Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 157 (Proposition 1955:157)

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 157

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation
av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike;
given Stockholms slott den 11 mars 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, godkänna
ratifikation av en konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Konventionen reglerar i förhållandet mellan Sverige och Frankrike vilken
immunitet och vilka privilegier som skola tillkomma konsuler samt
omfattningen av konsulers behörighet i olika hänseenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 1Ö7

Kungi. Maj:ts proposition nr 157

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av en den 5 mars 1955
undertecknad svensk-fransk konsularkonvention och anför:

Med propositionen nr 143 till 1954 års riksdag förelädes riksdagen för
ratifikation ett bosättnings- och sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike.
Inledningsvis lämnades i propositionen med utgångspunkt från den handelstraktat
och den sjöfartstraktat som den 30 december 1881 avslutades
mellan de Förenade Konungarikena Sverige och Norge, å ena sidan, och
Frankrike, å andra sidan, en kortfattad redogörelse för utvecklingen av
avtalsförhållandena mellan Sverige och Frankrike på ifrågavarande områden.
Av redogörelsen framgick att, sedan den svenska regeringen på grund
av vissa påfallande brister i nyssnämnda äldre, alltjämt i kraft varande
traktater, tagit initiativ till förhandlingar med den franska regeringen, dessa
till en början lett till avslutandet av det nya bosättnings- och sjöfartsavtalet.
Detta godkändes för ratifikation av riksdagen den 28 april 1954, men
någon utväxling av ratifikationsinstrument har ännu icke kunnat ske, då
det franska parlamentet icke slutbehandlat ärendet. Avtalet har följaktligen
ännu icke trätt i kraft. •

Parallellt med förhandlingarna om bosättnings- och sjöf artsavtal et inleddes
på förslag av det franska utrikesministeriet förhandlingar om en konsularkonvention,
avsedd att ersätta de i 1881 års sjöfartstraktat inrymda
bestämmelserna om konsulers ställning och uppgifter. Dessa senare bestämmelser
är knapphändiga och innehåller, förutom vissa stadganden om konsuls
befattning med ärenden rörande sjöfarten, blott en mestgynnadnationsklausul
som, under villkor av reciprocitet, är tillämplig ifråga om konsuls
»privilegier, behörigheter och friheter».

Sedan på ömse sidor upprättade utkast till konsularkonvention utbytts
genom beskickningens i Paris försorg, ägde förhandlingar rum i Paris i
juni—juli 1953 samt i mars och juli 1954. Dessa förhandlingar leddes från

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 3

svensk sida av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet
Sture Petrén.

Förhandlingarna resulterade i en svensk-fransk konsularkonvention, om
vars undertecknande för Sverige Kungl. Maj :t den 25 februari 1955 beslutat.
Densamma skall ratificeras. Konventionen och ett därtill anslutet signaturprotokoll
är såsom bilagor fogade till statsrådsprotokollet.

Angående innehållet i konventionen, vars franska originaltext har vitsord,
må här anföras följande.

Kap. I innehåller bestämmelser rörande konventionens tillämpningsområde
samt vissa definitioner av i konventionstexten förekommande uttryck.
Enligt art. 1 är konventionen för Sveriges del tillämplig på hela det svenska
statsområdet. I vad avser Frankrike skall densamma tillämpas i moderlandet,
i Franska Unionens övriga områden med undantag av de med Frankrike
associerade staterna i Indokina, samt i de stater och områden, för vilkas
internationella förbindelser Frankrike ansvarar. Härmed avses för närvarande
Marocko, Tunisien och Saar.

I art. 2 definieras vissa tekniska uttryck, vilka sedermera återkommer i
följande artiklar. Sålunda benämnes den stat som utnämner konsul att
tjänstgöra i den andra staten »utsändande stat», medan den stat inom vars
område konsul utövar sin verksamhet benämnes »mottagande stat». Konsul
kan vara antingen »karriärkonsul», d. v. s. medborgare i den utsändande
staten och av densamma avlönad statstjänsteman, eller »honorärkonsul»,
vilken kan vara medborgare i vilken stat som helst, samt vid sidan av sin
konsulära tjänst utöva ett yrke eller idka näring. Därjämte definieras den
term, som betecknar de franska honorära konsulära representanterna i
Sverige, »konsularagent», varmed förstås person, som av karriärkonsul erhåller
i uppdrag att fullgöra vissa konsulära uppgifter. Han kan vara medborgare
i vilken stat som helst samt utöva ett yrke eller idka näring vid
sidan av sin konsulära tjänst. Personalen på ett konsulat indelas i konsuler
och konsulattjänstemän. Med konsulattjänsteman förstås person som fullgör
en underordnad konsulär syssla och som icke utövar annat yrke eller
bedriver annan vinstbringande verksamhet. Dock har uttryckligen från ifrågavarande
kategori undantagits chaufförer eller personal som uteslutande
sysselsättes med hushållsgöromål. Beträffande denna personal kan således
konventionens bestämmelser ej i något avseende åberopas.

Kap. 11 handlar om konsuls erkännande och om konsulatdistrikt. I
art. 3 fastställes sålunda vardera av de fördragsslutande staternas rätt
att i den andra statens städer, hamnar eller andra orter upprätta konsulat.
Den mottagande staten har emellertid rätt att motsätta sig att konsulat
upprättas på ort, där det förut icke finnes konsulat, ävensom rätt att
fastställa distrikt eller kvarter inom en given ort, där det icke anses önskvärt
att konsulat inrättas. Med detta stadgande har den mottagande statens
myndigheter således beretts möjlighet att vid konsulats upprättande taga
hänsyn till exempelvis förefintliga bestämmelser om militärt skyddsområde.

I fråga om konsuls mottagande stadgas i art. A, att konsul med ställning

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

såsom chef för konsulat av den mottagande staten skall givas exekvatur
utan dröjsmål. Exekvatur får ej vägras eller återtagas annat än av synnerliga
skäl. För övriga konsuler gäller, att det skall tillåtas dem att fullgöra
sina konsulära uppgifter, så snart den mottagande staten erhållit underrättelse
om deras utnämning. I art. 5 stadgas möjlighet för den utsändande
staten att för konsulära uppgifter använda en eller flera av medlemmarna av
sin hos den mottagande staten ackrediterade diplomatiska representation.
Art. 6 fastställer konsuls och konsulattjänstemans rätt att tillfälligt såsom
tillförordnad fullgöra åligganden som normalt åvilar konsul med ställning
såsom chef för konsulat. Därvid förutses, att konsulatchefen avlidit eller på
grund av sjukdom eller av andra skäl är förhindrad att tjänstgöra. I art. 7
fastställes karriärkonsuls rätt att inom sitt distrikt tillsätta konsularagenter.
Art. 8 stadgar skyldighet för konsul med ställning såsom chef för konsulat
att meddela den mottagande statens myndigheter konsulattjänstemännens
namn och adresser.

Kap. III handlar om konsulats och konsulatpersonals immunitet och privilegier.
I art. 9 fastslås, att den utsändande staten skall ha rätt att förvärva
och äga den fasta egendom i den mottagande staten som erfordras
för upprättande av konsulat eller för ämbelsbostad åt karriärkonsul. Vidare
angives, att de byggnader och lokaler som är i den utsändande statens ägo
och som av densamma användes för nyssnämnda ändamål skall vara undantagna
från sådana skatter och andra avgifter, som i den mottagande staten
åvilar byggnader eller från dem härrörande inkomster.

I art. 10 stadgas förbud för den mottagande staten att av den utsändande
staten utkräva någon skatt eller annan pålaga på grund av dess nyttjande
av byggnader eller lokaler som användes såsom konsulatskansli eller såsom
bostad åt karriärkonsul. Enligt art. 11 skall konsulatchef äga rätt att anbringa
den utsändande statens riksvapen på konsulatets yttermur ävensom
hissa och föra den utsändande statens flagga. Art. 12 föreskriver, att konsulats
arkiv och alla andra konsulära handlingar eller register skall vara
okränkbara samt att den mottagande statens myndigheter ej under någon
förevändning skall kunna undersöka eller beslagtaga dem. Arkiven och övriga
handlingar skall emellertid hållas helt avskilda från utrymmen som
utnyttjas för bostadsändamål. I artikeln fastslås ytterligare karriärkonsuls
rätt att kommunicera med sin regering eller med den beskickning under
vilken han lyder, också med tillhjälp av chiffer samt med användande av
egen kurir. All sådan korrespondens skall vara okränkbar. Även honorärkonsuls
och konsularagents rätt att fritt kommunicera med de myndigheter,
under vilka de lyder, fastslås. För dem stadgas emellertid i konventionen
ingen rätt att använda chiffer eller kurir. Art. 13 innehåller i vad avser
konsulats immunitet den huvudregeln, att den mottagande statens polis
eller annan myndighet icke utan konsulatchefens medgivande må beträda
konsulatets lokaler. Till verkställande av ett i laga ordning tillkommet
förordnande eller beslut samt efter tillstånd av den mottagande statens utrikesminister,
må dock polisundersökning företagas även utan att konsulat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

chefens medgivande erhållits. I händelse av brand eller svår olyckshändelse
eller då ett brott håller på att begås eller just har begåtts äger polisen
eller annan myndighet utan formaliteter beträda främmande makts konsulatlokaler.
Likaså må polisen intränga i lokalerna för att gripa den som
söker undfly rättvisan och som tagit sin tillflykt till ett konsulat. Artikeln
avslutas med ett stadgande, att de bestämmelser densamma innehåller icke
må tolkas såsom ett erkännande av någon asylrätt. Oberoende av frågan
huruvida rätt att bevilja asyl skall anses tillkomma beskickningar, fastslås
sålunda i nu ifrågavarande sammanhang att någon asylrätt icke tillerkännes
konsulat.

I art. 14 fastställes konsuls immunitet i vad avser utskrivning och rekvisition
av lösören. Dylik immunitet skall förutom av karriärkonsul också
åtnjutas av honorärkonsul, konsularagent och konsulattjänsteman vilka är
medborgare i den utsändande staten. Nu nämnda befattningshavares bostäder
samt konsulatlokalerna och där befintliga lösören skall även vara
undantagna från alla militära rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar. Art.
15 återger den folkrättsliga princip, enligt vilken konsuler, konsularagenter
och konsulattjänstemän, av vilken nationalitet de vara må, icke såvitt angår
deras handlande i tjänsten är underkastade den mottagande statens domstolars
eller administrativa myndigheters domsrätt. För karriärkonsul stadgas
i art. 16 en längre gående personlig immunitet, i det han undantages
från anhållande utom för det fall att han gripes på bar gärning; han kan
vidare häktas endast om han gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott att
han enligt den mottagande statens lag kan därför ådömas frihetsstraff i
fyra år. I art. 17 föreskrives, att konsulatpersonalen icke kan åläggas att
vittna inför den mottagande statens domstolar angående sin verksamhet
i den konsulära tjänsten eller att förete arkivhandlingar eller andra konsulära
handlingar. Art. IS undantager karriärkonsul, hans maka och minderåriga
barn som vistas hos honom från bestämmelser i den mottagande staten
beträffande uppehållstillstånd samt registrering och kontroll av utlänningar.
Därjämte stadgas, att nämnda personer icke kan utvisas.

Art. 19—22 behandlar konsulers, konsularagenters och konsulattjänstemäns
privilegier i beskattningshänseende och i fråga om tullar. Art. 19 stadgar
beträffande samtliga dessa privilegier att desamma beviljas under förbehåll
om en effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen. Föreskrifter
av sådant innehåll återfinnes i åtskilliga av Frankrike på senare tid ingångna
avtal, bl. a. i det nya svensk-franska bosättnings- och sjöfartsavtalet
(se art. 3 och 4 i detta avtal, s. 15 i propositionen nr 143 till 1954 års riksdag).
Ursprungligen har nu ifrågavarande föreskrifter tillkommit för
att komplettera klausuler om behandling såsom mest gynnad nation,
vilken funktion de även har i det svensk-franska bosättnings- och
sjöfartsavtalet. I)å två stater utfäster sig att i något hänseende tillerkänna
varandra behandling som mest gynnad nation, kan det nämligen te sig lämpligt
atl denna utfästelse göres beroende av att full ömsesidighet tillämpas.
I så fall kan den stat, som vill åberopa klausulen om behandling som mest

Kunql. Maj:ts proposition nr 157

gynnad nation, icke göra detta utan att själv bevilja fördragsparten samma
förmån som denna beviljat den tredje stat, med vilken jämförelse sker. Ett
förbehåll om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen har emellertid
i fransk praxis befunnits lämpligt även i avtal, varest någon bestämmelse
om behandling såsom mest gynnad nation icke ingår. Tydligen får förbehållet
därvid icke samma funktion som förut nämnts, eftersom någon jämförelse
med vilka förmåner som beviljas tredje stat icke är i fråga. Förbehållet
blir emellertid av betydelse för det fall att de båda fördragsslutande
staternas lagstiftning i det hänseende varom i avtalet är fråga icke är alldeles
lika utformad och till följd härav den ena staten icke kan tillerkänna
den andra lika stora förmåner som denna är i stånd att tillhandahålla. Verkan
av förbehållet blir då att den förra staten icke kan på avtalet grunda
anspråk på förmånligare behandling än som kommer den senare staten till
del. I betraktande av att skatte- och tullagstiftningen ofta är mycket olika
utformad i olika länder, är det tydligt att ett förbehåll med nu angiven verkan
kan vara på sin plats när det gäller beviljandet av privilegier inom
denna lagstiftnings område.

Art. 20 stadgar befrielse från direkta och personliga skatter i den mottagande
staten för karriärkonsul, ävensom för konsulattjänsteman som
tjänstgör under karriärkonsul och som är medborgare i den utsändande staten.
Från den nu nämnda allmänna skattebefrielsen för karriärkonsul och
vissa konsulattjänstemän stadgas emellertid betydelsefulla undantag. Befrielsen
omfattar sålunda icke skatt som åvilar fast egendom, ej heller skatt
som hänför sig till innehav av mer än en bostad. Av sistnämnda bestämmelse
följer att ifrågavarande svenska befattningshavare i Frankrike endast
för en bostad kan göra anspråk på befriese från skatt som i Frankrike åvilar
själva innehavet av bostad. Befrielsen enligt art. 20 gäller ej heller skatt på
inkomst från källa inom den mottagande staten, exempelvis den svenska
kupongskatten. Vidare undantages skatt på kapital, nedlagt i industriellt
eller kommersiellt företag inom den mottagande staten, ävensom skatt på
vinst vid realisation av sådan investering eller vid försäljning av fast egendom,
belägen inom den mottagande staten. Slutligen omfattar befrielsen
ej heller sådan skatt som har karaktären av vederlag för en lämnad prestation
eller som utgår såsom ersättning för förbättringar av allmänna anordningar
inom visst område. Sistnämnda stadgande överensstämmer med ett
motsvarande förbehåll inrymt i art. 9 och 10, vilka innehåller bestämmelser
om den utsändande statens rätt att förvärva och inneha fast egendom för
konsulatändamål i den mottagande staten. Ytterligare föreskrives i art. 20,
att karriärkonsul och konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärsul
och som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta befrielse
från skatt på ägande eller nyttjande av fordon, lustfartyg och luftfartyg
samt på radio- och televisionsapparater. Slutligen innehåller art. 20 ett stadgande
av innebörd att skattebefrielse icke medgives för arvskatt eller kvarlåtenskapsskatt
eller för skatter eller stämpelavgifter utgående vid överlåtelse
av fast eller lös egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Art. 21 behandlar konsulers privilegier i vad gäller införseltullar. Sålunda
stadgas, att konsul, konsularagent och konsulattjänsteman, vilka är medborgare
i den utsändande staten, vid sin första ankomst till den mottagande
staten skall vara befriade från tull eller annan importavgift för bohag, avsett
att nyttjas av dem själva eller av deras familjer. Vad beträffar motorfordon,
lustfartyg och luftfartyg gäller tillfällig frihet från tull och importavgifter
blott för karriärkonsul och detta för den tid vederbörande tjänstgör
i den mottagande staten. I art. 21 stadgas slutligen skyldighet för såväl den
utsändande staten som för dess konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän
att, i den mån så erfordras enligt den mottagande statens lagstiftning,
trafikförsäkra dem tillhöriga fordon i vad avser skada som vållas
tredje man. I art. 22 tillförsäkras den utsändande staten frihet från tulloch
införselavgifter för kontorsmateriel och andra föremål, som tillställes
konsulat för tjänstebruk. Kap. III avslutas med en allmänt hallen föreskrift,
art. 23, enligt vilken konsul i sin egenskap av officiell representant för den
utsändande staten skall åtnjuta särskilt skydd och hänsynstagande från de
tjänstemän i den mottagande staten, med vilka han har officiella förbindelser.

