämförelse med det uttryck, som användts i stycket B) al
samma moment, där vid utförsel åt risgryn restitution \ore medgilven
för till varans framställning användt, direkt från utlandet eller från
nederlag uttaget oskaladt ris, som äfven genom olikheten i uttrycken i
mom. 3 A) c), där det såsom villkor för restitutions erhållande stadgades,
att den omalna spannmålen skulle vara inom de näst före utförseln
förflutna sex månaderna till riket införd, och i samma mom.
B) d), där motsvarande villkor erhållit den lydelse, att det oskalade
riset skulle vara inom de näst före utförseln förflutna tolf manaderna
förtulladt. Till förtydligande af uttrycket i stycket A) af momentet
hade styrelsen, som vid afgifvandet af nyssberörda förslag utgått från
den förutsättning, att detsamma icke borde innebära någon ändring x
sak, föreslagit, att framför orden »från utlandet införd» måtte inskjutas
ordet »dire/cf», hvilket skulle innebära, att tullrestitution icke finge
ifrågakomma, då spannmål införts vare sig från nederlag'' eller från
frihamn eller frilager.

Då däremot enligt stycket B) af ifrågavarande moment tullrestitution
vore, såsom nyss nämnts, medgifven äfven da råvaran, ^ oskaladt
ris, förtullats från nederlag, syntes någon anledning icke förefinnas att
från denna förmån utesluta oskaladt ris, som förtullats från frihamn
eller frilager; och hade styrelsen därför föreslagit sådan ändring af
ifrågavarande stycke, att restitution i nämnda fäll uttryckligen medgåfves.

Mom. 5 af § 9 tulltaxeunderrättelserna hade, i likhet med mom.
3 A), städse tillämpats så, att tullrestitution icke medgifvits annat än
för råvara, som direkt förtullats. Skälen för denna tolkning hade vant
desamma, som här förut i fråga om spannmål anförts. Utgående från
berörda förutsättning att förslag, innebärande ändringar i sak, icke
borde i detta sammanhang framläggas, hade styrelsen föreslagit en
ändring af ifrågavarande moments första stycke, hvilken skulle bekräfta
den tolkning däraf, styrelsen ansett sig icke kunna undgå att tillämpa.

Enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna vore under vissa villkor tiillrestitution
medgifven för mateidalier och skeppsförnödenheter, som införts
från utrikes ort. Under c) i denna paragraf vore stadgadt, att
det för sådan restitutions erhållande skulle åligga vederbörande, bland

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

annat, att aflemna uppgift, ej mindre om dagen, då materialierna augifvits
till förtullning, ån älven därom, huruvida sådan angifning skett
från nederlag eller från transitupplag eller direkte och i sistnämnda
fall jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett. Af detta
stadgande framginge, att förmånen af tullrestitution enligt denna paragraf
icke vore beroende af materialiernas direkta förtullning; och då
vid sadant förhållande nämnda förman syntes höra vara medgifven äfven
då materialierna förtullades från frihamn eller frilager, hade styrelsen
föreslagit en ändring af ifrågavarande paragraf, som gåfve vid handen,
att rätt till restitution äfven i dessa fall vore medgifven.

Mot de af generaltullstyrelsen framställda förslag till ändringar i
tulltaxeunderrättelserna har jag icke funnit något att i sak erinra. Enär
emellertid jämkningar i dessa bestämmelser påkallas äfven af andra
anledningar, för hvilka jag vid annat tillfälle torde få redogöra, ärnar
jag i ett sammanhang framlägga förslag till samtliga ifrågavarande
ändringar i tulltaxeunderrättelserna.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
att antaga de af mig nyss upplästa förslag till förordningar om frihamn
och om frilager.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

In fidem:

Karl Skogman.

Bill. till Ttiksd. Prof. 1907. 1 Band. 1 Afd. SO Höft.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tab. l. Öfversikt af införseln af de varor, för hvilka

Varor

Album eller delar däraf ........................................................................................j

Askar och dosor: af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen
Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller silfver, enkla eller sammansatta
Blommor: naturliga, afskurna, friska eller torkade, ej specificerade, till prydnad

användbara, lösa eller sammanbundna blommor ...................................i

konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller andra dylika ämnen.............1

delar till konstgjorda blommor ........................................................................|

Etuier, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen....................................................................................I

Galanter ivaror, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci-1

cerade ämnen .........................................................................................

Hudar och skinn: konstgjordt fjäderpälsverk *) ............................................... I

Instrumenter: optiska, därunder inbegripna kikare, glasögon och infattade optiska

glas af alla slag; barometrar, manometrar och termometrar..............i

musikaliska: ackordion eller delar däraf.....................................................|

Knappar, ej specificerade: af silke, ensamt eller i förening med annat material
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, med undantag

af knappar, i hvilka silke ingår ..........................................................j

Knif oar: rak- och perm- ......................................................................................

Leksaker, alla slag, utan afseende å materialet, äfvensom delar därtill..............j

Metaller och ej specificerade arbeten däraf:

A. Bly: arbetadt: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ......................

C. Järn och stål: andra, ej specificerade och till jämvägsmaterial eller
maskiner, redskap och verktyg ej hänförliga järn- och stålvaror: förgyllda
eller försilfrade .......................................................................|

Transport

Kvantitet

Kilogram ;

3,017

10,112

40,277

9,554

3,210

224

13,983

4.289

20,005

44,062

1,414

66,769
2,948
s) 102,895

2,338

325,097

'') Införseln kan ej uppgifvas, enär detta varuslag i statistiken är sammanfördt med annat slag af
2) Däraf 17 kilogram tullfritt införda frän Korge.

