KungI. Maj:ts proposition angående skjyldighet att använda bilbälte

Proposition 1974:86

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Knngl. Maj:ts proposition nr 86 år 1974 Prop, 1974: 86

Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition angående skyldighet att använda bilbälte j given den 22 mars 1974.

Kungl. Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels inhämta riksdagens ytttande över vad föredragande departementschefen förordat.

CARL GUSTAF

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen redovisas riktlinjema för en lagstiftning som medför skyldighet att använda bilbälte vid färd med personbil.

Enligt huvudprincipen skall användningsplikt gäUa för sittplatser i framsäte, där bUbälte är monterat. Vissa undantag krävs dock av praktiska och tekniskt-medicinska skäl.

Undantag av praktiska skäl är motiverat vid backning, färd inora parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eUer verkstadsområde eller under liknande förhållanden. Vidare bör undantag gälla där hastigheten är låg och dessutom täta ay- och påstigningar förekommer, t. ex. vid lokal postdistribution, vid viss distribution av tidningar och liknande. Likaså bör taxitrafiken undantas i ett inledningsskede. Användningsplikteh skall ej heller gälla bl. a. den som är under 15 år. Från användningsplikten undantas även den som enligt läkarintyg ej bör använda bUbälte.

Ersättning för skada föreslås ej skola jämkas på grand av underlåtenhet att använda bilbälte.

I fråga om ikraftträdandet uttalas att detta får bestämmas senare med hänsyn till informationsbehov etc. En lämplig riktpunkt anges vara den 1 januari 1975.

1   Riksdagen 1974.1 saml Nr 86

Prop. 1974: 86

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik

Härigenom förordnas att 2 och 5 §§ lagen (1916r 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 ..;■—:

För skada, som i följd av trafik med automobU tillfogas annan person än föraren eller sådan egendom, som icke med automobilen befordras, vare automobUens ägare ansvarig, ändå att han ej är till skadan vållande; dock vare ägaren från ansvarighet fri, där av omständig: heterna framgår, att skadan varken förorsakats av bristfällighet å automobilen eUer våUats av föraren.

Har den, som skadan led, ge-  Har den, som skadan led, ge-

nom eget vållande därtUl med- nom eget vållande därtill med
verkat, bestämme rätten, efter ty verkat, bestärarae rätten, efter ty
för varje fall prövas skäligt, om för varje fall prövas skäligt, om
och i sådant fall till vilket belopp och i sådant fall till vUket belopp
skadestånd skall utgå. skadestånd skall utgå. Underlåten-

het att använda bilbälte skall ej till-räknas den skadelidande som. vållande.

Föraren vare Uka med ägaren pUktig ersätta sådan skada, som ovan sägs, där ej av omständighetema framgår, att föraren icke varit vållande till skadan.

5   §2

Har i följd av ttafik med två eller flera automobiler uppstått skada, för vUken ägare eller förare å olika sidor svara, åhgge ansvarighet dem en för alla och alla för en. Sinsemellan skola de olika sidorna taga del i ersättningens gäldande efter ty rätten med hänsyn till omständigheterna prövar skäligt. Där vållande visas föreligga å någon sida men del icke styrkes att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande till den senare vidkännas hela ersättningen.

Lider i följd av trafik, varora i     Lider i följd av trafik, varom
första stycket sägs, någondera i första stycket sägs, någondera
automobUens ägare eller förare automobUens ägare eller förare
eller honom tUlhörig egendora eller honom tillhörig egendom ska-
skada, varde skadeståndet jämkat da, varde skadeståndet jämkat ef-
efler ty prövas skäligt, där ej av ter ty prövas skäligt, där ej av
orasländigheterna framgår, att var- omständigheterna fraragår, alt var
ken bristfälhghet å autoraobilen ken bristfäUighet å automobilen
eller  vållande  vid  dess  förande eller  vållande   vid   dess  förande

1 Senaste lydelse 1939 r 284. • Senaste lydelse 1934r 39.

Prop. 1974: 86

Nuvarande lydelse

medverkat till skadan. Där vållande visas föreligga å någon sida men det icke styrkes att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande tUl den senare bära hela skadan.

Föreslagen lydelse

medverkat till skadan. Där vållande visas föreligga å någon sida raen det icke styrkes att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande till den senare bära hela skadan. Vid till-lämpning av vad nu sagts skall underlåtenhet av förare att använda bilbälte ej tillräknas honom som vållande.

Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestäraraer.

ti   Riksdagen 1974.1 saml Nr86

Prop. 1974: 86

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 22 mars 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för komraunikationsdeparteraenlet, statsrådet Norling, anraäler efter gemensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fråga ora lagstiftning angående skyldighet att använda bilbälte och anför.

1    Inledning

De för trafiksäkerheten ansvariga rainistrarna i Danraark, Finland, Norge och Sverige uppdrog den 12 december 1972 åt Nordiska trafik-säkerhetsrådeti att utreda de problem sora hänger sararaan med en lagstiftning ora skyldighet att använda bilbälte och lägga frara förslag till enhetliga nordiska regler för sådan skyldighet.

Trafiksäkerhetsrådet utredde frågan genom en särskild arbetsgrapp, sora vid utredningens genoraförande biträddes av särskilda medicinska sakkunniga. Den 29 juni 1973 överlämnade trafiksäkerhelsrådet till ministrarna rapporten BUbelter (Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 2) raed förslag till lagstiftning ora skyldighet att använda bilbälte.

Rapporten har reraissbehandlats i de fyra ländema. I Sverige har yttranden över rapporten avgelts av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, föreståndaren för statens rättsläkarstation i Lund, postverket, statens trafiksäkerhets-verk, statens väg- och ttafikinstitut, statens handikappråd, handikappinstitutet, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västemorrlands län, AB Svensk Bilprovning, Folkrörelsernas trafikskoleförbund, Folksam, Handelstjänsleraannaförbundet, Kungl.  Autoraobil Klubben  (KAK),  Motorförarnas  helnykterhelsför-

1 Ledamöter r afdelingschefen Poul Eefsen, Danmark, regeringsrådet Mauno Satuli, Finland, direkt0ren R. N. Torgersen, Norge, och statssekreteraren Nils-Olov Hasslev, Sverige.

ä Dansk Selskab for Trafikmedicin och professor Bertil Äldman, institutionen för trafiksäkerhet vid Chalmers tekniska högskola.

Prop. 1974: 86                                                          5

bund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Motorbranschens riksförbund. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Statsanställdas förbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska koraraunalarbetareförbundet. Svenska koramunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska taxiförbundet. Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening och Sveriges trafikskolors riksförbund.

Några remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheler eller sammanslutningar.

Efler reraissbehandlingen har inora trafiksäkerhelsrådet genora nyssnämnda arbetsgrupp sararaanställts en slutrapport i bUbällesfrågan, BUbelter — sluttapport (Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 5).

I samband med att förslag läggs fram för riksdagen om ändring i lagen (1916 r 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik läranas en översikt över bUbällesfrågan i dess helhet.

2 Bilbältestyper och gällande bilbälteslagstiftning i Sverige och utlandet

Man skUjer raellan fyra huvudtyper av bilbälten, nämligen höftbälle, diagonalbälte, trepunktsbälte och ryggsäckssele.

Höflbältet beslår av elt höflband som går tvärs över kroppens bäckenparti.

Diagonalbället, även kallat tvåpunktsbälte, är ett diagonalband, som går från det ena höftpartiet snett över överkroppen till motsatta sidans axelparti.

Trepunklsbältet beslår dels av ett höftband, dels av elt diagonalband och utgör alltså förenklat uttryckt en kombination av höftbälle och diagonalbälte.

Beroende på hanleringsraekanismens utförande kan trepunklsbältet vara antingen ett s.k. fast bälte eller ruUbälte, dvs. ett bälte sora är försett med uppruUningsdon. Det fasta trepunklsbältet måste manuellt an- . passas till den åkandes kroppskonstitution raedan rullbältet autoraatiskt anpassas efter kroppen. Det ruUbälte sora förekoraraer i allmänna raarknaden är inte låst vid norraal körning utan raedger, att den åkande spontant lutar sig framåt, varvid bältesbandet rullas ut i den utsträckning det behövs.

Ryggsäcksselen består av höftband och två s. k. axelband vilka går i huvudsakligen vertikal riktning från vardera axeln ned till höftbandet.

Bestäraraelser ora skyldighet att raontera bilbälten finns i fordonskungörelsen (1972r 595) (ändrad senast 1974r 103) och i kungörelsen (1972r 605) om införande av ny väglrafiklagstiftning (ändrad senast 1974r 106). Statens trafiksäkerhetsverk har vidare raeddelat föreskrifter ora bilbähen, intagna i "Bestäraraelser för fordon". Reg-

Prop. 1974: 86 6

lerna går i huvudsak ut på att bilbälten skall fmnas i framsätet på per-sonbUar, sora betecknats sora 1969 eUer senare års raodell, och på saratiiga sittplatser i personbUar, sora betecknats som 1970 eller senare års modell. Sittplatser på längsgående säte, klaffsils och bakålvänt säte är undantagna från kravet på bUbälte. I personbil av 1974 eller senare års raodell skall bältena i frarasätet vara försedda med uppruUningsdon. I personbil av 1975 eller senare års modell skall uppruUningsdon finnas även för bälten på övriga sittplatser. Bältena skall vara av typ som godkänts av statens trafiksäkerhetsverk (svensk standard SIS 882851, 882852, 882853). Trepunktsbällen får användas för alla sittplatser, raedan rätten att raontera diagonalbälte och höftbälle är inskränkt tUl vissa undantagsfall.

Det totala antalet personbilar i Sverige uppgick vid utgången av år 1973 liU ca 2,5 railj. Av dessa var ca 223 500 av 1969 års raodell och ca 870 000 av 1970 eller senare års raodell. Sararaanlagt orafatlades alltså närraare 1,1 milj. personbUar (ca 44 % av det totala antalet) av föreskrifterna om skyldighet all raontera bUbällen. I ca 90 % av antalet personbilar finns bUbälten i framsätena och i ca 49 % även i baksätena. Av bältena i framsätena är drygt 80 % av trepunklslyp raedan återstoden av dera är tvåpunktsbälten (diagonalbälten).

I Danraark, Finland och Norge har på liknande sätt föreskrifter ora skyldighet att montera bUbällen införts under de senare åren. Skyldigheten gäller tUl skUlnad från de svenska reglema endast bilbälten i framsätena. I Danraark skall bilbälten finnas i frarasälena dels på personbilar, dels på "last- og vareraotorvogne" vars totalvikt ej överstiger 3 500 kg. Skyldigheten gäller endast bilar av näranda slag som registrerats första gången den 1 juli 1969 eller senare. I Finland skall det i personbil som registrerats efler den 1 januari 1971 finnas bilbälte på varje plats i framsätet. När det gäller Norge är bilbälten påbjudna i frarasätet på "person- og varebil", sora registrerats efler den 1 januari 1971. I alla tre länderna gäller, att raonterat bälte skall vara typgodkänt. Inskränkningar i fråga ora raontering av diagonal- och höftbälte gäller i huvudsaklig överensstäraraelse med vad som är fallet i Sverige.