Kap. IV innehåller bestämmelser om konsuls befogenheter. I art. 24 fastslås
en generell behörighet för konsul och konsularagent att bevaka och försvara
den utsändande statens medborgares rättigheter och intressen i den
mottagande staten, ävensom den konsul och konsularagent tillkommande
rätten att i detta syfte hänvända sig till vederbörande myndigheter inom
sina distrikt och, om den utsändande staten saknar diplomatisk representation
i den mottagande staten, till dennas regering. I art. 25 fastställes
konsuls och konsularagents rätt att fritt kommunicera med medborgare i
den utsändande staten samt att bistå dessa inför de lokala myndigheterna.
Art. 26 handlar om konsuls och konsularagents befogenheter när det gäller
att bistå medborgare i den utsändande staten, som anhålles, häktas eller
avtjänar frihetsstraff. Till en början föreskrives sålunda att konsul och konsularagent
skall kunna begära att av vederbörande myndigheter erhålla uppgifter
om medborgare i den utsändande staten som är intagna i häkte eller
fångvårdsanstalt, utom i fall då de intagna motsätter sig detta. Vidare stadgas
skyldighet för den mottagande statens myndigheter att omedelbart underrätta
konsul och konsularagent, därest anhållen eller häktad begär att
så skall ske. Därjämte skall konsuln givas tillfälle att besöka anhållen eller
häktad och samtala med honom. Detsamma skall gälla, därest medborgare
i den utsändande staten avtjänar frihetsstraff. Art. 27—28 innehåller bestämmelser
angående konsuls och konsularagents allmänna behörighet i övrigt.
Sålunda skall de bl. a. äga att upprätta och inregistrera civilståndshandlingar
rörande den utsändande statens medborgare samt att i den form som
föreskrives i den utsändande statens lag upprätta handlingar och kontrakt
som gäller egendom befintlig i eller transaktioner avsedda att utföras i den
utsändande staten eller i tredje stat, eller vilka är avsedda att få rättsliga
verkningar i den utsändande staten eller i tredje stat. Därjämte äger konsul

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

och konsularagent föra matrikel över medborgare i den utsändande staten,
förse dem med pass, laissez-passer eller andra identitetshandlingar, utfärda
viseringar, mottaga förklaringar samt uppsätta, översätta och legalisera
handlingar. Art. 29 stadgar skyldighet för den mottagande staten att
utse myndighet, som för dess övriga myndigheters räkning skall kunna bestyrka
konsulers och konsularagenters namnteckningar. Samma myndighet
skall därjämte för konsuls räkning kunna bestyrka (ten mottagande statens
Övriga myndigheters underskrifter på handlingar. I art. 30 uppräknas konsul
tillkommande befogenheter, som kan röna inflytande av särskilda överenskommelser
mellan de fördragsslutande parterna. Hit hör bl. a. behörighet
att i enlighet med den utsändande statens lagstiftning anordna förmynderskap
för omyndiga medborgare i denna, att delgiva domstolshandlingar eller
andra handlingar i civil- och handelsmål, att upptaga bevis för den utsändande
statens domstolars räkning samt att mottaga depositioner.

I kap. V behandlas konsuls befattning med utredning av dödsbon. I den
inledande art. 31 stadgas skyldighet för de lokala myndigheterna att omedelbart
underrätta vederbörande konsul, då medborgare i den utsändande
staten avlidit.

Art. 32 innehåller konventionens huvudregel rörande konsuls befogenheter
vid utredning av dödsbon. Sålunda stadgas däri, att konsul äger rätt
att, även i frånvaro av uttrycklig fullmakt, städse företräda medborgare i
den utsändande staten, som ej är bosatt i den mottagande staten och ej är
där företrädd genom utsett ombud, så snart person avlidit efterlämnande
egendom till vilken ifrågavarande medborgare i den utsändande staten har
rätt eller pa vilken han reser anspråk. Den avlidnes medborgarskap saknar
således i detta sammanhang betydelse. Om den bortovarande senare själv
skulle bevaka sina intressen eller utse eget ombud, skall emellertid konsulns
behörighet att företräda honom upphöra. I art. 33 föreskrives att, i
fall där konsul utövar sina befogenheter som ombud för dödsbodelägare,
han i denna egenskap skall vara underkastad den mottagande statens lagstiftning
och lyda under dess domstolar på samma sätt som medborgare i
samma stat. Konsuln kan således i denna egenskap icke åberopa någon immunitet.
I art. 3£ stadgas rätt för konsul att ensam ombesörja bouppteckning
och andra åtgärder i samband med omhändertagandet av egendom som
efterlämnas av medborgare i den utsändande staten vilka såsom sjöfolk eller
passagerare på fartyg hemmahörande i samma stat avlider i hamn, i land
efter landstigning eller ombord.

Kap. VI behandlar konsuls och konsularagents befattning med ärenden
rörande sjöfarten. I art. 35 fastställes deras rätt att, sedan fartyg förande
den utsändande statens flagga inklarerats i hamn i den mottagande staten,
obehindrat besöka detsamma och förhöra befälhavaren och medlemmarna
av besättningen, granska skeppspapperen, upptaga förklaringar angående
fai tygets resa samt för den utsändande statens räkning avlämna alla slags
handlingar, som erfordras för fartygets vidare färd. I artikeln stadgas därjämte
en motsvarande ovillkorlig rätt för fartygets befälhavare och besätt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 9

ningsmedlenimar att träda i förbindelse med konsul och att uppsöka konsulat.

Art. 36 fastslår konsuls och konsularagents uteslutande rätt att vidtaga
åtgärder för upprätthållandet av inre ordning och disciplin ombord på fartyg,
hemmahörande i den utsändande staten. Vidare föreskrives här, att
konsuln eller konsularagenten äger själv avgöra alla tvister mellan befälhavaren
och övriga ombordanställda. Konsuls och konsularagents rätt att utöva
sina av den utsändande staten fastställda befogenheter i vad avser sjömäns
anställande, inställelse ombord, avskedande och avmönstring bekräftas
ävenledes. Enligt art. 37 skall den mottagande statens myndigheter
icke befatta sig med någon händelse ombord på fartyg, hemmahörande i
den utsändande staten, eller vidtaga någon laga åtgärd med anledning av
brott som begåtts ombord. Från denna bestämmelse stadgas emellertid en
rad väsentliga undantag. De lokala myndigheterna skall sålunda kunna ingripa
därest konsul eller, i brådskanle fall, fartygets befälhavare, framför
begäran härom och likaledes därest fråga är om oroligheter av den art att
lugnet och allmänna ordningen i land eller i hamnen störes eller den allmänna
hälsovården och säkerheten äventyras. Vidare har de lokala myndigheterna
tillerkänts behörighet att ingripa om grovt brott begåtts ombord,
varmed i Sverige förstås brott, varå kan följa frihetsstraff i fyra år, och
i Frankrike brott, varå kan följa sådant straff i tre år. Slutligen skall de
lokala myndigheterna kunna ingripa, om personer icke tillhörande besättningen
är inblandade eller om saken gäller medlemmar av besättningen,
som är medborgare i den mottagande staten, och det icke rör sig om blott
överträdelser av disciplinreglementet ombord. Ingripande av de lokala myndigheterna
skall föregås av underrättelse till konsuln i så god tid att denne
kan närvara vid den tillämnade åtgärden. Det stadgas emellertid vidare uttryckligen,
att bestämmelserna i förevarande artikel icke får åberopas, då
fråga är om tillämpningen av den mottagande statens lagstiftning och föreskrifter
angående tullar, hälsovården eller kontrollåtgärder i övrigt som
rör ordningen i hamn, varors beskaffenhet eller utlänningars inresa.

Art. 38 handlar om konsuls och konsularagents befogenheter att ingripa
då besättningsmedlem rymt från fartyg hemmahörande i den utsändande
staten. Sålunda stadgas, att konsuln äger låta fasttaga och återsända ombord
sjöman eller annan medlem av besättningen som rymt på den mottagande
statens territorium, dock endast under förutsättning alt besättningens
styrka eljest skulle vara otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet
att fortsätta sin färd. Konsuln skall skriftligen hänvända sig till vederbörande
lokala myndigheter och styrka, alt den efterlyste är medlem av besättningen
och att hans närvaro ombord är nödvändig för att fartyget skall
kunna fortsätta sin resa. En sålunda styrkt framställning åligger det den
mottagande statens myndigheter att efterkomma, med förbehåll dock för
tillämpningen av den mottagande statens i lag givna bestämmelser rörande
asylrätten. Därjämte stadgas att, om rymlingen begått brott i land, den lokala
myndigheten kan låta anstå med hans återförande till dess dom över

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

brottet avkunnats och denna helt verkställts. Slutligen stadgas undantag
från bestämmelserna om återförande av rymling för det fall att fråga är
om medborgare i den mottagande staten. Art. 39 behandlar konsuls "behörighet
att, i enlighet med den mottagande statens i lag givna föreskrifter,
mottaga förklaringar och uppsätta handlingar avseende bl. a. fartygs registrering
eller avregistrering i den utsändande staten, utrustning eller uppläggning
av fartyg hemmahörande i den utsändande staten samt registreringav
förändringar beträffande äganderätten till sådant fartyg ävensom beträffande
inteckningar eller andra sakrätter som åvilar detsamma. Art. 40
innehåller regler för det fall att fartyg hemmahörande i den utsändande
staten förliser eller strandar vid den mottagande statens kust. De lokala
myndigheterna skall i sådant fall så snart som möjligt underrätta vederbörande
konsul eller konsularagent. Konsuln tillerkännes vidare behörighet
att med de lokala myndigheternas hjälp leda alla åtgärder som hänför sig
till fartygets bärgning och han äger att i redarens frånvaro vidtaga alla
lämpliga anstalter i fråga om fartyget. Vidare stadgas, att de lokala myndigheternas
medverkan i bärgningsarbetet icke skall få giva anledning till
uppbärande av några avgifter från deras sida utöver ersättning för direkta
utgifter i samband med bärgningsarbetet samt avgifter som under motsvarande
omständigheter skulle ha uttagits också av fartyg hemmahörande i
den mottagande staten. Slutligen föreskrives, att last och annan egendom,
som kan ha räddats vid förlisning, icke får beläggas med tuii och importavgifter
annat än om den införes till förbrukning i den mottagande staten.
Art. il stadgar behörighet för konsul och konsularagent att, efter
samtycke av de lokala myndigheterna, på motsvarande sätt omhändertaga
vrakgods, vilket påträffas inom den mottagande staten och som tillhör
medborgare i den utsändande staten eller fartyg hemmahörande därstädes.
Förutsättning härför är dock, att ägaren till godset eller annan rättsägare
ej själv är i tillfälle att bevaka sin rätt. Enligt art. i2 äger konsul slutligen
reglera skador vid haveri med fartyg hemmahörande i den utsändande staten.
Förutsättningar härför är likväl, att icke annat avtalats mellan redaren,
lastens ägare och försäkringsgivaren och att icke medborgare i den
mottagande staten eller i tredje stat är berörda av skadorna.

Under rubriken »slutbestämmelser» har i art. i3—46 sammanförts vissa
stadganden, delvis av formell natur, som icke kunnat inrangeras under
de föregående kapitelrubrikerna. Art. 43 innehåller ett allmänt stadgande,
enligt vilket konsul i överensstämmelse med folkrättens regler skall
äga fullgöra alla uppgifter, som av den mottagande staten godkännes såsom
överensstämmande med rådande sedvänjor i fråga om konsulatväsen. Därjämte
fastställes konsuls behörighet att för vidtagna ämbetsåtgärder uppbära
avgifter i den utsträckning sådana föreskrives i den utsändande statens
lagstiftning. I art. 44 stadgas, att tvist rörande tillämpning eller tolkning
av konventionen vilken icke kunnat lösas på diplomatisk väg eller i
enlighet med gällande svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktat
skall kunna hänskjutas till den internationella domstolen. I art. 45 bestäm -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 157

mes att vid ikraftträdandet av konventionen vissa äldre överenskommelser
skall upphöra att gälla i vad avser områden för vilka konventionen äger
tillämpning. Följande bestämmelser omfattas av detta stadgande, nämligen
deklarationen om ömsesidigt utlämnande av förrymt sjöfolk, undertecknad
i Paris den 15 maj 1856, artiklarna 9—12 i 1881 års svensk-norsk-franska
sjöfartstraktat, deklaration den 19 maj 1886 angaende utbetalandet av sjömän
tillkommande hyra ävensom behandlingen av deras kvarlåtenskap samt
ministeriella noter angående tullfri införsel av vissa konsulatrekvisita, utväxlade
i Paris den 25 juni, 23 och 31 juli 1900.

Slutligen föreskrives i art. 56, att konventionen skall träda i kraft på
dagen för ratifikationsinstrumentens utväxling samt förbliva i kraft till
dess endera parten uppsäger densamma, varvid ett ars uppsägningstid skall
gälla.

Departementschefen

Som av den föregående redogörelsen framgår, innehåller den föreliggande
konventionen detaljerade bestämmelser rörande omfattningen av konsulers
immunitet och privilegier samt deras behörighet att i olika situationer
inskrida till förmån för den stat som utnämnt konsuln eller för medborgare
i denna. Sedan det andra världskrigets slut har ett flertal sådana bilaterala
konsularkonventioner upprättats mellan skilda stater. För Sveriges
del ingicks en konsularlconvention med Storbritannien den 14 mars
1952, vilken trädde i kraft den 24 september 1952, och förhandlingar pågår
med Amerikas Förenta Stater om ersättande av 1910 års konsularkonvenlion
mellan Sverige och nyssnämnda stat med en ny, mera tidsenlig överenskommelse.
Även Frankrike har under ef terkrigsperioden varit inriktat
på att upprätta nya avtal av detta slag. Sålunda har den 31 december 1951
undertecknats en konsularkonvention mellan Frankrike och Storbritannien,
vilken sedermera trätt i kraft, och Frankrike bedriver för närvarande förhandlingar
i samma syfte med bl. a. Italien. I betraktande av vad som nu
anförts, har det förefallit naturligt att, vid den modernisering av de traktatmässiga
förbindelserna mellan Sverige och Frankrike som berörts i det
föregående, även utsträcka denna till det konsulära området.

