Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 (Proposition 1961:92)

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens stöd åt
växtförädlingen, m. m.; given Stockholms slott den 10
mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och

2) förordning om växtförädlingsavgift,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande finansieringen av en väsentligt
utökad växtförädlingsverksamhet samt rörande vissa åtgärder till främjande
av kvaliteten hos i handeln omsatt utsäde. Finansieringsförslaget innebär,
att en avgift avsedd enbart för växtförädlingens främjande skall upptagas
å utsäde som omsättes i handeln. Avgifterna skall tillföras en särskild fond,
som skall användas för bidrag till växtförädlarna på grundval av försäljningen
av vars och ens sorter. Förslaget angående kvalitetsfrämjande åtgärder
går ut på att den nuvarande statsplomberingen av utsäde skall bli obligatorisk,
dock att under en övergångsperiod utsädesföretag i undantagsfall
skall kunna erhålla auktorisation för utförande av officiell plombering under
statlig kontroll. Såsom en första etapp vid det nya systemets genomförande
föreslås, att plomberings- och avgiftsplikten från och med den 1 juli
1961 skall omfatta utsäde av stråsäd och trindsäd. Växtförädlingsavgiften
föreslås tills vidare skola utgå med en krona per deciton utsäde och beräknas
under första etappen komma att inbringa omkring 1 500 000 kronor per

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

år. Grundbidrag till förädlingen avses även i fortsättningen skola utgå över
statsbudgeten totalt sett motsvarande vad som för närvarande för ändamålet
anvisas över denna budget.

Beträffande uppbörden av växtförädlingsavgiften föreslås att denna skall
omhänderhavas av statens centrala frökontrollanstalt med biträde i viss utsträckning
av de lokala frökontrollanstalterna.

Slutligen föreslås anslagsanvisningar över riksstaten för budgetåret 1961/
62 till vissa växtförädlingsinstitutioner om sammanlagt 2 130 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Förslag

till

förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvara

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utsäde av stråsäd och trindsäd må ej avlämnas till köpare, som själv skall
använda det till utsäde, eller utföras ur riket utan att förpackningen ar tillsluten
under obruten plomb enligt gällande bestämmelser om statsplomberine
av utsädesvara och tiden för plomberingsbevisets giltighet alltjamt loper
Vad nu sagts gäller dock ej beträffande enstaka försäljning från den,
som odlat utsädet, under förutsättning att denne ej yrkesmässigt driver
handel med utsädesvaror och försäljningen sker utan offentligt utbjudande.

2 §•

Angående påföljd för olovlig utförsel av vara som avses i 1 § och for försök
därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Den som, utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om straff for varusmuggling,
bryter mot bestämmelsen i 1 §, straffes med dagsböter.

Angående ådömande av växtförädlingsavgift är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Förslag

till

förordning om växtförädlingsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Till främjande av växtförädling skall enligt bestämmelserna i denna förordning
erläggas särskild avgift (växtförädlingsavgift) å utsade av stråsäd
och trindsäd.

2 §•

Avgiftsskyldighet inträder då utsädesvaran förses med plomb enligt gällande
bestämmelser om statsplombering av utsädesvara.

3 §•

Växtförädlingsavgiften utgår med en krona för deciton. Förpackningens
vikt inräknas i varans.

4 §•

Avgiftsskyldigheten åvilar, där statsplomberingen utförts av frökontrollanstalt,
den som begärt ploinberingen samt i annat fall den som utfört
plomberingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

5 §■

Beträffande växtförädlingsavgift skall i tillämpliga delar gälla vad i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat. Beskattningsmyndighet
är statens centrala frökontrollanstalt; dock att, där
annan frökontrollanstalt utför plomberingen, denna anstalt skall för den
centrala anstaltens räkning debitera och uppbära avgiften. Utsättande och
utdömande av vite skall ankomma på lantbruksstyrelsen. Till allmänt ombud
skall utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

6 §■

I fråga om vara, som plomberas av frökontrollanstalt, skall varje plomberingstillfälle
utgöra sådan beskattningsperiod, som avses i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, och skall vid tillämpningen
av 19 § samma förordning verkställd debitering hava samma verkan som
preliminärt beslut varom där sägs. Avgiften skall i dylikt fall erläggas inom
tid som bestämmes av vederbörande frökontrollanstalt.

7 §•

Har plombering utförts av annan än frökontrollanstalt, skall denne till
statens centrala frökontrollanstalt avlämna deklaration för varje kalenderkvartal
varunder avgiftsskyldighet uppkommit. Deklarationen skall
insändas före utgången av nästföljande månad samt innehålla uppgift om
myckenheten av det utsäde, för vilket avgiftsskyldighet inträtt under kvartalet,
och om utsädets slag och sort; dock att lantbruksstyrelsen äger medgiva
undantag från skyldigheten att uppgiva utsädets sort.

8 §:

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

Lämnar någon i deklaration eller eljest till frökontrollanstalt oriktig uppgift
om avgiftspliktig varas slag eller sort och är ej gärningen belagd med
straff i skattestrafflagen, dömes till dagsböter; dock må ej dömas till ansvar
där uppgiftslämnaren ej insett eller bort inse oriktigheten.

övertygas någon om brott mot förordningen om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara, skall han i domen förpliktas erlägga växtförädlingsavgift
som må hava undandragits genom brottet.

9 §•

Uppburna avgiftsbelopp skola överföras till en särskild fond (växtförädlingsfonden),
vilken förvaltas enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj :t.

10 §.

I den omfattning Kungl. Maj :t förordnar må befrielse från eller återbetalning
av växtförädlingsavgift medgivas vid export.

u §.

Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder
som erfordras för tillämpningen därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om statens stöd
åt växtförädlingen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

År 1951 väcktes i riksdagen motioner (I: 110 och II: 135), vari begärdes
utredning angående statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen och därmed
sammanhängande frågor. Motionärerna framhöll därvid efter att ha
påpekat växtförädlingens stora nationalekonomiska betydelse att då i
vårt land en växtförädlare inte åtnjuter ett med patent jämförligt skydd för
den av honom frambragta nya sorten, en självfinansiering av växtförädlingsverksamheten
torde vara otänkbar. Sedan det för förädlaren tagit många
års arbete med stora kostnader att framställa en ny sort anförde motionärerna
vidare — så är redan andra året efter sortens marknadsförande densamma
allmän egendom och blir föremål för förökning och försäljning
av såväl jordbrukare som andra utsädesföretag än förädlarens. Staten behöver
därför träda hjälpande emellan, och lämpligaste^ utformningen av
denna hjälp är, enligt motionärerna, en betydelsefull fråga för växtförädlingens
framtid. Slutligen ansåg motionärerna, att anledning finnes att undersöka,
huruvida inte ett i Holland tillämpat system med licensavgifter (eller
rogaltg), av vilka en del återgår till förädlaren, kan införas. I Holland
hade år 1947 utbetalats licensavgifter för detta års skörd av vissa svenska
havresorter, men på grund av brist på reciprocitet i vårt land hade avgiftsbetalningar
av det slaget sedan ett par år upphört. Om uppbyggandet av ett
internationellt licenssystem är möjligt, menade motionärerna, skulle det med
vår växtförädlings höga ställning säkert tillföra vårt land betydande inkomster,
vilket kan minska statens andel i kostnaderna.

I sitt utlåtande över nämnda motioner tillstyrkte riksdagens jordbruksutskott
(1951:46), att en översyn verkställdes av de grunder, enligt vilka
statligt stöd lämnas åt växt- och fruktträdsförädlingen. översynen borde enligt
utskottet syfta till att uppställa ur effektivitets- och kostnadssynpunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

lämpliga samt så långt möjligt enhetliga normer för stödets utformning och
fördelning. I samband därmed syntes böra prövas det av motionärerna berörda
spörsmålet om införande av ett licensavgiftssystem på förevarande
område.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. I anledning därav tillsattes
1953 års växtförädlingsutredning. Utredningen framlade i slutet av år 1955
ett betänkande angående statens stöd åt växtförädlingen m. m. (SOU 1956:
4). Yttranden över betänkandet avgavs, efter remiss, av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt,
statens jordbruksnämnd, skogs- och lantbruksakademien, statens
plantskolenämnd, statens pensionsanstalt, patent- och registreringsverket,
kanslern för rikets universitet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
W. Weibull aktiebolag, Algot Holmberg & söner aktiebolag, J. E. Ohlsens
enke aktiebolag, Aktiebolaget Gehlins fröhandel, Svenska utsädesfirmornas
förening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges fröengrossistförening,
Sveriges fröhandlareförening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund]
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Sveriges pomologiska förening, Svenska
plantskolornas riksförbund, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening
samt Föreningen för växtförädling av fruktträd.

Av nyssnämnda betänkande har redan i tidigare sammanhang anmälts
vissa avsnitt, som behandlar den s. k. resistensförädlingen. Detta skedde i
samband med Kungl. Maj :ts förslag till 1959 års riksdag (prop. 138) rörande
bl. a. frågan om mottagande av donationsmedel från vissa stiftelser och enskilda
sammanslutningar för uppförande av ett resistensbiologiskt laboratorium,
växthus m. in. Riksdagen har meddelat Kungl. Maj :t sitt beslut i detta
ärende i skrivelse den 27 maj 1959, nr 261.

De delar av betänkandet, som berör Balsgårdsinstitutionen, har vidare
varit föremål för ytterligare utredningar, på grundval av vilka beslut ävenledes
redan fattats av Kungl. Maj:t och riksdagen (IX ht 1960, p. 76- JoU 9-rskr. 127).

Såsom jag vid min anmälan av nionde huvudtiteln av år 1958 meddelat
skedde år 1957 en översyn av 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande
i den del detta berörde frågor om stöd åt växtförädlingen i annan form än
genom statsbidrag. Syftet med översynen, vilken utfördes av avdelningsföreståndaren
vid statens centrala frökontrollanstalt H. Esbo, var närmast att
genom beräkningar på aktuella förhållanden skapa ett underlag för en bedömning
av ett licensavgiftssystems möjligheter och konsekvenser. Sedan
d,e..]Vld. °Verarbetningen &j°rda beräkningarna och slutsatserna sammanställts
i en promemoria (1957 års promemoria), ägde remissbehandling av
denna rum, varvid yttranden avgavs av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
styrelsen for lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för statens centrala
frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, statens
jordbruksnämnd, skogs- och lantbruksakademien, patent- och registreringsverket,
jordbrukshögskoleutredningen, styrelserna för frökontrollanstalterna
i Örebro, Linköping och Skara, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsadesaktiebolaget,
W. Weibull aktiebolag, Algot Holmberg & söner aktiebolag,
Otto J. Olson & sons aktiebolag, J. E. Ohlsens enke aktiebolag, Aktiebolaget
Hallands frökontor, Aktiebolaget Gehlins fröhandel, Sveriges centrala
fröråd, Svenska utsädesfirmornas förening, Sveriges fröodlareforbund,
Sveriges fröengrossistförening, Svenska foderämnes- och spannmålsimportorernas
förening, Sveriges fröhandlareförening, Sveriges handelstradgårdsmästareförbund
samt Svenska trädgårdsfröfirmornas förening.

Ett förslag angående rättsskydd för växtförädlingen har av W. Weibull
aktiebolag överlämnats med en den 20 oktober 1958 dagtecknad skrivelse.
Häröver har remissutlåtanden avgivits av hovrätten över Skåne och Blekinge,
statskontoret, kommerskollegium, Skånes handelskammare, lantbruksstyrelsen,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksforsök,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, statens
jordbruksnämnd, skogs- och lantbruksakademien, patent- och registreringsverket,
näringsfrihetsrådet, Varumärkes- och firmautredningen, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svenska lantmännens riksförbund, östgöta-lantmännens
förening, Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
Algot Holmberg & söner aktiebolag, Otto J. Olson & sons aktiebolag,
Skåne-Hallands utsädes aktiebolag, Aktiebolaget Hallands frökontor, Aktiebolaget
Bernhard Anderssons fröhandel, Aktiebolaget Findus, Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges fröengrossistförening, Sveriges fröhandlareförening,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Svenska plantskolornas riksförbund, Svenska
trädgårdsfröfirmornas förening, Föreningen för växtförädling av fruktträd
samt Svenska föreningen för industriellt rättsskydd.

På mitt uppdrag har Esbo under hösten 1959 verkställt vissa undersökningar
avsedda att klarlägga bl. a., huruvida några förändringar i analysoch
plomberingsverksamheten vid frökontrollanstalterna antydande tendenser
till förändringar i utsädesförsörjningens och utsädeshandelns struktur inträffat
efter utarbetandet av 1957 års promemoria. W. Weibull aktiebolag
har i anledning av de av Esbo redovisade resultaten av dessa undersökningar
framfört vissa erinringar i skrivelse den 14 november 1959.

Kungl. Maj :t har den 30 juni 1960 förordnat en utredningsman att verkställa
utredning angående de ekonomiska och organisatoriskt-lekniska spörsmål,
som kan väntas uppkomma vid Sveriges utsädesförening i samband
med ett eventuellt införande av ett nytt system för stöd åt växtförädlingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

i landet varvid statsbidrag av hittillsvarande slag utgör en del av detta
stöd samt avgiftsmedel i förhållande till omsättningen i handeln av utav
föreningen förädlade sorter och stammar av åkerbruksväxter utgör en annan
del — Samt angående frågor av enahanda natur sammanhängande därmed,
ävensom att, efter undersökning jämväl av i vad mån införandet av
ett dylikt system påverkar föreningens förhållande till Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget, framlägga de staten berörande förslag vartill utredningen
må föranleda (1960 års Svalövsutredning).

Inom jordbruksdepartementet har härefter utarbetats en promemoria
(1960 års departementspromemoria) med förslag till ett nytt internt system
for stod åt växtförädlingen jämte redovisning av pågående internationella
samarbete avseende spörsmålet om rättsskydd för växtförädlingsprodukter.
Över denna promemoria har remissyttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten,
generaltullstyrelsen, kommerskollegium efter hörande av handelskamrarna
i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg och
Gävle, patent- och registreringsverket, lantbruksstyrelsen efter hörande av
Hushållningssällskapens förbund och vissa trädgårdsorganisationer, styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök efter hörande av
lärarkollegiet och försökskollegiet vid högskolan, styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, statens jordbruksnämnd, styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt efter hörande av frökontrollanstalten
i Linköping samt styrelserna för frökontrollanstalterna i Skara och Örebro,
styrelsen för statens växtskyddsanstalt, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
utsadesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, W. Weibull
aktiebolag, Algot Holmberg & söner aktiebolag, Otto J. Olson & sons
aktiebolag, J. E. Ohlsens enke aktiebolag, Skåne-Hallands utsädes aktiebolag,
Aktiebolaget Hallands frökontor, Aktiebolaget Findus, Svenska utsädesfirmornas
förening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges fröengrossistförening,
Sveriges fröhandlareförening, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening samt Svenska föreningen för industriellt rättsskydd.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 77, 78 och 80) har Kungl. Maj:t
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna anslag om 1 825 000 kr. till Bidrag
till Sveriges utsädesförening, 210 000 kr. till Bidrag till den praktiskt vetenskapliga
verksamheten å Weibullsholm samt 20 000 kr. till Bidrag till föradlingsarbeten
med sojaväxter. Under punkterna 37 och 38 i huvudtiteln
har vidare föreslagits viss medelsberäkning för sådana kostnader, som uppkommer
vid statens centrala frökontrollanstalt i anslutning till spörsmålet
om uttagande av växtförädlingsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 dr 1961

AVDELNING A

I. 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande angående statens stöd åt

växtförädlingen m. m.

Växtförädlingens betydelse. 1953 års växtförädlingsutredning behandlar i
ett av de inledande kapitlen växtförädlingens betydelse och aktuella situation.
Utredningen anför i sammanfattning följande.

För sädesslagens del räknar man hos oss med att växtförädlingen hittills
ökat avkastningen i förhållande till de gamla oförädlade lantsorterna med
omkring 30 procent för höstvete, 20 procent för vårvete och korn samt 15
procent för havre. Härtill kommer, att de genom förädling framställda nya
sorterna innebär förbättringar av många andra praktiskt betydelsefulla
egenskaper såsom stråstyrka, kärnkvalitet, motståndskraft mot vissa parasiter
m. m. Vissa försök har gjorts att i penningar uppskatta växtförädlingens
nationalekonomiska betydelse. Dessa beräkningar är självfallet vanskliga
att verkställa, men man torde, utan att göra sig skyldig till någon överdrift,
vara berättigad att uppskatta det genom växtförädlingens samlade insatser
åstadkomna mervärdet för den totala skörden i förhållande till odlingsmaterialet
vid sekelskiftet till ett belopp, som med nuvarande penningvärde
väsentligt överstiger 100 miljoner kr. per år och troligen närmar sig
den dubbla summan. En återgång blott till sortmaterialet på 1920-talet skulle
tvivelsutan medföra svårigheter att driva ett räntabelt jordbruk här i landet.

En väsentlig fråga för ett ställningstagande till spörsmålet om statliga anslag
för ett fortsatt växtförädlingsarbete är självfallet den, vilka möjligheter
förädlingen har att ytterligare förbättra vegetabilieproduktionen såväl kvantitativt
som kvalitativt. Frågans besvarande blir en diskussion av de problem
i vårt jordbruk, som kan och bör lösas genom växtförädling.

Ser man på förädlingsresultaten från senare år, synes man med fog kunna
tala om fortsatta betydande framsteg, vilket bl. a. kommer till uttryck i den
stora spridning, som åtskilliga nya sorter fått. Växtförädlingen står också
numera bättre rustad än förr för att åstadkomma den variation och mångformighet
hos förädlingsmaterialet, vilken är en väsentlig förutsättning för
framgången i arbetet. Tidigare var man bunden till utnyttjande av de i olika
sorter och typer förekommande arvsanlagen. Under de senaste decennierna
har nya medel ställts i växtförädlingens tjänst, varigenom en kraftig ärftlig
variation medvetet kan ernås. Bland dessa metoder märkes främst olika
slags bestrålning av växtmaterialet, framkallande förändringar i arvsmassan
(s. k. artificiella eller inducerade mutationer), samt kromosomfördubbling
medelst kemisk behandling (särskilt colchicinmetoden). Framtidsperspektiven
för växtförädlingen har härigenom i väsentlig grad vidgats.

Det torde likväl böra framhållas, att den klassiska växtförädlingsmetodiken
med anlitande av urval och korsningar alltjämt intager en rangplats
inom förädlingsarbetet och av allt att döma erbjuder fortsatta rika fram -

Kungi. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

gångsmöjligheter. Nya metoder har därjämte börjat tillämpas även på detta
område. Här må nämnas utnyttjandet av korsningsstimulation vid kombinationsarbete
med vissa korsbefruktare (s. k. heterosiseffekt) samt arbetena
på att genom korsning av olika arter erhålla nya kulturväxter (exempelvis
rågvete och artbastarder inom kålsläktet).

Riktar man härefter blicken på aktuella mål för växtförädlingsarbetet, kan
man snart konstatera, att flera problem av betydande storleksordning väntar
på sin lösning eller på att angripas med större framgång än hittills varit
möjligt. Det ter sig naturligt, att växtförädlingens uppgifter blir särskilt
framträdande i ett land som vårt med dess i följd av det nordliga läget och
den betydande geografiska utsträckningen skiftande och i vissa hänseenden
krävande odlingsbetingelser. Åtskilliga odlingsproblem, såsom förskjutning
av odlingscmrådena norrut, kan på grund härav endast lösas under växtförädlingens
medverkan. En annan, delvis härmed sammanhängande arbetsuPP§*ft
för växtförädlingen är att söka kombinera hög avkastning med tidig
mognad. Den framträder för vissa växtslag över hela landet, för andra åter
särskilt i de nordliga delarna därav. Vad avkastningen beträffar torde växtförädlingen,
vid sidan av andra åtgärder, ha goda möjligheter att bidraga till
en ytterligare stegring av den specifika avkastningsförmågan hos många
bland våra viktigaste växtslag. Även när det gäller åstadkommande av kvalitetsförbättringar
i skilda hänseenden, synes växtförädlingen liksom tidigare
kunna lämna värdefulla bidrag. Ett annat viktigt problemkomplex utgör
den s. k. resistensförädlingen, d. v. s. framställning genom växtförädling av
sorter med naturlig motståndskraft mot växtsjukdomar och parasiter. På
detta område är det högst önskvärt med intensifierade insatser från vårt
lands växlförädlare i samarbete med företrädare för växtskyddet och växtpatologien.
Den omfattande mekaniseringen av vårt jordbruk har vidare
medfört vissa förändringar inom växtodlingen och delvis andra krav på sortmaterialet
än tidigare. Särskilt i fråga om köksväxter uppställer härjämte
den expanderande konservindustrien speciella krav, som sammanhänger med
lämpligheten for djupfrysning och annan konservering. I detta sammanhang
liksom även vid distribution och försäljning av färska grönsaker har transporthållbarheten
hos växterna fått ökad betydelse. Allt detta ställer växtförädlingen
inför delvis nya arbetsuppgifter. Man får ej heller förglömma det
krävande men synnerligen betydelsefulla arbete, som inom växtförädlingen
stadse måste nedläggas på vidmakthållande av förädlade sorter och stammar
på högsta möjliga nivå.

Det har i anledning härav synts utredningen, som om det måste vara en
sund ekonomi att även framgent upprätthålla och från det allmännas sida
stpdja en nog så betydande växtförädlingsverksamhet i vårt land. Häri investerade
medel får anses vara en klok kapitalplacering, som givit god utdelning
i form av en förbättrad försörjning med livsmedel. Växtförädlingen ges
också ständigt större resurser över hela världen, då den jämte rationell gödsling
och andra odlingstekniska åtgärder befunnits utgöra ett av de bästa
medlen att trygga och öka världens livsmedelsproduktion. Från svensk sida

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

vin det synas angeläget att vidmakthalla den även efter internationell mattstock
framskjutna position, som våra forskare på detta område från början
lyckats bereda åt landet.

Historik. I ett kapitel lämnar utredningen en kort historik över utvecklingen
organisatoriskt på växtförädlingsområdet samt berör nagot resultaten
av tidigare utredningar på området. I huvudsak anföres därvid följande.

Redan på 1870-talet påbörjades å Weibullsholm förädling av vissa rotfrukter
medelst massurval. År 1886 bildades Sydsvenska föreningen för odling
och förädling av utsäde. Verksamheten förlädes till Svalövs by, där jord
uppläts på Heleneborgs gård. Med anledning av önskemålet att låtajöreningens
verksamhet omspänna hela landet företogs redan påföljande år stadgeändringar,
varigenom föreningens benämning blev Allmänna svenska föreningen
för odling och förädling av utsäde. I Örebro bildades år 1889 Mellersta
Sveriges utsädesförening med samma uppgifter som Allmänna svenska föreningen.
År 1894 genomfördes en år 1892 beslutad sammanslagning av de
båda" föreningarna, varvid den nya föreningen erhöll det nuvarande namnet
Sveriges utsädesföreing. Svalöv bibehölls som huvudanstalt.

De" första åren av sin verksamhet producerade och försålde Svalövsforeningen
utsäde till allmänheten i egen regi. Denna anordning visade sig emellertid
ganska snart i olika hänseenden mindre ändamålsenlig. Till följd harav
bildades redan 1891 Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som alltsedan
dess med ensamrätt exploaterat utsädesföreningens förädlingsprodukter. Bolaget
har ända sedan starten haft sina huvudanläggningar förlagda till Svalöv.

Verksamheten både i Svalöv och vid Weibullsholm utvecklades efter hand
kraftigt. Det sagda gäller särskilt utsädesföreningen, som — med undantag
för åren 1887 och 1891 — ända sedan sin tillblivelse år 1886 fick uppbara
statsbidrag (första året med 5 000 kr.). Vid bada institutionerna, framför
allt i Svalöv, gjorde sig en specialiseringstendens gällande vid verksamhetens
bedrivande, allteftersom det blev möjligt att anställa flera kvalificerade

växtförädlare. ...... ... .,

Utsädesföreningens arbetsprogram upptog redan från början samtliga viktigare
åkerbruksväxter. Vid Weibullsholm utökades programmet först sa
småningom. År 1901 igångsattes förädling med höstvete, 1910 med slåtter- och
vallväxter samt havre och korn, 1913 med grönsaksväxter och 1925 med

blomsterväxter. „ ori_

Utsädesföreningens första filial, Ultunafilialen, upprattades redan ar 1897.
Med Kalm arfilialens tillkomst 1921 trädde den sista av de nuvarande atta

filialerna i verksamhet. .

Med hänsyn till de allt större belopp, som utsädesforemngen etter hand
fick uppbära i statsbidrag, kom Svalövsanstalten så småningom att i den
allmänna uppfattningen framstå som ett slags halvstatlig institution. I anslutning
härtill började röster höjas för en ombildning av institutionen till
en rent statlig växtförädlingsanstalt. År 1912 tillsattes särskilda sakkunniga
för utredning av denna fråga. De sakkunniga fann emellertid ingen anledning
att föreslå någon ändring i Svalövsinstitutionens dittillsvarande status
Vid 1913 års riksdag biträddes denna uppfattning av statsmakterna. Såval
lantbruksstyrelsen som en del riksdagsmotionärer hade dock pläderat för ett
förstatligande av förädlingsverksamheten i Svalöv.

Ett resultat av förenämnda utrednings överväganden blev hkval, att klarare
linjer uppdrogs vid 1913 års riksdag beträffande förhållandet mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

staten och utsädesföreningen samt den inre organisationen av föreningens
verksamhet. Föreningens stadgar omarbetades, varefter de fastställdes av
Kungl. Maj :t. I samband härmed bereddes det allmänna avgörande inflytande
på föreningens verksamhet genom att Kungl. Maj:t tillerkändes befogenhet
att tillsätta majoriteten av föreningens styrelse och revisorer. Härjämte
blev organisationen av arbetet vid Svalövsanstalten på skilda avdelningar
m. m. officiellt fastslagen.

I en krissituation ingick Weibullsholms växtförädlingsanstalt hösten 1923
till Kungl. Maj :t med en begäran om statsbidrag. Påföljande års riksdag beviljade
anstalten ett anslag av 100 000 kr. Med anledning av en ny ansökan
från Weibullsholm om statsbidrag jämväl för år 1925 påkallade lantbruksstyrelsen
en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet i allmänhet
på växtförädlingens område. En av Kungl. Maj :t på grund härav tillkallad
sakkunnignämnd avgav utlåtande i ämnet år 1925. Nämnden föreslog
oförändrad organisation av verksamheten i Svalöv. Dock förordades vissa
modifikationer i formerna för samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget.
Beträffande Weibullsholm avstyrkte nämnden ytterligare statsbidrag.
Kungl. Maj :t framlade nämndens förslag för 1925 års riksdag. Med
bifall till väckta motioner gick dock riksdagen emot Kungl. Maj :t i fråga om
Weibullsholmsanstalten och tillerkände denna förnyat statsbidrag om 75 000
kr. Sedan dess har anstalten fortlöpande åtnjutit bidrag av staten till sin
verksamhet.

I samband med behandlingen av vissa förslag av Kungl. Maj :t, berörande
bl. a. nytt avtal mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
anhöll 1930 års riksdag hos Kungl. Maj :t om en utredning
rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. Samma år tillkallade
Kungl. Maj :t tre utredningsmän att verkställa den begärda utredningen.
Utredningen avgav betänkande i ämnet påföljande år (SOU 1931:34).

Beträffande organisationen av verksamheten vid Svalöv framlade utredningen
två alternativ. Enligt alternativ 1 skulle staten förvärva utsädesföreningens
egendom och därefter med nyttjanderätt upplåta den till ett enskilt
bolag. Å detta bolag — varvid utredningen åsyftade utsädesbolaget — skulle
ankomma både att bedriva växtförädlingsverksamliet och att exploatera förädlingsresultaten.
Enligt alternativ 2 skulle ett statligt bolag bildas, vilket
skulle övertaga såväl utsädesföreningens som utsädesbolagets tillgångar.
Även detta bolag skulle därefter bedriva både växtförädling och merkantil
verksamhet. Statsbidrag skulle i båda fallen utgå till bolagen med hälften
av nettobeloppet av de beräknade årliga kostnaderna för själva förädlingsverksamheten.
Utredningen förordade alternativ 2. I fråga om utsädesföreningens
filialsystem föreslog utredningen en viss utbyggnad av Ultuna- och
Västernorrlandsfilialerna men samtidigt slopande av Västgötafilialen och
de övrigas omvandling till s. k. sortprövningsstationer, varest självständig, lokal
förädlingsverksamhet ej längre skulle utövas.

I fråga om Weibullsholms växtförädlingsanstalt ansåg utredningen, att
densamma borde bibehållas såsom en enskild, statsunderstödd förädlingsinstitution.
Statsbidrag föreslogs under vissa villkor utgå med 50 procent av
nettoårskostnaderna för den egentliga förädlingsverksamheten.

Utredningens förslag rönte vid remissbehandlingen i allmänhet ganska
stark kritik, ej minst från Sveriges utsädesförenings sida. Något förslag,
byggt På utredningen, förelädes ej heller riksdagen av Kungl. Maj :t. Däremot
uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen att inom den gällande organisationens
ram verkställa en viss översyn av den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten.
I början av år 1933 redovisade lantbruksstyrelsen sina
överväganden i ämnet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Såvitt angick Svalöv innefattade dessa förslag ett nytt avtal mellan utsadesföreningen
och utsädesbolaget, vilket var förmånligare för föreningen an
tidigare avtal. Vidare framlades förslag till en normalstat för foremnöen, av
sedd att med oförändrat statsbidrag å 224 000 kr. galla förslagsvis tre å

fr. o. in. budgetåret 1933/34. , , .. . .

Vidkommande Weibullsholm förordade lantbruksstyrelsen fortsatt statsbidragsgivning
men ifrågasatte, om bidraget ej borde begransas till att avse
blott förädlingen av trädgårdsväxter (prydnadsväxter inbegripna). Skulle
statsmakterna åter anse det befogat med anslag till vaxtforadlingsarbetet
vid Weibullsholm i dess helhet, föreslog styrelsen sasom villkor hai för, att
verksamheten vid anstalten i görligaste mån skulle vara skild från firman
Weibulls övriga rörelse samt att företagets utsadesforsaljning skulle under
kastas statens centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. I förra fallet
föreslogs ett anslag om 40 000 kr. för budgetåret 1933/34 och i det senare
ett statsbidrag å 64 000 kr. för samma budgetår.

Dessa förslag förelädes riksdagen, varvid Kungl. Maj :t hemställde om det
högre bidraget åt Weibullsholm, avrundat till 65 000 kr. Under budgetåren

1933/34_1936/37 utgick anslagen oförändrade med 224 000 kr. till utsades föreningen

och 65 000 kr. till Weibullsholm. Därefter har det åtminstone för
Svalövsanstaltens del ej visat sig möjligt att basera ett oforandrat stats -drag på en för flera år framåt gällande normalutgiftsstat. Sedan denna hd
har°statens bidrag till utsädesföreningen flerdubblats. Aven f- Weibullsliolms
vidkommande har statsanslagen okats, dock ej i samma takt som lo
Svalövsanstalten, vilken utveckling särskilt accentuerats under innevarande

decennium.

Nuvarande organisation. Utredningen lämnar vidare en översikt över växtförädlingsverksamhetens
nuvarande organisation i fråga om lantbruks- oc
köksväxter. Utredningen påpekar, att den praktisk-vetenskapliga växtförädlingen
på dessa områden — bortsett från den som i anslutning till viss teoretisk
undervisning och grundforskning samt kontroll- och forskningsuppgifter
i viss utsträckning förekommer vid statens trädgårdsförsök, Lunds universitets
genetiska institution och botanisk-genetiska institutionen vid lantbrukshögskolan
— helt bedrives i enskild regi. De på ifrågavarande områden
verksamma enskilda förädlingsföretag, för vilka utredningen lämnar närmare
upplysningar, är — förutom Sveriges utsädesförening och W. Weibull
aktiebolag med Weibullsholms växtförädlingsanstalt — Algot Holmberg &
söner aktiebolag i Norrköping, Otto J. Olson & sons aktiebolag i Hammenhög,
Aktiebolaget L. Daehnfeldts fröhandel i Hälsingborg, Aktiebolaget Gehlins
fröhandel i Malmö, Skåne-Hallands utsädesaktiebolag i Hälsingborg, Ramlösa
plantskolor vid Hälsingborg. På gränsen till egentlig växtförädling står
enligt utredningen vissa arbeten, som bedrives av t. ex. Aktiebolaget Hallands
frökontor i Getinge och Kumla foder & utsädesaktiebolag (en del arbeten för
vinnande av bättre anpassning in. in. vid introduktion av utländska sorter)
samt Institutet för växtforskning och kyllagring i Nynäshamn (bl. a. uppdragning
av virusfria elitstammar av potatis). Utredningen berör vidare något
den i Svenska sockerfabriksaktiebolagets regi bedrivna vitbetsförädlingen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Beträffande Sveriges utsådesförening lämnar utredningen bl. a. följande
upplysningar.

Utsädesföreningen har sin huvudinstitution förlagd till Svalöv. Där ä<*er
föreningen eu jordbruksfastighet om ca 16 ha med därå uppförda institutions-,
bostads- och ekonomibyggnader. Förutom den äldre huvudbyggnaden
disponeiar föreningen sedan år 1951 över en modern laboratoriebyggnad, inrymmande
över hundratalet arbetslokaler för olika ändamål, vilka huvudsakligen
hai avseende a kvalitetsundersökningar av förädlingsmaterialet. I
f.nsl„u.tni.n§ t511 huyudanstalten finnes även en särskild institutionsbyggnåd
iör försök med spånadsväxter, det s. k. linlaboratoriet. Den ytterligare jord,
som föreningen behöver för sina försök vid huvudstationen, arrenderas huvudsakligen
av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Under huvudanstalten sorterar direkt dels en s. k. förädlingsstation, förlagd
till eu av föreningen förvärvad egendom i Ugerup vid Vä i nordöstra
Skåne — omkring 37 ha lätt sandjord, varå förädlingsarbeten med företrädesvis
tobak, potatis och sötlupin bedrives — och dels en s. k. substation å
Tagels gård i Mistelås socken på sydsvenska höglandet.

Ett omfattande filialsystem över hela landet är i övrigt anknutet till huvudanstalten.
Filialerna är åtta, nämligen Ultuna-, Östgöta-, Kalmar-, Västgöta-,
Värmlands-, Västernorrlands-, Jämtlands- och övre Norrlandsfilialerna.
För verksamheten vid filialerna har föreningen i vissa fall tillgång till
jordbruk. Eljest arrenaeras nödig försöksjord. Egen jord disponerar
föreningen över vid Kalmar-, Västernorrlands-, Jämtlands- och övre Norrlandsfilialerna.
Egendomen Nygård, till vilken Kalmarfilialen är förlagd,
omfattar ej mindre an 96 ha åker. Till Nygård hör dessutom 361 ha skog.

Utsädesföreningen har sitt säte i Svalöv. Gällande stadgar är faststallda
av Kungl. Maj :t den 24 oktober 1913. Därefter har endast några smärre ändringai
i desamma blivit stadfästa. Det allmänna har tillerkänts avgörande
inflyt ande på föreningens angelägenheter, därigenom att ordföranden och
fyra ledamöter av föreningens styrelse om åtta medlemmar liksom även två
av tre revisorer utses av Kungl. Maj:t.

Föreningen räknade vid 1954 års ingång 437 ständiga medlemmar och
1 386 arsbetalande medlemmar.

Den av föreningen bedrivna förädlingsverksamheten är så gott som uteslutande
koncentrerad på de egentliga åkerbruksväxterna. Arbetsuppgifterna
omfattar dessa växters förädling och odlingsproblem jämte förberedande sortprovmng
samt upplysnings- och rådgivningsverksamhet i anslutning härtill.
Särskilt vid huvudanstalten bedrives grundforskning på växtförädlingsområdet.
Antalet parceller på huvudanstaltens försöksfält uppgick under år 1954
till 54 662. För filialerna och substationerna var motsvarande siffra samma
år 44 353.

Den egentliga förädlingsverksamheten vid huvudanstalten är uppdelad på
sex avdelningar, nämligen vete- och havreavdelningen; råg- och potatisavdelningen
( jämte sötlupin- och tobaksförädling); korn- och spånadsväxtavdelningen
(jämte humleförädling); vallväxtavdelningen; rotfruktsavdelningen
(jämte guinmimaskrosförädling); samt oljeväxtavdelningen. Två ytterligare
avdelningar är förlagda utanför Svalöv, den ena för baljväxtförädling till
Ultuna och den andra för speciellt norrländska förädlingsproblem till Västernorrlandsfilialen.

Förutom förädlingsavdelningarna finnes vid huvudanstalten för polyploidi-
och mutationsförädling, den s. k. kromosomavdelningen, samt en kemisk
avdelning med cereal- och bakningslaboratorier.

Till huvudanstalten är jämväl förlagd den s. k. ärftlighetsinstitutionen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

vilken tidigare utgjorde en självständig inrättning under Lunds universitet
men numera bildar en filial i Svalöv åt Lunds universitets genetiska institution.
Åt denna filial tillhandahåller föreningen erforderliga lokaler, försöksjord
samt viss arbetskraft.

Vid den kemiska avdelningen utföres, förutom för växtförädlingen nödvändiga
analyser, ett stort antal undersökningar för skilda utomstående uppdragsgivares
räkning. I samarbete med kvarn- och bryggeriindustrierna
verkstalles sålunda undersökningar av olika kvalitetsegenskaper hos mjöl
och bröd resp. maltkorn. Kemiska avdelningen har vidare för Sveriges betodlares
centralförenings räkning kontroll över sockerfabrikernas sockerhaltsanalvser
m. m. Bland övriga större uppdragsgivare kan nämnas Sveriges
oljeväxtintressenter, de till Svenska lantmännens riksförbund anslutna centralföreningarna,
statens jordbruksnämnd samt Svensk spannmålshandel.
Det kan ävenså tillfogas, att hinder ej möter för andra växtförädlingsföretag
i landet att på samma villkor, som gäller för utomstående uppdragsgivare
i övrigt, få analyser utförda vid kemiska avdelningen. Genom intäkterna av
alla dessa uppdrag möjliggöres att kemiska avdelningen bildar en självförsörjande
enhet inom föreningens organisation.

Vid linlaboratoriet utföres studier rörande kvaliteten hos olika sorter av
spånadsväxler, varjämte vissa problem i samband med linets beredning till
spinnbart material undersökes. Linlaboratoriets verksamhet bedrives i samarbete
med Riksförbundet Lin och hampa samt landets lin- och hampspinnerier.

Antalet å löneplan uppförda befattningar vid huvudanstalten i Svalöv uppgick
den 1 oktober 1954 till 73. Härav var 58 ordinarie och 15 extra. Ä filialernas
stat var samtidigt uppförda 27 tjänstebefattningar, varav 24 ordinarie
och 3 extra. Den kollektivt anställda eller eljest timavlönade personalen
varierar givetvis något. Under år 1954 uppgick antalet timavlönade årsarbetskrafter
vid huvudanstalten till 108 och vid filialerna till 24 1/2.

Helt naturligt utgör kostnaderna för löner åt tjänstemän och arbetare de
dominerande posterna på utgiftssidan i föreningens stat. Jämte pensionsavgifterna
för de ordinarie tjänstemännen överstiger dessa poster t. n.
75 procent av totalutgifterna.

Förutom statsbidrag och de förut omnämnda inkomsterna från kemiska
avdelningens verksamhet samt anslag från vissa organisationer och industrier
för särskilda ändamål är det särskilt ersättningen från Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget, som föreningen har att rakna med pa inkomstsidan.
För budgetåret 1955/56 beräknas denna ersättning uppgå till 415> 000
kr. Vidare bör nämnas avgifterna från statens centrala frökontrollanstalt tor
de kontrollarbeten, som föreningen för anstaltens räkning utför i anslutning
till utsädesaktiebolagets uppförökning och försäljning av utsäden av 1 antbruksväxter.
Dessa avgifter beräknas för budgetåret 195o/o6 uppgå till

Den ensamrätt till exploatering av de från föreningen utgående foradlade
sorterna och eliterna av lantbruksväxter, som utsädesaktiebolaget sedan lange
bär, regleras genom avtal mellan parterna, varå Kungl. Maj :t meddelar godkännande.
Bolaget erlägger årligen till föreningen dels en fixerad grundavgift
och dels en på särskilt sätt beräknad tilläggsavgift. Det allmänna har
beretts inflytande på bolagets verksamhet därigenom alt Kungl. Maj:t ager
utse såväl en ledamot i bolagets styrelse som ett ombud för deltagande i den
årliga granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning.

Utsädesbolaget har hela sin försäljning av utsädesvaror ställd under statens
centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. Gällande avtal har -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

om, som godkänts av lantbruksstyrelsen, löper parallellt med avtalet mellan
utsädesföreningen och utsädesbolaget.

Beträffande Weibullsholms växtförädlingsanstalt upplyses bl. a. följande.

Anstalten drives av W. Weibull aktiebolag. Den är förlagd till Weibullsholms
gård i utkanten av Landskrona. Växtförädlingsanstalten bildar en
Irån bolagets övriga verksamhet i görligaste mån — såväl bokföringsmässigt
som organisatoriskt — skild enhet.

Verksamheten omfattar förädling av såväl åkerbruks- som köksväxter.
Även prydnadsväxter ingår i förädlingsprogrammet. För sin verksamhet disponerar
anstalten över tidsenliga anläggningar såsom laboratorielokaler,
växthus och lagringslokaler. Häribiand märkes det cytologiska laboratoriet.
Vidare har två under de senaste åren uppförda isoleringsväxthus för förädlingsarbetet
med korsbefruktande växtslag — särskilt oljeväxter, rotfrukter
och köksväxter — specialinretts med celluppdelning, pollenfilter samt anordningar
för avkylning, automatisk luftväxling och vattning m. m. För de
praktiska arbetena i samband med försöksodlingar o. d. har anstalten tillgång
till den i bolagets omfattande jordbruksdrift använda maskinella utrustningen
för jordbearbetning, sådd, skörd, tröskning, rensning och torkning,
varigenom möjligheter erbjudes att, så långt detta här kan ske, rationalisera
försöksverksamheten.

Vid Weibullsholm bedrives grundforskning i anslutning till målforskningen.
I förädlingsarbetet har de traditionella metoderna med urval och korsningar
alltjämt sin plats, men ökad vikt har efter hand lagts vid heterosisförädling,
kromosomfördubbling och inducerade mutationer liksom vid den
moderna växtförädlingstekniken i övrigt. Något cereallaboratorium med fullständig
utrustning finnes ej vid anstalten, men i dessa frågor förekommer
samarbete med några ledande kvarnindustrier. Den till företaget knutna av^.
^l?''n.§en kontroll av frö och utsädesvaror anlitas givetvis även i växtförädlingsverksamheten
för utförande av olika analyser m. m.

Förädlingsverksamheten vid Weibullsholm är sedan länge uppdelad på
fem skilda avdelningar, vilka f. n. omfattar följande växtslag och arbetsuPP8''ifter
nämligen foderrotfrukter, korn och korsblomstriga oljeväxter;
havre, trindsäd och oljelin; höstvete och vårvete; vallväxter och kromosomundersökningar;
och köks- och blomsterväxter.

Verksamheten är sedan gammalt centraliserad till Weibullsholm, och
någon lokal förädling i anstaltens regi förekommer icke. Försöksodlingarna
är förlagda till Weibullsholms gård, som omfattar ca 200 ha jord av god beskaffenhet.
Härav upptager det egentliga förädlingsmaterialet drygt 40 ha.
Antalet försöksparceller år 1954 uppgick till 32 058 st.

Om Weibullsholmsanstalten sålunda ej utövar någon lokal förädlingsverksamhet,
har den dock byggt upp ett tämligen omfattande system av s. k.
filiala försök i landets olika delar. Till större delen har dessa försök organiserats
i samarbete med hushållningssällskapen. Nummersorterna prövas
lörst på Weibullsholm — i regel under tre år — för att sedan, förutsatt att
de redan då givit lovande resultat, skickas ut till filial försöken. Sistnämnda
försök utföres i överensstämmelse med reglerna för statens jordbruksförsöks
fasta försöksverksamhet och de lokala, officiella försök, vilka handhaves
av hushållningssällskapen. Weibullsholms filialförsök är fördelade
över ett större antal platser i landet under hänsynstagande till olika klimatoch
odlingsbetingelser. Under år 1954 fanns omkring 70 dylika försöksplatser,
varav flertalet i södra och mellersta men en del även i norra Sverige.
På åtskilliga av dessa försöksplatser har försök utlagts på skilda ställen i

Kungl. Majrts proposition nr 92 år 1961

orten. Antalet parceller uppgick nämnda år till ca 5 000. På de flesta försöksplatserna
prövas spannmålssorter men på en del av platserna enbart rotfrukter
eller köksväxter. . .. .. 1

De ledande tjänstemännen vid Weibullsholms vaxtforadlingsanstalt ar 1
föreståndare, 3 förädlingsledare, 3 förste försöksledare, 1 andre försoksledare
och 2 tredje försöksledare. Den övriga personalen vid anstalten — under
år 1954 till antalet 53 — utgöres av assistenter, förmän, kollektivavtalsanställd
eller eljest timavlönad arbetspersonal samt praktikanter och elever.
Bland assistenterna är inräknade bl. a. laboratoriebiträden och kontorsbiträden
Gruppen arbetare och praktikanter m. fl. är beräknad med hänsyn till
årsarbetskrafter. Det ter sig rätt naturligt, att bolagets personal på övriga
avdelningar då och då får utföra arbeten för växtförädlingsanstaltens rakning,
utan att detta bokföres. Om ock i mindre utsträckning förekommer
också det omvända förhållandet. En viss växelverkan i avseende å personalens
utnyttjande vid företaget såsom helhet går svårligen att undvika.

Exploateringen av vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt uppdragna
nya sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter handhas av W. Weibull
aktiebolag. Å bolagets egna jordbruk äger uppförökning av utlamnade
eliter rum Förmering av förädlingsmaterialet och originalutsade sker
även i betydande omfattning medelst å skilda platser utlagda kontaktsodlingar
hos enskilda jordbrukare, huvudsakligen i Skåne, på Öland (speciellt
köksväxter) samt i Östergötland i anslutning till bolagets filialanläggningar

Bortsett^ från den egentliga sortrenhets- och sortäkthetskontrollen, för
vilken statens centrala frökontrollanstalt svarar, ombesörjer firman Weibull
själv den erforderliga kontrollen över bolagets utsädesvaror. Dessa statsplomberas
sålunda ej utan går i handeln under bolagets egen plomb. Föreståndaren
för Weibullsholms växtförädlingsanstalt är ansvarig for arbetet
vid anstaltens frökontrollbvrå. Den omedelbara ledningen utövas av en av
statens centrala frökontrollanstalt i avseende å kompetens för befattningen
godkänd föreståndare. Antalet biträden vid byrån uppgår till 15.

I fråga om en del andra företag med mer eller mindre omfattande förädlingsverksamhet
lämnas bl. a. följande upplysningar.

Algot Holmberg & söner aktiebolag i Norrköping åtnjuter sedan 1944 årligen
statsbidrag för sitt förädlingsarbete med sojaväxten. Å denna foradlingsverksamhet,
som huvudsakligen koncentrerats till Fiskeby utanför
Norrköping, har företaget sedan slutet av 1930-talet nedlagt^ ett förhållandevis
omfattande arbete. Bolaget driver även förädling med råg. o

Otto J. Olson & sons aktiebolag i Hammenhög bedriver sedan ar 192b
växtförädling med rotfrukter samt med ett flertal vallväxtarter. Daretter
har av lantbruksväxter på programmet upptagits ytterligare vallväxter, arter,
sötlupin, oljeväxter (i ganska stor skala), potatis och majs Under senaste
åren har vissa arbeten med stråsäd inletts. Sedan ar 1935 omfattar
verksamheten jämväl förädling av trädgårdsväxter och har efter hand utökats
att avse flertalet köksväxtslag och elt stort antal prydnadsväxter.

Verksamheten är förlagd till Gullåkers växtförädlingsanstalt i Hammenhög
Försök och urvalsmaterial är utlagda även på åtskilliga andra platser,
huvudsakligen inom Kristianstads län. Antalet parceller med lanlbruksvaxter
uppgick under år 1953 till sammanlagt 15 305. Beträffande tradgards
växterna omfattade förädlingsmaterialet år 1954 något över 12 000 nummer,
vilka fördelats på ca 7 ha frilandsjord och 3 000 kvm under glas.

‘2 liihang till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Kontrollen över bolagets utsädesvaror av lantbruksväxter omhänderhaves
helt av statens centrala frökontrollanstalt.

Bolaget ombesörjer marknadsförandet av de nya sorter och stammar som
l.ia™ ,mmer som resultat av förädlingsverksamheten vid Gullåker Udd medels^koniralctsodlingar.

rUm ^ jordbruksegendomar samt

J.E Ohlsens enke aktiebolag bedriver sedan år 1937 förädling av köksoch
blomstervaxter. Från år 1941 är verksamheten koncentrerad till egendomen
Ohlsgård vid Fosieby utanför Malmö. Försöks- och förädlingsarbete
i SfJfÄ ree,.bed.rives 1 viss utsträckning även på några andra egendomar
i Malmöhus lan. Å Ohlsgård finnes bl. a. en ny institutionsbyggnad, tork föJ1

parkorsning VaXthUS’ 500 drivbankar samt ett antal små ifoleringshus

Bolagets förädlingsarbete är främst inriktat på att åstadkomma bättre od,
.in|s™ateria! for den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov. Trots den
förhållandevis korta tid, varunder företaget bedrivit förädlingsverksamhet,
har ett stort antal nya sorter och stammar av köksväxter framkommit som
resultat av detta arbete.

iqo^tl^bola9et ^-Daehnfeldts fröhandel i Hälsingborg bedriver sedan år
192d viss vaxtforadlingsverksamhet med framför allt prydnadsväxter men
aven med köksväxter. Jamfort med övriga förut nämnda växtförädlingsföretag
ar dock verksamheten av ganska ringa omfång och betydelse. Vad nu
sagts galler ayen Aktiebolaget Gehlins fröhandel i Malmö; dock torde denna
nrmas loradlingsverksamhet vara av ännu mindre omfattning.

Skane-H allands utsädesaktiebolag i Hälsingborg bedriver sedan år 1944
å bolägets egendom Sundshöjd i Raus växtförädling i mindre skala. Bl. a.
uttores försök med rödklöver med sikte på resistensförädling. År 1953 övertog
bolaget den till Aktiebolaget Carl Engström i Eslöv knutna utsädesavdelmngen
! vars regi visst förädlingsarbete med speciellt rotfrukter bedrivits
Kamlosa plantskolor vid Hälsingborg påbörjade 1938 förädlingsarbeten,
särskilt berörande kromosomfördubbling medelst colchicinbehandling Bl a
betor och korn har blivit föremål för bearbetning.

Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. Utredningen övergår härefter
att behandla frågan om stöd åt växtförädlingen i annan form än statsbidrag.
Såsom en inledning härtill redogöres i stora drag för nuläget i fråga
om rättsskydd och kontroll m. in. å växtförädlingens samt utsädesproduktionens
och utsädeshandelns område. Utredningen sammanfattar läget sålunda.
°

Lagen angående handel med utsädesvaror jämte anslutande författningar
^i^/aia^tier nJ0t att underhalli§t utsäde över huvud taget offentligen

nimikrlnv h la§st/.ftning kräver> att dylikt utsäde uppfyller vissa mi ''”A™

beträffande allmänna utsadesegenskaper såsom renhet, grobarhet
samt frihet från ogras. Åsidosättande härav faller under allmänt åtal. SkogsdennT^agPstmningVa
ävensom statsplomberad frövara omfattas ej av

Gällande regkring av importen av vallväxt-, rotfrukts- och köksväxtfrö är
den för vaxlforadlare och utsadesproducenter i vårt land betydelsefullaste av
förekommande importförbud i avseende å utsädesvaror och annat förök rJ“naL

\ haTnet av en begränsad importlicensgivning har en inhemsk
produktion av de namnda fröslagen växt fram.

Undersökningar och analyser av utsädesvaror verkställes på begäran av
statens centrala frokontrollanstalt i Stockholm med filial i Skåne samt av

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

fem statsunderstödda lokala frökontrollanstalter. Å den centrala anstalten
ankommer därjämte uppsikten över efterlevnaden av lagstiftningen om utsädeshandeln.
Frökontrollanstalterna ombesörjer vidare statsplombering av
utsädesvaror enligt av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter. Plomberingsbevis
kan utfärdas för någon av klasserna vanlig bruksvara, kvalitetsvara,
vara försedd med kontrollodlingsbevis, originalvara och inregistrerad
rödklöverstam.

Fordringarna beträffande grobarhet, renhet, ogräshalt, sjukdomsangrepp
o. s. v. är lägst för vanlig bruksvara och högre för de övriga plomberingsklasserna,
vilka sinsemellan åtskiljes framför allt genom olika anspråk på sortoch
stamäkthet. Statsplombering av utsädespotatis utföres av den centrala
anstalten enligt särskilda regler för originalvara och tre kvaliletsklasser.
Bevis för originalvara får utfärdas endast åt vederbörande förädlare eller
hans rättsinnehavare. Bevis för inregistrerad rödklöverstam får blott meddelas
för frövara från särskilda under Sveriges fröodlareförbunds uppsikt
stående konservat- eller stamfrögårdar. De lokala frökontrollanstalternas
plomberingsrätt är begränsad till de båda lägsta plomberingsklasserna. Även
i fråga om dessa utför emellertid statens centrala frökontrollanstalt de för
alla plomberingsklasserna obligatoriska efterkontrollodlingarna. Beträffande
de tre högre klasserna ombesörjer centralanstalten jämväl frökontrollodlingar
och fältbesiktningar. I fråga om köksväxtfrö utför cenDalanstalten antingen
statsplombering i vanlig ordning eller, när det är fråga om små förpackningar,
märkning av själva frövaran. I senare fallet får försäljning ske
under beteckningen statskontrollerat köksväxtfrö.

Genom särskilda avtal med statens centrala frökontrollanstalt har två av
våra ledande utsädesfirmor — Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och
Otto J. Olson & sons aktiebolag — ställt hela sin utsädesförsäljning under
anstaltens kontroll, s. k. helkontroll. Beträffande Svalövsbolaget har dock anstalten
delegerat vissa delar av kontrollverksamheten till Sveriges utsädesförening.

W. Weibull aktiebolag har sedan ett 20-tal år tillbaka i stort sett sjalv
omhänderhafl frökontrollen vid firman. Statens centrala frökontrollanstalt
ombesörjer dock, jämsides med firman själv, erforderliga odlingar för kontroll
av sort- och stamrenhet samt sort- och stamäkthet hos utsädespartier,
som skall försäljas. Denna ordning, genom vilken företaget i nu ifrågavarande
hänseende intager en särställning, konfirmerades_ av 1952 års riksdag i
samband med behandlingen av vissa förslag från 1950 års frökontrollutredning.
Bolaget har visserligen icke meddelats någon formlig auktorisation av
Kungl. Maj :t att självt, på sätt frökontrollutredningen föreslog, omhänderha
frökontrollen vid företaget. Frågan har i stället tillsvidare lösts på det sättet,
att lantbruksstyrelsen meddelat godkännande å ett den 1 oktober 1953
mellan bolaget och statens centrala frökontrollanstalt träffat avtal rörande
viss kontroll över bolagets utsädesvaror. Detta avtal reglerar utsädeskontrollen
vid företaget efter väsentligen samma grunder, som sedan länge gällt beträffande
detta bolag.

Fn särskild nämnd, originalutsädesnämnden, har till uppgift alt bedöma
sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter samt att avgöra, vilka av
dom som skall vara berättigade alt stalsplomberas med sort- eller stamnamn
eller intagas i statskontroll av köksväxtfrö. Nämnden har även att bestämma,
vilka av dessa sorter och stammar, som vid statsplombering resp.
statskontroll må betecknas som original eller, i fråga om rödklöver, erhålla
beteckningen inregistrerad stam. För originalförklaring gäller som villkor
bl. a. att växten i fråga, som skall vara resultat av ett självständigt förädlingsarbelc,
vid sortprovningen i något praktiskt viktigt avseende visat sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt brukade handelssorter samt
jämväl i övrigt befunnits äga högt odlingsvärde. Originalutsädesnämnden
skall årligen utgiva förteckning över de till statsplombering resp. statskontroll
berättigade sorterna och stammarna. Förteckningen benämnes i allmänhet
rikssortlistan.

De försök och den sortprövning, varpå originalutsädesnämndens avgörande11
till väsentlig del baseras, utföres i främsta rummet av statens jordbruksförsök
och, beträffande köksväxter, statens trädgårdsförsök samt vid dem
mer eller mindre direkt underställda försöksgårdar, försöksstationer och lokala
försök hos hushållningssällskapen. Dessutom tages viss hänsyn till de
försök, som utförts av förädlarna själva.

Beträffande skyddet för den svenska växtförädlingen åtnjuter denna ett
visst indirekt sådant genom gällande reglering av såväl utsädeshandeln som
framför allt importen av åtskilliga fröslag. I förening med statens centrala
frökontroll anstalts och originalutsädesnämndens verksamhet samt den Office11.
3 sortprövningen kan hela detta system — förutom att det är ägnat att
tillförsäkra köparna sort- eller stamäkta varor på utsädesmarknaden — sägas
verka som ett visst skydd för växtförädlingen. (Se lagen 14 juni 1928
angående handel med utsädesvaror samt lantbruksstyrelsens kungörelse den
25 maj 1956 angående statsplombering av utsädesvara.)

Statsplombering av utsädesvara under originalbeteckning ger förädlaren
eller dennes rättighetshavare uteslutande rätt till försäljning av på så sätt
plomberad vara. Däremot föreligger intet hinder, vad plomberingsförfattningarna
angår, för vem som helst att med begagnande av det godkända
sort- eller stamnamnet försälja utsädesvara under statsplomb av lägre valör
eller utan någon statsplombering alls.

I avseende å rättsskyddet i övrigt för den svenska växtförädlingen må
följande anföras.

Patentskyddet saknar i vårt land f. n. praktisk betydelse. Endast i ett
par fall har växtförädlingsmetoder patentbelagts. Patent å växtförädlingsprodukter
har hittills aldrig meddelats. Delade meningar synes för övrigt
råda, huruvida gällande patenlförordning medgiver beviljande av patent i
här avsedda fall.

Varumärkesskyddet åter anlitas av växtförädlarna och deras rättighetshavare
i ej ringa utsträckning. Intresset för att bereda växtförädlingsprodukter
detta skydd synes ha stegrats under de senaste åren. Ä andra sidan är det
ej så ofta som varumärkeshavaren gör ansträngningar att bevaka sina rättigheter
enligt varumärkeslagen. Svårigheterna'' härvidlag är också ganska
stora, då det gäller växtsorter. Det skydd, varumärkesregistreringen erbjuder,
är därjämte merendels ganska begränsat. Man får" komma ihåg, att
varumärkes]agstiftningens syfte blott är, att en näringsidkare skall få ensamrätt
atl använda det registrerade märket för att skilja från honom härrörande
varor från andra näringsidkares. Namnet, men ej produkten skyddas.
Något hinder mot omdöpning och försäljning av den varumärkesskyddade
sorten under annat, ej förväxlingsbart namn föreligger på grund härav
icke. Å andra sidan förtjänar det framhållas, att varumärkesregistrering på
växtförädlingsområdet i förening med bestämmelserna för statsplombering
skänker ell bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge.
Förutom att varumärkesskyddet som sadant förhindrar obehörigt begagnande
av det godkända sort- eller stamnamnet även när fråga är om statsplombering
av utsädesvara under plomb av lägre valör är original, tillåter icke
plomberingsbestämmelserna statsplombering under annat namn än det i
gällande förteckning upptagna, av originalutsädesnämnden godkända sort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

eller stamnamnet. Härigenom förhindras vid statsplombering omdöpning
och försäljning av en växtsort under annat namn än det registrerade.

Bestämmelserna i lagen mot illojal konkurrens kan vidare under vissa förutsättningar
bereda växtförädlingen ett visst skydd. Detta gäller dels fall av
illojal reklam vid salubjudande av växter och utsädesvaror, dels ock obehörig
användning av namn eller annat kännetecken, som företer förväxlingsbar
likhet med förut här i riket inarbetat kännetecken, även om detsamma
ej registrerats såsom varumärke.

I vissa grövre fall av försäljning av utsädesvara under falskt sken av att
tillhöra en bättre sort eller kvalitet vill det ej synas uteslutet, att strafflagens
bedrägeribestämmelser kan bli tillämpliga. Vad nu sagts gäller även
svårare brott mot förbudet mot illojal användning av namn eller annat kännetecken.

Lagstiftningen om oriktig ursprungsbeteckning torde ur skyddssynpunkt
få anses äga huvudsakligen blott teoretiskt intresse för växtförädlingens del.

I samband med träffande av avtal om försäljning eller upplåtande av rätt
till försäljning av förökningsmaterial av vissa växtsorter (huvudsakligen utländska,
t. ex. rosor) förekommer det understundom, att endast civilrättsligt
verksamma förbehåll om förbud mot efterodling m. m. göres av vederbörande
rättighelshavare till originalsorten, varvid dessa ej sällan tillika skaffat sig
varumärkesskydd.

Frågan om införande av ett licensavgiftssystem. Vid behandlingen av frågan
om införande av ett licensavgiftssystem i vårt land lämnar utredningen
först följande summariska redogörelse för ett i Holland år 1941 infört royaltysystem.

Det holländska systemet baseras på en speciallagstiftning innefattande
bl. a. dels en väl utbyggd sortprövning, dels ett officiellt centralsortregister
för nya sorter jämte en anslutande beskrivande sortlista för jordbruksväxter,
som med vissa undantag från den allmänna utsädesmarknaden utesluter sorter,
vilka ej finnes upptagna i listan, och dels en obligatorisk offentlig plombering
av utsäde och annat förökningsmaterial. Registreringen i centralsortregistret
är förbunden med mer eller mindre långt gående rättigheter för
sortinnehavarna. Rättigheterna gäller i regel för 25 år med möjlighet till förlängning.
För korsbefruktande jordbruksväxter (råg och majs dock undantagna)
samt för köks-, krydd- och medicinalväxter liksom för prydnadsväxter
innefattar förädlarrättigheterna uteslutande rätt att marknadsföra förökningsmaterialet
av vederbörande sort. Beträffande trädgårdsväxterna överväger
man f. n. att utsträcka denna rätt till en uteslutande rätt att uppföröka
sorterna. För övriga jordbruksväxter gäller att förutom förädlaren, som med
ensamrätt marknadsför utsäde och förökningsmaterial under originalbeteckning,
även utomstående odlare kan deltaga i utsädesförsörjningen genom
att producera efterodlingar på originalutsäde från förädlaren. Då utomstående
odlare säljer utsäde från efterodlingar, vilket sker under kontroll av en
statligt auktoriserad organisation, uppbäres av denna organisation jämte
plomberingsavgifterna en viss royalty, som överföres till s. k. kompensationsfonder
för växtförädlarna. Storleken av dessa licensavgifter är avhängig av
mängden plomberat utsäde. Av de fonderade medlen utbetalas sedermera till
förädlarna royalty i proportion till under viss säsong plomberade kvantiteter
utsäde av resp. sorter. Royaltyn är störst för första efterodling, mindre för
andra och lägst för övriga efterodlingar. Beloppens storlek fastställes av
jordbruksministeriet i samråd med förädlarnas organisation. Även särskil -

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

da belöningar kan utdelas ur fonderna. Den sammanlagda summan av licensavgifter
och belöningar har under senare år uppgått till 250 000—300 000
floriner årligen. Förädlarna upptager härutöver vid egen försäljning av originalvaror
en s. k. förädlarpremie, som är inbakad i utförsäljningspriset.
Detta prispålägg är ej begränsat eller på annat sätt reglerat, utan förädlaren
eller dennes rättighetshavare är oförhindrad att uttaga det merpris, som konkurrensen
och marknadsläget medgiver. Utländska förädlare hade man från
början i princip tillerkänt motsvarande rättigheter och sortskvdd, men det
har under senare år varit aktuellt att ändra på detta, så att skyddet blir beroende
av reeiprocitet för holländska sorter i vederbörandes hemland. I avvaktan
på vidtagande av lagändringar i denna riktning har emellertid sedan
år 1949 alla utbetalningar av licensmedel till förädlare i länder, där motsvarande
skydd för holländska förädlare ej existerar, stoppats.

I anslutning till beskrivningen av det holländska systemet har utredningen
låtit upprätta en översiktlig sammanställning över kontroll och förädlingsskydd,
såvitt angår stråsädesslagen, i våra nordiska grannländer och
ett antal andra europeiska länder. För jämförelse har jämväl Sverige och
Holland medtagits i sammanställningen. Denna torde såsom bilaga 1 få fogas
till detta protokoll. I fråga om de i vissa länder rådande systemen för tillförande
av licensavgifter åt växtförädlingen påpekar utredningen skillnaden
mellan Holland och Belgien, å ena, samt Västtyskland, å andra sidan. Såsom
av sammanställningen närmare framgår är plombering av utsäde obligatorisk
i alla tre länderna, men i de båda förstnämnda staterna utföres plomberingen
av offentliga organ, medan den i Västtyskland ombesörjes av förädlaren
själv. I anslutning härtill uppbäres och förmedlas i Holland och Belgien
licensavgifterna av plomberingsmyndigheterna. I Västtyskland åter
odlas allt till försäljning avsett utsäde, som ej produceras av förädlaren eller
hans rättighetshavare, under dennes överinseende och på hans licens. Härigenom
har förädlaren i Västtyskland möjlighet att själv kontrollera hela
produktionen och utbudet av utsäde av de egna sorterna.

Med hänvisning till det nyss återgivna framhåller utredningen licensavgiftsfrågans
betydelsefulla internationella aspekter. Om det skall bli möjligt
att inom den närmaste tiden införa ett sådant system även i vårt land, torde
emellertid — anför utredningen — som ett första steg en lösning av frågan
på det nationella planet vara den enda framkomliga vägen. I det följande
diskuterar utredningen därför problemet med utgångspunkt från interna,
svenska förhållanden, varvid i huvudsak anföres följande.

Fn premiering av vederbörande förädlare efter förtjänst skulle medelst
ett licenssystem i viss mån bliva möjlig. Uttagande av royalty i relation till
marknadsförda utsädeskvantiteter av varje sort kom att ge en bild av de
olika sorternas spridning och därmed på sitt sätt av den insats, förädlaren
i fråga lyckats göra. Här är det dock på sin plats att omedelbart göra den
reservationen, att åtskilliga sorter och stammar kan ha stor lokal betydelse,
även om deras totala spridning är förhållandevis ringa.