•) .. 3 ..

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o lUD.

tilläggstull föreslagits i kungl. proposition till 1900 ars riksdag.

1903	1904	1905
\| Värde	Beräknadt J tullbelopp	Kvantitet	Värde	\| Beräknadt \| tullbelopp	Kvantitet	Värde	j Beräknadt tullbelopp
Kronor 15,085 20,224 402,770	Kronor 6,034 10,112 80,554	Kilogram 3,1 IS 11,761 40,501	Kronor 15,590 23,522 405,010	Kronor \| 6,236 \| 11,761 81,002	Kilogram j Kronor 4,246'' 21,230 17.508j 35,016 41,071'' 410,710	Kronor 8,492 17,508 82,142
95,540 160,500 4,480	47,770 48,150 1,344	11,401 3,441 278	114,010! 57,005 172,050 51.615 5,560 1,668	9,321 4,173 289	93,210 208,650 5,780	46,605 62,595 1,734
139,830	27,966	14,709	147,090	29,4 IS	15,627	156,270	31,254
85,780	8,578	4,235	84,700	8,470	5,710	114,200	11,420
700,175 176,248 7,070	40,010 44.062 2,828	23,151 61,645 1,387	810,285 246,580 6,935	46,302 61,645 2,774	23,900 2) 61,264 1,966	836,500 245,056 9,830	47,800 61,247 3,932
267,076 35,376 308,685	66,769 8.844 205,784	82.131 3,012 134,270	328,524 36,144 402,810	82,131 9,036 268,540	73,176 3.929 155,141	292,704 47,148 465,423	73,176 11,787 310,282
—	—	7	11	11	—	—	—
11,690	2,338	3,158	15,790	3,158	2,653	13,265	2,653
2,430,529\|	601,143	398,2051	2,814,611	720,772\|	419,974	2,954,992	772,627;

pälsverk.

100

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 109.

a r o r ,

| Kvantitet

Kilogram

Transport

D. Koppar och däraf med zink, tenn eller annan oädel metall framställda
legeringar: såsom mässing, brons, nysilfver, britanniametall m. fl. arbetad:
andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ..............................

H. Tenn: arbetadt: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade......................

I. Zink: arbetad: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ......................

Papp-, pappers- och pappersmassearbeten. ej specificerade: lackerade, bronserade,j

förgyllda eller försilfrade ..... j

Plymer: oarbetade.................................................... I

arbetade ......................................................................................................!

Portföljer: af hel- eller halfsiden ...............................................................................j

andra slag....................................................................................... j

Saxar: andra slag, polerade: af mer än 15 cm. längd ..........................................

af 15 cm. längd och därunder...................................................................

Solfjädrar............................................................................................................................j

Ur: vägg- och studsare- i foder, äfvensom urfoder, lösa: af metall, alabaster
eller porslin........................................—.......................................................j

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsareur, äfvensom delar af ur,
ej specificerade................................................................................................i

Summa

325,097

38,093

104

14,676

1,296

230

63,375

517

349

320

15,749

57,672

517,496’

101

Kurujl. Maj;t Nåd. Proposition N:o 109■

1903	190-4	1905
Värde	Beräknadt tullbelopp	Kvantitet	Värde	Beräknadt tullbelopp	Kvantitet	Värde	Beräknadt tullbelopp
Kronor	Kronor	Kilogram	Kronor	Kronor	I Kilogram	Kronor	Kronor
2,430,529	601,143	398,205	2,814,611	720,772	419,974	2,954,992	772,627
! 304,744	57,140	44,613	356,904	66,920	47,038	376,304	70,557
416	156	207	828	311	68	340	102
14	6	29	102	44	74	266	in
73,380	29,352	21,182	105,910	42,364	23,898	119,490	47,796
1,400	210	43	4,300	645	43	4,300	645
194,400	38,880	1,319	197,850	39,570	1,367	205,050	41.010
3,450	920	179	2,685	716	232	3,480	928
380,250	76,050	74,488	446,928	89,386	79,714	478,284	95,657
6,204	1,034	718	8,616	1,436	1,365	16,380	2,730
10,470	1,396	396	11,880	1,584	556	16,680	2,224
16,000	1,600	342	17,100	1,710	370	18,500	1,850
188,988	23,624	18,380	220,560	27,570	22,410	265,680	33,210
865,080	57,672	62,825	942,375	62,825	63,363	950,445	63,363
4,475,325	889,183	622,926	5,130,649	1,055,853	660,202	5,410,191	1,132,810

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tab. 2. Öfversikt af nederlagsrörelsen

		Råg:
	År	omalen.	malen.
		Uppläggning	Förtullning	Export	Uppläggning	Förtullning
		Kg-	Kg.	Kg.	Kg.	Kg.
1896		21,689,111	24,731,475	—	5,261,991	6,356,001
1897 ....		7,231,003	9,640,490	296,364	4,405,957	4,883,813
1898		22,171,337	17,030,175	262,549	1,752,414	1,997,619
1899 ...		27,724,241	30,439,490	—	4,546,597	3,434,510
1900		33,201,797	31,490,959	—	4,575,512	4,867,322
1901		12,796,817	10,869,212	55,019	897,781	1,339,775
1902		22,647,362	19,600,143	—	1,786,833	1,445,154
1903		15,473,000	21,206,700	72,439	2,489,873	2,330,719
1904		16,428,526	14,712,562	3,283	4,806,517	4,883,525
1905		9,642,036	13,546,320	—	2,011,590	2,723,608!