Den nu ifrågavarande svensk-franska konventionen skiljer sig i sina huvuddrag
icke från den ovannämnda svensk-brittiska konsularlconventionen,
vilken förelädes riksdagen med propositionen nr 169 till 1952 års riksdag.
De olikheter som förekommer är huvudsakligen betingade av skiljaktigheter
i brittisk och fransk lagstiftning eller sedvänja. På vissa punkter torde
likväl ett närmare klargörande av den nu aktuella texten vara befogat.

Kap. I i konventionen, som behandlar dess tillämpningsområde och innehåller
definitioner av vissa i konventionen förekommande uttryck, torde icke
påkalla några kommentarer i detta sammanhang.

Detsamma gäller stadgandena i kap. 11, som behandlar frågor i samband
med konsuls erkännande och konsulatdistrikt. Bestämmelserna i detta kapitel
överensstämmer i huvudsak med de sedvänjor som för närvarande
iakttages på ifrågavarande områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Av de i kap. III intagna föreskrifterna om konsuls immunitet och privilegier
bör art. 9 uppmärksammas, vari stadgas rätt för den utsändande staten
att förvärva fastighet som erfordras för konsulatändamål. Då enligt
svensk rätt utländskt rättssubjekt icke äger förvärva fastighet utan Kungl.
Maj .ts tillstånd, innebär stadgandet i fråga i likhet med motsvarande stadgande
i den svensk-brittiska konventionen ett åtagande från svensk sida
att lämna dylikt tillstånd, da fråga är om fastighet som erfordras för i
detta fall franskt konsulat. I sammanhang härmed är emellertid att märka
även den bestämmelse i art. 3 enligt vilken den mottagande staten äger
rätt att motsätta sig upprättandet av konsulat dels inom orter, där det
överhuvud icke anses önskvärt att utländska konsulat inrättas, och dels inom
distrikt eller kvarter på en viss ort, vilka man önskar skall vara fria
från konsulära byggnader. Det i art. 9 intagna stadgandet om att den utsändande
statens förvärv av fastighet för konsulatändamål icke skall föranleda
någon uppbörd till förmån för den mottagande staten motsvaras i
vad gäller svensk rätt av en i samband med den svensk-brittiska konsular -

lconventionens tillkomst vidtagen ändring i stämpelförordningen (jfr SFS
1952:318), enligt vilken Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet
må medgiva frihet från stämpel för köpehandling, på grund varav sökes
lagfart å främmande stat tillhörig egendom som är avsedd för vederbörande
stats beskickning eller konsulat härstädes.

I art. 12 har intagits bestämmelser, enligt vilka karriärkonsui skall aga
använda sig av chiffer och kurirpost. Dylika rättigheter har medgivits karriärkonsul
också i den svensk-brittiska konsularkonventionen och motiveras
av det praktiska värde som desamma i vissa situationer kan äga för
konsul. I art. 13 inrymmes stadganden om konsulatlokalernas immunitet.
1 enlighet med allmänna folkrättsliga principer är denna mindre långt gående
för konsulats lokaler än för beskicknings. Medan de senare under alla
omständigheter torde åtnjuta immunitet gentemot de lokala myndigheternas
ingripanden, kan polisen eller andra myndigheter under de i artikeln angivna
förutsättningarna bereda sig tillträde till konsulat. Den avvägning
som här skett mellan behovet av viss immunitet för konsulat och hänsyn
till allmänna rättsskydds- och ordningsintressen förefaller lämplig. Den
franska originaltextens uttryck för det beslut av myndighet som i normala
fall erfordras, innan en polisundersökning av konsulats lokaler må företagas,
»mandat ou décision judiciaire», torde i Sverige få anses innebära
att av rätten meddelat förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken skall
föreligga.

Den i art. Ib föreskrivna befrielsen för konsul, konsularagent och konsulattjänsteman,
vilka är medborgare i den utsändande staten, från civil
och militär tjänsteplikt samt rekvisitioner står i överensstämmelse med rådande
internationell praxis. Detsamma är förhållandet beträffande konsulatlokalernas
och de konsulära bostädernas undantagande från rekvisitioner,
pålagor eller inkvarteringar. Att märka är att något motsvarande undantag
icke stadgas beträffande expropriation i den svenska expropriationslagstiftningens
mening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

I art. 15 bekräftas den folkrättsliga regeln att konsulatpersonal icke kan
ställas till svars inför den mottagande statens domstolar eller administrativa
myndigheter, såvitt gäller handlingar i tjänsten. Av stadgandet torde följa
att, i vad angår handlingar eller förhållanden som icke rör deras tjänsteutövning,
konsul och annan konsulatpersonal är underkastade den mottagande
statens jurisdiktion. Enligt art. lti åtnjuter emellertid karriärkonsul en viss
personlig immunitet utöver vad som nyss nämnts; sådan konsul må nämligen
ej anhållas utom för det fall att han gripes på bar gärning, och han må
icke häktas med mindre han gjort sig skyldig till grovt brott. Då enligt svensk
rätt anhållande blott får ske, därest vederbörande också kan häktas för gärningen,
torde av det sistnämnda stadgandet i konventionen följa, att karriärkonsul
icke heller kan anhållas annat än för särskilt grova brott. Emellerlid
torde i övriga fall gripande i den mening 24 kap. 7 § rättegångsbalken angiver
kunna ske, därest karriärkonsul påträffas under begående av brott. De
i art. 17 stadgade lättnaderna i fråga om karriärkonsuls vittnesmål i civilmål
återfinnes i lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för utländsk
konsul i fråga om vittnesmåls avläggande och synes icke påkalla någon kommentar.

Vid utformandet av bestämmelserna i art. 19—22 angående de finansiella
privilegierna har måst beaktas att de båda fördragsslutande staternas skatteoch
tullagstiftning i åtskilliga hänseenden är av inbördes olika struktur och
följaktligen icke lånar sig annat än till mycket ungefärliga jämförelser. Det
är mot denna bakgrund som i art. 19 med avseende på art. 20—22 intagits
det förut berörda förbehållet om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen.
Häri ligger en hänvisning till att det kan föreligga variationer i de
båda staternas lagstiftning eller praxis, vilka kan föranleda endera staten att
i ett eller annat hänseende tillämpa konventionen snävare än som närmast
skulle följa av en strikt bokstavstolkning därav. Följden blir i så fall att
den andra staten äger på motsvarande sätt begränsa de förmåner som beviljas
enligt konventionen.

I art. 20 följer därefter det centrala stadgandet att karriärkonsul ävensom
konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärkonsul och är medborgare i
den utsändande staten, skall vara befriad från direkta och personliga skatter
i den mottagande staten. Den i fråga om konsulattjänstemän gjorda begränsningen
till dem som tjänstgör under karriärkonsul har föranletts av att
enligt 18 § 1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt
nu ifrågavarande skattefrihet i Sverige endast åtnjutes av personalen
vid främmande makts lönade konsulat men däremot icke exempelvis av
en lönad tjänsteman som tjänstgör under en honorärkonsul. I detta sammanhang
må emellertid framhållas att enligt art. 7 i gällande svensk-franska avtal
för undvikande av dubbelbeskattning av 1936 skatt på inkomst, som
åtnjutes på grund av tjänst eller arbete i form av avlöning eller annan förmån
från endera fördragsslutande staten, skall utgöras endast i den stat,
varifrån förmånen utgår. Med stöd av sistnämnda bestämmelse kan sålunda
en lönad svensk tjänsteman hos en svensk honorärkonsul i Frankrike göra

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

anspråk på att i Frankrike åtnjuta frihet från skatt på sin löneinkomst. På
motsvarande sätt kan honorärkonsul själv göra anspråk på skattefrihet för
de i form av avgifter för hans tjänsteåtgärder uppburna medel vilka han
äger behålla för egen räkning.

Huvudregeln om nu ifrågavarande konsulatpersonals befrielse från direkta
skatter i den utsändande staten är, såsom tidigare berörts, försedd med en
rad undantag beträffande skatter för vilka endera eller båda de fördragsslutande
staternas lagstiftning icke medger befrielse. Såvitt gäller i Sverige förekommande
skatter, står den gränsdragning som här skett i saklig överensstämmelse
med motsvarande föreskrifter i art. 16 i den svensk-brittiska konsularkonventionen
av 1952. Med anledning av att inkomst från källa inom
den mottagande staten generellt undantagits från skattebefrielse må påpekas
att i detta hänseende den svenska lagstiftningen på en punkt är förmånligare
för utländska karriärkonsuler än vad förhållandet är med den
franska lagstiftningen och den därav betingade konventionsregeln. Enligt 1 §
kungl. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt jämförd med 18 §
1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt är
nämligen utländsk karriärkonsul i Sverige befriad från kupongskatt och
från skatt på inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska
föreningar, under det att svensk karriärkonsul i Frankrike har alt erlägga
motsvarande franska skatt, taxe proportionelle sur les revenus de valeurs
mobiliéres.

I art. 21 stadgas i första stycket att konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän,
som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta tullfrihet
i vad avser det bohag de medför vid sin första ankomst till den mottagande
staten. Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 äger
Konungen förordna om tullfrihet bl. a. för varor som införes av utländska
karriärkonsuler. Till detta stadgande ansluter sig 23 § kungörelsen den 29
november 1929 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen, enligt
vilken bl. a. lönad konsul åtnjuter tullfrihet för varor, som införes för hans
eget eller för hans familjs behov. Den sålunda för karriärkonsuler stadgade
tullfriheten, vilken icke är begränsad till att gälla endast för varor medförda
vid den första ankomsten till Sverige, saknar direkt motsvarighet för annan
konsulär personal. Emellertid är att märka att enligt § 5 m) tulltaxeförordningen
tullfrihet åtnjutes för brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
som inkommer för sådan persons räkning som inflyttar från utlandet.
Eftersom vidare den i art. 21, första stycket, i konventionen stipulerade tullfriheten
för konsulär personal endast gäller bohag, som införes vid den
första ankomsten till den mottagande staten, får det anses mellan den
svenska lagstiftningen och konventionen föreligga en sådan ungefärlig överensstämmelse
som enligt vad som förut sagts i samband med kommenterandet
av art. 19 är tillräcklig. Den i art. 21, andra stycket, stadgade tullbefrielsen
för karriärkonsul i fråga om motorfordon och luftfartyg upphör i
enlighet med 24 § tillämpningskungörelsen till tulltaxeförordningen, därest
transportmedlet avyttras tidigare än två år från införseln. Vad åter gäller

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

förhållandena i Frankrike, får där det tullfritt införda motorfordonet i princip
icke utan erläggande av tull avyttras till annan än den som själv åtnjuter
tullfrihet. Dessutom erfordras för sådan avyttring mot erläggande av tull
särskilt tillstånd, och dylikt beviljas endast om ägaren innehaft motorfordonet
minst 18 månader. I annat fall måste denne återutföra motorfordonet
om han vill avyttra detsamma. Även de nu återgivna svenska och franska
reglerna får anses utgöra sådana jämkningar i den i art. 21 andra stycket
stipulerade tullfriheten vilka förutsatts i art. 19.

Av de i kap. IV upptagna stadgandena om konsuls allmänna befogenheter
bör till en början uppmärksammas art. 26. Vad här stadgas om konsuls
rätt att besöka och samtala med medborgare i den utsändande staten, som
är anhållen eller häktad eller avtjänar frihetsstraff, överensstämmer i huvudsak
med motsvarande föreskrifter i art. 19 i den svensk-brittiska konsularkonventionen
och står liksom dessa i överensstämmelse med hithörande
bestämmelser i strafflagens promulgationsförordning.

Art. 27 erfordrar eu kommentar. I denna artikels första stycke fastställes
till en början att konsul och konsularagent i överensstämmelse med den
mottagande statens lagstiftning äger upprätta och inregistrera civilståndshandlingar
rörande medborgare i den utsändande staten. Med den franska
textens uttryck »dresser les actes cTétat civilt avses icke blott införande i matrikel
eller register av dödsfall, födslar, vigslar och andra förändringar i den
utsändande statens medborgares civilstånd utan även, i vad avser vigsel, förrättande
av sådan. Rätt för fransk konsul och konsularagent i Sverige att förrätta
vigsel föreligger genom särskilt av Kungl. Maj :t i enlighet med 5 § lagen
1904 om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. meddelat
beslut. De nu ifrågavarande befogenheterna för fransk konsul och konsularagent
i Sverige upphäver emellertid icke sådan skyldighet för enskild att göra
anmälan till svenska myndigheter, som må vara i svensk lag föreskriven
(jfr bl. a. i 16 och 18 §§ folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 stadgad
skyldighet för enskild att anmäla födsel och dödsfall).

I art. 27 första stycket har vidare upptagits ett stadgande rörande konsuls
och konsularagents behörighet att upprätta handlingar och kontrakt. En bestämmelse
härom är framför allt av betydelse för Frankrike med dess utvecklade
notariatväsen, i det franska konsuler och konsularagenter enligt
fransk rätt är behöriga att fullgöra en rad uppgifter vilka i Frankrike ankommer
på notarier (notaires). Följaktligen har här föreskrivits att de franska
konsulerna skall äga upprätta handlingar och kontrakt i notarieil form,
varemot svarar att de svenska konsulerna tillerkänts befogenhet att upprätta
handlingar och kontrakt i den form som må vara föreskriven i svensk
lag och i den utsträckning som kan följa av vederbörande svenska instruktioner.
Nu ifrågavarande befogenhet för konsulerna har emellertid begränsats
till att avse handlingar och kontrakt, vilka gäller egendom befintlig i
eller transaktioner avsedda att utföras i den utsändande staten eller i tredje
stat eller vilka är avsedda att få rättsliga verkningar i den utsändande staten
eller i tredje stat. Konventionen medger sålunda exempelvis icke befo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

genhet för en fransk konsul i Sverige att i fransk notarieil form upprätta ett
köpekontrakt rörande fast egendom i Sverige. Även inom det begränsade område
som ifrågavarande stadgande sålunda avser har konsuler endast tillagts
den formella behörigheten att upprätta handlingar och kontrakt. Vilken
rättslig verkan som blir att tillägga desamma i den mottagande staten får
sålunda, därest fråga därom skulle uppkomma inför dennas domstolar, bedömas
efter samma stats rätt, bl. a. dess internationella privaträtt.

1 art. 29 stadgas, att den mottagande staten skall utse myndighet, som
skall vara behörig dels att för dess övriga myndigheters räkning bestyrka
konsulers och konsularagenters namnteckningar och dels att för konsuls
räkning bestyrka den mottagande statens övriga myndigheters underskrifter
på handlingar. Dessa uppgifter åvilar i Sverige utrikesdepartementets
rättsavdelning.

I art. 30 uppräknas befogenheter vilka tillkommer konsul med förbehåll
för vad som kan ha stadgats i särskilda överenskommelser mellan de fördragsslutande
staterna. Den första av dessa befogenheter avser anordnandet
av förmynderskap eller kuratel. Med sistnämnda uttryck avses här det i
fransk rätt förekommande, omyndigförklaring närstående institutet curatelle.
Verkningarna inom Sverige av fransk konsuls hithörande åtgärder
blir att bedöma enligt bestämmelserna i 4 och 5 kap. lagen den 8 juli 1904
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption. För de svenska konsulernas del erbjuder den svenska lagen
icke möjlighet att utöva nu ifrågavarande befogenhet. Uppräkningen i
art. 29 innefattar vidare konsuls befogenhet att delgiva handlingar och upptaga
bevis i civilmål, att mottaga depositioner, att medverka vid utredningar
av dödsbon och att vaka över efterlevnaden av den utsändande statens lagstiftning
rörande handelssjöfarten. Befogenheten i fråga om delgivningar
och bevisupptagning har ställts i beroende av medgivande i den mottagande
statens lagstiftning. Anmärkas må emellertid i detta sammanhang att enligt
art. 6 i Haagkonventionen den 17 juni 1905 angående vissa till civilprocessen
hörande ämnen av internationell natur, varav såväl Sverige som Frankrike
är bundna, den mottagande staten icke kan motsätta sig delgivning genom
konsul, då den handling varom fråga är utan användande av tvångsmedel
skall tillställas medborgare i den utsändande staten. Vad åter angår
konsuls befogenhet att mottaga depositioner fastställes i art. 29 att depositionerna
icke åtnjuter den immunitet som tillerkänts konsulats arkiv och
tjänstehandlingar. Beträffande slutligen konsuls befogenheter med avseende
på boutredningar och sjöfarten regleras dessa ämnen närmare i kap. V
och VI i konventionen.

