Kungl. iMaj.ts proposition nr 118 (Proposition 1952:118)

Kungl. iMaj.ts proposition nr 118.

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
riksskogstaxering och avverkningsstatistik för budgetåret
1952/53, m. m.; given Stockholms slott den 7
mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att en årlig avverkningsstatistik skall anordnas
på grundval av stubbinventeringar, utförda i samband med riksskogstaxeringen.
I sambänd därmed förordas vidare att den nu pågående riksskogstaxeringen
skall slutföras under budgetåret 1952/53 och att en ny riksskogstaxering,
grundad på årliga fältobservationer över hela landet, skall igångsättas
från och med budgetåret 1953/54. I övrigt föreslås att den skogliga
statistiken i viss utsträckning skall koncentreras till skogsstyrelsen, som
skall handhava en utvidgad virkesmätningsstatistik, flottningsstatistiken och
prisstatistik för rundvirke samt utarbeta en skogsstatistisk årsbok.

För slutförande av den pågående riksskogstaxeringen och för viss utrustning
och förberedelsearbeten till den nya riksskogstaxeringen äskas för
budgetåret 1952/53 ett anslag å 378 000 kronor.

1 liihmuj till riksdagens protokoll 1''.952. 1 samt. ,Vr IIS.

Kungl. \Maj:ts proposition nr 118.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och socialdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 172) har Kungl. Maj:t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1952/53 till Statens skogsforskningsinstitut: Riksskogstaxering
och avverkningsstatistik beräkna ett reservationsanslag av 190 000
kronor.

Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga och vissa därmed
sammanhängande problem.

Genom beslut den 22 september 1949 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning
och avgiva förslag om utformningen av den skogliga statistiken.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
såsom sakkunniga statssekreteraren N. G. Lange, tillika
ordförande, chefen för statens skogsforskningsinstitut, professor H. M. E.
Näslund, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktör H. Sten, överdirektören
i skogsstyrelsen G. Strindlund och ledamoten av riksdagens första
kammare, professor S. G. V. Wahlund. De sakkunniga, vilka antagit benämningen
skogsstatistikutredningen, ha den 24 januari 1952 avlämnat betänkande
med förslag angående utformningen av den skogliga statistiken (stencilerat).

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
skogsstyrelsen, skogshögskolans lärarråd, statens skogsforskningsinstitut,
domänstyrelsen, statistiska centralbyrån, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
kommerskollegium, konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Södermanlands,
Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges
skogsägareförbund och Sveriges industriförbund gemensamt, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Svenska flottledsförbundet, Föreningen

Kungl. 1Maj:ts proposition nr 118.

skogsarbeten, Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening,
Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt Sveriges lantbruksförbund. Vid skogsstyrelsens utlåtande
ha fogats yttranden från 17 skogsvårdsstyrelser.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i
skrivelse den 20 augusti 1951 hemställt om anslag till riksskogstaxering och
avverkningsstatistik för nästa budgetår.

Skogsstatistikutredningens förslag.

Huvuddragen av utredningsförslaget.

Utredningen har i första hand uppmärksammat frågan om anordnande
av en fortlöpande avverkningsstatistik. Avsaknaden av en sådan statistik
utgör nämligen enligt utredningens mening en allvarlig brist såväl ur allmänna
ekonomiska synpunkter som ur mera speciella skogliga synpunkter.

En tillförlitlig avverkningsstatistik kan enligt utredningens uppfattning
lämpligen erhållas på grundval av s. k. stubbinventeringar, utförda i samband
med riksskogstaxeringen. Stubbinventeringsmetoden innebär att på
ett antal efter statistiska urvalsprinciper valda provytor tagas diametermått
på stubbar från den senaste avverkningssäsongen. För rekonstruktionsberäkningar
av de avverkade stammarnas kubikmassa tagas vidare mått av
brösthöjdsdiametern och diametern i stubbhöj d på ett närbeläget s. k. tvillingträd
av samma trädslag och ungefär samma grovlek.

På grundval av ett sådant material skulle en årlig statistik erhållas angående
avverkningens totala omfattning och dess fördelning på trädslag och
diameterklasser. På grundval av de under en femårsperiod insamlade uppgifterna
skulle vidare redovisning kunna ske av avverkningens fördelning
på län och ägarekategorier.

Fältarbetet för den nu pågående riksskogstaxeringen utföres för något
eller några län om året. Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter
att denna verksamhet omlägges på så sätt att varje års fältobservationer
fördelas över hela landet. Genom att olika över hela landet jämnt fördelade
taxeringstrakter uppskattas olika år, skulle efter en viss omdrevstid, enligt
utredningens förslag femton år i Norrland och Dalarna samt tio år i övriga
delar av landet, ett fullständigt taxeringsmaterial vara insamlat, varefter ett
nytt omdrev kunde igångsättas.

En dylik omläggning av riksskogstaxeringen är enligt utredningens mening
fördelaktig ur flera synpunkter. Särskilt ger den större möjligheter än
hittills att erhålla samtidiga virkesförrådsuppgifter för hela landet samt att
följa virkeskapitalets förändringar för landet i dess helhet och, sedan omdrevet
pågått under viss tid, också för delområden.

Utredningen föreslår alt den nu pågående riksskogstaxeringen skall avslutas
redan under budgetåret 1952/53 och att en ny riksskogstaxering, kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

binerad med stubbinventeringar, skall igångsättas under budgetåret 1953/54.
Då avverkningsstatistiken bör utföras i samband med riksskogstaxeringen,
bör den enligt betänkandet förläggas till statens skogsforskningsinstitut.

För att möjliggöra ett bättre utnyttjande av virkesmätningsföreningarnas
uppgifter om inmätta kvantiteter virke har utredningen träffat överenskommelse
med virkesmätningsrådet om en enhetligare utformning av föreningarnas
redovisning. Sammanställandet av virkesmätningsuppgifterna, vilka
delvis skulle utgöra ett komplement till avverkningsstatistiken, avses närmast
skola omhänderhavas av skogsstyrelsen. Vidare föreslås att flottningsstatistiken
skall överflyttas från kommerskollegium till skogsstyrelsen.

Vad angår prisstatistiken för rundvirke har utredningen förordat vissa
organisatoriska åtgärder för insamling och sammanställning av prisuppgifter.
I stället för de prisnoteringar, som hittills verkställts av länsstyrelserna,
föreslås sålunda att skogsvårdsstyrelserna skola insamla vissa prisuppgifter.
För granskning av dylika uppgifter bör samråd ske med parterna
på virkesmarknaden och andra sakkunniga. Den centrala sammanställningen
av prisuppgifterna skall enligt utredningens förslag ombesörjas av skogsstyrelsen.

I fråga om skogsbrukets ekonomiska förhållanden har utredningen vidare
framhållit behovet av specialundersökningar rörande skogsbrukets omkostnader
och av budgetundersökningar över skogsbrukets inkomster och utgifter.

Då det till följd av skogsarbetets natur visat sig svårt att finna eu tillfredsställande
lösning av frågan om en förbättrad offentlig lönestatistik för
skogsarbetare, men vissa möjligheter synts förefinnas att genom samverkan
mellan arbetsgivare- och arbetareparterna inom skogsbruket samt det allmänna
erhålla ett tillfredsställande material för en dylik lönestatistik, har
utredningen tagit initiativ till överläggningar i ämnet mellan ifrågavarande
parter. Härvid har uppnåtts en principiell överenskommelse om dylik samverkan.
Genomförandet i praktiken av denna överenskommelse är dock beroende
av fortsatta förhandlingar mellan parterna.

För vinnande av bättre överblick av förhållandena inom det svenska
skogsbruket och den svenska skogsindustrien föreslår utredningen slutligen
att skogsstyrelsens årsbok skall utvidgas till en skogsstatistisk årsbok.

De med utredningens förslag förenade kostnaderna äro i huvudsak följande.
För slutförandet av den nuvarande riksskogstaxeringen erfordras ett
belopp av 341 000 kronor under budgetåret 1952/53. Den nya riksskogstaxeringen
skulle med den av utredningen föreslagna organisationen kräva en
förstärkning fr. o. m. den 1 januari 1953 av skogsforskningsinstitutets personal
med en försöksledare i lönegrad Ce 29 och ett skogsbiträde i Ce 16,
vilket skulle medföra en årlig ökning av institutets avlöningsanslag med
26 640 kronor. De årliga kostnaderna för anslaget till riksskogstaxering och
avverkningsstatistik skulle utgöra 332 000 kronor. För den nya riksskogstaxeringen
skulle dessutom erfordras till viss utrustning 2 000 kronor, till
kartor in. m. 10 000 kronor och till inköp av motorfordon 156 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

För skogsstyrelsens del föreslår utredningen inrättande av en aktuarietjänst
i lönegrad Ce 29. Härjämte föreslår utredningen att medel skola anvisas för
avlönande av ett skrivbiträde i befordringsgången samt att till ökade omkostnader
skall beräknas ett belopp av 5 000 kronor.

Anordnande av avverkningsstatistik.

I betänkandet betonas, att en tillförlitlig statistik över skogsavverkningarnas
totala omfattning saknas för närvarande. De enda tillgängliga uppgifterna
av detta slag utgöras av dels virkesmätningsföreningarnas redovisning
av inmätta virkeskvantiteter, dels vissa ungefärliga uppskattningar av avverkningarnas
omfattning. Skogsstatistikutredningen uttalar att en tillförlitligare
kunskap om avverkningarnas årliga omfattning skulle utgöra en
värdefull komplettering av den ekonomiska statistiken, eftersom det självfallet
måste anses vara av icke ringa betydelse att ha kännedom om produktionens
omfattning beträffande en av landets viktigaste råvaror. Utredningen
understryker vidare betydelsen av att man genom en dylik statistik får
möjlighet till jämförelse mellan den i verkligheten uttagna avverkningskvantiteten
i landets skogar och den kvantitet, som beräknas utfalla vid tillämpningen
av avverkningsprogram, vilka ur skogliga synpunkter kunna betraktas
som ändamålsenliga med hänsyn till virkesförrådets storlek och beskaffenhet
samt markens produktionsförmåga. Utredningen erinrar härvid
om att dylika beräkningar, s. k. avverkningsberäkningar, utförts med stöd
av riksskogstaxeringens uppskattning och beskrivning av rikets skogstillgångar.
Dylika jämförelser finner utredningen vara av värde för planläggningen
av samhällets allmänna ekonomiska politik och av dess skogsvårdande
åtgärder, liksom också för det enskilda skogsbrukets hushållning och
för träförädlingsindustriernas produktionsplanering och lokalisering. Enligt
utredningens mening har vidare behovet av en överblick över de årliga
avverkningarna fått en särskild aktualitet genom den under senare år konstaterade
minskningen av virkesförrådet i norra Sverige och ökningen av
detsamma i södra och mellersta delarna av landet.

Utredningen har övervägt olika metoder att anordna en avverkningsstatistik.
Såsom utgångspunkt för sina överväganden härom har utredningen
uppställt följande fordringar på en dylik statistik.

1. För att kunna fylla de olika behov av ekonomisk information, som
kunna förefinnas på ifrågavarande område, bör redovisning av den faktiska
avverkningen ske så snabbt som möjligt efter den egentliga avverkningssäsongens
slut.

2. Ur olika synpunkter men särskilt med hänsyn till behovet av en fortlöpande
information om avverkningarnas storlek i förhållande till de resultat,
som verkställda avverkningsberäkningar lämnat, bör vidare statistiken
ge cn så tillförlitlig bild som möjligt av de totala årliga avverkningarna i
landet, således inbegripet avverkningar för husbehov.

.3. Statistiken bör i första hand ge eu tillförlitlig bild av avverkningens
omfattning för landet i dess helhet men hör särskilt med hänsyn till de

Kungl. 31aj:ts proposition nr 118.

skogsvårdande myndigheternas intressen även kunna ge erforderliga upplysningar
om avverkningsförhållandena i olika landsdelar oeh län.

4. Av bland annat skogspolitiska och socialekonomiska skäl är det vidare
önskvärt, att i likhet med vad som sker vid redovisningen av riksskogstaxeringen
och annan skoglig statistik även redovisningen av avverkningen kan
fördelas på skogsägarekategorier.

5. Så långt det är möjligt bör slutligen en redovisning kunna ske av de
avverkade kvantiteternas fördelning på olika huvudsortiment.

I frågan hur en avverkningsstatistik, som tillgodoser dessa fordringar,
lämpligen kan anordnas, har utredningen till en början erinrat om en år
1937 utförd engångsundersökning, grundad på deklarationer från avverkarna.
Enligt utredningens mening äro emellertid erfarenheterna av tillämpningen
av denna metod icke tillfredsställande. Enligt utredningens uppfattning
är det dessutom lämpligare både ur tillförlitlighetssynpunkt och med
tanke på den irritation, som statistiska uppgiftsinsamlingar av förevarande
slag medföra hos uppgiftslämnarna, om någon annan metod kan användas.