För uppbyggande av ett royaltysystem skulle erfordras ett avsevärt förstärkt
skydd för växtförädlarnas arbete och produkter. Ett sådant skydd
måste med nödvändighet tillskapas för att systemet skall kunna fungera
nöjaktigt. Av den förut lämnade redogörelsen för de rådande förhållandena

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

framgår, att rättsskyddet på detta område i vårt land är svagt utbyggt. En
förstärkning av detta skydd på åtminstone vissa punkter torde i princip
vara önskvärd.

För införande av ett royaltysystem synes vidare den omständigheten tala,
att statsutgifterna för förädlingsverksamheten härigenom skulle kunna nedbringas.
Det erforderliga ekonomiska stödet åt växtförädlingen skulle nämligen
till viss del kunna baseras på licensavgifter. I motsvarande mån kunde
det bliva möjligt att nedskära nu utgående statsbidrag till denna verksamhet.

Ett royaltysystem skulle ytterligare möjliggöra reciprocitet i förhållande
till andra länder med liknande system. I nuvarande stund torde detta icke
innebära någon mera påtaglig ändring i vårt läge utom såvitt rör Holland
och i viss mån Västtyskland. Enligt vad utredningen inhämtat skulle f. n.
från Holland — bortsett från den eventuella möjligheten att få loss redan
infrusna licensmedel — kunna påräknas en royalty om ca 20 000 kr. per
år. Den uppges förut ha varit avsevärt större, beroende särskilt på Svalövshavresorternas
tidigare dominerande ställning i Holland.

För de växtförädlingsföretag, vilka ej åtnjuter statsbidrag, skulle ett
royaltysystem troligen medföra en direkt ekonomisk fördel, låt vara att man
ej får bortse från den negativa verkan, som förhöjda priser på licensbelagda
utsädesvaror från efterodlingar kan komma att få på omsättningen av desamma.

Om sålunda vissa beaktansvärda skäl talar för införande även i vårt land
av ett i huvudsak efter de givna utländska förebilderna uppbyggt licenssystem,
synes å andra sidan ett dylikt system för Sveriges vidkommande med
den speciella struktur, som växtförädlingsverksamheten här har, vara förknippat
med åtskilliga nackdelar.

Till en början vill det synas ganska tvivelaktigt, huruvida det skulle vara
möjligt att totalt sett minska statens utgifter, därest man ersatte nuvarande
direkt utgående statsanslag till växtförädlingen med införande av royalty på
efterodlingar av originalutsäden. Orsakerna härtill är flera.

Det torde knappast vara praktiskt möjligt att uttaga licensavgift annat än
i samband med plombering av utsädesvaror från efterodlingar. På detta sätt
bär man ju också reglerat saken i de länder, som nu tillämpar royaltysystem.
F. n. kan man likväl ej räkna med att mer än 20 å 25 procent av i Sverige
använt utsäde av jordbruksväxterna är statsplomberat. Detta gäller i vart
fall om de för ett licenssystem utslagsgivande stråsädesslagen. Med en så
begränsad omfattning av plomberingsverksamheten skulle inkomsten på licensavgifterna,
förutsatt att dessa fastställdes på en skälig nivå, bliva förhållandevis
liten. Härtill kommer att royaltyns uttagande skulle innebära
en belastning för de firmor, som låter statsplombera, vilket kunde medföra,
att åtskilliga företag lämnade denna ur allmän synpunkt önskvärda plomberingsform.
En grundförutsättning för att ett licenssystem skall bli effektivt
synes alltså vara en reglering, som gör plombering obligatorisk för åtminstone
allt offentligen salubjudet utsäde, belagt med royalty.

I syfte att förbilliga plomberingsverksamheten för det allmänna skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

man möjligen kunna tänka sig en mer eller mindre omfattande delegering
av plomberingen till utsädesfirmorna själva, varvid dessa skulle åläggas
uppgifts- och redovisningsskyldighet gentemot förädlarna. Med hänsyn till
utsädeshandelns splittring samt svårigheterna för att ej säga omöjligheten
av att anordna en tillförlitlig kontroll över de plomberande firmorna torde
emellertid en sådan delegering av plomberingsverksamheten, vilken för
övrigt skulle åsamka vederbörande vissa merkostnader, ej vara en framkomlig
väg. Man får ej heller bortse från att strävandena att hålla utsädeshandeln
på en kvalitativt hög nivå kunde befaras lida avbräck, därest alltför
stora delar av nämnda marknad skulle komma att falla utanför den statliga
eller statskontrollerade frökontrollverksamheten.

För att få till stånd ett nöjaktigt fungerande royaltysystem torde det i anledning
av det anförda bliva nödvändigt att, såsom ock i utlandet skett, föreskriva
obligatorisk offentlig plombering.

Konsekvensen av en sådan åtgärd skulle emellertid bliva den, att den statliga
och statsunderstödda frökontrollverksamheten måste väsentligt utbyggas.
Förstärkningen av frökontrollorganisationen skulle komma att medföra
en hel del utgifter för det allmänna. Såvitt kan bedömas blev det främst
fråga om ej oväsentliga engångskostnader för den nödvändiga upprustningen.
Vidare hade man att förutse en viss ökning av de löpande anslagen
till frökontrollverksamheten, åtminstone i vad avser statens centrala frökontrollanstalt.
Under förutsättning av en måttlig höjning av taxorna för
analys-, inspektions- och plomberingsavgifterna skulle dock driftsunderskottet
å statens centrala frökontrollanstalts verksamhet resp. statsbidragen till
de lokala frökontrollanstalterna kunna begränsas. En höjning av taxorna
åter skulle bidraga till att ytterligare fördyra utsädet.

Som tidigare framhållits (s. 22) måste ett effektivt licenssystem grundas
jämväl på ett sortskydd, vilket helt eller delvis innefattar förbud mot saluförande
i öppna marknaden av annat än godkända och i officiella sortlistor
upptagna sorter och stammar och därjämte tillförsäkrar sortinnehavaren en
mer eller mindre långt gående ensamrätt till försäljning eller uppförökning
av den å honom registrerade sorten. Därest utsädesfirmorna berövades rätten
att fritt försälja eller producera efterfrågade sorter — här bortses från
nuvarande försäljning under statlig originalplomb — vartill annan innehar
originalrätten, kunde det tvivelsutan förväntas, att många företag skulle
skaffa sig egen förädlingsverksamhet och lansera egna sorter, vilka mången
gång åstadkommits inom befintliga originalsorter genom kombinationer och
urval utan större värde. Sådana mindre tillfredsställande förhållanden uppges
ha rått i Tyskland under 1920-talet. Ett mycket stort antal utsädesfirmor
och utsädesodlare där igångsatte enligt uppgift egen »förädlingsverksamhet»,
utnyttjade och omdöpte kända sorter, som därefter gick under vederbörandes
eget namn. För att förhindra något sådant har i länder med royaltysystem
skapats en mer eller mindre omfattande kontrollapparat. Även om
man i vårt land med gällande plomberingsbestämmelser ej behövde befara
sådana svara missförhållanden som i det anförda exemplet, går det ej att

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

bortse från riskerna, och under alla förhållanden skulle man ej kunna komma
ifrån en viss utbyggnad av vår nuvarande kontrollorganisation och sortprövningsverksamhet
på förevarande område. Den fasta statliga liksom även
den statsunderstödda lokala försöksverksamheten skulle belastas även av
en annan anledning. Om premiering av förädlare infördes, är det nämligen
antagligt, att royaltyn skulle locka en hel del andra företag och personer än
dem, som nu ägnar sig åt växtförädling, att med medelmåttig utrustning och
kanske ofta otillräckliga specialkunskaper försöka sig på förädling av ett
eller annat växtslag. Resultatet kom att bli, att ett större antal sorter än nu

_och ofta nog tämligen likvärdiga — måste prövas i officiella försök utan

att förmodligen tillföra vår växtodling något väsentligt bättre material. Erfarenheterna
från Holland ger vid handen, att den nödvändiga, rigorösa
kontrollen ställer sig ganska dyrbar. En utbyggd kontroll- och försöksverksamhet
i samband med införande av ett royaltysystem i vårt land skulle
således av allt att döma ställa krav på ökade statliga anslag och bidrag till
här ifrågavarande verksamhet.

Ytterligare torde det svårligen kunna undvikas, att staten även efter införande
av ett licenssystem kom att få svara för en del måhända ej obetydliga
utgifter för växtförädlingen och närmast då viss teoretisk forskning oc
mera lokalt betonad förädlingsverksamhet. För att klarlägga orsakerna härtill
synes det erforderligt att ånyo något rikta blicken på utländska förhå -

landen. . .. ...

Exemplen från de länder, där man infört royaltybetalning till vaxtforad larna,

visar att med ett sådant system förädlarna inriktar sitt intresse på
sådana växtslag, där det är mest att förtjäna, och därför i huvudsak endast
arbetar på att frambringa sorter för av klimat och jordmån gynnade områden
med omfattande odling av dylika växtslag, medan andra områden och
växtslag blir försummade. Även den för en fortsatt utveckling nödvändiga
grundforskningen har visat benägenhet för att bli tillbakasatt, då
den ej direkt kan ge inkomster i form av royalty. I exempelvis Holland har
man på grund av anförda förhållanden nödgats lämna särskilt ekonomiskt
stöd åt förädlingen av såväl foder- och betesgräs som rotfruktsväxter. I såväl
Holland som Västtyskland har man vidare sett sig nödsakad att upprätta
statliga institutioner för att taga hand om grundforskningen och mera
komplicerade och dyrbara arbeten. Förädlingsresultaten från dessa institutioner
överlämnas sedan åt privatförädlarna som ett slags halvfabrikat för
fortsatta urvals- och renodlingsarbeten. Det kan för övrigt här nämnas, att
en organisation med grundforskning och mera teoretiskt betonade arbeten
i samband med växtförädling även i flertalet länder utan royaltysystem —
exempelvis USA, Kanada, Norge, Schweiz och Italien — förlagts till universiteten
eller därmed jämförbara statliga institutioner. För att återgå till förhållandena
i länderna med licenssystem har det aldrig varit möjligt att få
de praktiskt verksamma förädlarna att betala några avsevärdai e summor
för det ovan såsom halvfabrikat betecknade förädlingsmaterialet, varför institutionerna
praktiskt taget helt fått lita till statsunderstöd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Det föreligger ej skäl för annat antagande än att införande av ett royaltysystem
i vårt land även här skulle medföra en koncentration av förädlingsverksamheten
på sadana uppgifter, som kan tänkas lämna bästa ekonomiska
utbyte för lörädlarna, t. ex. stråsädessorter för södra och mellersta Sverige.
Förädlingen av växtslag, som med hänsyn till bl. a. liten odlingsareal ej beräknas
ge någon större inkomst, kunde däremot av naturliga ekonomiska
skäl väntas bliva eftersatt. Likaså måste man räkna med att insatserna för
mindre gynnade jordbruksområden, såsom stora delar av Norrland, kom att
försvagas. Ur allmän synpunkt vore detta att beklaga, enär det får anses vara
av stor betydelse, att förädlingsarbeten med kraft bedrives även med mindre
allmänt odlade växtslag och för mindre gynnade odlingsområden. Risk kunde
slutligen föreligga, att de ej sällan kostsamma och till sin utgång ofta ovissa
arbetena med nyare metoder kom att bli eftersatta liksom också upptagande
av förädling av nya kulturväxter.

För att förebygga sådana föga lyckliga konsekvenser av ett licenssystem
torde det som nämnts bli nödvändigt att alltjämt lämna växtförädlingen ett
förhållandevis kraftigt statligt ekonomiskt stöd. Härvid skulle man kunna
tänka sig att efter utländsk förebild koncentrera den behövliga grundforskningen
till våra högre lärdomsanstalter. Företrädesvis vid Lunds universitets
genetiska institution samt vid lantbrukshögskolans botanisk-genetiska institution
bedrives nu sådan forskning, delvis i förening med praktiskt förädlingsarbete.
Utredningen har emellertid för sin del kommit till den bestämda
uppfattningen, att en sådan utveckling efter gängse utländskt mönster på
två skilda linjer med å ena sidan mera teoretiskt inriktade institutioner
och å andra sidan mera praktiskt inställda privatförädlare, som ofta kom
att sakna den nödiga teoretiska kunskapen, för vårt eget lands vidkommande
icke skulle vara lycklig. Den kombination av teoretisk och praktisk förädlingsverksamhet,
som nu kännetecknar arbetet vid våra ledande växtförädlingsanstaller,
är enligt utredningens uppfattning ägnad att både bättre
och snabbare leda till goda resultat. Denna kombinerade verksamhet, som
befordrar ett fruktbringande samarbete mellan de vetenskapligt skolade föradlarna
och det praktiska jordbruket, är i själva verket något för vårt land
säreget och har tvivelsutan i ej ringa mån bidragit till att föra upp Sverige
till dess internationellt erkända ställning som en av de ledande nationerna
på växtförädlingens område. Den organisation, som växt fram i vårt land,
torde därjämte vara både billigare och utan avkall på effektiviteten mera
stimulerande för de vetenskapsmän, som arbetar med de praktiska uppgifterna
och vid sidan därav har möjlighet att fördjupa sig i teoretisk forskning,
än vad en med avseende å de teoretiska och praktiska momenten i växtförädlingen
mera differentierad organisation efter den vanliga utländska
modellen skulle bli.

Även om det av andra skäl skulle anses motiverat att hos oss uppbygga ett
system med licensavgifter, vill det i anledning av det nyss anförda synas
angeläget att i huvuddrag söka bevara vår nuvarande organisationsform för
växtförädlingens bedrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Införande av ett royaltysystem måste förorsaka en höjning av utsädespriserna
i den öppna marknaden. Så har skett i bl. a. Holland. Om man beräknar,
att vid obligatorisk statsplombering av allt offentligen salubjudet utsäde
ca 1/3 av vårt lands totala utsädeskvantiteter kom att bliva föremål för
plombering (2/3 skulle alltså representeras av lantmännens eget från all kontroll
befriade utsäde) skulle med utgångspunkt från siffermaterialet i den såsom
bilaga 2 till detta protokoll bifogade sammanställningen över utsädesplomberingarna
1948/1949—1953/1954 omkring 850 000 deciton årligen underkastas
plombering. Detta innebär, att varje deciton genomsnittligen skulle
behöva belastas med närmare 1,50 kr. i royalty till växtförädlare för att täcka
•de nuvarande direkta statsbidragen till växtförädlingen. Nu är emellertid att
märka, att den utsädeskvantitet, med vilken här är att räkna, måste reduceras
med dels den originalplomberade utsädesmängden — vid försäljning härav
uttages ju ingen royalty -— och dels ej royaltyberättigade sorter. Därest man
med hänsyn härtill uppskattar den royaltybelagda utsädeskvantiteten till
drygt 600 000 deciton skulle följaktligen för varje ifrågakommande deciton
behöva uttagas ca 2 kr. för att få täckning för de nuvarande statsbidragen till
växtförädlingen. Såsom tidigare antytts vore det ej heller uteslutet, att taxorna
för frökontrollen kom att undergå åtminstone någon mindre höjning.

I förevarande sammanhang må ett av våra speciella odlingsförhållanden
betingat problem något beröras. I fråga om höstvete och höstråg är tidsperioden
mellan skörd och sådd så kort, att lantmännen i mycket stor utsträckning
måste basera sin odling på eget utsäde. Enligt den nyssnämnda
sammanställningen utgör för sexårsperioden 1948/1949—1953/1954 plomberingsmedeltalen
i förhållande till de totala utsädeskvantiteterna för höstvete
13,3 och för höstråg 13,4 procent. Att den relativa omsättningen av
dessa utsäden på grund av givna odlingsbetingelser är låg, bör dock ej rimligen
medföra, att förädlingen av dessa växtslag skall ges ekonomiskt sämre
möjligheter än exempelvis vårsädesslagen. Att införa proportionellt högre
avgifter för höstsäden, skulle å andra sidan leda till orimliga konsekvenser.

En annan farhåga, som ibland uttalas, då frågan om införande av ett licenssystem
diskuteras, är att den önskvärda, snabba spridningen av nya,
värdefulla sorter troligen kom att försvåras. Detta skäl torde dock ej böra
tillmätas alltför stor vikt. Även om förhållandena i Sverige ej utan vidare
är jämförliga med de i Holland, ger erfarenheterna från det sistnämnda
landet ej stöd för ett dylikt antagande. Där synes det numera ej taga mer
än två å tre år för en ny framstående sort att helt slå igenom på marknaden.
Till detta gynnsamma förhållande bidrager helt visst den officiella beskrivande
sortlistans stora spridning även bland de enskilda jordbrukarna och det
vakna intresse, varmed dessa i allmänhet följer utvecklingen på växtförädlingens
område.

Större svårigheter torde vållas av problemet, vad man skall göra med
utsädesvaror, som ej godkänts vid den obligatoriska statsplomberingen. I
Holland har detta spörsmål förorsakat åtskilliga bekymmer. Spannmål och
potatis beröres visserligen ej härav, enär sådant utsäde kan avyttras för

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

andra ändamål, men underkända partier av rotfrukts-, vallväxt- och köksväxtfrö
blir praktiskt taget värdelösa. Holländarna har bemästrat detta problem
genom att inlösa sådana utsädesparlier med anlitande av fonderade
exportavgifter (rotfrukts- och köksväxtfrö) resp. importavgifter (gräsfrö).
Denna reglering kompletteras av ett system med odlingsbegränsningar för
utsäde av vissa känsliga växtslag. I Sverige är såväl importen som exporten
av de nu nämnda utsädeskategorierna obetydlig och mycket ojämn, varför
svårigheter skulle föreligga att lösa den här omhandlade frågan efter det
holländska exemplet.

Ett närmare studium av det holländska systemet ger onekligen ett intryck
av att systemet är ganska invecklat och i viss mån överorganiserat.
Holländarna själva erkänner detta, och frågan om vidtagande av vissa förenklingar
lär vara aktuell. Omdömet om det holländska systemet synes i lika
hög grad gälla den i Västtyskland genomförda motsvarande regleringen. De
angivna systemen torde emellertid i sig själva inbjuda till en långt gående
detaljreglering, i varje fall om de skall kunna fungera med tillfredsställande
effekt. Med nödvändighet föres man nämligen in på komplicerade kontrolloch
skyddsproblem beträffande såväl förädlingen och försöksverksamheten
som utsädesproduktionen och utsädeshandeln.

Då man tager del av de nu anförda betänkligheterna mot ett royaltysystem,
ligger det nära till hands att fråga sig, varför man t. ex. i Holland och Västtyskland
ändock genomfört en dylik reglering. Den främsta orsaken är utan
tvivel det stora antal privatförädlare, som finnes i båda dessa länder. Tidigare,
då förädlingen huvudsakligen bestod av enkla urvals- och korsningsarbeten,
som ej drog så höga kostnader, kunde dessa skaffa sig en viss inkomst
på försäljningen av sina egna sorter. Numera har de emellertid att tävla
med välutrustade institutioner, vilka arbetar med resistensförädling i stora
växthuskomplex, kromosomtalsfördubblingar och framställning av artificiella
mutationer, som fordrar dyrbara speciallaboratorier, samt kvalitetsförbättringar,
som måste följas i kemiska och biologiska laboratorier med omfattande
utrustning. För att kunna komplettera sina resurser har de holländska
och tyska förädlarna i många fall måst slå sig tillsammans till större
enheter, men fortfarande är de många om att dela förtjänsterna.

Förhållandena i Sverige är helt andra. Här har aldrig antalet privatförädlare
varit stort. I vårt land ägnar sig exempelvis endast våra två största
växtförädlingsanstalter åt förädling av vete. I Tyskland åter finnes omkring
ett 70-tal förädlare på detta viktiga område. Staten har sedan länge
understött den allmänna verksamheten vid de två största förädlingsföretagen
i Sverige med direkta anslag, varigenom denna kunnat hållas på en
mycket hög nivå. De övriga företagen, med undantag för den av Algot Holmberg
& söner aktiebolag bedrivna sojaväxtförädlingen, har endast haft det
stöd eller rättare skydd, som rättigheten att få sina egna sorter vid statsplombering
betecknade som original innebär för alla förädlare. Skulle royalty
inforas, torde anslag till de två förstnämnda företagen fortfarande behöva

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

aitgå för mera teoretisk forskning samt för förädling, avseende t. ex. Norrland
och mindre allmänt odlade växtslag.

Härefter diskuterar utredningen licensavgiftsfrågan, sedd i dennas internationella
sammanhang, samt anför därvid huvudsakligen följande.

Av de europeiska länder, som i nu ifrågavarande hänseende har betydelse
för oss, har Holland, Belgien och Västtyskland genomarbetade licenssystem.
Till följd av bristande reciprocitet kan svenska föradlare danfran ej uppbara
någon royalty på exporterade sorter. I nuvarande stund har detta förhallande
större praktisk betydelse endast i fråga om Holland. I de skandinaviska länderna,
Storbritannien och Irland, Frankrike och Schweiz m. fl. länder har
våra egna förädlare blott den möjligheten att erhalla inkomster från den
försäljning, som deras representanter kan uppnå i resp. länder, däremot
ej från andra företags försäljning.

Genom den framskjutna plats Sverige intager pa växtförädlingens område
torde det stå klart, att vårt eget land skulle vinna ej oväsentliga fördelar, i
den händelse ett internationellt system kunde etableras, som omfattade bl. a.
samtliga ovan nämnda stater och som stipulerade royaltybetalning i proportion
till odlingsmaterialets fördelning utan någon diskriminering av andra

länders förädlingsresultat. ,

Sedan en del år tillbaka pågår över så gott som hela Europa en diskussion
rörande skyddet för växtförädlingen och vad därmed sammanhanger Denna
föres ej minst inom vissa internationella organisationer, som har anledning

att befatta sig med dessa problem. . -

Bland de åsyftade organisationerna märkes främst ASSINSEL (.Association
internationale des sélectionneurs professionels pour la protection des
■obtentions végétales) vilken sammanslutning har till uppgift att åstadkomma
en internationell ordning beträffande växtförädlingen, motsvarande den
som på det industriella rättsskyddsområdet åstadkommits genom Pariskonventionen
av år 1883 och i fråga om skyddet av litterära och konstnärliga
verk genom Bernkonventionen av år 1886. ASSINSEL har utarbetat vissa
förslag att läggas till grund för en allmän internationell reglering av torad ^Sverige11

stod sommaren 1954 som värd för en OEEC-konferens rörande
.produktion, prövning och distribution av utsäden. Konferensen anknöt till
ÖEECs Technical Assistance Mission 106, omfattande »Utsadesproduktion
— prövning — och distribution i Europa». Ett av konferensens overlaggningsämnen
var skyddet av resultaten från växtförädlingen. Harutinnan anto«"konferensen
en särskild rekommendation van bl. a. uttalades, att varje
land borde vidtaga nödiga mått och steg för att tillforsakra foradlarna
lämpligt vederlag för uppnådda resultat och for att skydda framstallda sorter
och dessas namn. Därvid tillfogades den reservationen att skyddet ej fick
förhindra växtförädlingens utveckling. Man borde vidare eftersträva tull
ömsesidighet mellan länderna, ehuru detta ej behövde betyda, att skyddet
måste utformas på precis samma sätt i alla länder. Beträffande fiagans foitsatta
handläggning uttalades, att »The European Productivity Agency» av
OEEC borde i samråd med de berörda internationella organisationerna, t. ex.
växtförädlarnas (ASSINSEL), handelns (FIS) och odlarnas (IFAP), uppgöra
förslag till regler att föreläggas medlemsländerna för antagande.

Beträffande den omnämnda reservationen har utredningen inhamtat, att
därmed närmast avsetts, att man inte skulle tillåta att växtförädlingen stoppades
upp på grund av att en förädlare exempelvis ville förbjuda andra att
utnyttja hans "sort i vidare korsningsarbeten etc. Vidare hade önskemålet

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

om full frihet att nyttja nya metoder spelat in. Man hade t. ex. funnit det
orimligt, om colchicinmetoden för framställning av polyploider skulle bliva
patentbelagd. Även om det direkt ej avsetts, synes det ej uteslutet, att reservationen
i fråga om skyddets likformighet för Sveriges del kan komma att
spela en viss roll vid den fortsatta behandlingen av hithörande problem i
så måtto, att den torde kunna åberopas vid en anpassning av ett internationellt
rättsskydds- och royaltysystem till våra speciella förhållanden i syfte
att förebygga ett sönderfall av den för vårt land säregna organisationsformen
för växtförädlingen.

Förädlarersättning i annan form. Utredningen har jämväl övervägt, huruvida
det inte vore möjligt att på ett enklare sätt och utan en dyrbar kontrollapparat
skapa någon form för uttagande av särskild förädlareersättning.
Härvidlag har det för utredningen legat närmast till hands att tänka sig ett
system enligt ungefärligen följande.

Å allt i öppna marknaden försålt utsäde lägges en avgift. Den kunde
bestämmas till ett fixt procent- eller promilletal å omsättningen av allt
slags utsäde. Årligen eller möjligen med kortare intervaller skulle till eu
särskild fond inlevereras influtna avgifter. Fonden skulle förvaltas av en
styrelse med en för ändamålet lämpad sammansättning. Varje år skulle
styrelsen av tillgängliga medel till förtjänta förädlare och förädlingsföretag
utdela bidrag till verksamheten. Härvid skulle det, i motsats till vad förhållandet
i allmänhet är vid ett licenssystem av gängse typ, vara möjligt att
premiera förädlarinsatser utan strikt hänsyn till omfattningen av de olika
sorternas odling.

Emellertid skulle det stöta på synnerligen stora svårigheter att i praktiken
utforma ett dylikt system. Utsädeshandeln är heterogen. Den omfattar såväl
stora specialfirmor som mindre företag, vilka idkar handel med mycket
annat än utsäde. Begreppet utsäde är ej heller entydigt. Ett parti kan komma
till användning för utfodringsändamål o. s. v. Ytterst besvärliga gränsdragningsproblem
i övrigt beträffande vad som skall räknas till avgiftsbelagd
utsädesvara kom därjämte att anmäla sig.

Även om de nu angivna problemen skulle kunna något så när nöjaktigt

bemästras, synes dock kontrollen över att avgifterna behörigen påfördes _

och da särskilt i samband med kontantavslut — samt över avgiftsinlevereringen
vålla hart när oöverstigliga svårigheter. När det gäller existerande
avgifter av liknande typ som den nu skisserade finns det oftast givna punkter,
där kontroll och uppbörd kan ske (jämför exempelvis export- och importavgifter
samt mejeriernas och slakteriernas befattning med mjölk- och
slaktavgifter). Så skulle ej här vara fallet. En särskild kontrollapparat kunde
därför ej undvikas.

Också andra, här ej berörda svårigheter skulle resa sig vid ett försök att
realisera den ovan framförda tanken på en allmän avgift å omsättningen av
utsädesvaror till stöd för växtförädlingen. Utredningen har på grund härav
funnit sig böra avsta från att framlägga något förslag i denna riktning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Patent- och varumärkesskyddet. Utredningen belyser något den nuvarande
situationen i avseende å växtförädlingens förhållande till patentskyddet samt
anför därvid följande.

Patentering av växtförädlingsmetoder och nya sorter kan åtminstone i
viss utsträckning synas möjlig även med den utformning, som patentlagstiftningen
i vårt land f. n. har. Samma förhållande torde få anses råda i åtskilliga
andra till Pariskonventionen om industriellt rättsskydd anslutna länder.
Liksom i Sverige torde dock försök att i praktiken utnyttja patentmöjligheten
sällan eller aldrig gjorts. I USA åter har man sedan 1930 en klart utformad
lagstiftning, inbyggd i patentlagstiftningen, med direkt sikte på växtnyheter
(The Plant Patent Act). Lagstiftningen omfattar endast växter, som
förökas på vegetativ väg såsom fruktträd, bärbuskar, rosor och perenna växter.
Med stöd av denna lagstiftning hade fram till år 1952 något över 1 000 patent
meddelats. Den kritiken har emellertid ibland riktats mot det amerikanska
systemet, att beskrivningarna av patentsökta sorter oftast varit så
vaga, att man ej kunnat påvisa överträdelser, varför växtpatenten egentligen
endast fått reklamvärde. Det torde jämväl böra observeras, att de amerikanska
»plant patents» ger ett skydd närmast motsvarande ett sortskydd,
fastän de har sken av att utgöra patent i vanlig mening, eftersom skyddet
administreras av den amerikanska patentmyndigheten och formerna för meddelandet
av skyddet i mycket överensstämmer med vad som gäller för vanliga
patent, över huvud taget ligger det på växtförädlingsområdet nära till
hands att förväxla patentskydd i vedertagen mening med vad som lämpligast
borde benämnas sortskydd. Till belysande härav kan nämnas, att i Västtyskland
möjligheter föreligger att samtidigt erhalla saväl patentskydd i dess
egentliga bemärkelse för en uppfinning inom växtförädlingsområdet som
speciellt sortskydd enligt härför gällande lagstiftning. Vidare synes — förklarligt
nog — begreppet reproducerbarhet i palenträttslig bemärkelse ej
sällan sammanblandas med reproducerbarhet i biologisk mening. Ur patenträttslig
synpunkt innebär reproduktibiliteten, att den lära, som är given genom
den beskrivna uppfinningen, skall kunna tillämpas upprepade gånger
med exakt samma resultat. Omsatt på en genom förädlingsarbete framställd
ny växtsorl skulle sådan reproducerbarhet innebära att man, följande anvisningarna
i en patentbeskrivning, skulle kunna iterera den förädlingsprocess,
som resulterat i växtens tillkomst, och härvid vara säker på att få ytterligare
exemplar, vilka vore biologiskt identiska med det ursprungliga exemplaret.

Bland svenska växtförädlare har man hittills i allmänhet ställt sig ganska
avvisande mot patentskydd. Särskilt i fråga om metodpatentering har inan
intagit en negativ hållning. Det har bl. a. anförts, att metoderna vid växtförädling
som regel hämtas från den fria vetenskapliga forskningens fält,
och att metodpatent skulle försvåra eller förhindra den önskvärda kommunikationen
mellan forskning och praktiskt förädlingsarbete. Vad åter angår
patentering av växtnyheter har man pekat på den begränsning av det patenterbara
området, som med nödvändighet måste följa av att patentskyddet åtminstone
i dess i Sverige vedertagna betydelse är reserverat för nya uppfinningar.
Förädlingsverksamhet anses av många icke vara jämställbar med
uppfinnarverksamhet i de fall, då förut kända växtförädlingsmetoder tilllämpas
på känt sätt. Själva växtförädlingsarbetets karaktär är härjämte sådan,
att det unika vid framställningen av eu ny växtsort i de allra flesta fall
måste hänföra sig till förfarandet, varför del vid eventuell patentering endast
kan bli fråga om ett indirekt produktskydd i anslutning till ett patentbelagt
förfarande. Ett skydd åter för växtnyheter liknande det amerikanska patentskyddet
har begränsade användningsmöjligheter, beroende på den stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

variabiliteten i växtvärlden, varigenom en exakt reproducering av sorten
oftast omöjliggöres. Detta gäller särskilt korsbefruktande växtslag men även
självbefruktare såsom flertalet stråsädesslag, i fråga om vilka de moderna,
förädlade sorterna ofta klyver avsevärt ännu många år efter utlämnandet,
främst emedan korsningskombinationerna numera oftast sker mellan
vitt skilda typer. Även där patentering efter amerikansk förebild med karaktär
av sortskydd tekniskt skulle lämpa sig såsom i fråga om växtslag med
vegetativ förökning, har man på växtförädlarhåll stundom funnit en patenträtt
vara ett för absolut skydd. Så är t. ex. fallet med potatis, vilket växtslag
i USA med hänsyn till sin betydelse som livsviktig produkt undantagits från
möjlighet till patentskydd.

Utredningen berör även det internationella samarbete, som ägt rum i frågan
om patentskydd för växtförädlingen, samt anför i huvudsak följande.

Frågan om patentskydd för växtförädlingen har i Europa under senare år
förts fram alltmer på det internationella planet. Sålunda har den tilldragit
sig mycken uppmärksamhet inom organisationen AIPPI (Association internationale
pour la protection de la propriété industrielle). Vid denna sammanslutnings
kongresser i Wien år 1952 och Bryssel år 1954 har frågan behandlats.
Vid den sistnämnda konferensen antogs en resolution, enligt vilken
de till Pariskonventionen rörande den industriella äganderätten anslutna
länderna uppmanades alt i berörda lagstiftning uttryckligen likställa
uppfinningar inom växtvärlden med uppfinningar på det industriella området
i egentlig mening. Härtill fogades en rekommendation om lagligt skydd
i en eller annan form även för nya växtsorter.

Liksom tidigare intog de svenska, norska och finska grupperna inom
AIPPI en avvaktande hållning, utan att dock motsätta sig resolutionen, medan
den danska gruppen framträdde med en positiv rapport i ämnet. I detta
sammanhang må även nämnas, att några organisationer i Danmark — Dansk
Plant skolee jer förening og Fsellesudvalget for Bedpmmelse af Prpvedyrkning
af Prydplanter — i juli 1955 framlagt ett förslag till patentlagstiftning för
vegetativt förökade växter.

En inom Europarådets ram tillsatt patentkommitté, som bl. a. har till uppgift
att verka för enhetlighet inom patentlagstiftningen, har också funnit anledning
att ägna uppmärksamhet åt förevarande patentspörsmål. Frågan berördes
jämväl i den förut behandlade rekommendationen vid OEEC-konferensen
i Sverige sommaren 1954 angående utsädesfrågor. Vidare har den
tidigare varit föremål för behandling vid nordiska överläggningar om gemensamhet
i patentlagstiftningen. Även i detta sammanhang verkade de
danska delegaterna för att patenterbarhetsområdet skulle formuleras så, att
det klart framgick, att växtpatent kunde meddelas.

I fråga om varumärkesskyddet anför utredningen härefter bl. a. följande.

Inledningsvis må understrykas den väsentliga skillnad, vilken föreligger
mellan varumärkesskyddet i vedertagen bemärkelse och det speciella sortskydd
för förädlade växter, som efter ett officiellt registreringsförfarande
åtnjutes i länder sådana som Holland och Västtyskland. En förväxling mellan
den registrering av sortnamn, som här och i liknande fall äger rum,
och varumärkesregistrering av s. k. ordmärken kan lätt ske. Ett ordmärke
liksom övriga varumärken är blott och bart ett individualiseringsmärke,
varigenom produkter saluförda av viss näringsidkare eller sammanslutning
av sådana skall kunna skiljas från andra näringsidkares produkter. Vid
namnskydd i förening med växtsortskydd skall namnet användas för en in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

dividuell, bestämd sort och ingen får saluföra annan förväxlingsbar växtsort
under detta namn. ..

Varumärkesregistrering har en viss praktisk betydelse for vaxttoradlarnas
strävanden att skydda sina arbetsresultat. I ej ringa utsträckning begagnar
sig f. n. växtförädlarna och deras rättighetshavare av möjligheten
att bereda av dem framställda nya sorter och stammar av lantbruks-, koksoch
prydnadsväxter ett skydd genom varumärkesregistrering. Det har emellertid
samtidigt framhållits, att varumärkesskyddet rent allmänt har sin
begränsning och sina svagheter för nu avsedda ändamål. I vad avser växtförädlingsprodukter
tillkommer dessutom en del speciella svårigheter att
hävda skyddet. Härvidlag föreligger vissa skillnader mellan självbefruktande
och korsbefruktande växtslag.

Beträffande självbefruktarna torde man generellt kunna säga, att varumärkesskyddet
är illusoriskt och ej hävdas annat än i undantagsfall, exempelvis
då förädlaren genom detta önskar förbehålla sig rätten att introducera
sorten i ett annat land vid den tidpunkt, som han finner lämplig. Da
de flesta självbefruktare, till vilka alla stråsädesslagen, med undantag av
rågen, samt trindsäden hör, kunna reproduceras av snart sagt varje lantman,
och då handeln med utsäde under ett visst namn alltså på ett par år
blir utomordentligt vittomfattande, mister varumärkesregistreringen snabbt
sin skyddskaraktär, och varumärket övergår lätt till att bli en allmän varu benämning.

. „ , ,

I fråga om korsbefruktarna är förhållandet i viss man ett annat. Dels har
förädlaren här oftast en betydligt större andel i den kvantitet utsäde, som
saluföres under ifrågavarande namn, och dels har han ett mycket starkare
intresse av att kunna hindra, att mer eller mindre värdelösa efterodlingsprodukter
saluföres under det av honom inarbetade namnet. Hos korsbefruktarna
sker nämligen en mycket snabb utsädesdegeneration. Även om förädlaren
i detta fall är beredd att hävda sitt varumärkesskydd mot intrång,
innebär detta emellertid ej, såsom redan påpekats, att han kan skydda den
av honom framställda produkten från att utnyttjas av andra för förökning
och försäljning under ett annat namn. Varumärkesregistreringen konstituerar
ju ej något skydd för produkten som sådan. Dock må erinras om det
förstärkta skydd, som vinnes i förening med bestämmelserna om statsplombering.

Sammanfattande bedömning av rättsskyddsproblemet. Utredningen sammanfattar
sin bedömning av växtförädlingens rättsskyddsproblem på följande
sätt.

Regleringen av utsädeshandeln och importen av vissa frövaror kan ur
skyddssynpunkt endast anses ha en mera indirekt verkan å växtförädlingen,
låt vara att denna verkan — och då särskilt av importregleringen — ej får
underskattas. Ensamrätten till försäljning av statsplomberad originalutsädesvara
utgör f. n. växtförädlarnas och deras rättighetshavares främsta
skydd. Det är dock begränsat till en förhållandevis trång sektor av utsädesmarknaden.
Vår lagstiftning på immaterialrättens område, särskilt varumärkeslagstiftningen,
kan och har, om än i förhållandevis blygsam utsträckning,
utnyttjats till skydd för växtförädlingen. Att denna lagstiftning icke
utformats med speciell tanke på växtförädlingens problem, torde dock vara
uppenbart. Ä ena sidan är det blott under vissa betingelser som ett — stun it

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

dom tillsynes alltför bristfälligt — skydd kan uppnås. Å andra sidan kan
den ensamrätt, som patent- eller varumärkesrätten tillförsäkrar rättighetshavaren,
många gånger te sig alltför absolut för branschen i övrigt samt i
vissa fall medföra olägenheter för jordbrukets fria utveckling.

Av det anförda torde framgå de stora svårigheter, som reser sig vid försök
att etablera ett tillfredsställande och för alla berörda parter godtagbart
rättsskydd för växtförädlingen. Enligt utredningens uppfattning kan det
ifrågasättas, om man ej härutinnan borde inrikta sig på att skapa ett speciellt
sort- och sortnamnskydd. Man hade då möjlighet att göra skyddet
mera generellt, än vad de nuvarande plomberingsförfattningarna medgiver,
samtidigt som skyddet kunde avvägas med hänsyn till skäliga och önskvärda
begränsningar av ensamrätten. Ett sådant speciellt sort- och sortnamnskydd
riktar uppmärksamheten på de skyddssystem, som i förening
med obligatorisk plombering i vissa västeuropeiska länder tryggar uttagandet
av en särskild förädlareersättning.

I och för sig vore det tänkbart att införa ett för växtförädlingens villkor
och behov speciellt avpassat skyddssystem, utan att detta anknöts till uttagande
av royalty å utsädesvaror till förmån för växtförädlarna. För att ett
sådant skyddssystem skall kunna fungera med tillräcklig smidighet och effektivitet,
torde det emellertid bli nödvändigt med obligatorisk plombering
av allt i öppna marknaden saluhållet utsäde samt en viss utbyggnad av den
officiella sortprövningen. Priset för ett bättre rättsskydd för växtförädlingen
kunde därmed med fog, särskilt sett från det allmännas synpunkt, befaras
bli för högt. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd torde i anledning
härav böra kombineras med ett royaltysystem, om de med en dylik
reglering förenade olägenheterna såsom ökade kostnader för det allmänna
skall kunna uppvägas.

Tiden synes dock arbeta för en lösning av växtförädlingens rättsskyddsproblem
på ett eller annat sätt, främst genom den starka internationella aktiviteten
på förevarande område. Det torde därför ej finnas någon anledning
att från svensk sida förhasta sig i strävandena att finna en lösning av
denna komplicerade fråga. Enligt utredningens mening torde således av
flera skäl några isolerade åtgärder från svenskt håll för det närvarande ej
böra vidtagas i den här omhandlade frågan. Den internationella utvecklingen
bör i stället avvaktas och frågan även från svensk sida följas med all uppmärksamhet.

Frågan om det s. k. obrutna sambandet. Utredningen upptager även till behandling
frågan om det s. k. obrutna sambandet mellan utsädesgenerationerna,
d. v. s. att vid officiell plombering av utsädesvara vissa krav uppställes
på bestyrkt härstamning, generation efter generation, av det till
plombering under sort- eller stamnamn anmälda utsädet från det ursprungliga
elitutsädet eller stamfröet över originalvaran fram till den aktuella utsädeskvantiteten.
Resultatet av denna behandling sammanfattar utredningen
själv sålunda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

1950 års frökon trollutredning upptog spörsmålet om det obrutna sambandet
till behandling närmast med hänsyn till ett sådant systems förmodade
effekt att i vissa hänseenden kunna förenkla och förbilliga frökontrollverksamheten
men pekade samtidigt på den betydelsefulla sidovinst, som
automatiskt var förenad med genomförandet av det förordade sambandstvånget,
nämligen en förbättring av sort- och stamäktheten hos de statsplomberade
utsädesvarorna. Ehuru frökontrollutredningen på grund av
befarad knapphet på grundutsäde ställde frågan om det obrutna sambandet
på framtiden, ansåg utredningen likväl densamma vara av sådan
vikt, att utredningen förutsatte, att spörsmålet fortlöpande kom att uppmärksammas
av berörda myndigheter och organ.

Den omedelbara anledningen till att växtförädlingsutredningen ansett sig
böra upptaga förevarande fråga till förnyad behandling är dock en annan,
nämligen det förhållandet att ett system''med obrutet samband kan utgöra
ett indirekt stöd åt växtförädlarna och deras rättighetshavare. Dessas produktion
och försäljning av högre utsädeskvaliteter måste gynnas, om ett
sambandstvång gäller mellan utsädesgenerationerna på vägen från originalvaran
till de lägre plomberingsklasserna. Ju mera direkt och strängt denna
bundna ordning utformas, desto kraftigare bör normalt stödet åt växtförädlingen
och producenterna av originalvara verka. I de många länder i
Europa, där ganska strikta sambandssystem tillämpas, torde också sambandskravet
i allmänhet ha genomdrivits på yrkanden av förädlingsföretagen.

Även om sålunda stödet åt växtförädlingen varit det avgörande skälet för
utredningen att närmare ingå på förevarande fråga, har utredningen varit
väl medveten om den ur det allmännas synpunkt förmånliga inverkan upprätthållandet
av ett sambandskrav måste förutsättas få på sortrenhet och
sortäkthet hos saluförda utsäden liksom också på sjukdomsfrihet och på
möjligheterna att motverka degeneration hos korsbefruktande växtslag.

Under förutsättning av bibehållande av den nuvarande frivilliga statsplomberingen
av utsädesvaror har utredningen efter en särskild undersökning
trott sig kunna konstatera, att tillräckliga kvantiteter grundutsäde
f. n. finnes för tillämpning av ett sambandssystem av ej alltför extrem utformning.
Utredningen har härefter dragit upp de allmänna riktlinjerna
till ett modifierat sambandssystem, vilket förordas till genomförande, så
snart de närmare detaljerna efter ett principbeslut utformats.

Allmänt torde om utredningens förslag kunna sägas, att det strävat efter
att, så långt den nuvarande situationen och de allmänna förutsättningarna
synes medge, tillvarataga möjligheterna att förbättra utsädeskvaliteten.
Speciellt i fråga om självbefruktarna har dock härvid ej alltför stränga krav
uppställts. I själva verket lär systemet på flertalet punkter innebära en konfirmation
av en i praktiken redan påbörjad utveckling. Med anledning härav
svncs inga svårare omställningar behövas, utan förslaget skulle, såvitt
utredningen kan finna, efter en ganska kort övergångstid i sin helhet kunna
genomföras. Härvid förutsättes dock, att lantbruksstyrelsen tillerkännes
generell befogenhet att meddela dispens i olika hänseenden från de föreslagna
sambandsbestämmelserna.

Vad angår den stödjande verkan i förhållande till växtförädlarna och producenterna
av originalvara, som ett realiserande av förslaget kan tänkas
medföra, måste antagas att densamma ej kan bliva särdeles stor. En något
ökad omsättning av originalvara kan dock förväntas, särskilt i fråga om
korsbefruktade växlslag. Marknadsförande av nya sorter av självbefruktandc
växter, enkannerligen sädesslagen, måste vidare antagas föranleda en
viss stegring av försäljningen av originalvara. Det bör ej heller bortses där -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

ifrån att utredningens förslag, även om dess direkta ekonomiska stödverkan
för växtförädlingen icke kommer att bli särskilt stor, dock skänker denna
verksamhet och dess utövare ett indirekt stöd genom att det uttryckligen
framhäver sambandet mellan förädlarnas arbetsresultat och de i handeln
förekommande utsädeskvaliteterna. Genom att vissa principer härvidlag
officiellt fastslås, kan även ett moderat sambandssystem anses ha ett för
växtförädlingen praktiskt-pedagogiskt värde och bidraga till att stärka växttörädlarnas
goodwill.

Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen beträffande den av Sveriges utsädesförening
bedrivna verksamheten, att denna varit framgångsrik och givit
så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats
föreningen, ur det allmännas synpunkt måste bedömas ha varit väl använda
medel. Utredningen anser sig tillika kunna uttala, att föreningen
under de senast förflutna decennierna gjort en samlad insats för jordbruket
och folkförsörjningen i vårt land, som måste skattas mycket högt.

Utredningen berör vidare den i tidigare sammanhang behandlade frågan
om vidtagande av ändringar i utsädesföreningens status, varvid dock utredningen
begränsat sig till att diskutera frågan om ett eventuellt förstatligande
av föreningens verksamhet. Härvid finner utredningen för sin del,
att det f. n. ej föreligger anledning att ånyo på allvar aktualisera frågan om
ett förstatligande av Svalövsanstalten med tillhörande filialnät.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för utsädesföreningens fortsatta arbete
håller utredningen det för riktigast, att verksamheten liksom hittills
begränsas till att i huvudsak omfatta de egentliga åkerbruksväxterna. I
stället för att eftersträva en breddning av verksamhetsfältet synes arbetet
böra inriktas ytterligare på djupet med aktgivande i främsta rummet på den
filiala verksamheten samt resistensförädlingen och växtfysiologiska problem
liksom även på de moderna växtförädlingsmetodernas utveckling.

Utredningen ägnar uppmärksamhet åt vissa organisatoriska problem, som
berör utsädesföreningens verksamhet. Sålunda anses önskvärt att skänka
bättre organisatorisk stadga åt den mutationsforskning, som i ökad omfattning
bedrives vid huvudanstalten. Utvecklingen på området synes dock böra
avvaktas ännu någon tid, innan föranstaltningar göres om upprättande av
en särskild avdelning för tillämpad mutationsforskning. I samband härmed
kan tillfället vara lämpligt att företaga en översyn av arbetsuppgifternas avgränsning
inom förädlingsavdelningarna i övrigt. Med den omfattning utsädesföreningens
verksamhet efterhand fått, torde det enligt utredningen
jämväl få anses önskvärt med en översyn av föreningens inre organisation
och förvaltningsapparat, däri även inbegripet förhållandet mellan huvudanstalten
och filialerna.

I fråga om förhållandet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget finner
utredningen inte skäl att föreslå någon ändring i huvuddragen i den
sedan länge rådande ordningen i avseende å Svalövssorternas marknadsförande.
Med utgångspunkt härifrån upptager utredningen till närmare

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

granskning den reglering, intressegemenskapen mellan föreningen och bolaget
erhållit, och särskilt då frågan om skäligheten av den ersättning, som
bolaget lämnar föreningen för ensamrätten till de av föreningen uppdragna
nya sorterna och stammarna av jordbruksväxter. Utredningen sammanfattar
resultatet av denna sin granskning i huvudsak på följande sätt.

Efter verkställd analys av utsädesbolagets verksamhet och ekonomiska
ställning under de senaste årtiondena har utredningen ansett sig kunna
konstatera, att bolagets rörelse stadigt utvecklats och konsoliderats under
den tid, som förflutit, sedan förhållandet mellan föreningen och bolaget sist
var föremål för offentlig utredning. Bolagets affärer synes under den aktuella
perioden ha skötts väl, och dess tidigare vid några tillfällen svaga ekonomi
förefaller nu sund och solid. Utredningen har t. o. m. vågat hävda,
att en måttligt ökad ersättning från bolaget till föreningen, åtminstone under
tiden från 1940-talets början, icke på något sätt skulle ha äventyrat bolagets
ekonomiska ställning och dess gynnsamma utveckling. I betraktande av bolagets
väl stabiliserade ekonomi och under förutsättning av något så när
oförändrade konjunkturer på åtminstone den inhemska marknaden torde,
så vitt utredningen i nuvarande läge kunnat bedöma, en viss ökning av bolagets
ersättning till föreningen icke vara utesluten eller oskälig vid nästa
uppgörelse mellan de berörda parterna.

Beträffande de grunder, efter vilka bolagets ersättning till föreningen beräknas,
har utredningen ifrågasatt, att bestämmelserna rörande tilläggsavgift
i nästa avtal jämkas så, att avgiften beräknas å bolagets omsättning av
samtliga marknadsförda utsädesvaror, oavsett ursprunget. Detta har synts
utredningen rimligt, om man betänker, att bolagets hela uppbyggnad, utveckling
och existens har möjliggjorts och befordrats tack vare den ensamrätt
till exploateringen av föreningens förädlingsarbete, som bolaget alltsedan
sin tillkomst haft. Såvitt utredningen kunnat bedöma, kommer bolaget
även framgent att vara helt beroende av denna ensamrätt för att en lönande
verksamhet i ungefärligen nuvarande omfattning överhuvud skall kunna
upprätthållas.

Utredningen berör till sist vissa frågor, som äger samband med statsbidraget
till utsädesföreningen. Föreskriften att föreningen till grund för sitt
förslag till inkomst- och utgiftsstat skall lägga en på 1930-talet upprättad
normalstat med därefter skedda jämkningar, synes enligt utredningens mening
böra utgå ur statsbidragsvillkoren och eventuellt ersättas av en hänvisning
till vedertagna grunder för statförslagets uppgörande. Beträffande
statsbidraget till utsädesföreningen avstår utredningen med hänsyn till åtskilliga,
av utredningen närmare redovisade ovissa och svårbedömbara omständigheter
från att framlägga några kostnadsberäkningar för de närmaste
budgetåren i anledning av de förslag och synpunkter rörande den fortsatta
verksamheten vid Svalövsanstalten med dess filialer, som utredningen framfört.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt. En bedömning av resultaten av Weibullsholms
växtförädlingsanstalts verksamhet under de senaste decennierna
föranleder utredningen att om densamma fälla samma positiva omdöme som
vid motsvarande värdering av utsädesföreningens arbete. När det gäller Weibullsholm
har man enligt utredningen i detta sammanhang att alldeles särskilt
beakta anstaltens framgångsrika arbete under senare år med förädling
av vete och tvåradskorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Utredningen vill inte ifrågasätta behovet och värdet av att ha tillgång till
en större, med den halvstatliga Svalövsanstalten i viss mån konkurrerande
växtförädlingsinstitution, utan anser att det ur allmän synpunkt sett är önskvärt,
att Weibullsholms växtförädlingsanstalt i nuvarande omfattning fortsätter
sin verksamhet, och att anstaltens fortbestånd tryggas genom ett verksamt
statligt ekonomiskt stöd. Ej minst de under de sista årtiondena vunna
resultaten av förädlingsarbetet vid Weibullsholm synes utredningen starkt
motivera en sådan ståndpunkt.

Vidkommande de allmänna riktlinjerna för anstaltens fortsatta verksamhet
finner utredningen ur allmän synpunkt några större ändringar ej
påkallade vare sig i fråga om den yttre organisationen eller beträffande arbetets
inriktning. Utredningen anser det emellertid önskvärt, att anstaltens
filiala försök och den förberedande prövningen av de vid Weibullsholm
uppdragna sorterna och stammarna i görligaste mån ytterligare utbygges i
landets skilda delar, varvid särskild uppmärksamhet torde böra ägnas norra
Sverige. I övrigt lär det även för Weibullsholms del i den framtida verksamheten
bli erforderligt att i stigande omfattning ägna uppmärksamhet åt
de moderna växtförädlingsmetoderna. Vad särskilt angår resistensförädlingen
och dess förhållande till växtpatologin torde detta även för Weibullsholm
bli en viktig fråga, speciellt när det gäller köksväxterna.

Beträffande statsbidraget till Weibullsholmsanstalten analyserar utredningen
närmare utvecklingen under de senaste årtiondena och verkställer
därvid tillika jämförelser med anslagen till Sveriges utsädesförening. Härom
lämnar utredningen själv följande sammanfattning.

^n<^rsökningen har givit vid handen, att en oförmånlig utvecklingstend.
ei}sJ°r Weibullsholm i ökad grad gjort sig gällande. Bl. a. inhämtas, att
statsbidraget till utsadesföreningen sedan budgetåret 1948/49 nära nog fördubblats,
under det att den absoluta ökningen för Weibullsholms del uppgått
till allenast 30 procent, samt att relationstalet mellan statsbidraget och
de verkliga driftskostnaderna vid Weibullsholm successivt sjunkit från i
medeltal drygt 40 procent under 1930-talet till genomsnittligen knappt 27
procent för hittills tilländalupna år under 1950-talet. Företaget synes praktiskt
taget ensamt fått påtaga sig de ekonomiska konsekvenserna av de avsevärda
stegringar av priser och löner, som under senare tid präglat vårt
lands ekonomi. Det är förklarligt, att företaget under dessa förhållanden
hyser vissa bekymmer för den framtida verksamheten vid växtförädlingsavdelningen.

Ett ungefärligt återställande av förkrigsvärdet av statsanslaget till Weibullsholmsanstalten
har utredningen i anledning av anförda omständigheter
funnit vara en i och för sig rimlig och skälig åtgärd. Institutionen har,
ej minst å senare tid, presterat så många för vårt lands jordbruk och folkhushåll
värdefulla resultat, att det i längden ej synes försvarligt att genom
en alltför snäv bidragsgivning äventyra en fortsatt verksamhet, på vilken
forhoppningar om ytterligare goda resultat med fog kan ställas. Härtill kommer,
att det knappast ter sig tillfredsställande, att proportionerna i anslagsbeviljandet
åt Svalövs- och Weibullsholmsanstalterna, vilka under förkrigstiden
var tämligen stabiliserade, i ökad takt alltjämt tillätes förskjuta sig
till nackdel för den sistnämnda anstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

För att kunna skänka önskvärd stadga åt arbetet vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
samt även i övrigt utvinna bästa möjliga effekt av det allmännas
ekonomiska stöd åt denna verksamhet söker utredningen vid utformningen
av sitt förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till
anstalten tillgodose vissa generella synpunkter. Dessa innefattar främst, att
erforderliga anslag med större säkerhet än hittills skall kunna påräknas under
en längre följd av år, samt att statsbidragets storlek skall besitta en viss
såväl absolut som relativ stabilitet.

Utifrån dessa överväganden och efter att ha diskuterat olika tänkbara
möjligheter att åstadkomma den eftersträvade automatiken framlägger utredningen
följande förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till
Weibullsholmsanstalten.

Bidraget sättes till viss procent av det till Sveriges utsädesförening utgående
statsanslaget till driften vid Svalövsanstalten och dess filialer. Häri
skall inräknas driftsanslag på tilläggsstat men ej någon del av det statliga
bidraget till driften av linlaboratoriet. Det på så sätt uträknade anslaget till
Weibullsholms växtförädlingsanstalt får dock ej överstiga en viss procent
av de verkliga kostnaderna för anstaltens drift under ifrågavarande budgetår.
Med hänsyn till kontinuitets- och trygghetskravet bör dessa normer med
de procentsatser, som må varda godtagna av statsmakterna, tillämpas under
förslagsvis åtminstone en femårsperiod, såvida ej extraordinära förhållanden
inträder. o

Vad fixeringen av procentsatserna beträffar har i fråga om Weibullsholmsbidragets
relation till Svalövsanslaget som riktpunkt tagits såväl ett
ungefärligt återställande av förstnämnda bidrags tidigare realvärde med
särskild syftning på förkrigsvärdet under 1930-talet som en återanpassning
till det förut gynnsammare procentuella förhållandet till statsanslaget åt

Sveriges utsädesförening. ,

Efter en avvägning med hänsyn till nu nämnda faktorer torordar utredningen,
att statsbidraget till Weibullsholm bestämmes till 35 procent av det
statliga anslaget till utsädesföreningen, beräknat på sätt nyss angivits. I
fråga om den procentuella spärren uppåt i förhållande till Weibullsholmsanstaltens
totalkostnad för förädlingsverksamheten föreslår utredningen —
med hänsyn till den inverkan ett fastläggande av den förordade relationen
till utsädesföreningen normalt kan beräknas få på storleken av Weibullsholmsbidraget
— att sistnämnda bidrag under inga omständigheter må överstiga
45 procent av den verkliga nettokostnaden för anstaltens drift under
ifrågakommande budgetår.

Vad angår villkoren för Weibullsholmsanstaltens åtnjutande av statsbibidrag
föreslår utredningen det tillägget, att överinspektören för jordbrukets
försöksväsende skall tillerkännas befogenhet att, därest han under utövande
av sin inspektion vid något tillfälle så skulle finna påkallat, på bolagets
bekostnad tillkalla i bokföringsfrågor och revision sakkunnig person
att biträda honom vid inspektionsuppdragets fullgörande.

Den enskilda växtförädlingsverksamheten i övrigt beträffande lantbruksoch
köksväxter. Vad beträffar den av Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna
förädlingsverksamheten med sojabönor finner utredningen det moti -

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

\erat,
fattning. I varje fall synes det utredningen skäligt, att berörda stöd får utgå
till dess resultaten av de pågående arbetena med att frambringa värdefullare
sojasorter låter sig bättre överblickas.

\ ad härefter angår de enskilda företag, som här i landet bedriver förädling
av lantbruks- och köksväxter utan att åtnjuta statsbidrag till sin verksamhet,
är dessa enligt utredningen inte många. Bland de ifrågavarande företagen
är det strängt taget bara två, som ägnar sig åt växtförädling i en
sådan skala och med en sådan inriktning av arbetet, att verksamheten kan
anses ha en mera påtaglig betydelse för jordbruket och trädgårdshanteringen,
nämligen Otto J. Olson & sons aktiebolag samt J. E. Ohlsens enke aktiebolag.

I fråga om statens förhållande till de växtförädlingsföretag, vilka inte
uppbär statsbidrag anlägger utredningen sammanfattningsvis följande allmänt
hållna synpunkter.

De här berörda företagen torde f. n. driva sin verksamhet under tämligen
g?df,..ek°l!omiska forhållanden. Även om företagen presterat insatser på
växtförädlingens område, som kan vara förtjänta av uppmuntran från det
allmannas sida, synes i rådande läge denna erkänsla ej böra manifesteras
genom statsbidrag till den löpande verksamheten. Skulle däremot någon av
de har berörda firmorna med av egna medel helt bekostad växtförädlingsverksamhet
en dag komma i sådant läge, att sagda verksamhet hotas
av inskränkning eller nedläggande, därest ej ekonomiskt stöd från staten
kan erhallas, far fragan om dylikt stöd prövas med beaktande av alla de
omständigheter, som kan föreligga i det särskilda fallet. Härvidlag torde det
bil erforderligt att taga speciell hänsyn till sådana faktorer som den allmänna
inriktningen av den växtförädlingsverksamhet, varom kan bliva fråga,
uppnådda och förväntade resultat av densamma samt önskvärdheten ur
allmän synpunkt att verksamheten ges möjlighet att fortgå.

Vissa andra möjligheter synes emellertid under nuvarande förhållanden
erbjuda sig att i förekommande fall ge uttryck åt det allmännas intresse och
uppskattning av de här åsyftade företagens växtförädlingsverksamhet på ett
sätt, som icke behöver innebära, att staten opåkallat bindes vid densamma.
Det borde sålunda ej vara uteslutet, att staten lämnar en viss hjälp till de
ifrågavarande företagens anskaffning av teknisk utrustning för växtförädlingsarbetet
i form av lån pa fördelaktiga villkor och/eller statsbidrag därtill.
Samtidigt som det allmänna härigenom visar sin uppskattning av en
gagnelig verksamhet, stimuleras densamma med statens bistånd och ges
möjligheter att prestera måhända ännu bättre resultat. Det torde böra ankomma
på företagen själva att aktualisera frågan om erhållande av dylikt
stöd, varefter en prövning från fall till fall får ske.

Remissyttranden. Allmänt framhålles i remissvaren den stora betydelsen
av växtförädlingen för landets försörjning. I enlighet härmed delas också
allmänt den av utredningen framförda uppfattningen, att en mera omfattande
växtförädlingsverksamhet i fortsättningen bör upprätthållas med visst
stöd från statens sida. Utredningens synpunkter beträffande den f. n. lämpligaste
utformningen av det statliga stödet finner ävenledes stor anslutning.

Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker livligt att de statsunderstödda

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

växtförädlingsanstalterna beredes möjlighet att upptaga eller utvidga undersökningar
av växtpatologisk och växtfysiologisk art med anknytning till
växtförädlingen. Särskilt påfallande är behovet av utvidgade växtpatologiska
arbeten. Men även de växtfysiologiska arbetsuppgifterna är av mycket
stor betydelse. Akademien framhåller, att undersökningar av sistnämnd art
ofta blir grundläggande för inriktningen och planläggningen av samt for
metodiken vid växtförädlingsarbetet. Sådan forskning kan ge anvisning om
helt nya sätt att angripa problemen och därigenom medföra väsentligt vidgade
framstegsmöjligheter. Att det här i första hand gäller växternas övervintringsförmåga,
motståndskraft mot torka och tidighet, alltsa frågor av
stor omedelbar praktisk betydelse, styrker ytterligare angelägenheten av
utvidgad forskning på dessa områden. Ännu ett område, som enligt akademiens
mening kräver ökad uppmärksamhet vid växtförädlingen är kvalitetsforskningen.
Kvaliteten hos växtodlingens produkter får i samma mån
som produktionen utvidgas ökad betydelse. Mest framträdande är detta förhållande
för de produktslag, som ifrågakommer för export (brödsäd och
oljeväxtfrö), för direkt konsumtion (potatis och trädgårdsprodukter) eller
för industriell bearbetning (brödsäd, maltkorn och sockerbetor). Men kvaliteten
är i själva verket av ej mindre betydelse i fråga om foderväxterna. På
längre sikt är s. k. kvalitetsförädling utan att samtidigt viss kvalitetsforskning
bedrives vid institutionen otänkbar. Att därvid uteslutande lita till
andra institutioners forskningsarbeten torde i längden inte vara möjligt.
Akademien påpekar betydelsen av att förädlingsanstalterna får möjlighet
att bedxiva även annan förädlingsteoretisk forskning.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att framsteg på växtförädlingens område
på längre sikt leder till en säkrare livsmedelsförsörjning. En ökad avkastning
under givna produktionsförutsättningar får dessutom gynnsam
verkan i fråga om det enskilda jordbrukets driftsekonomi. Växtförädlingsarbetet
skapar därigenom förutsättningar för prissänkningar på livsmedel
och parallellt därmed höjd inkomststandard för jordbruksbefolkningen. Samtidigt
ökas konkurrenskraften gentemot utländska jordbruksprodukter.
Jordbruksnämnden pekar också på betydelsen ur beredskapssynpunkt av
viss specialförädling, t. ex. av sojaböna och gummimaskros.

Sveriges handelsträdgårdsmästarejörbund uttalar, att det för köksväxternas
del under den närmaste framtiden torde vara synnerligen angeläget med
en intensiv växtförädling, vilken skulle kunna uppdelas enligt tvenne huvudlinjer.
Dels ställes speciella krav på vissa sortegenskaper för odlingen av
köksväxter till den expanderande konservindustrin och dels måste kraven
på högre avkastande sorter och stammar för odlingen av färska grönsaker
under glas tillgodoses. Särskilt för den senare odlingen är konkurrensen från
andra länder med gynnsammare odlingsbetingelser synnerligen hård. Bättre
sorter, speciellt anpassade till våra klimatiska förhållanden och med hög avkastning
per arealenhet skulle därvid utgöra en väg att öka den inhemska
odlingens konkurrenskraft.

Algot Holmberg & söner AB framhåller, att i nuvarande läge i allmänhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

fordras ett stort och arbetskrävande förädlingsmaterial, komplicerade förädlingsmetoder
och betydande investering i laboratorier av olika slag. Denna
utveckling inom växtförädlingen bär starkt ökat behovet av statens finansiella
stöd.

Förslaget om det s. k. obrutna sambandet vid statsplombering,
sett som ett stöd åt växtförädlingen, har rönt stort intresse och tillstyrkes i
stor utsträckning, bland andra av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruks försök, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges
utsädesförening, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska utsådesfirmornas
förening samt Sveriges fröodlareförbund. Meningarna går emellertid
nagot isar, när det gäller styrkan och omfattningen av sambandet. Med hänsyn
till att statsplomberingen är helt frivillig och då ett påbjudet sambandssystem
kan av utsädeshandeln befinnas strida mot handelns intressen, anser
lantbruksstyrelsen risker föreligga för en övergång från statsplombering till
plombering med utsädeshandelns egna plomber med därav följande minskning
i omsättningen av originalvara. Hur starkt sambandet mellan utsädesgenerationerna
skall vara bör därför enligt styrelsens mening från tid till
annan bedömas efter rådande förhållanden. W. Weibull AB finner det av
utredningen föreslagna systemet av ringa betydelse, då ej den s. k. vanliga
bruksvaran medtagits. Såväl detta bolag som Allmänna svenska utsädes AB
förordar en omarbetning av förslaget. Sveriges fröengrossistförening ifrågasätter,
huruvida den kvalificerade utsädeshandeln nått den omfattning,
intensifiering och mognad, som erfordras för förslagets genomförande. Föreningen
ställer sig betänksam mot förslaget även av det skälet, att den uppfattar
anordningen som ett steg på vägen mot en komplicering av handeln
med utsäde.

En annan fråga som i hög grad uppmärksammats vid remissbehandlingen
är den om avvägningen av statsbidraget till W e i b u 1 ls*1
0 1 m s växtförädlingsanstalt. Styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök anför härom i huvudsak följande.