År	'' Korn:	Majs:
Uppläggning	Förtullning	Export	Uppläggning	Förtullning
	Kg-	Kg.	Kg-	Kg-	Kg-
1896 ............................................	—	—			_
1897 ............................................	827,906	371,995	—	643,204	515,282
1898 ............................................	—	455,911	—	1,371,906	1,149,689
1899 ...........................................	—	—	—	1,898,326	1,573,592
1900 ............................................	—		—	601,609	1,276,482
1901 ............................................	—		—	520,071	290,025
1902 ............................................	786,780	474,171	—	__	230,046
1903 ...........................................	1,107,453	322,609	—	408,655	278,585
1904 ............................................	—	294,985	—	248,592	182,352
1905 ...........................................	-	-	—	615,098	705,153

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

103

i spannmål åren 1896 -1905.

	1 _______		Hvete:	—	—.....
(mjöl)	omalen.		malen (mjöl).
Export	Uppläggning	Förtullning	Export	Uppläggning	Förtullning j	Export
Kg. 13,871 27,641 7,699 5,280 10,655 8,257 5,223 10,216 4,058 3,777	1 Kg- 28,957,640'' 20,993,240 26,368,946 37,119,014 36,597,792! 48,165,973 31,947,129 32,126,811 33,539,972'' 29,537,962	Kg- 31,144,801 21,976,859 26,077,399 34,767,816 40,022,733 43,737,284 31,300,993 31,561,355 32,438,409 33,579,137	Kg- 179,062 143,237	Kg- 4,823,797 1,727,697 2,310,763 8,483,562 5,302,522 3,073,967 3,130,422 3,608,790 3,083,755 1,759,759	Kg. 4,618,4711 2,189,015! 2,006,290 6,905,043 5,456,968 3,761,375 3,555,101 3,408,873 3,101,969! 1,699,440\|	1 Kg. 49,552 96,515 20,439 19,624 j 254,655 33,159 42,453 33,664 77,420 57,645 1

Bönor:

Ärter:

Export

Uppläggning

Förtullning

Export

Uppläggning

Förtullning

Export

Kg-

23,162

Kg.

1,141,728

1,390,323

2,018,171

2,232,211

1,963,446

1,411,457

1,407,668

1,895,019

2,230,983

1,710,209

Kg.

1,143,444

1,327,932

1,935,804

2,097,894

1,946,817

1,462,643

1,694,429

1,866,835

1,994,466

1,716,089

Kg.

677

881

1,702

1,452

5,246

1,289

1,982

3,906

6,866

4,858

Kg-

274,675

866,388

508,931

150,602

2,890,104

1,303,173

1,358,391

1,043,431

261,843

657,778

692,030

153,026

2,008,084

1,912,739

1,140,658

1,284,969

Kg. |

31,461
2,468 i
994 i
1,226
1,741
5,142
36,365
1,862 !

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

Tab. 3. Öfversikt af nederlags

...... 1	I Behållning den 1 jan. 1904		1904:
Varor	Uppläggning	Förtullning
r 1. Matvaror af djur.
Fläsk, ej rökt .................................................... kg. Konserver: kött af nötboskap och får ............ „	234,425	3,289,355	3,046,157
62,751	250,418	209,602
andra slag........................................ „	178,652	423,751	332,717
Kött, ej af fågel ................................................ „ Ost ........................................................................ »	60,833	231,589	140,922
3,113	10,657	12,783
2. Spannmål och produkter (Häraf.			. j
Bröd, finare småbröd m. m............................ kg.	101	2,217	2,270 \|
andra slag ................................................ »	11,915	55,141	26,038
\| Spannmål, omalen: hvete.................................... „ råg ...........-....................... » korn .................................... ,,	10,459,631	33,539,972	32,438,409
5,943,613	16,428,526	14,712,562
1,097,453	—	294,985
majs .................................... „ bönor.................................... ,,	130,070	248,592	182,352
215,966	2,230,983	1,994,466
malt .....................................,	40,920	224,693	198,620
ärter.................................... ,,	311,011	1,358,391	1,140.658
malen till gryn: hafre „	2,626	41,437	36.911
hvete .................... „	126,144	639,124	705,476
korn........................ „	15,370	21,708	27,711
andra slag ............ „	485	24,096	13,816
till mjöl: hvete........................ ,,	661,669	3,083,755	3,101.969
råg .................................... ,,	883,854	4,806,517	4,883,525
Stärkelse................................................................ »	14,415	32,524	31,309
3. Kolonialvaror.
Choklad ................................................................ kg.	245	378	623
Gryn, ris- ............................................................ »»	428,160	2,145,518	1,993,263

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

105

rörelsen åren 1904 och 1905.