Utredningen har vidare övervägt möjligheten att grunda en avverkningsstatistik
på virkesinätningsföreningarnas inmätningsuppgifter, kompletterade
med stickprovsundersökningar rörande virkesfångsten hos de förbrukare,
som icke inmäta sitt virke genom mätningsföreningarna. Utredningen
uttalar härom följande.

Virkesinätningsföreningarnas verksamhet är till övervägande del begränsad
till Norrland och Dalarna. Även inom detta område sker emellertid icke
inmätning av allt gagnvirke genom föreningarna. Vidare inbegripes icke husbehovsavverkningar
i virkesinätningsföreningarnas material, varför man i
detta hänseende blir hänvisad till mer eller mindre tillförlitliga uppskattningar.
En statistik, grundad på inmätta virkeskvantiteter, kan sålunda icke
ge kunskap om den totala avverkningens omfattning. Härtill kommer att
omvandlingen av de inmätta virkeskvantiteterna till skogskubikmeter innesluter
betydande osäkerhetsmoment. Enligt vad utredningen erfarit kan
vidare i fråga om de delar av materialet, som skulle utgöras av virkesmätningsuppgifter,
icke någon i vart fall mera noggrann redovisning efter län
ske. Däremot synas inga svårigheter föreligga att på denna väg få en redovisning
av virkesuttagets fördelning på ägarekategorier och huvudsortiment,
varvid de senare givetvis avse förhållandena vid inmätningstillfället.

Beträffande möjligheterna att komplettera virkesinätningsföreningarnas
redovisning med stickprovsundersökningar rörande virkesfångsten hos de
förbrukare, som icke inmäta sitt virke genom mätningsföreningarna, framhåller
utredningen vidare att det möter vissa svårigheter att företaga ett ur
statistisk synpunkt tillfredsställande urval av dylika företag för en kompletterande
stickprovsundersökning. En godtagbar avverkningsstatistik kan
därför enligt utredningens uppfattning ordnas på ifrågavarande sätt.

Ett annat alternativ för ordnandet av en avverkningsstatistik har utredningen
funnit vara att grunda statistiken på så kallade stubbinventeringar,
utförda i samband med riksskogstaxeringen. Dylika inventeringar skulle tillgå
så att vid fältarbetet för riksskogstaxeringen företagas mätningar av diametern
å stubbar från den senaste avverkningssäsongen. Dessa mätningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

skulle ske på ett antal efter statistiska urvalsprinciper valda, över hela landet
fördelade provytor. För rekonstruktionsberäkningar av de avverkade
stammarnas kubikmassa skulle vidare mått tagas av brösthöjdsdiametern
och diametern i stubbhöjd på ett närbeläget »tvillingträd» av samma trädslag
och av ungefär samma grovlek som de avverkade träden.

Dylika inventeringar för framräknande av vissa avverkningssiffror ha
företagits redan i samband med nu pågående riksskogstaxering. Denna är
emellertid lagd så att något eller några län årligen genomgås. En årlig avverkningsstatistik,
som skall avse hela landet, kan därför icke erhållas med
nuvarande taxeringssystein. Å andra sidan måste, enligt vad utredningen
framhåller, fältarbetet för dylika stubbinventeringar av kostnadsskäl ske i
samband med riksskogstaxeringen. Metoden förutsätter således en omläggning
av riksskogstaxeringen. Förslag härtill har på utredningens uppdrag
utarbetats av statens skogsforskningsinstitut. Jag torde i det följande få
närmare redogöra för innebörden av detta förslag. Redan här torde jag
emellertid få nämna att förslaget åsyftar en omläggning av riksskogstaxeringens
fältarbete på så sätt, att varje års fältobservationer skola fördelas
över hela landet. Genom att olika, över hela landet jämnt fördelade taxeringstrakter
uppskattas olika år, skulle efter en viss från början fastställd
period, exempelvis tio eller femton år, hela taxeringsmaterialet vara insamlat,
varefter ett nytt så kallat omdrev kunde igångsättas.

Ehuru stubbinventeringsmetoden redan i någon utsträckning tillämpats,
har utredningen velat förvissa sig om metodens tillförlitlighet. I detta syfte
bar utredningen gjort en kritisk granskning av de olika omständigheter,
som kunna tänkas påverka tillförlitligheten av de mätningar, varpå inventeringen
skulle grundas. Dessa anmärkningar ha gällt sådana förhållanden
som möjligheten att praktiskt utföra jämförbara mätningar av stubbar vid
olika avverkningsförhållanden, i olika terräng in. in. Vidare har utredningen
velat få närmare kännedom om tillförlitligheten av metoden att härleda de
avverkade trädens kubikmassa med stöd av rotstående »tvillingträd».

Vad härvid först angår möjligheten att skilja mellan stubbar från senaste
avverkningssäsong och äldre stubbar anföres i betänkandet, att utredningen
inhämtat från skogsforskningsinstitutet att så kan ske på ett tillfredsställande
sätt. Institutet har härom vidare uttalat, att svårigheten att skilja
på stubbar från olika avverkningssäsonger i huvudsak gäller de sommaravverkningar,
som ingå i sista årets avverkning, men att enligt institutets
erfarenheter dessa svårigheter torde kunna lösas.

Beträffande slubbinventcringsmetodens tillförlitlighet i övrigt anför utredningen
följande.

Till belysning av metodens tillförlitlighet i dylika hänseenden har skogsforskningsinstitutet
under åren 1950 och 1951 utfört provinventeringar å
bland andra vissa av institutets försöksytor. Härvid har kontroll på inventcringsresultaten
kunnat erhållas hland annat genom att brösthöjdsdiametern
på de avverkade stammarna varit känd. En närmare redogörelse för resultaten
av dessa provundersökningar lämnas i eu inom skogsforskningsinstitutet
utarbetad promemoria, vilken bifogas detta betänkande. Av denna redogörelse

Kungl. Maj.ts proposition nr US.

framgår att de genom stubbinventeringar erhållna resultaten synas vara
uppskattade med tillfredsställande noggrannhet. Det må vidare tilläggas att
skogsforskningsinstitutet i samband med dessa provundersökningar varit i
tillfälle att i vissa hänseenden ytterligare förbättra undersökningsmetoderna.
Enligt vad utredningen erfarit, är det också institutets avsikt att om
stubbinventeringar i större skala komma till stånd utöva en fortgående kontroll
över möjliga felkällor och att successivt söka förfina metodiken.

I fråga om det sätt, varpå en på stubbinventeringar grundad avverkningsstatistik
kan tillgodose de tidigare nämnda krav, som enligt betänkandet böra
ställas på en dylik statistik, gör utredningen följande uttalande.

Vad först angår den tidrymd inom vilken avverkningsuppgifter på grundval
av stubbinventeringar kunna föreligga har skogsforskningsinstitutet tänkt
sig följande arbetsschema. Fältarbetet skulle utföras under tiden maj -oktober,
varvid de insamlade observationerna successivt insändas till institutet
och instansas på hålkort. Nästan omedelbart efter fältarbetets slutförande
skulle en maskinell bearbetning av materialet kunna ske och resultaten föreligga
i slutet av november eller början av december, således ungefär ett halvt
år efter den avverkningsperiod som undersökningarna skulle avse. Även om
ur vissa synpunkter något snabbare resultat kanske vore önskvärda, finner
utredningen likväl att det uppställda tidsschemat bör kunna godtagas.

I förevarande sammanhang vill utredningen dock påpeka, att till följd av
primärmaterialets beskaffenhet komma avverkningsuppgifterna att avse en
av kalenderåret oberoende avverkningssäsong. Om för vissa ändamål avverkningsuppgifter
per kalenderår erfordras, få därför metoder utarbetas
för en uppskattning av avverkningen per kalenderår.

Stubbinventeringsmetoden synes däremot vara varje annan för närvarande
praktiskt tänkbar metod överlägsen i det avseendet, att den på grundval
av ett och samma material ger kännedom om den totala avverkningens omfattning.
Särskilt må härvid erinras att den avverkning för egna behov, som
eljest visat sig synnerligen svåråtkomlig för statistisk uppskattning, kommer
att automatiskt ingå i stubbinventeringsmaterialet. Avverkningskvantiteterna
kunna därtill med tillfredsställande noggrannhet fördelas på trädslag
och diameterklasser på samma sätt som virkesförrådet och tillväxten.
Avverkning, virkesförråd och tillväxt erhållas därjämte uttryckta i samma
enhet (skogskubikmeter) och kunna direkt jämföras utan användning av
osäkra omvandlingsfaktörer.

Vilken geografisk fördelning av materialet, som kan erhållas, beror givetvis
på antalet provytor och är sålunda i sista hand en kostnadsfråga. Enligt
den av skogsforskningsinstitutet uppgjorda planen kan på grundval av varje
års material avverkningens omfattning redovisas för landet i dess helhet
samt för respektive norra, mellersta och södra Sverige. På grundval av de
under en femårsperiod insamlade materialen skulle motsvarande uppgifter
kunna lämnas för de olika länen.

Redovisning på ägarekategorier skulle enligt den föreliggande planen
likaledes kunna erhållas vart femte år.

Vad slutligen angår avverkningens sortimentssammansättning kan på
grundval av stubbinventering för olika trädslag erhållas en uppskattning av
avverkningens fördelning på huvudsortiment av gängse dimensioner genom
aptering med stöd av sortimentstabeller.

Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna uttala att stubbinventeringsmetoden
i alla väsentliga avseenden fyller de anspråk, som ur olika
synpunkter kunna ställas på en avverkningsstatistik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Utredningen vill i detta sammanhang omnämna att utredningsmannen för
kristidsorganens statistik torde komma att framlägga förslag om upprättande
av en statistik över träindustriens virkesfångst. Enligt utredningens mening
skulle en dylik fångststatistik utgöra ett värdefullt ytterligare led i den
skogliga statistiken. Utredningen vill härvid som ett önskemål uttala att eu
dylik statistik över förbrukarnas virkesfångst kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt och ge en så fullständig bild som möjligt av hur de i avverkningsstatistiken
redovisade kvantiteterna fördelas på olika förbrukare.

Utredningen har av anförda skäl kommit till den slutsatsen att stubbinventeringsmetoden
utgör en lämplig lösning av frågan om hur en avverkningsstatistik
bör ordnas.

Omläggning av riksskogstaxeringen.

Såsom förut nämnts förutsätter anordnandet av en avverkningsstatistik,
grundad på stubbinventeringar, en omläggning av riksskogstaxeringen på så
sätt, att varje års fältarbete fördelas över hela landet. I betänkandet påpekas,
att omläggningen för riksskogstaxeringens del skulle innebära att
resultaten av densamma icke, såsom för närvarande är fallet, komma att erhållas
successivt för de olika länen. Under det första året av omdrevet kunna
dock vissa riksmedeltal erhållas. Allteftersom taxeringsomdrevet fullföljes
kunna därefter motsvarande uppgifter erhållas för landsdelar och senare för
större län eller för grupper av län samt till sist, vid omdrevets avslutande,
för samtliga län. Förslag och kostnadsberäkningar beträffande en sådan omläggning
av riksskogstaxeringen ha på utredningens anmodan utarbetats av
skogsforskningsinstitutet. I samband härmed har institutet i fråga om konsekvenserna
för riksskogstaxeringens del av en dylik omläggning ansett att
i huvudsak följande fördelar kunna vinnas jämfört med nuvarande system.

Samtidiga virkesförrådsuppgifter erhållas för hela landet, vilket är synnerligen
värdefullt med hänsyn till att riksskogstaxeringens huvuduppgift är
att utarbeta översikter för hela riket och olika landsdelar. Nuvarande system
har i detta avseende stora brister, då riksmedeltalet för ett bestämt år är
sammansatt av länsmedeltal, vilka utgöras av dels aktuella siffror, dels ända
till 15 år gamla uppgifter. Vad detta betyder framträder tydligt, om man
skulle jämföra riksmedeltal, vilka äro sammansatta vid en tidpunkt, då de
äldsta taxeringarna härröra från södra Sverige, där siffrorna sannolikt äro
avsevärt för låga, med riksmedeltal vid en tidpunkt, då de äldsta taxeringarna
härröra från Norrland, där siffrorna kunna vara icke oväsentligt för
höga.

Genom att förrådsredovisningen är samtidig och avverkning och tillväxt
kunna hänföras till vissa år och årsperioder, föreligger eu vida större möjlighet
än hittills att följa virkeskapitalets förändringar i riket i dess helhet
eller med uppdelning på vissa delområden. En balansräkning kan med vissa
års mellanrum göras mellan å ena sidan ingående förråd med tillägg för
tillväxt och avdrag för avverkning och å den andra sidan utgående förråd.

Som eu väsentlig fördel i förhållande till nuvarande metod framstår vidare
möjligheten att vid kommande taxeringsomdrev kunna lämna länsvisa
uppgifter vart femte år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

För fastighetstaxeringen kunna tillförlitliga uppgifter erhållas vart femte
år enligt föreslagen metod. Beträffande länen inom mellersta och södra Sverige
kunna dock detaljerade uppgifter lämnas vart femte år först sedan taxeringen
slutförts i första omdrevet. Tills detta skett, d. v. s. om tio eller femton
år, kunna emellertid resultaten av den nyligen genomförda eller pågående
taxeringen i södra och mellersta Sverige enligt nuvarande metod anses
fullt tillfredsställande.