Stadgandena i kap. V om konsuls befattning med utredning av dödsbon är
konstruerade utifrån samma princip som motsvarande bestämmelser i den
svensk-brittiska konsularkonventionen. Grundtanken är att konsul i kraft
av sin tjänst skall äga företräda frånvarande intressent i ett dödsbo, vilken
är medborgare i den utsändande staten, med samma verkan som om konsuln
innehade en uttrycklig fullmakt från denne. Bestämmelserna i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

torde för de svenska domstolarnas del innebära, att för bortovarande fransk
dödsbodelägare icke bör förordnas god man, därest fransk konsul eller
konsularagent gör bruk av den honom sålunda i konventionen tillerkända
behörigheten att företräda den bortovarande. Redan i den proposition med
vilken den svensk-brittiska konsularkonventionen förelädes riksdagen ansåg
jag mig kunna förorda ett dylikt legalt ställföreträdarskap genom konsul
vid boutredningar i Sverige, varför jag här inskränker mig till att hänvisa
till vad som i den tidigare propositionen ytterligare anfördes på denna punkt
(jfr proposition nr 169 till 1952 års riksdag, sid. 21). Den i art. 31 intagna
föreskriften om skyldighet för de lokala myndigheterna att underrätta konsul
om att medborgare i den utsändande staten avlidit torde böra föranleda
administrativa tillämpningsföreskrifter för domstolar och pastorsämbeten
liksom de förras uppmärksamhet i lämplig form synes böra fästas på franska
konsulers behörighet att företräda frånvarande franska dödsbodelägare.

I kap. VI har inrymts bestämmelser om konsuls befattning med ärenden
som rör sjöfarten. I art. 36 stadgas, att i den mottagande staten konsul
ensam är behörig att vidtaga åtgärder för upprätthållandet av inre
ordning och disciplin ombord på den utsändande statens handelsfartyg och
att avgöra alla slags tvister mellan befälhavaren och någon av besättningen.
Av sammanhanget framgår att de tvister som här avses är sådana vilka
uppkommer mellan befälhavaren och besättningen i denna deras egenskap,
d. v. s. tvister vilka rör tjänsteförhållandet. Nu förevarande stadgande står,
såvitt gäller förhållandena ombord på svenska fartyg i utrikes fart, i överensstämmelse
med den svenska rättens ståndpunkt sådan denna kommer
till uttryck i sjömanslagen den 30 juni 1952 (jfr bl. a. 33, 43 och 67 §§).
Vad åter angår utländska fartyg som uppehåller sig inom svenskt område,
är att märka lagen den 30 juni 1952 om undantag från svensk domstols
behörighet såvitt angår vissa tvister mellan befälhavare och besättning å
utländskt fartyg. Enligt denna lag äger Konungen under förutsättning av
ömsesidighet förordna att tvist mellan befälhavaren å fartyg med hemort i
annat land och besättningen angående tjänsteförhållandet icke må upptagas
vid svensk domstol. Konventionen kräver tydligen att förordnande varom
nu sagts meddelas i fråga om franska fartyg.

1 art. 37 behandlas de lokala myndigheternas rätt att inskrida i anledning
av brott och andra händelser som inom den mottagande statens område inträffat
ombord på fartyg hemmahörande i den utsändande staten. Innebörden
av de här meddelade bestämmelserna är att sådant inskridande icke
skall äga rum därest de inblandade, vare sig gärningsmän eller målsägare,
är medlemmar av besättningen och icke medborgare i den mottagande
staten. Dock skall myndigheterna kunna ingripa därest konsuln eller, i
brådskande fall, fartygets befälhavare så begär, eller därest fråga är om
gärningar med störande verkningar utanför fartyget, eller slutligen därest
ombord begåtts brott, som är belagt, i Sverige med fyra års frihetsstraff och
i Frankrike med tre års frihetsstraff. Bestämmelserna i fråga utsäger i
och för sig intet angående principfrågorna om svensk strafflags tillämp 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. .Ve 157

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

lighet och svensk domstols domsrätt i fråga om brott begångna ombord på
utländska fartyg. Däremot anges en gräns för de svenska polismyndigheternas
brottsutredande verksamhet när det gäller gärningar begångna ombord
på franskt fartyg. Den ovisshet som f. n. i viss mån utmärker rättsläget
och praxis i hithörande hänseenden kan väntas bliva undanröjd i samband
med den fortgående reformeringen av den svenska strafflagen. Det
må sålunda erinras om att straffrättskommittén i sitt 1953 framlagda förslag
till brottsbalk i 23 kap. 6 § andra stycket upptagit ett stadgande av innehåll
att, om brott å utländskt fartyg eller luftfartyg är begånget av utlänning
som tillhörde eller medföljde fartyget mot sådan utlänning eller mot utländskt
intresse, åtal ej må väckas utan att Konungen förordnar härom.
Det sålunda föreslagna stadgandet förefaller sakligt välgrundat och skulle
tydligen sta i närmaste samklang med den tankegång som ligger till grund
för den förevarande föreskriften i den svensk-franska konsularkonventionen
liksom för motsvarande bestämmelser i art. 27 i den svensk-brittiska
konsularkonventionen. Vad i art. 38 stadgas angående konsuls medverkan
lör att ombord återföra medlem av besättningen på fartyg hemmahörande
i den utsändande staten, vilken rymt på den mottagande statens territorium,
står i överensstämmelse med en motsvarande bestämmelse i sjömanslagen
(52 § jämförd med 48 § förordningen angående beskickningar och konsulat)
och kan därför godkännas. Stadgandet i art. 38 är avsett att ersätta
en särskild svensk-fransk överenskommelse i samma ämne av den 15 maj
1856. Förbehåll göres i artikeln för tillämpningen av de fördragsslutande
parternas i lag givna bestämmelser rörande asylrätten. I vad avser svensk
rätt återfinnes bestämmelser om mottagande i riket av politisk flykting i 2 §
utlänningslagen den 30 april 1954.

I övrigt föranleder icke konventionens bestämmelser om sjöfarten några
kommentarer. Regleringen av hithörande spörsmål står i överensstämmelse
med den internationella rätten, sådan denna uppfattas i Sverige, och medför
således ingen olägenhet ur svensk synpunkt.

Utformningen av slutbestämmelserna i konventionen överensstämmer med
vad som allmänt är brukligt och påkallar icke här någon närmare kommentar.

Det till konventionen anslutna signaturprotokollet innehåller ett stadgande,
enligt vilket vardera staten förbehåller sig rätten att ålägga den andra
partens konsulatfastigheter skatt, som skall anses representera ersättning
för gjorda tjänster eller förbättring av allmänna anordningar på platsen,
varav sådan fastighet drager nytta. I vad angår förhållandena i Sverige,
innebär stadgandet att av nu ifrågavarande fastigheter kommer att
uttagas den del av den kommunala inkomstskatten som beräknas på grundval
av dem i enlighet med kommunalskattelagens bestämmelser åsatta garantibelopp
(jfr särskilt kommunalskattelagen 2, 47 och 47 a §§).

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, innefattar den nu ifrågavarande
konventionen en reglering av den mångfald spörsmål, delvis av
stor praktisk betydelse, som rör konsulernas rättsliga ställning och befo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

genheter i förhållandet mellan Sverige och Frankrike. De erfarenheter, som
vunnits under tillämpningen av den i det föregående flerstädes berörda
svensk-brittiska konsularkonventionen, har bestyrkt min uppfattning beträffande
värdet av en avtalsmässig reglering av konsulatväsendet, särskilt
när det gäller förhållandet mellan vårt land och stater med vilka våra förbindelser
i skilda avseenden är särskilt omfattande och intima.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda
konsularkonventionen mellan Sverige och Frankrike måtte föreläggas
riksdagen och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. C:son Kjellberg

Kungl. Maj ds proposition nr 157

Översättning.

Convention. consulaire entre la Répu blique

Frangaise et le Royaume
de Suéde.

Le Président de la République Frangaise,
et Sa Majesté le Roi de Suéde,
désirant regler la situation des consuls
habilités å exercer leurs fonctions dans
leurs territoires respectifs, ont résolu de
conclure une convention consulaire et
ont nommé å cet effet pour leurs plénipotentiaires,
savoir:

Le Président de la République Frangaise,

Monsieur René Massigli, Ambassadeur
de France, Secrétaire Général du
Ministére des Affaires Etrangéres.

Sa Majesté le Roi de Suéde,

Son Excellence Karl Ivan Westman,
Ambassadeur de Suéde en France.

lesquels, aprés avoir échangé leurs
pleins pouvoirs reconnus en bonne et
due forme, sont convenus des dispositions
suivantes:

TITRE I.

Application et définitions.

Article 1.

La présente Convention s’applique, en
ce qui concerne 1’Union Frangaise, å la
République Frangaise, aux autres territoires
de 1’Union Frangaise, å 1’exception
des Etats associés dTndochine, et aux
Etats ou territoires dont la France
assume la responsabilité des relations
internationales.

En ce qui concerne les territoires de
Sa Majesté le Roi de Suéde: au Royaume
de Suéde.

Artide 2.

Aux termes de la présente Convention,
il faut entendre: par Etat d’envoi, la
Haute Partie Contractante qui nomme
le Consul;

Konsularkonvention mellan Konungariket
Sverige och Franska
Republiken.

Hans Majestät Konungen av Sverige
och Franska Republikens President,
vilka önska reglera den ställning som
inom deras respektive territorier skall
tillkomma konsuler bemyndigade att
tjänstgöra därstädes, hava beslutat att
avsluta en konsularkonvention och hava
för detta ändamål till sina befullmäktigade
ombud utsett

Hans Majestät Konungen av Sverige

Sin ambassadör i Frankrike Karl
Ivan Westman

Franska Republikens President

Ambassadören René Massigli, generalsekreterare
i utrikesministeriet

vilka, efter att hava delgivit varandra
sina fullmakter som befunnits i
god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

KAPITEL I.

Tillämpningsområde och definitioner.

Artikel 1.

Denna konvention är tillämplig, i vad
avser Hans Majestät Konungens av
Sverige områden: på konungariket

Sverige.

I vad avser Franska Unionen, på
republiken Frankrike, på Franska Unionens
övriga områden med undantag av
de med Frankrike associerade staterna
i Indokina samt på de stater och områden,
för vilkas internationella förbindelser
Frankrike ansvarar.

Artikel 2.

I denna konvention förstås:
med utsändande stat, den Höga
Fördragsslutande Part som utnämner
konsul;

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

par Etat de résidence, la Haute Partie
Contractante sur le territoire de laquelle
le Consul exerce ses fonctions; par Consul
de carriére, tout ressortissant de l’Etat
d’envoi, nommé par ce dernier pour
exercer exclusivement å titre de fonctionnaire
rétribué de cet Etat et en
qualité de Consul Général, Consul, ViceConsul,
la défense des intéréts de ses
ressortissants dans les territoires de
1’Etat de résidence;

par Consul honoraire toute personne
qui, ressortissante d’un Etat quelconque,
est nommée, suivant la réglementation
de l’Etat d’envoi, pour exercer sur le
territoire de l’Etat de résidence les
fonctions de Consul Général, Consul ou
Vice-Consul, tout en pouvant exercer
une activité lucrative;

par Agent consulaire, toute personne
qui, ressortissante d’un Etat quelconque,
est déléguée par un Consul de carriére
chef de poste pour assurer certaines
fonctions consulaires tout en pouvant
exercer une activité lucrative;

par Employé consulaire, toute personne
qui, ressortissante d’un Etat
quelconque, remplit une tåche consulaire
subalterne sans avoir d’autre activité
professionelle ou lucrative. Les chauffeurs
et le personnel chargé uniquement
de 1’entretien des locaux ou d’autres
tåches domestiques ne pourront, toutefois,
étre considérés comme employés
consulaires;

par poste consulaire, tout établissement
consulaire, qu’il s’agisse d’un Consulat
Général, d’un Consulat, d’un ViceConsulat
ou d’une Agence consulaire.

TITRE II.

Admission des consuls et circonscriptions
consulaires.

Artide 3.

Chacune des Hautes Parties Contractantes
a la faculté d’établir des Consulats
Généraux, Consulats, Vice-Consulats et
Agences Consulaires dans les villes, ports
ou localités de l’autre Partie. Elles se
réservent toutefois le droit de désigner
les localités qu’elles jugeront convenable
d’excepter pourvu (jue cette réserve soit

med mottagande stat, den Höga
Fördragsslutande Part inom vars område
konsul utövar sin verksamhet;

med karriärkonsul, medborgare i den
utsändande staten, som utnämnts av
denna för att, uteslutande i egenskap
av statsavlönad tjänsteman, såsom generalkonsul,
konsul eller vicekonsul, tillvarataga
dess medborgares intressen
inom den mottagande statens område;

med honorärkonsul, medborgare i vilken
stat det vara må, vilken utnämnts i
enlighet med den utsändande statens
bestämmelser för att inom den mottagande
statens område utöva generalkonsuls,
konsuls eller vicekonsuls befattning,
allt under det han må bedriva
vinstbringande verksamhet; med konsularagent,
medborgare i vilken stat det
vara må, åt vilken karriärkonsul med
ställning såsom chef för konsulat uppdragit
att fullgöra vissa konsulära uppgifter,
allt under det att han må bedriva
vinstbringande verksamhet;

med konsulattjänsteman, medborgare
i vilken stat det vara må, som fullgör
en underordnad konsulär syssla utan att
bedriva annan yrkesmässig eller vinstbringande
verksamhet. Chaufför eller
den som uteslutande är sysselsatt med
städningen av konsulatlokal eller andra
husliga göromål kan likväl ej betraktas
såsom konsulattjänsteman;

med konsulat, varje konsulär myndighet,
vare sig generalkonsulat, konsulat,
vicekonsulat eller konsularagentur.

KAPITEL II.

Konsuls erkännande och konsulatdistrikt.

Artikel 3.

Vardera av de Höga Fördragsslutande
Parterna äger rätt att i den andra Partens
städer och hamnar eller på andra
orter upprätta generalkonsulat, konsulat,
vicekonsulat eller konsularagenturer.
Parterna förbehålla sig emellertid
rätten att undantaga de orter, som de
bedöma lämpligt, under förutsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-57

également applicable å toutes les Puissances,
ainsi que les zones ou quartiers
ou elles ne souhaitent pas voir s’installer
les bureaux ou les résidences consulaires.

Le siége et la délimitation de chaque
circonscription consulaire sont déterminés
d’un commun accord par les
Hautes Parties Contractantes. L’Etat
de résidence peut s’opposer å 1’ouverture
d’un poste consulaire dans une localité
ou il n’en existe pas encore.

L’Etat de résidence peut demander le
déplacement du siége ou la fermeture
d’un poste consulaire. Cette demande
doit étre motivée.

Article 4.