Styrelsen har i yttrande angående anslagsäskanden till ifrågavarande verksamhet
— i avvaktan på resultatet av förevarande utredning — jämlikt 1931
a.rs, vaxtforadhngsutrednings förslag i princip ansett sig böra tillstyrka ett
statsbidrag motsvarande 50 procent av kostnaderna för verksamheten. Att
wS^i,u, arS vaxtforädlingsutredning nu föreslagit ställa bidraget till
\\eibullsholmsanstalten
gående anslaget synes vara förmånligt ur den synpunkten, att ett av ekonoKonjunkturer
föranlett ökat stöd åt förädlingen blir proportionellt
lika tor de bagge anstalterna. Å andra sidan måste det vara förenat med vissa
nackdelar att gora anslagen till de bägge anstalterna beroende av varandra
pa det sätt som föreslagits. Om sålunda verksamheten vid den ena
av anstalterna skulle öka eller minska till omfång eller kostnader, skulle

anstalten ^ mmdre IamPll§t satt kunna påverka anslaget till den andra

Det må här framhållas, att ett genomförande av det av 1931 års utredning
föreslagna beräkningssystemet för bidraget till Weibullsholmsanstalten torde
krava en fullständig ekonomisk insyn i W. Weibull AB, så att sättet för
beräkningen av växtförädlingskostnaderna verkligen kommer att kunna be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

dömas. Emellertid torde även det av 1953 års växtförädlingsutredning förordade
systemet komma att kräva en bättre ekonomisk insyn i bolaget, emedan
statsbidraget till Weibullsholmsanstalten enligt detta system ställes i
relation icke blott till det till utsädesföreningen utgående statsbidraget utan
även till kostnaderna för den av anstalten bedrivna förädlingsverksamheten.

Ur rent sakliga synpunkter förefaller det system, som 1931 års växtförädlingsutredning
rekommenderat (s. 12), vara att föredraga framför det sätt
för bestämmande av bidraget till Weibullsholmsanstalten, som 1953 års
växtförädlingsutredning föreslagit. Detta gäller dock endast under förutsättning
att statsmakterna är beredda ej blott att lämna ett bidrag av den storleksordning,
som kan vara skälig i själva utgångsläget, utan även att medge
de successiva höjningar av bidraget, som kan föranledas av förändringar i
penningvärdet och kostnadsutvecklingen över huvud taget ävensom av en
naturlig expansion av förädlingsverksamheten. Med hänsyn till det sätt, på
vilket frågan om bidrag till anstalten behandlats under senare år, kan det
emellertid ifrågasättas, om ej den av 1953 års växtförädlingsutredning föreslagna
anordningen, enligt vilken storleken av stödet till Weibullsholmsanstalten
göres beroende av storleken av det anslag, som lämnas utsädesforeningen,
i realiteten erbjuder större garantier mot en ur växtförädlingssynpunkt
skadlig eftersläpning av anslaget till Weibullsholmsanstalten och
därför, trots de principiella betänkligheter man kan hysa mot en sådan anknytning,
är att föredraga. ... ,

Då svaret å frågan, vilket av de båda nu berörda sätten för bestämmande
av storleken av anslaget till Weibullsholmsanstalten, som med hänsyn till
intresset av växtförädlingsverksamhetens fortskridande bör föredragas, sålunda
väsentligen är beroende av den allmänna inställning, som statsmakterna
kan komma att hysa till frågan om statligt stöd åt sagda verksamhet,
finner sig styrelsen ej kunna avgiva nagot bestämt förord för det ena eller
det andra svstemet. Styrelsen vill emellertid kraftigt understryka att vad
som i realiteten framför allt är av betydelse är ej så mycket frågan om de
regler, efter vilka bidraget skall bestämmas, utan framför allt att bidraget
tillmätes så, att det ger Weibullsholmsanstalten möjlighet att fortsätta och
utveckla det framgångsrika arbete, som där bedrivits.

Synpunkter på frågan om statsbidraget till Weibullsholmsanstalten liknande
dem som sålunda framförts av styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök anföres även av skogs- och lantbruksakademien samt
Sveriges lanibruksförbund.

W. Weibull AB anser självt att utredningens förslag knappast innebär ett
återställande av statsanslagets förkrigsvärde. Av detta skäl samt i syfte att
möjliggöra initiativ i av utredningen angivna avseenden — filial försöksverksamhet,
resistensförädling m. in. — föreslår bolaget, att relationstalet
höjes till 40 procent. Den övre gränsen för statens kostnadsandel, vilken av
utredningen satts vid 45 procent av kostnaderna för anstaltens förädlingsverksamhet,
bör emellertid vara riktpunkten för bolagets ansökningar om
statsbidrag. Lantbruksstgrelsen och Riksförbundet Landsbygdens folk föreslår
också att nämnda maximigräns får utgöra grund för bidragets beräknande.
De båda sistnämnda remissorganen förordar ingen anknytning till
Sveriges utsädesförenings anslag. Ej heller utsädesföreningen finner en sådan
anknytning lämplig. Hushållningssällskapens förbund uttalar, att storleken
av anslaget till Weibullsholm bör övervägas efter anstaltens egna in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

satser och behov. Statskontoret anser också att avgörande vikt i första hand
bör fästas vid den för anstalten föreliggande ekonomiska situationen och kan
ej tillstyrka någon omläggning på grundval av det föreliggande förslaget.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt ifrågasätter i anledning
av det föreslagna högre statsanslaget åt Weibullsholms växtförädlingsanstalt
samt de förmåner denna anstalt i övrigt har genom sin särställning, om det
ej vore rimligt att staten genom en särskild revisor får inblick i Weibullsholms
verksamhet.

Allmänna svenska utsädes AB bemöter vissa uttalanden av utredningen rörande
detta bolags beroende av den ensamrätt bolaget har till exploatering
av Sveriges utsädesförenings förädlingsarbeten samt anför därvid i huvudsak
följande.

Utan att på något sätt förringa betydelsen av bolagets ensamrätt samt av
de fördelar, som samarbetet med Sveriges utsädesförening även i övrigt inneburit,
vill bolaget uttala en bestämd gensaga mot vad utredningen anfört
har om. Utvecklingen av flera ekonomiskt välstabiliserade och framåtgående
företag inom branschen visar klart och tydligt möjligheten av att bygga upp
och driva vidare storföretag inom utsädeshandelns område utan sådan ensamrätt.

I vissa fall torde t. o. in. frånvaron av en sådan ensamrätt — med de förpliktelser
denna innebär — ha medfört stora ekonomiska fördelar för företagen.
Dessa behöver nämligen endast vidkännas utgifter för inköp av vårt
bolags originalutsäden och kan efter snabb uppförökning., saluföra efterodiingar
i direkt konkurrens med vårt bolag. Vi måste emellertid även vid de
tortsatta efterodlingarna taga hänsyn till omfattande förädlings- och upptorokmngskostnader
av eliter in. m. och måste betala Sveriges utsädesförenrng
avgifter for all försäljning av såväl originalvara som efterodlingar.

Dessutom innebar den statliga helkontrollen, som vi — i motsats till flera
andra utsadesfirmor underkastat oss och som ger odlarna större säkerhet
tor kvalitetsutsaden, avsevärd såväl ekonomisk som arbetsteknisk belastning
tor oss. Aven den omständigheten att vår omfattande jordbruksdrift genom
avtalet med Sveriges utsädesförening beskurits i sina möjligheter att välja
mest ekonomiska växtföljd och skiftesstorlek bör i detta sammanhang
tramhallas. ö

Vi ar darfor av den bestamda uppfattningen, att vårt företag skulle kunna
fortleva under minst lika goda ekonomiska förhållanden som förut, även om
vi skulle nnsta var nuvarande ensamrätt. Våra möjligheter att i så fall bygga
upp en egen foradhngsverksamhet skulle säkerligen icke vara mindre fn
Övriga utsadesfirmors. Vi vill dessutom erinra om att bolagets nuvarande
inkomster icke härrör enbart från utsädesrörelsen utan att även de övriga
verksamhetsgrenarna ger ett betydande tillskott. 5

Vi anser oss dock böra framhålla vår åsikt, att det vore till fördel för såväl
det svenska jordbruket som Sveriges utsädesförening och oss själva, om
samarbetet mellan oss och Sveriges utsädesförening kommer att bestå på
samma satt som hittills. Vår önskan är endast, att förhållandet mellan oss
och Sveriges utsädesförening icke bedömes ensidigt, utan att hänsyn även
tages tdl den betydelse, som bolaget haft för Sveriges utsädesförenings utveckling.
Härvid bor de fordelar i försöks- och förädlingshänseende, som den
f..ar.a.!:lllfån&.en hI1 bolagets ca 1 000 ha åkerjord av skilda jordtyper medtort
for Sveriges utsädesförening, även beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 45

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anför bl. a.
följande.

Förutom vid de statsunderstödda förädlingsanstalterna bedrives sedan
längre eller kortare tid tillbaka ett betydelsefullt växtförädlingsarbete vid
statliga institutioner och enskilda affärsföretag. De uttalanden, som av utredningen
gjorts i olika sammanhang, antyder att utredningen huvudsakligen
ägnat intresse åt de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna och velat
stödja dessa så effektivt som möjligt, medan växtförädlingsarbetet vid
andra institutioner och enskilda företag tillagts mindre betydelse. Styrelsen
vill därför framhålla, att i anslutning till vetenskapliga undersökningar av
genetisk och botanisk art framkommer ofta resultat av stor praktisk betydelse,
och dessa bör omedelbart tillgodogöras. Därifrån utgår även impulser
av olika slag till sådana institutioner, som enbart sysslar med målbetonad
forskning, exempelvis inom växtförädlingen. Enligt styrelsens uppfattning
skulle det därför vara av stor skada om utredningens uttalanden på denna
punkt skulle vinna gehör hos statsmakterna, då detta skulle medföra risk
för monopolisering av växtförädlingsarbetet.

Beträffande licens- och patentfrågorna har utredningen icke avgivit något
egentligt förslag, vilket delvis torde sammanhänga med att utredningen
tagit ringa hänsyn till enskilda växtförädlare, som sannolikt skulle stimuleras
till fortsatta ansträngningar, om ett bättre skydd än hittills kunde
åstadkommas. Det finnes därför särskild anledning att på nytt taga upp frågan
om ett förstärkt rättsskydd för växtförädlingsresultat. Utredningens uttalande,
att man från svensk sida »har anledning att med uppmärksamhet
följa de livliga internationella strävandena att på andra sätt stärka växtförädlingens
rättsliga position, främst kanske på patentlagstiftningens område»,
innebär sålunda icke någon lösning. Styrelsen kan för sin del icke
finna, att utredningen verkställt tillräcklig undersökning av denna fråga.

Liknande synpunkter beträffande stödet åt de enskilda förädlingsföretagen
som de av styrelsen för Alnarpsinstitutet anförda framhålles också av
J. E. Olsens enke AB. Enligt bolagets uppfattning bör stöd lämnas till alla,
som gjort påtagliga och landsgagnande prestationer inom växtförädlingen,
och anslagens storlek i möjligaste mån differentieras i förhallande till de
utförda prestationerna och till vad man på grundval därav kan vänta sig i
framtiden.

Statens jordbruksnämnd finner utredningens synpunkter på möjligheten
att på annat sätt än genom licensavgifter skapa någon form av förädlareersättning
väl grundade. En allmän avgiftsbeläggning av försålt utsäde skulle
utan tvekan bli svår att genomföra i praktiken och — om den trots detta infördes
— kräva betydande kontrollkostnader. I det sammanhanget gör jordbruksnämnden
helt allmänt gällande, alt eventuella ingrepp i utsädeshandeln
bör konstrueras så att försäljningen jordbrukare emellan inte onödigtvis
försvåras. Däremot skulle det sannolikt vara av värde om den yrkesmässiga
handeln i sin helhet ledes in på så strikta linjer som möjligt. Landets
jordbrukare skulle härigenom tillförsäkras — och vänjas vid att endast
efterfråga — utsäde av hög kvalitet. Förutsättningarna för växlförädlarna
alt ekonomiskt tillgodogöra sig resultaten av sitt arbete skulle samtidigt törbättras
till följd av en ökad avsättning av kvalitetsutsäden. En utveckling i

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

nämnd riktning på den inhemska marknaden skulle därutöver automatiskt
få till följd ytterligare stärkt ställning vid export av utsädesvaror.

Patent- och registreringsverket, som endast yttrar sig över de delar av utredningens
betänkande, som mera direkt har samband med det industriella
rättsskyddet, har icke några väsentliga erinringar att framställa mot utredningen
i detta avseende. Verket anför bl. a. följande.

„ Möjlighet anses i vårt land förefinnas att inom det biologiskt-tekniska området
erhålla patent å nyheter av uppfinningskaraktär, men denna möjlighet
har hittills utnyttjats i ytterst ringa utsträckning. Det må ankomma på
de inom växtförädlingsområdet verksamma uppfinnarna att själva avgöra,
om det är förenligt med deras intressen att ansöka om patent i högre grad.

Vid patent å uppfinning av förfarande föreligger intrång ej endast då någon
yrkesmässigt olovligen använder det patentskyddade förfarandet utan
aven då någon inför, använder, utbjuder, saluhåller, överlåter eller upplåter
alster, som framställts medelst detta förfarande. Det s. k. indirekta produktskydd,
som således åtnjutes, kommer vid en patentskyddad växtförädlingsmetod
att gälla en vid utnyttjandet av denna metod erhållen produkt. Fråga
ar, om detta indirekta produktskydd endast skall gälla det primära förädlingsmaterialet
eller om det även skall omfatta senare generationer från
detta. Något fall, av vilket slutsatser om hur härvid förhåller sig kan dragas,
har ej varit föremål för domstols prövning. Denna fråga kan vid en intensifierad
patenteringsverksamhet inom växtförädlingsområdet bli av stor ekonomisk
betydelse.

Vad beträffar varumärkesskyddet kan patentverket bekräfta, att detta
redan tagits i bruk i ej ringa utsträckning, ävensom att varumärken på
detta område är förhållandevis starkt utsatta för risken att »degenerera»,
d. v. s. övergå till allmänna varubenämningar, i vilket fall märkeshavaren
forlorar ensamrätten till märket. Dessutom är att understryka, att varumärkesrätten
blott åsyftar att ge en ensamrätt till märket — normalt ett eller
flera ord eller en figur ■— men icke till den vara, för vilken märket är avsett.
Ett visst varumärkesskydd oberoende av registrering kan vinnas enligt lagstiftningen
mot illojal konkurrens, ehuru detta skydd är tämligen begränsat.

Patentverket vill dock understryka, att det knappast kan förväntas att
man heller i framtiden inom den ordinära varumärkeslagstiftningens ram
skall kunna få annat än en ensamrätt till märket. En ersättning för ett sortskydd
och därmed eventuellt åtföljande speciellt sortnamnskydd kan alltså
näppeligen vinnas på denna väg.

Patentverket tager uttryckligen avstand från vissa i betänkandet omnämnda
men ej förordade förslag, enligt vilka man skulle i viss utsträckning mer än
nu undandraga växtförädlingsområdet från det ordinära patent- och varumärkesskyddet.

II. 1957 års promemoria m. m.

Det kommersiella utnyttjandet av växtförädlingens resultat. Utredningsmannen
inleder redogörelsen för sin översyn med följande principiella synpunkter.

Tillämpningen av ett licenssystem för det kommersiella utnyttjandet av
växtförädlingens resultat eller produkter bygger på idén, att varje förädlare
borde erhålla ersättning i proportion till användningen av de av ho -

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

nom framställda sorterna och stammarna. Som beräkningsgrund för i vilken
utsträckning en förädlingsprodukt utnyttjas, kan användas, antingen
den med produkten odlade arealen eller den mängd utsäde av produklen,
som marknadsföres. Det hemmaproducerade utsädet och det som säljes
jordbrukarna emellan får anses vara helt ogripbara storheter. Den förstnämnda
beräkningsgrunden anses väl vara den enda teoretiskt riktiga, men
den skulle kräva en årlig, landsomfattande inventering av arealen av olika
sorter och stammar, vilket torde få anses som helt ogenomförbart i praktiken.
Däremot synes ett uttagande av royalty i samband med saluförande
av utsäde under vissa förutsättningar vara fullt möjligt. Ett dylikt system
har också tillämpats i andra länder. De marknadsförda kvantiteterna av
olika sorter får anses ge en god bild av sorternas relativa spridning och därmed
ge ett uttryck för förädlarens insats.

När en ny sort eller stam första gången marknadsföres sker detta endast
av förädlaren själv eller dennes ombud, men åtminstone av stråsädessorterna
kan redan påföljande år utsäde av sorten saluföras även av andra utsädesföretag
eller odlare från efterodlingar av från förädlaren inköpt originalvara.
Därmed kan sorten utnyttjas av envar, som skaffar sig tillgång
till utsäde av denna. Saluförandet av utsäde sker antingen som statsplomberad
vara, vilken provtagits, undersökts och plomberats av officiell frökontrollanstalt,
eller som icke statsplomberad. Sistnämnda vara förses visserligen
ofta med egen firmaplomb, men den har icke underkastats officiell
kontroll.

Beträffande insamlandet av uppgifter angående sorternas utnyttjande
meddelar utredningsmannen följande.

För ett bedömande av vad införandet av royalty på marknadsfört utsäde
totalt skulle kunna inbringa och av hur de influtna medlen skulle fördela
sig på olika förädlingsföretag, kräves en omfattande undersökning av de i
handeln omsatta kvantiteterna såväl av statsplomberad som icke statsplomberad
vara av alla förekommande sorter och stammar av viktigare växtslag.
En dylik undersökning har genomförts för de två senaste säsongerna 1955
—1956 och 1956—1957, omfattande följande växtslag eller grupper av växtslag.

Antal sorter
eller stammar

fodermärgkål ...................................... 3

lin ................................................ 10

korsblomstriga oljeväxter (raps, rybs och vitsenap) .... 17

vårstråsäd

havre ............................................ 27

korn ............................................ 29

vårvete .......................................... 17

höststråsäd

höstvete ........................................ 13

råg .............................................. 11

trindsäd (lupin, åkerböna, vicker och ärt) .............. 29

blandsäd

vallbaljväxter (luzern, alsikc-, röd- och vitklöver) .... 45

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år i961

Antal sorter
eller stammar

timotej .......................................... 9

övriga vallgräs (gröe, hundäxing, ven, losta, rajgräs,

rödsvingel, ängssvingel) .......................... 41

biandfrö............................................ —

foderbeta........................................... 26

kålrot och rova .................................... 23

Summa 300

Ett fåtal växtslag utan nämnvärd betydelse som hampa, oljedådra, majs,
kamäxing, fårsvingel och ängskavle har lämnats utan avseende, de små
kvantiteterna höstkorn har inräknats i totalsumman för korn och de likaledes
obetydliga mängderna vårråg har fått ingå under beteckningen råg.

Potatis och köksväxter har ej ingått i denna undersökning, utan har gjorts
till föremål för separata sådana, som kommer att redovisas i senare avsnitt.

Uppgifterna för de statsplomberade utsädeskvantiteterna har erhållits ur
de officiella frökontrollanstalternas statistik över plomberade utsädespartier.
Från alla större företag har uppgifter på eventuella restlager av slatsplomberad
vara infordrats, varefter totalsumman statsplomberad vara minskats
med summan av alla restlager, allt sort för sort. För vissa växtslag
skulle restlagerna annars inneburit en icke obetydlig felkälla i utsädeshandelns
omfattning.

För att erhålla uppgifter om kvantiteterna icke statsplomberad vara, som
genom den reguljära handeln sålts till förbrukare har ett frågeformulär utsänts
till alla utsädesföretag, som stått att uppspåra i landet. Av 226 tillskrivna
företag har upplysningar inkommit från 209, vari ingår samtliga
till Svenska lantmännens riksförbund anslutna organisationer samt alla
medlemmar av Sveriges utsädesfirmors förening och Sveriges fröengrossistförening
med undantag av en. 16 av de 17 företag, som icke redovisat sin
försäljning, tillhör alltså icke någon av de större organisationerna och flertalet
av dem är mindre företag, vars omsättning torde spela en högst underordnad
roll för de här åsyftade beräkningarna. I syfte att förhindra dubbelredovisning
har all försäljning av utsädespartier en gros från ett företag
till ett annat uteslutits, då dylika partier redovisats av det företag, som distribuerat
detsamma till förbrukare. Som statsplomberat har endast de partier,
som uppfyllt fordringarna för någon av plomberingsklasserna inräknats,
medan kasserade partier redovisats som icke statsplomberade. Vidare
bär partier, som försetts med provtagningsbevis eller partiellt plomberingsbevis
samt odlingspartier, d. v. s. sådana som av förädlingsföretagen själva
använts för uppförökning, räknats som statsplomberade. Av W. Weibull
AB med egen plomb försålda partier har i detta sammanhanget ansetts som
statsplomberade. Vidare har uppgifter insamlats angående all export av såväl
statsplomberat som icke statsplomberat utsäde, varigenom exporterade
kvantiteter och inom landet förbrukade mängder kunnat redovisas var för
sig. Denna uppdelning har ansetts betydelsefull, då exporten av olika slag
av utsäden kan variera starkt från ett år till ett annat, medan det inhemska
behovet av inköpt utsäde är underkastat förhållandevis mindre variationer.

Det är uppenbart, att en sådan undersökning av handeln med utsäde, som
nyss beskrivits, måste bli behäftad med vissa brister. Enstaka redan statsplomberade
partier kan t. ex. ha ingått i blandningar, som åter blivit föremål
för plombering, bland de inhämtade uppgifterna om icke statsplomberad
vara saknas några företag, mindre fel kan förekomma i uppgifterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

o. s. v., men för den bedömning av läget i stort, varom här är fråga, torde
dessa brister i materialet vara av mindre betydelse.

Vid behandlingen av det på angivet sätt insamlade primarmaterialet har
detalj uppgifterna från olika källor summerats sort för sort, så att totalsummorna
av de marknadsförda kvantiteterna statsplomberad och icke statsplomberad
vara av resp. sorter och stammar erhållits. Härvid har som
nämnts de exporterade mängderna skilts ut och kommer att behandlas föi
sig. Av utredningsmannen gjorda sammanställningar över det sålunda eihållna
materialet torde såsom bilaga 3—11 få fogas till detta protokoll.

Det i handeln omsatta utsädets andel av det totala årliga utsädesbehovet.

I bilaga 3 har det till förbrukare inom landet saluförda utsädet under de
två år undersökningen omfattat sammanställts i 1(5 växtslag eller grupper

av växtslag. .. .. .

Det totala årliga utsädesbehovet, som lagts till grund for beräkning av,
hur stor procent av utsädet, som går genom handeln, har räknats fram som
ett medeltal av de tre sista åren av i Statistisk årsbok tillgängliga uppgifter.
För fodermärgkål, lin och korsblomstriga oljeväxter saknas dylika uppgifter,
varför en ungefärlig uppskattning av summan för dessa växtslag måst
tillgripas. Med anledning av den ökade kornodlingen har det sista årets siffra
begagnats som underlag. För rotfrukterna är det uppskattade behovet i
sjunkande beroende på odlingens fortlöpande tillbakagång. Alla siffror för
det årliga, totala utsädesbehovet har avrundats till jämna tusental deciton.

Vid en närmare jämförelse mellan de två årgångar, som blivit föremål
för undersökning, visar sig skillnaderna vara mindre än vad man skulle
kunnat vänta sig. Några undantag, som lätt låter sig förklaras, förekommer
dock. Den stora" handeln med såväl statsplomberade som icke statsplomberade
oljeväxter 1955—1956 beror på en stark utvintring av höstraps och
omfattande omsådd med vårraps, och den minskade omsättningen av vallbaljväxter
1956—1957 har sin orsak i en felslagen skörd och underskott av
rödklöverfrö. Det förtjänar även påpekas, att blandsäd och biandfrö enligt
nuvarande bestämmelser ej kan bli föremål för slatsplombering, varför dessa
kolumner är tomma.

Ser man på den procentuella andelen av det i handeln omsatta utsädet
som redovisas i bilaga 4, är denna siffra mycket varierande från växtslag
till växtslag. Den grupp av växter, som starkt dominerar, är vårstråsäd
(havre, korn och vårvete), som kräver inte mindre än 56 procent av det totala
utsädesbehovet. Inom denna grupp statsplomberas 40,6 procent, medan
12,4 procent saluföres i icke statsplomberat skick. I detta sammanhang
får det stora behovet av blandsäd dock icke förbises. Detta täckes ej till någon
del med statsplomberat utsäde och endast till 7,5 procent med icke
statsplomberat. Återstoden, d. v. s. hemmaproducerat utsäde av blandsäd
och dylikt inköpt direkt från andra jordbrukare, uppgår sålunda till hela
92,5 procent.

Av höstsäd (höstvete och råg) statsplomberas ca 20 procent och ytterligare
10 procent saluföres såsom icke statsplomberad vara. Dessa siffror är
jäga. Orsaken därtill är den korta tiden från skörd till sådd i vårt klimat,
vilket ej medger iordningställande av partier för allmän försäljning. Trindsäden,
bland vilken ärterna dominerar, uppvisar höga siffror med ca 65
procent resp. 23 procent för de båda grupperna salufört utsäde. Vallbaljväxlerna,
som domineras av rödklöver, statsplomberas till ca 26 procent,
varjämte ca 8 procent försäljes ulan officiell plomb. Det är dock sannolikt,
att dessa siffror på grund av nyss angivna låga skörd av rödklöverfrö 1956
__1957 är för låga, och att procenten statsplomberad vara för föregående år,

4 intrång till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. AV 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

30,8 procent, är mera representativ. Timotejen uppvisar visserligen något
högre siffror för båda kategorierna salufört utsäde, 43 procent resp. ca 9
procent, men för timotej liksom för rödklöver är husbehovsfröodlingen
mycket utbredd. Gruppen övriga vallgräs är däremot endast i ringa utsträckning
föremål för husbehovsodling. Behovet tillfredsställes till ca 64
procent med statsplomberad vara och ca 26 procent av icke statsplomberad.
Begreppet biandfrö, varav relativt stora mängder, ca 11 000 deciton, saluhålles,
är ett mycket heterogent begrepp i det att det innefattar alla slag av
fröblandningar såväl för vallodling som för flygplatser, idrottsanläggningar,
parker m. m. Det årliga behovet låter sig ej heller uppskattas, enär en
stor del biandfrö för vallodling är hemmaproducerat.

Av rotfrukterna är praktiskt taget allt utsäde statsplomberat. Att den
statsplomberade kvantiteten trots detta ej uppgår till 100 procent av totala
behovet beror sannolikt på att detta ständigt sjunker och nu i realiteten är
lägre än den uppskattade mängden 6 000 deciton.

Totalt sett statsplomberas ca 30 procent av landets årliga behov av alla i
sammanställningen medtagna växtslag, medan ca 11 procent går genom
handeln som icke statsplomberad vara. I avrundade tal betyder detta, att av
hela utsädesbehovet går ca 40 procent genom handeln, medan återstoden av
behovet, ca 60 procent, fylles genom hemmaproduktion eller från andra
jordbrukare. Den stora hemmaproduktionen av blandsäd och biandfrö utgör
en i hog grad bidragande faktor till den relativt låga, totala andelen av salufört
utsäde.

Omsättningen i handeln av de olika förädlingsföretagens sorter och stammar.
I bilagorna 5 och 6 har summan av de i handeln — som statsplomberad
och icke statsplomberad vara — omsatta kvantiteterna sammanställts
med summan av de olika förädlarna tillhöriga sorter och stammar. Härvid
har en sort eller stam ansetts tillhöra den förädlare, som antingen äger originalrätten
för egen sort enligt det ifrågavarande årets officiella »Förteckning
over sorter och stammar, som är berättigade till statsplombering», eller
själv framställt sorten och fått den intagen under rubriken »övriga» i
nämnda förteckning, eller ock förvärvat originalrätten i Sverige för utländsk
sort eller stam enligt den officiella förteckningen.

Tabellrubriken »Övriga sorter och stammar» innefattar dels sådana sorter
och stammar, in- och utländska, till vilka ingen förädlare kan anses ha
äganderätten, dels icke sort- eller stambetecknade partier av sådana växtslag,
som enligt lantbruksstyrelsens kungörelse får saluföras utan uppgivande
av sort- resp. stamnamn, såsom t. ex. vicker, alsike-, vit- och rödldöver,
timotej in. fl.

Vid en jämförelse mellan de båda undersökta säsongerna föreligger endast
relativt små skillnader, såväl när det gäller de kvantiteter, som omsatts
i handeln, som de olika förädlingsföretagens produkter. För vårvetet föreligger
dock en rätt avsevärd ökning, som hänför sig till Weibullssorterna
Barn I och II samt Svenno. Vallbaljväxterna representeras det senaste
aret av en ovanligt låg kvantitet, beroende på föregående års dåliga skörd av
rodkloverfrö.

För överskådlighetens skull har de absoluta talen i bilagorna 5 och 6 omsatts
i relativa tal i bilagorna 7 och 8. Kvantiteten av från olika förädlingstoretag
härstammande sorter och stammar har därvid uttryckts i procent
av i handeln omsatta kvantiteter.

En jämförelse^ mellan de bada undersökta årgångarna visar — med undantag
för ett fåtal växtslag — en god överensstämmelse för samtliga föradlare.
Beträffande lin har en utländsk sort under det senaste året tagit

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

överhand och i fråga om höstvetet har en märkbar förändring skett, i huvudsak
betingad av en snabb uppgång för en enda sort, Svalövs Odinvete.
Weibullssorterna bär en stark dominans i fråga om vårvete, korn och rotfrukter,
under det att Sveriges utsädesförenings sorter är mer eller mindre
ledande för övriga växtslag.

Den procentuella andelen av »övriga sorter och stammar» är starkt varierande
från växtslag till växtslag. För samtliga stråsädessorter är den
helt obetydlig. Det är här de inhemska sorterna från Sveriges utsädesförening
och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som helt dominerar marknaden.
Även för trindsäden har de svenska sorterna en klar ledning.

Vallbaljväxter och timotej får saluföras utan angivande av stamnamn,
varför andelen av »övriga stammar» för dem blir stor. För övriga vallgräs
synes de svenska förädlingsprodukterna vara på stark frammarsch. Rotfruktutsädet,
som kvantitativt sett spelar en mindre roll i utsädeshandeln,
företrädes av samtliga förädlingsföretag. Beträffande foderbetorna besitter
Weibull, Otto J. Olson & sons ÅB samt Holmberg & söner AB de i handeln
mest omsatta stammarna, medan Weibulls ensam dominerar inom gruppen
kålrot och rova. En del danska stammar förekommer under »övriga».

Slutsiffrorna för samtliga växtslag företer en mycket god samstämmighet
mellan de båda undersökta åren. Av de i handeln omsatta utsädeskvantiteterna
utgör Svalövssorterna båda åren 53,2 procent medan Weibullssorterna
i medeltal uppgår till ca 34 procent. Mängden utsäde utan sort- eller
stamnamn samt sorter utan ägare representerar i den svenska utsädeshandeln
ca 10 procent. Härvid spelar blandsäd, till övervägande del bestående
av havre och korn med inslag av ärter och vicker, en stor roll, i det
att ca en tredjedel av slutsumman under »övriga sorter och stammar» utgöres
härav. De i blandsäden ingående sorterna låter sig f. n. icke identifieras,
men torde med största sannolikhet utgöras av de mera gångbara
Svalövs- och Weibullssorterna. På liknande sätt förhåller det sig med biandfrö,
i vilket dock ingår en stor del icke stambetecknad vara.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas, att handelns omsättning av en
del klöver- och framför allt gräsfröslag är avsevärt mindre än det i andra
sammanhang uppskattade totala behovet, beroende på att rätt stora kvantiteter
frö härav användes för att försäljas som biandfrö för olika ändamål.

Förcidlingsföretagens inflytande över handeln med egna sorter och stammar.
För att få en föreställning om, hur de två större förädlingsinstitutionernas,
Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, förädlingsprodukter
omsättes i handeln, har i bilaga 9 och 10 redovisats, hur
stor de! av utsädet av egna sorter och stammar, som saluföres av de med
institutionerna lierade merkantila företagen.

Sammanställningarna visar, att förädlingsföretagens försäljningsorgan i
regel endast svarar för en mindre del av de marknadsförda kvantiteterna av
egna förädlingsprodukter. För rotfrukterna, som utgör undantag, sker försäljningen
av bruksfrö helt från förädlaren och något stamfrö för enskild
uppförökning utlämnas inte. För övrigt är det endast de vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt framställda vallväxlstammarna, som till mer än hälften
saluföres av företaget självt. För vårstråsäden, som representerar de
störsla utsädeskvantiteterna, kommer försäljningen av egna sorter i vissa
fall ej ens upp till 15 procent. Av de kvantiteter, som av samtliga Svalövssorter
omsattes i handeln 1955—1956, härstammade endast 18,6 procent
från förelagets eget försäljningsorgan och motsvarande siffra för 1956—1957
var 16.4 procent. Motsvarande procenttal för Weibullssorterna var 21,2 resp.
20,5. I stort sett visar siffrorna, att ju större spridning en sort har, desto

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

mindre andel i den totala försäljningen av sorten har förädlaren eller dennes
försäljningsorgan. Den svenska utsädeshandelns organisation ger alltså
de inhemska förädlarna mycket litet inflytande över handeln med och det
ekonomiska utnyttjandet utav egna förädlingsprodukter.

Beträffande de av företagen saluförda kvaliteterna visar sammanställningarna,
att originalvaran nästan genomgående dominerar över övriga utsädesklasser.

Exporten av utsäde. Exporten av utsäde är från år till år starkt varierande,
inte endast till den totala kvantiteten utan också i fråga om fördelningen på
olika växtslag och sorter. De två senaste åren är i hög grad belysande för
det labila läget för vår utsädesexport. År 1955—1956 rådde stor efterfrågan
på vårvete, bl. a. från Frankrike, och 1956—1957 förekom en omfattande
export av havre, bl. a. av tidiga sorter till Finland och Norge. Utöver denna
större, av tillfälliga underskott beroende export kan vi normalt även räkna
med en mindre årlig utförsel, t. ex. av vårvete till England och Irland, av
havre och korn, timotej, rödklöver m. m. I regel är exporten begränsad till
ett fåtal sorter, så gott som uteslutande bestående av Svalövs och Weibulls
förädlingsprodukter. Dessutom förekommer en icke oväsentlig export av
klöver och timotej utan uppgift om stamnamn. övervägande delen exporteras
i icke statsplomberat skick, men en stor del av partierna är provtagna
och förseglade och åtföljes av s. k. internationellt certifikat. De av Svalövsoch
Weibullssorterna under de två senaste säsongerna exporterade kvantiteterna
har sammanställts i bilaga 11.

Utöver de i bilagan angivna kvantiteterna har av Otto J. Olsons stammar
exporterats av vallgräs 664 deciton år 1955—1956 och 718 deciton år 1956—
1957, av vallbaljväxter utan stamnamn 2 405 resp. 434 deciton samt av timotej
utan stamnamn 1 576 resp. 5 600 deciton.

Lägges dessa kvantiteter till de i bilagan redovisade slutsummorna, får vi
en total exportkvantitet av 189 024 deciton år 1955—1956 och 191 773 deciton
år 1956—1957.

Beräkningar angående licensavgifternas storlek. Utredningsmannen övergår
härefter till att med det nyss redovisade materialet såsom underlag göra vissa
beräkningar rörande utfallet av ett tillämpat licensavgiftssystem. Härvid
framräknade siffror upptages i sammanställningar, vilka såsom bilaga 12
■—16 torde få bifogas detta protokoll. Utredningsmannen anför.

Det siffermaterial, som i bilagorna 5 och 6 redovisats beträffande kvantiteterna
utsäde, som omsatts i handeln, fördelade på de olika förädlarnas
sorter och stammar, har i det följande begagnats som underlag för beräkningar
angående licenssystemets ekonomiska konsekvenser. Genom att omsätta
ett licenssystem på det material, som framkommit vid undersökningarna av
de senaste årens utsädeshandel, erhålles svar på frågan, hur systemet skulle
ha utfallit, om det tillämpats under de båda nämnda åren. Visserligen uppvisar
siffermaterialet för dessa år en påfallande god överensstämmelse, men
de förskjutningar, som redan från ett år till det påföljande kunnat ske t. ex.
beträffande Svalövs och Weibullssorterna av höstvete och den stora uppgången
av Weibulls vårvetesorter, ger en antydan om, vilka stora omkastningar,
som skulle kunna inträffa för ett växtslag även under en för växtförädlingsarbetet
så kort tidsperiod som fem år. Då de större förädlarna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 5S

vårt land emellertid arbetar med så gott som samtliga växtslag, jämnar variationerna
ut sig i någon mån, vilket också framgår av bilagorna.

Ett licenssystem bör av naturliga skäl — såvida man inte vill gvnna vissa
växtslag eller anser sig kunna belasta andra med särskilt stora avgifter —
bygga på avgifter, som till sin storlek står i proportion till priserna i den
allmänna handeln på resp. växtslag. I bilagorna 12 och 13 redovisas beräkningar,
i vilka licensavgiften satts till en procent, avrundat uppåt till hela
kronor för 100 kg, av det ungefärliga priset på som kvalitetsvara statsplomberat
utsäde av växtslaget i fråga. I de fall då flera växtslag med något olika
priser sammanförts till en grupp, har ett ungefärligt medelpris framräknats.
Kvalitetsvarans pris har tagits som utgångspunkt, då detta i stort sett kan
anses utgöra ett medelpris mellan de två högre, nagot dyrare utsädesklasserna,
representerade av jämförelsevis mindre kvantiteter och den lägre billigare
klassen företrädd av stora mängder salufört utsäde.

Vid beräkningarna har det vidare förutsatts, att en mot licensavgiften svarande
avgift upptages även vid saluförandet av sorter och stammar, som enligt
de tidigare redovisade grunderna saknar rättsinnehavare samt även för
allt utsäde, som försäljes utan sort- eller stamnamn. Om dessa kategorier
skulle gå fria från det pristillägg, som licensavgiften innebär, medan de
värdefullare förädlingsprodukterna av prövade och erkända sorter och
stammar skulle belastas därmed, skulle detta medföra en försämrad konkurrenskraft
för de senare, vilket i sin tur skulle kunna leda till den icke önskvärda
konsekvensen, att växtförädlingens resultat blev mindre väl utnyttjade.

En ca enprocentig royalty torde icke kunna anses belasta utsädespriset
i sådan grad, att den nämnvärt skulle kunna förväntas påverka utsädeshandeln.
En avgift av denna storlek skulle ändå tillföra växtförädlingen avsevärda
belopp.

Några bärande motiv för en differentiering av licensavgifterna med hänsyn
till utsädets klass eller kvalitet synes icke föreligga. Originalvaran behärskas
nämligen helt av förädlaren själv eller dennes försäljningsorgan och
övriga utsädesklasser kan bli föremål för uppförökning och saluförande av
vem som helst efter likartade rättsgrunder.

Såsom av bilagorna 12 och 13 framgår skulle stråsäden, framförallt vårsäden,
tillföra Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt
de största royaltyinkomsterna, varjämte vallväxterna och även oljeväxterna
skulle spela en icke oväsentlig roll för Sveriges utsädesförening.
För Otto J. Olson & sons AB intar vallväxterna främsta platsen, medan
Holmberg & söner AB skulle få större delen av royaltyinkomsterna för ett
par utländska sorter av havre och korn, för vilka firman har förvärvat
originalrätten i Sverige. Omsättningen av dessa sorter har dock sjunkit under
det senaste året med minskad royallyinkomst som följd.

Summan av influtna licensavgifter för resp. förädlare skiljer sig under de
båda åren förhållandevis litet. För Sveriges utsädesförening uppgår den bå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

da åren till ca 890 000 kr. För Weibullsholm uppvisar den en ökning det
senaste året med 40 000 kr., främst på grund av ökad försäljning av vårvetesorterna.
I medeltal skulle summan för Weibullsholm bli ca 525 000 kr.,
för Algot Holmberg & söner AB ca 43 000 kr. och för Otto J. Olson & sons
AB ca 28 000 kr.

Under rubriken »övriga sorter och stammar» är det främst fyra växtslag,
som svarar för de mera betydande licensavgifterna, nämligen blandsäd, vallbaljväxter,
timotej och biandfrö för vilka sort- resp. stambeteckning saknas.
På samma sätt har även vicker tillhörande trindsäd och en del övriga vallgräs
saluförts utan uppgift om sort eller stam, vilket förklarar de relativt
höga siffrorna härför i denna kolumn. För övriga växtslag är det till övervägande
del licensavgifter för utländska sorter, som återfinnes här.

Totalsumman av årligen influtna licensavgifter skulle i medeltal uppgå
till ca 1 930 000 kr.

I bilagorna 14 och 15 har redovisats de licensavgifter, som Sveriges utsädesförening
och Weibullsholms växtförädlingsanstalt av sina resp. sorter
skulle ha tillförts genom Allmänna svenska utsädesaktiebolagets resp. W.
Weibull aktiebolags försäljning inom landet. Utsädesföreningen skulle härvid
i medeltal ha erhållit ca 157 000 kr. per år genom utsädesbolagets försäljning
och Weibullsholmsanstalten ca 125 000 kr. genom försäljningen
från W. Weibull AB.

Bilaga 16 lämnar en sammanställning av de licensavgifter, som skulle ha
influtit på exporten av Sveriges utsädesförenings och Weibullsholms växtförädlingsanstalts
sorter och stammar för såvitt licensavgifter av angiven
storlek tillämpats. Som väntat fördelar de sig mycket ojämnt på olika växtslag
under de båda åren, även om slutsummorna per år blivit nära nog lika
stora, ca 198 000 kr.

Utöver i bilaga 16 redovisade summorna för licensavgifter på export
skulle av Otto J. Olson & sons aktiebolags stammar av vallgräs ha influtit
i medeltal ca 4 200 kr. per år, av vallbaljväxter utan stamnamn ca 24 000
kr. resp. 4 300 kr. under de båda åren och av timotej utan stamnamn ca
7 900 kr. resp. 28 000 kr.

Licenssystemets konsekvenser för staten och för olika förädlingsföretag.
Om de närmare konsekvenserna av ett tillämpat licenssystem för staten
och olika förädlingsföretag lämnar utredningsmannen följande redogörelse.

Införandet av ett licenssystem skulle innebära, att kostnaderna för växtförädlingsarbetet
helt eller delvis kunde överflyttas från det allmänna till
jordbrukarna. Erlagda licensavgifter antages därvid helt slå igenom på utsädespriset
till förbrukarna. Vid ett dylikt resonemang bortses från att
jordbrukets kostnader beaktas vid avvägningen av priserna på jordbrukets
produkter. Ur vissa synpunkter torde det få anses lämpligt, att de som i
första hand får nytta av växtförädlingsarbetet, d. v. s. jordbrukarna, också
bidrager till kostnaderna härför. Ett dylikt bidrag torde böra jämföras med

Kungl. Maj ds proposition nr 92 år 1961

de forskningsuppgifter som andra näringar ofta själva bekostar inom sina
områden. Å andra sidan torde staten, likaväl som den lämnar sitt stöd åt
viss annan forskning, även i fortsättningen böra lämna sitt bidrag åt växtförädlingen.
Växtförädlingsarbetet skulle nämligen i grova drag kunna
uppdelas i två faser, den ena bestående i en genetisk grundforskning, metodikforskning
m. m., den andra i ett mera praktiskt och merkantilt inriktat
arbete på framställning av förbättrat odlingsmaterial. Den förra fasen
synes med tanke på dess berättigande till statens direkta stöd vara fullt
jämförbar med annan forskning som åtnjuter statsstöd. Det måste emellertid
i detta sammanhang påpekas, att en strikt uppdelning av kostnaderna
för växtförädlingsarbetet i dess helhet på dessa olika faser icke låter
sig göras, enär de på ett oskiljaktigt sätt griper in i varandra.

En växtförädling byggd endast på royaltyinkomster skulle med största
sannolikhet även på rätt kort sikt kunna befaras leda till stagnation i vad
avser framåtskridandet. Den för växtförädlingen grundläggande forskningen
skulle nämligen kunna få stå tillbaka för det mera merkantilt inriktade
arbetet med att framställa gångbara sorter för de stora odlingsområdena och
framför allt av sådana växtslag, som mest omsättes i handeln. En sådan utveckling
skulle bli till förfång dels för den praktiska förädlingen i framtiden,
dels omedelbart för sådana växtslag och odlingsområden, som trots relativt
liten omsättning i handeln ändå kan spela en om ock lokal, så dock
högst betydelsefull roll i jordbruksproduktionen. För att ge ett konkret
exempel på nämnda förhållande må anföras, att förädlarna ej skulle få något
intresse för frambringande av bättre sorter för Norrland eller för områden
med speciella klimatiska betingelser som t. ex. Gotland, Öland eller
Värmland. Områden, som redan befinner sig i mindre gynnsamt läge i fråga
om jordbruksproduktionen, skulle få detta ytterligare försämrat.

Intet annat land har heller lyckats upprätthålla en framgångsrik växtförädling,
utan att staten på ett eller annat sätt lämnat ett direkt stöd åt
den. I Holland, där förhållandena särskilt ingående studerats, har man en
helstatlig och en halvstatlig växtförädlingsinstitution, som utom på den
mera vetenskapliga forskningens område, även arbetar på framställandet av
halvfabrikat, vilka utlämnas till den privata förädlingen som underlag för
fortsatt korsnings- och urvalsarbete. Med de i vårt land skiftande klimatiska
betingelserna och de därav föranledda ökade kraven på lokalt anpassade
sorter torde ett direkt statligt stöd åt växtförädlingen vara ännu mera behövligt
än i t. ex. Holland. Én av orsakerna till att vår svenska växtförädling
under en lång följd av år kunnat vara jordbruksproduktionen till så
stort gagn torde just ligga i det faktum, att den ej enbart varit kortsiktigt
ekonomiskt inriktad, utan även givits tillfälle att bedriva en verksamhet av
mera allmännyttig karaktär.

Någon anledning att förändra de två ledande förädlingsinstitutionernas,
Sveriges utsädesförenings och Weibullsholms växtförädlingsanstalts, status
har icke framförts av 1953 års växtförädlingsutredning. Frågan har närmast
gällt och gäller fortfarande, i vilken form staten skall ge sitt fortsatta

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

stöd. De båda institutionerna har helt olika karaktär. Svalövsinstitutionen
framstår, som utredningen konstaterat, som landets officiella växtförädlingsanstalt
med halvstatlig karaktär, under det att Weibullsholmsanstalten
är uppbyggd av ett privat aktiebolag.

Stödet till de båda institutionerna kan på grund av deras vitt skilda natur
ges olika form. Det kan t. ex. anses lämpligt, att staten allt framgent
lämnar Svalövsinstitutionen det direkta bidrag, som — förutom på andra
sätt influtna medel —- befinnes erforderligt för bedrivandet av verksamheten
enligt den därför ärligen godkända planen. Införandet av licenssystemet
skulle emellertid enligt de redovisade kalkylerna, baserade på avgifter
ungefärligen svarande mot en procent av medelpriset på utsädet, tillföra
Sveriges utsädesförening en samlad royaltyinkomst av ca 900 000 kr. Under
förutsättning av oförändrade förhållanden i övrigt skulle det direkta årliga
statsbidraget därvidlag kunna avsevärt minskas, samtidigt som möjligheter
att anpassa verksamheten efter tidens krav skulle åvägabringas.

De krav som en utbyggnad av resistensförädling och andra aktuella verksamhetsgrenar
ställer, kan förväntas medföra en viss ökning av det totala
medelsbehovet. Även detta behov kan emellertid antagas vara av sådan natur,
att det bör tillfredsställas genom ökat statsbidrag.

Beträffande stödet åt Weibullsholms växtförädlingsanstalt torde detta
kunna tillfredsställas medelst inflytande royalty. I medeltal för de två säsongerna
uppgår nämligen de sammanlagda licensavgifterna till ca 525 000
kr. Jämfört med det av 1953 års växtförädlingsutredning beräknade statsbidraget
på 315 000 kr. kan licenssumman förefalla innebära en avsevärd
ökning. Enligt den av utredningen förordade beräkningsgrunden, 35 procent
av anslaget till Sveriges utsädesförening, skulle emellertid Weibullsholms
statsbidrag nu böra ha stigit till 420 000 kr. Dessutom skulle den obligatoriska
statsplomberingen, som räknas som en förutsättning för licenssyslemet,
komma att medföra en kostnadsökning för företaget, vilken enligt
gjorda beräkningar skulle uppgå till ca 100 000 kr. Den framräknade inkomsten
av royaltyn skulle därför ungefärligen komma att motsvara det
bidrag, som enligt utredningens beräkningsgrunder och förslag nu skulle
ha tilldelats Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Den av Algot Holmberg & söner AB bedrivna förädlingen av sojaböna är
ett exempel på en verksamhet, som är av intresse för landet, men som ej
kan finansieras med licensavgifter. Det synes därför nödvändigt, att om
denna, som av utredningen föreslagits, även i fortsättningen skall erhålla
ett berättigat stöd, detta får utgå i form av direkt statsbidrag, som med
hänsyn till penningvärdets fall borde uppräknas till 25 000 kr.

Övriga enskilda växtförädlingsföretag skulle få det stöd, som licenssystemets
införande för här behandlade åkerbruksväxter kan erbjuda dem. Då
all växtförädling är ett arbete pa lång sikt, som kräver stora investeringar,
under det att utdelningen härav kanske ej kan förväntas på flera årtionden,
föreligger knappast någon risk för att arbetet, såsom stundom befarats,
skulle splittras genom nystartade växtförädlingsföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Vid ett tillämpande av licenssystemet på här föreliggande material uppslår
frågan, hur de rätt betydande summor, som skulle inflyta på utsäden utan
rättsinnehavare skall fördelas eller disponeras. Som tidigare framhållits
torde denna fråga sannolikt komma att lösas av sig själv vad beträffar utsäden
med sort- resp. stambeleckning, då äganderätten till dessa, antingen
de är utländska eller inhemska, kommer att utredas i samband med att sorten
införes i sortregistret. Den andra kategorien utsäden utan rättsinnehavare
utgöres av växtslag utan stambeteckning som vicker, alsike-, vit- och
rödklöver, timotej och övriga vallgräs samt blandsäd och blandfrö.

Vad angår vicker-, alsike-, vitklöver och timotej torde utvecklingen sannolikt
ändå inom en snar framtid få antagas gå därhän, att sort- resp. stamnamn
kommer att krävas för saluförande. På samma sätt föreligger numera
av flertalet övriga vallgräs nya, av förädlarna framställda stammar, vilka
är den vanliga handelsvaran utan stambeteckning överlägsna. Dessa, såväl
som nya sorter och stammar av de andra nämnda växtslagen, skulle fortare
komma jordbruksproduktionen till godo, om stambeteckningen gjordes obligatorisk
i så stor utsträckning, som utsädestillgången det tillät. För rödklöverns
del torde det ännu vara för tidigt att göra komplettering av typbeteckningen
»senväxt» med stamnamn till obligatorisk.

Beträffande blandsäd och blandfrö vore det önskvärt och rimligt, att däri
ingående sorter och stammar så långt möjligt preciserades. För blandsädens
del skulle ett konsekvent uppgivande av däri ingående sorter ej medföra
några större svårigheter och för jordbrukarna innebära ett skydd mot, att
mindre önskvärda sorter ingår. Licensavgiften på blandsäd skulle därmed
kunna fördelas på förädlarna alltefter proportionerna på däri ingående
sorter. Även om det för biandfröet i fråga om vissa däri ingående växtslag
ännu inte är möjligt att kräva stamuppgift, torde detta för alsike-, vitklöver,
timotej och flertalet övriga vallgräs ej möta alltför stora hinder. Härigenom
skulle ett blandfröpartis användbarhet för olika ändamål betydligt bättre
kunna bedömas.

Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna säga, att de utsäden, som
f. n. enligt bilagorna 12 och 13 saknar rättsinnehavare, successivt kommer
att minskas även bortsett från licenssystemet och att ett införande a\ systemet
skulle kunna påskynda utvecklingen mot ett såväl för förädlarna som
för jordbruksproduktionen önskvärt snabbare utnyttjande av växtförädlingens
resultat. De mindre summor, som vid licenssystemets införande
dock skulle inflyta från utsäden utan rättsinnehavare, i huvudsak bestående
av rödklöver och vissa vallgräs, skulle kunna fördelas på förädlarna
i proportion till den omfattning, i vilken deras stammar blivit föremål för
plombering.

Med ovan skisserade tillämpning av licenssystemet skulle förädlarnas
samlade årliga licensavgifter också successivt kunna stegras något utöver
de förut beräknade summorna, varigenom förädlingen skulle erhålla möjligheter
till expansion, samtidigt som statens årliga utgifter för växtförädlingen
i sin helhet jämfört med nuvarande kostnader skulle kunna minskas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

Den för licenssystemets funktion erforderliga organisationen. Utredningsmannen
tager i nästa avsnitt upp vissa organisationsfrågor m. m., varom
anföres följande.

För ett effektivt uttagande av licensavgifter på allt salufört utsäde kräves
en fast organisation. 1953 års växtförädlingsutredning har därvid framhållit,
att den enda möjliga utvägen var införandet av obligatorisk statsplombering
av allt utsäde, som saluföres. En dylik åtgärd skulle även bidraga till att
sanera handeln och höja hela utsädesstandarden. Någon annan lösning än
obligatorisk statsplombering har ej heller i Holland, där systemet tillämpas,
kunnat åvägabringas. Andra utvägar har övervägts men de har antingen
befunnits ej hållbara eller också alltför omständliga och kostsamma. Sålunda
kan nämnas ett system, vid vilket var och en, som saluför utsäde, vid säckarna
skulle fästa ett märke, inköpt från rättsinnehavaren av sorten och bevisande
att royalty erlagts för partiet. Proceduren med dylika märken blir
dock alltför tungrodd genom att en firma oftast samtidigt saluför sorter från
olika förädlare och genom att försäljningen i många fall sker i säckar och
poster av ständigt varierande storlek. Även kontrollen av märkningen skulle
bli omständlig.

I samband med diskussioner om obligatorisk statsplombering har farhågor
framförts att utsäde av stråsäd skulle kunna saluföras under beteckning
av fodersäd för att undgå licensavgifterna. Detta torde emellertid ej kunna
ske annat än i enstaka fall. Risken för klagomål från köparen skulle nämligen
bli stor och räkning på fodersäd knappast kunna utskrivas under uttagande
av det vida högre priset för utsäde.

Uttagandet av licensavgiften skulle ur organisatorisk synpunkt ställa sig
relativt enkel, om obligatorisk statsplombering infördes. Avgiften kunde
nämligen påföras varje parti i samband med debiteringen av plomberingsavgiften
vid de officiella frökontrollanstalterna.

Förvaltning och fördelning av influtna licensavgifter. Även om inkasserandet
av licensavgifterna torde ske enklast genom de officiella frökontrollanstalterna,
kan dessa ej anses som lämpliga organ för förvaltning och fördelning
av influtna medel. Det finnes anledning förvänta, att rättstvister
angående äganderätten till en sort kan uppstå, att klagomål beträffande registrering,
sortprövning o. d. kan komma att framställas. Sådana ärenden
bör helst handläggas av den sortregistrerande myndigheten, d. v. s. av den
under lanlbruksstyrdsen sorterande originalutsädesnämnden. Frökontrollanstalterna
skulle sålunda efter inkasserandet av licensavgifterna redovisa
dessa sort för sort samt överföra medlen till originalutsädesnämnden, som
skulle ha att besluta om utbetalningen av medlen till resp sortägare samt
tastställa hur övriga eventuella medel skulle disponeras. Nytt reglemente för
originalutsädesnämnden förutsättes bliva utarbetat. Upprättandet av ett permanent
kansli för originalutsädesnämnden torde vara en förutsättning för
nämndens mera kontinuerliga verksamhet. Eventuellt bör nämnden erhålla
en mot dess vidgade arbetsuppgifter bättre svarande benämning, förslagsvis
rikssortnämnden.

Beträffande de licensavgifter, som redan uttagits på senare exporterade
kvantiteter, synes speciella bestämmelser böra införas. Licensavgifterna
kommer att medföra en mindre fördyring av utsädet. Fördyringen av exportvaran
skulle försätta vårt lands utsädesexport i ett försämrat konkurrensläge,
så länge inte motsvarande avgifter för växtförädlingens finansiering
upptages även i andra länder. Det synes därför böra övervägas, om
de licensavgifter, som i samband med statsplombering redan uttagits, efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

företeende av erforderliga tullhandlingar angående exporten, tills vidare
kunde återbetalas till det företag, som exporterat varan.

De årliga kostnader, som skulle bli förbundna med originalutsädesnämndens
arbetsuppgifter, kan beräknas bli av följande storlek.

Kronor

Arvode till ordförande ......................

Lön till kansliskrivare lönegrad Ae 10........

Lokalhyra..................................

Material m. ................................

Rese- och traktamentskostnader för ledamöterna
per år....................................

.............. 3 000

............. 12 000

............... 3 000

.................. 2 000

för 5 sammanträden
............... 5 000

Summa 25 000

För upprättande av nämndens kansli skulle dessutom krävas vissa engångsbelopp
till anskaffande av kontorsmaterial, såsom skriv- och räknemaskin,
kontorsmöbler, kassaskåp m. in. Kostnaden härför kan beräknas till
6 000 kr.

Frökontrollanstalternas kapacitet och ekonomi. I enlighet med de slutliga
medeltalen i bilaga 4 statsplomberas ca 30 procent av det totala utsädesbehovet,
medan ca 11 procent försäljes med privat firmaplomb eller i
oplomberat skick. Detta innebär, att statsplomberingens omfattning under
oförändrad proportion marknadsfört utsäde och bortsett från den ökning
statsplomberingen för W. Weibull AB skulle innebära skulle behöva utökas
med ca en tredjedel utöver den nuvarande omfattningen. I realiteten
torde detta dock icke betyda att frökontrollanstalternas arbetsbelastning
ökas i samma proportion. En del av det utsäde, som nu saluföres utan
statsplomb, provtages nämligen för plombering, men uppfyller ej fordringarna
härför. Dessutom provtages en mindre del och förses med analysbevis
med egen plomb. Den erforderliga ökningen av statsplomberingen kan
emellertid förväntas fördela sig olika på olika växtslag.

En undersökning av möjligheterna för utökning av frökontrollanstalternas
plomberingskapacitet har utförts. De tre lokala anstalterna i Linköping,
Örebro och Skara, som har relativt nybyggda och välutrustade institutioner
till sitt förfogande, kan utan tvekan öka sin kapäcitet med minst
en tredjedel. Vid statens centrala frökontrollanstalt kommer inom några år
ökade möjligheter att stå till förfogande, under förutsättning att den delvis
beslutade upprustningen av dess filial i Skåne fullföljes. I och med att
den planerade institutionen blir verklighet kommer denna att besitta den
erforderliga kapaciteten även för verkställandet av plomberingen hos W.
Weibull AB, samtidigt som huvudanstalten vid Bergshamra utanför Stockholm
får ökade utrymmen genom en av avdelningarnas förflyttning till
Skåne. För Norrlands del kräves en utbyggnad av frökontrollverksamheten.
Principbeslut om förläggande av en frökontrollanstalt i anslutning till de
övriga jordbruksinstitutionerna vid Röbäcksdalen föreligger emellertid redan,
varför det endast kräves ett förverkligande av en redan beslutad åtgärd.
Som helhet synes alltså kunna konstateras, att de svenska frökontrollanstalterna,
om redan uppgjorda planer fullföljes, torde vara rustade
att möta den ökade arbetsbelastningen.

Av naturliga skäl kommer emellertid en viss förstärkning av personalorganisationen
att erfordras för att tillgodose den ökade analyserings- och
plomberingsvcrksamheten såväl vid de lokala frökontrollanstalterna som
vid statens centrala frökontrollanstalt med filialer. De lokala anstalterna,

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

vilka ej är beroende av statsanslag, och vilkas huvudsakliga uppgifter är
rutinmässiga, torde liksom hittills kunna förbli självförsörjande.

För den statliga anstalten kommer den ökade arbetsbelastningen att medföra
förändringar i budgeten såväl på inkomst- som utgiftssidan. Storleken
av dessa är mycket svår att överblicka då den för obligatorisk statsplombering
erforderliga ökningen av analyseringsverksamheten ej med någon högre
grad av säkerhet låter sig beräknas. Man kan bl. a. ej bilda sig en uppfattning
om, hur stor del av de under nuvarande förhållanden utförda analyserna,
som ligger till grund för försäljningen av icke statsplomberad vara.
De nedan verkställda kalkylerna får därför anses som ett försök till en prognos
över den obligatoriska statsplomberingens ekonomiska konsekvenser
för statens centrala frökontrollanstalt.

Utgiftsökningen hänför sig i huvudsak till kostnaderna för provtagning
och plombering, analysering, efterkontrollodling samt administration.

För provtagning och plombering hos W. Weibull AB, Landskrona, med
filial i Skänninge skulle erfordras en fast magasinskontrollant med ett mera
tillfälligt anställt biträde i Landskrona och en arvodesavlönad provtagare
i Skänninge. Lönekostnaderna därför torde kunna beräknas till (12 000
-j- 5 000^ -j- 8 000 =) 25 000 kr. Därvid bortfaller emellertid de arvoden,
som utgått för hittillsvarande provtagning i Landskrona, d. v. s. 8 000 kr.
Kostnadsökningen skulle sålunda uppgå till 17 000 kr.

Den övriga utökningen av plomberingsverksamheten, beräknad till 35
procent och fördelande sig lika på statens centrala frökontrollanstalt och
de lokala anstalterna skulle kräva en motsvarande ökning av arvodena för
provtagning och plombering (utgående efter å-pris per kolli), uppgående
till ca 30 000 kr. Härtill kommer stegrade utgifter för plomber, tryckning
av plomberingsbevis, blanketter m. in., vilken stegring kan uppskattas till
20 000 kr.

För instruktion och inspektion av den nuvarande provtagarkåren, ca 70
stycken, har anstalten upprepade gånger gjort framställning om inrättandet
av inspektörsbefattningar. En utökning av denna kår med 35 procent
och en effektiv övervakning av den obligatoriska statsplomberingen torde
nödvändiggöra, att minst tre sådana inspektörsbefattningar inrättades. Som
kompetenskrav för dessa torde lantmästarexamen böra fordras. Befattningarna
synes böra placeras i lönegrad Ae 13. Resekostnaderna har beräknats
till 5 000 kr. för tjänst och år. Utgiftsökningen för inspektörerna skulle därmed^
uppgå till omkring (3 X 14 640 + 3 X 5 000 =) 59 000 kr.

Då den obligatoriska statsplomberingen kommer att kräva ett avsevärt
administrations-, övervaknings- och samordningsarbete av hela frökontrollarbetet
i landet utav chefen för statens centrala frökontrollanstalt, som
samtidigt är inspektör för samtliga frökontrollanstalter, synes en assistent
med agronomexamen böra ställas till hans förfogande. Denna tjänst, placerad
i lägst lönegrad Ae 19, medför en lönekostnad av 20 000 kr.

Kostnadsökningen för analyseringsverksamhet är, som nyss framhållits,
den mest svårberäknade. För plomberingsanalyser för W. Weibull aktiebolags
försäljning torde man dock med hänsyn till förut redovisade uppgifter,
firmans försäljning även av andra sorter än de egna samt den reducering
i antal analyser, som beviljas helkontrollerade företag, få räkna med
en utökning av ca 15 procent, övrig utökning av analyseringen kan, som
tidigare nämnts, ej beräknas uppgå till samma procent som plomberingsverksamheten
(35 procent), enär de ca 20 pröcent av de för statsplombering
provtagna kvantiteterna, vilka regelbundet kasseras, redan belastar
frökontrollanstalterna med analyser. Dessutom låter en del företag, ehuru

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

de hittills ej begagnat sig av statsplombering, frökontrollanstalterna utföra
analyser för sin försäljning. Om sistnämnda förhållanden uppskattas gälla
till ca 5 procent, skulle de 35 procent, varmed plomberingsverksamheten
beräknats öka, endast medföra en ökning av analyseringsverksamheten med
ungefärligen 10 procent. Tillsammans med analyseringen för W. Weibull
AB skulle den totala ökningen i denna del av verksamheten vid statens
centrala frökontrollanstalt utgöra 25 procent, vilket skulle kräva en motsvarande
förstärkning av den lägre personal vid frökontrollanstaltens laboratorier
och administrativa enheter, som sysselsättes med plomberingsanalyser.
Kostnadsökningen härför kan beräknas till ca 140 000 kr. Antalet
tjänster i ledande eller mera kvalificerad ställning skulle däremot icke behöva
ökas, då det merarbete, som det här är fråga om, är av helt rutinmäs -

sig karaktär.

Beträffande kontrollodlingarna skulle statsplombenngen tor W. Weibull
AB icke medföra någon ökad arbetsbelastning, enär företaget i detta avseende
redan nu underkastar sig fullständig kontroll. Fältbesiktningarna för
W. Weibull AB skulle bekostas av frökontrollanstalten. Det får därvid förutsättas,
att dessa utföres av Weibullsholms växtförädlingsanstalt enligt
samma grunder, som tillämpas vid Sveriges utsädesförenings fältbesiktningar
av Allmänna svenska utsädesaktiebolagets odlingar. Kostnaden har beTäknats
till ca 15 000 kr. Den ökning av kontrollodlingarna, som skulle bli
följden av den i övrigt utökade plomberingsverksamheten (35 procent)
skulle i stort sett begränsas till efterkontrollodling i samband med plombering
av de lägre klasserna. Merarbetet härmed är svårt att beräkna, men
torde sannolikt kunna medhinnas med tillhjälp av den under sommaren
friställda personalen vid anstaltens Skånefilial.

Den totala årliga utgiftsökningen vid statens centrala frökontrollanstalt
skulle enligt ovanstående beräkningar uppgå till (17 000 + 30 000 +
20 000 + 59 000 + 20 000 + 140 000 + 15 000 =) 301 000 kr.

Inkomstökningarna för statens centrala frökontrollanstalt skulle, om obligatorisk
statsplombering infördes, bestå dels av ökade intäkter av ploinberingsavgifter,
dels av ökade ersättningar för utförda analyser och efterkontrollodlingar.
Enligt verkställd kalkyl skulle inkomsterna från W. Weibull
AB beräknade efter samma normer, som f. n. gäller för avtalet med Allmänna
svenska utsädes AB stiga med totalt 160 000 kr.

För den övriga utökningen av plomberingsverksamheten (enligt bilaga 4
uppgående till ca 400 000 deciton) kan statens centrala frökontrollanstalt
beräknas få svara för ca hälften, d. v. s. 200 000 deciton. Då denna kvantitet
till övervägande del består av stråsäd, varav en del redan provtagits men
kasserats för plombering, och då den i stort sett skulle komma att falla under
de lägre plomberingsklasserna, skulle den sammanlagda ökningen av
plomberingsavgifter kunna beräknas uppgå till ca 100 000 kr.

Ökningen av antalet analyser för statsplombering svarande mot den 35-procentiga ökningen av statsplomberingen har tidigare uppskattats till ca
10 procent, vilket skulle innebära ca 1 300 fullständiga analyser. Med ett
medelpris av 16 kr. per analys skulle inkomstökningen för analyser uppgå
till ca 21 000 kr.