Vidare framhålles såsom en särskild fördel att den föreslagna metoden
ger möjlighet att följa nytillkomna kalmarker, årligen verkställda kulturer
samt röjningarnas och gallringarnas arealomfattning.

Ur organisationssynpunkt medför slutligen den föreslagna metoden att
arbetet varje år blir av samma omfattning, varigenom en fast lagledarstab
kan sysselsättas mera konstant.

Skogsforskningsinstitutet har dock samtidigt velat anföra följande nackdelar
med det föreslagna systemet, jämfört med nuvarande ordning:

Nuvarande taxeringsmetod lämnar ett inventeringsbesked för ett län, som
gäller för ett visst år. De differenser, som uppstå inom ett län under tiden
mellan de återkommande taxeringarna, kunna alltså exakt hänföras till en
bestämd tidsperiod. Den föreslagna metoden lämnar däremot ett resultat,
som sammanställts av årliga deltaxeringar inom ett län. Redovisningen av
arealer och detalj uppgifter i fråga om virkesförråd kommer därför att avse
det genomsnittliga tillståndet under taxeringsomdrevet. Efter ett taxeringsomdrev
av exempelvis tio år redovisas alltså ett resultat, som utgör medeltalet
av tio deltaxeringar. Vidare avse de differenser, som uppstå mellan
resultaten från två taxeringsoindrev, i detta fall skillnaden mellan genomsnittliga
tillstånd under två på varandra följande taxeringsoindrev. Här må
dock inskjutas, att uppgifter angående virkesförrådet dock icke komma att
avse det genomsnittliga förrådet under taxeringsomdrevet, eftersom dessa
uppgifter med hjälp av den årligen konstaterade tillväxten och avverkningen
kunna omräknas att avse slutåret. Nyss berörda nackdel gäller således icke
den totala förrådsredovisningen.

Den förut påtalade organisatoriska fördelen för institutet av en jämn arbetsuppgift
för varje år medför å andra sidan att anslagen icke utan stora
olägenheter kunna såsom nu är fallet varieras med hänsyn till tillfälliga
konjunkturer. Genomförandet av taxeringen kräver nämligen att varje årsprogram
utföres enligt ett på förhand fastställt schema.

Utredningen uttalar för sin del att den i likhet med skogsforskningsinstitutet
finner den ifrågasatta omläggningen av riksskogstaxeringen värd att
överväga även utan dess samband med avverkningsstatistiken. Särskilt med
tanke på de förändringar av virkesförrådets storlek i norra och södra Sverige,
som framkommit under senare tid, är det enligt utredningens mening
uppenbarligen en fördel att genom samtidiga taxeringsuppgifter för hela landet
erhålla jämförelsematerial för den fortsatta utvecklingen i detta hänseende.
Även i övrigt anser utredningen fördelarna av det nya systemet
överväga nackdelarna med detsamma. Vad särskilt beträffar olägenheten av
att den nya taxeringsmetoden icke ger kännedom om skogarnas tillstånd i
ett län för ett visst år framhåller sålunda utredningen, att den nya metoden
å andra sidan ger möjlighet att med kortare tidsintervaller än tidigare inom
länen följa de fortgående förskjutningarna i olika hänseenden, såsom i fråga
om virkesförrådets storlek och kalmarkernas omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Omläggningen av riksskogstaxeringen behöver därför enligt utredningens
mening icke utgöra något hinder för anordnande av en avverkningsstatistik
på grundval av stubbinventeringar i samband med fältarbetet för taxeringen.
Utredningen framhåller tvärtom att möjligheten till en dylik ur olika
synpunkter tillfredsställande lösning av frågan om avverkningsstatistikens
ordnande kan anses vara ett ytterligare vägande skäl för en omläggning av
riksskogstaxeringen. Härvid bör enligt utredningens uppfattning också beaktas,
att en på detta sätt ordnad avverkningsstatistik utgör ett värdefullt
komplement till riksskogstaxeringen i vissa hänseenden och kan direkt utnyttjas
vid analyser av riksskogstaxeringens material. Utredningen förordar
därför att en årlig avverkningsstatistik skall ordnas på grundval av
stubbinventeringar och att i samband därmed riksskogstaxeringen skall
omläggas.

Tidpunkten för omläggningen m. m.

Utredningen framhåller att två huvudspörsmål uppställa sig, då de förut
behandlade förslagen skola genomföras. Det första gäller frågan om tidpunkten
för avslutandet av den nu pågående riksskogstaxeringen och för
påbörjandet av det nya taxeringsomdrevet. Det andra gäller bestämmandet
av omdrevstiden för den nya riksskogstaxeringen.

Vad härvid först angår frågan om tidpunkten för slutförandet av nuvarande
taxeringsomdrev och påbörjandet av ett nytt omdrev, kombinerat
med stubbinventeringar, understryker utredningen angelägenheten av att
omläggningen skall ske snarast möjligt för att man skall få till stånd en
avverkningsstatistik. I nu pågående omdrev återstå emellertid sex län att
taxera, nämligen Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands
och Västmanlands län. Med hittillsvarande årliga anslagsbelopp för
riksskogstaxeringen skulle taxeringen av dessa län kräva en tid av två år
och således kunna slutföras först under budgetåret 1953/54. Att avbryta
den nu pågående taxeringen eller att avstå från att fullfölja densamma för
vissa län anser utredningen uteslutet. Däremot kan taxeringens slutförande
påskyndas, om erforderliga medel ställas till förfogande. Då vidare vissa
begränsningar av de ursprungligen beräknade kostnaderna synas vara möjliga
vid det återstående taxeringsarbetet, förordar utredningen att erforderliga
anslag beviljas för att slutföra den nu pågående riksskogstaxeringen
redan under budgetåret 1952/53. Den nya taxeringen och den därmed
kombinerade avverkningsstatistiken skulle i så fall kunna igångsättas
under budgetåret 1953/54.

Vad beträffar frågan om omdrevstiden för den nya riksskogstaxeringen
erinrar utredningen till en början om att den föreslagna uppläggningen av
densamma, innebärande en successiv genomgång av ett antal över hela landet
fördelade taxeringstrakter, förutsätter att ett fast tidsschema uppgöres.
Vid valet av ett dylikt tidsschema kunna olika alternativ tänkas. Vid planläggningen
av den nu pågående taxeringen räknade man med att kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

successivt slutföra taxeringsarbetet i de olika länen under en tidrymd av
femton år. Utredningen har vid planläggningen av den nya taxeringen funnit
att kostnaderna för ett femtonårigt omdrev bli endast obetydligt högre
än kostnaderna för den nuvarande taxeringen enligt det ursprungliga programmet
för densamma. EU så långt omdrev anser utredningen dock medföra
betydande olägenheter, främst med avseende på möjligheterna att erhålla
tillförlitliga uppskattningar av avverkningarna i olika delar av landet
och även med hänsyn till att arealuppgifterna för länen i så fall skulle
komma att ge resultat för i medeltal sju och ett halvt år tillbaka. Enligt
utredningens mening kunna därför starka skäl anföras för ett tioårigt omdrev
för hela landet. Med hänsyn till den betydande kostnadsökning, som
detta alternativ skulle medföra, har utredningen emellertid ansett sig böra
rekommendera en lösning, innebärande ett femtonårigt omdrev för Norrland
och Dalarna och ett tioårigt omdrev för övriga delar av landet. I betänkandet
anföres att, enligt vad utredningen erfarit, ett något längre omdrev
kan försvaras för norra Sveriges del. Med hänsyn till de stora områden,
som de nordsvenska länen omfatta, torde nämligen även under ett femtonårigt
omdrev efter hand erforderliga uppgifter för de olika länen kunna
erhållas. Behov av kortare tidsintervall för taxeringarna gör sig däremot
gällande i mellersta och södra Sverige, där omsättningen av virkesförrådet
genom tillväxt och avverkning sker betydligt snabbare än i de norra delarna
av landet. Med hänsyn till länens olika storlek i mellersta och södra Sverige
har utredningen även övervägt möjligheten att ha ett tolvårigt taxeringsomdrev
för en viss grupp av dessa län och ett tioårigt omdrev för återstoden.
Då kostnadsbeparingen vid en dylik ytterligare differentiering
skulle bli tämligen liten i jämförelse med olägenheterna av att arbetet utsträckes
i tiden, har utredningen dock stannat för det alternativ, som innebär
ett femtonårigt omdrev för norra Sverige och ett tioårigt omdrev för
hela södra Sverige.

Jag torde senare få återkomma till utredningens kostnadsberäkningar
men vill redan i detta sammanhang nämna, att slutförandet av nu pågående
taxering under budgetåret 1952/53 beräknas draga en kostnad av
341 000 kronor och att den årliga kostnaden för den nya taxeringen beräknas
till 332 000 kronor. Sistnämnda belopp innebär en årlig merkostnad av
89 000 kronor i jämförelse med den nuvarande taxeringsmetoden och ett
femtonårigt omdrev. Av denna merkostnad sammanhänger omkring hälften
direkt med stubbinventeringen och bearbetningen av materialet från densamma.
Återstoden härrör från minskningen av omdrevet för södra och
mellersta Sverige från femton till tio år. Utredningen framhåller att denna
minskning av omdi-evstiden visserligen aktualiserats av taxeringens omläggning
men att det kortare intervallet är så värdefullt ur ren förrådsuppskattningssynpunkt,
att införandet av detsamma bör övervägas, även om
den nuvarande taxeringsmetoden bibehålies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Virkesmätningsstatistik.

Ehuru utredningen icke velat förorda en avverkningsstatistik, grundad på
uppgifter från virkesmätningsföreningarna om inmätta kvantiteter virke,
anser utredningen att dylika uppgifter kunna utgöra ett i vissa hänseenden
värdefullt komplement till stubbinventeringsmaterialet. Inom de län, där
virkesmätningsföreningar inmäta en större del av virkesfångsten, kunna enligt
utredningens mening mätningsuppgifterna med fördel utnyttjas för
ifrågavarande ändamål. Utredningen finner det vidare i och för sig önskvärt
att man skall kunna dels jämföra de olika föreningarnas verksamhet,
dels få en enhetlig bild av den totala verksamheten.

I betänkandet anföres vidare att virkesmätningsföreningarna visserligen
förfoga över ett mycket ingående material angående en icke obetydlig del
av den årliga virkesfångsten men att detta material, till följd av det olika
sätt varpå föreningarna redovisa sin verksamhet, dock endast utnyttjas för
mycket summariska sammanställningar. Enhetlighet har emellertid numera
ernåtts i fråga om metoderna för virkesmätning, i det att skogsstyrelsen
befullmäktigats att meddela vissa föreskrifter för virkesmätning och att
utöva tillsyn över denna verksamhet. Skogsstyrelsen har vidare redan tidigare
beaktat önskvärdheten av en enhetligare redovisning av virkesmätningsföreningarnas
statistik och har år 1948 i skrivelse till virkesmätningsrådet
anhållit om rådets medverkan till att få vissa mätningsföreningars
redovisningar av utförda virkesmätningar uppställda på ett enhetligare sätt.
I anledning härav rekommenderade virkesmätningsrådet de ifrågavarande
föreningarna att omlägga och komplettera sin redovisning i åsyftad riktning.

Utredningen har efter genomgång av mätningsföreningarnas årsberättelser
likväl funnit, att möjligheterna till jämförelse i fråga om olika mätningsföreningars
redovisning av virkesfångsten alltjämt äro begränsade.
Utredningen har därför ansett sig böra söka fullfölja skogsstyrelsens initiativ
på detta område och har för detta ändamål inlett överläggningar i frågan
med en representant för virkesmätningsrådet. Vid dessa överläggningar
har framkommit att någon fullständigare omläggning av samtliga mätningsföreningars
redovisning för närvarande icke är möjlig med hänsyn till
bland annat de kostnader, som eu dylik omläggning skulle åsamka föreningarna.
Överenskommelse har emellertid träffats med virkesmätningsrådet,
att rådet genom skrivelser till mätningsföreningarna skall söka tillmötesgå
utredningens önskemål med avseende på de inmätta kvantiteternas fördelning
på sortiment och ägarekategorier. Enligt utredningens mening skulle
ett tillgodoseende av dessa önskemål ganska väl fylla det behov av enhetlighet
i mätningsföreningarnas redovisning, som för närvarande finnes.

Den centrala sammanställningen av virkesmätningsuppgifterna förutsattes
skola såsom hittills ske hos skogsstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet
för virkesmätningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Flottningsstatistikens förläggning.

Utredningen erinrar om att den årsstatistik över flottningsverksamheten
i riket, som kommerskollegium utarbetar, tidigare i viss mån utnyttjats såsom
en, låt vara ofullständig awerkningsstatistik. Dess användbarhet för
detta ändamål har visserligen efter hand blivit alltmera begränsad, allteftersom
vid sidan av flottningen även andra transportsätt kommit till användning
för virkestransporterna. Enligt utredningens mening är det emellertid
i och för sig av intresse att fortlöpande kunna följa flottningsverksamhetens
omfattning.

