Kungi. Maj:ts proposition nr 54 år 1961 (Proposition 1961:54)

Kungi. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Ni* 54

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående plan för den
officiella kartläggningen samt anslag för budgetåret
1961/62 till rikets allmänna kartverk, m. m.; given
Stockholms slott den 10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas ett förslag till plan för det fortsatta arbetet med
framställning av de ekonomiska och topografiska kartorna. Den ekonomiska
kartläggningen förordas bli utvidgad till samtliga ur jordbruks- och skogsbrukssynpunkt
produktiva delar av landet. Den topografiska kartframställningen
föreslås omfatta hela landet. Ett gemensamt program avseende
turordningen och tidsschemat för det ekonomiska och det topografiska kartläggningsarbetet
under perioden fram till och med år 1970 redovisas. I programmet
upptages främst de nu redan påbörjade arbetena beträffande Älvsborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.
Jämtlands och Hallands län har infogats något senare i programmet. Särskild
topografisk kartläggning förordas, i den mån arbetskraften räcker, även för
områden inom vilka endast föreligger tidigare upprättade ekonomiska kartor.
För bland annat de inre delarna av Norrbottens län skall framställningen
av vissa försöksblad fortsätta och det reguljära arbetet på en topografisk
karta snarast påbörjas.

I syfte alt förstärka kapaciteten för framställning av nämnda slag av kartor
föreslås för nästa budgetår ett anslagstillskott å 400 000 kronor. Av detta
beiopp skall 200 000 kronor användas för att allmänt påskynda den ekonomiska
kartläggningen och ett belopp av samma storlek för att finansiera
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 54

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1961

kostnader till följd av det utvidgade topografiska kartarbetet i de inre delarna
av Norrbottens län.

Vidare föreslås vissa ändringar i rikets allmänna kartverks organisation
med syfte att effektivisera verksamheten. Sålunda förordas en sammanslagning
av de ekonomiska och topografiska kartbyråerna till en kartografisk
byrå med en efter växlingarna i arbetsinriktningen anpassningsbar organisation.
Samtidigt bör ändringar ske i avdelningsindelningen inom den geodetiska
byrån och inom den av förra årets riksdag i princip beslutade nya fotogrammetriska
byrån. I anslutning härtill behandlas närmare formerna för
den likaledes av fjolårets riksdag i princip beslutade affärsmässiga driften
av kartverkets fotogrammetriska verksamhet. Bland annat för att handha
vissa samordningsfrågor avses en expert ställas till kartverkschefens direkta
förfogande. Vissa av statens organisationsnämnd föreslagna arbets- och kontorstekniska
rationaliseringsåtgärder anses böra genomföras.

I anslutning till organisationsändringarna framlägges förslag till vissa
lönegradsförändringar för ett antal tjänster vid kartverket avsedda för personal
av skilda kategorier. Tjänsten som kartverkschef föreslås omändrad
till en generaldirektörsbefattning.

I propositionen äskas medel för nästa budgetår beträffande till kartväsendet
hänförliga anslag. Härvid förordas en med i runt tal 2 835 000 kronor
ökad medelsanvisning, varav omkring 580 000 kronor belöper på kostnadsändringar
av icke-automatisk karaktär. Totalt yrkas ett belopp av It 845 000
kronor under kartverkets olika anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående plan
för den officiella kartläggningen samt anslag för budgetåret 1961/62 till
rikets allmänna kartverk, m. m. samt anför följande.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna
kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella
kartläggningen och att efter samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.
I anledning härav har kartverket med skrivelse den 1 september 1960 och
efter samråd med nyssnämnda myndigheter samt chefen för försvarsstaben
överlämnat utredning och förslag till ny långtidsplan för den officiella kartläggningen
i Sverige, benämnd Kart plan 1960. Remissyttranden häröver har
avgivits av byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
Sveriges geologiska undersökning, riksräkenskapsverket, statens
sakrevision, Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande
i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska Landskommunernas
förbund och Sveriges riksidrottsförbund. I anledning av utredningen har
vidare inkommit skrivelse från länsstyrelsen i Jämtlands län.

Med skrivelse den 9 januari 1961 har statens organisationsnämnd överlämnat
ett av nämnden i samråd med rikets allmänna kartverk utarbetat
förslag till riktlinjer för lösande av kartverkets organisatoriska problem.
Till skrivelsen har fogats av kartverket vid samrådet avgivet yttrande. Yttrande
över organisationsnämndens förslag har inkommit från Rikets allmänna
kartverks tjänstemannaförening.

I årets slatsverksproposition (bil. 11 p. 131—136) har Kungl. Maj:t på
min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna

a) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag av
5 906 000 kr.;

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

b) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag a^
724 000 kr.;

c) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett reservationsanslag
av 2 146 000 kr.;

d) till Rikets allmänna kartverk: Fotogrammetrisk uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 2 506 000 kr.;

e) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning in. in. ett reservationsanslag
av 270 000 kr.;

f) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal ett
reservationsanslag av 4 000 kr.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor.

I det följande torde få lämnas redogörelse för omförmälda förslag samt
för innehållet i däröver avgivna yttranden.

Långtidsplan för den officiella kartläggningen

Kartverkets utredning. Rikets allmänna kartverk har i sin i det föregående
berörda, den 1 september 1960 överlämnade utredning angående ny långtidsplan
för den officiella kartläggningen inledningsvis
redogjort för de allmänna förutsättningarna för utredningsarbetets
bedrivande. Härvid erinrar kartverket om att i propositionen 1959: 148
angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering följande av riksdagen
godkända uttalanden gjordes angående upprättandet av den ekonomiska
kartan.

Ett annat medel att påskynda och förenkla genomförandet av en mångfald
fastighetsregleringar — främst i fråga om skogliga arronderingar —
är ett snabbare upprättande av ekonomiska kartor i de delar av landet,
bl. a. Kopparbergs län och det inre av Norrland, där bristen på lämpliga sådana
kartor är kännbar. Emellertid måste möjligheterna till ett tidigare
färdigställande av ekonomiska kartor för angivna trakter bedömas i samband
med kartverkets övriga arbetsuppgifter. Såsom jag anfört i 1959 års
statsverksproposition har inom ämbetsverket påbörjats en översyn av långtidsplanerna
för den officiella kartläggningen. Genom beslut tidigare denna
dag har Kungl. Maj :t uppdragit åt kartverket att fullfölja denna översyn
och att efter samråd med, bland andra, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.
Därest så befinnes möjligt bör delförslag framläggas vid sådan tidpunkt
att de kan medtagas vid Kungl. Maj :ts prövning av kartverkets anslagsäskanden
för budgetåret 1960/61.

I anslutning härtill erinrar vidare kartverket om att det den 7 september
1959 efter samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen
och chefen för försvarsstaben framlade förslag om provisoriska åtgärder
för att påskynda den ekonomiska kartläggningen m. m. Som allmän
målsättning för de provisoriska åtgärderna föreslog ämbetsverket dels att
en ekonomisk kartläggning av Kopparbergs län skulle inplaneras under
åren 1962—1972 utan rubbning av de arbeten, som enligt av riksdagen re -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1961

dan träffade beslut skulle utföras inom andra län under samma tidsperiod,
dels att en häremot svarande förstärkning skulle ske av kartverkets resurser
för den topografiska kartläggningen. Framställningen mynnade ut i
förslag om personella och materiella förstärkningar av kartverkets resurser
fr. o. in. budgetåret 1960/61.

Angivna förslag förelädes riksdagen i proposition 1960:74 angående
viss omorganisation av lantmäteriväsendet och rikets allmänna kartverk.
I propositionen anfördes bl. a. att förutsättningar förelåg för kartverket att
i huvudsak inom ramen för nuvarande personaltillgång och utan mera betydande
olägenheter kunna genom en viss förskjutning av tidsplanen för
den återstående delen av de i ett 1937 uppgjort kartläggningsprogram ingående
arbetena redan under budgetåret 1960/61 påbörja upprättandet av
en ekonomisk karta över Kopparbergs län. Vad beträffade kartverkets förslag
om vissa provisoriska förstärkningsåtgärder i syfte att påskynda upprättandet
jämväl av den topografiska kartan uttalades i propositionen, att
ställningstagande till detta spörsmål borde få anstå till dess kartverket inkommit
med slutligt förslag i fråga om långtidsplanerna för den officiella
kartläggningen.

Vid den nu verkställda översynen av långtidsplanerna har tills vidare
utgåtts från kartverkets nuvarande resurser. Dessa innebär enligt kartverket
i fråga om ekonomisk kartläggning en kapacitet av 400 å 450 blad i
skalan 1: 10 000 per år eller en areal av 100 å 115 mil2. Vad beträffar den
nya topografiska kartan är kapaciteten ca 20 blad i skalan 1: 50 000 per år,
vilket motsvarar en areal av omkring 125 mil2. Detta förutsätter alt ekonomisk
karta i skala 1: 10 000 tidigare framställts över det aktuella området
och kan utnyttjas som underlag. Sedan produktionen av eldledningskartor
för försvarets räkning avvecklats omkring 1962—1963 i och med
att vissa viktiga kartläggningsuppgifter i övre Norrland då färdigställts
skulle den topografiska kartläggningskapaciteten under vissa förutsättningar
i övrigt kunna höjas, uppskattningsvis till omkring 25 blad per år,
motsvarande omkring 150 å 160 mil2. I anslutning till dessa uppgifter framhåller
kartverket alt det är sannolikt att det under de närmaste årtiondena
liksom hittills sker en successiv produktivitetsförbättring inom verkets arbetsområde.
Andra faktorer i utvecklingen — den förkortade arbetstiden,
stigande löne- och materialkostnader m. m. — verkar emellertid i motsatt
riktning. Kartverket anser det därför realistiskt att kalkylera med nyss angivna
produktionssiffror.

Vad gäller utgångsläget i övrigt för utredningen redogör kartverket
till en början för hittills gällande planer för de officiella kartorna och
anför härvid i huvudsak följande rörande den ekonomiska kartan.

Enligt beslut av 1937 års riksdag (prop. 237; JoU 74) skall ekonomisk
karta i skalan 1:10 000 upprättas över ca 45 procent av Sveriges yta, nämligen
hela Götaland, Svealand utom vissa delar av Värmlands och Kopparbergs
lön samt av Norrland delar av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län (i huvudsak Norrlands kustland

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

jämte trakten öster om Storsjön i Jämtland). I fråga om ytterligare 15
procent, d. v. s. övriga delar av Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län samt vissa delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle
iordningställas fotokarta med därå inlagd fastighetsindelning. Över de delar
av Kopparbergs län, som inte ingår i planen för den ekonomiska kartläggningen,
skulle upprättas fotokarta utan fastighetsindelning. Efter 1937
års principbeslut har, förutom vissa justeringar i ordningsföljden mellan
länen, vidtagits den jämkningen i programmet, att fullständig ekonomisk
karta upprättats i de delar, där det ursprungliga programmet förutsatte
fotokarta med fastighetsindelning.

Den ekonomiska kartläggningen har nu genomförts i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs
och Bohus, Örebro samt del av Norrbottens län. Vidare närmar sig kartläggningen
sitt slutskede inom Södermanlands och Gävleborgs län. Fältrekognosceringar
har sedan några år tillbaka pågått inom Skaraborgs och
Västerbottens län och under 1959 påbörjats i Älvsborgs län. Flygfotografering
och fotogrammetriska arbeten pågår slutligen i Värmlands, Västmanlands
och Västernorrlands län. De län, som ännu inte förberetts för ekonomisk
kartläggning enligt den gällande planen är sålunda Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och Jämtlands län. Återstoden
av kartläggningsprogrammet har beräknats taga kartverkets resurser
i anspråk till början av 1970-talet.

Nuvarande produktionsläge rörande den topografiska kartläggningen beskriver
kartverket på följande sätt.

Kungl. Maj :t fastställde 1954 karttypen till eu ny topografisk karta över
Sverige i skalan 1: 50 000. Kartläggningen har därefter igångsatts med tillgängliga
resurser inom topografiska kartbyrån. Produktionen har möjliggjorts
genom att byråns tidigare huvuduppgift —- upprättande och äjourföring
av den äldre topografiska kartan — nedskurits till ett minimum
samtidigt som lediggjord personal nyutbildats och omställts på den nya
kartan.

Nyframställningen följer en av kartverket 1955 framlagd plan, vilken dock
aldrig fastställts av statsmakterna, innebärande att kartan under perioden
1955—1970 skulle utgivas mellan en ost-västlig linje över Jönköping i söder
och en ost-västlinje över Östersund i norr. Detta program förutsatte
dock organisationsförstärkningar, som emellertid inte kommit till stånd.

I detta sammanhang utvecklar kartverket även de allmänna synpunkter
som enligt ämbetsverkets mening bör läggas på produktionsplaneringen och
anför i detta sammanhang följande.

Inom ett gemensamt utgivningsområde finns ett nära produktionssammanhang
mellan ekonomiska och nya topografiska kartan. Den senare utgör
i betydande utsträckning en vidarebearbetning av den förra och framställningen
bör i betydande utsträckning koordineras såväl beträffande förberedande
arbeten som främst i fråga om fältrekognoscering. Av detta skäl
är det nödvändigt att i möjligaste mån samla resurserna till ett samordnat
kartläggningsprogram för båda kartorna. Från denna huvudprincip måste
emellertid flera avsteg göras. Det mest framträdande avsteget bottnar däri,
att den nya topografiska kartläggningen startats omkring 17 år efter den
ekonomiska. Vidare skall topografiska kartan utges över hela landet, medan
någon ekonomisk kartläggning knappast är befogad i de västligaste delarna
av övre Norrland. Slutligen måste förutses, att det på grund av oförenliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

önskemål från konsumenthåll kan bli nödvändigt att göra vissa avsteg från
en tekniskt riktig produktionsplan.

Kartverket understryker att ett karakteristiskt drag för planeringen av
kartproduktionen är produktionens relativt långa cykler. Den ekonomiska
kartläggningen omspänner för ett blad en tidsperiod av omkring fyra år.
Den inledes med en flygfotografering och efter denna inplaneras en rad fotogrammetriska
arbetsprocedurer, som avslutas med en fotokarta omkring
ett år därefter. Först härefter är det möjligt att framställa kartkonceptet
för den fältrekognoscering, som i regel inträffar två år efter flygfotograferingen.
Efter fältrekognosceringen återstår en rad färdigställningsarbeten
innan kartbladet kan befordras till tryck. Detta gör att tvära omställningar
i kartläggningsprogrammen måste undvikas. De förberedande arbeten som
redan pågår måste i princip fullföljas om inte arbetsinsatsen skall bli
onyttig.

För att underlätta en mjuk övergång till ett delvis nytt produktionsprogram
har kartverket därför utgått från att nu pågående arbeten skall fullföljas
och att en inväxling på nya uppgifter sker successivt.

I enlighet med det anförda har kartverket som utgångsläge för planeringen
valt produktionsläget vid utgången av år 1962. Vid denna tidpunkt
har enligt ämbetsverket den ekonomiska kartläggningen avslutats i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Göteborgs och Bohus, Örebro och Gävleborgs län samt inom
nu gällande utgivningsområde i Västerbottens och Norrbottens län. Utgivningen
pågår inom Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands
län. Fältrekognosceringarna har avslutats i Skaraborgs län samt
pågår i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län. Totalt
har produktionen, uttalar kartverket, nått omkring 7 200 utgivna blad
och därjämte föreligger omkring 700 blad som förbereds för utgivning. Slutligen
har betydande förarbeten igångsatts även i Kopparbergs län.

Nya topografiska kartan har, anför kartverket, nått ett betydande utgivningsområde
i östra Mellansverige, inklusive Gotland, varjämte Sydsverige
ungefär söder om en öst-västlinje genom Laholm är i det närmaste klart.
Antalet utgivna blad är ca 145, varjämte ytterligare ett trettiotal är fältrekognoscerade.

Mot bakgrunden av berörda allmänna förutsättningar och produklionsläget
1962 har översynen av långtidsplanerna av kartverket bedrivits på så
sätt att en promemoria med preliminära förslag beträffande vissa huvudfrågor
remitterats till ett stort antal statliga myndigheter samt enskilda organ
och sammanslutningar, vilka berörs av den officiella kartläggningen. I
det följande torde få lämnas kortfattad redogörelse för de i promemorian
framlagda preliminära förslagen ävensom för de av kartverket däröver inhämtade
yttrandena samt för ämbetsverkets slutliga förslag.

Kartverket har till en början till behandling upptagit vissa frågor
rörande skalor och karttyper m. in. och anförde därvid i sitt
preliminära förslag i sammandrag följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1V61

De frågor, som dominerat diskussionen om ekonomiska kartans innehåll
och utseende, gäller dels skalan, dels själva karttypen. Båda dessa spörsmål
har undersökts av en av kartverket och lantmätenstyrelsen gemensamt tillsatt
samarbetsdelegation, som avslutade sitt arbete 1958. Delegationen hade
i uppdrag att göra en jämförande undersökning mellan olika tänkbara typer
av ekonomisk karta. Vad först kartskalan beträffar konstaterade delegationen,
att skalan 1: 20 000 är tillräcklig för vidsträckta delar av Norrland.
En sådan minskning av kartskalan är enligt kartverket mycket betydelsefull
i fråga om reproduktions- och förlagskostnader. Avgörande tor
valet av skala är främst tätheten i fastighetsindelningen. Lantmatenstyrelsen
har också på begäran av kartverket låtit överlantmätarna narmare undersöka
var en övergång från skalan 1: 10 000 till 1:20 000 kan ske. Med
ledning av denna undersökning har uppdragits en gräns mellan skalorna
som i stort sett innebär att nordvästra delen av Kopparbergs lan, nordvästra
delen av Västernorrlands län, Jämtlands län utom Storsjobygden och vissa
andra områden i länets östliga delar samt de delar av Västerbottens och
Norrbottens län där ekonomisk kartläggning återstår hänförts till skala

1: 20 000. , , .

Vad karttypen beträffar uttalades, att kartverket var berett att tr. o. in.
Västmanlands län förse den ekonomiska kartan med nivåkurvor med tem
meters ekvidistans. 1 fråga om spörsmålet om kartan skall, såsom nu, innehålla
en tryckt fotobild eller enbart vara en tecknad karta anförde kartverket
att den tryckta fotobildens kvalitet kommer att kunna förbättras
högst avsevärt och att delta kan ske utan ökade kostnader. Röiande möjligheterna
att göra den tecknade kartan billigare eller noggrannare än kartan
med fotobiid har samarbetsdelegationens arbete givit resultatet att slutproduktens
utseende är skäligen likgiltigt liärtör. I fråga om de förenklade
karttyper, som kartverket länge framställt som bestältningsprodukter saiskilt
för skogsbruket, riktade verket den anmärkningen att de bespaiingai
som ligger i de i och för sig låga framställningskostnaderna i eu samordnad
kartproduktion endast är skenbara. Vissa led i framställningskostnaderna
övervältras därvid på senare led, exempelvis i den topografiska kartframställningen.
Kartverket kunde därför inte rekommendera någon av dessa
typer som en officiell karta. Sammanfattningsvis uttalade kartverket, att
någon sänkning av produktionskostnaderna inte kunde erhållas genom
borttagande av fotobilden i den tryckta ekonomiska kartan och ej heltei genom
att beröva kartan något av det innehåll eller några av de egenskaper,
som erfordras för den samtidigt pågående topografiska kartframställningen.
Kartverket tilläde slutligen att väsentliga kostnadsminskningar sannolikt
skulle kunna uppnås genom en radikalt förenklad redovisning av fastighetsindelningen
eller genom ett slopande av ägoslagsredovisningen. Detta skulle
enligt verkets mening dock sannolikt äventyra ekonomiska kartans användbarhet.

Vad gäller den nya topografiska kartan anförde kartverket, att karttypen
fastställts 1954 efter mycket omfattande förarbeten. Karttypen har inom
alla användningsområden fått mycket positiva omdömen. I fråga om skalan
ansåg kartverket, att skalan 1:100 000 var fullt tillräcklig för vissa
områden av övre Norrland. Då en karta i den mindre skalan blir billigare
att framställa och förlägga är det angeläget att så stort område som möjligt
hänföres till denna skala. Kartverket hävdade vidare intresset av kortast
möjliga skalgräns och stannade för en övergång från skalan 1: 50 000
till 1: 100 000 ungefärligen norr om bladvåden Skalstugan—Holmön.

I yttrandena över det preliminära förslaget i denna del har beträffande
den ekonomiska kartans utseende och innehåll det helt övervägande antalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

remissinstanser förordat ett bibehållande av den nuvarande typen med intryckt
fotobild kompletterad med höj dkurvor med fem meters ekvidistans.
Lantmäteristijrelsen fann dock för- och nackdelarna ur lantmäteriets synpunkt
av karta med fotobild, resp. tecknad karta väga så nära lika, att
styrelsen saknade anledning alt uttryckligt förorda endera typen framför
den andra. Praktiska skäl syntes dock närmast tala för att nuvarande inarbetade
framställningsförfarande i vart fall tills vidare bibehölls. Styrelsen
ifrågasatte dock om det var erforderligt att definitivt taga ställning till
typfrågan beträffande de områden, där utgivning förutsattes komma att
ske i skala 1:20 000.

I fråga om möjligheterna att införa radikala förenklingar i fråga om redovisning
av fastighetsindelning och ägoslag ifrågasatte skogsstyrelsen bl. a.
om inte i vissa fall redovisningen kunde inskränkas till brukningsenheternas
yttre gränser då flera registerfastigheter sambrukas varaktigt. Sveriges
skogsägareförbund ifrågasatte, om inte förenkling av fastighetsredovisning
o. dyl. inom tätorter borde kunna inbespara betydande utredningskostnader
och även i någon mån rekognoscerings- och tryckningskostnader.

I det slutliga förslaget i nu förevarande frågor uttalar kartverket — under
erinran om att ekonomiska kartan nu redovisar den legala fastighetsindelningen
samt sämjedelningar — att denna huvudprincip inte torde
vara lämplig att kombinera med redovisning av sambruksförhållandena.
Långtgående förenklingar av tätortsredovisningen anser verket kunna minska
kartans användbarhet vid den översiktliga bebyggelseplaneringen m. m.
Å andra sidan delar kartverket lantmäteristyrelsens uppfattning att det inte
finns anledning alt nu träffa principbeslut om karttypen för lång framtid.

Kartverket föreslår, att produktionsplaneringen grundas på förutsättningen
att ekonomiska kartan i allt väsentligt bibehåller sitt nuvarande utseende
och innehåll med tryckt fotobild, men kompletteras med höjdkurvor
med i regel fem meters ekvidistans. Beträffande såväl ekonomiska
som topografiska kartorna bör dock enligt verkets uppfattning fortsatt uppmärksamhet
oavlåtligt ägnas åt införande av sådana förbättringar, som ökar
kartans användbarhet eller underlättar dess framställning. Om nya förutsättningar
inträder anser kartverket att Kungl. Maj :t bör underställas frågan
om lämplig modifiering av karttyperna.

Den huvudfråga, som kartverket härefter närmast upptar till behandling
är den ekonomiska kartläggningens totala omfattning
samt differentiering på skalor. I sitt preliminära förslag anförde
kartverket i dessa hänseenden i sammandrag följande.