Ef terkont rollodlingar nas antal kan beräknas öka i ungefär samma proportion
som kvantiteterna statsplomberad vara, d. v. s. med ca 35 procent,
innebärande ca 2 400 prov. Enligt gällande taxa debiteras efterkontrollodlingarna
med 15 kr. per styck, vilket skulle betyda en inkomstökning av
sammanlagt 36 000 kr. o

Den totala inkomstökningen per år skulle alltså uppgå till (160 000 -J100
000 + 21 000 4- 36 000 =) 317 000 kr.

Knngl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Enligt de verkställda beräkningarna skulle sålunda inkomstökningarna
för statens centrala frökontrollanstalt något överstiga utgiftsökningarna.
Trots osäkerheten i underlaget för dessa beräkningar, torde de dock ge
grund till antagandet, att frökontrollanstaltens ekonomi icke skulle försämras
om obligatorisk statsplombering infördes.

Förändringar i plomberingssystem samt författningsändringar. För att
skapa möjligheter att plombera även sådana utsädesvaror, som med det
nuvarande plomberingssystemet icke kan bli föremål för statsplombering,
kräves vissa förändringar i nu rådande system. För godkännande för statsplombering
är för varje växtslag och plomberingsklass vissa minimifordringar
fastställda. Partier, som icke uppfyller fordringarna för den lägsta
klassen, den vanliga bruksvaran, får enligt gällande lag angående handeln
med utsädesvaror (s. k. frölagen) försäljas i oplomberat skick, om de besitter
minst den kvalitet, som föreskrives i frölagen. Dylika varor kan av
olika skäl, åtminstone f. n„ icke helt avskaffas från utsädesmarknaden,
utan att detta skulle medföra vissa olägenheter för utsädesförsörjningen.
Vid införande av obligatorisk statsplombering skulle det emellertid kunna
inrättas en kvalitetsklass inrymmande sådana varor, som icke helt fyller
fordringarna enligt nuvarande plomberingsstadga, men ändå fyller rimliga
krav på användbarhet. Den nedre kvalitetsgränsen torde härvid få göras
rörlig och förslagsvis fastställas varje höst av lantbruksstyrelsen under hänsynstagande
till kvalitetsutfallet för året av olika växtslag. För att icke skada
det statsplomberade utsädets anseende kunde den under tidigare krislägen
använda beteckningen »rödplomb» införas för denna klass. På de röda
analysbevisen angavs härvid, att varan icke uppfyllde fordringarna för statsplombering.

Blandsäd och biandfrö, som enligt nuvarande bestämmelser ej heller kan
statsplomberas, skulle i den mån uppgift om ingående sorter resp. stammar
infördes kunna förses med statsplomb, medan biandfrö utan specificering
av stamnamn kunde förses med s. k. rödplomb.

Utav småfröiga växtslag, framför allt vallväxter och rotfrukter, sker försäljningen
till förbrukare till stor del i småposter av skiftande storlek. För
statsplombering redan godkända partier isärväges härvid under den officiella
provtagarens uppsikt och småsäckarna förses med plomberingsbevis
och plomb. En del företag har emellertid ansett detta alltför omständligt och
har själva delat upp varan i småsäckar och avstått från den officiella plomben
på dessa. På samma sätt försäljes en stor del av det icke officiellt kontrollerade
utsädet av vallväxter och andra småfröiga växtslag. Om obligatorisk
statsplombering skulle införas skulle det sannolikt bli alltför omständligt
att förse varje småkolli med officiell plomb. Frågan skulle dock
möjligen kunna lösas genom en generell dispens från officiell plombering
vid isärvägningen av för statsplombering godkända partier i poster under
en viss storlek, under förutsättning att ett plomberingsbevis för partiet utlämnades
till köparen i samband med varje försäljning. Ett märkningsförfarande
liknande det, som nu tillämpas för köksväxtfrö, skulle också kunna
övervägas.

Den nuvarande frölagen skulle som följd av införandet av obligatorisk
statsplombering kunna avskaffas och ersättas med en allmän utsädesförordning.

Beträffande det av 1953 års växtförädlingsutredning förordade systemet
med ett dokumenterat samband mellan de olika utsädesklasserna, skulle
delta, om den obligatoriska stalsplomberingen genomfördes, innebära ett
effektivt stöd åt växtförädlingen genom den ökade försäljningen av origi -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

nalvara, som därav skulle bli följden. Då såsom utredningen visat tillgången
på originalvara kanske med vissa undantag och med tillämpande av övergångsbestämmelser
skulle vara tillräcklig för att täcka behovet för produktion
av utsäde av de lägre klasserna, torde några betänkligheter mot införande
av sambandssystemet, i den utformning utredningen givit detta, ej
behöva föreligga.

Skyddet av förädlarens rätt. För att ett licenssystem av förut skisserad
natur skall kunna ge förädlaren ett effektivt skydd för dennes produkter
öch tillförsäkra honom en ekonomisk ersättning för det allmänna utnyttjandet
av dessa kräves, att licenssystemet grundas på en officiell stadfastelse
av äganderätten till hans sorter och stammar. I Holland utges årligen
ett dylikt officiellt sortregister fastställande äganderätten till däri intagna
sorter och stammar och med korta beskrivningar av dessa. För intagande i
sortregistret kräves bl. a. att sorten dels skall vara en självständig sådan,
alltså ej endast en omdöpning av tidigare existerande sort, och dels genom
officiell prövning ha visat sig vara ett framsteg framför redan förekommande
sorter. I Sverige kan redan enligt nu gällande bestämmelser endast
utsäde av sådana sorter och stammar bli föremål för statsplombering, vilka
intagits i »Rikssortlista, omfattande sorter och stammar, som av originalutsädesnämnden
förklarats berättigade till statsplombering». I denna
rikssortlista intages sorter, vilka varit föremål för en liknande prövning
som den holländska, antingen som »rikssort original» eller som endast »rikssort».
I förra fallet anges också rättsinnehavaren, som ensam har rätt att
få sorten statsplomberad som originalvara, i senare fallet anges icke ägaren
och sorten kan icke bli föremål för plombering som originalvara. En
mindre förändring av rikssortlistan, innebärande att äganderätten i förekommande
fall fastställes även för sort, som endast betecknats som rikssort,
torde i och för sig medföra ett tillräckligt skydd för rättsinnehavaren
för uppbärande av licensavgifter i samband med statsplombering av utsäde
av sorten i fråga. Skulle rikssortlistan läggas till grund vid införande av licensavgiftssystemet
bör denna dock bli föremål för en allmän överarbetning
och eventuellt komplettering.

I Sverige sker prövning av nya sorter för intagande i rikssortlistan beträffande
botaniska och morfologiska egenskaper av statens centrala frökontrollanstalt
och beträffande det praktiska odlingsvärdet av statens jordbruksförsök.
Vid införandet av obligatorisk statsplombering blir intagandet
i rikssortlistan ett absolut krav, för att en ny sort över huvud taget skall
kunna marknadsföras och detta kan förväntas medföra en viss ökning i
anmälningarna till sortprövning, innebärande en ökad arbetsbelastning,
framför allt för statens jordbruksförsök.

Sortprövning sker i stort sett i tre etapper, förprövning, prövning i fasta
försök samt slutligen prövning i lokala försök.

Förprövningen, som är en förutsättning för en ny sorts upptagande i de
fasta försöken, kan vad beträffar de svenska förädlingsprodukterna verkställas
av förädlarna själva, varvid resultaten måste överlämnas till statens
jordbruksförsök för granskning och bedömning av sortens kvalifikationer.
För utländska sorter utföres förprövningen av statens jordbruksförsök, som
på begäran även åtager sig förprövning av nya, svenska sorter. Statens jordbruksförsök
har härigenom ett instrument för viss sovring bland sorlmaterialet
på ett tidigt stadium, så att endast de sorter, som verkligen är lovande,
kommer alt belasta den mera omfattande prövningen i fasta försök.
Förprövning genom jordbruksförsöksanstalten är belagd med en last avgift
per sort och försök, uppgående till 50 kr. för strå- och trindsäd samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

slåttervallväxter, 75 kr. för betesväxter och 150 kr. för rotfrukter. I syfte
att begränsa antalet sorter, som anmäles till förprövning, till sådana, som
verkligen har utsikter att bestå denna, och samtidigt förbättra förprövningsverksamhetens
ekonomi torde det finnas anledning att höja de nämnda
avgifterna med 50 procent.

Den mera omfattande prövningen av de sorter, som bestått förprövningen,
sker genom fasta försök hos försöksvärdar. Den ersättning, om 70 kr.
i grundavgift per sort och försök jämte 3,50 kr. per försöksruta, som statens
jordbruksförsök lämnar försöksvärden, täcker emellertid under nuvarande
förhållanden ej dennes kostnader, men tack vare det stora intresse
för sortförsöken som förefinnes har det ännu gått att skaffa försöksvärdar.
Skulle försöken däremot utökas lär det inte längre bli möjligt att få försöksvärdarna
att acceptera nyssnämnda villkor. En höjning av ersättningarna
med ca 50 procent torde i så fall bli oundgänglig. Då den totala kostnaden
för de fasta försöken nu belöper sig till ca 50 000 kr. per år, skulle
en sådan höjning medföra en kostnadsökning med 25 000 kr. ökningen av
antalet sorter i de fasta försöken kan av naturliga skäl ej förutses, men om
den uppskattas till ca en tredjedel, skulle den härigenom uppkomna merkostnaden
bli 25 000 kr. Den samlade kostnadsökningen för de fasta försöken
skulle därmed uppgå till 50 000 kr.

De lokala försöken, som drager en sammanlagd kostnad av ca 80 000 kr.
per år, skulle däremot ej beröras av de nya förhållandena.

För att skapa möjligheter för en allsidig prövning av ett större antal nya
sorter torde en förstärkning av statens jordbruksförsöks personal med en
assistent bli erforderlig. Med en placering av denna tjänst i lönegrad Ae 19
uppstår en årlig kostnadsökning av 20 000 kr.

Den totala ökningen av anslagen till statens jordbruksförsök, som direkt
och indirekt skulle föranledas av licenssystemets införande, skulle därmed
belöpa sig till (50 000 + 20 000 —) 70 000 kr.

Undersökningen beträffande potatis. I fråga om potatis redovisar utredningsmannen
resultatet av sin undersökning i ett särskilt avsnitt. I en sammanställning,
vilken som bilaga 17 torde få fogas till detta protokoll, upptages
uppgifter rörande odlad areal år 1956 av vissa potatissorter samt sorternas
ålder och ursprungsland. Utredningsmannen anför härvid följande.

Potatisen intar ur flera i detta sammanhang betydelsefulla synpunkter
en särställning gentemot övriga åkerbruksväxter. Förökningen sker på vegetativ
väg medelst knölar och viktsmängden utsäde, som åtgår per arealenhet,
är ca 15 gånger så stor som i fråga om stråsäd. Detta är en av orsakerna
till, att nytt utsäde oftast inköpes endast för en mindre areal och att
detta måste uppförökas ett eller flera år, innan det kan täcka gårdens hela
utsädesbehov. Transportkostnaderna för utsäde, som omsättes i handeln
blir också tack vare de stora viktsmängderna starkt betungande för varan,
som dessutom är känslig för frost och kräver särskilda arrangemang för
lagring och transport under de kalla årstiderna.

Det statsplomberade utsädet uppgår endast till ca 2 procent av det totala
utsädesbehovet varjämte ca 6 procent härstammar från fältbesiktigade
odlingar och de kvantiteter okontrollerad vara, som omsättes i handeln, kan
även om de ej låter sig uppskattas eller inventeras, antagas vara förhållandevis
små. En mycket stor del av utsädesbehovet täckes nämligen av hemmaproducerat
utsäde, framför allt beträffande fabrikspotatisen, som ur utsädessynpunkt
tilldrar sig mindre intresse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Den övervägande delen av de i Sverige odlade sorterna är utländska och
potatisförädling bedrives i landet endast av Sveriges utsädesförening, varifrån
4 av sortlistans 27 sorter härstammar. Angående potatisarealens fördelning
på olika sorter och användningsändamål har 1956 års matpotatisutredning
insamlat ett statistiskt material för år 1956. Härvid har endast
brukningsenlieter med mer än två ha åkerjord medtagits. Enligt de sammanställda
uppgifterna upptar, i utjämnade tal, fabrikspotatisen 17, foderpotatisen
7, tidig matpotatis 5, sen matpotatis 66 samt potatis med okänd användning
5 procent av den totala potatisarealen i landet om ca 115 000 ha.
Dessa siffror innebär i stort, att ungefär 3/4 av potatisarealen upptages av

matpotatisodling. .

1 bilaga 17 har sortlistans uppgifter angående matpotatissorternas ålder
och ursprungsland sammanställts med matpotatisutredningens aiealsiffror
för de sorter, som enligt uppgiftslämnaren odlats som »sen potatis».
Uppgifter angående odlingsarealen av de tidiga sorterna finnes ej tillgängliga
och för vissa av de i sammanställningen upptagna sorterna är arealen
sannolikt större än den angivna, då de i viss utsträckning även odlas
som tidig- eller foderpotatis. Inte heller för foder- och fabrikspotatissorterna
finnes arealuppgifter tillgängliga. Det kan emellertid nämnas, att av sortlistans
4 foderpotatissorter 2 är tyska, 1 holländsk och 1 svensk, medan
samtliga 4 fabrikspotatissorter är tyska. 25 år anses vara den längsta tid
som royalty till förädlaren bör utbetalas för en sort. Av foder- o''ch fabrikspotatissorterna
är 5 över 25 år gamla och av de mera odlade är endast en
tysk sort, Dianella, yngre än 25 år.

Som framgår av bilaga 17 är endast 4 av de 19 matpotatissorterna yngre
än 25 år, 3 är svenska, 9 härstammar från Storbritannien, 3 är holländska,
2 amerikanska och 1 tysk. Av de 4 sorter, som är yngre än 25 år, ar det
endast Elsa, som har någon större spridning, men även av denna nar arealen
ej upp till mer än 1 982 ha, d. v. s. ca 2 procent av den totala matpotatisarealen.

Som framgår av det sagda, skulle endast sammanlagt 7 av sortlistans 27
sorter med hänsyn till åldern vara berättigade till royalty. Endast ett par av
dessa har någon nämnvärd spridning och endast en därav är svensk. Endast
obetydliga mängder utsäde omsättes också i handeln. Med hänsyn till nämnda
förhållanden synes ett införande av licenssystemet vad beträffar potatis
ej kunna innebära något stöd åt växtförädlingen. Om en internationell överenskommelse
om ömsesidigt utbetalande av royalty olika länder emellan tor
alla slag av utsäden skulle komma till stånd, kan emellertid ett annat lage
uppkomma, som kräver att saken tages under förnyat övervägande.

Undersökningen beträffande köksväxter. Även i fråga om köksväxter lamnar
utredningsmannen en särskild redogörelse för undersökningsresultatet.
I detta sammanhang har vissa sammanställningar uppgjorts, vilka såsom
bilaga 18—21 torde få bifogas detta protokoll. Härvid anför utredningsmannen
följande.

Förädlingens och handelns allmänna struktur. Enligt rikssortlistan för
säsongerna 1955/1956 och 1956/1957 innehade endast fyra företag onginalrätt
till egna sorter och stammar av köksväxtfrö, nämligen L. Daehnteldts
fröhandel, J. E. Olilsens enke AB, Otto J. Olson & sons AB, samt W. Weibull
AB, varjämte Allmänna svenska utsädes AB, som för övrigt inte har
köksväxtfrö på sitt arbetsprogram, hade originalrätt för en sort av böna,
Ahle.

5 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Förädlingsarbetet med köksväxter får anses ha lett till en lika värdefull
förbättring av odlingsmaterialet som beträffande åkerbruksväxterna.

Utom av nämnda fyra företag bedrives handel med köksväxtfrö i större
omfattning av ytterligare fyra företag, som också har egna stammar intagna
i nämnda förteckning, fast ej med originalrätt. Dessa fyra är Algot Holmberg
& söner AB, AB Gehlins fröhandel, Bertil Gustafssons fröhandel samt
Ölands frö AB.

Nämnda åtta företag bedriver sin försäljning dels direkt till förbrukare,
dels genom ett mycket stort antal återförsäljare i alla delar av landet och av
mycket skiftande karaktär, såsom speciella fröaffärer, utsädesfirmor, diverseaffärer,
järnaffärer m. fl. Fröproduktionen ligger så gott som helt i
händerna på dessa åtta företag och andra, som saluför köksväxtfrö, är i
stort sett endast återförsäljare för ett eller flera av de större företagen. Beproduktion
av förädlarnas sorter och stammar av andra än förädlaren själv
förekommer endast i ringa utsträckning av t. ex. böna och ärt.

I rikssortlistan över sorter och stammar finnes under övriga sorter och
stammar endast enstaka sådana, tillhörande andra företag än de nyssnämnda
samt några utländska. Av det okontrollerade köksväxtutsädet saluföres
en del under enbart typbeteckning utan stamnamn.

För den officiella utsädeskontrollen av köksväxtfrö, »statskontrollerat
köksväxtfrö», tillämpas ett i någon mån annat förfarande än för åkerbruksväxterna.
Kontrollåtgärderna är i stort lika, men den slutgiltiga plomberingen
har med hänsyn till den stora försäljningen i småförpackningar nästan
helt ersatts med märkning av fröet med vissa vätskor, som gör det möjligt
att medelst kemiska reagensmetoder fastställa varje fröpartis identitet.

Handelns omsättning av köksväxtfrö. Liksom beträffande åkerbruksväxterna
har uppgifter insamlats angående inom landet saluförda kvantiteter
av dels statskontrollerat, dels icke statskontrollerat köksväxtfrö under de
båda senaste säsongerna. Mängderna statskontrollerat köksväxtfrö har hämtats
ur statens centrala frökontrollanstalts statistik, medan uppgifterna om
okontrollerat frö erhållits från förutnämnda åtta företag. Statskontrollens
omfattning är från år till år rätt starkt varierande beroende på, att skördeutfallet
såväl kvantitativt som kvalitativt kan vara högst olika. Vid god skörd
låter firmorna statskontrollera och märka större mängder frö än som kanske
kan säljas under året och får då en del att lagra även till nästa års försäljning.
De mängder av okontrollerat utsäde, som försålts av andra fröfirmor
och ej härstammat från någon av de ovan namngivna firmorna låter sig
visserligen icke fastställas, men torde vara så obetydliga, att de ej spelar
någon nämnvärd roll i detta sammanhang. De insamlade uppgifterna angående
kvantiteterna frö för de båda åren bär sammanställts i bilagorna 18
och 19, varvid de olika stammarna av samma växtslag för överskådlighetens
skull sammanförts i en summa. I siffrorna för gurka ingår sålunda t. ex. såväl
stammar av bänk- och drivhus- som av frilandsgurka. Som synes av
sammanställningarna är det statskontrollerade utsädets andel i den totala
försäljningen rätt varierande från växtslag till växtslag. För alla fröslagen
tillsammans representerar det statskontrollerade köksväxtutsädet säsongen
1955/1956 ca 24 procent och 1956/1957 ca 15 procent av den totala mängden
utsäde. Skillnaden mellan slutsummorna för de båda åren är i huvudsak
att söka i variationen i mängderna statskontrollerat frö. Utom de i sammanställningarna
redovisade mängderna märkt frö statsplomberades 1955/1956
ytterligare 2 600 kg och 1956/1957 10 400 kg utsäde av böna.

I bilaga 20 har redovisats de kvantiteter köksväxtfrö av svenska stammar,
som försålts av andra företag än stamägaren eller hans återförsäljare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

vilket med tanke på utfallet av ett eventuellt licenssystem är av allra största
betydelse. Vid en jämförelse mellan de båda årgångarna växtslag for vaxtslag
är skillnaderna förhållandevis små och även slutsummorna för alla
fröslagen ligger varandra helt nära, ca 33 000 kg för 1955/1956 och eu 30 00
kg för 1956/1957. Detta innebär, att av det totala inom landet försalda koksväxtutsädet
av svenska stammar salufördes under de båda åren endast 6,b
procent resp. 7,2 procent av andra företag än stamägaren eller hans återförsäljare.
Härigenom behärskar förädlaren på ett helt annat sätt an hetratfande
åkerbruksväxterna det kommersiella utnyttjandet av små produkter.

Utom de i bilaga 21 angivna kvantiteterna köksvaxtutsade, som försåldes
inom landet, förekom även en mindre export, som 1955/1956 sammanlagt
uppgick till ca 11 000 kg och 1956/1957 till ca 9 700 kg.

Den årliga importen är såsom framgår av bilaga 21 av en helt annan storleksordning
än exporten. Detta beror emellertid inte pa att andra landers
sorter är de svenska överlägsna, utan den framsta orsaken härtill ar
osäkra betingelser, som klimatet i Sverige erbjuder for froodhngen av ett
flertal av köksväxterna, varigenom kvaliteten pa hemmaodlat fro ej sall an
blir undermålig. Dessutom ställer sig fröproduktionen utomlands billigare
Firmorna gör därför ofta överenskommelser om kontraktsodlmg av tro i
sydhgare länder med mera gynnsamt klimat, varvid stamfro av foradlarnas
produkter sändes ner dit för uppförökning, och det saiunda producerade
fröet av svenska sorter återsändes till Sverige. I andra fall Oores in op
av utländskt ursprung, ej sällan utan stambeteckning. Importen ar som synls
stor av frö utav gurka, morot, rödbeta och böna samt framfor allt av art
Bortsett från de två sistnämnda växtslagen sker importen till ca 90 procent
av de åtta större företagen, medan den omfattande importen av utsade av
böna och ärt till övervägande del verkstalles av konservindustrien för tac
kände av utsädesbehovet för egna odlingar och kontraktsodhngar av konserveringsmaterial.
Detta utsäde utgöres till stor del av sorter, som saknar

''nTicens!si,ste,nets konsekvenser för förädlingen av köksväxter Införandet

odtogen a*/svenska ^sorter*och — utomlands i huvudsak sker för

medel för ett stöd åt tolkas som ett tullskydd och

därmed ‘icke lara V lin^med de allmänna liberaliseringssträvandena inom
den internationella handeln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Remissyttranden. Promemorians huvudförslag — införandet av ett licensavgiftssystem
för åkerbruksväxter — avstyrkes av flertalet remissorgan, däribland
lantbruksstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges utsädesförening,
W. Weibull AB, Svenska utsädesfirmornas förening och Sveriges fröengrossistförening.

Så länge ej internationella och reciproka överenskommelser föreligger,
varigenom Sverige från utlandet kan tillföras avsevärda inkomster,
ifrågasätter styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt om man skulle
vinna någonting med en sådan reform. Från många håll framföres betänkligheter
mot att man i Sverige binder sig vid ett visst system, medan frågan
befinner sig under utredning och förberedande behandling på det internationella
planet. Införandet av ett licensavgiftssystem avstyrkes av statens
jordbruksnämnd i avvaktan på utvecklingen av pågående internationella
samarbete.

Skogs- och lantbruksakademien anser sig inte kunna taga ställning till det
framlagda förslaget innan detta i väsentliga avseenden kompletterats. Frågan
om rättsskydd för växtförädlingen och införande av ett royaltysystem
för att tillförsäkra växtförädlarna tillbörlig ekonomisk ersättning för deras
till praktisk odling utlämnade sorter och stammar är enligt akademiens mening
en fråga av stor principiell betydelse, som inte kan lösas utan en mera
ingående och allsidig prövning. Frågan granskas av akademien ur såväl statens
som jordbrukets och växtförädlingens synpunkter. Först anföres därvid
följande.

Frågans belysande ur statens synpunkt inskränker sig i promemorian till
en beräkning av möjliga kostnadsbesparingar vid införande av ett visst licenssystem.
Akademien är medveten om att därest det av statsfinansiella
skäl skulle visa sig omöjligt att i längden genom statsanslag i önskvärd utsträckning
tillgodose växtförädlingens ökade behov av medel, andra utvägar
härför måste sökas. Aktualiseras detta problem för växtförädlingen, torde
emellertid även för annan forskning — åtminstone för närstående jordbruksforskning
— motsvarande situation uppkomma. På grund av frågans principiella
natur bör enligt akademiens uppfattning växtförädlingens dilemma
icke ses såsom ett isolerat fall, utan principerna för medelsanskaffning upptagas
till prövning i ett sammanhang för jämställda eller närstående forskningsområden.
En princip innebärande att de medborgare eller medborgargrupper,
som mera direkt kan tillgodogöra sig resultaten av viss forskning,
även skall i lämplig proportion härtill bekosta ifrågavarande forskning, finner
akademien visserligen ha fog för sig. Denna princips tillämpning möter
emellertid inom skilda områden svårigheter av olika art. Vad särskilt växtförädlingen
beträffar bör beaktas att de eftersträvade fortsatta framstegen,
vilka som regel undan för undan blir svårare att uppnå, är nära beroende
av grundläggande forskning inom bl. a. genetik, ekologi, fysiologi, patologi
och förädlingsmetodik. Det torde knappast vara möjligt att konstruera ett
licenssystem, som i lämplig proportion direkt tillför växtförädlingsanstalterna
för grundläggande forskning medel i en utsträckning, som kan anses
motiverat med hänsyn till de väntade forskningsresultaten. Vid försök i
andra länder att medelst ett royaltysystem söka lösa medelsanskaffningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 69

åt växtförädlingen har också svårigheter av denna art gjort sig gällande.
De lösningar av dessa som utomlands uppnåtts kan emellertid icke - i varje
fall ej direkt — tillämpas i vårt land. Innan en mera ingående principiell
utredning av föreliggande fråga presterats, är det, såvitt akademien kan se,
icke tillrådligt frångå nuvarande system för stöd åt växtförädlingen.

Det föreslagna systemet — anför akademien vidare — innebär att huvudparten
av kostnaderna för landets växtförädling överflyttas
från staten till jordbruket. Samma mening i kostnadsfrågan framföres
av Hushållningssällskapens förbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Svenska utsädesfirmornas förening. Å andra sidan påpekar statens
jordbruksnämnd att en av huvudprinciperna i det nuvarande jordbruksregleringssystemet
går ut på att jordbruket skall få sina produktionskostnadei
täckta. I enlighet härmed överföres — åtminstone formellt -— varje kostnadsökning
i sista hand på konsumenterna. Under sådana förhållanden synes
det jordbruksnämnden i princip likgiltigt om finansieringen av växtförädlingen
sker med allmänna medel eller med medel som erhålles till följd
av höjda livsmedelspriser. Liknande synpunkter som de jordbruksnämnden
framfört i denna fråga anföres av lantbruksstyrelsen.

Vid granskningen av ett royaltysystems konsekvenser för jordbruket framhåller
akademien vidare faran för minskad användning av
förstklassigt utsäde och motsvarande ökat begagnande av sämre,
okontrollerat utsäde. Liknande synpunkter framföres av flera andra remissorgan,
bland dem lantbruksstyrelsen, frökontrollanstalten i Örebro, Hushållningssällskapens
förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska
utsädesfirmornas förening.

Likaså uppmärksammar akademien faran för att växtförädlingen blir i
ökad grad m e r k a n t i 1 i s e r a d, d. v. s. att förädlingsarbetet inriktas
främst med hänsyn till den väntade förtjänsten. Jordbrukets behov inom
skilda landsdelar och i fråga om olika växtslag kan komma i andra rummet.
Förädlingen för t. ex. Norrland eller för mindre specialområden kommer säkerligen
inte att beaktas i önskvärd grad. På samma sätt kan växtslag och
sorttyper, som inte har större marknad, samt mera svårbearbetade och kostnadskrävande
förädlingsuppgifter komma att få stå tillbaka. Farhågor av
liknande slag som de nu återgivna framföres i många remissyttranden, bl. a.
från lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukslwgskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges utsädesförening,
Svenska utsädesfirmornas förening samt Sveriges fröodlareförbund.

De utvidgade och förbättrade resurser vid statens jordbruksförsök, som
blir nödvändiga för att möta det med ett licensavgiftssystem följande, starkt
ökade behovet av sortprövning, kommer enligt akademiens mening
antagligen att kräva betydande kostnader ■— säkerligen åtskilligt högre än
vad man räknat med i promemorian. Bl. a. måste resurserna ökas för kvalitetsundersökningar.
Men även studier och undersökningar i andra av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

seenden, såsom beträffande sjukdomsresistens, stråstyrka, tidighet, reaktion
mot olika väderleksbetingelser samt lokal anpassning, bör intensifieras
väsentligt, vilket måste medföra stora kostnadsökningar. För undersökningar
av detta slag har förädlingsinstitutionerna hittills i stor utsträckning
själva svarat. Ifrågavarande vid dessa utförda undersökningar
har åtminstone i vissa avseenden varit mera djupgående och allsidiga än
motsvarande undersökningar vid den officiella sortprövningsinstitutionen.
Förädlingsanstalternas resultat, vare sig beträffande avkastning eller i andra
avseenden, kommer vid den hårdare konkurrens, som royaltysystemet
medför, inte att kunna ges samma vitsord som tidigare. Akademiens sålunda
framförda uppfattning om den erforderliga upprustningen av sortprövningen
delas av lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
styrelsen för statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening
och Sveriges fröodlareförbund. I ett särskilt yttrande, som bilagts styrelsens
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utlåtande i ärendet, anför
föreståndaren för statens jordbruksförsök, att promemorians kalkyl över
de ökade kostnaderna för sortprövningen är ett minimum när det gäller
utgifterna för de fasta försöken. Han framhåller vidare, att ett licensavgiftssystem
med all sannolikhet kommer att resultera i ett ökat antal marknadssorter,
varför även de lokala försöken blir belastade i ökad utsträckning.
Anslaget för sortprövning i de lokala försöken bör ökas med lägst 25 procent
eller med 20 000 kr.

Beträffande förslaget att i samband med obligatorisk statsplombering införa
en s. k. rödplomb för en lägre kvalitetsklass än den som motsvarar
»vanlig statsplombering» anför akademien, att detta kommer att medföra
försäljning av stora kvantiteter utsäde av förhållandevis svag kvalitet.
Så länge denna kvalitetsklass upprätthålles, torde man enligt akademiens
mening inte kunna vänta någon avsevärd förbättring av utsädet såsom följd
av den obligatoriska plomberingen. Samma inställning till denna fråga som
akademien har frökontrollanstalten i Örebro. Anstalten framhåller, att den
lägsta utsädeskvaliteten på så sätt får ett visst officiellt erkännande och kan
komma att bli betraktad som normalkvalitet. Faran för en kvalitesförsämring
påpekas även av Svenska lantmännens riksförbund, Sveriges utsädesförening,
Svenska utsädesfirmornas förening och Sveriges fröodlareförbund.
Däremot finner frökontrollanstalten i Skara det inte endast önskvärt utan
även nödvändigt att i samband med obligatorisk statsplombering införa en
s. 1c. rödplomb, avsedd för goda bruksvaror, vilka på grund av någon detalj
i analysen inte fyller fordringarna för statsplomb men ändock kan betraktas
som godtagbar, enklare utsädesvara.

Bland de nackdelar, som ansetts vara förbundna med införandet av det
föreslagna licensavgiftssystemet, är även att de inflytande licensavgifterna
kan förväntas fördela sig ganska ojämnt på olika år och sålunda utgöra ett
osäkerhetsmoment vid planering av förädlingsverksamhetens omfattning.
Dylika synpunkter har framförts av bland andra styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, Hushållningssällskapens för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

bund samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Sveriges utsädes förening framhåller
också, att licensmedlen till föreningen skulle komma att inflyta ytterst
ojämnt och att medelsanvisningen från staten därför får bli mycket
varierande olika år, om förädlingsarbetet skall kunna bedrivas kontinuerligt.
Om ett licenssystem införes, synes det därför föreningen nödvändigt,
att licensmedlen i första hand tillföres en fond eller clearingkassa, som förvaltas
av något statligt ämbetsverk och ur vilken medel årligen kan anvisas
föreningen i sedvanlig ordning.

Ett införande av obligatorisk statsplombering skulle enligt
lantbruksstyrelsen medföra såväl för- som nackdelar. Därest statsplomberingen
göres obligatorisk erhålles sålunda en väsentligt bättre kontroll av
utsädet med avseende på dess minimikvalitet. Å andra sidan kan en plombering
även av de lägsta utsädeskvaliteterna komma att medföra en ökad
användning av dessa och därigenom leda till en »standardsänkning» i fråga
om utsädet. Likaså kan man befara att den reguljära handelns andel i omsättningen
av utsäde kommer att minska och därigenom större utsädesmängder
undandragas varje form av kontroll, exempelvis den med avseende
på förekomsten av flyghavre. I fråga om småfröiga växtslag, såsom vallväxterna,
vilka oftast försäljes i småposter, är vidare en kontroll över försäljningen
av desamma med avseende på såväl kvalitet som att de härrör
från parti, för vilket licensavgift erlagts, förenat med sådana svårigheter
och kostnader, att dessa fröslag bör lämnas utanför ett eventuellt licensavgiftssystem.

Ett licensavgiftssystem i förening med obligatorisk statsplombering förutsätter
vidare införandet av en s. k. tvingande sortlista, innebärande att endast
i listan upptagna sorter kan bli föremål för statsplombering. Detta torde
i sin tur komma att medföra, att, då växtförädlarna givetvis är angelägna
om att så snart som möjligt få in sina sorter i listan, ett väsentligt ökat
antal sorter kommer att anmälas till sortprövning hos statens jordbruksförsök.
Detta kommer att leda till kostnader för sortprövningen av helt annan
storleksordning än som förutsättes i promemorian och därmed också för det
allmänna.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anser att ett införande
av obligatorisk statsplombering utgör ett mycket radikalt ingripande i utsädeshandeln,
som har både för- och nackdelar. Fördelarna är att endast utprövade
sorter och stammar kommer att bli odlade — även om man ej kan
förhindra att en sort blir odlad på fel plats eller för ett felaktigt ändamål —
samt att endast utsäden, vilkas kvalitet blivit av officiell anstalt godkänd,
kommer alt marknadsföras. Dock förutsättes att man måste införa något
slag av statsplombering även av kvaliteter, som är betydligt sämre än de,
vilka nu godkännes härför. Nackdelarna är framför allt av ekonomisk art.
Förutom den fördyring av utsädet, som själva royaltyn kommer att asarnka
odlarna, måste man även räkna med att de kvaliteter, som f. n. ej statsplomberas,
dessutom kommer att belastas med analys-, kontrollodlings- och
plomberingskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Svenska utsädesfirmornas förening anför mot den obligatoriska statsplomberingen
bl. a., att densamma skulle innebära ett frångående av den frihet
på handelns område, som hittills varit utmärkande för svensk politik, samtidigt
som handeln jordbrukare emellan lämnades fri. Detta innebär en
diskriminering av den yrkesmässiga handeln.

I en annan riktning uttalar sig Otto J. Olson & sons AB, som inte hyser betänkligheter
mot obligatorisk statsplombering. Frökontrollanstalten i Linköping
delar utredningsmannens åsikt, att införandet av obligatorisk statsplombering
skulle sanera utsädeshandeln och höja kvaliteten. Frökontrollanstalten
i Skara finner införandet välbetänkt ej minst ur internationell
synpunkt. Såväl nyssnämnda frökontrollanstalter som frökontrollanstalten
i Örebro förklarar sig beredda att möta den ökade belastning, som en obligatorisk
statsplombering skulle medföra.

J. E. Ohlsens enke AB, AB Gehlins fröhandel, Sveriges fröhandlareförbund,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Svenska trådgårdsfröfirmornas
förening begränsar sina utlåtanden till de frågor som berör förädling av
köksväxter. Samtliga ansluter sig till de slutsatser, som i promemorian
framförts, att licensavgiftssystemet inte skulle medföra något stöd av betydenhet
för de svenska förädlarna av köksväxter. I flera av utlåtandena framhålles
emellertid, att ett positivt ställningstagande till växtförädlingens rättsskyddsproblem
från det allmännas sida skulle utgöra ett väsentligt stöd för
företagens egna ansträngningar att hävda sina intressen. Även importavgifter
för stöd åt köksväxtförädlingen förordas i flera yttranden.

Utöver vad som redan återgivits framför lantbruksstyrelsen bl. a. följande
erinringar mot det i promemorian föreslagna systemet.

,...Enli.St d.et i.promemorian redovisade siffermaterialet skulle de båda växtörädlingsinstitutionernas
vid Svalöv och Weibullsholm totala inkomster
efter införande av ett licensavgiftssystem uppgå till 1 765 000 kr. Därvid
bortses från att ett visst köpmotstånd med minskad omsättning av utsäde
som följd kan åtminstone till en början bli resultatet av systemets genomförande.
1953 års växtförädlingsutrednings förslag skulle innebära att de
båda institutionerna erhöll ett sammanlagt statsbidrag å 1 620 000 kr. Den
eventuella vinst, som skulle uppkomma för växtförädlingsinstitutionerna vid
införande av ett licensavgiftssystem torde därför vara så obetydlig, att den
enligt^ lanlbruksstyrelsens mening inte bör utgöra avgörande motiv för en
övergång från nuvarande system för växtförädlingens finansiering till ett
betydligt mera komplicerat sådant.

Därest ett licensavgiftssystem införes, ifrågasätter lantbruksstyrelsen om
frågor av så ömtålig natur, som enligt förslaget skulle ankomma på originalutsädesnämnden,
verkligen kan anförtros ett organ av denna karaktär,
Givetvis bör nämnden bestå för avgörandet av liknande frågor, som den hittills
haft alt handlägga. Fördelningen av licensavgifter, avgörandet av tvister
och andra ärenden av juridisk natur bör dock omhänderhas av ett statligt
organ med tillgång till såväl administrativt som juridiskt kvalificerad personal.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför bl. a.
följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Ett licenssystem torde för den icke statsunderstödda växtförädlingsverksamheten
komma att medföra flera gynnsamma konsekvenser, framför allt
därigenom att den skulle tillförsäkras en möjlighet till kompensation för små
insatser. Systemet skulle dessutom otvivelaktigt komma att medverka till
minskning av nu rådande skillnader mellan icke statsunderstödd och statsunderstödd
växtförädlingsverksamhet.

Däremot synes det styrelsen synnerligen ovisst, huruvida konsekvenserna
av ett licenssystem för den statsunderstödda växtförädlingsverksamhetens
del kommer att medföra motsvarande fördelar. En mera ingående utredning
av denna fråga hade varit önskvärd, särskilt som systemet även synes komma
att medföra vissa mindre gynnsamma verkningar. Sålunda kan en mera
merkantil inriktning av försöksverksamheten förvantas. Det kan under sadana
omständigheter ifrågasättas, om det icke kommer att bliva erforderligt
för staten att i större utsträckning än hittills för växtförädlingens del sorja
för dels melodforskning och andra mindre tidsbegränsade arbeten, dels arbeten
med ur kommersiell synpunkt mindre gångbara växtslag och sorter.

Enligt den framlagda promemorian skulle licenssystemets införande leda
till att statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt helt indrogs.
Med hänsyn till att anstaltens arbete även omfattar grundläggande problem,
kan rimligheten av denna konsekvens starkt ifragasättas. .

Sammanfattningsvis anser styrelsen sig icke nu kunna tillstyrka mtorandet
av ett licenssystem som stöd åt växtförädlingen. Styrelsen ar emel ertid
beredd att ompröva sitt ställningstagande, sedan systemets inverkan pa
förädlingsverksamheten blivit föremål för ingående utiedning.

Ledamoten av styrelsen, landshövdingen Å. Hovgård, har uttalat skiljaktig
mening vid beslutandet av styrelsens yttrande och därvid tillstyrkt införandet
av ett licenssystem enligt de i promemorian angivna riktlinjerna,
dock under förutsättning att statens stöd åt grundforskning och metodundersökningar
blir oförändrat.

En liknande reservation som den nyss återgivna har av Hovgård samt direktören
G. Olson, i egenskap av ordförande resp. ledamot i styrelsen för statens
centrala förkontrollanstalt, anmälts mot sistnämnda styrelses beslut att
avstyrka, att stödet åt växtförädlingen f. n. ges den form som i promemorian
föreslås.

Statskontoret finner vissa skäl i och för sig tala för att licensavgifter
uttages efter i promemorian angivna grunder. Om det förhållandet skulle
inträda, att det i sista hand blir konsumenterna, som får svara för de
merkostnader avgifterna innebär, finner ämbetsverket emellertid anledning
inte föreligga att frångå nu tillämpad ordning med statligt stöd åt växtförädlingen
genom anslag å budgeten, särskilt som avgiftsbeläggningen
skulle nödvändiggöra en förhållandevis betydande upprustning av statens
centrala frökontrollanstalt. Även om något dylikt överförande av kostnaderna
å konsumenterna inte skulle ske, anser ämbetsverket utredningsmaterialet
inte utgöra tillräckligt underlag för framläggande av förslag i ämnet för
riksdagen. Som skäl härför pekar statskontoret törst på problemets internationella
aspekt, vilken inte synes ha blivit tillräckligt utredd. Ämbetsverket
granskar vidare vissa delfrågor. Synpunkterna i promemorian beträffande
utredandet av äganderättsförhållanden till utsäden betecknas som pa -

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

fallande vaga. Såvitt statskontoret kan förstå, kommer den avsedda överarbetningen
av rikssortlistan att kunna bli tidsödande och komplicerad. Förslaget
att anförtro originalutsädesnämnden uppgiften att förvalta, disponera
och fördela licensavgifterna på resp. förädlare tillstyrkes ej. Ämbetsverket
anser att det hellre borde ankomma på lantbruksstyrelsen att fatta beslut om
medlens fördelning samt att handha förvaltningen av inflytande medel. Det
kan givetvis tänkas att lantbruksstyrelsen därvid samråder med en nämnd.
Med hänsyn till storleken av de beräknade årliga licensmedlen finner statskontoret
det förtjänt övervägas, om inte fondering borde ske av viss del av
medlen, lämpligen i fonden för främjande av forsknings- och försöksverksamhet
på jordbrukets område. En sådan fondering synes framför allt aktuell
beträffande licensmedel från utsäden, till vilka rättsinnehavaren inte
kunnat utrönas.

Patent- och registreringsverket behandlar främst frågor om förhållandet
mellan det föreslagna sortskyddet och det industriella rättsskyddet. Verket
framhåller, efter att ha berört ett flertal dylika spörsmål, att det vid införande
av ett sortskydd uppstår åtskilliga problem, som i promemorian synes
ha rönt ringa beaktande.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro påpekar, att det statliga bidraget
till växtförädlingen f. n. utgör en obetydlig post i budgeten, samt fortsätter.

Resultatet av förädlarnas arbete kommer ytterst alla konsumenter till godo
i form av lägre produktpriser och bättre kvalitet på produkterna och är
alltså inte av intresse enbart för jordbrukarna. Det är därför närmast en
fråga om var detta bidrag enklast och billigast kan tagas ut. Royaltysystemet
skulle medföra den fördelen, att förädlare, som nu ej alls erhåller statsbidrag
eller i förhållande till sin verksamhet för litet sådant, fick bättre ersättning
för sitt utförda arbete. Å andra sidan måste med skärpa framhållas, att nutida
förädling är så komplicerad och krävande, att ett stort mått av grundforskning
fordras för att utveckla metoderna.

Om ett licenssystem av något slag genomföres, torde idén att varje förädlare
bör erhålla ersättning i proportion till användningen av hans produkter
i stort sett vara riktig. Av praktiska skäl torde produktens omsättning i allmänna
handeln vara den enda användbara måttstocken och den enda plats,
där ett uttagande av en licensavgift på ett enkelt och smidigt sätt kan göras.

Anstalten behandlar vidare bl. a. frågan om det merarbete för frökontrollorganisationen,
som ett införande av obligatorisk statsplombering skulle
medföra. Härom anföres följande.

Enligt promemorian är proportionen mellan statsplomberad vara och icke
statsplomberad i handeln ungefär 3:1. Vid en obligatorisk statsplombering
skulle därför de officiella frökontrollanstalternas arbete ökas med 30 procent.
Hänsyn bör dock tagas till att en del av den icke statsplomberade varan
redan varit föremål för undersökning vid frökontrollanstalterna, varför en
viss reducering av denna siffra bör tänkas.

Åtminstone vid frökontrollanstalten i Örebro torde den bli avsevärt lägre.
De båda år undersökningen omfattar har av för statsplombering provtaget
utsäde 25 procent kasserats. En mycket stor del av denna kvantitet har försålts
med firmornas egen plomb eller deklaration enligt frölagen, eftersom

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

partierna givetvis i regel väl fyllt minimifordringarna för utsäde Dessa partier
har alltså redan belastat frökontrollanstaltens laboratorier, och en slutlig
plombering betyder endast ett visst merarbete for provtagarna. I de fall firmorna
själva provtager partier avsedda att saljas under egen plomb, låter
de i regel frökontrollanstalten utföra analyseringen av proven och siffrorna
på dess analysattest anföres på märksedeln. Vid örebroanstalten har analyserats
sådana partier motsvarande drygt 10 procent av den statsplombeiade
kvantiteten. Även om en del firmor sålt utsade utan föregående undersökning
vid frökontrollanstalten, torde ökningen av antalet analyser icke bil saiskilt
stor, och då lokaler och utrustning utan tvekan medger en okad analysverksamhet,
torde inga svårigheter föreligga harvidlag. ökningen i arbete
faller i större utsträckning på anstaltens provtagare. De flesta av dessa ar
emellertid endast deltidsanställda och erhåller arvode i direkt proportion till
utfört arbete och bör i de flesta fall kunna påtaga sig ytterligare arbete Antalet
behöver sannolikt endast öka med någon enstaka person. Anstaltens
ekonomi kommer förmodligen att endast i ringa grad paverkas av en obligatorisk
statsplombering.

Såsom nackdelar med införandet av ett licensavgiftssystem av skisseiat
slag anför Hushållningssällskapens förbund bl. a., att detta system inte ger
förädlarna någon ersättning för deras förädlingsarbeten avseende en viss sort,
förrän lång tid efter det dessa utförts, ävensom att ett darpå grundat stöd åt
växtförädlingen kan komma att till sin storlek avsevärt variera år från åi.

Sveriges utsädesförening anlägger bl. a. följande synpunkter på licensavgiftssystemet.

Att stödja växtförädlingen genom licensavgifter, som upptages på de försålda
kvantiteterna av olika sorter och tillföres förädlarna av dessa sorter,
må vara naturligt i länder med ett stort antal privata foradlare, som arbetar
efter i huvudsak likartade och relativt enkla förädlingsmetoder. Dar detta
system tillämpas, t. ex. i Tyskland och Holland, har det dock vant nödvändigt
att upprätta större, statliga växtförädlingsmstitut, som arbetar med
grundläggande metodikforskning och speciella förädlingsproblem

I vårt land har växtförädlingen kommit att organiseras efter ett helt annat
system. Detta system har tillfört vårt land stora ekonomiska värden och har
även utomlands på många håll ansetts vara förebildligt. Det ar enlig utsadesföreningens
åsikt stor risk att ett införande av licenssystem skall leda
till så betydande ändringar i förutsättningar och villkor för var förädling,
att det skulle kunna resultera i ett fullständigt sönderbrytande av det hi -tills använda systemet och en spoliering av de stora värden, som den nuvarande
förädlingsorganisationen får anses innebära. o .. ..

Vid övervägande angående licenssystemets verkningar pa olika foradlaie
och förädlingsfirmor bör även tagas i betraktande det speciella forhallande,
som finnes i Svalöv med de två samverkande foretagen Sveriges utsadesförening
och Allmänna svenska utsädes AD som förädlare resp. forsaljaie.
Det kan befaras, att det föreslagna systemet skulle kunna komma att medföra
sådana rubbningar i relationerna mellan dessa bada foretag, att det leder
till skada för verksamheten och i sista hand för det svenska jordbruket.

Beträffande det framtida stödet åt växtförädlingen i vårt land påpekar föreningen
vidare, att växtförädlingsarbetet i framtiden behöver ständigt förfinade
och förbättrade metoder för att ge bästa möjliga resultat. Om svensk
växtförädling skall ha några som helst utsikter att kunna bevara sin inter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

nationellt ledande ställning måste den sättas i stånd att fullt kunna utnyttja
de nya hjälpmedel, som den grundläggande och förädlingsmetodiska forskningen
ställer till dess förfogande. Detta fordrar emellertid ökade ekonomiska
insatser från det allmännas sida, såväl i fråga om investeringar som
driftsanslag. Om de genom ett licenssystem inflytande penningmedlen fick
användas för att möjliggöra sålunda önskvärda utvidgningar av förädlingsverksamheten,
skulle systemet i fråga givetvis för växtförädlingens företrädare
te sig mera lockande. Föreningen uttalar dock en förhoppning, att det
skall vara möjligt att finna andra former för anvisande av den för förädlingen
erforderliga och angelägna anslagsökningen.

Allmänna svenska utsädes AB förklarar sig intaga en positiv ställning till
införandet av licensavgifter. Licensavgifterna får emellertid enligt bolagets
uppfattning inte användas för att avlasta statsverket nuvarande otillräckliga
anslag till ett vetenskapligt forsknings- och förädlingsarbete, som tillför
det svenska folkhushållet fördelar, vars värde ej kan nog uppskattas. Bolaget
avstyrker för sin del bestämt att jordbruket belastas med de föreslagna
licensavgifterna, såvida inte kompensation härför lämnas, exempelvis genom
kraftigt utökade anslag till vetenskaplig växtförädling och genom ett sambands-
och plomberingssystem, som snabbt ger jordbruket del av växtförädlingens
framsteg och därmed möjlighet att genom avkastnings-, odlingsoch
bärgningssäkrare kvalitetsgrödor säkerställa det svenska jordbrukets
konkurrensduglighet.

Vid sina överväganden beträffande ett licensavgiftssystems konsekvenser
för de utsädesförsäljande företag, som saknar egen förädlingsverksamhet av
betydelse för jordbruket, anför bolaget bl. a., att det endast är under förutsättning
att dessa företag förvärvar ensamrätt till exempelvis utländska sorter
som licensinkomster kan bli aktuella. Däri ligger enligt bolaget ett riskmoment
för det svenska jordbruket, enär man kan förvänta, att ett stort
antal för vårt klimat och våra odlingsbetingelser mer eller mindre olämpliga
sorter kommer att försöka introduceras på den svenska marknaden utan
att dessa sorter har genomgått samma hårda bedömning och långvariga
prövning, som föregår marknadsförandet av exempelvis våra nya sorter.

W. Weibull AB gör bl. a. följande erinringar i anledning av promemorian.

-o?nnn J)era^najde inkomsten av licensavgifter avseende Weibullsholm,
oio 000 kr., torde pa grund av olika skäl, kostnadshöjningar till följd av
plomberingssystemet, betalningar till andra förädlare och svårigheten att i
en fällande konjunktur restlöst övervältra avgifter avseende den »egna» försa
J^ngen, reduceras till ett belopp, som i visst läge kan väntas nedgå till
Ca u°°t? ^r‘ Da statsanslag f- n. utgår med 210 000 kr, skulle detta betvda
en förbättring med endast 40 000 kr. Jämfört med 1953 års växtförädlingsutrednings
förslag skulle det innebära en försämring med 170 000 kr. Statsbidraget
för Weibullsholm avses enligt promemorian skola bortfalla, varför
verksamheten helt skulle bli beroende av inflytande licensavgifter. Eftersom
en betydande risk skulle föreligga för en avsevärd försämring för Weibullsholm
enligt promemorians uppläggning jämfört med 1953 års växtförädlingsutrednings
förslag, kan promemorians utformning av ett skydd för förädlingsverksamheten
redan av denna anledning ej accepteras av bolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Ett licenssystem, baserat på obligatorisk statsplombering, synes bli mycket
dyrt. Ur jordbrukets och handelns synpunkt synes det oantagbart.

Licensbeläggning av vallbaljväxter, gräs- och rotfrukter blir ineffektiv
och kostsam. En sådan avvisas därför. Ett skydd bör för dessa produkter
kunna åstadkommas genom att uppdragaren i princip tillerkännes ett exklusivt
rättsskydd för av honom frambragta förädlingsprodukter. Beträffande
strå-, trindsäd och oljeväxter skulle ett licenssystem lättare kunna genomföras
och licensavgifterna otvivelaktigt ge avsevärda belopp, men följande
nackdelar bör observeras.

1. Avgifterna kommer ej alltid att rättvist kunna fördelas och höstsäden
kommer på grund av ringa handel att tillföras endast obetydliga inkomster.

2. En fördyring av utsädesvarorna via en obligatorisk plombering kommer
att öka en okontrollerbar handel. Detta är en allvarlig olägenhet och ett
steg bakåt i utvecklingen, och den skulle underlätta spridningen av ogras,
särskilt flyghavre, och sjukdomar och medföra en större användning av ett
sämre, okontrollerat utsäde.

3. Växtförädlingen måste omställas till mera merkantilt viktiga växtslag
och odlingsområden — de större slättbygderna.

4. En finansiering, som helt grundar sig på från år till år starkt varierande
licensinkomster, synes ej kunna medgiva grundforskning exempelvis
beträffande kvalitetsfrågorna — eller säkerställa kontinuiteten i ett långsiktigt
förädlingsprogram.

5. En obligatorisk statsplombering förutsätter tvingande sortlistor och iorbud
mot saluförandet av förädlingsprodukter, som ej blivit upptagna i dessa.
Bolaget avvisar eu sådan för vår traditionellt liberala näringslagstiftmng
helt främmande reglering.

Algot Holmberg & söner AB framhåller, att licensavgiftssystemet enligt
sin natur innebär en belöning av arbeten, som redan för lång tid sedan genomförts.
Dess ekonomiska stöd träder i funktion först sedan förädlingsresultatet
uppnåtts, uppförökats och framgångsrikt marknadsförts. Det synes
föga verksamt som stöd för pågående arbeten, särskilt om dessas svårighetsgrad
gör det ekonomiska utnyttjandet avlägset eller ovisst. Vår tids angelägnaste
växlförädlingsuppgifter torde i stort sett vara av denna svårighetsgrad.
Efter att därefter ha jämfört det i promemorian föreslagna systemet
med det som redan tillämpas i Holland sammanfattar bolaget sina synpunkter
på följande sätt.

Som isolerad företeelse är det holländska licenssystemet av omstritt och
osäkert värde. För sitt genomförande kräver det en varufördyrande administration.
Detta system har i Holland visat sig vara ett funktionsdugligt
led i en allmän organisation, vars kärna utgöres av inbördes samarbetande,
offentliga forsknings- och förädlingsinstitutioner under central statlig ledning.
Resultaten av denna statliga forsknings- och grundläggande förädlingsverksamhet
får allmänt utnyttjas av praktiska växtförädlare knutna
till inbördes konkurrerande utsädesföretag, enskilda och kooperativa.

Det ifrågasatta införandet i Sverige av ett licensavgiftssystem avstyrkes i
avsaknad av den i Holland existerande allmänna organisationen av växtförädling
och utsädesproduktion.

Otto J. Olson & sons AB finner att promemorian innehåller konstruktiva
och väl genomtänkta förslag till lösning av frågan om de växtföi ädlande
företagens och organisationernas rätt och möjligheter att ekonomiskt ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

nyttja sina produkter och samtidigt till växtförädlingens finansiering. Förslagen
anses med vissa justeringar kunna och böra genomföras. Därigenom
skulle växtförädlingen få möjligheter att huvudsakligen arbeta och utvecklas
med tillhjälp av medel influtna genom royalty på de försålda utsädena,
vilket skulle stimulera den praktiska växtförädlingen och avlasta skattebetalarna
utgifterna för en stor del av växtförädlingsarbetet. Någon nämnvärd
fördyring av utsädena anser bolaget inte skäligen kunna bli följden av förslagets
genomförande, eftersom företag, som helt eller delvis redan bekostar
egen växtförädlingsverksamhet, hittills har kunnat försälja utsäden till samma
priser, som de företag vilka ej bedrivit någon dylik verksamhet. Därav
kan man enligt bolaget draga slutsatsen, att de sistnämnda företagen indirekt
inkasserat »royalty» på växtförädlingens resultat men underlåtit att
utföra växtförädlingsarbetet. Det nu uppgjorda förslaget skulle praktiskt
genomfört innebära, att denna royalty kommer i rätta händer.

AB Hallands frökontor framhåller, att stödet åt växtförädlingen inte bör
genomföras på sådant sätt att det oskäligt hårt drabbar existerande företag,
vilka uppbyggts och lagt ned mycket stora kostnader med utgångspunkt från
det läge som sedan lång tid varit rådande. Förslagets genomförande skulle
medföra en mycket betydande kostnadsökning för bolaget utan att detta
skulle vinna någonting. Det skulle tvärtom försättas i avsevärt sämre läge.
Bolaget för fram tanken på ett annat sätt att i viss mån kompensera förädlaren,
nämligen enligt följande.

Sådana utsädesföretag, som har resurser att under kontroll av statens
centrala frökontrollanstalt av skörden från stamutsäde framställa originalutsäde,
skulle äga att mot en relativt hög royalty, förslagsvis 3 kr. per deciton,
från förädlaren inköpa stamutsäde med rätt att sälja skörden därav som
originalutsäde. Härigenom skidle förädlaren tillföras en skälig ersättning
mot att han lämnar originalrätten i utbyte. Då endast ett begränsat antal
utsädesföretag skulle kunna ifrågakomma för den produktion av originalutsäde,
som här föreslagits, skulle kontrollen kunna göras enkel och billig.

Svenska utsädesfirmornas förening berör vissa felkällor, vilka det insamlade
materialet enligt föreningens mening innehåller samt anför därvid i
huvudsak följande.

Dessa felkällor sammanhänger i första hand därmed, att undersökningarna
varit begränsade till specialföretagen inom utsädeshandeln och jordbrukskooperationen.
Såvitt föreningen kan bedöma bedrives handel med
utsäde i vida större utsträckning. Flertalet privata spannmålsfirmor och en
mångfald bygdekvarnar torde sålunda vid sidan om sin övriga verksamhet
jämväl syssla med rensning och betning av spannmål och vallväxtfröer för
försäljning till utsädesändamål resp. som lönbearbetning. Föreningen nämner
att enligt uppgift ett av de partihandelsföretag, som säljer betningsmedel,
har en kundförteckning, vilken inrymmer ej mindre än 2 300 avnämare
av nämnda varuslag. Det är vidare att märka att huvudparten av de varor,
som passerar handeln på dessa vägar, torde utgöras av icke plomberad vara.
Föreningen drager därav den slutsatsen, att handeln med oplomberat utsäde
innefattar en icke obetydligt större del av totalbehovet av utsäde än den
av utredningsmannen angivna procentsiffran, 11 procent. Mot det insamlade
undersökningsmaterialet kan vidare riktas den anmärkningen, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

endast avser två år. Materialet ger därför en ofullständig belysning av problemet
och kan icke läggas till grund för något så när säker beräkning av vilka
jnkomstbelopp, som införande av ett licenssystem skulle medföra, vare sig
totalt eller för de enskilda växtförädlingsanstalternas del. Det bör uppmärksammas,
att båda de årgångar som varit föremål för undersökning, nämligen
1955/1956 och 1956/1957, visserligen var sinsemellan relativt likartade
när det gäller handelns omfattning, men trots detta relativt mycket avviker
från det'' normala. Det förra kännetecknades av stark torka och det senare
av riklig nederbörd med därav uppkommande konsekvenser för såväl produktion
som efterfrågan på utsäde. Båda var extrema år, som av skilda orsaker
åstadkommit en större handel med statsplomberat utsäde än normalt.
Utredningsmannens uttalande, att en jämförelse mellan de båda undersökta
säsongerna visar att det föreligger relativt små skillnader såväl när det
gäller de kvantiteter, som omsatts i handeln, som de olika förädlingsföretagens
produkter, torde alltså inte böra ges allmängiltig innebörd. Tvärtom
fluktuerar såväl den i handeln omsatta totalkvantiteten som siffrorna för de
olika förädlingsföretagcns försäljning av olika produkter ganska mycket
från säsong till säsong.

Sveriges fröodlareförbund anför följande synpunkter på fördelningen av
licensavgifter, som skulle inflyta för sorter utan ägare eller för icke sortbetecknat
utsäde.

Exempel på sorter utan ägare utgör de s. k. registrerade rödklöversorterna,
för vilka Sveriges fröodlareförbund åtagit sig uppgiften att övervaka
stamfröproduktionen och uppförökning. Det synes förbundet rimligt att
för dessa sorter utgående licensmedel ställes till förbundets förfogande för
det arbete och ansvar som åvilar detsamma. Såsom framhålles i promemorian,
bör man förvänta att inom en snar framtid enbart sortbetecknad vara
finnes tillgänglig av alla åkerbruksväxter. Av vallväxter försäljes f. n. rödoch
alsikeklöver samt timotej delvis med endast artbeteckning (t. ex. endast
under beteckningen rödklöver). För att påskynda den önskvärda utvecklingen
mot övergång till sortbetecknad vara behöves både intensifierad
upplysning och försöksverksamhet, särskilt i fröodlingsmetodiska frågor.
Med de arbetsuppgifter som Sveriges fröodlareförbund tagit som sina anser
förbundet det böra övervägas, om ej licensmedel influtna från icke sortbetecknad
vara av vallväxter skall få av förbundet disponeras för omnämnd
rådgivning och undersökningsverksamhet.

Kompletterande undersökningar hösten 1959. Avsikten med dessa utredningsmannens
undersökningar har inte varit att i detalj fullfölja det i 1957
års promemoria redovisade, statistiska siffermaterialet till att omfatta
även de två senaste åren utan har närmast varit att klarlägga, huruvida
några förändringar i analys- och plomberingsverksamheten vid frökontrollanstalterna
antydande tendenser till förändringar i utsädesförsörjningens
och utsädeshandelns struktur inträffat sedan år 1957 samt om några
andra förändringar av betydelse för de aktuella frågeställningarna inträffat.
Besök har av utredningsmannen avlagts vid de lokala frökontrollanstalterna
i Linköping, Skara och Örebro i och för insamlande av statistiskt
siffermaterial och andra upplysningar om aktuella problem. Genom överläggningar
med de två ledande växtförädlingsanstalterna har upplysningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

inhämtats angående eventuella, mera betydelsefulla förändringar i förädlingsverksamhetens
natur och ställning under de senaste två åren.

De verkställda undersökningarna beträffande utvecklingen av analys- och
plomberingsverksamheten ger enligt utredningsmannen sammanfattningsvis
vid handen att analyseringsverksamheten vid frökontrollanstalterna visserligen
är underkastad vissa årsmånsvariationer, men att den uppvisar en
fortgående ökning, att kvantiteterna statsplomberat utsäde ständigt ökar
(från säsongen 1955/1956 till säsongen 1958/1959 med ca 10 procent), samtidigt
som en tendens till ökat nyinköp av utsäde gör sig gällande, att odlingen
av foderrotfrukter ständigt går tillbaka med minskad omsättning av
utsäde som följd samt att ingen större förändring inträffat rörande förädlingsföretagens
begränsade inflytande över handeln med egna sorter.

I fråga om andra förändringar eller iakttagbara utvecklingstendenser under
åren 1957—1959 anför utredningsmannen bl. a. följande.

Utan tillgång till detalj uppgifter angående försäljningen av olika sorter
från landets utsädesföretag är det givetvis inte möjligt att med någon större
grad av säkerhet uttala sig om eventuella förändringar sedan år 1957 i fråga
om fördelningen av beräknade licensmedel mellan de olika förädlingsföretagen.
Genom marknadsförandet av två nya framgångsrika sorter (Ingridkorn
år 1957 och Starke höstvete år 1959), båda avsedda för större odlingsområden,
torde man dock ha anledning att räkna med, att försäljningen
av Weibullssorter undergått en viss ökning sedan år 1957 och sannolikt
kommer att öka ytterligare under de närmaste åren, vilket skulle innebära
en stegring av den årliga summa, som i händelse av licenssystemets genomförande
skulle tillföras W. Weibull AB.

De farhågor, som uttalats att växtförädlingen som följd av ett licenssystem
skulle splittras genom att nya växtförädlingsföretag startades, synes i
belysning av utvecklingen förlora alltmera i aktualitet. En växtförädling,
som skall ha några som helst utsikter till framgång, kräver allt efter som
tekniken utvecklas allt större investeringar och utdelningen på dessa är
ändå långsiktig och ytterst osäker.

De licensavgifter, som skulle inflyta på utsäden utan rättsinnehavare,
har sedan år 1957 minskats rätt betydligt. Bl. a. bär statsplombering av
blandsäd och biandfrö med uppgifter om sort och stam nu införts och dessutom
måste statsplomberad kvalitetsvara av röd-, alsike- och vitklöver samt
av timotej sedan 1957/1958 vara försedd med uppgift om stamnamn. Härigenom
reduceras de licensmedel, som ej skulle kunna fördelas bland förädlarna
direkt efter principen om rättsinnehavare.

Angående frökontrollanstalternas kapacitet och ekonomi framhåller utredningsmannen
följande.

I 1957 års promemoria utgicks det från, att obligatorisk statsplombering
var en förutsättning för ett effektivt uttagande av licensavgifter. Det framhölls,
att det var mycket svårt att överblicka den ökade arbetsbelastningen
samt den ökning i inkomster och utgifter för frökontrollverksamheten, som
kunde föranledas härav. De verkställda kalkylerna ansågs sålunda som ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

försök till en prognos. Någon säkrare bedömning av de ekonomiska konsekvenserna
för frökontrollverksamheten har icke heller nu kunnat avagabringas.
Om man emellertid utgår från, att förhållandet mellan statsplomberat
och icke statsplomberat utsäde icke undergått någon större förändring,
vilket resultatet av min undersökning antyder, skulle obligatorisk
statsplombering, bortsett från statsplombering för W. Weibull AB, medföra
en ökning av plomberingsverksamheten med ca 3o procent, bjalva
provtagningen och plomberingen av de ökade kvantiteterna utsäde kan knappast
innebära någon försämring ur ekonomisk synpunkt. Frågan gäller narmast
vad en sådan ökning av statsplomberingen kan komma att diaga med
sig i form av ökade krav på analyseringsverksamheten. I promemorian
räknade jag för statens centrala frökontrollanstalt med 25 procents ökning,
varav 15 procent föll på plomberingsanalyser för W. Weibull AB och endast
10 procent för övriga utsädesföretag. Denna senare siffra ansags da
av många väl låg. Utvecklingen under senare år har dock snarast bestyrkt
denna. Ett allt större antal företag inom utsädesbranschen låter frokontrollanstalterna
utföra analyseringen och i viss utsträckning även provtagningen,
trots att de ej slutgiltigt låter statsplombera utsadespartierna
utan förser dem med egen plomb. Som exempel kan nämnas att frokontrollanstalten
i Skara sistlidna säsong rapporterar, att 21 491 deciton provtagits
och analyserats av anstalten men försålts under resp. firmors egen
plomb. En liknande utveckling i fråga om analyseringen anmales av trokontrollanstalterna
i Linköping och Örebro och även inom den centrala anstaltens
verksamhetsområde låter allt flera firmor, som tidigare endast de -vis anlitat anstalten, denna utföra analyseringen trots användande av egen
firmaplomb. Samtidigt med denna utveckling föreligger en klar tendens till
ökad storlek på utsädespartierna, varigenom antalet analyser i forhallande
till provtagna och plomberade kvantiteter sjunker. ... . .