I betänkandet anföres härefter, att kommerskollegium för närvarande
saknar särskilda anslag för flottningsstatistiken. Denna har därför kommit
att belasta andra anslag och sålunda att i viss män inkräkta på verkets
övriga statistiska arbetsuppgifter. Flottningsstatistiken synes även
ligga helt vid sidan av verkets övriga administrativa och statistiska verksamhetsområden.
Utredningen ifrågasätter med hänsyn till nu berörda förhållanden,
om icke denna statistik bör överflyttas till skogsstyrelsen. Såsom
ytterligare skäl härför anföres bland annat, att flottningsverksamheten
ligger tämligen nära de områden, som skogsstyrelsens förvaltning omfattar.
Sålunda äro virkesmätningsstatistiken och flottningsstatistiken mycket näraliggande
arbetsuppgifter och det kan synas ändamålsenligt att hela ifrågavarande
statistik skall utarbetas inom ett och samma verk. Vidare påpekar
utredningen att det i fråga om såväl virkesmätningsstatistiken som
flottningsstatistiken torde vara värdefullt att statistiken utföres inom ett
verk, som förfogar över skoglig sakkunskap. Därest flottningsstatistiken
skulle överflyttas till skogsstyrelsen, förutsätter utredningen att flottningsföreningarna
liksom tidigare skola ha skyldighet att lämna för statistiken
erforderliga uppgifter.

Prisstatistik för rundvirke och rotköp.

Utredningen erinrar om att vissa prisuppgifter rörande virke för närvarande
äro tillgängliga hos olika myndigheter liksom också hos enskilda
sammanslutningar. Vidare insamlas genom länsstyrelsernas försorg vissa
noteringar av virkespriser. Ytterligare prismaterial finnes i form av prisavtal
mellan skogsägareföreningarna och köpareparten. Beträffande beskaffenheten
av dessa olika prisuppgifter anför utredningen följande.

Domänstyrelsens prisuppgifter torde påverkas av domänverkets egna försäljningspriser
och anses därför kanske ligga något över det representativa
genomsnittet för samtliga skogsägare. Värdet av länsstyrelsernas prisnoteringar
har framhållits av olika skogliga myndigheter, men tvivel ha också
framkommit om noteringarnas tillförlitlighet åtminstone i vissa fall, då
prisbelopp noterats utan närmare kontakt med virkesmarknadens parter.
Vad slutligen angår prisavtalen mellan marknadsparterna uppgivas dessa
ge en god uppfattning om minimipriserna. Priser under avtalens bestämmelser
anses nämligen endast kunna uppkomma för sent utbjudna virkes -

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

partier, som skogsägareföreningarna icke själva kunna omhändertaga, överpriser
sägas däremot förekomma i stor utsträckning i de södra delarna av
landet och även spela en viss roll i lokala marknader på andra håll.

Enligt utredningens mening är det ett allmänt intresse att få kännedom
om skogsproduktionens värde. Vidare framhåller utredningen att för skogsbrukets
del en prisstatistik, som ger tillförlitlig kunskap om marknadsförhållandena,
självfallet är av betydelse för skogsskötselns inriktning. Då den
nya skogsvårdslagen förutsätter en ekonomisk målsättning för skogsvården,
är det enligt utredningens mening även ur denna synpunkt av vikt att en
så god kännedom som möjligt erhålles om skogsbrukets ekonomiska förutsättningar.
Utredningen erinrar också om betydelsen av en tillfredsställande
prisstatistik vid uppgörande av fastighetstaxeringar liksom också vid kreditgivningen
för rationalisering av ofullständiga jordbruk. Slutligen framhålles
arbetarpartens intresse av att ha tillgång till dylika uppgifter.

I betänkandet framhålles, att det är svårt att lösa frågan om ordnandet
av prisstatistik för rundvirke på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har
övervägt möjligheten att få till stånd en prisstatistik genom insamling av
representativa uppgifter om faktiska priser. Denna väg har dock icke ansetts
framkomlig för närvarande, utan utredningen inskränker sig till att
såsom underlag för en fortlöpande årlig prisstatistik föreslå prisnoteringar
av ungefärligen det slag, som hittills utarbetats av länsstyrelserna. Utredningen
anger dock härvid vissa riktlinjer för utarbetandet av dessa noteringar
samt föreslår en fastare organisation för verksamheten.

Materialet för ifrågavarande noteringar förutsättes skola såsom hittills
utgöras av olika källor, såsom prisavtal, auktionspriser, vissa faktiska prisuppgifter
in. m. Utredningen anser det dock lämpligt, att uppgifter från
olika källor redovisas var för sig. Sålunda bör enligt dess mening icke en
sammanjämkning ske av avtalspriser och på ett eller annat sätt erhållna
faktiska prisuppgifter eller uppskattningar av prisförhållandena, utan i stället
böra olika prisserier uppläggas efter arten av de källor, som anlitas. Vidare
föreslår utredningen att ett enhetligt schema skall utarbetas med avseende
på de sortiment, dimensionsklasser o. s. v., som prisnoteringarna skola
avse. Härvid förutsättes att den centrala myndighet, som skall handha prisstatistiken,
i samråd med andra skogliga organ och berörda organisationer
skall utarbeta närmare föreskrifter i dessa och andra avseenden.

Den lokala insamlingen av prismaterialet bör enligt utredningens mening
överflyttas från länsstyrelserna till skogsvårdsstyrelserna, eftersom
dessa förfoga över erforderlig sakkunskap och även i övrigt ha anledning
att kontinuerligt följa skogsbrukets ekonomiska förhållanden. Utredningen
föreslår dock att skogsvårdsstyrelserna, då särskild granskning av prisuppgifterna
är erforderlig, skola verkställa denna i samråd med domänstyrelsens
revirförvaltningar, representanter för parterna på virkesniarknaden
och andra sakkunniga.

Den centrala sammanställningen av prisnoteringarna föreslås skola uppdragas
åt skogsstyrelsen, vilken redan tidigare i viss utsträckning utfört

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

dylika sammanställningar och har erforderlig expertis till sitt förfogande.
I samband härmed förordar utredningen att skogsvärderingsinstruktionen
skall ändras så att det skall ankomma på skogsstyrelsen att efter samråd
med domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut utarbeta de uppgifter
om virkespriser in. in., som tillställas länsstyrelserna för allmän fastighetstaxering.

Åtgärder rörande lönestatistiken för skogsarbetare.

I betänkandet anföres, att den enda offentligt tillgängliga lönestatistiken
för skogsarbetare grundar sig på de uppgifter om de normala dagsförtjänsterna
för huggare och körare, som socialstyrelsen årligen inhämtar från domänverkets
revirförvaltare. Denna statistik har sedan länge ansetts otillfredsställande,
då uppgifterna i stor utsträckning ha karaktären av uppskattningar.
Utredningen anser att det föreligger ett angeläget behov av
tillförlitliga offentliga löneuppgifter för skogsarbetare. Den konstaterar emellertid
samtidigt, att det är svårt att finna en tillfredsställande lösning av
denna fråga, då det till följd av skogsarbetets natur är svårt att erhålla
en redovisning av den arbetstid, som löneinkomsten avser. Utredningen anser
dock möjlighet finnas att genom samverkan mellan arbetsgivare- och
arbetarparterna inom skogsbruket samt det allmänna erhålla ett tillfredsställande
material för en dylik lönestatistik. Den har därför tagit initiativ
till överläggningar i ämnet mellan ifrågavarande parter. Härvid har uppnåtts
en principiell överenskommelse om dylik samverkan. Genomförandet i
praktiken av denna överenskommelse är dock, enligt vad som framhålles i
betänkandet, beroende av fortsatta förhandlingar mellan parterna.

Förslag angående upprättande av en skogsstatistisk årsbok.

Förutom de förslag om förbättringar av den skogliga statistiken, som
skogsstatistikutredningen framlägger, fäster utredningen uppmärksamheten
på behovet av en samlad överblick av förhållandena på det skogliga
området. Utredningen framhåller att den statistik, som rör skogsbruket och
dess förädlingsindustrier, för närvarande utarbetas hos olika myndigheter
och publiceras på skilda håll och att det skulle vara av värde om de upplysningar,
som denna statistik ger, kunde samlas och framläggas på ett
sådant sätt, att en systematisk överblick kunde erhållas över denna betydelsefulla
del av svenskt näringsliv.

En dylik publikation skulle enligt utredningens mening fylla en uppgift
inom den offentliga förvaltningen och dessutom vara av värde för organisationer
och enskilda. Utredningen anför vidare att en publikation av detta
slag skulle fylla ett behov för den informationsverksamhet gentemot utlandet,
som numera kräves i alltmera ökad omfattning. Utredningen erinrar
härvid att det synes vara en allmän tendens inom olika grenar av den offentliga
förvaltningen, att myndigheterna skola påtaga sig vissa allmänna

Kungl. Maj. ts proposition nr 118.

informationsuppgifter såväl för den svenska allmänheten som gentemot utlandet.
Såsom en enkel och föga kostnadskrävande lösning av denna fråga
föreslår utredningen att skogsstyrelsens nuvarande årsbok skall utvidgas
till en allmän skogsstatistisk publikation. Den skogsvårdsstatistik, som för
närvarande utgör årsbokens huvudsakliga innehåll, skulle därvid inskränkas
till mera sammanfattande översikter. I stället skulle årsboken, så långt
lämpligt material finnes tillgängligt, ge en statistisk överblick över skogstillgångarna
och skogsproduktionen samt över de ekonomiska och sociala
förhållandena inom skogsbruket och skogsindustrierna.

Utredningens kostnadsberäkningar.

Utredningens förslag rörande den skogliga statistikens organisation innebära
ökade anslagsbehov för dels skogsforskningsinstitutet, dels skogsstyrelsen.

För skogsforskningsinstitutets del sammanhänga ifrågavarande
kostnadsökningar med den föreslagna omläggningen av riksskogstaxeringen
och med de stubbinventeringar, som avses skola utföras i samband
med en ny riksskogstaxering såsom underlag för en avverkningsstatistik.
Härvid böra enligt utredningens förslag vissa anslagsökningar medges
för att möjliggöra att nu pågående omdrev av riksskogstaxeringen kan
slutföras redan under budgetåret 1952/53. Vidare beräknas den nya riksskogstaxeringen
och den awerkningsstatistik, som föreslås skola upprättas
i samband med denna, kräva dels vissa engångskostnader, dels en ökning av
de årliga anslag, som för närvarande utgå för ifrågavarande ändamål. På
grundval av kostnadsberäkningar, som skogsforskningsinstitutet verkställt
på utredningens anmodan, anför utredningen rörande dessa anslagsfrågor
bland annat följande.

Vad beträffar slutförandet redan under budgetåret 1952/53 av nu pågående
taxeringsomdrev innebär detta att utöver det ordinarie taxeringsprogrammet
för sommaren 1952, omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län, skulle även Östergötlands och Gotlands län
taxeras under samma tid. Såsom fÖTut sagts finner utredningen det angeläget
att med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt få till stånd
en awerkningsstatistik kunna påbörja ett nytt taxeringsomdrev för hela
landet. En forcering av det nu pågående taxeringsomdrevet kan ske med
iakttagande av vissa besparingar och den nu ifrågasatta forceringen utgör
egentligen endast en inhämtning av den eftersläpning av den länsvisa taxeringen,
som förorsakats genom att riksskogstaxeringens anslag reducerats
från budgetåret 1948/49. Kostnaderna för taxeringen av Östergötlands och
Gotlands län kunna sålunda reduceras med omkring 40 procent, eftersom
det nya taxeringsomdrevet beräknas i viss mån kunna ge erforderligt fyllnadsmaterial.
Vidare kunna kostnaderna för de återstående fyra mälardalslänen,
således Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län,
nedbringas med något över 20 procent av den anledningen att taxeringsmaterialet
för dessa län kan kompletteras med material, som insamlades under
våren 1950 för eu av södra Sveriges skogsindustrisakkunniga anordnad
snabbinventering av virkesförrådet i vissa ännu otaxerade delar av landet.

2 liihang till riksdagens protokoll 1952. i samt. Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Med iakttagande av de nu nämnda besparingsmöjligheterna beräknar utredningen
de sammanlagda kostnaderna för slutförandet av nu pågående
taxeringsomdrev till 341 000 kronor. Jämfört med det ursprungliga programmet
innebär detta enligt betänkandet vid nuvarande kostnader för fältarbetet
en besparing med omkring 127 000 kronor.

Till belysande av de årliga kostnaderna för riksskogstaxeringen och den
därmed kombinerade avverkningsstatistiken efter en omläggning av verksamheten
erinrar utredningen att sedan budgetåret 1949/50 ett årligt belopp
av 190 000 kronor utgått för riksskogstaxeringen. Nämnda belopp innebär
emellertid en nedskärning av det ursprungliga årsprogrammet och en temporär
förlängning av taxeringsomdrevet. Med nuvarande taxeringsmetod
och femton års omdrev skulle de årliga kostnaderna för närvarande utgöra
270 000 kronor.