Les consuls, chefs de poste, sont admis
et reconnus par le Gouvernement de
l’Etat de résidence selon les régles et
formalités établies dans cet Etat sur la
présentation de leur Commission consulaire.
L’exequatur qui indique leur
circonscription leur est délivré sans
retard et sans frais.

Le Gouvernement de l’Etat de résidence
informe immédiatement de la
nomination des chefs de poste consulaire,
les autorités supérieures de la circonscription
å la tete de laquelle ils sont
placés. Ces autorités doivent sur cet avis
et sur présentation de 1’exequatur,
prendre sans délai toutes mesures utiles
pour que lesdits consuls puissent s’acquitter
des devoirs de leur charge et jouir des
droits, pouvoirs, prérogatives et immunités
qui leur sont reconnus dans
la présente convention.

L’exequatur ne peut étre refusé ou
retiré que pour des motifs graves.

En ce qui concerne les autres consuls,
l’Etat de résidence les admettra å l’exercice
de leurs fonetions, du fait de leur
nomination, et sous réserve d’une
notification. Leur rappel ne peut étre
demandé que pour des motifs graves.

Artide 5.

L’Etat d’envoi pourra, avec 1’autorisation
de 1’Etat de résidence, affeeter å

att sådant undantag tillämpas lika för
alla stater, ävensom rätten att fastställa
de distrikt eller de kvarter där de ej
anse önskvärt att konsulatkanslier eller
konsulbostäder inrättas.

Konsulats säte och konsulatdistrikts
avgränsning bestämmas av de Höga
Fördragsslutande Parterna genom gemensam
överenskommelse. Den mottagande
staten kan motsätta sig att konsulat
upprättas på ort, där sådant förut
icke finnes.

Den mottagande staten kan begära
att konsulats säte flyttas eller att
konsulat stänges. Sådan begäran skall
motiveras.

Artikel 4.

Konsul med ställning såsom chef för
konsulat skall, sedan hans förordnande
delgivits den mottagande statens regering,
mottagas och erkännas av denna
i enlighet med de föreskrifter och formaliteter
som gälla inom sagda stat.
Exekvatur, vari konsuls distrikt angives,
skall tillställas honom utan dröjsmål
och utan avgift.

Den mottagande statens regering skall
om utnämning av konsul med ställning
såsom chef för konsulat omedelbart
underrätta de högre myndigheterna inom
det distrikt som konsuln förordnats
att förestå. Dessa myndigheter skola
efter sådan underrättelse och efter det
att exekvatur företetts, utan dröjsmål
vidtaga alla de åtgärder som äro ägnade
att möjliggöra för konsuln att fullgöra
de åligganden som äro förknippade med
hans uppdrag samt att begagna sig av
de rättigheter, befogenheter, privilegier
och immuniteter som tillerkännas honom
i denna konvention.

Exekvatur kan icke vägras eller återtagas
annat än på synnerliga skäl.

I vad gäller övriga konsuler, skall den
mottagande staten tillåta dem att fullgöra
sina uppgifter i och med deras utnämning,
förutsatt att underrättelse därom
erhållits. Deras återkallande kan endast
begäras på allvarliga skäl.

Artikel 5.

Den utsändande staten må, med den
mottagande statens medgivande, för

Kungl. Maj ds proposition nr 151

des fonctions consulaires un ou plusieurs
membres de la mission diplomatique
qu’il a accréditée auprés de cet Etat.
Dans ce cas, les dispositions de 1’article
4 s’appliqueront å leur affectation consulaire.
Ces fonctionnaires auront droit
en leur qualité consulaire et en ce qui
concerne 1’exercice de leurs fonctions
consulaires, aux avantages prévus par
la présente convention et seront soumis
aux obligations qui en résultent, réserve
faite de tout privilége personnel supplémentaire
auquel ils pourraient avoir
droit si leur qualité d’agent diplomatique
est également reconnue par l’Etat de
résidence.

konsulära uppgifter använda en eller
flera av medlemmarna av sin hos sistnämnda
stat ackrediterade diplomatiska
representation. I sådant fall äro bestämmelserna
i artikel 4 tillämpliga på dessa
befattningshavares förordnande att fullgöra
konsulära uppgifter. De skola i sin
ifrågavarande egenskap och i vad avser
fullgörandet av den konsulära tjänsten
åtnjuta de förmåner och vara underkastade
de skyldigheter som stadgas i
denna konvention, utan att detta skall
innebära någon inskränkning i de ytterligare
personliga förmåner som må tillkomma
dem såsom av den mottagande
staten erkända diplomatiska tjänstemän.

Article 6.

Les consuls ou employés consulaires
peuvent exercer temporairement en
qualité d’intérimaire les fonctions d’un
consul chef de poste, décédé ou empéché
pour cause de maladie ou d’absence ou
pour tout autre motif. Ces intérimaires
peuvent, moyennant notification aux
autorités locales, exercer leurs fonctions
et bénéficier des dispositions de la présente
Convention en attendant la reprise
de fonctions du titulaire ou la désignation
d’un nouveau consul.

Artide 7.

Les consuls de carriére, chefs de poste,
peuvent nommer des agents consulaires
dans les villes, ports et localités de leur
circonscription sous réserve de 1’approbation
du Gouvernement de l’Etat de
résidence.

Les agents consulaires doivent étre
munis d’un brevet délivré å cet effet
par le consul qui les a nommés et sous
les ordres duquel ils sont placés.

Artikel 6.

Konsul eller konsulattjänsteman kan
tillfälligt i egenskap av tillförordnad
fullgöra de åligganden som åvilat konsul
med ställning såsom chef för konsulat,
vilken avlidit eller på grund av sjukdom,
frånvaro eller av andra skäl är förhindrad
att tjänstgöra. Sådan tillförordnad konsul
kan, under förutsättning att de lokala
myndigheterna underrättats och i avvaktan
på att den ordinarie konsuln återinträder
i tjänst eller att ny konsul utnämnes,
fullgöra sagda åligganden samt
åtnjuta de förmåner som angivas i denna
konvention.

Artikel 7.

Under förutsättning att den mottagande
statens regering samtycker, må
karriärkonsul med ställning såsom chef
för konsulat tillsätta konsularagenter i
städer och hamnar eller på andra orter
inom sitt konsulatdistrikt.

Konsularagent skall vara försedd med
ett förordnande, utställt av den konsul
som utnämnt honom och under vilken
han lyder.

Artide 8.

Les consuls, chefs de poste, font connaitre
aux autorités de l’Etat de résidence,
les nom et adresse de leurs
employés consulaires, dans les conditions
prévues par les réglements dudit Etat.

Artikel 8.

Konsul med ställning såsom chef för
konsulat skall, på sätt som må vara
föreskrivet i den mottagande staten,
meddela dennas myndigheter konsulattjänstemännens
namn och adresser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

TITRE III.

Immunités et priviléges.

Artide 9.

L’Etat d’envoi peut acquérir et posséder
sur le territoire de l’Etat de résidence,
en conformité avec les lois et
réglements de ce dernier, tout immeuble
nécessaire å 1’établissement d’un poste
consulaire, ou å la résidence officielle
d’un consul de carriére.

L’Etat d’envoi a le droit de faire
construire sur les terrains lui appartenant
les båtiments et dépendances nécessaires
aux fins indiquées ci-dessus, sous réserve
de se conformer aux réglements sur les
constructions ou 1’urbanisme applicables
å la zone dans laquelle ees terrains sont
situés.

Les båtiments ou locaux affeetés aux
bureaux du consulat et å la résidence
d’un consul de carriére, qui sont propriété
de l’Etat d’envoi, sont exemptés
des impöts et taxes établis dans l’Etat
de résidence qui frappent ees immeubles
ou leur revenu. L’acquisition desdits
immeubles, å titre onéreux ou gratuit,
ne donne lieu å aucune perception au
profit de ce dernier Etat. Les exonérations
ainsi prévues ne s’étendent pas
aux taxes acquittées en rémunération
des services rendus ou en contrepartie
d’améliorations publiques locales.

Artide 10.

Aucun impöt ou taxe similaire ne sera
per?u dans le territoire de l’Etat de
résidence, å 1’encontre de l’Etat d’envoi
å raison de 1’occupation des båtiments
ou locaux affeetés aux bureaux du consulat
et å la résidence d’un consul de
carriére, å 1’exception des taxes per^ues
en rémunération des services rendus ou
en contrepartie d’améliorations publiques
locales.

Artide 11.

Les consuls, chefs de poste, et les agents
consulaires peuvent placer, sur la elöture
extérieure de 1’immeuble consulaire, un
éeusson aux armes de l’Etat d’envoi,
portant une inscription appropriée, dé -

KAPITEL III.

Immunitet och privilegier.

Artikel 9.

Den utsändande staten må, med iakttagande
av den mottagande statens lagar
och förordningar, på dennas territorium
förvärva och äga fast egendom som erfordras
för upprättande av konsulat
eller för ämbetsbostad åt karriärkonsul.

Den utsändande staten skall äga rätt
att på mark i dess ägo uppföra byggnader
med tillhörande anläggningar som erfordras
för ovan angivna ändamål, med
iakttagande av de byggnads- eller stadsplanebestämmelser
som må gälla inom
det område, där marken är belägen.

Byggnader och lokaler som användas
såsom konsulatkansli eller bostad åt
karriärkonsul och som äro den utsändande
statens egendom, äro undantagna
från skatter och andra avgifter som i
den mottagande staten åvila dylika
byggnader eller från dem härrörande inkomster.
Förvärv av sådan byggnad,
mot eller utan vederlag, skall icke föranleda
någon uppbörd till förmån för
sistnämnda stat. Nu ifrågavarande skattebefrielser
skola icke omfatta avgifter
som utgöra ersättning för gjorda tjänster
eller förbättring av allmänna anordningar
på platsen.

Artikel 10.

Ingen skatt eller liknande pålaga skall
på den mottagande statens territorium
uttagas från den utsändande staten på
grund av dess nyttjande av byggnader
eller lokaler vilka användas såsom konsulatskansli
eller såsom bostad åt karriärkonsul,
med undantag för avgifter
som utgöra ersättning för gjorda tjänster
eller förbättring av allmänna anordningar
på platsen.

Artikel 11.

Konsul med ställning såsom chef för
konsulat och konsularagent må på konsalutbyggnads
yttermur anbringa den
utsändande statens riksvapen medlämplig
inskrift, som på denna stats språk

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

signant, dans la langue nationale de ce
dernier, le consulat ou 1’agence consulaire.

Ils peuvent également, aux jours de
solennité publique et dans les circonstances
d’usage, arborer le drapeau de
l’Etat d’envoi sur 1’édifice consulaire.

Les consuls chefs de poste peuvent,
en outre dans 1’exercice de leurs fonctions,
arborer le pavillon de l’Etat
d’envoi, sur les voitures, navires et
aéronefs qu’ils utilisent.

Chacune des Hautes Parties Contractantes
assure le respect et la protection
des drapeux, écussons et pavillons
consulaires.

Artide 12.

Conformément aux principes reconnus
du droit International, les archives et
tous autres documents ou registres consulaires
sont en tout temps inviolables
et les autorités de l’Etat de résidence
ne peuvent, sous aucun prétexte, les
examiner ni les saisir.

Les archives, documents ou registres
consulaires sont tenus dans les locaux
qui leur sont spécialement affectés et
qui doivent étre parfaitement distincts
des piéces servant å 1’habitation personnelle
des consuls, agents consulaires
ou employés consulaires. Ces archives,
documents et registres doivent, en outre,
étre tenus séparés des livrés ou papiers
ayant un autre objet.

Les consuls de carriére pourront communiquer
et correspondre par poste,
télégraphe, téléphone et autres services
publics, méme en langage secret, avec
leur Governement ou avec la mission
diplomatique dont ils relévent, et envoyer
et recevoir cette correspondance
officielle par sacs ou autres colis scellés.
Cette correspondance est inviolable.

Les consuls honoraires et les agents
consulaires peuvent communiquer ou
correspondre librement avec les autorités
dont ils relévent.

Artide 13.

Les locaux d’un poste consulaire ne
peuvent étre visités par la police ou

utmärker konsulatet eller konsularagenturen.

De må ävenledes på allmänna högtidsdagar
och i överensstämmelse med rådande
sedvänjor hissa den utsändande
statens flagga på konsulatbyggnaden.

Konsul med ställning såsom chef för
konsulat må därjämte i samband med
sin tjänsteutövning föra den utsändande
statens flagga å de fordon, fartyg eller
luftfartyg som han begagnar.

Vardera av de Höga Fördragsslutande
Parterna garanterar att konsulära flaggor
och vapen respekteras och skyddas.

Artikel 12.

I enlighet med folkrättens erkända
principer, skola konsulatarkiv och alla
andra konsulära handlingar och register
alltid vara okränkbara, och den mottagande
statens myndigheter må icke
under någon förevändning undersöka
eller beslagtaga dem.

Konsulats arkiv, handlingar och register
skola förvaras i lokaler som
särskilt bestämts härför och som skola
vara helt avskilda från de rum som
utgöra konsuls, konsularagents eller
konsulattjänstemans personliga bostad.
Dessa arkiv, handlingar och register
skola därjämte förvaras åtskilda från
böcker eller handlingar i andra ämnen.

Karriärkonsul äger kommunicera och
korrespondera med sin regering eller
med den beskickning under vilken han
lyder genom post, telegraf, telefon och
andra allmänna kommunikationsmedel,
även med användande av hemligt språk,
samt äger avsända och mottaga sådan
officiell korrespondens i förseglade säckar
eller annan förseglad förpackning. Denna
korrespondens är okränkbar.

Honorärkonsul och konsularagent må
fritt kommunicera och korrespondera
med de myndigheter, under vilka de
lyda.

Artikel 13.

Konsulats lokaler må icke beträdas
av polis eller annan myndighet i den

Kungi. Maj.ts proposition nr 157

cTautres autorités de l’Etat de résidence
qu’avec le consentement du chef de
poste.

A défaut de ce consentement, ils ne
pourront étre visités qu’en exécution
d’un mandat ou d’une décision judiciaire
et avec l’autorisation du Ministre
des Affaires Etrangéres de l’Etat de
résidence.

Toutefois, la police ou les autorités de
1’Etat de résidence pourront pénétrer
sans formalité dans les locaux consulaires
en cas d’incendie ou de sinistre grave
et lorsqu’un crime ou un délit se commet
ou vient de se commettre dans lesdits
locaux. Il en sera de méme lorsqu’un
fugitif recherché par la Justice vient
de pénétrer dans les locaux pour
échapper aux autorités de police; dans
ce dernier cas, 1’action de la police devra
se limiter å 1’arrestation dudit fugitif.
L’autorité consulaire ne pourra s’opposer
å cette action, å moms qu’elle n’expulse
elle-méme 1’individu recherché.

Les dispositions du présent article ne
peuvent étre interprétées comme la
reconnaissance d’un droit d’asile.

Article 14.

Les consuls, agents et employés consulaires
ressortissants de l’Etat d’envoi
sont exempts de toute réquisition personnelle
et mobiliére.

Les locaux des pöstes consulaires, la
résidence des consuls, agents et employés
consulaires ressortissants de l’Etat d’envoi,
ainsi que les biens mobiliers qui s’y
trouvent, sont exempts de toute réquisition,
contribution ou logement militaire.

Article 15.

Les consuls, agents et employés consulaires,
quelle que soit leur nationalité,
ne sont pas justiciables des autorités
judiciaires et administratives de 1’Etat
de résidence en ce qui concerne les actes
de leurs fonctions, conformément aux
régles du droit international.

Article 16.

Les consuls de carriére bénéficient
d’une immunité personnelle les exemp -

mottagande staten utan konsulatchefens
medgivande.

I brist på sådant medgivande kunna
de bliva föremål för polisundersökning
endast för verkställande av vederbörligt
förordnande av rätten och med tillstånd
av den mottagande statens utrikesminister.

Polisen eller myndigheterna i den
mottagande staten äga likväl beträda
konsulatlokalerna utan formaliteter i
händelse av brand eller svår olyckshändelse
eller då ett brott håller på att
begås eller just har begåtts i lokalerna.
Detsamma gäller då någon, som söker
undfly rättvisan, inträngt i lokalerna för
att undkomma polismyndigheterna; i
sistnämnda fall skall polisingripandet
begränsas till flyktingens anhållande.
Den konsulära myndigheten äger icke
motsätta sig sådant ingripande, med
mindre den själv avlägsnar den eftersökte.

Bestämmelserna i denna artikel må
icke tolkas såsom ett erkännande av
någon asylrätt.

Artikel 14.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman
som äro medborgare i den
utsändande staten åtnjuta befrielse från
utskrivning och från rekvisition av lösören.

Konsulatlokaler, samt sådan konsuls,
konsularagents eller konsulattjänstemans
bostad, som är medborgare i den
utsändande staten, ävensom där befintliga
lösören äro undantagna från militära
rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar.

Artikel 15.

I enlighet med folkrättens regler äro
konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän,
av vilken nationalitet de
vara må, såvitt gäller deras handlingar
i tjänsten icke underkastade den mottagande
statens domstolars eller administrativa
myndigheters domsrätt.

Artikel 16.

Karriärkonsul åtnjuter personlig immunitet,
vilken undantar honom från

Kungl. Maj ds proposition nr 157

tant d’arrestation, sauf le cas de flagrant
délit; ils ne peuvent faire l’objet
d’une mesure de détention préventive,
å moms qu’ils ne soient inculpés d’une
infraction de droit commun passible
d’une peine d’au moins 4 ans cTemprisonnement
d’apres la législation de
l’Etat de résidence.

En cas d’arrestation d’un consul ou
de poursuites engagées contre lui, l’Etat
de résidence en informe immédiatement
la mission diplomatique dont il reléve.

Article 17.

Les consuls, agents et employés consulaires
ne peuvent étre contraints de
témoigner devant les tribunaux de l’Etat
de résidence au sujet des actes relatifs
å leurs fonctions consulaires ni d’exhiber
des documents d’archives ou d’autres
documents consulaires.

Si le consul de carriére estime que le
témoignage qui lui est demandé peut
avoir une relation avec ses fonctions
officielles, il sera autorisé å consulter
son Gouvernement et un délai lui sera
accordé å cet effet.

Dans tous les cas, quand il s’agira de
procés civils, la déposition des consuls
de carriére pourra étre recueillie verbalement
ou par écrit å leur résidence
ou å leur bureau.

Artide 18.

Les consuls de carriére, leur conjoint
et leurs enfants mineurs résidant avec
eux, sont dispensés de se conformer aux
dispositions de la législation de l’Etat de
résidence concernant les permis de
séjour, 1’enregistrement et le contröle
des étrangers. Ils ne pourront étre passibles
d’expulsion.

Les consuls honoraires, les agents consulaires
et les employés consulaires
étrangers å l’Etat de résidence sont
soumis å cette législation; 1’accomplissement
des formalités auxquelles ils peuvent
étre astreints en leur qualité
d’étrangers leur est facilité.

Artide 19.

Les priviléges fiscaux et franchises
douaniéres déterminés par les artides 20

anhållande utom för det fall att han
gripes på bär gärning; han kan icke bli
föremål för häktning med mindre han
gjort sig skyldig till ett brott varå enligt
den mottagande statens lagstiftning kan
följa frihetsstraff i fyra år.

I händelse konsul anhålles eller åtal
väckes mot honom, skall den mottagande
staten därom omedelbart underrätta
den diplomatiska representation
under vilken han lyder.

Artikel 17.

Konsul, konsularagent eller konsulattjänsteman
kan icke åläggas att vittna
inför den mottagande statens domstolar
angående verksamhet i den konsulära
tjänsten, eller att förete arkivhandlingar
eller andra konsulära handlingar.

Därest karriärkonsul finner, att vittnesmål,
som begäres av honom, kan
äga samband med hans tjänsteutövning,
skall det tillåtas honom att rådfråga sin
regering, och uppskov härför skall beviljas
honom.

Så snart fråga är om civilmål, skall
karriärkonsuls vittnesmål, muntligen
eller skriftligen, kunna upptagas i hans
bostad eller på hans ämbetsrum.

Artikel 18.

Karriärkonsul, hans maka och minderåriga
barn som vistas hos honom äro
undantagna från de bestämmelser, som
i den mottagande staten gälla beträffande
upppehållstillstånd samt registrering
och kontroll av utlänningar. De kunna
icke utvisas.

Honorärkonsul, konsularagent och
konsulattjänsteman som icke äro medborgare
i den mottagande staten äro
underkastade nämnda bestämmelser;
fullgörandet av de formaliteter som de
kunna vara underkastade i egenskapen
av utlänningar skall underlättas.

Artikel 19.

De privilegier i beskattningshänseende
ocli de tullättnader som angivas i artik -

Kungl. Maj ds

å 22 ci-aprés sont accordés aux consuls,
agents consulaires etemployésconsulaires
de chacune des Hautes Parties Contractantes,
sous réserve de 1’application
effective du principe de réciprocité.

Article 20.

Les consuls de carriére et les employés
consulaires servant sous les ordres d’un
consul de carriére et ressortissants de
1’Etat d’envoi sont exempts des contributions
directes et taxes assimilées å
caractére personnel appliquées dans le
territoire de leur résidence.

Cette exemption ne s’applique pas:

aux impöts établis sur la propriété
immobiliére;

aux impöts se rapportant aux résidences
secondaires des intéressés et aux
éléments imposables qui en dépendent;

aux impöts sur les revenus provenant
de sources situées dans l’Etat de résidence; aux

impöts établis et penjus soit sur
un Capital placé dans une entreprise
industrielle ou commerciale dans le
territoire de l’Etat de résidence, soit sur
un gain résultant de la liquidation d’un
tel placement ou de la vente d’un immeuble
situé sur le territoire de l’Etat
de résidence;

aux taxes ayant le caractére de rémunération
d’un service rendu ou établies
en contrepartie d’améliorations
publiques locales.

Les consuls de carriére et les employés
consulaires visés au premier alinéa sont
exemptés également des redevances afférentes
å la propriété ou å l’usage de
véhicules, bateaux de plaisance, aéronefs,
appareils récepteurs radiophoniques
ou de télévision.

Les consuls, agents et employés consulaires
ne bénéficient d’aucune exonération
en ce qui concerne les impöts et
taxes sur les transactions ou les transmissions
de biens mobiliers ou immobiliers.

Artide 21.

Les consuls, agents consulaires et
employés consulaires, ressortissants de

proposition nr 157

larna 20—22 nedan beviljas vardera av
de Höga Fördragsslutande Parternas
konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän
under förbehåll om effektiv
tillämpning av ömsesidighetsprincipem

Artikel 20.

Karriärkonsul ävensom konsulattjänsteman,
som tjänstgör under karriärkonsul
och är medborgare i den utsändande
staten, skola vara befriade från
direkta och personliga skatter som uppbäras
inom det territorium där de utöva
sin verksamhet.

Denna befrielse omfattar icke:

skatt åvilande fast egendom;

skatt som hänför sig till vederbörandes
innehav av mer än en bostad och
till beskattningsobjekt sammanhängande
härmed;

skatt på inkomst från källa inom den
mottagande staten;

skatt som pålägges eller uttages antingen
på kapital, nedlagt i industriellt
eller kommersiellt företag inom den
mottagande staten, eller på vinst som
uppstått vid realisation av sådan investering
eller vid försäljning av fast
egendom belägen inom den mottagande
staten;

skatt som har karaktären av vederlag
för en lämnad prestation eller som utgår
såsom ersättning för förbättring av
allmänna anordningar inom visst område.

Karriärkonsul och sådan konsulattjänsteman
som åsyftas i första stycket
äro därjämte befriade från skatter som
påläggas ägande eller nyttjande av
fordon, lustfartyg, luftfartyg samt radiooch
televisionsapparater.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman
åtnjuta icke befrielse från
skatter eller avgifter på rättshandling
eller äganderättsövergång beträffande
lös eller fast egendom.

Artikel 21.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman
som äro medborgare i den

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

TEtat d’envoi sont exemptés des droits
de douane ou autres taxes d’importation
sur le mobilier å usage personnel ou
familial qu’ils importent å l’occasion de
leur premier établissement dans l’Etat
de résidence.

Les véhicules å moteur, bateaux de
plaisance et aéronefs importés par les
consuls de carriére, pour leur usage personnel
ou celui de leur famille, sont
admis en franchise temporaire des droits
et taxes d’importation pour la durée des
fonctions des intéressés.

Les véhicules å moteur, navires et
aéronefs, appartenant å l’Etat d’envoi et
utilisés par ses consulats, consuls, agents
consulaires ou employés consulaires ainsi
que les véhicules, navires et aéronefs
appartenant å ses consuls, agents consulaires
ou employés consulaires, seront,
dans la mesure requise par les lois de
1’Etat de résidence, assurés pour couvrir
les risques de responsabilité civile.

Artide 22.

Sont exonérés de tous droits et taxes
d’importation: les écussons, pavillons,
emblémes distinctifs de nationalité,
sceaux, livrés, archives et documents officiels,
fournitures de bureau ainsi que les
meubles de bureau, armoires métalliques,
coffres forts, machines å écrire et å
calculer, pöstes récepteurs radiophoniques
ou de télévision ou autres objets
analogues adressés par les Hautes Parties
Contractantes å leurs pöstes consulaires
respectifs pour leur usage officiel.

Artide 23.

Les consuls ont droit, en leur qualité
d’agents officiels de l’Etat d’envoi, å une
protection speciale et å des égards
particuliers de la part de tous les fonctionnaires
de 1’Etat de résidence avec
lesquels ils entretiendront des relations
officielles.

TITRE IV.

Atlributions consulaires.

Artide 24.

Conformément aux principes et aux
usages internationaux, les consuls et

utsändande staten, äro befriade från
tull eller annan importavgift för bohag,
avsett att nyttjas av dem själva eller
deras familjer och som de införa vid sin
första ankomst till den mottagande
staten.

För motorfordon, lustfartyg och luftfartyg,
som införas av karriärkonsul för
att användas av honom personligen eller
av hans familjemedlemmar, skall gälla
tillfällig frihet från tull- och importavgifter
för den tid vederbörande innehar
befattningen.

Den utsändande staten tillhöriga
motorfordon, fartyg och luftfartyg vilka
användas av dess konsulat, konsuler,
konsularagenter eller konsulattjänstemän,
ävensom fordon, fartyg och luftfartyg
som tillhöra samma stats konsuler,
konsularagenter eller konsulattjänstemän
skola, i den mån så erfordras
enligt mottagande statens lagstiftning,
vara trafikförsäkrade i vad avser skada
som vållats tredje man.

Artikel 22.

Från tull och införselavgifter äro
undantagna riksvapen, flaggor, nationalitetsemblem,
sigill, böcker, arkiv och
officiella handlingar, kontorsmateriel och
kontorsmöbler, skåp av metall, kassaskåp,
skriv- och räknemaskiner, radiooch
televisionsmottagare samt andra
liknande föremål, som de Höga Fördragsslutande
Parterna sända till sina respektive
konsulat för tjänstebruk.

Artikel 23.

Konsul äger rätt att i sin egenskap
av officiell representant för den utsändande
staten åtnjuta särskilt skydd
och hänsynstagande från de tjänstemän
i den mottagande staten, med vilka han
har officiella förbindelser.

KAPITEL IV.

Konsuls befogenheter.

Artikel 24.

Konsul och konsularagent äga att, i
överensstämmelse med internationella

Kungl. Maj ds proposition nr 157

agents consulaires protégent et défendent
tous les droits et intéréts des ressortissants
de l’Etat d’envoi.

Ils ont qualité, å cet effet, pour s’adresser
aux autorités compétentes de leur
circonscription et, en 1’absence de tout
représentant diplomatique de 1’Etat
d’envoi, au Gouvernement de 1’Etat de
résidence.

Article 25.

Les consuls et agents consulaires peuvent
communiquer avec les ressortissants
de l’Etat d’envoi, les conseiller et les
assister dans leurs démarches, instances
ou procédures auprés des autorités territoriales.

Ils peuvent leur assurer, s’il y a lieu,
1’assistance d’un homme de loi ou d’un
interpréte.

Artide 26.

Les consuls et agents consulaires seront
informés, sur leur demande, par les
autorités compétentes, de 1’identité de
leurs ressortissants détenus dans leur
circonscription, sauf si les intéressés s’y
opposent.

Les autorités compétentes informent
immédiatement les consuls et agents
consulaires de 1’arrestation ou de la détention,
dans leur circonscription, de
tout ressortissant de l’Etat d’envoi qui
en fait la demande. Le consul peut alors
étre autorisé å visiter ses ressortissants
conformément aux réglements de l’établissement
de détention et å s’entretenir
avec eux en vue de prendre toute disposition
pour leur défense en justice. Toute
communication destinée au Consul par
ce ressortissant lui est transmise par
les soins de 1’autorité compétente.

Lorsque le ressortissant purge, apres
condamnation, une peine privative de
liberté, le consul dans la circonscription
duquel il est détenu a le droit de le
visiter moyennant autorisation de 1’autorité
compétente. Toute visite de ce genre
doit permettre au consul ou å son délégué
de s’entretenir avec le prisonnier, conformément
aux réglements des prisons.

grundsatser och sedvänjor, bevaka och
försvara den utsändande statens medborgares
alla rättigheter och intressen.

De äga härför hänvända sig till vederbörande
myndigheter inom sina distrikt
och, om den utsändande staten saknar
diplomatisk representation i den mottagande
staten, till dennas regering.

Artikel 25.

Konsul och konsularagent må kommunicera
med medborgare i den utsändande
staten, giva honom råd och
bistå honom vid framställningar och
ansökningar till de lokala myndigheterna
eller vid rättsliga förhandlingar hos
dessa.

De må i förekommande fall åt sådan
medborgare ombesörja rättshjälp eller
tolk.

Artikel 26.

Konsul och konsularagent skola, om
de så begära, av vederbörande myndigheter
erhålla uppgifter om vilka medborgare
i den utsändande staten, som
äro intagna i häkte eller fångvårdsanstalt
inom deras distrikt, utom i fall
då de intagna motsätta sig detta.

Vederbörande myndigheter skola omedelbart
underrätta konsul och konsularagent,
då medborgare i den utsändande
staten anhålles eller häktas.inom deras
distrikt och den anhållne eller häktade
begär att så skall ske. Konsuln äger i
sådant fall erhålla tillstånd att besöka
medborgaren i fråga med iakttagande
av vederbörande anstalts regler samt att
samtala med honom för att bliva i tillfälle
att vidtaga erforderliga åtgärder
för hans försvar inför rätta. Meddelanden
från den anhållne eller häktade
till konsul skola befordras till denne genom
vederbörande myndighets försorg.

Då medborgare i den utsändande
staten efter att ha dömts till frihetsstraff
avtjänar sådant, skall konsul inom
vars distrikt detta sker äga rätt att
besöka honom efter tillstånd av vederbörande
myndighet. Vid besök av sådant
slag bör konsul eller den han sätter i sitt
ställe äga möjlighet att samtala med
fången under iakttagande av anstaltsreglerna.