I fråga ora användningsfrekvensen i de nordiska länderna finns en utförlig redogörelse i rapporten BUbelter.

Lagstiftning om användning av bilbälten finns i Frankrike, Tjeckoslovakien, Austtalien, Nya Zeeland och Puerto Rico.

I Frankrike och Tjeckoslovakien gäller skyldigheten att använda bilbälten endast vid färd utora tättbebyggt oraråde.

I Australien gäller i samtliga stater och territorier skyldighet att använda inmonterat bilbälte. I fråga om laxitrafiken är dock såväl förare som passagerare undantagna från skyldigheten i staten New South Wales. I övriga stater gäller bUbältesplikten även taxitrafiken i Australien.

Beträffande åtlydnaden av bUbältesplikten har i staten Victoria i

Prop. 1974: 86                                                          7

Australien konstaterats, att användningsfrekvensen uppgår tUl ca 80 % i tätort (Melbourne) och ca 65 % på landsbygden. Liknande erfarenheter har gjorts i fråga ora bilbälteslagstiftningen i staten New South Wales.

I Nya Zeeland gäller bilbältesplikten liksom i Australien både inom och utom tättbebyggt område. Vissa undantag finns för distributionstrafik. Taxiförare undantas från bilbältesplikten under vissa speciella oraständigheter.

Även i Puerto Rico gäller bUbältesplikten både inora och utom tättbebyggt oraråde. Förare i yrkesmässig trafik och i viss distributions-trafik är dock undantagna från användningsskyldigheten.

Lagstiftning ora obligatorisk användning av bilbälte övervägs i ett flertal länder. Långt fraraskridna planer på sådan lagstiftning föreligger i Nederländerna. Även i Schweiz, Västtyskland och ett flertal stater i USA övervägs bältesobligatoriura.

3    Trafikmedicinska synpunkter på bilbältet

I Nordiska trafiksäkerhelsrådets första rapport BUbelter redovisas utförligt de trafikraedicinska synpunkterna på bilbältet. Redogörelsen har utarbetats av Dansk Selskab for Trafikraedicini Qh bygger dels på ett orafattande litteralurraaterial, dels på registreringar av trafikskadade patienter vid Odense sjukhus sedan 1971.

I den trafikmedicinska redogörelsen analyseras olika kollisionstyperr frontalkollisioner, sidokollisioner, påkörning bakifrån, vältning, bilbrand och nedkörning i vatten.

Vid frontalkollisioner är risken för att förare och fram-sälespassagerare skall utsättas för ofta livshotande skador i huvud och ansikte särskilt påtaglig. Bröstskador sora uppstår vid häftig stöt raot ratten leder ofta till döden för föraren. I redogörelsen slås fast att bilbältet har mycket stor skyddseffekt vid frontalkollisioner när det gäller att hos förare och — i synnerhet — hos frarasälespassagerare rädda människoliv och minska uppkomsten av icke livshotande skador. Bältet hindrar att föraren stöter mot ratten raed bröstpartiet och raot frara-rulan eUer dennas överkant raed huvud och ansikte. På liknande sätt hindrar det att frarasätespassagerarna slungas med bröst och armar raot instrumentpanelen och raed huvudet mot framrutan. Dessa slutsatser om bilbältets effektivitet gäller även om man tar i beaktande de skadeförebyggande verkningarna av andra säkerhetsfaktorer, framför allt de-formerbarheten hos bilens frontparli, eftergivlig ratt, polstrad inredning och larainerad frararuta. De tillfällen då bUbällel inte kan rädda är t.ex. vissa fall när rattstången slöts raot föraren eller fordonet blir

• I arbetet har deltagit S. Bolund, J. B. Dalgaard, Harald Lie, E. Nordentoft, T. E. Naess-Schmidt och M. Pers.

Prop. 1974: 86                                                          8

betydligt deforraerat. Oftast uiträder dessa effekter vid mycket höga hastigheler.

I redogörelsen slås också fast att bälten i baksätena vid frontalkollisioner har direkt skadeförebyggande verkan för baksätespassagerare sora använder det och även indirekt skadeförebyggande verkan för förare och frainsätespassagerare genora alt det hindrar att baksätespassageraren slungas frara mot föraren och framsätespassageraren och därvid förvärrar skadoma på dem.

Vid sidokollisioner raåste skiljas mellan olika situationer. Kollisionen kan ske så alt en bil träffas antingen rakt från sidan eller snett från sidan i olika vinklar.

Vid kollision rakt från sidan raot bildörren kan en åkande sora sitter oraedelbart innanför dörren träffas hårt av denna när den trycks in. Kroppen kan bara i ringa grad tåla plötsligt tryck från sidan och denna typ av sidokollisioner kan därför få allvarliga följder. Bröstskador, rev-bensbrolt och inre blödningar förekommer ofta som dödsorsak vid sådana olyckor. Bilbältet har alltså i dessa fall endast ringa skadeförebyggande effekt.

Vid sidokoUision löper den som sitter på motsatt sida i förhållande till kollisionspunkten — om bUbälte ej används — risk att slungas mot den påkörda sidan och i värsta fall att kastas ut ur bilen.

Sker kollision framför eller bakom dörren finns det risk för att dörren slås upp och att åkande som sitter omedelbart innanför den — om bilbälte ej används — slungas ut och skadas svårt vid stöt mot dörrkanter, själva dörren eUer raot vägbanan.

Vid kollisioner i olika vinklar snett från sidan (snett fraraifrån eller snett bakifrån) riskerar — liksora vid frontalkollisioner och kollisioner rakt från sidan — personerna i bUen att slå sig mot olika delar i den. Dessutora är faran stor även vid dessa kollisionstyper för att någon dörr slås upp och att de åkande kastas ur bUen ora de ej använder bilbälte.

Vid olika former av sidokollisioner och kollisioner snett framifrån eller snett bakifrån finns det alltså en betydande risk för alt de åkande skall slungas ur bilen, om de ej använder bilbälte. I redogörelsen framhålls att risken för allvarliga skador stiger mycket kraftigt — ibland till det tredubbla — hos personer som slungas ur bilen. Det betonas att bilbältet effektivt förebygger den farliga komplikation sora ut-slungning innebär.

Vid kollisioner bakifrån pressas föraren och frarasätes-passageraren mot ryggstödet. Detta kan då brista och den åkande falla bakåt. HåUer ryggstödet föreligger risk för våldsam bakåtböjning av nacken raed svåra skador som följd. Nyttan av bUbälte är begränsad vid koUisioner bakifrån. A andra sidan är sådana kollisioner väsentligt

Prop. 1974: 86                                                          9

mera sällan förekommande än frontalkollisioner och sker med betydligt mindre kraft än dessa.

Vällningsolyckorna karakteriseras av alt de åkande utsätts för en rad stötar mot olika delar av bilens inre. Ofta slungas de ut genom en dörr som slagits upp. I redogörelsen betonas att bilbältet har "forraidabel" effekt vid vällningsolyckorna. Dessa är i de flesta fall, trots deras yttre draraalik, förhållandevis ofarliga, om bilbälte används.

I fråga om bilbränder påslås ofta alt det är farligt att bära bilbälte som spänner fast den åkande och hindrar en snabb utrymning av bilen. I redogörelsen betonas med skärpa, att det avgörande är att de åkande behåller medvetandet. Bestäraraande för ora raedvelandet behålls eller ej är om den åkande skadar huvudet. Undersökning av offer som sägs vara ihjälbrända visar sora regel att dödsorsaken rätteligen ej är brännskadorna ulan att offret drabbats av brott på kraniet. Det framhålls i redogörelsen, att bilbältet vid de flesta olyckor av denna typ är det bästa medlet att rädda de åkande. Den tid det tar att frigöra sig ur bältet är av ringa betydelse i sararaanhanget järafört raed bältets förmåga att skydda den åkande raot fraraför allt huvudskador så att raedvelandet och därmed också handlingsförmågan behålls i den kritiska situationen.

Vid nedkörning i vatten är det också väsentligt, att den åkande behåller medvetandet för alt snabbi kunna handla. Vad sora sagts härora vid bilbränder gäller även vid denna olyckstyp.

I den trafikmedicinska redogörelsen redovisas även olika skadors karaktär, frekvens och följder för icke dödligt skadade. Redovisningen bygger i denna del pä bl.a. registrering av trafikskador sora behandlats vid Odense sjukhus sedan 1971. Denna registrering omfattar 988 skador hos 600 personbilsförare och 551 skador hos 316 frarasälespassagerare. Det rör sig uteslutande om åkande som ej använt bilbälte vid olyckstillfället. Fördelningen av skadorna överensstämmer med raotsvarande norska och svenska tal. Förekorasten av olika slags skador hos förare respektive frarasälespassagerare redovisas i tabell 1 raed den i den trafikraedicinska redogörelsen intagna uppställningen.

De redovisade skadorna är av varierande svårighetsgrad, från relativt enkla och lättbehandlade sår till koraplicerade typer av skador sora kan kräva ingående behandling och resultera i bestående arbets-oförraåga eller varaktigt nedsatt sådan. SärskUl vanliga är ansiktsskador-na, hjärnskakningarna och kraniebrotten särat arm- och benskadoma. Ansiktsskadorna är oftast större eller rahidre sår. Mycket ofta finns det glassplitter i dera och i de flesta fall uppstår bestående vanställande ärr. I raånga fall kompliceras skadorna av olika fraklurer, t. ex. på kindben och käkar. Även svåra tandskador förekoraraer. I vissa fall

Prop. 1974: 86		10
Tabdl 1
Skador	% förare som	% framsätes-
	drabbats	passagerare som drabbats
Ansiktsskador	59	63
Hjärnskakning och kraniebrott	19	25
Halsskador	4	5
Ryggradsskador	3	4
Skador på bröstkorg och bröstorgan	13	11
Skador i buken och urinvägarna	2	2
Bäckenskador	2	4
Annskador	29	26
Benskador	33	34

krävs lång och dyrbar behandling. Hjärnskakningar och kraniebrott, som är en annan tämligen stor skadegrupp, är principiellt alltid farliga. Ibland kan inträda långvarig medvetslöshet och djupgående psykiska förändringar. Även dödsfall förekoraraer. Arm- och benskador är också vanliga och får ofta långvarig arbetsoförmåga som följd. I omkring två tredjedelar av de bilistolycksfall där arbetsoförmågan är livsvarig eller eljest överstiger sex raånader har benskada inträffat.

I redogörelsen slås fast att flera väldokumenterade skandinaviska undersökningar visar

—    att användning av bilbälte kan reducera antalet skador i förekoramande bUkollisioner med minst ca 50 %,

—    att de skador som uppstår trots att bilbälte används är av lättare karaktär, och

—    att det speciellt är antalet svåra ansikts- och hjärnskador som reduceras, alltså skador sora med rätta anses vara särskilt tragiska, i synnerhet som de oftast drabbar ganska unga människor.

I den trafikraedicinska redogörelsen behandlas också frågan ora bilbälte kan förorsaka skador.

Flera olika undersökningar föreligger härom. I USA har höflbältena undersökts utifrån denna aspekt. Endast 4,5 % av skadefallen kunde hänföras till höftbältet och raindre än 1 % av fallen klassificerades sora allvarliga skador. Höftbälle förekommer i ringa utsträckning i Sverige och undersökningen saknar därför raera allraänt intresse för våra förhållanden.

Beträffande diagonalbällen konstateras i redogörelsen, att det i mycket sällsynta fall, där bältet varit för slappt anbringat, kan uppslå allvarliga skador.

I fråga ora trepunktsbällen kan hänvisas till undersökningar som publicerats av Volvo. Enligt dessa har mindre än 1 % av förarna och passagerarna fått skador sora konstaterats bero på bältet. Ingen av

Prop. 1974: 86

11

skadorna var av allvarligt slag. Omkring hälften av skadoma bestod av revbensbrott. En del av dessa hos förarna hade uppstått vid stöt raot ratten på grund av alt bältet var för löst spänt. Andra skador bestod av blåraärken och enkla nyckelbensbrott.

I den trafikmedicinska redogörelsen i rapporten BUbelter konstateras att endast trepunklsbältet är aktuellt i moderna bilar i Norden. Vidare fastslås alt det med hänsyn till den ringa förekomsten av skador på grund av bilbälte — vUka skador dessutora är lätta — kan sägas att de skadade personerna raed säkerhet skulle ha ådragit sig långt värre — i flera faU dödliga — skador, om bUbälte ej använts. AUa de i Volvoundersökningarna rapporterade skadorna på grund av bilbälte uppstod vid olyckor med raycket höga hastigheter och andra personer sora var inbegripna i olyckorna blev i saratiiga fall mycket allvarligt skadade eller dödade.

I redogörelsen har också effekterna av en bilbälteslag-stiftning värderats. Därvid har experterna utgått från att bilbältet i nuvarande läge utan lagstiftning används av 10—30 % av de åkande. Beträffande den ökning av bällesanvändningen sora en lagstiftning skulle ge har experterna räknat raed två alternativ, vilka innebär, det ena alt ytterligare 50 % och' det andra ytterligare 70 % av förare och frainsätespassagerare använder bilbälte. Bältet har beräknats ha livs-

TabeU2

Antal dödade         Sparade liv per år genom ökning av bil-

i personbil 1971    bältesanvändningen bland förare och

framsätespassagerare med ytterligare
50 %                70 %

Danmark Finland Norge Sverige

437 433 221 641

1441               2011

J4J   Sparadelivi .ga\ Sparade liv i .y, > genomsnitt r   .f.J> genomsnitt r JJ   A)

212

295

46%

TabeU3

	Antal icke död-	Reducerat antal skadade per år genom
	ligt skadade i	ökning av bilbältesanvändningen bland
	personbil 1971	förare  och framsätespassagerare med ytterligare 50 %                       70 %
Danmark	12 245	2 449    Reducerat    3 429	Reducerat
Finland	9 586	1917   antal ska-    2 684	1 antal ska-
Norge	6 539	1 308* dorigenom- 1 831	dor i genom-
Sverige	13 781	2 756   snittr20%  3 859	snitt r 28 %

t2   Riksdagen 1974.1 saml Nr 86

Prop. 1974: 86                                                         12

räddande effekt i 75 % av de fall där det använts och skadereducerande effekt i 50 % av fallen. I beräkningarna har skadereducerande effekter för baksätespassagerarna ej tagits med och ej heller har korrigeringar gjorts med hänsyn till vissa medicinalstatisliska förhållanden. Med dessa utgångspunkter har experterna beräknat de i tabellerna 2 och 3 angivna effekterna av en bUbälteslagstiftning.

Beträffande uppskattningen av antalet skadade sora skulle minska framhålls, att de återstående skadorna kan förväntas bli väsentligt lindrigare och av mindre tragisk karaktär, om bilbälte används.

De medicinska experterna samraanfattar sina synpunkter på följande sätt.

Trepunklsbältet är överlägset andra bilbältestyper i fråga om skyddseffekt. Bilbältet är av största nytta vid frontalkollisioner, vattningar och vid sådana sidokollisioner där de åkande riskerar att slungas ur bilen. Bältets förmåga att hindra medvetslöshet på grund av huvudislag är av särskild betydelse vid bilbrand och nedkörning i vatten. Kliniska erfarenheter visar, att ca två tredjedelar av sådana åkande i framsätet som ej använt bilbälte ådrar sig skador i ansiktet, oavsett vilken olyckstyp det rör sig om, och att mellan en fjärdedel och en femtedel får hjärnskakningar eller kraniebrott. Bilbältet minskar i betydande grad skador sora nu närants. Omkring en tredjedel av skadefallen utgör skador på benen. Dessa skador ger den längsta behandhngstiden och den största risken för varaktig invaliditet. Bilbältet reducerar även i fråga om dessa skador väsentligt såväl antal sora svårighetsgrad.

Den mest omfattande undersökning som gjorts på området visar att mindre än 1 % av åkande som använt trepunktsbälte i olycksögonblic-kel får lättare skador av bältet. Det är dock endast fråga om olyckor vid raycket hög hastighet, där den åkande skulle ha blivit allvarligt skadad eller dödad, om bälte ej använts.

Man kan räkna raed att trepunklsbältet hos de bältesanvändande bilisterna reducerar antalet dödliga skador raed ca 75 % och de ickedödliga skadorna med minst 50 %. Om 75 % av de åkande faktiskt använder bilbältet i kollisionsögonblicket och ora raan bortser från baksätespassagerarna, för vilka bältets nytta är oomtvistlig raen raindre exakt klarlagd, kan raan räkna med alt antalet dödade åkande i personbilar reduceras raed ca 40 % och att antalet skadade reduceras raed ca 25%.

Användning av trepunktsbälte är således en faktor, som mycket effektivt kan reducera antalet dödade och skadade i trafiken. Regler som effektivt kan främja användningen av sådant bälte är därför av mycket stor betydelse.

Prop. 1974: 86 13

4    Förslagen i rapporten Bilbelter

Inledningsvis nämndes alt en särskild arbetsgrupp utarbetat Nordiska trafiksäkerhetsrådets båda rapporter i bilbältesfrågan. Arbelsgrappens förslag är även uttryck för rådets uppfattning. I det följande återges de i rapporterna redovisade bedömningarna och övervägandena mera sara-raanfaltningsvis. I övrigt raå hänvisas till rapporterna. Av den första rapporten — nr 2, BUbelter — fraragår följande.

Den tekniska och raedicinska utredningen visar klart, all bilbältet är synnerligen effektivt när det gäller alt rädda liv, rainska antalet skador och lindra skadornas orafattning. I dessa avseenden insläraraer arbetsgruppen och Nordiska trafiksäkerhetsrådet i de bedöraningar sora de raedicinska experterna gjort.

Vad gäller olika alternativ till bilbältet som skyddsanordning ger undersökningen ej stöd för att raan med andra metoder skulle kunna ersätta bilbältet. Arbetsgruppen stäUer sig tveksam tUl nyttan av s. k. "air bags", dvs. luftkuddar som hastigt blåses upp i kollisionsögonblicket. Elt luftkuddesystem synes ej heller raöjligt att använda annat än i de större biltyperna. Arbetsgruppen konstaterar också alt raan — enligt en under år 1973 av Volvo publicerad trafikolycksfallsundersök-ning — genom användning av bilbälte kan uppnå i huvudsak lika goda skadeförebyggande resultat sora med s. k. säkerhetsbil.

Med nämnda utgångspunkter har arbetsgruppen undersökt olika möjligheter att höja bilbältenas nuvarande relativt låga användningsfrekvens till en nivå, sora är önskvärd raed hänsyn till bältenas goda skyddsegenskaper. Utredningen i denna del — vilken också innefattar bedöraningar från olika utoranordiska länder — visar, att man genom exerapelvis förbättring av hanteringsegenskaperna och inforraalion inte kan nå ett tUlfredsställande resultat. Lagstiftning om bältesanvändning finns bl. a. i Australien och erfarenheterna därifrån är goda, såväl när del gäller att öka bältesanvändningen som att reducera skador. Arbetsgruppen räknar med alt användningsfrekvensen skall kunna höjas väsentligt genom lagstiftning och rekoraraenderar därför att användning av bilbälten görs obligatorisk.

Skyldigheten att använda bilbälte föreslås omfatta alla sittplatser — såväl frara sora bak — där bilbälte skall finnas monterat på grund av särskilt påbud eUer där bälte monterats frivUligt. I vissa äldre bilar kan det undantagsvis förekoraraa bälteslyper som från skyddssynpunkt ej kan järaföras raed diagonal- och trepunktsbältena ulan måsle bedöraas sora otillförlitliga. Arbetsgruppen finner det lärapligt att central trafiksäkerhetsrayndighet får raedge undantag av mera genereU räckvidd i fråga ora sådana bälten. I enstaka fall kan det eventuellt bli aktuellt att fraratvinga demonlcring av bälte som är olämpligt från säkerhetssynpunkt. Med hänsyn till de avsevärda fördelar som bältes-

Prop. 1974: 86                                                         14

användnmgen raedför bör raan dock i första hand genora rekoraraen-dationer söka få bilägarna all byta ut äldre otillförlilliga bilbälten mot moderna bälten.

Skyldigheten att använda bilbälte bör inle gälla skadade eller eljest defekta bälten. I den mån bilbälte är påbjudet för fordonet, föreligger i sådant fall i stället en skyldighet för fordonets ägare att byta ut bältet.

Vissa undantag från regeln om användningsplikt bör finnas.

Skyldighet att använda bilbälte bör av naturliga skäl gälla endast då bilen är i rörelse, raen undantag är befogade även för vissa situationer, när färdhastigheten är extrerat låg, t. ex. vid färd inora parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsoraråde, vid backning eller under andra liknande förhållanden.

Utredningen visar, all det raed hänsyn till olycksfrekvens, olycks-typer och skadeförlopp är rainst lika befogat alt använda bilbälte i tätortstrafik som i annan trafik. Det saknas därför skäl att göra undantag för tätortstrafiken. En särskild fråga är om skyldigheten alt använda bilbälte skall gälla även yrkestrafik i tätorter, t. ex. taxitrafik och viss distribulionstrafik. Arbetsgruppen konstaterar att det här rör sig ora yrkeskategorier sora vistas långa tider i trafiken och som därraed är utsatta för en väsentligt större risk för trafikskada än privatbilister. De trafiksäkerhetsraässiga synpunkterna i förening raed intresset att upprätthålla ett gott arbetarskydd talar starkt raot att undantag från bältesplikt görs för ifrågavarande yrkeskategorier. Några praktiska svårigheter för förare i sådan trafik att använda bilbälte torde knappast finnas raed hänsyn till de moderna bältenas lätthanterlighet. Samraan-taget finner arbetsgruppen därför inte skäl all förorda undanlag från bältesplikten för yrkestrafik i tätorter.

Skyddseffekten hos bilbältet är beroende av bl. a. den åkandes kroppskonstitution och raöjligheterna alt väl anpassa bältet efter kroppen. Probleraen aktualiseras i första, hand i fråga ora barnen raen gäller även andra kortvuxna personer. Av betydelse är såväl vikten sora längden hos den åkande. Vad gäller vikten har verkställda undersökningar visat att bilbältet ger en god skyddseffekt inom viktintervallet 35 140 kg. Hos småbarn, där kroppsvikten ligger klart under den angivna gränsen, 35 kg, är skelettet raera deforraerbart och kroppsproportionerna avviker från de vuxnas. Särskilt påtaglig är disproportionen raeUan huvud och hals, vilket kan innebära ökad risk för nackskador. Kort kroppslängd kan raedföra att bältet ligger an raot den åkandes hals och ökar skaderisken vid häftig inbrorasning. De norraer som gäller för anbringande av fästpunkter för bilbälte är så utformade att en gräns fÖr minsta kroppslängd kan sättas tUl 150 cm.

När del gäller barnen bör den nedre gränsen för användning av bilbälte av praktiska skäl bestäraraas sora en åldersgräns. För att undvika varje praktisk skaderisk i de aktuella avseendena föreslås, att bältes-

Prop. 1974: 86                                                        15

plikten ej skall gälla för barn sora ej fyUt 15 år. I övrigt bör användningsskyldighet ej heller gälla för annan åkande, vars kroppslängd understiger 150 era. Arbetsgruppen understryker eraellertid kraftigt, alt den som har ansvaret för elt bam under bilfärd bör se till alt barnet — även om del ej är 15 år gammalt — använder bilbälte i den mån barnet raed hänsyn till sin vikt och kroppslängd (35 kg respektive -150 era) inte löper risk alt skadas. Arbetsgruppen pekar också pä alt raan raed olika enkla raedel kan möjliggöra användning av bilbälte även för korlvuxna personer och framhåller behovet av information härom. Frågan ora en lagstiftning om placering av barn som ej kan använda bilbälte bör övervägas.

Gravida kvinnor torde löpa särskUd risk för skador även vid raindre olyckor. Behovet av det skydd ett bilbälte erbjuder är alltså särskilt påtagligt. Ell rätt placerat bälte torde ej ge upphov till skador på kvinnan eller fostret. Med hänsyn härlUl förordas ej något generellt undanlag från bältesplikten på grund av graviditet. I vissa speciella fall kan undantag dock vara rnotiverat. Prövningen härav bör ske individuellt på grandval av läkarintyg. Det är viktigt att kvinnorna inforraeras ora hur bilbälte skall användas vid graviditet.

Personer raed fysiska handikapp har ofta elt större behov av särskilda stödanordningar än andra åkande. Ej heller för denna kategori finns därför anledning till generellt undantag, utan en prövning bör även här ske individuellt på grundval av läkarintyg.

Utredningen visar ej alt något medicinskt skäl för generell dispens från bältesplikten för äldre personer förehgger.

Psykiska handikapp i egentlig mening i form av klaustrofobi eller liknande torde man behöva räkna raed endast i undanlagsfall. Allraän motvilja mot användning av bUbälten på grand av ovana vid eller okunnighet om deras funktion och skadeförebyggande effekter är ej skäl för undantag. Även i detta avseende bör därför en prövning ske individuellt på grundval av läkarintyg.

Central medicinsk myndighet bör utfärda särskilda anvisningar till läkarna för bedömningen av vilka omständigheter som bör ligga till grund för prövningen av individuella undantag från bilbältesplikten av raedicinska skäl.

Av väsentlig betydelse är att en bältesplikt efterlevs. Undersökningar som gjorts i Danraark, Finland och Norge visar att mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar av de tUlfrågade var positivt inställda till en bilbälteslagstiftning. De redovisade attityderna stöds av de australiska erfarenheterna av bilbälteslagstiftningen. Arbetsgruppen har uppfattningen att man har anledning räkna raed i stort sett positivt gensvar från bilisternas sida på en lagstiftning ora bältesanvändning och konstaterar i anslutning därtUl att i sararaa raån sora bältesplikten raöts raed förståelse hos allmänheten minskar övervakningsproblemen.

Prop. 1974: 86                                                                        16

Bältesplikten bör sanktioneras. Arbetsgruppen föreslår ett individuellt straffansvar (bötesstraff) för envar åkande. Med hänsyn till att en åldersgräns ora 15 år för bältesplikten funnits läraplig, uppkoraraer inle något problera raed det rättsliga ansvaret fÖr barns användning av bilbälte.

Vad slutligen gäller skadeståndsfrågan mynnar övervägandena ut i slutsatsen alt det saknas skäl att — på grund av underlåtenhet att använda bUbälte — jämka ersättning för skada.

5    De svenska remissyttrandena över Nordiska trafiksäkerhetsrådets första rapport Bilbelter

Sora närandes inledningsvis har rapporten BUbelter remissbehandlats i Danraark, Finland, Norge och Sverige. I det följande redovisas först de svenska reraissytlrandena, varefter några huvuddrag av yttrandena från grannländerna återges.

5.1 Frågan om lagstiftning

Reraissinslanserna delar arbetsgruppens uppfattning i fråga ora bilbältets skyddsegenskaper. Det stora flertalet godtar även arbetsgruppens arguraent i övrigt för lagsliftning ora obligatorisk skyldighet att använda bilbälte. De tillstyrker därför — raed några få undantag — sådan lagstiftning.

Till det flertal av reraissinslanserna som är positivt inställda till förslaget om obligatorisk användning av bUbälte hör bl. a. riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk, statens väg- och trafikinstitut, motororganisationerna — dvs. Kungl. AutomobU Klubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund och Motormännens riksförbund — Folkrörelsernas trafikskoleförbund, Folksam, NTF, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges trafikskolors riksförbund.

En avvaktande hållning intas av länsstyrelsen i Västernorrlands län, som åberopar de hanteringsmässiga svårigheterna beträffande bilbältena, samt Handelstjänstemannaförbundet och Svenska transportarbetareförbundet, som tvekar i kontrollfrågan och anser att i första hand propaganda- och informationskampanjer bör användas. Transportarbetareförbundet förklarar att förbundet intar en principiellt positiv inställning i bilbältesfrågan och alt det gärna vill raedverka till åtgärder som leder till en ökad användning av bilbälten. Med tanke på den mönsterbildande roll som de yrkesmässiga trafikutövama har i trafiken anser förbundet att i första hand förutsättningar för en frivUlig bältesanvändning — genora obligatorisk utrustning även av lastbilarna raed bilbälten — bör skapas för dessa yrkeskategorier innan lagstiftaing tillgrips.

Prop. 1974: 86                                                         17

Därefter bör dessa yrkesgrupper och övriga bilister bearbetas intensivt i syfte alt på frivillighetens väg nå en acceptabel användningsnivå.

5.2 Fordon som bör omfattas av en lagstiftning om obligatoriskt bruk av bilbälte

Förslaget i rapporten BUbelter alt användningsplikten skaU omfatta i princip alla monterade bälten tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. Motormännens riksförbund anser inte att an-vändningsplikfen skall gälla även frivilligt monterade bälten. Förbundet åberopar att den sora inte vUl använda bilbältet raed lätthet kan montera bort det utan påföljd och att denna konsekvens av lagstiftningen är ologisk.

Några remissinstanser som biträder förslaget eller lämnar del ulan erinran tar upp olika problem som är förenade med de frivilligt monterade bälten sora förekoraraer i det äldre fordonsbestån-del. Probleraen gäller frågan om effektiviteten hos dera och kontrollen av dem. Riksåklagaren framhåller vikten av att uppraärksarahet ägnas även åt dessa bälten vid kontrollbesiktning. Klart olärapligt raonterade eller från skyddssynpunkt otiUräckhga anordningar bör föranleda föreläggande ora bortmonlering eller ändring. Statens väg- och trafikinsitui framhåller, att generella dispenser från plikten all använda vissa äldre bälten kan bli förhållandevis komplicerade på grund av det bristfälliga underlaget. En inventering av olämpliga bälteskonslruktioner kan enligt institutets mening eventuellt ske i saraband raed den århga kontrollbesiktningen. Sararaa förfaringssätt torde även kunna ulnyttjas för insamling av bedömningsunderlag för individuella dispenser. I samband med kontrollbesiktningar bör också tUlfället tUl inforraalion till fordonsägarna tas tUl vara, t. ex. i form av rekommendationer om utbyte av bilbälte. Väg- och trafikinstitulet anser vidare, att det måste klarläggas, om skyldighet att byta ut defekt bälte skall gälla även sådana bälten som monterats frivilligt. Klarhet måste också skapas angående de kriterier efter vUka ett bälte skall bedöraas sora defekt, häri inbegripet frågan om bältets hanteringsegenskaper skall påverka bedöraningen. AB Svensk BUprovning anser, att fordonsägaren bör svara för att i första hand sådana bälten sora utgör obligatorisk utrustning är i tillfredsställande skick. Även ett förbud raot deraontering av bUbälten bör enligt bolagels raening begränsas tUl sådana bälten. I detta saramanhang påpekas att bilbälte inle finns noterat som särskUd utrustning i besiktningshandling för bUar av 1968 eller tidigare års raodell. Bolaget anser liksora statens väg- och trafikinstilut, att kravspecifikationer beträffande bUbältenas skick bör upprättas. Vidare bör enligt bolagels mening formerna för bUbälteskontrollen anpassas till de förutsättningar som gäller vid rutinmässig fordönskontroll i sarabahd med köntroll-

Prop. 1974: 86                                                         18

besiktning. Beträffande vissa äldre bUar bör enligt bolagels mening beaktas svårigheterna att nå vissa manöverorgan raed påtaget bälte.

En raed probleraen kring de frivUligt monterade bältena närbesläktad fråga tas upp av föreståndaren för statens rättsläkarstation i Lund, Folkrörelsernas trafikskoleförbund och Folksam som anser, att användningsplikten i princip bör avse trepunktsbällen. Folksam betonar att inforraalion bör spridas ora den begränsade skyddseffekten hos tvåpunktsbälten.

Riksåklagaren hävdar att användningspliklen skall avse endast förare och framsätespassagerare. Med en sådan lösning finns möjlighet för den som av någon anledning inte vill använda bälte alt åka i baksätet och vidare reduceras behovet av individuella undanlag på medicinsk grund.

Frågan ora raonteringspåbud skall gälla även vissa andra bilar än dem som f. n. omfattas av sådant påbud diskuteras av flera remissinstanser.

Rikspolisstyrelsen uttalar att även äldre bilar bör utrustas med bilbälten. Folksam anser alt alla personbilar och lätta lastbilar som kan utrustas med rullbälten av trepunklslyp bör förses med sådana bälten, åtminstone i frarasätet. Flera andra remissinstanser behandlar frågan ora raonterings- och användningsplikt bör gälla även i lätta lastbUar och uttalar sig positivt härora. Statens trafiksäkerhetsverk upplyser, att verket har bältesfrågan beträffande sådana bilar på sitt prograra och att det komraer att lägga frara förslag i det aktuella avseendet. Svenska transportarbetareförbundet uttalar alt även lastbUar obligatoriskt bör vara utrustade raed bilbälten.