I betänkandet framhålles härefter, att en omläggning av riksskogstaxeringen
enligt utredningens förslag skulle medföra en merkostnad i första
hand därigenom att inspektionen av fältarbetet och bearbetningen av de insamlade
avverkningsuppgifterna fordra en viss förstärkning av skogsforskningsinstitutets
personal. Även bortsett från avverkningsstatistiken finner
utredningen det skäligt att föreståndaren för avdelningen för skogstaxering,
i likhet med vad som är fallet inom övriga avdelningar vid institutet, skall
som närmaste man ha till sitt förfogande en tjänsteman i försöksledares
ställning. Vidare anför utredningen att om taxeringen omlägges så att fältarbetet
kommer att bedrivas över hela landet, kommer föreståndaren för
avdelningen för skogstaxering ej att ha möjlighet att, såsom nu sker, direkt
följa och övervaka samtliga taxeringslag. Bearbetningen av stubbinventeringsmaterialet
skulle likaledes öka avdelningens arbetsbörda. För biträde
vid dessa arbeten föreslås inrättande av dels en försöksledartjänst i
lönegrad Ce 29, dels en skogsbiträdestjänst i lönegrad Ce 16. Kostnaderna
för dessa tjänster anges till 26 640 kronor per år.

Utredningen framhåller vidare att storleken av de årliga kostnaderna i
övrigt i huvudsak beror på längden av den tidrymd, som utmätes för hela
taxeringsomdrevet. Ett femton års omdrev för hela landet skulle draga endast
obetydligt högre kostnad än vad den nuvarande taxeringen skulle göra
för närvarande, om det ursprungliga programmet för densamma fullföljts.
De årliga kostnaderna för det av utredningen förordade alternativet med
ett femtonårigt omdrev i norra Sverige och ett tioårigt omdrev i mellersta
och södra Sverige beräknas till 332 000 kronor. Jämfört med anslaget för
innevarande budgetår innebär detta en merkostnad av 142 000 kronor. Då
den nedskärning av riksskogstaxeringens omfattning, som skett under de
senaste åren, enligt utredningens mening måste betraktas som en nödfallsåtgärd
och i längden icke kan anses försvarlig, anses jämförelsen emellertid
i stället böra avse det ursprungliga programmet för nuvarande omdrev. Vid
en dylik jämförelse skulle merkostnaden bli 89 000 kronor per år. Omkring
hälften av denna merkostnad sammanhänger direkt med stubbinventeringen
och bearbetningen av materialet från densamma. Återstoden här -

Kungl. Maj. ts proposition nr 118.

rör från minskningen av omdrevet för södra och mellersta Sverige från
femton till tio år. Merkostnaden har vidare begränsats något genom att
vissa i den nuvarande taxeringen ingående observationer icke airsetts be*
höva företagas under nästa taxeringsomdrev.

Vid beräkningen av kostnaderna för den nya riksskogstaxeringen har utredningen
förutsatt att taxeringslagen skola vara utrustade med motorfordon.
Härigenom skulle nämligen enligt betänkandet vinnas en årlig besparing
av kostnaderna för fältarbetet med omkring 29 000 kronor. För inköp
av motorfordon erfordras å andra sidan ett engångsbelopp av 156 000 kronor.

Därest en ny riksskogstaxering i enlighet med utredningens förslag skall
igångsättas redan under år 1953, fordras vidare redan under budgetåret
1952/53 vissa belopp till förberedelsearbeten. Av denna anledning böra de
föreslagna försöksledare- och skogsbiträdestjänsterna inrättas redan den 1
januari 1953. Under nästkommande budgetår fordras därför en förstärkning
av skogsforskningsinstitutets avlöningsanslag med 13 320 kronor samt
ett utrustningsanslag av 2 000 kronor till möbler för nämnda befattningshavare.
För uppgörande av kartor till den nya riksskogstaxeringen beräknas
slutligen ett belopp av 10 000 kronor.

För slutförande av den nu pågående riksskogstaxeringen och påbörjande
av ett nytt taxeringsomdrev i enlighet med utredningens förslag fordras sålunda
under vartdera budgetåret 1952/53 och 1953/54 enligt utredningens
beräkningar följande anslag.

1952/53.

. Kronor

Avlöningar (till en försöksledare och ett skogsbiträde

fr. o. m. V1 1953)................................ 13 320

Utrustning (möbler till försöksledare och skogsbiträde) 2000

Riksskogstaxering och avverkningsstatistik:

Sluttaxering...................................... 341 000

Kartor m. m..................................... 10 000 351 000

366 320

1953/54.

Utrustning (motorfordon) .......................... 156 000

Riksskogstaxering och avverkningsstatistik:

Ärliga kostnader:

a) fältarbete.................................... 284 000

b) bearbetning.................................. jl8 000 332 000

488 000

Vad härefter angår skogsstyrelsen skulle denna, såsom förut
nämnts, enligt utredningens förslag få vissa nya statistiska uppgifter. Sålunda
skulle styrelsen förutom den nuvarande statistiken över skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet även omhänderha viss statistik rörande virkesmät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

ning, flottningsverksamhet och rundvirkespriser. Vidare skulle styrelsens
nuvarande årspublikation utvidgas till en skogsstatistisk årsbok. Utredningen
föreslår i detta sammanhang att skogsstyrelsen skall erhålla en kvalificerad
statistisk tjänsteman i 29 lönegraden och anför härom följande.

Styrelsen har redan nu relativt omfattande statistiska arbetsuppgifter. Sålunda
sammanställes inom styrelsen en rätt utförlig statistik över skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. För denna statistik och för registreringsändamål
använda sig styrelsen och skogsvårdsstyrelserna vidare av ett visst
blankettmaterial, som torde behöva stå under tillsyn av en fackman för
vinnande av fortgående arbetsbesparingar. Vidare sker genom skogsstyrelsens
försorg en ganska betydande statistisk rapportering till olika internationella
organisationer. För erhållande av enhetlighet i denna rapportering
om skogsbruket och skogsindustrierna har nämligen densamma i stor utsträckning
anförtrotts skogsstyrelsen även beträffande sådana uppgifter,
som styrelsen icke själv har tillgängliga utan måste i andra hand inhämta
från olika myndigheter och organisationer. Härtill komma de nya statistiska
arbetsuppgifter, som enligt utredningens mening böra uppdragas åt skogsstyrelsen,
således virkesmätningsstatistiken, flottningsstatistiken, prisstatistiken
samt utarbetande av en skogsstatistisk årsbok. Slutligen vill utredningen
anföra, att skogsstyrelsen även vid sidan av de egna statistiska arbetsuppgifterna
kan ha behov av statistisk sakkunskap i sin ämbetsutövning.
Behov härav föreligger t. ex. vid bedömande av på andra håll utförda
statistiska sammanställningar i frågor, till vilka skogsstyrelsen har att taga
ställning.

Enligt utredningens uppfattning fordra flertalet av de arbetsuppgifter,
som skulle åligga ifrågavarande befattningshavare, att denne besitter förhållandevis
omfattande administrativa och statistiska erfarenheter. Utredningen
föreslår därför att befattningen i fråga skall utgöra en förste aktuarietjänst
i lönegrad Ce 29. Till följd av de nya arbetsuppgifter, som enligt
utredningens förslag skulle uppdragas åt skogsstyrelsen, föreslår utredningen
vidare en förstärkning av icke-ordinarieposten i styrelsens avlöningsståt,
motsvarande kostnaderna för ett skrivbiträde i lönegrad Cf 4.

Vid ett genomförande av utredningens förslag skulle vidare styrelsens omkostnader
komma att öka. Då innehavaren av den föreslagna befattningen
som förste aktuarie bland annat skall deltaga i organisationen av skogsvårdsstyrelsernas
statistiska arbete, fordras ökade medel för resekostnader.
Även andra omkostnader, bland annat för tryckning av formulärblanketter
och styrelsens årsbok, beräknas komma att stiga. Till ökade omkostnader
av här nämnda slag beräknar utredningen ett sammanlagt belopp av 5 000
kronor.

Kungi. Maj:ts proposition nr 118.

Yttrandena.

Allmänt.

Behovet av en förbättring, utökning och samordning av den skogliga statistiken
vitsordas genomgående i yttrandena. Från olika håll understrykes
vidare att avsaknaden av en tillförlitlig årlig avverkningsstatistik utgör den
största bristen i den nuvarande skogliga statistiken. Vissa myndigheter och
organisationer framhålla härjämte behovet av en tillfredsställande prisstatistik
för skogsprodukter. Även i andra hänseenden, såsom i fråga om
den offentliga lönestatistiken för skogsarbetare, påtalas behovet av förbättringar.

Utredningens förslag rörande utformningen av den skogliga statistiken
tillstyrkes i allt väsentligt av remissinstanserna. Vissa erinringar göras dock
i ett par hänseenden. Sålunda förordas i några yttranden en kortare omdrevstid
för hela den nya riksskogstaxeringen än vad utredningen föreslagit. Vidare
äro meningarna delade om hur prisstatistiken för skogsprodukter bör
ordnas och om vilken myndighet, som bör omhänderha denna statistik.
Även i en del mindre detaljfrågor framkomma kritiska synpunkter och avvikande
uppfattningar.

Anordnande av avverkningsstatistik.

1 samtliga yttranden, som beröra frågan, tillstyrkes utredningens förslag
om anordnande av en årlig avverkningsstatisk på grundval av en stubbinventering
i samband med riksskogstaxeringen. Sveriges skogsägareförbund och
Sveriges industriförbund anföra i gemensamt yttrande följande härom.

Vad beträffar det framlagda förslaget om att grunda avverkningsstatistiken
på stubbinventering i samband med riksskogstaxeringen, finna förbunden
den bevisning om genomförbarheten och pålitligheten av en sådan metod,
som skogsforskningsinstitutet lämnat, övertygande. Förbunden ha i livligt
minne de påtagliga brister och svårigheter, som vidlådde det på sin tid gjorda
försöket att grunda en avverkningsstatistik på deklarationer från skogsägarna,
samt måste bestämt varna för en återgång till någon sådan metod.
Den nu föreslagna metoden är enkel och klar i sin uppläggning samt besitter
dessutom den synnerliga fördelen, att den redovisar resultaten på ett sätt,
som nära korresponderar med riksskogstaxeringens material för den skogliga
produktionen, virkesförråd och tillväxt. Det bör därför bli möjligt atl
på grundval av den nya riksskogstaxeringen, kompletterad med den nya avverkningsstatistiken,
uppgöra fortlöpande balansräkningar över hushållningen
med landets skogskapital. Det torde väl knappast behöva framhållas,
att detta måste vara av största värde som underlag för statsmakternas handlande
på det skogspolifiska området och i övrigt vid bedömandet av skogsekonomiska
och näringspolitiska spörsmål överhuvud taget.

Statens skogsforskningsinstitut uttalar att det förhållandet att stubbinventeringens
slutresultat utmynnar i en avverkningsstatistik, uttryckt i skogskubikmeter
med fördelning på trädslag och diameterklasser, eller alltså

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

samma måttenhet och fördelning som användas vid redovisningen av tillväxt
och avverkning, gör denna form av årlig avverkningsstatistik överlägsen
varje annan hittills tillämpad eller prövad väg till statistik över avverkade
kvantiteter. Institutet tillstyrker därför, att avverkningsstatistiken
skall sammankopplas med riksskogstaxeringen på det sätt, som utredningen
föreslår.

Även flertalet skogsvårdsstyrelser göra starkt positiva uttalanden för
stubbinventeringsmetoden. Metodens fördel ur synpunkten alt uppgiftslämning
ej behöver förekomma understrykes särskilt av, bland andra,
Svenska lantarbetsgivareföreningen samt Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.

Vissa remissinstanser göra, jämte det de tillstyrka att stubbinventeringsmetoden
skall användas såsom grundval för en avverkningsstatistik, den
reservationen att de själva sakna tillräckliga erfarenheter för att bedöma
metodens tillförlitlighet men förutsätta att skogsforskningsinstitutets undersökningar
på området utgöra en tillfredsställande borgen i detta hänseende.
Uttalanden av denna innebörd göras av, bland andra, domänstyrelsen, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt flera skogsvårdsstyrelser. I några yttranden kommer
en något större tvekan om stubbinventeringsmetodens säkerhet för närvarande
till synes. Skogshögskolans lärarråd uttalar sålunda att man av försiktighetsskäl
ej bör definitivt binda sig vid den nya metoden, förrän
denna försöksvis tillämpats så länge att man funnit den motsvara sitt ändamål
och de förhoppningar man ställer på densamma. Även ett par skogsvårdsstyrelser
ge uttryck för en viss tvekan på denna punkt. Skogsvårdsstyrelscrna
i Kronobergs, Älvsborgs och Jämtlands län beröra i detta hänseende
frågan om möjligheterna att särskilja stubbar från olika avverkningssäsonger.