Enligt kartverkets mening framstår 1937 års program för den ekonomiska
kartläggningen såsom otillräckligt. Inte från något håll hade gjorts gällande
att ekonomisk kartläggning numera skulle framstå som obehövlig inom
någon del av 1937 års kartläggningsområde. Å andra sidan fanns enligt
kartverket uppenbarligen regioner i de västligaste delarna av inre Norrland,
där ekonomisk karta icke erfordras enär förutsättningar saknas för
jordbruk och skogsbruk i vedertagen bemärkelse. Frågan om en lämplig
övre gräns för den ekonomiska kartläggningen hade utretts under medver -

Kungl. Maj.ls proposition nr 54 år 1961

kan av lantmäteristyrelsen och överlantmätarna i berörda län. Lantmäteristyrelsen
hade härvid såsom allmänna riktlinjer angivit, att styrelsen utgått
från att det av ekonomiska skäl inte kunde anses motiverat att belasta
statsverket med kostnaderna för utgivningen av kartan för trakter, där
markinnehavet domineras av en eller några få parter. Helt naturligt borde
också lågproduktiva eller improduktiva områden uteslutas, önskemål om
en relativt rak gränsdragning samt anknytning till för fastighetsindelningen
normerande gränssträckningar gjorde sig enligt styrelsen gällande
beträffande gränsen för utgivningsområdet. Med anledning av dessa bedömningsgrunder
hade överlantmätarna avgivit detalj förslag, som överarbetats
av kartverket i syfte att vinna ökad kartografisk systematik. Förslagen innebar
i stort sett att ekonomisk karta skulle upprättas för hela landet med
undantag för huvudsakligen fjällområdena i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Denna gränsdragning gav i kombination med den förut
omnämnda gränsen mellan skalorna 1: 10 000 och 1: 20 000 samt produktionsläget
vid slutet av 1962 en allmän ram för återstående nyframställningsarbeten
i landet. Uppgiftens storlek angavs av kartverket till ca 4 030
blad i skalan 1:10 000 och ca 1 070 blad i skalan 1: 20 000.

I yttrandena över det preliminära förslaget bär den tilltänkta övre gränsen
för den ekonomiska kartläggningen tillstyrkts av det övervägande antalet
remissinstanser. Domänstyrelsen framhöll dock att gränsen inte på någon
punkt borde förläggas nedom odlingsgränsen, vilket skulle innebära utökad
kartläggning i huvudsak i trakten av Moskosel. Länsstyrelsen i Jämtlands
län föreslog utökad kartläggning i länets nordvästra delar och länsstyrelsen
i Västerbottens län framförde önskemål om ekonomisk kartläggning av
Tärna socken. Lantmäteristyrelsen förutsatte att smärre justeringar av gränsen
skulle kunna ske i anslutning till att arbetsplanerna utarbetas i detalj.

Den föreslagna gränsen mellan skalorna 1 : 10 000 och 1 : 20 000 i den
ekonomiska kartläggningen tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet
remissinstanser. Sveriges skogsägareförbund samt länsstyrelserna i
Kopparbergs och Jämtlands län förordade dock att vissa områden, som av
kartverket föreslagits kartlagda i skalan 1 : 20 000 överfördes till 10 000-dels
området. Lantmäteristyrelsen, som biträdde kartverkets förslag, uttalade
att smärre justeringar av skalgränsen borde vara möjliga i den mån bärande
skäl därtill yppade sig under arbetsplanläggningens gång.

I sitt slutliga förslag i här berörda frågor uttalar kartverket, att den verkställda
utredningen enligt verkets uppfattning ger vid handen att det preliminära
förslaget i allt väsentligt var väl avvägt. I likhet med lantmäteristyrelsen
anser dock kartverket, att smärre justeringar såväl av den övre
gränsen för den ekonomiska kartläggningen som av gränsen mellan skalorna
bör kunna ske under den framtida detaljplaneringen. Kartverket föreslår,
att den i del preliminära förslaget skisserade övre gränsen och skalgränsen
godtages som en allmän målsättning för den framtida ekonomiska kartläggningens
totala omfattning.

Kartverket övergår härefter till att behandla den topografiska
kartläggningens framtida omfattning. I det preliminära
förslaget anförde ämbetsverket i denna fråga bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1961

Den äldre topografiska kartan i skalan 1 : 100 000 och 1 : 200 000 över
Sverige, som till huvuddelen framställdes under 1800-talet, är behäftad med
stora brister. Av de 106 kartbladen i skalan 1 : 100 000 är endast 18 tillfredsställande
aktuella, medan 36 blad är över 40 år, därav 21 mellan 50 och
75 år. Ännu sämre är förhållandet beträffande kartbladen i skala 1 : 200 000
i mellersta Norrlands inland, där bladen nästan genomgående är mellan 50
och 60 år gamla och i många fall av så dålig kvalitet att de inte lämpligen
kan revideras. Det är därför, särskilt ur försvarets synpunkt, nödvändigt att
en ny topografisk karta snabbt framställes över hela landet. I fråga om de
många bladen utmed rikets gränser gäller dessutom önskemålet att de skall
någorlunda detaljerat återgiva även förekommande partier av grannländerna.
Utmed praktiskt taget hela riksgränsen mot Norge kommer att utgivas
topografisk karta i skalan 1 : 50 000 av en typ, som nära överensstämmer
med den svenska.

Avgörande för den förestående kartläggningens totala omfattning är huvudsakligen
läget av gränsen mellan skalorna 1 : 50 000 och 1 : 100 000. Om
hela den vid utgången av 1962 kvarstående uppgiften skulle kartläggas i
skalan 1 : 50 000, skulle den uppgå till ca 690 blad. Med eu skalgräns efter
en ost—västlig linje ungefärligen i höjd med Umeå och Strömsund skulle uppgiften
omfatta ca 370 blad i skalan 1 : 50 000 och ca 90 blad i skalan
1 : 100 000. Skillnaden i produktionskostnader vid kartverket, d. v. s. exklusive
kostnader för tryckning, mellan de två alternativen kan uppskattas till
storleksordningen fem å sju miljoner kr.

I yttrandena över kartverkets preliminära förslag har frågan om var en
övergång kan ske från skalan 1 : 50 000 till 1 : 100 000 tilldragit sig stor
uppmärksamhet. Åtskilliga myndigheter och organisationer, bland dem domänstyrelsen,
kammarkollegiet, sjöfartsstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges
lantbriiksförbund, Sveriges skogsägareförbund och de berörda länsstyrelserna
har framfört önskemål om topografisk kartläggning i skalan 1 : 50 000
av Västerbottens och Norrbottens kustland. Chefen för försvarsstaben har
uttalat bl. a. följande.

Från militär synpunkt är av flera skäl angeläget att antalet för krigsmakten
nödvändiga karttyper hålls nere. Det vore därför önskvärt att den
topografiska kartan i skala 1 : 50 000 kunde utnyttjas som fältkarta över
hela landet, möjligen med undantag för vissa operativt mindre betydelsefulla
områden. Huruvida en 100 000-dclskarta kan accepteras för eldledningsändamål
är inte utrett. Från denna synpunkt ter sig utgivning av topografisk
karta i skala 1 : 100 000 för krigsmaktens del mindre önskvärd. Försvarsstaben
har tidigare under hand redovisat en militärt sett lämplig gräns
mellan 50 000- och 100 000-delskartorna, vilken i stort sett innebar att
100 000-delskartan kunde accepteras över fjällområdena. Cbefen för försvarsstaben
vill emellertid ej motsätta sig den föreslagna skalgränsen under
förutsättning att den ekonomiska kartan i skala 1 : 20 000 eller eldledningskartor
utges över operativt betydelsefulla delar av »100 000-delsområdet»
om det skulle visa sig att 100 000-delskartan ej är användbar för framtida
eldledningsändamål och alt, om den ekonomiska kartan i så fall utges i en
för eldledningsändamål lämpad version, priset på denna karta ej nämnvärt
kommer att överstiga priset på eldledningskartan.

Svenska nationalkommittén för geografi har anfört all det synes svårt ur
geografiens synvinkel atl finna någon bärande motivering för den föreslagna

Kungl. Maj. ts proposition nr Öb år 1961

gränslinjen mellan topografisk karta i 1 : 50 000 resp. 1 : 100 000. Om detta
skulle kunna påskynda tillkomsten av en ny topografisk karta även för inre
och nordvästra Norrland, ifrågasätter nationalkommittén om inte gränsen
mellan de båda kartskalorna i stort sett skulle kunna följa norra delen av
länsgränsen för Gävleborgs län och därefter en öst-västlig linje, i norr begränsande
de nya topografiska kartbladen Mora och Sälen.

I det slutliga förslaget uttalar kartverket, att många skäl talar för att en
gräns mellan skalorna 50 000 och 100 000 för topografiska kartan borde
dragas i nord—sydlig riktning, skiljande Norrlands kustland från det inre
Norrland och fjällvärlden. Kartverket vill emellertid understryka de kostnader
och nackdelar en sådan lösning för med sig främst för krigskarteförsörjningen
med dess krav på dubbelutgivning över skalgränsen. Ett bidragande
skäl för det preliminära förslaget har även varit den rent affärsmässiga
synpunkten att staten bör undvika onödiga investeringar inom områden
med sannolikt låg försäljningsfrekvens. Enligt kartverket försvåras
dagens diskussion av att huvudkonsumenterna ej heller kunnat övertyga
sig om vad en modern topografisk karta i skalan 1:100 000 kan ge ur noggrannhetssynpunkt,
i fråga om detaljrikedom o. s. a7.

På anförda skäl förordar kartverket, att skalgränsfrågan ytterligare utredes
innan definitiv ståndpunkt tages. Ämbetsverket upplyser att det under
loppet av 1961 kommer att utge hela försöksbladet Kiruna i skalan
1: 100 000 och anser att detta kan underlätta ett ställningstagande. För frågans
fullständiga bedömande bör enligt kartA''erket även ett försöksblad i
skalan 1 : 100 000 framställas i Norrlands kustland.

För produktionsplaneringen erfordras enligt ämbetsverkets uppfattning
emellertid ett preliminärt ställningstagande i skalgränsfrågan. Den samordnade
ekonomisk-topografiska kartframställningen når ganska snart under
1960-talet Värmlands län samt Adssa områden av Kopparbergs och Västernorrlands
län. Kartverket anser det uppenbart, att den topografiska kartläggning,
som skall ske söder om skalgränsen för den ekonomiska kartläggningen
och berörande nyssnämnda län, under alla förhållanden bör ske i
skalan 1: 50 000 och föreslår därför att denna målsättning godtages som en
provisorisk riktlinje.

Härefter har kartverket till behandling upptagit produktionsprogrammet
för perioden 1963 —1980 beträffande den
ekonomiska och den topografiska kartan. I det preliminära
förslaget framförde kartverket inledningsvis vissa synpunkter på den
allmänna målsättningen för den regionala kartläggningsordningen, varvid
bl. a. uttalades att samtidig framställning av de båda kartorna borde ske i
all den utsträckning föreliggande konsumentönskemål kunde realiseras. Vad
gäller den regionala ordningen för den ekonomiska kartläggningen redoAUsade
kartverket i sammandrag bl. a. följande.

Den efter 1962 kvarstående kartläggningsuppgiften består dels av återstoden
av 1937 års kartläggningsprogram, dels av nytillkommande uppgifter,
främst Kopparbergs län och delar av inre och övre Norrland. Väg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

ledande för den inbördes angelägenhetsordningen mellan dessa huvuddelar
torde vara departementschefens uttalande i propositionen 1960: 74,
att ekonomisk kartläggning av Kopparbergs län skall ske genom en viss
förskjutning av tidsplanen för den återstående delen av de i 1937 års kartläggningsprogram
ingående arbetena. Om återstående uppgifter i Norrland,
som faller utanför 1937 års program, synes något vägledande uttalande inte
ha gjorts utöver det av 1959 års riksdag uttalade önskemålet om snabbare
ekonomisk kartläggning.

Såsom en sammanfattande bedömning av målsättningen i nu berörda avseende
i fråga om den ekonomiska och den topografiska kartläggningen anförde
kartverket i sammandrag följande.

Vid planeringsperiodens början pågår gemensam ekonomisk och topografisk
kartläggning bl. a. i Älvsborgs och Västmanlands län. Alla skäl talar för
att denna uppgift skyndsamt fullföljes. Den ekonomiska kartläggningen domineras
i övrigt under 1960-talet av tre stora, var för sig utomordentligt betydelsefulla
län, nämligen Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands
län. Inom vart och ett av dessa föreligger framträdande krav på topografisk
kartläggning. Denna uppgift bör därför planläggas som en kombinerad kartproduktion.
Av Kopparbergs och Västernorrlands län har vissa delar hänförts
till skalan 1 : 20 000. Dessa delar måste i angelägenhetsordning ställas
efter de delar, som planerats för kartläggning i skalan 1 : 10 000, och kan
enligt kartverket nära jämställas med Jämtlands län. Slutligen torde en
ekonomisk kartläggning av återstående sydsvenska län, Blekinge, Malmöhus,
Kristianstads och Hallands län, få ställas före samma kartläggning av de
*are„^e^arna av Västerbotten och Norrbotten. Med hänsyn till intresset att
så langt detta är möjligt tillämpa principen om kombinerad kartläggning
synes Halland böra komma främst av de sydsvenska länen. Även med hänsyn
till angelägenheten att effektivt kunna utnyttja fältarbetssäsongen bör
Hallands län inplaneras relativt tidigt.

Rörande den inbördes ordningen i vilken uppgifterna bör lösas i Värmlands,
Kopparbergs och Västernorrlands län tyder enligt kartverket erfarenheterna
på att de ekonomiska kartarbetena inom ett län inte kan vara
alltför omfattande med hänsyn till de påfrestningar som uppstår för länslantmäterikontoren
vid aktutlåning, lösande av jordregister spörsmål m. m.
Den lämpligaste anordningen är därför att den ekonomiska kartläggningen
pågår i alla tre länen parallellt. Den allmänna bilden av kartläggningens
framskridande inom berörda län blir enligt kartverket att Värmlands län
påbörjas från öster och sammanknytes sedan med Älvsborgs-kartläggningen
från Dalslandshållet. Därefter rör sig kartläggningen norrut och når där
kontakt med Kopparbergs län. Kopparbergs län kartläggs norrut från Västmanlands
län och västerut från Gävleborgs län och samordnas så småningom
med den samtidigt framskridande kartläggningen av Värmlands län.
Västernorrlands län slutligen kartlägges norrifrån i bältet mellan kusten
och skalgränsen tills den i söder anslutes till den färdiga kartan i Gävleborgs
län.

På grundval av de anförda övervägandena framlade kartverket i det preliminära
förslaget ett utkast till program för den fortsatta ekonomiska kartläggningen
och den därmed samordnade topografiska kartläggningen, täckande
hela det efter 1962 återstående utgivningsområdet. Programmet
framgår av nedanstående tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Län	Fältarb. mån.	Antal ekonomiska kartblad	Fältrekogno-scering under åren
		skala 1: 10 000	skala 1:20 000
	190	210		1963—1964
	150	160		1963—1965
	380	460		1963—1967
	550	740		1963—1968
Kopparberg I ......................	1100 400	980 500		1963—1974 1967—1971
	290		130	1968—1972
	150		70	1975—1976
	640		280	1972—1977
Halland............................	240	250		1966—1969
	240	240		1970—1974
	310	270		1970—1975
	150	160		1973—1975
	560		250	1975—1979
	800	60	340	1976—1980
Summa	6160	4 030	1070

Kartverket har i programmet valt att illustrera fältrekognosceringsmomentet,
som ungefärligen infaller mitt i proceduren. Grundläggande för beräkningarna
i tabellen är den fältarbetskapacitet, som kartverket med nuvarande
resurser maximalt kan organisera och som fixerats till omkring
350 fältarbetsmånader per år. I tabellen har angivits de allmänna dimensionerna
på kartläggningsområdena länsvis och i förekommande fall har
länen uppdelats på delområden efter utgivningsskalan. Vid bedömningen
av förslaget kunde förutsättas, angav kartverket, att ekonomisk karta utgavs
ett å två år efter fältrekognosceringen och topografisk karta ytterligare
något år senare. Tidsperioden för planeringen har kommit att omfatta tiden
t. o. m. 1980 eftersom denna tid åtgår för fältrekognoscering av det
föreliggande programmet med verkets nu tillgängliga resurser.

Vad gällde den separata topografiska kartläggningen konstaterade kartverket
att två omfattande sådana kartläggningsuppgifter förelåg, nämligen
dels topografisk kartläggning av områden, där ekonomisk karta utgivits, dels
topografisk kartläggning av den del av nordvästra Norrland, där ekonomisk
karta ej skall utgivas. Beträffande den förstnämnda uppgiften anförde kartverket
i sammandrag följande.

Uppgiften består av två huvuddelar, nämligen dels ett oregelbundet område
i södra och mellersta Sverige, berörande bl. a. Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs
län, dels ett område omfattande kustregionerna i Västerbottens och Norrbottens
län. Det förra omfattar omkring 95 blad i skalan 1 : 50 000, det senare
omkring 10 blad i 1: 50 000 och omkring 20 blad i 1: 100 000 enligt den
av kartverket föreslagna gränsen mellan nämnda skalor. Uppgiften i södra
och mellersta Sverige bör enligt kartverket lösas före uppgiften i Norrland.
Den senare åter bör helst vara löst i slutet av 1970-talet.

Den kombinerade ekonomiska och topografiska kartläggningen, innebär
en genomsnittlig framställning av 18 å 19 topografiska blad i skalan

Kungl. Maj. ts proposition nr 5k år 1961

1: 50 000 per år. Den nu behandlade separata topografiska kartläggningen
motsvarar en medelbelaslning per år av ca tio å elva blad i skalan 1 : 50 000.
Genom att deluppgiften i Västerbottens och Norrbottens kustland skall lösas
huvudsakligen i skalan 1: 100 000 är emellertid belastningen under
slutet av 1970-talet mindre än den nyss angivna. Det kommer emellertid
sannolikt att bli utomordentligt svårt att realisera den separata topografiska
uppgiften under perioden inom ramen för nuvarande resurser.

Beträffande den separata topografiska kartläggningsuppgiften i nordvästra
Norrland anförde kartverket bl. a. följande.

De nordvästligaste delarna av landet kommer inte att bli föremål för ekonomisk
kartläggning. Topografisk karta, omfattande ett femtiotal blad i
skalan 1: 100 000 och ett tiotal i skalan 1: 50 000, bör däremot framställas
även över detta område. Beträffande detta ur såväl försvarssynpunkt som
med hänsyn till framträdande civila intressen mycket viktiga område är
endast att konstatera att förutsättningarna inte medger att området inplaneras
i produktionsprogrammet under den aktuella planeringsperioden.
Kartverkets resurser är nämligen redan med de nyss behandlade uppgifterna
helt ianspråktagna.

Kartverkets preliminära förslag till produklionsprogram har i åtskilliga
yttranden mött stark kritik. Kritiken gäller mera den långa tid kartläggningsprogrammet
förutsatts komma att taga i anspråk än planerna som sådana.

I fråga om den ekonomiska kartläggningen har den preliminära planen
ansetts otillfredsställande ur såväl jordbrukets som framför allt skogsbrukets
synpunkt. Sålunda har domänstyrelsen uttalat, att den skisserade regionala
ordningen för den fortsatta ekonomiska kartläggningen med all
tydlighet visar, att kartverket måste ges resurser till ökad kapacitet. Beträffande
ordningsföljden länen emellan uttalar styrelsen att kartläggningen
i Kopparbergs län bör bedrivas snabbare. Även Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar önskemål om snabbare ekonomisk
kartläggning. Vattenfallsstyrelsen har förklarat den skisserade regionala
ordningen för den fortsatta ekonomiska kartläggningen vara inte
tillfredsställande och understryker särskilt behovet av forcerad kartläggning
i Kopparbergs och Norrbottens län. Byggnadsstyrelsen har framhållit,
att det i samhällsplaneringshänseende vore angeläget om man om möjligt
tidigare kunde erhålla den ekonomiska kartan för de sydligare länen. Likaledes
har riksantikvarieämbetet förklarat att det vore värdefullt att de sydligare
länen, där fornlämningsrikedomen är stor, erhöll förtur.

Förslag rörande tidigareläggning av den ekonomiska kartläggningen har
även framförts från länsstyrelserna och länsorganen i de län, som upptagits
sist i den preliminära planen.

Även kartverkets preliminära plan för den topografiska kartläggningen
har mött kritik. Svenska nationalkommittén för geografi har funnit det
djupt otillfredsställande att topografisk kartläggning under perioden ej
kan ske inom de nordvästligaste delarna av landet. Liknande synpunkter
framföres även av Svenska Turistföreningen. Länsstyrelsen i Jämtlands län
har understrukit angelägenheten av att upprättandet av topografisk karta
över hela länet snarast påbörjas. Sveriges geologiska undersökning har be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

klagat att framställningen av topografiska kartor för de nordvästligaste delarna
av landet får ställas på framtiden. Då de nu tillgängliga kartorna över
dessa trakter företer avsevärt större brister än för landet i övrigt bor intet
lämnas oförsökt att skapa utrymme för ett igångsättande av dessa arbeten,
eventuellt genom en förskjutning i tiden av någon del av programmet i
övrigt.

Chefen för försvarsstaben har till en början tagit definitiv ställning till
den regionala angelägenhetsordningen för försvarets del och i denna fråga
bl. a. anfört följande.

Det av departementschefen uttalade önskemålet att utge ekonomisk karta
över Kopparbergs län överensstämmer med krigsmaktens önskemal om utgivning
av den topografiska kartan i skala 1: 50 000 vad betraffar vissa deTar
av länet, önskvärdheten att med hänsyn till möjligheterna till en kombinerad
kartläggning sätta Hallands län främst när det galler utgivning av
den ekonomiska kartan över södra Sverige, överensstämmer med de militära
önskemålen om den topografiska kartans vidare utgivning. Det ai toi
krigsmakten angeläget att Skåne-Blekinge-omrädet utvidgas och sammanknyts
med östra Mellansverige genom utgivning av Hallands, Kronobergs,

Kalmar och Jönköpings län. . . , ,

Uppgiften att den återstående ekonomiska kartläggningen i Nonland,
som faller utanför 1937 års program, synes få beredas plats i slutet av produktionsprogrammet
torde medföra att möjligheten att utnyttja ekonomiska
kartor för eldledningsändamål minskar. Vid tiden tor utgivning av den ekonomiska
kartan i Västerbottens och Norrbottens lan (omkring 1980) ar
eldledningskartan över dessa områden sannolikt omodern och dess användbarhet
starkt nedsatt. Med hänsyn härtill kan utgivningen av den ekonomiska
kartan över dessa områden behöva tidigareläggas om en förnyad utgivning
av eldledningskartor skall kunna undvikas. I dagens lage ar det
emellertid svårt att överblicka behovet av kartor för eldledningsandamal i
en så avlägsen framtid som det här är fråga om. Med hansyn till den snabba
utvecklingen inom det militära området, såväl taktiskt som vapentekniskt,
synes det inte vara möjligt att nu föreslå ett tidsprogram för den separata
topografiska kartläggningen av västra Norrland alt galla vid en sa avlaösen
lid, som med hänsyn till kartverkets resurser kan bil aktuell.