De lokala frökontrollanstalterna i Linköping, Skara och Örebro förklarar
sig fortfarande i stånd att inom ramen för nuvarande lokaltillgangar kunna
utöka sin analyseringsverksamhet med 35 procent, om sa erfordras. Under
förutsättning av att planerad utbyggnad av statens centrala frokontrollanstalts
filial vid Stora Råby i närheten av Lund kommer till stånd och att
den beslutade frökontrollfilialen vid Röbäcksdalen förverkligas, föreligger
inte heller för den statliga anstalten någon lokalbrist, som kan förhindra
tillgodoseende av analyseringsbehovet i händelse av obligatorisk statsplombering.
Den ökning av personalbehovet, som framräknades i 1957 ars departementspromemoria,
har ej påverkats av de senaste två årens utveckling.

III. Utredning av W. Weibull aktiebolag

I den av W. Weibull AB hösten 1958 överlämnade utredningen med förslag
rörande rättsskydd för växtförädlingen beröres först för jämförelse det
industriella rättsskyddet samt rättsskyddet för litterära och konstnärliga
verk. Vidare lämnas eu kort redogörelse för diskussionerna kring rättsskyddsfrågan
på växtförädlingens område både på dot nationella och på det
internationella planet och påpekas hurusom frågan råkat i dödläge. Härefter
anföres följande.

Det nuvarande tillståndet utmärkes, å ena sidan, av att alla är i princip
eniga om att växtförädlingen vid Weibullsholm bör ha ökat stöd men att,
å andra sidan, åtgärder hittills icke vidtagits, vartill bl. a. statsfinansiella

<; Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

skäl torde ha bidragit. Detta dödläge är otillfredsställande ur allmän synpunkt,
eftersom det bl. a. innebär faror för att växtförädlingen vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt, som tillfört landet stora värden, inte kommer
att kunna upprätthållas i hittillsvarande omfattning. Detta har också vid
upprepade tillfällen understrukits vid riksdagsbehandling av denna fråga.
Ur enskild synpunkt ter det sig såsom en orättvisa mot Weibullsholm och
mot vissa andra växtförädlare som också blir lidande på att sakna både
rättsskydd och stöd i form av statliga bidrag i skälig utsträckning.

Mot bakgrund av vad som redan förekommit i saken har vi, efter ingående
överväganden, funnit att en godtagbar lösning borde kunna uppnås från
de utgångspunkter och med de riktlinjer som angives i det följande.

1. Ökat statsbidrag är i rådande statsfinansiella läge tydligen inte att
räkna med. Man bör då utgå från ett, i varje fall tills vidare, oförändrat statsbidrag
och anse att detta utgör stöd åt den del av verksamheten vid Weibullsholm,
som är av grundforskningskaraktär. Såsom grundforskning bör
i detta sammanhang räknas metodundersökningar, kvalitetsfrågor, resistensförädling
och genetisk grundforskning i egentlig mening.

Förutom grundforskning drives vid växtförädlingsanstalterna verksamhet,
som avser bearbetning av växtslag, som ur ekonomisk synpunkt är
mindre lönsamma, och förädling av växtslag med betydelse för begränsade
områden eller för områden, som är karga ur jordbrukssynpunkt. Även till
denna verksamhet, som icke kan bli ekonomiskt bärande, bör staten bidraga
för att därmed avvärja att växtförädlingen efter rättsskyddets genomförande
skall få en utpräglad kommersiell inriktning.

2. För att Weibulls skall få möjlighet att täcka återstoden av den växtförädlande
verksamheten med en direkt därur härledd inkomst bör eif rättsskydd
anordnas. Även andra växtförädlingsföretag än Weibulls har rättmätiga
anspråk pa ett sådant skydd. Växtförädlingsföretag bör således i
princip tillerkännas en ensamrätt'' till sorter och stammar," som de dragit
upp.

3. Den omständigheten att arbete påbörjats med en internationell överenskommelse
om rättsskydd för växtförädlingen, bör inte få stå hindrande
i vägen för att redan nu vidtaga åtgärder för ett rättsskydd i Sverige. Utvecklingen
visar i stället att underlåtenhet att vidtaga lämpliga åtgärder innebär
risker för att Sverige på grund av bristande ömsesidighet kan bli
mei eller mindre satt åt sidan i den internationella rättsordningen på detta
området som är på väg. Detta skulle vara olyckligt ur flera synpunkter.
Bl. a. skulle Sverige gå miste om betydande belopp som försäljningen i utlandet
av utsäde av svenska sorter eljest skulle tillföra landet i form av
licensavgifter. Svensk växtförädling har nämligen en sådan internationellt
erkänd ställning att en betydande export av svenska sorter och av svenskt
kvalitetsutsäde äger rum.

Åtgärder bör därför vidtagas. De bör emellertid utformas med tanke på
att de lätt skall kunna anpassas till ett kommande internationellt system.
De bör med andra ord ha formen av en förberedelse för Sveriges vidkommande
av landets deltagande i en internationell ordning och läggas så att de
kan antagas inte försvåra ett dylikt deltagande utan lätt inpassas. Av detta
följer att de vid behov skall kunna vidareutvecklas till en definitiv ordningom
den internationella utvecklingen påkallar detta.

4. Rättsskyddet bör genomföras med minsta möjliga byråkratiska apparat.
Det bör i så ringa grad som möjligt inkräkta på de former, som utsädesliandeln
i landet antagit.

Målet bör överhuvudtaget vara att få till stånd ett system som fungerar

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 196i

lätt och smidigt, inte att åstadkomma en administrativt fulländad och fullständig
ordning. Man bör sträva efter att lägga grunden till ett rättsskydd,
på vilket man i sinom tid i mån av behov skall kunna bygga vidare.

1 utredningen fastlägges beteckningen sortskydd för den ordning att tillvarataga
växtförädlarens rätt, som i det följande framlägges. En grundförutsättning
för att ett sortskydd skall kunna tillskapas är — konstateras
vidare — att den principen blir fastslagen, att växtförädlaren verkligen skall
ha en ensamrätt till de sorter och stammar som han dragit upp. Det naturliga
sättet att klarlägga att en dylik rätt existerar torde vara att statsmakterna
utfärdar en lag, där växtförädlarens rätt fastslås och där regler
ges om vilka befogenheter rätten skall medföra och vad som i övrigt skall
följa av den. En ordning, vilken ger växtförädlaren en viss rätt till de sorter
och stammar han dragit upp, har emellertid enligt utredningen redan spontant
vuxit fram. Som exempel härpå anföres följande.

I många fall betalar svenska utsädesföretag såsom innehavare av försäljningsrätten
i Sverige till utländska sorter av stråsäd enligt avtal royalty till
den utländska förädlaren per deciton försåld vara. I dessa fall omfattar skyldigheten
att betala royalty endast de kvantiteter utsäde, över vilka det svenska
utsädesföretaget såsom representant för den utländske förädlaren direkt
kan förfoga. Det svenska företaget har således icke någon skyldighet
att erlägga royalty för utsäde som andra framställt genom efterodling och
försålt i marknaden.

I ett fall har emellertid en utbyggnad skett, vilken torde vara av särskilt
intresse i detta sammanhang. Mellan Allmänna svenska utsädesaktiebolaget
i Svalöv och Weibulls, å ena sidan, samt det holländska »centralorganet»
för utsädeshandel m. m., å andra sidan, har nämligen en överenskommelse
träffats rörande försäljningen av utsäde av sorter, vilka dragits
upp av resp. länders växtförädlare. Överenskommelsen som gäller för stråsäd
och trindsäd, lin, oljeväxter och potatis, innebär alt Svalövsbolaget och
Weibulls skall äga rätt att i Holland enligt där tillämpade regler åtnjuta
royaltyinkomster på försäljningen av de sorter av deras uppdragning, som
där godkänts för odling. I gengäld har de svenska företagen förbundit sig att
betala licensavgift till det holländska »centralorganet» för allt statsplomberat
utsäde av holländska sorter som försäljes i Sverige. Avgiftens belopp skall bestämmas
efter samma grunder som de vilka tillämpas i Holland. Denna
överenskommelse blev år 1957 uppsagd av det holländska »centralorganet».
Orsaken därtill var att det holländska organet uppfattade remissmyndigheternas
kritik av 1957 års departementspromemoria såsom ett ställningstagande
i princip mot ett rättsskydd för växtförädlingen i Sverige. Efter
förhandlingar har överenskommelsen emellertid i juli 1958 blivit förlängd i
avaktan på tillskapandet av ett rättsskydd i Sverige.

Efter att ha givit exempel på den rättsbildning på ifrågavarande område,
som framvuxit på grundval av varumärkeslagstiftningen, redogör man även
för gällande lag angående handel med utsädesvaror (s. k. frölagen) jämte
anslutande författningar. Härefter kommer man in på utformningen av det
förordade förslaget om sortskydd. I sammanfattning redogöres för detta
förslag på följande sätt.

I fråga om stråsäd och trindsäd skall det i princip stå var och en fritt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

reproducera och sälja utsäde. Men säljes i handeln utsäde av sort, som i
den officiella rikssortlistan är upptagen som original, skall en växtförädlingsavgift
utgå. Avgiften skall tillfalla växtförädlaren eller hans rättsinnehavare.

Förökningsmaterial av andra jordbruksväxter än stråsäd och trindsäd
ävensom av köksväxter, skall inte få reproduceras och inte försäljas i handeln
av annan an växtförädlaren själv eller den som fått hans medgivande,
såvitt gäller sorter och stammar vilka i rikssortlistan upptagits såsom original.
Växtförädlarens rätt har med andra ord i fråga om dessa växtslag formen
av en ensamförsäljningsrätt.

Vaxtförädlare, som låtit inregistrera namnet på sort eller stam av jordbruksväxt,
köksväxt, prydnadsväxt, bärväxt eller fruktträd, skall, förutom
det skydd varumärkeslagen ger honom, åtnjuta skydd mot att förökningsmaterial
av hans sort eller stam säljes under annat namn än det registrerade.
I lag skall nämligen upptagas bestämmelse om förbud mot obehörigt
namnbyte.

I utredningen utvecklas detta förslag i stort sett enligt följande.

Växtförädlarens rätt till sorter och stammar, som han dragit upp, kan utövas
pa olika sätt.

Vaxtförädlaren kan tilläggas befogenhet att ensam saluföra frö och utsade
av små sorter Driven till sina yttersta konsekvenser förutsätter denna
betogenhet att vaxtförädlaren genom kontraktsodlare och genom ombud ordnar
hela produktionen och distributionen av sina egna frövaror Ett system
av detta slag gäller genomgående för fröhandeln i Västtyskland.

En annan möjlighet är att andra än växtförädlaren har rätt att, eventuellt
under viss kontroll, efterodla förädlarens sorter och att försälja föröknin»smatenal
av dem mot att växtförädlaren tillföres royalty i form av licensavgift
för det material som efterodlaren försäljer.

Bland de frågor, som uppställer sig när det gäller att ta ställning till hur
ett svenskt sortskydd bör utformas, är spörsmålet i vad mån skyddett bör
gälla i förhållande till utlandet, d. v. s. för utländska förädlares produkter,
som saluföres i Sverige, och för svenska förädlares produkter, när de försäljes
till utlandet. Detta spörsmål bör enligt vår mening besvaras så att svensk
lagstiftning i princip skall gälla i båda dessa fall. Utländsk växtförädlare
skall kunna påräkna skydd för sin rätt här i landet. Man torde ha att räkna
med att den utländske förädlaren regelmässigt låter sig representera av något
svenskt företag och att detta bevakar den utländske förädlarens rätt. I
vad mån det blir möjligt att med hjälp av svensk lag bevaka svenska växtförädlares
rätt i främmande länder kommer att bero på vilken lagstiftning
som råder där och^ andra omständigheter. I länder, där sortskydd finnes,
torde det vara att påräkna såsom säkert att svenska växtförädlare kan räkna
sig de förmåner landets lagstiftning bjuder till godo, sedan en svensk skyddslagstiftning
genomförts. Det kan möjligen ifrågasättas att undantaga växtförädlare
från länder där skyddslagstiftning ej finnes från sortskydd i Sverige.
Vi föreslår emellertid att detta icke sker. Det skulle vara ägnat att försvåra
och inte att underlätta en framtida internationell ordning.

Ett annat inledande spörsmål är vilka slags växter ett sortskydd bör omfatta.
För detta avgörande spelar det en roll, vilka växtslag sonTomfattas av
frölagen och av plomberingsbestämmelserna. Man torde nämligen böra så -

Knngl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

som villkor för sortskydd kräva att köpare av utsäde av skyddad sort skall
kunna räkna med garantier för att sorten håller måttet ur olika synpunkter.
Sådana garantier skapas genom frölagen och plomberingsbestämmelserna.
Frölagen avser frö av jordbruksväxter och köksväxter. Plomberingsbestämmeiserna
avser därutöver utsädespotatis. Ingendera gäller skogsfrö eller
förökningsmaterial av prydnadsväxter. Inte heller synes de gälla sådant material
av fruktträd. Vi bär, med hänsyn till det anförda, ansett att ett
egentligt sortskydd kan ifrågakomma för växtslag, vilka räknas till grupperna
jordbruksväxter och köksväxter, men icke för andra växtslag. Vilka
växtslag som hör hemma inom dessa två grupper synes det ej finnas skäl att
lagstifta om. Den frågan får bero av fackmyndigheternas beslut. Dessa kan
utläsas av plomberingsbestämmelserna, gällande rikssortlista och andra liknande
officiella föreskrifter.

Emellertid drives en omfattande och kommersiellt betydelsefull växtförädling
även av prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd. Uppfattningen om
en rätt för växtförädlaren även till sorter av dessa växtslag har vunnit terräng
t. ex. vad gäller handeln med jordgubbar och rosor. Det synes angeläget
att stimulera denna uppfattning genom något lagstadgande. Så torde kunna
ske genom att den tilltänkta grundförfattningen inledes med en bestämmelse,
som göres så vid att den får avseende på växitförädlares rätt i allmänhet
och således kan gälla även för dessa växtslag. Därutöver torde det
vara möjligt och lämpligt att ordna ett längre gående skydd för de sortnamn,
växtförädlaren sätter, än det som följer av varumärkeslagen vid sorlnamnets
inregistrering såsom varumärke. Varumärkeslagen skyddar endast
själva namnet. Den hindrar således ej en mindre nogräknad person att försälja
en sort under annat namn än det vilket registrerats såsom varumärke.
Det synes oss vara en brist i gällande lagstiftning. Denna namnfråga uppkommer
f. ö. även beträffande jordbruksväxter och köksväxter.

Växtförädlingsavgift. Systemet med licensavgifter bär sitt naturliga tilllämpningsområde
inom den grupp av växtslag som i störie utsträckning leproduceras
genom cfterodling av andra fröhandlare och utsädesföretag än
växtförädlaren. De växtslag, vilka ur denna synpunkt kommer i fråga, är
framför allt stråsäd (havre, korn, råg, vete) och trindsäd (ärter och bönor
av olika slag samt vicker). Det är tveksamt om det skulle vara möjligt att
utan allvarliga störningar på utsädesmarknaden, sådan den av tradition utvecklat
sig, i fråga om dessa växtslag tvinga in reproduktion och försäljning
under växtförädlarens kontroll och alltså tilldela växtförädlaren en ensamförsäljningsrätt
efter tyskt mönster. I varje fall skulle en sådan ordning
medföra ett kraftigt ingrepp i handeln med dessa viktiga utsadesvaror Detta
är något som vi med det här framlagda förslaget så långt möjligt vill und -

Enligt vår mening bör förädlare eller hans rättsinnehavare i fråga om
sorter av dessa växtslag erhålla ett skydd, som tar sig uttryck i rätt att
uppbära licensavgifter. Reproduktion av utsäde bör således alltjamt kunna
ske genom efterodling och handeln med utsäde av dessa tor livsmedels- och
fodermedelsförsörjningen mycket betydelsefulla vaxtslag hor hibeha las yi
de former och vid det mått av frihet den nu har, med blott den extra toipliktelsen
för säljare av frövara alt svara för att hcensavgift erlägges oc
för att ett bevis om att avgiften blivit erlagd anbringas pa emballaget till
den förpackning, vari varan försäljes. ...

Skulle man bestämma tillämpningsområdet för systemet med■1J°®"sav|
ter helt efter den nyss angivna förutsättningen att det skall omfatta ''an -slag vilka till betydande del reproduceras genom efterodling, sa skulle >tt( i -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

hgare en hel del viktiga jordbruksväxter falla inom området. Oljeväxterna
(raps, rybs, lin) och vissa vallväxter (främst rödklöver och timotej) efterodlas
sålunda i ganska stor utsträckning.

Emellertid anser vi det betydelsefullt att begränsa området för licensavgifter.
Systemet förutsätter för uppbördsredovisning och fördelning av avgifterna
en administrativ apparat. För att denna skall fungera väl och billigt
måste systemet ordnas praktiskt. Sålunda bör den frövara, som skall beläggas
med licensavgift, vara något så när homogen. Helst bör dessutom varan
i handeln regelmässigt förekomma i förpackningar av standardstorlek. Om
de skilda fröslagen inom licensområdet är heterogena på så sätt att de varierar
mycket i fråga om den viktenhet som normalt kominer till användning
och i fråga om sitt pris, så följer därav att besvärliga avgöranden
måste träffas, huruvida och i vad mån licensavgiften per viktenhet frö också
bör variera i förhållande därtill. Och om frövaran brukar saluföras i förpackningar
av varierande storlek, så blir det svårt att veta vilken licensavgift
som skall utgå i varje särskilt fall. Risken för misstag blir betydande.
Svårigheter torde också uppkomma vid den bokföring av licensuppbörden
som erfordras för kontrollens skull.

Om man begränsar licensområdet till stråsäd och trindsäd, så betyder detla
att området kommer att omfatta en i stort sett homogen vara, vilken med
mycket få undantag saluföres i standardförpackningar om 100 kg och 50 kg.
Sannolikt kommer försäljning i framtiden att ske uteslutande i 50-kilosförpackningar.
Licensavgiftens belopp kan sättas lika för samtliga växtslag
inom området.

Mot en begränsning till stråsäd och trindsäd talar i viss mån den nyss
anförda omständigheten att oljeväxter och vissa vallväxter efterodlas i ganska
stor omfattning. Emellertid har växtförädlaren trots allt ett visst grepp
över handeln med utsädet av dessa växtslag. Ekonomiskt har denna handel
icke samma betydelse som handeln med stråsäd och trindsäd. Av dessa
anledningar torde det kunna komma i fråga att skydda sorter av dessa
växtslag genom ett system med ensamförsäljningsrätt. Ett sådant system
skulle kunna tillämpas på utsäde av oljeväxter samt rödklöver och timotej
utan större ingrepp i handeln därmed. Samma omdöme gäller med än
större fog i fråga om frö av andra växtslag, vilka efterodlas. Det må anmärkas
att försäljningsrätt vanligtvis torde komma att lämnas till andra
utsädesföretag.

Tillämpningsområdet för ett sortskydd, grundat på licensavgifter, synes
alltså f. n. kunna begränsas till att avse utsäde av stråsäd och trindsäd.
Själva beteckningen licensavgift torde, i klarhetens intresse, lämpligen
kunna utbytas mot växtförädlingsavgift.

Växtförädlingsavgiften bör utgå endast vid sådana försäljningar efter
offentligt utbjudande då frövara av de ifrågakommande sorterna skall användas
såsom utsäde av köparen, d. v. s. vid försäljningen i det sista försäljningsledet.
Försäljningar mellan köpmän skall således gå fria och likaledes
försäljningar utan offentligt utbjudande t. ex. mellan grannar. Den
försörjning med utsäde, som sker genom hemmaproduktion och genom underhandsförsäljningar
utan offentligt utbjudande, beröres icke av bestämmelsen
om växtförädlingsavgift. Den del av utsädesförsörjningen som sker
på detta sätt utgör enligt 1957 års departementspromemoria (10 procent
av den totala utsädesförsörjningen. Växtförädlingsavgift kommer alltså, om
proportionen består, att utgå på 40 procent av det utsäde, som totalt kommer
till användning.

Eu ytterligare inskränkning i fråga om tillämpligheten av licenssystemet
uppkommer därigenom, att licensavgift skall utgå endast då frö av sort, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år i9C>l

i gällande rikssortlista är upptagen såsom original, säljes. Kraven för^ att
en sort skall bli upptagen såsom original omfattar bl. a. att sorten i nagot
viktigt avseende skall beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt brukade
handelssorter samt jämväl i övriga avseenden äger högt odlingsvärde.
Det är just uppdragandet av nya och bättre sorter soin rättsskyddet syftar
till att stimulera. Det är därför naturligt att ersättningen till växtförädlare
genom licensavgifter grundas på det resultat av verksamheten som tagit
sig uttryck i dvlika sorter.

Ensamförsäljningsrätt. Systemet med ensamförsäljmngsratt skulle, med
utgångspunkten att hemmaproducerat utsäde och under hand försålt utsäde
icke skulle beröras, innebära, att utsäde av sorter och stammar, vilka
omfattas av rätten, icke får försäljas efter offentligt utbjudande annat an
av växtförädlaren själv eller hans rättsinnehavare samt av den som fatt
växtförädlarens medgivande. Detta för med sig, att det icke heller blir
tillåtet att reproducera utsäde genom efterodling d. v. s. utan växtförädlarens
medgivande och möjlighet att utöva kontroll. Det utsädesföretag, som vill
försälja frö eller annat förökningsmaterial av sorter för vilka ensamförsäljningsrätten
gäller, har att träffa överenskommelse därom med växtförädlaren.
Om företaget avser att själv reproducera utsäde, kan det forutsättas
att växtförädlaren såsom ett av villkoren för att lämna sitt medgivande
betingar sig garantier för att det utsäde av hans sort, som företaget
reproducerat, kommer att hålla måttet i olika hänseenden och framfoi
allt i fråga om sortäktheten. Växtförädlaren kan kräva att det i avtal
mellan honom och utsädesföretaget intages föreskrift att reproduktion skall
ske på grundutsäde, vars härstamning inte kan sättas i fråga. Härigenom
kan såväl växtförädlarens intresse att kommersiellt utnyttja sorten genom
försäljning av grundutsäde som hans intresse av att enbart sort- och stamäkta
utsäde av den honom tillhöriga sorten eller stammen kommer i handeln
tillgodoses. Även det allmänna intresset av att kvaliteten på utsäde
hålles hög torde därigenom i normala fall bli tillmötesgått. Såsom villkor
för sortskydd genom ensamförsäljningsrätt bör, liksom för sortskydd genom
växtförädlingsavgift, gälla att sorten eller stammen är upptagen sasom
original i gällande rikssortlista. .

Emellertid innebär en sådan ordning otvivelaktigt ett visst ingrepp i handeln
med utsädesvaror. Möjligheterna att fritt reproducera och forsalja utsäde
av sorter, som omfattas av en ensamförsäljningsratt för vaxttoradlaren,
kommer att försvinna. Med den rättsutveckling på växtförädlingens
område som ägt rum kan detta dock inte betraktas såsom stötande eller

Emellertid kan det med fog sägas att frågan huruvida växtförädlare skall
tillerkännas en ensamförsäljningsrätt inte kan avgöras enbart ur dessa synpunkter.
Hänsvn måste nämligen därjämte tagas till att utsädesproduktionen
och handeln med utsäde måste fungera så, att föreliggande behov av

utsäde blir tillfullo tillgodosett. ... .

Vad beträffar jordbruksväxterna har redan förut sagts att etterodling
förekommer i mera betydande utsträckning av oljeväxter samt av klöver
och timotej. Om man bortser från de extremfall som höstveten å ena sidan
och timotej en å den andra representerar, torde det vara berättigat att fastslå,
att förädlarnas andel i försäljningen av de egna sorterna ar väsentligt
större för de s. k. fröslagen av olika jordbruksväxter än för stråsadesslagen.
Siffrorna slår för den förra gruppen från 25 procent till 100 procent (för rotfrukterna)
medan de för den senare gruppen ligger vid lo procent—20
procent. Vid jämförelsen måste även beaktas att utsädet av stra- och trindsäd
går upp till mycket större kvantiteter än utsädet av de Övriga jordbiuks -

Kungl. Maj. ts proposition nr

år 1961

växterna. Några större svårigheter att beträffande de senare avsevärt öka
förädlingsföretagens andel i produktionen och utbudet av de egna sorterna
torde ej heller föreligga, vilket däremot otvivelaktigt är fallet beträffande
stråsäden. Det finnes alltså fog för uppfattningen, att det skulle vara möjligt
både för Svalövs och Weibulls samt för andra växtförädlingsföretag att
svara för att utsädesbehovet tillgodosågs på ett tillfredsställande sätt om
systemet med ensamförsäljningsrätt skulle tillämpas. Årsbehovet utsäde av
här ifrågavarande växtslag är till kvantiteten så relativt begränsat att reproduktionen
inte behöver erbjuda så stora problem. I allmänhet rör det
sig också om utsäden, vilka i och för sig ganska lätt kan uppförökas. Någon
risk för att tillräckligt grundutsäde för uppförökningen ej skulle förefinnas
behöver ej heller befaras för de växtslag det här är fråga om.

Bland jordbruksväxterna erbjuder potatisen särskilda problem vid behandlingen
av förevarande rättsskyddsfråga. Den förökas vegetativt. Utsädet därav
är skrymmande. Det tar lätt skada vid lagring och betydande svinn uppkommer
regelmässigt. Av svenska utsädesföretag sysslar numera eudast
Svalöv med potatisförädling. Svalöv har enligt rikssortlistan originalrätten
till tre potatissorter. Inga andra sorter än dessa tre har upptagits såsom
original i rikssortlistan.

Ur systematiska synpunkter och av billighetsskäl är det angeläget att
rättsregler av det slag som de här förevarande reglerna om sortskydd får
så generell tillämpning som möjligt. De bör i princip omfatta alla vaxtslag,
där det kan finnas ett berättigat intresse för växtförädlare att åtnjuta skydd
för sin rätt. I fråga om potatisen föreligger den förutsättningen för "att
meddela rättsskydd att utsäde därav kan kontrolleras av den officiella
frökontrollorganisationen och förses med statsplomb. Den omständigheten
att potatisen förökas vegetativt bör vid detta förhållande inte vara ägnad
att ställa potatisen utanför det område, som ifrågakommer för rättsskydd.
Det är ett betydande allmänt intresse, att potatisodlingen stimuleras så att
potatisen blir bättre och det borde ligga inom möjligheternas gräns att nå
vissa framsteg i fråga om kvaliteten på potatis genom växtförädling. Intresset
härför torde väsentligt kunna främjas av ett rättsskydd som "omfattar
potatis. Av dessa skäl bör potatisen, trots sin särställning och trots de särskilda
problem som tillämpning av ensamförsäljningsrätt kommer att medföra,
inbegripas bland övriga här avsedda jordbruksväxter och omfattas
av sortskydd. I praktiken begränsas problemen, i varje fall i dagens läge,
högst väsentligt genom att sortskvddet endast skall gälla sorter vilka i
gällande rikssortlista upptagits såsom original. Endast tre potatissorter fyller
detta krav. Även om detta förhållande skulle ändras torde det gå att anpassa
ensamförsäljningsrätten till de särskilda förhållandena i fråga om potatis.
Växtförädlarnas villkor för att lämna medgivande till försäljning av
potatissorter, till vilka de ha originalrätt, får avfattas med hänsyn till" potatisens
särart.

Beträffande köksväxter torde utan risk för motsägelser kunna hävdas, att
förädlarna under nuvarande förhållanden svarar för en betydande del av
reproduktionen och försäljningen av sitt köksväxtfrö. En lagstadgad ensamförsäljningsrätt
borde knappast i något fall behöva föranleda några nämnvärda
övergångssvårigheter.

Skydd mot obehörigt namnbyte. Klart är att växtförädlarnas rätt till
prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd skulle stärkas om de fick ett i lag
meddelat skydd mot att förökningsmaterial av deras sorter och stammar
efter »omdöpning» försåldes under annat namn. Lika klart är att »omdöpning»
är ett illojalt förfarande som det i och för sig finns anledning att kriminalisera.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Emellertid skulle såsom skäl mot en kriminalisering kunna andragas att
det, i avsaknad av ett officiellt sortregister, blir svårt eller omöjligt att slå
fast vilken sort eller stam som avses med ett inregistrerat sortnamn. Denna
erinran kan i och för sig ha något fog för sig. Men det torde regelmässigt
förhålla sig så att vederbörande förädlare eller sortägare i kataloger och
annat reklammaterial offentliggör beskrivningar av de sorter och stammar
av prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd, som de saluför, och därvid anger
namnet på dem. Även i fackpressen torde dylika beskrivningar förekomma,
särskilt när nya sorter föres i marknaden. Ofta torde det vara möjligt
att genom undersökning hos statens centrala frökontrollanstalt eller annan
officiell institution få sortens identitet fastslagen. Möjligheterna att individualisera
och identifiera sorter torde bl. a. på grund härav i allmänhet
vara goda.

För att »omdöpning» skall föranleda straff bör fordras att utbytet av
namn skall ha skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Givetvis måste den
som tilltalas för sådant brott liksom andra tilltalade överbevisas om att han
är skyldig till det som lägges honom till last. Skulle det visa sig att förökningsmaterial,
som den tilltalade påstås ha salufört efter »omdöpning» icke
kan med säkerhet identifieras såsom stammande från sort, vars namn inregistrerats
såsom varumärke, måste den tilltalade frikännas i brist på bevis
att det föreligger något utbyte av namn. Och skulle det till följd av brist på
offentligen tillgängliga uppgifter om egenskaperna hos en viss sort, som
saluföres under såsom varumärke inregistrerat sortnamn, ha inträffat att
någon utomstående av misstag saluförde den under annat namn, torde denne
i händelse av åtal kunna räkna med att bli frikänd i brist på bevis att han
handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Slutsatsen av det anförda blir att det i och för sig ej torde vara något hinder
att kriminalisera »omdöpning» på grund av svårigheter att identifiera
sorter av dessa växtslag. Det kommer emellertid att bero på växtförädlarna
själva i vad mån en skyddsbestämmelse blir effektiv. Därför erfordras nämligen
att de genom publicitet i lämplig form eller på annat sätt sörjer för att
det blir möjligt att identifiera deras sorter och särskilja dem från andra

sorter.

»Omdöpning» av jordbruksväxter och köksväxter kan möjligen beivras
enligt frölagen. Frölagen utgör emellertid ett mycket bristfälligt skydd för
växtförädlarna mot det angrepp på deras rätt som »omdöpning» utgor Frolagens
bestämmelser i här ifrågavarande hänseende avser egentligen ett förfarande,
som är riktat mot köparen av utsädesvara, inte mot vaxtföradlaren.
Det i frölagen straffbelagda förfarandet torde i allmänhet vara att betrakta
såsom mindre graverande än »omdöpningsförfarandet». Det finnes därför
anledning att låta den särskilda bestämmelsen om »omdöpning» gälla aven

jordbruksväxter och köksväxter. u it.

Skyddet skall meddelas genom ett straffsanktionerat forbud. Detta nktai
sig mot saluförande i utövning av näringsverksamhet av förökningsmatenal
under oriktigt namn. Saluförandet skall avse sort eller stam, vars namn
växtförädlare låtit inregistrera såsom varumärke. Saluförandet skall för att
falla under förbudet ske under uppgivande av annat namn an det såsom
varumärke inregistrerade. Förbudet skall gälla i fråga om sort eller stam
av såväl jordbruksväxter och köksväxter som prydnadsväxter, barvaxter och

fl Gärntngsbeskrivningcn i detta stadgande har anpassats efter varumärkeslagen
bl. a. på så sätt att förbudet gäller saluförande i utövning av näringsverksamhet.
Denna beskrivning avviker från motsvarande beskrivning

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

tidigare behandlade skyddsbestämmelserna. Dessa har avpassats efter bestämmelser
i frölagen.

Härefter behandlas spörsmålet om den för sortskyddet erforderliga organisationen.
Till en början granskas därvid synpunkter, som framförts av
1953 års växtförädlingsutredning och av den sakkunnige vid 1957 års departementsutredning,
bl. a. beträffande obligatorisk statsplombering såsom
förutsättning för ett licensavgiftssystem. Härvidlag anföres i bolagets utredning
bl. a. följande.

Enligt vår mening är redan utgångspunkten för utredningarnas bevisföring
ohållbar. Det finns ingenting som säger att inte licensavgiften — eller
växtförädlingsavgiften som vi kallar den — kan uttagas i annan ordning än
i samband med statsplombering. Både ur organisatoriska och ekonomiska
synpunkter synes det vara att föredraga att den uttages på annat sätt. Det
bör beaktas att licensavgiften kommer att utgå på civilrättsliga grunder.
Den är ingen allmän avgift utan en ersättning som skall tillfalla enskilda
växtförädlare. Det finnes ingen anledning att anse att en statsmyndighet
måste engageras för en dylik uppgift. Tvärtom är en sådan syn på saken
verklighetsfrämmande. Uppgiften att inkassera royalty för växtförädlarnas
räkning förefaller ligga fjärran från frökontrollanstalternas ändamål. Det
finnes heller ingenting som säger att de är särskilt ägnade för uppgiften eller
att de skulle kunna utföra den särskilt billigt. Det synes vidare opåkallat att
lägga ett sådant extra besvär på frökontrollorganisationen och därmed ta
tid och kraft från dess verkliga uppgifter. Det naturliga och i andra liknande
sammanhang här i landet tillämpade systemet för inkassering av royalty
och licensvgifter är att den till royalty eller avgift berättigade själv eller
genom sin intresseorganisation kasserar in avgiften. Så kan saken ordnas i
detta fall också.

Den av bolagets utredning föreslagna organisationen sammanfattas sedermera
enligt följande.

En intresseorganisation för växtförädlare skall upprättas. Denna skall benämnas
Svensk Växtförädlings Intressentförening (SVI). Föreningen skall
ha officiell prägel. Staten skall ha representanter i dess styrelse och tillsätta
en revisor. SVI:s stadgar skall underställas Kungl. Maj:t för godkännande.
SVI skall inkassera växtförädlingsavgifter och överföra dem till växtförädlare,
som avgifterna tillkommer. SVI skall därjämte på åtskilliga andra sätt
främja svensk växtförädling.

Ett register över utsädeshandlare skall upprättas och föras hos lantbruksstyrelsen.
Utsädeshandlare, som visar sig notoriskt olämplig att handha
försäljning av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall utgå, skall kunna för
viss tid strykas ur registret. Därav skall följa att sådan utsädeshandlare ej
skall kunna fortsätta försäljning av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall
utgå.

Det föreslagna rättsskyddet torde medföra viss utvidgning av verksamheten
för sortprövning vid statens lantbruksförsök och statens trädgårdsförsök
samt statens centrala frökontrollanstalt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Nyss berörda organisationsfrågor jämte spörsmålet om inkasseringen och
redovisningen av växtförädlingsavgifterna utvecklas av utredningen bl. a.
genom följande.

SVI. Såsom medlem i SVI skall efter ansökan antagas varje svenskt företag
eller svensk privatperson, vilken såsom växtförädlare eller ombud för
växtförädlare innehar originalrätten till sort eller stam, vilken i gällande
rikssortlista är upptagen såsom original. Efter särskild prövning av SVI:s
styrelse bör därjämte kunna anslutas dels svensk innehavare av rätten till
sort eller stam av prydnadsväxt, bärväxt eller fruktträd, därest sortnamnet
eller stamnamnet inregistrerats såsom varumärke, dels svenskt företag eller
privatperson som sysslar med växtförädling i sådan omfattning och under
sådana förhållanden att verksamheten kan bedömas vara av betydelse för
svensk växtförädling oavsett att här tidigare avgivna kvalifikationsgrunder
saknas.

SVI bör ha till ändamål att främja svensk växtförädling genom att tillvarataga
sina medlemmars intressen. Organisationen bör främja detta ändamål
dels allmänt genom att med hjälp av upplysning och propaganda sprida
kännedom om växtförädlingen och dess betydelse, dels genom att på de
olika sätt som i den föregående framställningen anförts bevaka sina medlemmars
rätt enligt lagstiftningen till skydd för växtförädlares rätt samt ge
medlemmarna råd och anvisningar, dels genom att upprätthålla förbindelse
med staten och med myndigheter i frågor som rör växtförädlingen. SVI
skall vara skyldig att uppbära och till växtförädlare utbetala växtförädlingsavgift
även om växtförädlaren icke är medlem.

Det torde utan tvekan finnas skäl att redan från början bygga upp S\''I
såsom en institution med i viss mån officiell karaktär. Denna karaktär bör
markeras genom statligt inslag i SVI:s styrelse och genom att Kungl. Maj :t
stadfäster organisationens stadgar. Växtförädlingens betydelse ur allmän
synpunkt talar härför. SVI:s uppgifter, särskilt uppgiften att handhava inkasserine
och fördelning av växtförädlingsavgifter, är a\ den art att en
officiell karaktär är påkallad. Även den omständigheten att Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget i Svalöv med sin ställning till Sveriges utsädestorening
förutsättes komma att ansluta sig till SVI utgör eu anledning att organisationen
skall ha officiell prägel. Huruvida utsädesföreningen bor deltaga
eller icke får bero av föreningens egna önskemål och av särskild pro\-ning från SVI:s styrelse.

SVI:s styrelse bör enligt vår mening lämpligen kunna bestå av sju ledamöter
jänite suppleanter. Av dessa bör Kungl. Maj:t utse ordförande och
två ledamöter jämte suppleanter. I varje fall ordföranden och lians suppleant
bör vara personer, som icke är eller varit engagerade i fråga rörande
växtförädling, men däremot har administrativ erfarenhet samt insikt i de
rättsliga frågor, vilka uppkommer i SVI:s verksamhet. Av de fyra återstående
ledamöterna bör, med hänsyn till den ställning inom svensk växtförädling
som Svalövsbolaget och Weibulls intager, Svalövsbolaget och Weibulls äga
utse vardera en jämte suppleant samt de övriga medlemmarna på föieningsstämma
tillsammans återstående två jänite suppleanter.

Det allmänna bör, alltjämt särskilt med hänsyn till SVI:s befattning med
växtförädlingsavgifterna, ha inflytande även vid tillsättningen av revisorer.
Vi föreslår, att SVI skall ha två revisorer jämte suppleanter och att det allmänna
skall utse den ene revisorn jämte suppleant. Den andre jämte suppleant
bör utses av medlemmarna på föreningsstämma, inbegripet Svalovsbolaget
och Weibulls. Medlemmarna bör i detta och andra sammanhang ha
rösträtt på stämma efter principen en man — eu röst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

k®“ske m!ft maktpåliggande uppgiften för SVI blir att bestämma
yaxtforadlmgsavgiftens belopp. Detta bör, med hänsynstagande till växtföradlingskostnaderna,
ske efter ett allsidigt bedömande av verkan på utsädesmarknaden
i stort, sannolik verkan på efterfrågan på utsäde av olika kvaliteter
m. m. Klart ar att växtförädlingsavgiften inte bör fastställas en gång
tor alla utan för kortare perioder och att den bör smidigt anpassas efter rådande
lage så att den ger växtförädlarna skäligt utbyte och så att den inte
medför nagra ogynnsamma verkningar. Vi utgår från att avgiften skall bestammas
ärligen, förslagsvis under juni, för vegetationsperioder, räknade
från den 1 juli till den 30 juni. Det kan tänkas, att SVI:s beslut om växtföradhngsavgiftens
belopp trots den auktoritet som den starka statliga representationen
i styrelsen ger, bör underställas lantbruksstyrelsen för slutgiltig
fastställelse. Vi bär utan att göra så ingående överväganden, som här
förutsatts, räknat med att avgiften i dagens läge skulle kunna tänkas bli
1 å 2 kr. per deciton utsäde.

Då det inte är meningen att statsverket skall svara för SVI:s kostnader,
torde det inte finnas anledning att här gå in på någon beräkning. Det må
räcka att anföra att kostnaderna torde kunna hållas inom en, med hänsyn
till omständigheterna, tämligen blygsam ram.

Inkassering och redovisning av växtförådlingsavgift. Vårt förslag innebär
att växtförådlingsavgift skall uttagas varje gång frö av stråsäd eller trindsäd
efter offentligt utbjudande säljes för att användas såsom utsäde, förutsatt
att fröet är av sort eller stam som i gällande rikssortlista är upptagen såsom
original. Avgift skall således utgå även i sådana fall då växtförädlaren eller
sortägaren själv säljer.

Till bevis om försäljningen skall den förpackning, vari fröet förvaras, förses
med ett märke till bevis om att avgiften erlagts. Det skall åligga säljaren
av fro att i de här beskrivna situationerna svara för att växtförådlingsavgift
erlägges och att märke till bevis därom anbringas på varje emballage vari
fröet är förpackat. Försummelse i sistnämnda hänseende skall kunna medföra
bötesstraff. Bestämmelser med den här angivna innebörden bör intagas
i frölagen. De kan hänföras dit, eftersom de ju har att göra med förhållanden
vid handel med utsädesvaror.

SVI skall tillhandagå försäljarna av utsäde dels med bevismärkena, dels
med formulär vari försäljarna på ett enkelt sätt kan redovisa sin uppbörd av
växtförädlingsavgifter till SVI.

Bevismärkena torde lämpligen till format och egenskaper i övrigt kunna
utformas ungefär sasom frimärken eller statliga lösen- eller stämpelmärken.
De bör förekomma i olika valörer, avpassade med hänsyn till förekommande
förpackningar av olika storlek. De olika valörerna bör vara lätta att skilja
åt på färgen eller på annat sätt. Försäljare av utsäde skall ha rätt att rekvirera
bevismärken i önskad kvantitet från SVI. Jämlikt frölagen skall han sedan
anbringa märken till det värde, varmed växtförådlingsavgift skall utgå,
på varje kolli försåld vara. Vi föreslår, att anbringandet skall gå till så att
bevismärket, i de fall då vara säljes under statsplomb, Weibullsplomb eller
annan plomb sättes på plomberingsbeviset och makuleras med en stämpel,
upptagande försäljarens namn — eventuellt enbart registreringsnummer ——
0c1h^1?gen f.01'' makydering. Makuleringen innebär att valuta för bevismärket
erhållits. Vi förutsätter att plats för bevismärket kan beredas på plomberingsbeviset.

f de f.ad då utsäde försäljes och ej försetts med bevis av nyss nämnd typ,
bor bevismärlcet anbringas på den uppgift rörande varan som säljaren är
skyldig aygiva enligt 2 § frölagen och makuleras. Uppgiften bör sedan varaktigt
anbringas på varje emballage av frövaran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 dr 1961

Utsädeshandlarna skall ha att bokföra sina försäljningar av utsäde, varpå
växtförädlingsavgift skall utgå, på särskilda formulär, varav skall framgå
liur mycket sådant utsäde som försålts, till vilket belopp växtförädlingsavgifter
upptagits, samt hur försäljningarna och växtförädlingsavgifterna
fördelar sig på skilda originalrättshavare. Även till denna bokföring bör SVI
tillhandahålla formulär. Uppburna avgifter bör månatligen insättas på
SVI:s postgirokonto.

Redovisning skall ske periodvis, förslagsvis per den 30 juni och den 31 december
varje år. Redovisning hör verkställas enligt de ifrågavarande formulären,
vilka ''vederbörligen ifyllda skall insändas till SVI. Det belopp i bevismärken,
som vederbörande utsädeshandlare efter rekvisition mottagit, skall
redovisas i pengar som insatts på SVI:s konto eller med icke makulerade bevismärken,
som insändes för kontroll. SVI bör äga rätt att kräva förskottsbetalning
eller säkerhet i form av borgen e. d. av dåliga betalare.

Sedan^utsädeshandlarna redovisat influtna växtförädlingsavgifter skall det
ankomma på SVI att fördela medlen mellan de därtill berättigade. Principen
bör därvid vara, att medlen, sedan därifrån avdragits vad som skall tillkomma
SVI för alt gälda kostnaderna för dess verksamhet, skall fördelas
strikt efter uppgifterna om originalrättshavarna till det försålda utsädet.
Skulle det till följd av fel eller bristfällighet i redovisningen från utsädeshandlare
eller av annan anledning vara svårt eller omöjligt att fastställa,
vem som innehar originalrätten till visst försålt utsäde, bör den uppburna
växtförädlingsavgiften av SVI hållas inne viss tid, varunder försök bör göras
att utröna vem avgiften bör tillkomma, och därpå användas för att täcka
kostnader för verksamheten.

SVI bör kunna påräkna viss medverkan av den officiella frökontrollorganisationen
för kontroll att bevismärken blir åsatta förpackningar med utsäde
som försålts enligt frölagen. Det kan icke bereda frökontrollen något nämnvärt
extra besvär att, i samband med att frökontrollen tar frölagsprov, undersöka
att bevismärke åsatts, då så skolat ske, och om så ej är fallet meddela
SVI detta.

SVI bör själv vara verksam för att kontrollera att växtförädlingsavgifter
uttages och alt bevismärken användes. Arbetet härmed torde komma att väsentligt
underlättas om SVI verkar för att det kommer att ingå i det allmänna
medvetandet att utsädesförpackningar som köpts av utsädeshandlare
regelmässigt skall vara försedda med bevismärke, om utsädet är av god
kvalitet och om lag och författning följts.

Registrering av utsädeshandlare. Vi föreslår såsom medel att trygga en
god ordning för uttagandet och redovisningen av växtförädlingsavgifter, att
alla utsädeshandlare skall registreras, vilka önskar komma i fråga såsom
försäljare av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall utgå. Registret över utsädeshandlare
skall föras hos lantbruksstyrelsen. Varje firma som införes i
registret, skall därvid tilldelas ett registernummer. Vi anser, att vilken utsädeshandlare
som helst skall äga rätt att utan att åberopa eller styrka särskilda
kvalifikationer bli införd i registret. Registrering skall vara villkor
för att SVI skall leverera bevismärken. SVI skall hållas underrättad om vilka
utsädeshandlare, som upptages i registret, och del nummer, under vilket
han registrerats. Genom sådan underrättelse eller genom att utsädeshandlare
företer bevis om att han blivit upplagen i registret kan SVI avgöra i
vad mån utsädeshandlare är berättigad att begära leverans av bevismärken.
Givetvis hör rätten att erhålla bevismärken ej vara alldeles obegränsad. Det
torde komma att utbilda sig en ordning för leveranserna, enligt vilken bevismärken
levereras i någon mån med hänsyn till vederbörande utsädeshandlarcs
behov sådant detta kan utläsas av tidigare försäljning och annat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Avstängning skall kunna ske genom att lantbruksstyrelsen, efter anmälan
av SVI, beslutar att stryka utsädeshandlare ur registret samt bestämmer
tidpunkt, då den ur registret strukne tidigast kan påkalla prövning av frågan
om han åter skall bli införd däri. Finnes då ej anledning till annat än
att handlanden i fortsättningen skall följa reglerna, bör han omedelbart
åter registreras. Beslut om strykning ur registret skall ej få fattas utan att
utsadeshandlaren beretts tillfälle att yttra sig. Mot lantbruksstyrelsens beslut
bör klagan kunna föras i den ordning som i allmänhet gäller för administrativa
besvärsärenden.

Den föreslagna registreringen kan ej anses vara något obehörigt ingrepp
i utsädeshandeln. Den sanerande effekt, som kan uppnås genom registreringen
och möjligheten att stryka olämpliga usädeshandlare ur registret, måste
anses nyttig både ur allmän och enskild synpunkt. Det må påpekas att
intiessentoiganisationer av SVI:s typ brukar spela en roll för att sanera
handeln inom sin bransch. Samma effekt som genom beslut om upphävd
registrering skulle, under förutsättning att växtförädlare och sortägare allmänt
ansluter sig till SVI, ofta ha kunnat uppnås genom att SVI rekommenderat
sina medlemmar att upphöra med leveranser till notoriskt olämpliga
utsadeshandlare. Den föreslagna ordningen synes dock både effektivare och
bättre ur rättssäkerhetssynpunkt när det gäller att komma till rätta med
missförhållanden som uppstår vid ett sortskydd, grundat på upptagande av
royalty i form av växtförädlingsavgifter.

I den följande framställningen analyseras relationerna mellan det stöd åt
växtförädlingen som lämnas i form av statsbidrag samt det föreslagna rättsskyddet.
Vidare göres ett försök att förutse verkan av förslaget — i vad
detta avser växtförädlingsavgiften — dels i förhållande till utlandet och dels
internt för vissa kategorier därav berörda, nämligen växtförädlingsföretagen,
utsädeshandeln och jordbrukarna. Om verkan för växtförädlingsföretagen
anföres i huvudsak följande.

Vad beträffar Weibulls och övriga enskilda växtförädlingsföretag, torde
framställningen kunna göras kortfattad. Det bör kunna räcka med att fastsla,
att genomförandet av ett rättsskydd måste te sig som en gärd av rättvisa
och att det bör verka stimulerande på förädlingsverksamheten. Denna
verkan torde kunna påräknas, oavsett vad växtförädlingsavgiften kan komma
att ge. Växtförädlingsavgiften tillfaller ju endast växtförädlare med originalrätt
till sorter av stråsäd och trindsäd och det är svårt att veta vad den
kommer att ge och hur den kommer att inverka på företagens netto. Otvivelakigt
bör den dock komma att ge växtförädlare som får del av den ett ej
oväsentligt tillskott.

Svårare är att ställa en prognos för Sveriges utsädesförening och Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget. Det ligger nära till hands att av dessa företag
själva i varje fall föreningen i första hand intar en likgiltig eller avvisande
hållning till varje förslag om sortskydd. Föreningen kan ju med visst fog
säga sig, att den med rådande ordning har tryggad tillgång till de medel,
som erfordras för dess verksamhet, och att den inte är intresserad av några
förändringar.

En sådan syn skulle emellertid om den förelåg, vara alltför ensidig. Föreningen,
som inte befattar sig med försäljningen av utsäde, kan visserligen
helt bortse från alla kommersiella synpunkter och betydelsen för dessa av
att det finnes ett rättsskydd. Men bolaget, som svarar för försäljningen borde
ha lätt att inse betydelsen av rättsskydd. Vidare är det visserligen så att

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Svalöv i dagens läge har sitt medelsbehov tillgodosett inom godtagbara gränser.
Men det är inte orealistiskt att föreställa sig att framtiden kan medföra
ytterligare åtstramning i det statsfinansiella läget. I en sådan situation kan
det bli tal om att beskära anslaget till Svalöv. Då kan det vara förmånligt för
Svalöv att det finnes möjlighet att falla tillbaka på de resurser rättsskyddet
ger i form av växtförädlingsavgifter m. m.

För Svalövsbolagets del blir läget efter genomförandet av ett rättsskydd,
att bolaget kommer att bli berättigat till förmodligen ganska betydande belopp
i växtförädlingsavgifter. I vad mån detta bör beaktas i avtalet mellan
bolaget och föreningen om bolagets ersättning till föreningen torde det ankomma
på parterna och Kungl. Maj :t att avgöra. Ett sådant avgörande bör
dock ha den innebörden att, om möjligt, både föreningen och bolaget får ett
extra tillskott. Vi anför detta därför att det med tidigare utredningars utgångspunkt
att rättsskyddet skall ersätta statsbidrag, kunde tänkas att staten
skulle göra anspråk på att tillgodoföras växtförädlingsavgifternas hela belopp
i form av motsvarande sänkning i bidragen till Svalövsföreningen. Ett
avgörande av det slaget skulle vara ägnat att i fråga om landets största växtförädlingsanstalt
förtaga den stimulerande verkan på växtförädlingen, som
eljest är eller bör vara en naturlig följd av lämpliga regler om rättsskydd.

Representant för utländsk förädlare eller för inländsk sådan utan egen
föröknings- och försäljningsverksamhet bör vidare på samma sätt som utsädesbolaget
i Svalöv äga uppbära och behålla en del av inflytande växtför -

adlingsavgifter. , ...

Det kan förväntas att resultaten av växtförädlingsverksamheten uksoni
hittills varit fallet — i viss mån kommer att framkomma språngvis till följd
av några särskilt lyckliga korsningar eller andra experiment. Vidare tenderar
en del nya sorter att på några få år så gott som helt dominera odlingsarealen
av ifrågavarande växtslag. Detta gäller i synnerhet för strasadesslagen Iöda«

täcker enligt departementspromemorians siffermaterial Weibullsholmssorterna
av vårvete ca 90 procent av landets yårveteareal medan
Weibnllsholms motsvarande andel för tio år sedan var blott cirka tio procent.
En ny sort från annan in- eller utländsk växtförädlingsverksamhet
skulle på få år åter kunna omkasta dessa siffror och därmed för en viss
tidsperiod rycka undan ett betydande underlag för finansieringen av växtförädlingen
vid denna anstalt. Samma resonemang galler varje annan loradlingsverksamhet
som helt eller till större delen för sin finansiering kominer
att bygga på inflytande växtförädlingsavgifter. Inkomsterna a\ dessa
kan alltså förväntas komma att starkt variera från hd till annan.

Kostnaderna för förädlingsverksamheten ar a andra sidan relativt konstanta.
De har visserligen en tendens att öka i och med att framstegen eftei
band blir allt svårare att uppnå och därför fordrar en relativt storre insats
av arbete och material. Eu - om än tillfällig — krympning av vaxtfoiadlingsverksamheten
till följd av lägre inkomster skulle rent autoinatiskt ocb
av naturliga skäl leda till förluster av föradlingsmatenal, som ar under be
arbetning och som hänför sig till korsningar eller andra experiment utförda
åtskilliga år tidigare. Eu normal tidsutdräkt for framställandet av en ny

cnrt rör sia nämligen om 15 till 20 ar. .

Det är mot denna bakgrund som vi vill understryka onskvardheten av å t
Hl v;ixtförädlinesföretag i särskild ordning beredes möjlighet att i yiss ut
tträeknins avsÅba med avdragsrätt vid beskattningen, inflytande intakter
till en fond inom förelaget, avsödd all kunna tagas i bruk ^växtförädling»-verksamhet (forskning) under perioder da inkomsterna av x axtfoi ädling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

gifter är tåg och på så sätt bidraga till att trygga en kontinuerlig forskning.

Den tekniska uppläggningen kunde tänkas genomförd exempelvis på ungefär
följande sätt.

Dessa forskningsfonder får en liknande konstruktion som de nuvarande
pensionsstiftelserna inom företagen. Ändamålet med forskningsfonderna
skall vara att deras tillgångar (kapital och avkastning) skall användas endast
för att bestrida sådana utgifter för forskning (växtförädling) som i
och för sig är avdragsgilla för företagen vid beskattningen. Företag skall äga
åtnjuta avdrag för medel som avsättes till sådan fond. Vissa spärrar måste
självfallet härvid sättas. Sålunda bör avsättningen under ett år icke få överstiga
det belopp med vilket företaget för samma år åtnjuter avdrag för löpande
utgifter till forskning. Vidare bör avsättning icke få ske om och i
den mån fondens förmögenhet överstiger exempelvis fem gånger de löpande
utgifterna för forskning under det aktuella året. Forskningsfond bör i fråga
om egen förmögenhet och inkomst behandlas på motsvarande sätt som pensionsstiftelse,
d. v. s. i regel vara skattefri.

Remissyttranden. Vid remissbehandlingen av bolagets utredning har allmänt
framförts betänkligheter mot att åtgärder i föreslagen riktning vidtages,
då ett internationellt samarbete inletts på området. Med detta ståndpunktstagande
finner bland andra statskontoret ej anledning ingå på någon
detalj prövning av förslaget. Statskontoret uttalar ytterligare, att ämbetsverket
under alla förhållanden anser en överarbetning av förslaget påkallad
bl. a. för att klarlägga konsekvenserna för Sveriges utsädesförenings vidkommande.
Även skogs- och lantbruksakademien finner att det upptagna
spörsmålet efter det internationella samarbetets avslutande bör ur principiell
synpunkt ånyo och mera ingående övervägas. Kommerskollegium framhåller,
att försiktighet bör iakttagas vid utformandet av ett rättsskydd. Kollegium
finner det nödvändigt att hithörande frågor närmare belyses, innan
lagligt skydd för växtförädlingen överväges, i synnerhet som det gäller en
verksamhet, vilken i särskilt hög grad är betydelsefull för folkhushållet och
samhällsekonomien. I övrigt avges avstyrkande yttranden av bland andra
hovrätten över Skåne och Blekinge, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädes AB, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges fröengrossistförening samt Sveriges fröhandlare förening.

Statens jordbruksnämnd finner den lösning, som föreslagits av W. Weibull
AB, erbjuda åtskilliga fördelar jämfört med den som förordats i 1957 års
departementspromemoria. Nämnden är därför i princip beredd att biträda
tanken på införande av ett rättsskydd för växtförädlingen i syfte att därmed
lösa frågan om finansieringen av en utbyggd växtförädlingsverksamhet. En
överarbetning av bolagets förslag synes dock enligt nämnden böra företagas,
innan slutligt ställningstagande till frågan sker från statsmakternas sida.
Yttranden av i princip tillstyrkande karaktär avges vidare av AB Findus,
Föreningen för växtförädling av fruktträd och Svenska trädgårdsfröfirmornas
förening.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som närmast yttrat sig över det av

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

bolaget framlagda lagförslagets innebörd och utformning, anför bl. a. följande.

Ett skydd för växtförädling genom en lag av civilrättslig natur staller
höga krav på denna lags kvalitet. Det är här fråga om en förädlaren tillkommande
rätt till förädlingsresultatet, vilken skall gälla mot envar och kunna
iä“gas till grund för talan vid domstol. Lagen skall tjäna enskilda parter
till ledning vid slitande av tvister dem emellan, och den kan inte enbart
bygga på nu rådande förhållanden utan måste ha ett allmängiltigt innehall.
Även om man såsom ett ideellt krav godtar växtförädlarens ansprak pa att,
lika väl som varje annan upphovsman, få behålla utbytet av sin skapelse,
kan man inte bortse från de praktiska svårigheterna att trygga ett sådant
anspråk. Till jämförelse kan erinras om konstnärens förhållande till det
sålda konstverket. På detta område har man hittills inte lyckats åstadkomma
en tillfredsställande lösning av vad som brukar kallas »le droit de suite»,
trots att det i konstnärens fall är ett betydligt starkare behov av skydd an
i fråga om växtförädlaren. Utan att driva jämförelsen for langt kan man
säga 1 att detta förhållande illustrerar de svårigheter som uppkommer, om
man försöker skapa en rätt för växtförädlare till omsättningen av redan
överlåten egendom. Härtill kommer de särskilda svårigheter som beror pa
att det i växtförädlarens fall är fråga om levande materia, som pa olika satt
förändras under den fortsatta växtprocessen. ,, . >

För att förädlaren skall kunna få ut värdet av sitt foradlingsresultat och
återfå kostnaderna för dess framställande synes det erforderligt — om ersättning
inte kan tillföras honom genom beskattning eller i någon.annan generell
form — att förvärvarens rådighet över det inköpta utsädet inskrankes

till förmån för förädlaren. , , . ....

Från dessa utgångspunkter är det principiella huvudstadgandet i fors ag
det som tillförsäkrar förädlaren en ensamrätt att salja forokningsmaterial.
Detta innebär med andra ord att den som förvärvat utsade av foradlaren val
har rätt att odla växten men inte att i sin tur salja det forokningsmaterial
som uppkommit vid odlingen. Avsikten härmed ar, att foradlaren skall kunna
antingen helt förbjuda efterföljande försäljning av forokningsmaterial
och sålunda monopolisera handeln därmed eller att foradlaren skall kun
mot ersättning överlåta rätten till fortsatt försäljning av forokningsmaterial,
som produceras av växten. I och för sig ar en sadan lagstiftning tankbar.
De invändningar, som det kan vara anledning att gora ur rättsliga synP'' j
ter ligger på det praktiska planet. Gränsen mellan vad som ar tillätet och vad
som är otillåtet är mycket vag och beror på hur man tolkar lagtexten. Det torde
uppkomma stom svårigheter att bevisa intrång i vaxttoradlarens rätt.
Beträffande vissa slag av utsäden är dessa regler i praktiken ogenomförbara.
Bolaget har också upptagit andra regler för vissa utsadesslag.

Bestämmelserna undantar stråsäd och trindsäd från ensamförsäljningsrätten
och föreskriver i stället, utan någon begränsning av agarens ra gatt

licensavgifter har sitt naturliga tillämpningsområde inom den grupp
sia-'' som i större utsträckning reproduceras genom etterodling av andi a fro
handlare och ulsädesföretag än växtförädlaren Forslaget i dennade1 synes

i,,,.-, 11U1, ...........rsäljningsruin... ... —.......—o .. .

siat! av utsäden; gränsdragningen i förslaget är därför osaker Det ar emellertid
uppenbart att eu rätt till ensamförsäljning inte kan föreskrivas för s

Bil)ung till riksdagens protokoll 1901. I samt. Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

dana växter, där den produkt för vilken växten odlas och förökningsmaterial
ar samma sak. En sådan bestämmelse skulle nämligen innebära ett förbud
att sälja skörden utan förädlarens tillstånd. Man måste alltså göra ett undantag.

Det nyss påvisade gränsdragningsproblemet illustreras av den osäkerhet
som i motiveringen yppas beträffande potatis. Det sägs där att potatis förokas
vegetativt men att detta förhållande inte bör vara ägnat att ställa potatisen
utanför det område, som ifrågakommer för rättsskydd. Härvid har
man emellertid inte träffat den avgörande synpunkten. Att växten förökas
vegetativt torde vara utan betydelse i detta sammanhang. Avgörande är att
sa.™"la del av Xäxten som nyttiggöres också är förökningsmaterial. Att beträffande
potatis stadga ensamförsäljningsrätt innebär alltså, att potatis
som odlats med originalutsäde överhuvudtaget inte får utan tillstånd av
förädlaren säljas offentligt med sortbeteckning. Ett sådant resultat av lagstiftningen
kan ej godtagas. Detsamma kan gälla även andra växter, t. ex.
laps, jordärtskockor och lökar. Tveksamt är om mogna meloner, gurkor och
pumpor, som innehåller frön, är förökningsmaterial; i så fall medför lagförslaget
försäljningsförbud för dem.

Den mest väsentliga anmärkning som kan riktas mot lagförslaget gäller
dock genomförandet av plikten att erlägga växtförädlingsavgift. Hovrätten
vill påpeka att en avgift, som med förpliktande verkan fastställes enligt
lag eller författning att betalas vid överlåtelse av utsäde och som skall uttagas
genom bevismärken, vilka utsädeshandlare vid straffansvar skall anbringa
på varans emballage, är en speciell omsättningsskatt. Det kan härvid
inte göra någon skillnad, om den skall utgå direkt till enskilda växtförädlare
eller deras organisation eller om den i första hand uppbäres av myndighet
lör att av denna fördelas till växtförädlare. Den kan i vårt land icke, vare
sig till sin struktur eller till sitt belopp, beslutas av någon annan än riksdagen.
Utredarna har i denna del av förslaget tappat bort sina utgångspunkter,
som var alt bygga upp ett skydd för växförädlingen på civilrättslig grund.
Någon annan utväg föreligger inte, om man eftersträvar en civilrättslig reglering,
än att i lag tillförsäkra växtförädlaren en ensamrätt att utnyttja resultatet
av sitt arbete och sålunda bereda honom möjlighet att avtalsvägen,
mot ersättning, överlåta eller upplåta denna rätt till andra. Så är all övrig
immaterialrättslig lagstiftning uppbyggd. Kan man av praktiska skäl inte
följa detta schema — och hovrätten har i det föregående påpekat att detta
inte är praktiskt möjligt beträffande växter där den värdefulla delen, för
vilken växten odlas, och förökningsmaterial sammanfaller — torde problemet
inte kunna lösas.

Hovrätten granskar vidare vissa detaljfrågor i anslutning till förslaget
och anför härvid bl. a. följande.

Enligt förslaget skall rikssortlistan bilda underlaget för rätten till avgift
eller för ensamförsäljningsrätt. Bolaget har menat att listan ägnar sig härför,
därför att kraven för att en sort skall bli upptagen såsom original omfattar
bl. a. att sorten i något viktigt hänseende skall beteckna ett framsteg
i förhallande till allmänt brukade handelssorter samt jämväl i övriga
avseenden äga högt odlingsvärde. Det är dock två skilda saker att, såsom
nu, ge en växtförädlare den reklam som består i att hans sorter införes i
listan efter en viss kvalitetskontroll och att, såsom i förslaget, genom införingen
grunda en rätt till sorten med verkan mot envar innehavare av
utsäde från denna sort. Det måste i senare fallet ställas stränga krav på
nyhetsvärdet hos den sort eller stam, som begäres införd i listan. Det måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

finnas regler om hur tvister skall lösas, när flera personer gör anspråk på
samma sort eller stam. Alla växter är, även om man räknar med framkallade
mutationer, avkomlingar till äldre växtgenerationer. Ytterst intrikata
problem kan alltså uppkomma, om registreringen får ett ekonomiskt värde
av betydenhet och stridiga anspråk gör sig gällande.

Förslaget innehåller en bestämmelse om förbud mot obehörigt namnbyte.
Detta stadgande har ett mycket långtgående innehåll. Det föreslagna stadgandet
torde inte kunna förenas med varumärkeslagstiftningen. Det ger
uttryck för en skyldighet att bibehålla det registrerade namnet, medan varumärkesrättens
ståndpunkt är den motsatta, nämligen att registrerat varumärke
inte får användas enbart på den grunden att saluförd vara framodlats
ur märkeshavarens originalutsäde. Förslaget innehåller inte någon tidsgräns,
som anger hur länge förslagsställaren har tänkt sig att odlare skall
vara skyldiga att bibehålla det registrerade namnet vid fortsatt försäljning.
Det kommer att hänga på vad som skall menas med att förökningsmaterial
är av viss sort eller stam. Vilken grad av renhet och vilket samband med
originalutsädet skall krävas för att så skall vara fallet? Förslaget lämnar
inte något svar härpå.

Det kan över huvud taget betonas, att förslaget inte tillräckligt beaktat
de betydande bevissvårigheter som skulle uppkomma vid ett försök att tilllämpa
förslaget. På en punkt bör detta särskilt understrykas. Det har tidigare
i olika sammanhang anförts, att införande av en avgift på visst slag av utsäde
förutsätter obligatorisk statsplombering. Bolaget har kritiserat denna
ståndpunkt och menat att ett sådant samband inte föreligger. Bolagets
bevisföring på denna punkt är emellertid inte övertygande. Det är enligt
hovrättens mening anledning att varna för det av bolaget i stället föreslagna
systemet med inkassering av avgifter genom bevismärken. Ett så lösligt system
inbjuder alltför lätt till oredliga förfaranden eller förskingringsbrott.
Det kan därför inte tillstyrkas.