Sistnämnda spörsmål behandlas även av statens skogsforskningsinstitut,
som härom uttalar följande.

Institutet, som försöksvis utfört stubbinventering sedan år 1947, har
funnit att denna metod bör vara en framkomlig väg. En av de svårigheter,
som härvid uppstått, har varit att avgränsa avverkningssäsongerna mot varandra.
Genom att välja vegetationsperiodens början såsom gräns mellan de
olika avverkningssäsongerna har dock denna avgränsning lätt kunnat verkställas
under fältarbetet. Sommaravverkningarna karakteriseras av att toppskottstillväxten
börjat, vilket man kan konstatera av å marken kvar liggande
toppar etc. Vidare visa stubbarna tydliga spår av att vara avverkade under
savtid genom att barken släpper från veden. Härtill kommer att avverkningen
vid ifrågavarande tidpunkt av awerkningssäsongen i det närmaste ligger
nere, varför antalet gränsfall blir ett minimum. Vegetationsperiodens början
utgör icke ett bestämt datum från ena året till det andra, ej heller från
trakt till trakt, men vad som ej registreras det ena året kommer med nästa
år, varigenom för flera år genomsnittet kan anses riktigt. Avverkningssäsongernas
något olika längd kommer sålunda närmast att korrespondera med
vegetationsperiodens olika längd skilda år. Frågan är dock kanske av mindre
betydelse på grund av att, som förut framhållits, avverkningskvantiteten

Kungl. Maj.ts proposition nr 118. 23

under vår- och försommarmånaderna utgör en mycket liten del av årets
totala avverkning.

Vad gäller frågan om bestämning av ett års vinter- respektive sommaravverkning
gentemot tidigare års finnas flera klara indicier, i första hand
stubbens allmänna utseende, i andra hand barrens färg på klarliggande ris
och grenar. Härjämte utgöra spår av sågspån från närmast föregående vintersäsong
och barravfall i sågskäret å stubbar från tidigare avverkningssäsonger
utmärkta kännetecken. I tvivelaktiga fall tages borrspån från
stubben och från intillstående träd (tvillingträd), varefter genom uppläggning
av årsringsdiagram i de flesta fall kan avgöras vilken avverkningssäsong
trädet fällts. Beträffande en viss kvot av stubbinventeringsytorna
finnes dessutom möjlighet att genom kontakt med skogsägare direkt taga
reda på när avverkningen är verkställd. På så sätt kan man skaffa sig korrektionsfaktorer,
om det skulle anses nödvändigt.

Med detta har institutet velat framhålla, att en avgränsning av stubbinventeringen
till att avse närmast föregående avverkningssäsong är möjlig
och genomförbar.

Konjunkturinstitutet gör den anmärkningen att den föreslagna avverkningsstatistikens
låga representativitet icke medger årliga uppgifter om avverkningskvantiteternas
fördelning på olika kategorier av skogsägare. En
sådan redovisning skulle enligt institutets uppfattning ha stort intresse med
hänsyn till olikheterna i avverkningens konjunkturvariationer för olika
skogsägaregrupper. Såsom en lösning av detta spörsmål ifrågasätter konjunkturinstitutet
att den av utredningen föreslagna stubbinventeringsmetoden
kombineras med en enqueteundersökning av avverkningarna på ett urval
av bolagsskogar och ecklesiastika skogar. Konjunkturinstitutet finner
det vidare angeläget att såsom ett komplement till avverkningsstatistiken
uppgifter rörande virkesfångsten inhämtas från ett antal utvalda företag

Även Sveriges lantbruksförbund gör det förbehållet gentemot utredningens
förslag att en samtidig statistik över träindustriens virkesfångst framstår
som en nödvändighet, om skogens ekonomiska betydelse för jordbruket skall
kunna bedömas. En sådan statistik borde enligt förbundets mening redovisa
ej blott köpare utan även från vilka kategorier av säljare virket inköpes.

Omläggning av riksskogstaxeringen.

Den omläggning av riksskogstaxeringen, som utredningens förslag om
genomförande av en avverkningsstatistik på grundval av stubbinventeringar
förutsätter, har förordats eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden.
Domänstyrelsen finner sålunda att en dylik omläggning innebär ett mycket
stort framsteg. Skogshögskolans lärarråd uttalar att detta förslag tillstyrkes
så mycket hellre som den ifrågavarande omläggningen är önskvärd även
ur andra synpunkter än dem, som böra läggas på avverkningsstatistiken.

Ur yttrandena från skogsvårdsstyrelserna över ifrågavarande förslag må
anföras att skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län uttalar att den föreslagna
nya riksskogstaxeringsmetoden synes så värdefull ur hela landets synpunkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

att länsintressena härvid böra få träda tillbaka. Styrelsen anför vidare att
de detalj uppgifter, som efter en omläggning av riksskogstaxeringen kunna
erhållas för speciella inventeringsområden, synas vara så pass tillförlitliga
och vägledande, att de böra vara tillräckliga för skogsvårdsstyrelsernas bedömande
av deras verksamhetsresultat och arbetsuppgifter. Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län anser likaledes, att det framlagda förslaget till en omläggning
av riksskogstaxeringen i fråga om statistiken för riket i dess helhet
medför en stor fördel därigenom att man bättre än med nuvarande metod
kan följa förändringarna i virkesförrådets storlek och sammansättning.
Denna skogsvårdsstyrelse anser däremot att resultaten för de olika länen
bli av mera tvivelaktigt värde av den anledningen att den nya metoden på
grund av sin låga taxeringsprocent icke möjliggör en redovisning av detaljsiffran
för varje län. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län anser å andra sidan
att fördelarna med den nya metoden överväga även ur länssynpunkt. Genom
denna metod öppnas enligt styrelsens mening en möjlighet att år från år
följa utvecklingen i varje län, medan nu för exempelvis Uppsala läns vidkommande
faktiska uppgifter om virkesförrådet och skogarnas tillstånd saknas
för en tjugofemårsperiod. Nämnda skogsvårdsstyrelse liksom även
skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län understryker vidare värdet för de
skogsvårdande myndigheterna av de möjligheter, som den föreslagna riksskogstaxeringsmetoden
ger att erhålla fortlöpande uppgifter om vidtagna
och erforderliga skogsvårdsåtgärder av olika slag.

Slutligen göra Sveriges skogsägareförbund och Sveriges industriförbund
följande uttalande till förmån för den ifrågasatta omläggningen av riksskogstaxeringen.

Ur näringspolitisk synpunkt är det en stor fördel, att riksskogstaxeringens
resultat beträffande virkesförråd, tillväxt och det allmänna skogliga tillståndet
m. in. icke såsom nu erhållas droppvis för de olika länen under en
femtonårsperiod utan giva en samtidig redovisning för hela rikets skogliga
status. Visserligen kunna resultaten på grund av metodiken i det nya systemet
under de första åren endast redovisas för större samlade områden av
landet men redan efter fem, i vissa fall senast tio år kan materialet tillhandahållas
med fullt tillfyllestgörande uppdelning på län och skogsägarekategorier.
Såsom en brist hos den nya metoden kan synas, att den vid omdrevstidens
slut tillhandahåller ett resultat, som icke hänför sig till det sista undersökningsåret
utan utgör ett medeltal för hela omdrevsperioden. Denna
brist är dock skenbar, ty det är möjligt att genom en enkel räkneoperation
med tillämpande av vid taxeringen erhållna siffror för tillväxt och årlig
avverkning komma fram till det aktuella skogliga läget för varje år som
önskas.

Tidpunkten för omläggningen m. m.

Vad angår slutförandet av den nu pågående riksskogstaxeringen framhåller
statens skogsforskningsinstitut att den föreslagna forceringen av denna
taxering endast får betraktas som ett inhämtande av den eftersläpning i
taxeringarna, som föranletts av minskade anslag under senare år. Institutet

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

erinrar härvid om att denna taxering började år 1938 och enligt den ursprungliga
planen skulle vara slutförd år 1952. Den bör enligt institutets
mening genomföras över hela landet efter den nu tillämpade taxeringsforinen.
Detta är nämligen en förutsättning för att vissa uppgifter, som nu insamlas,
skola kunna uteslutas vid nästa riksskogstaxering och för att riket
i dess helhet skall bli taxerat efter fullt enhetliga principer. Den olägenhet,
som en forcering i och för sig innebär genom att verksamheten ej bedrives
i jämn takt, anser institutet böra tagas för att den föreslagna avverkningsstatistiken
skall kunna genomföras snarast möjligt.

Även domänstyrelsen tillstyrker att det nu pågående taxeringsomdrevet
skall forceras med hänsyn till angelägenheten att få till stånd en ny riksskogstaxering,
kombinerad med en avverkningsstatistik.

Såsom förut nämnts har i fråga om omdrevstiden för den föreslagna nya
riksskogstaxeringen i åtskilliga yttranden framförts avvikande meningar
mot utredningens förslag. Jag torde härvid ånyo få erinra om att utredningen
föreslagit en femtonårig omdrevstid för Norrland och Dalarna och en tioårig
omdrevstid för övriga delar av landet. Domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund förorda däremot en tioårig omdrevstid för hela landet. Vid ärendets
behandling i skogsstyrelsen ha även vissa reservanter uttalat att taxeringsomdrevet
bör vara tio år för hela landet. Skogsstyrelsens majoritet föreslår
däremot, i anslutning till ett yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs
lån, endast den ändringen av utredningens förslag att Gävleborgs och
Kopparbergs län samt Härjedalen böra erhålla tioårigt taxeringsomdrev.

Domänstyrelsen anför såsom skäl för ett tioårigt taxeringsomdrev även i
norra Sverige, att utvecklingen inom övre och mellersta Norrland bör följas
så nära som möjligt, eftersom inom dessa områden virkesbalansen är mycket
ansträngd och därtill ett restaureringsarbete av mycket stora mått
pågår.

Sveriges skogsägareförbund och Sveriges industriförbund uttala följande
i frågan.

Förbunden vilja bestämt påyrka, att 10-årigt omdrev tillämpas i hela landet,
sålunda jämväl i Norrland och Dalarna. Kostnadsökningen vid en sådan
omläggning har skogsforskningsinstitutet beräknat till cirka 40 000 kronor,
ett belopp som måste betraktas som ringa med hänsyn till de utomordentliga
fördelar ur skogsekonomisk synpunkt, som skulle vinnas av ett
snabbare taxeringsförfarande även i landets norra och mellersta delar. Den
kortare omdrevstiden medför att linjenätet blir tätare, d. v. s. taxeringen
kommer årligen att resultera i ett större material. Detta innebär att de resultat,
som årligen kunna fortlöpande redovisas, vinna i säkerhet och skärpa.
Det innebär även, att resultaten snabbare kunna redovisas mer specialiserade
såväl geografiskt beträffande län och länsgrupper samt skogsägarekategorier
som beträffande virkesförrådets uppdelning på grovleks- och åldersgrupper
in. in. Det kortare omdrevet skapar sålunda möjligheter för ett snabbare
avläsande av den utveckling och de förändringar, som äga rum på det
skogsvårdsmässiga och det skogsekonomiska området inom Norrland och
Dalarna. Med den utomordentligt stora betydelse, som skogsbruket inom
berörda landsdelar har ur nationalekonomisk synpunkt, anse förbunden att
detta skulle vara av allra största värde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anför som motivering för
en kortare omdrevstid i norra Sverige att problemet om de norrländska skogarnas
möjligheter att ge råvara till den inom detta område överdimensionerade
industrien icke kan överblickas, med mindre virkesbalansens förändringar
noggrant följas under kortare tidsintervaller. Liknande synpunkter
anföras av de förut berörda reservanterna inom skogsstgrelsen.

I yttrandena framkomma härutöver vissa önskemål beträffande taxeringsresultatens
redovisning in. in. Då ifrågavarande förslag utgöra statistiska
detalj spörsmål, torde jag i förevarande sammanhang kunna förbigå
dessa frågor.

V irkesmätningsstatistik.

Vad gäller utredningens förslag om utnyttjande av de upplysningar, som
virkesmätningsföreningarna kunna ge om virkesfångsten, anför skogsstgrelsen
att alla skäl tala för att ifrågavarande statistik efter hand utvidgas på
sätt utredningen föreslagit. Domänstgrelsen har ingen erinran mot utredningens
förslag i detta hänseende. Statistiska centralbyrån uttalar att den
föreslagna virkesmätningsstatistiken bör bli av värde för beräkning av
sortimentfördelningen under förutsättning att virkesmätningsföreningarnas
redovisning rationaliseras på det sätt, som utredningen förordat. Konjunkturinstitutet
uttalar — med tillstyrkande av utredningens förslag — som ett
särskilt önskemål att en systematisk sammanfogning av avverkningsstatistik,
virkesmätningsuppgifter, flottningsstatistik, fångststatistik o. s. v. kommer
till stånd. Sveriges skogsägareförbund och Sveriges industriförbund ha visserligen
ingen erinran att göra mot utredningens förslag på denna punkt
men anse sig böra varna mot alltför stor tilltro till värdet av virkesmätningsföreningarnas
material, eftersom betydande mängder industrivirke, särskilt
från mindre företag, samt praktiskt taget allt husbehovsvirke går vid
sidan av föreningarna.