Bland de myndigheter, som ansett sig kunna acceptera kartverkets preliminära
produktionsprogram, märks i första hand lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen
och skogsstyrelsen.

I sitt slutliga förslag uttalar kartverket inledningsvis att den verkställda
utredningen har blottat betydande brister, som kan få allvarliga återverkningar
för näringslivet, försvaret och turismen. Kartverket anser sig i allt
väsentligt böra instämma i remissinstansernas kritik av det preliminära
förslaget och anför vidare bl. a. följande.

Av allt att döma kommer den aktuella planeringsperioden att kännetecknas
av vittgående strukturförändringar i det svenska samhallet. Har behöver
endast nämnas den pågående strukturomvandlingen i jordbruket och
skogsbruket, den fortsatta industrialiseringen med dess uttunning av landsbygden
och tillväxt av tätorterna, den allt intensivare exploateringen av vattenkraft
och malmtillgångar, den radikala utbyggnaden av kommunikatio
nerna och alla de åtgärder som vidtagits for turismen, naturskyddet och In -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 b år 1961

tidsverksamheten. En av de första förutsättningarna för att lämpligt planera
och genomföra dessa åtgärder är att tillhandahålla ett lämpligt översiktligt
kartunderlag. Vad kritiken främst gäller är att materialet kan produceras
först under 1970-talet för stora och livsviktiga regioner av landet.

Det preliminära förslagets plan för den ekonomiska kartläggningen har
enligt kartverket två svaga punkter nämligen dels att vissa sydsvenska län,
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus, inplanerats så sent som 1970—1975,
dels att viktiga delar av Norrland, nämligen delar av Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län inplanerats först i slutet av 1970-talet. Kritiken
av planen för den topografiska kartläggningen koncentrerar sig främst på
övre Norrland. Helt nedgörande är enligt kartverkets mening kritiken mot
att nordvästra Norrlands fjällområde över huvud taget inte kunnat inplaneras
före 1980. Sammanställs dessa två led i kritiken anser verket norrlandsproblemet
framträda med alldeles särskild styrka. Stora delar av Norrland
saknar nämligen varje annan officiell karta än den för länge sedan
utdömda generalstabskartan i skalan 1: 200 000, medan de sydsvenska länen
dels har en för många ändamål fortfarande användbar äldre ekonomisk
karta, dels redan inom några år kommer att förses med en modern topografisk
karta i skalan 1: 50 000.

De mest framträdande behoven i förhållande till de preliminära planerna
är enligt kartverkets mening dels att den separata topografiska kartläggningen
av nordvästra Norrland måste beredas plats under planeringsperioden,
dels att den samordnade ekonomisk-topografiska kartläggningen av
Jämtland II, Västerbotten och Norrbotten måste väsentligt tidigareläggas.
Det senare önskemålet bör av arbetsorganisatoriska skäl inte ske så att de
sydsvenska länen läggs sist i programmet. Då skulle kartverket under en
följd av år endast syssla med fältuppgifter i övre Norrland med dess korta
fältsäsong.

Kartverket uttalar, att den enda rationella lösningen av problemet är en
krympning i tiden av hela planen genom en ökning av verkets resurser.
Under erinran om att det var denna utväg kartverket anvisade genom sin
i det föregående berörda framställning den 7 september 1959 anför ämbetsverket,
som finner den verkställda utredningen utgöra motiv för en ny
prövning av vilka totala resurser som bör ställas till verkets förfogande, i
detta ämne bl. a. följande.

Enligt kartverkets uppfattning är det ett otidsenligt betraktelsesätt att för
framtiden göra åtskillnad mellan verkets resurser för den ena eller andra
kartan. Av utredningen framgår att produktionsprocesserna är helt inflätade
i varandra. Sålunda är den separata topografiska kartläggningen av
nordvästra Norrland en uppgift som förutom topografiska kartbyrån i mycket
hög grad belastar bearbetningsavdelningen på fotogrammetriska byrån
och den andra huvuduppgiften, som skulle behöva forceras, den ekonomisktopografiska
kartframställningen i delar av Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, ett arbete som förutsätter sinsemellan väl avvägda resurser
inom såväl fotogrammetriska byrån som ekonomiska och topografiska
kartbyråerna. Varje resonemang om en förstärkning av kartverkets resurBihang
till riksdagen* protokoll 1061. i samt. Nr .51

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1961

ser för den officiella kartläggningen bör därför avse verksamheten i dess
helhet med befogenhet för kartverket att disponera resurserna på de uppgifter,
som vid olika tidpunkter dominerar produktionsproceduren.

Beträffande de av chefen för försvarsstaben uttalade önskemålen från
krigsmaktens sida rörande den topografiska kartläggningen, uttalar kartverket
att desamma synes i huvudsak kunna tillgodoses enligt de framlagda
planerna. Kartverket förutsätter, att den separata topografiska kartläggning,
som skall ske inom område där ekonomiska kartan redan finns framställd,
årligen skall detaljplaneras i samråd med chefen för försvarsstaben
i syfte att erhålla en så smidig övergång till den nya kartan i krigskarteanvändningen
som möjligt.

Vad gäller den av nationalkommittén för geografi antydda möjligheten
att påskynda den topografiska kartläggningen i Norrland genom en väsentlig
utvidgning av området för topografisk karta i skalan 1: 100 000, framhåller
kartverket att uppslaget otvivelaktigt är av stort intresse i den rådande
situationen och att det bör undersökas närmare trots att flertalet
remissmyndigheter argumenterat för en minskning av det av kartverket
föreslagna 100 000-delsområdet. Ämbetsverket erinrar om det i det föregående
framlagda förslaget att ytterligare utredning bör verkställas innan
definitiv ståndpunkt tages till skalgränsen i den topografiska kartläggningen.
Det är därför inte möjligt att nu taga ställning till det av kommittén
framlagda spörsmålet.

Sammanfattningsvis föreslår kartverket att den i förut redovisade sammanställning
angivna regionala ordningen för den samordnade ekonomisk-topografiska
kartframställningen godtages som en allmän målsättning för arbetenas
bedrivande, att separat topografisk kartläggning inom ekonomiska kartans
nuvarande utgivningsområde forlsättes i snabbast möjliga takt och i
den regionala ordning, som på lämpligaste sätt ansluter sig till försvarsväsendets
önskemål rörande krigskarteförsörjningen samt att kartverket bemyndigas
att inom ramen för tillgängliga resurser företaga alla förberedande
åtgärder för utgivning av topografisk karta i skalan 1 : 100 000 över västra
Norrlands fjälltrakter.

Härefter övergår kartverket till frågan om å jo ur hållningen av
de officiella kartorna. I det preliminära förslaget anförde ämbetsverket
i detta ämne i sammandrag följande.

Den nya topografiska kartan kommer att äjourhållas genomsnittligt vart
tionde år enligt nu gällande planer. En dylik åjourhållning har angivits som
ett villkor för kartans användbarhet inom försvarsväsendet. Äjourhållningen
är en viktig faktor i produktionsplaneringen, enär ju längre nyframställningen
fortskridit ju större blir åjourhållningsuppgiften. En växande del
av topografiska kartbyråns resurser måste sålunda alltid disponeras för
åjourhållningen. Någon fullständig åjourhållning av ekonomiska kartan har
däremot aldrig ägt rum. Kartorna i de först utgivna länen är nu mer än 20
år gamla och behovet av en aktuell redovisning av bebyggelse, vägar och
även ägoslag är mycket framträdande. Fastighetsindelningen på kartan
åjourhålles dock genom länslantmäterikontorens försorg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Tekniskt och organisatoriskt finns nu goda förutsättningar att äjourhålla
den ekonomiska kartan genom att uppgiften inplaneras som ett delmoment
av den topografiska kartläggningen i län där den ekonomiska kartan utgivits
för exempelvis mer än tio år sedan. Kartverket har anordnat en
partiell åjourhållning av ekonomiska kartan för Gotlands län parallellt med
pågående topografisk kartläggning av länet. Där det inte är praktiskt att
äjourhålla ekonomiska kartan i samband med nyframställningen av topografiska
kartan, kan det ske vid någon av de genomsnittligt vart tionde år
återkommande åjourhållningarna av den sistnämnda kartan.

Kartverket framhöll dock beträffande åjourliållningen av den ekonomiska
kartan att det vid överläggningar med huvudkonsumenterna klart framgått,
att dessa sätter alla nu aktuella nyframställningsuppgifter före en åjourhållning
av de redan utgivna bladen. Möjligheterna att påbörja åjourhållningen
syntes därför vara mindre än någonsin. Kartverket utgick till följd
härav från att uppgiften f. n. inte var aktuell, men förklarade sig berett att
fortsätta en begränsad försöksverksamhet på området.

I yttrandena över det preliminära förslaget har kartverkets ställningstagande,
att nuvarande resurser inte tillåter ett påbörjande av en systematisk
åjourhållning av den ekonomiska kartan i form av utgivning av reviderade
kartblad mött stark kritik från åtskilliga remissinstanser. Sålunda har byggnadstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, domäns tyr el sen, ett flertal länsstyrelser,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sveriges lantbruks förbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk ansett att det ur de synpunkter dessa
myndigheter och organisationer företräder vore otillfredsställande, därest
åjourhållning av den ekonomiska kartan inte kommer till stånd. BI. a. domänstyrelsen
och lantmäterityrelsen förordar dock att vid en avvägning
mellan nyutgivning och åjourhållning nyutgivningen sättes i främsta rummet.

I sitt slutliga förslag i nu berörda fråga anför kartverket hl. a. följande.

Det har länge för kartverket framstått som otillfredsställande att i fråga
om den ekonomiska kartläggningen i landet, som pågått mer än 20 år och
resulterat i omkring 6 000 utgivna kartblad, uppgiften att utge reviderade
blad ännu ej kunnat angripas. Olägenheterna härav har i möjligaste mån
nedbringats dels genom att länslantmäterikontoren kan tillhandahålla kopior
av kartans svarttryck, där ändringar i fastighetsindelningen införts, dels
genom att kartverket från sitt centrala flygbildarkiv kan tillhandahålla
aktuellt bildmaterial rörande större delen av landet. Uppenbarligen kan
dessa åtgärder ej på längre sikt ersätta behovet av nya editioner av kartan.

Åjourhållningsuppgiften har mycket ansenliga dimensioner. Skulle det i
ett flertal yttranden föreslagna åjourhållningsintervallet på 15 år accepteras,
skulle redan nu resurser behöva avdelas för utgivning av omkring 400
reviderade blad per år. Uppgiften skulle i takt med utgivningen av kartan
över nya län successivt växa för att omkring 1980 uppgå till omkring 1 000
blad per år. Kartverket har bedrivit viss försöksverksamhet under senare år
i Gotlands län för framställning av ett begränsat antal reviderade blad. Dessa
är färdiga, men har inte hunnit underkastas någon granskning av konsumenterna.

Kartverket uttalar härutöver att flertalet remissinstanser bestämt har satt
nyframställningsuppgiften framför åjourhållningsuppgiften beträffande eko -

Kungl. Maj:is proposition nr 54 år 1961

nomiska kartan. Det synes därför kartverket helt uteslutet att någon del av
tillgängliga resurser — bortsett från fortsatt försöksverksamhet — nu kan
tagas i anspråk för ett påbörjande av en systematisk åjourhållning av kartor
i redan utgivna län. Läget synes enligt ämbetsverket vara det, att om
statsmakterna kan utöka kartverkets resurser, den ökade kapaciteten i
första hand måste disponeras för ett påskyndande av nyframställningsprogrammet.
Kartverket föreslår med hänvisning till det anförda, att pågående
åjourhållningsförsök fullföljes och avslutas och att kartverket efter överläggningar
med närmast berörda konsumentgrupper särskilt redovisar sina
förslag i denna fråga.

I del preliminära förslaget upptog kartverket slutligen till behandling frågan
om behovet av specialeditioner av den ekonomiska
kartan och anförde härom i huvudsak följande.

F. n. utgives tre editioner av den ekonomiska kartan, nämligen en fullständig
edition i tre färger med fotobild, en edition innehållande svartbilden
och gulbilden (åkern) benämnd svart- och gultrycket, samt en edition innehållande
enbart svarttrycket. Ekonomiska kartan omfattar nu ca 6 000
utgivna blad och tages hänsyn till att den trycks i tre editioner, omfattar den
redan 18 000 särskilda kartblad. Enligt det‘föreslagna produktionsprogrammet
skulle ekonomiska kartan komma att slutligen omfatta ca 13 000 blad.
Skulle man även i fortsättningen behålla tre editioner av kartan, skulle
verket alltså förlagsmässigt omsluta inemot 40 000 särskilda kartblad. Det
framstår enligt kartverket som orealistiskt att upprätthålla förlagsåtaganden
för ett kartverk av sådana dimensioner.

Svart- och gultrycket tillkom ursprungligen som en ersättning för den
fullständiga editionen i de fall denna inte kunde utlämnas av militära sekretesskäl.
Då kartan numera praktiskt taget helt frisläppts, har det huvudsakliga
skälet för svart- och gultrycket bortfallit. Denna edition torde därför
omedelbart kunna slopas för nyframställda kartblad.

Svarttrycket har en betydande användning för skilda ändamål vid sidan
av den fullständiga editionen, särskilt inom lantmäteriet som underlag för
åjourhållningen av fastighetsindelning m. m. Kopior av dylika åjourhållna
svarttryck kan erhållas från länslantmäterikontoren. Under sådana förhållanden
kan det enligt kartverket övervägas att slopa svarttrycket som förlagslcarta.
De myndigheter och övriga konsumenter, som har en mera högfrekvent
användning av svarttrycket, torde kunna tillgodoses genom beställningstryckning
i samband med kartans utgivning och därefter genom kopior
från lantmäterikontorens åjourhållna exemplar.

I yttrandena har kartverkets preliminära förslag att begränsa antalet editioner
av ekonomiska kartan över lag bedömts positivt. Sålunda synes allmän
enighet råda om att det s. k. svart- och gultrycket kan slopas, där huvudeditionen
är öppen, d. v. s. i hela landet utom Norrbottens län. Frågan
om det s. k. svarttrycket kan slopas som förlagskarta har i vissa yttranden
däremot ansetts vara mera tveksam. Lantmäteristyrelsen har sålunda varit
tveksam huruvida länslantmäterikontorens resurser förslår för tillhandahållande
av kopior på beställning.

I sitt slutliga förslag i nu berörda fråga föreslår kartverket — under erinran
om den inom sakrevisionen verkställda utredningen angående det stat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

liga kartlrycket — att vid de förhandlingar som i anledning därav torde
komma att upptagas med generalstabens litografiska anstalt möjligheterna
av och kostnaderna för utförande av beställningstryck av svarttrycket för
olika myndigheters och organs behov närmare undersökas. Kartverket föreslår
däremot att ämbetsverket omedelbart och utan avvaktande av nyssnämnda
undersökning bemyndigas att träffa avtal om slopande av svartoch
gultrycket som förlagskarta beträffande hela landet utom Norrbottens
län.

Avslutningsvis i utredningsförslaget har kartverket upptagit frågan om
en tillfällig förstärkning av verkets resurser. I denna
fråga erinrar kartverket till en början om att den i det föregående framlagda
redovisningen av arbetena under den närmaste tjugoårsperioden med den
ekonomiska och den topografiska kartläggningen visar att under denna tid
ekonomiska kartan i huvudsak kan färdigställas över de områden av Sverige,
som är aktuella för sådan kartläggning. Den moderna topografiska kartan
däremot synes möjligen kunna färdigställas inom ekonomiska kartans
utgivningsområde, men ej i nordvästra Norrland. Någon åjourhållning av
ekonomiska kartan kan ej medhinnas, varför äldsta delarna av detta kartverk
kommer att vara över 40 år gamla vid periodens slut.

De brister i detta kartläggningsprogram, som särskilt framträder och som
först och främst måste uppmärksammas om kartverkets resurser kan utökas,
är enligt verket i huvudsak följande.

Den separata topografiska kartläggningen av nordvästra Norrland måste
beredas plats under planeringsperioden. Den samordnande ekonomisk-topografiska
kartläggningen av Jämtland II, Västerbotten och Norrbotten I samt
den ekonomiska kartläggningen av de sydsvenska länen bör tidigareläggas.
Särskilt bör framhållas att det ur militär synpunkt är otillfredsställande att
framställningen av nya topografiska kartan utsträckes över alltför lång tid.

De angivna bristerna i kartläggningsprogrammet anser kartverket ej kunna
lösas genom att de övriga uppgifter, som intagits i kartläggningsprogrammet
eftersättes, enär dessa uppgifter är ännu angelägnare. En total ökning
av resurserna erfordras sålunda enligt ämbetsverkets mening om förbättringar
skall kunna ernås. Skall ett påtagligt resultat erhållas måste dessa,
anför kartverket, göras relativt stora i förhållande till verkets nuvarande
resurser för den allmänna kartläggningen. Kartverket har överslagsvis beräknat,
att en förkortning av tiden för kartläggningsprogrammet rörande
perioden t. o. in. 1980 med fem år skulle erfordra en årlig kostnadsökning
av ca 2 400 000 kr. Enligt ämbetsverkets mening är detta belopp i jämförelse
med kostnaderna för pågående arbeten för att utbygga vattenkraftsresurser
och huvudvägnät samt för att rationalisera fastighetsindelningen
och i övrigt underlätta strukturomändringen i jord- och skogsbruk och
även enbart i jämförelse med statens kostnader för alt planera och stödja
dem relativt obetydligt och skulle säkerligen balanseras av motsvarande
besparingar inom andra delar av statsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Med hänsyn till det anförda är det enligt kartverkets mening uppenbart
att åtgärder bör vidtagas för att provisoriskt förstärka kartverkets resurser
under den kommande perioden. Möjlighet finns enligt ämbetsverket att tillfälligt
förstärka resurserna utan att detta medför någon utbyggnad på längre
sikt av den fasta organisationen. På grund av åldersfördelningen inom det
nuvarande personalbeståndet kommer nämligen en mycket stor avgång att
ske vid slutet av 1970-talet. Med den nya affärsmässiga organisation, som
förutsatts införas för den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket
fr. o. in. nästa budgetår, kan vidare de fotogrammetriska rutinerna i kartproduktionen
med fördel ges karaktären av ett statligt beställningsuppdrag.

Den lämpligaste förstärkningsåtgärden är enligt kartverkets mening, att
ett särskilt reservationsanslag anvisas för detta ändamål. I andra hand anvisar
kartverket en ytterligare förstärkningsmöjlighet, varom ämbetsverket
bl. a. anför följande.

De officiella kartorna i landet försäljes i allmänna handeln huvudsakligen
enligt avtal med kartverkets förläggare, generalstabens litografiska anstalt.
Staten betingar s.g därvid ett belopp i form av royalty för varje försåld
karta. Försäljningspriser och därmed indirekt även royaltyinkomster har
i första hand avvägts så att de skall täcka statsverkets kostnader för tryckning
och distribution av kartorna. I praktiken har emellertid statens inkomster
blivit sådana att de även lämnar ett mindre bidrag till själva produktionskostnaden.
I mindre omfattning förekommer att kartverket för kartor
på eget förlag. Detta är även fallet med de publikationer som utges av verket.
Inkomsterna från denna försäljning redovisas — efter avdrag i vissa
fall av tryckningskostnader — på kartverkets inkomsttitel. På denna titel
redovisas även royaltyinkomsterna. Inkomsten för statsverket efter avdrag
av omkostnaden för publikationstryck kan för budgetåret 1960/61 beräknas
bli omkring 350 000 kr.

Kartförsäljningen ger enligt kartverket staten en stigande behållen inkomst.
Det rör sig om relativt obetydliga belopp jämfört med statens totala
kostnader för kartverket. I ett läge som det nuvarande, då så många intressen
påyrkar en forcering av den allmänna kartläggningen, anser kartverket
det som en absolut minimiförstärkning att överskottet på kartförsäljningssidan
ställes till kartverkets förfogande för ett påskyndande av
kartläggningen.

Om ökningen i kartverkets resurser begränsas till kartförsäljningsinkomsterna
anser ämbetsverket att detta i första hand bör tagas i anspråk
för separat topografisk kartframställning i västra Norrland, d. v. s. den
uppgift som i den nu framlagda utredningen icke kunnat inplaneras före
1980. Uppgiften är av den karaktär att den av tekniska och organisatoriska
skäl bör påbörjas omedelbart. Kartverket föreslår, att ett belopp av 200 000
kr. per år reserveras för detta ändamål och att resten av den behållna inkomsten
av kartförsäljningsmedlen enligt Kungl. Maj :ts närmare anvisningar
utnyttjas för förstärkning av kapaciteten i övrigt. Kartverket framhåller,
att ett direkt ansvar för kartförsäljningsmedlens utnyttjande i produktionen
skulle på ett riktigt sätt påverka verkets intresse för prispolitik,
försäljningsbefrämjande åtgärder o. s. v.

Anslagstekniskt bör enligt kartverkets mening den föreslagna lösningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

utformas i överensstämmelse med formerna för finansiering av den fotogrammetriska
verksamheten. Inkomsterna från försäljningen av kartor och
publikationer bör alltså liksom nu inlevereras på kartverkets inkomsttitel
under det att motsvarande belopp finge disponeras på ett förslagsanslag
för att bekosta tryckning och produktionsökning. Lämpligen synes anslaget
kunna sammanföras med det nya anslaget för fotogrammetrisk verksamhet.
Den nuvarande anslagsposten publikationstryck under omkostnadsanslaget
skulle då kunna utgå.

Vid det samråd, som kartverket i samband med framläggandet av utredningsförslaget
haft med lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen
och chefen för försvarsstaben, har dessa myndigheter redovisat sina
synpunkter i anledning av utredningsförslaget i särskilda skrivelser.

Lantbruksstyrelsen, som ur de synpunkter styrelsen har att företräda inte
funnit skäl påyrka några ändringar rörande dispositionen av de för kartläggningen
tillgängliga resurserna, framhåller att för verksamheten med
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering samt för många andra viktiga
ändamål synes det vara av intresse att färdigställandet av ekonomiska kartan
samt av den topografiska kartan för de områden i Norrland, som ej ingår
i planen för den ekonomiska kartläggningen, påskyndas. Styrelsen understryker,
att det är angeläget att kartverket ges möjligheter att nedbringa
tiden för kartläggningen med åtminstone en femårsperiod.

Lantmäteristyrelsen har intet att erinra mot de av kartverket framförda
synpunkterna och förslagen.

Skogsstyrelsen delar i allt väsentligt de synpunkter som kartverket anlagt
i utredningen och tillstyrker att ämbetsverket snarast får sådana resurser
att hela landet i varje fall före 1980 förses med topografisk karta utan
att därigenom den föreslagna ekonomiska kartläggningen fördröjes. I anslutning
härtill understryker styrelsen vad kartverket anfört om önskvärdheten
av att så långt möjligt samordna den ekonomiska och den topografiska
kartläggningen.