	1905	Behållning 81/i* 1905
= % af total- import	Utförsel	Uppläggning	* Förtullning	= °/o af total-import	Utförsel
60.2	217,753	1,853,615	1,987,893	5 * -4	98,304	27,288
66.-	8,718	206,484	201,442	55''a	15,941	83,950
38.2	11,820	421,892	406,589	48.9	17,348	255,821
X 0.—	59,478	186,610	149,159	I 0.7	71,468	58,005
4--	—-	8,073	7,314	2.2	773	973

9 7

14.9

1 4-7

10.3

25.4

3-i

62.8

5-4

36-

41.8

67.9
55-a

18.4

43-3
73 6
12.3

1.8

65.1

Bih.

32,960

179,062

3,283

23,162

6,866

36,365

77,420

4,058

till

2,879
Biksd. Prof.

2,024

40,937

29,537,962

9,642,036

615,098

1,710,209

84,805

1,043,431

54,845

588,053

20,114

1,759,759

2,011,590

45,341

1,120,851
1907. 1 Sami.

2,024

15,587

33,579,137

13,546,320

705,153

1,716,089

128,880

1,284.969

58,153

558,700

9,269

24,760

1,699,440

2,723,608

36,833

x 0.3

1 !■—

14.6

5-7

6 1.3

16.—

50-1

61.5

61.7

37-i

42.4

33-

63.8

12.6

1,258,066 j 66.9
1 Åfd. 86 Häft.

27,367

143,237

4,858

1.862

101

352

57,645

3,777

794

1,257

6,041

7,197,720

3,752,010

802,468

83,093

434,879

22,838

248,979

3,743

89,120

5,767

568.709

86,993

23,344

439,064

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

				1904
		Varor	1 jan. 1904	Uppläggning	Förtullning

Gryn, andra slag ................................................

Honung ................................................................

Ingefära, torr........................................................

Kaffe ....................................................................

brändt, och kaffesurrogat........................

Kakao, bönor och skal.......................................

malen........................................................

Kanel ....................................................................

Kardemummor ....................................................

Muskot och muskotblomma................................

Nejlikor ................................................................

Peppar....................................................................

Ris, oskaladt (paddy) ........................................

Socker, raffineradt................................................

oraffineradt ............................................

sirap och melass....................................

Stärkelsesocker och stärkelsesirap....................

Té ........................................................................

Tobak, oarbetad...................................................

arbetad: cigarrer och cigarretter........

andra slag................................

4. Frukter och trädgårdsväxter in. in.

Anis........................................................................

Apelsiner................................................................

Citroner ................................................................

Dadlar....................................................................

Fikon ....................................................................

Frukter, bär och grönsaker, ej specificerade:

friska ....................................................

torkade ................................................

Fänkol....................................................................

Humle ................................................................

Kapris.................................................................

Konfityrer ............................................................

Koriander ............................................................

Korinter ................................................................

Kummin ...............................................................

Lagerblad m. m................................................

kg-	37,903	83,279	87,369
??	3,053	3,095	4,376
	18,664	67,206	49,957
	7,386,326	18,106,126	19,330,998
	540	350	697
	—	48,783	31,390
	7,476	44,674	31,509
	48,691	164,935	138,155
	25,623	51,651	46,058
11	763	5,320	1,639
11	3,256	18,863	15,863
11	146,391	376,854	337,129
11	—	8,124,909	7,206,197
11	57,794	164,130	136,556
11	889,364	5,938,023	4,008,014
11	4,612,435	12,560,582	13,086,452
11	12,062	48,078	36,977
11	33,161	123,620	115,859
11	6,806,439	3,271,238	5,378,906*
11	4.700	28,974	29,080
11	730	3,143	3,341
kg-	20,406	33,371	32,557
11	56,767	842,028	830,072
11	2,793	26,790	26,101
11	1,782	4,998	5,009
11	48,620	241,730	220,264
11	50,007	193,941	192,467
11	112,737	635,519	545,749
It	36,741	81,776	83,974
11	3,314	4,958	6,365
11	698	3,623	3,415
It	4,673	13,699	14,080
11	2,123	1,945	2,785
1»	23,224	55,620	59,810
»	1,781	16,579	14,908
1»	4,170	14,121	13,790

* Totalimporten af oarbetad tobak år 1904 uppgifves i handelsstatistiken till endast 5,313,389 kilogram,
hvadan här torde föreligga någon felaktighet i uppgifterna.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

107

		1905		Bell Mining \| »>/u 1905
= °/° af total- import	Utförsel	Uppläggning	Förtullning	= 70 af total- import	Utförsel
66.!	376	93,038	101,506	67.7	87	24,882
13-9	—	1,642	2,512	7-3	—	902
73-i	1,111	81,392	45,195	75-6	2,240	68,759
7°-5	103,035	20,948,894	20,457,484	68.t	39,058	6,510,771
I.—	193	637	391	0.6	246	—
3-6	—	74,727	69,388	7-7	—	22,732
21.3	3,350	42,326	39,374	30.8	3,639	16,604
76-5	865	162,166	. 140,701	77-8	2,914	93,157
789	322	42,409	37,877	66.3	404	35,022
2 5-3	97	3,633	5,404	86.4	—	2,576
55-1	837	33,767	25,853	68.-	1,355	11,978
73-5	4,828	411.919	341,967	71.t	7,350	243,890
5 1 -4	—	4,985,735	4,874,944	3°-8	—	1,029,503
54-9	39,311	879,499	741,624	56-4	38,181	145,751
80.3	101,162	7,285,399	9,463.111	42.7	1,756	538,743
84.9	9,713	13,636,598	13,360,577	84.2	43,202	4,309,671
34-3	—	32,563	46,343	49-i	—	9,383
5i —	1.066	111,460	106,827	63.7	650	43,839
	4,499	3.406,813	3,100,502	94.6	14,462	4,986,121
I 3*4	272	24,647	22,156	9-8	47	6,766
9.3	300	3,627	3,137	8.8	219	503
75-7	228	22,527	25,477	72.-		18,042
20.-	493	799,484	801,964	1 7-2	4,080	61,670
8.2	_	24,623	22,002	6.3	—	6,103
33-5	_	4,614	3,665	23-4	—	2,720
61.9	2,349	207,762	223,111	61.9	1,661	50,727
6.6	,_	267,543	238,564	7-9	127	80,333
66.4	1,049	335,001	456,015	59''2	7,772	72,672
84.-	1.925	78,524	76,959	74-5	934	33,249
I.I	_	10,470	5,250	0-7	—	7,127
45-6	50	1,286	40	O.7	348	1.754
9-5	383	19,954	15,277	8.t	64	8,522
71.9	—	1,017	1,326	34-s	—	974
79.i	—	58,927	53,541	75-2	—	24,420
39-4	—	10,735	10,854	35-4	—	3,333
74-5	567	14,758	13,458	74-5	508	4,726

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

1	Behållning den i 1 januari 1904 1		1904
Varor	Uppläggning	Förtullning
Lakrits ................................................................ kg.	22,865	46,837	43,703
Mandel................................................................... ,,	127,460	388,144	408,524
Nötkärnor ............................................................ ,,	6,259	21,245	21,997
Nötter, hassel-, val- m. m................................. „	20,371	213,198	216,450
Plommon, torkade ................................................ ,,	292,904	1,782,116	1,421,090
Pomeransskal in. m............................................. „	24,083	77,372	86,013
1 Russin .................................................................... „	380,834	1,629,234	1,458,405
Saffran.................................................................... „	10	315	240
Senap, omalen.........................................................;	1,835	10,534	9,078
malen ....................................................... „	514	2,219	2,420
preparerad ................................................ „	4,929	17,335	17,163
Svampar, ätbara.................................................... „	527	4,697	4,767
\| Såser........................................................................ ,,	2,109	1,810	3,325
Vindrufvor ............................................................ „	21,871	76,738	71,984
5. Spirituösa.
Brännvin och sprit på fat: arrak .... 1. å 50 %	380,201	618,707	492,179
rom ........ „	9,762	8,960	7,183
konjak .... „	576,413	682,649	558,332
på andra kärl: alla slag.................... 1.	15,765	37,567	29,705
Likör........................................................................ ,,	23,046	53,758	42,237
i Maltdrycker, på fat ............................................ kg.	910	—	910
på andra kärl ................................ 1.	2,317	4,234	5.156
Vin, alla slag: på fat ........................................ kg.	1,150,173	1,661,431	1.516,046
på andra kärl ............................ 1.	154,161	296,114	250,275
i Ättika och ättiksyra, alla slag: på fat............ kg.	4,687	9,437	10,160
6. Garn m. m.
Garn: ull-, ofärgadt m. m................................. kg.	512	_	512
färgadt m. m................................. „	52	—	52
linne; blekt eller färgadt m. m............. „	5,815	23,599	23,452
segel-, ofärgadt m. m............................. ,,	255	582	617
Tågvirke, nytt .................................................. „	58,616	68,706	49,533
7. Manufakturvaror.
Väfnader: ylle-: mattor .................................... kg.	—	967	967
ej spec. slag............................ „	674	8,124	7,954
linne- och hamp-: segelduk m. m. ,,	12,702	17,150	8,285
ej spec. slag............................ „	4,153	1,878	5,313
bomulls-: segelduk ............................ „	1,728 1	1,092	1,650
ej spec. slag: oblekta m. m. „ \|	8,757	106,203	78,114

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

			1905			Behållning *7» 1905
= °/o af total-import	• Utförsel	Uppläggning	Förtullning	— o/o af total-import	Utförsel
4 5 ^		44,929	45,494	+ 6.9	-	25,434
68.4	881	552,687	517,835	68.7	926	140,125
35-8	—	13,644	13,954	22.5	73	5,124
51-5	143	299,916	275,382	55-—	2,217	39,293
6 7-5	8,402	1,049,869	1,196,467	78.7	37,914	461,016
93 3	182	97,278	71,835	72.9		40,703
81.9	15,758	1,191,763	1,181,840	76.—	3,045	542,783
12.1	—	713	512	22.6	—	286
11.9	—	15,384	12,228	14.t	—	6,447
2 1.7	—	3,263	3,065	1 7-—	—	511
42.4	—	11,956	13,560	41.1	—	3,497
48.6	—	3,222	2,844	24.8	—	835 i
239	—	2.664	2,047	14.8	—	1,211
3°-7	2,710	70,591	64,941	27.2	3,441	26,124
81.3	4,004	627,739	608,186	90.3	1,911	520,367 \|
64.4	—	7.222	7.883	65-5	—	10,878
642	16.241	•747,323	735,212	70.8	653	695,947
29.1	543	33,402	36,084	36-s	354	20,048
76.-	149	44,510	43,758	67.4	56	35,114
0-5	—	1,543	922	°.5	—	621
11.6	68	4.126	3.672	82		1,781
633	6,712	1.539,524	1,492,845	648	10,283	1,325,242
49.6	3,137	323.667	312,058	56.5	4,093	204,379
25-3	99	9,920	7,939	20.1	_	5,846
57-8	--	24,963	25,853	33-8	—	5,072
0.7	70	1,306	1,160	0.9	115	181
12.3	19,189	69,810	57,270	13.5	23,031	48,109
05		1,402	1.402	°*7
0.6	278	8,506	7,747	0.6	284	1,041
1.8	7,013	13.687	10,572	2-3	7.287	10,382
13 —	—	101	819	1.9	—	—
9-9	—	150	392	2.7	101	827
20.8	—	150,442	145,868	38.7	956	40,464

Ilo

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

	Behållning den 1 januari 1904		1904
Varor	Uppläggning	Förtullning i
Väfnader: bomulls-: blekta eller färgade........ kg.	10	2,256	1,928
tryckta eller pressade .... „	180	1,121	1,039
■jute-, oblekt och ofärgad säck- eller
packväf.................................... „	101	19,207	18,971
vattentäta, vaxade: mattor .............,	—	1,667	1,425
andra slag .................... „	—	3,453	3,448
8. Djurämnen. Hudar och skinn, ej pälsverk, beredda: sulläder			•
m. m. kg.	22,787	111,312	105,598
andra slag ,,	1.196	3,368	3,825
Hår: tagel ............................................................ „	874	12,253	12,589
9. Talg m. m.
Fernissa, sprit ................................................... kg.	51	307	307
andra slag ............................................ ,,	868	4,356	897
Ister och flott..........................................................	6,624	166,108	100,979
Lim: husbloss m. in...............................................	—	72	48
andra slag.................................................... „	553	127	680
Oljor, feta: lin-, rof- och raps- ........................ ,.	995	15,631	14,236 1
andra slag, på andra kärl än fat „	1,596	3,631	3,087 !
Terpentinolja ........................................................	—	481	481 !
Vaselin (rubriken saknas 1904) ........................., 10. Fabrikat af talg, oljor m. m.
Kautschuk, arbetad, ej specificerade slag (sko-
don in. m.) ........................ kg.	55,129	172,571	162,123
Ljus, andra slag än af talg................................ „ Tvål, parfymerad m. m.......................................	10,46S	17,261	19,858
2,735	746	3,481
andra slag ................................................ ,.	10,498	17,631	22,425
11. Färger m. m.
Målarefärger, beredda med olja ....................... kg.	3,838	1,369	4,936
12. Växtämnen.
Frö. kanarie-........................................................ kg.	13.856	16,262	21.711
timotej-........................................................ „	52,646	276,662	251,596
Gräs, färgadt, tränsadt in. m............................. „	73,514	155,490	171,946

Kungl, May.ts Nåd. Proposition N:o 109.

111

		1905		. .	Behållning :11/n 1905 1
= % af total -import	Utförsel	Uppläggning	Förtullning	= °/o af total-import	Utförsel
O.a	168	1,949	2,009	O.a	Öl	49
0-3	8	987	1,061	0.3		180
1.3	837	_	_	_
o.i	—	82	55	—	46	223
0-5		4,166	4,149	1-5		22
I 2.—	1,112	64,980	86,998	^5*4	815	4,556
°-4	—	4,357	4,765	0.6	268	63
9.i	119	11,944	11,602	7-6	—	761
1.8	_	841	742	5.i		150
°-3	796	1,638	1,226	0.4	1,779	1,664
5-5	—	311,652	320,451	i6-5	197	62,757
°-7	—	394	370	6.4	—	48
0.4	—	—	—		—	_
I.9	2,202	3.562	1,220	°-3	2,036	494
2.4	—	4,185	2,378	I.4	—	3,947
O.i	—	—	—	—	_	_
		15,017	11,661	6.9	—	8,336
56-8	13,079	134,469	148,882	5°-—	463	37,622 j
26.6	—	16,584	18,55G	36.5	40	5,859
13.7	—	210	210	1.2	-''	t _
12 1		12,234	13,305	6.8	—	4,633 ;
4-i	—	10,172	3,331	33	1,468	5,644 \|
40.7		35,868	34,386	40.3		9,889
37-6	—	260,196	232,219	46.7	4,028	101,661
32.4	3,427	153,814	152,656	22.7	4,840	49,949

112

Kungl. Majds Nåd. Proposition 7 :o 109.

		Behållning den		1904
Varor
		1 januari 1904	Uppläggning	Förtullning
13. Papper och pappersarbeten.
Papper, ej specificerade slag ............................	kg.	356	3,801	3,885
Papperstapeter ...................................................	11	278	256	256
14. Mineral, oformade.		•
Ammoniak, kolsyrad (rubriken saknas 1904)	kg.		—	—
Cement....................................................................		86,214	831,942	843,509
Gips.......................................................................	11	_	—	—
15. Mineral, formade.
Glas, fönster- och spegel, alla slag ................	kg.	1,410	25,152	22,788
andra slag, ej spec.	11	765	1,071	1,152
Lervaror: arbeten af äkta porslin, alla slag	11	8,459	47,088	45,130
andra arbeten af lera, äfven oäkta porslin, alla slag ...........................	11	3,147	12,874	14,291
16. Metaller.
Järn och stål: plåt utan slipning eller ytbe-
täckning....................................	kg.	—	—	—
tråd och arbeten däraf (linor)		86.474	159,854	226,554
kedjor och kättingar ............	11	3,249	6,895	6,294
ej specificerade arbeten: för-nicklade...		1,792	4,650	4,517
andra slag	11	1,856	9,831	9,460
18. Maskiner, redskap m. tn.
Maskiner, redskap och verktyg, alla slag........	kr.	93,415	228,646	214,904
Symaskiner och stickmaskiner..........................	11	24,579	48,207	60,935
Velocipeder, färdiga ............................................	st.	386	325	436
delar däraf ....................................	kg-	10,535	15,520	20,625
18. Artiklar, som ej åro till någon af förestående
grupper hänförliga.
Varor, ej specificerade: arbetade........................	kr.	14,701 \|	24,614	35,654

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

113

	1905	Behållning *''/u 1904
= o/o af total-iniport	Utförsel 1	Uppläggning	Förtullning 1	= °/o af total-import	Utförsel
0-3		8,349	6,186	0''3	93	1 \| 2,342
CM		941	797	0-4	—	422
—		20,967	18,396	13—		6,601
8 —	—	492,859	496,591	4-5	4,649	66,266
		250,000	_		—	250,000 S
1-4	—	25,384	23,655	1-4	151	5,352
0-4	_	1,378	1.525	0-6	_	537
I 1-4	—	72,545	61,605	14.8	—	21,357 i
2-3	—	7,382	7,410	09	♦	1,702 , I
		4,452				4,452
7--	6,424	195.108	184,780	11-4	7,361	16;317
2-7	—	600	- •	—	1,240	3,210
0-7	—	3,201	3.873	0-6		1,253
0*5 j		10,549	7,279	0-5	1,679	3,818
i.i	24,574	214,868 j	210,116	I-I	19,987	67,348
3-6	—	31,655	3S.187	2-6	___ !	5,319
I O-—	201	1,125	762 l	I 14*3	49	388
17.3 I	41	23,142 1	18,789 1	I41 \|	—	9,742
2-3	1,369	20,SI 4 j	15,000	'' 09 \|	241	7,865

Bih. till Rik sd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Haft.

114

Kunjl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tub. 4. Af kungl. generaltullstyrelsen aren 1903—1905

”‘■''T Utförsel varor.	År 1903.
i Kvantitet.	Belopp.
		Kr.
1. Närings- och njutningsmedel. ■
Bröd ........................................................................	—	i
! Gryn, ris- ................................................................	1,855,769-o2 kg.	91,551:47
Karameller och andra konfityrer ........................	182-5	54: 75
Makaroner................................................................		—
Margarin ................................................................	__.	—
Mjöl, hvete- ..........................................................''•	19,051	939:86
¥"V ° D:o rag- ................................................................	4.242,997 t,	235,486: 40
Punsch ....................................................................	54,911-8.1 1.	22,081: 93
I Tobak: cigarrer och cigarretter ........................	222 kg.	222: —
D:o malen, eller snus ....................................	31,329-5	15,038:16
! D:o spunnen, m. m.........................................	2,3593 „	1,630: 85
Summa	1	367,005: 42 \|

2. Metallvaror.

Emaljerade kärl ..........................

Fönsterbeslag af järn

Järnplåt, valsad ..........................

D:o galvaniserad

Järnrör, dragna................... .......

Järntråd, valsad, samt stångjärn
Järnvaror, diverse ......................

8,414''2 59 kg.

2,956:16

146,435-a

18,535

118,427

5,388: 72
741: 40
2,960: 69

Summa

12,046: 97

Kungl. Maj tfa Nåd. Proposition N:o 109.

115

beviljade restitutioner enligt § 9 tulltaxeunderrättelserna.

År 1904.	År 1905.
Kvantitet.	Belopp.	Kvantitet.	Belopp.
	Kr.		„
550 kg.	33: —	2,004-0 5 kg.	120:19
468,699''9 a .,	23,122: 54	852,611	42,062:12
50	15: —	112-5 „	33:75
—	—	60	3: 90
—	—	33,088	6,518: —
66,319	3,271: 76	69,999	3.305: 26
3,321,851	184,362: 76	2,032,361-4 7 „	112,796: 09
158,013-7 8 1.	90,494: 42	123,518-59 1.	72,036: 66
56 kg.	56: —	61 kg.	61: —
33,573	16,115: 04	29,032-5	13,935: 60
1,130''9	791: 63	1,157-9 5 „	810: 57
	318,262:15		251,683:14 '' ■
355,904 kg.	9,965: 31	800,084-8 5 kg.	22,402: 37
1,031‘so „	393:19	—	—
—	—	3,345	100: 25
55,170-15 „	2,030: 66	15.517-93 „	571: 06
30,545	1,221:80	92,600	3,704: —
174,661	4,366: 56	148,105	3,702: 64
28,222	1,068: 06	11,287-36 „	2,257: 48
—	19,045: 58	—	32,737: 80

116

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109

År 1903.

Utförsel varor.

Kvantitet.

enl. mom.

3. Textilvaror.

Band .....................

Gardiner och mattor:

D:o

Garn, bomulls- ....

D:o ull-...........................................

Nät..............................§.....................

Trikåvaror, af ramie .......................

D:o andra slag ...................

Väfnad, bomulls-: a) enl. mom. 1...
D:o d:o b) „ „ 5...

D:o jute-.......................................

D:o ylle-.......................................

Summa

4. Diverse.

Maskindelar .........................................................

Nåtlade öfverdelar till skodon .........................

Papper .................................................................

Skinn .....................................................................

Tunnbindarearbeten .............................................

Velocipeder, motor-.............................................

D:o , delar däraf (inkl. luftringar, gummiringar
och gummislangar) .............................

Vykort .................................................................

Summa
Summa summarum

1,439 kg.

1,633
19,389m
62,781-1
5,919
21,204
1,266-5
9,382
4,045-: 5
641,822-ci
10,634-4

2,158
7,496''a 5
2,284

kg -

Belopp.

Kr.

215:85

284: 65

19,280: 48

1,194: 71
8,481:60
262: 60
1,407: 30
2,022: 88
64,182:19
2,658: 62

99,990: 88

1,402: 70
749: 63
1,484: 60

2,042: 30

5,679: 23

484,722: 50

*) Uppgifter saknas rörande vikten.

**) Uppgift saknas rörande vikten af 100 st. gummiringar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 117

År 1001.	År 1905.
Kvantitet.	Belopp.	Kvantitet.	Belopp.
	Kr.		Kr.
362 kg.	54: 30	2,257 kg.	338:55
		594	89: 10
2,762	565: 92	613	137: 08
18,845	\	26,333-5 „	\
81,397-5	25,248: 96	55,858" 9 „	\| 19,152:03
3,452	609: 38	2,591	518: 20
10,166	4.066: 40	13,166	4,995: 97
2,709-5 „	554:19	786	161:83
40,520	6,078: —	7,039	1,055: 85
14,849-378 „	7,424: 69	14,249-204 .,	7,124: 60
880,354-0 8 9 ,,	88,033: 37	727,316-930 ..	71,331:61
5,413-7	1,353: 43
	133,988: 64		104,904: 82
jfHKWö : • •<;••• v		värde 1.383: — kr.	138:30
2,556 kg.	1,657: 40	2,771-8 kg.	1,835: 54
894-5	581: 42	.	_
11,040	441:60	16,009-3	640: 38
2 st.	59:16	—	—
**) 307-2 kg.	626: 35	371-so .,	743: 60
2,415	241: 50	2,073	207: 30
-	3,607: 43	_	3,565:12
—	474,903: 80	—	392,890: 88

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

118

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

Tab. 5. Öfversikt af Sveriges handelsomsättning med Danmark åren 1904 och 1905
enligt den svenska handelsstatistiken för samma är.

	Varugrupper 1	Införsel från Danmark	Utförsel till Danmark
	1904	1905	1904 \|	1905
1.	Lefvande djur ..........................................	Kronor 354.000	Kronor 171,000	Kronor 1,539,000	Kronor 3,818,000
2.	Matvaror af djur........................................	2,230,000	2,215,000	21,059,000	16,097,000
3.	Spannmål och produkter däraf................	5,272,000	3,111,000	323,000	258,000
4.	Kolonialvaror ..........................................	5,931,000	4,954,000	134,000	93,000
5.	Frukter och trädgårdsväxter ni. in.........	2,215,000	1,238,000	561,000	190,000
6.	Spirituösa och andra dryckesvaror m. m.	786,000	474,000	219,000	203,000
7.	Spånadsämnen ............................................	4,147,000	1,380,000	374,000	291.000
8.	Garn, tråd, repslageriarbeten m. m.........	1,612,000	456.000	172,000	389,000
9.	Manufakturvaror af spånadsämnen ........	5,463,000	3,547,000	713,000	675,000
10.	Hår, fjäder, hudar, skinn, ben, horn in. m.	5,573,000	3,705,000	2,107,000	1,520,000
11.	Fabrikat af hår, skinn, ben o. s. v.........	427,000	165.000	193,000	22,000
12.	Talg, oljor, tjära, gummi o. dyl............. Fabrikat af talg, oljor m. m.................	9,462,000	3,626,000	300,000	237,000
13.	643,000	196,000	985,000	412,000
14.	Trävaror, oarbetade....................................	120,000	77,000	12.633,000	13,580,000
15.	„ arbetade....................................	250,000	194,000	2,299,000	1,596,000
16.	Färger och färgningsämnen ..................	290,000	127,000	33,000	29,000
17.	Diverse ämnen ur växtriket ....................	5,657,000	4,249,000	293,000	318,000
18.	Papper och pappersarbeten ....................	493,000	250,000	822,000	508,000
19.	Andra fabrikat af växtämnen ................	903,000	425,000	121,000	172,000
20.	Mineral: råämnen och oformade fabrikat	1,311,000	767,000	1,232,000	1,475,000
21.	., fabrikat, formade........................	905,000	426,000	2,071,000	2,136,000
22.	Metaller, oarbetade eller till en del ar-betade ........................................................	3,862,000	834,000 3,536,000	1,635,000
23.	Metaller, arbeten däraf ...........................	4,458,000	2,493,000	2,095,000	2,517,000
24.	Fartyg, vagnar, maskiner, instrument m. m.........................................................	8,665,000	3,203,000	2,794,000	1,381,000
25.	Mynt ............................................................	—		—	—
26.	Artiklar, som ej äro hänförliga till ofvan-stående grupper........................................	1,603,000	946,000	893,000	860,000
1 Ei specificerade varor........................................	809,000; 539,000	176,000	209,000
1	Summa 73,441,000	; 39,768,000	57,677,000	50,121,000

STOCKHOLM, ISAAC MA ROTS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.