Beträffande virkesmätningsstatistikens förläggning anser statistiska centralbyrån
att materialets insamling bör omhänderhas av skogsstyrelsen i dess
egenskap av tillsynsmyndighet för virkesmätningsverksamheten. Då virkesmätningsstatistiken
avser att tjäna som ett komplement till stubbinventeringsmaterialet
bör dock enligt centralbyråns uppfattning denna statistik
sammanställas av skogsforskningsinstitutet i anslutning till avverkningsstatistiken.

Flottningsstatistikens förläggning.

Angående utredningens förslag, att flottningsstatistiken skulle överflyttas
från kommerskollegium till skogsstyrelsen, uttalar kommerskollegium följande.

Kommerskollegium anser, i likhet med skogsstatistikutredningen, att flottningsstatistiken
ur olika synpunkter är av så allmänt intresse att den, trots

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

flottningsverksamhetens relativt minskade betydelse för de inrikes virkestransporterna,
bör bibehållas. Med avseende på förläggningen av statistiken
i fråga vill kollegium erinra om att densamma, även om den i stort sett
ligger utanför verkets övriga arbetsområden, likväl har viss anknytning till
kommerskollegii årsstatistik rörande sjöfart, handel och industri. Bristen
på skoglig sakkunskap inom kollegium har givetvis varit till nackdel för
flottningsstatistiken men har åtminstone i huvudsak kompenserats genom
samarbete med skogsstyrelsen och svenska flottledsförbundet. Starka skäl
synas dock enligt kollegii mening tala för att alla grenar av skoglig statistik
inordnas i ett ämbetsverk, som till sitt förfogande har såväl skoglig som
statistisk sakkunskap. Då även den sistnämnda måste anses nödvändig för
att säkra en fullgod statistik, anser sig kollegium kunna förorda ett överflyttande
av flottningsstatistiken från kommerskollegium till skogsstyrelsen
endast under förutsättning att för statistikens handhavande även kvalificerad
statistisk sakkunskap ställes till styrelsens förfogande.

Kollegium saknar anledning att för närvarande ingå på frågan om den
lämpliga tidpunkten för överflyttningen i fråga men vill likväl i detta samband
framhålla, att kollegium på grund av ändrade dispositioner av befintlig
personal med anledning av nya statistiska arbetsuppgifter icke utan särskild
förstärkning av utgående anslag anser sig kunna bearbeta det flottningsstatistiska
primärmaterialet för 1951. Om eu överflyttning av sagda
statistik anses lämplig, torde den därför böra ske inom en mycket närliggande
framtid. Med spörsmålet om tiden för statistikens överflyttning sammanhänger
frågan om revidering av det nu använda formuläret, en revision
vid vilken i första hand skoglig men även statistisk sakkunskap måste anlitas.
En allmän översyn av blanketten i fråga har icke skett sedan 1928 och
synes enligt kollegii mening av bl. a. skäl som utredningen framfört vara
motiverad.

Med avseende på sättet för publiceringen av flottningsstatistiken finner
kollegium det av flera orsaker önskvärt att, som utredningen ifrågasatt, en
sammanfattning av resultaten årligen publiceras i Kommersiella Meddelanden
även efter en överflyttning av statistiken till skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen har ingen erinran mot att flottningsstatistiken överflyttas
till styrelsen.

Domänstyrelsen framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av att
uppgifter erhållas om olika slag av virkestransporter. Domänstyrelsen anför
även att det därvid vore av särskilt intresse att erhålla uppgift om den virkeskvantitet,
som transporteras med bil.

Svenska flottledsförbundet anför i denna fråga att anledning icke finnes
att ändra statistikens förläggning eller utformning. Frånsett erforderliga
mindre justeringar av det nu använda frågeformuläret anser förbundet att
någon revision av flottningsstatistikens innehåll ej är av behovet påkallad.

Prisstatistik för rundvirke och rotköp.

Behovet av en förbättrad prisstatistik vitsordas i ett flertal yttranden. Meningarna
äro emellertid i någon mån delade beträffande frågan, vilken eller
vilka myndigheter som böra omhänderha arbetet med denna statistik. I åtskilliga
yttranden uttalas vidare den uppfattningen att mera genomgripande
förändringar än dem, som utredningen föreslagit, äro önskvärda. Sålunda

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

anför exempelvis Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, att de av
utredningen föreslagna åtgärderna ej äro tillräckliga för att fullt tillgodose
rimliga anspråk på en dylik prisstatistik men att förbundet dock icke vill
motsätta sig att de genomföras såsom en första förberedande åtgärd. Svenska
lantarbetsgivareföreningen anser sig likaledes möjligen kunna tillstyrka utredningens
förslag som en provisorisk lösning men förordar en fortsatt
utredning av frågan.

Vad gäller den av utredningen föreslagna utformningen av prisstatistiken
understryker domänstyrelsen önskvärdheten av att närmare anvisningar
meddelas beträffande förfarandet vid upprättandet av de noteringar, som
skola uppgöras länsvis. Domänstyrelsen och skogsforskningsinstitutet framhålla
vidare att uppgifterna böra omfatta såväl bruttopriser som de omkostnader,
vilka äro förenade med virkets avverkning och transport. Sveriges
lantbriiksförbund understryker nödvändigheten av att prisuppgifterna bygga
på bredast möjliga underlag och uttalar att skogsägareföreningarna och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund böra beredas tillfälle att medverka
såväl vid insamlandet som vid bedömandet av prisuppgifterna.

I fråga om prisstatistikens förläggning uttalar domänstyrelsen att den på
grund av sin verksamhet förfogar över personal, som äger sakkunskap på
här ifrågavarande områden. Styrelsen anser sig av denna anledning besitta
de bästa förutsättningarna för att omhänderha ifrågavarande arbetsuppgifter.
Lämpligheten av utredningens förslag att det skulle uppdragas åt
skogsstyrelsen att årligen verkställa en central sammanställning av prisstatistiken
kan därför enligt domänstyrelsens mening ifrågasättas. Då de här
berörda arbetsuppgifterna ligga vid sidan av domänverkets affärsverksamhet
vill styrelsen dock icke motsätta sig utredningens förslag.

Skogsstyrelsen uttalar att insamlandet av primäruppgifterna i de olika
länen bör anförtros åt skogsvårdsstyrelserna, eftersom dessa i sin tjänsteutövning
komma i kontakt med skilda ägarekategorier och icke, såsom fallet
är med domänverkets revirpersonal, representera ett partsintresse. Styrelser
anser det därför närmast böra ankomma på densamma att utföra
den centrala sammanställningen av materialet. Även samtliga skogsvårdsstyrelser
uttala sig för att den centrala sammanställningen av prisuppgifterna
skall verkställas av skogsstyrelsen. I fråga om insamlandet av primäruppgifterna
anse dock skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs och Gävleborgs län,
att de lokala prisuppgifterna även i fortsättningen böra insamlas av länsstyrelserna.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands
och Norrbottens län ha ingen erinran mot att uppdraget att
insamla prisuppgifterna på rundvirke överflyttas till skogsvårdsstyrelserna.
Icke heller skogsforskningsinstitutet har något att erinra mot utredningens
förslag beträffande det lokala insamlandet och den centrala sammanställningen
av prisuppgifterna.

Sveriges skogsägareförbund och Sveriges industriförbund anföra, att det
enligt deras mening kan diskuteras, huruvida skogsvårdsstyrelserna äro de
lämpligaste organen för det betydelsefulla uppdraget att svara för den lokala

Kungl. Mcij.ts proposition nr 118.

materialinsamlingen, då denna bör ske med synnerlig sakkunskap och erfarenhet
om virkesmarknadens skiftningar. Emellertid finnes det enligt förbundens
mening knappast inom länen något annat organ, som besitter nödiga
kvalifikationer och kan komma ifråga.

Statistiska centralbyrån anför, att den centrala bearbetningen av materialet
främst kräver statistisk expertis och bör förläggas med hänsyn härtill.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund avstyrker helt prisstatistikens
överförande till skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen. Förbundet anför
härom följande.

Riksförbundet har tidigare uttalat sig för en liknande ordning för virkespris-
och omkostnadsstatistiken, men frågan är om en sådan omläggning ur
det allmännas synpunkt är att föredraga, om man tar i betraktande att här
ifrågavarande pris- och omkostnadsuppgifter också böra vara de, som skola
ligga till grund för fastighetstaxeringarna. Länsstyrelserna, som skola handlägga
fastighetstaxeringarna, borde väl även fortlöpande kunna omhänderhava
sådana arbetsuppgifter som att från virkesmarknadens olika parter årligen
införskaffa objektiva uppgifter, som skola läggas till grund för den
skogliga fastighetstaxeringen. Det synes sålunda riksförbundet som om insamlingen
av primärmaterialet såsom hittills borde ske genom respektive
länsstyrelser med erforderligt skogssakkunnigt biträde samt efter överläggningar
med säljare- och köpareparterna. Särskilda anvisningar synas dock
erforderliga, så att större enhetlighet vid uppgiftsinsamlingen ernås. Sådana
anvisningar till länsstyrelsen synas böra meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag
av domänstyrelsen, som fortfarande synes böra bibehållas som ansvarig
myndighet i fråga om förslag rörande priser och omkostnader till den skogliga
fastighetstaxeringen. Inom domänstyrelsen finnes företrädd speciell sakkunskap
ifråga om virkes- och arbetsmarknaden på dess försälj ningsbyrå
respektive avdelningen för avtalsfrågor. Dessutom äro domänverkets på virkes-
och arbetsmarknaden direkt verksamma lokalförvaltningar väl förtrogna
med pris- och kostnadsutvecklingen. Det synes enligt riksförbundets
mening vara mera välbetänkt att även i fortsättningen bibehålla och utnyttja
den bättre sakkunskap på detta område, som finnes att tillgå inom domänverket,
en sakkunskap, som för dessa arbetsuppgifter under alla förhållanden
näppeligen lärer kunna undvaras.

Behovet av undersökningar rörande skogsbrukets inkomster och utgifter
understrykes av Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet. Sveriges
lantbruksförbund pekar i detta sammanhang på de möjligheter som finnas
att utbygga en skoglig bokföring i anslutning till den redan befintliga bokföringsverksamheten
inom jordbruket ävensom vid upprättande av typjordbrukskalkyler.

Konjunkturinstitutet uttalar vissa önskemål rörande möjligheterna att erhålla
statistik över företagarinkomstcr och investeringar inom skogsbruket.

Åtgärder rörande lönestatistiken för skogsarbetare.

De på utredningens initiativ inledda förhandlingarna mellan parterna i
sylte att för lönestatistiska ändamål utnyttja det material, som erhålles vid
arbetsstadier inom skogsbruket, finner socialstyrelsen utgöra en framkomlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

väg för ernående av en förbättrad statistik rörande skogsarbetarnas löner.
Styrelsen förklarar sig vidare beredd att medverka vid fortsatta förhandlingar
i detta syfte. Domänstyrelsen anser likaledes det av utredningen skisserade
tillvägagångssättet vara den lämpligaste vägen för erhållande av
tillförlitliga löneuppgifter på detta område. Styrelsen framhåller dock samtidigt,
att det särskilt i fråga om södra och mellersta Sverige torde dröja åtskillig
tid, innan frågan kan lösas. Detta betonas även av Svenska tantarbetsgivareföreningen.
I samma riktning uttalar sig också Föreningen skogsarbeten,
som anför att utredningens önskemål rörande utformningen av
lönestatistiken för skogsarbetare måste betraktas som ett mål på lång sikt
och under alla förhållanden icke kunna förverkligas inom de närmaste åren.
Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening påpekar att
föreningens arbetsstudiematerial endast har begränsad användbarhet ur
lönestatistisk synpunkt men betonar föreningens villighet i princip att medverka
till en för arbetsmarknadsparterna gemensam statistik, som även kan
tillgodose det allmännas intressen på detta område. Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
ifrågasätter, om icke ytterligare statliga initiativ böra
tagas i frågan, för den händelse det ej skulle visa sig möjligt att nå en tillfredsställande
lösning på det sätt utredningen förordat.

Förslag angående upprättande av en skogsstatistisk årsbok.

Utredningens förslag att den skogliga statistiken skall samlas i en särskild
skogsstatistisk årsbok har så gott som genomgående tillstyrkts i de inkomna
yttrandena. Statistiska centralbyrån finner anordningen vara praktisk ur
flera synpunkter, ehuru ämbetsverket anser det tveksamt vilken myndighet,
som bör utgiva publikationen. Domänstyrelsen vitsordar önskvärdheten av
att en dylik systematisk överblick erhålles över den skogliga och skogsindustriella
statistiken och tillstyrker därför utredningens ifrågavarande
förslag. Styrelsen anser det dock lämpligt att den nu ifrågavarande skogliga
och skogsindustriella statistiken skall skiljas från skogsstyrelsens nuvarande
egen statistik. Den förstnämnda statistiken bör enligt domänstyrelsens mening
för att kunna fylla sin uppgift bliva tillgänglig på ett tidigare stadium
än den för närvarande är.