5.3 Av praktiska skäl betingade undantag

De förslag sora har lagts fram om undantag från bilbältesplikten av praktiskt betingade skäl — dvs. när bUen ej är i rörelse eller när hastigheten är extremt låg, t. ex. vid färd på parkeringsplats eller inom bensinstations- eller verkstadsområde, vid backning eller under liknande förhållanden — tillstyrks eller lämnas utan erinran.

5.5.7 Trafik i tättbebyggt område, yrkestrafik i allmänhet

Allraänt anses och av en del reraissinstanser understryks, att användningsplikten bör gälla även i tättbebyggt oraråde. Likaså anses grund saknas att undanta distributionstrafiken eller viss yrkeskategori från användningsplikten. I denna fråga finns eraellertid vissa avvikande uttalanden.

Bland de reraissinstanser sora uttryckligen hävdar att bUbältesplikten bör gälla även för yrkesttafiken i allraänhet kan nämnas riksåklagaren. Motormännens riksförbund, StatsanstäUdas förbund och Svenska kommunalarbetareförbundet. Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att bUbältet i

Prop. 1974: 86                                                         19

allmänhet måste ses sora en skyddsanordning i arbetarskyddslagens raening och att skyldighet alt använda bilbälte redan i dag delvis gäller inora lagens tUlärapningsoraråde, även ora skyldigheten f. n. inte är straffsanktionerad.

Svenska transportarbetareförbundet — sora i grunden är positivt tUl användning av bUbälten raen sora anser alt i första hand propaganda-och inforraalionskampanjer bör prövas ytterligare för att öka användningen — uttalar att stora praktiska problera kan uppslå ora all yrkesmässig trafik inkluderas i den föreslagna lagstiftningen.

5.3.2   Postdistribution

Beträffande postdistributionslrafiken framhåller poststyrelsen, att styrelsen är väl medveten om de faror sora kan uppstå i trafiken för den personal sora orabesörjer poslutdelning m. ra. och finner det angelägel att denna personal skyddas i all raöjlig raån. Postverkels person- och lastbilar förses därför raed bilbälten och verket har också riktat en vädjan till sina förelagsnärander att verka för en ökad användning av bilbälten. Undantag från bilbältesplikten blir emellertid nödvändiga för lokal postdistribution raed specialbUen Tjorven, eftersora avståndet raellan avläraningsställena oftast inte är raer än 40 meter. Likaså kan det behövas undantag för förare sora utför vissa andra transporter där antalet stopp är exceptionellt stort, t. ex. vid brevlådetöraning i de större städerna.

Från de postanställdas sida har ingen erinran gjorts raot att bilbältesplikten skall orafatta även postdistribution. I delta avseende hänvisas till Statsanställdas förbunds positiva inställning till en bilbältesplikt som omfattar även yrkestrafiken (jfr 5.3.1).

5.3.3   Taxitrafik

Flertalet reraissinstanser accepterar förslaget att bilbältesplikten bör orafatta även taxitrafiken och de uttalanden sora gjorts ora att den skall gälla yrkestrafik i allmänhet syftar också på taxitrafiken.

Statens trafiksäkerhetsverk anser att det är principiellt riktigt att bilbältesplikten skall gälla såväl förare som passagerare i taxibilar. Verket befarar eraellertid att en tvingande regel skulle förorsaka stor irritation hos passagerarna och att efterlevnaden skulle bli dålig i taxibilar raed fasta bälten i baksätena. Baksätespassagerare i taxibUar bör enligt verkets raening tills vidare undantas från bilbältesplikt. RuUbällen blir enligt gällande bestäraraelser obligatoriska i baksäten fr. o. ra. 1975 års bilmodeller och med hänsyn härtill kan undantaget slopas efter några år när praktiskt taget alla laxibilar har rullbälten även i baksätena. Svenska taxiförbundet menar att det är rimligt att taxitrafiken undantas från bUbältesplikt till dess alt s. k. passiva bällessystem utvecklats till standardsystem. Förbundet åberopar som skäl raot bilbältesplikt i

Prop. 1974: 86                                                        20

taxibUar förarnas serviceåligganden, passagerarnas obekantskap med olika typer av bilbälten särat åtskilliga andra av taxiyrkets natur betingade praktiska oraständigheter. Risken för att efterlevnaden av bilbältesplikten i taxibUarna skall bli dålig åberopas också och förbundet säger sig inte vUja raedverka tUl en sådan utveckling. Även Svenska transportarbetareförbundet anser i linje raed sitt ställningstagande i fråga ora yrkeslrafiken i allraänhet att undanlag från bUbältesplikten bör övervägas inom taxitrafiken.

5.3.4 Speciella situationer

En del speciella praktiska problera i saraband raed bilbältesanvändning — utöver dem sora nu redovisats —- uppmärksammas i remisssvaren, överbefälhavaren, som ej har någon erinran raot en bilbältesplikt, frarahåller att undantag blir nödvändiga inora krigsraaklen under raUilära operationer och vissa övningar. AB Svensk BUprovning påpekar alt en bUbältesplikt för bolagets personal raedför en ökning av tidsålgången vid fordonsbesiklningarna och därraed också ökade kostnader för bolaget. Även risken för nedsrautsning av bilbältena påtalas av bolaget. Motorbranschens riksförbund understryker att speciella behov av undantag —• sora ej täcks in under de av trafiksäkerhetsrådet föreslagna undantagen — kan föreligga inora bilbranschen.

5.4 Av medicinska och tekniska skäl betingade undantag

De av raedicinska och tekniska skäl betingade undantag som trafiksäkerhetsrådet föreslagit i fråga ora barn under 15 år och personer sora ej är rainst 150 era långa har raed några få undantag godtagits, bl. a. raed hänsyn till behovet av enkla och klara regler. Sålunda anför statens trafiksäkerhetsverk att det raed hänsyn till att barn av sarama ålder har starkt varierande vikt och längd visserligen hade varit mera motiverat att knyta skyldigheten att använda bilbälte till en viss kroppsvikt än till åldern. A andra sidan skulle detta medföra så stora praktiska svårigheter att verket godtar förslaget. Motormännens riksförbund anser också att det är praktiskt att använda en åldersgräns om 15 år och frarahåller att statistiska uppgifter ger underlag för denna gräns. Socialstyrelsen anser att avgränsningen i stället för en åldersgräns om 15 år respektive en längdgräns om 150 cm bör utforraas raed utgångspunkt i vikten och i övrigt raera generellt så alt undantaget gäller fall då bältets fästpunkter i bilkarossen oraöjliggör användningen eller kan förväntas innebära skaderisk för korlvuxna personer. Folksam ullalar alt regeln i stället för att knytas till åldern bör forrauleras så att undantaget omfattar personer som ej uppnått en vikt om 35 kg och en längd om 150 cm.

Flera reraissinstanser frariihåller betydelsen av att frågan om barns

Prop. 1974: 86                                                         21

placering i bU och därmed förknippade frågor angående särskUda barnslolar uppraärksaramas.

Förslaget alt bilbältesplikt skall gälla även för gravida kvinnor tUlstyrks. Socialstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att höggradigt gravida kvinnor raed hänsyn till den rainskade rörligheten kör bil. Kvinnoläkarna bör i anslutning till anvisningar av socialstyrelsen informera gravida kvinnor om de problem sora sålunda är förknippade raed bilkörning under graviditet. Som passagerare bör gravida kvinnor färdas i baksätet och några hinder för dem all då använda bUbälte torde inte föreligga. De gravida kvinnorna behöver därför inte undantas från skyldigheten att använda bilbälte.

Även förslaget att bUbältesplikten i princip skäll gälla också handikappade men med möjlighet tUl individuella undantag tUlstyrks eller läranas ulan erinran av reraissinslanserna. Statens handikappråd framhåUer att en förutsättning för denna lösning dock är att man åstadkommer elt enkelt och smidigt dispensförfarande. Handikappinstitutet, sora också delar trafiksäkerhetsrådets uppfattning att något generellt undantag ej bör gälla för handikappade personer, understryker, att de problera som kan uppstå för handikappade i saraband med bältesanvändning i flertalet fall torde hänga sararaan raed på- och avtagning av bältet. Dagens rullbälten raed klafflås torde eraeUertid endast i undantagsfall bereda svårigheter i detta avseende.

I fråga om trafiksäkerhelsrådets förslag alt central medicinsk rayndighet skall utfärda anvisningar ora undantag från bilbältesplikten framhåller socialstyrelsen, att denna ståndpunkt sammanfaller raed styrelsens uppfattning beträffande det trafikraedicinska arbetet. Styrelsen är inställd på att i sararåd raed trafiksäkerhetsverket utfärda sådana anvisningar. Föreståndaren för statens rättsläkarstatlon i Lund — som ansluter sig till trafiksäkerhetsrådets förslag i fråga om vissa undantag från bUbältesplikten — understryker också nödvändigheten av att socialstyrelsen utfärdar anvisningar till läkarna om individuella raedicinska undantag från bUbältesplikten;

5.5      Efterlevnad, kontroll och sanktioner

Vad trafiksäkerhelsrådet anfört i fråga ora efterlevnad, kontroll och sanktioner har ej raött några invändningar. Sålunda tUlstyrks eller läranas utan erinran alt bUbältesplikten sanktioneras raed bötesstraff.

Motormännens riksförbund anser, att bilbältesplikten även bör orafatta skyldighet alt rätt justera bältet.

5.6      Skadeståndsrättsliga konsekvenser

Förslagel alt underlåtenhet att använda bUbälte inte bör raedföra jämkning av skadestånd tillstyrks eller lämnas utan erinran.

Prop. 1974: 86 22

5.7 Övriga frågor

Av frågor i övrigt som tagils upp under reraissbehandlingen kan nämnas, att remissinstanserna allmänl frarahåller vikten av väl planlagd inforraation i bältesfrågan. Vidare frarahävs starkt betydelsen av att bältenas hanteringsraässiga egenskaper förbättras och att låsanordningarna utvecklas i enhetlig riktning.

6   Remissbehandlingen av rapporten Bilbelter i Danmark, Finland och
Norge

Innehållet i reraissvaren från grannländerna uppvisar i allt väsentligt samma huvuddrag som i Sverige. Reraissinslanserna tUlstyrker med ett fåtal undantag lagstiftning om obligatorisk skyldighet alt använda bilbälte. Förslagen i fråga ora bältespliktens orafattning med hänsyn till olika faktorer och förslagen i fråga om praktiskt, tekniskt och medicinskt betingade undantag från en bältesplikt godtas allraänt raed enstaka reservationer efter sararaa mönster som gäller i fråga om de svenska remissinstanserna. Även förslagen om kontroll, sanktioner och skadeståndsrättsliga konsekvenser har i allmänhet godtagils, dock att i några få remissvar önskeraål ullrycks ora att sanktionen skaU vara avgift i stället för böter eller att användningspåbudet ej skall sanktioneras.

När det gäller yrkestrafiken och då i synnerhet taxitrafiken hävdas av branschorganisationerna på sararaa grunder sora anförts i Sverige alt undantag blir nödvändiga. Nordisk taxiråd har i ett särskilt yttrande understrukit att laxitrafiken bör undantas från bUbältesplikt. Chauff0-rernes Förbund i Danmark intar dock en motsatt uppfattning och understryker uttryckligen vikten av att taxitrafiken ej undantas från bilbältesplikt.

Liksom i Sverige frarahålls angelägenheten av att bältenas hanteringsraässiga egenskaper förbättras och att låsanordningarna utvecklas i enhetlig riktning. För en utförligare redogörelse av reraissvaren i grannländerna torde jag få hänvisa till Bilbelter — slutrapport.

7   Förslagen i Bilbelter — slutrapport

Sedan Nordiska trafiksäkerhetsrådets första rapport i bilbältesfrågan — BUbelter — remissbehandlats har rådet genom den särskilda arbetsgruppen under rådet vidare övervägt frågan mot bakgrund av remissyttrandena. Övervägandena redovisas i rapporten Bilbelter — slutrapport (Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 5). I fråga om detaljerna i arbetsgmppens överväganden och förslag får jag här hänvisa till rapporten.

Övervägandena i slutrapporten leder frara till att de i den första

Prop. 1974: 86                                                        23

rapporten fraralagda förslagen i huvudsak vidhålls. Detta innebär att bilbältesplikt föreslås gälla för i princip alla sUtplalser, där bilbälte är raonterat, oavsett ora raonleringen är påbjuden eller ora den skelt frivUligt.

I enlighet med förslaget i den första rapporten skall bilbälte ej behöva användas vid backning och ej heller vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller under andra liknande förhållanden.

Med avvikelse från den tidigare rapporten föreslår arbetsgruppen, att särskilda undantag skall kunna raedges för sådan distribulionstrafik där hastigheten är låg och dessutora täta av- och påstigningar förekommer, t. ex. vid lokal postdistribution och viss distribution av tidningar. Vidare föreslår arbetsgruppen nu till skUlnad från tidigare, att passagerare i baksätena i taxibUar tills vidare skall undantas från bilbältesplikt. Skälet till undantaget är de rent praktiska svårigheterna alt använda bilbälte i taxibilarnas baksäten. Dessa är näraligen ofta utrustade raed bälten sora saknar uppruUningsdon och kan därför bereda passagerarna svårigheter vid inställningen. Byte till ruUbälte är ej heller alltid möjligt. Beträffande passagerarplatsen i taxibilarnas framsälen anser arbetsgruppen att det ej finns anledning tUl undantag från bilbältesplikten. Framsätesplatsen är raycket utsatt och den är ofta utrustad med ruUbälte eller kan förses med sådant bälte. När det gäller taxiförarnas bilbältesplikt diskuterar arbetsgruppen de invändningar om praktiska svårigheter som anförts i remissvaren. Mot detta frarahåller arbetsgruppen ruUbältenas lätthanterlighet. Arbetarskyddsaspekterna betonas också. Utomordentiigt starka skäl talar enligt arbetsgruppens raening mot ett undantag för taxiförarna. Den i några remissyttranden uttryckta motviljan hos taxiförarna mot att använda bilbälte bör vara av övergående natur. Med hänsyn till de tungt vägande skyddsaspekterna förordar arbetsgruppen att taxiförarna ej undantas från bilbältesplikten.

Liksora i den första rapporten föreslår arbetsgruppen, att bilbältesplikten ej skall gälla den sora är under 15 år eller är kortare än 150 era särat att undantag för gravida kvinnor eller handikappade skall raedges endast efter prövning från fall till fall.

Beträffande efterlevnad, kontroll och sanktioner av en bilbältesplikt framhåller arbetsgruppen att valet av sanktionsform får göras nationellt raed hänsyn till förhållandena i varje enskilt land.

I fråga om de skadeslåndsrättsliga konsekvenserna slår arbetsgruppen fast vid att ersättning för skada ej skall nedsättas på grund av underlåtenhet all använda bilbälte.

Prop. 1974: 86 24

8    Departementschefen

Sedan bilbältena introducerades i slutet av 1950-talet har olika åtgärder vidtagits för att öka användningen av dem, t. ex. förbättringar av bältenas hanteringsegenskaper samt inforraation och propaganda. I debatten om bilbältena har deras skyddsegenskaper allraänt vitsordats raen uppfattningarna om del lämpligaste sättet att öka användningen av dem har varit skiftande. Under senare år har såväl i Norden sora i flera andra länder tanken väckts på en lagstiftning ora skyldighet att använda bilbälle vid färd. En lagstiftning är förenad raed olika problera som måsle lösas tillfredsställande, innan man kan ta slutlig ställning till hur bestäraraelserna skall utformas. Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapporter i bilbältesfrågan innehåller utredning av de problera sora hänger samman med en lagstiftning om skyldighet att använda bilbälle och förslag till enhetiiga nordiska regler i ämnet. Den första av dessa har remissbehandlats i de nordiska länderna. Den senare innehåller överväganden och förslag med utgångspunkt även i vad som anförts vid remissbehandlingen.

En lagstiftning på bUbältesområdet i enlighet med trafiksäkerhelsrådets förslag kräver ändringar i bl. a. reglerna om jämkning av skadestånd. I anslutning tiU alt jag föreslår Kungl. Majrt att lägga fram förslag till riksdagen i detta avseende vill jag redovisa mina överväganden i bilbältesfrågan i dess helhet. Såvitt avser skadeståndsfrågorna har jag samrått med statsrådet Lidbom.

I trafiksäkerhetsrådets första rapport konstateras att den tekniska och medicinska utredningen entydigt visar att bilbältet är synnerligen effektivt när det gäller att rädda liv, rainska antalet skador och lindra skadornas orafattning. Det bedöras att antalet dödade i personbilar kan reduceras raed över en tredjedel och antalet icke dödligt skadade med ca en fjärdedel om 75 % av förare och framsätespassagerare använder bilbälte (trepunktsbälte) i kollisionsögonblicket. När det gäller attityderna inom Norden till en lagstiftning om obligatorisk användning av bilbälten visar undersökningar som gjorts en klart positiv instäUning. I ett fall förordade sålunda raer än 80 % av de tUlfrågade en sådan lagstiftning. Trafiksäkerhetsrådet anser att raan har anledning räkna raed ett positivt gensvar hos bilisterna på en lagsliftning om skyldighet alt använda bilbälte, vilket bör underlätta övervakningen.

Trafiksäkerhetsrådet gör också den bedömningen att andra skyddsanordningar av passivt slag som kan ersätta bilbältena inte finns eller kan koraraa frara annat än på längre sikt.

Mol den angivna bakgrunden och med hänsyn till att det enligt trafiksäkerhetsrådets uppfattning — vilken stöds av internationella erfarenheter — inle är tillräckligt med information och propaganda för att höja användningsfrekvensen lUl en godtagbar nivå, föreslår trafiksäkerhelsrådet en lagstadgad skyldighet alt använda bilbälte vid färd.

Prop. 1974: 86                                                         25

Trafiksäkerhelsrådets bedömning i den första rapporten att bilbältet är synnerligen effektivt när det gäller att rädda liv och rainska skador har biträtts vid reraissbehandlingen. Genoragående delar remissinstanserna rådels uppfattning att lagstiftning om obligatorisk bältesanvändning är del effektivaste sättet att förbättra användningsfrekvensen. Det är raot denna bakgrund sora reraissinslanserna, raed några undantag, tUlstyrker förslaget ora lagstiftning. De få sora fraraför avvikande rae-ningar anser främst alt raan bör söka koraraa längre raed inforraation och propaganda eller att raan bör vänta tills bältenas hanteringsegenskaper förbättrats.

Såväl information och propaganda sora utvecklingsarbete för förbättring av hanleringsegenskaperna är väsentliga faktorer. Såsora frara-hölls redan i den första rapporten kan raan emellertid inte med dessa medel nå en användningsfrekvens som är tUlräckligt hög med hänsyn till bilbältets goda skyddsegenskaper. Detta är en uppfattning sora är allraän i expertkrelsar även utanför Norden. För svenskt vidkomraande kan jag erinra om de upprepade inforraationskarapanjer sora statens trafiksäkerhetsverk genorafört men sora gett endast begränsade resultat. Jag ansluter raig därför till trafiksäkerhelsrådets förslag att användningen bör göras obligatorisk genora lagstiftning.

Trafiksäkerhetsrådets förslag att användningsskyldighelen skall orafatta alla sittplatser, där bilbälle finns på grand av påbud eller där bälte raonterals frivilligt, accepteras i huvudsak av reraissinslansema.

Jag är medveten ora att de frivilligt raonterade bältena — såsom några reraissinstanser påpekat — i vissa fall kan vara bristfälliga och att detta problera raåste uppraärksararaas. Orafallningen av problemet bör dock inte överdrivas. Det finns enligt min raening gmndad anledning anta alt flertalet av de bilbälten som monterats frivilligt blivit installerade enligt anvisningar från bilfabrikant eller bilgrossist och alltså bör motsvara de säkerhetskrav som kan ställas. I övrigt får just äldre bilbälten ägnas särskild uppraärksarahet vid besiktningar och möjligheten att påbjuda avmontering av farliga bälten utnyttjas vid behov. Med hänsyn till dessa överväganden ansluter jag mig till trafiksäkerhelsrådets förslag att användningspliklen skall omfatta även frivilligt monterade bälten.

Den från något håll framförda synpunkten alt användningsskyldigheten bör gälla endast trepunktsbällen kan jag i likhet med trafiksäkerhelsrådet itile biträda. Även om diagonalbältenas skyddseffekt är sämre än trepunkisbältenas är nyttan — såsora framgår av den första rapporten — ändå så stor alt ell användningspåbud framstår som befogat. Motsvarande lorde kunna sägas om de enkla höflbältena i de fall dessa tillåts.

Förslaget att bilbältesplikten skall gälla på sittplats i baksäte i den mån bälte raonterals där har i allraänhet tUlstyrkts eller lämnats utan

Prop. 1974: 86                                                         26

erinran. Från rent trafikraedicinska synpunkter är en sådan inställning, välmotiverad. Det finns emellertid även andra omständigheter sora raåste beaktas i detta sararaanhang.

Det förslag som lagts fram av Nordiska trafiksäkerhetsrådet syftar till en enhetlig nordisk lagstiftning i äranet. Jag vill för rain del understryka värdet av att reglerna ora bilbältesanvändningen utforraas så att bältesplikten får en så långt raöjligt likartad orafattning i Norden. Därvid är eraellertid att raärka all raonteringspåbud i de övriga nordiska ländema gäller endast bilarnas framsälen och att frivillig montering i baksäte skett endast i begränsad omfattning. En lagstiftning ora användningsplikt kan alltså i Danmark, Finland och Norge i praktiken koraraa att omfatta endast förare och framsätespassagerare. Begränsas användningsplikten i Sverige tUl dessa båda kategorier får man också enhetliga nordiska regler i detta avseende. Det praktiska resultatet kommer att te sig enkelt och naturligt för allmänheten och därmed vara ägnat att öka förståelsen för lagstiftningen.

Jag har tidigare framhållit betydelsen av att allraänheten har en positiv attityd tUl den föreslagna lagstiftningen och att raan rent generellt har anledning räkna med en sådan inställning. Gjorda undersökningar visar eraellertid att just bilbälten i baksäte används i endast obetydlig omfattning. Användningsfrekvensen torde ligga klart under 10 %. Detta tyder på alt ytterligare information behövs innan lagstiftning ora skyldighet att använda bUbälte i baksäte övervägs.

En begränsning av användningsplikten till förare och frarasälespassagerare har — såsora riksåklagaren anfört i sitt reraissvar — också den fördelen att den minskar behovet av individuella undantag av medicinska skäl. Del föreligger givetvis ett starkt intresse av största möjliga enkelhet i detta avseende.

Med hänsyn till främst de nu redovisade omständigheterna förordar jag att användningsplikten begränsas till bilbälle i frarasäte. Även ora ett sådant undantag görs bör naturligtvis baksätespassagerarna i raöj-ligaste raån utnyttja det skydd sora ett befintligt bUbälte erbjuder, och det är angeläget att inforraalionen inriktas på att öka användningsfrekvensen även bland dessa.

En utvidgning av nu gällande raonteringspåbud tUl att gälla fömtom personbilar även andra fordonskategorier diskuteras av flera remissinstanser. Främst tas behovet av bälten i lätta lastbilar upp raen även önskeraål ora raonteringspåbud beträffande tyngre lastbilar fraraförs. Statens trafiksäkerhetsverk har vissa av dessa frågor på sitt program och Kungl. Majrt har denna dag uppdragit åt verket alt utreda förutsättningarna för att införa en skyldighet att raontera bUbälten även i lastbUar. I avvaktan på att utredningen blir klar bör t. v. nuvarande principer för raonteringspåbud kvarstå.

Trafiksäkerhetsrådets förslag att användningsskyldighelen inte skall

Prop. 1974: 86                                                        27

gälla när bilen ej är i rörelse eller i vissa situationer när färdhastigheten är extremt låg — backning, färd inora parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsoraråde eller under liknande förhållanden — har inte mött någon invändning vid reraissbehandlingen. Jag ansluter raig till vad trafiksäkerhetsrådet föreslagit härora.

Förslaget att användningsskyldighelen bör gälla även vid färd inom tättbebyggt oraråde tUlstyrks raed få undantag. Flera remissinstanser understryker vikten av att detta krav faslhålls. Jag finner inte anledning frångå denna uppfattning.

När det gäller frågan om undantag från användningsskyldigheten för viss yrkestrafik delar flertalet remissinstanser trafiksäkerhelsrådets uppfattning alt såväl trafiksäkerhetssynpunkter sora intresset av att upprätthålla ell gott arbetarskydd starkt talar raot undantag för yrkesförarna, som uppehåller sig längre tider i trafiken än privatbilislerna och därraed är raera utsatta än dessa för risker all skadas i trafiken. Denna grundsyn framgår också av de från många håll gjorda uttalandena att montering av bUbälte bör påbjudas även för lätta lastbUar och liknande.

De farhågor som fraraförls från flera organisationer sora representerar yrkestrafiken för att bältesanvändning skulle vara till hinder raåste enligl rain raening i raånga fall bedöraas sora överdrivna. Det kan — såsora också trafiksäkerhelsrådet anfört — inte uteslutas att den negativa inställningen i en del fall har sin grand i ovana vid bilbälle och bristande kännedora ora skaderiskerna.

Även med en grandinställning alt skyldighet att använda bilbälte i princip bör gälla för yrkestrafiken måste emellertid enligt min mening undantag accepteras. Vid vissa former av distribulionstrafik, där hastigheten är låg och föraren dessutom stiger i och ur bilen raed korta rael-lanrura, skulle del vara alltför opraktiskt att använda bilbälte saratidigt som olycksrisken på grund av den låga hastigheten är begränsad. Som typexempel kan näranas bl. a. lokal postdistribution med bU och viss distribution av tidningar. I den mån bilbälte monteras också i andra fordon än personbUar kommer motsvarande behov alt uppkomma även i andra fall, t. ex. i fråga om soptömning o. d. Ällmänt bör emellertid restriktivitet iakttagas vid raeddelande av undantag. Sådana bör raedges endast under själva distributionen och ej orafatta färd till eller från distributionsområdet.

För laxitrafiken har fraraförls krav på undanlag i samtliga länder. Kraven kommer framför allt från organisationer som representerar taxiägare och taxiförare. Det bör dock understrykas att Chauff0rernes Förbund i Danraark, som representerar ett betydande antal taxiförare, anser att användningsskyldigheten bör omfatta även taxkrafik. En rad argument framförs som skäl för undantag. Frärast åberopas de praktiska olägenheter sora en användningsskyldighet skulle raedföra. De angivna organisationerna, liksora även några andra reraissinstanser sora förordar

Prop. 1974: 86                                                         28

undantag för laxitrafiken, påpekar också risken för att den bristande förståelsen för ett påbud från såväl förarnas som passageramas sida skall leda till en dålig efterlevnad.

När det gäller frågan om skyldighet för taxiförare att använda bilbälte har invändningarna i remissvaren i stor utsträckning gällt de praktiska svårigheterna. Mot detta kan frarahållas att ett modernt rallbälte är så lätthanterligt att på- och avtagning i realiteten inte rimligen kan innebära någon beaktansvärd olägenhet. Alt användningsskyldigheten till en början skulle kunna kännas besvärande är antagligt raen orsaken härtill synes mera vara bristande vana att använda bilbälte än faktiska svårigheter.

Jag delar trafiksäkerhelsrådets uppfattning alt de organisationer som yrkar på undanlag för laxitrafiken alltför litet beaktat arbetarskydds-aspekterna. Del finns i aUa de nordiska länderna en klar och raålraed-veten strävan att genora olika åtgärder förbättra skyddet för arbetstagarna i olika railjöer.

Trafiksäkerhetsrådet har funnit, alt det är starka skäl sora talar raot ett undantag för taxiförarna. Den motvilja raot att använda bilbälte som komrait till uttryck i remissyttrandena från flertalet av de berörda organisationema är emellertid en faktor sora raåste beaktas. Enligt trafiksäkerhetsrådets uppfattning bör den negativa inställningen vara av övergående natur. Jag finner också för rain del goda grunder för en sådan bedöraning. Just av detta skäl vill jag eraellertid — raed hänsyn till önskvärdheten av att användningsskyldigheten skall få ett positivt gensvar bland dera som den avser — förorda alt taxiförarna i ett inledningsskede undantas från lagstiftningen. I stället bör ansvariga myndigheter och organisationer intensifiera sin information till berörda förarkategorier för att belysa värdet av att bilbälte används. Samtidigt ges också raöjlighet att studera frågan vUka tekniska förbättringar sora är möjliga för att underlätta bältesanvändningen, vilket ar av särskild betydelse för just dessa kategorier.

Med denna lösning bör man från användningsskyldighelen undanta hela taxisektorn, dvs. såväl förare sora passagerare.

De av trafiksäkerhelsrådet förordade, av raedicinska och tekniska skäl betingade undantagen accepteras allraänt av remissinstanserna. Från något håll fraraförs att användningsskyldigheten bör beskrivas i mera generella termer så att den närraare ansluter tUl gränsen raot de kategorier sora inle bör eller kan använda bilbälte. En sådan utformning föranleder emellertid sora ttafiksäkerhetsrådet anfört tillämpningssvårigheter. Undantagsregeln bör därför i enlighet med trafiksäkerhetsrådets förslag anges med hänsyn till ålder — 15 år — och kroppslängd — 150 cm. När det gäller de kategorier som inte komraer att orafattas av användningsplikten får — som trafiksäkerhetsrådet betonat — genom information spridas kännedom om förutsättningarna för och värdet av att bUbälte används.

Prop. 1974:86                                                          29

Arbelsgrappens uttalande att problemet ora barns placering är av särskUd vikt bekräftas av reraissinslanserna. Trafiksäkerhetsrådet har beslutat att på nordisk basis utreda en geraensara lösning av frågan.

Förslaget att undantag för gravida eller handikappade skall raedges endast efter prövning från fall till fall accepteras av remissinstanserna. De reraissinstanser sora representerar raedicinsk sakkunskap bekräftar att undantag behövs endast i mindre omfattning. Den begränsning av användningsplikten till förare och frarasälespassagerare sora jag förordat i det föregående rainskar ytterligare behovet av undantag. Jag anser för rain del alt det ej krävs något särskilt dispensförfarande raed prövning av rayndighet i fråga ora de medicinska undantagen utan att det bör räcka med att skälet till befrielse från användningspliklen styrks genom läkarintyg. Såsora frarahållits av trafiksäkerhetsrådet och understrukits vid reraissbehandlingen är det angeläget alt centrala anvisningar utfärdas till läkarna om bedömningsgrunderna i fråga ora undantagen. Det bör uppdras åt socialstyrelsen all efler sararåd raed trafiksäkerhetsverket utfärda sådana anvisningar. Sammanfattningsvis kan i fråga om de medicinska undantagen konstaleras, att den ordning som jag nu föreslagit bör leda till smidiga handläggningsforraer.

Trafiksäkerhetsrådets överväganden ora efterlevnad, kontroll och sanktioner godtas i huvudsak av reraissinslanserna. Av väsentlig betydelse för efterlevnaden — och därraed också för kontrollfrågan — är att en bUbälteslagstiftning har stöd hos allraänheten. Såsora fraragår av de redovisade undersökningarna bör raan ha anledning räkna raed ett gott gensvar.

Trafiksäkerhetsrådets förslag att nedsättning av skadestånd ej bör ske på grand av underlåtenhet all använda bilbälte tillstyrks eller läranas ulan invändning av reraissinslanserna. Jag biträder förslaget.

I likhet med trafiksäkerhetsrådet vill jag ta upp vissa speciella delfrågor sora aktualiseras i olika remissyttranden.

Från något håll har framhållits att det i saraband raed användningsskyldighelen bör uttryckligen föreskrivas att bältet skall vara rätt injusterat, dvs. ligga an ordentligt raot kroppen. Trafiksäkerhelsrådet har funnit det i och för sig uppenbart alt en sådan skyldighet i princip ingår redan i ett allraänt stadgande ora skyldighet att använda bilbälle. I slutrapporten anförs, att raan ställer sig Iveksara till förslaget även ora det från psykologisk synpunkt skulle kunna vara av visst värde att injusteringen nämns i påbudet. Del torde tämligen snart le sig naturligt för en åkande att använda bilbältet på rätt sätt och behovet av särskUd inställning försvinner också efter hand sora användningen av ruUbälte ökar. När det gäller själva injusteringen synes polisens övervakningsuppgift, anförs det i slutrapporten, under inledningsskedet böra vara av raera rådgivande natur. En uttrycklig bestäraraelse ora injusteringen skuUe därvid av polisen kunna upplevas som en besvärande restriktion. Med

Prop. 1974: 86                                                         30

hänsyn tUl det anförda förklaras i slutrapporten att man närmast är beredd att avstyrka en särskUd bestämmelse i ämnet. Jag instämmer i trafiksäkerhetsrådets bedömning.

När det gäller krigsmaklen måste liksora i fråga om många andra regler för vägtrafiken raedges de undantag sora betingas av verksara-helens särskilda natur. Jag vill i sammanhanget erinra om påpekandet i slutrapporten att en betydande del av föraralbUdningen sker inom respektive lands försvarsmakt och att det är viktigt att förama vid sådan utbildning redan från början blir vana vid att använda bilbälte.

Särskilda spörsmål i fråga om bilbältesanvändningen i bilprovnings-och bUreparationsverksamhet har frarahållits vid reraissbehandlingen av trafiksäkerhelsrådets första rapport. Jag kan inte på nuvarande stadium överblicka i vad mån särregler vid sidan av de allmänna reglerna behövs. Behovet av modifikationer i fråga ora bUbältesplikten i vissa spe-cialsiluationer får behandlas i samma ordning som jag i övrigt i det följande föreslår för handläggning av de praktiska bilbältesfrågor som uppkommer. Jag vUl kraftigt understryka att det som oundgängligt krav raåste gälla, att tillfällena att få bUbältena provade av sakkunnig personal skall tas till vara. För bUisterna finns raöjligheter härtill såväl inom bilprovnings- som bUreparationsverksamheten. Det finns anledning räkna med att bilisterna skulle uppfatta det sora en allvarlig brist att ej kunna få sakkunnigas hjälp och råd i fråga ora bUbältena.

Viklen av att bUbältenas hanteringsegenskaper förbättras har redan frarahållits. Särskilt väsentligt synes vara att man får så långt möjligt enhetliga handgrepp för manövrering av frärast låsraekanisraen. Jag noterar med tillfredsställelse, att trafiksäkerhetsrådet har tUlsatt en särskUd nordisk arbetsgrupp med uppgift att verka för likformiga standardkrav inora Norden i angivna avseenden.

Frågan ora när bilbälteslagstiftningen bör träda i kraft är beroende av flera olika faktorer. I och för sig är ell snabbt ikraftträdande önskvärt raed hänsyn till de förväntade, positiva effektema av lagstiftningen. Ä andra sidan är det emeUertid väsentiigt att lagstiftningen förbereds så att bästa möjliga resultat uppnås. Härför behövs inforraalion i olika avseenden. Anvisningar i fråga ora föralsätlningarna för undantag från bältesplikten skall utarbetas. Föreskrifter för den tekniska kontrollen av bilbälten skall utforraas etc. Med hänsyn härtUl och då redan själva beslutet ora lagstadgad skyldighet alt använda bilbälte kan förväntas få en betydande positiv effekt på användningsfrekvensen förordar jag att ikraftträdandet inte forceras. En lämplig tidpunkt är enligl rain raening den 1 januari 1975. Möjlighet bör dock finnas att välja annat dalura. Det bör ankoraraa på Kungl. Majrt alt — raed beaktande av olika oraständigheter — besluta ora ikraftträdandet.

I fråga ora den förfaltningsraässiga regleringen vUl jag anföra följande.

Prop. 1974: 86 31

Jag avser att senare föreslå Kungl. Majrt att i vägtrafikkungörelsen (1972r 603) införa bestämraelser ora skyldighet alt använda bUbälte. Bestäramelserna bör i enlighet med vad jag anfört i det föregående innehålla följande.

Bilbältesplikten bör vid färd raed bU gälla förare och passagerare sora sitter på sådan plats i bilens frarasäte sora är utrustad raed bilbälte. I anslutning härtill vill jag erinra ora att fordonskungörelsen (1972r 595) ger myndigheterna författningsmässiga raöjligheter att raeddela föreskrifter ora bältenas beskaffenhet och kontroll av beskaffenheten, att påbjuda demontering av olärapliga bälten etc.

Från huvudregeln bör uppställas vissa undanlag av praktisk och teknisk-raedicinsk art.

Av praktiska skäl bör bilbältesplikten ej gälla när bilen ej är i rörelse och ej heller vid backning eller vid färd inora parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller under andra liknande förhållanden. Undantag bör göras för laxitrafiken.

Av tekniskt-medicinska skäl bör bUbältesplikten ej omfatta den som ej fyllt 15 år eller den som ej uppnått en längd av 150 cm.

Uiöver dessa generella undantag aktuahseras, såsom framgått av det föregående, olika undantag som ej närmare kan bestäraraas i författningstext. I medicinskt avseende fordras sålunda möjlighet tUl undantag i speciella fall för handikappade och för gravida kvinnor. Sora jag förut anfört bör behovet av undantag i det enskilda fallet styrkas genora läkarintyg. Ora kontrollen ej skall försvåras bör i princip endast godtas intyg som utfärdats före den aktuella färden. Det är givetvis väsentiigt — både för att spara den enskilde obehag och för att underlätta kontrollen — att intyg medförs. Det torde vara tillräckligt med en uppmaning på intyget alt det skall medföras.

Föreskrifter för bedömningen äv medicinska undantag från bilbältesplikten bör utfärdas av socialstyrelsen efter sararåd raed trafiksäkerhetsverket.

Även andra typer av undantag kan bli aktuella — t. ex. av praktiska skäl — och kan vara av såväl individuell sora mera generell art. Sora exempel kan nämnas de undantag jag förordat inom poslväsendet och för viss tidningsdistribution. Till de oraråden där behovet av undantag och utforraningen av dem inle nu kan överblickas hör också bilprovnings- och bilreparationsverksaraheten. Fråga ora undanlag sora sålunda behövs på grund av särskUda skäl bör prövas av statens trafiksäkerhetsverk. Undantagen bör i linje raed vad jag nu uttalat — förutora till viss person — kunna knytas till viss grupp av personer eller till viss yrkes-verksarahet eller liknande.

BUbältesplikten bör sanktioneras raed bötesstraff (ordningsbot).

Överbefälhavaren bör berayndigas att efter sararåd raed statens Irafiksäkerhelsverk raeddela de undanlagsbestämmelser som behövs inora krigsraaklen.

Prop. 1974: 86                                                        32

Besläramelser om skadestånd på grand av trafikolycka finns i lagen (1916r 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobU trafik (bilansvarighetslagen). Skadestånd till bl. a. passagerare regleras i 2 §. I fråga om järakning av skadestånd för det fall alt den sora led skadan genora eget vållande medverkat till den stadgas i 2 § andra stycket, att rätten efter vad sora prövas skäligt i varje fall beslärama om och i sådant fall till vilket belopp skadestånd skall utgå. Skadestånd till bilförare vid trafik med två eller flera bilar regleras i 5 § andra stycket bilansvarighetslagen. Skadeståndet skaU jämkas efter vad som prövas skäligt, där ej av omständigheterna framgår att varken bristfällighet på bilen eller vållande vid dess förande medverkat till skadan. Där vållande visas föreligga på någon sida men det inte styrks att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande till den senare bära hela skadan.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör i bilansvarighetslagens 2 och 5 §§ tas in bestäraraelser av innebörd att förares eller passagerares underlåtenhet all använda bilbälte ej skall tillräknas honom sora vållande vid tillärapning av 2 § andra stycket eller 5 § andra stycket. Delsarama bör gälla också vid tillämpning av den allmänna raedvållanderegeln i 5 kap. 5 § skadeståndslagen (1912: 207) i fall då förare av eller passagerare i raotorfordon under åberopande av allraänna skadeståndsregler riktar anspråk på skadestånd mot annan person. Jag anser raig kunna utgå från att detta resultat uppnås i och raed att grundsatsen blir lagfäst i bilansvarighetslagen, som reglerar huvuddelen av de skadefall sora drabbar förare av och passagerare i motorfordon. Någon uttrycklig bestämmelse i ämnet i skadeståndslagen anser jag därför inte behövlig. Jag vill i sammanhanget närana, att skade-ståndskoraraittén i det till chefen för justitiedeparteraentet nyligen överlämnade betänkandet. (SOU 1973r 51) Skadestånd V. Skadestånd. vid personskada har föreslagit sådan ändring av 5 kap. 5 § skadeståndslagen alt vid personskada jämkning av skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande skall få äga rum endast om den skadelidande handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst eUer det eljest föreligger synnerliga skäl. Om förslaget genomförs torde de tUläggsbestäraraelser i 2 och 5 §§ bilansvarighetslagen sora jag nu har föreslagit kunna upphävas, eftersora en underlåtenhet att använda bUbälte knappast i något fall torde kunna anses innefatta grov vårdslöshet eller utgöra synnerligt skäl att jämka skadeståndet.

Förslag till lag ora ändring i bUansvarighetslagen har upprättats inora koraraunikationsdeparteraentet efter sararåd med statsrådet Lidbom.

I enlighet raed vad jag nyss har anfört i anslutning lUl skadestånds-kommitténs förslag tiU nya allmänna regler ora järakning på grund av medvållande till personskada anser jag mig kunna utgå från att en lagstadgad skyldighet att använda bilbälle inle får någon inverkan på fö-

Prop. 1974:86                                                         33

rares eller passagerares rätt till ersättning från s. k. förarplatsförsäkring eller annan olycksfallsförsäkring. I fråga ora sådana försäkringar gäller 18 och 20 §§ lagen (1927r 77) om försäkringsavtal, där det för detta slag av försäkringar föreskrivs, att försäkringsgivaren är fri från ansvarighet gentemot den som framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller av grov oaklsarahet och att ora å andra sidan försäkringsfallet har frara-kallats genom oaklsarahet sora inte kan betecknas som grov detta är utan inverkan på försäkringsgivarens ansvarighet. Dessa bestäraraelser är visserligen dispositiva raen försäkringsvillkoren för här aktuella försäkringar torde inte i något fall innehåUa mera långtgående friskrivningsklausuler. På motsvarande sätt komraer en lagstiftning ora skyldighet all använda bilbälle att bli utan inverkan på rätten för förare av statiigt fordon att uppbära ersättning enligt kungörelsen (1969r 113) ora statligt förarskydd, eftersom medvållande från förarens sida endast i fall av uppsåt eUer grov vårdslöshet medför att han förlorar ersättningsrätten (6 § 2).

9    Hemställan

Under åberopande av det anförda herastäUer jag att Kungl. Majrt dels bereder riksdagen tillfälle alt yttra sig över de riktlinjer för en bilbälteslagstiftning sora jag har angett i del föregående,

dels föreslår riksdagen att antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1916r 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll ulvisar.

Ur protokollelr Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 14 74     74016»