I detta sammanhang torde böra påpekas att de föreslagna bestämmelserna
om växtförädlingsavgift inte är tillräckligt genomarbetade. Den viktiga
frågan, vem som skall betala avgiften, undvikes i lagförslaget genom
passiv verbform. Av motiven framgår näiunast att köparen skall betala avgiften
och att uppburna avgifter skall redovisas till SVI av säljaren. Detta
förutsätter att avgifterna anknyter till köpeskillingens erläggande. Förslaget
anger emellertid att bevismärke skall, vid straffansvar för säljaren, vara
anbringat på emballaget före leveransen. Säljaren torde i så fall, om han
säljer på kredit, bli nödsakad att själv betala avgiften. Är detta förslagets
mening, kan det ej förenas med någon redovisningsskyldighet.

Bolaget har i sin utredning föreslagit en registrering av utsädeshandlare.
Enligt detta förslag skall vilken utsädeshandlare som helst äga rätt att
utan att åberopa eller styrka särskilda kvalifikationer bli införd i registret.
Han skall emellertid kunna bli avstängd genom att lantbruksstyrelsen,
efter anmälan av SVI, beslutar att stryka honom ur registret samt bestämmer
tidpunkt då den strukne tidigast kan påkalla prövning av frågan om
återinförande. Bolaget uttalar vidare att den föreslagna registreringen ej
kan anses vara något obehörigt ingrepp i utsädeshandeln och att bestämmelser
om registret inte behöver intagas i lag. Hovrätten — som finner båda
sistnämnda uttalandena oriktiga — avstyrker registreringen i dess helhet.
Förslaget i denna del är oförenligt med näringsfriheten.

I egenskap av den myndighet som närmast ansvarar för det svenska patent-
och varumärkesväsendel förklarar sig patent- och registreringsverket
i princip ej ha anledning att motsätta sig ett system med växtförädlingsav -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 196i

gift och ensamförsäljningsrätt liksom ej heller i och för sig lämpliga bestämmelser
om förbud mot omdöpning. De brister i förslaget, som patentverket
därefter påpekar, är i allmänhet av sådan art att de kan rättas till
genom tillägg till den förordade lagstiftningen eller ändrad utformning av
densamma.

Näringsfrihetsrådet erinrar om att ett immateriellt rättsskydd innebär en
begränsning av konkurrensen, som i och för sig är ägnad att föranleda betänkligheter
ur de synpunkter rådet har att företräda. Härtill kommer att
den ensamförsäljningsrätt som rättsskyddet ger upphov till lätt kan utnyttjas
för längre gående konkurrensbegränsningar än som egentligen avsetts.
Nu anförda skäl manar till försiktighet när det gäller att införa regler om
rättsskydd för växtförädlingen, en verksamhet som i särskild grad är av
allmännyttig natur.

I fråga om bolagets förslag är det enligt näringsfrihetsrådet främst reglerna
om ensamförsäljningsrätt som inger betänkligheter. Monopolistiska företeelser
kan lätt uppstå. Även de förordade bestämmelserna om särskilt
register för utsädeshandlare och om rätt i vissa fall att förbjuda handlare
att försälja licensbelagda utsäden synes betänkliga. Erfarenheten har lärt
att, även om en sådan ordning är avsedd att tjäna vällovliga syften, den kan
komma att utnyttjas för andra ur allmän sjnpunkt mindre önskvärda ändamål.
Dessutom drager den kontroll- och uppbördsapparat som blir nödvändig
vid en ordning med växtförädlingsavgifter — vilket system som än väljes
för kontrollen och uppbörden — med sig kostnader som slutligen drabbar
livsmedelskonsumenterna. Det kan befaras att dessa kostnader skulle
komma att utgöra en betydande del av inflytande avgifter, något som är
principiellt betänkligt ur samhällsekonomisk synpunkt.

Vid granskningen av bolagets förslag framför lantbruksstgrelsen bl. a.
följande erinringar.

Förslaget torde komma att leda till att sorter av stråsäd och trindsäd,
som icke är berättigade att betecknas som original och för vilka således ersättning
icke utgår, kommer att betinga ett lägre pris än originalsorter.
Detta kan i och för sig synas skäligt, men kan även medföra, särskilt om
reklamen för icke originalsorter intensifieras, att omsättningen av dessa
ökar till men för jordbruket. Då enligt förslaget endast originalsorter kommer
att ålaggas växtförädlingsavgift, torde det vara större risk för omdöpning
av sådana sorter än om alla sorter avgiftsbelades. Detta förhållande
leder till behov av en noggrann, kostnadskrävande kontroll av sortidentiteten
i utsädeshandeln.

Förslaget om ensamförsäljningsrätt medför betydande risker för att växtslag,
för vilka fröets sort eller stam enligt frölagen icke behöver uppges,
exempelvis vissa vallväxter, kommer att försäljas som icke stambetecknade
varor. Detta skulle rasera de framsteg, som redan vunnits i fråga om förbättring
av det för vårt jordbruk så viktiga vallutsädet.

Enligt frölagen skall i fråga om strå- och trindsäd utsädets sort anges.
Dessa sortuppgifter grundar sig på odlarnas egna uppgifter för icke statsplomberad
vara. Kontroll av sortuppgiften verkställes av frökontrollanstalten
genom stickprovsgranskning. Vad beträffar statsplomberad vara av
kvalitetsklasserna »vanlig bruksvara» och »kvalitetsvara» verkställes kon -

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1901

troll av sortuppgiften först det år varan utnyttjas i praktisk odling, s. k.
efterkontroll. Vid ett system med växtförädlingsavgifter synes skärpta kontrollkrav
erforderliga för båda dessa varuslag för att man skall erhålla en
mera tillfredsställande grund för dessa avgifters fördelning. Då ca 25 procent
av det utsäde, som går genom handeln, icke är statsplomberat, torde en
betydande utökning av frökontrollens verksamhet för denna varukategori
vara påkallad. Det synes icke endast nödvändigt, att frökontrollanstalten
kontrollerar att växtförädlingsavgift erlagts, utan ock att ett avsevärt storre
antal kontroller av sortuppgifter uföres än som f. n. är fallet. En dylik
skärpning av kontrollen finner styrelsen nödvändig icke minst med hänsyn
till att vederbörande genom namnbyte av sorter kan undgå att erlägga växtförädlingsavgift.
Denna fråga synes icke tillräckligt ha beaktats av utredningen.
. ,

Vad beträffar kontrollen av sortuppgift må framhållas, att denna i regel
måste utföras såsom kontrollodling. Sådana odlingar är arbetskråvande
och dyrbara att utföra. Det är dessutom svårt och i vissa fall omöjligt att
fastställa, vilken sort en frövara består av, även om man i kontrollen kan
avgöra, att den ej utgöres av uppgiven sort. Denna svårighet är särskilt
stor, om sortimentet är mera omfattande. Ur kontrollsynpunkt torde det
därför bli nödvändigt föreskriva, att tvingande sortlista skall upprättas.
Härigenom skulle även kontrollen över att omdöpning av sorter icke förekommit
väsentligt underlättas. .

Det föreslagna rättsskyddet skulle enligt utredningens mening komma
att medföra viss utvidgning av verksamheten för sortprövning vid statens
lantbruksförsök och statens trädgårdsförsök samt statens centrala frökontrollanstalt.
Hur omfattande denna sortprövning kommer att bli, synes svart
att bedöma. Det torde dock kunna förutses, att den blir avsevärt mera omfattande
än vad f. n. är fallet.

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk delar i princip den av utredningen framförda
åsikten att växtförädlaren skall erhålla ett skydd för nya sorter av växter,
vilka är resultat av ett ofta tidsödande och kostsamt forskningsarbete. Att
draga upp en skiljelinje mellan å ena sidan uppfinningar på det teknisktindustriella
området, vilka kan erhålla skydd genom patentlagstiftningen,
och å andra sidan den arbetsprodukt, som är en följd av växtförädling, kan
svårligen göras på rent juridisk grund. Ehuru förbunden sålunda instämmer
i den principdiskussion, som utredningen för i denna fråga, finner de
å andra sidan vissa praktiska olägenheter förknippade med utredningens
förslag till utformning av rättsskyddet.

Växtförädlingsavgiftssystemet är i princip likartat med det licensavgiftssystem,
som behandlades i 1957 års promemoria. De erinringar förbunden
framfört i sina yttranden över nämnda promemoria — bl. a. avseende faran
för en merkantilisering av växtförädlingsverksamheten — återupprepas
därför i detta sammanhang. Beträffande den föreslagna ensamförsäljningsrätten
påpekar förbunden, att denna sätter växtförädlai na i ett
förhandlingsläge gentemot den reguljära handeln och förbrukarna, vilket
under vissa förhållanden kan locka mindre vidsynta till godtycke och oskälig
prisbildning. Här kan därför enligt förbunden uppkomma en konflikt mellan
det rättsskydd, som principiellt tillerkännes växtodlarna, och den rätt

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

producenterna måste hävda att ha obunden tillgång till produktionsmedlen.

Sveriges utsädesförening anser att anledning f. n. saknas att vidtaga
ändringar i fråga om formen för det statliga stödet åt växtförädlingen i vårt
land. Möjligen kan de internationella överläggningarna rörande rättsskyddet
för växtförädlingen eller andra skäl motivera att man senare överväger
ett rättsskyddssystem. Om ett dylikt anses böra komma till stånd, är det
emellertid angeläget, att det ges sådan utformning att man ej rubbar den
nuvarande organisationen av vårt lands växtförädling på ett sätt som medför
olägenheter ur jordbrukets synpunkt. Föreningen uttalar efter slutförd
granskning, att ett rättsskyddssystem inte kan utformas i enlighet med det
remitterade förslaget.

Algot Holmberg & söner AB anför, att den rättsuppfattning, som utredningen
gör sig till tolk för, härleder sitt ursprung från ekonomiska och rättsliga
förhållanden i andra länder, där statsbidrag inte utgår till växtförädling
i det enskilda företagets form. I Sverige är växtförädlingens situation
radikalt olika. Alla de sorter och stammar, vilka genom originalförklaring
betecknas såsom framsteg av värde för svenskt jordbruk, har uppdragits
med stöd av allmänna medel. Enligt bolagets mening kan därför dessa
svenska förädlingsprodukter inte bli objekt för enskild äganderätt eller ensamrätt
i samma mening och utsträckning som i länder, där staten inte
subventionerar växtförädlingen. Idén att enskild person eller företag skulle
för egen del kunna monopolisera en växtsort med praktiskt taget permanent
ensamrätt till fröodling och fröförsäljning synes under alla förhållanden
innebära en ur samhällets synpunkt anmärkningsvärd utveckling av
äganderätten på andra värdens bekostnad.

Otto J. Olson & sons AB anför beträffande förslaget att uttaga en växtförädlingsavgift
bl. a. följande.

Det har framförts kritik mot att växtförädlingsavgifterna skulle uttagas
av jordbrukarna. Det har sagts att dessa i sin tur kommer att begära kompensation
och så kommer skattebetalarna sist och slutligen att få betala avgiften.
Om man studerar fröfirmornas kataloger, finner" man emellertid, att
det redan existerar en prisskillnad mellan stambetecknad och icke stambetecknad
vara. Denna prisskillnad, som i allmänhet uppgår till 50 öre per
kg, har funnits i många år utan att jordbrukarna för den skull har begärt
kompensation av statsmakterna. Felet med prisskillnaden har bara varit
den, att vilken firma som helst kunnat taga ut tillägg för en stam som »tillhör»
annan firma, utan att omkostnaderna varit nämnvärt högre. Av detta
framgår att den föreslagna växtförädlingsavgiften ej helt kommer att betalas
av kunden-jordbrukaren utan även av säljaren.

AB Hallands frökontor tillbakavisar det remitterade förslaget och framför
tanken på att växtförädlingen, såsom ett alternativ till höjda statsbidrag,
skulle kunna tillföras skälig gottgörelse genom frivilliga överenskommelser
mellan växtförädlingsföretagen och utsädesfirmorna. Sålunda
kunde exempelvis en särskild kvalitetsbeteckning tillskapas för dem som
vin sälja en speciell kvalitet, vilken auktoriserats av växtförädlaren mot en
ersättning, som utgår med viss procent å det fakturerade utsädet.

AB Findus finner det uppenbart, att nuvarande system inte på något

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

sätt bidragit till att hålla den svenska växtförädlingen på toppen vad gäller
trädgårdsväxter. Bolaget har därför ansett det nödvändigt att själv upptaga
ett omfattande arbete med växtförädling. Flera egna växtförädlingsprodukter
användes redan i stor skala. Sorterna förbehålles emellertid f. n. endast
bolagets egna kontraktsodlingar, då det inte finnes något rättsskydd som
möjliggör för bolaget att få tillbaka kostnaden för växtförädlingsarbetet
vid försäljning av utsäde eller plantmaterial.

I fråga om den remitterade utredningen kan bolaget inte godtaga förslaget
att endast sorter som upptagits i rikssortlistan ges rätt till skydd. För
växtförädlingsprodukter bör enligt bolagets åsikt gälla samma regler som
för industripatent, musikstycken eller författarskap. Det finnes ingen institution
som i förväg kan avgöra, vilka produkter som den stora allmänheten
vill konsumera. Allmänheten har ett fritt val och de uppfinningar
och alster, som konsumenterna föredrar, ger uppfinnarna det ekonomiska
utbytet. På samma sätt bör det vara om en växtförädlingsprodukt slår väl
ut vid allmänhetens bedömning. Växtförädlaren bör få ekonomiskt vederlag
för sina insatser. Uppskattas produkten ej av konsumenterna, får han
finna sig i bakslaget, men hans uppfinning eller nya sort bör under inga
förhållanden först behöva passera rikssortlistans nålsöga.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Svenska plantskolornas
riksförbund erinrar beträffande den föreslagna ensamförsäljningsrätten att
en dylik rätt — vad gäller köksväxter — redan tillämpas i praktiken. Enligt
1957 års promemoria säljes 93—94 procent av köksväxtfröet av växtförädlaren
eller dennes ombud. Det finnes alltså, anför förbunden, redan nu möjlighet
att i varans pris inkludera den växtförädlingsavgift, som förädlaren
kan taga ut med tanke på konkurrensen.

AVDELNING B

Vissa anslagsäskanden för budgetåret 1961/62

Bidrag till Sveriges utsädesförening. För innevarande budgetår har under
förevarande anslagsrubrik anvisats ett anslag av 1 625 000 kr.

Yrkande. Sveriges utsädesförening (skr. 27/7 1960) hemställer, att anslaget
höjes med 471 900 kr. enligt följande beräkning.

ökning eller

1. Personalförstärkningar minskning

a) 2 förste assistenter på kromosomavdelningen resp. kemiska

avdelningen ......................................... + 47 200

b) 1 assistent på kemiska avdelningen.................... + 12 600

c) 1 kassör på huvudkontoret............................ + 14 900

d) 2 förste assistenter vid Ultuna-filialen resp. vid Röbäcks dalen.

.............................................. + 48 000

2. Personalminskning

medel för förstärkning av arbetskraften vid filialen i Ultuna — 5 000

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

ökning eller

„ t ■ u . , . minskning

o. Lone- och arvodesreglering m. m.

a) lönereglering för den lägre ordinarie personalen.......... -f- 4 700

b) lönereglering för den högre ordinarie personalen........ -j- 84 300

c) löneökning och löneklassförändringar .................. -j- 174 400

d) pensionsavgifter ..................................... -j- 12 100

e) arbetsgivarbidrag till allmänna sjukförsäkringen........ + 2 400

f) arbetsgivaravgift till allmänna tilläggspensionen ........ -j- 6 100

4. Utgiftsändringar i övrigt

a) försöksverksamheten utom resistensförädlingen.......... -f- 99 900

b) ärftlighetsinstitutionen ............................... -|- 3 200

c) resistensförädlingen .................................. -j- 32 400

d) linlaboratoriet....................................... — 8 500

e) kontrollverksamheten ................................ — 6 300

f) förädling av nya oljeväxter .......................... -f- 20 000

g) förädling av vallmo.................................. -f- 10 000

h) fettkemiska undersökningar .......................... -|- 70 000

i) substationen vid Röbäcksdalen........................ + 10 000

j) substationen å Småländska höglandet .................. -j- 6 000

k) bibliotek m. m....................................... -j- 300

l) tidskriften .......................................... -|- 1 000

m) trycksaker .......................................... 300

n) kontorsutgifter ......................................— 2 300

o) städning och övrig renhållning........................ + 3 600

p) underhåll av byggnader ............ .................. + 2 500

r) underhåll och inköp av inventarier.................... -j- 300

s) diverse utgifter (utjämning) ..........................— 200

5. Inkomstförändringar

a) ökade anslag ........................................ —101 000

b) ökade inkomster av kemiska avdelningen .............. — 71 000

c) övriga inkomstökningar ..............................-— 800

+ 471 900

Motiv. 1 a)—c). Föreningen upprepar sin åren 1955—-1959 gjorda framställning
om att ifrågavarande befattningar måtte regleras. Föreningens verksamhet
har efter hand utvidgats avsevärt och nya verksamhetsgrenar har
tillkommit. Utsädesföreningen har ingen motsvarighet till extra-ordinarietjänsterna
i statliga verk och institutioner och det är inte möjligt att på arvodesbefattningar
i längden få behålla personal med erforderliga kvalifikationer.
Någon ökning av statsbidraget erfordras inte, enär lönekostnaderna
för de berörda befattningarna, 74 700 kr., motsvaras av dels en beräknad
överföring från kemiska laboratoriets driftskonto till lönekontot om 46 200
kr., dels en minskning av bidraget till försöksverksamheten om 23 600 kr.
samt av bidraget till kontorsutgifter å 5 000 kr.

1 d). Inrättandet av en ordinarie assistenttjänst vid filialen i Ultuna, vilken
begärts sedan år 1948, är ett av föreningens mest angelägna önskemål.
Redan verksamhetens omfattning vid filialen synes klart motivera inrättande

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

av en ordinarie assistenttjänst. Härtill kommer det intima samarbete, som
äger rum mellan filialen och lantbrukshögskolan, varvid filialen ställer
material till förfogande för högskolans studerande och filialföreståndaren
åtager sig demonstrationer och föreläsningar för dessa. Samarbetet ställer
särskilda krav på föreståndaren och ökar behovet av kvalificerad assistenthjälp
åt honom. Sedan år 1945 har enligt mellan föreningen och högskolan
träffat underhandsavtal en arvodesavlönad assistent varit anställd vid filialen,
vars avlöning delvis bestritts genom speciella forskningsanslag. Det innebär
en stor osäkerhet att på längre sikt basera en tjänst på dylika anslag
och anordningen i fråga kan vare sig för föreningen eller den anställde anses
utgöra en tillfredsställande lösning.

Assistenttjänsten vid Röbäcksdalen är nödvändig, om föreningen på av
Röbäcksdalsutredningen i dess år 1954 avlämnade betänkande föreslaget
sätt skall kunna medverka i verksamheten vid Röbäcksdalen. Assistenten
avses därjämte vara föreståndaren för västernorrlandsfilialen behjälplig i
dennes omfattande förädlingsverksamhet för södra och mellersta Norrlands
kustområden. Föreståndaren vid denna filial är liksom föreståndaren för
Ultuna-filialen avdelningsföreståndare. Någon vetenskapligt utbildad medhjälpare
till föreståndaren finnes inte vid filialen.

2. Vid bifall till föreningens yrkande om reglering av en förste assistentbefattning
vid Ultuna-filialen räknar föreningen med att de 5 000 kr., som
av 1957 års riksdag anvisades till förstärkning av arbetskraften vid berörda
filial, utgår.

3 a). Den av statsmakterna vid 1957—1959 års riksdagar beviljade löneregleringen
för viss ordinarie personal i förmansställning eller på speciella
ansvarsposter har omfattat samtliga de kategorier av tjänster, som var upptagna
i föreningens ansökan härom, utom fyra, nämligen två tjänster som
korrespondent, en tjänst som vaktmästare vid huvudinstitutionen samt en
tjänst som fotograf. Beträffande tjänsterna som korrespondent påpekas att
utsädesföreningen på grund av sina synnerligen livliga kontakter med utländska
vetenskapliga institutioner måste ha tillgång till korrespondenter,
som är fullt kompetenta att ombesörja korrespondens på tyska och engelska
och helst även franska. Det har på senare år visat sig omöjligt att erhålla
personal med dylika kvalifikationer med den löneplacering som f. n.
gäller för befattningarna och föreningen understryker därför starkt behovet
av den föreslagna löneregleringen för dessa båda tjänster.

Beträffande befattningen som fotograf — tidigare benämnd avdelningsbiträde
— påpekas att det på grund av arten av föreningens verksamhet ar
synnerligen önskvärt att ha tillgång till en väl kvalificerad fotogral, kompetent
att klara även relativt komplicerade fotograferingsuppgifter. Vid
den av föregående års riksdag beslutade löneregleringen för teknisk biträdespersonal
placerades fotograferna i lönegraderna Ao 9 och Ao 11, och styrelsen
anser det därför även med hänsyn härtill vara skäligt att befattningen
som fotograf vid Sveriges utsädesförening placeras i lönegrad Ao 9.

3 b). Under hänvisning till av 1960 års riksdag beslutad löneieglering för

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

P.erS0"al * statens tjänst med motsvarande kompetens och arbetsuppgifter
föreslås en lönereglering för utsädesföreningens högre tjänstemän, innebärande
uppflyttning av tjänsterna som föreståndare och avdelningsföreståndare
till Bo 4 resp. Bo 1 — motsvarande lönegradsplaceringen för föreståndaren
för statens skogsforskningsinstitut resp. laborator med undervisningsskyldighet
vid lantbrukshögskolan —- samt viss motsvarande uppflyttning
av tjänsterna som överassistent, förste kemist, filialföreståndare (två av
sex), förste assistent, assistent och kamrerare. Som motivering anföres de
krav i fråga om utbildning och kompetens, som måste ställas på resp. befattningshavare,
varjämte påpekas lönegradsplaceringen av personal med
jämförbara kvalifikationer i vissa statliga institut.

3 c). Den betydande ökningen å denna utgiftspost är av automatisk natur
och beror dels på den av 1960 års riksdag beslutade höjningen av tjänstemännens
löner med 5 procent för år 1960 och 5 procent för år 1961, dels
på det av riksdagen beslutade slopandet av dyrortsgrupp II fr. o. m. den
1 januari 1962, vilket innebär att utsädesföreningens tjänstemannalöner
fr. o. m. sagda datum skall beräknas enligt dyrortsgrupp III i stället för II.

3 d)—f) - ökningarna är av automatisk natur.

4 a)—b). Under dessa poster har beräknats 119 500 kr. för höjda löner
åt den kollektivavtalsanställda personalen, motsvarande den genom årets
kollektivavtal överenskomna lönehöjningen, 6 200 kr. motsvarande den beslutade
varuskatten om 4,2 procent på den del av utgiftsposten — 25 procent
som beräknas disponerad för inköp av förnödenheter, samt 1 000
kr. motsvarande privat anslag för verksamheten vid Västgöta-filialen. Posterna
har härefter minskats med 23 600 kr. i enlighet med vad som anförts
under punkterna 1 a)—c).

4 c). För resistensförädlingen vid huvudanstalten och dess tvenne huvudfilialer
anvisades föreningen i fjol 110 000 kr. av ett begärt belopp å 135 000
kr. I föreliggande ansökan föreslås en höjning med 32 400 kr., motsvarande
det i fjol sökta men ej anvisade beloppet om 25 000 kr. samt 7 400 kr., motsvarande
dels höjningen av lönerna för de två under denna post upptagna
befattningarna, dels en ökning av driftsanslaget om 5 procent på grund av
varuskatt och andra prishöjningar.

4 d). Minskningen med 8 500 kr. är av teknisk art. Summan av löner och
driftsanslag för föreningens linlaboratorium har upptagits oförändrad till
65 000 kr., och då lönerna höjes med 8 500 kr. — ingående i posten »Avlöning
till ordinarie befattningshavare vid huvudanstalten» — har driftsanslaget
måst minskas med samma belopp.

4 e). Posten bör dels ökas med 1 200 kr., dels minskas med 7 500 kr. ökningen
beror på höjda löner åt kollektivavtalsanställd personal. Minskningen
med 7 500 kr. är av teknisk natur och beror på sedan länge gällande
praxis att summan av löner och driftsanslag för kontrollverksamheten skall
överensstämma med inkomsterna från statens centrala frökontrollanstalt.
Då lönerna på grund av inträffade löneökningar höjes med 7 500 kr., måste
driftskontot minskas med motsvarande belopp.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

4 f)—h). Ifrågavarande utgiftsposter motsvaras av för ändamålet anvisade
privata anslag.

4 i)—j). Ansökan om medel för substationen på Småländska höglandet
har årligen ingivits sedan år 1947. De speciella klimat- och jordmånsiörhållandena,
som är rådande i nämnda jordbruksområde, motiverar väl en
substation inom området. — Förslaget till inrättande av substation vid Västernorrlands-filialen
ingick som ett led i Röbäcksdalsbetänkandet.

4 k)—m). Höjningarna å dessa konton motsvarar kostnadsökningar genom
den allmänna varuskaten.

4 n). Föreningen räknar under denna post å ena sidan med en höjning
av 2 700 kr. på grund av ökade omkostnader för extra arbetshjälp och kontorsmaterial
och å andra sidan en minskning av 5 000 kr., därest den föreslagna
regleringen av en kassörsbefattning kommer till stånd.

4 o)—r). De här föreslagna höjningarna beror dels på ökade arbetarlöner,
dels på den beslutade varuskatten.

5 a). Ifrågavarande inkomstpost utgör summan av för speciella ändamål
anvisade anslag från Sveriges oljeväxtintressenter, Svenska margarinindustriens
förening för näringsfysiologisk forskning, AB Kabi och Skaraborgs
läns hushållningssällskap.

5 b). Inkomstökningen sammanhänger med den föreslagna regleringen
av vissa tjänster och löneregleringen av en del lägre befattningar samt på
lönehöjning och löneklassförändringar för kemiska avdelningens personal.
Skulle de begärda tjänsteregleringarna inte bifallas, skall ifrågavarande
belopp minskas med 46 200 kr.

5 c). Denna höjning beror på ökade hyresinkomster.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lanlbruksförsök
anför i huvudsak följande.

Liksom föregående år tillstyrkes inrättandet av befattningarna som förste
assistent vid kromosomavdelningen samt vid Ultuna- och Västernorrlandsfilialerna
liksom kassörstjänsten. Styrelsen framhåller särskilt behovet av
befattningen vid Ultunafilialen. Angående överförandet till ordinarie lönestat
av befattningarna som förste assistent och assistent vid kemiska avdelningen
finner styrelsen det tills vidare lämpligast, alt detta får anslå i avvaktan
på Kungl. Maj :ts slutliga ställningstagande till frågan om organisationen
av den statsunderstödda lantbrukskemiska analysverksamheten.

I fråga om den av föreningen föreslagna löneregleringen för viss ordinarie
personal framhåller styrelsen att föreningens förslag i flera avseenden synes
väl motiverade. Framförallt är det uppenbart att avdelningsföreståndarna,
liksom tidigare, bör ha samma löneställning som laboratorer och styrelsen
tillstyrker därför att dessa tjänster uppflyttas till lönegrad Bo 1. I fråga om
övriga befattningar synes det styrelsen lämpligt att en lönereglering föregås
av eu närmare jämförelse med motsvarande tjänster inom statsförvaltningen.
Styrelsen anser det lämpligt att en översyn av här ifrågavarande
personals löneställning företages i samband med 1960 års Svalövsutredning.

Styrelsen har intet att erinra mot utgiftsökningarna i (ivrigt, då dessa huvudsakligen
synes vara föranledda av inträffade löne- och prisstegringar.
Styrelsen finner det uppenbart att föreningen skall erhålla kompensation

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

för de automatiska kostnadsökningarna, så att dess verksamhet kan bibehållas
i nuvarande omfattning.

1960 års Svalövsutredning finner sådana nya utgiftsändamål, vilka kan
anses på ett hindersamt sätt föregripa de kommande utredningsförslagen,
böra undvikas. Vad gäller de av föreningen föreslagna lönegradsregleringarna
anser utredningen, att dessa bör tagas upp till överväganden i anslutning
till de s. k. B-listeförhandlingarna i början av år 1961.

Byggnadsarbeten vid Sveriges utsädesförening. Sveriges utsädesförening
(skr. 28/7 1960) hemställer, att för uppförande av institutionsbyggnad ■vid
föreningens Jämtlands-filial måtte anvisas ett investeringsanslag av 275 000
kr. eller beviljas ett ränte- och amorteringsfritt lån å samma belopp.

Institutionsbyggnaden är avsedd att uppföras på jordbruksfastigheten
Rösta 27 i Ås socken, vilken fastighet Sveriges utsädesförening med Kungl.
Maj:ts tillstånd förvärvade år 1947. Genom medelsanvisning av Jämtlands
läns landsting år 1948 till erforderlig ekonomibyggnad har den jordbruksmässiga
driften av egendomen säkerställts. Avsaknaden av lämpliga försökslokaler
m. m. utgör emellertid enligt föreningen en svår brist i försöksarbetet,
varför frågan om uppförande av den planerade institutionsbyggnaden
är av synnerlig vikt.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
tillstyrker framställningen. Styrelsen understryker särskilt den stora
betydelsen av en förstärkning av försöksverksamheten i Norrlands inland
sedan Gisselås försöksgård nedlagts.

1960 års Svalövsutredning finner sådana nya utgiftsändamål, vilka kan
anses på ett hindersamt sätt föregripa de kommande utredningsförslagen,
böra undvikas.

Bidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm. För
innevarande budgetår har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett anslag
av 210 000 kr.

Yrkande. W. Weibull AB med Weibullsholms växtförädlingsanstalt
(skr. 29/7 1960) anhåller om ett till avrundat 540 000 kr. förhöjt anslag

enligt följande beräkning.

1. Bidrag till allmän växtförädlingsverksamhet ................ 507 500

2. Bidrag till intensifierad resistensförädlingsverksamhet ........ 40 000

547 500

Motiv. I avvaktan på de nya riktlinjer för statens stöd åt växtförädlingen,
vilka enligt vad bolaget har sig bekant är under utarbetande, baserar
bolaget sina äskanden på 1953 års växtförädlingsutrednings förslag,
innebärande ett anslag om 35 procent av anslaget till Sveriges utsädesför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 109

ening, dock högst 45 procent av bolagets egna kostnader för växtförädlingsändamål.

1. I enlighet med det anförda anhåller bolaget, att anslaget till Weibullsholm
i fråga om den allmänna verksamheten bestämmes till 507 500 kr.
_ eller 35 procent av 1 625 000 kr. — minskat dels med kostnader för
växtförädling av lin, 65 000 kr., dels med det till utsädesföreningen utgående
resistensförädlingsanslaget å 110 000 kr. Beloppet 507 500 kr. understiger
med klar marginal den av förutnämnda utredning förordade
spärregeln om 45 procent av nettokostnaderna för den allmänna växtförädlingsverksamheten,
vilka för budgetåret 1961/62 beräknas uppgå till
1 204 100 kr.

2. I enlighet med styrelsens för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
förslag i denna fråga under senare år anhåller bolaget om ett
särskilt anslag för resistensförädlingsverksamheten med ett belopp av 45
procent av de beräknade kostnaderna för denna verksamhet, eller med ca
40 000 kr.

Yttrande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
tillstyrker, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt tilldelas ett statsbidrag
å 540 000 kr. till sin praktiskt-vetenskapliga verksamhet samt anför
bl. a. följande.

Höjningen av de äskade statsbidragen förorsakas till större delen av inträffade
löne- och prisstegringar. Utgiftsökningarna motsvarar sålunda inte
någon utvidgning av den nuvarande växtförädlingsverksamheten. Därvid bör
framhållas att kostnaderna för växtförädlingen till mycket betydande del
utgöres av arbetskostnader, vilket gör växtförädlingen synnerligen känslig
för alla ökningar av dessa kostnader. Styrelsen finner det uppenbart, att
bolaget skall erhålla kompensation för de ökade kostnaderna så att dess
verksamhet kan bibehållas i nuvarande omfattning.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att några bestämda regler för
tilldelning av statsbidrag till växtförädlingsverksamheten ännu inte skapats.
Det är synnerligen angeläget att detta sker snarast möjligt. Samtidigt framhåller
styrelsen kraftigt betydelsen av att den värdefulla verksamhet, som
Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedriver, erhåller ett skäligt statsbidrag.
Detta får enligt styrelsens mening inte fördröjas av den omständigheten,
att definitiv ståndpunkt ännu ej tagits till frågan om statsbidrag till
växtförädlingsverksamheten.

Bidrag till förädlingsarbeten med sojaväxter. För innevarande budgetår
har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett anslag av 20 000 kr.

Algot Holmberg & söner aktiebolag (skr. 20/8 1960) anhåller om ett från
20 000 till 30 000 kr. höjt statsbidrag till fullföljande under år 1961 av pågående
förädlingsarbeten med sojaväxten.

Yttrande. Statens jordbruksnämnd förordar liksom föregående år,
under hänvisning till uttalanden av 1953 års växtförädlingsutredning samt
med hänsyn till penningvärdets fall, att statsbidraget höjes till 25 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

AVDELNING C

1960 års departementspromemoria

Departementspromemorian med förslag till ett nytt internt system för stöd
åt växtförädlingen m. m. har följande lydelse.

Frågan om formerna för statens stöd åt växtförädlingen har varit föremål
för flera utredningar inom landet. Därvid har olika vägar prövats, bl. a. den
att tillskapa något slag av sortskydd för nya växtförädlingsalster. Spörsmålet
har även betydelsefulla internationella aspekter och arbete pågår f. n. i
Västeuropa i syfte att åstadkomma en mellanstatlig överenskommelse i ämnet.

\ ad gäller de tidigare svenska undersökningarna och övervägandena på
området bör först erinras om 1953 års växtförädlingsutredning, vars betänkande
avgavs år 1955 (SOU 1956:4). Jämlikt direktiven hade utredningen
att pröva i vad mån ändringar var påkallade i den statliga bidragsgivningen
till växtförädlingsverksamheten. I samband därmed hade utredningen att
även taga ställning såväl till den inverkan, det kommersiella utnyttjandet
av förädlmgsresultaten borde ha på bidragsgivningen, som till frågan i vad
mån förädlingsverksamheten lämpligen kunde finansieras genom upptagande
av särskilda avgifter vid försäljning av utsädesvaror (licensavgifter,
royalty). Vid behandlingen av sistnämnda spörsmål fann utredningen det
motiverat att undersöka jämväl andra tänkbara möjligheter och former för
indirekt stöd åt växtförädlingen. Utredningsarbetet fördes härigenom in på
bl. a. frågorna om växtförädlingens rättsskydd, kontrollen över utsädeshandeln
samt införandet av ett system för s. k. obrutet samband mellan
utsädesgenerationerna vid offentlig plombering.

Med utgångspunkt enbart från de interna förhållandena fann 1953 års
växtförädlingsutredning ett införande av ett royaltysystem efter mönster
från vissa västeuropeiska länder förenat med alltför stora nackdelar. Särskild
vikt tdimatte utredningen härvid omständigheterna att staten, med hänsyn
till ökade kostnader för en utbyggd kontrollapparat och nödvändigheten att
ortfarande i viss utsträckning direkt stödja växtförädlingen, knappast skulle
kunna parakna någon total utgiftsminskning, samt att ett royaltysystem
kunde befaras befordra en utveckling hän mot en uppsplittring av förädlingsverksamheten
på allt flera händer. Utredningen tilläde emellertid att
trågan syntes komma i ett annat läge, om en allmän internationell lösking
av problemet kunde åvägabringas. Vid försök att utforma ett system med en
särskild avgift å allt i öppna marknaden försålt utsäde fann utredningen
praktiska svårigheter — såsom utsädeshandelns heterogena karaktär, gränsdragnmgsproblem
vid bestämmande av avgiftsbelagd utsädesvara och framfor
allt kontrollen over att avgiften blev behörigen påförd och erlagd — av
en sadan storleksordning, att utredningen avstod från att framlägga något
förslag i denna riktning. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961 111

skulle enligt utredningen behöva kombineras med ett licensavgiftssystem
för att det av allt att döma ofrånkomliga priset för en dylik reglering —
nämligen obligatorisk plombering av utsäde och en viss utbyggnad av den
officiella sortprövningen —- inte skulle bliva för högt. Som utredningen avvisat
tanken på att i då rådande läge ensidigt införa ett royaltysystem hos
oss, borde som en konsekvens därav även rättsskyddsfrågan tills vidare få
anstå. Utredningen trodde sig efter en särskild undersökning kunna konstatera,
att, under förutsättning att den frivilliga statsplomberingen av utsädesvaror
bibehölls, tillräckliga kvantiteter grundutsäde fanns för tillämpning
av ett ej alltför extremt sambandssystem mellan utsädesgenerationerna.
De allmänna riktlinjerna för ett modifierat sambandssystem drogs upp
av utredningen och förordades till genomförande, så snart de närmare detaljerna
utformats.

Efter att även ha övervägt frågan om ett förstatligande av Sveriges utsädesförening
sökte 1953 års växtförädlingsutredning komma fram till en
problemlösning inom ramen för gällande ordning med direkta statsbidrag.
Utredningen förordade sålunda en ej preciserad ökning av anslaget till utsädesföreningen
för att möjliggöra viss utbyggnad av föreningens verksamhet.
Statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt föreslogs till 35
procent av nyssnämnda anslag, vilket skulle innebära en ökning också av
denna förädlingsanstalts resurser. De enskilda växtförädlingsföretag med
mera betydande verksamhet, som inte åtnjuter statsbidrag, ansåg utredningen
böra efter prövning från fall till fall kunna tillerkännas ett visst
stöd från det allmännas sida vid anskaffning av teknisk utrustning för växtförädlingsarbetet.
Statsbidraget till Algot Holmberg & söner aktiebolag för
dess sojaväxtförädling föreslogs skola utgå i minst nuvarande omfattning.

Vid remissbehandlingen av 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande
ansågs allmänt att, i likhet med vad utredningen avsett, en utökning borde
ske av växtförädlingsverksamheten. Likaså hävdades allmänt att visst stöd
från statens sida jämväl i fortsättningen borde utgå till denna verksamhet.
Utredningens synpunkter beträffande den lämpligaste utformningen av det
statliga stödet vann också stor anslutning. Förslaget att statsbidraget till
Weibullsholm skulle stå i viss relation till statsanslaget till Sveriges utsädesförening
väckte dock invändningar från åtskilliga håll. Frågan om det obrutna
sambandet vid statsplombering, sett som ett stöd åt växtförädlingen, rönte
stort intresse, men meningarna gick något isär vid bedömandet av spörsmålen
om styrkan och omfattningen av sambandet.

År 1957 företogs en specialundersökning av en inom jordbruksdepartementet
särskilt tillkallad sakkunnig för att utröna de ekonomiska konsekvenserna
av införandet av ett licensavgiftssystem i Sverige. Undersökningen
gav på grundval av material avseende skördeåren 1955/56 och 1956/57
vissa statistiska data, användbara för en ungefärlig uppskattning av ett
dylikt systems verkningar i olika hänseenden. Den sakkunnige beräknade
att i medeltal ca 40 procent av det totala utsädesbehovet i fråga om de viktigaste
åkerbruksväxterna utom potatis då tillgodosågs genom handeln. Det

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

statsplomberade utsädet, inklusive det av W. Weibull aktiebolag med egen
plomb försedda, beräknades i sin tur utgöra 75 procent och det övriga ej
statsplomberade sålunda 25 procent av den nyss angivna, i handeln omsatta
kvantiteten utsäde. Denna kvantitet uppdelades också efter ursprung,
varvid framgick att 53 procent därav utgjordes av Svalövssorter och 39
procent av Weibullssorter. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och Weibullsbolaget
svarade enligt den sakkunniges material endast för i medeltal
18 resp. 21 procent av försäljningen av sorter som frambringats av resp.
förädlingsföretag.

Med utgångspunkt från en avgiftsstorlek av drygt en procent av utsädespriserna
(beträffande exempelvis stråsädesslagen en kr. per deciton) och
från nyssberörda växtslags utsädesmängder i handeln kom den sakkunnige
fram till att sammanlagt ca 2 135 000 kr. skulle inflyta i licensavgifter under
åren närmast efter det ett dylikt system införts. Av sagda totalbelopp
fördelade sig, såvitt gällde försäljningen inom landet, 890 000 kr. på Svalövssorterna,
525 000 kr. på Weibullssorterna samt 520 000 kr. på övriga
sorter. På exporterade utsädesmängder av Svalövs- och Weibullssorter skulle
i medeltal belöpa sig tillhopa ca 200 000 kr. Bl. a. för att möjliggöra ett
enkelt och effektivt upptagande av avgifterna förordades samtidigt införande
av obligatorisk statsplombering av allt genom handeln försålt, avgiftsbelagt
utsäde. Främst på grund härav skulle systemet föra med sig
kostnadsökningar om ca 100 000 kr. för W. Weibull aktiebolag och ca
395 000 kr. för statsverket, vilken sistnämnda summa emellertid beräknades
kunna reduceras med drygt 300 000 kr. till följd av ökade plomberingsinkomster.
Influtna avgiftsmedel föreslogs bli överförda till originalutsädesnämnden,
vilken skulle ha att fördela avgifterna på resp. förädlare av
de försålda utsädessorterna. Fördelningen förordades ske med ledning av
den redan nu av nämnden förda rikssortlistan, eventuellt kompletterad i
vissa avseenden.

Vid remissbehandling år 1957 av en promemoria, vari den förutnämnde
sakkunnige redovisade sina undersökningar och förslag, avstyrkte flertalet
remissorgan ett införande av något licensavgiftssystem för åkerbruksväxter.
Från många håll framfördes betänkligheter mot att man i Sverige
skulle binda sig vid ett visst system, medan frågan befann sig under utredning
och förberedande behandling på det internationella planet. Kritiskt
hävdades därjämte, att det föreslagna systemet skulle innebära, att
huvudparten av kostnaderna för landets växtförädling överflyttades från
staten till jordbruket. Faran för minskad användning av förstklassigt utsäde
och i stället ökat begagnande av sämre, okontrollerat utsäde framhölls
av somliga remissinstanser. Likaså uttalades farhågor för att växtförädlingen
skulle bli i ökad grad merkantiliserad, d. v. s. att förädlingsarbetet
skulle främst inriktas med hänsyn till den väntade ekonomiska förtjänsten
för företaget. De utvidgade och förbättrade resurser vid statens jordbruksförsök,
som skulle bli nödvändiga för att möta det med ett licensavgiftssystem
följande, starkt ökade behovet av sortprövning, kom enligt flera

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 ur 1961

remissorgan antagligen att kräva betydande kostnader. En nackdel, som
jämlikt vissa remissvar ansågs vara förbunden med införandet av det föreslagna
avgiftssystemet, var även att de inflytande avgifterna kunde forväntas
fördela sig ganska ojämnt på olika år och sålunda utgöra ett osäkerhetsmoment
vid planeringen av förädlingsverksamhetens omfattning. Beträffande
förslaget att införa obligatorisk statsplombering — sett isolerat
från finansieringsförslaget i övrigt — var meningarna delade. Flera remissorgan
påvisade såväl för- som nackdelar med en dylik åtgärd. Med fördelar
åsyftades bl. a. att endast sorter som efter särskild kvalitetsprövning ansetts
kunna föras upp på rikssortlista skulle bli odlade samt att allenast
utsäden, vilkas sorttillhörighet och kvalitet blivit officiellt kontrollerad och
godkänd, skulle komma att marknadsföras. En ofördelaktig konsekvens av
ett införande av obligatorisk statsplombering angavs vara att man i sådant
fall kunde vänta en ökning av underhandsförsäljningarna av utsäde på
den reguljära handelns bekostnad, varigenom större utsädesmängder skulle

undandragas varje form av kontroll.

W. Weibull aktiebolag överlämnade hösten 1958 till jordbruksdepartementet
eu på bolagets eget initiativ utförd utredning i förevarande ämne
jämte förslag till bestämmelser om växtförädlares rätt. Bestämmelserna
gick i stort sett ut på att skapa ett rättsskyddssystem på detta specialområde
med bl. a. avgifter å utsäden av vissa växtslag, ensamförsäljningsratt
beträffande förökningsmaterial av andra växtslag samt ett generellt föibud
mot obehörigt namnbyte. Vad gäller avgifterna föreslogs dessa skola
via en intressentförening med officiell prägel överföras till växtförädlaren
eller hans rättsinnehavare enligt rikssortlistan. Avgifternas storlek skulle
bestämmas av intressentföreningen.

Vid remissbehandling av bolagets utredning framfördes allmän! betänkligheter
mot att åtgärder i föreslagen riktning vidtogs, då ett internationellt
samarbete inletts i syfte att få till stånd en konvention på området omfattande
flertalet västeuropeiska stater. Efter detta arbetes avslutande ansågs
de av bolaget upptagna spörsmålen böra övervägas ånyo och mera ingående.
o „

Diskussionerna på det internationella planet har pågått åtskilliga ar. Det
samarbete som omnämnts har kommit till stånd närmast på initiativ av
franska regeringen, vilken år 1957 inbjöd ett antal europeiska stater till en
konferens med uppgift att studera frågan om skydd av vaxtforadlmgsprodukter.
Konferensen fasllade i eu resolution i stora drag de principiella
linjer, efter vilka det fortsatta samarbetet borde bedrivas, samt uppdrog
åt en expertkommitté bl. a. att studera de juridiska problem, som kunde
aktualiseras i sammanhanget, och att utarbeta ett konventionsutkast. Ett
sådant liar nu upprättats och av kommittén överlämnats till franska regeringen,
som i sin tur för yttrande översänt detsamma till Övriga deltagande
länder nämligen Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Holland, Belgien,
Tyska förblindsrepubiiken, Frankrike, Italien, Österrike, Schweiz och
Spanien. Utkastet jämte anslutande rapport av expertkommitténs ordfo Vi

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. ^ r !)2

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år J961

rande bifogas såsom bilaga 1 resp. 21 till denna promemoria. Förslaget går
i stora drag ut på att förädlaren tillerkännes rätt till sådana av honom
frambragta nya växtsorter, vilka vid officiell prövning visats kunna godtagbart
särskiljas från redan befintliga sorter. Förädlarrätten skall enligt
huvudregeln innebära, att förädlarens medgivande erfordras för uppförökning
och försäljning av utsäde av sorten i fråga. Rätten skall vara tidsbegränsad.
Intrång i rätten får dock genom vederbörande lands lagstiftning
göras av allmännyttiga skäl. Sker sådant intrång skall åtgärder vidtagas,
så att förädlaren erhåller skälig ersättning. Utkastet till konvention innehåller
även bestämmelser om namnskydd i fråga om nya växtsorter.

Med beaktande av synpunkter, som framförts från de olika av föreliggande
växtförädlingsspörsmål berörda myndigheternas och organisationernas
sida, liksom också av de riktlinjer som framkommit vid det internationella
samarbetet beträffande skydd av växtförädlingsprodukter har inom
jordbruksdepartementet utarbetats ett förslag till finansieringssystem, avsett
att träda i tillämpning den 1 juli 1961. Härvid har i första hand eftersträvats
att nå fram till ett internt system som kan utan uppskov och under
en ansenlig övergångstid, innan ett internationellt system hunnit få
fulla ekonomiska verkningar, förse landets växtförädling med avsevärt förstärkta
resurser. En blivande konvention kommer av allt att döma i princip
endast att få avseende å sortnyheter, som framvinnes efter det konventionen
trätt i tillämpning. Vid utformningen av det interna systemet har
det också varit en strävan att göra detsamma lätt anpassbart till en blivande
konvention av den typ som nu föreligger i utkast. Före avslutandet av det
internationella samarbetet har de interna övervägandena rörande frågan
om tillskapande av ett sortskydd av immaterialrättslig natur inte ansetts
böra fullföljas.

Det inom departementet utarbetade förslaget innebär följande. För att
möjliggöra den önskvärda förstärkningen av växtförädlingens resurser upptages
en särskild avgift (våxtförädlingsavgift) på i handeln omsatt utsäde.
Influtna avgifter -- till karaktären allmänna medel — tillföres en särskild
fond och fördelas ur denna såsom bidrag till svenska växtförädlare resp.
svenska representanter för utländska förädlare. Såsom grundbelopp för
stödet åt växtförädlingen skall alltjämt utgå statsbidrag över statsbudgeten
totalt sett motsvarande vad som f. n. för ändamålet anvisas över denna
budget, dock med vissa smärre jämkningar mellan olika utgiftsändamål.
Medelstilldelningen över statsbudgeten avses bl. a. skola garantera förädlingsarbetet
beträffande sådana växtslag och sorter, vilkas betydelse är begi
ansad till mindre odlingsomraden eller vilka kräver oproportionerligt
höga förädlingskostnader på kort sikt. I samband härmed införes obligatorisk
officiell plombering, dock med vissa begränsningar och modifikationer.

Frågan om obligatorisk statsplombering har tidigare övervägts. Såsom
1 Bilagorna här uteslutna. Hänvisning torde få ske till kortfattad redogörelse å s. 122.

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

framgår av den lämnade översikten över verkställda utredningar på växtförädlingsområdet
framlade en inom jordbruksdepartementet tillkallad sakkunnig
år 1957 förslag härom. Då den sakkunniges uppdrag avsåg spörsmål
kring införandet av ett licensavgiftssystem, utvecklades skälen för den
obligatoriska statsplomberingen närmast ur uppbördssynpunkt. Det framhölls
emellertid även, att införandet av obligatorisk statsplombering skulle
bidraga till att sanera handeln med utsäde och höja utsädesstandarden.

Det synes uppenbart, att handeln med utsäde bör tagas med i bilden vid
behandlingen av växtförädlingens problem. För att förädlingsframstegen
skall kunna snabbt och i stor skala ge praktiska resultat i form av bättre
och säkrare skördar kräves nämligen, att utsädeshandeln direkt medverkar
därtill. Självklart ligger det i handelns eget intresse på lång sikt att tillhandagå
jordbruket med utsäde av god kvalitet. Detta är dock ingen garanti
för att inte transaktioner förestavade av ett kortsiktigt vinstintresse kan
förekomma med utsäde av undermålig kvalitet. Möjligheterna att genom
frölagen komma till rätta med antydda missförhållanden torde i praktiken
vara ganska små. Vid ett införande av obligatorisk statsplombering däremot
skulle mindervärdigt utsäde på ett betydligt effektivare sätt utestängas
från marknaden. Vidare skulle man därefter kunna följa de vitala sortäkthetsfrågorna
genom uppställande av vissa krav på s. k. obrutet samband
mellan utsädesgenerationerna. Genom den klassificering som sker vid plomberingen
skapas dessutom förutsättningar för att utsädet skall komma att
användas för det ändamål vartill det i varje enskilt fall bäst lämpar sig.
Härigenom blir det möjligt att bättre tillgodogöra sig utsädestillgången inom
landet. Konkurrensläget mellan olika utsädesföretag blir också sundare,
då inget företag frestas att åstadkomma kostnadssänkningar genom att
eftersätta kvalitetskontrollen.

Ett införande av obligatorisk statsplombering medför givetvis vissa kostnadsökningar
för den del av utsädeshandeln som inte redan tager frökontrollorganisationen
i anspråk för utsädeskontroll. Kostnaderna för analyser,
kontrollodling och plombering varierar med utsädespartiernas storlek
m. in. men torde i fråga om exempelvis stråsäd uppgå till i medeltal ca två
procent av försäljningspriset för de lägre plomberingsklasserna. Storleksordningen
av dessa kostnader är alltså ej sådan att den behöver avskräcka.
För en del enskilda utsädesföretag skulle emellertid genomförandet av ett
system med obligatorisk plombering av utsäde genom enbart den officiella
frökontrollorganisationen kunna innebära, att redan uppbyggda resurser
för en i egen regi bedriven utsädeskontroll måste i större eller mindre utsträckning
nedläggas eller stå oanvända. Därest garanti erhålles för att eu
godtagbar utsädeskontroll bedrives av sådana företag själva, borde dessa
kunna erhålla behörighet att utföra statsplombering i viss omfattning. På
så sätt behöver den av en obligatorisk officiell plombering föranledda utbyggnaden
av frökontrollorganisationen inte bli av så stor omfattning som
eljest.

På grundval av nu anförda synpunkter bör ett system med obligatorisk

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

officiell plombering införas samtidigt med förenämnda avgiftssystem. Genomförandet
av de båda angivna systemen bör ske successivt och såsom
en första etapp endast omfatta utsäde av stråsäd och trindsäd (enligt rikssortlistans
terminologi). Det förutsättes att utvidgningar till andra växtslag
kommer att prövas av statsmakterna, så snart erfarenheter rörande systemens
verkningar erhållits.

Den obligatoriska plombcringen bör avse — förutom sådant utsäde av
ifrågavarande slag som skall exporteras — det utsäde som genom handel
av yrkesmässig eller tillfällig karaktär avsättes till odlare inom landet. En
jordbrukare skall sålunda fortfarande vara oförhindrad att utan plomberingstvång
själv använda utsäde som han uppförökat. Likaså bör en odlare
— oavsett vad nyss sagts — utan plomberingstvång kunna sälja utsäde rent
tillfälligt och utan offentligt utbjudande till exempelvis en granne. Utsädestransaktioner
tidigare än det sista handelsledet liksom försäljningar från
odlare till utsädesföretag omfattas ej heller av plomberingskravet, såvitt ej
är fråga om export.

Plomberingen bör i princip endast få verkställas av frökontrollorganisationen.
Enskilda utsädesföretag, som anskaffat ändamålsenliga laboratorieresurser,
bör emellertid, efter särskild prövning och godkännande av iantbruksstyrelsen,
kunna under vissa villkor erhålla auktorisation för utförande
av officiell utsädesplombering. Såsom villkor bör i första hand föreskrivas
att töretaget åtager sig att följa av lantbruksstyrelsen meddelade
föreskrifter beträffande plomberingsverksamhetens omfattning och bedrivande.
(Beträffande den nu av frökontrollorganisationen bedrivna statsplomberingsverksamheten
gäller lantbruksstyrelsens kungörelse den 25 maj
1956 angående statsplombering av utsädesvara.) I enlighet härmed bör bl. a.
kunna krävas, att plomberingsverksamheten förestås av person vid företaget,
som statens centrala frökontrollanstalt godkänner för uppgiften. Beträffande
omfattningen torde i allmänhet böra föreskrivas att blott sådant
utsäde av stråsäd och trindsäd, som företaget självt saluför, får plomberas
med officiell plomb. Ett ytterligare villkor bör vara att företaget underkastar
sig och bekostar den kontroll som lantbruksstyrelsen finner skäl föreskriva.
Härmed åsyftas särskilt att möjliggöra viss stickprovskontroll avseende
efterlevnaden av lantbruksstyrelsens nyssberörda bestämmelser för
verksamheten.

De kvalitetsförhållanden, beträffande vilka särskilda krav — ofta olika
för olika kvalitetsklasser — gäller enligt nuvarande statsplomberingsbestämmelser
och som bör gälla även vid den förordade obligatoriska plomberingen,
avser bl. a. renhetsgrad, ogräshalt, grobarhet, vattenhalt, sortrenhet och
sortäkthet. Kraven för olika kvalitetsklasser bör såsom hittills fastställas
av lantbruksstyrelsen, som även bör ha möjlighet att tillfälligt dispensera
därifrån. Lantbruksstyrelsen bör till tidpunkten för det nya systemets genomförande
ha, efter samråd med berörda parter, förberett en utbyggnad
av sortäkthetskravet med vissa krav på obrutet samband mellan utsädesgenerationerna
vid plomberingen. Bestämmelser om berörda sambandskrav

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

bör därefter utfärdas snarast möjligt och träda i kraft helst den 1 juli 1962.

Enligt gällande bestämmelser kan statsplombering ske på så sätt, att utsädet
efter provtagning förses med ett plomberingsbevis (benämnt provtagningsbevis),
som anger att köpare av utsädespartiet i fråga på begäran
får del av blivande undersökningsresultat. Angivna plomberingsförfarande
tillämpas till övervägande del beträffande utsäde, som skall användas för
höstsådd, i fall då laboratorieanalysen ej medhinnes mellan skörd och sådd.
Om situationen är sådan att det erforderliga undersökningsförfarandet endast
till viss del medhunnits, kan ett s. k. partiellt plomberingsbevis användas
med funktion delvis motsvarande den som angivits för provtagningsbeviset.
Vad nu sagts bör få gälla även i ett system med obligatorisk
statsplombering.

I enlighet med vad som gäller vid den nuvarande frivilliga statsplomberingen
bör plombering efter det förordade nya systemets genomförande i
princip endast få ske av utsädessort av växtslagen i fråga, vilken upptagits
i en av originalutsädesnämnden förd förteckning (den s. k. rikssortlistan).
(Reglemente för originalutsädesnämnden utfärdat av lantbruksstyrelsen
den 1 juni 1954.) Förutsättning för upptagande av en sort på denna lista
är f. n. — såsom framgår av nyssnämnda reglemente — att sorten prövats
vara lämplig för svensk växtodling. Från angivna principbestämmelse om
tvingande sortlista bör emellertid övergångsvis lämnas generell dispens, avseende
förslagsvis en tid av ett år. Rikssortlistan synes tills vidare intill
dess ratifikation sker av den väntade konventionen om skydd av växtförädlingsprodukter
böra föras efter hittills tillämpade principer. Såsom hittills
skall originalutsädesnämnden äga meddela undantag från förbudet atl
statsplombera utsäde av sort utanför rikssortlistan, därest sorten antingen
uppfyller kravet på lämplighet för svensk växtodling (exempelvis äldre
sort, som avförts från listan på grund av att den blivit överflyglad av en
nyare sort) eller ock, utan att sådant krav kan anses uppfyllt, befinnes speciellt
lämpad för export.

Av de nu förordade bestämmelserna synes de, som anger omfattningen
av förbudet att sälja oplomberat utsäde, lämpligen böra intagas i en särskild
författning av förordnings eller lags karaktär. Förslag till sådan författning
bifogas1 denna promemoria. Övriga bestämmelser rörande statsplombering
bör delvis meddelas i en av Kungl. Maj :t utfärdad kungörelse
och i övrigt av lantbruksstyrelsen. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse
bifogas.2 Däri har även inarbetats nu gällande bestämmelser om behörighet
för lokal frökontrollanstalt att utföra statsplombering av utsädesvara.
Även andra växtgrupper än stråsäd och trindsäd omfattas av kungörelsens
bestämmelser. Någon ändring i sak av de regler som f. n. finnes intagna
härom i lantbruksstyrelsens förutnämnda kungörelse är emellertid ej av 1

Bilagan, i huvudsak likalydande med propositionen bilagt förslag till förordning om obliga
torisk statsplombering av utsädesvara, här utesluten.

2 Bilagt detta protokoll såsom bilaga 22.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

sedd. Av redaktionella skäl har ordet »sort» använts för att beteckna även
stam.

Såsom redan framhållits hör även växtförädlingsavgiften införas successivt
och till att hörja med endast utgå på stråsäd och trindsäd. Avgiftens
storlek bör beträffande nämnda växtslag bestämmas till 1 kr. per deciton,
emballaget inberäknat. För ändringar beträffande avgiftsstorleken förutsättes
beslut av riksdagen.

I fråga om uppbörden av växtförädlingsavgiften har olika system tidigare
övervägts. Av frågan närmast berörda myndigheter och organisationer
bar också erhållit tillfälle framföra sina synpunkter i bl. a. detta ämne vid
överläggningar inom jordbruksdepartementet. Svårigheterna att konstruera
en på samma gång enkel och ur kontrollsynpunkt någorlunda säker uppbördsmetod
har främst haft sin grund i det stora antalet försäljare av ej
statsplomberat utsäde i sista handelsledet. Då dessa svårigheter ganska
radikalt försvinner vid ett samtidigt införande av förordade system med
obligatorisk statsplombermg, har det nu bedömts påkallat att till tiden helt
samordna införandet av avgiftssystemet och plomberingssystemet.

Sasom framhållits av den sakkunnige vid 1957 års undersökning torde
avgift suppbörden ställa sig mycket enkel, då den sker i samband med av
frökontrollorganisationen verkställd statsplombering. För de vid sådan
plombering utförda åtgärderna uttager frökontrollorganisationen nämligen
vissa avgifter, bl. a. en s. k. plomberingsavgift. Debitering och inkassering
av dessa avgifter sker så, att den betalningsskyldige har att erlägga avgifterna
inom en tidrymd av omkring ett kvartal, räknat från det tillfälle då
plomberingsbevis åsättes utsädets emballage. Den andel av handelsutsädet,
som f. n. blir föremål för statsplombering, torde utgöra uppskattningsvis
‘2/3. I fråga om angivna ulsädessektor avseende varor plomberade vid frökontrollanstalt,
vilken sektor till sin storlek får antagas komma att genom
införandet av förordade plomberingssystem öka ganska avsevärt, förordas
salunda att växtförädlingsavgiften uttages i samband med inkasseringen av
plomberingsavgiften. Såsom uppbördsmyndighet bör därvid lämpligen fungera
statens centrala frökontrollanstalt, som är den riksmyndighet vilken
besitter särskild sakkunskap på ifrågavarande område och som däi''jämte
själv direkt ombesörjer statsplomberingen beträffande de högre plomberingsklasserna
och även beträffande lägre klasser för stora delar av landet.
Rörande utsäde, som statsplomberas av de lokala frökontrollanstalterna,
bör emellertid den ordningen få tillämpas, att debitering och uppbärande
av avgiften ombesörjes av lokalanstalterna för den centrala anstaltens räkning.

Vad därefter angar den mindre utsädessektor, där plomberingen kommer
att utföras av enskilda, auktoriserade företag, torde jämväl här statens
centrala frökontrollanstalt böra ha hand om uppbörden av växtförädlingsavgiften.
Avgiften bör inlevereras till anstalten av det auktoriserade före -

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 19(>1

taget kvartalsvis på grundval av deklaration över den mängd utsäde löretaget
plomberat under kvartalet. För att möjliggöra eu fördelning, på sätt
närmare kommer att utvecklas i det följande, av influtna avgiftsmedel på
grundval av spridningen av olika sorter, bör företaget lämna uppgift jämväl
beträffande utsädets slag och sort. Lantbruksstyrelsen skall emellertid
kunna medgiva undantag från skyldigheten att uppgiva utsädets sort. Sådant
medgivande avses styrelsen skola meddela i den mån så betingas av
möjligheterna att statsplomhera utsäde oberoende av sort. F. n. föreligger
möjlighet härtill beträffande exempelvis vicker.

Det administrativa förfarandet vid växtförädlingsavgiftens upptagande
synes lämpligen kunna närmare regleras med användning av bestämmelser,
som redan finnes utfärdade för tillämpning å förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
De åsyftade bestämmelserna är upptagna i förordningen
den 3 april 1959, nr 92. Beskaltningsmyndighet enligt sagda förordning skall
i enlighet med vad nyss anförts vara statens centrala frökontrollanslalt.
Vissa åtgärder, vilka måste anses fordra i administrativt hänseende särskilt
kvalificerad handläggning — såsom utsättande och ådömande av vite — torde
böra ankomma på lantbruksstyrelsen.

46 § i nyssnämnda förordning kommer att möjliggöra, att beslut angående
befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift meddelas, när synnerliga
skäl föreligger härför. Synnerliga skäl för återbetalning bör t. ex. anses
föreligga, då ett företag efter utgången av giltighetstiden för verkställd
plombering har kvar ett oförsåll restlager av det plomberade utsädet av för
företaget mera osedvanlig storlek. Dessutom bör Kungl. Maj:t få befogenhet
att, om speciella skäl så skulle påkalla, meddela bestämmelser angående befrielse
från eller återbetalning av avgift vid export.

De avgifter, som inflyter genom det nu förordade uppbördssystemet, bör
tillföras eu för ändamålet nyinrättad fond, förslagsvis benämnd växtförädlingstonden,
vilken torde böra förvaltas av lantbruksstyrelsen.

Nu behandlade regler angående växtförädlingsavgiften bör upptagas i en
särskild förordning. Förslag till sådan förordning är fogat1 till denna promemoria.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, lantbruksstyrelsen att utfärda erforderliga närmare bestämmelser
i ämnet.

De inflytande växtförädlingsavgifterna, vilka som nämnts får karaktären
av allmänna medel, är avsedda att uteslutande användas för främjande av
växtförädlingen. De skall med tidsintervaller å förslagsvis sex månader fördelas
såsom bidrag till svenska växtförädlare och svenska representanter för
utländska förädlare. Normgivande för denna fördelning bör vara de sortuppgifter,
som statens centrala frökonlrollanstalt enligt vad förut föreslagits
erhåller via statsplomberingsverksamheten och via auktoriserade, enskilda
utsädesföretags deklarationer över av dessa företag plomberat utsäde.

1 Bilagan, i huvudsak likalydandc med propositionen hilagt förslag Ull förordning om växlförädlingsavgift,
här utesluten.

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Grundtanken är att varje förädlares bidrag ur växtförädlingsfonden skall
motsvara summan av de växtförädlingsavgifter, vilka influtit för av honom
framvunna sorter. Denna grundtanke synes tills vidare böra realiseras på så
sätt, att rikssortlistan användes som fördelningsnyckel. Några svårigheter
att konstatera vilka förädlarna är torde näppeligen föreligga. Det bör emellertid
åvila lantbruksstyrelsen att föranstalta om eventuellt erforderlig utredning,
om några tvivelsmål uppkommer. För att en svensk representant
som nyss sagts skall kunna komma i åtnjutande av bidrag ur fonden, torde
böra fordras, att han blivit inom viss närmare bestämd tidsfrist behörigen
anmäld hos originalutsädesnämnden.

Beträffande medelsfördelningen till svenska förädlare förutsättes, att bidrag
endast skall utgå till sådana förädlare, som vid tiden för bidragsbeslutet
fortfarande bedriver växtförädling i ej allenast obetydlig omfattning.
Vad sedan gäller, huruvida det för utbetalning av medel till representanter
för utländska sortinnehavare skall krävas, att det andra landet medger
svenska förädlare motsvarande förmåner, torde något sådant krav f. n. ej
böra uppställas. Därest ömsesidighet i berörda hänseende mot förmodan inte
kommer att kunna åvägabringas, förutsättes en omprövning skola ske av
detta problem.

På grundval av i rikssortlistan intagna uppgifter, eventuellt kompletterade
genom utredningar av angivet slag, synes, då det i första etappen endast
gäller stråsäd och trindsäd, praktiskt taget alla inflytande medel kunna
fördelas efter nu skisserade principer. Kvarstående medel, till övervägande
del härrörande från sorter vilka ej upptagits i listan eller beträffande vilka
fortfarande verksam svensk förädlare resp. svensk representant saknas, bör
ställas till förfogande för jordbrukets forskningsråd att av rådet användas
för att finansiellt stödja forskarinsatser inom växtförädlingens område.