Sveriges skogsägareförbund och Sveriges industriförbund tillstyrka likaledes
upprättandet av en skogsstatistisk årsbok under den förutsättningen,
att innehållet i denna årsbok avväges på ett sådant sätt, att det blir av aktuellt
intresse ur skogsekonomisk och nationalekonomisk synpunkt. Den nuvarande
specialredovisningen över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet saknar
enligt förbundens mening intresse utöver de närmast berörda kretsarna.
Den bör därför utgå och ersättas med kortfattade tablåer över omfattningen
av utförda skogsvårdsarbeten i landet. Huvudvikten i boken bör i stället
läggas på en fortlöpande, årlig redovisning av riksskogsstaxeringens resultat
rörande virkesförråd, tillväxt och avverkning, sådana dessa framgå vid riksskogstaxeringens
arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Utredningens kostnadsberäkningar.

Utredningens anslagsäskanden ha i yttrandena endast berörts med avseende
på de av utredningen föreslagna personalförstärkningarna vid statens
skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen.

Skogsforskningsinstitutet anför i fråga om inrättandet av en försöksledartjänst
vid institutets avdelning för skogstaxering att nödvändigheten härav
är uppenbar om de föreslagna stubbinventeringarna skola genomföras, och
att behovet av en sådan försöksledartjänst även bortsett därifrån redan nu
är starkt framträdande.

Skogsstyrelsen förklarar sig förutsätta, att styrelsen skall erhålla de av
utredningen föreslagna personalförstärkningarna. I fråga om denna del av
utredningens förslag uttalar emellertid statskontoret, att ämbetsverket icke
blivit övertygat om nödvändigheten av att skogsstyrelsens personal förstärkes
med en förste aktuariebefattning i Ce 29, därest styrelsen i enlighet
med utredningens förslag skulle tillföras ytterligare statistiska arbetsuppgifter.
Enligt statskontorets mening bör det vara tillfyllest, om under skogsstyrelsens
avlöningsanslag särskilt arvodesbelopp beräknas för en deltidsanställd
statistiker. Statskontoret framhåller vidare, att avlöningen till det
förordade biträdet för skriv- och kontorsgöromål hos skogsstyrelsen bör
utmätas efter bestämmelserna i den för biträdespersonalen gällande reglerade
befordringsgången.

Departementschefen.

Av skogsstatistikutredningens betänkande och yttrandena över detsamma
framgår att den skogliga statistiken för närvarande är behäftad med åtskilliga
brister. Som den allvarligaste av dessa framstår avsaknaden av en någorlunda
tillförlitlig avverkningsstatistik. De förslag, som utredningen framlagt,
syfta till att för en förhållandevis ringa kostnad avhjälpa de allvarligaste
av de föreliggande bristerna. Förslagen ha i huvudsak tillstyrkts i yttrandena.
Även jag kan i stort sett ansluta mig till desamma.

Vad först angår frågan, hur en tillfredsställande årlig avverkningsstatistik
lämpligen kan ordnas, synes så gott som fullständig enighet råda om
att detta bäst kan ske på grundval av stubbinventeringar, utförda i samband
med en ny riksskogstaxering. Konjunkturinstitutet har visserligen framfört
kritiska synpunkter mot metoden av den anledningen att en dylik statistik
av kostnadsskäl icke kan bli så representativ att den kan tillgodose behovet
av mera speciella uppgifter. Såsom framhållits i ett flertal yttranden torde
dock en på stubbinventeringar grundad avverkningsstatistik av den omfattning,
som utredningen föreslagit, i allt väsentligt fylla de anspråk, som inom
en godtagbar kostnadsram kunna ställas på en dylik statistik.

Den omläggning av riksskogstaxeringen, som genomförandet av en på
stubbinventeringar grundad avverkningsstatistik förutsätter och som innebär
att taxeringen i fortsättningen skulle bedrivas på så sätt att varje års
fältobservationer skulle fördelas över hela landet, har av utredningen lik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

som även i yttrandena icke ansetts böra utgöra något hinder för att avverkningsstatistiken
ordnas på nu näinnt sätt. Tvärtom har från flera håll
anförts, att en sådan omläggning av riksskogstaxeringen skulle utgöra ett
framsteg bland annat därigenom att den skulle ge ökade möjligheter att
följa virkeskapitalets förändringar inom landet i dess helhet. Jag delar denna
uppfattning.

Jag förordar alltså att utredningens förslag till ordnande av en avverkningsstatistik
och till omläggning av riksskogstaxeringen skall genomföras.

I likhet med utredningen anser jag dock, att det nu pågående taxeringsomdrevet
inom riksskogstaxeringen bör fullföljas. Med hänsyn till angelägenheten
av att man snarast möjligt skall få till stånd den föreslagna avverkningsstatistiken
synes det härvid lämpligt att den nu pågående taxeringen
påskyndas så att fältarbetena för densamma kunna avslutas innevarande
år och fältarbetena för den nya taxeringen påbörjas sommaren 1953.

Vad angår omdrevstiden för den nya riksskogstaxeringen är det uppenbart
att en tioårig omdrevstid för hela landet skulle ge ökade möjligheter
att få snabba och tillförlitliga uppgifter. En dylik anordning skulle emellertid
medföra en ej oväsentlig kostnadsökning. Den av utredningen föreslagna
uppläggningen synes även tillgodose de anspråk, som i dagens läge måste
anses mest angelägna. Jag förordar därför i enlighet med utredningens förslag,
att den nya riksskogstaxeringen skall planeras för en tioårig omdrevstid
i norra Sverige och en femtonårig omdrevstid i södra och mellersta Sverige.
Det detalj spörsmål rörande gränsdragningen mellan de olika områdena,
som skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län berört,
torde få övervägas i samband med detaljplaneringen av den nya taxeringen.

Konjunkturinstitutet har ansett att man för avverkningsstatistiken borde,
förutom på stubbinventeringen, bygga på särskilda awerkningsdeklarationer,
som skulle inhämtas från ett urval av större skogsägare. Med hänsyn
bland annat till de olägenheter, som insamlandet av dylikt deklarationsmaterial
skulle medföra för uppgiftslämnarna, kan jag dock ej ansluta mig
till detta förslag. Jag är icke heller övertygad om att en dylik utvidgning
av underlaget för avverkningsstatistiken är erforderlig. Däremot finner jag
i likhet med utredningen det lämpligt att, vid sidan av den på stubbinventering
grundade avverkningsstatistiken, jämväl virkesmätningsföreningarnas
uppgifter om inmätta virkesfångster skola utnyttjas på det sätt, som
utredningen angivit. Då skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för virkesmätningen,
synes det naturligt att sistnämnda arbete skall omhänderhas av
skogsstyrelsen.

Den av kommerskollegium utarbetade flottningsstatistiken torde vidare
böra bibehållas såsom ett led i den skogliga statistiken. Eftersom denna statistik
har ett viss samband med virkesinätningsstatistiken och upprättandet
av densamma otvivelaktigt kräver tillgång till skoglig expertis förordar
jag, i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit, att flottningsstatistiken
skall förläggas till skogsstyrelsen. Flottningsföreningarna böra härvid
liksom hittills ha skyldighet att lämna erforderliga primäruppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Såsom i betänkandet framhållits torde förutsättningar ännu icke föreligga
för någon mera genomgripande omläggning av prisstatistiken för rundvirke
och rotköp. Det synes därför icke nu möjligt att på detta område komma
längre än att skapa en något fastare ordning för fastställandet av prisnoteringarna.
I överensstämmelse med utredningen och flertalet remissinstanser
anser jag det lämpligt, att det lokala arbetet med insamlande av
prisuppgifter skall omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna och att skogsstyrelsen
skall svara för den centrala bearbetningen av dessa uppgifter. Såsom
en följd härav bör skogsvärderingsinstruktionen ändras så att det skall
ankomma på skogsstyrelsen att utarbeta prisnoteringar för fastighetstaxering.
Med anledning av vad Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
anfört rörande dessa frågor vill jag understryka vikten av att skogsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelserna vid fullgörandet av nu ifrågavarande arbetsuppgifter
skola utnyttja den sakkunskap som domänstyrelsen och dess revirförvaltningar
besitta, ävensom i övrigt sainråda med representanter för parter
på virkesmarknaden och andra sakkunniga.

De förslag, som i ett par yttranden framförts angående inhämtande av
statistiska uppgifter för beräkning av skogsbrukets investeringar m.m., är
jag icke beredd att upptaga till prövning i detta sammanhang.

Vad beträffar lönestatistiken för skogsarbetare torde tills vidare böra få
bero vid de åtgärder, som utredningen vidtagit.

Det synes önskvärt att den skogliga statistiken skall samlas i en särskild
skogsstatistisk årsbok. Jag tillstyrker därför utredningens förslag, att
skogsstyrelsens årsbok skall utvidgas till en skogsstatistisk årsbok. På sätt
uttalats i ett par yttranden torde emellertid i samband därmed åtskilliga
av de uppgifter, som nu ingå i årsboken, utan större olägenhet kunna begränsas
eller utmönstras.

Utredningens kostnadsberäkningar beträffande slutförandet av den nuvarande
riksskogstaxeringen och rörande den föreslagna nya riksskogstaxeringen
jämte den därmed kombinerade avverkningsstatistiken föranleda
ingen erinran från min sida. Då skogsforskningsinstitutets arbetsuppgifter
komma att öka, därest riksskogstaxeringen omlägges och avverkningsstatistik
införes i enlighet med vad jag nyss förordat, finner jag det befogat att
\id styrelsens avdelning lör skogstaxering skola inrättas en försöksledartjänst
i lönegrad Ce 29 och eu skogsbiträdestjänst i lönegrad Ce 16. Av de
skäl, som utredningen anfört, vill jag vidare tillstyrka att en statistisk
tjänst såsom förste aktuarie i lönegrad Ce 29 skall inrättas vid skogsstyrelsen.
Med hänsyn till de nya arbetsuppgifter, som jag föreslagit skola uppdragas
åt skogsstyrelsen, synes det vidare motiverat, att icke-ordinarie posten
å styrelsens avlöningsanslag uppräknas med belopp motsvarande kostnaderna
för ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång samt att styrelsens
omkostnadsanslag förstärkes med ett belopp av 5 000 kronor.

lill frågan om anvisande av medel för inköp av motorfordon för den per3
llihtnuj till riksdagens protokoll 1952. t sinnI. .Yr 111?.

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

sonal, som skulle arbeta med den nya riksskogstaxeringen, torde det ej vara
erforderligt att nu taga ställning.

Vad angår medelsanvisningen för nästa budgetår torde vid bifall till vad
jag nyss förordat för slutförandet av den nu pågående riksskogstaxeringen

1 enlighet med utredningens beräkningar böra anvisas 341 000 kronor. Såsom
utredningen föreslagit torde vidare 10 000 kronor böra beräknas för
uppgörande av kartor in. in. till den nya riksskogstaxeringen. Anslaget till
riksskogstaxering och avverkningsstatistik skulle sålunda behöva uppföras
med 351 000 kronor.

Då anslagen till skogsforskningsinstitutet och skogsstyrelsen upptagits
med definitiva belopp i riksstatsförslaget, synes det emellertid lämpligt,
att kostnaderna för de personalförstärkningar vid institutet och styrelsen,
vilka jag tillstyrkt i det föregående, för nästa budgetår skola bestridas från
anslaget till riksskogstaxering och avverkningsstatistik. Förevarande kostnader,
nämligen avlöning under första halvåret 1953 till en försöksledare i
29 lönegraden och ett skogsbiträde i 16 lönegraden vid institutet samt till
en förste aktuarie i 29 lönegraden och ett kontorsbiträde vid skogsstyrelsen
torde böra uppskattas till i runt tal 25 000 kronor. Under första halvåret
1953 torde denna personal böra ha extra anställning. Under anslaget
torde vidare böra beräknas 2 000 kronor till anskaffande av möbler m. m.
åt försöksledaren och skogsbiträdet.

Jag föreslår sålunda, att anslaget till riksskogstaxering och avverkningsstatistik
för nästa budgetår skall uppföras med (351 000 + 25 000 +

2 000 ==) 378 000 kronor.

Den ökning av omkostnaderna, av utredningen beräknad till 5 000 kronor
per år, som kan uppkomma för skogsstyrelsen, torde för nästa budgetår få
täckas genom att medgivande lämnas till erforderligt överskridande av styrelsens
omkostnadsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna att riksskogstaxeringen och avverkningsstatistiken
in. in. skola utformas enligt de riktlinjer, som jag
förordat i det föregående;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
till Statens skogsforskningsinstitut: Riksskogstaxering
och avverkningsstatistik anvisa ett reservationsanslag
av 378 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

527188. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.