Chefen för försvarsstaben framhåller, att de för försvaret väsentligaste delarna
av de officiella kartornas framställning är den topografiska kartans
utgivning och åjourhållningen av generalstabskartan. Vidare är utgivningen
av den ekonomiska kartan av intresse i den mån det kan bli nödvändigt att
för vissa delar av det område, där den topografiska kartan utges i skalan
1:100 000, anskaffa en speciell karta för eldledningsändamål som ersättning
för den nuvarande eldledningskartan. Utredningsförslaget tillgodoser
i huvudsak önskemålen i fråga om såväl kartläggningens omfattning som
dess ordningsföljd. Chefen för försvarsstaben tillstyrker därför att förslaget
i dessa delar fastställes såsom program för den officiella kartläggningen.
Däremot betecknas den långa tid som krävs för förslagets genomförande såsom
helt otillfredsställande med hänsyn till försvarets behov. Från försvarets
synpunkt är det därför av stor vikt att kartverkets resurser ökas i så hög
grad att tiden för planens genomförande kan förkortas väsentligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Yttranden över kartverkets slutliga förslag. Vad kartverket föreslagit i
fråga om skalor och karttyper m. m. för de officiella kartorna
har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter dock om det ej vore lämpligare att
utgiva den ekonomiska kartan i tecknad form med fullt utnyttjande av en
sådan tekniks större möjligheter samt att därjämte utgiva en med hög skärpa
tryckt fotokarta med konnektionslinjer till den tecknade kartan. Även
Svenska orienteringsförbundet, som hörts av Sveriges riksidrottsförbund,
har uttalat sig för en övergång till en tecknad ekonomisk karta med höjdkurvor.

Ej heller mot vad i utredningsförslaget anförts rörande den ekonomiska
kartläggningens totala omfattning och differentiering
på skalor har i yttrandena framförts andra erinringar än
att Svenska orienteringsförbundet ifrågasätter huruvida det inte borde prövas
att i större utsträckning än vad i utredningsförslaget avsetts den ekonomiska
kartan kunde utges i skala 1: 20 000 för att därigenom påskynda
den ekonomiska kartläggningen.

Vad gäller den topografiska kartläggningens framtida
omfattning är det främst frågan om var övergång mellan skalorna
1: 50 000 och 1: 100 000 bör ske som tilldragit sig intresse i yttrandena. Sjöfartsstyrelsen
uttalar i denna fråga, att behovet av att genom en kort skalgräns
hålla antalet övertäckningsblad nere inte synes vara lika väsentligt
som att anpassa skalan efter bebyggelsetäthet o. dyl. Vidare anser styrelsen
att det bör beaktas att de nya sjökorten efter norrlandskusten framställes i
skala 1: 50 000 och i samma kartprojektion som användes i den nya topografiska
kartan. Det synes enligt styrelsen för många ändamål innebära vissa
fördelar att sjökort och landkartor kan konnekteras efter hela norrlandskusten.
Vattenfallsstyrelsen, som delar kartverkets uppfattning att definitiv
ståndpunkt till ifrågavarande skalgräns kan tagas först sedan ytterligare utredning
företagits, framhåller att det för styrelsens verksamhet vore av stort
värde med utgivande av den topografiska kartan i skala 1: 50 000 över vissa
delar av övre Norrland. Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds
mening bör i Norrbottens och Västerbottens kustland skalan 1: 50 000 i stället
för 1: 100 000 övervägas. Svenska orienteringsförbundet anser däremot
att topografisk kartläggning i skala 1: 100 000 mycket väl skulle kunna godtagas
överallt där den ekonomiska kartan utges i skala 1: 20 000 och förses
med höj dkurvor.

Kartverkets förslag till produktionsprogram beträffande
den ekonomiska och den topografiska kartläggningen
har av nära nog samtliga remissinstanser ansetts böra genomföras på kortare
tid än vad som föreslagits. Byggnadsstyrelsen anser sålunda att planen i lidshänseende
inte står i paritet med den snabba utveckling som kännetecknar
nutiden och som ifrågavarande kartor bl. a. är avsedda att redovisa. I huvudsak
samma uppfattning hyser sjöfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sveriges lantbruksförbund understryker

Knngl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

angelägenheten av att tiden för kartläggningsprogrammets genomförande
nedbringas med åtminstone en femårsperiod. Även Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Föreningen för skidlöpningens
och friluftslivets främjande i Sverige samt Svenska orienteringsförbundet
uttalar sig för en nedskärning av tidsprogranimet.

Rörande vilka delar av kartproduktionen som i första hand bör påskyndas
har i yttrandena redovisats delvis skilda uppfattningar. Byggnadsstyrelsen
anser att det på samhällsplaneringens område blir särskilt kännbart att den
ekonomiska kartan för de sydsvenska länen inte kan väntas förrän mot slutet
av den av kartverket angivna produktionsperioden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller, att det föreslagna tidsprogranimet för utgivningen
av den ekonomiska kartan över de sydsvenska länen och över vissa norrlandslän
är otillfredsställande ur vägplaneringssynpunkt och uttalar vidare
att detta även torde vara fallet beträffande den separata topografiska kartläggningen
i övre Norrland. Vattenfallsstyrelsen, som finner den föreslagna
regionala ordningen för den samordnade ekonomisk-topografiska kartläggningen
i landets södra delar innebära ett för styrelsens verksamhet där tillfredsställande
förslag, betraktar det som helt otillfredsställande att kartläggningen
av övre Norrland ej kunnat inplaneras tidigare. Även flera andra remissinstanser
påyrkar att kartläggningsuppgifterna i övre Norrland skall
lösas tidigare än enligt kartverkets förslag. Sålunda anser Sveriges geologiska
undersökning det vara betydelsefullt att den separata topografiska kartläggningen
av nordvästra Norrland påskyndas. Föreningen för skidlöpningens
och friluftslivets främjande i Sverige understryker betydelsen för föreningens
verksamhet av tillkomsten av modern topografisk karta över nordvästra
Sveriges fjälltrakter och anser det erforderligt alt dylika kartor inom
de viktigaste friluftsområdena blir färdigställda under 1960-talet. Länsstyrelsen
i Jämtlands län finner den framlagda planen vara helt otillfredsställande
för länets vidkommande och påyrkar att ekonomisk karta över länet
snarast skall upprättas.

Vad gäller å jour hållningen av de officiella kartorna
har kartverkets konstaterande att utrymme saknas för systematisk åjourhållning
av den ekonomiska kartan allmänt beklagats i remissyttrandena.
Sjöfartsstyrelsen framhåller i denna fråga att med den snabba förändring
som sker av det svenska landskapets innehåll synes det helt oacceptabelt
med ett längre genomsnittligt åjourföringsintervall än tio ä femton år. Värdet
av en karta som inte åjourförts sjunker hastigt; användaren måste förutsätta
betydande felaktigheter i dess redovisning av dagsläget och tvingas
följaktligen till felaktiga eller mindre lämpliga ställningstaganden. Styrelsen
anser det ej vara uteslutet att på längre sikt uppbygga ett via länsstyrelserna
kanaliserat rapporteringssystem som efter strikta regler årligen
angiver huvuddelen av vidtagna större förändringar. Ett liknande system
fungerar tillfredsställande för sjökortens kontinuerliga åjourföring. Liknande
synpunkter på behovet av åjourhållning framföres av hl. a. byggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

skogsägareföreningars riksförbund. Kartverkets uppfattning att nyframställningen
måste sättas framför äjourhållningen delas emellertid av vattenfallsstgrelsen
och av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Kartverkets uttalanden angående begränsningen av antalet specialeditioner
av ekonomiska kartan har inte mött annan erinran
i remissyttrandena än att Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller
att frågan om det s. k. svarttryckets slopande ej bör avgöras förrän
det blir klarlagt hur godtagbara kopior av de vid länslantmäterikontoren
äjourhållna kartorna skall kunna erhållas till rimlig kostnad.

Utredningsförslaget om en tillfällig förstärkning av kartverkets
re surser tillstyrks av bl. a. byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen,
sjöfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens sakrevision, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Vad gäller sättet
för finansieringen av en sådan förstärkning förordar byggnadsstyrelsen, att
möjligheterna att öka inkomsterna genom att höja försäljningspriset pa
kartorna undersökes. Riksräkenskapsverket anser däremot, att den föreslagna
förstärkningen bör bedömas utan hänsyn till kartverkets inkomster av
kartförsäljning. Därest åtgärder anses böra vidtagas för att förstärka kartverkets
resurser, bör medel enligt riksräkenskapsverkets mening anvisas under
kartverkets ordinarie anslag.

Rikets allmänna kartverks anslagsskrivelse för
budgetåret 1961 62, m. m.

Allmän motivering. I anslagsskrivelsen, som avgivits den 29 augusti 1960,
erinrar kartverket inledningsvis om att verket i anledning av 1960 års riksdags
beslut (prop. 74; JoU 19; rskr. 212) om bl. a. dels vissa organisationsändringar
vid kartverket, dels åtgärder för ökad samverkan m. in. mellan
lantmäteriväsendet och kartverket dels ock åtgärder för upprättande av ekonomisk
karta över Kopparbergs län av Kungl. Maj :t anbefallts att inkomma
med förslag till erforderliga åtgärder. Kartverket anför, att det har för
avsikt att i särskild framställning behandla frågan om samarbete med lantmäteriet
och kartläggningen av Kopparbergs län, medan frågan om vissa
organisationsändringar upptagits i äskandena.

Vad gäller nyssnämnda organisationsändringar erinrar kartverket om
riksdagens principbeslut om att verkets fotogrammetriska verksamhet från
den 1 juli 1961 skall bedrivas efter affärsmässiga grunder ävensom att från
samma lidpunkt den fotogrammetriska byrån och den fotogrammetriska beställningsavdelningen
skall sammanslås (prop. 1960: 74 s. 128 och JoU 1960:
19 s. 46) samt om det i nämnda proposition gjorda uttalandet att närmare
förslag i ämnet avsågs att framläggas i 1961 års statsverksproposition. Kartverket
uttalar, att det vid sina förslag i detta hänseende följt de förslag till
utformning av den fotogrammetriska verksamheten m. m., som framlades
av 1956 års lantmäterikommitté i dess betänkande angående lantmäterivä -

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1961

sendets och kartverkets organisation (SOU 1959: SO). Rörande kommitténs
förslag härom torde få hänvisas till den redogörelse härför som lämnats i
proposition 1960: 74, (s. 46—47).

Beträffande detaljutformningen av organisationen vid kartverket hänvisade
lantmäterikommittén till den undersökning, som statens organisationsnämnd
sedan 1956 bedriver. Kommittén förutsatte, att resultatet av detta
arbete successivt skulle framläggas av kartverket i anslagsäskandena. Kartverket
uttalar i anledning härav, att organisationsnämndens arbete har påbörjats
inom den fotogrammetriska verksamheten och har fortsatt inom den
geodetiska byrån och inom kartbyråerna. Redan 1959 hade ny organisation
för den fotogrammetriska verksamheten utarbetats. Denna organisation har
därefter enligt kartverket prövats med gott resultat och tillämpas fortfarande.
Nämnden har därefter avslutat sitt arbete även inom den geodetiska byrån,
varvid plan för ny organisation har utarbetats. I anslutning till organisationsnämndens
arbeten har vidare bildats ett centralarkiv, omfattande
negativ, bilder, kartkoncept m. in. Det växande behovet av att ständigt ha
tillgång till detta material på ett ställe främst för utredningar för beställningsarbetena
har enligt kartverket nödvändiggjort en centralisering. Arkivet
har placerats under allmänna avdelningen, då det skall betjäna hela
kartverket. Den fotogrammetriska verksamheten är emellertid den ojämförligt
största förbrukaren av material från arkivet och detta bör därför, uttalar
kartverket, finansieras över anslaget för fotogrammetrisk verksamhet.
Efter samråd med organisationsnämnden har även bildats en planeringsdelegation
för kontinuerlig planering av kartverkets arbeten.

Kartverket erinrar om att lantmäterikommittén inte behandlade lönegradsplaceringsfrågor,
men att inom lantmäteriväsendet lönegradsfrågorna
blivit föremål för överväganden, som lett till betydande höjningar av lönenivån.
Redan tidigare har, anför kartverket, lönenivån för verkets högskoletjänster
inte varit sa hög att det varit möjligt alt erhålla någon rekrytering
av civilingenjörer. I stället bär största delen av de tjänstemän, som verket
rekryterade under början av 1950-talet, lämnat kartverket. Antalet tjänstemän
med avgångsexamen från universitet, tekniska högskolan eller med
äldre lantmäteriexamen, vilka 1954 utgjorde 51, uppgår nu till 39. Samtidigt
har kartverkets personal totalt ökat från ca 330 till ca 370 personer.
Ehuru minskningen i högskoleutbildad arbetskraft bär kompenserats genom
alt åtgärder vidtagits för alt bättre utnyttja den som finns kvar, kan"enligt
kartverket denna utveckling ej fortsättas längre. Framför allt är det, uttalar
kartverket, nödvändigt att en begränsad nyrekrytering kan äga rum för att
tillgodose det framtida behovet av rekrytering till högre chefstjänster. Det är
därför nödvändigt att organisationsfrågorna vid kartverket successivt löses
samt att i samband härmed lönenivån justeras i överensstämmelse med förhållandena
på andra håll för tjänster med motsvarande kompetenskrav.

Beträffande gjorda eller planerade besparingar och ralionaliseriugsåtgärder
hänvisar kartverket till i anslutning till anslagsäskandena för innevarande
budgetår lämnad redogörelse. I anslutning härtill erinrar ämbetsverket
om att statens sakrevision har avslutat utredningen angående det statliga

Kangl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

karttrycket samt framhåller att det är angeläget att den fortsatta behandlingen
av detta ärende sker så snabbt som möjligt bl. a. för att eventuell
påverkan på kartverkets organisation skall kunna beaktas i anslutning till
pågående organisationsundersökning. Vidare anför kartverket, att i samband
med att organisationsnämnden övergått till att undersöka kartbyråerna
och i anslutning till arbetena att planera kartläggningen på längre sikt
har en översyn av tekniken för den gemensamma rekognosceringen för ekonomiska
och topografiska kartan blivit aktuell. Denna kan möjligen leda till
vissa ytterligare rationaliseringsvinster.

Taxorna för beställningsarbetena vid kartverket är enligt verket föremål
för en fortlöpande uppmärksamhet.

Beträffande utgifterna för de tre närmaste budgetåren efter 1961/62 uttalar
kartverket, att med undantag för det allmänna behovet av större insatser
i den allmänna kartläggningen i landet, vilka behandlas i särskild skrivelse,
torde kunna förutsättas att driften vid verket kan uppehållas med
anslag av samma storlek som de för 1961/62 äskade. Den enda anledning
som enligt kartverket kan förutses till en tillfällig ökning skulle vara om det
bleve nödvändigt att inköpa nya flygplan för flygfotografering, när de nu
använda flygplanen bör ersättas. Kartverket utreder i samarbete med flygvapnet
sedan några år tillbaka denna fråga. Det är dock ännu för tidigt att
taga ställning till när dessa flygplan bör utgå. För övrigt synes det enligt
kartverket sannolikt att övergång till förhyrning av flygplan bör ske när
nya flygplan erfordras. Med den nya organisationsformen för den fotogrammetriska
verksamheten synes det även sannolikt att en sådan övergång till
förhyrning av flygplan kan ske utan större anslag än de för 1961/62 äskade.

Rikets allmänna kartverk: Avlöningar. För innevarande budgetår har under
denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 6 161 800 kr. I årets
statsverksproposition (IX ht p. 131) har anslaget, såsom tidigare anförts,
uppförts med ett beräknat belopp av 5 906 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att anslaget
sänkes med 209 600 kr. enligt följande uppställning.

ökning

eller

minskning

Fotogrammetriska byrån

1. Löneregleringar

a) 1 överingenjör Bo 3 i st. f. byråchef Bo 1 .............. + 4 399

b) 2 avdelningsdirektörer Bo 1 i st. f. 2 f. statskartografer

Ao 24 ............................................ + 15 787

c) 3 f. statskartografer Ao 26 i st. f. 3 f. statskartografer

Ao 24 ............................................ + 9 781

2. Anslagsomläggning

a) överföring av samtliga icke-ordinarie tjänster på byrån

till nytt anslag för fotogrammetrisk verksamhet........— 821 582

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

Ökning

eller

minskning

b) överföring av ersättningar till arvodesanställda samt för
övertid och ackord till anslaget för fotogrammetrisk verksamhet
............................................ —125 000

Allmänna avdelningen

3. Löneregleringar

1 avdelningsdirektör Be 1 i st. f. 1 byrådirektör Ae 24 . . + 7 894

Geodetiska byrån

4. Löneregleringar

a) 1 byråchef och professor Bo 3 i st. f. Bo 1 ............ + 4 399

b) 2 observatörer Bo 1 i st. f. Ao 26...................... -)- 8 174

c) 2 avdelningsdirektörer Bo 1 i st. f. 2 f. statsgeodeter Ao 24 + 15 787

d) 2 f. statsgeodeter Ao 26 i st. f. 2 statsgeodeter Ao 23____ -f- 9 516

5. Personaländringar

a) 1 statsgeodettjänst Ao 21 indrages.................... — 25 646

b) 1 geodettjänst Ae 15 indrages ...................... — 18 798

c) 2 kartassistenttjänster Ae 13 inrättas ................ -f 33 914

Topografiska och ekonomiska kartbyråerna

6. 2 byråchefer Bo 3 i st. f. Bo 1............................ -f- 8 798

Diverse äskanden

7. Organisationsföredragandearvode ...................... -j- l 200

8. Löneklassändringar och reglerad befordringsgång.......... -(- 72 107

9. Rörligt tillägg ........................................ + 602 474

10. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter ............ — 12 824

— 209 620

Motiv. 1 a). Rörande den fotogrammetriska byrån har 1960 års riksdag
fattat principbeslut att med densamma skall från den 1 juli 1961 sammanslås
den fotogrammetriska beställningsavdelningen. Av statens organisationsnämnd
i samråd med kartverket 1958 utarbetat förslag till organisation för
den nya byrån framlades av kartverket i anslagsäskandena 1959 (prop.
1960: 74 s. 106), vartill torde få hänvisas.

Kartverket anför, att den nya byrån försörjer kartverket, statsförvaltningen
i övrigt, kommuner samt det privata näringslivet med fotogrammetriskt
material. Den är enligt kartverket utan jämförelse landets största organisation
inom detta specialområde. Det kommer att ha en avgörande betydelse
för utvecklingen inom fotogrammetrin och därmed även för de verksamhetsgrenar
som är beroende av denna teknik, såsom kartläggning, skogs- och
jordbruk, väg- och vattenbyggnad och bebyggelseplanering, att verksamheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 5b år 196J

vid den nya byrån kan bedrivas så effektivt som möjligt. En av förutsättningarna
för att byrån skall kunna fullgöra sina uppgifter är att chefstjänsterna
placeras så högt att de kan locka tillräckligt kvalificerade sökande.
Kartverket erinrar om att 1953 års fotogrammetriutredning föreslog att byråchefstjänsten
skulle ombildas till överingenjörstjänst i dåvarande Cp 13.
Vid nuvarande lönelägen för byråchefsljänster anser kartverket att denna
tjänst, som medför chefskap för en byrå om ca 100 tjänstemän, vilka utnyttjar
en högt driven teknik och instrument för miljonbelopp, bör placeras
lägst i Bo 3.

1 b). Den nya byrån är delad i tre avdelningar, nämligen en planerings-,
en flygfotograferings- och en bearbetningsavdelning. Chefen för planeringsavdelningen
är byrådirektör i Ae 26, vilken tjänst tidigare innehades av
chefen för beställningsavdelningen. För de båda övriga avdelningscheferna
har kartverket däremot endast kunnat disponera tjänster som förste statskartograf
i Ao 24. Flygfotograferingsavdelningen omfattar under fotograferingsperioderna
ca 23 tjänstemän. Genom det stora kapital, som äi bundet i
verksamheten i form av flygmaskiner, kameror in. in. blir avdelningens betydelse
stor. Bland avdelningens uppgifter nämner kartverket särskilt omdrevsfotograferingen,
som är av grundläggande betydelse för bl. a. skogsbruket.
Därjämte utförs specialfotografering för beställare i alltmera ökad
omfattning. Bearbetningsavdelningen, som under vintern omfattar ca 65
befattningshavare, svarar för flygnegativens bearbetning till bilder och kartor.
Här framställs t. ex. underlaget för de officiella kartorna, fotokartan,
bild- och kartmaterial för skogsbruket, storskaliga grundkartor för städernas
behov, nivåkar tor för teknisk projektering m. in.

Kartverket anför, att den snabba utvecklingen inom flygteknik, fotografi
och fotogrammetri ställer allt högre krav på avdelningschefernas tekniska
kunnande och organisationsförmåga. Enligt kartverkets mening är det nödvändigt
att alla tjänster för avdelningscheferna ombildas till avdelningsdirektörer
i B 1 på samma sätt som skett beträffande tjänsten som chef för
mätningstekniska avdelningen vid lantmäteristyrelsen. Denna avdelning är
enligt kartverket i fråga om personal- och instrumentutrustning samt arbetsuppgifter
närmast att jämställa med stereodetaljerna inom verkets bearbetningsavdelning.
Kartverkets ledande fotogrammetriska specialister under
överingenjören bör enligt verkets mening placeras minst lika högt som
de specialtjänster för fotogrammetriker, som inrättas vid andra statliga
myndigheter. Annars kommer kartverket ej att kunna behålla kvalificerade
tjänstemän på dessa tjänster, vilket är nödvändigt om den centrala försörjningen
av fotogrammetriskt material ej skall bli lidande. Kartverket återkommer
till den icke-ordinarie byrådirektör stjänsten under anslaget för
fotogrammetrisk verksamhet.

1 c). Det är enligt kartverkets mening nödvändigt att verket under avdelningsdirektörerna
disponerar tillräckligt antal tjänster för att utföra de
kvalificerade utrednings- och utvecklingsarbeten som erfordras inom fotogrammetriska
byrån. Totalt finns förutom avdelningscheferna åtta tjänster

Kungl. Maj:ts proposition nr 5b år 1961

för högskoleutbildad personal, tre i A 24 och fem i A 21. Behovet att disponera
fullgoda ersättare för cheferna för de olika avdelningarna är enligt
kartverket särskilt uttalat inom planeringsavdelningen och den stora bearbetningsavdelningen,
vilka arbetar intensivt under hela året. Dessa ställföreträdare
bör placeras i A 26. I denna lönegrad bör även den förste statskartograf
placeras, som står till byråchefens förfogande för speciella utredningar.

2. Kartverket anför, att under anslaget skall enligt de principer, som angivits
i lantmäterikommitténs förslag till affärsmässig driftsform för den
fotogrammelriska verksamheten, endast beräknas medel för den personal
inom fotogrammetriska byrån, som utför arbeten för de allmänna kartarbetena.
Den personal, som tidigare utfört arbeten på beställning, skall överföras
till det nya anslaget för fotogrammetrisk verksamhet. I första hand
bör icke-ordinarie tjänster komma i fråga för överföring till det nya anslaget.

Kostnadsberäknas de organisationer, som gällde för fotogrammetriska
byrån och beställningsavdelningen, erliålles enligt kartverket relationerna
ca 56 procent för byrån och ca 44 procent för beställningsavdelningen. Undersökes
personalinsatsen för allmänna kartarbeten, flygfotografering och
beställningsarbeten under budgetåret 1959/60 erhålles procentsatserna 41,6
18,7 resp. 39,7. Insatsen för flygfotografering bör enligt kartverkets mening
fördelas mellan kartarbeten och beställningsarbeten. Göres detta enligt de av
1953 års fotogrammetriutredning rekommenderade principerna med proportionering
mot antalet bilder och en viss reduktion för beställningsbilder på
grund av den genomsnittliga lägre flyghöjden bör 60 procent av arbetsinsatsen
för flygfotografering hänföras till de allmänna kartarbetena och 40
procent till beställningsarbetena. Totalt erhålles då, uttalar kartverket, en
fördelning med ca 55 procent till de allmänna kartarbetena och ca 47 procent
till beställningsarbetena.

Kostnaden för den ordinarie personalen på fotogrammetriska byrån uppgår
enligt kartverket till 842 997 kr. och kostnaden för den icke-ordinarie
personalen tdl 631 986 kr. Relationstalen mellan dessa belopp är ca 57 procent
resp. ca 43 procent. De icke-ordinarie tjänsterna motsvarar således
ej helt proportionen av beställningsarbeten inom byrån. Till de senare kan
emellertid läggas en del av de belopp som beräknas för arvodesanställda samt
ersättningar för övertid och ackord. Kartverket föreslår på dessa grunder,
att anslagsposten för löner åt icke-ordinarie personal minskas med ett belopp
motsvarande avlöning till alla icke-ordinarie tjänstemän på fotogrammetriska
byrån samt 110 000 kr. motsvarande 20 000 kr. för arvodesanställda,
50 000 kr. för övertidsersättning och 40 000 kr. för ackordsarbeten. Till
de angivna beloppen kommer i förekommande fall rörligt tillägg.

3. Förslag om uppflyttning av tjänsten till lönegrad Ae 26 har framförts
av 19o3 års fotogrammetriutredning ävensom av kartverket i anslagsäskandena
1955 (IX ht 1956 s. 489 p. 9) och 1959 (prop. 1960: 74 s. 107). Utöver
tidigare motiveringar uttalar kartverket, att under det sista året har

Knngl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

planeringsarbetet inom kartverket fått en fastare form i det att en särskild
planeringsdelegation bildats, som beslår av chefen för allmänna avdelningen
som ordförande samt en representant för varje byrå. Chefen for allmänna
avdelningen, som är direkt underställd verkets chef, bör enligt kartverket
vara placerad minst lika högt som cheferna för de avdelningar som sorterar
under byråcheferna. Det är även enligt verkets mening lämpligt att ledaren
av det centrala planeringsarbetet har minst lika hög lönegrad som Övriga

ledamöter av planeringsdelegationen.

4. Den nya organisationen av den geodetiska byrån bär utarbetats av s atens
organisationsnämnd och redovisas av nämnden i rapport som bilagts
kartverkets anslagsäskanden i sammandrag på följande sätt.

Bvrån ledes av en byråchef med professors kompetens och titel. Hans arbete
bör huvudsakligen vara förlagt till det vetenskapliga området. Storre
delen av de löpande administrativa uppgifterna forutsattes kunna delegeras
till chefen för en beräkningsavdelning inom byrån. Denne föreslås vara yråchefens
ställföreträdare. Byrån bör vara uppdelad i tre avdelningar.

Chef för den vetenskapliga avdelningen föreslås byråchefen vara. Da -utöver föreslås tre kvalificerade befattningshavare. Chef för matningsavdelningen
föreslås vara en förste statsgeodet. Utöver avde nmgschefen erfordras
under vinterperioden två kartassistenter. Vid behov tilldelas a\delnin0en
ytterligare arbetskraft. Detta behov kan under vinterpenoden uppskattas uppgå
till ca en geodetmånad och fem ä sex kartassistentmanader samt under
fältarbetsperioden till ca 20 geodelmånader och 40 å 45 kartassistentmanader.
Totalt under hela året erfordras tre å fyra bitradesmanader. Chef för
beräkningsavdelningen föreslås vara en förste statsgeodet eller byradire t o .
Utöver avdelningschefen erfordras fem högskoleutbildade befattningshavare.
Vidare föreslås två förste kartassistenter, fyra kartassistenter, ett arkivbiträde
samt två rit- eller kontorsbiträden. Denna personal kan under vinterperioden
tillfälligtvis tilldelas annan avdelning.

4 a). Geodetiska byrån har, anför kartverket, primärt till uppgift att utföra
de geodetiska mätningar, som erfordras för att framstalla de officiella
kartorna över Sverige. I anslutning härtill har byrån att svara for Sveriges
andel av det internationella samarbetet på geodesins område, vilket sedan
länge äger rum för att lösa vetenskapliga frågor rörande jordens storlek, form
och massafördelning. Under de senaste åren har sistnämnda frågor fått en
allt större praktisk betydelse för att utveckla ett enhetligt geodetiskt världssystem
för vissa kartläggnings- och mätningsändamål. De grundläggande
mätningarna för den allmänna kartläggningen har alltid, när noggrannheten
varit tillräcklig, utnyttjats för anslutning av mätningar för stadsmalningsväsendet
och av andra noggranna mätningar. F. n. finns behov av att
samordna och effektivisera den stommätning, som äger rum inom olika

statliga och kommunala myndigheter. Kartverket erinrar i detta sammanhang
om att 1960 års riksdag (prop. 74 s. 113) beslutat att ett centralt arkiv
för mätningsdala bör inrättas vid kartverket samt att verket bör åtaga sig
geodetiska beställningsarbeten av mera kvalificerat slag. Det är enligt kartverkets
mening av stor vikt för stommätningen i Sverige att dessa frågor
löses på ett effektivt sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1961

Utvecklingen kommer, uttalar kartverket, uppenbarligen att medföra att
fordringarna på geodetiska byrån och därmed på dess chef ökas. Tjänsten
bör därför liksom chefstjänsten på fotogrammetriska byrån uppflyttas till
Bo 3.

4 b). Observatörerna svarar under byråchefen närmast för den vetenskapliga
delen av den geodetiska verksamheten. Detta medför enligt kartverket
ett intensivt samarbete med motsvarande institutioner i andra länder.
Svensk geodesi har f. n. en internationellt uppmärksammad ställning,
som bör uppehållas. Observatorstjänsterna har tidigare jämställts med laboratorstjänsterna
vid universiteten, vilka numera uppflyttats till B 1.

4 c). Kartverket anför, att den geodetiska byråns mätningsavdelning skall,
utföra de geodetiska fältarbetena samt iordningställa fältmaterialet för beläkning.
Beräkningsavdelningen skall utföra större beräkningsarbeten samt
svara för arkivmaterialet av triangel- och höjdpunkter och i anslutning härtill
handlägga beställningsärenden rörande detta material. Cheferna för dessa
båda avdelningar bör enligt kartverket liksom avdelningscheferna inom
fotogrammetriska byrån placeras i Bo 1.

4 d). Som biträde till och ställföreträdare för cheferna för mätnings- och
beräkningsavdelningarna erfordras enligt kartverket två kvalificerade tjänstemän.
Dessa bör liksom på fotogrammetriska byrån placeras i Ao 26.

o a) c). På geodetiska byrån kommer enligt det föregående att finnas
sju tjänster för kvalificerade geodeter. För att erhålla ett rekryteringsunderlag
för dessa tjänster samt för mera kvalificerade geodetiska mätningar och
beräkningar erfordras enligt kartverket ett antal geodeter i lönegraderna 21
och 23. Detta antal anser verket kunna begränsas till fem. Detta innebär enligt
kartverket att en tjänst som statsgeodet i Ao 21 och en tjänst som geodet
i Ae 15 kan indragas och ersättas med kartassistenter i lönegrad 13.
Som ett uttryck för den gradvisa rationalisering genom omfördelning avarbetsuppgifter
som under senare år ägt rum inom geodetiska byrån framhåller
kartverket att antalet högskoleutbildade geodeter, exklusive byråchefen,
1954 utgjorde 17, medan det i nu framlagd plan begränsats till elva.

6. Kartverket framhåller att, ehuru organisationsnämnden ännu ej slutfört
undersökningarna av de båda kartbyråerna, det torde vara klart att
två enheter för verksamheten inom dessa byråer alltid kommer att bibehållas
aven om vissa förskjutningar i gränsdragningen mellan byråernas
arbetsuppgifter kan bli aktuella. Med hänsyn till kartbyråernas storlek och
dominerande betydelse för verksamheten beträffande den allmänna kartläggningen
bör enligt kartverket även dessa båda tjänster placeras i den högre
byråchefslönegraden Bo 3.

7—10. Ändringarna är av automatisk natur.

Rikets allmänna kartverk: Omkostnader. För ifrågavarande ändamål har
för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag
av 713 200 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets st-its ^MknnPoT°Siti0n

(''X h* P'' U2) Ul,I,förls med beräknat belopp av
i 24 UUU kr.

8 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att
anslagsposten Övriga expenser höjes med 12 000 kr.

Utgifter Anslag Ökning

1958/59 1959/60 1960/61

Övr. expenser.................... 293 463 277 660 289 600 +12 000

Motiv. Kartverket anför, att anslaget erfordrar justering i ett avseende,
nämligen att posten övriga expenser höjes med största möjliga belopp på
grund av den allmänna förhöjningen av löner och materialpriser. Den nödvändiga
höjningen härför har av kartverket uppskattats till lägst 12 000 kr.
Kartverket hemställer dock, att detta belopp korrigeras med hänsyn till vad
som kan vara känt om prisnivån vid slutbehandlingen av staten för 1961/62.

Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. Under denna anslagsrubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 1 830 000
kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1959/60 en reservation av
1 539 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 133) har, såsom tidigare
nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 2 146 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att
anslagsposten Fältarbeten höjes med 16 000 kr.

Utgifter Anslag ökning

1958/59 1959/60 1960/61

Fältarbeten................ 1 072 147 1 028 224 1 000 000 -f 16 000

Motiv. Kartverket anför, att anslaget bör höjas på grund av den allmänna
uppgången i lönenivån. Ersättningen till den handräckningspersonal,
som verket anställer under fältarbetsperioden har alltid varit låg. Det har
under de senaste åren blivit allt svårare att kunna erhålla bra handräckningspersonal
för de ersättningar som tidigare varit normala. Den senaste
uppgången i lönenivån med tio procent för 1960 och 1961 måste även tillämpas
på lönerna till handräckningspersonalen. Dessa löner har under budgetåret
1959/60 uppgått till ca 160 000 kr. För en sådan höjning erfordras
sålunda 16 000 kr.

Rikets allmänna kartverk: Fotogrammetrisk uppdragsverksamhet. Under
denna nya anslagsrubrik har i årets statsverksproposition (IX ht p. 134),
såsom tidigare nämnts, uppförts ett förslagsanslag med ett beräknat belopp
av 2 506 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att
anslaget för nästkommande budgetår upptages med 2 505 800 kr. i enlighet
med efterföljande stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Belopp

U tgifter

1. avlöningar inkl. rörligt tillägg ............................ 2 355 000

2. omkostnader

a) sjukvård ...................................... 5 000

b) expenser .................... 517 000

c) fältarbeten m. m..................................... 1 369 800

d) utrustning .......................................... 490 000

4 736 000

Inkomster

3. särskilda uppbördsmedel

a) omfört från Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ...... 1 151 000

b) omfört från Rikets allmänna kartverk: Omkostnader .... 80 000

c) omfört från Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. in. 770 000

d) omfört från Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. 230 000

2 231 000
Nettoutgift 2 505 800

4. Kartverket hemställer, att personalförteckning upptagande följande tjänster
i högre lönegrad än Ae 19 fastställes

a) 1 avdelningsdirektör i Be 1

b) 3 statskartografer i Ae 21

5. Kartverket hemställer om medgivande att med anlitande av den i staten
upptagna posten till avlöningar anställa erforderligt antal tjänstemän i
högst lönegrad Ae 19.

6. Kartverket hemställer om medgivande att av i staten upptagna anslagsposter
disponera högst summan av det belopp, som kartverket betingar
sig av beställare, med avdrag av 20 procent samt de belopp som omföres
till anslaget från kartverkets övriga anslag.

Motiv. Inledningsvis torde böra erinras om att kartverkets förslag under
förevarande anslag ansluter sig till det av 1956 års lantmäterikommitté
framlagda förslaget till utformning av den affärsmässiga driften av den fotogrammetriska
verksamheten. Kommittéförslaget (SOU 1959: 30 s. 284—-287) innebär, att för verksamheten bör få disponeras dels ett så stort belopp,
som motsvarar inflytande inkomster från beställningsarbeten efter avdrag
av den del som motsvarar indirekta kostnader för pensioner, lokaler, tjänstebrevsrätt,
allmän administration och räntor, dels till anslaget från kartverkets
övriga anslag omförda belopp, vilka omföringars storlek regleras av de
medelsanvisningar som med hänsyn till de allmänna arbetenas omfattning
ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål av statsmakterna.

Rörande de särskilda yrkandena anföres bl. a. följande.

1. Kartverket anför, att från posten avlönas den personal på fotogram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

metriska byrån som uteslutits från kartverkets avlöningsanslag. I fråga om
omfattningen av beställningsarbetena har kartverket utgått från förhållandena
under budgetåret 1959/60. Tillägg har dock gjorts för ökningen i lönenivå
motsvarande 30 procents rörligt tillägg. Därjämte har förutsatts att omfattningen
ökar med ca tio procent med hänsyn till den växande efterfrågan
på fotogrammetriskt material.

3 a). Beloppet hänför sig till fotogrammetriska byråns arbeten för den
allmänna kartläggningen och motsvarar avlöningarna till den ordinarie personalen
på byrån.

3 b). Kartverket uttalar, att ett belopp av 80 000 kr. av omkostnadsanslaget
beräknas böra överföras.

3 c). Beloppet motsvarar hela posten för flygfotografering under anslaget
till kartarbeten m. m. samt 100 000 kr. av posten till reproduktionsarbeten
under samma anslag.

3 d) Beloppet motsvarar av kartverket beräknad kostnad för ersättningsanskaffning
av fotogrammetrisk utrustning för de allmänna kartarbetena
(83 000 kr.) samt på de allmänna kartarbetena fallande del av kostnaderna
för ersättningsanskaffning i fråga om flygfotograferingsutrustning (147 000
kr.).

4. Kartverket uttalar, att den byrådirektör stjänst i Ae 26, vars innehavare
är chef för planeringsavdelningen inom fotogrammetriska byrån, av
enahanda skäl som anförts under avlöningsanslagets punkt 1 b) bör uppflyttas
till avdelningsdirektörstjänst i Be 1.

5. Enligt kartverket erfordras vissa justeringar beträffande löneläget för
kartassistentpersonalen i överensstämmelse med de synpunkter kartverket
redovisade i anslagsäskandena 1959 (prop. 1960:74 s. 107—108). Dessa
justeringar ligger under den gräns, tjänst i högst Ae 19, som skulle begränsa
kartverkets möjligheter att i mån av inkomster från beställningsverksamheten
anställa erforderligt antal tjänstemän.

6. Kartverket anför, att de indirekta kostnader, för vilka avdrag bör ske
å de inflytande inkomsterna från beställningsverksamheten, under budgetåret
1959/60 utgjorde nio procent för flygfotografering och 19 procent för
annan beställningsverksamhet. Den av lantmäterikommittén använda procentsatsen
— 20 procent — är enligt kartverkets mening för hög vid jämförelse
med förhållandena budgetåret 1959/60. Kartverket har dock godtagit
densamma att gälla i varje fall tills viss erfarenhet vunnits av det nya
anslaget.

Yttranden. Statens sakrevision, som haft att avgiva utlåtande över
förslaget rörande den affärsmässiga driften av den fotogrammetriska verksamheten,
tillstyrker kartverkets förslag i ämnet. Sakrevisionen förutsätter,
att det ekonomiska utfallet av verksamheten granskas för varje budgetår
så att taxepolitiken snabbt kan anpassas efter eventuella ändringar i kostnadsförhållandena.

Riksräkenskapsverket anser sig inte kunna tillstyrka förslaget, enär det
innebär ett avsteg från eljest för statsförvaltningen vedertagna redovis -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5i år 1961

ningsprinciper. Kravet på affärsmässighet och fortlöpande anpassning av
den fotogrammetriska verksamheten kan enligt riksräkenskapsverkets mening
anslagstekniskt tillgodoses genom att ett särskilt förslagsanslag anvisas
för den del av den fotogrammetriska verksamheten, som avser beställningsarbeten.
För nämnda anslag bör fastställas en stat upptagande de utgiftsposter,
som kartverket föreslagit. Inkomsterna av beställningsverksamheten
bör i sin helhet tillgodoföras den för kartverket uppförda inkomsttiteln.
I överensstämmelse med kartverkets förslag torde böra föreskrivas, att
de sammanlagda utgifterna å anslaget inte får överskrida 80 procent av
inkomsterna av beställningsverksamheten. Kungl. Maj :t bör ange det högsta
antal extra ordinarie tjänstemän, som utöver i personalförteckningen upptagen
personal må anställas med anlitande av anslaget.

Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. För innevarande budgetår
har under denna anlagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Vid utgången av budgetåret 1959/60 förelåg å anslaget en reservation av
56 870 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition
(IX ht p. 135) uppförts med ett beräknat belopp av 270 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att
anslaget minskas med 30 000 kr.

Motiv. Kartverket anför, att utrustningsanslaget, som under de senaste
fyra åren varit upptaget med 300 000 kr. har möjliggjort en ersättningsanskaffning
beträffande äldre, omodern fotogrammetrisk utrustning samt i
mindre omfattning en viss nyanskaffning av stereoinstrument för beställningsverksamhet.
Reservationen vid innevarande budgetårs början motsvaras
av materiel, som är anskaffad och som f. n. undergår prov. Den nuvarande
utrustningen för den fotogrammetriska verksamheten har ett återanskaffningsvärde
av ca 4 903 000 kr. Av detta värde faller enligt kartverket
ca 834 000 kr. på utrustning för allmänna kartarbeten, ca 2 450 000 kr.
på utrustning för flygfotografering och ca 1 619 000 kr. på utrustning för
beställningsarbeten.

I genomsnitt bör man enligt kartverket kunna räkna med en tioårig användningstid
för den fotogrammetriska utrustningen. För att bibehålla den
ovan redovisade instrumentkapaciteten erfordras sålunda en genomsnittlig
årlig ersättningsanskaffning för ca 490 000 kr., fördelad med 83 000 kr. för
allmänna kartarbeten, 245 000 kr. för flygfotografering samt 162 000 kr. för
beställningsarbeten.

Kartverket framhåller, att det nya anslaget för den fotogrammetriska verksamheten
kommer att lösa frågan om ersättningsanskaffning av instrument
för beställningsarbeten samt för den andel av flygfotograferingen som ut föres
på beställning. I fråga om resten av flygfotograferingen samt de allmänna
kartarbetena masle ersättningsanskaffningen ske över förevarande
anslag. Härför erfordras alltså ca 83 000 kr. för de allmänna kartarbetena.

I fråga om flygfotograferingen måste enligt kartverket eu fördelning ske
mellan den del, som skall betalas av beställningsfotograferingarna, och den

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

del, som skall betalas över detta anslag. 1953 års fotogrammetriutredning
rekommenderade att fördelning av kostnaderna mellan allmän fotografering
och beställningsfotografering skulle ske så att kostnaderna fördelades
proportionellt mot antalet bilder, varvid dock beställningsfotograferingen
borde reduceras med 20 procent, vilken kostnadsandel borde överföras till
den allmänna fotograferingen. En sådan fördelning leder till att ca 60 procent
av kostnaderna eller ca 147 000 kr. bör täckas från utrustningsanslaget.
Totalt skulle således på anslaget erfordras 230 000 kr. för överföring
till anslaget för fotogrammetrisk verksamhet för ersättningsanskaffningar
för den del av den fotogrammetriska verksamheten, som arbetar för de allmänna
kartarbetena.

Ehuru den fotogrammetriska verksamheten fordrar de största investeringarna,
kräver även verksamheten vid de övriga byråerna viss instrumentutrustning.
Återanskaffningsvärdet för sistnämnda utrustning uppskattas
av kartverket till 600 000 kr. Det är enligt kartverket angeläget, att
även denna utrustning kan bli föremål för en kontinuerlig modernisering.
Det kan beräknas att det i genomsnitt tar 15 år innan utrustningen i fråga
är försliten eller omodern. För att underhålla densamma erfordras sålunda
40 000 kr. om året.

Totalt erfordras således enligt kartverkets mening ett utrustningsanslag
av 270 000 kr.

Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal. Under

denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 4 000 kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1959/60 en reservation
av 2 162 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 136) har, såsom
tidigare nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 4 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 29/8 1960) hemställer, att
anslaget upptages med oförändrat belopp.

M o t i v. Kartverket anför, att kostnaderna för utbildningsverksamheten
har uppgått till omkring 6 000 kr. om året under de senaste åren. Under
innevarande budgetår står sammanlagt 6 162 kr. till förfogande för detta
ändamål. Dessa medel torde enligt kartverket komma att förbrukas under
budgetåret. Utbildningsverksamheten vid kartverket bör även under budgetåret
1961/62 fortgå i samma utsträckning som tidigare. Då utbildningen
även kommer den fotogrammetriska verksamheten till godo synes emellertid
vad som erfordras utöver 4 000 kr. lämpligen böra belasta denna verksamhet
och följaktligen kunna täckas från expensposten av det nya anslaget
för fotogrammetrisk verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

Statens organisationsnämnds förslag rörande rikets allmänna kartverks

organisation

Statens organisationsnämnd har i en till den inledningsvis nämnda skrivelsen
fogad promemoria behandlat principfrågor och riktlinjer vid lösandet
av kartverkets organisatoriska problem. I det följande torde till en början
få lämnas en kortfattad redogörelse för huvuddragen i promemorian.

Vad gäller ämbetsverkets personalfrågor föreslås i promemorian att personalrekryteringen,
som f. n. varje byrå för sig svarar för, samordnas och
sker gemensamt för hela verket. I anslutning härtill förordar organisationsnämnden,
att hittillsvarande rekrytering genom militär, kommenderad personal
för den topografiska kartbyråns arbetsuppgifter ersättes med rekrytering
på öppna marknaden. Härom anföres bl. a. följande.

Den militära rekryteringen har vissa betydande nackdelar. Medelåldern
vid rekryteringstillfället torde hålla sig omkring 35 år och först efter ytterligare
tre år är rekryteringspersonalen i huvudsak fullt utbildad. Då återstår
således ca 12 år till den militära befattningshavarens pensionsålder. Den
genomsnittliga åldern för rekryteringspersonalen vid ekonomiska kartbyrån
för motsvarande personal håller sig omkring 22 år, vilket visar att den militära
rekryteringen innebär en ofördelaktigt hög medelålder. De anförda
synpunkterna på den militära rekryteringen omfattar inte den redan rekryterade
militära personalen. Denna besitter för kartframställningen värdefull
kunskap och rutin och bör beredas möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

Härutöver föreslår organisationsnämnden en översyn i förenklingssyfte
av de i kartverkets instruktion upptagna kompetensbestämmelserna. Vidare
bör för att underlätta rörlighet mellan byråerna gemensamma tjänstebenämningsbestämmelser
införas. För den högre pesonalen föreslås härvid följande
tjänstebenämningar, nämligen i lönegrad A 17 ingenjör alt. sekreterare, i
A 19 byråingenjör alt. byråsekreterare, i A 21 och 23 förste byråingenjör alt.
förste byråsekreterare samt i A 24 och 26 byrådirektör. De alternativa tjänstebenämningarna
anses vara lämpliga i vissa fall, då varken göromål eller
kompetens har särskild teknisk anknytning. Även kartassistenttjänster hör,
då det befinnes lämpligt, kunna utbytas mot tjänster med andra tjänstebenämningar.
För biträdespersonalen i övrigt bör också kartverket äga frihet
att välja andra tjänstebenämningar än ritbiträde, ritare och förste ritare.

I fråga om kartverkets organisation framhålles inledningsvis i promemorian,
alt bestämmande för hur kartverkets centrala ledning skall vara organiserad
bör vara dess ansvar för produktionen. Varje byråchef bör i första
hand svara för beslutsunderlag när det gäller frågor som endast berör den
egna byrån. När en fråga berör Ivå eller flera byråer bör det ankomma på
överdirektören att avgöra huruvida en speciell föredragande skall utses och
om frågan är av sådan vikt och omfattning, att en eller flera befattningshavare
bör biträda den speciella föredraganden vid frågans utredande. Behovet
av planering av kartverkets produktion bör även fortsättningsvis till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

godoses genom en planeringsdelegation inom verket. Kontroll av att produktionen
fortlöper planenligt bör ske genom rapportering från de olika
byråerna. Den förberedande behandling av planerings- och produktionsdata
som kontrollfunktionen kräver föreslås delegerad till planeringsdelegationen,
vars ordförande förutsattes vara föredragande såvida inte överdirektören
finner det lämpligt att själv övertaga beredning och föredragning av fråga
som avser åtgärder med anledning av föreliggande produktions- och planeringsläge.

Kartverkets allmänna avdelning föreslås i promemorian böra ombildas
till en administrativ byrå, varvid viss personalförstärkning anses böra ske.
I denna fråga anföres bl. a. följande.

Flera funktioner, som i princip berör alla byråernas verksamhet, bör bl. a.
av rationalitetsskäl samordnas. Det gäller sådana frågor som personalrekrytering,
planläggning av grundläggande utbildning och fortbildning, investeringsplanering,
upphandlings- och avtalsfrågor samt frågor avseende produkters
prissättning in. m. Nämnda frågor synes med fördel kunna förläggas
till en administrativ byrå, d. v. s. nuvarande allmänna avdelningen något
förstärkt. Administrativa byrån föreslås bestå av en kameral sektion, ett
kansli, ett centralarkiv samt en expert på företagsekonomiska och liknande
frågor och en arbetsstudieingenjör.

Den kamerala sektionen motsvarar den del av nuvarande allmänna avdelningen
som sorterar under kamreraren. Kansliets uppgifter förutsättes vara
diarieföring, arkivering, maskinskrivning, litteraturtjänst och centrala expetionsvaktsfunktioner.
Kanslipersonalen föreslås förstärkt med en kontorist
som sekreterare åt överdirektören och chefen för administrativa byrån. Arkivpersonalens
uppgifter hänför sig främst till serviceverksamhet avseende
tillhandahållande av visst kartmaterial och utlåning av bildmaterial för
bearbetning och studier samt för kartverkspersonalens del även tillhandahållande
av arbetsmaterial, som hålls i lager inom centralarkivet. Experten
för företagsekonomiska och liknande frågor förutsättes vara civilekonom
med placering i högst Ae 24. Arbetsstudieingenjörens uppgifter är främst
att bestämma rationell metodik i de många hanteringsarbetsmomenten. Även
för denne synes högstlönesystemet böra ifrågakomma, förslagsvis med placering
i högst Ae 21.

I promemorian framlägges också förslag om att den samordning av ekonomiska
och topografiska kartornas framställning, som försöksvis påbörjats,
skall fullföljas genom en samordnad organisation. För den skull bör ekonomiska
och topografiska kartbyråerna sammanslås till en kartografisk byrå
med tre producerande avdelningar, nämligen en avdelning för fastighetsredovisning,
en fält- och redigeringsavdelning samt en rit- och reproduktionsavdelning.
Härtill kommer en planeringsavdelning.

Beträffande avdelningen för fastighetsredovisning, som beräknas omfatta
ca 70 befattningshavare, anföres i promemorian bl. a. följande.

Avdelningen för fastighetsredovisning skall svara för att på arbetskoncept
för den ekonomiska kartan redovisas fastighetsindelningen. Avdelningen bör
indelas i tre enheter, nämligen en utrednings- och granskningsdetalj, en pantograferingsdetalj
och en gränsinsättningsdetalj. I utrednings- och granskningsdetaljen
bör ingå lantmätarutbildade befattningshavare för kvalificerade
utredningsuppdrag inom kartverket, länslantmäterikontor och domsagor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

I detaljen avses dessutom ingå rutinerad kartassistentpersonal för teknisk
granskning av karttransporter. Pantograferingsdetaljen bör bestå av pantograferande
personal och arkivpersonal. Som chef för pantograferingsdetaljen
föreslås en förste kartassistent eller en till byråingenjör befordrad förste
kartassistent. Gränsinsättningsdetaljen bör fungera endast under byråsäsongen
och bär då vara sammansatt dels av rutinerad kartassistentpersonal,
dels av kartassistentpersonal under utbildning. På chefen för gränsinsättningsdetaljen
bör ställas liknande fordringar som på chefen för pantograferingsdetaljen.

Förutom avdelningschefen bör finnas en biträdande avdelningschef. Likaså
anses att på var och en av avdelningens detaljer bör finnas eii biträdande
detaljchef. 1 ill tjänsterna såsom avdelningschef, biträdande avdelningschef
samt detaljchef och biträdande detaljchef för utrednings- och granskningsdetaljen
bör endast ifrågakomma personer med examen från avdelning för
lantmäteri vid teknisk högskola. Minst endera av avdelningschefen och
nyssnämnda detaljchef bör ha flerårig erfarenhet som förrättningslantmätare
eller ha vid kartverket förvärvat motsvarande erfarenhet.

När nyframställningsskedet beträffande ekonomiska kartan närmar sig
sitt slut, måste avdelningens organisation omprövas.

Fält- och redigeringsavdelningens arbetsuppgifter avses omfatta gemensam
fältrekognosering för den ekonomiska och topografiska kartan, fältrekognosering
för separat topografisk kartläggning, samordnad framställning av
koncept för de ekonomiska och topografiska kartorna, redigering av samtliga
av kartverket framställda officiella kartor in. m. Rörande avdelningens arbetsuppgifter
anföres i promemorian i sammandrag följande.

De två stora produkterna från kartverket är den ekonomiska kartan och
den topografiska kartan. När väl till den ekonomiska kartans innehåll har
lagts topografi och sank mark, omfattar den ekonomiska kartan allt väsentligt
av den topografiska kartans innehåll.

Att från fältet samtidigt inhämta ett för båda kartornas framställning inventerat
material har på försök pågått i flera år. Fältarbetet är ett både ur
kvalitets- och kostnadssynpunkt väsentligt led i kartframställningen och har
säl skilt studerats. Härvid har bl. a. tramgått, att den gemensamma rekognoseringen
minskade avverkningstakten obetydligt jämfört med enbart ekonomisk
rekognosering. Rekognosering för separat topografisk kartläggning
torde dock erfordras under åtskilliga år framåt.

Den samordnade fältrekognoseringen bör fullföljas genom en samordnad
framställning av koncept för ekonomiska och topografiska kartorna. Samordningen
bör omfatta dels redigeringen av kartinnehållet, dels framställningsmetodiken,
allt syftande till att förhindra dubbelarbete i framställningsprocesserna.

Fältrekognosering och efterföljande kartframställnings- och redigeringsarbete
utgör två led i arbetet, vilka endast begränsas av att arbetet flyttas
från fältet till kartverket. Båda leden griper helt in i varandra, vilket betyder
att åtgärderna på fältet har avgörande inflytande på redigeringsarbctets omfattning.
Den för fältarbetet svarande arbetsledningen bör därför ansvara för
kartkonceptens innehåll och redigering. Avdelningen förutsättes även svara
för redigering av samtliga övriga av kartverket framställda officiella kartor.

Avdelningen bör slutligen åligga att svara för de löpande kontakterna med
svenska ortnamnsarkivet och riksantikvarieämbetet samt även med tryckeri,
som trycker ortnamn m. in. Även kontakterna med andra, utomstående upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

giftslämnare — dock inte länslantmäterikontoren — bör ankomma på fältoch
redigeringsavdelningen.

Fält- och redigeringsavdelningens organisation blir olika vid fältarbete och
byråarbete. Fältorganisationen, som beräknas omfatta ca 120 befattningshavare,
föreslås uppdelad på en underavdelning för gemensam ekonomisktopografisk
rekognosering och en underavdelning för fältarbete vid separat
topografisk kartläggning. Rörande avdelningens organisation anföres i promemorian
i sammandrag följande.

Den för ekonomiska och topografiska kartan gemensamma rekognoseringen
kräver en särskilt kvalificerad arbetsledning. För att klara av de kvalificerade
lantmäteritekniska problemen krävs lantmätarkompetens och för att
rätt behärska rekognoseringstekniken i övrigt och ledningen av detta arbete
krävs en särskild kartografisk kompetens jämte rutin på rekognosering och
granskning av rekognosering.

Fältorganisationen föreslås stå under ledning av en avdelningschef med
lantmätar- och nyssnämnda kartografkompetens, som för ledningen av den
gemensamma rekognoseringen har till sitt förfogande två eller tre biträdande
avdelningschefer med samma kompetens allt efter behovet med hänsyn till
samtidigt pågående arbete i flera län. För flera år framåt bedömes behovet
av särskild ledning av och utbildning av rekognosörer för den topografiska
kartans del i den gemensamma rekognoseringen böra fyllas med en rådgivare
och instruktör, som är väl förtrogen med den topografiska kartans framställning
och kvalitetskrav. För utredningsuppdrag på länslantmäterikontor,
domsagor och inom kartverket förutsättes fältavdelningschefen kunna disponera
en eller flera befattningshavare med lantmätarutbildning.

Underavdelningen för separat topografisk fältrekognosering bör under avdelningschefen
ledas av en biträdande avdelningschef.

Övrig personal i fältorganisationen inplaceras i rekognoseringsgrupper, varav
för den gemensamma rekognoseringen normalt tre till fem erfordras i varje
län. En av gruppcheferna svarar för samordningen inom länet vad dispositionen
av arbetsmaterial m. in. beträffar. Varje rekognosör tilldelas för en
säsongs fältarbete tre eller fyra ungefär lika stora distrikt. Vid skifte av distrikt
skall det rekognoserade distriktets material överlämnas till närmaste
chef, gruppchef, som i sin tur efter fullgjord granskning och föredragning
skickar arbetsmaterialet till kartverket. Härmed vinnes att efterföljande moment
både på fältet och inom kartverket kan fullföljas tidigare och arbetsledarna
avsluta fältarbetet tidigare. Det torde även kunna innebära, att den
totala arbetscykeln förkortas något. 6—10 rekognosörer bör bilda en rekognoseringsgrupp.

Även under fältarbetssäsongen bör visst bvråarbete pågå inom fält- och
redigeringsavdelningen, nämligen dels den löpande sammanställning av produktionsresultaten
inom fältorganisationen som erfordras för ledning av arbetet
och för arbetsmaterialets överlämnande till rit- och reproduktionsavdelningen,
dels redigeringsuppgifter avseende både den ekonomiska och den
topografiska kartan dels ock planeringsuppgifter för efterföljande byråsäsong.

Under byråsäsongen förutsättes större delen av den ledande personalen vara
placerad inom avdelningen för redigeringsuppgifter samt för förberedelsearbeten
för nästfoljande fältarbetssäsong. Indelningen under byråsäsongen
bör bestämmas efter erfarenheter från försöksverksamhet och anpassas efter
tillämpad metodik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år lt)61

övrig personal inom fältorganisationen placeras under byråsäsongen på avdelningen
för fastighetsredovisning och rit- och reproduktionsavdelningen
samt i viss utsträckning även på fotogrammetriska byrån.

Beträffande den kartografiska byråns rit- och reproduktionsavdelning, som
beräknas omfatta ca 85 befattningshavare, anföres i promemorian bl. a. följande.

Rit- och reproduktionsavdelningen förutsättes dels fungera som en serviceavdelning
åt övriga delar av byrån vad gäller främst rit- och gravyrarbeten,
dels fungera som karttrycksbeställare med vad det innebär i fråga om korrekturläsning,
leveranskontroll m. in.

Avdelningens indelning är starkt beroende av tillämpad metodik vid olika
produkters framställning och deras inbördes volymmässiga förhållanden. En
indelning i detaljer med 15—20 befattningshavare i varje förordas, där varje
detalj har sin detaljchef och biträdande detaljchef. För avdelningens ledning
föreslås en avdelningschef och en biträdande avdelningschef. Båda bör
vara kunniga inom området för kartreproduktion.

Behovet av en särskild planeringsavdelning inom byrån, vilken avdelning
beräknas omfatta sju befattningshavare, motiveras i promemorian på
i huvudsak följande sätt.

Inom en på beskrivet sätt sammansatt kartografisk byrå skall betydande
mängder arbetsmaterial med olika innehåll bearbetas. Detta ställer höga
krav på planering efter geografiska områden, dels så att den topografiska
kartans bladområden täcks i tid med relevanta förarbeten som även kan
nyttiggöras för den ekonomiska kartans koncept, dels så att man synkroniserar
en tidsplanering med både utomstående leverantörer av informationsmaterial
och de olika framställningsleden inom och utom kartverket för varje
blad. Den planeringsinsats, som erfordras kan givas olika organisatoriska
lösningar. I första hand står valet mellan att förlägga planeringsuppgiften
till administrativa byrån och att förlägga den till kartografiska byrån. Med
hänsyn till de många komplexa planeringsfrågorna torde dock inte f. n.
böra övervägas att flytta hela planeringsuppgiften till annan byrå än den
där arbetet utföres.

Den kartografiska byråns planeringsavdelning skall, förutom detaljplanering
av rit- och reproduktionsavdelningens arbeten, svara för byråns del
i planeringsdelegationens planeringsunderlag och underlag för bedömning
av produktionsläget. Eftersom rit- och reproduktionsavdelningens planering
är beroende av arbetsgången och leveranserna från fältorganisationen, bör
planeringsavdelningen förbereda fältarbetets planering genom att till fältoch
redigeringsavdelningen överlämna planeringsförutsättningar, vilka chefen
för fält- och redigeringsavdelningen skall följa vid indelning av en säsongs
fältarbetsområden i rekognoseringsdistrikt in. in. Andra uppgifter,
som bör kunna åläggas planeringsavdelningen, är försöksplanering avseende
utprovning av nya hjälpmedel, nytt arbetsmaterial, ny metodik in. in.

Rörande den kartografiska byrån anföres slutligen i promemorian, att
byrån med nuvarande befattningshavarantal skulle komma att omfatta ca
200 tjänstemän. Med hänsyn till detta förhållande och med tanke på produktionens
omfattning, differentiering och komplexitet föreslås en överingenjörsbefaltning
för byråns ledning.

Härefter övergår organisationsnämnden till alt i promemorian behandla

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 dr 1961

kartverkets militärbijrå. Byråns uppgifter kommer enligt promemorian, sedan
produktionen av den militära eldledningskartan uppjiört, att vara koncentrerade
till sekretess- och säkerhetsfrågor förutom det att militärassistenten
svarar för vissa kontakter med försvarsstaben. I promemorian
erinras om att militärassistentorganisationen f. n. utredes av en arbetsgrupp
inom försvarsstaben i anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag för chefen
för försvarsstaben att i samråd med vederbörliga myndigheter verkställa
översyn av militärassistentorganisationen samt lämnas redogörelse för
innehållet i ett av denna arbetsgrupp utarbetat utkast med synpunkter och
förslag rörande den framtida organisationen i detta avseende vid kartverket.
Organisationsnämnden, som f. n. inte föreslår någon ändring i sagda organisation,
anför i promemorian härom i huvudsak följande.

Det synes inte uteslutet, att det föreligger möjligheter att efterhand överföra
vissa sekretessfrågor till fotogrammetriska byrån, som för ändamålet
borde erhålla en befattning för en kommenderad officer. Säkerhetsfrågorna
skulle kunna överföras till den administrativa byrån. I övrigt skulle en delning
av militärbyråns uppgifter kunna ske mellan kartverket och lörsvarsstaben.
Innan ställning tas till dessa överväganden, torde dock resultatet av
pågående utredning angående det statliga karttrycket böra avvaktas, emedan
en överföring av förlagsverksamheten till kartverket skulle innebära
något ändrade förutsättningar för bedömning av behovet av en militärbyrå
vid kartverket.

Beträffande kartverkets fotogrammetriska verksamhet erinras i promemorian
om att den tidigare föreslagna sammanslagningen av fotogrammetriska
byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen i princip beslutats
av 1960 års riksdag (prop. 74; JoU 19; rskr. 212). Verksamheten inom
den försöksorganisation, som genomfördes 1959 och som redovisats i prop.
1960: 74 s. 106, har följts upp av organisationsnämnden. Nämnden har därvid
endast bedömt några smärre justeringar i organisationen vara motiverade.
Rörande dessa justeringar anföres i promemorian i sammandrag följande.

Planeringsavdelningen föreslås bestå av tre detaljer, en stabsdetalj, en
utredningsdetalj och en planeringsdetalj. Stabsdetaljen bör bestå av experter
för handläggning av kundbeställningar, interna beställningar och allmänna
kartarbeten. En av dessa experter bör vara avdelningschefens ställföreträdare.
Utredningsdetaljen svarar för kundkontakter och handläggning
av standardbildbeställningar, utredningar för sekretessgranskning i samverkan
med militärbyrån, militär retusch samt för beställningsärendenas registrering.
Inom flygfotograferingsavdelningen föreslås, att filmregistreringsdetaljen
och filmframkallningsdetaljen i försöksorganisationen inför
förestående flygfotograferingssäsong sammanslås till en filmdetalj. Chefen
för flygfotograferingsavdelningen bör ha eu ställföreträdare.

I försöksorganisationen ingår en befattning som expert för särskilda utredningar.
Behovet av utredningar inom kartverkets produktionsområde
torde dock inte vara så koncentrerat till det fotogrammetriska området, att
en särskild befattning bär vara placerad på fotogrammetriska byrån för utredningsändamål.
Det synes vara lämpligast att placera befattningen direkt

Kungl. Maj:ts proposition nr ,54 år 1961 45

under överdirektören och att befattningen redovisas i administrativa byråns
personalstat.

Rörande ledningen av den nya fotogrammetriska byrån uttalar organisalionsnämnden,
att lika starka skäl kan bedömas föreligga att härför inrätta
en överingenjörsbefattning som beträffande den kartografiska byrån.

Slutligen har i promemorian berörts samordningen mellan kartverkets
och lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet. Efter att bl. a. ha erinrat
om det av föredragande departementschefen i prop. 1960: 74 gjorda uttalandet,
att ett nära samarbete som avser utvecklingsarbete och annat utbyte
av erfarenheter i fråga om stereoinstrument samt utnyttjandet av dylika
bör ske mellan de statliga organ som disponerar instrument av sådant
slag, anför organisationsnämnden i promemorian i huvudsak följande.

Förutsättningar för samordning mellan lantmäteriets och kartverkets
instrumentarbeten synes endast föreligga genom en gemensam planering
av dessa arbeten. Detta kräver att planeringen av instrumentarbetena är
förberedd och upplagd på samma sätt vid de båda verken, så att förutsättningar
finnes att välja lämpligt och ej onödigt dyrbart instrument, att
höja den totala instrumentparkens utnyttjande ävensom att i god tid avgöra
om en total ökad kapacitet är nödvändig och om denna skall tillgodoses
genom övertidsarbete eller skiftsarbete. De bästa förutsättningar för att
ett gemensamt planeringsarbete skall vara lönsamt torde föreligga, därest
de båda instrumentavdelningarna lokalt sammanföres. Detta synes böra
beaktas vid lösning av verkens lokalfrågor.

I sitt sam rådsyttrande över de i promemorian framlagda förslagen
har rikets allmänna kartverk begränsat sig till den organisatoriska
indelningen i byråer och avdelningar samt riktlinjerna i övrigt för den organisatoriska
och administrativa uppbyggnaden.

Vad gäller de i promemorian framförda förslagen rörande personalfrågor
biträder kartverket förslaget om avlösning av den militära kommenderingen
av personal till verket samt uttalar, att allt eftersom kommenderingarna
upphör på grund av pensionsavgång eller av annan anledning
kartverket bör erhålla motsvarande tjänster.

I fråga om utformningen av kompetensfordringar för och benämningar
på tjänster biträder kartverket synpunkten att dessa inte bör utformas
så att de hindrar den önskvärda rörligheten av personal mellan olika byråer.
Detta anser verket dock inte behöva innebära att alla formella kompetensfordningar
slopas. Enligt kartverkets mening synes det tveksamt om
något är att vinna på alt införa flera tjänstebenämningar beträffande biIrädespersonalen
än de nu brukade.

Beträffande förslagen om kartverkets organisation ansluter sig verket
i sitt samrådsyttrande till de i promemorian framförda synpunkterna på
den centrala ledningen av verket och behovet av en central planeringsdelegation.
Delegationen bör enligt kartverket ges sådana resurser att den får
möjlighet att på ett eflektivt sätt lösa de viktiga centrala planerings- och
uppfölj ningsarbetena.

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1961

Även förslaget om inrättande av en administrativ byrå tillstyrkes av
kartverket, som framhåller att de föreslagna förstärkningarna med en ekonomisk
expert, en arbetssludieingenjör och en kontorist är nödvändiga.

Däremot biträder kartverket ej förslagen om sammanföring av de ekonomiska
och topografiska kartbyråerna till en kartografisk byrå utan förordar,
att arbetsuppgifterna i fråga fördelas på en grundkartebyrå och en
kartografisk byrå. Skälen härför utvecklar kartverket på i huvudsak följande
sätt.

Organisationen av en gemensam enhet motsvarande ekonomiska och topografiska
kartbyråerna bär bestämda nackdelar. Främst blir enheten,
mycket stor i förhållande till hela kartverkets storlek. Detta skulle vara
motiverat om framställningsmetodiken för kartorna vore sadan att kontakterna
mellan byrån och verkets övriga byråer bleve mycket enkla och således
behovet av central detaljplanering skulle minskas på ett radikalt
sätt. Så är emellertid ej fallet, då de gemensamma problemen i fråga om
planering och metodikfrågor mellan den fotogrammetriska byrån och den
föreslagna kartografiska byrån blir betydande. Då sålunda den centrala
planerings- och metodikapparaten i varje fall måste upprätthållas synes
nackdelarna med att uppdela den föreslagna stora byrån vara av betydligt
mindre vikt än fördelen av att erhålla lämplig storlek på enheterna.
För den topografiska kartan skulle en uppdelning på två byråer medföra
en påtaglig fördel i det att det mycket intima samarbetet mellan redigerings-
och reproduktionsenheterna skulle underlättas om dessa båda stod
under gemensam närmaste ledning. En uppdelning ger även fördelen av
att erhålla en rent kartografisk byrå, som är lämpad att utföra sådana
kartografiska uppgifter som kan lösas utan fältarbete.

En enda kartografisk byrå blir så stor att dess chef ej får möjlighet att
själv följa och medverka till den tekniska utvecklingen inom hela det mycket
stora och delvis artskilda verksamhetsområdet. Även denna synpunkt
talar för en uppdelning på två enheter med motsvarande ansvarsfördelning.

Till den i promemorian skisserade detalj organisationen beträffande avdelningarna
för fastighetsutredning och för rit- och reproduktionsarbeten
ansluter sig kartverket i huvudsak. Beträffande fält- och redigeringsavdelningen
förordar däremot kartverket, att redigeringsuppgifterna utbrytes
till en särskild avdelning. Skälen härför framgår av de av kartverket i yttrandet
framförda synpunkterna på organisationen av fältrekognoseringsarbetet
beträffande ekonomiska och topografiska kartorna, vilka synpunkter
återges i sammandrag i det följande.

Kartverket biträder förslaget om att sammanföra all rekognosering till
en gemensam fältavdelning samt att denna bör få en indelning i arbetsgrupper,
som sammanhålles organisatoriskt under samma arbetsledning
under längre tid än som hittills varit fallet. Arbetsgrupperna bör färdigställa
resultatet av fältarbetet så att ett färdigt koncept erhålles. Det synes
dock ej nödvändigt och knappast heller lämpligt att all kartredigering
förläggs till fältavdelningen. I fråga om framställning av översiktskartor
i mindre skalor än topografiska kartans är det fullt uppenbart att arbetet
med fördel bedrives inom en kartografisk enhet som specialiserats på sådana
arbeten. I fråga om de kartor, som erfordrar fältarbeten, uppstår då

Kungl. Maj:Is proposition nr 54 år 1961

frågan om lämpligaste gränsdragningen mellan fältavdelningen och en enhet
för rent kartografiska arbetsmoment. En ändring i metodiken för kartframställningen
för den ekonomiska kartan kan ändra förutsättningarna
därhän, att fältarbetsavdelningens arbete resulterar i ett på enklare sätt
upprättat koncept, som lägges till grund för en kartografisk bearbetning
till tryckfärdiga kartkoncept. Starka skäl kan åberopas för att de redigenngsarbeten,
som erfordras för att framställa den topografiska kartan,
hänförs till en kartografisk arbetsenhet, särskilt om en sådan redan innehaller
en apparat för redigering av kartor i mindre skalor. Enligt kartverkets
mening bör gränsdragningen för arbetsuppgifterna på fältavdelningen
dragas vid färdigställandet av koncept till den ekonomiska kartan vilket
bör innehålla alla för den topografiska kartan erforderliga data.

Fastighetsredovisnings- och fältavdelningarna bör ingå i grundkartebyran
samt redigerings- och reproduktionsavdelningarna i den kartografiska
byrån. Härutöver erfordras enligt kartverkets mening på båda byråerna ett
organ för intern planering och därmed sammanhängande frågor. Ämbetsverket
uttalar, att genom den skisserade indelningen skulle erhållas två
stora och väl avgränsade enheter, som även företräder artskilda uppgifter
med hänsyn till utvecklingsarbete och utnyttjande av specialister.

Vad gäller militärbyrån delar kartverket den i promemorian framförda
meningen, att resultatet av pågående utredning angående det statliga karttrycket
bör avvaktas innan ställning tages till någon förändring i nuvarande
organisation av byrån. Ämbetsverket uttalar dock, att oberoende av
behovet av en militärbyrå bör vid verket finnas en militärassistent. För
att få en kompetent innehavare till posten måste enligt kartverkets mening
de totala löneförmånerna liksom f. n. ansluta sig till byråchefslönegraden.

De i promemorian framlagda förslagen rörande den fotogrammetriska
byrån biträdes av kartverket.

I den skrivelse varmed promemorian och kartverkets yttrande i anledning
därav överlämnats har organisationsnämnden berört kartverkets erinringar
mot förslaget rörande den kartografiska byrån. Nämnden uttalar,
att den anser promemorieförslaget mera lämpligt främst av två skäl. Det
ena är att vid realiserandet av kartverkets förslag skulle befattningshavarna
två gånger om året och i betydande antal komma att överflyttas
från en byrå till en annan. Detta anser nämnden vara organisatoriskt
olämpligt när det sker i stor omfattning. Det andra skälet är att nämnden
anser sambandet mellan fältarbete och redigering vara så starkt att båda
uPPgifterna bör sammanhållas inom en byrå. De synpunkter kartverket
anför torde enligt nämndens mening i allt väsentligt kunna beaktas genom
en lämplig indelning av avdelningarna inom den av nämnden föreslagna
kartografiska byrån och genom en efter tillämpad arbetsmetodik anpassad
gränsdragning mellan avdelningarna.

Rikets allmänna kartverks tjänstemannaförening bar i skrift i anledning
av statens organisationsnämnds förslag bl. a. uttalat, att föreningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1961

funnit sig i stort sett kunna acceptera förslaget. En förutsättning härför
är dock enligt föreningen att berörda tjänstemän med hänsyn till det ökade
ansvaret och den större arbetsbördan erhåller en däremot svarande avsevärt
förbättrad löneställning. Föreningen motsätter sig emellertid att vissa
av de gällande formella kompetenskraven för tjänsterna borttages.

D epar tementschefen

Den officiella kartläggningen. För skilda samhälleliga och enskilda uppgifter
är det av stor betydelse att ha tillgång till kartor i olika skalor och
i ändamålsenligt utförande. Behovet av sådana kartor har blivit alltmer
framträdande under de senaste årtiondena till följd av den snabba samhällsutvecklingen.
Det är främst på två huvudtyper av officiella kartor som
efterfrågan är inriktad. Den ena typen är en s. k. ekonomisk karta i stor skala,
vilken detaljerat redovisar, förutom en allmän bild av terrängen, markens
användning för olika ändamål samt fastighetsindelningen. En dylik karta
har betydelse särskilt för jordbruket och skogsbruket samt samhällsplaneringen.
Angelägenheten av att ha tillgång till en sådan karta för rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets och skogsbrukets områden har starkt betonats
vid skilda tillfällen. Den andra åsyftade huvudtypen av officiell karta
är en s. k. topografisk karta, vilken återger terrängförhållanden, bebyggelse,
vägar, vattendrag, m. ni. och som upprättas ej minst med tanke på försvarsväsendets
behov. Efterfrågan på denna karta är stor även från intressenter
för turism och friluftsliv. Den lämpar sig jämväl att ligga till grund för
översiktlig planering och projektering för olika samhälleliga verksamhetsgrenar.
— Utöver nu nämnda slag av kartor föreligger ett visst behov av
översiktskartor i skala 1: 250 000 och i mindre skalor.

Arbetet inom rikets allmänna kartverk är så gott som helt inriktat på uppgiften
att tillgodose behoven av ekonomiska och topografiska kartor. Vad
gäller den ekonomiska kartan, som hittills producerats i skala 1: 10 000, fattade
1937 års riksdag principbeslut (prop. 237; JoU 74; rskr. 287) om ett program
för framställningen av densamma. Ekonomisk kartläggning har numera
skett av betydande områden, främst i Götaland samt i södra och mellersta
Svealand. År 1954 fastställde Kungl. Maj:t karttyp för en ny topografisk
karta. Denna skall ersätta den föråldrade generalstabskartan, i södra
delen av landet upprättad i skala 1: 100 000 och i norra delen i skala
1: 200 000. Den nya topografiska kartan, för vilken något kartläggningsprogram
ännu inte fastställts, har nu framställts i skala 1: 50 000 över begränsade
områden i de mellersta delarna av landet.

Sedan Kungl. Maj:t år 1957 uppdragit åt kartverket att verkställa översyn
av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen, har verket numera
inkommit med förslag i anledning av denna översyn. Ämbetsverket har först
upprättat eu preliminär plan för kartarbetet och därefter inhämtat yttran -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5b år 1961

den över densamma från ett stort antal statliga myndigheter samt enskilda
organisationer. Med ledning av de härvid framkomna synpunkterna har verket
därpå utarbetat sin slutliga plan, innefattande ett program för såväl den
ekonomiska som den topografiska kartläggningen fram till år 1980. över
sistnämnda plan, till vars innebörd jag återkommer i det följande, har ett
antal myndigheter och organisationer avgivit remissyttranden.

Vid min prövning av kartverkets förslag har jag funnit att en ändring av
det nu över tjugu år gamla framställningsprogrammet för den ekonomiska
kartan är erforderlig till följd av de senare årens samhällsutveckling. Vissa
programändringar föranleddes för övrigt av 1959 års riksdags uttalande om
ett snabbare upprättande av ekonomiska kartor för bland annat Kopparbergs
län och det inre av Norrland ävensom av 1960 års riksdagsbeslut rörande
kartarbetet i förstnämnda län. Behovet av att i detta sammanhang behandla
frågan om en plan för den topografiska kartläggningen ter sig uppenbart
med hänsyn till lämpligheten av att samordna denna kartläggning med framställningen
av den ekonomiska kartan.

Kartverket har såsom utgångspunkt för den verkställda översynen valt det
beräknade produktionsläget vid slutet av år 1962 och därefter föreslagit, att
ett nytt kartläggningsprogram skall gälla från och med denna tidpunkt. För
min del finner jag att den nya programperioden bör börja redan den 1 juli
innevarande år. Vid programmets genomförande bör arbetet med de ekonomiska
och de topografiska kartorna samordnas så långt som möjligt. Genom
en dylik samordning kan de båda kartorna framställas snabbare och
mera ekonomiskt.

Vad gäller karttyperna delar jag kartverkets uppfattning, att den tekniska
utvecklingen liksom också förskjutningar i kartanvändningen måste
beaktas vid uttormningen av såväl den ekonomiska som den topografiska
kartan. Något för en längre tid bindande beslut i fråga om karttyper anser
jag därtör inte böra fattas. Det vill synas som om nuvarande typer av
ifrågavarande båda kartor i stort fyller dagens anspråk. Såsom ämbetsverket
uttalat bör dock den ekonomiska kartan förses med höjdkurvor. Därest mera
betydande ändringar i karttyperna befinnes erforderliga, bör Kungl. Maj :t
äga besluta härom. Smärre jämkningar torde få beslutas av kartverket.

Det av 1937 års riksdag tattade beslutet om den ekonomiska kartläggningens
omfattning innebar i huvudsak, att ekonomisk karta i skala
1 : 10 000 skulle upprättas över hela Götaland, Svealand utom vissa delar
av Värmlands och Kopparbergs län samt över huvuddelen av det norrländska
kustlandet jämte vissa områden vid Storsjön. Vidare skulle karta
av något enklare typ — fotokarta med fastighetsindelning — iordningställas
över övriga delar av Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län samt vissa delar av Västerbottens och Norrbottens län. Fotokarta
utan fastighetsindelning skulle upprättas för huvuddelen av Kopparbergs
län. Vissa justeringar i detta program bar vidtagits under arbetets gång.

4 Bihang till riksdagens protokoll 10G1. 1 saml. Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

Bland annat har fullständig ekonomisk karta i förekommande fall upprättats
i stället för fotokarta.

Enligt min uppfattning är det, såsom också kartverket anfört, av vikt
att ekonomisk karta finnes eller upprättas för samtliga ur jordbruks- och
skogsbrukssynpunkt klart produktiva delar av landet. Därför bör ekonomisk
kartläggning ske även av områden som ej upptagits i 1937 års program.
Områden, som i princip bör uteslutas ur planerna, är de improduktiva eller
lågproduktiva trakterna i de västliga delarna av Norrland. Från kartläggningsplanerna
bör emellertid också kunna undantagas vissa områden,
där markinnehavet domineras av en eller några få ägare och där sålunda
en ekonomisk karta inte fyller något mera allmänt behov. Men det sagda
tillstyrker jag principiellt kartverkets förslag till plan för den fortsatta
ekonomiska kartläggningens geografiska omfattning.

Av stor betydelse för arbetet med den ekonomiska kartan är om en övergång
från skala 1:10 000 till skala 1 : 20 000 bör ske inom vissa delar avlandet.
Kartverket har för sin del föreslagit, att för nordvästra delarna av
Kopparbergs och Västernorrlands län, för Jämtlands län utom Storsjöbygden
och vissa områden i östra delen av länet samt för de delar av Västerbottens
och Norrbottens län, där ekonomisk kartläggning återstår, skall skalan
1 : 20 000 tillämpas. Arbetet med framställning av ekonomisk karta för hittills
ej kartlagda områden beräknas av kartverket avse cirka 4 000 blad i
skala 1 : 10 000 och cirka 1 070 blad i skala 1 : 20 000. Om arbetet helt genomfördes
i skala 1 : 10 000 skulle antalet blad överstiga 8 000. Enligt min
mening torde det inte vara möjligt att, om kartläggningsprogrammet skall
kunna medhinnas inom rimlig tid, den fortsatta kartframställningen uteslutande
sker i skalan 1: 10 000. Även ekonomiska skäl talar häremot. Bland
annat ökar kostnaderna för förlagshållning in. m. av den ekonomiska kartan
med antalet blad. Av kartverket redovisade undersökningar utvisar också
att den ekonomiska kartan i skala 1 : 20 000 torde vara fullt godtagbar inom
de områden ämbetsverket föreslagit. Jag förordar därför, att den angivna
gränsen mellan områden med kartframställning i skalorna 1 : 10 000 respektive
1 : 20 000 i princip godtages.

Vad beträffar den del av kartläggningsarbetet som avser den topografiska
kartan delar jag kartverkets uppfattning att den geografiskt bör omfatta
hela landet.

Även för arbetet med den topografiska kartan är frågan om kartskalorna
av stor betydelse. Kartverket har beräknat, att om hela den vid utgången
av år 1962 kvarstående kartläggningsuppgiften beträffande denna karta
skulle genomföras i skala 1: 50 000 erfordrades cirka 690 kartblad. Användes
däremot skalan 1 : 100 000 norr om en öst-västlig linje ungefärligen
i höjd med Umeå och Strömsund, skulle uppgiften omfatta cirka 370 blad
i skala 1: 50 000 och cirka 90 blad i skala 1 : 100 000. Skillnaden i produktionskostnader
uppskattar kartverket till mellan 5 000 000 och 7 000 000
kronor.

Från remissinstansernas sida har delade meningar framförts i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år i961

skalorna för den topografiska kartan. Delvis torde detta kunna tillskrivas
det förhållandet att något prov på topografisk karta i skala 1: 100 000 ännu
inte färdigställts. Detta beräknas dock ske inom en näraliggande framtid.
Erfarenheterna av detta prov torde böra avvaktas innan slutlig ställning
tages till spörsmålet. Vad nu sagts bör inte utgöra hinder för kartverket,
att inom de områden som närmast är aktuella för topografiskt kartarbete
fortsätta att upprätta kartan i skala 1 : 50 000. Dock bör skalan 1 : 100 000
tillämpas i de inre delarna av Norrbottens län.

Såsom i det föregående angivits har kartverket utarbetat en plan med
tids- och turordning för genomförandet av det för den ekonomiska och den
topografiska kartan gemensamma kartläggningsprogrammet. Därvid har
verket, vilket även omnämnts förut, föreslagit, att berörda plan skall omfatta
perioden 1963—1980. I planen har inte kunnat infogas topografisk kartläggning
av fjälltrakterna i västra Norrland och angränsande områden. Mot
programmet har erinringar gjorts av olika kartkonsumenter. Allvarligaste
invändningen har varit att kartframställningen tager lång tid i anspråk i förhållande
till de föreliggande behoven. Kritik har även riktats mot den föreslagna
turordningen samt mot att nyssnämnda delar av Norrland ej innefattats
i planen.

Erfarenheterna av 1937 års kartläggningsprogram visar att det ur flera
synpunkter inte är lämpligt att dylika program omspänner alltför lång tid.
Kartläggningsteknikens utveckling liksom också behovet av kartor för skilda
delar av landet företer nämligen sådana förändringar, att programmen
relativt snabbt blir föråldrade och behöver jämkas. Härtill kommer att de
förstärkningar av kartverkets resurser, som föreslås i det följande och som
senare kan komma i fråga, givetvis påverkar takten i genomförandet av ett
nytt program. Vid övervägande av det nya programmet måste emellertid
samtidigt beaktas, att för framställningen av ett ekonomiskt kartblad i regel
åtgår fyra år och att programmet därför inte heller kan spänna över alltför
kort tid. Vid vägningen av berörda faktorer har jag stannat för att det nya
programmet såväl i fråga om den ekonomiska som den topografiska kartframställningen
blott bör avse tiden till och med år 1970. Till planen för åren
därefter torde kartverket med beaktande av bland annat de inträffade tekniska
förändringarna böra återkomma vid den tidpunkt före år 1970 då produktionsplaneringen
så påfordrar.

Jag övergår härefter till kartläggningsprogrammets innehåll. Vid programperiodens
början pågår framställning av ekonomiska kartor beträffande
Älvsborgs och Västmanlands län samt Värmlands och Västernorrlands
län. Kartarbetet i de båda sistnämnda länen har då nyligen påbörjats. I Kopparbergs
län skall enligt 1960 års riksdagsbeslut arbetet på ekonomisk karta
börja under nu innevarande budgetår. Produktionen för sagda fem län kommer
att upptaga en väsentlig del av kartverkets resurser under programperioden.
Även om arbetet utföres så snabbt omständigheterna medger synes
del inte vara möjligt alt övergå till andra län förrän långt fram i perioden.
De nya län som då bör infogas i programmet är Jämtlands och Hallands län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

I fråga om båda länen är skälen för att där upprätta ekonomisk karta särskilt
framträdande.

Beträffande Kopparbergs län vill jag erinra om att såväl 1959 som 1960
års riksdagar starkt understrukit behovet av ekonomisk kartframställning
där. Att en sådan framställning sker i snabb takt är av väsentlig vikt för
genomförandet av de särskilda åtgärder för rationalisering av jordbruksoch
skogsfastigheter i länet, vilka delvis behandlats i årets statsverksproposition
och varom ytterligare förslag planeras skola framläggas i särskilda
propositioner.

Det hittillsvarande arbetet med den topografiska kartan har avsett dels
den med den ekonomiska kartläggningen samordnade framställningen av
kartan, dels den separata topografiska kartläggningen inom områden där
ekonomisk karta redan upprättats. Vad angår den förstnämnda delen av
arbetet torde den numera ligga i stort sett parallellt med framställningen av
de ekonomiska kartor, som färdigställts under senare år. Arbetet med att
framställa topografisk karta i anslutning till tidigare producerad ekonomisk
karta kan dock vid den nya programperiodens ingång inte ha hunnit genomföras
i någon större utsträckning. Under den nya perioden bör kartverket
tillse att framställningen av den topografiska kartan sker i så nära
anslutning som möjligt till den ekonomiska kartläggningen i de i det föregående
berörda länen. I den mån arbetskraften räcker därför bör verket under
perioden utarbeta topografisk karta även för områden, inom vilka endast
föreligger tidigare upprättad ekonomisk karta. Den regionala turordningen i
fråga om sistnämnda arbetsuppgift torde böra i möjligaste mån anpassas till
försvarsväsendets önskemål.

I betraktande av det stora intresse som föreligger för att topografisk karta
skall tillkomma för bland annat de inre delarna av Norrbottens län vill
jag vidare förorda, att kartverket fortsätter det nu påbörjade upprättandet
av försöksblad inom området samt att ämbetsverket — inom ramen för tillgängliga
resurser och utan att det övriga kartläggningsprogrammet försenas
i förhållande till vad jag i det föregående föreslagit — snarast börjar
det reguljära arbetet på en topografisk karta därstädes.

En med programmet för framställning av nya kartor nära sammanhängande
fråga är spörsmålet att hålla befintliga och nytillkommande ekonomiska
och topografiska kartor å jour. Enligt vad som nu förutsatts skall
den nya topografiska kartan föras å jour med tioårsintervaller. Någon
åjourhållning av den ekonomiska kartan har kartverket för sin del inte
kunnat hinna med. En väsentlig faktor i kartan, nämligen fastighetsindelningen,
hålles emellertid å jour genom att inträffade förändringar i
denna indelning å länslantmäterikontoren lägges in på en s. k. svarttrycksedition
av ekonomiska kartan. Kopior av den sålunda åjourförda editionen
tillhandahålles efter beställning.

Äjourhållningsuppgifterna är utan tvekan angelägna bland annat ur ekonomisk
synpunkt. Det är emellertid kartverkets uppfattning att arbetet
med att framställa nya kartor är än viktigare. Denna uppfattning delas

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 54 ur 1961

av flertalet remissinstanser. Även jag är av samma mening. Jag vill dock uttala,
att man bör eftersträva att utvidga länslantmäterikontorens åjourliållning
av fastighetsindelningen å ekonomiska kartan till att omfatta
även de uppgifter därutöver som kan befinnas möjliga att fortlöpande hålla
aktuella. Vad gäller den topografiska kartan bör däremot, såsom kartverket
utgått från, åjourhållningen byggd på principen om lioårsintervaller rymmas
inom ramen för de tillgängliga resurserna. Jag förutsätter därvid att
denna åjourhållning inte begränsar det övriga åsyftade kartläggningsarbetet.

Härefter torde jag få övergå till spörsmålet om kapaciteten för framställningen
av de officiella kartorna. Att en snabbare kartframställning är
påkallad finner jag uppenbart liksom att en viss förstärkning av kartverkets
resurser därför bör ske. Erinras må att en inte oväsentlig kapacitetsökning
följde av 1960 års riksdagsbeslut om att ett antal kartassistenter fick
bibehållas trots medelsanvisning för vissa rationaliseringsåtgärder. Såsom
ytterligare förstärkning vill jag emellertid för nästa budgetår förorda ett
anslagstillskott å 400 000 kronor. Detta belopp torde till betydande del
motsvaras av en ökning av de från kartväsendet härrörande inkomsterna.
— Den ändring av kartverkets organisation, som jag i det följande föreslår,
bör ävenså medföra en ej obetydlig förbättring av verkets resurser för
den fortsatta kartproduktionen.