Fördelningsbeslut rörande till växtförädlingsfonden influtna medel bör
meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Storleken av
de årliga summor som väntas kunna fördelas ur fonden är av naturliga skäl
mycket svår att på förhand bedöma. Det siffermaterial, som erhölls vid 1957
års sakkunnigutredning, ger vid handen, att det för skördeåret 1956/57 skulle
i fråga om stråsäd och trindsäd ha rört sig om belopp å ca 1 340 000 kr. exklusive
och ca 1 540 000 kr. inklusive på exporterat utsäde belöpande medel.
Av den förstnämnda summan hänförde sig 735 000 kr. till Svalövssorter
och 485 000 kr. till Weibullssorter. Såväl totalbeloppen som de till skilda
förädlare hänförliga delbeloppen torde av naturliga skäl komma att fluktuera
ej obetydligt. Nackdelen med variationerna mellan olika år bör emellertid
delvis kunna motverkas av förädlarna själva genom att de lyfter bidragen
ur fonden i sådan takt, att en viss utjämning kommer till stånd.

De kostnader som är förbundna med ett genomförande av de angivna förslagen
ar svåra att beräkna. Vissa allmänna hållpunkter för en bedömning
av desamma kan emellertid uppställas.

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

De kostnadsökningar för staten, som kan föranledas av införandet
av obligatorisk officiell plombering, kominer väsentligen
att beröra anslagen till statens centrala frökontrollanstalt (ökad statsplombering)
samt lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (ökad
sortprövning).

I vilken omfattning den av centrala frökontrollanstalten utförda statsplomberingen
kommer att öka är givetvis till stor del beroende av den omfattning
auktorisationsmöjligheterna utnyttjas. Under alla omständigheter
bör man emellertid kunna räkna med full kostnadstäckning för staten i form
av plomberingsavgifter. Kostnadsökningen för statens jordbruksförsök torde
kunna uppskattas till ca 75 000 kr. per år, när det under första etappen är
fråga om enbart stråsäd och trindsäd.

Merkostnaderna för utsädesliandeln i anledning av plomberingstvångets
införande kommer självfallet att variera, alltefter de kostnader vederbörande
företag nu nedlägger på kvalitetsundersökning av ifrågavarande slag.
Statsplomberingskostnadernas storlek har tidigare berörts. De totala statsplomberingskostnaderna
— vid kontroll för klassificering i de två lägsta
plomberingsklasserna -— för exempelvis ett parti havre om 10 000 kg uppgår
enligt gällande taxa till 159 kr., varvid säckstorlek för 100 kg förutsättes.
Av det angivna beloppet hänför sig 49 kr. till laboratorieanalysering, 85
kr. till provtagning och plombering (i egentlig mening) samt 25 kr. till efterkontrollodling.
Det torde förtjäna omnämnas att den omfattning, i vilken
frökontrollorganisationen anlitas för analysering av utsädesprover, f. n. är ej
obetydligt större än vad statsplomberingens omfattning tyder på. Kostnadsjämförelsen
skall därför i vissa fall göras mellan den totala statsplomberingskostnaden
och analyskostnaden.

De ökade kostnaderna i sammanhanget för utsädesförelag, vilka erhåller
auktorisation, synes bli ganska obetydliga. Redan nu torde sådana företag
ha en kvalificerad föreståndare anställd för kontrollverksamheten och stickprovskostnaderna
behöver ej bli betungande.

De begränsade merutgiftcr, som kommer att föranledas av det föreslagna
systemet med växtförädlingsavgift, faller för
statens del i stort sett endast på anslagen till centrala frökontrollanstalten
samt avser huvudsakligen uppbördsverksamheten i samband med dels anstaltens
egen statsplombering, dels auktoriserade utsädesföretags avgiftsinbetalningar
på grundval av deklaration.

För utsädesföretagens del medför det föreslagna systemet inga särskilda
administrativa utgifter i samband med avgiftsuppbörden, i fall statsplombcringen
anlitas. Omfattningen av de kostnadsökningar för de auktoriserade
utsädesföretagen, som uppkommer genom införandet av deklarationsskyldigheten
och skyldigheten att inleverera växtförädlingsavgifterna per postgiro
till statens centrala frökontrollanstalt, är svår att bedöma. För företag,
som redan nu för ordentlig bokföring över försålda kvantiteter med sortuppgifter,
torde några nämnvärda merkostnader dock ej behöva uppstå.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

De lokala frökontrollanstalter, som huvudsakligen kommer att beröras
av ifrågavarande nya system, har ansett sig kunna bemästra den väntade
ökningen av statsplomberingen samt förklarat sig beredda att svara för uppbörden
av växtförädlingsavgiften utan särskild ersättning.

Enligt det vid promemorian fogade konventionsutkastet avses konventionen
successivt göras tillämplig på största möjliga antal växtsläkten och växtarter.
Vid ikraftträdande i en stat skall konventionens regler tillämpas på
minst fem av följande växtslag, nämligen vete, korn, havre, majs, potatis, ärter,
bönor, luzern, äppelträd och rosor. Inom fyra år från ikraftträdandet skall
den tillämpas på samtliga nu angivna växtslag, av vilka havre och rosor dock
skall kunna utbytas mot ris respektive nejlikor. Den planerade konventionens
sylte skall vara att tillerkänna förädlaren av en ny växtsort eu rätt,
innebärande att förädlarens medgivande skall inhämtas för all för kommersiell
avsättning avsedd produktion av den nya sortens förökningsmaterial liksom
för saluhållande och kommersialisering av detta material. Förutsättning
för förädlarrätt skall vara, alt den nya sorten efter officiell prövning befunnits
vara resultat av ett verkligt växtförädlingsarbete och kunna tydligt särskiljas
från varje annan redan befintlig sort samt vara tillfredsställande homogen
och bestående i fråga om sina viktigaste särdrag. Förädlarrätten
skall vara tidsbegränsad. För exempelvis jordbruksväxter får skyddstiden
ej vara kortare än tolv år.

Förädlarens ensamrätt skall enligt konventionsutkastet endast få begränsas
av allmännyttiga skäl. Då sådan begränsning göres i syfte att sprida nya
sorter, bör åtgärder vidtagas så att förädlaren erhåller skälig ersättning.

Konventionsutkastet innehåller även bestämmelser om namnskydd i fråga
om nya växtsorter. Sortnamnet skal] inregistreras hos officiell myndighet
och får därefter inte användas som namn på annan sort.

Remissyttranden

Direkt avstyrkande yttranden över huvudpunkterna i departementspromemorian
avges av Sveriges fröengrossistförening och Stockholms handelskammare.
Mot införandet av obligatorisk statsplombering framföres avgjort
negativa yttranden av ytterligare några remissorgan, främst Svenska foderämnes-
och spannmålsimportörernas förening samt Skåne-Hallands utsädes
AB. Övriga remissorgan —- med undantag av kammarrätten som ej finner
behovet och lämpligheten av en särskild avgift för växtförädlingen allsidigt
belyst — tillstyrker eller vill ej motsätta sig ett genomförande av det föreslagna
interna systemet i stort.

Majoriteten av remissorganen uttalar sig också positivt för att konventionssamarbetet
fortsättes på den inslagna vägen.

Statskontoret konstaterar vid sin allmänna bedömning av dep
a r t e in e n t s f ö r s 1 a g e t, att det internationella samarbetet i anslutning
till 1957 års konferens i Paris rörande växtförädlingsfrågorna numera

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1961

fortskridit så långt, att konturerna till ett ömsesidigt skydd av växtförädlingsprodukter
år uppdragna. De i departementspromemorian framlagda
förslagen synes i sina huvuddrag överensstämma med vad som kan vara att
vänta av ett framtida ordnande av hithörande frågor. Ämbetsverket har därför
inte något att erinra mot att licensavgiftssystemet nu prövas i den begränsade
omfattning som promemorian förutsätter.

I fråga om det interna finansieringsförslagets anpassbarhet till föreliggande
konventionsutkast har uttalanden av liknande innebörd som det njss
återgivna gjorts av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
samt Algot Holmberg & söner AB. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt
torde vara inne på samma tankegång. Med hjälp av den föreslagna
metoden — anför styrelsen — synes det bli relativt lätt att, innan en
internationell konvention blir mera allmänt antagen och kommer att få något
mera betydande värde för förädlarna — om 10 till 15 år skaffa desamma
större ekonomiska fördelar av sina arbetsresultat.

Enligt Stockholms handelskammare kan det otvivelaktigt dröja åtskillig
tid, innan ett internationellt system ger önskad effekt. Intill dess vore det
också enligt handelskammarens åsikt önskvärt, att de inhemska problemen
kunde få åtminstone eu provisorisk lösning. Såsom departementsförslaget
blivit utformat, har det ytterst få beröringspunkter med det system som skisserats
i konventionsutkastet. Det interna systemet kan endast såtillvida sägas
vara lätt anpassbart till en blivande konvention, som det ligger helt vid
sidan av det regelsystem som konventionen avser att skapa. Förslagets genomförande
synes därför visserligen inte gärna kunna försvåra Sveriges
eventuella anslutning till en blivande konvention. Någon etapp på vägen till
ett internationellt gällande rättsskydd för växtförädlingen förefaller förslagets
genomförande å andra sidan inte att innebära.

Enligt AB Findus visar konventionsutkastet en riktig väg att gå. Det interna
systemet kan dock, fortsätter bolaget, måhända vara försvarbart under
en övergångsperiod, innan konventionen hinner bli färdigarbetad och träda
i kraft.

Åtskilliga remissorgan, vilka förklarat sig tillstyrka eller inte vilja motsätta
sig det föreslagna interna systemet, påpekar emellertid, att de för egen
del helst hade sett att andra vägar varit öppna för den angelägna förstärkningen
av växtförädlingens resurser. Sålunda uttalar exempelvis lantbruksstyrelscr.
. Sveriges lantbruks förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk.
Svenska lantmannens riksförbund samt Sveriges utsädesförening att en förstärkning
över budgeten skulle ha varit alt föredraga.

De nyssnämnda riksförbunden framhåller i samband härmed, all förbundens
ställningstagande att inte motsätta sig växtförädlingsavgiftens införande
skett under den bestämda förutsättningen, att nu utgående statsanslag i
framtiden ej minskas. Därjämte synes det förbunden rimligt, att principbeslut
redan nu fattas om att dessa anslag uppräknas i takt med den till synes
oundvikliga penningvärdesförsämringen. Fortlöpande ökning av statsanslagen
bör även ske för att täcka framtida lönekostnadsstegringar, så att den

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

växtförädlingsverksamhet, huvudsakligen grundforskning, som i dag möjliggöres
genom nu utgående statsanslag, även framöver i oförminskad omfattning
finansieras av staten.

Om angelägenheten av att över budgeten utgående anslag avpassas så att
de, sedda isolerade från de särskilda växtförädlingsmedlen, medger oförminskad
verksamhet uttalar sig ytterligare bland andra styrelsen för statens
centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening. Dessa remissorgan,
liksom styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt
Sveriges fröodlareförbund, betonar också särskilt vikten av att avgiftsmedlen
ej får något avgörande inflytande på den med statsmedel bedrivna växtförädlingens
inriktning.

Statskontoret uttalar å sin sida beträffande statsbidragen över budgeten,
att dessa ''sid avgiftssystemets införande bör omprövas i reducerande syfte.

Förslaget om införande av obligatorisk statsplo in bering
tillstyrkes, såsom redan nämnts, av flertalet remissorgan. Av dessa understryker
åtskilliga — däribland lantbruksstyrelsen, Sveriges utsädesförening
och Sveriges fröodlareförbund — angelägenheten av att den föreslagna första
etappen avseende stråsäd och trindsäd snarast följes av ytterligare etapper
omfattande andra viktigare växtslag. Enligt lantbruksstyrelsen och fröodlareförbundet
bör därvid i första hand vallväxterna komma i fråga.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt — som tillstyrker att
obligatorisk statsplombering snarast möjligt införes — framhåller emellertid
att, om införandet såsom föreslagits sker per den 1 juli 1961, förberedelsetiden
synes vara mycket knappt tilltagen. Till dess anstaltens nya byggnader
vid Stora Råby kunnat tagas i bruk, blir det förenat med vissa svårigheter
att taga hand om den ökade arbetsbelastningen.

Enligt statskontoret synes det av uppbördstekniska skäl vara nödvändigt
att obligatorisk statsplombering införes samtidigt med avgiftssystemet.

I sitt i denna del avstyrkande remissyttrande anför Sveriges fröengrossistförening
i huvudsak följande.

Den föreslagna obligatoriska statsplomberingen av allt utsäde är liktydigt
med att fördyra utsädet och samtidigt försämra möjligheten att förse jordbruket
med ett fullgott utsäde. Man bör nämligen ej bortse från risken att
eu ytterligare fördyring av utsädet kan förorsaka, att en ännu större del
än hittills av utsädeskvantiteten går utanför handelsledet genom att jordbrukarna
kommer att använda utsäde av egen eller närboendes odling —
ett utsäde, som ej fördyrats genom statsplombering, men kanske ej alls eller
ej till alla delar undersökts. Konkurrensen mellan de olika utsädesföretagen
är numera så stark, att någon risk ej torde förefinnas att en kvalitetsmedveten
jordbrukare skulle få sämre vara genom att köpa ett utsäde,
som visserligen ej är statsplomberat men väl till alla delar är undersökt
och garanterat av en ansvarsmedveten utsädesfirma. Den obligatoriska
statsplomberingen blir ett allvarligt intrång i handelns möjligheter att förse
jordbruket med ett lämpligt utsäde till rimligt pris.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska
lantmännens riksförbund — jämte andra — anför å sin sida att ett obligato -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

riskt statsplomberingssystem genom sitt sanerande och kvalitetshöjande inflytande
på utsädeshandeln i landet är av sadant värde, att detta väl motiverar
merkostnaderna för plomberingen.

Styrelsen för statens våxtskyddsanstalt har ur växtskyddssynpunkt ej
något att erinra mot att statsplombering i föreslagen omfattning genomföres.
Genom att vid plomberingen viss hänsyn även tages till förekomsten
av sjukdomar i utsädet, blir plomberingen nämligen av värde som ett medel
till friskare grödor.

Kommerskollegium, Skånes handelskammare och handelskammaren i
Göteborg, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
Hushållningssällskapens förbund, W. Weibull AB, Algot Holmberg & söner
AB, Otto J. Olson & sons AB, Skåne-Hallands utsädes AB, AB Hallands frökontor
samt Svenska utsädesfirmornas förening tillstyrker möjlighet
till auktorisation av enskilt utsädesf öretag för utförande
av officiell plombering. Avstyrkande yttranden i detta hänseende lämnas
däremot av statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
de lokala frökontrollanstalterna, Sveriges utsädesförening,
Allmänna svenska utsädes AB, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens
riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröodlareförbund
samt Sveriges fröengrossistförening.

Lantbruksstyrelsen anför att, om delegering av plomberingsverksamheten
till utsädesföretagare skall kunna medges, denna verksamhet måste inskränkas
till sådana moment och til] sådana företag, att fullt betryggande
garanti erliålles för att utsädesvara, plomberad med officiell plomb, under
alla förhållanden är likvärdig. Styrelsen anser emellertid, att möjligheten att
skapa tillfredsställande garanti härför är mycket begränsad.

Delegering till visst företag bör enligt styrelsens mening inte få ske av
kontrollodling i annan utsträckning än nu gällande plomberingsbestämmelser
medger. Det bör därför helt ankomma på statens centrala frökontrollanstalt
att verkställa för- och efterkontrollodling för fastställande av sortrenhet
och sortäkthet. Vad beträffande fältbesiktning av odling bör anstalten
kunna liksom f. n. delegera denna till förädlare beträffande originalvara.
Vidare synes det önskvärt att anstalten, till skillnad mot vad f. n. är fallet,
utnyttjar de för statsplombering auktoriserade lokala frökontrollanstalterna
för fältbesiktning.

Delegering till utsädesföretag av vissa uppgifter i samband med plomberingen
skulle enligt styrelsens mening därför inskränkas till att endast avse
genomförandet av laboratorieundersökning och plombering av utsädesvara.
Som villkor härför bör som föreslagits gälla, att företag åtager sig
*tt följa av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter beträffande plomberingsverkssamhetens
omfattning och bedrivande och att företaget underkastar
sig den kontroll, som lantbruksstyrelsen finner skäl föreskriva, samt
jämväl ikläder sig kostnaden för kontrollen. Sådan kontroll synes enligt
lantbruksstyrelsens mening böra innebära att vid företaget på dess bekostnad
skall finnas placerad av statens centrala frökontrollanstalt anställd kontrollant

126

Kangl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

— en synpunkt, som delas av styrelserna för frökontrollanstalterna i Skara
och Örebro. Vidare anser lantbruksstyrelsen, att vid företagets laboratorium
skall finnas anställd föreståndare med kompetens, som kan godkännas av
styrelsen. Till företag delegerad laboratorieundersökning jämte plombering
bör, som föreslagits, endast avse utsäde, som företaget själv saluför. Dessa
krav skulle medföra, att endast ett fåtal företag skulle kunna erhålla rätt att
utföra vissa moment i samband med statsplombering. En splittring av statsplomberingen
på mindre enheter måste lantbruksstyrelsen med hänsyn till
bl. a. kontrollsvårigheten bestämt motsätta sig.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt erinrar om det förslag till
delegering av utsädeskontroll, som år 1951 framlades av 1950 års frökontrollutredning.

Nämnda utredning anförde, att alla de företag, som driver en mera omfattande
växtförädlingsverksamhet, borde kunna erhålla auktorisering.
Sortrenhetskontrollen och kontrollodlingarna samt kontrollen över sådana
utsädespartier, som avses för export, skulle bibehållas hos statens centrala
frökontrollanstalt, medan det auktoriserade företaget självt skulle handha
frökontrollverksamheten i övrigt. Denna borde förklaras likställd med kontroll
utövad av statsunderstödd frökontrollanstalt. Enligt utredningens mening
borde frågan om auktorisering efter ansökan prövas från fall till fall.
Med hänsyn till den stora principiella vikten hos avgörandena och i avvaktan
på att en fast praxis utbildat sig, syntes ärendenas prövning böra
ankomma på Kungl. Maj :t.

I princip godkändes frökontrollutredningens förslag sedermera av riksdagen,
men auktorisationsmöjligheterna begränsades till W. Weibull AB
och Allmänna svenska utsädes AB. I praktiken har auktorisering emellertid
aldrig tillämpats, då inget utsädesföretag anhållit därom.

Anstaltsstyrelsen framhåller härefter, att statsplomberingen genom de
officiella frökontrollanstalternas objektivitet och frihet från direkta intressen
i undersökningarnas resultat tillvunnit sig allmänt förtroende. Det kan
under sådana omständigheter betecknas såsom ganska äventyrligt att överlåta
till vissa utsädesföretag att själva kontrollera sina varor och tillåta
dem att använda statsplomben vid förslutning av förpackningarna. Det är
mycket stor risk för att härigenom förtroendet för statsplomberingen kommer
att rubbas och att oreda kommer att åstadkommas på utsädesmarknaden
såväl inom landet som kanske än mera, när det gäller export.

Även Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädes AB och Sveriges
fröodlare förbund framhåller betydelsen av att frökontrollen utövas
under myndighetsansvar.

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk har funnit sig böra acceptera införandet av
obligatorisk statsplombering med därav följande merkostnader främst för
att få till stånd en förbättring av utsädeskvaliteten i stort sett. Detta förutsätter
— menar förbunden — att statsplomberingen är en hundraprocentig
garanti för angiven kvalitet på utsädesvaran. Det torde emellertid
svårligen vara möjligt att till rimliga kostnader skapa en kontroll, som
erbjuder fullständig och ovillkorlig garanti beträffande provtagning, mot

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

missbruk av s. k. analysspelrum, mot risk för sammanblandningar av olika
sorter och partier, etc.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anför vidare att, om ett
eller annat utsädesföretag auktoriseras, det blir synnerligen svårt att neka
även ett tredje eller fjärde företag samma förmån och sedan blir faran
snart stor att man skall komma tillbaka till de förhållanden på frökontrollområdet,
som rådde i Sverige före statens centrala frökontrollanstalts tillkomst.
Då fanns i landet 15—20 mindre frökontrollanstalter med växlande
tillgång på sakkunskap och utrustning med resultat att även deras analyseringar
gav växlande värden och ej heller kunde godtagas av den internationella
utsädeshandeln. För samtliga frökontrollanstalter gäller att,
om de större uppdragsgivarna bortfaller, anstalternas ekonomi kommer att
katastofalt försämras.

Liknande farhågor uttalas av de nyssnämnda riksförbunden och av Sveriges
utsädesförening. Utsädesföreningen yppar liksom anstaltsstyrelsen
farhågor för framtida exportsvårigheter, om en upplösning av frökontrollorganisationen
på ett antal privata anstalter kommer till stånd.

Beviljas auktorisering restriktivt — framhåller utsädesföreningen vidare
— innebär detta i själva verket, att ett fåtal utsädesföretag beviljas en förmån,
som ställer dem i väsentligt gynnsammare utgångsläge än andra företag
i konkurrensen. Vikten av lika kon troll villkor för företagen understrykes
även av riksförbunden.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt påpekar i sammanhanget,
att ett frökontrollaboratorium är nödvändigt för de stora privata utsädesföretagen
framför allt för att utföra analyser på köp-, ankomst- och rens-''
ningsprov. Analyseringen av de för utexpediering färdigställda partierna
utgör endast en ringa del av det hela. Anstaltsstyrelsen fortsätter.

För övrigt skulle man kunna följa exemplet från Svalöv, där utsädesbolaget
slutit avtal med statens centrala frökontrollanstalt om helkontroll
och det på platsen befintliga frökontrollaboratoriet utnyttjas för de förberedande
analvseringarna och i viss mån även för stamkontrollen. Detta
system har nu fungerat bra i 30 år. Även efter införandet av obligatorisk
statlig plombering utan auktorisering kommer ett väl utrustat frökontrolllaboratorium
att betala sig för större utsädesföretag — dock endast under
förutsättning att man förfogar över sakkunnig och väl tränad personal.

De nu senast redovisade synpunkterna av centrala frökontrollanstaltens
styrelse framföres också av frökontrollanstalten i Linköping. Statens jordbruksnämnd
antyder, att frågan om en auktorisation av W. Weibull AB
skulle kunna lösas genom förhandlingar mellan bolaget och statens centrala
frökontrollanstalt om att anstalten verkställer plombering hos bolaget
genom anlitande av bolagets personal och övriga resurser.

Skulle auktorisering trots Sveriges utsädesförenings bestämda avstyrkande
möjliggöras, önskar utsädesföreningen erhålla tillfälle yttra sig över
formerna för och säkerhetsåtgärderna vid auktoriseringen, innan dylik beviljas
ett företag.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Ledamöterna i styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt G. Olson
och B. Runéus anför att, om auktorisation tillätes, denna bör tillämpas med
stor restriktivitet samt under minutiös kontroll och full inblick i företagens
utsädeshantering.

Om auktorisering skulle komma att tillåtas, måste det enligt Allmänna
svenska utsädes AB tillses att ej olika kvalitets-, analys- eller kontrollkrav
ställes, beroende på i vilken form plomberingen eller kontrollen verkställes.
Bolaget kan ej i en dylik situation vara berett underkasta sig andra
eller mer långt gående och kostnadskrävande kontrollåtgärder än övriga
originalutsädesföretag i landet.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att åtskilliga skäl kan anföras
för restriktivitet i beviljandet av auktorisation.

Lärarkollegiet och försökskollegiet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök — som ifrågasätter lämpligheten av auktorisation — anser
enskilda företags rätt att plombera i varje fall böra begränsas till företagets
egna förädlingsprodukter.

Av dem som mera reservationslöst tillstyrkt möjliggörandet av auktorisation
torde följande uttalanden få återges.

W. Weibull AB anför, att det kontrollsystem, som för bolaget i princip
sedan år 1933 varit gällande, och som senast av 1953 års växtförädlingsutredning
prövades och befanns till alla delar hållbart, torde kunna läggas
till grund för lantbruksstyrelsens regler och villkor för auktoriserad plombering.
Bolaget erinrar också om att 1950 års frökontrollutredning ingående
dryftade frågan och avlämnade förslag om rätt för bolaget — liksom
för Allmänna svenska utsädes AB — att erhålla auktorisation såvitt gällde
befattningen med plomberingen av de egna utsädesvarorna, vilket förslag
efter remissbehandling bekräftades av Ivungl. Maj :t och riksdagen. Bolaget
anför vidare att de utsädesföretag, som kan ifrågakomma för auktorisation,
redan förfogar — som ett viktigt led i sin funktion — över en utbyggd
kontroll- och plomberingsverksamhet. Genom det föreslagna auktorisationsförfarandet
kommer provtagnings-, undersöknings- och plomberingsverksamheten
att kunna anordnas på ett ur teknisk synpunkt tillfredsställande
sätt, samtidigt som nedlagda investeringar i utrustning och personal ej
äventyras och upparbetad goodwill för den egna plomben ej spolieras.

Otto J. Olson & sons AB förklarar sig uppställa auktorisationsmöjligheten
nära nog som en nödvändig förutsättning för sin anslutning till tanken
på införande av en obligatorisk statsplombering samt anför.

Vårt företag, liksom många andra av de större företagen i branschen, har
sedan många år ett välförsett och välordnat frökontrollaboratorium med en
kompetent personal med mångårig erfarenhet och ansvarskänsla, och vi anser
att denna frökontroll är väl ägnad att utföra samma arbetsuppgifter som
den centrala organisationen. Vi vill här först och främst framhålla de rent
tekniska fördelarna med en egen frökontroll och nöjer oss här med att peka
på ett par saker. Av mycket stor betydelse är den direkta kontakten mellan
rensning och frökontroll, och denna kontakt kan rent praktiskt uppehållas
endast om avdelningarna ligger i anslutning till varandra. Vidare får man

129

Kungl. Maj.ts proposition, nr 92 år 1961

fram analyserna betydligt snabbare med egen kontroll, vilket också gäller för
analysbevisen. Detta senare är inte minst av betydelse vid expeditionen av
höstsäd, där det vid anlitande av statens centrala frökontrollanstalt alltför
ofta blir ett nödvändigt ont att förse varan med s. k. provtagningsbevis. En
auktorisation av de större utsädesföretagens frökontrollanstalter skulle sålunda
i högsta grad underlätta och förenkla dessa företags vällovliga avsikt
att framställa högklassiga utsädesvaror, och på samma gång skulle kraven
på en utbyggnad av statens centrala frökontrollanstalt minskas med ty åtföljande
besparingar för statskassan. Naturligtvis kommer vi att tillstyrka
en övervakande kontroll från centrala frökontrollanstaltens sida, men vi vill
med bestämdhet önska, att dessa auktoriserade frökontrollers privata karaktär
upprätthålles. Vi vill också påpeka det praktiskt omöjliga i att t. ex. föreståndaren
för en sådan privat frökontroll blir statsanställd. Att tjäna två herrar
till båda herrarnas fulla belåtenhet torde väl vara helt omöjligt.

Skåne-Hallands utsädes AB anför bl. a., att dess frökontroll utbyggdes
åren 1942—1943 efter mönster från statens centrala frökontrollanstalt till
en av de ledande privata frökontrollerna. Utbyggnaden leddes av tidigare
tjänsteman från centrala frökontrollanstalten. Under senare år har laboratoriet
utvidgats i olika etapper och är i dagens läge väl rustat. Utrustningen
är fullt modern, apparatur och tekniska hjälpmedel motsvarar högt
ställda krav.

Bolaget säger vidare ha sig bekant att vissa farhågor framförts, hur utlandet
skall reagera mot att Sverige tillåter utsädesföretag plombera sin
interna försäljning med egen plomb. Uttalandet tyder enligt bolaget på att
vederbörande har föga kännedom om exporthandeln och plomberingsförfarandet
i samband med denna. De bestämmelser och den kutym som utbildats
vid exporthandeln beträffande kvalitetskontroll och plombering är ingen intern
svensk angelägenhet, utan nu tillämpad praxis har utformats efter
internationella förhandlingar mellan frökontrollanstalterna och utsädeshandeln.

Liksom eljest då det gäller införandet av nyheter är det enligt AB Hallands
frökontor i detta sammanhang av vikt, att skälig hänsyn tages till rådande
förhållanden, vilka framvuxit under hägn av de rättsliga bestämmelser, som
hittills gällt. Den som inrättat sig därefter bör inte plötsligt finna sig försatt i
ett läge, som innebär att värdet av befintliga anläggningar eller av ett under
lång tid upparbetat goodwillvärde spolieras. Näringslivets trygghet i angivna
avseende är ett samhällsintresse.

Bolaget anför även att, därest beslut fattas om att all plombering skall ske
genom officiella organ, bolaget utgår ifrån att staten inlöser den av bolaget
år 1956 uppförda byggnaden för kontrollavdelningen med tillhörande utrustning
samt övertar därtill anknuten personal. Det kan inte vara försvarligt
att nedlägga kostnader på annat håll då fullt modern och för ändamålet lämpad
institution redan finnes.

Algot Holmberg & söner AB föreslår att auktorisation att verkställa officiell
plombering skall kunna ifrågakonuna även för företag, som inte utför
utsädesanalyser själva utan som för analyseringen anlitar frökontrollorganisationen.

B i hang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

I fråga om utseendet av den plomb, som skall användas vid auktoriserad
plombering, framhåller de hörda, större utsädesföretagen, att plomben bör
tydligt skilja sig från statsplomben. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt
kommer också, såsom framgår av det föregående, från sina utgångspunkter
fram till en liknande ståndpunkt, vilken också uttryckligen delas
av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt
frökontrollanstallen i Linköping. Att auktoriserade företag såsom statsplomb
får utnyttja egen plomb avstyrkes emellertid bestämt av kommerskollegium,
enär en sådan ordning skulle innebära att dessa företag kom i åtnjutande
av en särskild, kvalificerad form av varumärkesskydd.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Skara framhåller i detta sammanhang,
att auktoriseringsfrågan otvivelaktigt aktualiserats av den nuvarande osmidigheten
i taxesystemet. Det enklaste och bästa sättet att lösa problemet vore
enligt styrelsen att genomföra ett taxesystem, som möjliggör en affärsmässigt
motiverad kvantitetsrabattering. För kvantitetsrabatter uttalar sig även Sveriges
lantbruks förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantmännens
riksförbund, som anför att taxorna i princip bör bygga på kontrollkostnaderna
i det enskilda fallet. Besparingar, som är en följd av
arbete med storre enhetliga partier eller under organisatoriskt bättre ordnade
förhållanden, bör sålunda i största möjliga utsträckning tillföras vederbörande
utsädesföretag. Ett sådant rabatteringssystem bör enligt förbunden
kunna i ej ringa mån bidraga till ännu bättre utnyttjande av frökontrollorganisationens
arbetsresurser. En översyn av plomberingstaxorna påyrkas
jamval av Svenska utsädesfirmornas förening samt Svenska foderämnes- och
spannmålsimportörernas förening. Sistnämnda förening önskar vidare en undersökning,
huruvida inte en rationalisering av själva plomberingsrutinen är
möjlig.

Förslaget om generell dispens under första året från kravet på tvingande
sortlista avstyrkes av styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
som härvid anför i huvudsak följande.

Den generella dispensen är av allt att döma avsedd att ge handeln tid att

sik ten T Slg. ,P''}.UteS l!tan<?e sådana sorter som införts i rikssortlistan. Av a

th^ nTf- /''i61110.! 6''1 hf Varit att Under ett år släPPa lös införandet av
ehanda utländska, har i landet oprövade sorter och genom statsplombe ter^Ur

sLts ,V’an ,letCw’ T" sig vid att endast rekommenderade sorSpJrtW
den uPPfattnmgen att de är prövade och godkända.
Styrelsen föreslår darfor, att den generella dispensen ersättes med ett påpekande
att de firmor som kan påvisa att de skulle göra avsevärda förlSster
om vissa for utsadesandamål färdigställda partier av icke plomberbara

Sitra"i°Ch ,tnadsad ej kunde få försäljas som utsäde under övergångsaret,
kan hanvanda sig till lanlbruksstyrelsen med anhållan om dispens

t er afu£ls^lngSDyhk dlsP.ensbör givetvis ej beviljas för nyinförda partier
av utländska, i Sverige oprovade sorter. *

Aven lärarkollegiet och försökskollegiet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna generella
dispensen. Kollegierna finner det lämpligare, att originalutsädesnämnden

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

från fall till fall får besluta om dispens. Ej heller Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbggdens folk eller Svenska lantmännens riksförbund
anser tillräckliga skäl föreligga för generell dispens. Det synes riktigt, att
originalutsädesnämnden skall äga meddela vissa strängt avgränsade undantag
från förbudet att statsplombera utsäde av sort utanför rikssortlistan,
därest sorten är svensk. Enligt förbundens åsikt bör emellertid utländska
sorter ej få statsplomberas i Sverige, förrän de efter sedvanlig prövning införts
i den svenska rikssortlistan.

I motsatt riktning uttalar sig de hörda, större utsädesföretagen, som i
stället anser den föreslagna generella dispenstiden alltför kort. AB Hallands
frökontor påpekar härvid att en ganska betydande odling äger rum av sorter,
som inte upptagits i rikssortlistan. Med en dispenstid av endast ett år
skulle innevarande års skörd av dylika sorter inte kunna säljas som utsäde.
Härigenom skulle vållas mycket kännbara förluster. Det kan inte vara skäligt
att den, som handlat i enlighet med de bestämmelser, vilka gällde då
han vidtog sina dispositioner — inköpte utsäde och bestämde sin odling —
skulle drabbas av en dylik förlust.

Frän flera håll påpekas vidare vikten av att tillräckliga dispensmöjligheter
beträffande kravet på tvingande sortlista finnes även efter den generella
dispenstidens utgång. Dylika påpekanden göres av bland andra styrelsen
för frökontrollanstälten i Örebro och Skånes handelskammare. Enligt
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut torde ett visst
dispensförfarande bli nödvändigt, särskilt under de närmaste åren, för att
motverka risken av ökad försäljning av utsäde vid sidan om den reguljära
handeln, AB Hallands frökontor framför önskemålet, att nya förädlingsprodukter
skall få prövas i praktisk odling jämsides med de officiella sortförsöken.
Skåne-Hallands utsädes AB finner det önskvärt, att antalet sorter i
rikssortlistan avsevärt ökas och att i stället för försöksresultaten relativt
sett större vikt lägges vid sådana faktorer som sortens karaktär och andra
egenskaper.

AB Findus anser att alla sorter bör få statsplomberas oberoende av lämplighetsprövning
samt anför.

Att upprätta en rikssortlista, vilken fastställts med hänsyn till nyttokriteriet,
kan medföra att många värdefulla förädlingsprodukter, som skulle ha
sitt berättigande, ej kommer att åtnjuta samma stöd som de sorter, som
ofta efter en relativt ensidig bedömning blir utvalda i rikssortlistan. Enligt
vår uppfattning bör det sålunda vara tillräckligt att förädlaren kan påvisa
att hans förädlingsprodukt är en ny sort. Sortens värde blir det i sista hand
praktiska utnyttjandet som får avgöra. Vi vill påpeka, att man i utkastet
till konvention ser på denna fråga på samma sätt som bolaget och uttryckligen
säger, att nyttokriteriet förkastats såsom varande främmande för konventionens
syfte. Varnande exempel från utlandet visar hur det går när ett
fätal därtill utsedda skall försöka reglera ett helt lands sortval. Denna metod
leder till minskad konkurrens mellan sorter, vilket gynnar utländska
företagare, som kan köpa och odla de sorter de anser häst och ej endast de
som ofta av en slump godkänts i rikssortlistan. Vi anser att en förutsättning
för ett rättvist system för skydd åt växtförädlingen måste grundas på att

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

varje nyhet enligt den internationella konventionens system har självklar
rätt att tå samma skydd oberoende av nyttokriteriet. Detta innebär sålunda,
att alla sorter bör ha rätt att få plomberas oberoende om originalutsädesnämnden
prövat sortens lämplighet eller ej. Vi anser detta som en grundförutsättning
för fri konkurrens på detta område.

Betänkligheter mot kravet på tvingande sortlista framföres också av
Svenska utsädesfirmornas förening samt Svenska foderämnes- och spannmälsimportörernas
förening. Genom detta krav lägges mycket stora maktbefogenheter
i myndigheternas händer, anför dessa föreningar, som anser att
utrymme i princip bör lämnas för ett fritt konsumtionsval från jordbrukarnas
sida.

Lärarkollegiet och försökskollegiet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök framhåller i detta sammanhang, att originalutsädesnämndens
instruktioner snarast bör omarbetas med hänsyn till det ökade ansvar,
som införandet av obligatorisk statsplombering och tvingande sortlista innebär.
I samma riktning uttalar sig J. E. Ohlsens enke AB — som även föreslår
att nämndens namn ändras till rikssortnämnden — samt Skåne-Hallands
utsädes AB. AB Findus framför åsikten att en kommitté sådan som
originalutsädesnämnden ej alltid kan bedöma de olika sorternas fulla värde.
Ofta, särskilt när det gäller näringsindustriens sortbehov — livsmedelsindustri,
kvarnar o. d. — kan man enligt bolaget först genom mycket speciell
försöksverksamhet och testning i praktisk drift avgöra olika sorters verkliga
värde.

Betydelsen av att sortförsöksverksamheten blir tillräckligt
utbyggd i samband med det föreslagna nya systemets genomförande påpekas
av bland andra styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Sveriges fröodlareförbund samt Otto J. Olson & sons AB.

Hushållningssällskapens förbund framhåller i detta sammanhang, att
kostnaderna för den redan nu förekommande sortprövningen i mycket hög
grad bäres av de lokala organ — främst hushållningssällskapen — som på
uppdrag av statens jordbruksförsök utför och handhar de i sortprövningen
ingående försöken. Förbundet fortsätter.

Genom att en med hänsyn till de fortgående kostnadsstegringarna motiverad
anslagsuppräkning uteblivit står den ersättning, som statens jordbruksförsök
nu lämnar för arbetet med försöken, ej i rimlig proportion till de verkliga
kostnaderna härför. Dessa uppgår således nu till inemot 500 kr. per försök,
medan den lämnade ersättningen utgör ca 200 kr. Då det årliga antalet
sådana försök uppgår till drygt tusentalet, är det från början inte avsedda
ekonomiska stöd, som sortprövningsverksamheten på angivet sätt erhåller,
av mycket betydande storleksordning. Emellertid kan utvecklingen inte fortsatta
efter dessa linjer och enligt förbundets mening är det nödvändigt att
i samband med den utökning av sortprövningen, som föranledes av den
obligatoriska statsplomberingen, även frågan om anvisande av medel till
kostnaderna för ifrågavarande verksamhet tages upp till förnyad behandling.
Riktpunkten bör härvid vara, att medel för den fortsatta sortprövningen
anvisas i sådan utsträckning, att de i denna engagerade organens siälvkostnader
blir täckta.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Liknande synpunkter på frågan om ökad kostnadstäckning för lokala
sortförsök anföres av lantbruksstyrelsen samt styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök.

Fördelarna med att vid statsplomberingen uppställes vissa krav på s. k.
obrutet samband mellan utsädesgenerationerna poängteras starkt
av flera remissorgan. Lantbruksstyrelsen anför i denna fråga följande.

Styrelsen har vid upprepade tillfällen övervägt införande inom statsplomberingen
av obrutet samband mellan generationerna. Så länge plomberingen
varit frivillig, har denna fråga varit svårlöst. En lösning skulle underlättas,
om plomberingen gjordes obligatorisk. Detta skulle kunna verksamt bidraga
till en förbättring i vidaste bemärkelse av kvaliteten på utsädet. Med
hänsyn till den föreslagna fördelningsgrunden för influtna licensavgifter
synes det också angeläget, att större garantier skapas beträffande sortäkthet
än vad som hittills kunnat lämnas. Detta skulle kunna uppnås genom
införande av obrutet samband mellan generationerna.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt finner det angeläget, att
krav på obrutet samband införes snarast möjligt ej blott för strå- och
trindsäd utan även för andra utsädesslag, där en dylik åtgärd i många fall
spelar en mycket större roll. Styrelsen anför vidare.

Det förhållande, som hittills varit rådande beträffande de icke statsplomberade
utsädena och även inom statsplomberingens lägre klasser, att partier
kunnat sortbetecknas, även om de genom urartning, inkorsning eller inblandning
avsevärt avvikit från sorten i fråga, har varit beklagligt för svensk
utsädeshantering. Främst har detta naturligtvis gällt de korsbefruktande
och därigenom i sortavseende labila växtslagen, som t. ex. råg och så gott
som samtliga vallväxtslag. Vid plombering av vanlig bruksvara och kvalitetsvara
har förhållandet först i efterhand, vid efterkontrollodlingen, kunnat
konstateras. I fråga om icke statsplomberade utsäden har sortnamn kunnat
användas utan någon som helst garanti för deras riktighet eller för halten
av främmande sorter och typer. Här har förädlingsfirmorna varit utsatta
för en illojal konkurrens, som med anledning av det förvanskade skick,
i vilket sorterna ofta salubjudits, t. o. m. kunnat bringa dessa i vanrykte.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges utsädesförening och Sveriges
fröodlareförbund.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro framhåller, att ett införande
av bestämmelser om obrutet samband kommer att ställa stora krav på fiökontrollanstalter
och utsädesfirmor i fråga om redovisning och den praktiska
hanteringen av enskilda utsädesposter. Anstaltsstyrelsen fortsätter.

Kraven får inte ställas högre än att det finnes praktiska möjligheter att
uppfylla dem. Vad beträffar de korsbefruktande växtslagen synes dock ett
krav på obrutet samband och förökning under ett visst högsta antal generationer
behövligt. De framkomna efterkontrollodlingsresultaten av nu statsplomberat
utsäde visar en oförsvarligt hög felprocent hos korsbefruktarna,
medan den är ganska måttlig hos de självbefruktande växtslagen. Hos de
senare synes kravet på obrutet samband inte lika nödvändigt.

Det etappvisa genomförandet av systemet med växtförädlingsavg
i f t bar av flertalet remissorgan befunnits välbetänkt. Uttryckliga uttalanden
i den riktningen göres av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

och trädgårdsinstitut, stgrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbggdens folk samt Svenska
lantmännens riksförbund. Från flera håll framhålles emellertid angelägenheten
av att systemet snarast bygges ut att gälla även andra växtslag än
stråsäd och trindsäd. Speciella synpunkter härom anför statens jordbruksnämnd,
styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro, Otto J. Olson & sons AB
samt Sveriges fröodlareförbund. Särskilt anstaltsstyrelsen framhåller önskvärdheten
av att förädlarnas intresse inte ensidigt inriktas på de för dem
genom växtförädlingsavgiften inkomstbringande växtslagen.

Storleken av växtförädlingsavgiften har endast berörts
av ett fåtal remissorgan. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
finner storleken lämpligt avvägd. Statskontoret förutsätter att
avgiftsnivån upptages till förnyad prövning, när större erfarenheter vunnits
rörande dess tillämpning. Sveriges utsädesförening anför i denna fråga
följande.

I det föreliggande förslaget förutsättes, att växtförädlingsavgiften till sitt
absoluta belopp skall fixeras i förordningen och riksdagens samtycke vara
nödvändigt för varje ifrågasatt ändring. Med den kontinuerligt fortgående
försämringen av penningvärdet får man förutsätta, att en viss reglering av
växtförädlingsavgiften från tid till annan blir nödvändig, om ej dess värde
för förädlingen skall successivt avtaga. Utsädesföreningen ifrågasätter, om
ej en dylik reglering kunde genomföras smidigare, om det uppdrogs åt
Kungl. Maj :t att årligen fastställa växtförädlingsavgiftens absoluta värde inom
i förordningen angivna bestämda gränser, förslagsvis lägst en procent
och högst två procent av katalogvärdet för originalvara av utsäde av stråoch
trindsäd.

W. Weibull AB understryker starkt, att uppbörd av avgift utan undantag
bör ske, även vid export i och för vidmakthållande av förädlingsföretagens
intresse för utlandsmarknaderna. För det fall man skulle finna, att
växtförädlingsavgift ej bör betunga exporterad vara, bör enligt bolaget kompensation
i annan ordning lämnas exportören, exempelvis i form av exportbidrag
inom ramen för gällande jordbruksreglering.

I fråga om uppbörden av växtförädlingsavgiften påpekar de hörda
lokala frökontrollanstalterna vissa svårigheter. Frökontrollanstalten i Linköping
föreslår, att redovisning av uppburna avgiftsbelopp ej skall behöva
ske förrän senast före den 30 september efter resp. budgetårs utgång. Anstalten
förklarar sig i annat fall reservera sig mot att utan kostnad åtaga
sig uppbörden samt anför.

Ett led i Linköpingsanstaltens strävan att nedbringa driftkostnaderna
utgöres av att under plomberingssäsongen, d. v. s. månaderna september—
mars, utnyttja all i tjänst varande personal för det löpande frökontrollarbetet.
Debiteringen av i varje fall proven från oktober och senare månader
utgör sedan under april—juni utfyllnadsarbete för fast anställd personal.
Skulle anstalten tvingas till kontinuerlig debitering innebär detta, att under
plomberingssäsongen ytterligare en kvalificerad kraft måste avlönas
och dock kvarstår nackdelen av arbetsbrist under lågsäsong.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Skara anför liknande synpunkter.

Vid anstalten i Skara utskrives räkningar å analys- och plomberingskostnader
in. m. endast två gånger om året. Orsakerna härtill är rent ar -

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

betstekniska. Frökontrollarbetet är till sin karaktär säsongmässigt och det
ställer sig därför ekonomiskt fördelaktigt att uppskjuta debiteringsarbetet
till mellansäsongerna. Ett annat förfaringssätt skulle nödvändiggöra anställande
av ytterligare arbetskraft. Någon ändring härutinnan kan anstalten
därför av praktiska och ekonomiska skäl knappast vidtaga, om uppbörden,
som utlovats och förutsatts, skall kunna utföras utan någon särskild
ersättning. Slutredovisning av under verksamhetsåret influtna växtförädlingsavgifter
bör dock kunna ske senast den 1 september.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro anför.

Vid örebroanstalten sker fakturering av de större uppdragsgivarna —
sådana som låter statsplombera utsäde —- endast en gång om året, nämligen
på försommaren, när säsongen är avslutad och andra arbetsuppgifter
tryter. Då flyttas en del av den fast anställda personalen över till detta
arbete och blir därigenom effektivt utnyttjad. I slutet av juni och följande
månader kan man räkna med att likvid för större delen av räkningarna
inflyter. Driftskapital skaffas dessutom i mån av behov genom å-kontoinbetalningar
från de större firmorna. Detta system har fungerat väl och
är arbetsbesparande. Efter avslutad säsong göres också den statistik över
verksamheten, som är anbefalld och som också omfattar en fullständig
specificering av plomberingen av olika sorter.

För anstaltens del är därför en redovisning såväl av influtna avgifter
som plomberingen av olika sorter lämplig att göra en gång per år och omkring
den 1 september. Om redovisning fordras vid andra tider och flera
gånger per år, måste sannolikt extra arbetskraft anställas under den bråda
tiden samtidigt som ett utjämnande arbete bortfaller under lågsäsong.
Detta kommer givetvis att verka fördyrande på driften. Styrelsen förordar
därför nyssnämnda tidpunkt för redovisningen. Växtförädlingsintressena
torde inte bli lidande av en sådan anordning.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anser för sin del i denna
fråga, att det endast i vissa fall kan bli nödvändigt att överskrida en tidsgräns
av ett kvartal, räknat från det tillfälle då plomberingsbevis åsättes
utsädets emballage. Anstaltsstyrelsen fortsätter emellertid.

Särskilt de lokala frökontrollanstalterna torde under t. ex. en intensiv
vårsäsong ej ha personal tillgänglig för att samtidigt med inregistrering
av prov, utskrivning av analysattester och tryckning av plomberingsbevis
även medhinna att skriva ut räkningar och inkassera betalning för provtagningar,
analyser, plomberingar och växtförädlingsavgifter. En utsträckning
av tiden för uppbörden till ett halvår eller i vissa fall mera efter plomberingen
torde nog vara behövlig och synes inte kunna förorsaka några
större olägenheter.

W. Weibull AB skulle helst se att redovisningen av avgifterna — vad
gäller auktoriserade utsädesföretag — kunde ske säsongvis exempelvis per
den 1 juni resp. den 1 december varje år, vilket skulle innebära en naturlig
anpassning till gällande plomberingsperioder.

I detta sammanhang tager styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro upp
spörsmålet om ersättning till de lokala anstalterna för deras medverkan
i uppbörden. För den händelse kvartalsredovisning kommer att fordras,
föreslår styrelsen en ersättning på ca sex procent av uppburna avgifter —
i annat fall förslagsvis tre procent av avgifterna. Styrelsen för frökontrollanslalten
i Skara anför, att den ökade plomberingen och penninghante -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

ringen kommer att medföra så stora omställningsproblem, att det vore
önskvärt med en något längre förberedelsetid, eller fram till den 1 juli
1962.

Beträffande uppbörden av växtförädlingsavgiften ifrågasätter Smålands
och Blekinge handelskammare om det ej vore lämpligare att — i stället
för omgången med kvartal sdeklarationer beträffande försäljningen _ för farandet

sammankopplades med plomberingen.

Därvid skulle, fortsätter handelskammaren, plomber tillhandahållas de
plomberingsberättigade på samma sätt som vid inköp av stämplar för uttagande
av stämpelavgift. Plomberna kunde då vara försedda med exempelvis
beteckningen 100 kg, 50 kg etc. och tillika vara försedda med bevis
om hur stort belopp, som erlagts i växtförädlingsavgift. Därest uppbörden
verkställdes så, skulle förskottsbetalning av växtförädlingsavgiften ske.
Aven merarbete med uppsättande och granskning av deklarationer skulle
da undvikas.

Statskontoret och kammarrätten ifrågasätter om det administrativa förfarandet
vid växtförädlingsavgiftens upptagande bör, såsom föreslagits, författningsmässigt
anpassas till förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Kammarrätten föreslår, att så ej sker med hänsyn
till att nämnda förordning ännu ej blivit tillämplig beträffande ett avsevärt
antal förordningar och bestämmelser angående avgifter inom jordbrukets
område samt till att växtförädlingsavgiften inte kan anses hänforhg
till egentlig konsumtionsbeskattning. Statskontoret framhåller, att
föroidningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning otvivelaktigt
innehåller vissa föreskrifter, som kan göras tillämpliga, men att förordningen
å andra sidan även innehåller bestämmelser -— exempelvis om
besvärsförfarande och ränteberäkning — vilka är avsedda för skatteväsendet
och inte lämpligen torde böra komma till användning vid upptagandet
av växtförädlingsavgiften. Enligt statskontorets mening bör det i förordningen
om sistnämnda avgift direkt angivas, vilka åligganden som skall
åvila resp. myndigheter och växtförädlingsföretag.

De föreslagna principerna angående restitution av erlagd växtforädlingsavgift
har föranlett särskilt yttrande allenast av Algot Holmberg
& soner AB. Bolaget anser, att restitution bör medges utan inskränkning
beträffande den efter plomberingstiden överblivna plomberade utsädeskvantiteten.

De föreslagna principerna för fördelning av medel ur växtförädlingsfonden
har i stort sett godtagits. W. Weibull AB —
jamte åtskilliga andra remissorgan — understryker vikten av att medlen
uteslutande användes för främjande av växtförädlingen. Lärarkollegiet och
försökskollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ser
med tillfredsställelse, att i fonden kvarstående medel ställes till förfogande
för jordbrukets forskningsråd. Kollegierna anser emellertid, att dessa medel
bor få användas ej enbart för forskarinsatser inom växtförädlingens område,
utan också för forskning inom de avsnitt av växtodlingen, som berör
sorternas bedömande och utnyttjande.

137

Kungl Maj:ts proposition nr 92 år 1961

W. Weibull AB finner vidare grundtanken i förslaget, att varje förädlares
bidrag ur fonden skall motsvara summan av de avgifter, som influtit för av
honom framvunna sorter, riktig och väsentlig. Därmed får man menai
bolaget — en viss anknytning till det rättsskydd för växtförädlingsprodukter,
som bolaget gjort sig till talesman för. Samtidigt skapar man en naturlig
övergång till bestämmelserna i en kommande konvention avseende ett
sortskydd. Bolaget anser, att den uttalade principen är av så stor betydelse,
att grunden bör antydas i författningstexten.

AB Findus vänder sig mot att förslaget förutsätter, att bidrag endast skall
utgå till förädlare, som vid tiden för bidragsbeslutet fortfarande bedriver
växtförädling i ej allenast obetydlig omfattning. Enligt bolagets uppfattning
bör en växtförädlare, som offrar sin arbetskraft och ofta gör stora kontantinsatser,
ha möjlighet att draga fördelar av sina förädlingsinsatser, även
om han ej längre är aktiv växtförädlare. Det är ofta så, att förädlingsresultatet
inte blir allmänt erkänt förrän en mycket lång tid efter att första insatsen
göres. Som förslaget nu utformats — påpekar bolaget — gynnar det
förädlingsinstitutioner och stora företag men ej den enskilde individen.
Även Stockholms handelskammare ifrågasätter, om reglerna för medelsfördelningen
till växtförädlare inte blivit alltför snävt utformade samt anför.

Ur allmän rättvisesynpunkt bör bidrag utgå till växtförädlare, oavsett om
han bedriver sin verksamhet i större eller mindre omfattning. De eventuella
praktiska olägenheterna av att tillgodose detta rättvisekrav torde inte
vara särskilt stora. Vad som bör premieras är ju i första hand det lyckade
förädlingsresultatet. Förädlingsverksamhetens omfattning bör därför sakna
egentlig betydelse. Med denna utgångspunkt kan vidare ifrågasättas, om man
som förutsättning för bidragsutdelning över huvud taget bor uppställa krav
på att växtförädlingsverksamhet fortfarande skall bedrivas vid tidpunkten
för bidragsbeslutet. Visserligen kan anföras, att bidragsgivningen därigenom
kan tjäna det dubbla syftet att dels belöna en utförd växtförädling
och dels stödja en fortsatt förädlingsverksamhet. Sistnämnda syfte synes
dock kunna bli tillgodosett i tillräcklig grad även utan den föreslagna begränsningen
i bidragsrätten.

Allmänna svenska utsädes AB gör jämförelser mellan det föreslagna systemet
med växtförädlingsavgifter och huvudprinciperna i det samtidigt remitterade
konventionsutkastet samt anför.

Såsom framgår av konventionsförslaget tillkommer rättsskyddet foradlaren
eller dennes rättsinnehavare. Förslaget ansluter sig härutinnan till
de principer som kommer till uttryck i såväl svensk som utländsk patenträtt
I den svenska patentförordningen stadgas sålunda att till patents erhållande
är uppfinnaren eller uppfinnarens rättsinnehavare berättigad
Utsädesbolaget har sedan årtionden i sin verksamhet erkant och respekterat
upphovsmannarätten till utsäden. De utsädessorter som anvandes i
bolagets rörelse härrör från förädlingsverksamheten vid Sveriges utsadesförening.
Enligt föreliggande avtal mellan utsadesforeningen och utsadesbolaget
överlåtes de för utsädesproducering lämpliga sorterna och eliterna
med ensamrätt till utsädesbolaget, som därefter ager att kommersiellt utnyttja
dem. För denna rätt erlägger utsädesbolaget en*rlJ§ av8lft>
till sin grundkaraktär är en licensavgift, d. v. s. vaxtforadlingsavgift til
föreningen. Avgiften uppgår till avsevärda belopp. Sålunda utgor den kon -

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

tanta årsavgiften f. n. 500 000 kr. Därtill kommer direkta och indirekta bidrag
av olika slag till såväl grundförädlingsverksamheten som till vidareforadlingsverksamheten
vid uppförökning av nya sorter och eliter, merkostnader
för tillhandahållande av försöksjordar m m., som utsädesbolaget
enligt nu rådande ordning har att vidkännas och vars värde torde uppgå
till nära nog samma belopp som den kontanta avgiften. Ävenså torde
en icke obetydlig del av bolagets kostnader för den s. k. statliga helkontrollen
vara att hänföra till direkta eller indirekta växtförädlingskostna Någon

tvekan synes därför ej kunna råda om att utsädesbolaget är rättsinnehavare
med avseende på de av föreningen uppdragna och till bolaget
överlämnade sorterna och eliterna.

..F^fa^tnmgsförslagen innehåller ej några närmare regler hur influtna
växtförädlingsavgifter skall fördelas, något som ur rättsskyddssynpunkt är
en brist. Med hänsyn till sakens nuvarande läge och med tanke på att konventionen
ännu ej är ratificerad torde det dock f. n. inte vara möjligt att
fastställa mer definitiva bestämmelser angående fördelningen. Uppenbart
synes emellertid vara, att fördelningen bör ske efter principer, som står i
överensstämmelse med huvudlinjerna i konventionsförslaget.

Promemorians förslag beträffande medelstilldelning till representant
för utländska förädlare tillstyrkes uttryckligen
av Algot Holmberg & söner AB. Andra remissorgan, nämligen kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen för
statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk samt Svenska lantmännens riksförbund framhåller
emellertid, att utbetalning till representant för utländsk förädlare endast
bör ske under förutsättning av likabehandling beträffande svenska sorter
i det andra förädlarlandet.

I fråga om möjligheterna för förädlingsföretagen att utjämna inkomsterna
från växttörädlingsfonden över en längre tidsperiod
anser W. Weibull AB att förslaget är ofullständigt. Bolaget framhåller,
att starka fluktuationer kan väntas inträda mellan olika år och perioder
a\ år. Som ett komplement till ett system baserat på växtförädlingsavgifter
måste enligt bolaget skapas en form av resultatutjämning för säkerställandet
av förädlingsarbetets kontinuitet. Bolaget förordar möjlighet för förädlingsföretag
att i viss utsträckning, med avdragsrätt vid beskattningen, få
avsätta inflytande intäkter till en fond, avsedd att bestrida sådana utgifter
för växtförädling, som i och för sig är avdragsgilla. Vissa spärregler föreslås
jämväl. För det fall att ett möjliggörande av fondbildningar av föreslagen
art för sitt realiserande skulle kräva ytterligare ingående överväganden,
bör enligt bolaget sådana upptagas så snart erfarenheter vunnits av det nya
systemet, så att denna fråga kan vara slutgiltigt löst tills att konventionen
kan beräknas ha trätt i kraft.

Det förhållandet, att frågan om ett utjämningsförfarande inom växtförädlingstöretagen
ännu ej har tillfredsställande lösts, understryker enligt
\V. Weibull AB nödvändigheten av att statsbidrag alltjämt utgår
över statsbudgeten. För detta talar även den föreslagna första etappens rela -

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

tivt begränsade räckvidd. Bolaget understryker, att en omfattande vetenskaplig
förädlingsverksamhet med ej obetydlig grundforskning inte kan lita
enbart till ett system med växtförädlingsavgifter. Växtförädlingens kostnader
är relativt oförändrade från år till år. De är i stor utsträckning fasta
och är oberoende av om under en tidsperiod insatserna ger direkt resultat i
torm av avgifter. Ett förädlingsföretags sorter kan under en viss period ha
en betydande spridning för att sedan — eftersom erfarenheten visar att sorter
särskilt av sädesslagen sällan blir gamla — ersättas av bättre sorter av
in- eller utländskt ursprung. Under mellanperioderna måste då ifrågavarande
förädlingsföretag kunna i relativt sett högre grad, för att bevara kontinuiteten
i sin verksamhet, falla tillbaka på vissa statliga bidrag. Detta motiverar
enligt bolaget en bottenförsäkring för förädlingsverksamheten i form av
direkta statsanslag. Beträffande statsanslaget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt
anför bolaget vidare i huvudsak följande.

Vi vill erinra om, att våra insatser till en betydande del faller inom de
områden, som ej omfattas av departementsförslaget. Vidare vill vi understryka,
vad redan 1953 års växtförädlingsutredning starkt framhöll, nämligen
att en ytterligare utbyggnad av våra filiala försök är påkallad, varvid
särskild uppmärksamhet bör ägnas norra Sverige. Utredningen framhöll vidare,
att resistensförädlingen och nya växtförädlingsmetoder också vid Weibullsholm
torde bli frågor av väsentlig betydelse. I anslutning härtill må
nämnas, att vi sedan 1953 års utrednings betänkande framlades, tagit iniiiativ
i och för lösandet av vissa av utredningen som särkilt angelägna påpekade
uppgifter. Så har exempelvis vid det Uppsala universitet tillhöriga
Bjertorps gods i Skaraborgs län en filial växtförädlings- och försöksavdelning
upprättats, och verksamheten är där sedan ett par år i gång under kompetent
ledning. Dessa investeringar har emellertid W. Weibull AB haft att
bära utan något som helst stöd vid utbyggnaden.

Däremot har det ännu ej varit oss möjligt, att i linje med Böbäcksdalsutredningens
förslag i ämnet utöka vår verksamhet för Norrland genom upptagandet
av planerad försöksverksamhet vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt.
Särskilt i fråga om tidigt korn, vallväxter och köksväxter borde en
insats av Weibullsholm vid Röbäcksdalen kunna få betydelse för de nordligare
och kargare delarna av vårt land.

Till genetisk grundforskning, kvalitetsundersökningar in. in. går redan
nu en betydande del av det statsbidrag, som Weibullsholm åtnjuter. Ostridigt
torde vara att denna forskning till växtförädlingens fromma ytterligare
skulle kunna vidgas och fördjupas, om medelsanvisningen blev mindre
knapp än vad som varit fallet under det gångna decenniet.

Vi vill till slut erinra om att anslaget till Weibullsholm sedan budgetåret
1952/53 i stort sett legat fast, och att därför graden av kostnadstäckning
efter hand minskat. Denna kan för nu innevarande budgetår beräknas till
blott 16,7 procent mot 33,0 procent för tio år sedan. Med utgångspunkt
från de principer, som 1953 års växtförädlingsutredning framlade, har vi vid
vär beräkning av anslagsäskandet för budgetåret 1961/62 ansökt om ett bidrag
om 540 000 kr. Huruvida ett oförändrat statsbidrag av ca 200 000 kr.
skall — mot bakgrunden av de omständigheter, som nyss anförts — visa
sig på något längre sikt tillräckligt är svårt att bedöma, innan erfarenheter
vunnits av det nya systemet. Vid avvägningen av statsbidragen för budgetåret
1961/62 måste emellertid tagas i beaktande, att under ifrågavarande budgetär
medel, härflytande från inbetalda växtförädlingsavgifter, endast i ganska

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

obetydlig omfattning kommer att bli tillgängliga. Våra intäkter av växtföradlingsavgifter
avseende höstutsäde 1961 kan med ledning av 1957 års promemoria
beräknas till i genomsnitt ca 50 000 kr. Budgetåret 1961/62 måste
därför ses som ett övergångsår. Detta bör för Weibullsholms växtförädlingsanstalts
del innebära, att ett förhållandevis högre bidrag än det nu utgående
beviljas för nästa budgetår.

Lantbruks styrelsen berör i sitt remissyttrande jämväl en budgetteknisk
fråga. Skulle plombering endast få genomföras av statens centrala
frökontrollanstalt och behöriga lokala frökontrollanstalter, synes det lantbruksstyrelsen
nödvändigt, att garantier skapas för att vid utarbetande av
frökontrolltaxa endast kostnader, som är hänförliga till själva rutinkontrollarbetet,
kommer att beaktas. Fn sadan garanti torde enligt styrelsen endast
kunna skapas genom att metodforskning och utvecklingsarbete samt
upplysningsverksamhet och administration inom den statliga frökontrollen
erhåller särskilda anslag och rutinkontrollverksamhetens ekonomi renodlas.

Statskontoret finner det sannolikt, att vissa merkostnader uppkommer för
statsverket i samband med det nya systemets tillämpning, exempelvis vid
kontrollen över auktoriserad plombering och vid försöksodlingar för sortprövning.
I händelse sådana merkostnader av någon betydelse skulle uppkomma,
torde enligt ämbetsverket möjligheten böra hållas öppen att bereda
statsverket täckning därtör antingen genom ökade plomberingsavgifter eller
genom anlitande av upptagna växtförädlingsavgifter.

AB Findus påpekar i samband med behandlingen av den obligatoriska
statspiomberingen, att importörer av utsäde, vilka har för avsikt att
använda utsädet i egna odlingar eller i kontraktsodlingar, ej bör tvingas att
låta detta importerade utsäde genomgå plombering. Först sedan varan
marknadsföres i allmänna handeln bör enligt bolaget detta tvång gälla.

Vid sin kritik av förslaget att sammankoppla införandet av
växtförädlingsav giften med obligatorisk statsplombering
konstaterar Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening att plomberingstvånget ur kontrollsynpunkt obestridligen har sina
fördelar. Ur kontrollsynpunkt borde det å andra sidan — framhåller föreningen
vara tillfyllest om växtförädlingsavgiften baserades på handelsföretagens
rapporter till statens jordbruksnämnd. Riktigheten av ifrågavarande
uppgifter till nämnden bestyrkes av uppgiftslämnarens bokföring.

Vikten av att växtförädlingsföretagen resp. representanterna för utländska
förädlare tillhandahåller originalutsäden till skäliga priser
Iramhålles av AB Hallands frökontor och Skåne-Hallands utsädes AB. Sistnämnda
bolag anför sålunda.

Originalutsäde av flertalet av de mest försålda sorterna tillhandahålles
huvudsakligen av de helt eller delvis statsunderstödda växtförädlingsföretagen
eller av vederbörandes representanter. Övriga utsädesföretag är hänvisade
till att inköpa sitt behov av originalutsäde från dessa företag. Dessa
originalutsäden har helt eller delvis tillkommit genom allmänna medel och
dess produkter bör tinnas att köpa till marknadsmässiga priser av de som

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

liar intresse härför. Det ligger nära till hands, att originalutsädesföretag ur
konkurrenssynpunkt söker begränsa rätten till uppförökning genom att
stipulera särskilda försäljningsvillkor, slutnotera varorna eller annat. De nuvarande
förhållandena innebär viss osäkerhet och inger vissa farhågor för
framtiden, varför det är önskvärt, att dessa problem tages upp till närmare
granskning. Vi får därför hemställa, att undersökning snarast sker vad
gäller rätten för helt eller delvis statsunderstödda växtförädlingsföretag eller
vederbörandes representanter att i försäljningsvillkoren begränsa rätten
till uppförökning eller på annat sätt göra det omöjligt för andra utsädesföretag
eller intresserade personer att till marknadsmässiga priser köpa de
kvantiteter originalutsäden, som är förenligt med vederbörandes intressen.

Departementschefen

Växtförädlingen tillför vårt land högst betydande värden. Vid försök att
uppskatta det genom förädlingens samlade insatser åstadkomna mervärdet
för den totala skörden omkring år 1950 i förhållande till odlingsmaterialet
vid sekelskiftet har 1953 års växtförädlingsutredning anfört ett belopp
å närmare 200 miljoner kronor per år i 1950 års penningvärde. Även om
siffrorna är högst ungefärliga torde de dock ge en antydan om storleken
av de ekonomiska tillskott, som genom växtförädlingen tillföres hela jordbruksnäringen
och därmed också de enskilda jordbrukarna. Förutsättningar
för ytterligare produktivitetsökningar skapas fortlöpande genom att förädlingen
framvinner nytt växtmaterial, som ger kvalitativt eller kvantitativt
bättre avkastning eller äger större motståndskraft mot klimatiska påfrestningar
eller sjukdomsangrepp. Förädlingsverksamheten har också antytts
bland de åtgärder som jämlikt 1959 års riksdagsbeslut rörande vissa
nya riktlinjer för jordbrukets rationalisering (prop. 148; JoU 30; rskr.
284) bör särskilt beaktas för den fortsatta driftsrationaliseringen. I en annan
proposition till samma riksdag, nämligen nr 138 angående den resistensbiologiska
forsknings- och förädlingsverksamhetens organisation,
in. in., har angelägenheten av vidgade insatser beträffande en gren av växtförädlingsarbetet
blivit särskilt belyst. Jämväl inom övriga grenar av förädlingsverksamheten
finnes emellertid problem av betydande storleksordning,
som det är önskvärt att snarast lösa till gagn för inkomstbildningen inom
såväl jordbruket som trädgårdsodlingen. Det är naturligt att växtförädlingens
uppgifter blir speciellt framträdande i ett land som Sverige med
dess till följd av den geografiska utsträckningen och det nordliga läget
skiftande och i vissa hänseenden krävande odlingsbetingelser. Åtskilliga
odlingsproblem kan uppenbarligen lösas endast med hjälp av växtförädlingen.
Dess betydelse för att förebygga skördeskador till följd av otjänlig
väderlek förtjänar att särskilt påpekas.

Möjligheterna att genom förädlingsarbete nå åsyftade resultat är obestridligen
avhängiga av en lämpligt inriktad och rationellt bedriven utsädeskontroll.
Jag har därför vid behandlingen av spörsmålet om statens fortsatta
stöd åt växtförädlingen även upptagit frågan om en utvidgning av denna
kontroll.

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Växtförädling bedrives i vårt land blott i ringa utsträckning vid helstatliga
institutioner. Staten har emellertid sedan länge påtagit sig det ekonomiska
huvudansvaret för driften av vår största växtförädlingsinstitution,
Sveriges utsädesförening, vilken härigenom framstår såsom landets
officiella växtförädlingsanstalt. Statsbidraget till denna anstalt uppgår för
innevarande budgetår till 1 625 000 kronor. Förutom Sveriges utsädesförening
är det endast landets näst största växtförädlingsföretag, Weibullsholms
växtförädlingsanstalt, som åtnjuter mera betydande statsbidrag för
sin verksamhet. Statens bidrag till Weibullsholmsanstalten är för innevarande
budgetår 210 000 kronor. Sedan åtskilliga år tillbaka utgår vidare ett
mindre statsanslag till Algot Holmberg & söner aktiebolag i Norrköping
för dess arbeten med sojaväxtförädling. Övriga växtförädlingsföretag driver
sin verksamhet utan direkt statligt stöd. Viss vetenskapligt inriktad
verksamhet vid dessa har dock tidvis främjats med bidrag från jordbrukets
forskningsråd.

I det föregående har en ingående redogörelse lämnats för de problem,
som befunnits förknippade med frågan om hur växtförädlingen fortsättningsvis
bör finansieras, ävensom för de utredningar, som inom landet
gjorts i ämnet. Jämväl vissa internationella överväganden rörande skyddet
av växtförädlingsprodukter har tidigare berörts. I avvaktan på resultatet
av utredningsarbetet inom landet samt på utvecklingen av pågående internationella
samarbete har ett ställningstagande till frågorna om växtförädlingens
upprustning och om finansieringen av densamma bedömts böra uppskjutas.
Detta har medfört att vår inhemska växtförädlings resurser, såväl
vad beträffar Sveriges utsädesförening som andra förädlingsföretag, under
senare år inte ökat i den takt, som varit önskvärd bland annat för att sätta
förädlarna i stånd att nyttiggöra och vidareutveckla i Sverige liksom även
utomlands vunna nya forskningsresultat på ifrågavarande område. Visserligen
har en förstärkning av den resistensbiologiska förädlingsverksamheten
nyligen kunnat ske, men mera behöver satsas på denna och andra förädlingsgrenar,
inte minst för att tillgodose skilda landsdelars behov av för
dem speciellt lämpat växtmaterial. Statsbidraget till verksamheten vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt har av förenämnda skäl hållits oförändrat
sedan budgetåret 1953/54. Med tanke på denna anstalts värdefulla insatser
på växtförädlingsområdet är det av vikt att den ges möjligheter att ej blott
fullfölja utan även utvidga sin verksamhet. Sammalunda är förhållandet i
fråga om andra, mindre förädlingsföretag.

På grundval av föreliggande utredningsmaterial och efter överläggningar
inom jordbruksdepartementet med representanter för ett större antal berörda
myndigheter, institutioner och andra intressenter har tidigare återgivna
promemoria med förslag till ett nytt internt system för stöd åt växtförädlingen,
in. in. utarbetats inom departementet. Förslaget innebär, att omsättningen
i handeln av utsäde skall beläggas med en växtförädlingsavgift,
som skall komma växtförädlarna till godo. Som en första etapp föreslås att
avgiften skall avse stråsäd och trindsäd. Avgiften skall utgöra en krona per

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

deciton. Inflytande avgifter skall tillföras en fond, som användes för bidrag
till växtförädlarna efter Kungl. Maj :ts särskilda beslut. Varje växtförädlares
bidrag skall i huvudsak motsvara de avgifter, som influtit för hans sorter.
Avgifterna beräknas uppgå till 1,5 miljoner kronor per år.

Promemorian innehåller vidare förslag i kvalitetsbefrämjande syfte. Statsplombering
föreslås bli obligatorisk för — som en första etapp — utsäde av
stråsäd och trindsäd som försäljes i handeln.

Såsom grundbelopp för stödet åt växtförädlingen skall alltjämt utgå statsbidrag
över statsbudgeten totalt sett motsvarande vad som för närvarande
för ändamlået anvisas över denna budget.

Huvudpunkterna i promemorieförslaget har godtagits av den övervägande
delen av remissinstanserna. För egen del anser jag, att förslaget i allt
väsentligt innebär en tillfredsställande lösning av växtförädlingens aktuella
upprustningsproblem. Såsom framhållits i departementspromemorian är
förslagets syfte att åstadkomma ett system, enligt vilket landets växtförädling
utan uppskov kan förses med avsevärt förstärkta resurser. Huruvida
och i vilka hänseenden ett dylikt system framdeles kan behöva ändras
med hänsyn till en blivande konvention på området, blir givetvis beroende
på de fortsatta internationella överläggningarna. Även om sedermera
skulle uppkomma ett läge, där man har att inom landet tillämpa
ett skyddssystem av immaterialrättslig typ, kommer ett kompletterande finansieringssystem
— exempelvis sådant som det föreslagna interna — att
under en ganska avsevärd övergångstid fylla ett för den svenska växtförädlingen
angeläget behov. Såsom påpekats i departementspromemorian
kommer nämligen en blivande konvention av allt att döma i princip endast
att avse sortnyheter, som framvinnes efter det konventionen trätt i
tillämpning. Sagda övergångstid har av styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt
beräknats till 10—15 år räknat från konventionens ikraftträdande.
Det kan vidare förtjäna omnämnas, att skydd enligt huvudbestämmelserna
i konventionsutkastet på förädlarhåll anses bli svårt att erhålla
i fråga om den stora massan av korsbefruktande växtslag, vilket sammanhänger
med dessa växtslags relativt sett variabla karaktär och därav
följande vanskligheter att bland annat åstadkomma en klar beskrivning
av sorternas särskiljande egenskaper. Bland våra viktigaste korsbefruktande
åkerbruksväxter märkes råg samt flertalet vall- och oljeväxter.

Jag tillstyrker alltså att det nya, anslagsanvisningarna över statsbudgeten
kompletterande finansieringssystemet, kombinerat med obligatorisk officiell
plombering, genomföres. De nya reglerna — vilka jag förordar skall överensstämma
med förslagen i 1960 års departementspromemoria med de smärre
jämkningar jag föreslår i det följande — bör gälla från och med den 1 juli
1961.

En punkt i det remitterade departementsförslaget, som föranlett delade
meningar bland remissorganen, gäller spörsmålet, huruvida möjlighet skall
finnas atl auktorisera vissa utsädesföretag alt utföra officiell plombering.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Enligt promemorian skall plomberingen ombesörjas av frökontrollorganisationen.
Enskilda utsädesföretag, som har ändamålsenliga resurser, föreslås
dock kunna av lantbruksstyrelsen auktoriseras för utförande av officiell
plombering. På åtskilliga håll avvisas tanken på auktorisation i någon form.
Andra remissorgan — i första hand företag som anser sig kunna komma i fråga
för auktorisering — framhåller att ett öppnande av sagda möjlighet är en
förutsättning för deras tillstyrkande av den obligatoriska statsplomberingen.
Mot promemorieuttalandet om auktorisation anföres bland annat, att
auktoriserade företag kan komma att missbruka den erhållna särställningen.
Flera remissinstanser anlägger även rättvisesynpunkter på frågan
och anser, att alla utsädesföretag bör få arbeta under samma villkor i fråga
om kostnaderna för utsädeskontrollen. Eftersom auktorisation knappast
kan förlänas alla, som äger erforderliga resurser och underkastar sig den
förutsatta statliga kontrollen —- en utveckling som skulle medföra att frökontrollorganisationen
fick successivt inskränka sin verksamhet — hävdas
att inget utsädesföretag bör auktoriseras. De däremot som förordar möjlighet
till auktorisation framhåller bland annat lämpligheten av att utnyttja de
frökontrollaboratorier och andra resurser, som redan finnes uppbyggda hos
större enskilda företag. Häremot anför styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
att större delen av dessa enskilda kontrollresurser användes
för sådant förberedande analysarbete, som företagen har intresse av
att själva utföra, oavsett vem som verkställer plomberingen.

Innan jag närmare anger mina synpunkter på auktorisationsfrågan, vill
jag anvisa ett praktiskt förfarande, som lämpligen bör kunna tillämpas i
vissa av de här åsyftade fallen utan att därför något avsteg göres från huvudprincipen
att frökontrollorganisationen ensam skall handha den officiella
plomberingen. Mellan sagda organisation och företag med större utsädesförsäljning
bör kunna träffas överenskommelse om att företagets egna
resurser i viss utsträckning skall utnyttjas av vederbörande frökontrollorgan
i och för statsplomberingsverksamheten. Vid en dylik anordning
uppkommer givetvis kostnadsbesparingar för frökontrollorganisationen.
Dessa besparingar bör komma vederbörande företag till godo till exempel genom
rabattering av plomberingstaxorna. I anslutning härtill bör nämnas
att systemet med kvantitetsrabatter behöver underkastas en mera allmän
översyn. Denna torde ankomma på de av mig, efter Kungl. Maj :ts uppdrag,
under fjolåret tillkallade sakkunniga för utredning rörande ny förläggningsort
för statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt
samt därmed sammanhängande frågor, bland annat sådana som rör
vissa regionala laboratoriers organisation och verksamhet.

Den restriktiva bedömning av auktorisationsfrågan, som kommit till uttryck
i åtskilliga remissvar, är förvisso motiverad. I departementspromemorian
har också som nyss omnämnts såsom huvudprincip angetts, att
plomberingen endast bör få verkställas av frökontrollorganisationen. Den
tidsmässiga samordningen av de båda systemen med växtförädlingsavgift
och obligatorisk officiell plombering, som av uppbördstekniska skäl be -

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

dömts erforderlig, medför emellertid att det sistnämnda systemet genomföres
under en för statens centrala frökontrollanstalt känslig tidpunkt. Anstaltens
resurser kan — särskilt innan nybyggnaderna för fältkontrollavdelningen
och Skånefilialen i Lund hunnit färdigställas komma att bli
ganska ansträngda, med försämrade servicemöjligheter som följd, därest
en oinskränkt obligatorisk statsplombering nu införes.

Med hänsyn till nämnda omständigheter vill jag förorda, att en auktorisationsmöjlighet
skall finnas under viss övergångstid. Längden av en
eventuellt meddelad auktorisation — vilken bör komma i fråga endast i
särskilda undantagsfall — skall bestämmas med hänsyn till den tid, som
beräknas åtgå för frökontrollorganisationens upprustning till erforderlig
kapacitet. Den förberedande granskningen av ett auktorisationsärende bör
verkställas av statens centrala frökontrollanstalt, som med eget yttrande
bör överlämna detsamma till lantbruksstyrelsen. Dennas beslut bör, om
auktorisation därigenom beviljas, underställas Kungl. Maj :t.

Beträffande villkoren för auktorisation bör dessa utformas inom ramen
för de bestämmelser, som i detta ämne föreslagits i departementspromemorian.
Utseendet å den plomb, som skall användas av det auktoriserade
företaget vid den officiella plomberingen, bör vara godkänd av lantbruksstyrelsen.
Bortsett från förekommande uppgift om företagets namn synes
plomb och plomberingsbevis ej böra skilja sig till utseendet från de vanliga
statsplomberna. Kostnaderna för den statliga kontroll, som skall ske beträffande
auktoriserat företag, bör såsom i promemorian förutsatts bestridas
av företaget.

En förutsättning för statsplombering — och därmed även för försäljning

_ av utsäde av stråsäd och trindsäd skall enligt vad i promemorian sägs i

princip vara, att utsädet är av sort som efter officiell prövning befunnits
lämplig för odling här i landet eller för export. Då en dylik bestämmelse
inte bör införas med alltför kort varsel, förordas i promemorian en generell
dispens från densamma för en tid av ett år. Vid remissbehandlingen
har olika meningar framförts beträffande denna dispens. Jag anser för
min del en dispenstid av ett år vara ett minimum. Skulle denna tid framdeles
visa sig för kort, bör Kungl. Maj :t kunna förlänga densamma med ett
eller högst två år. I detta sammanhang vill jag påpeka att lantbruksstyrelsen
givetvis är oförhindrad att föreskriva att under dispenstiden skall på
plomberingsbevisen finnas en uppgift om huruvida det plomberade utsädet
är av sort som uppförts på rikssortlistan.

Enligt promemorieförslaget skall vidare lantbruksstyrelsen, efter det att
tiden för nyssnämnda generella dispens utgått, äga beträffande visst växtslag
medge, att statsplombering får ske oberoende av utsädets sort. Sistnämnda
dispensmöjlighet är avsedd att utnyttjas endast i bristsituationer.
I enlighet med framkomna önskemål vill jag förorda att dispensmöjligheten
inte nödvändigtvis skall behöva utnyttjas beträffande hela växtslaget
utan kunna inskränkas till viss sort eller vissa sorter.

Vid remissbehandlingen har vissa särskilda synpunkter och yrkanden

10 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

framförts också beträffande den till lantbruksstyrelsen knutna originalutsädesnämndens
prövningsregler m. m. Såsom antytts i promemorian kommer
hithörande spörsmål sannolikt att behöva omprövas i samband med
ratifikation av en blivande konvention beträffande skydd av växtförädldngsprodukter.
Under sådant förhållande synes prövningsprinciperna och
formerna för nämndens verksamhet kunna tills vidare bibehållas oförändrade.
Dock måste en anpassning av verksamheten ske med hänsyn till den
genom det nya systemets införande ökade arbetsbelastningen.

Vid fördelningen av medel ur växtförädlingsfonden kan enligt promemorian
bidrag utgå även till en utländsk förädlares representant här i landet.
Något krav på att sagda förädlares hemland medger svenska växtförädlare
motsvarande förmån uppställes inte. Häremot har invändningar
riktats vid remissbehandlingen. Även jag finner övervägande skäl tala för
att krav på reciprocitet uppställes. Där sådan saknas, bör de medel som
influtit genom avgift å den utländska förädlarens utsädessorter få användas
på samma sätt som föreslås beträffande andra fondmedel, vilka ej kan
fördelas enligt huvudprincipen. De bör sålunda disponeras för stöd över
jordbrukets forskningsråd åt växtförädlingen i allmänhet.

Jag vill härefter framföra mina synpunkter i anledning av vissa, vid remissförfarandet
berörda, speciella spörsmål, ehuru jag inte avser att därigenom
förorda någon ändring av departementspromemorians förslag i ifrågavarande
avseenden.

Vissa frökontrollanstalter har särskilt behandlat frågan om den tid, inom
vilken de skall debitera och uppbära växtförädlingsavgift. Enligt min
mening bör härvidlag samordning ske med inkasseringen av sådana avgifter
för utförda åtgärder, som anstalterna äger uttaga. Någon viss tidsfrist
synes inte böra föreskrivas, utan arbetet bör inpassas i arbetsrutinen
på ett så rationellt sätt som möjligt. Att anstalterna påtager sig detta arbete
utan särskild ersättning bör uppställas som villkor för vinnande av behörighet
att verkställa statsplombering. — Det må framhållas, att deklarationsskyldighet
inte skall föreligga, då plombering utföres av frökontrollanstalt.

Aktiebolaget Findus har anfört, att importör av utsäde, vilken har för
avsikt att använda utsädet i egna odlingar eller i kontraktsodlingar, ej bör
tvingas att låta detta undergå plombering. I anledning härav vill jag uttala,
att med den föreslagna utformningen av bestämmelsen i fråga blir
importören skyldig att låta plombera utsädet endast då han säljer detta
vidare till odlare. Det torde i sammanhanget böra erinras om att införandet
av obligatorisk statsplombering och av skyldigheten att erlägga växtförädlingsavgift
möjligen kan leda till någon ökning av direktförsäljningen
av okontrollerat utsäde från utlandet till jordbrukare inom landet. Även
om denna risk förefaller ganska ringa, bör utvecklingen uppmärksamt
följas av vederbörande myndigheter, så att lämpliga motåtgärder kan vidtagas
i god tid, om tendenser i antydd riktning skulle skönjas.

För att bestrida merkostnader som följd av det genom det nya systemets

147

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

tillkomst ökade arbetet med officiell sortprövning beräknas i promemorian
ett belopp av 75 000 kronor nu vara erforderligt. Detta belopp förutsattes
inrymmas i anslaget Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Lokal och fast försöksverksamhet. Ett flertal remissorgan har understrukit
angelägenheten av en anslagsförstärkning till sortförsöksverksamheten
och därvid påpekat att de medel, som för närvarande står till sortprövningens
förfogande, är så begränsade att de endast täcker en mindre del av de
faktiska kostnaderna. Jag torde få återkomma till detta spörsmål vid anmälan
senare denna dag av frågor angående upprustning av forskning, försök
och högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena.

Enligt departementspromemorian bör rikssortlistans terminologi äga
vitsord därest frågor uppkommer om vilka växtslag, som skall betraktas
som stråsäd respektive trindsäd. Ett par remissorgan har uttalat önskemål
om att matbönor (bruna bönor) i rikssortlistan överflyttas från sin nuvarande
placering bland köksväxterna till trindsäd. Jag anser att originaluisädesnämnden
bör närmare överväga detta spörsmål. — Vad som i dettå
sammanhang föreslås beträffande utsäde av stråsäd och trindsäd bör givetvis
även avse utsäde av dessa växtgrupper ingående i blandsäd.

Härefter övergår jag till att behandla frågan om medelsanvisning under
olika anslag å driftbudgeten för budgetåret 1961/62, avsedda för statsstöd
åt växtförädlingen. I detta sammanhang bör först erinras om att, på grund
av det nya finansieringssystemets konstruktion, allenast ett beslut om fördelning
av medel ur växtförädlingsfonden kommer att meddelas under nästa
budgetår, nämligen under första kvartalet 1962. De då för fördelning tillgängliga
medlen torde komma att bli relativt begränsade, emedan beslutet
i fråga skall avse belopp som influtit på grundval av plomberingar under
sista halvåret 1961. Under senare hälften av ett kalenderår är plomberingsverksamheten
normalt mindre omfattande. En uppskattning av vilka belopp,
som kan förväntas bli utbetalade till exempelvis Sveriges utsädesförening och
W. Weibull aktiebolag vid sagda fördelningstillfälle, är mycket vansklig
att utföra. Sannolikt kommer belopp om mellan 100 000 och 200 000 kronor
att utgå till vartdera av de båda angivna förädlingsföretagen.

Anslagen å driftbudgeten till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å
Weibullsholm samt till de av Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna
förädlingsarbetena med sojaväxter föreslår jag skola för nästa budgetår
upptagas med samma belopp som för innevarande budgetår, eller med
210 000 kronor respektive 20 000 kronor.

Vid behandlingen av budgetanslaget till Sveriges utsädesförening vill jag
först erinra om att under år 1960 tillsattes en särskild utredning rörande
denna förening, 1960 års Svalövsutredning. Denna har bland annat att bedöma
de ekonomiska och organisatoriskt-tekniska spörsmål, som väntas
uppkomma vid utsädesföreningen i samband med att systemet med växtförädlingsavgift
införes. Förslag från utredningen beträffande regler för användningen
av de medel, som beräknas komma att tilldelas föreningen ur
växtförädlingsfonden under budgetåret 1961/62 torde kunna förväntas i god

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

tid iöre Kungl. Maj :ts fördelningsbeslut. Därest så skulle befinnas erforderligt
kominer jag att föreslå att utredningens nyssberörda förslag i ifrågakommande
delar underställes riksdagen.

Utsädesföreningens yrkanden att nya ordinarie tjänster skall inrättas nästa
budgetår kan jag inte tillstyrka. Däremot vill jag framlägga förslag om
lönereglering per den 1 juli 1961 av ett flertal befattningar hos föreningen.
De ändrade lönegradsplaceringarna av ifrågavarande tjänster har efter överläggningar
mellan företrädare för jordbrnks- och civildepartementen samt
vederbörande personalorganisationer godtagits av organisationerna.

Förslaget till löneregleringar innebär bland annat att åtta i Ao 26 nu plaperade
befattningar som avdelningsföreståndare — därav två vars innehavare
tillika är filialföreståndare — utbytes mot sådana tjänster i Bo 1.
Kompetenskraven för erhållande av dylika befattningar bör därvid ändras,
så att de kommer att motsvara kompetenskraven för laborator vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Vidare förordas att en överassistenttjänst
i Ao 23, vars innehavare förestår rotfruktsavdelningen, skall
utbytas emot en befattning som avdelningsföreståndare i Ao 26. Två tjänster
som tilialföreståndare, nämligen de som är avsedda för föreståndarna för
Västgöta- respektive östgötafilialerna, föreslås uppflyttade från Ao 23 till
Ao 24, varjämte en tjänst som förste kemist i Ao 23 bör ändras till sådan
tjänst i Ao 24. Som kompetenskrav för sistnämnda tjänst bör uppställas
minst licentiatexamen inom vederbörande ämnesområde. Två förste assistenttjänster
i Ao 21 avses omändrade till överassistenttjänster i Ao 23.
De åsyftade båda tjänsterna är placerade på råg- och potatisavdelningen
respektive vallväxtavdelningen. Härjämte föreslås en assistentbefattning i
Ao 19 utbytt mot en tjänst som förste assistent i Ao 21. Tjänsten som kamrer
i Ao 17 bör uppflyttas till Ao 19. Vidare bör en tjänst som förste avdelningsbiträde
i Ao 7 omändras till en befattning som fotograf i Ao 9.
Vederbörliga ändringar bör härefter göras i utsädesföreningens tjänsteförteckning.

Ökningen av de direkta lönekostnaderna för föreningen i anledning av
vad nyss föreslagits torde för budgetåret 1961/62 uppgå till cirka 75 000
kronor. I syfte att täcka vissa av den allmänna kostnadsstegringen föranledda
utgiftsökningar vid föreningen vill jag härutöver förorda en anslagsuppräkning
av 200 000 kronor. Jag föreslår sålunda, att anslaget över budgeten
till Sveriges utsädesförening totalt ökas med 275 000 kronor till
1 900 000 kronor.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att det i samband med handläggningen
av några till Kungl. Maj :t inkomna ansökningar i pensionsärenden
uppmärksammats, att vissa särskilda pensionsminskningar uppkommit för
anställda vid Sveriges utsädesförening på grund av att föreningen saknat
medel att erlägga engångsavgifter. Föreningen bör enligt min mening äga att
i viss utsträckning erlägga sådana avgifter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min föredragning föreslagit
riksdagen vissa höjningar för nästa budgetår av anslagen till statens

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

centrala frökontrollanstalt för att täcka kostnader, som uppkommer i anslutning
till spörsmålet om uttagande av växtförädlingsavgifter. Sålunda
har för ändamålet upptagits under anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal 60 000 kronor samt under omkostnadsanslaget tillhopa
10 000 kronor. Däremot har några anslagshöjningar inte beräknats i statsverkspropositionen
för anstaltens ökade utgifter efter införandet av obligatorisk
statsplombering. Dessa kostnadsökningar kan heller inte nöjaktigt
överblickas, innan eventuellt uppkommande frågor om anlitande av vissa
förädlingsföretags laboratorieresurser m. m. samt om auktorisering av enskilda
utsädesföretag blivit avgjorda. På grund härav torde Kungl. Maj:t
sedermera böra lämna anstalten bemyndigande att överskrida vissa eljest av
Kungl. Maj :t maximerade anslagsposter med belopp, som motsvaras av
ökade inkomster av statsplomberingen.

På grundval av de vid departementspromemorian fogade författningsförslagen
har inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels förordning
om obligatorisk statsplombering av utsädesvara, dels förordning om
växtförädlingsavgift.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) antaga de inom jordbruksdepartementet utarbetade
förslagen till

a) förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvara
;

b) förordning om växtförädlingsavgift;

2) godkänna de i det föregående föreslagna grunderna beträffande
dispositionen av inflytande växtförädlingsavgifter;

3) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Bidrag till Sveriges utsädesförening ett anslag av
1 900 000 kronor;

b) till Bidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten
å Weibullsholm ett anslag av 210 000 kronor;

c) till Bidrag till förädlingsarbeten med sojaväxter ett
anslag av 20 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 1

Sammanställning över situationen i ett antal europeiska länder med avseende
å kontroll och förädlingsskydd i fråga om stråsädesslagen

Nation	Offentlig prövning	Offentlig sortlista	Offentlig plombering	Anmärkningar
Belgien	Ja, relativt väl utbyggd	Ja, tvingande och uteslutan-de ej godkän-da sorter	Ja, obligatorisk	Förädlaren förbehålles en an-del av marginalen vid försälj-ning av efterodling. Recipro-citet krävd för licensbetalning för utländska sorter, men lä-get för dagen oklart. Föräd-ling huvudsakligen i statlig regi.
Danmark	Ja, väl utbyggd	Ja, men ej av tvingande karaktär	Ja, men ej obli-gatorisk	Förädling bedrives i såväl kooperativ som enskild regi. Förädlingen åtnjuter inget of-ficiellt skydd. Utländska sor-ter, främst svenska, odlas i betydande utsträckning.
Finland	Ja, väl utbyggd	Ja, men ej av tvingande karaktär	Ja, men ej obli-gatorisk	Förädling bedrives såväl i statlig som i privat regi utan officiellt skydd. Svenska sor-ter odlas i betydande ut-sträckning.
Frankrike	Ja, men ej om-fattande	Ja, tvingande och uteslutan-de ej godkän-da sorter	Ja, men ej obli-gatorisk	Skyddet är ordnat på privat basis men på grundval av officiell sortlista och varu-märkesregistrering i privat regi. Firmorna »cleara» licens-avgifter till varandra genom en semiofficiell organisation. Rättsskyddet är ej fullt till-fredsställande, då en hel del företag står utanför samarbe-tet. Förädling i statlig och en-skild regi.
Holland	Ja, väl utbyggd	Ja, tvingande och uteslutan-de ej godkän-da sorter	Ja, obligatorisk	Rättsskyddet ordnat genom speciallagstiftning, baserad på obligatorisk plombering, officiell indragning av licens-avgifter och utbetalning till förädlarna i proportion till plomberad kvantitet. Reci-procitet kräves f. n. beträf-fande utländska sorter. För-ädling i statlig och enskild regi.
Norge	Ja, väl utbyggd	Ja, men ej tvingande	Nc!, men viss £ kontroll av ut-sädet	Skydd för växtförädlingspro-duktcr existerar ej. Förädling sker i statlig regi vid lant-brukshögskolan. Utländska sorter, främst svenska, odla i stor omfattning.

2''

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 dr 1961

Nation	Offentlig prövning	Offentlig sortlista	Offentlig plombering	Anmärkningar
Schweiz	Ja, ej omfat-tande	Ja, men ej tvingande	Ja, men ej obli-gatorisk	Något egentligt skydd finnes ej. Förädling endast vid uni-versiteten. Utländska sorter accepteras efter prövning men åtnjuter ej rättsskydd. För brödspannmål dock visst stöd genom att utsädet sub-ventioneras.
Storbritan-nien och Irland	Ja, ej omfat-tande	Ja, men ej tvingande	Ja, men ej obli-gatorisk	Egentligt skydd existerar ej. Förädling av stråsäd bedrives i statlig och enskild regi men ej i större omfattning. Den frivilliga plomberingen ger ett visst stöd åt förädlarna ge-nom att originalutsäde i regel brukas för »Gertified seed». Utländska sorter, även sven-ska, odlas i betydande ut-sträckning.
Sverige	Ja, väl utbyggd	Ja, men ej tvingande	Ja, men ej obli-gatorisk	Skydd beredes växtförädling-en i viss utsträckning genom statligt stöd. Förädlingen be-drives huvudsakligen i en-skild regi. Dock kan den största förädlingsanstalten sägas ha halvstatlig karaktär.
Väst- tyskland	Ja, väl utbyggd	Ja, tvingande och uteslutan-de ej godkän-da sorter	Nej, men obliga-torisk plombe-ring i enskild regi	Förädlaren erhåller skydd därigenom att i princip allt utsäde, som försäljes, skall vara plomberat och odlat un-der hans överinseende och på licens. Reciprocitet kräves i princip för utländska föräd-lingar. Statlig grundforsk-ning. Egentlig förädling hu-vudsakligen i enskild regi.
Österrike	Ja, i viss om-fattning	Ja, tvingande och uteslutan-de ej godkän-da sorter	Ja, plombering obligatorisk	I Österrike drives växtföräd-ling huvudsakligen av priva-ta förädlare. Skyddet baseras på ett licensavgiftssystem. Utländska sorter odlas i be-tydande omfattning. För att dessa skall åtnjuta skydd krä-ves reciprocitet eller att ut-ländsk förädlare skapar ar-betsgemenskap med en öster-rikisk representant, som tager hand om förökningen

Bilaga 2

Sammanställning över utsädesplomberingama av olika utsädesslag 1948/1949 —1953/1954

Plomberingssiffroma angiver 6-årsmedeltal av plomberingarna vid statens centrala frökontrollanstalt, de lokala anstalterna i Linköping, Skara och

Örebro samt vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Växtslag	Total utsädes- kvantitet, deciton	Plomberad utsädes- kvantitet, deciton	Plomberad kvantitet i procent av totala ut-sädeskvan-titeten	Utsäde plom-berat som orginalvara	Utsäde plom-berat med kontrollod-lingsbevis	Utsäde plom- berat som kvalitetsvara	Utsäde plom- berat som vanlig bruks-vara	Utsäde berat m plomb»	plom- Vnnan
deci- ton	pro- cent	deci- ton	pro- cent	deci- ton	pro- cent	deci- ton	pro- cent	deci- ton	pro- cent
	379 740	56 871	13,3	31653	55,7	1667	2,9	7 361	12,9	4 804	8,4	11386	20,0
	249 440	34 721	13,4	8142	23,4	8 751	25,2	5812	16,7	3 944	11,4	8 072	23,2
	391180	153 831	36,7	31234	20,3	8 416	5,5	36343	23,6	72 077	46,9	5 761	3,7
	1 129 480	337 922	29,8	38 272	11,3	34 984	10,4	86 685	25,7	165 312	48,9	12 669	3,7
	251840	135 941	53,1	24 729	18,2	9 754	7,2	28 006	20,6	69 910	51,4	3 542	2,6
	56 020	40 107	72,9	3199	8,0	1404	3,5	9447	23,6	22 558	56,2	3 499	8,7
Handels- och diverse växter..	38218	30 773	89,0	6 052	19,7	606	2,0	16673	54,2	5727	18,6	1715	5,6
Rödklöver..................	52 500	15 844	30,2	1,170	7,4	311	2,0	6154	38,8	7 867	49,7	342	2,2
Andra vallbaljväxter........	14 000	8166	58,3	176	2,2	83	1,0	2 693	33,0	5100	62,5	114	1,3
	55 000	21919	39,9	645	2,9	592	2,7	6 780	30,9	13 424	61,2	478	2,2
Andra vallgräs..............	14 400	7 067	49,1	780	11,0	508	7,2	3 488	49,4	2129	30,1	162	2,3
Rotfrukter..................	6 850	7 066	103,2	3 748	53,0	1635	23,1	1388	19,6	281	4,0	14	0,2

Anm. I siffrorna har ej korrigeringar för utsädesvara, som efter
ring i vissa fall, d.v.s. att ett parti efter att ha försålts blir

plombering exporterats, kunnat göras. Vidare föreligger risk för dubbelplombeföremål
för omplombering, varvid kvantiteten på nytt kommer in i statistiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

4‘

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 3

Det totala, årliga utsädesbehovet och genom handeln
omsatta kvantiteter (deciton)

Utsädesslag	Totala årliga utsädes- behovet, deciton	Utsäde omsatt i allmänna handeln
1955/1956	1956/1957
stats- plomberat	icke stats-plomberat	stats- plomberat	icke stats-plomberat
Fodermärgkål ..............	\|	82	63	103	77
Lin ...................	i 30 000	460	5 753	911	4 463
Korsblomstriga oljeväxter____	1 1	16 414	2 203	10 166	1180
Havre............	1096 000	415 691	145 985	444 297	102 406
Korn ................	430 000	206 962	68 356	214 394	71904
Vårvete............	440 000	134 690	47 104	180 191	51652
Höstvete ..............	433 000	94 480	36 226	90 380	40 895
Håg........................	241000	38 363	27 223	46 720	26 866
Trindsäd ............	56 000	36133	13 311	36 755	12 075
Blandsäd ...........	646 000	—	54 628	—	42111
Vallbaljväxter..........	66 000	20 330	55 317	13 704	5 788
Timotej ..............	55 000	22 702	4 807	24 546	5 415
Övriga vallgräs .............	14 000	8 537	3 694	9 419	3 451
Biandfrö ...............	—	—	11762	—	11086
Foderbeta............		4 947	_	4 613
Kålrot och rova .........	j* b UUU )	626	—	539	_
Summa	3 513 000	1000 417	426 432	1 076 738	379 369
Vårstråsäd tillhopa........	1966 000	757J543	261 445	838 882	225 962

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

5''

Bilaga 4

I allmänna handeln omsatta kvantiteter i procent av
totala, årliga utsädesbehovet

Utsädesslag	1955/1956		1956/1957		Medeltal
	Stats- plom- berat	Icke stats- plom- berat	Rest	Stats- plom- berat	Icke- stats- plom- berat	Rest	Stats- plom- berat	Icke stats- plom- berat	Rest
Fodermärgkål ............ Lin......................	j _			37,3	19,1	43,6	37,3	19,1	43,6
Korsblomstriga oljeväxter.. Havre....................	37,9	13,3	48,8	40,5	9,3	50,2	39,2	11,3	49,5
Korn ....................	48,1	15,9	36,0	49,9	16,7	33,4	49,0	16,3	34,7
Vårvete..................	30,6	10,7	58,7	41,0	11,7	47,3	35,8	11,2	53,0
Höstvete ................	21,8	8,4	69,8	20,9	9,4	69,7	21,3	8,9	69,8
Råg......................	15,9	11,3	72,8	19,4	11,1	69,5	17,6	11,2	71,2
Trindsäd ................	64,5	23,8	11,7	65,6	21,6	12,8	65,1	22,7	12,2
Blandsäd ................	—	8,5	91,5	—	6,5	93,5	—	7,5	92,5
Vallbaljväxter............	30,8	8,1	61,1	20,8	8,8	70,4	25,8	8,4	65,8
Timotej ..................	41,3	8,7	50,0	44,6	9,8	45,6	43,0	9,2	47,8
Övriga vallgräs ...........	61,0	26,3	12,7	67,3	24,7	8,0	64,2	25,5	10,3
Biandfrö..................	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Foderbeta................	1 92,9			85,9	_	_	89,4	_	_
Kålrot och rova .......... Samtliga växtslag	I 28,5	12,1	59,4	30,7	10,8	58,5	29,6	11,4	59,0
Vårstråsäd tillhopa........	38,5	13,3	48,2	42,7	11,5	45,8	40,6	12,4	47,0

6''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 5

1955/1956

I handeln omsatta utsädeskvantiteter samt kvantiteterna av sorter
och stammar tilhörande olika förädlare (deciton)

Utsädesslag	I handeln	Av sorter och stammar tillhörande		Övriga
	kvanti- teter	Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmberg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Skåne Hallands utsädes AB	sorter och stammar
Fodermärgkål ....	145	_	_	_			145
Lin..............	6213	2 513	—	—	_		3 700
Korsblomstriga oljeväxter......	18 617	13 125	1198		1232		3 062
Havre............	561676	487 092	35409	37 765	—	—	1410
Korn ............	275 318	85 647	169660	7 037	—	247	12 727
Vårvete..........	181 794	21819	158 505	—	—	_	1470
Höstvete ........	130 706	52 238	78 432	—	—	_	36
Råg..............	65 586	49188	14909	21	—	_	1468
Trindsäd ........	49 444	29212	10 387	40	608	_	9197
Blandsäd ........	54 628	—	—	—	_	_	54 628
Vallbal j växter____	25 647	6 821	1062	89	579	_	17 096
Timotej..........	27 509	7 279	662	—	228	_	19340
Övriga vallgräs ...	12 231	4 228	2 215	—	2 326	—	3 462
Biandfrö .........	11762	—	—	—	—	_	11762
Foderbeta........	4 947	321	825	661	688	122	2 330
Kålrot och rova ..	626	49	337	62	43	39	96
Summa	1426 849	759532	473 601	45 675	5 704	408	141929

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 6

1956/1957

I Imintelii omsatta utsädeskvantiteter samt kvantiteterna av sorter
och stammar tillhörande olika förädlare (deciton)

Utsädesslag	I handeln	Av sorter och stammar tillhörande		Övriga
	omsatta kvanti- teter	Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmherg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Skåne— Hallands utsädes AB	och stammar
Fodermärgkål ----	180	—	—	—	—	—	180
Lin..............	5374	1025	—	—	—	—	4 349
Korsblomstriga oljeväxter......	11346	8183	351	—	625	—	2187
Havre............	546 703	476883	40 659	23751	—	—	5410
Kom ............	286298	90 285	168 377	7 350	—	580	19706
Vårvete..........	231843	18 068	212 841	—	—	—	934
Höstvete ........	131275	75 716	55 559	—	—	—	0
Råg..............	73586	57 276	15 317	—	—	—	993
Trindsäd ........	48 830	28375	11848	9	685	—	7 913
Blandsäd ........	42111	—	—	—	—	—	42111
Vallbaljväxter----	19492	5156	1 522	70	395	—	12 349
Timotej ..........	29961	7 770	936	—	346	—	20909
Övriga vallgräs ...	12 870	5 303	1868	—	2 601	—	3 098
Biandfrö..........	11086	—	—	—	—	—	11086
Foderbeta........	4 613	287	887	737	787	in	1804
Kålrot och rova ..	539	35	319	6	16	24	139
Summa	1456 107	774 362	510 484	31923	5 455	715	133168

8''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 7

1955/1956

Kvantiteterna av de olika förädlamas sorter och stammar uttryckta i
procent av i handeln omsatta kvantiteter utsäde

Utsädesslag	Av sorter och stammar tillhörande	Övriga sorter och stammar
Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmberg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Skåne Hallands utsädes AB
Fodermärgkål ..............	—	_	_	. .	_	100,0
Lin........................	40,4	—	—	—	—	59,6
Korsblomstriga oljeväxter....	70,5	6,4	—	6,6	—	16,5
Havre....................	86,7	6,3	6,7	—	—	0,3
Korn ......................	31,1	61,6	2,6	—	0,1	4,6
Vårvete...................	12,0	87,2	—	—	_	0,8
Höstvete ..................	40,0	60,0	—	—	_	0,0
Råg........................	75,0	22,8	—	—	_	2,2
Trindsäd ..................	59,1	21,0	0,1	1,2	_	18,6
Blandsäd ..................	—	—	—	—	_	100,0
Vallbaljväxter..............	26,6	4,1	0,3	2,3	_	66,7
Timotej ....................	26,5	2,4	—	0,8	_	70,3
Övriga vallgräs..............	34,6	18,1	—	19,0	__	28,3
Biandfrö..................	—	—	—	—	—	100,0
Foderbeta..................	6,5	16,7	13,4	13,9	2,5	47,0
Kålrot och rova ............	7,8	53,9	9,9	6,9	6,2	15,3
Samtliga växtslag	53,2	33,2	3,2	0,4	—	10,0

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

9''

Bilaga 8

1956/1957

Kvantiteterna av de olika förädlamas sorter och stammar uttryckta i
procent av i handeln omsatta kvantiteter utsäde

Utsädesslag	Av sorter och stammar tillhörande	Övriga sorter och stammar
Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmberg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Skåne Hallands utsädes AB
Fodermärgkål ..............	—	—	—	—	—	100,0
Lin ........................	19,1	—	—	—	—	80,9
Korsblomstriga oljeväxter____	72,1	3,1	—	5,5	—	19,3
Havre......................	87,3	7,4	4,3	—	—	1,0
Kom ......................	31,5	58,8	2,6	—	0,2	6,9
Vårvete....................	7,8	91,8	—	—	—	0,4
Höstvete ..................	57,7	42,3	—	—	—	0,0
Håg........................	77,8	20,8	—	—	—	1,4
Trindsäd ..................	58,1	24,3	—	1,4	—	16,2
Blandsäd ..................	—	—	—	—	—	100,0
Vallbaljväxter..............	26,4	7,8	0,4	2,0	—	63,4
Timotej....................	25,9	3,1	—	1,2	—	69,8
Övriga vallgräs..............	41,2	14,5	—	20,2	—	24,1
Biandfrö....................	—	—	—	—	—	100,0
Foderbeta..................	6,2	19,2	16,0	17,1	2,4	39,1
Kålrot och rova ............	6,5	59,2	1,1	3,0	4,5	25,7
Samtliga växtslag	53,2	35,1	2,2	0,4	—	9,1

10''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 9

Allmänna svenska utsädesaktiebolagets andel i försäljningen av
Sveriges utsädesförenings sorter och stammar

Utsädesslag	Kvantiteter i deciton				I procent av i handeln om-satta kvantiteter
	1955/1956		1956/1957		1955/1956		1956/1957
	Original- vara	Övrig stats- plomberad vara	Summa	Original- vara	övrig stats-plomberad vara	Summa	Original- vara	Övrig stats- plomberad vara	Summa	Original- vara	övrig stats- plomberad vara	Summa
Fodermärg-kål ...... Lin........	203	113	316	221	74	295	8,1	4,5	12,6	21,6	7,2	283
Korsblomst-riga olje-växter ____	3 217	189	3 406	2 782	179	2 961	24,5	1,4	25,9	34,0	2,2	36,2
Havre......	39 041	30 525	69 566	33198	20 466	53 664	8,0	6,3	14,3	7,0	4,3	11,3
Korn ......	9 912	8 567	18 479	10 952	8 250	19 202	11,6	10,0	21,6	12,1	9,1	21,2
Vårvete____	5 540	2 081	7 621	6 063	2 047	8110	25,4	9,5	34,9	33,6	113	44,9
Höstvete ..	10 909	11617	22 526	12 296	6910	19 206	20,9	22,2	43,1	16,2	9,1	253
Råg........	10 225	1947	12172	12 736	2 741	15 477	20,8	4,0	24,8	22,2	43	27,0
Trindsäd ..	2 384	1614	3 998	2 709	1714	4 423	8,2	5,5	13,7	9,6	6,0	15,6
Vallbaljväx-ter ......	323	757	1080	342	838	1180	4,7	11,1	15,8	6,6	163	22,9
Timotej____	271	777	1048	263	690	953	3,7	10,7	14,4	3,4	8,9	123
Övriga vall-gräs ......	214	415	629	141	768	909	5,1	9,8	14,9	2,7	14,5	17,2
Foderbeta ..	228	93	321	210	77	287	71,0	29,0	100,0	73,2	26,8	100,0
Kålrot och rova ....	30	19	49	24	11	35	61,2	38,8	100,0	68,6	31,4	100,0
Summa	82 497	58 714	141 211	81937	44 765	126 702	10,9	7,7	18,6	10,6	5,8	16,4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 10

W. Weibull aktiebolags andel i försäljningen av Weibullsholms
växtförädlingsanstalts sorter och stammar

Utsädesslag	Kvant	iteter i	deciton				I procent av i handeln om-satta kvantiteter
V/x.''. siriotl •
1955/1956	1956/1957	1955/1956	1956/1957

	Original- vara	Övriga kvaliteter	Summa	Original- vara	Övriga kvaliteter	Summa	Original- vara	Övriga kvaliteter	Summa	Original- vara	Övriga kvaliteter	Summa
Fodermärgkål ..	—	—	—	—	—	—
Lin ............	—	—	—	—		—
Korsblomstriga
oljeväxter ....	—	629	629	—	114	114	—	52,5	52,5	—	32,5	32,5
Havre..........	4526	4 233	8 759	3368	4 226	7 594	12,7	12,0	24,7	8,3	10,4	18,7
Korn ..........	12 417	6 359	18 776	21 718	9 550	31 268	7,3	3,8	11,1	12,9	5,7	18,6
Vårvete........	15 402	7 362	22 764	25 751	8 574	34 325	9,7	4,6	14,3	12,1	4,0	16,1
Höstvete ......	37 321	2155	39 476	17 889	2166	20 055	47,5	2,8	50,3	32,2	3,9	36,1
Råg............	3 061	643	3 704	3 310	763	4 073	20,5	4,3	24,8	21,6	5,0	26,6
Trindsäd ......	2 047	605	2 652	2 349	578	2 927	19,7	5,8	25,5	198	4,9	24,7
Vallbaljväxter ..	559	59	618	600	328	928	52,6	5,6	58,2	39,4	21,6	61,0
Timotej ........	324	138	462	491	204	695	48,9	20,9	69,8	52,5	21,8	74,3
Övriga vallgräs..	1105	222	1327	693	661	1354	49,9	10,0	59,9	37,1	35,4	72,5
Foderbeta......	812	13	825	772	115	887	98,4	1,6	100,0	87,0	13,0	100,0
Kålrot och rova	227	110	337	192	127	319	67,4	32,6	100,0	60,2	39,8	100,0
Summa	77 801	22 528	100 329	77 133	27 406	104 639	16,4	4,8	21,2	15,1	5,4	20,5

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

12''

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 11

Export av utsäde utav Sveriges utsä desförenings och Weibullsholms
växtförädlingsanstalts sorter och stammar

Utsädesslag	1955/1956	1956/1957
Sveriges utsädes- förening	Weibulls-holms växt-förädling	Sveriges utsädes- förening	Weibulls-holms växt-förädling
Lin ............................	3 631	__	3 023
Korsblomstriga oljeväxter ......	491	—	266	_
Havre..........................	5 016	336	96 918	10 182
Korn .........................	4 462	11279	17187	5 073
Vårvete....................	8 903	139209	5 655	35123
Höstvete ......................	287	9 476	543	1276
Råg............................	869	—	478	102
Trindsäd ......................	128	98	2 450	5 232
Vallbaljväxter..................	20	—	2	6
Timotej.......................	2	—	752	25
Övriga vallgräs ................	62	10	152	376
Foderbeta......................	100	1181	200	454
Kålrot och rova................	—	179	—	93
Summa	23 971	161 768	127 626	57 942

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

13°

Bilaga 12

1955/1956

Beräknade licensavgifter (kronor) för de olika förädlama tillhöriga

sorter och stammar

Utsädesslag	Licens-avgift kr per deciton	Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmberg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Övriga sorter och stammar	Summa
	20			_	__	2 900	2900
Lin................	2	5 026	_	_	—	7 400	12 426
Korsblomstriga olje-	2	26 250	2 396		2 464	6124	37 234
	1	487 092	35409	37 765	—	1410	561 676
	1	85 647	169 660	7 037	—	12 974	275 318
	1	21819	158 505	—	—	1470	181794
	1	52 238	78 432	_	—	36	130706
Råg................	1	49188	14 909	21	—	1468	65586
	1	29 212	10 387	40	608	9197	49 444
	1	_	_	_	—	54 628	54 628
	10	68 210	10 620	890	5 790	170 960	256 470
	5	36 395	3 310	_	1140	96 700	137 545
Övriga vallgräs ....	6 6	25 368	13 290	—	13956	20 772 70 572	73 386 70572
	6	1926	4 950	3 966	4128	14 712	29682
Kålrot och rova Summa	7	343 888 714	2 359 504 227	434 50153	301 28387	945 472 268	4 382 1943749

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

14°

Bilaga 13

1956/1957

Beräknade licensavgifter (kronor) för de olika förädlama tillhöriga

sorter och stammar

Utsädesslag	Licens-avgift kr. per deciton	Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Algot Holmberg & söner AB	Otto J. Olson & sons AB	Övriga sorter och stammar	Summa
Fodermärgkål ......	20	—	—	_	_	3 600	3 600
Lin ................	2	2 050	—	—	—	8 698	10 748
Korsblomstriga olje-växter ..........	2	16 366	702	_	1250	4 374	22 692
Havre..............	1	476883	40 659	23 751	—	5 410	546 703
Korn ..............	1	90 285	168 377	7 350	—	20 286	286 298
Vårvete............	1	18 068	212 841	—	—	934	231843
Höstvete ..........	1	75 716	55559	—	—	—	131 275
Råg................	1	57 276	15 317	—	—	993	73 586
Trindsäd ..........	1	28 375	11848	9	685	7 913	48 830
Blandsäd ..........	1	—	—	—	—	42111	42111
Vallbaljväxter......	10	61560	15 220	700	3 950	123 490	194 920
Timotej ............	5	38 850	4 680	—	1730	104 545	149 805
Övriga vallgräs ____	6	31818	11208	—	15 606	18 588	77 220
Biandfrö............	6	—	—	—	—	66 516	66 516
Foderbeta..........	6	1722	5 322	4 422	4 722	11490	27 678
Kålrot och rova ....	7	245	2 233	42	112	1141	3 773
Summa	V c	889 214	543 966	36 274	28 055	420 089	1917 598

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 åt 1961

18*

Bilaga It

Allmänna svenska utsädesaktiebolagets licensavgifter (kronor) för
försäljningen av Sveriges utsädesförenings sorter och stammar

inom landet

Utsädesslag	Licensavgift kr. per deciton	1955/1956	1956/1967
	20		i: "-t*
	2	632	590
	2	6812 >	5922
	1	69566	53 664
	1	18 479	19 202
	1	7621	8110
	1	22 526	19206
Håg............................	1	12 172	15 477
Trindsäd........................	1	3 998	4423
	10	10800	11800
	5	5 240	4 765
	6	3 774	'' •v! 5 464 <
	6	1926	1 722
	7	343	245 ,1
Summa		i.- 163 889	150 580

16''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 15

W. W eib ull aktiebolags licensavgifter (kronor) för försäljningen av
Weibullsholms växtförädlingsanstalts sorter och stammar

inom landet

Ut sädesslag	Licensavgift kr. per deciton	1955/1956	1956/1957
Fodermärgkål ..................	20	. .	_
Lin ............................	2	—	_
Korsblomstriga oljeväxter ......	2	1258	228
Havre..........................	1	8 759	7 594
Kon» ..........................	1	18 776	31268
Vårvete........................	1	22 764	34 325
Höstvete ......................	1	39 476	20055
Råg............................	1	3 704	4 073
Trindsäd........................	1	2 652	2 927
Vallbaljväxter ..................	10	6180	9 280
Timotej ........................	5	2 310	3 475
Övriga vallgräs ................	6	7 962	8124
Foderbeta......................	6	4 950	5 322
Kålrot och rova................ Summa	7	2 359 121150	2 233 128 904

Kungi. Maj:t» proposition nr 9t åt 1961

Bilaga 16

Licensavgifter (kronor) för av Sveriges utsädesförenings och Weikidlsholms
växtförädlingsanstalts sorter och stammar exporterade kvantiteter

Utsädesslag	Licensav-	1955/1956		1956/1957
	gift kr. per deciton	Sveriges utsädes- förening	Weibulls- holms växtför- ädling	Sveriges utsädes- förenind	Weibulls- holms växtför- ädling
Lin ......................	2	7 262	—	6 046
Korsblomstriga oljeväxter..	2	982	—	532	—
Havre....................	1	5016	336	96 918	10182
Kom ....................	1	4462	11279	17 187	5 073
Vårvete ..................	1	8 903	139209	5 655	35123
Höstvete ................	1	287	9 476	543	1276
Råg......................	1	869	—	478	102
Trindsäd..................	1	128	98	2 450	5232
Vallbaljväxter............	10	200	—	20	60
Timotej ..................	5	10	—	3 760	125
Övriga vallgräs ..........	6	372	60	912	2 256
Foderbeta................	6	600	7 086	1200	2 724
Kålrot och rova .......... Summa	7	29 091	1253 168 797	135 701	651 62 804

18''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 17

Enligt uppgift som »sen matpotatis» år 1956 odlad areal av sortlistans
matpotatissorter samt sorternas ålder och ursprungsland

Sort	Areal ha	Sorten mark-nadsförd år	Ursprungsland

King Edward VII......		18 960	1902	Storbritannien
Magnum bonum........		10 780	1876	— * —
		7 893	1910	Holland
Up to date .............		5 262	1893	Storbritannien
Mandel ............		4 096	okänt	okänt
President ..........	otc	2 897	1896	Holland
Majestic..............	(fri* r	2 744	1911	Storbritannien
Elsa ...............		1982	1948	Sverige
British Queen ...........		1595	1894	Storbritannien
Birgitta..............		1263	1924	Sverige
Eigenheimer.............		968	1893	Holland
Evergood ...............		840	1900	Storbritannien
Arran Consul ...........		725	1924	V. jfip.
Ackersegen ..........		557	1929	Tyskland
Craig’s Defiance .........	'' i	394	1939	Storbritannien
Eariy Puritan .........		—	1888	USA
Eva...................		--	1950	Sverige
Eariy Rose .............		—	1867	USA
Ulster Chieftain .........		—	1938	Storbritannien
Summa	60 956
Övrig matpotatisodling ...		20 897
Total matpotatisareal	81853

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år i96i

19''

iV uy:r Vi‘<\

Bilaga 18

1955/1956

Kvantiteter (kg) köksväxtfrö försålda till återförsäljare eller förbrukare
av de åtta största företagen sammanlagt

Växtslag	Statskon- troll kg	Icke stats-kontroll kg	Summa	Statskon- troll procent	Icke stats-kontroll procent
	22 611	76 999	99 610	22,7	77,3-‘
Dill....................	1928	20 075	22 003	8,8	91,2
	6097	8 051	14148	43,1	56,9 ‘
Kål....................	1774	3 544	5318	33,4	66,6- "
Lök....................	598	4 428	5 026	11,9	88,1" f
	17	12	29	58,6	41,4
	11 664	13930	25584	46,6	54,4
	1378	2 681	4059	33,9	66,1
	993	5113	6106	16,3	83,7
		1157	1157		100,0
	5 663	8 246	13 909	40,7	69,3
	12 601	21 830	34 431	36,6	63,4
	923	2 202	3125	29,5	70,5
	11	10	21	52,4	47,6
	22 486	22 790	45 276	49,7	50,3
		19	19		100,0
	123	93	216	56,9	43,1
Ärt....................	31 828	188 248	220 076	14,5	85,5
Summa	120 685	379 428	600113	24,1	75,9

20''

Kungl. Maj:tt proposition nr 9t år 1961

Bilaga 19

1956/1957

Kvantiteter (kg) köksväxtfrö försålda till återförsäljare dier förbrukare
av de åtta största företagen sammanlagt

Växtslag	Statskon- troll kg	Icke stats-kontroll kg	Summa	Statskon- troll procent	Icke stats-kontroll procent
Böna ..................	11151	86 788	96939	113	88,6
Dill....................	375	18 069	18 444	2,0	98,0
Gurka..................	2 557	5 392	7 949	32,2	673 )
Kål....................	2131	2 679	4810	44,3	55,7
Lök....................	594	4 201	4 795	12,4	87,6
Melon..................	—	15	15	—	100,0
Morot..................	2 595	17 488	20083	12,9	87,1
Palstemackaj............	1697	2 755	4452	38,1	61,9
Persilja ................	2 354	4 457	6811	34,6	65,4
Purjo ..................	151	737	888	17,0	83,0
Rädisa ................	6 970	7 945	14 915	46,7	53,3
Rödbeta................	1623	21605	23 228	7,0	93,0 i
Sallat..................	770	2 271	3 041	25,3	74,7
Selleri..................	—	16	16	—	100,0
Spenat ................	17412	19 657	37 069	47,0	533
Svartrot................	—	63	63	—	100,0
Tomat..................	77	107	184	413	58,2
Ärt ....................	11568	154178	165 746	73	933
Summa	62 025	347 423	409 448	15,1	84,9

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 20

Kvantiteter (kg) köksväxtfrö av svenska stammar försålda av andra
företag än stamägaren eller hans återförsäljare

Växtslag	1955/1966	1956/1957	Växtslag	1955/1956	1956/1957
	20 408	15 825	Sallat..............		_
nm	75	150	Selleri..............	1	1
	510	459	Spenat ............	2 573	3 033
Kål	218	200	Svartrot............	3	36
I/>k	113	119	Tomat ............	-	_
	1	1	Ärt................	1048	2173
	2 785	2180	Summa	33117	29650
	400	445	Procent köksväxtfrö försålt av andra fö-
	465	455
	326	54	retag än stamäga-ren eller hans åter-försäljare ........		» i
	808	972	6,6	7,2
	3383	3 647

r,h

Bilaga 21

Importerade kvantiteter (kg) köksväxtfrö

Växtslag	1965/1956	1956/1957	Växtslag	1955/1966	1956/1957
	14720	7360	Rädisa ............		31
PM		Rödbeta............	11760	11 485
	19 909	12 609	SaUat ..............	_	3
Kål	12		Selleri..............	___	_
T.nk	203	1000	Spenat ............	_	_
			Svartrot............	__	_
	5 536	10751	Tomat ............	_	5
			Ärt................	280 900	592 800
Persilja ............	—	155	Summa	333 040	636199
Purjo..............	—	—

22°

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bilaga 22

Förslag

till

kungörelse om statsplombering av utsädesvar a

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Statsplombering av utsädesvara utföres av statens centrala frökontrollanstalt
eller av sådan lokal frökontrollanstalt eller utsädesföretagare som lantbruksstyrelsen
förklarat behörig därtill.

2 §•

Som villkor för vinnande av behörighet enligt 1 § skall gälla att sökanden

1) förfogar över lämplig lokal och tidsenlig utrustning;

2) åtager sig att följa av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter beträffande
plomberingsverksamhetens omfattning och bedrivande;

3) underkastar sig den kontroll, som lantbruksstyrelsen finner skäl föreskriva,
samt, såvitt rör utsädesföretagare, jämväl ikläder sig kostnaden
för kontrollen.

I fråga om lokal frökontrollanstalt skall såsom ytterligare villkor gälla
att för anstalten finnas av lantbruksstyrelsen fastställda stadgar och taxor.

Där så finnes påkallat, äger lantbruksstyrelsen indraga meddelad behörighet.

3 §.

Föremål för statsplombering kan endast vara utsäde av sort som en av
lantbruksstyrelsen för ändamålet tillsatt nämnd (originalutsädesnämnden)
prövat vara lämplig för odling här i riket eller för export. Lantbruksstyrelsen
äger dock beträffande visst växtslag medgiva att statsplombering må
ske oberoende av utsädets sort.

Inom originalutsädesnämnden skola finnas representanter såväl för vetenskap
som för praktisk erfarenhet. Rörande nämndens organisation och
verksamhet skall gälla av lantbruksstyrelsen utfärdat reglemente.

4 §•

Statsplombering må ske endast där utsädet uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda kvalitetsfordringar avseende renhetsgrad, inblandning av främmande
gagnväxtfrön, halt av skalade frön, ogräshalt, grobarhet, vattenhalt,
sundhet, törekomst av växtsjukdomar, skadedjur, sjukdomsalstrande sklerotier
eller mögelutveckling samt rensningsgrad, sorteringsgrad, sortrenhet
och sortäkthet.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket må statsplombering ske, där
utsädesvaran efter provtagning förses med plomberingsbevis angivande att
köpare äger på begäran få del av blivande undersökningsresultat.

23''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

5 §•

Närmare föreskrifter rörande plomberingsförfarandet meddelas av lantbruksstyrelsen.

6 §.

Vad Kungl. Maj :t i gällande författningar eller genom särskilda beslut stadgat
rörande statsunderstödd lokal frökontrollanstalt och statsunderstödd
frökontroliverksamhet skall, såvitt ej annat särskilt föreskrives, tillämpas
på lokal frökontrollanstalt med behörighet enligt 1 § och där bedriven verksamhet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1961, då kungörelsen den 30
juni 1959 (nr 401) om behörighet för lokal frökontrollanstalt att utföra
statsplombering av utsädesvara skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i
3 § skola dock, såvitt rör stråsäd och trindsäd, träda i kraft först den 1 juli
1962.

24''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 dr 1961

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Förfa ttningsförslag .................................... 3

Förordning om obligatorisk statsplombering av utsådesvara. ... 3

Förordning om växtförädlingsavgift.......................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 10 mars 1961 5

Inledning .......................................... 5

Avdelning A 9

I. 1953 års växlförädlingsutrednings betänkande angående statens
stöd åt växtförädlingen m. m......................... 9

Växtförädlingens betydelse................................ 9

Historik ................................................ 11

Nuvarande organisation .................................. 13

Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m............. 18

Frågan om införande av ett licensavgiftssystem.............. 21

Förädlarersättning i annan form............................ 30

Patent- och varumärkesskyddet .......................... 31

Sammanfattande bedömning av rättsskyddsproblemet........ 33

Frågan om det s. k. obrutna sambandet...................... 34

Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebo laget

.................................................. 3&

Weibullsholms växtförädlingsanstalt.......................... 37

Den enskilda växtförädlingsverksamheten i övrigt beträffande
lantbruks- och köksväxter .............................. 39

Remissyttranden ........................................ 49

II. 1957 års promemoria m. m............................... 4g

Det kommersiella utnyttjandet av växtförädlingens resultat. . 46

Beräkningar angående licensavgifternas storlek ............ 52

Licenssystemets konsekvenser för staten och för olika föräd lingsföretag.

........................................... 54

Den för licenssystemets funktion erforderliga organisationen. . 58

Undersökningen beträffande potatis........................ 64

Undersökningen beträffande köksväxter.................... 65

Remissyttranden ........................................ 68

Kompletterande undersökningar hösten 1959 ................ 79

III. Utredning av W. Weibull aktiebolag........................ 81

Remissyttranden ........................................ 96

Avdelning B ............................................ 103

Vissa anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 .............. 103

Bidrag till Sveriges utsädesförening........................ 103

Yttranden................................................ 107

Byggnadsarbeten vid Sveriges utsädesförening.............. 108

Kungl. Maj. ta proposition nr 92 år 1961 25°

Yttranden ...t.................. 108

Bidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Wei bullsholm

............................................ 108

Yttrande ................................................ 109

Bidrag till förädlingsarbeten med sojaväxter ................ 109

Yttrande ................................................ 109

Avdelning C ..............................................110

1960 års departementspromemoria .......................... 110

Remissyttranden .......................................... 122

Departementschefen........................................ 141

Bilagor

1. Sammanställning över situationen i ett antal europeiska länder
med avseende å kontroll och förädlingsskydd i fråga om stråsä -

desslagen ................................................. 1°

2. Sammanställning över utsädesplomberingarna av olika utsädes slag

1948/49—1953/54 .................................... 3°

3. Det totala, årliga utsädesbehovet och genom handeln omsatta

kvantiteter................................................ 4°

4. I allmänna handeln omsatta kvantiteter i procent av totala, årliga
utsädesbehovet ...................................... 5°

5. I handeln omsatta utsädeskvantiteter samt kvantiteterna av sorter
och stammar tillhörande olika förädlare (1955/56) ...... 6°

6. I handeln omsatta utsädeskvantiteter samt kvantiteterna av sorter
och stammar tillhörande olika förädlare (1956/57) ...... 7°

7. Kvantiteterna av de olika förädlarnas sorter och stammar uttryckta
i procent av i handeln omsatta kvantiteter utsäde (1955/

56) 8°

8. Kvantiteterna av de olika förädlarnas sorter och stammar uttryckta
i procent av i handeln omsatta kvantiteter utsäde (1956/

57) 9°

9. Allmänna svenska utsädesaktiebolagets andel i försäljningen av

Sveriges utsädesförenings sorter och stammar................ 10°

10. W. Weibull aktiebolags andel i försäljningen av Weibullsholms

växtförädlingsanstalts sorter och stammar .................. 11°

11. Export av utsäde utav Sveriges utsädesförenings och Weibullsholms
växtförädlingsanstalts sorter och stammar.............. 12°

12. Beräknade licensavgifter för de olika förädlarna tillhöriga sorter
och stammar (1955/56) ................................ 13°

13. Beräknade licensavgifter för de olika förädlarna tillhöriga sorter
och stammar (1956/57) ................................ 14°

14. Allmänna svenska utsädesaktiebolagets licensavgifter för för säljningen

av Sveriges utsädesförenings sorter och stammar inom
landet.................................................. 15°

15. W. Weibull aktiebolags licensavgifter för försäljningen av Wei bullsholms

växtförädlingsanstalts sorter och stammar inom landet
...................................................... 16°

16. Licensavgifter för av Sveriges utsädesförenings och Weibulls holms

växtförädlingsanstalts sorter och stammar exporterade
kvantiteter ................................................ 17°

26''

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

17. Enligt uppgift som »sen matpotatis» år 1956 odlad areal av sort listans

matpotatissorter samt sorternas ålder och ursprungsland
................................................. 18°

18. Kvantiteter köksväxtfrö försålda till återförsäljare eller förbrukare
av de åtta största företagen sammanlagt (1955/56) ____ 19°

19. Kvantiteter köksväxtfrö försålda till återförsäljare eller förbrukare
av de åtta största företagen sammanlagt (1956/57) .... 20°

20. Kvantiteter köksväxtfrö av svenska stammar försålda av andra

företag än stamägaren eller hans återförsäljare .............. 21°

21. Importerade kvantiteter köksväxtfrö ........................ 21°

22. Förslag till kungörelse om statsplombering av utsädesvara .... 22°

600552 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag