Kungi. Maj:ts proposition Kr 11(1 (Proposition 1928:116)

Kungi. Maj:ts proposition Kr 11(1.

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
kommunala flickskolor m. in.; given Stockholms slott den
24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1928.

N ärvar ande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, yon Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Vid anmälan den 4 januari 1928 inför Kungl. Maj:t av de anslagsbehov
under riksdagens åttonde huvudtitel, vilka borde föreläggas riksdagen,
erinrade jag under punkt 157 i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
lör nämnda dag därom, att riksdagen i skrivelse den 2 juni 1927, nr 262,
anhållit bland annat, att Kungl. Maj:t måtte till 1928 års riksdag, med beaktande
av de synpunkter riksdagen i berörda skrivelse anfört och efter
verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande av kommunala
flickskolor. Jag omnämnde vidare, att Kungl. Maj:t med anledning härav
genom beslut den 18 juni 1927 anbefallt de enligt beslut samma dag
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för verkställande av
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 716.)

Statsbidrag
till kommunala
flickskolor
m. m.

Kutig1. Maj. ts proposition Nr 116.

utredningar i vissa hänseenden av frågor sammanhängande med den beslutade
skolorganisationen m. m., de s. k. 1927 års skolsakkuninga, att verkställa
och till Kungl. Maj:! inkomma med utredning och förslag om inrättande
av dylika skolor samt att de sakkunniga med skrivelse av den 31 oktober
1927 till Kungl. Maj:t överlämnat betänkande, omfattande utredning
och förslag i berörda hänseende, vilket betänkande remitterats till åtskilliga
myndigheter, i följd varav utredningen i frågan ännu icke fortskridit
så långt, att slutlig framställning i ämnet då kunde avlåtas till riksdagen.
Jag förklarade emellertid min avsikt vara att, när ärendet hunnit vederbörligen
beredas, föreslå Kungl. Maj:t att avlåta proposition till årets riksdag
angående statsbidrag till kommunala flickskolor och hemställde i anslutning
härtill, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition angående upprättande av kommunala flickskolor m. m., i
riksstaten under åttonde huvudtiteln beräkna dels till statsbidrag till
kommunala flickskolor ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor, dels
ock till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor
ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor. Denna min hemställan
bifölls av Kungl. Maj:t.

Sedan ärendet numera undergått erforderlig förberedande behandling,
anhåller jag få ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Innan jag ingår på en närmare behandling av föreliggande spörsmål,
torde jag få lämna en redogörelse för frågans uppkomst och tidigare utveckling.

Frågan om upprättandet av kommunala flickskolor har helt naturligt
uppstått i samband med spörsmålet om ordnandet av den högre flickundervisningen.
Skolkomnlissionen tänkte sig, som bekant, att staten skulle i
allra största utsträckning åtaga sig ansvaret för den kvinnliga ungdomens
högre skolbildning dels därigenom att de allmänna läroverken skulle utom
i vissa undantagsfall öppnas även för flickor, dels ock därigenom att för
flickor upprättades statliga läroanstalter, såväl gymnasier och realskolor
som rena flickskolor, de sistnämnda organiserade enligt någon av de tre
av komissionen föreslagna typer, som benämndes A-, B- och C-typen och
av vilka A-typen avsåg en sexårig skola, byggd på folkskolans sjätte klass,
B-typen en från samrealskolans tredje klass utgrenad treårig fliekskollinje
och C-typen en för flickor avsedd ettårig påbyggnad på samrealskolans
högsta klass.

I de utlåtanden, som avgåvos över skolkommissionens förslag, möttes detsamma
av åtskillig kritik, vilken riktades dels mot den föreslagna starka
inskränkningen i den privata skolverksamheten, dels mot den av kommissionen
förordade vidsträckta användningen av Barnundervisning. Det
framhölls därvid, att läroverkens öppnande för flickor medförde en olämplig
dragning från de för flickornas behov särskilt anpassade skolorna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Från många håll påyrkade man, att de högre flickskolorna skulle fortfarande
få verka under i väsentliga delar oförändrade former, medan
det från andra håll förordades, att vid sidan av statsflickskolor skulle få
finnas såväl enskilda som kommunala flickskolor.

Den senare tanken möter man tidigast i det särskilda utlåtande över
skolkommissionens betänkande, som avgavs av generaldirektör B. J:son
Bergqvist under titeln Våra skolor. I detta utlåtande framhöll Bergqvist
(sid. 108 ff.), att för framtiden även särskilda flickskolor borde finnas vid
sidan av samskolorna samt anförde härom följande.

Står det sålunda klart, att båda de nu förefintliga vägarna även för
framtiden höra bibehållas, så återstår frågan om i vilken form staten bör
åtaga sig de högre flickskolorna. I regel synes detta höra ske i den av
skolkommissionen föreslagna formen: flickskolans förstatligande under
någon av de föreslagna tre typerna. Men å andra sidan bjuder hänsyn
både till den historiska utvecklingen och till det kommunala och enskilda
initiativets värde att taga under övervägande, huruvida icke även på detta
område utrymme må, åtminstone tills vidare, kunna beredas för en något
friare ställning för vissa skolor. Medgives detta, synes efter särskild prövning
åt skola, som befinnes fylla förutsättningarna för att övertagas av staten,
böra beredas möjlighet att organiseras som statsunderstödd kommunal
eller enskild. Härvid bör beträffande kommunal skola kommunen ikläda
sig garantier för dels att lärarpersonalens rättsliga och ekonomiska ställning
tillgodoses som vid andra kommunala skolor, dels att anordningar
träffas, som medgiva möjlighet till omedelbar övergång från avslutad
folkskola till den högre skolan, dels slutligen att undervisningen i samma
grad som vid statsskolan göres tillgänglig för medellösa och mindre bemedlade
lärjungar. Samtliga hithörande förhållanden böra, såsom fallet
redan är med övriga kommunala skolor (folkskolor, fortsättningsskolor,
högre folkskolor, kommunala mellanskolor, lärlingsskolor) regleras genom
en av Kung]. Maj:t för de kommunala flickskolorna utfärdad allmän
stadga.

Tanken på ett kommunalt fliekskolväsen upptogs sedermera av skolöverstyrelsen
i dess utlåtande över skolkommissionens betänkande.

Skolöverstyrelsen framhåller (sid. 137), att enligt dess mening kommunala
skolor av realskoltyp fortfarande borde finnas, och anför, att vid sådant
förhållande den frågan uppstode, huruvida även andra till läroverksorganisationen
hörande skolformer skulle kunna upprätthållas som kommunala
skolor. Vad den högre flickskolan beträffade, fortsätter överstyrelsen,
skulle ju vissa typer av denna, nämligen B- och C-typen, mycket
nära ansluta sig till realskolan och kunna utgöra en samorganisation
med denna. Vid sådant förhållande syntes det icke böra vara hiuder för
att med en kommunal realskola bleve förbunden en flickskola enligt någon
av dessa typer. Särskilt syntes det vara önskligt, att även ovanpå en sådan
realskola komme att upprättas eu flickskola med den bestämda inriktning
på det husliga arbetet, som C-typen enligt överstyrelsens mening
borde förete. Men även en flickskola av B-typ syntes i detta fall kunna
tänkas, om tillräckligt antal lärjungar vore för handen. En dylik skola
skulle vara ägnad att i sin mån motverka eu allt för stark tillströmning
av unga flickor till gymnasierna. Ur samma synpunkt kunde det järn -

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 116.

val ifrågasättas, att kommunala flickskolor av A-typ finge upprättas.
Överstyrelsen hade ansett det synnerligen önskligt, att dylika skolor komme
till stånd, där förutsättningar för dem vore för handen. Men även i
detta fall gällde det nog, att riksdagen ej ville fatta beslut om inrättande
av en ny statsskola, utan att ett verkligt behov på ett tydligt sätt blivit
ådagalagt. Denna förutsättning syntes lättast kunna vinnas därigenom,
att kommunala skolor av den ifrågavarande typen finge komma till stånd.

Vid framläggande den 18 februari 1927 inför Kungl. Maj:t av förslag
angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. berörde jag
även denna fråga, under erinran om att densamma väckts under diskussionen
om skolkommissionens betänkande.

Förslaget syntes mig ur flera synpunkter värt att tagas i övervägande.
Dess realiserande skulle onekligen undanröja vissa olägenheter, som vore
förbundna med den nuvarande fliekskolorganisationen. Jag fann uppslaget
hava det värde, att en ytterligare utredning i frågan borde äga ruin.

Då emellertid förslag i detta avseende blivit framställt, ansåg jag
mig böra påpeka, att om eu organisation med kommunala flickskolor
komme till stånd, densamma i stor utsträckning måste bliva överensstämmande
med de kommunala mellanskolornas. Ifrågavaiande skolor
borde alltså bygga på genomgången sexårig folkskola, och kommunen
skulle ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess ekonomiska
förhållanden. I fråga om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner
in. m. borde i huvudsak gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för
kommunal mellanskola, varvid dock borde övervägas, huruvida ej säiskilda
bestämmelser för tryggande av ett visst antal kvinnliga lärare vore
erforderliga. För inträde i skolan skulle som antytts förutsättas kunskaper,
motsvarande dem, som inhämtades i någon av folkskolans huvudformer.
Skolan borde omfatta fem eller sex årsklasser, och statsbidrag borde
utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu
gällde i fråga om kommunal mellanskola.

Vid behandlingen av förenämnda förslag angående omorganisation av
det högre skolväsendet m. m. väcktes inom båda kamrarna två likalydande
motioner (I: 254 och II: 417), i vilka frågan om upprättande av kommunala
flickskolor ånyo bragtes på tal.

Motionärerna påpekade, att de ansåge sig icke böra ifrågasätta, att staten
upprättade läroanstalter av samma typ som den nuvarande privata
flickskolan. Däremot syntes det under vissa betingelser lämpligt, att staten
lämnade sin medverkan till att offentliga läroanstalter med väsentligen
samma bildningsmål komme till stånd. Den ändamålsenligaste formen
härför vore den i propositionen om det högre skolväsendets omorganisation
anvisade, ekonomisk samverkan mellan stat och kommun vid anordnande
av kommunala flickskolor. I väsentlig anslutning till den principiella
ståndpunkt departementschefen intagit till denna fråga syntes
dylik läroanstalt kunna organiseras såsom en femårig skola, byggande på
den sexklassiga folkskolans sjätte klass. Med hänsyn till vad under utredningsarbetet
framkommit kunde en så organiserad flickskola väntas
leda fram till i huvudsak det bildningsmål, som realskolan avsåge att bibringa,
och den nuvarande flickskolan tillkommande friheten från avgångsexamen
kunde upprätthållas. Därest den privata flickskolan efter

Kung!. Maj.ts proposition Nr 110.

hand ersattes med läroanstalter av denna typ, skulle tre var för sig betydelsefulla
förmåner uppnås. Bottenskoleprincipen skulle kunna vinna
tillämpning även på detta undervisningsområde. Vidare skulle terminsavgifterna
komma att bortfalla eller i varje fall avsevärt begränsas. Och
slutligen skulle lärarpersonalen erhålla eu rättsligt tryggad ställning.

En granskning av de författningsbestämmelser, fortforo motionärerna,
som nu gällde i fråga om den kommunala mellanskolan, gåve vid handen,
att desamma i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala
flickskolan. De enda punkter, där avvikelse borde ske. vore följande. Biträdande
föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen
hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser,
syntes minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans
32 och av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor
(mellanskolan 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda
understödet till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med

1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).

Å andra sidan, påpekade motionärerna, borde icke lämnas alldeles obegränsad
rätt att anordna skolor av här ifrågavarande typ. Redan i fråga
om den kommunala mellanskolan vore för närvarande stadgat, att om eu
eller flera kommunala mellanskolor funnes inom ett skolområde, det skulle
bero av Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida statsunderstöd finge utgå till
flera sådana skolor inom området. Då det gällde upprättande av kommunal
flickskola, bleve det nödvändigt att beakta förefintliga utbildningsmöjligheter
dels inom ortens allmänna statsläroverk, dels inom eventuellt
redan existerande kommunala mellanskolor. Och understödjandet av kommunal
flickskola borde städse förbindas med en motsvarande begränsning
i de statsunderstödda flickskolornas antal inom vederbörande stad. I motsatt
fall skulle uppenbarligen det allmännas utgifter för här förevarande
undervisningsändamål löpa risk att över hövan växa.

Motionärerna hemställde slutligen, att anslag för understöd åt kommunala
flickskolor måtte upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Vid samma riksdag väcktes jämväl inom första kammaren en motion
(nr 252), med vilken en inom andra kammaren väckt motion (nr 399) överensstämde
i avseende på innebörden, vilka motioner väl ej direkt avsågo
den kommunala flickskolan men vilka på grund av i dem gjorda uttalanden
i viss mån beröra denna skolas ställning i skolsystemet.

I den förstnämnda motionen yrkades — med utgångspunkt från det i
nyssberörda proposition framlagda förslaget om upprättande av högre
läroverk för flickor, omfattande realskola och gymnasium — att högre
läroverk för flickor i första hand måtte omfatta en högre flickskola, så
nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande högre flickskolorna,
och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill
förelåge, en realskola, ävensom att de högre läroverk, som komme att
av staten upprättas, skulle anknyta till folkskolan på samma sätt som de
allmänna läroverken, vare sig den treåriga eller den fyraåriga grundskolan
komme till användning.

Den inom andra kammaren väckta motionen påyrkade skrivelse till

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

Kungl. Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag
med samma innebörd som i förstberörda motion angivits.

I den skrivelse, varmed riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde sina beslut
i anledning av förutnämnda proposition, berörde riksdagen först de
yrkanden, som gjorts i nämnda motioner, och yttrade därom följande.

Även om riksdagen funne vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken
av särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna
planläggning och inriktning närmast överensstämde med den nuvarande
högre flickskolan, både detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat
läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,
som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande
spörsmål syntes man knappast kunna underlåta att taga hänsyn
till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett kommunalt
flickskoleväsen, och riksdagen förutsatte därför, att motionerna i
nu avhandlade hänseende komme under bedömande i samband med utarbetande
av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor, om vars
framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande komme att
göra hemställan. Under sådana förhållanden ansåge sig riksdagen icke nu
böra bifalla motionerna i fråga.

Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om upprättande av kommunala
flickskolor yttrade riksdagen i huvudsak följande.

Riksdagen ansåge, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning i
vida större utsträckning än för närvarande kunde äga rum i läroanstalter
av samskolenatur, men härav följde ingalunda, att riksdagen ansåge
ifrågavarande behov genom denna anordning vara i erforderlig mån till
godosett. Vid sidan av de studiemål, som real skol- och studentexamina
representerade, komme, säger riksdagen, säkerligen för flickornas vidkommande
även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildnings
mål, som i vårt land av ålder foreträtts av de högre flickskolorna. Hit
tills hade den härpå inriktade undervisningen varit så gott som uteslutande
överlämnad åt privatläroverken. Riksdagen utginge ifrån att behovet
av särskilt för flickor avsedda läroanstalter komme att fortfarande
tillgodoses, utan att staten övertoge hela kostnaden härför.

Det kunde emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa
betydande olägenheter vore förbundna med den hittills förefintliga ordningen
i avseende på den speciella flickundervisningen. Departementschefen
hade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet pekat på detta förhållande
och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig mån undanröja
ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala flickskolor
—- en tanke, som ju upptagits även i de förut omnämnda motionerna.

Riksdagen funne de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktansvärda.
Särskilda fördelar ansåge riksdagen den kommunala flickskolan
erbjuda därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till
ett nedbringande av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning
och därigenom bidraga att göra nämnda skolform tillgänglig även för
flickor ur ekonomiskt svagare hem.

Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den
kommunala flickskolans organisation in. in., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, hade riksdagen intet att erinra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 1

Härvid ville riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad
riksdagen beslutit beträffande kommunala mellanskolor, såsom villkor för
utgående av statsbidrag till kommunal flickskola borde stadgas, att lärjungantalet
i skolan skulle uppgå till minst 10 i medeltal för varje klass.
Riksdagen ansåge sig emellertid icke böra nu fatta definitivt beslut om
dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet. Däremot
syntes det riksdagen lämpligt att bos Kungl. Maj:t hemställa om
framläggande för 1928 års riksdag av förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.

I enlighet härmed beslöt riksdagen anhålla, bland annat, det Kungl.
Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande av de synpunkter riksdagen
anfört och efter verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande
av kommunala flickskolor.

Genom beslut den 18 juni 1927 anbefallde Kungl. Maj:t förut omförmälda
sakkunniga att verkställa och före den 1 november 1927 till Kungl.
Maj:t inkomma med utredning och förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.

Med skrivelse den 31 oktober 1927 överlämnade, såsom jag inledningsvis
omnämnt, de sakkunniga sitt betänkande, innefattande »Utredning och
förslag rörande inrättande av kommunala flickskolor» (Statens offentliga
utredningar 1927: 27).

På grund av remiss hava utlåtanden över ifrågavarande betänkande
avgivits: den 28 november 1927 av statens pensionsanstalt, den 12 januari
1928 av skolöverstyrelsen, som inhämtat yttrande från rektor vid högre
lärarinneseminariet i Stockholm och de biträdande föreståndarinnorna
för samma seminarium, samt den 13 januari 1928 av statskontoret, som
vid avgivande av sitt utlåtande käft att taga hänsyn till det från statens
pensionsanstalt inkomna yttrandet. Vidare hava, sedan tillfälle beretts
för centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen, svenska landstingsförbundet
och svenska stadsförbundet att yttra sig i ärendet, utlåtanden
inkommit från dessa sammanslutningar. Slutligen liava framställningar
i ämnet ingivits av centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening,
till vilken framställning skolöverstyrelsen haft att taga hänsyn vid avgivandet
av sitt utlåtande, ävensom av Predrika-Bremer-förbundet.

Efter denna redogörelse för nu förevarande frågas tidigare utveckling
och handläggning anhåller jag få göra de uttalanden och framlägga de
förslag jag i anledning av densamma funnit påkallade. Därvid tillåter jag
mig till en början omnämna, att de sakkunnigas betänkande först innefattar
en inledning med redogörelse för frågans uppkomst m. in. av i huvudsak
samma innehåll som min nyss lämnade översikt. Därefter följa
förslag till stadga för kommunala flickskolor jämte därtill hörande motivering
samt förslag till kungörelse angående avlöning åt lärare vid kommunal
flickskola samt statsbidrag till sådan skola med motivering, järn -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

väl innefattande kostnadsberäkning och förslag. Vidare innehåller betänkandet
undervisningsplaner för sexårig och femårig flickskola samt fem
bilagor.

I det följande har jag för avsikt att uppdela min framställning av ämnet
i två huvudavdelningar: A. Yttre och inre organisation och B. Ekonomiska
förhållanden. Under den förra avdelningen kommer jag att beröra

1. Den kommunala flickskolans mål. 2. Anknytning till folkskolan och
antal klasser. 3. Linjedifferentiering. 4. Arbetets yttre och inre anordning.
5. Anknytning till gymnasiet samt 6. Skolans ledning och arbetskrafter.
Under avdelning B åter får jag anledning att beröra 1. Terminsavgifter.

2. Avlöning. 3. Statsbidrag. 4. Kostnadsberäkning.

Jag ärnar under de olika delarna av min framställning lämna en redogörelse
för de av de sakkunniga i de olika hänseendena framlagda förslagen
med till dem hörande motivering samt för de yttranden, som gjorts
i de över sakkunnigförslaget avgivna utlåtandena eller i särskilda till
Kungl. Maj:t ingivna skrifter, varefter jag får tillfälle att närmare angiva
den ståndpunkt jag för egen del intager till de skilda spörsmålen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

A. Yttre och inre organisation.

1. Den kommunala flickskolans mål.

De sakkunniga hava i § 1 av det förslag till stadga för kommunala flickskolor,
som ingår i den av dem verkställda utredningen, angivit den kommunala
flickskolans ändamål vara att bereda kvinnliga lärjungar, som
genomgått folkskola, anordnad enligt någon av denna skolas A- eller Bformer
och omfattande minst sexårig lärokurs, eller på annat sätt vunnit
motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av allmän
medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga ungdomens
egenart och att därvid tillika i större eller mindre utsträckning förbereda
lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt inom hemmets område.

I sin motivering till nämnda stadgeförslag anföra de sakkunniga härom
följande (Betänk, sid. 43).

I § 1 hava de sakkunniga sökt, med tillämpning av de direktiv, som un
der ärendets föregående behandling lämnats, angiva den kommunala flickskolans
ändamål. Den formulering i avseende på målet för den kommunala
flickskolans verksamhet, som de sakkunniga upptagit i nämnda paragraf,
överensstämmer i stort sett med de ordalag, som i sådant hänseende
använts av 1924 års skolsakkunniga i deras den 18 februari 1926 avgivna
betänkande (sid. 293). Det »högre mått av allmän medborgerlig bildning»,
som den kommunala flickskolan avser att bibringa sina lärjungar, har
även den nuvarande högre flickskolan till uppgift att giva. Normen för
detta mått har hittills varit de i statens normalskola för flickor inhämtade
lärokurserna, och den kompetens, som tillerkänts avgångsbetyg från normalskolan,
s. k. normalskolekompetens, har också tillerkänts samtliga
statsunderstödda flickskolors avgångsbetyg. Även om den nu ifrågasatta
organisationen, såsom framgår av den föreslagna undervisningsplanen.
kommer att medföra vissa ändringar i avseende på innehållet i de lärokurser,
som sålunda äro avsedda att inhämtas, torde dock den utbildning,
som denna skola kommer att giva, bliva med hänsyn till den kvinnliga
ungdomens ställning i hemmet och i livet ungefär likvärdig med den, som
vitsordas genom den nuvarande kompetensen, och nämnda kompetensvärde
bör därför enligt de sakkunnigas mening tillkomma avgångsbetyg
även från den kommunala flickskolan.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har i fråga om flickskolans
mål i sitt yttrande anfört, att styrelsen ville med tacksamhet erkänna,
att de sakkunniga syntes hava varit besjälade av en allvarlig strävan
att i den föreslagna nya skoltypen giva flickorna vad de behövde med
hänsyn till deras kommande uppgift såsom samhällsmedlemmar, ävensom
med hänsyn till deras uppgift inom hemmet och familjen.

Departe mentschefen.

10 Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Jämväl skolöverstyrelsen uttalar sig i det över sakkunnigförslaget avgivna
utlåtandet angående den kommunala flickskolans uppgift och anför
därom följande.

Den kommunala flickskolans allmänna uppgift skulle vara att, jämte de
privata högre flickskolorna, i större eller mindre utsträckning i stället för
dessa, tillgodose den mera speciella kvinnliga skolutbildning, som varit
och vore den privata högre flickskolans huvuduppgift, överstyrelsen uttalade
sin tillfredsställelse med att värdet av detta speciella bildningsmål
vunnit ett praktiskt taget enhälligt erkännande och att åtgärder vidtoges
för att det allmänna på ett mera direkt och vaksamt sätt än hittills ingrepe
för tillgodoseendet av ifrågavarande biklningsbehov. Därigenom ernåddes
flera betydelsefulla förmåner, som det rent privata flickskoleväsendet
ej kunnat i samma grad erbjuda. Till dessa förmåner hörde bland
annat, att terminsavgifterna, därest sådana över huvud komme att upptagas
i den kommunala flickskolan, kunde hållas så låga, att skolformen
bleve mera tillgänglig även för flickor ur ekonomiskt svagare hem samt
att lärarpersonalen kunde erhålla en rättsligt tryggad ställning. Liksom
rektor vid högre lärarinneseminariet i sitt yttrande som sin mening uttalade,
att de sakkunnigas förslag principiellt taget och i stort sett innebure
en lycklig lösning av nu förevarande fråga, anslöte sig även överstyrelsen
i princip till förslaget om upprättande av kommunala flickskolor
med den ställning och de allmänna uppgifter, som förslaget angåve.
Dessa uppgifter syntes överstyrelsen hava fått en lämplig utformning i
första paragrafen av det bifogade stadgeförslaget, där den kommunala
flickskolans ändamål angåves vara att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle
att inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn
tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och att därvid tillika i större
eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.

I den skrivelse (nr 262), vari riksdagen anmält sina beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet
in. m., har riksdagen förklarat sig anse, att den kvinnliga ungdomens
högre undervisning i vida större utsträckning än för närvarande
kunde äga rum i läroanstalter av samskolenatur, men framhåller tillika,
att härav ingalunda följde, att riksdagen ansåge ifrågavarande behov genom
denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett. Vid sidan av
de studiemål, som realskol- och studentexamina representerade, komme,
heter det i riksdagens skrivelse, säkerligen för flickornas vidkommande
även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildningsmål, som i
vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna.

Som synes, göres av riksdagen en bestämd åtskillnad mellan de studiemål,
som realskolexamen och studentexamen representera, och det allmänna
bildningsmål, som av ålder företrätts av de högre flickskolorna och
för vars fortsatta tillgodoseende den av riksdagen begärda utredningen
skulle hava till uppgift att tillrättalägga en lämplig kommunal flickskolform.
Av skäl, som framläggas i det följande, finner jag det vara av syn -

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

rörlig vikt, att denna åtskillnad bestämt upprätthålla®. Den är utan tvivel
både historiskt och sakligt starkt motiverad.

Vad denna frågas föregående utveckling beträffar, får jag erinra om
följande. När på grund av 1904 års riksdags beslut vid de allmänna läroverken
inrättades en ny examen, realskolexamen, till vilken även kvinnliga
elever skulle förberedas i statens nyinrättade samskolor och vilken
berättigade till inträde å flera av de levnadsbanor, som dittills stått öppna
för flickskolornas lärjungar, begärde några bland flickskolorna, att deras
avgångsbetyg skulle medföra samma kompetens, som förvärvades genom
realskolexamen. Flickskolemötet i Göteborg år 1904 uttalade sig för att
godkänt avgångsbetyg från 7- eller 8-klassig flickskola, vars undervisningsplan
vore av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk godkänd och
vilken underkastade sig den kontroll, som bleve stadgad, skulle medföra
samma kompetens som avlagd realskolexamen. Detta förslag vann över
styrelsens tillstyrkande. Emellertid hade under tiden inom flickskolevärlden
yppat sig en stark opposition mot ett sammankopplande av flickskolans
kompetensfråga med realskolans. I anledning härav ingick centralstyrelsen
för flink- och samskoleföreningen år 1908 till Kungl. Maj:t med
en skrivelse, vari den motsatte sig förslaget, att flickskolornas avgångsbetyg
skulle förklaras medföra samma kompetens som betyg över avlagd
realskolexamen, samt framhöll därvid dels den olikhet, som förefunnes
mellan den för den högre kvinnobildningens krav avpassade flick -skolformen och de för gossar avsedda allmänna läroverken, dels ock den
i åtskilliga avseenden högre bildning och den överlägsenhet i kunskaper,
som flickskolan med sin två år längre kurs kunde giva. Sina önskemål
sammanfattade centralstyrelsen i en hemställan, »att kompetensvärdet av
flickskolornas avgångsbetyg måtte bedömas utan jämförelse med realskolans
kurser, blott med hänsyn till det av vederbörande ämbetsverk
eller styrelser angivna behovet; och att, under förutsättning att av ämbetsverk
och myndigheter visst kompetensvärde tillerkänts avgångsbetyg
från statens normalskola för flickor, Kungl. Maj:t täcktes avgöra, huruvida
det bildningsresultat, vartill skolan efter sin läroplan ledde, kunde
anses i huvudsak likvärdig med det normalskolan giver, och därmed tillerkänna
skolans avgångsbetyg samma kompetensvärde; samt att sålunda
någon avgångsexamen, vare sig skriftlig eller muntlig, icke måtte av flickskolorna
fordras för ifrågasatt kompetens». I utlåtande av den 1 oktober
1908 tillstyrkte överstyrelsen frågans avgörande huvudsakligen i den rikt
ning, som centralstyrelsen föreslagit. I överensstämmelse därmed har
flickskolornas kompetensfråga blivit ordnad på det sättet, att sedan skolöverstyrelsen
i varje särskilt fall efter föregången inspektion samt granskning
av kurs- och timplaner in. m. avgivit utlåtande, Kungl. Maj:t meddelat
den ena flickskolan efter den andra rätt att utfärda avgångsbetyg.

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

medförande s. k. normalskolekompetens, d. v. s. samma rättigheter och förmåner
som avgångsbetyg från statens normalskola för flickor medför.
För närvarande åtnjuta samtliga statsunderstödda flickskolor en sådan
förmån.

Beträffande därefter den sakliga innebörden av frågan förhåller det sig
på följande sätt. I det hela omfatta flickskolans kurser det bildningsinnehåll,
som meddelas i realskolan, men på grund av den två år längre
studietiden och flickornas större mognad i de högre klasserna kan i flickskolan
ernås vidgade kunskaper och större fördjupning i de flesta av skolans
ämnen. Särskilt gäller detta kristendom, de främmande språken, modersmålet,
litteraturhistoria och historia, under det att kurserna i matematik,
fysik och kemi i allmänhet icke gå längre, i flera skolor icke så
långt som i realskolan. De flesta flickskolornas kurs- och timplaner lämna
dessutom ganska stort utrymme åt de för hemmet särskilt värdefulla ämnena
handarbete och huslig ekonomi.

Den högre flickskolan för sålunda sina elever till en bildningsnivå, som
i det hela ligger högre än realskolans men som icke når gymnasiets, och
är på ett karakteristiskt sätt skild från båda dessa skolformer. Vid en
jämförelse mellan realskolans och flickskolans undervisningsplaner gör
man sålunda den iakttagelsen, att i flickskolorna studiegången är något
långsammare, varigenom såväl större lugn i arbetet som större fördjupning
av vissa kursmoment möjliggöres, att lektionsantalet i veckan är
något mindre, att mer tid gives åt handens arbete, varvid särskild hänsyn
tages till flickornas behov av vissa kvinnliga färdigheter, nämligen i sömnad,
hushållsgöromål och dylikt, samt att möjlighet finnes att i övergångsåldern
minska det teoretiska arbetet till förmån för det praktiska. Den
högre flickskolan erbjuder alltså den kvinnliga ungdomen en efter dess
anlag och studiehåg lämpad obruten studiegång, vilken, på samma gång
den ger flickorna en god allmänbildning som grundval för olika arbetsuppgifter
ute i samhället, även tillgodoser kraven på deras utbildning
för hemmets särskilda behov och vilken i de olika skolklasserna lämpligt
avpassas med hänsyn till deras fysiska och psykiska utveckling.

Att myndigheterna ansett flickskolornas avgångsbetyg vitsorda en högre
grad av mogenhet och kunskaper än realskolexamen torde framgå bland
annat därav, att Kungl. Maj:t fastställt sådant avgångsbetyg som fordran
för inträde i dels de privata högre lärarinneseminarierna, dels gymnastiska
centralinstitutet och därmed likställda läroanstalter, varemot denna kompetens
icke tillerkänts realskolexamen. Belysande är även att för inträde
i högre kursen av handarbetsseminarierna liksom i allmänhet för inträde
i de privata 3-åriga gymnasierna fordras antingen avlagd realskolexamen
eller betyg från sjunde, ej från åttonde eller högsta klassen i en högre
flickskola. Betecknande för olikheten mellan de båda skolformernas —

Kungl. Maj: ts proposition Nr 116.

den högre flickskolans och realskolans — uppgifter och läggning är vidare,
att under det avlagd godkänd realskolexamen medför rätt att utan \ idare
vinna inträde i gymnasiets ring I och efter viss komplettering i dess ring
II, dylik rätt icke tillerkänts innehavare av s. k. liormalskolekompetens,
ett förhållande, som givetvis beror därav, att realskolan haft till omedelbar
uppgift bland annat att förbereda för inträde i gymnasiet och att dess
kurser alltså måst vara därefter anpassade, under det att flickskolans kurser,
ehuru de såsom uttryck för en allmän bildningsnivå icke blott fullt
motsvara utan överstiga realskolans, icke äro inriktade på realskolans
utan på flickskolans särskilda bildningsmål.

Slutligen anser jag mig böra erinra om att enligt beslut av 1927
års riksdag en realskollinje för flickor skall upprättas vid statens normalskola
för flickor. Hade normalskolans eget bildningsmål i huvudsak motsvarat
realskolans, hade en dylik anordning varit obehövlig, då den kortare
väg till realexamen, som realskolan erbjuder, redan stod öppen pa
andra håll inom huvudstaden, där seminariets elever kunnat göra bekantskap
med denna skolform.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att när riksdagen avsett, att den
kommunala flickskolan skulle hava till uppgift att tillvarataga den bildningstyp,
som den högre flickskolan hos oss av ålder företrätt, det uppenbarligen
är fråga om upprättande av eu skolform, som i väsentliga avseenden
har ett annat mål än realskolan. Vad som vid kritiken av det nu
föreliggande sakkunnigförslaget från en reservant i skolöverstyrelsen
gjorts gällande i motsatt riktning saknar således, enligt min uppfattning,
både historisk och saklig grund. Denna uppfattning är emellertid, därest
den vinner tillämpning, icke utan sina risker för vår nuvarande högre
flickskola. Ty skulle man verkligen lyckas åstadkomma eu skolform, som
utgåve sig för att hava övertagit den hittillsvarande flickskolans uppgifter
men vars huvudsakliga mål i verkligheten sammanfölle med realskolans,
då läge den faran nära, att en dylik skolform genom den förebildliga
betydelse, den lätteligen kunde få, komme att leda till den nuvarande flickskolans
försvinnande. Då jag håller före, att detta skulle vara en bestämd
förlust för vårt undervisningsväsen, har jag ansett det vara av vikt att
från början — såsom nu skett — klargöra olikheten mellan den kommunala
flickskolans och realskolans mål.

Den formulering de sakkunniga givit åt den kommunala flickskolans
bildningsmål finner jag riktig och lämplig.

Jag anser mig alltså böra förorda, att under benämningen kommunala
flickskolor upprättas för flickor avsedda läroanstalter med det allmänna
bildningsmål, som i vårt land hittills företrätts av de högre flickskolorna
och med en organisation och ställning, för vilka jag i det följande kommer
att närmare redogöra.

Kungl. Magris proposition Kr 116.

2. Anknytning till folkskolan och antal klasser.

I sitt förslag till stadga för kommunala flickskolor föreslå 1927 års
skolsakkunniga, att dylik flickskola skall utgöra eu överbyggnad till den
egentliga folkskolan (§ 1) samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande i varje
särskilt fall, omfatta sex eller ock fem ettåriga klasser (§ 2).

Angående dessa frågor anföra de sakkunniga i huvudsak följande
(sid. 45 ff.).

Skolkommissionens A-typ av den högre flickskolan, vilken närmast
motsvarar nu ifrågavarande flickskoleform, skulle omfatta sex årsklasser,
och samma antal årsklasser omfattar den på sexklassig folkskola byggande
flickskola, för vilken 1924 års skolsakkunniga uppgjort förslag till
undervisningsplan. Departementscbefen uttalade i sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 18 februari 1927 vid anmälan inför Kungl. Maj:t
av förslaget om omorganisation av det högre skolväsendet in. m., att den
kommunala flickskolan borde omfatta fem eller sex årsklasser. De förut
omnämnda, inom riksdagen Amckta motionerna åter föreslå endast en
femårig skola.

Då riksdagen i sin skrivelse nr 262 förklarat sig intet hava att erinra
mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala
flickskolans organisation in. in., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, torde riksdagen få anses hava lämnat
frågan om sex eller fem årsklasser öppen. De sakkunniga hava också
i sitt i § 2 formulerade förslag upptagit bestämmelsen om att kommunal
flickskola skall kunna omfatta antingen sex eller fem årsklasser. Då de
sakkunniga alltså föreslå båda dessa skoltypers upptagande i skolsystemet,
innebär detta icke, att de sakkunniga anse valet mellan dem utan
betydelse. De sakkunniga anse tvärtom i likhet med skolkommissionen
den sexåriga flickskolan hava ett bestämt företräde framför den femäriga.
Skälen härtill ligga i den uppfattning de sakkunniga hysa om
önskvärdheten av att det arbete, som flickorna i skolan hava att utföra,
måtte i görligaste mån kunna avpassas på ett sätt, som tager hänsyn
till flickornas säregna behov under just de år, om vilka här är fråga.
Denna synpunkt har framhållits av skolkommissionen och har ytterligare
starkt betonats av 1924 års skolsakkunniga. De sakkunniga anse
alltså, att en sexårig lärogång i den på sexårig folkskola byggande
högre flickskolan har väsentligt större möjligheter att på ett sätt, som
överensstämmer med hävdvunnen uppfattning inom den nuvarande högre
flickskolan, leda fram till ungefär samma mål som denna skola. Men
härtill kommer ännu en betydelsefull omständighet. Såsom de sakkunniga
i det följande få anledning närmare påpeka, har imder de senare
årens skoldiskussion starkt betonats behövligheten av en verklig omläggning
av våra högre skolors inre arbete för undvikande av splittring
och ernående av koncentration och samling i studierna. Särskilt starkt
har detta behov framhållits av departementschefen, vilkens i detta hänseende
intagna ståndpunkt i det hela vunnit riksdagens gillande. En
dylik omläggning har redan påbörjats vid folkskolor, seminarier och
en del andra läroanstalter men synes böra få sin plats vid samtliga högre
och lägre ungdomsskolor. Det synes de sakkunniga uppenbart, att ett

Kung!. Maj:ts proposition Nr Ilo''.

förverkligande av de önskemål och grundsatser, som sålunda uttalats och
vunnit allmän anslutning, kan ske bättre och lättare i en skola, där arbetet
kan bedrivas mera lugnt. Sammanställer man detta förhållande
med den förut antydda önskvärdheten av att kunna tillgodose dels
flickornas speciella behov av eu mot praktisk verksamhet särskilt inom
hemmets område syftande utbildning, dels ock de krav, deras fysiska utveckling
uppställer, finner man oemotsägligt, att en lärogång, som i avseende
på takten mera överensstämmer med den nuvarande flickskolans,
häst fyller de uppställda önskemålen.

I nu antydda omständigheter ligger alltså skälet till att de sakkunniga
måste giva ett bestämt företräde åt en skoltyp, där arbetet och lärostoffet
får utbredas över sex år, framför en femårig skolform.

Då de sakkunniga emellertid såsom alternativform upptagit en flickskola
med fem årsklasser, således av samma omfattning som föreslagits
av ovan omförmälda motionärer, är anledningen härtill främst den, att
även en flickskola av denna kortare längd — om än i och för sig underlägsen
den sexåriga — dock kan bättre än den fyraåriga realskolan tillgodose
de särskilda, önskemål i fråga om flickornas högre undervisning,
som våra högre flickskolor hittills velat fylla. De sakkunniga äro emellertid
fullt medvetna därom, att även om målet för de båda skolformerna,
den sexåriga och den femåriga, kan sättas formellt lika, en icke oväsentlig
olikhet alltid måste komma att förefinnas dem emellan i både kvantitativt
och kvalitativt avseende.

Valet i varje särskilt fall mellan de båda skoltyperna torde böra i
första hand överlåtas åt vederbörande kommunala myndighet samt definitivt
bestämmas av Kungl. Maj:t.

I nära samband med nu avhandlade spörsmål inställer sig frågan om
det vid 1927 års riksdag motionsvis (1:252 och 11:399) framförda önskemålet,
att högre läroanstalter för flickor skulle kunna anslutas icke endast
till sexårig folkskola utan tillika till lägre folkskolestadium. Xu
åsyftade motioner synas i främsta rummet avse de i propositionen föreslagna
högre flickläroverken men omnämna även den då under diskussion
varande kommunala flickskolan på ett sätt, av vilket man torde kunna
sluta, att även denna senare skola måste anses inbegripen under motionärernas
önskemål. Riksdagen har icke i omedelbart samband med behandlingen
av de åsyftade motionerna uttalat sig i denna fråga, men liar
i annat sammanhang förklarat sig intet hava att erinra mot eu tillämpning
i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala flickskolans
organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen som
i två inom riksdagen väckta motioner (1:254 och 11:417). Då nu depar
tementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalat sig för eu
organisation byggd på sexårig grundskola och sagda motioner jämväl
förorda en dylik organisation, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna
annat än utgå ifrån att riksdagen i denna fråga, som väl måste anses
höra till det huvudsakliga, avsett, att den kommunala flickskolan skall
bygga på sexårig folkskola.

Skulle emellertid denna fråga ännu stå öppen och möjlighet således
förefinnas att anordna den kommunala flickskolans anknytning till folkskolan
på det dubbla sätt, som riksdagen redan beslutit i fråga om ett
stort antal allmänna läroverk, till vilka även flickor hava tillträde, anse
sig de sakkunniga böra erinra om att den av de sakkunniga för sexårig

Ui Kung/. Maj:ts proposition Nr Hd.

skola framlagda undervisningsplanen i väsentliga avseenden later sig
tillämpa även i fråga om en sjuårig skola. Detta gäller särskilt skolans
två högsta klasser, som även i en sådan skola skulle utgöra ett linjedifferentierat
överstadium; beträffande de övriga kunna de sakkunniga i
huvudsak hänvisa till den av 1924 års skolsakkunniga framlagda tim- och
kursplanen för dylik skola. Givetvis bleve kostnaderna för en sjuårig
skola något högre än de för en sexårig beräknade.

Rektor vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, med vilken de biträdande
föreståndarinnorna vid seminariet i detta avseende instämt,
har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag härom anfört.

I likhet med vad enskilda motionärer anfört vid 1927 års riksdag måste
rektor anse det som ett önskemål, att den kommunala flickskolan liksom
det allmänna läroverket hade dubbel anknytning till folkskolan, nämligen
dels till dess sjätte, dels ock till dess fjärde klass. Endast om detta
önskemål förverkligades, bleve full rättvisa skipad åt de flickor, som
önskade gå igenom högre flickskola, i det dessa likaväl som gossarna
finge välja den utbildningslinje, som vore för var och en mest passande.

I fråga om antalet klasser i eu flickskola, som bygger på sexårig
grundskola, har rektor framhållit, att redan skolkommissionen i sitt betänkande
uttalat, att en sexklassig flickskola vore att föredraga framför
en femklassig. Rektor ville instämma i 1927 års skolsakkunnigas uttalande
i detta hänseende.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen yttrar huvudsakligen
följande, därvid styrelsen först berör frågan om a n k n y tningen
till folkskolan.

Styrelsen kunde icke godtaga den av de sakkunniga föreslagna anknytningen
enbart till folkskolans sjätte klass. De sakkunniga hade ansett
sig icke kunna annat än utgå från att riksdagen i denna fråga avsett,
att den kommunala flickskolan skulle bygga på sexårig folkskola,
men hade dock framhållit, att riksdagen icke direkt uttalat sig i fråga
om anslutningen till folkskolan. I fråga om de nuvarande statsläroverken
hade, framhåller centralstyrelsen, riksdagen beträffande flertalet
beslutit en anknytning till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass. De
enskilda statsunderstödda läroanstalterna ävensom statens normalskola
för flickor hade enligt riksdagens beslut rätt att bygga på folkskolans fjärde
klass. Det rådde bland den högre skolans målsmän ingen tvekan om att
ur undervisningens synpunkt anslutningen till folkskolans fjärde klass
vore den ändamålsenligaste och att en sålunda grundad högre skola hade
förutsättningar dels att leda till ett bättre arbetsresultat, dels att i större
grad möjliggöra de arbetsmetoder, som av riksdagen framhållits såsom
de riktiga, självverksamhet, individuellt arbete m. m., samt giva den ro
och det lugn i arbetet, utan vilka lärjungarnas personlighetsutveckling
och kunskapstillägnelse icke på ett tillfredsställande sätt kunde främjas.
Vidare undvekes härigenom den förlängning av skoltiden, som med sexårig
grundskola bleve ofrånkomlig, därest studieresultatet icke skulle
försämras. Det syntes under sådana förhållanden olyckligt och orättvist,
om den förmån, som tillerkänts gossarna och flickorna i ett stort
antal statsläroverk, skulle förvägras flickorna i de kommunala flicksko -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

loma, där ju enligt de sakkunnigas förslag i första hand skulle tillses,
»att den harmoniska utvecklingen av lärjungarnas anlag och förmögenheter
icke finge stå tillbaka för inhämtandet av minneskunskaper» och
där arbetet i möjligaste mån skulle »taga hänsyn till den kvinnliga ungdomens
egenart». På de orter, där realsamskolan hade dubbel anknytning,
bleve konkurrensen om inträde i den femklassiga realskolans första
klass ganska stor, då både gossar och flickor skulle tävla om platserna.
Det syntes även med hänsyn härtill vara lämpligt, att för flickorna tillfälle
gåves att vid samma tidpunkt söka inträde i den kommunala flickskolan,
då härigenom trängseln av inträdessökande givetvis skulle minskas.
Centralstyrelsen ville därför i anslutning till av flick- och samskoleföreningens
kretsföreningar ävensom till vid ombudsmötet med
flick- och samskoleföreningen gjorda enhälliga uttalanden påyrka, att den
kommunala flickskolan i första hand skulle anknyta till den fjärde klassen
av folkskolans A- eller B-former samt att i de fall, där parallellklasser behövde
upprättas, en av dessa anknötes till folkskolans sjätte klass, där en
sådan linje kunde väntas få tillräcklig anslutning. Vid anknytning till
fjärde folkskoleklassen skulle flickskolan sålunda vara sjuårig.

Vad angår antalet klasser i den på sexårig grundskola byggda
flickskolan uttalar sig centralstyrelsen på följande sätt.

En dylik flickskola skulle enligt de sakkunnigas förslag kunna omfatta
sex eller fem årsklasser. Ehuru de sakkunniga framhållit, att en icke oväsentlig
olikhet måste komma att förefinnas mellan de båda skolformerna i
både kvantitativt och kvalitativt avseende, hade dock målet för båda satts
formellt lika. Då den femklassiga flickskolan både kvantitativt och kvalitativt
vore den sexåriga underlägsen, syntes det centralstyrelsen oriktigt,
att de formellt likställdes. Det vore dessutom centralstyrelsens bestämda
uppfattning, att i en flickskola av ifrågavarande kortare typ
föga plats kunde beredas för de nya arbetsmetoder, de sakkunniga så
varmt förordat. Givetvis skulle med en femårig flickskola förlängning
av skoltiden utöver den nuvarande undvikas, men detta skulle vinnas på
studieresultatets bekostnad. På andra villkor kunde en förlängning av
skoltiden lika litet undgås inom den högre flickskolan som inom övriga
högre skolformer, som byggde på sexårig grundskola. Skulle samma
bildningsresultat ernås som vid den nuvarande åttaklassiga flickskolan
på samma tid som i denna, måste alltså enligt centralstyrelsens mening
flickskolan göras sjuårig på fyraårig grundskola. Centralstyrelsen finge
därlör i överensstämmelse med kretsföreningarnas och ombudsmötets
uttalade mening på det bestämdaste avstyrka inrättandet av en femårig
kommunal flickskola, då denna bildningstyp på intet sätt kunde anses
motsvara den nuvarande högre flickskolan.

Fredrika-Bremer-förbundet anför i nu omförmälda fråga i huvudsak
följande.

För förbundet framstode det såsom ett viktigt önskemål, att den kommunala
flickskolan organiserades även med anknytning till fyraårig
bottenskola. Där parallellavdelningar funnes, borde samma bestämmelser
få gälla som riksdagen fastställt för flertalet realskolor, nämligen att
den ena avdelningen byggde på sexårig och den andra på fyraårig folkskola.
Med en på fyraårig bottenskola byggd kommunal flickskola gjor Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.) 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

des en betydelsefull tidsvinst genom en förkortning av skoltiden med ett
år. Dessutom skulle genom denna anknytningsform den kommunala flickskolan
kunna bereda en del av sina elever tillfälle att vid den lämpligaste
åldern — d. v. s. vid den ålder, som för kvinnlig ungdom utmärktes av
ökad receptivitet och naturligen snabbare arbetstakt — få övergå till
den högre skolformen, varmed ock följde, att sedermera, när för samma
ungdom en period inträdde, då intensiteten i teoretiska studier borde
avsevärt minskas, skolan hade ökade möjligheter att därefter anpassa
sitt arbete. Särskilt förtjänade det påpekas, att eu tidigare övergång
skulle möjliggöra att undvika trängsel i språkundervisningen. Förbundet
ville vidare förorda, att beträffande kommunal flickskola, där parallellavdelning
saknades, kommunen finge frihet att bedöma, vilken anknytningsform,
som bäst lämpade sig för samhället, och sålunda själv bestämma,
om flickskolan skulle bygga på fyraårig eller sexårig folkskola.

I fråga om de sakkunnigas förslag beträffande antalet klasser
anför förbundet:

Förslaget om två typer av kommunal flickskola, en sexårig och en femårig,
där i båda fallen den teoretiska utbildningslinjen skulle ge normalskolekompetens,
syntes förbundet ur flera synpunkter otillfredsställande.
Det faktiska bildningsresultat, som de båda linjerna skulle komma att
meddela, måste såsom ock de sakkunniga vidgått bliva olikvärdigt. Härav
följde, att värdet av normalskolekompetensen för inträde vid yrkesutbildningsanstalter
och vid anställning skulle äventyras. En del kvinnlig
ungdom kunde därigenom föranledas att upptaga en längre och dyrare
studieväg med studentexamen som mål. Skulle åter en femårig skola
försöka att nå samma bildningsmål som en sexårig, följde därav ett
starkt pressande av skolarbetet under det femte året, och resultatet kunde
ändå icke komma i samma nivå som en sexårig skolas. Dessiitom vore en
av huvudavsikterna med skapandet av den kommunala flickskolan just
att från ett allt för jäktande studiearbete bevara den kvinnliga ungdom,
som komme att begagna sig av denna skolas undervisning. Enligt förbundets
mening borde därför med sexårig bottenskola den kommunala flickskolan
alltid göras sexårig och med fyraårig bottenskola alltid sjuårig.

Skolöverstyrelsen berör i sitt utlåtande över sakkunnigförslaget dessa
frågor.

Beträffande anknytningen till folkskolan har överstyrelsen
inskränkt sig till att erinra om att den sexåriga grundskolan syntes
vara en uttrycklig föreskrift bland de direktiv, som de sakkunniga haft
att följa vid utarbetandet av organisationsförslaget.

Angående antalet årsklasser yttrar skolöverstyrelsen, att, såsom
de sakkunniga framhållit, riksdagen genom formen för sitt uttalande
om de allmänna grundlinjer, som borde följas vid den kommunala flickskolans
organisation, måste anses hava lämnat frågan om antalet av skolans
årsklasser öppen, dock så att det ej kunde bliva tal om annat än en
femklassig eller eu sexklassig skola. Överstyrelsen ville erinra om att
under de närmast föregående årens diskussion om gestaltningen av en
på sexårig grundskola byggd högre flickskola meningarna i här berörda
fråga gått något i sär, ehuru dock företräde ganska allmänt tillerkänts
den sexåriga formen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Det vore enligt överstyrelsens mening givet och så gott som självklart,
att en längre skolform,''i detta fall en sexårig i jämförelse med eu femårig,
måste ur rent pedagogisk synpunkt vara att föredraga framför en
kortare och borde giva ett bättre utbildningsresultat än denna. Ä andra
sidan vore den längre skolformen förknippad med olägenheter i vissa
hänseenden, exempelvis i ekonomiskt avseende samt i fråga om studietidens
förlängning. På sätt de sakkunniga framhållit kunde den femåriga
typen väl försvara sin plats vid sidan av den sexåriga, och överstyrelsen
ville för sin del förorda, att båda typerna, såväl den sexåriga som den
femåriga, upptoges i skolsystemet.

Uti mitt anförande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts
proposition nr 116 till 1927 års riksdag angående omorganisation av det högre
skolväsendet m. m., uttalade jag i fråga om den i föregående utredningar
omnämnda kommunala flickskolan, att vad om densamma anförts vore
ett uppslag av det värde, att en närmare utredning om denna skolform
borde verkställas. Tillika uttalade jag, att denna skola torde böra och
kunna hygga på sexårig folkskola och att följaktligen för inträde i skolan
borde förutsättas kunskaper, motsvarande dem, som inhämtas i någon av
folkskolans huvudformer. Jag gjorde detta uttalande givetvis under förutsättning,
att den då ifrågavarande reformen komme att verkställas i
huvudsak efter av mig i samma anförande närmare angivna allmänna
riktlinjer. Nu har emellertid denna fråga inträtt i ett nytt läge, sedan
genom riksdagens beslut väsentliga ändringar vidtagits i de av Kungl.
Maj:t på mitt tillstyrkande framlagda förslagen. Till dylika ändringar
höra framför allt de av riksdagen beslutade anordningarna för flickors
tillträde till de allmänna läroverken, vare sig anordningarna avse vissa
redan förefintliga läroverks förändring till samläroverk eller inrättande
av helt nya för flickor avsedda allmänna läroverk. De beslut riksdagen
fattat i dessa avseenden komma att medföra, att den såväl av Kungl.
Maj:t som av riksdagen hävdade, för reformen grundläggande principen
att å varje läroverksort tillfälle i skälig utsträckning hör beredas till omedelbar
övergång från folkskolans sjätte klass till läroverket, kommer, vad
flickorna beträffar, att under den närmaste tiden vinna tillämpning i eu
högst väsentligt vidgad utsträckning. Ett system med dubbla anknytningsmöjligheter
bör under sådana förhållanden kunna tillämpas jämväl ifråga
om den kommunala flickskolan, utan att syftet med den beslutade reformen
eller möjligheten att uppnå detsamma i något hänseende rubbas. Jag
tänker mig då närmast att saken skulle kunna ordnas i stort sett på samma
sätt som vid åtskilliga allmänna läroverk, till vilka enligt riksdagsbeslutet
flickor skola äga tillträde, nämligen så, att skolan skulle anknyta
icke blott till folkskolans högsta klass utan även till dess fjärde. Såsom
skäl för en dylik anordning har såsom mig synes med rätta framhållits,
att det därigenom skulle bliva väsentligen lättare för skolan att förverkliga
den bildningstyp, som den nuvarande flickskolan företräder. Genom

Departementschefen.

Antal

klasser.

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

en anknytning'' till folkskolans fjärde klass vunnes även den fördelen att
studietiden, för närvarande 11 år (3 år i folkskola och 8 år i flickskola),
icke skulle komma att förlängas för de flickor, som från denna klass inträdde
i flickskolan. Jag anser mig slutligen böra i detta sammanhang
erinra om att enligt beslut av 1927 års riksdag de privata högre flickskolorna
skola bygga lägst på folkskolans fjärde klass.

Då jag nu förordar, att en anknytning till folkskolans fjärde klass anordnas
jämväl vid de kommunala flickskolorna, sker detta emellertid under
den bestämda förutsättningen, att vid varje sådan skola tillika anordningar
träffas, som möjliggöra en omedelbar övergång till skolan från
avslutad folkskola.

I nära samband med frågan om den kommunala flickskolans anknytning
till folkskolan står frågan om antalet klasser i skolan. I de yttranden
över de sakkunnigas förslag, i vilka påyrkas en anknytning även till
folkskolans fjärde klass, framhålles såsom en bestämd vinst av en dylik
anknytning, att möjlighet därigenom vinnes att göra skolan sjuårig, en
anordning som anses i hög grad önskvärd, för att skolan må i fullt tillfredsställande
utsträckning kunna både i fråga om mål och arbetssätt
motsvara den nuvarande högre flickskolan. De sålunda framförda synpunkterna
finner jag riktiga. En sexårig skola, byggd på fjärde folkskoleklassen,
skulle otvivelaktigt bliva en så svag skolform, att den icke kunde
övertaga den nuvarande högre flickskolans uppgifter.

Vad åter beträffar antalet klasser i den kommunala flickskolan, i de
fall då denna skola i sin första klass utgår från det kunskapsmått, som
fullständigt genomgången folkskola meddelar, föreslå de sakkunniga en
alternativ anordning med sex eller fem klasser, Amrvid det skulle ankomma
på vederbörande kommunala myndighet att vid uppgörande av förslag till
reglemente för skolan avgöra, vilken av de båda organisationsformerna
som ansåges i det särskilda fallet önskvärd. De sakkunniga hava emellertid
starkt betonat den sexklassiga skolformens bestämda företräde framför
den femklassiga och detta icke blott när det gäller skolans förmåga
att förverkliga den nuvarande flickskolans bildningsmål utan även da
fråga är om att omlägga skolornas inre arbete i syfte att ernå en större
koncentration och samling i studierna, överhuvud synes de sakkunnigas
alternativa förslag närmast liava föranletts av departementschefens och
riksdagens gjorda uttalande, att skolan borde omfatta fem eller sex klasser.
I sina bemödanden att även åt den femklassiga skolan vindicera den
nuvarande flickskolans studiemål, liava de sakkunniga sökt giva denna
skolforms kurser och arbetssätt en läggning, som i sina grunddrag överensstämmer
med den för den sexklassiga skolformen föreslagna. Men de
sakkunniga förklara sig därvid uttryckligen vara fullt medvetna om att,
även om målen för de båda skolformerna, den sexåriga och den femåriga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

kunna sättas formellt lika, en icke oväsentlig olikhet både i kvantitativt
och i kvalitativt avseende alltid måste komma att förefinnas dem emellan.

Vid övervägande av nu föreliggande spörsmål har jag kommit till det
resultatet, att en femklassig skola, byggd på folkskolans sjätte klass, icke
skulle, även om den erhölle den av de sakkunniga föreslagna organisationen
och kursläggningen, kunna förverkliga den nuvarande flickskolans
studiemål. Det torde icke bliva möjligt att giva åt kurserna den vidgade
och fördjupade läggning och åt arbetet det lugn, som här kräves, varjämte
betydande svårigheter skulle uppstå att här tillämpa de tankar i
fråga om arbetets inre läggning och undervisningsämnenas differentiering,
som utgöra betydelsefulla huvudpunkter i det förslag, som här framlägges.
Jag finner det därför konsekvent, att skolöverstyrelsens majoritet
påyrkar eu bestämd åtskillnad mellan den sexklassiga och den femklassiga
skolans mål, varvid den senares skulle likställas med realskolans.
Tillika betecknar jag det som en följdriktig tankegång, när
man från håll, där endast eu femklassig flickskola påyrkats, också utgått
ifrån att dess studiemål skulle huvudsakligen motsvara realskolans. Då
det emellertid, såsom jag i det föregående bestämt bävdat, nu gäller att
åstadkomma en skolform, vars studiemål skulle motsvara icke realskolans
utan den nuvarande högre flickskolans, finner jag konsekvensen bjuda
att, såsom också den högre flickskolans målsmän och vissa reservanter
inom skolöverstyrelsen gjort, helt övergiva tanken på upprättande av
den femklassiga skolan. Därmed skulle också hela organisationsfrågan
vinna i förenkling: i den mån skolan byggde på fyraårig grundskola, bleve
lärokursen sjuårig; i den mån den åter vilade på avslutad folkskola, komme
den att bliva sexårig.

Det har anförts till förmån för en femklassig skola, att studietiden medelst
en sådan bleve förkortad med ett år. Men lika litet som man velat,
när det gällt det allmänna läroverket, tillgripa utvägen att genom en beskärning
av läroverket förkorta studietiden, enär sådant icke ansetts kunna
ske utan menliga följder för läroverkets arbetsresultat, lika litet synes
man mig höra i fråga om flickskolan anlita en dylik för uppnåendet av
skolans syfte hinderlig utväg.

Det har från visst håll uttalats den farhågan, att om flickskolan bleve
sexårig, den ringa tidsskillnaden i flickskolans och det allmänna läroverkets
studiegång skulle vålla vad man kallat ”en osund sugning till studentexamen”.
Mot detta kan emellertid anmärkas att samma tidsskillnad —
ett år — redan länge existerat i den nuvarande åttaklassiga flickskolans
och det allmänna läroverkets lärogång utan att hava på något mera oroande
sätt föranlett de kvinnliga lärjungarna att föredraga gymnasievägen
framför flickskolevägen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag, att flickskolans anknytning
till folkskolan bör ordnas på följande sätt:

Sättet för an
knytningen
till folkskolan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1) Vid varje kommunal flickskola skall upprättas såväl sjuårig som
sexårig lärokurs. De båda lärokurserna skola, enligt i det följande närmare
angivna grunder, upprättas antingen såsom var för sig fristående
eller såsom med varandra förenade.

2) Då lärokurserna anordnas såsom fristående, skall den sjuåriga lärokursens
lägsta klass anknyta till folkskolans fjärde klass och den sexåriga
kursens lägsta klass till den sexåriga folkskolans högsta. Då lärokurserna
äro förenade, skola lärjungar, som genomgått folkskolans fjärde klass,
kunna vinna inträde i den sjuåriga lärokursens första klass, samt lärjungar,
som genomgått folkskolans högsta klass i andra klassen av samma lärokurs,
vilken klass således kommer att tillika utgöra den sexåriga lärokursens
lägsta klass.

3) De båda lärokurserna skola, om de äro fristående, i regel undervisas
var för sig; dock skola i vissa fall, vilka jag i samband med min framställning
om de ekonomiska förhållandena får tillfälle att närmare angiva,
de båda kursernas lärjungar sammanföras till gemensam undervisning
(sid. 88 f.).

4) Då de båda lärokurserna äro förenade, skola lärjungarna i regel åtnjuta
gemensam undervisning. Dock skall för de lärjungar, som från folkskolans
högsta klass vinna inträde i den sjuåriga lärokursens andra klass,
i viss utsträckning anordnas skild undervisning. Enär lärokurserna i den
sjuåriga flickskolans första klass, om man bortser från ämnet tyska, upptaga
det väsentliga av kursinnehållet för folkskolans femte och sjätte klasser,
synes den skilda undervisningen kunna inskränkas till nämnda ämne.
Denna undervisning, som skall förläggas till skolans ordinarie undervisningstid,
skall omfatta en lärokurs, motsvarande den kurs i ämnet, som
meddelas i de två första årsklasserna av den sjuåriga lärokursen. Jag anhåller
att få i avseende härå hänvisa till den timplan för kommunal flickskola
med förenad sjuårig och sexårig lärokurs samt med teoretisk utbildningslinje,
som 1927 års skolsakkunniga på min begäran uppgjort (sid. 112).
I nämnda timplan finnas för andra klassen dubbla serier av timtal, av vilka
den första avser lärjungar, som kommit från folkskolans fjärde klass och
genomgått flickskolans första klass, och den senare lärjungar, som komma
från folkskolans sjätte klass. Av timplanen framgår att arbetsbelastningen
för de båda kurserna blir densamma.

5) Den sjuåriga och den sexåriga lärokursen skola upprättas såsom
förenade i alla de fall, då icke antalet lärjungar i den sjuåriga lärokursens
andra klass, med tillämpning av de för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar
gällande bestämmelser, under två läsår i följd gjort uppdelning
av sagda klass på två eller flera parallellavdelningar erforderlig.
I sistnämnda fall skola de båda lärokurserna från och med därpå följande
läsår och så länge förutsättningar härför äro för handen vara upprättade
såsom fristående.

Önskar skolområde i annan ordning än nu sagts vid sidan av den sju -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

kriga lärokursen anordna fristående sexårig lärokurs, skall, såsom jag får
tillfälle att längre fram omnämna, framställning därom göras hos Kungl.
Maj:t, som i varje särskilt fall fattar beslut (sid. 89).

För att giva en föreställning om timplaner för flickskola med sex- och
sjuåriga lärokurser hemställer jag, att såsom bilagor till statsrådsprotokollet
för denna dag må fogas dels de av 1927 års skolsakkunniga framlagda
förslagen till timplaner för sexårig skola med teoretisk linje och
med praktisk linje, dels ock förenämnda, av samma sakkunniga uppgjorda
förslag till timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig
lärokurs samt med teoretisk utbildningslinje (bil. 1—3).

3. Linjedifferentiering.

I likhet med de allmänna läroverken äro de högre flickskolorna organiserade
såsom en teoretisk linje, ehuru vissa praktiska ämnen ingå i skolornas
undervisningsplan. Det förslag, som avgivits av 1927 års skolsakkunniga
upptager en viss linjedifferentiering i de ifrågasatta kommunala
flickskolorna. Bestämmelserna härom återfinnas i de sakkunnigas
stadgeförslag § 2. Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom de två högsta
klasserna av sexårig flickskola samt inom den högsta klassen av femårig
flickskola undervisningen kunna anordnas antingen på både en teoretisk
och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

I nämnda klasser skulle undervisning meddelas i följande för den teoretiska
och den praktiska linjen gemensamma ämnen, nämligen modersmålet,
historia med samhällslära, ett främmande språk samt det ena året
hälsolära och det andra året ekonomilära ävensom kristendom. Nu angivna
ämnen skulle, såsom jag får tillfälle i det följande närmare omnämna,
bilda en fast kärna inom de båda linjerna. Därjämte skulle lärjungarna
å den teoretiska linjen deltaga i undervisningen i tre fritt valda teoretiska
ämnen och lärjungarna å den praktiska linjen i två av ämnena
sömnad, vävning, hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller
samtliga de å undervisningsplanen upptagna handelsämnena. Bestämmelse
om skolas organisation med avseende på undervisningens fördelning
på olika linjer skulle lämnas i skolans reglemente. Det skulle
ankomma på vederbörande kommunala myndighet att avgiva förslag,
huruvida skola borde utrustas med både teoretisk och praktisk linje eller
endast med endera av dessa linjer samt tillika, då praktisk linje förekomme,
angiva, i vilka av de på undervisningsplanen uppförda praktiska undervisningsämnena
undervisning ansåges böra förekomma vid skolan.

Med hänsyn till de kostnader, som upprättandet av en praktisk linje
måste komma att medföra, kunde det svårligen ifrågasättas att på varje
plats, där praktisk linje förekomme, undervisning skulle å densamma meddelas
i samtliga de praktiska ämnen, som finnas å undervisningsplanen
upptagna. Å andra sidan borde det med hänsyn till det val av ämnen, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

borde stå lärjungarna öppet, stadgas, att undervisning å praktisk linje
skulle anordnas i minst tre av de å planen upptagna praktiskt husliga ämnena
eller i två av dessa ämnen jämte samtliga de på samma plan upptagna
handelsämnena.

I den till de sakkunnigas stadgeförslag fogade motiveringen yttra de
sakkunniga i nu förevarande hänseende bland annat följande (sid. 47 ff.).

Under de senare årens diskussion om en ny skolorganisation har det från
många håll framhållits, hurusom det praktiska arbetet borde få ett större
utrymme inom mellanstadiets undervisning, än hittills varit fallet. Man
har därvid ej endast påyrkat en förstärkning av de praktiska ämnenas
ställning på timplanen utan ock upptagit frågan om realskolans differentiering
i en teoretisk och en praktisk riktning. Så har det föreslagits, att
uppgiften att förbereda för det praktiska livet skulle övertagas av den
högre folkskolan, vilken skulle som praktisk realskola inrangeras i skolsystemet
vid sidan av den nuvarande ”allmänna” realskolan och avslutas
med en ”praktisk realexamen”. På orter, där inga praktiska realskolor
funnes jämte de allmänna, skulle enligt detta förslag en praktisk linje infogas
i den allmänna realskolan.

I delvis liknande riktning uttalade sig även skolöverstyrelsen i sitt utlåtande
över kommissionsförslaget, och 1924 års skolsakkunniga, som ägnat
mycken uppmärksamhet åt förevarande spörsmål, ansluta sig i det
hela till samma tanke. I anledning av vad departementschefen i frågan
anfört samt av vissa inom riksdagen väckta motioner uttalade sig sedermera
1927 års riksdag angående denna angelägenhet.

Frågan vore, säger riksdagen, utan tvivel av stor betydelse men också
av ej ringa räckvidd. Eiksdagen ansåge sig icke under nu förhandenvarande
förutsättningar vilja fälla ett bestämt omdöme i detta spörsmål. Då
riksdagen emellertid funne frågan betydelsefull, ansåge sig riksdagen böra
hos Kungl. Maj:t hemställa om närmare utredning i detta hänseende samt
om framläggande för riksdagen av det förslag, som kunde därav föranledas.

I anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 juni 1927 anbefallt
de sakkunniga att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning
bl. a. huruvida och i vilken utsträckning praktiska bildningslinjer
må kunna anordnas på realskolans åldersstadium.

Då de sakkunniga alltså hava att i fortsättningen av sitt arbete närmare
överväga frågan om inrättande av praktiska realskolor och realskolelinjer,
har det varit naturligt, att de sakkunniga vid uppgiften att utforma
en organisation av kommunala flickskolor tagit i betraktande frågan om en
liknande differentiering av den speciella flickskolan, så mycket mer som
flickskolans och realskolans allmänna bildningsmål i viktiga delar överensstämma,
om än ej sammanfalla. Det har då synts de sakkunniga, att
starka skäl tala för en dylik differentiering. Behovet av en högre skolbildning,
som utan att vara direkt yrkesinriktad dock i en ej allt för ringa
utsträckning toge sikte på det praktiska livets krav, är enligt de sakkunnigas
mening starkt framträdande även hos den kvinnliga ungdomen, och
det är då naturligt, att hänsyn härtill tages hos en skolform, som är avsedd
att tillgodose denna ungdoms speciella behov av fortsatt praktisk utbildning.
De sakkunniga hava därför tänkt sig, att en lämplig form för ett
sådant önskemåls realiserande vore en differentiering inom flickskolan,

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 25

vidtagen på dess högsta stadium och bestående i anordnandet av en teoretisk
och en praktisk linje.

Det hör redan här framhållas, att det nu omnämnda behovet av en förstärkt
ställning för de praktiska ämnena ej är tillgodosett endast genom
anordnandet av en praktisk flickskollinje. Även för det odifferentierade
stadiet liksom för den teoretiska linjen kvarstår i viss mån detta behov.
De sakkunniga hava också, såsom i annat sammanhang omnämnes, vid
uppgörande av sina timplansförslag för den kommunala flickskolan försökt
att i görligaste mån tillgodose detta behov.

Vid besvarande av frågan, när differentieringen skall inträda, bör man,
synes det de sakkunniga, fasthålla vid den fordran, att varje lärjunge,
som genomgått en högre flickskola, måste innehava ett visst, ej allt för
ringa mått av högre teoretisk bildning. Intill differentieringens början hör
den teoretiska utbildningen vara lika för alla för att därefter vidgas och
fördjupas för dem, som välja den teoretiska linjen. Vid övervägande av
denna fråga hava de sakkunniga ansett de fyra första klassernas studiekurs
böra vara gemensam för alla. I enlighet härmed skulle vid sexårig
flickskola differentieringen omfatta de två sista åren, vid femårig det sista
året. I det senare fallet koinme således den praktiska linjen att omfatta
endast ett år. Det är emellertid uppenbart, att den praktiska linjens korthet
vid den femåriga flickskolan medför, att man även på denna linje måste
nöja sig med ett resultat, som ej oväsentligt understiger vad man kan
vinna på den sexåriga.

Rektor vid högre lärarinneseminariet har, med instämmande från föreståndarinnornas
vid seminariet sida, uttalat sin fulla anslutning till tanken
på en differentiering i de högre klasserna i eu teoretisk och en praktisk
linje liksom till förslaget att på det högre skolstadiet inom de olika
linjerna bereda eleverna en viss frihet vid val av ämnen.

Däremot, säger rektorn, kunde man känna sig tveksam om huruvida den
praktiska linjen, vad detaljerna beträffade, blivit rätt anordnad i de skolsakkunnigas
förslag. De gjorda uppslagen vore värdefulla, men det vore
tydligt, att den praktiska linjens framtid i ännu högre grad än den teoretiska
vore beroende på de lärarkrafter, som på varje plats stode till buds.
Svagast förefölle handelslinjen: den vore för mycket yrkesbetonad för att
passa i en allmänbildande skola och å andra sidan, då kompetensvärdet
av dess avgångsbetyg kunde ifrågasättas, ganska litet bärkraftig. Skulle
den praktiska linjen över huvud taget bliva av betydelse, måste den i viss
mån experimenteras fram. Lämpligast vore därför, att kommun, som önskade
upprätta dylik linje, finge till skolöverstyrelsen inkomma med förslag
angående ämnen, kursplaner o. dyl. Därvid vore naturligtvis de sakkunnigas
utredning av stort värde såsom vägledande men borde ej vara
bindande.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har i sitt utlåtande
över de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende anfört följande.

Den förståelse för det praktiska arbetets värde såsom uppfostringsmedel
och såsom förberedelse för olika levnadsbanor, som i så hög grad präglade
det föreliggande förslaget, funne centralstyrelsen synnerligen värdefullt,
även om centralstyrelsen icke kunde ansluta sig till den utformning
av principen, som de sakkunniga föreslagit, särskilt i fråga om den prak -

Klingl. Maj:ts proposition Nr 116.

tiska utbildningslinjen. Vad denna linje anginge, funne styrelsen, att den
tillmötesginge ett behov av differentiering i praktisk riktning, som gjort
sig kännbart inom den nuvarande högre llickskolan. Centralstyrelsen vore
emellertid även här tveksam om den form, som de sakkunniga föreslagit,
helst som värdet av den föreslagna utbildningen och den kompetens, densamma
kunde medföra, ännu icke kunde bedömas. Det syntes nämligen
uppenbart, att denna praktiska linje å ena sidan trots sin yrkesbetoning
icke kunde giva verklig yrkesutbildning och å andra sidan icke tillräckligt
tillgodosåge den teoretiska utbildning, som krävdes för inträde å liera
praktiska banor, för vilka linjen vore avsedd att förbereda. Framför allt
gällde detta den föreslagna praktiska linjen med handelsämnen. Även för
den kvinnliga ungdom, som komme att ägna sig åt kontors- och affärsverksamhet,
vore större språkkunskaper värdefullare än den speciella handelsutbildning
ifrågavarande praktiska linje kunde giva. Under sådana
förhållanden ansåge sig styrelsen böra avstyrka upptagandet av handelslära
på den praktiska linjen.

Centralstyrelsen hölle alltså före, att den kommunala flickskolan främst
borde åsyfta en teoretisk och praktisk bildning, som motsvarade den nuvarande
högre flickskolan, men att från denna huvudlinje borde kunna
avgrenas en praktisk linje på så sätt, att lärjungarna ägde rätt att ersätta
ett eller flera av de teoretiska tillvalsämnena med utvidgade kurser i de
praktiska ämnen, som redan allmänt förekomma på flickskolans timplan,
eller med andra praktiska ämnen, exempelvis vävning, bokbinderi och
träslöjd.

Fredrika-Bremer-förbundet har beträffande förslaget om upprättande av
en praktisk linje i den kommunala flickskolan anfört.

Förbundet ville för sin del om detta förslag uttala, att det vore ett gott
uppslag, då det ovedersägligen funnes en del ungdom, för vilken ett mera
ingående teoretiskt studiearbete läge mindre väl till och som därför skulle
hava större arbetsglädje och mera verkligt utbyte av att få använda en
större del av skoltiden än vad som hittills kunnat ske åt förvärvandet av
praktiska insikter och färdigheter. Det vore emellertid för tidigt att i detalj
fastslå undervisningsplan för en praktisk utbildningslinje. Redan eu
sådan omständighet, som att frågan om den kompetens, en praktisk linje
skulle meddela, tills vidare måst lämnas öppen, talade för att man på detta
område borde pröva sig fram. Förbundet ville erinra om att de unga
flickorna numera nästan undantagslöst beredde sig för självförsörjning.
Det vore därför lämpligt att med tillvaratagande av den goda tanke, som
legat till grund för förslaget, låta utökningen av den praktiska undervisningen
på det högre flickskolestadiet experimenteras fram och att sltolstadgan
finge en sådan avfattning, att de kommuner, som önskade göra
försök i denna riktning, bereddes tillfälle därtill. I varje fall syntes förslaget
att i den praktiska utbildningen inbegripa en omfattande grizpp
handelsämnen vara av tvivelaktigt värde. Det vore alltså förbundets mening,
att den kommunala flickskolan för närvarande borde organiseras på
så sätt, att den alltid hade en teoretisk utbildningslinje, men att det vid
sidan härav funnes möjlighet att för en grupp elever utvidga den praktiska
utbildningen med motsvarande minskning av de teoretiska.

Skolöverstyrelsen uttalar sig även om frågan om linjedifferentieringen.

Överstyrelsen konstaterar, att de praktiska ämnena enligt den tillämna -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

de undervisningsplanen för den föreslagna kommunala flickskolan erhållit
en jämförelsevis stark ställning. Detta vore, säger överstyrelsen, ägnat
att väcka tillfredsställelse. Även oberoende härav syntes en linjedifferentiering
med den syftning, som de sakkunniga avsett, överstyrelsen i hög
grad tilltalande. Det vore tydligt, att av de flickor, som önskade genomgå
eu högre flickskola, icke så få på grund av läggningen av deras begåvning
samt speciella intressen med inriktning på framtida praktisk verksamhet
komme att välja den praktiska linjen. Att skolan kunde giva sådana lärjungar
en efter deras läggning lämpad undervisning, befrämja utvecklingen
av deras anlag och giva dem en för kvinnans uppgifter i det praktiska
livet mera lämpad utbildning, måste anses vara av stor betydelse.

Efter erinran om den utredning rörande praktiska bildningslinjer på
realskolans åldersstadium, som på hemställan av riksdagen anbefallts
genom kungl. cirkulär den 18 juni 1927 angående omorganisation av det
högre skolväsendet m. m., fortfar överstyrelsen sålunda.

Överstyrelsen ville för sin del i princip tillstyrka en linjedelning, som
lämpligen borde begränsas till det högsta stadiet på sätt som skett i förslaget.
Emellertid borde enligt överstyrelsens mening förslaget rörande
linjedifferentieringen modifieras åtminstone i ett par väsentliga punkter.
Ändamålsenligheten av den praktiska linjen med handelsämnen syntes
vara mer än tvivelaktig. Denna linje vore för mycket yrkesbetonad för
att rätt passa in i en allmänbildande skola. Denna fackmässiga utbildning
torde för de flickor, som ansåge sig vara i behov av densamma, lämpligare
och naturligare förvärvas på annan väg. Å andra sidan skulle
språkbildningen, som vore av stort värde särskilt för högre kvalificerade
platser, med den tilltänkta anordningen av linjen bliva jämförelsevis svag.
Över huvud syntes det i övrigt ej vara behövligt att anordna en särskild
handelsundervisning för flickor. Överstyrelsen ansåge därför, att alternativet
med handelsämnen ej borde upptagas i den kommunala flickskolans
undervisningsplan. Det borde sålunda kunna förekomma endast två linjer,
den teoretiska och den praktiskt-husliga linjen. I motsats till de sakkunniga
ansåge sig överstyrelsen böra åt den teoretiska linjen, som genom sin
utformning måste anses närmast och fullständigast tillgodose den hittillsvarande
åttaklassiga flickskolans särskilda bildningsmål, tillerkänna ställning
av huvudlinje. Denna linje borde därför ensam vara obligatorisk
vid den kommunala flickskolan, som ju skulle sidoordnas med och eventuellt
ersätta den privata högre flickskolan. Men därjämte borde finnas
möjlighet att, där lärjungantalet vore tillräckligt och andra förutsättningar
vore för handen, vid sidan av huvudlinjen anordna undervisning
å en praktiskt huslig linje ungefär av den typ, som sakkunnigförslaget angåve,
med de modifikationer i fråga om ämnen in. in., som kunde påkallas
av lokala förhållanden och som kunde närmare ordnas i samband med
fastställande av skolans reglemente.

Med frågan om linjedifferentiering i den kommunala flickskolan är förknippad
spörsmålet om det kompetensvärde, som må kunna tillerkännas
avgångsbetyg från dylik skola. Jag har i det föregående närmare redogjort
för kompetensvärdet av avgångsbetyg från den nuvarande åttaklassiga
högre flickskolan och de omständigheter, under vilka detta värde
blev officiellt fastställt.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Vad beträffar sådant värde av avgångsbetyg från den av de sakkunniga
föreslagna skolformen, liava de sakkunniga formulerat en bestämmelse
(§ 27 mom. 2) om att avgångsbetyg från teoretisk linje vid kommunal flickskola
skulle medföra samma rättigheter och förmåner, som åtfölja vederbörligt
avgångsbetyg från högsta klassen av statens normalskola för
flickor, och dylikt betyg från praktisk linje de rättigheter och förmåner,
som varda särskilt stadgade.

Jag har tidigare återgivit ett uttalande av do sakkunniga, gjort i samband
med angivande av den kommunala flickskolans ändamål. De sakkunniga
framhöllo där, att även om den nu ifrågasatta organisationen, såsom
framginge av den föreslagna undervisningsplanen, komme att medföra
vissa ändringar i avseende på innehållet i de lärokurser, som sålunda
vore avsedda att inhämtas, den utbildning, som denna skola komme att
giva, dock torde med hänsyn till den kvinnliga ungdomens ställning i hemmet
och i livet bliva ungefär likvärdig med den, som vitsordades genom
den nuvarande kompetensen.

I annat sammanhang hava de sakkunniga ingått på frågan om kompetensvärdet
av avgångsbetyg särskilt från den praktiska linjen och hava
därom yttrat huvudsakligen följande (sid. 48).

Kommer en differentiering av förut angiven art att äga rum inom våra
flickskolor, synes det vara önskvärt, att en dylik kommer till stånd även
vid statens normalskola för flickor och att avgångsbetyg därifrån således
kommer att medföra dels teoretisk, dels praktisk kompetens, motsvarande
teoretisk och praktisk realexamen. Under förutsättning att så kommer att
ske, synes i överensstämmelse därmed även de kommunala flickskolorna
böra få sig tillerkänd en motsvarande kompetens. Huruvida denna, såsom
hittills varit fallet, bör benämnas normalskolekompetens eller en lämpligare
benämning för densamma kan utfinnas, därom hava de sakkunniga icke
ansett sig böra här uttala någon mening.

Beträffande den behörighet, som genomgång av en praktisk utbildningslinje
av nu antytt slag skulle medföra, kommer givetvis denna, liksom fallet
var, då en viss behörighet tillädes avlagd realskolexamen och genomgången
högre flickskola, att bliva beroende av vad olika myndigheter och
inrättningar därom kunna komma att bestämma. De sakkunniga föreställa
sig, att en ung kvinna, som genomgått den praktiska utbildningslinjen
vid en kommunal flickskola, skulle kunna anses hava förvärvat en
tillfredsställande förbildning för inträde exempelvis i skolköks-, lanthushållnings-,
trädgårdslärarinne-, kindergartens-, slöjdlärarinne- samt sjuksköterskekurser.
För de kommunala ålderdomshem och andra hjälpanstalter,
som nu bliva allt talrikare, behövas kvinnliga ledare, vilka helst före
den rent fackliga utbildningen, där sådan förekommer, hava behov av en
god allmän och medborgerlig bildning ungefär sådan som den, till vilken
den praktiska utbildningslinjen skulle leda. I varje fall torde en sådan
utbildning kunna bliva av synnerlig betydelse på många av det praktiska
livets mer eller mindre organiserade uppgifter i hem och samhälle.

Körande denna fråga hava vissa uttalanden gjorts i de utlåtanden, som
avgivits över de sakkunnigas förslag.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 11(1.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framhåller den sexåriga
flickskolans överlägsenhet över den femåriga.

Det vore fara värt, säger styrelsen, att därest samma kompetens tilldelades
avgångsbetyg från båda skolformerna, trots olikheten i de uppnådda
resultaten, detta förhållande kunde komma att rubba det förtroende, som
avgångsbetyg från högre flickskola hitintills åtnjutit, vilket enligt styrelsens
mening vore synnerligen beklagligt, då det kunde medföra, att hela
flickskolans anseende undergrävdes.

Som synes har centralstyrelsen här skärskådat ifrågavarande kompetensvärde
ur synpunkten av den på sexårig grundskola byggande flickskolans
längd. Styrelsen har emellertid även berört frågan om det kompetensvärde,
som skulle kunna tillerkännas avgångsbetyg från de olika linjerna.
Av det nyss anförda framgår att styrelsen anser normalskolekompetens
böra tillkomma betyg endast från sexårig skola, och styrelsen anför
i annat sammanhang, att det vore tydligt, att den kompetens, som kunde
komma att fastställas för en praktisk linje med den organisation, som
styrelsen tänkt sig och som jag i det föregående omnämnt, måste bliva av
annan art än den, som förvärvades på den teoretiska linjen, varför det
vore angeläget, att den erhölle sådan beteckning, att förväxling med normalskolekompetensen
vore utesluten.

Även skolöverstyrelsen har uttalat sig i denna fråga, därvid överstyrelsen
yttrar sig ur samma synpunkter som centralstyrelsen för flick- och
samskolef öreningen:

Till de mera grundläggande spörsmålen beträffande den föreslagna kommunala
flickskolan borde, säger överstyrelsen, räknas frågan om den behörighet,
som syntes kunna tillerkännas lärjunge, vilken utginge från
skolan med vederbörligt avgångsbetyg. Överstyrelsen ville för sin del tillstyrka,
att avgångsbetyg från den teoretiska linjen vid sexårig flickskola
skulle medföra samma behörighet, som nu allmänt tillerkändes avgångsbetyg
från den åttaklassiga flickskolan eller s. k. normalskolekompetens,
då berörda linje genom studiernas läggning och anordning samt på grund
av lärjungarnas större mognad syntes komma att meddela en utbildning,
i det hela likvärdig med vad den åttaklassiga flickskolan gåve sina elever.

Mera tveksam i berörda avseende ställde sig överstyrelsen beträffande
den femåriga skolan. I det från högre lärarinneseminariet avgivna yttrandet
uttalades den uppfattningen, att om vid sidan av den sexåriga
flickskolan även en femårig skola genom beslut av riksdagen komme till
stånd, avgångsbetyg från den senare skolan icke kunde åsättas samma
kompetensvärde som avgångsbetyg från den förra. Överstyrelsen vore benägen
att dela denna uppfattning, enär den femåriga skolans utbildningsresultat
måste bliva ej obetydligt svagare än den sexåriga skolans. Emellertid
hade, såsom förut framhållits, även den femåriga skolan sitt existensberättigande,
och då det måste anses vara ett livsvillkor för densamma,
att den skulle giva sina lärjungar någon allmänt reglerad behörighet,
syntes det lämpligaste vara, att avgångsbetyg från den femåriga skolans
teoretiska linje finge på vissa villkor, som borde bestämmas i samband
med det definitiva utformandet av vederbörliga tim- och kursplaner,

Departe mentschefen.

30 Kungl. Maj ds proposition Nr 116.

medföra samma rättigheter som betyg över godkänd realskolexamen. Någon
särskild för den femåriga skolan lämpad behörighet syntes i varje
fall ej kunna ifrågasättas.

Vad anginge den praktiska linjen av den kommunala flickskolan komma
den otvivelaktigt att meddela en i och för sig värdefull utbildning, men
för bedömande av den så att säga officiella kompetens, som genomgång av
den praktiska linjen eventuellt kunde och borde medföra, saknades nödiga
hållpunkter. Endast erfarenheten kunde här giva erforderlig ledning. De
sakkunniga hava föreslagit, att avgångsbetyg från nämnda linje skulle
medföra de rättigheter och förmåner, som bleve särskilt stadgade, och överstyrelsen
hade häremot intet att erinra.

De sakkunnigas förslag till differentiering av undervisningen inom den
kommunala flickskolan i teoretisk och praktisk riktning har i stort sett
vunnit understöd av de myndigheter och korporationer, som haft att yttra
sig över förslaget. Allmänt framhålles såsom önskvärt att för de flickor,
vilka icke hava en mera avgjord läggning för teoretiska studier eller vilka
eljest önska att vid sidan av den teoretiska undervisningen erhålla en utvidgad
och fördjupad undervisning av praktisk art, måtte redan under deras
vistelse vid flickskolan beredas tillfälle därtill i högre grad än för närvarande
är fallet. Om den närmare utformningen av differentieringstanken
hava bland dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, olika meningar
framträtt. Från en sida har den av de sakkunniga föreslagna differentieringen
å skilda linjer tillstyrkts såsom lämplig. Från en annan sida
har differentieringen ansetts för närvarande böra mera försöksvis anordnas
och därvid tillämpas på det sättet, att undervisningen såsom hittills
fortlöper endast på en linje men att lärjunge, som så önskar, kunde få utbyta
ett eller annat teoretiskt ämne mot en utvidgad och fördjupad kurs
i något eller några av de vid flickskolan redan nu i regel förekommande
praktiska ämnena. Och där man intet haft att erinra mot en differentiering
på särskilda linjer, har från vissa håll den mening uttalats, att en teoretisk
linje borde förekomma vid varje skola och att det sedan finge bero på
lokala önskemål, huruvida även en praktisk linje skulle anordnas vid sidan
av den teoretiska. Vad slutligen beträffar de å den praktiska linjen
föreslagna undervisningsämnena hava jämväl olika meningar yppat sig.
Jag skall i det följande återkomma till denna senare sida av spörsmålet.

Det framlagda förslaget står, såvitt jag kan finna, i överensstämmelse
med de avsikter, som föranlett riksdagen att begära en utredning rörande
en liknande differentiering vid realskolan. För min egen del skänker
jag den framkomna differentieringstanken min anslutning. Den motsvarar
nämligen enligt mitt förmenande ett starkt förhandenvarande behov.
Det har länge och med rätta klagats över den ensidiga inriktning på
teoretiska studiemål, som av gammalt kännetecknat våra svenska skolor,
och som lett till överbefolkning på det teoretiska studieområdet men till
brist på individer, utbildade och inställda för det praktiska livet. Att sär -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

skilt deri del av vår kvinnliga ungdom, som ej har en mera utpräglad håg
för teoretiska studier eller som ej omedelbart utbildar sig för yrkeslivet, kar
behov av en vidgad och fördjupad utbildning på olika områden av det praktiska
livet, i främsta rummet för hemmet och dess uppgiiter, erkännes numera
glädjande nog allt allmännare. I god överensstämmelse med eu sålunda
förhandenvarande strävan att tillgodose nu berörda behov står, synes
det mig, de sakkunnigas förslag till differentiering inom flickskolans två
högsta klasser av undervisningen på en teoretisk och en praktisk linje. De
olika vägar man velat gå i fråga om utformningen av differentieringstanken
äro att beteckna som en strid mera om ord än om sak. Om man ordnar
undervisningen så, att den formellt fortlöper på en linje men därvid lämnar
lärjunge, som så önskar, frihet att utbyta ett eller annat teoretiskt
ämne mot ett eller flera praktiska ämnen med vidgade och fördjupade
kurser eller man vid sidan av den teoretiska linjen framlägger plan för
en praktisk, som upptager färre teoretiska och flera praktiska ämnen med
vidgade och fördjupade kurser och med frihet för lärjungarna att välja
mellan dessa två till formen olika tillvägagångssätt, kan i stort sett komma
på ett ut. Emellertid bidrager det väsentligen till överskådlighet och
reda och innebär även för målsmän och lärjungar en vägledande upplysning,
ifall de båda linjerna från början äro var för sig klarlagda och till sina
konturer och kurser bestämda. Det blir säkerligen också väsentligen lättare
att få en bestämd behörighet fäst vid den praktiska linjen, om dennas
undervisningsplan från början framlägges i klar och utförlig utformning.
Med den frihet för vederbörande kommun att på grund av förhandenvarande
erfarenheter och förhållanden bestämma sig för den ena eller andra
gruppen av de praktiska ämnen, som föreslagits, skulle den ifrågasatta
organisationen även öppna möjligheter till försök. För min del ansluter jag
mig därför i princip till det av de sakkunniga framlagda förslaget om undervisningens
differentiering på särskilda linjer. Då jag gör detta, sker
det i den uppfattningen, att det här ej är fråga om en absolut uppdelning
av studiemålet eller ett söndersplittrande av den gamla flickskolans uppgifter.
Det gäller här närmast att åstadkomma en efter tidens krav lämpad
nyansering av flickskolans studieuppgifter, avpassad efter lärjungarnas
olika studiebegåvning och läggning och uppbyggd väsentligen på
den grund, som under den gamla skolans utveckling blivit lagd inom denna
skola.

Nu har man emellertid från något håll, på samma gång som man erkänt
den praktiska utbildningens värde, anmärkt att då 1927 års riksdag hos
Kungl. Maj:t anhållit om utredning och förslag rörande anordnande av
praktiska bildningslinjer på realskolans åldersstadium, man bort invänta
denna utredning för att kunna i ett sammanhang och under noggrant beaktande
av förefintliga behov och redan föreliggande möjligheter i skilda
skolformer vidtaga åtgärder för främjandet av den praktiska utbild -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ningen. Jag kan dock icke inse, varför icke frågan om den kvinnliga ungdomens
praktiska utbildning skulle kunna upptagas för sig utan att med
nödvändighet sammanföras med hela det vittomfattande problemet om
ungdomens praktiska utbildning. Svårligen torde man kunna finna ett
lämpligare tillfälle till ett övervägande av åtgärder speciellt för den
kvinnliga ungdomens praktiska utbildning inom de gränser, som här äro
i fråga, än då det nu gäller att organisera en ny anstalt för den högre undervisningen
för flickor. Vad som i ett dylikt sammanhang åtgöres och
utvinnes måste i sin ordning komma att bliva ett betydelsefullt förarbete
för en större och mera omfattande utredning. För ett rätt bedömande av
det nu föreliggande förslaget är det av särskild vikt att erinra sig, att
detta icke går ut på att påtvinga någon enda kommun skyldigheten att vid
sin skola upprätta en praktisk linje sådan som den nu föreslagna eller att
där anordna undervisning i vissa bestämda praktiska ämnen eller att på
något annat sätt lägga hinder i vägen för kommuns önskemål i den fråga
det här gäller. Fastmera går förslaget ut på att det skall överlämnas åt
varje enskild kommun, som önskar upprätta en kommunal flickskola, att
fritt bestämma både vilken eller vilka av de föreslagna linjerna den önskar
och, om praktisk linje väljes, i vilka praktiska ämnen den anser undervisning
böra anordnas. Därvid bör och kan givetvis all hänsyn tagas till
lokala förhållanden, förutsättningar och behov. Men just genom en dylik
mera fri anordning kunna betydelsefulla rön göras i fråga om undervisningens
värde och lämpliga anordning, vilka rön sedan kunna bliva av
stor betydelse för frågans lösning i ett större sammanhang.

Det har ävenledes anmärkts, att utredning skulle saknas angående den
kompetens, vartill den praktiska linjen skulle kunna föra, och att det på
grund därav kunde befaras, att den praktiska undervisningen överhuvud
skulle komma i vanrykte, därest de unga skulle sakna möjligheter att på
den valda linjen vinna någon säker kompetens. Häremot vill jag erinra
om att i detta fall förfarits alldeles på samma sätt som skett, när det gällt
att med realskolexamen förbinda viss behörighet eller när den s. k. normalskolekompetensen
tillkom. Först sedan den ifrågavarande utbildningsformens
innehåll och syftning blivit vederbörligen fastställda, blev det möjligt
för myndigheter och inrättningar att taga ställning till densamma. På ett
motsvarande sätt synes man böra förfara även i detta fall, något som icke
hindrar, att man med den erfarenhet man redan vunnit beträffande de
önskemål, vilka kunna förefinnas på olika håll, redan nu kan göra sig en
god föreställning om till vilka praktiska banor genomgången kommunal
flickskola skulle komma att utgöra en lämplig förberedelse. Jag erinrar
om att de sakkunniga tänkt sig, att en flicka, som genomgått den
praktiska utbildningslinjen vid en kommunal flickskola, skulle kunna anses
hava förvärvat en tillfredsställande förbildning för inträde exempelvis
i skolköks-, lanthushållnings-, trädgårdslärarinne-, kindergartens-,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

slöjdlärarinne- samt sjuksköterskekurser, varjämte för de kommunala
ålderdomshem och andra hjälpanstalter, som nu bleve allt talrikare, behövdes
kvinnliga ledare, vilka helst före den rent fackliga utbildningen,
där sådan förekomme, hade behov av en god allmän och medborgerlig
bildning ungefär sådan som den, till vilken den praktiska utbildningslinjen
skulle leda.

Man torde svårligen kunna undgå att observera, att diskussionen om den
officiella behörighet som skulle åtfölja avgångsbetyg från nu ifrågavarande
skolform, haft en viss benägenhet att giva denna fråga större räckvidd
och betydelse än den faktiskt har, och det torde därför höra påpekas, att det
icke här är fråga om någon fackutbildning i egentlig mening eller någon
specialkurs för en viss levnadsbana utan endast fråga om att anordna
skolan så, att den vid sidan av sitt allmänbildande syfte får ett praktiskt
inslag. Dess kurser äro, liksom den högre privata flickskolans och även
i övervägande grad realskolans, i främsta rummet inriktade på de
många olika uppgifter ute i det praktiska livet, framför allt i hemmet, där
icke en starkt specialiserad utan mera allmänt lagd teoretisk-praktisk utbildning
är av nöden, där det alltså icke kan bliva fråga om några formellt
fastslagna behörighetsvillkor. Man torde därför icke taga fel, om
man antager, att liksom det ojämförligt största antalet av abiturienter
från realskolan och de nuvarande flickskolorna finner sin utkomst på platser,
för vilka några formella anställningsvillkor ej äro uppställda, detta
också, såsom de sakkunniga framhålla, kommer att bliva fallet i fråga om
den kommunala flickskolans elever.

Som jag redan i det föregående angivit, anser jag det vara av synnerligen
stor betydelse, att då det gäller en sådan skolform, som här är i fråga,
de kommunala myndigheternas bestämmanderätt bliver behörigen tillgodosedd.
Detta har också varit en ledande synpunkt för de sakkunniga.
Nu har av skolöverstyrelsen m. fl., som yttrat sig över de sakkunnigas förslag,
ifrågasatts den förändringen i detsamma, att vid varje skola borde
finnas en teoretisk linje och att det i övrigt skulle bero av Kungl. Maj:ts
beslut, huruvida en praktisk linje därjämte skulle upprättas. Vid övervägande
av detta spörsmål har jag funnit att det bör stå vederbörande
kommun öppet att bestämma sig för om den önskar en enbart teoretisk
eller en enbart praktisk linje eller båda dessa linjer och i sådant hänseende
avgiva förslag. Endast om saken ordnas på detta sätt, kan kommunen
anses äga tillräcklig rörelsefrihet. Det låter mycket väl tänka sig, att
en kommun med hänsyn till förhållandena i orten önskar upprätta en
kommunal flickskola med enbart praktisk inriktning i de översta klasserna.
En sådan skola skulle utan tvivel även den komma att erbjuda sina
lärjungar, förutom en god och solid allmänbildning, en efter ortens behov
och förutsättningar avpassad praktisk utbildning, som för den del av
ortens kvinnliga ungdom, som ej ägnade sig åt fortsatta studier eller ren

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

yrkesutbildning, kunde bliva en synnerligen god förberedelse för deras
blivande verksamhet ute i livet. Jag förutser emellertid, att skola med enbart
praktisk linje icke kommer att upprättas annat än i undantagsfall
där förhållandena på orten alldeles särskilt motivera förekomsten av en
sådan linje. Jag kan ej finna att den antydda anordningen skulle i något
avseende bliva hinderlig för uppnåendet av den nya skolformens bildningsmål,
som nära sammanfaller med den nuvarande högre flickskolans. Den
praktiska linjen, sådan den föreslagits, skulle nämligen bibehålla ett starkt
teoretiskt inslag — den skulle, såsom förut nämnts, bygga på genomgången
fyra- eller femårig gemensam linje av övervägande teoretisk art
och dessutom omfatta en kärna av fyra å fem betydelsefulla teoretiska
ämnen. Det skulle för övrigt vara varje kommun, som så önskade, obetaget
att upprätta en teoretisk linje och såmedelst giva sin skola den övervägande
teoretiska läggning, som våra flickskolor för närvarande äga och
som den föreslagna teoretiska utbildningslinjen jämväl skulle företräda.

Det har anmärkts att den föreslagna praktiska linjen upptoge både för
många och i vissa avseenden även olämpliga ämnen, vilka skulle komma
att tillskynda kommunerna allt för dryga kostnader. Vid en sådan anmärkning
torde man hava förbisett, att det enligt förslaget skulle i första
hand bliva beroende av vederbörande kommuns önskan, vilka, av de på
undervisningsplanen upptagna praktiska ämnena den ansåge lämpa sig
för sin skola. Vid ett dylikt avgörande komme givetvis kommunen att taga
hänsyn till de förutsättningar, som orten kunde erbjuda — t. ex. i fråga
om ämnet barnavård förefintligheten av ett barnhem eller dylikt — och de
där förhandenvarande förhållandenas inverkan på den ekonomiska sidan
av företaget. Då så är, betraktar jag det som en fördel, att undervisningsplanen
upptager så många olika praktiska ämnen av lämpligt slag som
möjligt, enär den därigenom erbjuder kommunerna ett mycket rikare urval
och lämnar mycket allsidigare råd och anvisningar. Ur nu angivna
synpunkter torde även ämnena barnavård och trädgårdsskötsel, angående
vilka från vissa håll betänkligheter uttalats, mycket väl försvara sin plats
på undervisningsplanen. Däremot finner jag de av de sakkunniga föreslagna
handelsämnena hava i de föreslagna undervisningsplanerna erhållit
en allt för yrkesmässig läggning för att stå i god överensstämmelse
med skolans studieuppgift i övrigt. Jag anser mig för den skull icke böra
ansluta mig till vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.

4. Arbetets yttre och inre anordning.

I kap. III av sitt förslag till stadga för kommunala flickskolor, omfattande
§§ 11—17, hava de sakkunniga sammanfört anvisningar och bestämmelser
om undervisning och uppfostran. Dessa hava till huvudsyfte att
vid flickskolans undervisnings- och uppfostringsarbete bringa i tillämpning
vissa under den senare tidens pedagogiska utveckling gjorda rön och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

framkomna betydelsefullare uppslag. Då det centrala spörsmålet går ut
på att söka åstadkomma en begränsning och koncentration av lärostoffet
och därigenom bereda vidgat utrymme åt en individualiserad undervisning
med större vikt lagd på lärjungarnas självATerksamt utförda enskilda
arbete, har det därav blivit en naturlig följd, att det rent pedagogiska
förknippats med vissa mera organisatoriska anordningar.

Under diskussionen om den högre skolans reformering har, framhålla de
sakkunniga (sid. 51), frågan om skolans inre arbete — dess undervisande
och uppfostrande verksamhet — varit föremål för en livlig uppmärksamhet
och ett ingående övervägande. Så har skolkommissionen i sitt betänkande
häråt iignat ett särskilt kapitel, däri kommissionen framhållit åtskilliga
betydelsefulla synpunkter, vilka kommissionen tillika — i den
mån desamma berört undervisningsplanerna — vid avfattningen av sina
förslag till dylika sökt tillämpa. Även i flera av de utlåtanden, som avgivits
över kommissionens betänkande, har frågan om det inre arbetet
uppmärksammats.

Departementschefen lägger också i sitt anförande till statsrådsprotokollet
vid avlåtande till 1927 års riksdag av proposition angående omorganisation
av det högre skolväsendet m. m. synnerlig vikt vid det sätt, varpå
skolans inre arbete anordnas och utföres, samt erinrar i sammanhang därmed
om åtskilliga tidigare framkomna förslag och synpunkter, vilkas genomförande
enligt hans mening skulle befrämja den omläggning av skolarbetet,
som numera inom den pedagogiska världen ganska enhälligt anses
eftersträvansvärd. I korthet torde kunna sägas att samtliga nu ifrågavarande
önskemål åsyfta att inom den högre skolans verksamhet bereda
en vidgad tillämpning av den s, k. arbetsskolans ledande grundsatser,
följaktligen att åstadkomma en större samling i skolarbetet, starkare hänsynstagande
till lärjungarnas individualitet, ökad självverksamhet hos
dessa och i samband därmed vidgat utrymme åt handens arbete.

Riksdagen har i sin skrivelse nr 262 anfört, att departementschefens sålunda
uttalade tankar om skolarbetets inre gestaltning vore beaktansvärda
samt att riksdagen i huvudsak anslöte sig till vad departementschefen
i berörda sammanhang anfört. Därjämte säger sig riksdagen vilja
betona angelägenheten av att vad motionsvis (1:254 och 11:417) framhållits
beträffande olika anordningar för främjande av ett individualiserat
studiearbete jämväl toges under omprövning.

Vad beträffar här ifrågavarande spörsmål, hava de sakkunniga strävat
att, så långt sådant för närvarande ansetts kunna och böra ske, i fråga
om den kommunala flickskolan bringa i tillämpning vad som, på sätt ovan
omnämnts, under diskussionen om de högre skolornas omorganisation
framhållits som eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet och
begränsning av det samtidigt inhämtade lärostoffet, på samma gång de
sakkunniga sökt bereda större utrymme och möjlighet för ett arbete, där
önskvärd hänsyn toges till lärjungarnas individuella läggning och självverksamhet.

Detta syfte hava de sakkunniga sökt vinna dels genom lärostoffets begränsning
och yttre anordning, dels ock genom att i förslaget till stadga
(§ 12) intaga vissa riktlinjer för det inre arbetet.

I det följande (sid. 53 ff.) hava de sakkunniga utförligt redogjort för

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 116.

den anordning av studiearbetet, främst å det högre stadiet, som i deras betänkande
förordats. Jag torde böra här återgiva de sakkunnigas uttalande i
denna punkt, särskilt emedan förslaget nära ansluter sig till de grundlinjer
för anordningen av studiearbetet på gymnasiet, som angivits av
1927 års riksdag.

Vad beträffar lärostoffets läggning och yttre anordning hava de sakkunniga
sökt häråt giva en sådan gestaltning, att därigenom de ovan angivna
reformsträvandena angående det inre arbetet skulle kunna i väsentliga
stycken främjas. Därvid hava de sakkunniga ansett sig'' med fördel
kunna taga till utgångspunkt vissa av 1927 års riksdag framlagda riktlinjer
med avseende på arbetet inom de högre läroverkens gymnasialstadium,
detta så mycket mer som en tillämpning av sagda riktlinjer skulle
väsentligen bidraga till den koncentration i arbetet, som är önskvärd,
samt tillika öppna möjligheter för eu starkare individualisering av detta
arbete.

Det riksdagens uttalande, som de sakkunniga åsyfta, anknyter närmast
till framkomna förslag om en ytterligare linjedifferentiering inom gymnasiet
samt avser att åstadkomma en individuell ämnesgruppering, vilken
skulle i väsentligt högre grad än vad den nuvarande linjedelningen
medgiver, begränsa antalet samtidigt lästa ämnen samt tillika öka möjligheterna
att tillgodose lärjungarnas individuella läggning och önskemål.
Enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna för gymnasiet skulle
för varje lärjunge de teoretiska undervisningsämnena begränsas till en
grupp fasta ämnen jämte obligatoriskt tillval av ett visst antal fritt valda
ämnen.

Tänker man sig nu angivna synpunkter tillämpade på den kommunala
flickskolan, uppstå spörsmålen, huruvida lärjungarna i de av denna skolas
klasser, som närmast motsvara läroverkens högre gymnasieklasser,
kunna anses vara mogna för en dylik anordning samt, därest så skulle
vara fallet, i vilken klass den bör inträda. Efter samråd med åtskilliga
målsmän för den kvinnliga undervisningen hava de sakkunniga funnit sig
kunna besvara denna fråga jakande.

Vad angår den tidpunkt, då den ifrågasatta anordningen bör inträda,
hava de sakkunniga ansett detta lämpligen kunna ske samtidigt med att
den förut nämnda differentieringen i eu teoretisk och eu praktisk linje
inträdde, d. v. s. i skolans femte klass.

Beträffande detaljerna av den nya anordningen får jag hänvisa till vad
jag därom i det föregående anfört samt till de sakkunnigas betänkande.

För gymnasiets lärjungar har riksdagen såsom fasta ämnen angivit
modersmålet, historia, ett främmande levande språk samt respektive latin
och matematik. För flickskolans lärjungar torde även de tre förstnämnda
ämnena böra vara obligatoriska ävensom kristendom. Såsom fjärde ämne
åter hava de sakkunniga tänkt sig hälsolära respektive ekonomilära, det
förra i sexårig skola ingående i femte klassens timplan, det senare i sjätte
klassens. De skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå dessa ämnen
såsom obligatoriska, äro nära liggande. Hälsoläran, så lagd som undervisningsplanen
angiver, har ej minst för kvinnliga lärjungar så stor betydelse,
att då det gäller en för dem speciellt avsedd skolform, ämnet bör få en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

självständig plats och göras obligatoriskt för alla. Detsamma kan i det väsentliga
sägas även om ekonomiläran. Kunskapen om de allmänna ekonomiska
lagarna är tyvärr även hos dem, som åtnjutit högre skolundervisning,
ofta nog beklagligt ringa, och en ordnad, för alla gemensam undervisning
i dessa stycken måste därför sägas fylla ett bestämt behov. Det är
hl. a. att märka, att en högst betydande del av vårt folks årliga inkomstbelopp
i själva verket förvaltas av landets husmödrar. I femårig skola kan
givetvis ej ett helt år anslås till vartdera ämnet; i stället torde en del av
läsåret i femte klassen höra ägnas åt hälsoläran och återstoden åt ekonomiläran.
....

Angående den viktiga frågan om de främmande språkens ställning inom
de kommunala flickskolorna hava de sakkunniga funnit övervägande skäl
tala för att tyskan å timplanen inträder såsom det första av dessa språk.
Den frågan, huruvida engelskan eller franskan skall inträda som det andra
språket i ordningen, har visat sig svårare att bedöma. Med hänsynstagande
å ena sidan till engelskans stora betydelse, särskilt i praktiskt
avseende, och å andra sidan till den omständigheten, att anordnandet vid
kommunala flickskolor av en jämförelsevis mera omfattande undervisning
i franska jämväl synts vara väl motiverad, hava emellertid de sakkunniga
bestämt sig för att föreslå en alternativ anordning på det sätt.
att åt de särskilda skolorna heredes möjlighet att välja antingen engelska
eller ock franska såsom andra främmande språk, allt efter de olika önskningar
och behov, som på olika orter i detta hänseende kunna göra sig
gällande. Dessutom har — såsom framgår av anmärkningarna till timplanen
— vid skolor med större lärjungantal, där behov därav kan uppstå,
tillfälle lämnats att tillämpa de båda alternativen vid sidan av varandra.

Då tre främmande språk icke skäligen kunna a timplanen erhålla utrymme
såsom obligatoriska ämnen, bör det återstående, tredje språket i
fjärde klassen anordnas som frivilligt ämne. Något hinder för lärjungar
att å den teoretiska linjens överstadium välja alla tre främmande språken
föreligger icke.

Såsom nyss nämnts hava de sakkunniga upptagit kristendom bland de
för de båda linjerna obligatoriska ämnena. Förslaget torde erfordra
några ord till närmare förklaring. Under diskussionen om den nya skolorganisationen
hava olika meningar uttalats om detta ämnes förekomst
vid våra skolor. Från åtskilliga håll har man starkt betonat vikten av att
kristendomsämnet fortfarande upptoges på de högre läroanstalternas timplan,
även på det högsta stadiet, medan det på andra håll i motsats härtill
av skilda anledningar gjorts gällande, att undervisning i ämnet ej
vore på sin plats inom nämnda skolstadium. Även vid skolfrågans behandling
inom riksdagen voro meningarna om detta ämne delade. Under
strävandena därvid att förmedla de skilda meningarna framkom hl. a.
den tanken, att ämnet skulle även på högstadiet kunna fortfarande bibehållas
såsom obligatoriskt, om för ämnet valdes ett studiesätt, som vore
mindre bindande än den nuvarande undervisningsformen, och om undervisningen
komme att väsentligen sysselsätta sig med sådana religiöstsedliga
spörsmål, som kunde påkalla den mognare ungdomens intresse.

Vad nu de sakkunnigas egen ställning till frågan beträffar, är det för
de sakkunniga icke tvivel underkastat, att undervisningen i kristendom,
rätt ordnad och bedriven, måste särskilt på det åldersstadium, varom här

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

är fråga, vara av stor betydelse för de ungas andliga utveckling, på samma
gång det är uppenbart, att ämnets frånvaro skulle medföra betydande
luckor i den allmänbildning, vars bibringande är ett av den högre skolundervisningens
mål Studiet av kristendomsämnet kan således enligt de
sakkunnigas mening ej utan skada undvaras på skolornas högstadium.
De sakkunniga anse det alltså önskvärt, att den kommunala flickskolan
får ända till högsta klassen i någon form behålla ämnet, och hålla före,
att det nyssnämnda, vid riksdagens överläggning framkomna förslaget
skulle erbjuda en god lösning av frågan. De sakkunniga hava därför tänkt
sig, att under de £vå sista respektive det sista året alla lärjungar skulle
under en timme i veckan deltaga i kristendomsundervisningen, vilken
emellertid skulle bedrivas huvudsakligen i form av föreläsningar, diskussioner
och samtal samt avse religiöst-sedliga frågor, som kunde vara av
betydelse och intresse för den mognare kvinnliga ungdomen.

Vad beträffar de tillvalda ämnena, skulle dessa, i likhet med vad riksdagen
förutsatt, kunna väljas bland de övriga å timplanen upptagna ämnena,
å den teoretiska linjen bland de teoretiska, å den praktiska bland
de praktiska. De sakkunniga hava härvid tänkt sig, att en lärjunge å sistnämnda
linje skulle kunna välja antingen två av ämnena sömnad, vävning,
hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller ock gruppen
handelsämnen såsom praktiska huvudämnen.

Eftersom undervisning i ett ämne givetvis förutsätter förhandenvaron
av lärare, undervisningslokaler och undervisningsmedel och således medför
kostnader, torde, säga de sakkunniga till sist, rätten för en lärjunge
att tillvälja ämne ej böra vara helt obegränsad. De sakkunniga hava därför
föreslagit en bestämmelse av innehåll, att undervisning i sådant ämne,
som kan tillväljas, må anordnas, endast om minst fem lärjungar anmält
sig till deltagande däri. Undantag från denna regel bör kunna medgivas
av skolstyrelsen.

Paragraferna 12—16 innefatta, såsom redan antytts, anvisningar av
övervägande pedagogisk natur och erfordra därför här ej något närmare
omnämnande. Dock torde jag böra omnämna, att § 12 innehåller riktlinjer
för det inre arbetet vid skolorna och att de sakkunniga där föreslagit bestämmelser
även rörande s. k. enskilt arbete. Om detta arbetes natur och
syftemål anföra de sakkunniga i sin motivering bland annat följande.

Vad de individuella arbetsformerna beträffar, utgör ju frågan om det
enskilda studiearbetei såsom en hävstång för främjandet av ett mera aktivt
och individualiserat studiesätt en av de viktigaste punkterna på de
nutida reformsträvandenas program. De sakkunniga, som till fullo uppskatta
betydelsen och värdet för lärjungarna av ett lämpligt anordnat
enskilt arbete, hava även sökt bringa de framkomna önskemålen och synpunkterna
i tillämpning vid undervisningen inom den högre flickskolan.
Då emellertid hela denna fråga, ehuru den ingalunda är ny eller främmande
för våra skolor, likväl ännu icke torde kunna påräkna det allmänna
intresse eller den uppskattning, som den förtjänar, är det givetvis
av vikt, att man här går fram med en viss varsamhet och därför lämnar
vid sidan av det nya tillräckligt utrymme åt det gamla. Försök med
enskilda arbetsuppgifter kunna och böra givetvis även inom skolans lägre
klasser förekomma under anspråkslösa former. Undan för undan bör det

Kung1. Maj:ts proposition Nr 116.

enskilda arbetet utvecklas och antaga mera allvarliga former för att på
det högsta stadiet av skolundervisningen ingå såsom eu mera betydelsefull
och omfattande del av skolarbetet.

f nu angivet syfte hava de sakkunniga tänkt sig, att varje lärjunge i
flickskolans differentierade klasser — ungefär såsom nu sker vid folkskoleseminarierna
— få sig ålagt enskilt studiearbete. Detta skulle utföras i
visst eller vissa av de i lärjungens ämneskrets ingående ämnena. Uppgift
för detsamma skulle fritt väljas bland flera förelagda uppgifter. Förslag
till studieuppgifter skulle efter samråd med lärjungarna uppgöras av vederbörande
lärare och av läraren föreläggas ämneskonferensen iöi slutligt
godkännande. Det synes lämpligt, att konferensen på detta sätt tager
befattning med uppgifternas utväljande, dels emedan härigenom kontinuiteten
bättre bevaras, dels ock emedan konferensens prövning innebär
ett önskvärt incitament för dess medlemmar att övertänka och fördjupa
sig i vederbörande ämnes metodik. Där förhallandena sådant medgrs a,
skulle arbetet kunna anordnas så, att större eller mindre grupper av lärjungar
finge gemensamma studieuppgifter, med iakttagande vid arbetets
fördelning därav, att uppgifterna avpassades efter den enskilde lärjungens
begåvning och intresse.

I § 17 hava de sakkunniga berört frågan om idrottsledighet och hava
därvid följt den anordning i detta hänseende, som vunnit riksdagens gillande
och som innebär, att det vanliga skolarbetet skulle varje läsår inställas
under högst 20 dagar, av vilka minst 15 skulle användas till främjande
av idrottsliv och friluftsverksamhet under skolans ledning och
tillsyn.

Jag övergår nu till redogörelse för de yttranden, som i här berörda hänseende
gjorts av olika myndigheter.

Rektor vid högre lärarinneseminariet anför, att de pedagogiska och metodiska
uppslag och anvisningar angående skolarbetets inre gestaltning,
som innehölles i förevarande betänkande, också enligt rektors mening ore
väl ägnade att reformera detta arbete på ett sätt, som stode i överensstämmelse
med en modern tids krav. Därjämte har rektor framhållit såsom
önskvärt, att en studiebegåvad lärjunge i de högsta klasserna finge möjlighet
att utom de fyra obligatoriska och de tre valfria teoretiska ämnena
efter kollegiets beprövande välja ytterligare ett eller högst två teoretiska
ämnen med rätt för henne att i stället utesluta ett eller högst t\ å praktiska
ämnen.

I dessa uttalanden hava de biträdande föreståndarinnorna vid seminariet
instämt. Därjämte hava föreståndarinnorna yttrat sig om den föreslagna
idrottsledigheten sålunda:

Försåvida man ansåge sig kunna inställa skolarbetet under 20 dagar
vilket vore möjligt åtminstone då läsåret omfattade 38 veckor — hölle de
den proportion för riktigare, som föreslagits av 1924 års skolsakkunniga,
nämligen 10 av skolan ordnade idrottsdagar och 10 lovdagar. Dels behövde
lärjungarna tid och frihet för arbete inom hemmet, samvaro med
familjen etc., dels fruktade föreståndarinnorna, att skolorna, åtminstone

Kling!. Maj:ts proposition Nr 116.

såsom förhållandena nu gestaltade sig, Unge svårt att på ett tillfredsställande
sätt för alla klasser ordna idrottsliv och friluftsverksamhet i så stor
utsträckning som här avsåges. Föreståndarinnorna ville förorda, att det
påbjödes endast 10 obligatoriska idrottsdagar i stället för de föreslagna
15. Detta hindrade naturligtvis icke, att man vid skolor, där kollegier
hade intresse för idrott och hade förmåga att leda dylika övningar, kunde
å lovdagar ordna frivilliga idrottsövningar, utflykter in. m.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen anför följande.

Styrelsen säger sig finna det värt allt erkännande, att en del nyare undervisnings-
och uppfostringsmetoder, som under senare tiden särskilt
inom den enskilda skolan arbetat sig fram och i någon mån prövats, framställts
såsom ledande principer inom den kommunala flickskolans organisation
och arbete. Att åtgärder föreslagits för att på det högre skolstadiet
begränsa antalet samtidigt lästa ämnen funne styrelsen tilltalande. Styrelsen
funne det ävenledes vara klokt, att de nya vägar, som anvisades,
icke påbjödes till ovillkorlig efterföljd utan förutsattes bliva beträdda i de
fall, där förutsättningar härför funnes hos skolornas ledning och lärare.

En begränsning av ämnena på flickskolans högsta stadium funne styrelsen
vara mycket önskvärd, ehuru behovet därav icke kunde anses vara
lika stort som för gymnasiets vidkommande med dess forcerade examensläsning.
Därtill syntes denna begränsning vara svårare att genomföra i
samma utsträckning som på gymnasiet på grund av den korta tid, som
inom den kommunala flickskolan komma att ägnas åt den odifferentierade
undervisningen. Detta visade sig bl. a. däri, att det till tidsföljd andra
språket skulle läsas endast i två år av samtliga lärjungar och det tredje
språket endast i ett, varigenom språkbildningen för dem, som ej välde
språk i de högsta klasserna, bleve synnerligen starkt reducerad. Centralstyrelsen
ville därför påyrka, att de obligatoriska ämnena ökades med ett
främmande språk, vilket kunde vara antingen skolans andra eller tredje.
Tillvalsämnena borde enligt styrelsens mening under sådana förhållanden
bestämmas till minst två.

Vad beträffar de olika ämnena yttrar sin centralstyrelsen om två bland
dessa, kristendomskunskap och ekonomilära.

På grund av kristendomsämnets stora betydelse i fråga om livsåskådning
och karaktärsdaning, säger styrelsen, och enär detta ämne, om det
skulle studeras ur allmänmänskliga och kulturella synpunkter, krävde den
mognad, som i regel kunde förutsättas endast på ett högre stadium, hade
styrelsen med glädje sett, att ämnet föreslagits såsom obligatoriskt i alla
klasser. Men styrelsen funne dock den föreslagna anordningen av undervisningen
i ämnet mindre lycklig. De sakkunniga förordade nämligen i
femte och sjätte klasserna en timmes obligatorisk undervisning och dessutom
två timmars valfri undervisning i ämnet. Man kunde emellertid
förutse, att icke ens de, som hade verkligt intresse för ämnet, i regel
komme att välja detta, då den starka begränsningen av ämnena tvingade
till ett val av sådana, som kunde komma att bli av direkt nytta för blivande
förvärvsarbete. Vid sådant förhållande syntes det centralstyrelsen
angeläget —- även med tanke på svårigheten att utvinna något ur ett
ämne med endast en veckotimme — att ämnet utan att få den dubbelställning,
som de sakkunniga tänkt sig, bleve obligatoriskt med två veckotimmar
i varje klass även å det differentierade stadiet.

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 116.

Å andra sidan syntes ämnet ekonomilära, som av de sakkunniga föreslagits
som obligatoriskt å det differentierade stadiet, kunna utgå som särskilt
ämne, och lämpliga delar av vad som sammanförts under denna rubrik
föras över till historia, matematik och liushållsgöromål.

Centralstyrelsen har jämväl yttrat sig angående den föreslagna ledigheten
för idrott m. m. och anför därom följande.

Till fiillo uppskattande värdet av att enligt förslaget vissa dagar blivit
anslagna till idrottsövningar och friluftsliv, ville centralstyrelsen dock påpeka
vissa svårigheter, som kunde uppstå vid organiserandet av denna friluftsverksamhet.
Såsom sådana anföras av styrelsen främst klimatiska förhållanden
och möjligheten att finna lämpliga ledare. För flickorna skulle,
fortfar styrelsen, också en dags ledighet från skolarbetet emellanåt vara
till större nytta, om den finge av eleverna fritt disponeras och således användas
antingen till friluftsliv av något slag eller till vila eller till någon
verksamhet inom hemmet. Styrelsen ville därför i likhet med vad 1924 års
skolsakkunniga föreslagit, påyrka, att endast 10 dagar finge användas till
ordnade idrottsövningar. Styrelsen ansåge självklart, att dessa 15 dagars
ledighet finge uppdelas i halva fridagar, när så ansåges lämpligt.

Fredrika-Bremer-förbundet anför i sitt förenämnda yttrande, att de
sakkunniga tydligen låtit sig angeläget vara att inom den kommunala
flickskolans ram söka realisera ett flertal av aktuella pedagogiska reformsträvanden.

För alla dem, säger förbundet, som fruktade den överansträngning och
arbetsolust, som för ungdomen kunde följa av anhopande av kunskapsstoff
och övermått av läxläsning, vore det en djup tillfredsställelse att taga del
av hur de sakkunniga, jämte betonande av vikten att undervisningen inriktas
på de olika ämnenas väsentliga delar och sammanhang inbördes,
dessutom föresloge meddelande av sammanhängande arbetsuppgifter, avsedda
att stärka elevernas arbetshåg och initiativförmåga, samt införande
på den kommunala flickskolans högre stadium av större frihet för eleverna
att välja bland läroämnena. Visserligen vore det så, att i en skolstadga
formulerade principer ingalunda i och för sig garanterade ett gynnsamt
undervisningsresultat, men att på sätt som i förslaget skett upptaga nyare
pedagogiska tankar och åsikter och göra dem normerande betecknade icke
desto mindre en betydelsefull etapp i utvecklingen.

Skolöverstyrelsen slutligen har i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen
följande.

Det vore väsentligen nya vägar, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle heträdas, och erfarenheten kunde möjligen visa, att anordningen
vore bristfällig i ett eller annat hänseende, men då densamma vore av otvivelaktigt
värde för befrämjande av samling i arbetet samt individualisering
och fördjupning av studierna, syntes förslaget i denna huvudpunkt
böra godtagas, särskilt som de lärjungar, om vilka det här vore fråga,
finge anses tillräckligt mogna för en framgångsrik tillämpning av berörda
studieanordningar. Den utredning beträffande gymnasiets nya organisation,
som för närvarande påginge, kunde möjligen komma att giva anledning
till ändamålsenliga jämkningar i nu berörda förslag beträffande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

den kommunala flickskolan. Bland annat kunde ifrågasättas, såsom skett i
det från högre lärarinneseminariet avgivna yttrandet, huruvida ej valfriheten
borde utsträckas, så att exempelvis en studiebegåvad lärjunge
kunde efter särskilt medgivande få medtaga ytterligare ett eller annat
ämne, som för henne vore av särskilt värde. Överstyrelsen ville bestämt
uttala sig för bestämmelser av sådan innebörd. Å andra sidan kunde det,
efter vad erfarenhetens vittnesbörd givit vid handen, vara önskvärt —
och detta gällde skolans alla klasser •— att en lärjunge med klen hälsa
kunde erhålla befrielse från deltagande i eljest obligatorisk undervisning
men ändock få deltaga i skolans undervisning i övrigt, detta givetvis med
påföljd, att hon ej kunde erhålla avgångsbetyg i likhet med skolans övriga
lärjungar.

Skolöverstyrelsen yttrar sig vidare om frågan om undervisningsämnen,
varvid överstyrelsen, med förmälan att överstyrelsen intet hade att erinra
i fråga om det lägre, odifferentierade stadiet, uttalar sig om det högre,
differentierade stadiet.

Med påpekande att de på timplanen för det högre stadiet upptagna teoretiska
ämnena uppginge till större antal än i den nuvarande högre flickskolan,
framhåller överstyrelsen, att förekomsten av de många ämnena
visserligen neutraliserades genom den föreslagna ämnesdifferentieringen,
men att det dock vore så, att det stora antalet ämnen snarare befrämjade
splittring än samling i arbetet och gåve anledning till dubbelläsning och
tidsspillan. Skäl av denna art syntes tala för att biologi och hälsolära fortfarande
förbleve ett förenat ämne samt att ekonomilära ej upptoges såsom
särskilt ämne, då dess i och för sig värdefulla kunskapsinnehåll med fördel
kunde meddelas och inhämtas i samband särskilt med ämnet historia
med samhällslära. Vad anginge ämnet psykologi kände sig överstyrelsen
tveksam beträffande lämpligheten av dess införande i den kommunala
flickskolan. Mot dess införande kunde emellertid tala den svårighet, som
i vissa fall torde uppstå, att erhålla för undervisningen i ämnet fullt kvalificerade
lärare.

Vad anginge de praktiska ämnena, vore det enligt överstyrelsens mening
mindre lämpligt, att vävning upptoges såsom ett särskilt ämne. I stället
för de två ämnena sömnad och vävning borde upptagas ett ämne, kvinnlig
slöjd, vars närmare detaljutformning borde kunna i viss mån växla vid
olika skolor. Även gentemot de av de sakkunniga upptagna ämnena trädgårdsskötsel
och barnavård kunde man hysa vissa betänkligheter. I fråga
om det förra av dessa ämnen hade med fog anmärkts, att det vore av väl
speciell karaktär för att här böra ifrågakomma som undervisningsämne,
och vad beträffade barnavård, som ju i och för sig lämpligen borde kunna
förekomma såsom ämne i en högre flickskola, kunde ändamålsenligheten
av att införa ämnet på undervisningsplanen i så stor omfattning som skett
ifrågasättas.

Emellertid, framhåller överstyrelsen vidare, försvagades dessa och liknande
invändningar av det förhållandet, att vederbörande skola skulle
vara berättigad att med viss frihet uppgöra undervisningsplanen för den
praktiska linjen, vilken skulle kunna lämpas efter personliga, lokala och
andra förhållanden, blott att å linjen bereddes tillfälle till imdervisning,
förutom i andra föreskrivna ämnen, i minst tre av de i undervisningsplanen
upptagna praktiskt husliga ämnena. Detta antal borde i överensstämmelse
med vad överstyrelsen anfört i fråga om ämnet vävning reduceras

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 116.

till två. Sådant ämne, vari av en eller annan anledning undervisning ej
lämpligen syntes kunna eller böra meddelas, behövde således ej upptagas
på vederbörande skolas undervisningsplan.

Skolöverstyrelsen har uttalat sig jämväl beträffande de av de sakkunniga
föreslagna riktlinjerna för det inre arbetet.

Åtskilligt av vad som innehölles i dessa riktlinjer hade redan, säger
överstyrelsen, åtminstone i någon grad vunnit tillämpning vid många av
våra skolor, annat vore relativt nytt och oprövat. Till det relativt nya
hörde bl. a. upptagandet av det enskilda arbetet såsom eu mera allmän
anordning beträffande skolarbetet, om ock dylikt i form av föredrag och
referat m. in. i viss grad redan ingått i lärjungarnas arbete. Detta enskilda
arbete, avseende att befrämja ett mera självständigt och individualiserat
studiesätt, skulle i större omfattning och i mera allvarlig form förekomma
endast på det högre skolstadiet, där lärjungarna kunde förutsättas
äga härför erforderlig mognad. Anordnandet av dylikt arbete på ett ändamålsenligt
sätt bleve en ganska maktpåliggande uppgift för vederbörande
lärare, och krävde, såsom de sakkunniga ock framhållit, eu viss varsamhet.
Detta gällde jämväl andra moment i dessa riktlinjer, något som
ock de sakkunniga beaktat. I det hela kunde överstyrelsen ej annat önska,
än att de ifrågavarande riktlinjerna, så långt det visade sig möjligt och
ändamålsenligt, vunne beaktande vid skolarbetet. De vore dock och kunde
helt naturligt ej vara eller bliva annat än råd och anvisningar, vilkas
praktiska värde, såsom ock av de sakkunniga antytts, i det väsentliga
ytterst bleve beroende av den enskilde lärarens personliga läggning och
förmåga att på ett fruktbringande sätt omsätta dem i sin lärargärning.

Vad beträffar lärostoffets läggning ocli undervisningsarbetets inre anordning,
hava de sakkunniga sökt att i fråga om den kommunala flickskolan
bringa i tillämpning vad såväl av mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet
vid avlåtande till 1927 års riksdag av proposition angående
omorganisation av det högre skolväsendet in. m. som av riksdagen
i dess skrivelse i anledning av samma proposition framhållits som
eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet och begränsning av det
samtidigt inhämtade lärostoffet. På samma gång hava de sakkunniga sökt
bereda större utrymme och möjlighet för ett arbete, där önskvärd hänsyn
kunde tagas till lärjungarnas individuella läggning och självverksamhet.
Därvid hava de sakkunniga ansett sig kunna med fördel taga till utgångspunkt
vissa av 1927 års riksdag framlagda grundlinjer för arbetet å gymnasiet.
Med tillämpning av dessa hava de sakkunniga föreslagit, att de
teoretiska undervisningsämnena skulle för varje lärjunge i de två högsta
klasserna begränsas till en grupp fasta ämnen jämte ett visst antal fritt
tillvalda ämnen. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har vunnit principiellt
understöd från så gott som samtliga dem, som yttrat sig över det
föreliggande förslaget. Undantag utgöra endast de enstaka fall, då man
ansett den föreslagna anordningen icke böra tillämpas i en femårig skola.
Ehuru jag för min del är övertygad om att även inom en femårig skolas
högsta klass en koncentrationsanordning sådan som de sakkunniga före -

Departe mentschefen.

Klingl. Maj-.ts proposition Nr 116.

slagit med fördel skulle kunna tillämpas, anser jag mig icke här behöva
ytterligare ingå på denna fråga, enär jag — såsom tidigare nämnts — håller
före, att den kommunala flickskolans lärokurs, då den bygger på avslutad
folkskola, i varje fall bör omfatta sex årsklasser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den fasta kärnan av ämnen omfatta
ämnena kristendom, modersmålet, historia, ett främmande språk
samt det ena året hälsolära, det andra året ekonomilära. Till dessa ämnen
skulle varje lärjunge vara skyldig att tillvälja, på den teoretiska linjen
ytterligare tre ämnen och på den praktiska vissa grupper praktiska ämnen.
I de över förslaget avgivna yttrandena har bland annat uttalats den
meningen, att det borde stå lärjunge fritt att utöver de tre obligatoriska
tillvalsämnena ytterligare tillvälja ett eller annat ämne. För min del har
jag intet annat att erinra mot den sålunda föreslagna anordningen än att
dylikt utsträckt tillval må medgivas lärjunge först sedan lärarkollegiet
med hänsyn till lärjungens studieläggning samt hennes andliga och
kroppsliga utrustning finner sig kunna lämna sitt medgivande.

I fråga om de för skolans båda högsta klasser upptagna undervisningsämnena
hava vissa anmärkningar framställts. Sålunda har man med hänsyn
till det stora antalet ämnen, som där förekommer, uttalat farhågor
för att ett så stort antal skulle snarare befrämja splittring än samling i
arbetet och att dubbelläsning och tidsspillan skulle därav kunna föranledas.
Denna anmärkning synes mig bero på en missuppfattning av den av
de sakkunniga föreslagna anordningen. Enligt denna skulle undervisningen
för varje lärjunge inskränkas till högst 8 ämnen, av vilka tre skulle av
lärjungarna själva väljas inom en viss större krets av närmare uppgivna
ämnen. Det synes mig då svårt att förstå, att även om antalet av de ämnen,
bland vilka valet sålunda skulle ske, vore stort, detta skulle kunna
splittra arbetet eller vålla dubbelläsning eller tidsspillan. Snarare är det
väl så, att då den föreslagna omläggningen av undervisningen har till sitt
huvudsyfte att undervisningen må, i högre grad än hittills, kunna tillgodose
lärjungarnas individuella läggning och anlag, detta syfte befrämjas just
därigenom, att ett rikare urval av ämnen möjliggöres för lärjungarna.

Det har vidare förmenats, att det skulle bidraga till att förebygga splittring
i arbetet, ifall vissa av de på de sakkunnigas undervisningsplan upptagna
ämnena sammanfördes med varandra till ett enda ämne, så att t. ex.
hälsolära alltid förenades med biologi, ekonomilära med historia och samhällslära
o. s. v. Då jag i likhet med de sakkunniga anser det i hög grad
önskvärt, att varje kvinna på det åldersstadium det här gäller erhåller en
grundlig insikt såväl i personlig som i bostads- och samhällshygien samt
därtill får genomgå en teoretisk och praktisk kurs i hemsjukvård och
olycksfalls behandling, kan jag icke se annat än att denna angelägenhet
bäst befrämjas därigenom att ämnet hälsolära göres obligatoriskt och icke
förbindes med ämnet biologi. Det är ju uppenbart, att vid undervisningen

Knngl. Maj:ts proposition Nr 11(1.

i ämnet hälsolära vissa delar av biologien —-1, ex. människokroppens byggnad
och förrättningar — måste medtagas såsom förutsättningar, men detta
förhållande måste väl anses ligga i själva begreppet hälsolära, utan att sådant
behöver uttryckligen angivas genom att i ämnesrubriken upptaga
även ordet biologi. Erhåller ämnet hälsolära såsom fast läroämne beteckningen
”biologi och hälsolära” är att befara att huvudvikten vid undervisningen
i ämnet kan i vissa lärares händer komma att läggas så starkt på
biologien, att denna i själva verket därigenom tränger sig in som ett fast
ämne, inkräktande på det utrymme hälsoläran egentligen skulle erhållit.

Skulle någon lärjunge i de två övre klasserna önska i vidsträcktare mån
bedriva fortsatta biologiska studier, står utvägen att tillvälja ämnet biologi
henne öppen.

Vad nu sagts om ämnet hälsolära gäller i stort sett även det föreslagna
ämnet ekonomilära. I likhet med de sakkunniga håller jag för
önskvärt, att alla flickor erhålla någon kunskap i de allmännaste ekonomiska
lagarna. Kunskapen på detta område är — såsom de sakkunniga
anmärkt — tyvärr även hos dem, som åtnjutit högre skolundervisning,
ofta beklagligt ringa, och en ordnad, för alla gemensam undervisning i
dessa stycken måste därför sägas fylla ett bestämt behov. Man får icke
glömma, att en högst betydande del av vårt folks årliga inkomstbelopp i
själva verket förvaltas av landets husmödrar. Skulle nu ämnet ekonomilära
med nödvändighet sammanföras till ett ämne med ämnet historia och
samhällslära, kunde det befaras att det lätt nog komme att drunkna i det
stora mångomfattande ämnet. Det är givet att ämnet ekonomilära förutsätter
insikter både i historia och samhällslära; det är därför önskligt att,
såsom de sakkunniga föreslagit, lärarna i de olika hithörande ämnena
planlägga och anordna sin undervisning i samförstånd med varandra.

Såsom redan nämnts hava olika meningar yttrats i fråga om kristendomsämnets
förekomst på undervisningsplanen. De sakkunniga hava tänkt
sig, att detta ämne skulle vara obligatoriskt på det sätt, att lärjungarna
på det differentierade stadiet skulle under en timme i veckan deltaga i en
undervisning i ämnet, som bedrives huvudsakligen i form av föreläsningar,
diskussioner och samtal rörande betydelsefullare religiöst-sedliga
frågor. Därjämte skulle ämnet med två timmar i veckan ingå bland de
ämnen, som på förut angivet sätt skulle kunna tillväljas. Mot detta förslag
hava anmärkningar framställts, i det man ansett, att man med blott
en veckotimmes obligatorisk undervisning ej skulle kunna nå det syftemål,
man ville vinna med kristendomsundervisningen på ifrågavarande stadium.
Utan att i övrigt hava något att anmärka mot det läroinneliåll de sakkunniga
föreslagit skola ingå i kristendomsämnet, kan jag icke undertrycka
den farhågan, att den av de sakkunniga åt ämnet tillmätta tiden är
väl knapp. Jag anser fördenskull att ämnet bör upptagas såsom obligatoriskt
med två veckotimmar i varje klass även på det di fler ende -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rade stadiet. Under sådana förhållanden skulle ämnet givetvis ej ingå
bland de s. k. tillvalsämnena.

Slutligen har det från något håll uttalats tvekan om lämpligheten att
såsom tillvalsämne medtaga ämnet psykologi. I motsats härtill har
från många håll inom flickskolevärlden uttalats tillfredsställelse med att
de sakkunniga i likhet med skolkommissionen upptagit ämnet på flickskolans
undervisningsplan. Jag finner det anmärkningsvärt, att så ej långt
före detta skett vid våra flickskolor. Under det att de unga (i ämnena
geografi, biologi, fysik och kemi) erhållit en jämförelsevis ingående och
omfattande undervisning om den yttre naturen, har, med undantag av vad
religionsundervisningen kunnat i vissa fall meddela, människans eget inre
liv, själslivet, föga uppmärksammats. Jag anser det vara välbetänkt, att de
kvinnliga lärjungarna få, om de så önska, stifta bekantskap med det högre
själslivets psykologi med särskilt beaktande av sådana företeelser inom
hemlivet, samhällslivet och det allmänna kulturlivet, som med hänsyn till
den kvinnliga ungdomens ställning och uppgifter kunna påkalla psykologisk
belysning. Jag vill därför livligt tillstyrka det sålunda av de sakkunniga
föreslagna upptagandet av ämnet psykologi på flickskolans läroplan.

Vad beträffar de av de sakkunniga avfattade, i stadgeförslaget upptagna
anvisningar och råd i fråga om det inre arbetets bedrivande kan jag —
utan att nu inlåta mig på frågan om dessa böra hava sin plats i en kommande
stadga eller i form av anvisningar fogas till undervisningsplanen
för de kommunala flickskolorna — i allt väsentligt ansluta mig till de
principer, som de sakkunniga uttalat i berörda sammanhang. I synnerhet
synes det mig önskvärt, att den form av inre arbete, som föreslagits under
benämningen ”enskilt arbete”, måtte vinna det beaktande, det förtjänar såsom
en viktig hävstång för den eftersträvade omläggningen av skolans
inre arbete.

En annan form, under vilken man velat befrämja lärjungarnas utveckling,
erbjuder tydligen den utvidgning av ledigheten för idrott
och annan friluftsverksamhet, som föreslagits och som av de sakkunniga
upptagits även för de nu ifrågasatta läroanstalterna. I flera av de inkomna
yttrandena hava uttalats farhågor för att de föreslagna 15 dagarnas
ledighet för nämnda ändamål icke skulle för närvarande kunna fullt utnyttjas.
Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till det resultatet,
att antalet dagar icke hör inskränkas. Jag tillåter mig dock att i detta
sammanhang erinra om vad jag vid framläggande av förslag till omorganisation
av det högre skolväsendet i detta hänseende yttrade. Då jag vid
detta tillfälle uttalade mig för att 15 dagar under läsåret skulle användas
för främjande av lärjungarnas idrottsliv och friluftsverksamhet, förestavades
detta av den uppfattning, åt vilken även 1924 års skolsakkunniga
givit uttryck, att de ifrågasatta sysselsättningarna i det fria skulle kunna
utgöras ej blott av idrottsövningar utan även av längre vandringar, bio -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

logiska exkursioner och andra studieutflykter, friluftsarbete o. dyl. Jag
vidhåller vad jag då anförde och vill härtill blott foga det påpekandet, att
det naturligen är av allra största vikt, att berörda ledighet kommer att
så användas, att motvilja mot saken ej väckes. Jag finner det alltså vara
av stor betydelse, att sådana föreskrifter och anvisningar givas beträffande
ifrågavarande ledighet, att den i möjligaste mån anpassas efter olika
lokala och individuella förhållanden och icke stelnar i en schablonmässig
tillämpning.

5. Anknytning till gymnasiet.

I det föregående har jag berört frågan om den kommunala flickskolans
ändamål och i samband därmed angivit min mening i detta hänseende.
Nämnda fråga giver emellertid anledning till uppställandet av
det spörsmålet, vilken ställning i vårt skolsystem den kommunala flickskolan
bör intaga i förhållande till andra dit hörande skolformer. Jag
har redan omnämnt flickskolans ställning till folkskolan, och det återstår
således att något överväga flickskolans förhållande till det allmänna
läroverket, i främsta rummet till gymnasiet.

Denna fråga har upptagits till skärskådande av 1927 års skolsakkunniga,
vilka jämväl erinrat om vad i detta hänseende förevarit vid 1927
års riksdag. De sakkunniga anföra bland annat följande.

I samband med frågan om flickskolans ändamål hava de sakkunniga
ansett sig böra beröra ett spörsmål, som på grund av vid 1927 års riksdag
väckta motioner, 1:252 och 11:399, kommit under riksdagens omprövning.
I förstnämnda motion, med vilken den sistnämnda i avseende
på innebörden sammanfaller, yrkades, att högre läroverk för flickor i
första hand måtte omfatta en högre flickskola, så nära som möjligt överensstämmande
med de nuvarande flickskolorna, och ett därmed förbundet
gymnasium samt därjämte, där skäl därtill förelåge, en realskola. I anledning
härav anförde riksdagen i sin skrivelse nr 262 följande: »Även
om riksdagen finner vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken
av särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna planläggning
och inriktning närmast överensstämma med den nuvarande
högre flickskolan, har detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat
läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,
som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu
föreliggande spörsmål synes man knappast kunna underlåta att taga
hänsyn till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett
kommunalt flickskoleväsen, och riksdagen förutsätter därför, att motionerna
i nu avhandlade hänseende komma under bedömande i samband
med utarbetande av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor,
om vars framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande
kommer att göra hemställan. Under sådana förhållanden anser sig riksdagen
icke nu böra bifalla motionerna i fråga.»

Vad beträffar den sålunda väckta frågan om den högre flickskolans
kombinerande med vare sig realskola eller gymnasium, ställa sig de sakkunniga
principiellt tveksamma rörande lämpligheten av en dylik för -

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

ening, enär densamma, hur den än anordnas, näppeligen kan undgå att
förrycka arbetet inom de olika skolformerna och lägga vissa svårigheter
i vägen för uppnående av det syfte, som dessa skolformer hava att fylla.

Uppenbart är, att en skolform sådan som den högre flickskolan med ett
syfte, som är så starkt inriktat på den kvinnliga ungdomens utbildning
för husliga eller eljest praktiska syften, kräver, att undervisningen redan
från början i möjligaste män inställes på att tjäna dessa ändamål.
Skulle nu på någon av den högre flickskolans klasser inympas vare sig
eu realskollinje eller en gymnasielinje, är det uppenbart, att dessa linjer
för tillgodoseende av sina särskilda syften måste ställa vissa krav
på kursläggningen i flickskolans lägre klasser, krav, vilka kunna komma
att verka förryckande på skolans huvuduppgift. Nu är det väl sant,
att ekonomiska och andra förhållanden på vissa orter kunna, trots de
menliga verkningarna därav, komma att påkalla dylika kombinerade
skolformer. Men då det nu vid en nyorganisation av skolväsendet gäller
att se till att de skilda bildningsmål, som våra olika ungdomsskolor
hava att tjäna, i möjligaste mån ostört tillgodoses, synes det också de
sakkunniga önskvärt, att de olika skolformerna så vitt möjligt hållas
isär. Då numera genom andra skolformer så mångfaldiga möjligheter
öppnas för den kvinnliga ungdomen att nå fram till realexamen eller
studentexamen, är det av vikt, att den väg, som genom den kommunala
flickskolan vill föra denna ungdom till en efter kvinnans egenart speciellt
avsedd utbildning, i görligaste mån hålles fri från sidovägar, vilka
kunna innebära lockelser att ej fullfölja det ursprungligen eftersträvade
målet. Av det sagda torde framgå att de sakkunniga hålla för tjänligast,
att den kommunala flickskolan befrias från bihang av det ena eller andra
av de i det föregående antydda slagen eller, om så mera undantagsvis
på grund av tvingande lokala förhållanden ej skulle kunna ske, anordningar
måtte träffas för att vid en eventuell kombination av flickskola
och andra skolformer förebygga, att flickskolans kurser och arbete allt
för mycket förryckas. I överensstämmelse med denna sin ståndpunkt
hava de sakkunniga vid utarbetandet av undervisningsplaner för den
kommunala flickskolan tagit hänsyn uteslutande till denna skolas ändamål
och därav föranledda behov.

I några av de utlåtanden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, har
förevarande fråga berörts.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen yttrar angående de
sakkunnigas ståndpunkt i detta hänseende följande.

Centralstyrelsen delade de sakkunnigas mening, att flickskolan hade
sitt särskilda syfte, som icke finge förryckas genom anknytning till andra
högre skolformer. Å andra sidan funne styrelsen möjligt, att brist på
anknytning till gymnasium kunde föranleda, att flickorna för att tillförsäkra
sig möjligheten till fortsatta studier föredroge att söka inträde
i realskolan och sålunda ginge miste om den för flickorna mera avpassade
lärogången i flickskolan. Centralstyrelsen hade dock vid övervägande
av dessa förhållanden funnit, att en övergång från sexårig flickskola
ej kunde ske förrän efter fjärde klassen, ej heller senare på grund
av i femte klassen inträdande differentiering. Övergång från fjärde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

klassen till treårigt gymnasium skulle emellertid medföra, att kurserna
i flickskolans fyra första klasser måste bliva i huvudsak desamma som
i den fyraåriga realskolan, varigenom flickskolans lugnare arbetstakt
komme att försvinna och ersättas av den forcering, som enligt centralstyrelsens
mening alltid måste karakterisera den fyraåriga realskolan.
Vid övergång från sagda klass till fyraårigt gymnasiums första ring
bleve skoltiden för flickorna förlängd till 14 år. Om åter den kommunala
flickskolan gjordes sjuårig på fyraårig grundskola, syntes det centralstyrelsen
möjligt, att kurserna så anordnades, att övergång till fyraårigt
gymnasium kunde ske från femte klassen, varigenom studentexamen
skulle kunna nås på samma tid som den nu vid flickskolorna vanliga
eller 13 år.

Skolöverstyrelsen framhåller, att frågan om flickskolans ställning
inom skolsystemet måste anses vara av väsentlig betydelse.

Tidigare hade vid olika tillfällen, bland annat i många yttranden över
skolkommissionens betänkande, betonats angelägenheten aA- att ATid den
högre flickskolans organisation underlätta övergång till lämplig klass
till gymnasiet, eventuellt även till realskolan. Skolöverstyrelsen hade
jämväl i sitt yttrande över skolkommissionens betänkande framhållit, att
denna synpunkt så vitt möjligt borde vinna beaktande vid flickskolans
ordnande, och reservanterna inom överstyrelsen hade uttalat väsentligen
samma mening. 1924 års skolsakkunniga hade sökt underlätta öA-ergången
från flickskolan såväl till gymnasiet som till klass, i A''ilken realskolexamen
avlades, på det att även de flickor, som önskade avlägga
real- eller studentexamen, skulle kunna med fördel begagna sig aAT undervisningen
i den för den kvinnliga ungdomen särskilt tillrättalagda
skolan. I nu föreliggande betänkande gjordes gällande en från denna
uppfattning Amsentligen avvikande principiell ståndpunkt, i det att åtgärder
i berörda syfte synts varken lämpliga eller behövliga. De förmenades
lätt verka förryckande på flickskolans huvuduppgift, och numera funnes
eller komme snart att finnas mångfaldiga andra möjligheter för den
kvinnliga ungdomen att nå fram till real- eller studentexamen.

ÄAren om överstyrelsen ville till fullo instämma med de sakkunniga
däri, att flickskolan givetvis i första hand borde organiseras för sitt huvudsyfte,
syntes det överstyrelsen vara av stor ATikt, att skolan ej komme
att stå isolerad i förhållande till andra läroanstalter, och aA'' särskild betydelse
för skolans egen utveckling, att möjligheten till ordnad ÖATergång,
utan att skolans egentliga uppgift åsidosattes, bereddes från densamma
till gymnasiet genom en ändamålsenlig inriktning av kursplanerna. För
litet hänsynstagande i detta aA^seende komme otvivelaktigt att verka
återhållande på skolans rekrytering, därigenom att de flickor, vilka önskade
hålla gymnasievägen öppen, såge sig nödsakade att aArstå från de
fördelar, flickskolan kunde erbjuda i jämförelse med realskolan.

Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen nödAmndigt att upprätthålla
den grundsatsen, att undervisningen i flickskolan erhölle en
sådan läggning, att från skolans fjärde klass inträde utan komplettering
kunde vinnas i det fyraåriga gymnasiets första ring. Med hänsyn till
läroverksorganisationens, och icke minst de statliga flickläroverkens,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

Departe mentschefen -

Kungl. Mai ds proposition, Nr 116.

av 1927 års riksdag fastställda organisation syntes det vidare vara av
nöden, att undervisningsplanen för femte klassen i den kommunala flickskolans
teoretiska linje utformades med hänsynstagande till att enahanda
övergångsmöjligheter öppnades jämväl från nämnda klass till det treåriga
gymnasiets första ring. Sådana möjligheter kunde uppnås genom
lämpligt utnyttjande av tillvalsrätten i förening med en ändamålsenlig
inriktning av de skilda ämnenas lärokurser och syntes sålunda ej lägga
hinder i vägen för de anordningar i fråga om ämnesdifferentiering och
arbetets bedrivande, som överstyrelsen samtidigt förordade.

Slutligen har styrelsen för svenska stadsförbundet uttalat sig i fråga
om den kommunala flickskolans förhållande till gymnasiet och framhåller
därvid, bland annat, att den av de sakkunniga föreslagna flickskolan
på denna enligt styrelsens mening mycket väsentliga punkt uppvisade
en bestämd skillnad från de nuvarande privata flickskolorna.

De möjligheter, som enligt de sakkunnigas förmenande genom tillgängliga
skolformer öppnats för den kvinnliga ungdomen att nå fram till
realexamen eller studentexamen, bleve, säger styrelsen, mycket olika på
olika håll, och det syntes önskvärt, att föräldrarna bereddes tillfälle att,
när de så önskade, låta barnen taga de nämnda examina utan att därvid
av en kanske teoretiskt riktig organisationsform tvingas att underkasta
sig eljest opåkallade utgifter. Om i ett visst fall studentexamen kunde
uppnås genom undervisning några år i en kommunal flickskola i den
egna staden och sedan övergång till gymnasium i en annan stad, vore det
självfallet av stor ekonomisk betydelse för vederbörande föräldrar, om
dessa genom sättet för flickskolans anordnande tvingades att från början
sätta barnen i grannstadens skolor. För föräldrar, som av antipati
för samskolidén eller därför att de önskade en något lugnare arbetstakt
för flickorna under pubertetsåldern, så långt görligt ville anlita den
kommunala flickskolan för barn, som avsåges skola taga studentexamen,
vore det heller icke tillräckligt, att väg till studentexamen genom annan
skolform funnes att tillgå. Med den skarpa gräns, de sakkunniga uppdragit
mellan vägen till real- eller studentexamen å ena sidan och kommunala
flickskolan å den andra, bleve följden antingen att valet finge
ske på ett tidigare stadium än önskvärt vore eller att föräldrarna undveke
kommunala flickskolan för att under alla förhållanden hålla möjligheterna
öppna till en examen, som dock gåve åtminstone viss formell
kompetens. Om det kunde befaras att den bristande kontakten med andra
skolformer gjorde den föreslagna kommunala flickskolan mindre begärlig,
måste man självfallet på kommunalt håll ställa sig avvisande på
tanken att begära inrättandet av dylika skolor.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava olika meningar
framkommit angående möjligheten och lämpligheten att anordna en anknytning
mellan den kommunala flickskolan och det allmänna läroverket,
särskilt gymnasiet.

Sålunda hava de sakkunniga ställt sig principiellt avvisande till en sådan
tanke och därvid letts av den uppfattningen, att en skolform med ett
sådant syfte som den högre flickskolans kräver att undervisningen redan

Klingl. Maj:ts proposition Nr 116.

från början i möjligaste mån inställes på att tjäna detta syfte. Då numera
genom andra skolformer så mångfaldiga möjligheter öppnats för den
kvinnliga ungdomen att nå fram till realexamen eller studentexamen,
vore det av vikt, att den väg, som genom den kommunala flickskolan vill
föra denna ungdom till en efter kvinnans egenart speciellt avsedd utbildning,
i görligaste mån hålles fri från sidovägar, vilka kunna innebära
lockelser för lärjungarna att ej fullfölja det ursprungligen eftersträvade
målet. Skulle emellertid på grund av tvingande lokala förhållanden övergångsanordningar
icke kunna undvikas, betona de sakkunniga nödvändigheten
av att dessa måtte bliva sådana, att flickskolans kurser och arbete
därigenom ej allt för mycket förryckas.

Av dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, har flertalet
givit uttryck åt önskvärdheten av att anknytningsmöjligheter på ett eller
annat sätt komme till stånd mellan flickskolan och gymnasiet, på samma
gång som de betonat, att sådana anordningar icke finge förrycka skolans
arbete eller undanskymma dess huvudändamål. För anordnandet av särskilda
övergångar ha huvudsakligen anförts tre skäl. Man har ansett, att
det för åtskilliga av de flickor, som hade för avsikt att genomgå gymnasiet,
skulle vara en avgjord fördel att gå till gymnasiet den längre men
lugnare väg, som flickskolan erbjuder, i stället för den kortare men mera
påfrestande genom realskolan. Man har därjämte anfört, att i de fall då
på orten icke funnes något gymnasium, många föräldrar skulle, därest anknytningsmöjligheter
vore anordnade vid flickskolan, beredas fördelen att
kunna behålla harnen i hemmet så mycket längre och sålunda en kostnadsbesparing
åstadkommas. Det har slutligen framhållits att, ifall flickskolan
icke erbjöde några övergångsmöjligheter, detta skulle kunna medföra
att åtskilliga flickor, som icke från början bestämt sig för eller kunnat
bestämma sig för vilken av de båda vägarna: gymnasievägen eller
flickskolevägen de önskade gå, redan från början skulle giva realskolan,
som säkrare hölle möjligheterna öppna för det förra alternativet, företräde
framför flickskolan, varav åter skulle bliva eu följd, att på samma
gång som flickskolan allt mer avfolkades, en del flickor kastades in på en
studieväg, som de eljest icke skulle hava valt.

För min egen del kan jag icke finna annat än att de skäl, som sålunda
blivit anförda för anordnande av en anknytning mellan flickskolan och
gymnasiet, innehålla åtskilligt behjärtansvärt. För bedömande av denna
fråga synes det mig emellertid vara av betydelse att skilja mellan ett
mera generellt och ett mera individuellt sätt att ordna anknytningen i
fråga. Med det förra avses en anordning, som går ut på att — oavsett
om flera eller färre lärjungar ha för avsikt att övergå från den ena skolformen
till den andra — lärokurserna i den ena skolan för samtliga lärjungar
i en viss klass läggas så, att de svara mot kurserna i en viss klass
i den andra. Vid ett individuellt anknytningsförfarande åter erhålla de

52 Kungl. Maj. ts proposition Nr 116.

olika klassernas kurser den läggning, som påkallas av den ifrågavarande
skolformens eget slutmål, och blott för de lärjungar, som ha för avsikt att
övergå till en annan skola, träffas vissa lämpliga anpassningsanordningar
i fråga om lärokurserna.

Det är ju ingalunda ovanligt, att anknytningsmöjligheter av generell
art anordnas mellan olika skolformer. Så är fallet t. ex. med folkskolan
och realskolan. Enligt 1927 års riksdags beslut skall övergång kunna
ske från folkskolans fjärde klass till den femåriga realskolans första
klass samt från folkskolans sjätte klass till den fyraåriga realskolans första
klass. I detta fall är det emellertid den högre, mottagande skolan, realskolan,
som fått rätta sina kurser efter den lägre, avlämnande, folkskolan,
och icke tvärtom. Man har nämligen, och detta med all rätt,
varit mån om att icke folkskolans lärogång hän mot sitt självständiga
slutmål skulle styckas eller förryckas genom sidohänsyn, som i varje fall
endast kunde komma eu ringa del av lärjungarna till godo, nämligen dem,
som hade för avsikt att övergå till en högre skola. Med alldeles samma
rätt synas nu målsmännen för den högre flickskolan kunna kräva, att
icke heller denna skolas lärogång skall genom den ena sidohänsynen efter
den andra länkas ur sina banor för att efter avvikelser än åt det ena,
än åt det andra hållet äntligen söka sig fram till skolans egentliga huvudändamål.
Det synes mig nämligen uppenbart att, ifall flickskolans kurser
skola anordnas på det sättet, att fjärde klassens kurser generellt lämpas
efter det fyraåriga gymnasiets första ring och femte klassens efter det treåriga
gymnasiets första ring, det icke kan komma att återstå mycket av
den skola, som skulle haft till syfte att förverkliga den nuvarande flickskolans,
från realskolans avvikande bildningstyp.

För folkskolans vidkommande har, såsom jag nyss erinrat, saken blivit
ordnad på det sättet, att den högre skolans begynnelsekurser lämpats efter
folkskolans. Denna utväg står icke flickskolan till buds, enär den läroanstalt,
till vilken övergången från flickskolan skall ske — gymnasiet —
måste anlägga sina kurser ur helt andra synpunkter än dem, som hänsynen
till flickskolans kurser skulle göra önskvärda.

Till de betänkligheter, som nu anförts mot generella anordningar för
övergång från flickskolan till gymnasiet, kommer ytterligare följande.
Såsom motiv för upprättande av kommunala flickskolor har riksdagen,
såsom jag tidigare påpekat, uttryckligen anfört, att vid sidan av de studiemål,
som realskol- och studentexamina representerade, säkerligen även
för framtiden komme att fortbesta de mera allmänna bildningsmål, som i
vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna. När man nu med
hänsyn härtill skrider till verket att upprätta särskilda skolor för den
kvinnliga ungdomen, synes man givetvis höra få utgå ifrån såsom det
normala, att den ungdom, som kommer att begagna sig av skolans undervisning,
även kommer att kvarstanna i skolan tills dess slutmål uppnåtts.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Att under sådana omständigheter på icke mindre än två olika punkter (i
skolans fjärde och femte klasser) träffa generella anordningar, som skulle
vara ägnade att formligen inbjuda skolans lärjungar att avbryta sin skolgång
för att övergå till just den skolform, vid sidan av vilken riksdagen
funnit flickskolan vara behövlig, måste jag för min del beteckna som innebärande
en uppenbar motsägelse.

Slutligen synes man kunna befara att, därest inom Ilickskolan på icke
mindre än två särskilda ställen (och vid en eventuell femklassig sådan just
vid dess avslutning), övergångsvägar byggas från flickskolan till gymnasiet,
en allt för stor del av flickskolans lärjungar skall lockas att på
dessa vägar vandra över till gymnasiet och därmed också anledning gi\ as
till en ingalunda önskvärd »sugning» till studentexamen.

Av de skäl, som nu blivit anförda, finner jag mig förhindrad förorda,
att generella anordningar vidtagas för att åstadkomma anknytning mellan
flickskolan och gymnasiet. Då man torde vara berättigad att antaga,
att det stora flertalet lärjungar i flickskolorna kommer att fortsätta sin väg
till flickskolans slut och det sålunda endast blir ett mindretal, som ö\ ergår
till gymnasiet, synes mig flickskolans kurser böra få sin allmänna
läggning bestämd av vad som kräves för uppnåendet av flickskolans eget
mål. Vid sidan härav synas mig emellertid för de flickor, som önska övergå
till gymnasiet, utan större svårighet lämpliga individuella övergångsanordningar
kunna läggas till rätta. Jag har tänkt mig dessa på följande
sätt. De flickor, som hava för avsikt att från fjärde klassen i flickskolans
sexåriga lärokurs, respektive femte klassen i dess sjuåriga övergå till det
fyraåriga gymnasiets första ring, skola vid flyttningen till nämnda fjärde,
respektive femte klass giva detta tillkänna för skolans rektor, som dä hai
att sörja för att i de undervisningsämnen, i vilka en omläggning erfordras
för att vinna anknytning till gymnasiets begynnelsekurser, en sådan omläggning
kommer till stånd i samband med den ordinarie undervisningen i
ämnet. Gäller det t. ex. ämnet matematik, synes saken kunna ordnas så, att
de tilläggskurser eller i övrigt ändrade kurser, som erfordras för de flickor,
vilka ämna övergå till gymnasiet, genomgås under någon viss därför anslagen
del av de ordinarie matematiktimmarna. En dylik samtidig undervisning
av olika lärjungegrupper har länge förekommit i många av våra
skolor och torde stå i god överensstämmelse med de nu aktuella försöken att
bereda större utrymme vid undervisningen åt lärjungarnas arbete på egen
hand. För de flickor, som från femte klassen i sexårig lärokurs, respektive
från sjätte klassen i sjuårig önska övergå till det treåriga gymnasiets första
ring, torde möjlighet till omedelbar övergång kunna åvägabringas så
mycket lättare, som enligt det föreliggande förslaget en ganska stor frihet
i fråga om ämnesval skall äga rum i nämnda klass. Nu ifrågavarande
flickor anmäla vid flyttningen till femte resp. sjätte klassen hos skolans
rektor sin avsikt att övergå till gymnasiet, varefter rektor lämnar dem

1. Styrelse.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

nödiga anvisningar och råd angående de ämnen och kurser, som de för sitt
syfte hava att välja, samt vidtager de åtgärder i övrigt, som kunna underlätta
nämnda övergång.

Ordnas anknytningen mellan flickskolan och gymnasiet på det sätt, jag
nu föreslagit, kommer för de flickor, som önska övergå från flickskolan
till gymnasiet, vägen härför att underlättas, på samma gång som skolans
normala lärogång blir obruten för den del av skolans lärjungar, som önska
fullständigt genomgå flickskolan och alltså söka uppnå flickskolans eget
studiemål.

Av vad jag tidigare yttrat angående det allmänna förhållandet emellan
flickskolan och realskolan liksom ock av vad jag i det föregående andragit
emot en generell anknytning till annan skola, torde framgå, att jag finner
mig böra bestämt motsätta mig tanken på tillrättaläggandet av någon
vare sig individuell eller generell anknytning från flickskolans sida till
realskolan.

6. Skolans ledning och arbetskrafter.

De sakkunniga hava, såsom jag i det föregående omnämnt, framhållit,
att deras utredningsarbete åsyftat att med den kommunala mellanskolan
som förebild i bland annat ekonomiskt-administrativt hänseende utforma
den skoltyp, som skulle utgöras av de ifrågasatta kommunala
flickskolorna. De bestämmelser i fråga om ledningen av flickskolorna
och dessa skolors lärarkrafter, som föreslagits av de sakkunniga, äro därför
i allt väsentligt överensstämmande med dem, som gälla för de kommunala
mellanskolorna. I vissa fall åter hava de sakkunniga föreslagit
avvikelser, som ansetts behövliga och lämpliga, och jag torde därför i det
följande böra lämna en redogörelse för sakkunnigförslaget i nu ifrågavarande
hänseenden samt för de uttalanden, som i de avgivna utlåtandena
gjorts i avseende därå. De spörsmål, som jag sålunda kommer att närmare
beröra, gälla 1) styrelse, 2) lärarkrafter, 3) behörighet till ordinarie
lärartjänst, 4) rektors och lärares tillsättning samt 5) undervisningsskyldighet.

För varje skola skulle finnas en styrelse, vilken enligt de sakkunnigas
förslag (§ 6) skulle bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom
av skolans rektor och biträdande föreståndarinna, därest sådan är
anställd vid skolan. I styrelsen skulle finnas minst tre kvinnliga ledamöter.
Av suppleanterna skulle minst två vara kvinnliga, De sakkunnigas
förslag i fråga om de kvinnliga ledamöternas antal har motiverats av den
omständigheten, att de kommunala flickskolorna vore avsedda endast för
kvinnliga lärjungar.

Centralstyrelsen för flick- och samskolef öreningen anser, att antalet
valda kvinnliga medlemmar i skolstyrelsen ej borde fixeras såsom skett,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

då genom en sådan bestämmelse möjligheten att få lämpliga personel i
styrelsen skulle kunna försvåras; dock borde i styrelsen utom kvinnlig
rektor eller biträdande föreståndarinna alltid finnas minst en kvinnlig
ledamot samt en kvinnlig suppleant. __ . .

Skolöverstyrelsen uttalar i detta hänseende såsom sin mening, att kravet
på antalet kvinnliga ledamöter i skolstyrelsen syntes vara onödigt
vittgående. Överstyrelsen ansåge det vara tillräckligt att föreskriv a, att
i styrelsen skulle finnas minst två kvinnliga ledamöter samt att minst en
suppleant skulle vara kvinna.

Med utgångspunkt ifrån att de kommunala flickskolorna skulle i tillämpliga
delar erhålla en ställning i administrativt avseende, som stode i överensstämmelse
med de kommunala mellanskolornas, hava de sakkunniga i
allt väsentligt anpassat sitt förslag till kommunal styrelse för förstnämnda
skolor efter motsvarande bestämmelser i stadgan för de kommunala mellanskolorna
och utom vissa smärre jämkningar endast förordat sådana
ändringar, som stå i samband med den omständigheten, att de kommunala
flickskolorna äro avsedda uteslutande för kvinnliga lärjungar.

Emellertid hava avvikande meningar gjort sig gällande i fråga om de
sakkunnigas förslag angående antalet kvinnliga medlemmar i styrelsen,
i det man dels funnit kravet på minst tre kvinnliga ledamöter med minst
två kvinnliga suppleanter vara alltför vittgående, dels ansett, att en sålunda
fastslagen proportion skulle försvåra möjligheten att för styrelseuppdrag
förvärva lämpliga personer.

Jag finner de gjorda erinringarna i viss mån berättigade. De speciellt
kvinnliga intressena komma nämligen att bliva tillgodosedda i styrelsen
redan genom närvaron av den kvinnliga rektorn eller, där rektorsbefattningens
innehavare är manlig, biträdande föreståndarinnan, och en större
rörelsefrihet vid valet av ledamöter kan icke vara annat än till gagn. Jag
anser därför tillräckligt att det föreskrives, att i styrelsen skola finnas
minst två kvinnliga ledamöter med minst en kvinnlig suppleant. Då det
endast gäller att uppställa en minimifordran, som de väljande äro oförhindrade
att överskrida, erhålles härigenom önskvärd frihet att utse det
antal kvinnliga ledamöter, som på de särskilda orterna och med hänsyn
till de lokala förhållandena befinnes lämpligast.

I fråga om lärarkrafter föreslå de sakkunniga 32 mom. 1), att vid
kommunal flickskola skulle vara anställda: vid sexårig skola rektor och
minst fem ordinarie ämneslärare samt vid femårig skola rektor och minst
fyra ordinarie ämneslärare. I den mån så erfordrades, skulle dessutom
vara anställda extra ordinarie lärare ävensom nödigt antal timlärare. Som
lärare skulle (§ 32 mom. 2) kunna anställas såväl kvinnor som män, dock
att vid varje skola antalet kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar
av hela antalet lärare.

Departe entschefen -

2. Lärarkrafter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

I sin motivering till stadgeförslaget yttra de sakkunniga i nu angivna
hänseenden huvudsakligen följande.

I § 32 mom. 1 angives att utom de ordinarie ämneslärarna, varmed, såsom
av § 33 i stadgan närmare framgår, avses innehavare av tjänst i teoretiska
ämnen, eventuellt med tillägg av något praktiskt ämne eller övningsämne,
skola, i den mån så erfordras, vara anställda extra ordinarie
lärare samt nödigt antal timlärare. Att de sakkunniga här ej nämnt även
övningslärare beror därpå, att de sakkunniga förutsatt, att i likhet med
förhållandet vid de kommunala mellanskolorna inga i vanlig bemärkelse
ordinarie övningslärare skulle vara anställda. Då de alltså i avseende
på anställningsförhållandena äro att likställa med timlärare, hava de sakkunniga
ej ansett erforderligt att särskilt nämna dem.

Emellertid hade det på grund av det värde, som de praktiska ämnena
och övningsämnena hava, och den betydelsefulla ställning de skulle intaga
vid nu ifrågavarande skolor, varit synnerligen önskvärt, att de sakkunniga
kunnat föreslå anställandet av ordinarie lärare även i dessa båda
slag av ämnen. Men då detta spörsmål endast utgör ett moment i ett komplex
av likartade frågor, hava de sakkunniga ej ansett sig höra föregripa
den utredning, som torde vara erforderlig, innan definitivt beslut fattas.
De sakkunniga kunna likväl icke underlåta att framhålla angelägenheten
av att dessa frågor erhålla eu snar lösning.

De sakkunniga vilja emellertid erinra om att man genom införande av
eu bestämmelse liknande den, som finnes beträffande t. ex. lärare i slöjd
vid folkskolor — kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag
för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild
slöjdskola, § 7 -- kan göra det möjligt för ett skolområde att bereda
lärare i praktiska undervisningsämnen ocli i övningsämnen en lastare
ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende ävensom pensionsrätt i statens
pensionsanstalt.

I mom. 2 har föreskrivits att vid varje skola antalet kvinnliga lärare skall
vara minst två tredjedelar av hela antalet lärare. Anledningen härtill är
givetvis önskan att under alla förhållanden garantera, att kvinnliga lärare
i önskvärd utsträckning bliva anställda vid dessa uteslutande för flickor
avsedda skolor.

De sakkunniga föreslå vidare (§ 33 mom. 2), att skolstyrelsen vid förening
av ämnen för ledig ämneslärartjänst skulle för tjänsten bestämma
två eller tre av de i undervisningsplanen upptagna teoretiska ämnena,
som på grund av sin inbördes samhörighet lämpligen borde förenas, dock
att i tjänst, där sådant ansåges för skolan ändamålsenligt, skulle kunna
ingå i stället för ett av de teoretiska ämnena ett praktiskt undervisningsämne
eller övningsämne. I sistnämnda båda fall skulle, innan tjänsten
kungjordes ledig, beslutet underställas skolöverstyrelsens prövning.

Till stöd för det tillvägagångssätt, som de sakkunniga här förordat, liava
de sakkunniga under hänvisning till skolöverstyrelsens i skrivelse den 30
december 1922 gjorda framställning därom, att beslut om ledigförklarande
skulle, därest det innefattade förening av läro- och övningsämne,
innan tjänsten kungjordes ledig, underställas överstyrelsens prövning,

Kung1. Maj:ts proposition Nr 116.

åberopat de erfarenheter, som blivit gjorda i fråga om motsvarande förhållanden
vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor, vid vilka
läroanstalter en dylik anordning ansetts påkallad. I samband härmed hava
de sakkunniga erinrat därom, att skolöverstyrelsen den 4 januari 1927 hos
Kungl. Maj:t gjort framställning om utredning angående förändrade anställningsförhållanden
för övningslärarna vid allmänna läroverk, kommunala
mellanskolor och högre folkskolor i syfte förnämligast att genom
förening av flera tjänster antingen vid läroanstalter av sagda slag eller
i annan anställning bereda dessa lärare skälig bärgning. De synpunkter,
som i denna framställning gjorts gällande, äga giltighet även beträffande
motsvarande befattningar vid de kommunala flickskolorna.

Beträffande vissa av de förslag, för vilka jag nu redogjort, hava uttalanden
gjorts från olika håll.

Rektor vid högre lärarinneseminariet har framhållit att genom antagandet
av de sakkunnigas förslag i avseende på övningslärarnas anställningsförhållanden
dessa lärares ställning skulle bliva väsentligen
försämrad i jämförelse med nuvarande förhållanden i de enskilda flickskolorna,
samt vidare anfört, att enligt hans mening vid varje sexklassig
kommunal flickskola ordinarie övningslärare borde tillsättas i teckning,
nvusik, handarbete, gymnastik och hushållsgöromål liksom även vid varje
femklassig sådan skola, som hade parallellavdelningar. Åtgärder borde
därjämte vidtagas för att bereda övningslärare tillfälle att förena tjänster
vid olika slag av skolor inom samma skolområde.

Biträdande föreståndarinnan för statens skolköksseminarium och hushållsskola
har påpekat, att kombinationen av teoretiskt och praktiskt läroämne
givetvis vore tänkbar men förutsatte med nödvändighet fackutbildning
även i det praktiska ämne, som avsåges.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen berör även denna
fråga.

Med framhållande att ämneslärarinnornas vid de kommunala flickskolorna
rättsliga ställning enligt de sakkunnigas förslag bleve avsevärt
bättre än vid de privata flickskolorna, påpekar styrelsen, att däremot övningslärarinnornas
ställning bleve i flera avseenden försämrad. De sakkunniga
hade ej ansett sig kunna räkna övningslärarinnorna bland de
ordinarie och hade därför för ifrågavarande lärarinnor föreslagit varken
ålderstillägg, avlöning under sjukdom eller pensionsrätt. Ej heller gåves
dem samma ställning i kollegiet som ämneslärarinnorna — allt förmåner,
som de nu hade i den privata flickskolan. Då övningsämnena i denna nya
skolform komme att åtnjuta en ännu mera framskjuten ställning än i de
privata skolorna, ansåge centralstyrelsen, att representanterna för dessa
ämnen i de kommunala flickskolorna borde komma att åtnjuta minst
samma förmåner som hittills i de privata flickskolorna.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening i en till
Kungl. Maj:t ingiven och till skolöverstyrelsen överlämnad skrift, med
starkt betonande av de praktiska ämnenas vikt. uttryckt det önskemål,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

att ordinarie lärare xnåtte anställas även i praktiska ämnen och i övningsämnen,
samt betonat angelägenheten av en snabb utredning av detta spörsmål
för dess snara lösning.

Skolöverstyrelsen, som anser nu berörda spörsmål vara särdeles betydelsefullt,
erinrar om att här ifrågavarande skolform vore till det yttre
mer omfattande än den kommunala mellanskolan, att i den nya skolformen
praktiska ämnen och övningsämnen skulle komma att spela större
roll än i något hittillsvarande slag av allmänbildande skolor och att vid
statens sexklassiga real- och samskolor kunnat anställas ordinarie lärare
i övningsämnen.

Det vore enligt överstyrelsens uppfattning särdeles angeläget både för
undervisningen och vederbörande lärare, att så kunde ske i största möjliga
utsträckning även vid den kommunala flickskolan. Med erinran om
den av de sakkunniga omnämnda, av överstyrelsen den 4 januari 1927
gjorda framställningen om utredning av förändrade anställningsförhållanden
för övningslärarna vid vissa slag av undervisningsanstalter, framhåller
överstyrelsen önskvärdheten av att hithörande frågor snarast måtte
utredas för åvägabringande av en lösning.

Beträffande de sakkunnigas förslag till föreskrift i fråga om antalet
kvinnliga lärare funne överstyrelsen en så vittgående bestämmelse dels
vara i och för sig obehövlig, dels innebära ett väl starkt intrång på den
frihet, som borde tillkomma vederbörande kommun att ordna hithörande
förhållanden. Överstyrelsen ville erinra om att motsvarande bestämmelser
beträffande de kommunala mellanskolorna vore vida mindre restriktiva,
i det de föreskreve, att vid skola, däri gossar undervisades, skulle
finnas minst eu manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, däri flickor
undervisades, minst en kvinnlig ämneslärare. Enligt överstyrelsens mening
skulle det beträffande den kommunala flickskolan vara tillräckligt
och lämpligast att stadga, att vid varje skola antalet kvinnliga lärare
skulle utgöra minst två.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, som jag förut nämnt, vid kommunal
flickskola finnas manlig eller kvinnlig rektor. Hade skolan manlig
rektor, skulle biträdande föreståndarinna anställas.

I sitt utlåtande har rektor vid högre lärarinneseminariet med instämmande
av biträdande föreståndarinnorna vid seminariet anfört rörande
denna punkt, att det borde stadgas, att när en större skola hade kvinnlig
rektor, denna skulle vid sin sida hava ett biträde — vare sig biträdande
rektor eller föreståndarinna — som övertoge viss del av göromålen
och därför hade lämplig nedsättning i sin undervisningsskyldighet. Frågan
om rätt att i förevarande fall förordna sådant biträde borde emellertid
underställas skolöverstyrelsen.

Departe- När de sakkunniga beräkna, att vid kommunal flickskola skulle vara

mentschefen. anställda rektor och ett visst antal ordinarie ämneslärare, vid sexårig
skola minst fem och vid femårig minst fyra, utgå de ifrån den förutsättningen,
att rektor icke såsom vid kommunal mellanskola nödvändigt -

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 59

vis skulle förordnas bland de vid samma skola anställda ordinarie ämneslärarna
utan kunna utses bland lärare från andra skolor och andra skolformer,
varigenom rektorsbefattningarna, liksom vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter, skulle bliva fristående tjänster.

Då jag emellertid, såsom i annat sammanhang (sid. 67 f.) kommer att
närmare utvecklas, icke för närvarande finner mig kunna biträda sistnämnda
förslag utan anser överensstämmelse med förhållandena vid de
kommunala mellanskolorna tillsvidare böra iakttagas i fråga om rektors
tillsättning, blir följden givetvis av den sålunda ändrade förutsättningen,
att skolorna till ersättning för den bortfallna, fristående rektorsbefattningen
erhålla en ordinarie ämneslärartjänst. På grund härav och
med hänsyn till den omständigheten, att varje skola skulle omfatta sjuårig
lärokurs, kommer behovet av ordinarie lärare att i regel uppgå till
minst sju. Jag förordar därför en ändring i sådant syfte i de sakkunnigas
förslag. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att för skola med fristående
såväl sjuårig som sexårig lärokurs hade bort föreskrivas ett större
antal ordinarie ämneslärare, men då man tills vidare saknar möjlighet att
bedöma, huru den föreslagna organisationen kan komma att utveckla sig,
och då det i varje fall står kommunen fritt att överskrida minimiantalet,
torde vara lämpligast att stanna vid nämnda antal. Dessutom får jag
erinra om att i de fall, då endast praktisk linje å det differentierade stadiet
upprättas, behovet av ordinarie lärare lärer kunna minskas till minst sex.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag, att vid varje skola antalet
kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av hela antalet lärare,
har mot detsamma i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet framhållits,
att, denna bestämmelse dels vore alltför vittgående, dels ock kunde
verka Underligt för kommunerna vid ordnandet av hithörande förhållanden.
I fråga om den därvid gjorda jämförelsen med proportionen mellan
manliga och kvinnliga lärare vid de kommunala mellanskolorna bör likvisst
icke förbises, att dessa i regeln äro samskolor, under det att de kommunala
flickskolorna äro avsedda endast för kvinnliga lärjungar. Då det
emellertid här endast gäller att fastställa ett minimum och då en ökad
rörelsefrihet, här liksom i fråga om styrelsens sammansättning, måhända
kan vara gagnelig, anser jag mig kunna förorda, att minst hälften av or
dinarie antalet lärare skall utgöras av kvinnor.

Beträffande åter det från ett håll framkomna önskemålet, att vid större
skolor skulle anställas ett biträde, biträdande rektor eller föreståndarinna,
även i de fall, då skolan hade kvinnlig rektor, finner jag frågan om
en dylik anordning kunna tills vidare anstå, enär det ännu är omöjligt
att bedöma, huruvida skolor av detta slag komma att bliva av större omfattning.

Från flera håll hava erinringar blivit framställda mot de sakkunnigas
förslag, att lärare i praktiska ämnen och övningsämnen — med visst par -

Behörighet
till ordinarie

lärartjänst.

60 Kungt. Maj:ts proposition Nr 116.

tiellt undantag, nämligen vid förening av sådant ämne med teoretiska ämnen
i ledig tjänst — icke skulle kunna anställas som ordinarie lärare med
därav följande pensionsrätt m. m. utan endast som timlärare. I likhet
med de sakkunniga skulle jag ansett synnerligen önskvärt, om ordinarie
anställning kunnat beredas nämnda lärare men finner denna fråga
förknippad med så många och svårlösta spörsmål, att jag för närvarande
måste avstå från att tillstyrka ett beslut i sådan riktning. Under hänvisning
till vad de sakkunniga i övrigt i denna angelägenhet anfört får
jag särskilt framhålla, att frågan om dessa lärares ställning i varje
fall så nära sammanhänger med motsvarande spörsmål vid andra kommunala
skolformer, att dess lösgörande från dessa icke är tillrådligt.

Emellertid kan icke förnekas, att ställningen blir särskilt svårartad för
de lärarinnor i dylika ämnen, som vid högre flickskolors ombildning till
kommunala flickskolor nödgas utbyta sin ordinarie befattning mot anställning
som timlärare. För att såvitt möjligt mildra svårigheterna i detta
hänseende kunde man enligt min mening tänka sig åtgärder av olika slag,
exempelvis framställning i särskilt ömmande fall till riksdagen i fråga om
sådan lärarinnas pensionering m. in. eller frivilligt inskridande från kommunernas
sida. Det bör härvid framhållas, att, i likhet med vad som gäller
i fråga om de kommunala mellanskolorna, de för lärarpersonalen angivna
lönebeloppen endast utgöra den minimiavlöning, vartill denna personal
är berättigad. I liknande syfte får jag vidare erinra om vad de sakkunniga
föreslagit under hänvisning till kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572)
angående statsbidrag i slöjd vid vissa skolor, varigenom möjlighet skulle
kunna beredas lärare i praktiska ämnen och övningsämnen att erhålla
en fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende ävensom pensionsrätt.

Av det sagda torde framgå att dessa frågor äro av betydelse för flera
olika slag av skolor och därför äro i behov av en omfattande och grundlig
utredning, som icke nu kan föregripas genom ett beslut om förevarande
skolforms lärare. Jag anser mig alltså i detta hänseende böra biträda de
sakkunnigas förslag, på samma gång jag livligt understryker önskvärdheten
av att den erforderliga utredningen snarast måtte komma till stånd.

Det förslag till bestämmelser rörande behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid kommunal flickskola, som framlagts av de sakkunniga
(§ 35), skiljer sig endast i ett par avseenden från de i sådant hänseende för
kommunala mellanskolor gällande föreskrifterna.

De sakkunniga framhålla, att de infört ett moment, upptagande den fordran
på sökande till lärarbefattning, att den sökande skulle äga grundlig
insikt i de till tjänsten hörande ämnena. En dylik föreskrift, som återfunnes
i läroverksstadgan, vore här behövlig med hänsyn därtill, att eu

Kängl. Maj:ts proposition Nr 116.

allmän behörighetsförklaring av den art, som förekomme i fråga om de
kommunala mellanskolorna och som även torde komma att meddelas beträffande
de kommunala flickskolorna, icke lämnade nödig garanti för att
den sålunda behörighetsförklarade läraren vore tillräckligt kvalificerad
för att undervisa i vart och ett av de ämnen, som kunde förekomma i de
olika tjänsterna,

De sakkunniga påpeka vidare, att i mom. 6 b) angåves fordran på vissa
studier i »ämnen tillhörande kommunala flickskolans ämneskrets som
villkor för lärarkompetens. Det vore tydligt, att denna formulering, som
återfunnes även i fråga om den kommunala mellanskolan, på grund av flickskolans
natur och av de sakkunniga föreslagna organisation måste få en vidare
syftning än beträffande mellanskolan, i det att den avsåge även praktiska
undervisningsämnen. På grund härav skulle det givetvis rent formellt
sett kunna inträffa, att en person, som exempelvis avlagt folkskollärarexamen
och sedan idkat »fortsatta, väl vitsordade studier» i två rent praktiska
ämnen såsom sömnad och vävning, bleve förklarad behörig till lärartjänst
vid kommunal flickskola. En lärare med endast dylik utbildning
kunde emellertid näppeligen förutsättas vara lämpad att på detta stadium
handhava undervisning i teoretiska ämnen, men en sådan eventualitet
syntes vara förebyggd genom den åt mom. 5 i förevarande paragraf
uppställda fordran på grundliga insikter i ämnet.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framhåller, att för
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal flickskola syntes
böra stadgas samma villkor som för motsvarande tjänst vid allmänt
läroverk.

Skolöverstyrelsen erinrar, att genom de sakkunnigas förslag i avseende
på vinnande av behörighet till ämneslärartjänst vid de kommunala
flickskolorna bibehölles den möjlighet, som för närvarande förefunnes i
fråga om de kommunala mellanskolorna att, utom på de båda ordinarie
vägarna genom akademisk examen jämte provår samt genomgång av
högre lärarinneseminarium, vinna behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
genom särskild behörighetsförklaring, som kunde meddelas efter
växlande förutsättningar av i huvudsak två olika slag. Den fyrdubbla
behörighet, som således förekomme vid de kommunala mellanskolorna,
hade sin historiska förklaring till stor del i det förhållandet, att dessa sko
lor under den tidigare delen av sin tillvaro hade eller kunde befaras fä
svårt att rekrytera sina lärarkårer med uteslutande sådana lärarkrafter,
som vunnit behörighet på någondera av de båda i första rummet nämnda
vägarna. Numera hade förhållandena i berörda avseende väsentligen ändrats,
så att det snarare rådde överflöd på fullt utbildade lärare och lärarinnor.
Under sådana omständigheter kunde det knappast vara riktigt
att för dessa lärarkrafter, som underkastat sig den mera mödosamma vägen
till full lärarutbildning, försvåra konkurrensen om anställningsmöjligheterna.
Detta gällde särskilt, när det nu vore fråga om tillskapandet
av en ny skolform, som komme att sträcka sig över ett något högre skolstadium
än den kommunala mellanskolan och i vissa avseenden säkerligen
komme att ställa större krav på lärarnas utbildning än denna skola. Med
hänsyn till angivna förhållanden syntes det varken behövligt eller med
avseende på upprätthållande av undervisningens kvalitet vid de kommunala
flickskolorna ändamålsenligt att för dessa skolors del bibehålla bestämmelserna
om möjlighet att vinna behörighet till ämneslärartjänst vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

sidan av de normala studievägarna, överstyrelsen ville på här antydda
skäl förorda, att de nu ifrågavarande möjligheterna till erhållande av dylik
behörighet måtte utgå nr stadgan. Detta komme givetvis ej att utesluta
möjligheten, att i individuella undantagsfall sådan behörighet kunde
förvärvas genom dispens, men den möjligheten syntes varken behöva
eller höra särskilt omnämnas i stadgan.

En särskild kompetensfråga har i vissa uttalanden över de sakkunnigas
förslag i nu förevarande hänseende berörts, nämligen frågan om kompetens
hos lärare i praktiska ämnen och hos övningslärare.

De sakkunniga hava, såsom framgår av det föregående, ansett sig kunna
upptaga endast ämneslärare som ordinarie lärare vid de kommunala flickskolorna
och hava därvid med ämneslärare avsett endast innehavare av
tjänst i teoretiska ämnen, eventuellt med tillägg av något praktiskt ämne
eller övningsämne. Lärare enbart i praktiska ämnen och övningsämnen
skulle alltså, som nämnts, anställas som extra ordinarie lärare eller timlärare.
Ej heller hava de sakkunniga intagit några bestämmelser om kompetens
för lärare enhart i praktiska ämnen eller för övningslärare utan
allenast föreslagit, att extra ordinarie lärares, timlärares och vikaries
kompetens skulle prövas av skolans styrelse, sedan rektor avgivit yttrande.
Styrelsen borde enligt stadgeförslaget tillse, att så vitt möjligt till
sådan lärare endast förordnades den, som vore fullt förtrogen med de ämnen,
i vilka han skulle undervisa, och som ägde erforderliga insikter rörande
uppfostran och undervisning samt nödig undervisningsskicklighet.
Dessutom skulle styrelsen enligt samma förslag vara skyldig att ställa sig
till efterrättelse de erinringar, vartill skolöverstyrelsen kunde finna sig
föranlåten med hänsyn till lärarnas lämplighet och kompetens.

Angående detta spörsmål anför centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening
i förut omförmälda skrift, att bestämda kompetensfordringar
borde uppställas för dem, som undervisade i praktiska ämnen och
övningsämnen. Om övningslärartjänst kombinerades med lärartjänstgöring
i teoretiska ämnen, borde fordringarna på fackutbildning i övningsämnet
i intet fall eftersättas.

Vidare bär biträdande föreståndarinnan för statens skolköksseminarium
och hushållsskola — under påpekande att enligt de sakkunnigas förslag
ingen kompetens föreskrivits för undervisning i praktiska ämnen utan
att lärare i dessa ämnen skulle förordnas och kompetensen prövas av skolstyrelsen
— anmärkt, att detta innebure eu försämring i jämförelse med
nuvarande förhållanden vid högre flickskolor, där för lönetursrätt fordrades
genomgång av en av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs.

Skolöverstyrelsen slutligen anmärker, att bristen på kompetenshestämrnelser
för lärare i praktiska ämnen, så vitt överstyrelsen förstode, sammanhängde
därmed, att man åtminstone tillsvidare här räknat endast med
timlärare. I den mån det bleve möjligt att övergå till ordinarie eller mera
fast anställda lärare i de praktiska ämnena och övningsämnena, torde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

nämnda brist bliva undanröjd. I övrigt ville överstyrelsen framhålla, att
överstyrelsen, som skulle erhålla meddelande om varje lärarförordnande,
vore i tillfälle att övervaka, att fordringarna på vederbörande lärares kompetens
i möjligaste mån upprätthölles.

I fråga om de sakkunnigas förslag rörande behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst, vilket med undantag för ett par ändringar, mot vilka
inga erinringar gjorts, överensstämma med motsvarande stadganden för
de kommunala mellanskolorna, har anmärkts, att medgivandet av dylik
kompetens åt sökande, som ej avlagt vederbörlig akademisk examen med
åtföljande provår eller genomgått högre lärarinneseminarium, vore för
de kommunala flickskolornas vidkommande varken behövligt eller ändamålsenligt.

Vid detta spörsmåls bedömande är det emellertid enligt min mening
lämpligt att något mera betrakta de kommunala mellanskolornas kompetensfråga
i dess historiska utveckling, som visar, att den behörighet, vilken
medgivits vid sidan av de normala studievägarna, kommit till stånd icke
uteslutande på grund av brist på lärare under den tidigare delen av
skolornas tillvaro. Dessa skolor hava nämligen i regeln vuxit fram
ur enskilda läroanstalter och högre folkskolor, vid vilkas övergång till
kommunala mellanskolor det varit av vikt att kunna vid dem behålla
förtjänta, ehuru ej formellt kompetenta, lärare, som varit förtrogna med
deras förhållanden och därföre i stånd att verksamt biträda vid deras inlemmande
i den nya skolformen. Med tiden har man kunnat förfara allt
strängare med sökande av denna art, men kvar står dock det faktum, att
åtskilliga av dessa lärare varit av verkligt värde för skolornas utveckling.
Härtill kommer att då den kommunala mellanskolan bygger omedelbart
på avslutad folkskola, det måste anses värdefullt att bland mellanskolans
lärare finnas även sådana, som äga en personligen vunnen
erfarenhet av folkskolans arbete, efter vars resultat mellanskolan har att
anpassa sitt begynnelsearbete. Erfarenheten har också visat, att den möjlighet
till ett friare urval av lärare, som härigenom stått öppen, i stort
sett varit till nytta.

På enahanda sätt bör enligt min mening förfaras med de kommunala
flickskolorna och detta så mycket hellre som vid de nuvarande högre
flickskolorna finnes ett ej ringa antal lärarinnor med liknande, ofullständig
kompetens, vilka vid dessa skolors ombildning till kommunala icke
utan vidare böra avvisas.

Skulle i vissa avseenden en revision av dessa förhållanden visa sig påkallad,
bör en sådan lämpligen verkställas i samband med en liknande
revision av bestämmelserna för de kommunala mellanskolorna.

Vad därefter angår de gjorda anmärkningarna mot den omständigheten,
att de sakkunniga icke föreslagit några kompetensvillkor för be -

Departe mentschefen.

Tillsättav
rek
och ordinarie

lärare.

Rektor.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

fattningar i praktiska ämnen och övningsämnen, hava de sakkunniga
även i detta hänseende följt stadgan för de kommunala mellanskolorna.
Jag håller före, att då några ordinarie befattningar icke kunnat föreslås
för dessa ämnen, man tills vidare, såsom skolöverstyrelsen framhållit,
torde hava tillräcklig garanti för att ifrågavarande lärare äga erforderlig
kompetens i den av de sakkunniga förslagna bestämmelsen, att
skolstyrelsen skall vara skyldig ställa sig till efterrättelse de erinringar,
till vilka skolöverstyrelsen kan finna sig föranlåten med hänsyn till lärarnas
lämplighet och kompetens.

Beträffande formen för tillsättning av rektor och ordinarie lärare vid
kommunal flickskola hava de sakkunniga (§ 41) föreslagit bestämmelser,
vilka i åtskilliga avseenden skilja sig från de föreskrifter i detta hänseende,
som gälla för kommunala mellanskolor.

Vad först angår tillsättandet av rektor, torde jag här ej behöva
återgiva de sakkunnigas förslag utan kan inskränka mig till att
anföra de sakkunnigas motivering till förslaget, vilken torde giva erforderlig
belysning åt frågan. Motiveringen lyder i huvudsak sålunda.

Enligt nu gällande stadga för kommunala mellanskolor skall till rektor
för sådan skola av skolöverstyrelsen, efter förslag av skolans styrelse,
för en tid av högst fem år i sänder förordnas en av skolans ordinarie
lärare. Vid de allmänna läroverken förordnas, där Kungl. Maj:t icke vill
genom utnämning tillsätta rektorstjänst, rektor av Kungl. Maj:t på
viss tid.

I mom. 2 har föreslagits, att såvida ej i visst fall på grund av särskilda
förhållanden Kungl. Maj:t medgiver, att skolöverstyrelsen må med ordinarie
innehavare besätta rektorstjänst vid kommunal flickskola, rektor
skall av skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen förordnas fölen
tid av högst fem år i sänder. Detta förslag innebär alltså, att i vissa
fall rektor vid kommunal flickskola skulle kunna i likhet med de ordinarie
ämneslärarna få ordinarie anställning. Då som nyss nämnts dylik
möjlighet ej föreligger i fråga om de kommunala mellanskolorna och
rektorstjänst vid allmänt läroverk ej sedan lång tid tillbaka besatts med
ordinarie innehavare, torde en utförligare förklaring till de sakkunnigas
förslag vara erforderlig.

De sakkunniga vilja då först erinra därom, att den nu gällande ordningen
i fråga om förordnande av rektor vid kommunal mellanskola
visat sig otillfredsställande därutinnan, att valet av rektor måst göras
bland de ordinarie lärarna vid skolan. Då i regel dessa lärare äro fåtaliga,
har ett verkligt urval stundom ej varit möjligt, och till rektor
har därför ibland måst utses person, som icke varit i alla avseenden
lämplig.

De sakkunniga hava därför övervägt, vilka anordningar som kunde
vara möjliga för att undgå en dylik olägenhet, och hava därvid närmast
tänkt på den ordning, som nu råder i fråga om de allmänna läroverken
och som hestår däri, att tjänst, som blivit ledig genom innehavarens förordnande
till rektor, besättes med ny ordinarie innehavare, vilken dock

t35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

är skyldig att, därest den tillförordnade rektorn återtager utövningen av
sin ämneslärartjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt, Kungl.
Maj:t bestämmer. Ett motsvarande förfarande är dock ej möjligt att
generellt genomföra i fråga om de kommunala flickskolorna inbördes, då
en kommun icke är skyldig och icke kan åläggas att låta en tjänst vid
eu av sina skolor stå obesatt för att bereda sådan innehavare av tjänsten,
som har förordnande vid annan kommuns skola, möjlighet att återgå
till sin ursprungliga befattning. Men däremot torde man böra räkna
med möjligheten av att en ordinarie lärare vid allmänt läroverk bleve
antagen till rektor vid kommunal flickskola. I sådant fall vore det synnerligen
önskvärt, att detta kunde ske under de former, som gälla beträffande
de allmänna läroverken, d. v. s. att vederbörande bleve förordnad
som rektor vid flickskolan, under det att hans eller hennes ordinarie
tjänst bleve återbesatt under ovan nämnt förbehåll för den utnämnde.

Den anordning, som nu omnämnts, torde emellertid ingalunda i alla
fall kunna medgiva en tillräckligt omfattande rekrytering av ifrågavarande
rektorsbefattningar. Tänker man sig nämligen, att en kommunal
flickskola önskade som rektor försäkra sig om t. ex. eu lärare vid
samma eller annan kommunal flickskola eller lämplig person från annat
håll, ligger den möjligheten nära, att vederbörande lärare ej ansåge sig
kunna mottaga sådan anställning, enär han därigenom kunde utsätta sig
för risken att gå miste om sin innehavande befattning utan att vid flickskolan
kunna få den fasta ställning, som ordinarie befattning medför.
Närmast inställer sig här tanken på hur ifrågavarande förhållanden
skulle gestalta sig, därest en kommunal flickskola önskade som rektor
erhålla en av sina egna lärare. Valde man därvid utvägen att till rektor
förordna lärare på viss tid, måste givetvis för denne stå öppen möjligheten
att återgå till sin lärartjänst, därest hans rektorsförordnande
lcomme att upphöra. Under tiden komme hans tjänst att uppehållas
genom vikarie, något som tydligen kunde under ganska lång tid bliva
nödvändigt men som icke kan anses lämpligt för skolan. Funnes nu möjlighet
att tillsätta lärare som ordinarie innehavare av rektorstjänsten,
kunde man, ifall man ej ville omedelbart vidtaga denna åtgärd, förordna
honom som rektor för någon kortare tid och därunder uppehålla tjänsten
genom vikarie. Ansåges det efter utgången av denna tid önskvärt,
att skolan finge behålla läraren i fråga som rektor, kunde denne tillsättas
som ordinarie rektor, och det bleve sålunda möjligt att med ordinarie
innehavare besätta hans lärartjänst. De sakkunniga hava därför,
såsom nyss nämnts, givit momentet en lydelse, som skulle möjliggöra
en dylik anordning. För att förebygga ett olämpligt utnyttjande av nu
angivna möjlighet hava de sakkunniga föreslagit medgivande av Kungl.
Maj:t för varje särskilt fall.

Angående detta förslag till bestämmelser har skolöverstyrelsen påpekat,
att bestämmelserna i två väsentliga punkter avveke från motsvarande
stadganden för de kommunala mellanskolorna, nämligen dels med
hänsyn till behörigheten att söka och innehava sådan befattning, dels i
avseende på anställningsformen.

Anordningen att eventuellt besätta rektorstjänsten med ordinarie innehavare
sammanhängde med svårigheten att garantera en tillförordnad

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand 97 höft. (Nr 116.)

b. Ordinarie
ämneslärare.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rektor möjlighet att återgå till en förut innehavd befattning, därest rektorsförordnandet
ej skulle förnyas. I fråga om en ordinarie lärare vid ett
allmänt läroverk skulle, såsom de sakkunniga framhållit, trygghet i berörda
avseende kunna skapas genom ett stadgande av samma art, som
nu funnes rörande lärare, som förordnades till rektor vid allmänt läroverk,
men för befattningshavare vid kommunala eller enskilda läroanstalter
skulle en dylik anordning endast med svårighet kunna genomföras,
om det ens skulle Ansa sig möjligt. Då åtminstone tills vidare,
innan ämneslärarinnebefattningar vid statens läroverk tillsatts i större
omfattning, antalet sökande från statens läroverk måste bliva jämförelsevis
begränsat, skulle med den motivering, som de sakkunniga närmare
utvecklat, följden bliva den, att det i många, kanske de flesta fall bleve
nödvändigt att besätta bär ifrågavarande rektorstjänster med ordinarie
innehavare. Överstyrelsen hyste starka betänkligheter mot att för de
kommunala flickskolornas del införa anordningen med ordinarie rektor,
särskilt om det kunde tänkas bliva nödvändigt att tillämpa den i större
omfattning. Å andra sidan vore ö\7erstyrelsen fullt ense med de sakkunniga,
att den nu gällande ordningen i fråga om förordnande av rektor
\dd kommunal mellanskola ej vore tillfredsställande, väsentligen därför
att möjligheten av urval vid besättande av rektorstjänst bleve i hög
grad begränsad. För åvägabringande av en mera tillfredsställande ord
ning i berörda avseende hade överstyrelsen igångsatt en utredning bland
annat i syfte att utröna möjligheten av en sådan anordning, att till rektor
vid kommunal mellanskola skulle kunna förordnas ej blott, såsom för närvarande,
ordinarie ämneslärare vid vederbörande skola utan ordinarie
ämneslärare vid vilken mellanskola som helst. Möjligen skulle en sådan
anordning kunna utsträckas att omfatta jämväl de kommunala flickskolorna.
Ifrågavarande utredning vore emellertid ännu ej slutförd, och
det syntes överstyrelsen därför lämpligast att tills vidare de bestämmelser
om besättande av rektorstjänst, som innehölles i stadgan för kommunala
mellanskolor, upptoges i stadgan för kommunala flickskolor i
stället för de anordningar, som de sakkunniga föreslagit.

Vad därefter angår frågan om tillsättning av7 ordinarie ämneslärare,
anföra de sakkunniga, att en jämförelse med de för de
kommunala mellanskolorna gällande föreskrifterna visade, att de sakkunnigas
förslag i flera avseenden avveke från dessa.

Däremot överensstämde det med det förslag till ändrade bestämmelser
rörande tillsättning av ordinarie ämneslärartjänster vid kommunala
mellanskolor och högre folkskolor, som skolöverstyrelsen den 30 december
1922 avlåtit till Kungl. Maj:t men som dittills ej blivit slutligt prövat av
Kungl. Maj:t. Enligt den motivering, som åtföljt ifrågavarande förslag,
borde den förordade förändringen i första hand gå ut på att fastställa,
att vid tillsättning av tjänst bestämd hänsyn skulle tagas till vissa, uttryckligen
angivna befordringsgrunder. I samband härmed hade den nu
föreskrivna dubbla tillsättningsproceduren med upprättande av förslag
och företagande av val genom en och samma myndighet, skolstyrelsen,
synts böra avskaffas.

De sakkunniga hade för sin del funnit den sålunda föreslagna ändrade
tillsättningsproceduren väl lämpad även för de kommunala flicksko -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 67

loma och hade därför så gott som helt och hållet följt skolöverstyrelsens
förslag i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt utlåtande på denna punkt därom, att
överstyrelsen i skrivelse den 15 november 1926 angående ändring i stadgan
för kommunala mellanskolor och stadgan för högre folkskolor m. m.
ånyo tillstyrkt vidtagande av de i åberopade skrivelse den 30 december
1922 föreslagna ändringar i här berörda avseende.

De erfarenheter, som överstyrelsen sedan dess inhämtat, vore endast
ägnade att bestyrka behovet och lämpligheten av de ändringar i hithörande
bestämmelser, vilka de sakkunniga i sitt förslag upptagit. De avvikelser
från överstyrelsens förslag, som de sakkunniga gjort, vore av
mindre betydelse och i allmänhet väsentligen av formell art.

Frågan om formerna för anställande av rektor vid kommunal flickskola
har visat sig vara särdeles invecklad och svårlöst. Med kännedom
om de olägenheter, som vid de kommunala mellanskolorna befunnits
förenade med motsvarande bestämmelser, hava de sakkunniga funnit
sig föranlåtna att, för undvikande av samma brister vid de kommunala
flickskolorna, föreslå ganska vittgående ändringar. Nämnda olägenheter
bestå däruti, att valet av rektor vid kommunal mellanskola, vilken där
förordnas för en tid av högst fem år i sänder, skall ske bland samma
skolas lärare och alltså är begränsat till ett fåtal personer, av vilka
kanske ingen är lämplig och villig att övertaga den krävande rektorsbefattningen.
Mindre goda erfarenheter av detta system hava heller icke
uteblivit.

I syfte att hindra ett upprepande härav vid de kommunala flickskolorna
hava nu de sakkunniga föreslagit en från stadgan för de kommunala
mellanskolorna avvikande bestämmelse innebärande dels att därtill
kompetenta lärare vid statsläroverk skulle kunna i för dessa gällande
ordning förordnas till rektorer, dels att i vissa fall, efter Kungl. Maj:ts
medgivande, jämväl ordinarie rektor skulle kunna tillsättas.

Mot den föreslagna ändringen har emellertid, bland annat, framhållits,
att om utnämning till ordinarie rektor vid dessa skolor skulle taga någon
större omfattning, vilket måhända vore att befara, anordningen i fråga
skulle kunna framkalla betänkligheter.

För min del måste jag, huru livligt jag än behjärtar önskvärdheten av eu
lämpligare form för tillsättande av rektorer än den vid de kommunala
mellanskolorna tillämpade, ställa mig tveksam till ifrågavarande förslag.
Vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga statens läroanstalter
har nämligen sedan länge och på senare tid så gott som undantagslöst
den principen blivit iakttagen, att rektorer tillsättas endast på
förordnande. Särskilt i fråga om nu förevarande skolform, som har att
uppfostra ett mycket känsligt lärjungematerial, förefaller det mig rätt

Departe mentschefen.

5. Undervisningsskyldighet.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

betänkligt att bryta med sagda grundsats, även om det skulle ske med den
ifrågasatta garantien av Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Att återigen begränsa förändringen till att avse endast möjligheten att
till rektorer förvärva lärare vid statsläroverk vore, såsom de sakkunniga
själva framhållit, en otillräcklig åtgärd, i synnerhet som till rektorer vid
de kommunala flickskolorna till övervägande del torde komma att utses
kvinnliga lärare.

Vad som emellertid framför allt gör att jag ställer mig tveksam inför de
sakkunnigas förslag i denna punkt, är det förhållandet, att den ifrågasatta
anordningen därjämte medför såsom nödvändig konsekvens förändrade
grunder för rektorsavlöningens bestämmande, i vilket avseende de sakkunniga
jämväl framlagt förslag. Av denna omständighet — till vilken
jag närmare återkommer i fortsättningen — följer jämväl, att ett beslut
i den föreslagna riktningen skulle innebära ett föregripande av frågan
om jämförliga befattningshavares löneställning vid andra skolformer.
Frågan kräver tydligen en även till andra områden vidgad utredning,
och med dess lösning måste därför tills vidare anstå.

Med allt erkännande av att formerna för rektors anställande vid de
kommunala flickskolorna såväl som vid de kommunala mellanskolorna
behöva tillrättaläggas på ett mera tillfredsställande sätt, finner jag mig
alltså för närvarande böra inskränka mig till att föreslå att vad som
gäller i fråga om tillsättning av rektorstjänst vid kommunal mellanskola
må gälla även beträffande sådan tjänst vid kommunal flickskola.

Angående de ordinarie ämneslärarnas tillsättning hava inga särskilda
erinringar blivit gjorda mot de sakkunnigas förslag, vilka innebära vissa
ändringar i tillsättningsproceduren. Jag finner icke denna fråga nu böra
giva anledning till något uttalande från min sida.

Det sista av de detaljspörsmål, som jag ansett mig böra upptaga till behandling
i detta sammanhang, är frågan om lärarpersonalens undervisningsskyldighet.

Beträffande först den rektor åliggande undervisningsskyldigheten
hava de sakkunniga (§ 55) föreslagit för manlig rektor
samma timantal som det för rektor vid statsrealskola hittills gällande,
eller 18 till 20 undervisningstimmar i veckan, och för kvinnlig rektor ett
timantal av 16 till 18 timmar i veckan. Elmru för rektor vid kommunal
mellanskola nu vore stadgad en undervisning av 20—22 timmar i veckan
— dock med möjlighet till minskning enligt skolöverstyrelsens medgivande
— ansåge de sakkunniga ett bestämmande av undervisningsskyldigheten
för rektor vid kommunal flickskola till samma höjd som den för
rektor vid mellanskola stadgade ej befogad, emedan en dylik flickskola
skulle omfatta fem eller sex klasser mot mellanskolans fyra samt den planerade
omläggningen av skolans inre arbete säkerligen komme att er -

Kungl. Maj ds proposition Nr 116. *39

fordra betydande arbete och mycken omtanke och således väsentligen öka
rektors arbetsbörda.

I fråga om undervisningsskyldigheten för ämneslärare
med full tjänstgöring hava de sakkunniga föreslagit samma
timantal för vecka, som vore stadgat för adjunkt respektive ämneslärarinna
vid allmänt läroverk.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att nedsättning i den stadgade
undervisningsskyldigheten skulle, då särskilda skäl därtill kunde
anses föreligga, kunna medgivas av skolöverstyrelsen, dock ej med mera
än högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. I fråga
om ämneslärarinna, som blivit förordad till biträdande föreståndarinna,
föreslås att tjänstgöringskyldigheten må kunna nedsättas med högst tre
undervisningstimmar i veckan.

Bektor vid högre lärarinneseminariet anser, att det vore en gärd av
rättvisa, att bestämmelsen om nedsättning i undervisningsskyldigheten
formulerades i överensstämmelse med föreskriften i läroverksstadgan
§ 133 mom. 5, så att eu mindre nedsättning i nämnda skyldighet under
angivet minimum av veckotimmar kunde göras utan skolöverstyrelsens
medgivande, men att när nedsättningen avsåge mer än två veckotimmar,
frågan därom skulle hänskjutas till överstyrelsens avgörande.

Skolöverstyrelsen uppehåller sig i sitt uttalande även vid nu berörda
fråga och anför härom:

Den undervisningsskyldighet, som föreslagits för manlig rektor, 18—20
veckotimmar, syntes överstyrelsen lämpligt avvägd. Överstyrelsen erinrar
vidare om att vid de kommunala mellanskolorna ingen skillnad i fråga
om undervisningsskyldigheten gjordes mellan manlig och kvinnlig rektor,
lika litet som mellan manlig och kvinnlig ämneslärare. 1927 års
riksdag hade jämväl uttalat sig för en utökning av ämneslärarinnas vid
statsläroverk undervisningsskyldighet från 22—26 veckotimmar till vad
som gäller för adjunkt, eller 24—28 veckotimmar. Överstyrelsen ansåge
det riktigast, att undervisningsskyldigheten sattes lika för manlig och
för kvinnlig rektor och bestämdes till 18—20 veckotimmar, med rätt för
överstyrelsen att medgiva en större minskning än med två timmar, i likhet
med vad för närvarande vore stadgat med avseende på rektor vid
kommunal mellanskola.

Beträffande undervisningsskyldigheten för ämneslärare med full
tjänstgöring hade de sakkunniga förbisett riksdagens nyss angivna uttalande,
avseende lika undervisningsskyldighet, 24—28 veckotimmar, för
adjunkt och ämneslärarinna. Med hänsyn härtill syntes ingen åtskillnad
böra göras mellan manlig och kvinnlig ämneslärare i detta hänseende.
I fråga om rätten till minskning i undervisningsskyldigheten ansåge
överstyrelsen, att en ändring i förslaget i den riktning, rektor vid högre
lärarinneseminariet förordat, vore lämplig och riktig.

Särskilt med hänsyn till flickskolornas större omfattning hava de sakkunniga
föreslagit, att undervisningsskyldigheten för rektor skall, i likhet

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

med vad förhållandet hittills varit vid realskolorna och torde komma att förbliva
vid femåriga sådana läroanstalter, bestämmas till två veckotimmar
mindre än vid de kommunala mellanskolorna, varjämte den för kvinnlig
rektor skulle ytterligare reduceras med två veckotimmar. I enlighet härmed
skulle manlig rektor åläggas en undervisningstid av 18 till 20 timmar
i veckan och kvinnlig en motsvarande tid av 16 till 18 timmar.

För ordinarie manlig ämneslärare skulle föreskrivas en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar liksom vid de kommunala mellanskolorna,
men i olikhet med förhållandena vid dessa skulle kvinnlig ämneslärare
åläggas ett lägre timantal, nämligen 22 till 26 liksom vid realskolorna.

Beträffande nämnda förslag har skolöverstyrelsen, under framhållande
av att 1927 års riksdag uttalat sig för likställighet i förevarande avseende
mellan manliga och kvinnliga ämneslärare vid statsläroverken,
ansett riktigast, att någon skillnad härutinnan ej gjordes mellan manlig
och kvinnlig rektor.

I dessa avseenden ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning
och håller alltså före, att vid de kommunala flickskolorna såväl manlig
som kvinnlig rektor hör åläggas en undervisningsskyldigliet av 18—20
veckotimmar samt såväl manlig som kvinnlig ämneslärare en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar.

Angående biträdande föreståndarinnan, vilkens motsvarighet vid statssamskola
(första lärarinnan) enligt riksdagens uttalade mening skulle få
sig ålagd en undervisningsskyldigliet av 22—24 timmar i veckan mot övriga
lärarinnors 24—28 timmar, hava de sakkunniga föreslagit, att hon
skulle kunna få en nedsättning med högst tre timmar i veckan i den för
ämneslärarinna vid kommunal flickskola föreslagna undervisningsskyldigheten.
Då nämnda reduceringar äro ungefär likvärdiga, har jag häremot,
liksom i fråga om de sakkunnigas förslag om undervisningsskyldighet
i övrigt, intet att erinra.

Kungl. Maj.is proposition Nr 116.

B. Ekonomiska förhållanden.

I mitt yttrande till det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden, som i
utdrag var bifogat propositionen i skolfrågan till 1927 års riksdag, g joide
jag beträffande den av mig ifrågasatta kommunala flickskolans ekonomi
det uttalandet, att vederbörande kommun borde ansvara för skolans bestånd
samt besluta om dess ekonomiska förhållanden. Vidare borde i fråga
om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner m. m. i huvudsak
gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för kommunal mellanskola.
Statsbidrag borde utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma
grunder som nn gälla rörande kommunal mellanskola. Även i de motioner
till 1927 års riksdag, i vilka tanken på inrättandet av kommunala
flickskolor framfördes, framhölls, att de för den kommunala mellanskolan
gällande författningsbestämmelserna i all huvudsak kunde tilllämpas
även på den kommunala flickskolan. De enda punkter, där enligt
motionärernas mening avvikelse borde ske, voro följande. Biträdande
föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen
hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser, syntes
minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans 32 och
av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor (till mellanskolan
med 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda understödet
till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med 1,000 kronor för
år (mellanskolan 600 kronor).

Som i det föregående är nämnt, förklarade sig riksdagen intet hava
att erinra mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer
för den kommunala flickskolans organisation m. in., som angivits såväl
av departementschefen som av motionärerna.

Vid utarbetandet av det förslag rörande inrättande av kommunala
flickskolor, som avgivits av de sakkunniga, hava dessa beträffande nu
ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden också i det hela tagit
de för kommunala mellanskolorna givna bestämmelserna till ledning.
Skäl härför förelåge enligt de sakkunnigas mening även i den omständigheten,
att frågan om en allmän lönereglering för vårt undervisningsväsen
sedan flera år tillbaka varit under behandling och förslag i ämnet
utarbetats av särskilda kommitterade. Då emellertid lönefrågan ännu
väntade på sin definitiva lösning, hade de sakkunniga under sådana förhållanden
icke ansett sig kunna annat än i enstaka fall ingå på någon
realprövning av lönesatser och dylikt utan hade i sitt förslag i regel utgått
från de belopp, som nu gällde för de kommunala mellanskolorna,

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

med vilka de kommunala flickskolorna ju i avseende på sin ställning i
administrativt-ekonomiskt hänseende skulle väsentligen överensstämma.

Jag övergår härefter till att redogöra för det huvudsakliga av de sakkunnigas
förslag i nu förevarande del av frågan och skall därvid särskilt
fästa mig såväl vid de punkter, där de sakkunniga i något avseende avvikit
från vad som gäller för de kommunala mellanskolorna, som vid sådana
punkter, där i de inkomna yttrandena mera vägande invändningar
gjorts mot de sakkunnigas förslag. Därefter skall jag angiva min egen
ståndpunkt i föreliggande frågor. För bättre överskådlighets skull uppdelar
jag min framställning i följande avdelningar:

1) Terminsavgifter. 2) Avlöning. 3) Statsbidrag. 4) Kostnadsberäkning.

1. Terminsavgifter.

De sakkunniga hava i sitt förslag till stadga för den kommunala flickskolan
(Kap. VII) i fråga om dylik skolas ekonomiska förhållanden infört
samma bestämmelser som mu finnas i stadgan för kommunala mellanskolor
(Kap. VII). Sålunda föreskrives att undervisningen skall vara
avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmes i skolans reglemente.

Beträffande sistnämnda föreskrift har rektor vid högre lärarinneseminariet
anfört, att han ställer sig tveksam till frågan, om undervisningen
i skolan principiellt bör vara avgiftsfri. Skyldigheten att bekosta barnens
undervisning och uppfostran borde enligt hans mening i främsta
rummet påvila föräldrarna och först i andra rummet samhället. För
skolans lämpliga materiella utrustning kunde avgifterna vara av stort
värde, och det funnes intet bärande skäl för att befria ekonomiskt välsituerade
föräldrar från att lämna bidrag härtill.

Även skolöverstyrelsen finner den föreslagna bestämmelsen om terminsavgifter
mindre lämplig med hänsyn därtill, att under senaste år
undervisningen varit helt avgiftsfri endast vid ett 10-tal kommunala
mellanskolor och att det som blivit det normala vid mellanskolan tilläventyrs
på ännu mer välgrundade skäl kunde förutsättas bliva det normala
även för den kommunala flickskolan. Det, som skulle vara regel,
har blivit undantag, och det, som skulle vara undantag, har blivit regel.
Det kunde därför på allvar ifrågasättas, om det vore lämpligt att beträffande
den nya skolformen införa samma stadgande som i fråga om
den kommunala mellanskolan. Överstyrelsen förordar, att i stadgan införas
bestämmelser, som giva vederbörande kommun rätt att avgöra,
huruvida vid skolan terminsavgifter skola upptagas. Därvid borde dock
tillika införas några bestämmelser rörande gränserna för rätten att upptaga
sådana avgifter och formerna för deras bestämmande. I varje fall
borde föreskrivas, att under inga omständigheter terminsavgifter finge
påföras medellösa lärjungar.

Departe- Beträffande den kommunala flickskolans ekonomiska förhållanden hava
mentschefen. cje sakkunniga, såsom jag redan i det föregående framhållit, i allt väsent -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

ligt följt de för de kommunala mellanskolorna nu gällande föreskrifterna.
I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga föreslagit, att undervisningen
i skolan skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda
undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans reglemente,
varvid dock terminsavgifter i intet fall skulle få påföras medellösa lärjungar.
Som skolöverstyrelsen i sitt yttrande anfört, har det blivit regel,
att de kommunala mellanskolorna medgivits rätt att upptaga terminsavgifter,
och jag anser det icke osannolikt, att så även kommer att bliva
förhållandet åtminstone under de första åren av en kommunal flickskolas
verksamhet, då särskilt stora kostnader för materiellanskaffning o. d. torde
bliva erforderliga. Då det emellertid å andra sidan måste anses principiellt
följdriktigt, att undervisningen i de kommunala skolor, som utgöra
överbyggnader på folkskolan, i möjligaste mån blir avgiftsfri, anser jag
det riktigast, att de i stadgorna för de kommunala mellanskolorna och de
högre folkskolorna förefintliga bestämmelserna i fråga om undervisningens
avgiftsfrihet även må komma att principiellt gälla den kommunala
flickskolan.

2. Avlöning.

De sakkunniga föreslå, att lönesatserna för ordinarie ä in- 1
neslärare och för extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring sättas lika med de
för dylika lärare vid de kommunala mellanskolorna fastställda.

Vad timlärarnas arvoden beträffar, hava de sakkunniga i fråga
om flertalet av de praktiska undervisningsämnena närmast följt de bestämmelser,
som gälla för de yrkesbestämda högre folkskolorna. Anledningen
härtill vore den, att de praktiska undervisningsämnena — utom
teckning — å den praktiska flickskolelinje, som de sakkunniga föreslagit,
tydligen intoge samma ställning som de teoretiska ämnena på den teoretiska
linjen och att förhållandevis samma kvalifikationer måste fordras
av de båda slagen av lärarkrafter. De sakkunniga erinra i avseende härå
om vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 anfört i fråga
om arvodena åt timlärare vid yrkesbestämda högre folkskolor, återgivet
i det yttrande av chefen för ecklesiastikdepartementet, som åtföljde Kungl.
Maj:ts proposition den 22 mars 1918 angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalerna vid bl. a. de högre folkskolorna (sid. 374):

”För vissa yrkesämnen i nyss berörda skoltyp erfordrades särskilt kvalificerade
lärarkrafter, om undervisningen skulle kunna fullt motsvara
det med densamma avsedda ändamålet. För att vinna en för sådan undervisning
lämplig och i möjligaste mån kunnig kraft bland de inom yrket
arbetande måste givetvis en väsentligen högre avlöning betalas än som
utginge till dem, som hade full tjänstgöring i skolan. Fn yrkesman av den
kapacitet, som här kunde komma i fråga, vore givetvis en viktig kraft
inom det företag, där han arbetade, vadan det icke vore troligt, att han
utan någorlunda riklig ersättning kunde taga sig den ledighet från sitt
dagliga arbete, som erfordrades för att bestrida undervisning i en skola;

. Avlöningsbelopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

och detta syntes så mycket påtagligare, som undervisningen i yrkesämnena
krävde ej ringa både förberedelse och efterarbete för varje lektion.”

I väsentliga avseenden hade enligt de sakkunnigas mening vad sålunda
anförts giltighet även för nu ifrågavarande skolor. De ämnen, om vilka
det här närmast vore fråga, vore sådana som sömnad, vävning, trädgårdsskötsel,
barnavård och handelsämnen, vilka enligt de sakkunnigas förslag
skulle på olika sätt ingå bland de praktiska ämnen, som lärjungarna å den
praktiska linjen i den kommunala flickskolan skulle äga rätt att välja.

Härvid hade emellertid en eller annan jämkning måst vidtagas, på det
att icke arvodet till lärare i praktiskt ämne skulle överstiga det för lärare
i teoretiska ämnen fastställda. I enlighet härmed hade samma arvode föreslagits
för de teoretiska ämnena och för de praktiska med undantag av
teckning, slöjd och hushållsgöromål, eller 105 kronor för veckotimme för
manlig och 95 kronor för veckotimme för kvinnlig lärare. Att de tre sist
nämnda ämnena, ehuru de här räknades till praktiska ämnen, ej medtagits
bland de högre avlönade berodde därpå, att de sakkunniga beträffande
teckning och slöjd ej ansett sig kunna föreslå arvode till annat belopp, än
det som nu vore fastställt för motsvarande lärare vid kommunal mellanskola.
I fråga om hushållsgöromål föresloge de sakkunniga samma arvode
som för lärarinna i detta ämne vid yrkeshestämd högre folkskola.

I överensstämmelse med det nu sagda skulle enligt det av de sakkunniga
framlagda förslaget den kontanta avlöningen vid kommunal flickskola
utgå med följande belopp:

a) för ordinarie ämneslärare: 3,300 kronor för manlig och 2,800 kronor
för kvinnlig lärare, vartill kunna komma tre ålderstillägg efter respektive
fem, tio och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och 300 kronor
för kvinnlig lärare;

b) för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring:
2,900 kronor för manlig och 2,600 kronor för kvinnlig lärare;

c) för timlärare i teoretiska undervisningsämnen och i annat praktiskt
undervisningsämne än teckning, slöjd och hushållsgöromål: för varje
veckotimme 105 kronor för manlig och 95 kronor för kvinnlig lärare;

för timlärare i teckning, i musik och i gymnastik: för varje veckotimme
90 kronor för manlig och 85 kronor för kvinnlig lärare;

d) för lärare i slöjd: för varje veckotimme 80 kronor för manlig och 75
kronor för kvinnlig lärare;

för lärarinna i hushållsgöromål: för varje veckotimme 80 kronor.

Med avseende på avlöning åt rektor hava de sakkunniga funnit
sig föranlåtna föreslå en anordning, som avviker från vad i sådant
hänseende gäller vid de kommunala mellanskolorna, och anföra därom i
huvudsak följande.

Rektor vid dylik skola, vilken i regel skall utväljas bland de vid skolan
anställda ordinarie ämneslärarna, åtnjuter lön som dylik lärare samt därutöver
ett särskilt arvode av 1,000 kronor. Sådan rektorslön stiger alltså,
allt efter som rektor i egenskap av ämneslärare intjänar åldertillägg. Enligt
det framlagda förslaget åter skall rektor vid kommunal flickskola
däremot åtnjuta kontant lön i likhet med ordinarie ämneslärare i högsta
lönegraden samt dessutom ett särskilt arvode av 1,000 kronor, biträdande
föreståndarinna ett särskilt arvode av 300 kronor, vikarierande rektor ett

Kung!. Maj ds proposition Nr 116. 75

särskilt arvode av 500 kronor samt vikarie för biträdande föreståndarinna
ett särskilt arvode av 300 kronor, allt för år räknat. Den förändring, de
sakkunniga sålunda vidtagit, sammanhänger med det av de sakkunniga
framlagda förslaget om förändrad ordning för tillsättande av rektor vid
.kommunal flickskola, enligt vilket förslag även andra lärare än de vid
skolan anställda skulle kunna komma i fråga till rektorst jänsten. Komme
sålunda en ordinarie lärare vid allmänt läroverk att förordnas till rektor,
bleve denne ju icke samtidigt ordinarie ämneslärare vid flickskolan och
kunde uppenbarligen heller icke erhålla lön enligt för sådan lärare gällande
grunder. Med hänsyn till nämnda förhållande hava de sakkunniga
^ansett sig böra förorda en anordning, som i lönehänseende ställer rektor
vid kommunal flickskola något före rektor vid kommunal mellanskola.
Vad åter beträffar storleken av det föreslagna avlöningsbeloppet — ordinarie
ämneslärares lön i högsta lönegraden samt ett arvode av 1,000 kronor
—- hava de sakkunniga särskilt med hänsyn till det större antalet klasser
i den kommunala flickskolan icke ansett sig kunna föreslå lägre avlöningsförmåner
än nu skett.

Arvodet till biträdande föreståndarinna utgör vid kommunal mellanskola
200 kronor. Med hänsyn därtill, att den kommunala flickskolan
skulle omfatta flera klasser än mellanskolan och bestå av endast flickor
samt att arbetet för den biträdande föreståndarinnan således måste bliva
större, hava de sakkunniga, som nyss nämnts, upptagit hennes arvode till
300 kronor.

Det framlagda förslaget innehåller vidare en bestämmelse om att rektor
och ordinarie ämneslärare utöver den kontanta lönen skola åtnjuta fri
bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande för
manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Härvid skulle
enligt de sakkunnigas mening den för lärare vid högre folkskolor och kommunala
mellanskolor fastställda boställsordningen (Sv. förf. saml. 979/1918)
kunna komma till tillämpning.

I flera av de över förslaget avgivna yttrandena har frågan om lärarnas
avlöning berörts.

Så har centralstyrelsen för Sveriges slöjdlär ar inne förening, med framhållande
av de praktiska ämnenas stora betydelse för den skolform, varom
det här vore fråga, hemställt, att, liksom nu är fallet vid Stockholms folkskolor,
lärarinnorna i övnings- och praktiska ämnen måtte komma i åtnjutande
av samma lön som lärinnorna i de teoretiska ämnena.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen erinrar om att övningslärarinnornas
ställning i flera avseenden skulle bliva försämrad i
jämförelse med den ställning sådana lärarinnor nu intoge vid de privata
flickskolorna. De ifrågavarande lärarinnorna skulle få varken ålderstillägg,
avlöning under sjukdom eller pensionsrätt. Då övningsämnena i denna
nya skolform komme att åtnjuta en ännu mera framskjuten ställning än
vid de privata skolorna, ansåge centralstyrelsen, att representanterna för
dessa ämnen i den kommunala flickskolan borde komma att åtnjuta minst
samma förmåner som hittills i de privata flickskolorna.

Rektorn vid högre lärarinneseminariet framhåller till en början, att ar -

Departementschefen
.

76 Kungl. Majits pr oposition Nr 116.

vodet för timlärare i teoretiska ämnen vore för knappt tilltaget. Men
ännu betänkligare vore det enligt hans mening, att å den praktiska linjen
olika avlöningsbelopp fastställts för å ena sidan lärare i slöjd, teckning
och hushållsgöromål, å andra sidan lärarna i övriga praktiska ämnen.
Önskvärt vore från alla synpunkter, att för de olika lärargrupperna samma
timpenning fastställdes.

Även om de sålunda framställda anmärkningarna åtminstone i viss utsträckning
vore befogade, säger skolöverstyrelsen i sitt yttrande, hade
dock de sakkunniga, såsom de själva framhållit, i detta sammanhang icke
kunnat inlåta sig på eu reglering av avlönings- och arvodesbelopp efter
nya principer, utan torde frågan härom böra upptagas först i sammanhang
med en allmän lönereglering för skolorna. De sakkunniga hade även
vid avvägande av timlärararvodena måst utgå från samma grunder, som
tillämpades vid andra skolor, i detta fall närmast de kommunala mellanskolorna.
Skolöverstyrelsen funne dock förslaget om att timarvodet i »annat
praktiskt undervisningsämne än teckning, slöjd och hushållsgöromål»
skulle vara detsamma som timarvodet i teoretiska ämnen och sålunda ej
obetydligt högre än det timarvode, som skulle utgå för de praktiska ämnena
slöjd och hushållsgöromål å den teoretiska linjen, ej tillräckligt motiverat,
detta i all synnerhet om, såsom överstyrelsen föreslagit, handelsämnena
skulle utgå ur undervisningsplanen. Riktigast syntes det överstyrelsen
vara, att timarvodet för undervisning i kvinnlig slöjd av olika art,
hushållsgöromål, trädgårdsskötsel och barnavård bleve detsamma, vare
sig ämnet förekomme på den ena eller andra linjen och att här bestämdes
ett enhetligt arvode, förslagsvis 80 kronor för veckotimme. Det syntes
knappast finnas några vägande skäl att bestämma ett lägre belopp för
exempelvis kvinnlig slöjd (omfattande sömnad, vävning in. in.).

Då den av de sakkunniga förordade höjningen i rektors avlöning i jämförelse
med avlöningen åt rektor vid kommunal mellanskola till väsentlig
del sammanhängde med den från de kommunala mellanskolorna avvikande,
ändrade ordningen för besättande av rektorstjänst vid kommunal flickskola,
och då överstyrelsen förordat, att rektorstjänst vid dylik skola tillsvidare
skulle besättas på samma sätt, som ännu gällde beträffande kommunal
mellanskola, ansåge överstyrelsen, att nyss anförda särskilda skäl
för en högre kontant avlöning åt rektor vid kommunal flickskola bortfölle.
Med hänsyn till det förhållandet, att den kommunala flickskolan komme
att omfatta en eller två klasser mer än den kommunala mellanskolan, syntes
dock en något högre kontant avlöning åt rektor vid kommunal flickskola
vara motiverad och förordade överstyrelsen på denna grund, att det
särskilda arvodet för rektor fastställdes till 1,200 kronor och för vikarierande
rektor till 600 kronor.

I avgivet yttrande har statskontoret förklarat sig icke hava anledning
till erinran mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen för
rektor och lärare vid de kommunala flickskolorna.

Av den förut lämnade redogörelsen för de sakkunnigas förslag i vad det
avser lärarnas avlöning framgår, att de föreslagna lönesatserna för ordinarie
ämneslärare och för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring överensstämma med de för dylika lärare vid kommunala
mellanskolor gällande. Mot dessa förslag har jag intet att erinra.

Kungi. Maj.is proposition Nr 116. 77

Även för timlärare i teoretiska undervisningsämnen hava de sakkunniga
förordat samma arvoden som de för sådana lärare vid kommunala mellanskolor
fastställda. Rektor vid högre lärarinneseminariet anser visserligen,
att arvodet för timlärare är för knappt tilltaget. Då emellertid, om hänsyn
tages även till tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt nu gällande
grunder, nämnda arvoden ej understiga motsvarande arvoden vid de
högre flickskolorna och, såsom nyss är nämnt, uppgå till samma belopp
som vid de kommunala mellanskolorna, finner jag ej anledning att ifrågasätta
någon ändring i de sakkunnigas förslag i denna punkt.

Vad åter beträffar avlöning åt lärare i praktiska ämnen och övningsämnen
får jag till en början erinra om att man från flera håll yrkat på att
dessa lärare måtte tillerkännas ordinarie ställning och komma i åtnjutande
av ålderstillägg. På förut anförda grunder har jag emellertid åtminstone
för närvarande icke ansett mig kunna medverka till en sådan anordning.
Det synes mig därför nödvändigt, att tills vidare nu nämnda
lärare i likhet med motsvarande lärare vid övriga kommunala läroanstalter
avlönas som timlärare.

För timlärare i teckning, i musik och i gymnastik hava de sakkunniga
föreslagit samma arvoden som vid de kommunala mellanskolorna, 90 kronor
för manlig och 85 kronor för kvinnlig lärare, för lärare i slöjd 80 kronor
för manlig och 75 kronor för kvinnlig lärare, för lärarinna i hushållsgöromål
80 kronor för veckotimme samt för lärare i övriga praktiska ämnen,
såsom handelsämnen, barnavård, trädgårdsskötsel, samma arvoden
som för timlärare i teoretiska ämnen, d. v. s. 105 kronor för manlig och 95
kronor för kvinnlig lärare för varje veckotimme.

Av den föregående redogörelsen för yttrandena över de sakkunnigas förslag
framgår att man från flera håll haft erinringar att framställa mot
förslaget i nu berörda punkt. Utom det att man framhållit olägenheten
av att de lärarinnor i övningsämnen, som eventuellt kunde komma att
övergå från en högre flickskola till en kommunal flickskola, i flera avseenden
skulle få en försämrad ställning, har man också ställt sig avvisande
mot de sakkunnigas förslag i det avseendet, att lärarna i vissa praktiska
ämnen skulle få högre arvoden än lärarna i andra dylika ämnen. Från
visst håll har man yrkat på att timlärararvodet för alla praktiska ämnen
och övningsämnen borde sättas lika med timlärararvodet för de teoretiska
ämnena.

Innan jag går närmare in på spörsmålet om här ifrågavarande arvodens
storlek, skall jag i korthet redogöra för motsvarande arvodesbelopp vid
en del skolor, som närmast kunna jämföras med den ifrågasatta kommunala
flickskolan.

Vid de allmänna läroverken utgår arvodet till icke ordinarie manlig lärare
i teckning, i gymnastik och i musik med 90 kronor för veckotimme samt
för kvinnlig lärare i dessa ämnen med 85 kronor för veckotimme. Lärarinna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

i kvinnligt handarbete har 75 kronor för veckotimme. Härtill kommer tillfällig
löneförbättring, som utgår med olika belopp för olika orter, växlande
mellan 15 och 20 procent av arvodet. Vid de kommunala mellan skolor no
äro timlärararvodena fastställda till 90 kronor för manlig och 85 kronor för
kvinnlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik samt till 75 kronor för
kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete och i slöjd. Manlig
lärare i slöjd har 80 kronor för veckotimme. Till dessa arvoden kommer
tillfällig löneförbättring med 17 kronor för manlig och 16 kronor för
kvinnlig lärare för varje veckotimme. Vid de s. k. yrkesbestämda högre
folkskolorna har lärare i gymnastik och i musik samma arvode som lärare
i dessa ämnen vid kommunala mellanskolor. Lärarinna i husligt arbete
bär 80 kronor för veckotimme. Timlärare i övriga ämnen, teoretiska och
praktiska, uppbära arvode med 110 kronor för manlig och 100 kronor för
kvinnlig lärare. Till lärare vid högre folkskola utgår icke tillfällig löneförbättring
av statsmedel. Vid de högre flickskolorna har övningslärarinna
60 kronor för varje veckotimmes undervisning i välskrivning, teckning,
musik, gymnastik och huslig ekonomi samt 50 kronor för varje veckotimmes
undervisning i kvinnligt handarbete, träslöjd och andra liknande
slöjdarter. Lärarinna med minst 4 veckotimmars undervisning i gymnastik
eller minst 6 veckotimmars undervisning i ett eller flera av de övriga
av dessa övningsämnen åtnjuter ålderstillägg med 10 kronor i 2:a och 20
kronor i 3:e lönegraden för veckotimme. Ålderstilläggen för lärarinna i
huslig ekonomi få dock icke överstiga 250 kronor i 2:a och 500 kronor i 3:e
lönegraden. Sist nämnd lärarinna åtnjuter fri kost i samband med de
praktiska övningarna. Tillfällig löneförbättring utgår med 40 kronor för
veckotimme.

Slutligen må här nämnas att förut omförmälda lärare uppbära dyrtidstillägg,
dock så, att lärare vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor
åtnjuta dyrtids tillägg å endast 9/io av summan av stadgad avlöning
och av statsmedel utgående tillfällig löneförbättring samt lärare vid högre
flickskolor å */» av det belopp, som motsvarar summan av den i gällande
författning stadgade kontanta minimiavlöningen och den tillfälliga löneförbättring,
som utgår av statsmedel.

Man kan alltså säga, att timlärararvodena i övningsämnena vid de kommunala
mellanskolorna, om hänsyn tages till utgående tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg, äro i det närmaste likställda med begynnelselönerna
för lärarinnorna i övningsämnen vid de högre flickskolorna. Utgår
man då ifrån att det här gäller att fastställa arvoden för lärare, vilka
skola betraktas som timlärare och således icke åtnjuta ålderstillägg, kan
man enligt min mening icke framföra tillräckligt bärande skäl för att
timlärarai-vodet för ämnena teckning, gymnastik och musik skulle utgå
med andra belopp än vid de kommunala mellanskolorna. Däremot kunna
nog skäl anföras för att timarvodena i de praktiska ämnena å den praktiska
linjen sattes något högre än timarvodena för samma ämnen å det
gemensamma lägre stadiet och å den teoretiska linjen. Då det emellertid
torde vara sannolikt, att i många fall Barnundervisning under vissa timmar
ordnas mellan de olika linjerna och stadierna, och då det möter svårighet
att, innan man vunnit nödig erfarenhet på området, avgöra, i vad

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

mån högre avlöning på den praktiska linjen kan vara berättigad, anser
jag mig i likhet med skolöverstyrelsen höra föreslå, att timarvodet för de
övriga praktiska ämnena utom teckning bestämmes enhetligt till 80 kronor
för veckotimme eller till samma grundbelopp, som utgår till lärarinna i
husligt arbete vid yrkesbestämd högre folkskola.

Den lönesänkning, som eventuellt kan drabba lärarinnor, vilka övergå
från en högre flickskola till en kommunal flickskola, torde åtminstone i
vissa fall komma att kompenseras av kommunala tilläggsarvoden.

Jag övergår nu till att yttra mig om rektors avlöningsförmåner. Jag erinrar
då först om att rektor vid kommunal mellanskola utom sin lön som
lärare vid skolan uppbär ett särskilt arvode å 1,000 kronor. För vikarierande
rektor är det särskilda arvodet bestämt till 500 kronor och för biträdande
föreståndarinna till 200 kronor. Särskilt med hänsyn därtill, att
till rektor ej alltid skulle behöva utses någon av skolans ordinarie lärare,
och även med tanke på det större antalet klasser i den kommunala flickskolan
hava de sakkunniga föreslagit, att rektor skall åtnjuta kontant lön
i likhet med ordinarie ämneslärare i högsta lönegraden samt dessutom
ett särskilt arvode å 1,000 kronor. Utöver den kontanta lönen skulle rektor
i likhet med ordinarie ämneslärare åtnjuta fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning. Enligt nämnda förslag skulle oavsett tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg de sammanlagda kontanta avlöningsförmånerna
för manlig rektor uppgå till 5,500 kronor och för kvinnlig rektor
till 4,700 kronor. För jämförelses skull må nämnas, att vid statens samskola
har manlig rektor 6,400 kronor och kvinnlig rektor 5,000 kronor
i lön. Rektor vid dylik skola äger rätt till fri hostad eller ersättning
därför men åtnjuter ej fritt bränsle. Vid kommunal mellanskola har manlig
rektor 4,300—5,500 kronor och kvinnlig rektor 3,800—4,700 kronor förutom
fri hostad med bränsle eller ersättning därför. Särskilt med hänsyn
till den föreslagna anordningen och läggningen av lärjungarnas i de högsta
klasserna studier kommer rektor vid den kommunala flickskolan att få
ett mycket omfattande och maktpåliggande arbete. Härtill kommer, att
denna skola enligt mitt förslag skall omfatta tre klasser mer än den
kommunala mellanskolan. De av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna
synas mig därför i och för sig icke vara för stora. Då emellertid
frågan om grunderna för här ifrågavarande rektorers avlöning, i den mån
de skola avvika från de grunder, som gälla för likartade skolformer, torde
höra behandlas i samband med frågan om lönereglering för lärarpersonalen
vid de med de kommunala flickskolorna likställda läroanstalterna, och
då jag, framför allt med hänsyn till detta förhållande, icke ansett mig för
närvarande kunna följa de sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av
rektor, synes det mig, att rektors vid kommunal flickskola avlöning åtminstone
tills vidare bör bestämmas efter samma grunder som avlöningen
för rektor vid kommunal mellanskola. Med hänsyn särskilt till det större

2. Övriga
avlöningsbes
tämmelser.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

antalet klasser i dylik skola anser jag dock i likhet med skolöverstyrelsen,
att det särskilda rektorsarvodet hör fastställas till 1,200 kronor för år mot

3,000 kronor vid kommunal mellanskola. I överensstämmelse härmed hör
vikarierande rektors arvode utgå med 600. I fråga om arvode för biträdande
föreståndarinna tillstyrker jag de sakkunnigas förslag.

Sammanfattar jag det nu sagda, innehär mitt förslag, att de kommunala
flickskolornas lärare i fråga om avlöning skulle bliva jämställda med
de kommunala mellanskolornas lärare i alla avseenden utom beträffande
de särskilda arvodena åt rektor, biträdande föreståndarinna och vikarierande
rektor, vilka arvoden skulle utgå med respektive 1,200 kronor, 300
kronor och 600 kronor vid de kommunala flickskolorna i stället för respektive
1,000 kronor, 200 kronor och 500 kronor vid de kommunala mellanskolorna,
samt utom beträffande timlärararvodena för undervisning i slöjd
och hushållsgöromål och övriga praktiska ämnen (utom teckning), vilka
A’id förstnämnda skolor skulle utgå med 80 kronor, under det att vid mellanskolorna
timarvodet för slöjd och hushållsgöromål utgår med 75 kronor.

I fråga om övriga avlöning sbestämmelser hava de sakkunniga
i det närmaste följt de föreskrifter, som i motsvarande fall finnas
stadgade för de kommunala mellanskolornas lärare (Sv. förf. sand.
027/1918). Med hänsyn till förslaget om särskild rektorslön har dock den
paragraf, som handlar om avlöning under tjänstledighet, erhållit en något
annan formulering än motsvarande paragraf i lönekungörelsen för kommunala
mellanskolor. För att bereda lärare i praktiskt undervisningsämne
eller i övningsämne en fastare ställning än som timlärare, har följande
förslag till stadgande införts:

»Åt sådan lärare i praktiskt undervisningsämne eller i övningsämne,
som har en undervisning av minst 20 undervisningstimmar i veckan, må
skolområde kunna genom särskild reglering bereda fastare ställning i
rättsligt och ekonomiskt hänseende. Därest sådan reglering avser även
beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, skola bestämmelser
i sådant hänseende stadfästas på sätt i reglementet för sagda pensionsanstalt
närmare föreskrives.»

I sin motivering för en sådan åtgärd anföra de sakkunniga följande.

De sakkunniga hava i det föregående i samband med bestämmelserna i
stadgeförslaget om lärare i praktiska ämnen och i övningsämnen dels erinrat
om att dessa lärare åtminstone i regel bliva timlärare, dels framhållit,
huru man genom en viss anordning skulle kunna bereda dessa
lärare en fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt avseende ävensom
pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Särskilt vid skolor med parallellavdelningar
eller med praktisk linje torde det ej bliva ovanligt, att en del
sådana lärare, om vilka här är fråga, komma att få tjänstgöring vid skolan
i sådan omfattning, att de genom denna kunna anses få sin huvudsakliga
bärgning. Det synes därför önskvärt, att dessa lärare må kunna beredas
en fastare ställning än vanliga timlärare. I kungörelserna den 30
juni 1920 angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, min -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

dre folkskola eller särskild slöjdskola samt angående statsbidrag för undervisning
i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt liava införts
bestämmelser, enligt vilka lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål
med full tjänstgöring må kunna beredas eu sådan fastare ställning
oeh pensionsrätt; § 15 i förslaget till lönekungörelse överensstämmer i
stort sett med anförda bestämmelser. Då det emellertid kan medföra viss
tvekan om vad som skall förstås med full tjänstgöring, hava de sakkunniga
i stället infört bestämmelse om minst 20 undervisningstimmar i
veckan. I reglementet för statens pensionsanstalt § 41 g) finnes det nämligen
föreskrift om att vissa extra ordinarie och vikarierande lärare skola
hava minst nämnda antal veckotimmar för att komma i åtnjutande
av pensionsrätt.

Angående övriga i sakkunnigförslaget angivna avlöningsbestämmelser
har centralstyrelseyi för flick- och samskoleföreningen yttrat sig i frågan
om rätt för lärare vid kommunal flickskola att för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid privat läroverk.

Centralstyrelsen anför härvid, att de sakkunniga icke ingått på denna
fråga under hänvisning till den utredning om rätt för statsanställd lärare
att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
som lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild läroanstalt,
vilken skolöverstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1927
skulle avgiva.

I skrivelse den 31 oktober 1927 hade skolöverstyrelsen förklarat, att ifrågavarande
spörsmål visat sig vara av synnerligen omfattande och invecklad
natur, vadan överstyrelsen för det dåvarande endast kunde avgiva förslag
till bestämmelser för sådana lärarinnor, som komme att överflyttas
till allmänt läroverk, under det att frågan i övrigt framdeles skulle göras
till föremål för särskild utredning. De av överstyrelsen föreslagna åtgärderna
ginge ut på att ämneslärarinna, som på grund av genom den beslutade
omorganisationen förorsakat nedläggande av högre flickskola eller
genom samma omorganisation förorsakad inskränkning i sådan skolas verksamhet
blivit entledigad från sin befattning och på av riksdagen anvisat
sätt erhållit anställning vid allmänt läroverk, måtte under en övergångstid
av tio år, räknat från den 1 juli 1928, tillförsäkras rätt att av sina
tjänstår i den befattning vid den högre flickskolan, från vilken hon entledigats,
få tillgodoräkna sig så många lönetursår utöver tre, dock högst
tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner såsom ämneslärarinna
vid allmänt läroverk ej komme att understiga summan av den i
gällande författning stadgade kontanta minimiavlöning och den av statsmedel
utgående tillfälliga löneförbättring, hon vid frånträdandet av berörda
befattning uppburit.

Det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget ansåge centralstyrelsen icke
böra läggas till grund för bestämmelser om lönetursrätt för lärare vid
kommunala flickskolor. Det förefölle nämligen centralstyrelsen, som om
överstyrelsens förslag till lösning av frågan utformats i anslutning till
Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända förslag beträffande sådan ordinarie
manlig lärare vid kommunal mellanskola, som vid skolans ombildning till
samrealskola överflyttades till denna utan att äga för sådan anställning
stadgad kompetens. De lärarinnor, som här avsåges, ägde emellertid for Bihang

Ull riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

Departe mentschefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

mell kompetens för den tjänst, vartill de komme att överflyttas. De hade
tjänstgjort vid skolor av i huvudsak samma typ som de kommunala flickskolorna,
vilka i många fall komme att övertaga den gamla flickskolans
såväl arbetsområde som lärarpersonal. Det syntes vidare centralstyrelsen
naturligt, att lönetursrätt, som medgåves lärare, som varit anställd vid
statsunderstödd skola i utlandet, också borde medgivas lärare vid statsunderstödd
skola i hemlandet.

Även skolöverstyrelsen berör i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag
frågan om lönetursrätten.

Därvid erinras om överstyrelsens skrivelse den 2G januari 1923 med förslag
till ändringar i bestämmelserna om lönetur för ämneslärare vid kommunal
mellanskola (och högre folkskola), dels om överstyrelsens nyss omförmälda
skrivelse den 31 oktober 1927. I den förra av nu nämnda skrivelser
hade överstyrelsen föreslagit, att ämneslärare vid kommunal mellanskola
(och högre folkskola) för uppflyttning i högre lönegrad skulle få
tillgodoräkna sig den ämneslärartjänstgöring utöver tre år, som fullgjorts
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och skeppsgosseskola och som
i avseende å art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar med
eller av högre värde än det arbete läraren hade att utföra i sin tjänst.

Vidare har statskontoret i sitt yttrande anfört, att åt de i § 9 i förslaget
till lönekungörelse meddelade föreskrifterna angående avlöning under
tjänstledighet i anledning av den skiljaktiga anordningen beträffande rektors
avlöning givits en något annan lydelse än motsvarande föreskrift beträffande
de kommunala mellanskolorna. Enligt statskontorets mening
syntes bestämmelserna angående rektors rätt till det särskilda arvodet
under tid, då han åtnjuter tjänstledighet, böra omformuleras till närmare
överensstämmelse med vad som gällde vid de kommunala mellanskolorna.

Även om statskontoret ansåge den ifrågasatta föreskriften om rätt för
skolområde att genom särskild reglering bereda fastare ställning i rättsligt
och ekonomiskt hänseende åt vissa lärare något oklar till sill innebörd,
ville statskontoret icke göra någon erinran mot densamma, då lika lydande
stadgande redan gällde beträffande slöjdlärare vid vissa läroanstalter.

I fråga om avlöningsbestämmelserna i övrigt finner jag i likhet med de
sakkunniga och skolöverstyrelsen, att frågan om rätt för lärare vid statlig
eller kommunal läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad räkna
sig till godo föregående tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt
måste göras till föremål för en mera ingående och omfattande utredning,
innan den kan vinna sin lösning. Då lärarinna vid kommunal
flickskola skulle äga förmån av fri bostad med bränsle eller ersättning
därför, torde det näppeligen behöva inträffa, att en ämneslärarinna vid
privat flickskola med lön i högsta lönegraden och med den i gällande författning
stadgade kontanta minimiavlöningen och den av statsmedel utgående
tillfälliga löneförbättringen vid övergång till kommunal flickskola
skall behöva lida någon löneminskning, även om hon vid sistnämnda
skola uppbär lön i lägsta lönegraden. Jag anser mig därför böra tillstyrka
de sakkunnigas förslag i denna punkt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Ed heller mot övriga i sakkunnigförslaget intagna avlöningsbestämmelser
har jag något att erinra med undantag dock för stadgandena om avlöning
under tjänstledighet, vilka givetvis böra få samma lydelse som motsvarande
bestämmelser i löneförfattningen för kommunala mellanskolor.
Den av de sakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av dessa bestämmelser
var nämligen föranledd av den av de sakkunniga ifrågasatta ändrade anordningen
för rektors tillsättning.

I nära samband med frågan om lärarnas avlöning står frågan om deras
pensionering. De sakkunniga ha därvid utgått från att kommunala flickskolans
lärare skulle beträffande såväl egen pension som familjepension
bliva helt och hållet likställda med lärare vid kommunala mellanskolor
d. v. s. äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Därjämte hava de sakkunniga,
såsom i det föregående nämnts, föreslagit att sådan lärare i praktiskt
undervisningsämne eller övningsämne, som har en undervisning av
minst 20 undervisningstimmar i veckan, efter särskild reglering må kunna
beredas fastare ställning och därmed även pension.

I avgivet yttrande i frågan anför statens pensionsanstalt i huvudsak
följande:

Den nya skolformen kommer enligt förslaget att väsentligen överensstämma
med den kommunala mellanskolan. Då lärare vid skola av sistnämnda
slag redan hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt, kan intet
vara att erinra mot den nu föreslagna pensionsrätten; och i avseende å
dess närmare anordnande finns ej anledning avvika från reglerna för pensionering
av lärare vid kommunal mellanskola.

I anstaltens reglemente, fortsätter vidare pensionsanstalten, torde således
under § 41: h), § 43: 2 och 3: b), §§ 46, 47 och 50 höra upptagas jämväl
kommunal flickskola. Genom dessa tillägg till reglementet erhåller
lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor pensionsrätt på enahanda villkor,
som gälla för lärare vid kommunala mellanskolor. Detta skulle innebära,
att pensionsåldern blir 65 levnadsår för manlig och 60 levnadsår för
kvinnlig lärare samt att för full pension skola fordras 33 tjänstår för
manlig och 30 tjänstår för kvinnlig lärare.

Någon utredning om statens kostnad för pensioneringen synes .ej vara
förebragt. Då lärarpersonalen emellertid torde komma att väsentligen rekryteras
från de statsunderstödda privata läroverkens kvinnliga lärare,
vilka för närvarande hava pensionsrätt i lärarinnornas pensionsanstalt,
torde få antagas, att statens årliga bidrag till sistnämnda anstalt kommer
att undergå eu minskning, som åtminstone i någon mån uppväger ökningen
av den årliga utgiften till statens pensionsanstalt.

Vad angår retroaktiv tjänstårsberäkning och därav föranledda kostnader
erinrar pensionsanstalten om, att jämlikt § 22:1 i reglementet för statens
pensionsanstalt befattningshavare tillgodoräknas de tjänstår han
intjänat för pension i annan befattning, som varit förenad med pensionsrätt
i lärarinnornas pensionsanstalt, samt att jämlikt § 11 i reglementet för
sistnämnda anstalt (n:r 246/1926) det tillgodohavande därstädes som mot -

3. Pensionering.

Departe mentschefen.

Allmänna
grunder för
statsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

svarar de tjänstår, vilka inverka på pensionstagarens pension, skall överföras
till statens pensionsanstalt.

Statskontoret anför angående nu berörda punkt, att ett genomförande
av det framlagda förslaget bör föranleda ändringar i reglementet för statens
pensionsanstalt på sätt styrelsen för sagda anstalt föreslagit.

Även jag anser att lärarpersonalen vid de kommunala flickskolorna bör
i likhet med lärarna vid de kommunala mellanskolorna. vara inordnad i
statens pensionsanstalt. De grunder för pensionsfrågans ordnande, vilka
därvid synas böra följas, finnas angivna i en av statens pensionsanstalt
efter anmodan utarbetad promemoria, vilken torde få som bilaga åtfölja
dagens protokoll (bil. 9). Mot vad i promemorian anförts har jag ingen
erinran att göra, och därest mitt förslag i detta hänseende vinner riksdagens
gillande, torde Kungl. Maj:t höra erhålla bemyndigande att utfärda
de närmare bestämmelser, som på grund härav befinnas erforderliga.

Vad åter angår den i nämnda promemoria omnämnda frågan om beredande
av tilläggspension åt vissa lärarinnor, är jag icke beredd att nu
upptaga denna fråga till behandling, utan bör densamma eventuellt tagas
under övervägande i ett annat sammanhang.

Jag tillstyrker också den av de sakkunniga föreslagna åtgärden om införande
av bestämmelser om reglering av tjänst för beredande åt vissa
lärare av fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende jämte pensionsrätt
i statens pensionsanstalt.

3. Statsbidrag.

Även i fråga om statsbidrag till kommunala flickskolor hava de sakkunniga
i sitt förslag i allt väsentligt följt de bestämmelser, som gälla för de
kommunala mellanskolorna och som finnas intagna i förutnämnda kungörelse
den 19 november 1918 (nr 927) med däri gjorda ändringar enligt
kungörelserna den 8 juni 1923 (nr 304) och den 18 juni 1926 (nr 307). Enligt
förslaget skall alltså skolområde, som underhåller kommunal flickskola,
för bestridande av kostnaderna härför erhålla bidrag av statsmedel
dels till skolan och till parallellavdelning av årsklass och dels för lärare
i enlighet med de närmare bestämmelser, som angivas i förslag till
kungörelse i frågan.

De sakkunniga hava i sitt förslag till statsbidragskungörelse ansett sig
höra skilja mellan två olika fall, statsbidrag till fullständigt organiserad
skola och till skola under upprättande.

a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola.

Vad då först beträffar de allmänna grunderna för statsbidrags utgående
och för erhållande av statsbidrag till parallellavdelning anföra de
sakkunniga följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11G.

I enlighet med vad 1927 års riksdag föreskrivit rörande minimiantalet
lärjungar vid kommunal mellanskola, innebärande fordran på minst 40
lärjungar i skolan, hade de sakkunniga efter samma beräkningsgrund här
infört stadgande om minst 60 lärjungar i sexårig och minst 50 lärjungar
i femårig skola.

Stadgandet i fråga om upprättandet av parallellavdelningar skilde sig
något från motsvarande bestämmelse beträffande kommunal mellanskola.
Enligt sistnämnda föreskrift finge parallellavdelning inrättas med iakttagande
därav, att minst 30 lärjungar komme på varje avdelning inom
årsklassen, innan ny avdelning upprättades. Denna, för de kommunala
mellanskolorna gällande lydelse av ifrågavarande föreskrift hade visat
sig vålla ovisshet beträffande tolkningen i det avseendet, att det synts
oklart, huruvida statsbidraget för parallellavdelning, som i enlighet med
gällande föreskrifter inrättats vid början av ett läsår, skulle utgå för hela
läsåret, även om antalet lärjungar i klassavdelningen i fråga under läsårets
lopp ginge ned under 30. De sakkunnigas förslag innehölle därför
bestämmelse om att innan ny avdelning upprättades, vid läsårets
början minst 30 lärjungar komme på varje avdelning inom klassen.

Angående statsbidragets storlek anföra de sakkunniga i huvudsak följande
(sid. 90 f.).

De sakkunniga hava upptagit ett statsbidrag av 17,600 kronor till sexårig
skola och 14,400 kronor till femårig. För kommunal mellanskola är
statsbidraget beräknat efter 2.800 kronor för en var av skolans fyra klasser.
Ett på samma sätl beräknat statsbidrag till kommunal flickskola
skulle tydligen utgöra 16,800 kronor för sexårig och 14,000 kronor för femårig
skola. Emellertid bör man beakta, att den anordning av skolans inre
arbete, som av de sakkunniga föreslagits för dessa skolor, samt den tilltänkta
organisationen av undervisningen i de högsta klasserna medföra,
att antalet lärartimmar för klass i klasserna 5—6 respektive klass 5 blir
väsentligt större än i klasserna 1—4 och jämväl större än i de kommunala
mellanskolorna. I klasserna 1—4 av kommunal flickskola upptager timplansförslaget
omkring 34 lärartimmar för klass, medan för de högsta klasserna
hela timsumman — under förutsättning att undervisning förekommer
i alla ämnen — stiger till 48 för klass. Undervisningen i de högsta
klasserna blir följaktligen väsentligt dyrare än i de lägre. Under sådana
förhållanden bär det synts de sakkunniga nödvändigt att giva skolan
någon kompensation härför, och de sakkunniga hava därför föreslagit ett
tillägg av 400 kronor för en var av de högsta klasserna. Tillägget torde
icke till fullo kunna täcka berörda merkostnad, men då det knappast kan
förutsättas, att undervisning alltid behöver anordnas i skolans alla ämnen
inom dessa klasser, synes tillägget kunna begränsas till nyss angivna belopp.
Då härtill kommer, att antalet lärartimmar i de fyra lägre klasserna
skulle bliva något mindre än i de kommunala mellanskolorna, hava
de sakkunniga jämväl härav ansett beloppet lämpligt tillmätt. Det bör
tilläggas, att om de av de sakkunniga föreslagna statsbidragsbeloppen godtagas,
grundanslaget till kommunal flickskola, för lärartimme räknat,
kommer att uppgå till ungefär samma belopp som i fråga om kommunal
mellanskola.

De sakkunnigas nu angivna förslag har emellertid icke föranlett förslag

Statsbidragets
storlek.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 116.

om motsvarande förhöjning av statsbidraget till parallellavdelning i nu
ifrågavarande klasser, vilket upptagits till 2,800 kronor för avdelning. Det
bör nämligen kunna förutsättas, att om parallellavdelningar i nämnda
klasser behöva inrättas, samläsning i ganska stor omfattning kan anordnas.

Vidare hava de sakkunniga upptagit bestämmelse om särskilt understöd
för undervisning i praktiska undervisningsämnen utom teckning. Denna
bestämmelse saknar motsvarighet i fråga om den kommunala mellanskolan.
Till sådan skola kan enligt gällande bestämmelser utgå särskilt understöd
till undervisning i huslig ekonomi, i manlig och kvinnlig slöjd
samt i handarbete. Då deltagandet i undervisningen i slöjd och i hushållsgöromål
i mellanskolan är frivilligt, utgår understödet till denna undervisning
endast efter därom gjord ansökan. Enligt de sakkunnigas förslag
åter skulle undervisningen i slöjd och hushållsgöromål vara obligatorisk,
och hänsyn måste därför tagas härtill. De sakkunniga hava alltså föreslagit
ett särskilt understöd till berörda undervisning, vilket ansetts skäligen
kunna bestämmas till 75 kronor för läsår och veckotimme. Vid kommunal
mellanskola utgår anslaget till undervisning i manlig och kvinnlig
slöjd samt i handarbete med 150 kronor för varje avdelning av minst femton
lärjungar med rätt för skolöverstyrelsen att medgiva anslag till avdelning
med mindre antal lärjungar, dock minst tolv. Med hänsyn till
undervisningens karaktär av obligatorisk i den kommunala flickskolan
kan den för de kommunala mellanskolorna gällande föreskriften om ett
antal av minst tqlv lärjungar i varje avdelning ej här tillämpas.. De sakkunniga
hava i stället i sitt förslag infört bestämmelse om att minst femton
lärjungar skola komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp lör
ämnet får upprättas.

Vad de sakkunniga nu anfört angående statsbidrag till den kommunala
flickskolan gäller huvudsakligen det gemensamma nederstadiet — klasserna
1—4 — och skolans övriga klasser på den teoretiska linjen. Vad
åter beträffar den praktiska linjen, kan man utgå från att lärjungarna å
denna linje i de teoretiska undervisningsämnena samt i teckning och i övningsämnena
komma att i flertalet skolor undervisas gemensamt med lärjungarna
å den teoretiska linjen. Sådan gemensam undervisning kan också
i någon utsträckning anordnas inom vissa av de övriga praktiska undervisningsämnena.
Den nu nämnda undervisningen för den praktiska linjens
lärjungar kommer därför icke att förorsaka skolan några särskilda
kostnader. Däremot måste man räkna med att särskild undervisning i
rätt stor omfattning anordnas å den praktiska linjen för de lärjungar,
som tillvälja de större kurserna i sömnad och hushållsgöromål eller något
av ämnena vävning, barnavård och trädgårdsskötsel eller gruppen handelsämnen.
Då det, särskilt innan man vunnit någon erfarenhet på området,
är svårt att få någon uppfattning om i vad utsträckning sådan särskild
undervisning blir behövlig vid de olika skolorna, hava de sakkunniga
ansett det mest lämpligt, att statsunderstöd för ändamålet utgår för
veckotimme och läsår. De sakkunniga anse, att understödet rimligen bör
bestämmas till 75 kronor för veckotimme och läsår, d. v. s. samma belopp
som för övriga praktiska ämnen utom teckning. Genom ett sådant understöd
bliva skolans kostnader för ifrågavarande undervisning icke till fullo
ersatta, enär läraravlöningen i sistberörda ämnen enligt förslaget skulle
utgå med belopp växlande mellan 80 kronor och 105 kronor för vecko -

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

timme och läsår, men motsvarande förhållande gäller även, såsom förut
antytts, såväl den gemensamma linjen vid kommunal flickskola som den
kommunala mellanskolan.

Av ekonomiska skäl torde det böra föreskrivas, att antalet lärjungar i
varje lärjungegrupp i tillvalt ämne inom viss klass icke må understiga
fem.

Statsbidraget till rektors och ämneslärares avlöning skulle utgå enligt
samma grunder, som nn gällde för de kommunala mellanskolorna, med
den ändring i formuleringen, som betingades därav, att enligt de sakkunnigas
förslag rektorsbefattningen ej skulle vara bunden vid annan
lärarbefattning vid skolan.

De föreslagna föreskrifterna om vad som skall iakttagas vid statsbidragets
^anordnande och om förutsättningarna för statsbidrags utgående
samt om rekvisition av sådant bidrag överensstämma till fullo med de för
de kommunala mellanskolorna gällande och torde därför ej bär behöva
särskilt angivas utom beträffande de allmänna villkoren. Dessa villkor
finnas upptagna i förslaget § 20 och lyda på följande sätt:

Som allmänna förutsättningar för statsbidrags utgående skola gälla:

a) att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter,

b) att undervisningen vid skolan fortgått under föreskriven tid,

c) att skolområdet för undervisningen tillhandahåller tjänliga och tillräckliga
lokaler samt erforderliga och lämpliga skolmöbler och nödig undervisningsmateriell,
samt

d) att lärarnas avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som
ock naturaförmånerna, minst motsvara vad i sådant avseende finnes
stadgat.

De sakkunniga hava såväl i stadgeförslaget som i förslaget till statsbidragskungörelse
intagit bestämmelse om att vid upprättande av kommunal
flickskola särskild hänsyn skall tagas till huruvida förut å orten
finnes statsunderstödd högre flickskola eller samskola, kommunal flickskola,
kommunal mellanskola eller statsläroverk med tillträde även för
flickor å realskolans stadium.

I de från olika myndigheter m. fl. inkomna yttrandena i nu förevarande
ärende hava endast några få erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag
angående statsbidrag till kommunala flickskolor.

Styrelsen för svenska stadsförbundet framhåller, hurusom enligt förslaget
kommunernas byggnadsskyldighet ytterligare skulle utsträckas till
lokaler för en ny typ av skolor.

Styrelsen erinrar därvid om att kommunernas närmare skyldigheter i
avseende å tillhandahållande av läroverkshus och rektorsbostad icke reglerades
av någon författning utan avgjordes från fall till fall genom överenskommelser.
Vidare anför styrelsen, att den i ett den 31 oktober 1923
avgivet yttrande över skolkommissionens betänkande del V framhållit

Allmänna

föreskrifter

angående

statsbidrag.

Departe mentschefen.

Allmänna
grunder för
statsbidrag.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

önskvärdheten av lagstiftning på detta område, varvid enligt styrelsens
mening betryggande former borde utfinnas och lagfästas för uppgörelser
i hithörande frågor mellan parterna som fullt obundna och likställda
kontrahenter och ett opartiskt institut skapas för lösande av uppkomna
tvister rörande träffade överenskommelser. Styrelsen berör också frågan
om byggnadsskyldighetens delvisa överflyttande på större kommunala
enheter än läroverksstaden, t. ex. landstingen.

Skolöverstyrelsen anför endast, att bland de skolor, till vilkas tillvaro
på orten hänsyn borde tagas vid prövning av frågan om behovet av en
kommunal flickskola, borde även medtagas högre folkskola.

Slutligen har statskontoret icke funnit anledning till erinran mot de
föreslagna bestämmelserna angående statsbidrag till kommunal flickskola.

Då jag nu övergår till frågan om statsbidrag till kommunala flickskolor,
tillåter jag mig åter erinra om att en av grundtankarna i förslaget om
upprättande av sådana skolor har varit, att dessa skolor i ekonomiskt avseende
skulle intaga samma ställning som de kommunala mellanskolorna.
Även för dessa nya skolor bör alltså en ekonomisk samverkan mellan staten
och vederbörande kommun äga rum, varvid dock kommunen har att
bära ansvaret för skolans bestånd och besluta om dess ekonomiska förhållanden.
Givet är också, att staten här som i liknande fäll har att tillse,
att vissa villkor beträffande såväl skolans lärare, deras kompetens och avlöning
som skolans lokaler och utrustning i övrigt m. m. äro uppfyllda.

Av den lämnade redogörelsen för de sakkunnigas förslag i fråga om
statsbidragets storlek och villkoren för dess utgående torde framgå, att
de sakkunniga beträffande statsbidrag till fullständigt organiserad skola
varit angelägna om att i möjligaste mån följa de för de kommunala mellanskolorna
gällande bestämmelserna. Jag gillar till fullo denna ståndpunkt
och anser att man, endast då så är nödvändigt med hänsyn till
skolornas olika yttre och inre organisation, bör frångå nämnda för mellanskolorna
gällande bestämmelser.

Av 1927 års riksdag har föreskrivits, att statsbidrag till kommunal mellanskola
skall utgå under villkor, att skolan i sina fyra årsklasser har sammanlagt
minst 40 lärjungar. I överensstämmelse härmed och med hänsyn
till min förut uttalade mening att kommunala flickskolan, i varje fall,
skall omfatta sju ettåriga klasser, anser jag, att dylik skola bör hava minst
70 lärjungar för att komma i åtnjutande av statsbidrag. Jag har i det
föregående föreslagit, att vid skola, där konstant behov av parallellavdelningar
i andra klassen av den sjuåriga lärokursen uppkommit,
skall upprättas en fristående till folkskolans sjätte klass anknytande sexårig
lärokurs. Att för denna lärokurs föreskriva visst minimiantal lärjungar
synes ej vara erforderligt. Då emellertid undervisningsplanerna
för de båda högsta klasserna i den sjuåriga och i den sexåriga lärokursen i

Kungl. Mqj:ts proposition Nr 116.

det hela höra vara lika, hör det enligt min mening föreskrivas, att vid
skola, där antalet lärjungar i de två lärokurserna inom viss sådan klass
tillsammans ej överstiger 30, statsbidrag för uppdelning av dylik klass i
klassavdelningar ej skall utgå.

Beträffande åter frågan om rätt för skoldistrikt att även i annat fall än
som här ovan nämnts vid sidan av den sjuåriga lärokursen anordna en
fristående sexårig lärokurs och att därför i vanlig ordning erhålla statsbidrag,
torde det böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall.

I fråga om rätt för skola att erhålla statsbidrag till upprättande av
parallellavdelning tillstyrker jag det av de sakkunniga framställda förslaget,
enligt vilket ny sådan avdelning skulle få upprättas, om vid läsårets
början minst 30 lärjungar komma på varje förutvarande avdelning
inom årsklassen. En reservant inom skolöverstyrelsen, vilken förklarat
sig i och för sig icke hava något att erinra mot en sådan bestämmelse, har
dock uttalat sig för att så länge för realskolan en minskning i antalet
elever i varje klassavdelning icke av riksdagen medgivits, för nu förevarande
skolform borde gälla enahanda bestämmelser som för realskolan.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i mitt yttrande vid
avlåtandet till 1927 års riksdag av förslag om omorganisation av skolväsendet
anförde, hurusom det från olika håll betonats, att ett rimligt
antal lärjungar i klassen utgjorde en viktig förutsättning för ett rationellt
arbetssätt likaväl som för önskvärd individualisering i det hela.
Jag ansåg mig därför böra föreslå ett tillmötesgående av kravet på begränsning
av antalet lärjungar i de olika klassavdelningarna och att
man alltså borde räkna med ett normalt högsta lärjungantal av 30 i realskolans
och kommunala mellanskolans klasser samt 25 i gymnasiets ringar.
Riksdagen ansåg sig emellertid icke kunna taga bestämd ställning till
detta förslag, innan närmare utredning förelåge.

För den nu ifrågasatta nya skolformen ligger dock denna fråga annorlunda
till. Först vill jag erinra om att jämlikt beslut av 1925 års riksdag
för de nuvarande högre flickskolorna gäller ett maximiantal lärjungar
av 30 för stadium motsvarande real- och flickskolan och av 25 beträffande
stadium motsvarande gymnasiet. Även för den kommunala mellanskolan,
vilkens bestämmelser man i möjligaste mån sökt följa, då det gällt att
utforma föreskrifter för den kommunala flickskolan, är maximiantalet
lärjungar i varje klassavdelning bestämt till 30. En till 1924 års riksdag
av Kungl. Maj:t gjord framställning om höjning av detta antal till 35
blev av riksdagen avslagen. Enligt min mening skulle särskilt arbetet i
flickskolans två högsta klasser i hög grad äventyras, om antalet lärjungar
i varje klassavdelning annat än i undantagsfall finge överskrida 30, ett
för detta stadium redan alltför högt antal. Till de pedagogiska skäl, som
tala för ett maximiantal av 30 lärjungar, komma även kommunalekono -

90 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 116.

miska synpunkter. Knappt någon av de nu befintliga flickskolebyggnaderna
torde vara så inredd, att annat än i undantagsfall ett klassrum kan
rymma mer än 30 lärjungar. Skulle det då uppställas krav på att den nya
flickskolan skulle vara skyldig att mottaga minst 35 lärjungar i varje
klassavdelning inom viss årsklass, innan ny parallellavdelning finge upprättas,
bleve det ej möjligt att för den nya skolan använda redan befintliga
lokaler, vilket åter skulle försvåra tillkomsten av kommunala flickskolor.

I samband med det nu anförda vill jag framhålla, att de sakkunniga
tänkt sig en bestämmelse (i en anmärkning till undervisningsplanen) av
sådan innebörd, att i de ämnen, där undervisningens art sådant påkallar,
lärjungarna efter skolstyrelsens bestämmande må kunna uppdelas i smärre
grupper. Då anordningen i fråga blott i ringa mån kan inverka på statens
kostnader för en kommunal flickskola, har jag endast velat omnämna detta
förhållande.

Statsbidragets
storlek.

Jag kommer nu till frågan om statsbidragets storlek. För fyraårig kommunal
mellanskof utgår som bekant ett årligt grundanslag om 11.200
kronor samt dessutom 2,800 kronor för varje vid skolan anordnad parallellavdelning.
Ett på samma sätt beräknat grundanslag till kommunal
flickskola skulle tydligen, som de sakkunniga anföra, utgöra 16,800 kronor
för sexårig skola och 14,000 kronor för femårig skola. För sjuårig skola
borde anslaget bli 7 X 2,800 kronor eller 19,600 kronor. Nu hava emellertid
de sakkunniga med hänsyn till den tilltänkta organisationen av undervisningen
i de två högsta klasserna i sexårig skola och högsta klassen i
femårig skola föreslagit en höjning av de så beräknade beloppen med 400
kronor för var och en av dessa klasser. Den härför anförda motiveringen,
för vilken jag i det föregående redogjort, synes mig vara så bindande, att
jag finner det nödvändigt, att man på denna punkt något avviker från
vad som nu är stadgat för de kommunala mellanskolorna. Jag anser mig
alltså böra hemställa, att statsbidrag till sjuårig kommunal flickskola med
teoretisk linje må utgå med 20,400 kronor (7 X 2,800 + 2 X 400). Om skolan
omfattar även en fristående sexårig lärokurs eller om parallellavdelning
av årsklass i enlighet med givna bestämmelser är inrättad, bör därutöver
statsbidrag för varje klassavdelning utöver sju utgå med ett belopp av
2,800 kronor för år.

Vad jag nu anfört gäller skola, där teoretisk linje eller både teoretisk
och praktisk linje är upprättad. Då emellertid enligt det framlagda förslaget
kommunal flickskola inom de två högsta klasserna skall kunna omfatta
enbart praktisk linje och då inom denna linje undervisning ej skall
meddelas i alla teoretiska ämnen utan endast i de s. k. fasta ämnena med
omkring 14 timmar i veckan, bör statsbidrag för sådan skola ej utgå med
nyss nämnda belopp. Med hänsyn till det förut anförda bär enligt min

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 116.

mening statsbidraget till skola med enbart praktisk linie bestämmas till
5 X 2,800 + 2 X 1,400 = 16,800 kronor. I överensstämmelse härmed bör tydligen
statsbidraget till sådan parallellavdelning inom de två högsta klasserna,
som påkallas endast med hänsyn till behovet av uppdelning av undervisningen
i de för de båda linjerna gemensamma teoretiska undervisningsämnena,
utgå med 1,400 kronor för år.

Beträffande förslaget om särskilt understöd till undervisning i praktiska
ämnen utom teckning jämte därmed förknippade villkor, mot
vilket förslag ingen som helst erinran gjorts i de i ärendet inkomna yttrandena,
är jag ense med de sakkunniga. Den ändring av huvudsakligen
formell art, som förslaget innebär i jämförelse med vad som är stadgat
för de kommunala mellanskolorna, är betingad av den ändrade ställning,
de praktiska ämnena skola intaga vid den kommunala flickskolan. Mitt
förslag innebär alltså, att understöd till undervisning i praktiska andelvisningsämnen
utom teckning vid kommunal flickskola må utgå med 75
kronor för läsår och veckotimme, under villkor att lid läsaiets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungai
komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.

Enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till kommunala
mellanskolor utgå följande bidrag till läraravlöningen, nämligen

a) för varje manlig ämneslärare: 500 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för honom stadgade särskilda arvodet;
för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda
arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

g) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än
högst sex månader.

I sitt förslag till bestämmelser angående statsbidrag till läraravlöningen
vid kommunala flickskolor hava de sakkunniga i det hela följt nyss angivna
bestämmelser för de kommunala mellanskolorna. Vissa avvikelser

Allmänna

föreskrifter

angående

statsbidrag.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

i formuleringen hava betingats av de sakkunnigas förutnämnda förslag
till ordning för tillsättning av rektor vid kommunal flickskola. Då jag
emellertid uttalat mig för att rektor vid kommunal flickskola åtminstone
tills vidare bör tillsättas på samma sätt som nu gäller för kommunal mellanskola,
bär jag ingen anledning att för de kommunala flickskolorna i
nu berörda avseende föreslå någon ändring i de för mellanskolorna gällande
bestämmelserna. Med de något höjda särskilda arvoden för rektor
och biträdande föreståndarinna, som jag föreslagit, komma givetvis statsbidragen
för dessa arvoden att bliva något högre än vid mellanskolorna,
nämligen för rektorsarvodet en höjning med 133 kronor 33 öre (a/s 1,200—
2U 1,000) och för särskilda arvodet till biträdande föreståndarinna med
100 kronor.

Bland de allmänna förutsättningarna för statsbidrags utgående är intagen
en bestämmelse om att skolområdet för undervisningen skall tillhandahålla
tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga
skolmöbler och nödig undervisningsmateriell. Beträffande skyldighet
för vederbörande kommun att anskaffa sådana lokaler för skolan har,
såsom förut är nämnt, styrelsen för svenska stadsförbundet ifrågasatt, att
betryggande former borde utfinnas och lagfästas för uppgörelser i hithörande
frågor mellan parterna såsom fullt obundna och likställda kontrahenter
och ett opartiskt institut skapas för slitande av uppkomna tvister
rörande träffade överenskommelser. Då det här gäller en kommunal skola
och då motsvarande föreskrift finnes intagen i statsbidragskungörelserna
för högre folkskolor och kommunala mellanskolor, finnes det enligt min
mening fullt giltig anledning till att bestämmelsen kommer att gälla även
den kommunala flickskolan. Så vitt jag har mig bekant, hava lokalfrågorna
för nämnda skolor liksom för de allmänna läroverken och de tekniska
läroverken i allmänhet funnit sin lösning genom förhandlingar mellan vederbörande
kommun och den myndighet, under vars inseende vederbörande
skola stått, utan att kommunernas önskemål, där dessa hållits
inom rimliga gränser, trätts för nära. För övrigt kan ju eventuellt uppkommen
tvist bli avgjord genom hänvändelse till Kungl. Maj:t. Dock vill
jag ej förneka, att närmare bestämmelser angående kommunernas byggnadsskyldighet
ma kunna vara erforderliga. Dylika torde dock böra utfärdas
i ett större sammanhang än vad som nu skulle kunna bliva fallet.

Fn reservant inom skolöverstyrelsen har påyrkat, att såväl stadgan som
de av riksdagen fastställda villkoren för statsbidrags utgående borde inrymma
en bestämmelse av innebörd, att den kommunala flickskolan bleve
tillgänglig även för lärjungar hemmahörande utanför den eller de kommuner,
vilka utgöra skolans huvudmän. Då någon sådan föreskrift icke
finnes beträffande de kommunala mellanskolorna och, enligt vad erfai
enheten givit vid handen, ej heller visat sig av behovet påkallad, synes

Kungi. Maj:ts proposition Nr 116. 93

det mig ej behövligt att särskild föreskrift härom utfärdas beträffande
nu ifrågavarande skolor.

Vidare har skolöverstyrelsen uttalat sig för att högre folkskolor böra
medtagas bland de skolor, till vilkas tillvaro på orten hänsyn skall tagas
vid upprättande av kommunal flickskola. Då förefintligheten av dylik
skola tydligen kan vara av betydelse i detta sammanhang, vill jag uttala
min anslutning till denna överstyrelsens hemställan.

b. Statsbidrag till skola under upprättande.

Särskild uppmärksamhet synes tillvägagångssättet för upprättandet av
kommunal flickskola påkalla. Två olika fall kunna här komma i betraktande.
Antingen kan en kommunal flickskola nyupprättas från grunden
eller ock uppstå på det sättet, att en förutvarande privat högre flickskola
eller möjligen skola av annat slag — i sällsynta fall måhända en kommunal
mellanskola — ombildas till kommunal flickskola.

Beträffande nyinrättandet av en kommunal flickskola äro, yttra de sakkunniga
(sid. 93 f.), två fall tänkbara. Man kan tänka sig statsunderstödet till
skolan utgå antingen successivt klass för klass eller ock först sedan skolan
blivit färdigbildad. Som bekant skall enligt gällande bestämmelser en kommunal
mellanskola hava alla sina fyra klasser fullbildade, innan den kan
erkännas av Kungl. Maj:t och erhålla statsunderstöd. För att emellertid
göra det möjligt för kommun, som har för avsikt att upprätta kommunal
mellanskola, att under den tid, då det successiva upprättandet äger rum,
komma i åtnjutande av statligt understöd, har man träffat den anordningen,
att vederbörande kommun först upprättar en högre folkskola och
därvid erhåller det åt dylik skola utgående statsunderstödet. När den sålunda
upprättade högre folkskolan nått en omfattning av fyra klasser,
Plägar den efter inspektion av skolöverstyrelsen av Kungl. Maj:t erkännas
som kommunal mellanskola samt erhålla statsunderstöd som sådan.

Fördelarna av en dylik anordning äro uppenbara. Först och främst beredes
kommunen förmånen att erhålla statens ekonomiska understöd redan
under den tid, då skolan successivt växer fram. Och vidare bliva myndigheterna
i tillfälle att, innan skolan erkännes som kommunal mellanskola,
bedöma, i vad mån yttre och inre för skolans erkännande som kommunal
mellanskola erforderliga betingelser äro för handen. Emellertid
saknar det nu angivna tillvägagångsssättet icke olägenheter. Det förhållandet,
att en främmande skolform, den högre folkskolan, som har och
bör hava sitt eget mål, så att säga lånas för att tjäna som ekonomiskt omhölje
för en annan skolform, efter vars fullmyndiga tillkomst den själv
skall upphöra att existera, måste verka ofördelaktigt på den sålunda i
främmande syfte anlitade skolformens eget arbete och anseende. Vidare
måste det nog betecknas som mindre lämpligt, att den nya skolan i många
fall kommer att bliva mer eller mindre bunden av de lärarkrafter, som
redan blivit anställda vid den högre folkskolan och vilka icke alltid visat
sig motsvara den kommunala mellanskolans verkliga behov.

Skulle man trots de nu påpekade olägenheterna söka i fråga om nyupp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rättande av en kommunal flickskola gå en väg motsvarande den, som tilllämpas
i fråga om den kommunala mellanskolan, stöter man först på den
svårigheten, att på det område det här gäller ej finnes någon läroanstalt,
som intar en ställning motsvarande den högre folkskolans och som alltså
skulle kunna tjäna som hjälpmedel för skolans ekonomiska uppbyggande.
Att åter begära, att en kommun, som önskar upprätta en kommunal flickskola,
skulle vara nödsakad att först, utan att under tiden för skolans
successiva uppbyggande erhålla statsunderstöd, upprätta en fullständig
flickskola efter den kommunala flickskolans typ, vore givetvis att pålägga
kommunen allt för dryga kostnader och skulle i väsentlig grad försvåra
uppkomsten av en dylik skola.

Allt synes således de sakkunniga tala för att när det gäller nyupprättande
av kommunal flickskola, detta hör kunna ske successivt klass efter
klass och att alltså statsbidrag bör utgå, allt ifrån det den första klassen
upprättas och sedermera undan för undan ökas till angivet maximibelopp.
De sakkunniga hava ock i § 25 föreslagit eu bestämmelse i sådant avseende.
Då det skulle bliva förenat med störa olägenheter, om skolan under
hela nybildningstiden skulle arbeta med extra ordinarie lärarpersonal,
liava de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag skulle utgå under villkor,
dels att rektor skulle i stadgad ordning tillsättas redan vid första klassens
upprättande, dels ock att en ordinarie lärare skulle tillsättas vid upprättandet
av var och en av de följande klasserna.

Härvid förutsätta de sakkunniga givetvis, att innan något som helst
statsunderstöd kommer att utgå, det noggrant utrönes, att förutsättningarna
för skolans upprättande äro för handen. Till sådana förutsättningar
hör i främsta rummet skolans behövlighet, varom närmare bestämmelser
äro angivna i § 4 av stadgan. Vidare hör till dylika förutsättningar vad
som finnes stadgat i de sakkunnigas förslag till kungörelse om statsbidrag
till kommunal flickskola § 20 rörande lokaler och dessas möblering, lärarnas
avlöningsförhållanden m. in.

Nyssberörda § 25 skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla följande
lydelse:

Till skolområde, som i vederbörlig ordning nyupprättar kommunal flickskola,
avsedd att omfatta minst fem årsklasser, utgår under den tid, som
erfordras för skolans successiva uppbyggande till fullständig kommunal
flickskola, statsbidrag dels med 2,800 kronor om året för varje årsklass,
dels ock med det understöd till undervisning i praktiska undervisningsämnen
utom teckning och med de bidrag till lärares avlöning, som omförmälas
i §§ 17 och 18, under villkor

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass,

b) att upprättandet av klasserna försiggår år efter år i oavbruten följd,

c) att rektor tillsättes vid upprättande av första klassen och en ordinarie
lärare vid tillkomsten av var och en av de följande klasserna, samt

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

Vidare anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Vad beträffar det senare fallet eller då annan förutvarande skola övergår
till kommunal flickskola, äro likaledes två vägar tänkbara. Ombild -

Kungl. Maj:ts proposition Kr 116.

ningen av den förutvarande skolan kan ske successivt, d. v. s. klass eiter
klass eller måhända med ett par klasser åt gången. Eller ock kan så stor
del av den förutvarande skolan, som kan anses motsvara den kommunala
flickskolan i dess helhet, brytas ut ur den förutvarande skolan och i ett
slag ombildas till kommunal flickskola. I förra fallet skulle givetvis statsbidraget
till den kommunala flickskolan komma att utgå successivt i mån
av skolans ombildning och det understöd, som den förutvarande skolan
möjligen åtnjutit, samtidigt undan lör undan avvecklas. I senare fallet
åter skulle den kommunala flickskolan omedelbart erhålla fullt statsunderstöd
såsom fullständigt organiserad skola och samtidigt det eventuellt
utgående statsunderstödet till den gamla skolan i motsvarande män
upphöra.

Det förstnämnda av de båda nu antydda tillvägagångssätten överensstämmer
närmast med det, som plägar tillämpas vid upprättandet av nya
statsläroverk och som enligt 1927 års riksdagsbeslut jämväl skall tillämpas
i fråga om det av riksdagen beslutade förstatligandet av vissa kommunala
mellanskolor samt kommunala gymnasier och gymnasielinjer. Det
senare tillvägagångssättet åter är närmast jämförligt med den ordning,
som tillämpas i fråga om de kommunala mellanskolorna.

Fråga uppstår nu, vilketdera av de båda här skisserade tillvägagångssätten
bör anses vara att föredraga, när det gäller upprättandet av kommunal
flickskola.

Tänker man sig då, att den kommunala flickskolan skulle upprättas successivt,
stöter man först på vissa svårigheter i organisatoriskt och ekonomiskt
avseende. Utgår man från att det är en privat högre flickskola med
tre förberedande klasser, som ombildningen gäller, och att ombildningen
skall fortgå klass efter klass med början höstterminen 1928, så kommer det
organisatoriska förloppet att gestalta sig på följande sätt. Sagda hösttermin
upprättas ingen ny första förberedande klass; andra och tredje förberedande
klasserna skulle däremot fortfarande komma att finnas. Så ock
de två första klasserna av den egentliga flickskolan. Det kan visserligen
med hänsyn till lärjungarnas förut inhämtade kunskaper och åldersstadium
ifrågasättas, huruvida icke även den gamla skolans tredje klass borde
anses falla under den kommunala flickskolans första klass och således
behandlas i likhet med de två första klasserna av samma skola. I så fall
skulle den gamla skolans fjärde klass bliva den nya flickskolans första
och sistnämnda skolas högsta klass komma att falla helt utanför serien av
den gamla skolans klasser. De sakkunniga hålla emellertid före, att eu
dylik anordning skulle medföra avsevärda olägenheter och därför icke bör
väljas. Vidtagas i fråga om kursernas innehåll och formen för arbetet
vissa smärre jämkningar, torde de lärjungar, som uppflyttats från den
andra till den tredje av den gamla flickskolans klasser, utan allt för stora
vanskligheter kunna följa undervisningen i den nya skolans första klass.
För att emellertid ej allt för mycket försvåra övergången för ifrågavarande
lärjungar hålla de sakkunniga före, att dessa böra äga tillträde till den
nya skolans första klass utan särskild inträdesprövning.

De sakkunniga utgå alltså ifrån att vid början av höstterminen 1928 förutom
andra och tredje förberedande klasserna endast de två första av den
egentliga flickskolans klasser bibehållas. Den förutvarande flickskolans
tredje elementarklass skulle alltså bliva den kommunala flickskolans första,
under det att den förstnämnda skolans fjärde, femte, sjätte, sjunde och
åttonde klasser fortfarande komme att tillhöra denna skola, varvid jämväl

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

statsunderstöd borde såsom hittills utgå till dessa klasser. En ombildning,
som fortginge på sätt nu angivits, klass efter klass, skulle, såsom av det
anförda torde framgå, komma att på ett olämpligt sätt sönderbryta den
gamla skolan och både i fråga om skolans yttre organisation och i avseende
på statsunderstödet till de olika skolformerna medföra synnerligen invecklade
förhållanden. Därtill skulle vidare komma olägenheter av pedagogisk
art. Sålunda skulle omläggningen av arbetets anordning i skolan
komma att på ett synnerligen olämpligt sätt fördröjas. Framför allt skulle
detta komma att gälla den för eu ändamålsenlig läggning av skolarbetet
så betydelsefulla ämnesbegränsningen och linjedifferentieringen, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle inträda från och med den kommunala
flickskolans femte klass. Nämnda anordning skulle niimligen icke kunna
komma i tillämpning förrän höstterminen 1932.

På grund av vad de sakkunniga nu anfört tillika med erfarenheter, som
redan tidigare blivit gjorda i fråga om de svårigheter, vilka i liknande
fall kunna uppstå, hava de sakkunniga icke funnit sig kunna tillstyrka det
successiva tillvägagångssättet vid en förutvarande skolas ombildning till
flickskola.

Väljes åter det andra av de bär ovan angivna båda tillvägagångssätten,
och tänker man sig här en ombildning i ett slag av den förutvarande högre
flickskolans sex övre klasser, gestalta sig förhållandena vida förmånligare
i både organisatoriskt, ekonomiskt och pedagogiskt avseende. Vid en dylik
ombildning, tänkt även den taga sin början höstterminen 1928, skulle sagda
termin den nya skolan komma att i sin helhet upprättas och övertagas
av kommunen. I denna skolas första klass skulle då med ovan antydda
modifikationer den nya kursplanen komma att tillämpas. I de två översta
klasserna skulle redan vid samma tidpunkt utan någon större svårighet
arbetet kunna differentieras och organiseras på sätt de sakkunniga föreslagit.
I de mellanliggande klasserna (den gamla flickskolans klasser
4—6) kunde arbetet i väsentliga avseenden omläggas efter de nya grunderna.
Och vad beträffar den del av den gamla skolan, som befunnes under
den nya skolans första klass, komme denna att bestå av andra och tredje
förberedande samt de två första klasserna av den egentliga skolan. Dessa
klasser komme att undan för undan avvecklas både organisatoriskt och
med hänsyn till statsbidraget. För denna avveckling krävdes givetvis särskilda
övergångsbestämmelser, varvid vore att beakta att understödet till
den förutvarande flickskolan ej bestått blott i direkt understöd utan jämväl
utgått i form av löner och ålderstillägg samt tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg, med andra ord såsom bidrag till lärarinnornas avlöning.
Skulle den ombildade skolan hava ett mindre antal klasser än som
erfordras, för att ur densamma skulle kunna omedelbart uppstå eu kommunal
flickskola, måste den givetvis utbyggas med ett erforderligt antal
nya klasser, om vilkas upprättande synes böra i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat om nyupprättande av kommunal flickskola.

Vad de sakkunniga nu anfört gäller huvudsakligen en högre flickskolas
ombildning till sexårig kommunal flickskola men kan i stort sett tillämpas
även vid en dylik skolas ombildning till femårig kommunal flickskola.

I enlighet med det sålunda gjorda uttalandet hava de sakkunniga i sitt
förslag (§ 26) intagit följande bestämmelse:

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 11G. 97

Till skolområde, som beslutit ombilda förutvarande statsunderstödd
skola till kommunal flickskola, utgår efter de i §§ 17 och 18 stadgade grunder
och under de i § 20 angivna villkor samt utan hinder av bestämmelsen
i § 16 mom. 2 angående antal lärjungar statsbidrag till så många klasser
av den förutvarande skolan, som enligt beslut av Kungl. Maj:t skola utgöra
den kommunala flickskolan.

Skulle vid dylik ombildning den förutvarande skolan enligt beslut av
Kungl. Maj:t behöva utbyggas med en eller flera klasser, skall i fråga om
ombildning av sådan skola i tillämpliga delar gälla vad som i § 25 är stadgat
beträffande nyupprättandet av kommunal flickskola.

Beträffande de klasser av den förutvarande skolan, vilka icke skola tillhöra
den kommunala flickskolan, gäller i avseende på avveckling av klasser
och statsbidrag, vad som i varje särskilt fall därom föreskrives.

Slutligen innehåller förslaget även nedanstående föreskrifter angående
statsbidrag till skola under upprättande.

För utbekommande av statsbidrag enligt i §§ 25—26 givna stadgande^
böra hinder ej möta därav, att under kalenderåret statsunderstödd skola i
vederbörlig ordning ombildats till kommunal flickskola, i vilket fall skolan
skall bekomma statsbidrag för vardera skolarten i förhållande till den
del av läsåret, som undervisningen pågått enligt de för de särskilda skolarterna
stadgade grunder.

Beträffande statsbidrag till skola under upprättande skall i övrigt i tilllämpliga
delar gälla vad som är stadgat i fråga om statsbidrag till fullständigt
organiserad skola.

I de utlåtanden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, har i nu angivna
hänseenden ingen erinran gjorts.

Jag övergår nu till att yttra mig om de sakkunnigas förslag till bestämmelser
för statsbidrag till kommunal flickskola under upprättande.

Efter övervägande av de sakkunnigas förslag i denna punkt och den
därför anförda motiveringen, för vilken jag här ovan lämnat utförlig
redogörelse, anser jag mig kunna i stort sett instämma i vad de sakkunniga
anfört. Så vitt jag kan se, synas mig inga olägenheter vara att befara, om
de av de sakkunniga framförda synpunkterna i huvudsak godtagas. I
den i de sakkunnigas betänkande anförda motiveringen vill jag särskilt
stryka under, att man näppeligen kan begära av en kommun, att den utan
något som helst understöd av staten under sju års tid skall bekosta en
skola av det slag, varom det här är fråga. Avsaknaden av dylikt understöd
skulle, såsom de sakkunniga framhålla, i väsentlig grad försvåra uppkomsten
av en dylik skola. Sannolikt skulle vederbörande kommun, om den
på egen bekostnad skulle upprätthålla skolan, till dess den bleve fullständig,
anse det nödvändigt att genom upptagande av höga terminsvagifter i
någon mån kompensera bristen på statsbidrag, vilket åter skulle i hög
grad försvåra tillträdet till skolan för flickor från mindre bemedlade och
obemedlade hem.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 116.) 7

Departe mentschefen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Med den ståndpunkt jag intagit i fråga om organisationen av den nya
flickskolan, bör tydligen den nyupprättade skolan vara avsedd att omfatta
såväl sjuårig som sexårig lärokurs för att kunna komma i fråga till erhållande
av statsunderstöd.

Som ytterligare skäl för den av de sakkunniga föreslagna anordningen
för ombildning av förutvarande statsunderstödd skola till kommunal flickskola
kan anföras, att det direkta och indirekta statsbidrag, som kan beräknas
motsvara de sju högsta klasserna av en enskild högre flickskola,
föga understiger det statsbidrag, som enligt mitt förslag skulle tillkomma
en kommunal flickskola med förenad sjuårig och sexårig lärokurs.

I ett avseende kan jag dock ej dela de sakkunnigas mening. Enligt deras
förslag skulle en statsunderstödd skola, t. ex. en högre flickskola, som ombildas
till kommunal flickskola, under tiden för ombildningen erhålla statsbidrag
enligt de för de kommunala flickskolorna gällande grunderna oberoende
av antalet lärjungar i skolan. För min del anser jag, att statsbidrag
vid sådan ombildning bör utgå under villkor att skolan har i medeltal
minst 10 lärjungar för var och en av de årsklasser, för vilka statsbidrag
utgår.

I övrigt förordar jag i väsentliga delar de sakkunnigas förslag till bestämmelser
angående statsbidrag till skola under upprättande med de
ändringar, som framgå av min slutliga hemställan i förevarande ärende.

I anslutning till vad av 1927 års riksdag beslöts i fråga om åtgärder för
sådana lärarinnor, som på grund av privata högre flickskolors avveckling
i samband med samrealskolors upprättande förlorade sin anställning, finner
jag motsvarande bestämmelser erforderliga för de lärarinnor vid enskilda
högre flickskolor, som på grund av kommunal flickskolas inrättande
på orten gå för lustiga sin befattning. Jag kommer att i det följande
därom göra särskild hemställan, därvid jag anser mig böra förorda, att
bestämmelsen skall äga giltighet under viss övergångstid. Härvid vill jag
emellertid ansluta mig till de sakkunnigas förslag om att lärarinnorna
vid en ombildad högre flickskola i möjligaste män höra överflyttas till den
kommunala flickskolan.

4. Kostnadsberäkning.

Den utredning och det förslag rörande inrättande av kommunala flickskolor,
som avgivits av 1927 års skolsakkunniga, innehåller även kostnadsberäkningar
för sådana skolor. Som stöd för dessa beräkningar hava de
sakkunniga bifogat ett par exempel på utgifts- och inkomststater för skolor
av detta slag.

Jag torde här få återgiva det huvudsakliga av de sakkunnigas uttalande
i denna fråga.

Kung!.. Maj.ts proposition Nr Ilo.

Under vissa av de sakkunniga angivna förutsättningar i fråga om antalet
undervisningstimmar och tillvalda praktiska ämnen å den praktiska
linjen samt i fråga om åldertillägg m. m. skulle statsbidraget, oavsett tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna, för eu enkelklassig
sexårig kommunal flickskola med både teoretisk och praktisk linje kunna
beräknas uppgå till i runt tal 24,500 kronor för år. Kommunens årliga utgifter
för dylik skola skulle kunna beräknas till omkring 22,700 kronor,
oberäknat eventuella kostnader för ränta och amortering å lån för skolbyggnad
in. m. Å andra sidan har här ej tagits hänsyn till eventuell inkomst
av terminsavgifter. För femårig kommunal flickskola skulle under
motsvarande förutsättningar årskostnaderna uppgå till omkring 40,750
kronor. Statsbidraget kunde i detta fall beräknas till i runt tal 20.S00 kronor
samt kommunens utgifter till omkring 19,950 kronor. Komma terminsavgifter
att upptagas, bleve kommunens utgiftssumma något reducerad.
Till ytterligare belysning av frågan om kostnaderna för en kommunal
flickskola liava de sakkunniga uppgjort en jämförande tablå över de årliga
inkomsterna och utgifterna för en åttaklassig flickskola (Södertälje),
en kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola (sexårig
resp. femårig). För flickskolan i Södertälje, som äges av kommunen, och
för kommunala mellanskolan i Nässjö uppgivas de verkliga kostnaderna
för år 1926. För de kommunala flickskolorna är o inkomster och utgifter
beräknade med hänsyn till de av de sakkunniga anförda exemplen på inkomst-
och utgiftsstat för sådana skolor. För beräkning av dyrtidstillägget
hava de sakkunniga utgått från den för sista kvartalet 1927 gällande
procenten (36 %). Flickskolan i Södertälje hade höstterminen 1926 263 lärjungar,
fördelade på 12 klassavdelningar. De sex högsta klasserna hade
samma termin 143 lärjungar, d. v. s. ungefär samma antal, som man räknat
med för de i tablån anförda kommunala flickskolorna. Om den nuvarande
flickskolan i Södertälje skulle ombildas till kommunal flickskola,
torde det vara sannolikt, att denna blir av den ungefärliga storlek, som
tablån angiver för den kommunala flickskolan. Kommunala mellanskolan
i Nässjö hade höstterminen 1926 184 lärjungar, fördelade på 8 klassavdelningar.

Av tablån framgår att medelkostnaden för lärjunge är störst vid kommunala
mellanskolan i Nässjö (477 kronor 70 öre) och minst vid flicksko.
lan i Södertälje (366 kronor 50 öre). Däremellan ligga medelkostnaderna
för den föreslagna kommunala flickskolan (425 kronor 78 öre resp. 438 kronor
66 öre). Den högre kostnaden per lärjunge i Nässjö beror på de högre
lärarlönerna, vilket åter sammanhänger med det förhållandet, att det i
Nässjö finnes ej mindre än 6 manliga ämneslärare, under det att man för
den kommunala flickskolan så gott som uteslutande räknat med kvinnliga
lärare. Härtill kommer att man åtminstone under en tid framåt torde
kunna räkna med att kostnaden för ålderstillägg åt kommunala flicksko
lans lärare blir jämförelsevis obetydlig.

Fördelar man statsbidraget per lärjunge, finner man, att det blir ungefär
lika stort vid kommunala mellanskolan i Nässjö (281 kronor 91 öre)
som vid kommunala flickskolorna (274 kronor 60 öre resp. 279 kronor 37
öre). Vid flickskolan i Södertälje är det avsevärt mindre (173 kronor 91
öre). Kommunens medelkostnad per lärjunge uppgår till 45 kronor 70 öre
vid flickskolan i Södertälje, 141 kronor 1 öre vid kommunala mellanskolan
i Nässjö samt 119 kronor 18 öre respektive 126 kronor 90 öre vid de kom -

Departe mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

munala flickskolor, vilka här anförts som exempel. De lägre medelkostnaderna
för stat och kommun för lärjungarna i flickskolan i Södertälje uppvägas
av de avsevärt högre terminsavgifterna vid denna skola.

De sakkunniga erinra slutligen om att lika litet som man vid de kommunala
mellanskolornas tillkomst på förhand kunde beräkna, huru många
sådana skolor som kunde komma att inrättas under de närmaste åren,
hade man nu några hållpunkter för en motsvarande beräkning. Då det
emellertid finge anses angeläget, att erforderligt anslag för beredande av
statsbidrag till kommunala flickskolor måtte bliva tillgängligt redan från
och med budgetåret 1928—1929, hemställde de sakkunniga, att för ändamålet
äskades ett förslagsanslag, som till en början kunde bestämmas till
ett belopp av 50,000 kronor.

I detta sammanhang ansåge sig de sakkunniga böra erinra om att en ombildning
av en statsunderstödd högre flickskola eller annan dylik skola
medförde en minskning beträffande anslaget till privatläroverk.

Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar hava i de inkomna yttrandena
inga andra erinringar framkommit, än att statskontoret uttalat, att vid
bifall till förslaget i riksstaten torde böra uppföras ett extra förslagsanslag
till tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor å
förslagsvis 10,000 kronor.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna tilllåter
jag mig framhålla, att de sakkunniga utgått från att skolan från början
har till sitt förfogande utom skollokaler även erforderlig möbelutrustning,
bibliotek och undervisningsmateriell. Även med hänsyn härtill synas
mig dock de av de sakkunniga i respektive stater upptagna anslagen till
bibliotek och undervisningsmateriell väl knappt tilltagna, medan å andra
sidan jämförelsevis måttliga terminsavgifter beräknas komma att utgå.

Emellertid har jag på en del punkter beträffande ifrågavarande skolors
organisation och avlöningsförhållanden ansett mig böra avvika från de
sakkunnigas förslag och framlägger för den skull en av mig uppgjord kostnadsberäkning,
som visserligen i stort sett utgår från samma grunder, som
de sakkunniga använt för sina beräkningar, men som på samma gång tager
hänsyn till det förslag till lönn- och statsbidragsbestämmelser, som av
mig framlägges.

I likhet med de sakkunniga har jag uppställt några exempel på utgiftsoch
inkomststater för kommunala flickskolor av olika typer. Dessa exempel
torde få såsom bilagor åtfölja detta protokoll (bil. 4—7). Jag har därvid
använt de i förut omnämnda bil. 1—3 anförda timplanerna för beräkning
av erforderligt antal lärartimmar.

På grundvalen av en av de sakkunniga uppgjord jämförande tablå över
kostnaderna för olika slags skolor har jag låtit uppgöra en motsvarande
jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola, en kommunal
mellanskola och en kommunal flickskola med förenad sjuårig och sexårig

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 101

lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje. Även denna tablå torde
som bilaga få åtfölja dagens protokoll (bil. 8).

Då årskostnaden, särskilt för läraravlöningen, för nn ifrågavarande skolor
är beroende av flera omständigheter, som ej på förhand kunna beräknas
och som kunna växla år från år, är det givetvis omöjligt att framlägga
någon exakt kostnadsberäkning. Jag har räknat med dels att skolorna,
i likhet med vad nu är fallet vid våra högre flickskolor, komma
att använda huvudsakligen kvinnliga lärarkrafter, dels att ungefär hälften
av det största möjliga antalet ålderstillägg utgå. Något bidrag till bestridande
av kostnaden för vikariatsarvoden har ej medtagits.

Enligt de anförda exemplen på stater för kommunala flickskolor
skulle årskostnaderna för de olika skoltyperna uppgå till följande
belopp:

Översikt av kostnaderna för kommunala flickskolor av olika typer.

Skolform	Skola med fristående 7-åriga och 6-åriga läro-kurser	Skola med förenad 7-årig och 6-årig läro-kurs
Skola med teoretisk och praktisk linje.
Statsbidrag...............................	47,000	—	30,150	—
Terminsavgifter............................	7,800	—	5,700	—
Kommunalt anslag..........................	22,625	—	19,132	50
Summa kronor	77,425	—	54,982	50
Skola med enbart teoretisk linje.
Statsbidrag...............................	42,000	—	28,162	50
Terminsavgifter............................	7,600	—	5,500	—
Kommunalt anslag..........................	20,625	—	18,675	—
Summa kronor	70,225	—	52,337	50
Skola med enbart praktisk linje.
Statsbidrag...............................	—	—	26,250	—
Terminsavgifter............................	—	—	5,500	—
Kommunalt anslag..........................		—	16,452	50
Summa kronor	—	—	48,202	50

Anm. 1. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för lärarna äro ej medräknade.

» 2. Då skola med fristående 7-åriga och 6-åriga lärokurser alltid torde komma

att omfatta teoretisk linje, synes en beräkning av kostnaderna för dylik skola
med enbart praktisk linje sakna betydelse.

Som de sakkunniga redan anfört, har man nu, lika litet som vid de kommunala
mellanskolornas tillkomst, några hållpunkter för att kunna be -

Departe mentschefens hemställan.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

räkna, hur många skolor av nu ifrågasatt organisation som kunna komma
att inrättas under de närmaste åren. Det synes mig emellertid angeläget,
att den nya skolformen må kunna komma till utförande redan från början
av läsåret 1928—1929, i fall det på en eller annan ort skulle finnas förutsättningar
därför. Räknar man med fullständigt upprättande av två sjuåriga
skolor, en med både teoretisk och praktisk linje samt en med enbart
teoretisk linje, skulle det erfordras ett anslag för ändamålet av omkring

58,000 kronor. Då det emellertid ej är sannolikt, att vare sig ålderstillägg
eller undervisning i praktiska ämnen redan från början kunna förekomma
i den omfattning, som i nämnda exempel angivits, torde ett förslagsanslag
å 50,000 kronor för budgetåret 1928—1929 vara tillfyllest. Samma belopp
torde även vara tillräckligt, om man utgår från att i stället för en eller
båda av de nämnda fullständiga skolorna ett antal skolor successivt upprättas.
Jag förordar därför, att ett dylikt anslag äskas av riksdagen.

Därjämte torde i riksstaten böra upptagas ett extra förslagsanslag för
beredande av tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor
att utgå efter samma grunder som för lärare vid kommunala mellanskolor.
Detta anslag torde kunna beräknas till ett belopp av 8,000 kronor.

Det synes mig dessutom ofrånkomligt, att likställigheten mellan de kommunala
flickskolornas och mellanskolornas lärarpersonal utsträckes jämväl
därhän, att dyrtidstillägg tillerkännes lärare vid kommunal flickskola.
Härtill återkommer jag i annat sammanhang.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln
uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor till
statsbidrag till kommunala flickskolor,
än även i fråga om användandet av nämnda anslag
dels godkänna följande allmänna förutsättningar för
åtnjutande av statsbidrag från anslaget:

1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen
av skolområde, bestående av ett eller flera
skoldistrikt, eller, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av
annan kommunal samfällighet eller förening av flera sådana,
samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar
tillfälle att inhämta ett högre mått av allmän
medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga
ungdomens egenart och därvid tillika i större eller
mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk
verksamhet, särskilt inom hemmets område.

2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med
såväl sjuårig som sexårig lärokurs, varvid i fråga om

103

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

gemensam eller skild undervisning av de båda lärokurserna
skola i huvudsak tillämpas de grunder, som jag i
det föregående angivit. Den sjuåriga lärokursen skall
med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i dess första klass, vara grundad på genomgången
fjärde klass i någon av folkskolans huvudformer, och den
sexåriga lärokursen skall med avseende på det kunskapsmått,
som erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara
grundad på genomgången högsta klass av sex- eller
sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av sådan skolas
huvudformer, eller ock på sjätte klassen av sjuårig dylik
skola, därest lärokursen i sådan skolas sex lägsta klasser
kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör
anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola av
nyss angivna former.

3. Vid kommunal flickskola skall, i huvudsaklig enlighet
med vad jag i det föregående angivit, träffas särskilda
anordningar i syfte att för de lärjungar vid skolan,
som hava för avsikt att övergå till första ringen
av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta dylik
övergång.

4. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskola
skall undervisningen, i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som jag i det föregående uppdragit,
anordnas antingen på både en teoretisk och en
praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

5. Kommunal flickskola skall, vare sig den omfattar
både en teoretisk och en praktisk linje eller enbart en av
dessa linjer och oavsett om skolans båda lärokurser åtnjuta
gemensam eller skild undervisning, hava sammanlagt
minst 70 lärjungar.

6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens
inseende.

7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena
åtnjuta från föregående och efterföljande årsklass
skild undervisning.

8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie
lärarna utgöras av kvinnor.

9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för
inträdes- och flyttningsprövningar, för påsk- och pingstferier
samt för tillfälliga lovdagar däri inräknad.

10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla
tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och
lämpliga skolmöbler och nödig undervisningsmateriell.

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr. 116.

11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast
under förutsättning att Kungl. Maj:t, med hänsyn
tagen till inom skolområdet möjligen redan befintlig
kommunal mellanskola, högre folkskola, högre flickskola,
högre Barnskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag
redan utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde
för kvinnliga lärjungar å realskolans stadium,
prövar inrättandet av kommunal flickskola med av skolområdet
föreslagen organisation vara för orten behövligt och
lämpligt.

12. Undervisningen i skolan skall vara avgiftsfri, såvida
ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmes i skolans reglemente. Terminsavgifter
må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.

13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad
och undervisningen därstädes ordnad i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av mig i det
föregående angivits;

dels bestämma,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta
följande avlöningsförmåner:

rektor särskilt arvode av 1,200 kronor;

biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
500 kronor, 3,300 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
350 kronor, 2,800 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,900 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,600 kronor;

vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;

vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode
av 300 kronor;

manlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 105
kronor för varje veckotimme;

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

kvinnlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 95
kronor för varje veckotimme;

manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med
lek och idrott: 90 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med
lek och idrott: 85 kronor för varje veckotimme;

timlärare i annat praktiskt undervisningsämne än teckning:
80 kronor för varje veckotimme;

att i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i
tillämpliga delar gälla vad angående lärares vid kommunala
mellanskolor uppflyttning i högre lönegrad är
stadgat;

dels förklara hinder för Kungl. Maj:t icke möta att
fastställa de närmare villkor och utfärda de närmare bestämmelser,
vilka, i anslutning till vad jag i det föregående
anfört och i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som i motsvarande hänseende gäller för de kommunala
mellanskolorna, må för sagda avlöningsförmåners
åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter,
vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser
eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels föreskriva, att i fråga om utgående av statsbidrag
till kommunala flickskolor skola, förutom vad angår själva
organisationen och därmed sammanhängande eller likartade
spörsmål, gälla följande grunder:

Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken
av Kungl. Maj:t blivit erkänd såsom sådan, utgår på
följande sätt:

a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart
teoretisk linje med 20,400 kronor för år och till skola med
enbart praktisk linje med 16,800 kronor för år;

samt därutöver:

b) till skola med fristående sexårig lärokurs med både
teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk linje med
2,800 kronor för år för varje årsklass i lärokursen, som i
de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter från den sjuåriga
lärokursen skild undervisning;

c) till skola med fristående sexårig lärokurs med enbart
praktisk linje med 2,800 kronor för år för var och en av
de fyra lägsta årsklasserna i sådan lärokurs samt med

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1,400 kronor för år för var och en av de två högsta årsklasserna
i lärokursen, i båda fallen under förutsättning
att ifrågakommande klass i de teoretiska ämnena åtnjuter
från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;

d) till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga
lärokursens fem lägsta och inom den sexåriga lärokursens
fyra lägsta klasser med 2,800 kronor för år, dock att sådant
bidrag må utgå till högst så stort antal parallella
klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav,
att vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på
varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma;

e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta
klasserna, med iakttagande av den i d) angivna begränsningen,
med 2,800 kronor för år för parallellavdelning
inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för år för
parallellavdelning inom den praktiska linjen;

f) till undervisning i praktiska undervisningsämnen
utom teckning med 75 kronor för läsår och veckotimme,
under villkor att vid läsårets början vid undervisningen i
dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst
15 lärjungar komma på sådan lärjungegrupp, innan ny
grupp för ämnet upprättas.

Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå
följande bidrag;

g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;

h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring: 300 kronor;

i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för biträdande
föreståndarinna: det till henne utgående särskilda
arvodet;

j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande
de läraren tillkommande ålderstillägg;

k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller
extra ordinarie ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas
av styrkt sjukdom, det belopp, som utöver vad den
tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras till
arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens
tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 107

revisorer, det belopp, som Kungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämmer;

l) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller
tillfälligtvis ledig lärarbefattning men erhållit
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

m) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande
av smittofara av vederbörande myndighet förbjudits
att tjänstgöra, det belopp, som erfordras till arvode
åt vikarien, dock icke för längre tid än högst sex
månader.

II.

Till skolområde, vilket enligt plan, som av Kungl. Maj:t
godkännes, upprättar kommunal flickskola genom successivt
uppbyggande med en eller flera klasser av sådan
skola, skall, under den tid, som erfordras för skolans
utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och
utan hinder därav att skolan icke omfattar sju årsklasser,
statsbidrag, med tillämpning i övrigt av de här
ovan under I b)—m) stadgade grunder och med de i fråga
om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna
undantag, beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass
eller avdelning av årsklass, under villkor:

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje
årsklass,

h) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten
följd,

c) att vid skolan finnas lika många ordinarie lärare som
antalet årsklasser i skolan, dock att vid skola med enbart
praktisk linje endast sex ordinarie lärare behöva anställas
och att av dem den sjätte läraren behöver tillsättas först
vid sjunde klassens upprättande, samt att rektor förordnas
vid den nya organisationens påbörjande, ävensom

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i
enlighet med de för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

III.

För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under
I och II givna stadganden höra hinder ej möta därav:
a) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret inrättats
eller under kalenderåret upphört, i vilka fall skolan
äger bekomma statsbidrag i förhållande till den del
av läsåret, undervisningen pågått, eller

b) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig
ordning ombildats till kommunal flickskola, i vilket
fall statsbidrag skall utgå för vardera skolan i förhållande
till den del av läsåret, som undervisningen pågått
enligt de för de särskilda skolarterna stadgade
grunder, eller

c) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande
avkortats på grund av rådande smittosam sjukdom bland
människor eller husdjur, i vilken händelse statsbidrag
skall utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller

d) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande
myndighet förbjudits att tjänstgöra, i vilken
händelse statsbidrag, förutom till vikaries avlönande, varom
här ovan under I förmäles, skall utgå till avlönande av
den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat
belopp, dock icke för längre tid än högst sex månader;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga om tillämpningen
av de under I—III angivna grunder utfärda de
närmare föreskrifter, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående anfört, kunna befinnas
erforderliga.

B. besluta,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall
vara delaktig i statens pensionsanstalt, med iakttagande i
tillämpliga delar av vad angående delaktighet i denna anstalt
är stadgat i fråga om lärare vid kommunala mellanskolor,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser som på grund härav befinnas erforderliga;
samt

att därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola
statsunderstödd enskild högre flickskola på orten
upphör med sin verksamhet och på den grund vid den
senare skolan anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring
går förlustig sin anställning, hon må, under
förutsättning att hon vid början av skolans avveckling
uppnått en ålder av 50 år samt vunnit sådan anställning,

109

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt
före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel
åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar
av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser
vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig
löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg
däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension
till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest
hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst
vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande vad nu
sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana
skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat
från den 1 januari 1929.

C. dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för
tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid
kommunala flickskolor med följande belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med
de i sådant hänseende för motsvarande lärare vid
kommunala mellanskolor nu gällande grunder bestämmer; dels

ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929
ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. l.

Timplan för sexårig kommunal flickskola med teoretisk utbildningslinje.

(Uppgjord av 1927 års skolsakkunniga.)

Ämnen	Klass
1	2	3	4	5	6
1. Teoretiska ämnen:
Kristendom.............	2	2	2	2	11	11
				I	\| 2	(2
Modersmålet............	5	4	3	3	4	4
Tyska ................	6	5	4	3	3	3
Engelska (resp. franska).....	—	—	5	5	4	4
Franska (resp. engelska).....	—	—	—	(3)	4	4
Historia med samhällslära ....	2	3	2	2	3	3
Geografi...............	2	2	2	—	3	3
Psykologi..............	—	—	—	—	2	2
Matematik .............	5	3	3	3	3	3
Biologi................	2	2	—	2	3	3
Hälsolära..............	—	—	—	—	2
Fysik och kemi..........	—	3	2	3	3	3
Ekonomilära............	—	—	—	—	—	2
	24	24	23	23	_	_
2. Praktiska ämnen:
Teckning..............	2	2	1	2	—	2
Slöjd..........■*.......	2	2	1	2	—	3
Hushållsgöromål..........	—	—	4,5	—	4,5	—
	4	4	6,5	4	_	_
3. övningsämnen:
Musik................	1,5	1,5	1,5	i,5	1,6	1,5
Gymnastik med lek och idrott	4	4	3	4	4	4
	5,5	5,5	4,5	5,5 1	—	—
	33,5	33,5	34	32,6 \|	—	—

Anmärkningar till timplanen.

1. Genom de med fetstil tryckta siffrorna angivas timtalen för de i § 11 mom. 5 av
stadga för kommunala flickskolor omförmälda fasta ämnena i klasserna 5—6. I stället för
tyska kan, jämlikt samma §, engelska eller franska vara fast ämne.

Lärjungarna i klasserna 5 och 6 deltaga i fråga om de teoretiska ämnena i undervisningen
i de såsom fasta angivna ämnena och dessutom i tre av de övriga.

2. Alla lärjungarna i klasserna 1—4 deltaga i undervisningen i tyska. Skolöverstyrelsen
skall, efter vederbörande skolstyrelses förslag, i fråga om varje särskild skola bestämma,
huruvida engelska eller franska där skall, från och med klass 3, inträda som
andra främmande språk, varjämte de lärjungar i klass 4, som sådant önska, kunna deltaga
i den frivilliga undervisningen i det tredje främmande språket. I skolor med parallellavdelningar
må, efter skolstyrelsens bestämmande, engelska kunna inträda som andra
språk i en klassavdelning, franska i en annan.

I klasserna 5—6 gälla för de främmande språken de i § 11 mom. 5 av stadga för
kommunala flickskolor upptagna allmänna bestämmelserna om tillval av ämnen.

3. Omedelbart före morgonlektionerna förrättas för hela skolan gemensam bön med
sång och bibelläsning. Tiden för sådan förrättning må ej utsträckas över en kvarts timme.

4. Lärjunge, tillhörande främmande trosbekännelse, skall efter av målsman hos rektor
gjord skriftlig anhållan, frikallas från deltagande i undervisningen i kristendom men skall
genom målsmans försorg beredas vederbörlig undervisning i religionskunskap samt vara
skyldig att däröver förete intyg.

5. I de ämnen, där undervisningens art sådant påkallar, må, efter skolstyrelsens bestämmande,
uppdelning av lärjungarna i smärre grupper äga rum.

6. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom
timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den
utsträckning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.

7. Undervisning i frivillig teckning kan meddelas under högst 2 timmar i veckan utom
timplanen.

8. Där så befinnes lämpligt, må för vinnande av koncentration av undervisningen i
visst ämne under en del av läsåret användas ett större antal veckotimmar än det i timplanen
angivna med vederbörlig minskning för annat eller andra ämnen under samma tid
(s. k. periodläsning). Därvid bör emellertid iakttagas, att för läsåret i dess helhet varje
ämne erhåller ett timantal, som i stort sett motsvarar den i timplanen föreskrivna timfördelningen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

111

Bil. 2.

Timplan för sexårig kommunal flickskola med praktisk utbildningslinje.

(Uppgjord av 1927 års skolsakkunniga.)

Ämne n			Klass
1	2	3	4	5	6
1. Teoretiska ämnen: Kristendom.............	2	2	2	2	i	1
Modersmålet............	5	4	3	3	4	4
Tyska................	6	5	4	3	3	3
Engelska (respektive franska) . . Franska (respektive engelska) . .	—	—	5	5	—	—
—	—	—	(3)	—	—
Historia med samhällslära ....	2	3	2	2	3	3
Geografi...............	2	2	2	—	—	—
Matematik..............	5	3	3	3	—	—
Biologi................	2	2	—	2	—	—
Hälsolära..............	—	—	—	—	2	—
Fysik och kemi..........	—	3	2	3	—	—
Ekonomilära............	—	—	—	—	—	2
2. Praktiska ämnen: a. Praktiskt husliga ämnen: Sömnad, större kurs .......	24	24	23	23	6	9
» , mindre » (slöjd) . . .	2	2	1	2	—	3
Vävning...............	—	—	—	—	6	6
Hushållsgöromål, större kurs . .	—	—	—	—	11,5	7
» , mindre » . .	—	—	4,5	—	4,5	—
Barnavård..............	—	—	—	—	6	6
Trädgårdsskötsel..........	—	—	—	—	6	6
b. Handelsämnen: Affärskorrespondens........	_	_	_		6	4
Bokföring m. m...........	—	—	—	—	3	4
Handelslära och handelsrätt. . .	—	—	—	—	3	—
Käringsgeografi...........	—	—	—	—	—	4
c. Teckning.............	2	2	1	2	—	2
3. Övningsämnen:	4	4	6,5	4	—	—
Musik................	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5
Gymnastik med lek och idrott .	4	4	3	4	4	4
	5,5	5,5	4,5	5,5	—	—
	33,5	33,5	34	32,5	—	—

Anmärkningar till timplanen.

Lärjungarna i klass 5—6 deltaga i undervisningen i timplanens ämnen efter fritt val
på sätt i § 11 mom. 5 av stadgan närmare angives.

2. Alla lärjungarna i klasserna 1—4 deltaga i undervisningen i tyska. Skolöverstyrelsen
skall, efter vederbörande skolstyrelses förslag, i fråga om varje särskild skola bestämma,
huruvida engelska eller franska där skall, från och med klass 3, inträda som andra främmande
språk, varjämte de lärjungar i klass 4, som sådant önska, kunna deltaga i den frivilliga
undervisningen i det tredje främmande språket. I skolor med parallellavdelningar
må, efter skolstyrelsens bestämmande, engelska kunna inträda som andra språk i en klassavdelning,
franska i en annan.

3. Lärjungar, som deltaga i undervisningen i den större kursen i sömnad respektive
hushållsgöromål, deltaga icke i den mindre kursen i respektive ämnen.

4. De lärjungar i klass 5, vilka deltaga i den större kursen i hushållsgöromål, deltaga
ej i gymnastikundervisningen de dagar, då de hava undervisning i hushållsgöromål.

5. Dessutom gälla de under timplanen för sexårig kommunal flickskola med teoretisk
utbildningslinje i anm. 3—8 upptagna föreskrifterna. Exempel på timplan med periodläsning
lämnas i de sakkunnigas betänkande sid. 144.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. 3.

Timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt
med teoretisk utbildningslinje.

Ämnen	Klass
1	2	3	4	5	6	7
a1	b2
1. Teoretiska ämnen:
Kristendom..........	2	2	2	2	2	2	2	2
Modersmålet..........	5	5	4	4	3	3	4	4
Tyska ..............	5	5	8	4	3	3	3	3
Engelska (resp. franska) . . .		-	—	4	3	4	4	4
Franska (resp. engelska) . . .		—	—	—	—	(3)	4	4
Historia med samhällslära .	3	3	3	2	2	2	3	3
Geografi.............	2	2	2	2	2	1	2	2
Psykologi............	—	—	—	—	—	—	2	2
Matematik...........	4	5	4	3	4	4	3	3
Biologi.............	2	2	2	—	2	2	3	3
Hälsolära............	—	—	—	—	—	—	2	—
Fysik och kemi........	—	—	—	3	3	3	3	3
Ekonomilära..........	—	—	—	—	—	—	—	2
	23	24	25	24	24	24	—	—
2. Praktiska ämnen:
Teckning (välskrivning) . . .	u		2	2	1	2	—	2
Slöjd..............	2	2	2	2	1	2	—	3
Hushållsgöromål .......	—	—	—	—	4,5	—	4,5	—
	5	5	4	4	6,5	4	—	—
3. övningsämnen:
Musik..............	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5
Gymnastik med lek och idrott	4	4	4	4	3	4	4	4
	5,5	5,5	5,5	5,5	4,5	5,5	—	—
	33,5	34,5	34,5	33,5	35	33,6	—	—

‘a = sjuårig lärokurs för lärjungar, som kommit från folkskolans fjärde klass och
genomgått flickskolans första klass (jfr sid. 22).

2b = sexårig lärokurs för lärjungar, som komma från folkskolans sjätte klass (jfr sid. 22).

De båda lärokurserna undervisas gemensamt med undantag för tyska i andra klassen.

Den i bil. 2 angivna timplanen för klasserna 5—6 kan i tillämpliga delar användas
för klasserna 6 och 7 i sjuårig skola med praktisk linje.

De å timplanen för sexårig flickskola (bil. 1) upptagna anmärkningarna böra i tillämpliga
delar och med hänsyn till den sjuåriga lärokursens större klassantal gälla även för
sistnämnda lärokurs.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

113

Bil. 4.

Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med fristående
7- och 6-åriga lärokurser samt med teoretisk och praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolan har en serie klassavdelningar i klasserna 1—5 av den 7-åriga lärokursen
och en serie klassavdelningar i klasserna 1-—4 av den 6-åriga lärokursen.
I de två högsta klasserna sammanföras lärjungarna från nämnda
lärokurser och bilda en teoretisk och en praktisk linje.

A praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, vävning och hushållsgöromål.

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell
och bibliotek m. m. finnes.

Lärarlöne r:

Utgifter.

8 kvinnliga ämneslärare å 2,800: —.....

2 manliga » å 3,300: —.....

Ålderstillägg, 12 ä 300:--1- 3 å 400: —.....

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig).........

Ersättningar för bostad och bränsle........

2 e. o. kvinnliga lärare.................

Timlärare i teoretiska ämnen, 15 t. ä 105: —.
» » teckning (22 t.), musik (9 t.),

gymnastik (24 t.) å 85: — .....

» » övriga praktiska ämnen, 80 t.

å 80: —...................

kronor 22,400: —

» 6,600: —

» 4,800: —

» 1,200: —

» 8,800: —

» 5,200: —

> 1,575: —

» 4,675: —

» 6,400: — 61,650: —

Övriga utgifter:

Skolläkare...........................

Bibliotekarie.........................

Vaktmästare (utom bostad och bränsle)......

Inventarier, undervisnings- och förbruknings materiell,

böcker....................

Skolans andel i pensionsavgifter till lärarna (appr.)
Ränta å kommunens förskott å statsbidrag . .

Underhåll av byggnader................

Renhållning, lyse, bränsle...............

Övriga utgifter.......................

kronor 450: —
» 450: —

» 2,400: —

	2,300: —
»	2,000: —
»	275: —
»	1,500: —
	5,200: —
»	1,200:— 15.775: —

Summa kronor 77,425: —

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag.........................

För manliga lärare....................

Arvode åt rektor......................

Alderstillägg.........................

För praktiska ämnen utom teckning, 80 t.
ä 75: —...........................

kronor 34,400: —

» 1,000: —

» 800: —

» 4,800: —

6,000: — 47,000: —

Terminsavgifter:

100 lärjungar å 60: — (30 kr. i terminen) . . .
60 » ä 30: — (15 » » > ) . . .

90 » ingen avgift

Kommunalt anslag1.............

kronor 6,000: —
» 1,800: —

_ 7,800: —

_»_22,625: —

Summa kronor 77,425: —

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens
anslag med 7,800 kronor.

Om skolan har enbart teoretisk linje och om antalet lärjungar i var och
en ap de två översta klasserna icke överstiger 30, erfordras en ämneslärare
mindre, varjämte antalet timlärartimmar särskilt i praktiska ämnen minskas.
I så fall kan man räkna med en minskning i statsbidraget med omkring
5,000 kronor, i kommunens anslag med omkring 2,000 kronor och i terminsavgifter
med omkring 200 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

Bil. 5.

Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med förenad
7- och 6-årig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolan är enkelklassig.

Å praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, vävning och hushållsgöromål.

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell
och bibliotek m. m. finnes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Utgifter.

115

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare k 2,800: —. . . .
2 manliga » k 3,300: —. . . .

Ålderstillägg, 8 å 300:--b 3 k 400: —. . . .

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig).........

Ersättningar för bostad och bränsle........

1 e. o. kvinnlig lärare..................

Timlärare, teoretiska ämnen, 3 t. å 105: — . .
» teckning (131.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) k 85: —......

» övriga praktiska ämnen,

58 t. k 80: —.............

kronor 14,000: —

» 6,600: —

> 3,600: -

> 1,200: —

» 6,400: —

» 2,600: —

» 315: —

» 3,102:50

» 4,640: — 42,457: 50

Övriga utgifter:

Skolläkare..........................

Bibliotekarie.........................

Vaktmästare (utom bostad och bränsle).....

Inventarier, undervisnings- och förbruknings materiell,

böcker....................

Skolans andel i pensionsavgifter till lärarna . .
Ränta å kommunens förskott-å statsbidrag. . .

Underhåll av byggnader................

Renhållning, lyse, bränsle............

Övriga utgifter......................

kronor	350	—
	350	—
»	2,300	—
	2,000	—
»	1,400	—
	225	—
	1,200	—
>	3,700	—
»	1,000	— 12,525: —

Summa kronor 54,982: 50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägyåt lärama ej medräknade.

Inkomster.

Statsb idrag:

Grundanslag........................

För manliga lärare...................

Arvode åt rektor.....................

Ålderstillägg........................

För praktiska ämnen utom teckning 58 t.
k 75: —......................

kronor 20,400: —

» 1,000: —

» 800: —

» 3,600: —

» 4,350: — 30,150: —

Terminsavgifter:

70 lärjungar k 60: — (30 kronor i terminen) .
50 » k 30: — (15 » » » ) .

55 » k —: —...................

Kommunalt anslag1 ...........

kronor

4,200: —
1,500: —

Summa kronor

5,700: —
19,132: 50

54,982: 50

Anm. Om undervisningen skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens
anslag med 5,700 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

116

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

Sil. 6.

Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal flickskola
med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart teoretisk linje.

Förutsättning:

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell
och bibliotek m. m. finnes.

Utgifter.

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare ä 2,800: —.....

2 manliga » ä 3,300: —.....

Ålderstillägg, 8 å 300: —, 3 ä 400: —.....

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig)........

Ersättningar för bostad och bränsle .......

1 e. o. kvinnlig lärare .................

Timlärare i teoretiska ämnen, 3 t. å 105: — .
» » teckning (13 t.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) å 85: —

» » övriga praktiska ämnen,

31,5 t. h 80: — . . . .

kronor 14,000: —

» 6,600: —

» 3,600: —

» 1,200: —

» 6,400: —

» 2,600: —

» 315: —

» 3,102:50

» 2,520: — 40,337: 50

Övriga utgifter:

Jämför ovan bil. 5 ................... .»_12,000: —

Summa kronor 52,337:50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag.........................

För manliga lärare....................

Arvode åt rektor......................

Ålderstillägg.........................

För praktiska ämnen utom teckning, 31,5 t.
å 75: —..........................

kronor 20,400: —

» 1,000: —

* 800: —

» 3,600: —

» 2,362: 50 28,162: 50

Terminsavgifter................ » 5,500: —

Kommunalt anslag1............. »_18,675: —

Summa kronor 52,337:50

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens
anslag med 5,500 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

117

Bil. 7.

Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal flickskola
med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell
och bibliotek m. m. finnes.

A praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, hushållsgöromål, barnavård
och trädgårdsskötsel.

Utgifter.

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare å 2,800: —.....kronor 14,000: —

1 manlig » å 3,300: —..... » 3,300: —

Ålderstillägg, 7 ä 300: —, 2 ä 400: —..... » 2,900: —

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig)........ » 1,200: —

Ersättningar för bostad och bränsle........ » 5,500: —

Timlärare i teoretiska ämnen, 3 t. ä 95: —, 3 t.

å 105: —................. » 600: —

» » teckning (13 t.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) å 85: — .... » 3,102: 50

» » övriga praktiska ämnen,

70 t. ä 80: —................. » 5,600: — 36,202: 50

Övriga utgifter:

Jämför ovan bil. 5 ................... _»_12,000: —

• Summa kronor 48,202: 50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag......................

För manlig lärare..................

Arvode åt rektor...................

Ålderstillägg......................

För praktiska ämnen utom teckning
70 t. å 75: —...................

Terminsavgifter.............

Kommunalt anslag1..........

kronor 16,800: —

» 500: —

» 800: —

» 2,900: —

» 5,250: — 26,250: —

.......kronor 5,500: —

....... » 16,452:50

Summa kronor 48,202: 50

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens
anslag med 5,500 kronor.

Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. 8.

Jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola (Södertälje), en
kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola.

					Kommunal
	Elementar-			flickskola med
	läroverket	för	Kommunala	och 6-årig läro-
	flickor i	mellanskolan	kurs och med
	Södertälje	i Nässjö 1926	teoretisk och
	1926				(approximativ
					beräkning)
Utgifter:
Lärarlöner1 2 3.......................	81,710	80	76,320	12	61,927	Öl
Övriga löner......................	4,139	68	2,900	—	3,000	—
Inventarier, materiell och bibliotek m. m.......	2,122	79	1,106	88	2,000	—
Underhåll av byggnad................	1,490	03	526	91	1,200
Renhållning, lyse och bränsle...........	2,780	73	3,610	81	3,700	—
Övriga utgifter ....................	4,146	06	s3,432	60	2,625	—
Kronor	*96,390	09	87,897	32	74,452	01
Inkomster:
Statsbidrag1......................	45,739	60	51,871	21	49,619	Bl
Terminsavgifter....................	38,001	25	9,270		5 700
Kommunalbidrag...................	12,020	19	25,946	22	19,132	60
Behållning från år 1925 och övriga inkomster .	629	ÖB	809	89
Kronor	296,390	09	87,897	32	74,452	Öl
Antal lärjungar....................	263		184		175
Hela kostnaden per lärjunge............	366	BO	477	70	425	44
Statsbidrag per lärjunge...............	173	91	281	91	283	64
Kommunalbidrag per lärjunge...........	45	70	141	01	109	33

1 Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg medräknade.

2 Härtill kommer beräknad hyra 5,000 kronor.

3 Häri ingå utgifter för premier och fria böcker med 586 kronor 25 öre.

Anm. 1. Vid ovanstående jämförelse har man utgått från att skolbyggnad med inredning
och uppsättning av undervisningsmateriell och bibliotek m. m. finnes.

Anm. 2. Medräknas ej statens anslag till lärarpersonalens tillfälliga löneförbättring och
dyrtidstillägg, uppgår statsbidraget till 10,891 kronor 85 öre för flickskolan i Södertälje,
80,555 kronor 39 öre för kommunala mellanskolan i Nässjö och 30,150 kronor för den
kommunala flickskolan.

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

119

Bil. 9.

P. M. från statens pensionsanstalt.

I anslutning till statens pensionsanstalts utlåtande den 26 november
1927 angående pensionsrätt för lärarpersonal vid kommunala flickskolor
anföres följande rörande retroaktiv tjänstårsberäkning för lärarinnor,
som kunna komma att övergå från privatläroverk till kommunala flickskolor.

Dessa lärarinnor äro nu delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. En
del äro tillika delägare i någon av två äldre statsunderstödda pensionsanstalter
(pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom och svenska lärarinnornas pensionsförening) eller
bådadera. Den pension, som tillkommer sådana lärarinnor från någon av
dessa äldre anstalter, bör, i den mån den icke är grundad på frivilliga
inbetalningar, avräknas från och således i motsvarande mån minska den
pension, som kan tillkomma respektive lärarinnor efter övergång till tjänst
med delaktighet i statens pensionsanstalt. Sådana inbetalningar, vilka
således gjorts uteslutande i syfte att öka pensionen, men ej varit nödvändiga
för statsbidrags erhållande eller delaktighetens bibehållande,
böra, synes det, likställas med inbetalningar till en privat livränteanstalt
och således icke påverka den statliga pensioneringen.

Någon pension från lärarinnornas pensionsanstalt tillkommer däremot
icke lärarinna, som övergår till tjänst med delaktighet i statens pensionsanstalt.
Hon får i stället för pension från sistnämnda anstalt räkna
tjänstår för den tid, hon uppehållit befattning med delaktighet i lärarinnornas
pensionsanstalt (statens pensionsanstalts reglemente § 22
mom. 1).

Lärarinnornas pensionsanstalt trädde i verksamhet med 1911 års ingång.
De lärarinnor, som tillhört anstalten allt från början, kunna således
numera hava intjänat 17 tjänstår, vilka alltså få tillgodoräknas för
pension från statens pensionsanstalt efter övergång till befattning med
pensionsrätt därstädes.

För hel pension såsom lärarinna vid kommunal flickskola skulle fordras
60 levnadsår och 30 tjänstår.

Lärarinna, som övergår från privatläroverk till kommunal flickskola
och tillhört lärarinnornas pensionsanstalt från dess början samt ej uppnått
högre levnadsålder än 47 år, bör således i regel kunna nå hel pension
utan särskilda anordningar för retroaktiv tjänstårsberäkning.

Antalet delägare i lärarinnornas pensionsanstalt uppgår för närvarande
till omkring 2,400. Härav äro ungefär 400 i åldrar över 47 år.

Det stora flertalet delägare i lärarinnornas pensionsanstalt befinner
sig således i levnadsåldrar av 47 år och därunder. Dessa äro i allmänhet
ej heller delägare i äldre statsunderstödd pensionsanstalt.

De lärarinnor, som ej skulle kunna nå hel pension vid 60 års ålder,
utgöra enligt ovanstående ett relativt fåtal. Genom eventuellt medgivande
att kvarstå i tjänst ett eller annat år efter 60 års åldern kan
deras antal ytterligare minskas.

Beträffande dem, som i allt fall ej kunna nå hel pension, må framhållas
följande.

120

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

Lärarinnor vid privatläroverk äro för närvarande under vissa förutsättningar
berättigade till tilläggspension av statsmedel (författning nr
965/1917 med ändring genom uris 702/1921 och 174/1927 samt författning
nr 703/1921 med ändring genom nr 175/1927. Den äldre av dessa författningar
torde dock numera sakna praktisk betydelse). Denna pension utgör
utfyllnad intill visst maximum (2,400 kr. enligt författning 703/1921) av
pension från lärarinnornas pensionsanstalt och eventuellt utgående pension
från någon av de båda äldre statsunderstödda pensionsinrättningarna.

Det kunde nu för dessa lärarinnor, vilkas pension från statens pensionsanstalt
tillsammans med pension från de äldre anstalterna, i den
mån sistnämnda pension enligt ovanstående skall tagas i beräkning, ej
uppgår till belopp, motsvarande hel pension, tänkas eu sådan anordning,
att en tilläggspension skulle kunna tilldelas dem. Härför torde dock fordras
ett särskilt stadgande, ty det synes ej fullt klart, om rätten till
tilläggspension finns kvar efter övergång till tjänst med delaktighet i
annan pensionsinrättning än lärarinnornas pensionsanstalt. Å andra
sidan kan hilligtvis denna rätt ej fråntagas en lärarinna, endast därför
att hon genom en skolreform nödgas lämna tjänst med delaktighet i
nämnda anstalt. Tvärtom synes kunna ifrågasättas en sådan utvidgning
av rätten till tilläggspension, att totala pensionen må kunna överstiga

2,400 kronor och uppgå till beloppet av hel pension i den tjänst, som är
förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

För undvikande av, att härvid tjänstår finge tillgodoräknas dubbelt,
borde föreskrivas att läsår, under vilket pensionstagaren varit delägare i
lärarinnornas pensionsanstalt och som tillgodoräknats henne för pension
från statens pensionsanstalt, ej får tillgodoräknas för tilläggspension.

Totalpensionens maximibelopp är enligt författningen nr 703/1921

2,400 kronor. Beloppet av hel pension för ordinarie ämneslärarinna vid
kommunal flickskola skulle bliva 2,775 kronor samt för e. o. eller vik.
lärarinna 1,950 kronor, således samma belopp, som för närvarande gälla
för motsvarande befattningar vid kommunal mellanskola. För särskilt
reglerade tjänster vid kommunal flickskola komma pensionsbeloppen att
bestämmas av pensionsanstalten, varvid viss likställighet med ämneslärarinnetjänsterna
torde komma att eftersträvas, i den mån de reglerade
lönerna det medgiva.

Maximum av totalpensionen skulle således kunna enligt här ovan framställda
förslag i vissa fall höjas utöver det maximum, som är stadgat i
författningen nr 703/1921. Någon mera avsevärd ökning av statens kostnad
torde icke härigenom uppkomma. Den totala kostnaden för tilläggspensioneringen
måste emellertid komma att minskas, i samma mån privatläroverken
ersättas med kommunala skolor.

Å pensioner till f. d. lärare vid kommunala mellanskolor utgår pensionsförhöjning
I enligt kungörelsen nr 280/1925 (ändrad genom nr
126/1927), emedan dessa pensioner anses oreglerade. Då nu pensionerna
vid de kommunala flickskolorna skola bliva desamma, borde pensionsförhöjning
I utgå även å dessa pensioner. Ett tillägg till § 7 i nämnda
kungörelse borde följaktligen göras i sådant syfte.

Stockholm den 22 febr. 1928.

Carl Widström.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning............................................ 1

A. Yttre och inre organisation............................. 9

1. Den kommunala flickskolans mål........................ 9

Departementschefen 10.

2. Anknytning till folkskolan och antal klasser................ 14

Departementschefen 19: antal klasser 20; sättet för anknytningen till folkskolan
21.

3. Linjedifferentiering.................................. 23

Departementschefen 30.

4. Arbetets yttre och inre anordning....................... 34

Departementschefen 43.

5. Anknytning till gymnasiet............................ 47

Departementschefen 50.

6. Skolans ledning och arbetskrafter....................... 54

1. Styrelse 54. Departementschefen 55. — 2. Lärarkrafter 55. Departementschefen
58. — 3. Behörighet till ordinarie lärartjänst 60. Departementschefen
63. — 4. Tillsättning av rektor och ordinarie lärare 64. Departementschefen
67. — 5. Undervisningsskyldighet 68. Departementschefen 69.

B. Ekonomiska förhållanden.............................. 71

1. Terminsavgifter.................................... 72

Departementschefen 72.

2. Avlöning........................................ 73

1. Avlöningsbelopp 73. Departementschefen 76. — 2. Övriga avlöningsbestämmelser
80. Departementschefen 82. — 3. Pensionering 83. Departementschefen
84.

3. Statsbidrag....................................... 84

a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola 84: allmänna grunder för
statsbidrag 84. statsbidragets storlek 85. allmänna föreskrifter angående
statsbidrag 87. Departementschefen 88: allmänna grunder för statsbidrag 88;
statsbidragets storlek 90; allmänna föreskrifter angående statsbidrag 92. —
b. Statsbidrag till skola under upprättande 93. Departementschefen 97.

4. Kostnadsberäkning.................................. 98

Departementschefen 100.

Departementschefens hemställan............................. 102

Bilagor:

Bil. 1. Timplan för sexårig kommunal flickskola med teoretisk utbildningslinje
....................................... 110

Bil. 2. Timplan för sexårig kommunal flickskola med praktisk utbildningslinje
....................................... 111

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 116.) 9

Sid.

Bil. 3. Timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs
samt med teoretisk utbildningslinje................. 112

Bil. 4. Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med
fristående 7- och 6-åriga lärokurser samt med teoretisk och

praktisk linje..................................... 113

Bil. 5. Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med

förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje 114
Bil. 6. Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal
flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart

teoretisk linje.................................... 116

Bil. 7. Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal
flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart

praktisk linje..................................... 117

Bil. 8. Jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola (Södertälje),
en kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola
........................................... 118

Bil. 9. P. M. från statens pensionsanstalt ...................... 119

Stockholm 1928, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

»om