Kungl. Maj ds proposition nr 157

Article 27.

Les consuls et agents consulaires compétents
en vertu des lois et instructions
de l’Etat d’envoi peuvent:

l:o dresser ou transcrire les actes d''Etat
civil concernant leurs ressortissants;

2:o recevoir, les consuls fran^ais en la
forme notariée, les consuls suédois en la
forme prévue par la legislation suedoise,
tous actes et contrats, quelle que soit
la nationalité des Parties, lorsqu’ils concernent
des biens situés ou des affaires
å traiter sur le territoire de 1’Etat d’envoi
ou dans un pays tiers ou lorsqu’ils
sont destinés å produire des effets juridiques
dans 1’Etat d’envoi ou dans un
Etat tiers.

Dans les cas ou un doute s’éléverait
sur 1’authenticité d’une expédition, copie
ou extrait desdits actes, tout intéressé
peut en demander la confrontation avec
1’original et assister au collationnement
s’il le juge convenable.

Artide 28.

Les consuls ou agents consulaires
compétents peuvent:

l:o immatriculer les ressortissants de
l’Etat d’envoi;

2:o délivrer å ees ressortissants des
passeports, laissez-passer ou autres documents
personnels;

3:o viser les passeports ou titres de
voyage de toute personne qui désire se
rendre dans les territoires de l’Etat
d’envoi;

4:o procéder aux opérations de recensement
militaire des ressortissants de
l’Etat d’envoi;

5:o recevoir toutes déclarations ou
dresser tous actes, légaliser ou certifier
des signatures, viser, certifier ou traduire
des documents, lorsque ees actes et fornialités
sont exigés par les lois ou instructions
de l’Etat d’envoi;

6:o traduire et légaliser toute espéce de
documents émanant des autorités ou
fonetionnaires de 1’Etat d’envoi; ees
traduetions ont, dans l’Etat de résidcnce,
la meme force et valcur que si elles
avaicnt été iaites par les tradueteurs
assermentés du pays.

Artikel 27.

Konsul och konsularagent, som enligt
den utsändande statens lagstiftning och
instruktioner därtill äga befogenhet, må:

1) uppsätta och inregistrera civilståndshandlingar
rörande den utsändande
statens medborgare;

2) upprätta, de svenska konsulerna i
den form som må vara föreskriven i
svensk lag och de franska konsulerna i
notariell form, handlingar och kontrakt,
av vilken nationalitet parterna än må
vara, vilka gälla egendom befintlig i eller
transaktioner avsedda att utföras i den
utsändande staten eller i tredje stat, eller
vilka äro avsedda att få rättsliga verkningar
i den utsändande staten eller i
tredje stat.

I händelse tvivel uppstår beträffande
riktigheten av utskrift, avskrift eller
utdrag av nämnda handlingar, äger den
vars intresse är i fråga att, om han så
finner gott, påfordra att jämförelse sker
med originalet och att han därvid får
närvara.

Artikel 28.

Vederbörande konsul eller konsularagent
må:

1) föra matrikel över medborgare i den
utsändande staten;

2) åt medborgare i den utsändande
staten utfärda pass, laissez-passer eller
andra identitetshandlingar;

3) visera pass eller andra resedokument
åt envar, som önskar begiva sig
till den utsändande staten;

4) medverka vid genomförandet av
den militära inskrivningen av medborgare
i den utsändande staten;

5) motttaga förklaringar och uppsätta
handlingar, legalisera eller bestyrka
namnteckningar, visera, bestyrka eller
översätta handlingar, i fall då sådana åtgärder
eller formaliteter erfordras enligt
den utsändande statens lagstiftning eller
instruktioner;

G) översätta och legalisera alla slag av
handlingar, som härröra från myndigheter
eller tjänstemän i den utsändande
staten; skolande översättningarna i den
mottagande staten äga samma giltighet
och vitsord som om de hade. utförts av
auktoriserad översättare i denna.

Kungl. Maj.ts proposition r:r 157

Article 29.

Pour 1’application des dispositions des
deux artides précédents, l’Etat de résidence
doit désigner 1’autorité qualifiée
pour authentifier å l’égard de ses autres
autorités les signatures de consuls ou
agents consulaires. Ces signatures doivent
étre déposées auprés de ladite
autorité.

Cette méme autorité a qualité pour
authentifier la signature des autres
autorités å 1’égard des actes que le
Consul aurait å légaliser, traduire ou
transcrire en vue de leur faire produire
effet dans les territoires de l’Etat d’envoi.

Artide 30.

Les consuls peuvent, sous réserve des
dispositions des arrangements spéciaux
conclus ou å conclure entre les Hautes
Parties Contractantes:

l:o organiser conformément aux lois de
l’Etat d’envoi la tutelle ou la curatelle
de leurs nationaux incapables;

2:o en matiére civile et commerciale
transmettre les actes judiciaires et extrajudiciaires
et exécuter les commissions
rogatoires des tribunaux de 1’Etat d’envoi,
dans la mesure permise par la législation
territoriale;

3:o recevoir en dépöt les sommes d’argent,
documents et objets de toute
nature qui leur seront remis par des
ressortissants de l’Etat d’envoi ou pour
leur compte; ces dépöts ne bénéficient
pas de 1’immunité prévue å 1’article 12;

4:o assurer comme il est dit aux titres
V et VI ci-aprés, 1’administration des
successions de ces ressortissants et
1’application des lois de 1’Etat d’envoi
sur la navigation marchande.

TITRE V.

Successions.

Artide 31.

En cas de décés d’un ressortissant de
l’un des Etats contractants sur le terri -

Artikel 29.

För tillämpningen av bestämmelserna
i de två närmast föregående artiklarna
skall den mottagande staten utse myndighet,
som skall vara behörig att för
dess övriga myndigheters räkning bestyrka
konsulers och konsularagenters
namnteckningar. Prov på dessa skola
deponeras hos myndigheten i fråga.

Samma myndighet skall äga bestyrka
övriga myndigheters underskrifter på
handlingar som konsul må hava att legalisera,
översätta eller i avskrift införa
i register för att de skola få rättslig verkan
i den utsändande staten.

Artikel 30.

Konsul må, med förbehåll för bestämmelserna
i särskilda överenskommelser
som ingåtts eller kunna komma att ingås
mellan de Höga Fördragsslutande Parterna: 1)

i enlighet med den utsändande
statens lagstiftning anordna förmynderskap
eller kuratel för medborgare i
denna utan rättslig handlingsförmåga;

2) i civil- och handelsmål delgiva domstolshandlingar
och andra handlingar
samt verkställa bevisupptagning enligt
förordnande av domstol i den utsändande
staten, allt i den utsträckning som den
mottagande statens lagstiftning medgiver;
°

3) såsom deposition mottaga penningsummor
samt handlingar och föremål av
vad slag det vara må, vilka överlämnas
till honom av medborgare i den utsändande
staten eller för sådan medborgares
räkning; skolande sådana depositioner
icke omfattas av den i artikel 12 stadgade
immuniteten;

4) i enlighet med vad som säges i
kapitlen V och VI nedan, vaka över
boutredningar efter medborgare i den utsändande
staten samt tillämpningen av
denna stats lagstiftning angående handelssjöfarten.

KAPITEL V.

Utredning av dödsbon.

Artikel 31.

Då medborgare i en av de fördragsslutande
Staterna avlider inom den

Kungl. Maj ds proposition nr 157

toire de l’autre, 1’autorité locale compétente
avise immédiatement le consul
dans la circonscription duquel le décés
a eu lieu. Le consul, de son cöté, s’il
en a eu connaissance le premier, donne
le méme avis å 1’autorité locale.

Article 32.

Lorsqu’un défunt laissera une succession
dans l’Etat de résidence et qu’un
droit å la succession ou å une partie de
celle-ci reviendra å un ressortissant de
l’Etat d’envoi ne résidant par sur le
territoire et n’y étant pas représenté
par un mandataire désigné, ou sera revendiqué
par ledit ressortissant, le consul
dans la circonscription duquel la succession
est ouverte ou son délégué, aura
le droit de représenter ce ressortissant
en ce qui concerne ses intéréts dans la
succession, comme si une procuration
expresse avait été établie en sa faveur
par ce ressortissant. Si, ultérieurement,
ce ressortissant vient å défendre luiméme
ses intéréts dans le territoire ou
å y étre expressément représenté par
une autre personne, la procuration ainsi
présumée au profit du consul cessera
d’avoir effet.

Artide 33.

Si un consul exerce les droits visés å
1’article 32 du présent titre, il sera, en
cette matiére, soumis å la législation
territoriale et å la juridiction des tribunaux
territoriaux de la méme maniére
qu’un ressortissant de l’Etat de résidence.
Il sera alors appelé en cause, non
å titre personnel, mais comme representant
de ses ressortissants intéressés du
fait de ses fonctions.

Artide 34.

Les consuls et agents consulaires des
Man les Parties Contractantes sont seuls
ehargés des actes d’inventaire ct autres
opérations effectuées pour la conservation
des biens et objets de Loute nature
laissés par les ressortissants, gens de mer
et passagers qui décéderaient, soit a
bord d’un navire de lcur pays avan t
son arrivée dans le port ou dans le port
It Ililmny till riksdagens protokoll 1955. 1 s

andra Statens territorium, skall vederbörande
lokala myndighet omedelbart
underrätta konsul, inom vars distrikt
dödsfallet ägt rum. Konsuln skall å sin
sida lämna motsvarande meddelande till
den lokala myndigheten, därest han först
erhållit kännedom om dödsfallet.

Artikel 32.

Då avliden person efterlämnar egendom
i den mottagande staten samt medborgare
i den utsändande staten, som
icke är bosatt inom territoriet och icke är
där företrädd genom utsett ombud, har
rätt till eller reser anspråk på egendomen
eller del därav, är konsul inom vars
distrikt dödsboet utredes eller den han
sätter i sitt ställe, behörig att företräda
ifrågavarande medborgare i den utsändande
staten i vad avser dennes rätt
i dödsboet, såsom om uttrycklig fullmakt
därtill hade utställts av honom.
Därest han senare själv skulle bevaka
sina intressen inom territoriet eller därstädes
bliva till följd av egen förklaring
företrädd av annan person, skall den
fullmakt som konsuln anses ha haft upphöra
att gälla.

Artikel 33.

Därest konsul utövar de befogenheter
som avses i detta kapitel, artikel 32,
skall han med avseende härpå vara underkastad
territoriets lagstiftning och
lyda under de lokala domstolarna på
enahanda sätt som medborgare i den
mottagande staten. Konsuln skall därvid
kallas i målet icke personligen utan såsom
på tjänstens vägnar företrädande den
berörda medborgaren i den utsändande
staten.

Artikel 34.

De Höga Fördragsslutande Parternas
konsuler och konsularagenter skola ensamma
ombesörja bouppteckning och
andra åtgärder för tillvaratagande av
egendom och alla slag av föremål som
efterlämnas av medborgare i den utsändande
staten, vilka äro sjöfolk eller
passagerare på fartyg hemmahörande i
denna och vilka avlida antingen ombord,
i ml. Nr 157

Kungl. Maj ds proposition nr 157

lui-méme, soit å terre apres le débarque- innan fartyget inkommit i hamn, eller i
ment. själva hamnen eller i land efter landstig ning.

TITRE VI.

Navigation.

Article 35.

Lorsqu’un navire battant pavillon de
l’Etat d’envoi se trouve dans un port
de l’Etat de résidence, le consul ou
1’agent consulaire compétent peut se
rendre en personne ou envoyer des délégués
å bord de ce navire aprés son admission
å la libre pratique.

Il peut, en toute liberté, interroger le
capitaine et les membres de 1’équipage,
examiner les papiers de bord, recevoir
toutes déclarations sur le voyage, l’itinéraire
et la destination du båtiment et
délivrer pour le compte de l’Etat d’envoi
tous documents nécessaires å 1’expédition
du navire.

Le capitaine et les membres de 1’équipage
sont autorisés å communiquer avec
le consul et å se rendre au poste consulaire.

Artide 36.

Les consuls et agents consulaires compétents
connaissent exclusivement du
maintien de 1’ordre intérieur et de la
discipline å bord des navires marchands
battant pavillon de l’Etat d’envoi.

Ils peuvent régler eux-mémes les contestations
de toute nature entre le capitaine,
les officiers du navire et les membres
de 1’équipage, y compris celles qui
concernent la solde et 1’exécution du
contrat d’engagement. Ils peuvent également
exercer les pouvoirs qui leur sont
attribués par l’Etat d’envoi en ce qui
concerne Fengagement, 1’embarquement,
le licenciement et le débarquement
des marins et procéder, le cas
échéant, å 1’hospitalisation et au repatriement
du capitaine ou des membres de
1’équipage.

Artide 37.

Les autorités de l’Etat de résidence
n’interviendront dans aucune affaire
survenue å bord du navire et ne procéde -

KAPITEL VI.

Sjöfart.

Artikel 35.

Då fartyg, förande den utsändande
statens flagga, befinner sig i hamn i den
mottagande staten, äger vederbörande
konsul eller konsularagent, sedan fartyget
inklarerats, personligen begiva sig
ombord eller sända ombud för sig ombord.

Han äger obehindrat förhöra befälhavaren
och medlemmarna av besättningen,
granska skeppspapperen, upptaga
förklaringar angående fartygets
resa, resroute eller bestämmelseort samt
för den utsändande statens räkning avlämna
alla slags handlingar, som erfordras
för fartygets resa.

Befälhavaren och besättningens medlemmar
äga rätt att träda i förbindelse
med konsul och uppsöka konsulat.

Artikel 36.

Det tillkommer uteslutande vederbörande
konsul eller konsularagent att
vidtaga åtgärder för upprätthållandet av
inre ordning och disciplin ombord på
handelsfartyg, förande den utsändande
statens flagga.

Han äger själv avgöra alla slags
tvister mellan befälhavaren, fartygets
övriga befäl och medlemmarna av besättningen,
inbegripet tvister rörande löner
och fullgörandet av arbetsavtal. Han
äger ävenledes utöva de befogenheter
som den utsändande staten uppdragit
åt honom beträffande sjömäns anställande,
inställelse ombord, avskedande
och avmönstring samt, vid behov, föranstalta
om sjukhusvård och hemsändande
av befälhavaren eller medlem av
besättningen.

Artikel 37.

Den mottagande statens myndigheter
skola icke befatta sig med någon händelse
som inträffat ombord på fartyget

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

ront å aucune poursuite pour les infractions
commises å bord, sauf dans l’un
des cas suivants:

si la demande d’intervention est faite
par le consul ou, en cas d’urgence, par
le capitaine du navire, å charge pour ce
dernier d’en rendre compte aussitöt que
possible au consul;

s’il s’agit de désordres de nature å
troubler la tranquillité et l’ordre public
å terre ou dans le port, ou å porter
atteinte å la santé ou å la sécurité
publique;

si les infractions commises å bord sont
punissables d’au moms 3 ans d’emprisonnement
dans le territoire visé au
premier alinéa de l’art. 1, ou de 4 ans
d’emprisonnement dans les territoires
visés au 26me alinéa dudit article;

si des personnes étrangéres å l’équipage
se trouvent en cause;

si des membres de 1’équipage ayant
la nationalité de 1’Etat de résidence se
trouvent en cause, et å condition qu’il
ne s’agisse pas de faits relevant du réglement
disciplinaire du bord.

Les autorités de l’Etat de résidence
devront prévenir en temps opportun le
consul pour qu’il puisse assister aux
visites, investigations ou arrestations
qu’elles ont 1’intention d’effectuer. L’avis
adressé å cet effet indiquera une heure
précise, et si le consul négligeait de s’y
rendre ou de s’y faire représenter, il
serait procédé en son absence.

Une procédure analogue devra étre
suivie au cas ou les capitaines ou
membres de 1’équipage auraient å faire
des déclarations devant les tribunaux ou
administrations locales.

Les dispositions du présent article nc
peuvent étre opposées aux autorités de
l’Etat de résidence pour tout ce qui concerne
1’application de la législation et de
la réglementation douaniére, la santé
publique et les autres mesures de contröle
concernant la police des ports, la
sureté des marchandises et 1’admission
des étrangers.

Article, 38.

Les consuls et agents consulaires peuvent
faire arréter et renvoyer å bord,

och skola icke vidtaga någon laga åtgärd
med anledning av brott som begåtts
ombord, utom i följande fall:

därest begäran om ingripande göres
av konsul eller, i brådskande fall, av
fartygets befälhavare med skyldighet
för denne att så snart som möjligt redogöra
härför för konsuln;

därest fråga är om handlingar ägnade
att störa lugnet och allmänna ordningen
i land eller i hamnen eller att lända till
men för den allmänna hälsovården och
säkerheten;

därest å brott som begåtts ombord
kan följa fyra års frihetsstraff inom territorium
som sägs i artikel 1, första
stycket, samt tre års frihetsstraff inom
territorier som avses i samma artikels
andra stycke;

därest personer icke tillhörande besättningen
äro inblandade;

därest saken gäller medlemmar av
besättningen, som äro medborgare i den
mottagande staten, och under förutsättning
att det icke rör sig om handlingar
som falla under disciplinreglementet
ombord.

Den mottagande statens myndigheter
skola, i så god tid att han kan närvara,
varsko konsul om visitationer, undersökningar
eller anhållanden som de ha
för avsikt att företaga. Underrättelsen
härom skall ange visst klockslag, och
därest konsuln underlåter att infinna
sig eller låta sig företräda må förrättningen
försiggå i hans frånvaro.

Motsvarande förfarande skall tilllämpas
för det fall att befälhavare eller
medlemmar av besättningen skola avgiva
förklaringar inför de lokala domstolarna
eller myndigheterna.

Bestämmelserna i denna artikel kunna
icke åberopas gentemot den mottagande
statens myndigheter när det gäller tilllämpningen
av lagstiftning och föreskrifter
angående tullar, folkhälsovården
eller kontrollåtgärder i övrigt som röra
ordningen i hamnar, varors beskaffenhet
eller utlänningars inresa.

Artikel 38.

Konsul och konsularagent äga låta
fasttaga och till fartyg hemmahöran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

un marin ou toute autre personne
faisant partie, å quelque titre que ce soit
de 1’équipage d’un navire de l’Etat
d’envoi qui aurait déserté sur le territoire
de 1’Etat de résidence, et sans lequel
1’effectif de 1’équipage serait insuffisant
pour assurer la bonne marche du navire.

A cet effet, ils s’adresseront par écrit
aux autorités locales compétentes et
justifieront que la personne réclamée
fait réellement partie de 1’équipage, et
que sa présence å bord est nécessaire
pour assurer la bonne marche du navire.
Sur une demande ainsi justifiée, la
remise du déserteur ne peut étre refusée,
sous réserve de 1’application des dispositions
constitutionelles des Hautes
Parties Contractantes concernant le droit
d’asile.

Si un déserteur a commis quelque
délit å terre, 1’autorité locale peut surseoir
å sa livraison jusqu’å ce que le
Tribunal ait rendu sa sentence et que
celle-ci ait regu pleine et entiére exécution.

Les marins ou autres membres de
1’équipage, ressortissants de l’Etat de
résidence, sont exceptés des stipulations
du présent artide.

Artide 39.

Les consuls peuvent, selon les prescriptions
légales de l’Etat d’envoi,
recevoir toute déclaration et établir tout
document concernant:

1. Timmatriculation d’un navire dans
1’Etat d’envoi ou sa radiation de l’immatriculation; 2.

1’armement ou le désarmement d’un
navire immatriculé dans 1’Etat d’envoi;

3. 1’inscription des mutations survenues
dans la propriété d’un navire immatriculé
dans l’Etat d’envoi et les liypothéques
ou autres droits réels grevant ce
navire.

Artide 40.

^ Lorsqu’un navire battant pavillon de
l’Etat d’envoi fait naufrage ou s’échoue
sur le littoral de l’Etat de résidence, le
consul ou agent consulaire compétent

de i den utsändande staten återföra
sjöman eller annan medlem av besättningen,
likgiltigt i vilken egenskap han
tillhör denna, vilken rymt på den mottagande
statens territorium och utan
vilken besättningens styrka skulle vara
otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet
att fortsätta sin färd.

För detta ändamål skola de skriftligen
hänvända sig till vederbörande lokala
myndigheter och styrka, att den efterlyste
verkligen är medlem av besättningen
samt att hans närvaro ombord
är nödvändig för att säkra fartygets
möjlighet att fortsätta sin färd. Göres
en sålunda styrkt framställning, må
rymlingens återförande icke vägras, med
förbehåll likväl för tillämpningen av de
Höga Fördragsslutande Parternas i laggivna
bestämmelser rörande asylrätten.

Därest en rymling begått brott i land,
må den lokala myndigheten låta med
hans återförande anstå till dess domstol
avkunnat dom samt denna helt verkställts.

Sjömän eller andra medlemmar av
besättningen, som äro medborgare i den
mottagande staten, äro undantagna från
bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 39.

Konsul äger, i enlighet med den mottagande
statens i lag givna föreskrifter,
mottaga förklaringar och uppsätta handlingar
rörande:

1) fartygs registrering eller avregistrering
i den utsändande staten;

2) utrustning eller uppläggning av
fartyg registrerat i den utsändande staten; 3)

anteckning av förändringar beträffande
äganderätten till fartyg registrerat
i den utsändande staten ävensom
beträffande inteckningar eller andra
sakrätter, som åvila sådant fartyg.

Artikel 40.

Då fartyg förande den utsändande
statens flagga förliser eller strandar vid
den mottagande statens kust, skall vederbörande
konsul eller konsularagent så

Kungl. Maj.ts proposition nr lo7

en est informé aussitöt que possible par
les autorités territoriales.

Celles-ci prennent toutes mesures pour
maintenir l’ordre, assurer la protection
du navire, des individus et biens naufragés
et éviter les dommages qui pourraient
étre causés å d’autres navires ou
aux aménagements portuaires.

Toutes les opérations relatives au
sauvetage sont dirigées par le consul ou
agent consulaire compétent avec l’assistance
des autorités locales.

Le consul peut prendre en 1’absence
de 1’armateur, toutes les dispositions
convenables en ce qui concerne le sort
du navire.

L’intervention des autorités locales ne
donne lieu å la perception de frais d’aucune
espéce, å 1’exception du remboursement
des dépenses nécessitées par les
opérations de sauvetage et de conservation
des biens sauvés et des frais qui
seraient per^us dans des circonstances
analogues sur les navires de 1’Etat de
résidence.

Les marchandises et bien sauvés du
naufrage ne sont passibles de droits et
taxes d’importation que s’ils sont livrés
å la consommation intérieure dans le
territoire de l’Etat de résidence.

Artide 41.

Le consul ou agent consulaire compétent
peut de inéme prendre apres accord
des autorités territoriales toutes les
dispositions pour assurer la conservation
et la destination de tous biens naufragés
trouvés ou amenés sur le territoire de
1’Etat de résidence et appartenant å des
ressortissants ou å un navire de l’Etat
d’envoi å condition que leurs propriétaires
ou tous intéressés ne soient pas en
mesure de prendre ees dispositions.

Artide 42.

Toutes les lois qu’il n''y a pas de
stipulations contraires entre les armateurs,
chargeurs ct assureurs, les avaries
subies eu mer par les navires de l’Etat
d’envoi qui entrent dans les ports de
l’Etat de résidence volontairement ou

snart som möjligt underrättas härom av
de lokala myndigheterna.

De sistnämnda skola vidtaga alla åtgärder
för att upprätthålla ordningen,
för att säkerställa att av skeppsbrott
drabbade fartyg, människor och last
skyddas samt för att förebygga skador,
som skulle kunna förorsakas på andra
fartyg eller på hamnanläggningar.

Alla åtgärder som hänför sig till bärgningen
skola ledas av vederbörande
konsul eller konsularagent med de lokala
myndigheternas hjälp.

I redarens frånvaro må konsul vidtaga
alla lämpliga åtgärder i fråga om
fartyget.

De lokala myndigheternas ingripande
får icke giva anledning till uppbärande
av avgifter av något slag utom såvitt
gäller ersättning för utgifter som nödvändiggjorts
av bärgningsarbetet och
tillvaratagandet av räddat gods samt
avgifter som under motsvarande omständigheter
skulle ha uttagits av fartyg
hemmahörande i den mottagande staten.

Last och egendom som räddats vid
förlisning äro underkastade tull och
importavgifter endast därest de utlämnas
till förbrukning inom den mottagande
statens territorium.

Artikel 41.

Vederbörande konsul eller konsularagent
äger likaledes, efter erhållet samtycke
från de lokala myndigheterna,
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att
säkerställa att egendom från förlist
fartyg, vilken påträffats på den mottagande
statens territorium eller införts
dit och som tillhör medborgare i den
utsändande staten eller fartyg hemmahörande
däri, tillvaratages och vidarebefordras,
allt under förutsättning att
dess ägare eller övriga rättsägare ej äro
i tillfälle att vidtaga åtgärderna i fråga.

Artikel 42.

Så snart icke annat avtalats mellan
redaren, lastens ägare och försäkringsgivaren,
skola skador vid haveri med fartyg
hemmahörande i den utsändande staten,
vilket frivilligt eller för nödtvånget
uppehåll anlöper hamn i den mottagande

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

par relåche forcée, sont réglées par les
consuls ou agents consulaires å moms
que les ressortissants de l’Etat de résidence
ou ceux d’un tiers Etat ne soient
intéressés aux avaries; dans ce cas et å
défaut de compromis amiable entre
toutes les parties intéressées, elles doivent
étre réglées par les autorités locales.

Dispositions finales.

Ariicle 43.

En accord avec les régles du droit
International, les consuls sont autorisés
å exercer toutes fonctions conformes å
la pratique consulaire reconnue par
1’Etat de résidence.

Les actes accomplis å 1’occasion de
1’exercice des fonctions consulaires peuvent
donner lieu å la perception des
droits et taxes prévus å cet égard par
la législation de l’Etat d’envoi.

Artide 44.

Les différends entre les Hautes Parties
Contractantes relatifs å 1’application ou
å 1’interprétation de la présente convention
qui n’auront pas été réglés par
la voie diplomatique ou conformément
au Traité de conciliation et d’arbitrage
obligatoire signé å Paris, le 3 mars
1928, entre la France et la Suéde, pourront
étre portés, å la requéte de l’une
des Parties, devant la Cour Internationale
de Justice, pour étre tranchés par
elle, conformément å son statut.

Artide 45.

L’entrée en vigueur de la présente
Convention mettra fin, en ce qui concerne
les territoires auxquels elle s’applique,
aux effets des accords suivants:

a) déclaration conceinant 1’extradition
des marins déserteurs, signée å Paris le
15 mai 1856;

b) artides 9 å 12 du Traité de Navigation
conclu le 30 décembre 1881 entre
la France et les Royaumes Unis de Suéde
et de Norvége;

c) déclaration du 19 mai 1886 pour
régler le paiement des salaires dus aux
marins des pays respectifs ainsi que le
traitement de leurs successions;

staten, regleras av konsul eller konsularagent,
såvida icke medborgare i den
mottagande staten eller i tredje stat äro
berörda av skadorna; i så fall och i avsaknad
av förlikning i godo mellan alla
berörda parter skola skadorna regleras
av de lokala myndigheterna.

Slutbestämmelser.

Artikel 43.

1 överensstämmelse med folkrättens
regler äger konsul fullgöra alla uppgifter
som överensstämma med de sedvänjor
i fråga om konsulatväsen, vilka den mottagande
staten godkänner.

Åtgärder som vidtagas i samband med
fullgörandet av konsulära tjänsteuppgifter
må föranleda uppbärande av avgifter
och skatter som i sådant hänseende
föreskrivas i den utsändande statens lagstiftning.

Artikel 44.

Tvist mellan de Höga Fördragsslutande
Parterna rörande tillämpningen eller
tolkningen av denna konvention, som
icke kunnat lösas på diplomatisk väg
eller i enlighet med Förliknings- och
skilj edomstraktaten mellan Sverige och
Frankrike, undertecknad i Paris den
3 mars 1928, må på begäran av endera
parten hänskjutas till den internationella
domstolen för att avgöras av denna i
enlighet med dess stadga.

Artikel 45.

Vid ikraftträdandet av denna konvention
skola, i vad avser de områden
för vilka densamma är tillämplig, följande
avtal upphöra att gälla:

a) deklaration om ömsesidigt utlämnande
av förrymt sjöfolk, undertecknad
i Paris den 15 maj 1856;

b) artiklarna 9—12 i sjöfartstraktaten
mellan de Förenade Konungarikena
Sverige och Norge och Frankrike, ingången
den 30 december 1881;

c) deklaration den 19 maj 1886 angående
utbetalandet av sjömän tillkommande
hyra ävensom behandlingen
av deras kvarlåtenskap;

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

d) notes ministérielles coucernant la
franchise des droits d’entrée pour les
effets de chancellerie destinés å l’usage
des consulats, échangées å Paris les 25
juin, 23 et 31 juillet 1900.

Artide 46.

La présente Convention entrera en
vigueur å dater du jour de 1’échange des
instruments de ratification qui aura lieu
å Stockholm, aussitöt que faire se pourra.

Elle demeurera en vigeur jusqu’å ce
que l’une des Hautes Parties Contractantes
la dénonce, moyennant un préavis
d’une année.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
ont signé la présente Convention et y
ont apposé leur sceau.

Fait å Paris, le 5 mars 1955.

R. Massigli
(L. S.)

K. I. Westman
(L. S.)

Protocole de signature.

Pour 1’application de 1’alinéa 3 de
1’article 9, de 1’article 10 et de 1’alinéa
2 de 1’article 20, chaque Haute Partie
Contractante se réserve le droit de déterminer,
le cas échéant, la partie d’un
impöt frappant les immeubles qui sera
considérée comme représentant la rémunération
d’un service rendu ou la
contre-partie d’améliorations publiques
locales.

d) ministeriella noter angående tullfri
införsel av vissa konsulatrekvisita, utväxlade
i Paris den 25 juni, 23 och 31
juli 1900.

Artikel 46.

Denna konvention skall träda i kraft
på dagen för ratifikationsinstrumentens
utväxling, vilken skall ske i Stockholm
så snart sig göra låter.

Den skall förbliva i kraft till dess
endera av de Höga Fördragsslutande
Parterna uppsäger densamma, varvid
ett års uppsägningstid skall gälla.

Till bekräftelse varav de befullmäktigade
ombuden undertecknat denna
konvention och därå anbragt sina sigill.

Paris den 5 mars 1955.

K. I. Westman
(L. S.)

R. Massigli
(L. S.)

Signaturprotokoll.

För tillämpningen av artikel 9 tredje
stycket, artikel 10 och artikel 20 andra
stycket förbehåller sig vardera av de
Höga Fördragsslutande Parterna rätten
att i händelse av behov bestämma den
del av skatt, åvilande fast egendom,
som skall anses representera ersättning
för gjorda tjänster eller förbättring av
allmänna anordningar på platsen.