Av det nyss nämnda beloppet å 400 000 kronor bör 200 000 kronor användas
för att allmänt påskynda det program för den ekonomiska kartläggningen,
som jag i det föregående förordat. Med hänsyn till den ekonomiska
kartans betydelse för åtskilliga samhälleliga uppgifter samt bland annat
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering anser jag att, allmänt sett,
behovet av att få en snabbare takt i kartläggningsarbetet är mera framträdande
i fråga om den ekonomiska kartan än den topografiska. Vid detta
ställningstagande har jag beaktat, att kartverkets resurser för den topografiska
kartan kan beräknas öka genom att vissa kartor för militärt bruk
tills vidare inte skall nyproduceras efter år 1963 samt att den därefter
möjliga produktionstakten beträffande sagda karta, enligt vad jag inhämtat,
anses vara godtagbar med hänsyn till den utsträckning i vilken andra
behov för försvarsväsendet kan tillgodoses.

Oavsett vad nyss sagts beträffande den topografiska kartan bör det förestora
intresset av att erhålla dylik karta för de inre delarna av
Norrbottens län föranleda att återstående 200 000 kronor av det förenämnda
ökningsbeloppet disponeras för det reguljära kartarbete inom berörda
område som jag förut föreslagit snarast skall påbörjas.

I det av kartverket verkställda utredningsarbetet har även berörts frågan
om att beträffande hela landet utom Norrbottens län omedelbart slopa det
s. k. svart- och gultrycket av den ekonomiska kartan. Vidare har verket
ifrågasatt att den s. k. svarttryckseditionen av nämnda karta ej längre skall
bibehållas såsom förlagskarta och att i stället denna edition endast skall
tryckas såsom beställningstryck i samband med varje kartblads utgivande,

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

varjämte behovet i övrigt skall tillgodoses genom tillhandahållande av kopior
av de å länslantmäterikontoren äjourförda bladen av svarttrycket.
Dessa spörsmål har för ytterligare undersökningar samt överläggningar
med vissa berörda parter överlämnats till de av mig sistlidna host med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för vidare beredning
av frågor rörande det statliga karttrycket.

Organisationsfrågor. För närvarande finnes inom rikets allmänna kartverk
fem byråer och två särskilda avdelningar. Dessa är ekonomiska kartbyrån,
topografiska kartbyrån, fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån,
militärbyrån, fotogrammetriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen.
Fotogrammetriska byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen
är dock sedan år 1959 försöksvis sammanförda till en organisatorisk
enhet och skall enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 74; JoU 30;
rskr. 212) formellt sammanslås den 1 juli 1961. Nämnda riksdagsbeslut innebär
även, att den fotogrammetriska verksamheten vid kartverket från samma
tidpunkt skall bedrivas efter affärsmässiga grunder.

Huvuduppgifterna för de ekonomiska och topografiska kartbyåerna är, såsom
av namnen framgår, framställning av de ekonomiska respektive de
topografiska kartorna. Den fotogrammetriska organisationsenheten svarar
dels för de fotogrammetriska arbeten som erfordras för framställning av
de officiella kartorna, dels för de fotogrammetriska uppdrag som kartverket
utför på beställning av statliga eller kommunala organ eller av enskilda.
På geodetiska byrån ankommer de geodetiska mätningar som hor samman
med det officiella kartläggningsarbetet samt även vetenskapliga uppgifter
inom det internationella samarbetet på geodesiens område. Militärbyrån
ägnar sig åt sekretess- och säkerhetsfrågor samt framställning av den
militära eldledningskartan. Den allmänna avdelningen handlägger administrativa
och kamerala uppgifter samt vissa samordningsfrågor.

Kartverkets organisation har sedan några år tillbaka varit föremål för
undersökningar av statens organisationsnämnd. Förslag till orgamsationsändringar
har nu framlagts på grundval av nämndens utredningsarbete. En
stor del av förslagen avser arbets- och kontorstekniska ändringar som verket
självt bör föranstalta om. Härutöver föreslås emellertid också vissa
omändringar av byrå- och avdelningsindelningen inom verket. Sålunda förordas
bland annat, att en kartografisk byrå bildas genom sammanslagning
av ekonomiska och topografiska kartbyråerna. Till den nya byrån avses
arbetet med de officiella kartorna i väsentlig utsträckning bli koncentrerat.
Beträffande såväl den nya fotogrammetriska byrån som den geodetiska byrån
föreslås viss indelning i avdelningar. Allmänna avdelningen förordas
ombildad till en administrativ byrå och samtidigt förstärkt med viss teknisk
och ekonomisk expertis. Militärbyrån slutligen anses böra tills vidare
bibehållas oförändrad. I sammanhanget har föreslagits att nu tillämpat
system med kommendering av militär personal för tjänstgöring vid kart -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1961

verket bör avvecklas. Organisationsnämnden och kartverket är ense om
förenämnda förslag till organisationsändringar utom såvitt avser den föreslagna
kartografiska byrån. Kartverket anser för sin del att i stället bör
finnas en grundkartebyrå och en kartografisk byrå.

Jag har tidigare framhållit önskvärdheten av att påskynda framställningen
av de officiella kartorna. Ett viktigt led i strävandena härför är enligt
min mening att tillse att kartverkets organisation är fullt tidsenlig och anpassad
till kraven på att så snabbt som möjligt genomföra det i det föregående
angivna kartläggningsprogrammet. Med hänsyn härtill vill jag föreslå
att, utöver de organisationsändringar varom beslut fattades av fjolårets
riksdag, vissa ytterligare åtgärder i effektivitetsfrämjande syfte vidtages
på grundval av de av statens organisationsnämnd och kartverket verkställda
utredningarna.

Först vill jag därvid förorda att en sammanslagning sker av den topografiska
kartbyrån och den ekonomiska kartbyrån. I det föregående har
jag med hänsyn till de betydande fördelar som härigenom ernås uttalat mig
för att så långt möjligt är arbetet med de ekonomiska och de topografiska
kartorna nära samordnas vid genomförandet av det fortsatta kartläggningsprogrammet.
Det måste därför anses vara rationellt, att även de arbetsenheter
som närmast sysslar med kartornas framställning sammanfogas. Till
den nya byrån kommer, med hänsyn till att helt övervägande delen av den
kartproducerande verksamheten skall falla under densamma, att hänföras
en tämligen stor personalstyrka. Detta bör emellertid, såsom också organisationsnämnden
funnit, inte vara hindersamt för en ändamålsenlig ledning
av verksamheten. Då volymen av byråns arbetsuppgifter tid efter annan
växlar och fältrekognoseringsarbetet två gånger om året nödvändiggör omdisposition
av arbetskraften, bör byråns organisation inte bindas i detalj.
Formellt torde dock byrån, såsom organisationsnämnden föreslagit, böra
vara indelad i fyra avdelningar, nämligen en fält- och redigeringsavdelning,
en fastighetsredovisningsavdelning, en rit- och reproduktionsavdelning och
en planeringsavdelning''.

Ledningen av den kartografiska byrån torde böra anförtros åt en befattningshavare
i Bo 3 med tjänstebenämningen överingenjör. Chef för den
största avdelningen inom byrån, nämligen fält- och redigeringsavdelningen,
bör vara en avdelningsdirektör i Bo 1. Denne bör samtidigt vara överingenjörens
ställföreträdare. Såsom föreståndartjänster för de övriga tre
avdelningarna torde böra inrättas samma antal byrådirektörsbefattningar i
Ao 26. Vidare torde till den tidigare nämnda fält- och redigeringsavdelningen
böra hänföras tre tjänster i lönegrad A 26, varav en i Ao 26 och en i
Ae 26 redan finnes och en i Ao 26 bör inrättas. De omförmälda sex nya
befattningarna torde böra tillkomma i utbyte mot följande å verkets personalförteckning
för närvarande upptagna tjänster, nämligen två byråchefstjänster
i Bo 1, två förste statskartograf- eller förste statstopograftjänster
i Ao 24 samt två statskartograf- eller statstopograftjänster i Ao 21.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 54 år 1961

Såsom förut nämnts har föregående års riksdag fattat principbeslut om
att en formell sammanslagning skall ske per den 1 juli 1961 av den nuvarande
fotogrammetriska byrån och den fotogrammetriska beställningsavdelningen.
För chefen å den nya fotogrammetriska byrån synes böra inrättas
en överingenjörsbefattning i Bo 3. Byrån torde böra indelas i bland annat
en bearbetningsavdelning och en flygfotoavdelning. Såsom chefsbefattningar
för dessa avdelningar bör inrättas två byrådirektör stjänster i Ao 26.
Övrig verksamhet inom byrån hänför sig till planeringsuppgifter, vilka bör
sammanföras till en särskild avdelning. Denna bör förestås av en avdelningsdirektör
i Bo 1. Å avdelningen bör vidare finnas en byrådirektörsbefattning
i Ae 26. Vid tillskapandet av berörda nya befattningar i Ao 26 samt
i Bo 1 och Bo 3 inom den fotogrammetriska organisationsenheten bör samtidigt
en förste statskartograftjänst i Ao 24 och två statskatograftjänster i
Ao 21 ävensom en byråchefsbefattning i Bo 1 indragas.

Tidigare har också berörts att fjolårets riksdag beslutat, att från och
med den 1 juli 1961 övergång skall ske till affärsmässig driftsform för den
fotogrammetriska verksamheten vid kartverket. I fråga om de närmare
formerna härför har ämbetsverket föreslagit, att sagda verksamhet skall
finansieras genom ett särskilt förslagsanslag, under vilket får disponeras
dels ett belopp motsvarande de från beställningsverksamheten inflytande
inkomsterna efter vissa avdrag, dels vissa under kartverkets övriga anslag
nu upptagna belopp. Riksräkenskapsverket har för sin del ansett att affärsdriften
anslagstekniskt bör anordnas så att det särskilda förslagsanslaget
anvisas för den del av den fotogrammetriska verksamheten, som avser beställningsarbeten,
samt att detta anslag bör få belastas med utgifter till
högst 80 procent av inkomsterna från beställningsverksamheten. Jag ansluter
mig till sistnämnda ståndpunkt. Enligt min uppfattning kommer
genom en dylik anordning kravet på affärsmässighet och en fortlöpande
anpassning av den fotogrammetriska verksamheten till efterfrågan att kunna
tillgodoses. Kartverket har uttalat, att verket självt bör äga inrätta ej
blott extra utan även extra-ordinarie befattningar för beställningsverksamheten.
Så vittomfattande bemyndigande för verket finner jag mig — med
tanke på de växlande inkomsterna av affärsdriften — inte kunna tillstyrka,
utan förordar att ifrågakommande extra-ordinarie tjänster skall tillkomma
på grundval av Kungl. Maj :ts beslut. Till vissa ytterligare föreskrifter rörande
dispositionen av det nya anslaget avser jag att återkomma i det
följande.

De föreslagna organisationsändringarna inom den geodetiska byrån innebär
i stort att denna skall efter arbetsuppgifternas art vara indelad i tre
avdelningar, nämligen en vetenskaplig avdelning, en mätningsavdelning
och en beräkningsavdelning. Denna organisation är enligt min mening väl
anpassad till de förekommande arbetsuppgifterna och jag tillstyrker därför
densamma. Till den vetenskapliga avdelningen bör hänföras de två nu
befintliga observatorstjänsterna i Ao 26. Såsom chefstjänster för byråns

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1961

båda övriga avdelningar anser jag böra inrättas två byrådirektörstjänster
i Ao 26 i utbyte mot två statsgeodettjänster i Ao 21.

Vad gäller militärbyrån ansluter jag mig till organisationsnämndens förslag
att densamma tills vidare bör bibehållas oförändrad. Enligt min mening
bör den lämpligaste organisationen av byråns arbetsuppgifter på nytt
upptagas till prövning sedan resultaten av vissa pågående och tillämnade
utredningar föreligger. Detsamma bör gälla beträffande den av statens
organisationsnämnd och kartverket aktualiserade frågan om avveckling av
systemet med militär personal som kommenderas till tjänstgöring vid ämbetsverket.

Det av organisationsnämnden framlagda förslaget rörande ombildning av
den allmänna avdelningen till en administrativ byrå har i huvudsak motiverats
med behovet av samordning av flera tekniska och andra frågor som
berör samtliga byråers verksamhet. I den administrativa byrån anser nämnden
böra ingå en till verkschefens förfogande stående expert för utredningar.
Nämnden har också funnit att en sådan planeringsdelegation, som
nyligen inrättats av kartverket och som består av representanter för de
olika byråerna med chefen för den allmänna avdelningen som ordförande,
är erforderlig för planeringen i stort av verkets produktion. Vid min
prövning av dessa förslag har jag funnit, att en planeringsdelegation sammansatt
av företrädare för de olika byråerna otvivelaktigt har en viktig
uppgift att fylla för att åstadkomma den önskvärda samordningen av
arbetet inom de olika enheterna. Starka skäl talar också för att verkschefen
till sitt direkta förfogande skall ha en högt kvalificerad expert för
handläggning av vissa samordningsproblem samt utredninger i tekniska och
andra frågor ävensom med uppgift att avlasta verkschefen de spörsmål av
allmän natur denne finner böra delegeras till experten. Jag förordar därför,
att för sagda expertuppgifter inrättas en avdelningsdirektörstjänst i
Bo 1, direkt underställd verkschefen, varvid indragning bör ske av en
statskartograftjänst i Ao 21. Ärenden rörande kartverkets personal och
ekonomi bör alltjämt handläggas på en fristående avdelning, benämnd administrativa
avdelningen, med en byrådirektör i Ae 24 som chef.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag i berörda organisationsfrågor,
att kartverket i fortsättningen skall inrymma fyra byråer och en fristående
avdelning. Verksamheten innefattar mångskiftande tekniska problem av
hög svårighetsgrad och därtill kommer att det nu intensifierade kartarbetet
ställer stora krav på verksledningen. I anslutning till det sagda vill jag
föreslå, alt tjänsten såsom kartverkschef från och med den 1 juli 1961 skall
vara en generaldirektörsbefattning i Bp 6.

Såsom jag förut antytt bör kartverkets organisation vara sådan, att omdisponering
av tillgängliga personella resurser kan ske allt efter förekommande
förskjutningar i arbetsuppgifternas omfattning och inriktning. Inte
minst viktigt är att verket under fältarbetssäsongen får möjlighet att omdisponera
resurserna så att en maximal arbetsinsats kan uppnås i fråga om
fältrekognoseringen för de ekonomiska och topografiska kartorna. Med hän -

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 54 år 1961

syn härtill anser jag att ämbetsverkets organisation inte bör fastläggas närmare
än vad jag föreslagit i det föregående.

Med anknytning till förenämnda förslag till organisationsändringar vill
jag förorda förändrad lönegradsplacering av vissa andra befattningar än
sådana som berörts i det föregående. Sålunda föreslår jag att sex kartassistenttjänster
i Ao 13 utbytes mot samma antal byråingenjörstjänster i Ao
19, av vilka två bör avses för tjänstgöring på den kartografiska byrån, tre
på den fotogrammetriska byrån samt en på den geodetiska byrån. Vidare
bör tolv kartassistenttjänster i Ao 13 och fem dylika tjänster i Ao 11 utbytas
mot förste kartassistenttjänster i Ao 17 samt ytterligare tre kartassistenttjänster
i Ao 11 utbytas mot förste kartassistenttjänster i Ao 15. Likaså vill
jag förorda att 13 ritartjänster i Ao 7 ersättes med elva dylika tjänster i Ao 9
och två förste ritartjänster i Ao 10. Slutligen bör kassörstjänsten vid kartverket
placeras i Ao 12. — I detta sammanhang vill jag anmäla, att de av
mig i detta anförande framlagda förslagen till lönegradsändringar, vilka
samtliga bör gälla från och med den 1 juli 1961, varit föremål för överläggningar
mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen samt vederbörande
personalorganisationer.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de i samband med
organisationsändringarna erforderliga övergångsbestämmelserna.

Anslagsfrågor. Vid prövning av medelsbehovet under rikets allmänna
kartverks avlöningsanslag bör först nedräkning ske med
10 500 kronor till följd av kostnadsminskningar i anledning av ett utbyte i
enlighet med kartverkets förslag av en statsgeodettjänst i Ao 21 och en
geode tf jänst i Ae 15 mot två kartassistenttjänster i Ae 13. Å andra sidan
medför samtliga i det föregående tillstyrkta lönegradsförändringar ett ökat
anslagsbehov å 223 000 kronor.

Mot de av kartverket beräknade automatiska utgiftsförändringarna på
grund av löneklassändringar, reglerad befordringsgång, höjningar av det
rörliga tillägget och kompensation för höjda folkpensionsavgifter har jag
ingen annan erinran än att minskningen av sistnämnda anslagspost bör begränsas
till 8 400 kronor på grund av förenämnda löneregleringar. Anslaget
bör sålunda till följd av sagda förändringar uppräknas med tillhopa 666 000
kronor. För arvode till organisationsföredragande bör beräknas 1 200 kronor.

Medelsbehovet under avlöningsanslaget bör slutligen minskas med 946 500
kronor motsvarande de lönekostnader, som fortsättningsvis bör falla under
det i de! efterföljande behandlade anslaget till fotogrammetrisk uppdragsverksamhet.
Sammanlagt bör avlöningsanslaget uppföras med ett belopp av
6 095 000 kronor. Fördelningen av detta belopp å olika anslagsposter bör ske
på sätt framgår av den avlöningsstat jag senare föreslår.

Å kartverkets personalförteckning torde i överensstämmelse med de förut
framlagda förslagen böra uppföras följande nya befattningar, nämligen en
generaldirektör stjänst i Bp 6, två överingenjörstjänster i Bo 3, tre avdelningsdirektörstjänster
i Bo 1, åtta byrådirektörstjänster i Ao 26, sex byrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961 59

ingenjörstjänster i Ao 19, 17 förste kartassistenttjänster i Ao 17, tre förste
kartassistenttjänster i Ao 15, en kassörstjänst i Ao 12, två förste ritartjänster
i Ao 10 samt elva ritartjänster i Ao 9. Samtidigt bör från personalförteckningen
avföras en överdirektörstjänst i Bp 5, tre byråchefstjänster i
Bo 1, två förste statskartograf- eller förste statstopograftjänster och en
förste statskartograf tjänst i Ao 24, två statskartograf- eller statstopograftjänster,
tre statskartografjänster och tre statsgeodettjänster i Ao 21, 18
kartassistenttjänster i Ao 13, åtta kartassistenttjänster i Ao 11, en kassörstjänst
i Ao 10 samt 13 ritartjänster i Ao 7. Vidare bör i anledning av överförande
av vissa tjänster till anslaget till fotogrammetrisk uppdragsverksamhet
en byrådirektör stjänst i Ae 26 och tre statskartograftjänster i Ae 21
avföras från förteckningen. I enlighet med vad organisationsnämnden föreslagit
bör slutligen tjänstebenämningarna (förste) statskartograf, (förste)
statstopograf och (törste) statsgeodet slopas och ersättas med benämningarna
byrådirektör i lönegrad A 24, förste byråingenjör i lönegrad A 23 samt
byråingenjör i lönegraderna A 21 och A 19. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att, därest så skulle bli nödvändigt i samband med omorganisationen,
besluta om att föra tjänster å övergångsstat.

Under rikets allmänna kartverks omkostnadsanslag
bör anslagsposten till ersättning för tjänstedräkt sammanföras med delposten
till övriga expenser, vilken i anledning härav och med hänsyn till
utgiftsökningar av automatisk natur bör uppräknas med 10 900 kronor.
Vidare vill jag föreslå, att anslagsposten till sjukvård på grund av belastningen
uppräknas med 3 000 kronor. Vid bifall till vad jag nu förordat
erfordras sammanlagt en med 10 800 kronor till 724 000 kronor ökad medelsanvisning.

Såsom en ny anslagspost under anslaget Rikets allmänna kartverk:
K ar t ar be t en m. in. bör såsom jag förut nämnt anvisas ett
belopp av 400 000 kronor för att påskynda framställningen av de officiella
kartorna. Ur posten, som torde böra benämnas Diverse kartarbeten, torde
medel få tagas för att bestrida för ändamålet uppkommande avlöningar
och omkostnader. För att täcka automatiska kostnadsstegringar bör vidare
anslagsposten till fältarbeten uppräknas med 16 000 kronor. Totalt
bör anslaget alltså upptagas med 2 246 000 kronor.

Det nya anslag, ur vilket kartverkets fotogrammetriska beställningsverksamhet
i fortsättningen skall finansieras, torde böra benämnas Rikets allmänna
kartverk: Fotogrammetrisk uppdragsverksamhet.
Anslaget bör, såsom förut angivits, ha karaktären av förslagsanslag och
avses för såväl avlöningskostnader till den med uppdragsverksamheten
sysselsatta personalen som för med verksamheten förenade direkta omkostnader
till ett belopp motsvarande inflytande ersättningar för beställningsarbeten
efter avdrag för indirekta kostnader såsom utgifter för pensioner,
lokaler, tjänstebrevsrält, allmän administration och räntor. Inkomsterna
av beställningsverksamheten bör alltjämt tillgodoföras den för kart -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5b år 1961

verket uppförda inkomsttiteln å riksstaten. Kungl. Maj :t torde böra fastställa
stat för verksamheten samt bestämma storleken av nyssnämnda avdrag
för indirekta kostnader. Likaså bör Kungl. Maj :t fastställa särskild
personalförteckning, som upptar samtliga extra ordinarie tjänster för vilka
avlöningskostnaderna skall bestridas från anslaget.

Då jag biträder ej blott kartverkets beräkning av de medel, som bör överföras
från avlöningsanslaget till detta anslag, utan även verkets övriga medelsberäkningar
under detsamma, förordar jag att under den nya anslagsrubriken
för nästa budgetår uppföres ett belopp av 2 506 000 kronor.

Under den för utrustning vid rikets allmänna kartverk
avsedda anslagsrubriken har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 300 000 kronor. I samband med sina äskanden har ämbetsverket redovisat
föreliggande medelsbehov för ersättningsanskaffningar m. m. och därvid
beaktat, att sådana anskaffningar beträffande utrustning för den fotogrammetriska
uppdragsverksamheten i fortsättningen skall ske med anlitande
av det nya anslaget för sagda verksamhet. För egen del tillstyrker
jag att för nästa budgetår till utrustningsändamål anvisas ett till 270 000
kronor minskat belopp. Detta bör nära nog i sin helhet användas för anskaffning
av apparatur och instrument.

Vad slutligen angår anslaget Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser
för viss personal biträder jag kartverkets
yrkande om oförändrad medelsanvisning å 4 000 kronor för nästa budgetår.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna vad i det föregående anförts rörande den
fortsatta, officiella kartläggningen;

2) godkänna de framlagda förslagen till vissa ändringar
i rikets allmänna kartverks organisation;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för rikets allmänna kartverk, vilka
angivits i det föregående, och att, i den mån det erfordras på
grund av omorganisationen, föra befintliga tjänster på övergångsstat; 4)

fastställa följande avlöningsstat för rikets allmänna
kartverk, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62;

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 3 413 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis

4 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1961

3. Avlöningar till icke ordinarie personal........

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

1 216 000
1 367 000

förslagsvis

95 000

Summa kronor 6 095 000

5) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag
av 6 095 000 kronor;

b) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag
av 724 000 kronor;

c) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett
reservationsanslag av 2 246 000 kronor;

d) till Rikets allmänna kartverk: Fotogrammetrisk uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 2 506 000 kronor;

e) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. ett
reservationsanslag av 270 000 kronor;

f) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för
viss personal ett reservationsanslag av 4 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

601841 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag