Kungi. Majrts proposition Nr 172
Proposition 1925:172
Kungi. Majrts proposition Nr 172.
1
Nr 172.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående anslag tillbefrämjande
av växtförädling m. m.; given Stockholms slott den 23
mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders:
Den 31 oktober 1924 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla
högst två sakkunniga personer för verkställande inom jordbruksdepartementet
av utredning i syfte att klarlägga såväl under vilka förutsättningar
staten hädanefter bör understödja den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamheten
i allmänhet som även huruvida och eventuellt på
vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt lämpligen må kunna inordnas
i den statligt understödda verksamheten på ifrågavarande område.
Samma dag uppdrog jag åt dåvarande revisionssekreteraren, regeringsrådet
Bror C. Hasselrot att jämte ledamoten av riksdagens andra kammare Olof
Nilsson i Tånga verkställa den sålunda ifrågasatta utredningen. I statsverkspropositionen
till årets riksdag, nionde huvudtiteln punkt 86, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att, i avvaktan på denna utredning och den proposition,
som i anledning därav kunde komma att avlåtas, beräkna för
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.)
1
Var bedrives
väx t förtidUng
?
Infor dr ad e
uppgifter
m. m.
Statsanslag
till växtförädling.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
budgetåret 1925—1926 ett belopp av 300,000 kronor till befrämjande av
växtförädling.
Sedan de sakkunniga numera avlämnat ett den 16 mars 1925 dagtecknat
betänkande i ämnet, får jag ånyo anmäla ärendet samt därvid till en
början ur betänkandet återgiva följande.
Växtförädlingsverksamhet bedrives i Sverige i stort sett allenast av
Sveriges utsädesförening samt av firman W. Weibull vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt. Framhållas må dock den växtförädling, som förekommer
å institutionen för ärftlighetsforskning i Alnarp och, vad angår
köksväxter, vid Alnarps trädgårdar.
Institutionen för ärftlighetsforskning är förbunden med den för professorn
N. H. Nilsson-Ehle vid Lunds universitet inrättade personliga professuren
i ärftlighetslära (se 10 H. T.: 1917 p. 41 samt prop. nr 182 år
1917). Såsom redan vid inrättandet av denna institution framhölls, är
dess huvuduppgift ingalunda att, såsom fallet är med utsädesföreningens
institution i Svalöv, uppdraga nya stammar av sädesslag och foderväxter.
Dess verksamhet är således övervägande teoretisk. Med anledning av att
Sveriges utsädesförening utsett professorn Nilsson-Ehle till chef för föreningens
förädlingsanstalt få de sakkunniga anledning att beröra institutionens
arbete i sammanhang med frågan om anslag till föreningen nästa
budgetår.
Förädlingen av trädgårds- och köksväxter vid Alnarps trädgårdar är av
den art och ringa omfattning att den för närvarande kan lämnas åsido.
För uppdragets fullgörande hava de sakkunniga infordrat uppgifter från
Sveriges utsädesförening genom dess sekreterare ävensom från firman
Weibull. Uppgifterna från utsädesföreningen äro i vad de röra särskilda
avdelningar utarbetade av vederbörande avdelningsföreståndare. Övriga
uppgifter hava varit föremål för samtliga tjänstemännens gemensamma
överläggning och äro, utom i ett avseende, som kommer att särskilt angivas,
uttryck för deras gemensamma uppfattning.
Även de från firman Weibull begärda uppgifterna äro till största delen
lämnade av dess tjänstemän. Vidare hava de sakkunniga herett sig tillfälle
att höra åtskilliga på området sakkunniga personer. Från chefen
för statens centrala frökontrollanstalt hava flera utlåtanden erhållits.
Styrelsen för Sveriges fröodlarförbund har beretts tillfälle att inkomma
med ett yttrande. För viss utredning angående priser å förädlat utsäde
hava de sakkunniga, efter medgivande av chefen för jordbruksdepartementet,
anlitat amanuensen i lantbruksstyrelsen, agronomen filosofie kandidaten
T. E. V. Björkman.
Sveriges utsädesförening har årligen från och med 1891 erhållit statsbidrag
till sin verksamhet. Weibullsholms växtförädlingsanstalt har först
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. .1
1924 kommit i åtnjutande av understöd av statsmedel. Av anstalten gjord
framställning att årligen erhålla fortsatt statsunderstöd har föranlett lantbruksstyrelsen
att hos Kungl. Maj:t göra framställning om igångsättande
av nu ifrågavarande utredning.
Statsbidraget till Sveriges utsädesförening har under senare år i sin
lielhet av riksdagen beviljats såsom extra anslag för varje budgetår. För
beloppets bestämmande har föreningen framlagt förslag till inkomst- och
utgiftsstat. Skillnaden mellan sammanlagda beloppet av utgifter av beskaffenhet
att kunna av statsmakterna godkännas och beräknade inkomster
har beviljats såsom statsanslag. Frånsett statsanslaget har föreningens
största inkomst utgjorts av den ersättning, som tillkommit föreningen på
grund av eu av Kungl- Maj:t godkänd överenskommelse den 23 december
1918 med allmänna svenska utsädesaktiebolaget angående övertagandet av
från föreningen utgående eliter och nya sorter av lantbruksväxter. Denna
överenskommelse, enligt vilken ersättningen till föreningen för budgetåret
1924—1925 utgör 140,000 kronor, har av bolaget uppsagts till upphörande
från och med den 1 juli 1925. Enligt ny för tiden därefter mellan föreningen
och bolaget i samma syfte den 29 september 1924 ingången överenskommelse
skulle ersättningen till föreningen utgå med allenast 80,000
kronor för budgetåret 1925—1926. Överenskommelsen gäller endast under
förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande. Med anledning av föreningens
ansökan om dylikt godkännande har lantbruksstyrelsen förklarat, att ersättningen
till föreningen syntes anmärkningsvärt låg men att grunden för
frågans bedömande torde erhållas vid den av lantbruksstyrelsen med anledning
av Weibullsholms växtförädlingsanstalts förenämnda framställning
ifrågasatta utredning. Föreningens ansökan har därefter överlämnats
till de sakkunniga.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 mars 1921 gjorde firman Weibull
framställning dels om utfärdande av lagbestämmelser till skydd mot import
och mot spridande i handeln av mindrevärdigt frö dels ock om tullskydd
för frövaror. I framställningen utvecklades hur under de sistförflutna
åren den utländska konkurrensen på utsädesmarknaden kommit att
bliva ett allvarligt hot mot inhemsk fröproduktion och den därav beroende
svenska växtförädlingen. På grund av förhållanden, som sammanhängde
med världskriget, både sålunda å ena sidan exporten från Sverige så gott
som omöjliggjorts dels genom att förut importerande länder gjort sig självförsörjande
dels ock genom valutaförhållanden. Å andra sidan kunde
särskilt Danmark och Tyskland till Sverige sälja frövaror till priser
så låga, att den inhemska produktionen bleve med sådana priser ruinerande.
Statliga åtgärder till skydd för inhemsk fröproduktion och därav
beroende växtförädling vore därför nödvändiga.
Den 18 mars 1921 hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes
dels låta verkställa en allsidig utredning samt utarbeta förslag ifråga om
Tidigare
framställningar
av firman
Weibull.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
reglering av importen utav och handeln med frövaror dels ock i avvaktan
på utredningen föranstalta om tillfälligt förbud mot import av frö utav
såväl vallväxter och rotfrukter som trädgårdsväxter.
Då detta ärende samma den 18 mars anmäldes för Kungl. Maj:t beslöts
kungörelse med förhud mot införsel till riket av vissa slag av frön annorledes
än efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Sedermera den 29 juni 1921
uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att med biträde av sakkunniga
verkställa utredning om åtgärder till skydd mot import och spridning av
mindrevärdigt frö samt angående omorganisation av frökontrollen. Med
skrivelse den 17 februari 1922 överlämnade lantbruksstyrelsen förslag dels
till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall
dels ock till kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel
av vissa slag av frön.
Den 4 juli 1922 avlät firman Weibull ånyo eu skrivelse till Kung].
Maj:t. Däri framhölls, att under rådande förhållanden den icke-statsunderstödda
växtförädlingsverksambeten endast genom direkt ingripande
från statsmakternas sida kunde beredas möjlighet att mot eu ödeläggande
utländsk konkurrens åt sig bevara den inhemska marknaden, utan vars,
stöd den givetvis ej kunde bedrivas. Firman yrkade, att Kungl. Maj:t
för att bereda behövligt stöd åt den inhemska icke-statsunderstödda växtförädlingsverksambeten
jämte därtill knuten produktion måtte föranstalta
om effektivt tullskydd för fröer, som kunde produceras inom landet. Tilllika
anhöll firman, att Kungl. Maj:t under uppehållande av det den 18
mars 1921 utfärdade importförbudet å frö måtte föreskriva, att för importtillstånd
skulle erläggas licensavgifter.
Vid 1923 års riksdag yrkades i motioner (nr 69 i I och nr 130 i II kammaren),
att vid införsel till riket av vissa angivna fröslag skulle åsättas
licensavgifter, avsedda att användas dels till inrättande av en central frökontrollanstalt
dels ock för främjande av växtodlingen. I enlighet med
hemställan i utlåtande (nr 1) av sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott
avslogos motionerna. Avslagsyrkandet motiverades i huvudsak
med bristande utredning i fråga om den centrala frökontrollanstalten.
Utskottet uttryckte emellertid förhoppning om att Kungl. Maj:t måtte
förelägga frågan härom för 1924 års riksdag.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 oktober 1923 gjorde firman Weibull
eu ny framställning. Däri yrkade firman,
dels att importlicensavgifter brätte införas redan för säsongen 1923—1924,
dels — under framhållande att importförbudet dittills mera varit inriktat
på att utestänga direkt undermåliga fröer mindre att förhindra införsel
av i förhållande till svenskodlat utsäde underlägsna kvaliteter — att importlicenser
måtte beviljas endast under förutsättning att den inhemska
produktionen icke kunde fylla behovet,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte till 1924 års riksdag framlägga förslag
ej mindre om inrättande av en central frökontrollanstalt än även om åt
-
Kandi. Maj:ts proposition Nr J7X.
gärder, som betryggade upprätthållandet av firmans växtförädlingsverksamhet
i befintlig omfattning under den svära övergångsperiod, som syntes
förestå, ävensom realiserandet av försöksverksamheten.
Firman framhöll i skrivelsen, att den visserligen dittills, trots fortsatt
skarp konkurrens från utlandet, lyckats upprätthålla växtförädlingsverksamheten,
men att det numera stode klart för firman, att den icke vore i
stånd att längre med egna krafter upprätthålla förädlingsarbetet. Det läge
i växtförädlingsverksamhetens natur, att den icke i likhet med industriell
drift kunde suspenderas under ett eller annat år för att sedan återupptagas.
Ett avbrott i förädlingsarbetets kontinuitet medförde därför oundgängligen,
att stora och omistliga värden ginge förlorade. Firman förklarade
sig beredd att inkomma med uppgifter angående det årliga behov
av statsbidrag, som skulle erfordras för upprätthållandet under närmaste
femårsperioden av firmans växtförädlingsverksamhet i samma omfattning
och efter samma principer som dittills.
Jämte det Kungl. Maj:t till 1924 års riksdag framlade proposition (nr
134) om inrättande av en central frökontrollanstalt föreslog Kungl. Makt
i proposition (nr 135) riksdagen att besluta tull å vissa frövaror.
Genom likalydande motioner väcktes i båda kamrarna förslag, att riksdagen
måtte för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag bevilja 100,000
kronor till upprätthållande av den vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamheten.
Riksdagen biföll i huvudsak propositionen om inrättande av den centrala
frökontrollanstalten men avslog däremot propositionen om frötull. Yrkandet
i motionerna bifölls enligt beslut i gemensam omröstning. Då således
motiveringen för beslutet saknas, torde det vara anledning att något närmare
redogöra för ärendets behandling i riksdagen.
I motionerna anfördes sålunda följande:
»Med hänsyn till anstaltens ur det allmännas synpunkt utomordentligt
betydelsefulla verksamhet ävensom till vad ovan yttrats om speciallagstiftning
till skydd för nya växtvarieteter samt om svårigheten för en förädlingsanstalt
att bestå under långvarig depression, synes oss tidpunkten för statsmakterna
vara inne att med anslag stödja jämväl Weibullsholms växtförädlingsanstalt.
Ett ytterligare skäl för beviljande av statsbidrag, synes oss ligga däri, att
genom dylikt bidrag de framstående specialister, som äro fästa vid anstalten
och där förvärvat mångårig erfarenhet och träning skulle i det allmännas
intresse tillförsäkras fortsatt verksamhet just under de arbetsförhållanden,
som visat sig ägnade framstimulera så betydelsefulla resultat.
Vi underskatta icke de svårigheter för statsbidrags beviljande, som förefinnas
i det sakförhållandet, att den enskilda firman W. Weibull äger och
hittills under en följd av år — visserligen som särskild avdelning — successivt
organiserat Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt helt uppehållit dess
verksamhet. Vill man emellertid effektivt främja den betydelsefulla sak,
som här föreligger, synes oss dessa svårigheter vara överkomliga. Möjlighet
Anslag Ull
firman Weibull
vid 1924
ars riksdag.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
förefinnes ju att inom organisationens ram såsom självständig sektion avskilja
och genom sakkunnig myndighet övervaka, att statsbidraget enbart kommer
anstalten som sådan till del. Statsbidraget synes oss emellertid lämpligen
med hänsyn till företagets helt privata karaktär icke kunna utgå under
annan form än en årspremiering av växtförädlingsverksamheten. Det torde
sedermera ankomma på Kungl. Maj:t att uppställa vederbörliga garantier,
för att statsbidraget verkligen kommer den praktiskt vetenskapliga verksamheten
till godo och att verksamheten, så länge statsbidraget utgår, bibehålies
i den omfattning, som förutsatts vid bidragets beviljande. Numera omfattar
som bekant verksamheten sedan mer än ett tiotal år tillbaka samtliga viktigare
jordbruksväxter och dessutom grönsaksväxterna.
Vad angår storleken av det statsbidrag, som sålunda enligt vår mening
bör tillkomma anstalten, torde detta för att fylla sitt ändamål och med tanke
på storleken av motsvarande statsbidrag till Sveriges utsädesförening, med
vilken anstalten i effektiviteten av förädlingsverksamheten kan anses fullt
jämställd, icke böra sättas lägre än 100,000 kronor.»
Jordbruksutskottet, till vilket motionerna remitterades, infordrade yttrande
från lantbruksstyrelsen. Med anledning därav inkommo till sagda
styrelse skrivelser från Sveriges utsädesförening och firman Weibull.
Föreningen framförde därvid för lantbruksstyrelsen sina tvivel om det
nationalekonomiskt riktiga och i övrigt lämpliga att vid sidan om utsädesföreningens
växtförädlingsorganisation skapa ännu eu likartad statsunderstödd
anstalt samt framhöll sin farhåga att en dylik åtgärd komme att
omöjliggöra för utsädesföreningen att i samma omfattning och med lika
fullständigt tillgodogörande av de vetenskapliga arbetskrafterna som förut
fortsätta, utsädesföreningens hittillsvarande verksamhet.
Firman Weibull framhöll häremot bland annat, att utsädesföreningen
uppenbarligen missuppfattat den föreliggande motionen, när föreningen
gjorde gällande, att denna avsåge att skapa en med utsädesföreningen likartad
statsunderstödd anstalt. Motionärerna hade uttryckligt framhållit, att det på
anförda skäl vore fråga om en årspremiering av verksamheten vid ett företag
av privat karaktär, och hade förutsatt upphörandet av dylikt statsbidrag.
Ur lantbruksstyrelsens yttrande må följande återgivas:
»Mellan de två växtförädlingsanstalterna vid Svalöv och Weibullskolm
har helt naturligt en viss konkurrens under årens lopp kommit att uppstå.
Visserligen har man velat påstå, att denna konkurrens, såsom i sig innebärande
ett kraftigt incitament till uppbringande av respektive verksamhet
till högsta möjliga effektivitet, endast eller i varje fall i övervägande grad
skulle vara fördelaktig. Alldeles frånsett, att denna konkurrens, särskilt när
det gällt att ekonomiskt utnyttja förädlingsverksamlietens olika produkter,
understundom tagit mindre tilltalande förmer, håller lantbruksstyrelsen före,
att vissa andra obestridliga olägenheter varit därmed förbundna. Lantbruksstyrelsen
vill i detta hänseende erinra om den allt för stora produktion av
nya sorter, av vilka endast ett jämförelsevis mindre antal beteckna avgjorda
framsteg inom utsädesbranschen, som framtvingas av denna konkurrens och
som ej kan undgå att oroa och förvirra den praktiska växtodlingen. Till
nämnda missförhållande har för övrigt nog i sin mån medverkat jämväl
förädlingsanstalternas nära och intima förbindelse med merkantila företag i
K intill. Muj:ts proposition Nr 172.
i
utsäde.sbnuisc,lien, i vilkas intresse det förklarligt 110g legat att varje säsong
kunna erbjuda den köpande allmänheten ''nyheter’ av olika slag.
Ett förhållande, som givetvis påkallar beaktande, äro ekså, att, när tva
företag av ifrågavarande slag vart för sig arbeta på liknande uppgifter inom
samma verksamhetsområde, det svårligen kan undvikas, att obehövligt dubbelarbete
förekommer och att på ena hållet vunna erfarenheter eller forskningsresultat
icke bliva omedelbart tillgodogjorda på det andra hållet. Detta är
en naturlig följd av ledningens fördelning på olika händer och missförhållandet
minskas icke av rådande konkurrenshänsyn.
Erfarenheten av de under senare tiden inom Sverige rådande förhållanden
på detta område synes lantbruksstyrelsen giva vid handen, att olägenheterna
av den understundom såsom en fördel åberopade konkurrensen ur allmänna
jordbrukssynpunkter måste anses överväga eventuella fördelar därav. Lantbruksstyrelsen
vill i detta sammanhang erinra om det betydelsefulla och
framgångsrika förädlingsarbete, varigenom Sveriges utsädesförening bragt
landet att stå kanske främst på detta område under en tid, då någon konkurrens
inom landet icke förefanns.
En nödvändig förutsättning för att det allmänna skall kunna tillskyndas
största möjliga gagn därav, att genom statens ingripande det värdefulla förädlingsarbetet
vid Weibullsholm kan fortsättas, finner lantbruksstyrelsen
därför vara, att denna anstalt ställes under samma ledning som den av staten
hittills stödda verksamheten vid Svalöv. Genom en sådan anordning skulle
enligt lantbruksstyrelsens mening sundare och för vårt jordbruk ur alla
avseenden gynnsammare förhållanden på växtförädlingens område komma
att bliva rådande på samma gång som det otvivelaktigt mycket värdefulla
förädlingsmaterial, som förefinnes vid Weibullsholm, bleve bevarat och där
arbetande värdefulla krafter bleve satta i tillfälle fortsätta sitt gagnande
arbete.
Lantbruksstyrelsen finner det vara ofrånkomligt, att, därest det nuvarande
växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm skall understödjas med statsmedel,
detta i ekonomiskt avseende helt friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens
i förhållande till firman Weibull fullt självständiga fortbestånd.
Firman skulle då såsom en följd härav för rätten att tillgodogöra sig förädlingsanstaltens
arbete, i likhet med vad som är förhållandet vid Svalöv,
på visst överenskommet sätt bidraga till förädlingsverksamhetens upprätthållande.
Först då en utredning angående samtliga av lantbruksstyrelsen här anförda
ekonomiska synpunkter föreligger jämte kostnadsberäkning för upprätthållande
av växtförädlingsverksamheten, torde med någon större grad av säkerhet
kunna bedömas om och eventuellt i vilken omfattning statsbidrag för
ifrågavarande ändamål hör utgå.
Av väfd ovan anförts torde framgå, att lantbruksstyrelsen icke anser sig
kunna tillstyrka motionerna i föreliggande form.
Lantbruksstyrelsen får därför tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner
på aet sätt, att ett extra anslag av 100,000 kronor måtte ställas till Kungi.
Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts beprövande under här ovan
angivna villkor användas för upprätthållande av den växtförädlingsverksamhet,
som hittills bedrivits vid Weibullsholm.»
8
Kandi. Maj:ts proposition Nr 172.
Jordbruksutskottet yttrade för sin del:
»Utskottet vill till en början understryka de i det förestående återgivna
uttalanden, som röra den inhemska växtförädlingens stora betydelse för vårt
lands jordbruksproduktion. Vikten av att denna förädlingsverksamhet uppehälles
vid sin hittillsvarande ostridigt höga nivå är också enligt utskottets
mening en nationalekonomisk fråga av den största betydelse och räckvidd.
Såsom ock motionärerna framhållit, förefinnes ej möjlighet att erhålla patentskydd
för växtförädlingens resultat, och ligger därför i densammas natur en
viss svårighet att vid produktens övergång till den allmänna marknaden
tillgodogöra sig eu inkomst, som står i rimlig proportion till nedlagda kostnader
och produktens nationalekonomiska värde. Då, såsom av den förut
lämnade redogörelsen torde framgå, fortbeståndet av en såsom synnerligen
betydelsefull erkänd gren av denna verksamhet, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,
pa grund av berörda under nu rådande förhållanden skärpta svårigheter
kan äventyras, måste detta för utskottet framstå som en allvarlig
angelägenhet. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra taga i
övervägande spörsmålet om vidmakthållande av ifrågavarande växtförädlingsverksamhet.
Rörande förutsättningarna i detta avseende hava framkommit
vissa mot varandra starkt avvikande meningar. Motionärerna och firman
Weibull anse tillräckligt, att genom vederbörlig inspektion och kontroll
övervakas, att eventuellt statsbidrag kommer den praktiskt vetenskapliga
verksamheten vid Weibullsholm helt tillgodo samt att denna verksamhet
bibehålies vid sin nuvarande omfattning. Lantbruksstyrelsen däremot uppställer
kravet på att, därest det nuvarande växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm
skall understödjas av statsmedel, detta ’i ekonomiskt avseende helt
friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens i förhållande till firman
Weibull fullt självständiga fortbestånd’. Lantbruksstyrelsen har i detta
sammanhang, bland annat, gjort gällande, att från det allmännas synpunkt
övervägande nackdelar vore förenade med den konkurrens, som förekomme
mellan de båda företagen. Mot denna uppfattning, som delas av Sveriges
utsädesförening i Svalöv, har firman Weibull inlagt gensaga.
Vid skärskådande av detta spörsmål har utskottet emellertid icke funnit
sig i ärendets nuvarande skick kunna fatta ståndpunkt beträffande de pa
sätt ovan nämnts framkomna skiljaktiga meningarna. Härvid vill utskottet
särskilt framhålla, att lantbruksstyrelsens riktlinjer torde syfta mot åtgärder,
medförande vittgående konsekvenser i olika avseenden. Vid sådant förhållande
har utskottet givetvis icke kunnat förorda åtgärder, som skulle
kunna binda statsmakterna i nu berörda hänseenden. Såsom även lantbruksstyrelsen
antytt, synes emellertid ett uppskov med statsingripande till
stöd för ifrågavarande växtförädlingsverksamhet kunna medföra fara för
fortbeståndet av denna verksamhet. Med hänsyn till de betydande värden
för den svenska växtodlingen, som därigenom skulle gå förlorade, har utskottet
därför ansett sig icke kunna underlåta tillstyrka, att redan för nästa
budgetår anslag ställes till Kungl. Maj:ts disposition för vidmakthållande
av växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm. Det torde därvid böra
ankomma på Kungl. Maj:t att genom vederbörlig kontroll och inspektion
tillse, att detta anslag kommer ifrågavarande praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamhet
helt tillgodo ävensom att garantier vinnas för att
denna verksamhet under nämnda budgetår i huvudsak bibehåller sin nuvarande
omfattning. Utskottet har desto hellre ansett sig böra tillstyrka
beviljande av sådant anslag som ett erkännande på detta sätt av de för den
Kunyi. Maj:ts proposition Nr 172. 9
svenska jordbruksnäringen värdefulla resultat, vilka genom ifrågavarande
växtförädlingsanstalts mångåriga, hittills icke statsunderstödda verksamhet
uppnåtts, synes väl kunna motiveras. Emellertid bör i detta sammanhang
betonas, att riksdagen genom anvisande av berörda anslag givetvis icke får
anses bunden beträffande fortsatt anslagsbeviljande för ifrågavarande ändamål.
Såsom redan antytts bör enligt utskottets mening dylikt beviljande
föregås av ytterligare utredning rörande förutsättningarna för stödjande av
denna växtförädlingsverksamhet. Denna utredning bör givetvis vara allsidig
och inriktad på att klarlägga såväl behovet av understöd som ock de åtgärder,
vilka från statens sida i detta sammanhang kunna vara påkallade, ävensom
möjligheterna för genomförande av dessa åtgärder.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner må
1) för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor
för att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för upprätthållande av den
vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten;
2)
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
om allsidig utredning rörande frågan om vidmakthållande av växtförädlingsverksamheten
å Weibullsholm samt därefter till riksdagen inkomma med
den framställning i ämnet, vartill denna utredning må giva anledning.»
Vid jordbruksutskottets utlåtande voro fogade reservationer dels av tre
ledamöter, som ansågo, att motionerna ej borde föranleda annan åtgärd än
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om frågans utredning, och dels av
sex ledamöter, vilka förmenade, att motionerna icke borde föranleda någon
riksdagens åtgärd, enär den utredning, som för frågans bedömande erfordrades,
torde komma att åvägabringas av Kungl. Maj:t med anledning av firman
Weibulls hos Kungl. Maj:t gjorda framställning.
Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 157 röster mot 31,
medan första kammaren antog sistnämnda reservation med 60 röster mot
56. Genom denna utgång förföll förslaget om skrivelse. I gemensamma
voteringen om anslaget samlade bifallsyrkandet 206 röster mot 86.
Av talarna för bifall till anslaget framhölls i främsta rummet vikten av
att förhindra nedläggande av verksamheten vid Weibullsholm. Härigenom
skulle nämligen stora värden gå förlorade, varjämte enligt vad åtskilliga
talare påpekade en ur flera synpunkter nyttig konkurrens med Svalöv skulle
försvinna. En ledamot framhöll härutinnan särskilt vikten av konkurrens
i merkantilt avseende. Åtskilliga ledamöter funno anslaget berättigat även
såsom erkännande för firmans arbete. Av flera talare framhölls uttryckligen,
att anslaget vore ett tillfälligt engångsanslag och att av blivande utredning
skulle bero, om för framtiden anslag borde beviljas.
Den 31 oktober 1924 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att till firman
Weibull utbetala det av riksdagen för budgetåret 1924—1925 anvisade extra
anslaget av etthundratusen kronor för upprätthållande av den vid Weibullsholm
bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten med 50,000
kronor omedelbart och återstoden efter den 1 januari 1925 och sedan med
intyg av lantbruksstyrelsen styrkts, att det förut utanordnade beloppet
10
Kungl. Majrts proposition Nr 172.
Firman Weiballs
begäran
om fortsatt
statsanslag.
Lantbrukssiyrelsens
krav
på utredning.
kommit nämnda verksamhet helt till godo samt att verksamheten i huvudsak
bibehållits vid sin nuvarande omfattning och skulle det åligga firman att
för möjliggörande av erforderlig kontroll från lantbruksstyrelsens sida förete
firmans räkenskaper i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten
kunde utan svårighet särskiljas från firmans övriga utgifter.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1924 anhöll firman Weibull
om statsbidrag med 100,000 kronor jämväl för budgetåret 1925—1926 att
användas för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt
vetenskapliga verksamheten.
Firman, som vid skrivelsen fogat, bland annat, ett förslag till utgiftsstat
för Weibullsholms växtförädlingsanstalt för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926,
slutande å sammanlagt 199,525 kronor, har i skrivelsen efter redogörelse för
firmans verksamhet och erinran om vad vid 1924 års riksdag förekommit
med anledning av anslaget till firman, anfört följande:
»Det understöd för 1924—1925 till upprätthållande av den vid Weibullsholm
bedrivna växtförädlingsverksamheten, som sålunda genom riksdagens
beslut kommit firman till del, har möjliggjort denna verksamhets upprätthållande
i full utsträckning.
Ett liknande anslag är emellertid även för framtiden — firman åsyftade
därvid närmast en femårsperiod — av behovet påkallat. Firman tvingades
under högkonjunkturen, icke minst på föranledande av folkhushållningskommissionen,
att till det yttersta anstränga sig för att, i vad på firman
ankom, förse vårt lands jordbrukare med utsäde och frö. Verksamhetens art
är sådan, att åtgärder härför måste vidtagas två till tre år i förväg, och
det ligger därför i sakens natur, att det bakslag, som så våldsamt efterträdde
högkonjunkturen, skulle särskilt för denna firma bliva kännbart. Skulle de
rena affärssynpunkterna bliva avgörande i fråga om växtförädlingsverksamhetens
upprätthållande, är det uppenbart, att en betydande inskränkning i
densamma med hänsyn till nuvarande konjunkturer inom jordbruket och utsädeshandeln
vore ofrånkomlig, men å andra sidan är det lika klart, att
detta såväl ur vetenskaplig som nationalekonomisk synpunkt vore mycket
att beklaga. Ett avbrott uti de vid firman fästade vetenskapsmännens arbete
skulle äventyra resultaten av många års forskning, och uteblivandet av
en enda förädling kan tänkas mångdubbelt uppväga statens ifrågasatta bidrag.
Det är från denna utgångspunkt firman ansett det vara sin skyldighet
att, innan någon omläggning av förädlingsverksamheten företages, genom nu
förevarande ansökan begära statens medverkan för dess upprätthållande i hittillsvarande
omfattning.»
Med anledning av denna firmans nya framställning infordrades utlåtande
från lantbruksstyrelsen, som däri efter framhållande av växtförädlingens
stora betydelse anförde, bland annat:
»För bedömande av denna fråga synes det lantbruksstyrelsen nödvändigt,
att förutsättningarna för statens allmänna understödsverksamhet på ifrågavarande
område först i detalj klarlägges. Huru önskvärt lantbruksstyrelsen
än anser det vara, att växtförädlingen erhåller största möjliga stöd från
statens sida, synes nämligen sådant stöd endast höra komma ifråga, under
Kuni/I. Maj:fn preposition Nr T/2.
1!
förutsättning att förädla livsverksamhetens organisation möjliggör effektiv kontroll
från det allmännas sida över verksamheten ävensom inordning av densamma
i ett system, som i största möjliga utsträckning säkerställer ett planmässigt
och ändamålsenligt arbete på ifrågavarande område och därmed också,
att beviljade statsmedel i möjligaste män medföra avsett gagn ur allmän synpunkt.
Styrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att staten förut
gjort liknande synpunkter gällande vid understödjande av försöksverksamheten
på jordbruksområdet. Understöd för sådant ändamål utgår nämligen
icke utan att verksamheten ifråga i viss mån samordnats med och ställts under
kontroll av statens centrala anstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Skall statsunderstöd utgå till olika växtförädlingsanstalter, finner lantbruksstyrelsen
det vidare ur ekonomisk synpunkt vara nödvändigt, att understöden
till de särskilda anstalterna utgå efter så vitt möjligt likformiga
principer samt att sådana anstalter träffas, att varje utslag av en i föreliggande
fall mindre lämplig konkurrens undvikes.
Eu nödvändig förutsättning härför synes emellertid vara, att växtförädlingsverksamheten
såväl organisatoriskt som ekonomiskt utgör en fullt fristående
institution.
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande böra nyssnämnda och andra hithörande
spörsmål lämpligen göras till föremål för särskild utredning. Ett
slutgiltigt ställningstagande till föreliggande anslagsfråga synes nämligen
nödvändigt förutsätta, att en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet
i allmänhet på ifrågavarande område kommer till stånd. Av
denna utredning torde närmast böra framgå, dels vilka villkor i organisatoriskt
och ekonomiskt hänseende en verksamhet av dylikt slag i allmänhet
bör uppfylla för att överhuvudtaget böra understödjas med statsmedel, och
dels huruvida förutsättningar kunna skapas, under vilka den vid Weibullsholm
bedrivna växtförädlingsverksamheten må komma i åtnjutande av dylikt
understöd.
Berörda utredning torde i förstnämnda avseende böra verkställas under
beaktande av bland annat följande riktlinjer, nämligen:
1) att till statsunderstöd ifrågakommande växtförädlingsanstalt i organisatoriskt
avseende bör intaga en fristående ställning;
2) att det ekonomiska förhållandet mellan till statsunderstöd ifrågakommande
växtförädlingsanstalt och med densamma eventuellt samarbetande
åt färsfirma, som exploaterar resultaten av anstaltens verksamhet, i detalj
klarlägges, och bör härvid undersökas på vad sätt anstalten kan beredas en
även i ekonomiskt hänseende i förhållande till respektive firma fri och obunden
ställning;
3) att genom utredningen klarhet bör vinnas, i vad mån ifrågavarande
affärsfirma bör deltaga i kostnaderna för förädlingsarbetet;
4) att i samband härmed bör undersökas, huruvida och eventuellt under
vinka villkor ifrågavarande affärsfirma bör komma i åtnjutande av fördelen
utav en av staten erkänd frökontroll av eller genom vederbörande
växtförädlingsanstalt; samt
5) att utredningen bör så vitt möjligt utmynna i förslag till sådan organisation
av den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten, att de för ändamålet
anvisade statsmedlen därigenom komma till den ur det allmännas synpunkt
bästa användning. Ur sådan synpunkt torde det befinnas önskvärt,
att såväl planläggningen i stort av förädlingsverksamheten som frågan om
utsläppande i marknaden av de genom ifrågavarande verksamhet utvunna
förädlingsresultat bliva föremål för enhetlig granskning.
12
Kung!. Maj:ts proposition Nr 172
Vad därefter angår den speciella del av utredningen, som avser eventuellt
understödjande av växtförädlingsanstalten vid Weibullsholm, synes man härvid
böra utgå därifrån, att staten själv reellt om också ej formellt nu bedriver
omfattande och framgångsrik växtförädlingsverksamhet, nämligen vid
Svalöv. Klargöras bör vidare, om denna verksamhet ensam och i dess nuvarande
omfattning kan fylla de krav, vilka våra dagars jordbruk ställer
på växtförädlingen såsom ett dess viktigaste hjälpmedel. Under förutsättning
att utredningen — såsom väl är troligt — giver vid handen, att rum finnes
för ytterligare arbete på detta område, torde nästa uppgift bliva att undersöka,
huru detta arbete lämpligen bör organiseras.
Närmast kan då synas ligga, att staten kraftigare understöder växtförädlingsanstalten
vid Svalöv, så att denna göres duglig att i högre grad än
hittills tillgodose föreliggande krav. En dylik anordning skulle antagligen
medföra avsevärda fördelar. Den skulle innebära ett påbyggande av en
redan förefintlig och såsom ändamålsenlig befunnen organisation, och den
skulle bereda största möjlighet till kontroll däröver, att anvisade medel
oavkortat komma avsett ändamål till godo. Den största fördelen skulle
emellertid bestå däri, att förädlingsverksamheten härigenom komme under
i organisatoriskt avseende enhetlig ledning. Därigenom skulle bland annat
vinnas, att onödigt dubbelarbete ävensom mindre tilltalande konkurrens
mellan olika statsunderstödda anstalter kunde undvikas. Det har visserligen
framhållits, att dubbelarbete inom växtförädlingsverksamheten på grund av
dennas säregna natur knappast kunde förekomma, och att sålunda utsikten
att uppnå värdefulla resultat av verksamheten under alla förhållanden skulle
växa med omfattningen av densamma. Även om ett dylikt argument i viss
mån kan anses berättigat, synes detsamma, varmed i själva verket växtförädlingsanstalter
till obegränsat antal skulle kunna motiveras, dock icke i
detta sammanhang kunna tillmätas större betydelse, då det här gäller tillse
ej endast att växtförädligsverksamhet i viss omfattning säkei''ställes, utan
jämväl att de härmed åstadkomna i-esultaten vinnas med minsta möjliga
kostnad.
Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten är emellertid
ett faktum, varifrån varken kan eller bör bortses vid övervägande av föreliggande
fråga. Såsom redan framhållits, har ifrågavarande verksamhet
varit av betydelse för jordbruksnäringen. Tidigare har särskilt arbetet med
förädling av rotfrukter varit framgångsrikt, och på senare tid hava goda
resultat uppnåtts även vid förädling av olika andra åkerbruksväxter, bland
vilka särskilt må nämnas höstvete. Även om den ekonomiska betydelsen
för landet av ifrågavarande förädlingsarbete icke får överskattas, vartill
kanske ansatser icke saknats, torde det sålunda vara odisputabelt, att verksamheten
varit till stor nytta för jordbruket.
Emellertid medför den nuvarande anordningen med tvä fristående med
varandra konkurrerande växtförädlingsantalter vissa olägenheter. Såsom
förut antytts torde, då intet verkligt samarbete mellan anstalterna förekommer,
näppeligen kunnat helt förhindras, att samma arbetsuppgifter
komma att sysselsätta forskare vid båda anstalterna, vilket i regel icke
torde vara ändamålsenligt. En viss konkurrens anstalterna emellan har ock
— stundom under mindre tilltalande former — framvuxit. Om man ock
ej får förbise, att en sund och lojal konkurrens även i ett fall som detta
kan vara fördelaktig, såsom innebärande ett incitament till ökade ansträngningar
att åstadkomma det allra bästa, så måste dock konstateras, att konkurrensen
medfört även följder av annat och mindre värdefullt slag. Så
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. US
torde den bland annat hava bidragit därtill, att åtskilliga nya sorter och
eliter, som icke betecknat Hägra avgjorda framsteg ur förädlingssynpunkt,
kommit att utsläppas i marknaden, vilket snarare varit till skada än nytta
för jordbruket. Visserligen torde man kunna utgå därifrån, att det kritiska
övervakande, varmed den ena anstalten härutinnan följt den andra, i någon
mån verkat återhållande i detta avseende, men inflytandet av den omständigheten,
att anstalterna varit nära förbundna med merkantila företag i utsädesbranschen,
i vilkas intresse det legat att ofta hava nya sorter att utbjuda,
har dock i praktiken visat sig starkare. Konkurrenshänsyn torde
vidare vara bidragande orsak till att båda anstalterna kommit att koncentrera
sitt huvudsakliga arbete till ett tämligen begränsat område. Vid ett
på lämpligt sätt organiserat samarbete synas större förutsättningar vara för
handen, att förädlingsarbetet skall fördelas på olika växtslag i bättre överensstämmelse
med dessas relativa betydelse samt mera jämnt tillgodose olika
landsdelar.
Vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt finnes givetvis ett stort och
värdefullt material att tillvarataga. Under gångna år vunna forskningsresultat,
evad de föreligga i form av nya eliter eller eljest, böra komma
framtidens förädlingsverksamhet till godo. Likaledes böra vid anstalten
knutna, mera framstående arbetskrafter om möjligt även i fortsättningen
utnyttjas för växtförädlingsverksamheten.
Om sålunda de vid Weibullsholm förefintliga, ur växtförädlingssynpunkt
värdefulla tillgångarna befinnas böra tillvaratagas, synes utredningens nästa
uppgift bliva att undersöka, på vad sätt detta lämpligen skall ske. Två
alternativ synas tänkbara:
1) Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten förenas i
viss omfattning med motsvarande verksamhet vid Svalöv.
2) Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm upprätthålles vid särskild
anstalt.
Den här föreslagna utredningen torde böra klarlägga de skäl, som kunna
tala för eller emot vartdera av de båda anförda alternativen samt tillika
innefatta förslag till åtgärder i förevarande avseende, varvid, därest det
senare alternativet befinnes lämpligast, särskild uppmärksamhet bör ägnas
åstadkommande av ett sådant förhållande förefintliga växtförädlingsanstalter
(''mellan, att de i sin verksamhet i möjligaste mån komplettera varandra.
Den nu av firman Weibull gjorda ansökningen om statsunderstöd till
Weibullsholms växtförädlingsanstalt torde, såsom redan antytts, icke böra
upptagas till slutlig prövning, förrän ifrågavarande utredning blivit utförd.
Utredningen synes böra anförtros åt en eller flera av Kungl. Maj:t utsedda
personer.
På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning i överensstämmelse med ovan
angivna riktlinjer i syfte att klarlägga, dels under vilka förutsättningar
staten hädanefter bör understödja växtförädlingsverksamheten i allmänhet,
dels ock huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt
lämpligen må inordnas i den statligt understödda verksamheten på
ifrågavarande område.»
Då jag begärde förut omförmälda av Kungl. Maj:t den 31 oktober 1924
meddelade bemyndigande att tillkalla sakkunniga anförde jag, efter referat av
lantbruksstyrelsens utlåtande, följande:
Chefens fö*''
jordbruksdepartementet
anförande.
Verksamheten
vid
Sva löv.
Föreningens
i>erk*amhct.
Bolagets verksamhet.
St ert ges ut
säde s förenings
tillkomst
och utveckling.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
»Lika med lantbruksstyrelsen finner jag ett slutligt bedömande av denna
fråga icke kunna i dess nuvarande skick äga rum. Av skäl, som lantbruksstyrelsen
närmare utvecklat, torde en allsidig och ingående utredning angående
hithörande spörsmål vara av nöden, innan nyssberörda fråga upptages
till definitivt avgörande. Genom denna utredning bör klarläggas, ej
mindre under vilka förutsättningar den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamlieten
i allmänhet hädanefter bör understödjas med statsmedel
än även huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt
lämpligen kan inordnas i den statligt understödda verksamheten på
ifrågavarande område. Beträffande de riktlinjer, som vid utredningens
verkställande böra följas, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad
lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit.»
Av det redan nämnda framgår, att verksamheten vid Svalöv är fördelad
på två organisationer, Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebo
laget.
Föreningens verksamhet omfattar dels själva förädlingsarbetet dels ock
frökontroll.
Förädlingsarbetet avser framalstrandet av nya sorter eller stammar av
utsäde och frö med i ett eller flera avseenden bättre egenskaper än redan
befintligt. Sålunda framalstrade sorter, som befinnas värda att föras ut i
handeln, förökas av föreningen till en kvantitet av vanligen ett par hundra
kg., som därefter överlämnas till bolaget. För bibehållande av sortens
renhet framställer föreningen och överlämnar allt emellanåt till bolaget nya
eliter av redan överlämnad sort.
Föreningens frökontroll omfattar allt av bolaget i handeln fört utsäde
och frö.
Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har, enligt bolagsordningen, till
iindamål att verkställa inköp, försäljning och odling av fullgott utsäde
ävensom fabriksmässigt utöva verksamhet med förädling av utsäde samt
annan i samband härmed stående verksamhet.
Bolaget säljer utsäde och frö ej blott av från föreningen emottagna sorter,
stammar och eliter, utan även dylikt, inköpt inom och utom landet.
Utsäde och frö av från föreningen erhållna förädlingsprodukter odlas dels
på bolagets egna jordegendomar, dels hos enskilda jordbrukare vanligen efter
avtal med bolaget (s. k. kontraktsodling). Sålunda odlat utsäde och frö, som
föreningens frökontrollavdelning finner i alla avseenden motsvara den ursprungliga
förädlingen, säljes såsom s. k. originalutsäde. Av vissa växtslag
säljer bolaget därjämte s. k. efterodling, d. v. s. utsäde, som kontrollavdelningen
ej velat godkänna såsom originalutsäde.
Då intresset för ett mera rationellt jordbruk under 1880-talet började på
allvar vakna, riktades också uppmärksamheten på betydelsen av ett gott
Kungl. Maj:ks proposition Nr 172.
utsäde. För att fylla behovet härav importerades i början åtskilliga sorter
från främmande hinder, oftast sådana med bättre klimat än vårt. Resultatet
härav blev emellertid växlande. Vissa år gåvo de nyinförda sorterna utmärkta
resultat, andra åter — exempelvis i fråga om otillräckligt härdiga
höstvetesorter — nästan fullständig missväxt.
På grund av dessa erfarenheter framkom snart, vid mitten av 80-talet,
tanken på att få till stånd en inhemsk förberedande prövning och förädling
av utsäde. Den 13 april 1886 bildade sålunda några skånska jordbrukare
vid ett ä Eslöv utlyst möte för ändamålet en förening, benämnd »Sydsvenska
föreningen för odling och förädling av utsäde». Den nya föreningen
blev föremål för stort intresse och erhöll redan första aret 18 ständiga och
231 årsledamöter. Tack vare eu särskild av 32 personer bildad garantiförening,
vars medlemmar förbundo sig att under fem år i mån av behov
lämna större bidrag, kunde föreningen omedelbart börja sin verksamhet.
Vid bildandet av den nya utsädes föreningen tänkte man sig, som av
namnet framgår, att dennas verksamhet skulle omfatta endast södra Sverige.
Snart nog befanns det emellertid lämpligt att öka arbetsområdet, och redan
vid ett sammanträde i Lund den 30 november 1887 beslöts att ändra namnet
till »Allmänna svenska utsädesföreningen.» Ett ytterligare steg i samma
riktning togs, då sagda förenings styrelse den 12 december 1893 beslöt godkänna
ett vid föregående förhandlingar med den år 1889 bildade »Mellersta
Sveriges Utsädesförening» uppgjort förslag till sammanslagning av de båda
föreningarna under ett namn, Sveriges utsädesförening.
Utsädesf öreningens organisation, reglerad genom stadgar, har under hela
dess tillvaro varit i huvudsak densamma. Enligt de av föreningen 1913
antagna, av Kungl. Maj:t den 24 oktober samma år fastställda stadgarna har
föreningen till ändamål att verka för odling och utveckling av förbättrade
sädesslag och frösorter samt denna odlings tillgodogörande inom landet och
utlandet. Detta ändamål skall föreningen i mån av krafter och tillgångar
söka uppnå:
a) genom att på skilda orter utföra noggranna kontrollerande försök för
utrönande av här i landet såväl som i utlandet odlade framstående växters
olika värde och lämplighet för våra förhållanden;
b) genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull ledning utförd
förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden och verka för deras spridning
inom landet;
c) genom att befrämja gräsfröodling och verka för en mera rationell odling
av rotfrukter och övriga foderväxter;
d) genom att förmedelst utställningar, tryckalster och andra lämpliga åtgärder
sprida kännedom om och bana väg för användandet av gott utsäde.
Föreningens styrelse består av 7 ledamöter och 2 suppleanter, av vilka de
5 ledamöterna, däribland ordföranden, förordnas av Kungl. Maj:t för två
år i sänder samt övriga ledamöter jämte suppleanterna för samma tid väljas
av föreningen på årsmöte. För granskning av föreningens räkenskaper och
förvaltning utses årligen tre revisorer jämte suppleanter, nämligen två med
suppleanter av Kung!. Maj:t och en med suppleant av föreningen på dess årsmöte.
Styrelsen utser inom sig ett förvaltningsutskott, bestående av tre
ledamöter jämte suppleanter, för det närmaste handhavandet och övervakandet
av anstaltens löpande ärenden. Därjämte skall för handläggning av frågor
rörande överlåtelsen av utsädesföreningens stammar till förökning och försäljning
finnas tillsatt eu kommission, bestående av tre ledamöter, av vilka
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
ordföranden jämte en ledamot utses av Kungl. Maj:t samt den tredje av
föreningen.
För uppehållande av sin verksamhet har utsädesföreningen erhållit understöd
förutom från förenämnda garantiförening och av statsmedel jämväl
från hushållningssällskap och landsting. Under åren 1890—1909 erhöll
sålunda föreningen understöd från landets hushållningssällskap med sammanlagt
15,000—18,000 kronor årligen. Efter sistnämnda år nödgades åtskilliga
sällskap på grund av bristande tillgångar minska sina anslag, vilka från
1914 i huvudsak ersattes av ökat statsunderstöd. Under åren 1908—1918
lämnades understöd av vissa landsting.
Statsunderstöd till föreningen hava utgått med belopp, som angivas i
följande tabell.
Statsanslag till Sreriges utsädesförening.
A r | Från ansla-get till be-främjande | Från särskilt för ändamålet av riksdagen På extra stat till På tilläggsstat till | Summa anslag | |||
| Huvud- anstalten | Filialer | Huvud- anstalten | Filialer | ||
1886 ........................... | 5,000 |
|
|
|
| 5,000 |
1888 ........................... | 10,000 | — | — | — | — | 10,000 |
1890 ........................... | 20,000 | — | — | — | — | 20,000 |
1891 ........................... | 15,000 | — | — | — | — | 15,000 |
1892 ........................... | 15,000 | — | — | — | — | 15,000 |
1893 .......................... | 15,000 | — | — | — | ... | 15,000 |
1894 ........................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1895 ........................... | 18,000 | _ | — | — | — | 18,000 |
1896 ........................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1897 ........................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1898 .......................... | 18,000 | — | — | — | — | 18.000 |
1899 ........................... | 18,000 | — | _ | — | — | 18,000 |
1900 ........................... | 18,000 |
| — | — | — | 18000 |
1901 .......................... | 18,000 | ___ | — | — | — | 18,000 |
1902 .......................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1903 .......................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1904 ........................... | 18,000 | — | — | — | — | 18,000 |
1905 ........................... | 15,000 | 25,000 | — | — | - . | 40,000 |
1906 ........................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1907 .......................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1908 ......................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1909 ........................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1910........................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1911 ......................... | 15,000 | 25,000 | • - | — | — | 40,000 |
1912........................... | 15,000 | 25,000 | — | — | — | 40,000 |
1913........................... | 15,000 | 35,000 | — | — | — | 50,000 |
1914........................... | 15,000 | 66,000 | — | — | — | 81,000 |
1915........................... | 15,000 | 66,000 | — | — | — | 81,000 |
1916........................... | 15,000 | 66,000 | — | — | — | 81,000 |
1917........................... | 15,000 | 66,000 | 9,500 | — | — | 90,500 |
1918........................... | 15,0» i0 | 66,000 | 27,000 | — | — | 108,000 |
1919........................... | 15,000 | 60,000 | 56.000 | 12,600 | 4,900 | 148,500 |
1920 ........................... | 15,000 | 72,600 | 60,900 | — | — | 148,500 |
1921........................... | — | 87,600 | 98,000 | 38,400 | 5,600 | 229,600 |
1922 ........................... | — | 113.000 | 106,400 | — | — | 219,400 |
19231 ........................ | — | 49,800 | 51,500 | — | — | 101,300 |
1923—24 ..................... | — | 86.900 | 93,700 | — | — | 180,600 |
1924—25 ..................... | — | 70,800 | 92,200 | — | — | 163,000 |
Första halvåret
Kanyl. Mujtts proposition Nr 172.
17
Föreningens ordinarie inkomster hava, utom de nu nämnda anslagen, utgjorts
dels av medlemsavgifter, hyror och annonsavgifter, vilka årligen
uppgått till 4,0U0—5,000, dels ock av ersättningar från allmänna svenska
utsädesaktiebolaget för överlåtna stammar m. m. Dessa ersättningar äro
redovisade i följande tablå.
Uppgifter över allmänna svenska utsädesaktiebolagets ärliga avgift och övriga bidrag
till Sveriges utsiidesförening t. o. in. 1024.
A r | Stamavgift | lioyalty |
| För kontrollen | Summa | |||
1892—1900..................................... | 7,711 |
|
| _ | 24,975 |
| 32,686 |
|
1901 .................................... | 6913 4 | 2,625 | 43 | 3,700 | — | 6,394 | 77 | |
1902 ....................................... | 1,383 | 03 | 2,520 | 75 | 3,800 | — | 7,703 | 78 |
1903 ...................................... | 490 | 51 | 5,579 | 43 | 4,531 | 49 | 10,601 | 4 3 |
190-1 ....................................... | 2,083 | 3 2 | 4,000 | — | 7,207 | 76 | 13,291 | 08 |
1905 ..................................... | 390 | 87 | 6,516 | IS | 9,968 | 10 | 16,881 | 13 |
mot; ..................................... | 1,573 | 58 | 4,000 | — | 11,754 | 78 | 17,328 | 31 |
1907 ..................................... | 3,276 | 5 2 | 10,000 | — | 12,462 | 36 | 25,738 | 88 |
1908 ....................................... | 3,000 | — | 7,000 | — | 9,753 | 76 | 19,753 | 76 |
190» ....................................... | 6,000 | — | 19,962 | 90 | — | — | 25,962 | 90 |
1910 ....................................... | 6,000 | — | 25,348 | 04 | • - | — | 31,348 | 04 |
1911 ....................................... | 6,000 | — | 25,567 | 11 |
| — | 31,567 | 11 |
1912 ....................................... | 6,000 | — | 30,027 | 23 | _ | — | 36,027 | 28 |
1913 ....................................... | 6,000 | — | 31,112 | i» | - | — | 37,112 | 18 |
1914 ....................................... | 60,000 | — | — | _ |
| — | 60,000 |
|
1915 ....................................... | 60,000 | — |
| — | — | — | 60,000 | — I |
1910 ....................................... | 60,000 | — | 9,000 |
| — | — | 69,000 | — ! |
1917 ....................................... | 60,000 | — | 9,000 | — | 3,000 | — | 72,000 | — |
1918 ....................................... | 75,000 | — | 30,000 | — | 20,580 | 65 | 125,580 | 65 |
1919 ....................................... | 95,000 | — | — | — | 23,467 | 23 | 118,467 | 28 |
1920 ....................................... | 105,000 | — | — | — | 12,493 | — | 117,493 | _l |
1921 .................................... | 115,000 | — | — | — | 8.175 68 | 123,175 | 68 | |
1922 ....................................... | 125,000 |
| — | — | — | — | 125,000 | — |
1923 ....................................... | 135,000 | — | — | — |
| — | 135,000 | — |
1924 ..................................... | 140,000 | — | — | — | 1,463 | — | 141,463 | — |
De inkomster, som föreningen därutöver haft för försålda skördeprodukter
o. d., hava direkt avräknats från utgifterna för försöksverksamheten eller
andra vederbörliga utgiftskonton och sålunda ej framkommit i räkenskapssammandragen.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att föreningen fått emottaga
gåvor av enskilda till betydande belopp, sammanlagt över 260,000 kronor,
vilka huvudsakligen använts för byggnadsändamål.
Utsädesföreningen äger för närvarande i Svalöv dels en mindre jordbruksfastighet
om cirka 16 hektar dels ock fem avsöndrade lägenheter och jordområden,
å vilka finnas en större i n st i tu ti on sbyggnad med tillhörande särskild
torklada, bostäder för föreståndare, inspektor och några arbetare samt behövliga
ekonomibyggnader för såväl jordbruket som försöken. Den av föreningen
ägda jorden användes i största möjliga utsträckning för försöken,
men är, som framdeles närmare omnämnes, otillräcklig för detta ändamål.
Föreningens förädling sarbete och försök koncentrerades, efter en del orienterande
undersökningar i början, under slutet av 1880- och hela 1890-talet på
de självbefruktande sädesslagen, d. v. s. vete, korn, havre, ärter och vicker.
År 1901 påbörjades förädlingsarbete med råg, 1903 med vallväxter och 1
1 Därtill 18,000 som bidrag till dyrtidstillägg.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 1.90 höft. (Nr IV}.) ‘X
18
Kanal. Maj ris proposition Nr 172.
Föreningens
filialer.
Allmänna
svenska utsäde»
aktiebo•
lagets tillkomst
och utveckling.
potatis. Från och med 1914 övertog föreningen de då sedan åtskilliga år tillbaka
av allmänna svenska ntsädesaktiebolaget bedrivna och bekostade förädlingsarbetena
och försöken med rotfrukter, varjämte speciella undersökningar
och förädlingsarbeten med vissa arter av denna växtgrupp upptogos.
Slutligen påbörjades 1918 försök och förädlingsarbeten med spånads- och
oljeväxter. För närvarande omfattar föreningens verksamhet sålunda förädling
och försök med samtliga viktigare åkerbruksväxter.
Vid föreningens förädlingsanstalt funnos i december 1924 anställda fyra
filosofie doktorer, därav en anstaltens chef och tillika föreståndare för eu av
dess fyra större avdelningar samt tre föreståndare för de tre övriga av nämnda
avdelningar. Dessa avdelningar avse 1) eu vete- och havreförädling, 2) en
korn- och baljväxtförädling, 3) en vallväxtförädling och 4) en rotfruktsförädling.
Utom dessa större avdelningar arbetades på tre mindre avdelningar,
därav 5) en för spånads- och oljeväxtförädling, 6) en för rågförädling och
7) en för förädling av potatis. Avdelningen för rågförädling förestods av
en agronom och den för potatis av en trädgårdsmästare. Arbetet med spånads-
och oljeväxter leddes provisoriskt av en av föreståndarna för de större
avdelningarna med biträde av eu assistent.
Anstaltens jordbruk förestås av en inspektor. Vid anstaltens avdelning
för frökontroll tjänstgör en föreståndare och en andre kontrollant, båda filosofie
kandidater, samt en magasinskontrollant.
Utöver sålunda nämnda tjänstemän arbeta vid anstalten åtskilliga assistenter
samt användes kvinnlig arbetskraft.
Under de första tio åren av utsädesföreningens tillvaro voro dess förädlingsarbeten
och fasta försök förlagda uteslutande till den nuvarande huvudanstalten
på Svalöv. Under tiden hade man emellertid alltmera insett behovet
av att mera grundligt än som var möjligt i tillfälliga lokala försök
kunna pröva de nya sorterna i fasta försök i andra landsdelar. Därför upprättades
1897 en filial vid Ultuna, avsedd för mellersta Sverige. Nästa
filial, särskilt upprättad för Norrland, tillkom 1906 i Luleå. År 1914 öppnades
två nya filialer, nämligen i Öster- och Västergötland. Sedermera hava
filialer upprättats i Västernorr lands län 1917, Jämtland och Värmland 1918,
samt Kalmar län 1921. Förnärvarande har föreningen sålunda åtta filialer
eller försöksstationer, lämpligt fördelade inom landets olika odlingsområden.
Samtliga filialer hava till föreståndare agronomer, därav två jämväl filosofie
kandidater. Värdet av dessa försöksstationer kommer i det följande att närmare
framhållas.
Vid utsädesföreningens bildande 1886 hade dess grundare tydligen tänkt
sig, att föreningens verksamhet också skulle omfatta försäljning av utsäde.
Fn sådan försäljning upptogs också redan första arbetsåret, då enligt årsberättelsen
försåldes 46,206 kg. vete och 23,596 kg. råg. Följande år försåldes
tillsammans 184,358 kg. och 1888 enligt uppgift »mer än dubbelt mot
föregående år». Så småningom framväxte emellertid tanken att få till stånd
ett särskilt bolag, som skulle vara i ekonomiskt avseende fullt skilt från
utsädesföreningen men i samarbete med denna handhava försäljningen av
utav föreningen förädlade och prövade sorter. Så tillkom för detta ändamål
1891 allmänna svenska ntsädesaktiebolaget. Enligt de vid konstituerande
bolagsstämma den 17 november 1891 antagna och av Kungl. Maj:!
den 1 maj samma år fastställda stadgarna skulle bolagets ändamål vara
»att med stöd av allmänna svenska utsädesföreningens försöks- och förädlings
-
/\mt</l. Maj:fn proposition Nr 172. I!)
verksamhet samt under dess kontroll verkställa uppköp, försäljning och
odling av fullgott utsäde». Ilo lagets aktiekapital bestämdes till lägst 250,000
och högst 1,()()(),()()() kronor. Av styrelsens sju ledamöter skulle fem utses
av bolaget vid bolagsstämma och två av utsädesföreningens styrelse. Utdelningen
till aktieägarna begränsades till sex procent. Av därefter möjligen
varande överskott skulle minst hälften avsättas för främjande av de ändamål,
för vilka allmänna svenska utsädesaktiebolaget verkade, eller svenska
utsädets förädling och förbättring.
Bolagets inbetalda aktiekapital, som 1892 uppgick till 259,700 kronor, ökades
under de tre följande åren till 284,500 kronor samt utgjorde för åren
I89(i—1898 359,500 och åren 1899 —1903 409,500 kronor. De följande åren
ökades aktiekapitalet ytterligare, så att det för 1904 och 1905 utgjorde
004,500 kronor, 1906-1909 800,000 kronor samt 1910—1916 900,000 kronor.
År 1917 höjdes aktiekapitalet till 1,500,000 kronor, 1918 till 3,000,000 kronor
och 1919 till 4,500,000 kronor. Enligt det nu föreliggande förslaget till avtal
mellan föreningen och bolaget skulle detta aktiekapital höjas till 5 miljoner
kronor.
Under de första tio åren bedrev utsädesbolaget sin verksamhet så gott som
uteslutande vid Svalöv, och rörelsens omfattning var tämligen blygsam. Dä
en del nya sorter under åren 1901—1903 kunde föras i marknaden, ökades
emellertid omsättningen ej obetydligt. Magasinsbyggnaderna i Svalöv utvidgades,
och en filial av bolaget upprättades i Norrköping 1902. År 1909 upprättades
ytterligare en filial, förlagd till Göteborg, och 1918 en i Gävle med
magasin i Storvik. I samband med utsädesbolagets övertagande av svenska
lantmännens utsädesaktiebolag, som skett 1924, har också tillkommit eu
filial i Skara.
För att på ett tillfredsställande sätt kunna ombesörja den första förökningen
av från utsädesföreningen erhållna nya sorter arrenderade utsädesbolaget
redan 1896 egendomen Heleneborg samt från och med 1898 jämväl
Svalövgården, med tillhopa 535 hektar åker. Båda egendomarna inköptes
1907 av bolaget, som därjämte 1916 förvärvade den intill sist nämnda
gård belägna egendomen Lönnstorp och något senare gården Karatofta med
tillsammans 365 hektar åker. Sedermera har bolaget inköpt dels gården
Toretorp vid Storvik, närmast avsedd för förökning av för Norrland lämpade
sorter, dels egendomarna Gottorp och Dala, söder om Malmö; de båda
sistnämnda, som särskilt skulle användas till fröodling, hava emellertid senare
avyttrats.
Det inbördes förhållandet mellan Sveriges utsädesförening och allmänna
svenska utsädesaktiebolaget blev från början i viss mån ordnat redan genom
förut berörda bestämmelser i bolagets första stadgar. I dessa föreskrevs
sålunda, bland annat, att bolagets uppköp, försäljning och odling av utsäde
skulle ske under föreningens kontroll samt att en del av bolagets eventuella
vinst skulle kunna tillfalla föreningen. För tryggandet av samarbetet skulle
såsom redan nämnts föreningens styrelse därjämte tillsätta två av styrelsens
sju ledamöter samt en av de tre revisorerna.
Emellertid visade det sig snart behövligt med närmare, preciserade avtal
rörande kontrollverksamheten och samarbetet för övrigt. Redan i början
av 1893 avslöts sålunda en överenskommelse om ersättning för kontrollverksamheten,
och godkändes å ömse håll särskilda föreskrifter för densamma.
Genom ett nytt kontrakt av den 14 april 1896 avtalades bland annat följande:
»När försöksledaren anser en stam färdig att föröka:, i större ut
-
Samarbetet
mellan utså•
desföreningen
och utsädesbolaget.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
sträckning, skall densamma överlämnas till allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
som då är skyldig övertaga densamma till det pris, som bestämmes
av en nämnd, bestående av 4 personer, därav 2 valda av utsädesföreningen
och 2 valda av utsädesbolaget».
Detta kontrakt gällde till 1901, då ett nytt sådant, dagtecknat den 15
april, ingicks. Enligt detta avtal skulle bolaget vid överlämnande av en
stam erlägga såsom fast grundpris ett belopp motsvarande dubbla markegångspriset
för Malmöhus län, dels ock därutöver såsom ett av stammarnas
högre verkliga värde betingat tilläggspris årligen till föreningen utgiva en
procent på försäljningssumman av sålt utsäde av spannmål och trindsäd.
Kostnaderna för kontrollverksamheten skulle även enligt detta kontrakt bestridas
av utsädesbolaget.
Under därefter följande tid riktades från åtskilliga håll kritik mot verksamheten
vid Svalöv. Sålunda framställdes anmärkningar även i riksdagen
vid behandling av anslagsäskanden. Klandret avsåg särskilt, att förökningen
och tillhandahållandet av föreningens utsädesstammar varit överlämnat
åt blott en mellanhand, vidare de villkor, på vilka överlämnandet
skett och det sätt, varpå bolaget uppfyllt dessa villkor. Yrkanden framställdes
på upplösning av det nära sambandet mellan föreningen och bolaget.
Närmast med anledning av sålunda framställda anmärkningar vid 1905
års riksdag anbefallde Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 lantbruksstyrelsen att
inkomma med yttrande, huruvida från synpunkten av att Sveriges utsädesförening
åtnjöte statsanslag något syntes styrelsen vara att erinra beträffande
föreningens förhållande till allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller
föreningens angelägenheter i övrigt.
Föreningen fann sig av det framställda klandret föranlåten att tillsätta
en särskild utredningskommitté. Sedan denna avgivit utlåtande i november
1905, beslöt föreningens styrelse den 31 juli 1906, att det ekonomiska
och organisatoriska sambandet mellan föreningen och bolaget skulle upplösas
och de från föreningen utgående nya stammarna överlåtas efter fri och
öppen tävlan till den mellanhand, som iklädde sig särskilt angivna förpliktelser
och därtill erbjöde föreningen de mest betryggande och ekonomiskt
fördelaktiga villkor, att ersättningen skulle utgå i en på förhand bestämd
summa för år, att den tid överlåtelsen skulle avse, skulle vara högst 10 år,
samt att föreningens kontroll skulle inskränkas till endast de av föreningen
överlåtna stammarna. Vad sålunda beslutats godkändes av föreningen och
upplösningen av sambandet med bolaget trädde i kraft den 1 januari 1907.
I utlåtande, som lantbruksstyrelsen i november 1906 avgav dels med föranledande
av Kungl. Maj:ts förenämnda anbefallning dels ock angående anslag
till föreningen för 1907 redogjorde lantbruksstyrelsen för av föreningen
sålunda vidtagna åtgärder. I beslut den 21 december 1906 förklarade Kungl.
Maj:t Sig icke hava anledning att i vidare mån meddela föreskrifter angående
förhållandet mellan föreningen och den eller dem, till vilka från föreningen
utgående stammar överlätes än som erfordrades för tryggande av
det med statsanslaget avsedda ändamål. Kungl. Maj:t föreskrev, att för anslagets
tillgodonjutande skulle tillsvidare gälla, bland annat:
att överlåtelse av de från föreningen utgående nya stammar icke finge
ske annorledes än efter fri och öppen tävlan;
att ersättningen till föreningen för övertagande av nya stammar skulle
bestämmas att utgå dels i form av ett årspris och dels med en viss royalty
å hela den årliga omsättningen av de övertagna stammarna;
Kimyl. Muj:ts proposition Nr 172.
21
alt det procenttal, som skulle ligga till grund för beräkningen av royaltyn
skulle bestämmas av en på visst sätt sammansatt kommission;
att köparen i avseende å handha-vandel av förökningen och spridandet av
de överlåtna stammarna skulle tillförbinda sig att underkasta sig föreningens
kontroll men att föreningen ej finge utsträcka sin kontrollerande verksamhet
till annan del av köparens rörelse än som avsåge de från föreningen
bekomna stammarna.
Som emellertid någon tävlan om föreningens stammar ej kunde komma
till stånd tidigare än att därav föranlett avtal kunde börja att tillämpas
tidigast under 1908, avslöts i juni 1907 mellan föreningen och bolaget ett
interimistiskt avtal, avsett att gälla för ett år i sänder räknat från och
med den 1 juli. Enligt detta avtal skulle föreningens kontroll å bolagets
verksamhet omfatta allenast de stammar, som utgått från föreningen. Föreningens
kostnader för denna kontroll skulle betalas av bolaget. Royalty
för tidigare och under kontraktstiden blivande nya stammar skulle betalas
efter samma grunder som dittills dock lägst 7,000 kronor för år, varjämte
bolaget årligen skulle betala ett belopp av 3,000 kronor.
Vid sedermera utlyst tävlan om övertagande av föreningens stammar avgavs
endast ett anbud och detta av allmänna svenska utsädesbolaget under
sådana förhållanden, att det icke kunde antagas av den prövande kommissionen.
Under erinran härom uttalade 1908 års riksdag vid beviljande av anslag
åt föreningen den förvissning, att Kung!. Maj:t för nästa års riksdag framlade
till prövning efter förnyade utredningar uppgjort förslag om övertagande
av föreningens utsädesstammar under sådana garantier, att såväl
föreningens som den jordbrukande allmänhetens intressen bleve på ett fullt
betryggande sätt tillgodosedda.
Detta föranledde Kungl. Maj:t att tillkalla särskilda sakkunniga, vilka
avgåvo utlåtande den 14 december 1908. Med bifall i huvudsak till de
sakkunnigas förslag förklarade Kungl. Maj:t vid äskande av anslag till
föreningen hos 1909 års riksdag, att i statsrådsprotokollet angivna villkor
borde tillsvidare i huvudsak lända till efterrättelse för anslags tillgodonjutande.
Enligt dessa villkor, som jämväl blevo av riksdagen godkända,
skulle överlåtelse av föreningens stammar äga rum efter förutgången tävlan,
därest icke Kungl. Maj:t på framställning av eu på visst sätt sammansatt
kommission för behandling av ärenden rörande föreningens stammar
funne lämpligt medgiva, att uppgörelse utan sådan tävlan finge äga
rum med svenska lantmännens riksförbund eller allmänna svenska utsädesaktiebolaget.
Förmedlare skulle för att kunna godkännas visa sig förfoga
dels över så stort och så välskött jordbruk, att utsädesstammarnas förökning
under de första åren kunde anses betryggad, dels ock över tidsenliga
och vid besiktning godkända magasinslokaler med alla de rensnings- och
sorteringsmaskiner in. m., som befunnes vara nödiga för utsädets vederbörliga
skötsel. Även enligt dessa villkor skulle den av föreningens tjänstemän
utövade kontrollen icke få utsträckas till andra utsädesvaror än de,
som tillhörde de övertagna stammarna.
Förenämnda mellan föreningen och bolaget i juni 1907 slutna interimistiska
avtal förlängdes emellertid att gälla till den 1 juli 1909. I september
1909 hemställde kommissionen för behandling av ärenden rörande
föreningens stammar, att uppgörelse om överlåtelse på allmänna svenska
utsädesaktiebolaget av från föreningen utgående nya stammar och sorter
finge ske utan föregående tävlan enligt ett uppgjort förslag till avtal. På
22
Kungl. Majrts proposition Nr 172.
given anledning förklarades, att kommissionen på grund av såväl principiella
som praktiska skäl funnit sig nödsakad att avböja av riksförbundet
avgivet anbud på övertagande till förökning av föreningens förädlade stammar.
Det förnämsta skälet för ett samarbete mellan utsädesföreningen och
riksförbundet hade bortfallit genom att förbundet icke, såsom vid tid för
avgivandet av de sakkunnigas utlåtande avsetts, kunnat träffa uppgörelse
med allmänna svenska utsädesaktiebolaget om övertagande av dess i föreningens
omedelbara grannskap belägna egendomar och för här ifrågavarande
verksamhet avpassade magasin och andra inrättningar. Riksförbundet
kunde vid sådant förhållande icke sägas hava visat sig uppfylla det för
en förmedlare föreskrivna villkoret att förfoga över så stort och så välskött
jordbruk, att utsädesstammarnas förökning under de första åren kunde anses
betryggad. Än mindre kunde av riksförbundet angiven tillgång till
magasin och rensningsmaskiner vid spridda egendomar och i skilda städer
anses mosvara de oavvisliga och långt gående krav, som i enlighet med
de av Kungl. Maj:t och riksdagen prövade villkoren måste ställas på förmedlaren.
Det förslag till avtal med allmänna svenska utsädesbolaget, som kommissionen
förordade, innebar så till vida eu avvikelse från nyssnämnda villkor,
att föreningens kontroll skulle omfatta icke endast de utsäden, som tillhörde
de övertagna stammarna, utan även alla andra av utsädesaktiebolaget i allmänna
marknaden förda utsädesvaror. Bolaget, som förklarat ett medgivande
i här angiven riktning vara ett första och oeftergivligt villkor för
överenskommelse, hade emellertid förbundit sig att i gengäld betala royalty
ä bolagets hela omsättning.
Genom beslut den 29 oktober 1909 biföll Kungl. Maj:t kommissionens
framställning. Sedan därefter den 15 november 1909 i enlighet med förslaget
träffats avtal mellan föreningen och bolaget att gälla för tio år, räknat
från den 1 juli 1909, förklarade Kungl. Maj:t den 23 december 1909,
att bestämmelserna i avtalet skulle jämte andra föreskrifter gälla såsom
villkor för statsbidrag till föreningen. Enligt detta avtal skulle bolaget till
föreningen erlägga dels ett årspris av 200 kronor för varje överlåten stam,
som fördes i handeln, intill 30 stammar eller högst ett belopp av 6,000
kronor, dels en årlig royalty av 1.5 procent av hela den årliga försäljningssumman
av samtliga genom föreningen plomberade utsädesvaror, dock att
den sammanlagda summan av årspris och royalty skulle utgöra minst
25,000 kronor för år. I denna ar^gift ingick jämväl ersättning för alla
föreningens kontrollkostnader. Av bolagets vinst fick endast högst 5 procent
utdelas till aktieägarna. Eventuell ytterligare vinst skulle, sedan avsättning
till reservfond ägt rum samt i övrigt för bolagets utveckling behövliga
medel reserverats ävensom nödiga avskrivningar gjorts, i sin helhet
tillfalla föreningen. Det nya kontraktet innehöll jämväl utförliga bestämmelser
om kontrollverksamheten, samt om bolagets skyldighet att till föreningen
mot bestämd ersättning upplåta för försöken erforderlig jord.
Med anledning av framställning från utsädesföreningen om ökat statsanslag
framhöll lantbruksstyrelsen i utlåtande den 7 november 1911, att
väsentligare bidrag från hushållningssällskap, landsting eller enskilda icke
vore att påräkna för framtiden. Då staten sålunda finge tillhandahålla
hela det för föreningens verksamhet erforderliga beloppet, kunde med skäl
ifrågasättas, om det ej vore lämpligare att staten övertoge hela förädlingsanstalten.
Styrelsen föreslog, att utredning härom måtte åvägabringas.
Vid 1912 års riksdag väcktes motion i samma syfte. Jordbruksutskottet
Kung!. Maj:Is proposition Nr 172.
23
tillstyrkte skrivelse om utredning, men frågan därom förföll pa grund av
kamrarnas skiljaktiga beslut.
Vad sålunda förekommit föranledde, att den 5 juni 1912 dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet begärde och erhöll Kungl. Majds bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för utredning, huruvida och i så fall under vilka
villkor staten borde kunna övertaga den praktiskt vetenskapliga verksamhet,
som bedreves av Sveriges utsädesförening, därvid även borde komma under
övervägande såväl möjligheten för samt fördelarna och olägenheterna av ett
fortgående1 i huvudsak på samma väg som hittills som ock de fördelar och
olägenheter, vilka kunde tänkas förbundna med statens övertagande av anstalten.
Sålunda tillkallade sakkunniga avgavo utlåtande den 12 november 1912.
Häri förordade de sakkunniga, att Svalövsanstalten fortfarande måtte bibehållas
såsom en enskild statsunderstödd institution.
Lantbruksstyrelsen däremot förklarade i yttrande häröver den 12 februari
1913, att styrelsen för sin del tillstyrkte, att staten skulle helt övertaga föreningens
verksamhet.
I proposition (nr 194) till 1913 års riksdag förklarade departementschefen
sig biträda de sakkunnigas mening och föreslog höjt anslag till föreningen.
I riksdagen väcktes motionsledes yrkande om statens övertagande av utsädesföreningens
verksamhet. Riksdagen beslöt emellertid att med avslag å detta
yrkande bevilja höjt anslag till föreningen.
Med anledning av1 åtgärder, som lantbruksstyrelsen i sammanhang med
frågan om statens övertagande av föreningens verksamhet vidtagit för åvägabringandet
av nytt kontrakt med allmänna svenska utsädesaktiebolaget, anmodade
den 1 augusti 1913 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
ordföranden i kommissionen för handläggning av ärenden rörande föreningens
stammar att föranstalta om underhandlingar i dylikt syfte. Dessa underhandlingar
resulterade i ett den 12 december 1913 å föreningens och bolagets
vägnar undertecknat förslag till avtal. I statsverkspropositionen till
1914 års förra riksdag förklarade chefen för jordbruksdepartementet, att han
för sin del kunde tillstyrka Kungl. Maj:t att godkänna detta avtal. Sedan
riksdagen förmält sig icke hava något att erinra mot avtalet, förordnade
Kungl. Maj:t den 20 mars 1914, att såsom villkor för föreningens statsanslag
för 1914 skulle från och med den 1 januari samma år gälla de bestämmelser
i fråga om överlåtelse av nya stammar och sorter, som innehålles
i samma avtal. Dessa bestämmelser överensstämde i huvudsak med
de i 1909 års avtal utom ifråga om ersättningen. Sålunda skulle nu årspriset
per stam och royaltyn å hela omsättningen, vilka de sista åren förut
sammanlagt belöpt sig till 30,000—36,000 kronor, ersättas med en fast årlig
avgäld å 60,000 kronor. Liksom förut skulle föreningen kontrollera allt
bolagets utsäde och ersättningen härför ingå i den årliga avgälden. Det
ansågs emellertid, att då royaltyn bortföll, en gräns borde sättas för den
kontrollkostnad, som föreningen hade att utföra utan särskild ersättning.
I sådant syfte stadgades, att när bolagets försäljning av utav föreningen
kontrollerade och plomberade utsädesvaror överstege tre miljoner kronor, bolaget
skulle för det överstigande beloppet såsom bidrag till kontrollkostnader
erlägga till föreningen */., procent av försäljningssumman. Dittills hade
sagda omsättning uppgått till högst något över två miljoner kronor. Vidare
medgavs, att utdelningen till aktieägarna finge höjas från fem till sex procent.
Slutligen föreskrevs, att efter avskrivningar m. in. uppkommande
vinst, skulle delas lika mellan föreningen och bolaget. Den tidigare gäl
-
Förädlingsarbetet
vid
Svalöv.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
laude bestämmelsen, att dylik vinst skulle i sin helhet tillfalla föreningen,
hade icke tillfört föreningen något belopp. Avtalet skulle gälla tillsvidare
med två års ömsesidig uppsägning.
I en den 11 december 1917 till jordbruksdepartementet ingiven skrift
anhöll styrelsen för allmänna svenska utsädesaktiebolaget, att Kungl. Maj:t
måtte medgiva viss höjning av bolagets aktiekapital och i samband därmed
att föreskriften om föreningens rätt till a >,del i bolagets vinst måtte bortfalla.
I gengäld erbjöd bolaget höjning av årliga avgäiden till föreningen.
Framställningen motiverades med att ökat rörelsekapital erfordrades för av
bolaget med anledning av kristiden vidtagna anordningar för ökad produktion
av livsmedel in. m. Sålunda hade holaget anlagt en stor modern grynkvarn
samt övertagit Källstorps gamla bränneri och omlagt detsamma till
potatis- och grönsakstorkeri. Vidare hade bolaget satt i gång tillverkning
av bränntorv på eu bolagets mosse i Svalöv. Det vore för dessa industriers
drift som ytterligare rörelsekapital erfordrades. Kapitalökningen, som alltså
ej betingades av den del av bolagets rörelse, som sammanhängde med avtalet
med utsädesföreningen kunde emellertid icke erhållas om gällande vinstutdelningsvillkor
skulle bestå.
Denna framställning föranledde underhandlingar, som resulterade i ett
nytt mellan föreningen och bolaget den 8 maj 1918 med förbehåll om Kungl.
Maj:ts godkännande slutet avtal. Detta förelädes i proposition (nr 447) 1918
års riksdag för yttrande. Chefen för jordbruksdepartementet förklarade sig
därvid kunna med viss mindre jämkning godkänna avtalet. Sedan riksdagen
förklarat sig icke hava något att erinra, avslöts det nya avtalet den
23 december 1918 att gälla räknat från den 1 juli samma år. Enligt detta
avtal bestämdes den årliga avgiften för första året till 90,000 kronor. Den
skulle därefter årligen, räknat från den 1 juli 1919, ökas med 10,000 kronor
upp till 140,000 kronor. Bestämmelserna om begränsad vinstutdelning och
vinstandel till föreningen bortföllo. Aktiekapitalet skulle få höjas så att
det bestämdes till lägst 1,500,000 kronor och högst 4,500,000 kronor.
Det är detta avtal, som på sätt nämnts nu av bolaget uppsagts till upphörande
från och med den 1 juli 1925.
De belopp, som bolaget enligt de olika avtalen utbetalat till föreningen
hava förut uppgivits. Det må emellertid bär anmärkas, att bolaget därutöver
medgivit föreningen vissa förmåner. Så kan nämnas, att bolaget under
åren 1914—1923 mot en årlig ersättning från föreningen av 3,000 kronor
bekostat förädlingsarbetena och försöken med rotfrukter (med undantag för
de av professorn Nilsson direkt handhavda), vilka årligen dragit avsevärt
större kostnad än nämnda belopp. Vidare har bolaget mot billig hyra upplåtit
bostäder åt fem, stundom sex av föreningens tjänstemän. Under kristiden
lämnade också bolaget ett extra bidrag till dyrtidstillägg åt tjänstemännen.
Även ifråga om upplåtelse av jord till försöken, som skett mot i
avtalen bestämd ersättning, har bolaget visat föreningen största möjliga
tillmötesgående, i det att alltid de för försöken mest lämpliga områdena
upplåtits; gödsling och övrig behandling av jorden har också ofta skett i
större utsträckning än som kontraktsenligt ålegat bolaget.
Angående förädlingsarbetet vid Svalöv har föreningens sekreterare överlämnat
följande redogörelse.
»Då Sveriges utsädesförening 1886 började sina förädlingsarbeten på Svalöv,
både den självfallet ej annat att göra än att tillämpa den vid nämnda tid
Kung!. proposition Nr IN.1.
använda förädlingsmetoden. Enligt denna, som dä benämndes metodiskt
urval ocli senare kallats massurval, utgick man från de redan befintliga mer
eller mindre olikformiga sorterna, vilka man genom urval av varandra
möjligast lika och närstående i en viss riktning väl utvecklade plantor sökte
i sin helhet förändra och förbättra. Snart nog visade det sig emellertid,
att man på denna väg hade svårt att erhålla fullt likformiga sorter och att
vinna några påtagliga, mera avsevärda och varaktiga framsteg. På grund
av egna iakttagelser och erfarenheter övergick man därför snart, redan i
början av 1890-talet, till att vid förädlingen använda den visserligen förut
i mindre skala av bland annat Vilmorin i Paris tillämpade men här vid
den tiden okända s. k. pedigreemetoden. Denna förädlingsmetod, även kallad
individualförädling, har sedan dess, med nödiga modifikationer för olika
växtslag, alltjämt tillämpats vid föreningens förädlingsarbeten.
Vid den enligt sist nämnda metod bedrivna växtförädlingen åsyftar man
ej att så småningom förändra och förbättra redan befintliga sorter i eu viss
önskvärd riktning, utan man utgår i stället från enskilda plantor och odlar
dessa och deras avkomlingar i alla följande generationer var för sig. Med
ledning av de iakttagelser, som göras och den prövning de sålunda erhållna
nya sorterna under tiden underkastas med hänsyn till värdebestämmande
egenskaper, utväljas så de för olika ändamål mest lämpliga. Vid tillämpningen
av denna förädlingsmetod går man, i korthet sagt, tillväga på följande
sätt.
Den första åtgärden är att anskaffa utgångsmaterial för förädlingen, vilken
kan erhållas från:
1. de gamla lantsortema, vilka i regel utmärkas av stor mångformighet,
så att från en enda sådan sort stundom kan erhållas 100-tals genom olikhet
i yttre och inre egenskaper väl skilda former;
2. artificiella korsningar mellan till sina egenskaper väl kända sorter.
Sådana korsningar avse att förena goda egenskaper från de båda föräldrasorterna
hos avkomman och utföras på så sätt, att man under iakttagande
av vissa försiktighetsmått överför frömjöl från en planta av den ena sorten
till pistillens märke i sådana blommor av den andra, där man förut avlägsnat
ståndarna. Avkomman av eu korsning visar stark variation beroende
på att föräldrasorternas ärftliga anlag kombinera sig på olika sätt, så att
nya former uppstå. Bland dessa, som efterhand bliva konstanta, kunna också
i lyckligaste fall finnas sådana, som i sig förena just de göda egenskaper
man vill sammanföra och det t. o. m. i stegrad grad, och det är genom tillvaratagandet
av sådan plantindivid, som man kan frambringa nya och bättre
sorter;
3. avvikande former, som på grund av frivillig korsning eller mutation
uppträda i från början likformiga sorter.
Vid de första 15—20 årens förädlingsverksamhet på Svalöv arbetades
huvudsakligen med linjeurval ur gamla lantsorter, men sedan flertalet av
dessa blivit bearbetade och ärftlighetslagarna därjämte — särskilt genom
bekantgörande av Mendels upptäckter — blivit mera kända, har man i stor
utsträckning övergått till att arbeta med korsningar.
Sedan man på ena eller andra sättet förskaffat sig förädlingsmaterial, bestående
av ett större eller mindre antal plantindivider, ursprungsplantor till
de nya sorterna, vidtager prövningen av de nya sorterna. Denna kan endast
ske genom en så långt möjligt fältmässig odling under för samtliga sorter
fullt likartade förhållanden ifråga om jordmån, förfrukt, gödsling, bearbetning,
sådd och övrig behandling. Olikheter i dessa avseenden förorsaka
26
Kungl. Maj ds proposition Nr 172.
tillfälliga variationer i plantornas utveckling, avkastning och kvalitet in. m.
samt omöjliggöra en tillförlitlig jämförelse mellan sorterna.
I och för prövning och jämförelse utsås (eller planteras) förädlingsmaterialet
på först smärre och sedan större rutor eller parceller. Sålunda sås kärnorna
från de olika plantorna var för sig med tillhjälp av s. k. markörbräden på
små parceller om cirka en kvm. storlek. Under vegetationstiden granskas
det växande materialet på dessa små parceller, och anteckningar göras om
botaniska kännetecken och praktiskt viktiga egenskaper. På hösten verkställes
skörden från dessa små parceller på så sätt, att plantorna ryckas upp
för hand och hopbindas i knippor. Dessa samlas in och hängas upp för
torkning och förvaring samt bearbetas före nästa sådd. Med ledning av
dels förut nämnda på fältet gjorda iakttagelser och dels bedömningen vid
sorteringen göi’es redan nu ett första urval. Alla de former eller linjer,
som visa sig underlägsna, t. ex. genom dålig övervintring, mottaglighet för
sjukdomar, sen mognad, svagt strå, dålig kärna o. d., utgallras och slopas.
Det till synes värdefulla materialet bibehålies och prövas vidare. Prövningen
sker stundom ytterligare ett eller flera år på sådana små parceller,
men så fort ske kan söker man få de olika nya linjerna prövade i först
smärre och sedan större förberedande jämförande avkastningsförsök, där man
dels kan göra iakttagelser och anteckningar över förut nämnda förhållanden,
dels också liar möjlighet att genom vågning lära känna avkastningen samt
närmare undersöka skördens kvalitet. För erhållande av möjligast tillförlitliga
resultat stil- man i dessa förberedande avkastningsförsök varje linje
eller sort på i regel minst tre oftast flera upp till 6 parceller alltså i 3—6
s. k. serier, alla lika stora (6—20 kvm.) och jämt fördelade över det speciella
försöksområdet. Medeltalen från dessa olika serier ävensom sorternas
inbördes förhållande i varje särskild serie ge så ett allt efter omständigheterna
mer eller mindre pålitligt uttryck för de olika linjernas och sorternas
avkastningsförmåga.
Sedan prövningen i dessa smärre avkastningsförsök fortgått ett par eller
flera år, verkställes med ledning av de erhållna resultaten en ytterligare
gallring. Av de prövade linjerna med samma härstamning behålles endast
ett fåtal, ofta blott en eller två. Dessa tagas nu in i de större jämförande
försöken, där den slutliga avgörande prövningen sker; varje sort sås här på
3—6 parceller om 20—50 kvm. storlek, alla lika stora i varje försök. Sådden
sker med maskin och skörden med lie. Såväl kärn- som halmskörden fastställes
för varje parcell genom noggrann vågning.
I dessa större jämförande försök prövas de på förut angivet sätt uppdragna
nya sorterna vid sidan om de bästa förut tillgängliga. Sorterna jämföras
först och främst med hänsyn till avkastningsförmåga men också ifråga om
alla andra praktiskt viktiga egenskaper, såsom exempelvis kvalitet, härdighet,
mognadstid, stråstyrka, motståndskraft mot sjukdomar o. s. v. Då sorterna
vanligen förhålla sig något olika under olika år, bland annat beroende på
väderleksförhållandena, och en del tillfälliga omständigheter ofta vålla eu
viss osäkerhet i resultaten, s. k. försöksfel, måste prövningen av sorterna i
jämförande försöken pågå under flera år, innan resultaten kunna anses tillförlitliga.
I regel anser man åtminstone fem års försök nödvändiga för erhållande
av något så när säkra resultat; även denna tid visar sig dock ofta
otillräcklig.
Samtidigt med att de mera lovande nya sorterna prövas i de större jämförande
försöken på Svalöv fortgår en liknande prövning av dem också på
andra håll. Sålunda lämnas utsäde av de sorter, som kunna tänkas bliva
Kanyl. Ma,j:t,s- proposition Nr 1/2.
lämpliga för förliallandena i mellersta och norra Sverige, till föreningens i
dessa trakter befintliga försöksstationer för att ingå i försöken därstädes.
Därjämte lämnas också utsäde av de eu tid prövade bästa sorterna till
lokala försök, vilka utföras av hushållningssällskapen genom särskilda försöksledare
och i samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Uppgifter om samtliga dessa försök — såväl filialernas som
de lokala — inkomma för varje år till föreningens huvudanstalt.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att vid föreningens filialer
också bedrives förädling, dels självständig och dels i .samarbete med huvudanstalten,
från vilken förädlingsmaterial, exempelvis från vissa korsningar,
erhålles. Dessa filialernas förädldagsarbete» äro särskilt avpassade efter behovet
i den ort, där respektive filialer äro belägna. Sålunda arbeta filialerna
i Norrland företrädesvis med förädling av gräs, sexradskorn och tidiga havresorter,
Värmlands- och Västgötafilialerna med havre, Ultunafilialen med
höstvete och havre samt Östgöta- och Kalmarfilialerna med vete, korn och
havre.
Sedan de nya sorterna prövats tillräckligt binge i de nu omförmälda
större jämförande försöken, avgöres det med ledning av sainliga försöksresultat
om eu viss sort skall överlämnas till odling i stort eller slopas.
Endast om ifrågavarande sort i ett eller flera avseenden för ett visst område
eller för vissa ändamål är överlägsen redan förut i marknaden befintliga
sorter, bibeliålles och förökas den för att komma lantbruket till godo.
Den ovan angivna gången av förädlingsarbetena gäller visserligen i huvudsak
för alla växtslag, men i främsta hand för de självbefruktande växtslagen
(vete, havre, korn, ärter, vicker och lin). Vid förädlingen av korsbefruktande
växter, såsom råg, vallväxter och rotfrukter, måste vissa särskilda åtgärder
till förhindrande av korsbefruktningen mellan olika sorter tillkomma. Olika
linjer och sorter måste således odlas dels, i och för förökning, skilda från
varandra genom isolering av olika slag, dels i och för prövning och jämförelse
intill varandra i jämförande försök. Då isoleringen åtminstone delvis
måste ske genom s. k. avståndsisolering, erfordras stora arealer för att
kunna hålla ett flertal sorter skilda från varandra. För varje växtslag har
för övrigt efterhand utarbetats en särskild förädlingsmetodik, för vilken eu
redogörelse här skulle bliva allt för vidlyftig.
För ernående av bästa möjliga resultat måste förädlingsarbetena bedrivas
i stor omfattning. Det under bearbetning varande förädlingsmaterialet måste
också genom en speciellt härför inrättad bokföring noga registreras och
grupperas.
Till belysande av den omfattning, vari utsädesföreningens förädlingsarbeten
för närvarande försiggå, kan nämnas, att antalet större och mindre parceller
på föreningens försöksfält 1923 utgjorde vid Svalöv 14,935 och vid föreningens
filialer 13,334. År 1924 har parcellantalet vid Svalöv varit 16,832;
för filialerna kan ej någon exakt summa anges, då fullständiga rapporter
ännu icke inkommit, men antalet torde hava varit minst lika stort som föregående
år.
Sedan det blivit bestämt, att eu sort skall utlämnas till odling i stort,
överlämnas en mindre kvantitet (av sädesslagen vanligen 50—500 kg.) utsäde
av densamma till allmänna svenska utsädesaktiebolaget i och för förökning.
Detta utsäde har under iakttagande av alla försiktighetsmått till förekommande
av inblandning, korsning eller annan förorening framställts genom
direkt förökning från pedigreeparceller av sorten. Utsädesbolaget odlar i
regel den sålunda erhållna »eliten» av sorten första året på sina egendomar
Ihsultatet av
förening tils
växtförädling
sarbete.
28 Kun al. Maj ris proposition Nr 172.
i Svalöv. Odlingen granskas här under växttiden av den av föreningens
tjänstemän, som lett förädlingsarbetet. Vid eventuellt behov ger denne
anvisning om nödiga renplockningar eller dylikt. Sådan granskning sker
också på den skördade utsädesvaran och föranleder ej sällan ytterligare
renplockning, då sådan visar sig behövlig. Sålunda har exempelvis utsädesbolaget
nästan årligen låtit handplocka kärnskörden av havreeliter, i vissa
fall uppgående till flera 10-tals deciton. Vanligen odlas den nya sorten även
nästföljande år på utsädesbolagets egendomar i Svalöv. Vare sig odlingen
sker där eller hos andra odlare (kontraktsodling), granskas sorten av förädlaren
såväl under växttiden som å den skördade varan, och eventuellt
nödiga åtgärder för sortens bibehållande vid full sortrenhet och frihet från
sjukdomar in. m. vidtagas. För den fortsatta kontrollen, som handliaves
av föreningens kontrollavdelning, redogöres längre fram i annat sammanhang.
Då en ny sort på angivet sätt efter vederbörlig prövning överlämnats till
odling i stort, har utsädesföreningen emellertid icke därmed tagit sin hand
från densamma. Sorten ingår fortfarande på olika sätt i föreningens försök.
Sålunda prövas den alltjämt i de större jämförande försöken vid sidan om
övriga i marknaden tillgängliga och eventuellt tillkomna nya sorter. Endast
härigenom är det möjligt att avgöra hur länge en sort är värd att hållas
tillgänglig för allmän odling. Men sorten måste också alltjämt vara med
i de mindre försöken, där det egentliga förädlingsmaterialet finnes. Detta
är nödvändigt, för att föreningen vid behov skall kunna lämna nya eliter
av sorten i fråga. När en sort är ute i marknaden, blir den förr eller
senare, oftast rätt snart, till följd av inblandningar eller korsning och utklyvning
av sämre former otillräckligt sortren. Därtill kommer, att skörden
ofta angripes av vissa växtsjukdomar, så att den till följd härav blir olämplig
som utsäde. En sådan äldre, olikformig eller av vissa växtsjukdomar
starkt angripen stam måste indragas. Till ersättning härför erhåller och
förökar bolaget en ny stamförökning eller elit, som efter vederbörlig förökning
säljes i stället för den gamla. Särskilt av de korsbefruktande växterna,
t. ex. rågen, lämnas ofta, vanligen vart annat år, sådana nya eliter,
enär såväl erfarenheten som direkta försök visat, att stammarna rätt snart
gå tillbaka i avkastningsförmåga. Av rotfrukterna lämnas i regel nytt s. k.
stamfrö av de olika sorterna varje år. Av de självbefruktande sädesslagen
lämnas nya eliter i mån av behov. De nya eliterna betecknas antingen
med bokstäver, t. ex. a, b, e o. s. v. eller med årtalet, då de överlämnats,
exempelvis 1918, 1920, 1922 o. s. v.; denna beteckning följer stammen vid
kontrollavdelningens bokföring.»
Det huvudsakliga ändamålet med Sveriges utsädesförenings verksamhet
är att frambringa nya och bättre sorter av våra åkerbruksväxter. Som
resultat av de gångna årens förädlingsarbete har också framkommit ett
mycket stort antal för olika förhållanden avsedda och med hänsyn till
yttre kännetecken och inre egenskaper var för sig karakteristiska sorter.
De flesta av dessa hava emellertid vid den förut omförmälda slutliga och
avgörande prövningen blivit slopade. Till förökning i och för odling i
stort har likväl överlämnats ett icke ringa antal nya sorter. Samtliga
äro upptagna i eu i de sakkunnigas betänkande ingående förteckning över
av Sveriges utsädesförening till allmänna svenska utsädesaktiebolaget i
och för förökning och odling i stort överlämnade sorter ävensom nya eliter
Kung!,. Muj:ts proposition Nr 172.
29
och föryngringar därav. Förteckningen torde på grund av sin vidlyftighet
här uteslutas.
Allmänna svenska utsädesbolaget, som alltsedan 1898 bedrivit omfattande
förädlings- och försöksverksamhet med rotfruktsväxter på Svalöv, överlämnade
1914 till Sveriges utsädesförening hela sitt förädlingsmaterial
och handelsförda originalstammar av: sockerbeta, fodersockerbeta (2 sorter),
foderbeta (5 sorter), kålrot (2 sorter), rova (7 sorter) och morot (3 sorter).
Av detta sortiment har utsädesföreningen, som sålunda alltsedan 1914
bedrivit förädlings- och försöksverksamheten, varje år från och med 1914
till bolaget överlämnat i och för förökning, s. k. stamfröproduktion, frö
eller rötter av de högst avkastande och i andra avseenden bästa eliterna
från de stora jämförande försöken.
Antalet från föreningen till bolaget överlämnade nya sorter, fördelade
på tre verksamhetsperioder, nämligen 1886—1905, 1906—1915 och 1916—
1924, framgår av följande översikt:
1 | 1886 — | 1905 | 1906— | 1915 | 1916- | 1924 |
V ä x t s 1 a g | över- 1 | därav i | 1 over- i | därav i | över- j | därav i i |
| | lämnade | | handeln j | lämnade j | handeln | lämn,- de j | handeln j |
j Höstvete .................................... 9
Vårvete.......................................j 2
Råg .........................................! -
Vithavre ....................................I 5
Svarthavre ................................\ 4
Tvåradskorn ..........................[ 8
j Sexradskorn.................................i 1
Ärter .......................................i 5
Vicker ......................................j 3
j Vallväxter .................................j —
| Potatis ......................................
Spånads och olje .......................j
| Rotfrukter ...............................! —
8
2
3
(5
1
5
o
12
9
3
4
5
3
1
12
1
9
4
6
2
1
10 i 8
6 4
3
3
1
3
2
2
9
2
ti
2
2
6
2
3
-1 i
summa 37 j 32 41 \ 35 j 49 i 3ti
Av tabellen framgår bland annat, att icke alla sorter, som överlämnats
till förökning, sedermera kommit i marknaden. Orsakerna härtill
hava givetvis varit olika i olika fall, men i allmänhet är det tvenne omständigheter,
som föranlett indragning av en till odling överlämnad sort,
innan denna ännu kommit i marknaden. Dels har det sålunda ej sällan
förekommit, att en sort, som lämnat mycket goda resultat vid de första
årens försök, sedermera vid den fortsatta prövningen ej hållit vad den i
början lovat och sålunda ej visat sig värd att komma ut i allmän odling.
Dels har det i andra fall hänt, att medan en viss överlämnad sort ännu
varit i förökning på utsädesbolagets gårdar eller hos dess kontraktsodlare
en annan ny sort med liknande egenskaper framkommit och givit ännu
bättre resultat. I detta fall skulle den först överlämnade sorten visserligen
betecknat ett framsteg, men då den senare utgjort ett större sådant,
Kndast nya stammar av utav bolaget marknadsförda sorter.
30
Kung!. May.ts proposition Nr 172.
Föreningens
kosth åder
för förtidlingsarbetet.
har den förstnämnda fått lämna rum för den senare. 1 båda de nämnda
och andra liknande fall har enligt vad från föreningen framhållits, utsädesbolaget
alltid efterkommit föreningens eller förädlingsledares önskan om
ifrågavarande sorts indragning.
Av översiktstabellen framgår, att föreningen under den första 20-årsperioden
1886—1905 till förökning överlämnat tillsammans 37 sorter,
varav 32 sedermera kommit i marknaden. Anmärkas bör, att de första
sorterna ej lämnades förrän i mitten av 1890-talet, vadan sålunda denna
första period egentligen också omfattar cirka tio år. Under den andra
10-årsperioden 1906—1915 överlämnades 41 sorter, av vilka 35 kommit ut
i allmän odling. Slutligen har under den senaste perioden 1916—1924,
alltså 9 år, till förökning lämnats 49 sorter, varav eu del åter indragits
och åtskilliga ej ännu förökats så mycket, att de kunnat komma i marknaden;
sannolikt torde emellertid sammanlagt 36 av ifrågavarande sorter
bliva tillgängliga i handeln. Hela antalet överlämnade sorter uppgår
sålunda till 127, varav 103 kommit eller torde komma i marknaden.
Kostnaden för de till odling överlämnade sorterna kan helt naturligt icke
beräknas särskilt för varje sort, då vid en sådan beräkning måste medtagas
icke blott de egentliga utgifterna för själva förädlingsarbetena och försöken
utan även sådana för lokaler, administration, avlöningar i allmänhet o. s. v.
Därtill kommer, att om man skulle försöka beräkna kostnaderna för de olika
sorterna var för sig, så skulle dessa säkerligen bliva mycket varierande, beroende
på hur länge sorten varit med i försöken o. s. v. Enda möjligheten
att få ett begrepp om hur mycket det kostat att frambringa varje sort är
sålunda att sammanräkna samtliga utgifter för eu viss period och sedan med
kännedom om antalet under samma period frambragta sorter beräkna medelkostnaden.
Utsädesföreningens samtliga utgifter — med särskilt angivande av kontrollkostnaderna,
sedan dessa börjat betalas av föreningen — hava för samma
tidsperioder, som förut angivits i samband med uppgifterna om överlämnade
sorter, sammanställts och hopräknats i följande tabell:
Kung/. Mnj:ts proposition Nr 172.
:u
Å i -
1886........
1887 ........
1888 .......
1886........
1890 .......
1801........
1892 ........
1893 ......
1804......
1895.......
1806........
1897........
1808........
1899 ........
1900 ........
1901 ........
1902 ........
1903 ........
1904 ........
1905 ........
S:ma 1886
Summa |
| Å r | Summa |
| Därav fö |
| Övriga |
| |
utgifter |
| utgifter |
| kontrollen | utgifter |
| |||
....... 4,334 | 73 | 1906. |
| 72,888 | 2 4 |
|
| 72,888 | 24 |
....... 23,059 |
| 1907. |
| 97,002 | in |
| — | 97,002 | 4 3 |
....... 49,916 | Öl | 1908. |
| 101,557 | 24 |
| _ | 101,557 | 21 |
.... j 27,424 | 9 b | 1909. |
| 85,150 | 3 (i | 5,544 | 4 9 | 79,605 | 8 7 |
.......i 29 695 | 10 | 1910. |
| 103,511 | 2 3 | 18,503 | 2 9 | 85,007 | 94 |
.......! 42,682 | 25 | 1911. |
| 108,932 | 4 b | 18,755 | 88 | 90,176 | no |
...... 43,337 | 47 | 1912. |
| 101,276 | 60 | 18,117 | 53 | 83,159 | 07 |
.......| 33,072 | 47 | 1913. |
| 122,232 | 7 2 | 21,^63 | 88 | 100,368 | 8 4 |
....... 30,542 | 33 | 1914. |
| 139,971 | 2 5 | 19,003 | 27 | 120,967 | 9 8 |
...... 42,043 | 74 | 1915. |
| 143,491 | 7 5 | 21,174 | 88 | 122,016 | 87 |
.......! 45,833 ...... 46,139 | Öb 58 | Salta | 1906—1915 | — |
| — | - | 952 751 | 08 |
....... 44,006 | 36 | Salta | 1886—1915 | — | — | — | — | 1 773.680 | 40 |
....... 39,045 ...... 39,836 ......j 47,665 .......1 50,008 ... 49,573 ......j 59,578 ...... 64,131 | 70 | 1910. |
| 144,665 | 30 | 22,730 | 76 | 121,934 | 54 |
93 G 7 14 61 42 | 1917. |
| 166,183 | 93 | 28,340 ■ | 29 | 137,843 | 64 | |
1918. |
| 246,534 | 79 | 46,713 | 2 8 | 199,821 | 51 | ||
1919. |
| 277,980 | 01 | 52,950 | 18 | 225,029 | 83 | ||
1920. |
| 320,803 | •5 6 | 58,472 | 34 | 262,331 | 22 | ||
1921. |
| 343,771 | 7 8 | 54.266 | 84 | 289,504 | 94 | ||
1922. |
| 324,070 | 91 | 44,605 | 62 | 279,465 | 29 | ||
1905! 820,929 | 41 | 1923. |
| 317,960 | 7 5 | 42,309 | 47 | 275,651 | 2S |
|
| s:ma | 1916—1923 | - | | — | — | — | 1,791,582 | 25 |
|
| s:ma | 1886—1923 |
| - | — | — | 3,565 262 | 74 |
|
| s:ma | 1916—1923 | — | _ | - | — | 1,791,582 | 25 |
|
| 1916- | -1923 avgår | för filialerna. |
|
| 544424 | 7 3 | |
|
| 1916 | -1923 alltså för huvudanstalten....... |
| 1 247157 | 52 | |||
|
| 1886^ | -1923 summa utgifter | med undantag |
|
| |||
|
| för | filialerna ... |
|
|
|
| 3 020,838 | Öl |
Av tabellen finner man, att samtliga utgifter under första perioden 1886
—1905 uppgått till 820,929 kronor. Under samma tid har till odling i stort
överlämnats 37 nya sorter, varav 32 kommit i marknaden. Kostnaden för
var och en av dessa 32 sorter, som kommit jordbruket till godo, blir sålunda
i medeltal 25,654 kronor.
Under andra perioden 1906—1915 har överlämnats 41 sorter, varav 35
förts i marknaden. Utsädesföreningens utgifter för verksamheten, oavsett
kontrollkostnaderna, hava uppgått till 952,751 kronor. För varje sort, som
gått ut i allmän odling, blir sålunda medelkostnaden 27,221 kronor, alltså
något högre än under första perioden.
Under sista perioden 1916—1924 äro inalles 49 sorter överlämnade, av
vilka 36 redan äro komna eller torde komma ut i allmän odling. Då
föreningens utgifter endast kunnat beräknas t. o. m. 1923, torde man vid
uträkningen av medelkostnaden för varje sort böra bortse från de 2 sorter,
som överlämnats till utsädesbolaget först 1924; antalet sorter blir sålunda
34. Föreningens utgifter för åren 1916—1923 hava, sedan de direkta kontrollkostnaderna
fråndraga, uppgått till sammanlagt 1,791,582 kronor. Me
-
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
delkostnaden för de 34 sorterna blir sålunda 52,694 kronor, d. v. s. ungefär
dubbelt så hög, som under de föregående perioderna. Emellertid bör det
bemärkas, att av den angivna utgiftssumman en betydande del gått till de
nytillkomna filialerna, vilka ännu icke direkt lämnat något bidrag till det
utlämnade sortimentet. Frånräkna!1 man, såsom skett i slutet av tabellen,
utgifterna för filialerna under ifrågavarande tid, 544,424 kronor, från hela
förenämnda utgiftssumman, så återstår 1,247,157 kronor för huvudanstalten.
Fördelas dessa på de 34 sorterna, så blir medelkostnaden 36,681 kronor.
Även detta belopp är dock 30—40 procent högre än under de båda första
perioderna. Vid bedömande härav måste man emellertid taga hänsyn till
det lägre penningvärdet under och efter kristiden.
Vill man beräkna medelkostnaden för sort under samtliga tre perioder, så
får man för 101 sorter en utgiftssumma av 3,565,262 kronor. Medelkostnaden
för sort blir sålunda i avrundat tal 35,000 kronor. Bortser man från
utgifterna för filialerna under sista perioden blir medelkostnaden i avrundat
tal 30,000 kronor.
Det torde i detta sammanhang också hava sitt intresse att göra en beräkning
över vad frambringandet av dessa sorter kostat det allmänna i form av anslag
från staten samt hushållningssällskap och landsting. Dessa anslag hava
under de olika, förut angivna perioderna uppgått till följande belopp:
1886—1905 1906—1915 1916 — 1923
Statsanslag.................................... 318,000 492,000
Anslag från hushållningssällskap .............. 295,450 118,750
» » landsting............................... — 32,500
summa kronor 613,450 643,250
1,307,400
300
1,307,700.
Fördelar man de under olika perioder till utsädesföreningen utgångna anslagen
på de under samma tid i marknaden utgångna sorterna, blir resultatet,
att kostnaden för varje sort varit under första perioden 19,170, under
andra 18,379 och under tredje 38,460 kronor. För sista perioden har då
räknats med 34 sorter samt anslag t. o. in. 1923. Summan av anslagen för
hela tiden uppgår till 2,564,400 kronor, och det allmännas kostnad för de
intill slutet av år 1923 överlämnade 101 sorterna blir sålunda i avrundat
medeltal för varje sort 25,000 kronor. Bortser man från utgifterna för filialerna,
blir samma medeltal 20,000 kronor.
Det är att märka, att i de nu beräknade kostnaderna för sorterna inga
icke blott utgifterna för deras förädling och prövning intill dess att de överlämnats
till utsädesbolaget i och för förökning. Även arbetet med sorternas
vidmakthållande genom överlämnandet av nya eliter ingår häri. Att detta
måste vara förenat med mycket arbete och dryga kostnader torde i sin mån
framgå av förut lämnade uppgifter om det stora antalet nya eliter. Det
torde i detta sammanhang också förtjäna påpekas, att allt arbete med rotfrukterna
hittills får räknas till sådana kostnader, enär ingen ny sort men
väl ett stort antal eliter, s. k. stamfrö, lämnats av de i marknaden av utsädesbolaget
tillhandahållna rotfruktssorterna.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 172. 351
Slutligen bör erinras om, att järn väl alla utgifter för den upplysningsverksamhet
av olika slag, som utsädesföreningen bedrivit under de gångna
siren, inga i de ovan beräknade kostnaderna för sorternas frambringande.
Skulle dessa sistnämnda utgifter frånräknas, torde kostnaden för sorterna hava
minskats med åtminstone 1.0—15 procent. Även de rent vetenskapliga forskningar,
som bedrivits i samband med förädlingsarbetena, hava också medfört
en del kostnader, ehuru dessa ej torde spelat niigon större roll i anstaltens
ekonomi.
Det nationalekonomiska värdet av de till allmän odling överlämnade sorterna
är tydligen svårt att fastställa. Emellertid torde det ej vara omöjligt
att genom vissa beräkningar ge ett ungefärligt begrepp härom. Grunden
för en dylik värdesättning bör givetvis vara det merutbyte, som de nya
sorterna ge i förhållande till redan förut befintliga, när de odlas under
samma förhållanden. Det gäller sålunda först att försöka fastställa hur stort
detta merutbyte kan anses vara i olika fall.
De olika sorternas avkastningsförmåga kan, som förut i annat sammanhang
framhållits, endast klargöras genom mångåriga jämförande försök.
För sädesslagens vidkommande hava sådana försök utförts i så stor omfattning,
att de erhållna medeltalssiffrorna måste anses utgöra ett ganska säkert
uttryck för de olika sorternas avkastning i förhållande till varandra. Detsamma
gäller, åtminstone i viss mån, för rotfrukter, varemot försöken med
vallväxter och potatis varit otillräckliga för erhållandet av pålitliga avkastningssiffror.
Har man sålunda användbara avkastningssiffror för de olika sorterna tillgängliga,
gäller det att avgöra mellan vilka sorter jämförelsen bör ske. Är
det fråga om det framsteg, som en enstaka sort kan anses representera, bör
självfallet jämförelsen ske med de bästa vid tiden för dess framkomst tillgängliga
sorterna. Vill man åter få ett uttryck för värdet av alla de sorter,
som framkommit under en viss tidsperiod, torde man höra jämföra de bästa
under perioden framkomna sorterna med det odlingsmaterial av respektive
växtslag, som fanns tillgängligt vid periodens början. På dylikt sätt kan
man alltså få fram siffermässiga uttryck för värdet av de sorter, som uppdrag^
vid utsädesföreningens förädlingsarbeten. Vid beräkningarna kan
hänsyn tagas blott till kärnskörden. Denna är också den viktigaste och på
samma gång lättaste att värdesätta.
Efter dessa grunder har vid Svalövsanstalten gjorts en omfattande och
utförlig beräkning. Ur denna, som ingår i de sakkunnigas betänkande
må här följande återgivas:
Sammanställas summorna för den nu beräknade genom förädlingen erhållna
skördeökningen hos olika sädesslag, så erhåller man för samtliga dessa följande
slutsumma.
Nationalekonomiska
värdet
av förädling
sarbetet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.)
3
Föreningens
kontrollverk
samhet.
34 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.
Höstvete........................................................................................ kronor 8,752,000
Vårvete ........................................................................................ » 510,000
Höstråg .............................................. » 4,830,000
Havre........................................................................................... » 12,000,000
Korn ........................................................................................... » 4,760,000
Ärter ............................................................................................ » 1,100,000
summa kronor 31,952,000..
Den utförda beräkningen, som utförts under den förutsättningen, att de
förädlade sorterna odlas överallt, där de äro lämpliga, har sålunda givit till
resultat, att genom förädlingen skulle hava vunnits en så stor årlig ökning av
skörden, att den representerar ett värde av över 30 miljoner kronor. I den
mån vårt lands jordbrukare icke begagnat sig av de nya sorterna, har detta
värde givetvis reducerats. Å andra sidan bör det också framhållas, att de
förädlade sorternas större värde ligger icke blott i den ökade kärnskörd, som
de kunna giva. Den bättre kvalitet, som i flertalet fall utmärker kärnan
hos dem, ger ett större värde åt skörden. Och den i regel större stråstyrkan
underlättar arbetet vid skörden samt hindrar i vissa fall skadliga verkningar
å följande gröda, t. ex. insådd vall. Värdet av dessa bättre egenskaper är
visserligen svårt att direkt beräkna, men torde icke desto mindre vara högst
betydande.
För de olika sädesslagens vidkommande har det, såsom av det förut anförda
framgår, varit möjligt att verkställa en något så när tillförlitlig ungefärlig:
beräkning över det nationalekonomiska värdet av de genom förädlingen
frambringade sorterna. För övriga åkerbruksväxter är det, som redan förut
antytts, icke möjligt att åstadkomma en sådan mera fullständig beräkning.
Detta beror dels och huvudsakligen därpå, att de nytillkomna förädladesorterna
icke blivit jämförda med det äldre odlingsmaterialet i så stor omfattning,
att siffrorna för deras eventuella merutbyte kunna anses pålitliga,
men dels i vissa fall också på den omständigheten, att man svårligen kan
ange vad som rätteligen bör anses som jämförelsematerial. Så är exempelvis
fallet ifråga om rotfrukter och potatis.
Men även om man icke kan göra några fullständiga beräkningar rörande
värdet av det förädlingsarbete, som nedlagts på de senast nämnda åkerbruksväxterna,
så är det dock jämförelsevis lätt att med några exempel påvisa
betydelsen härav.
Enligt sålunda anförda, i betänkandet återgivna exempel, för vilka nämnda
redogörelse här torde kunna uteslutas, skulle vad angår rotfrukter, även om
man endast räknade med hälften av merutbytet hos de tre viktigaste rotfruktsslagen,
värdet av den ökade skörden å hela rotfruktsarealen, i avrundat
medeltal för åren 1919—1923 92,000 har, bliva icke mindre än 6,440,000
kronor. Ökningen i skördevärdet genom odling av Svalövs nya matpotatissorter
å hälften av landets potatisareal skulle representera ett värde av över
5,000,000 kronor årligen. Grässkörden i Göta- och Svealand skulle med
Svalövssorter giva ett ökat sköi’devärde av omkring 4 miljoner kronor.
Föreningens sekreterare har överlämnat en redogörelse för föreningens
kontrollverksamhet, varur må anföras:
»Huvudmomenten av utsädesföreningens kontroll äro följande:
1. Fältbesiktning av utsädesodlingar (modergrödor);
2. Kontroll över rensning och sortering;
Kung1. Maj:ts proposition Nr 172. 35
3. Vanlig frökontroll;
4. Plombering.
Fältbesiktningen utföres dels å utsädesbolagets kontrakterade odlingar, dels
a andra fält efter från Svalöv inköpta utsäden.
För godkännande som originalutsäde av ett utsädesparti fordras, att utsädet
skall hava kommit från bolaget som original närmaste utsädessäsong eller om
det är av eu närmast äldre årgång, att fältbesiktning med godkännande
även föregående år skall ha ägt rum. För att konstatera utsädets ursprung
föres stambok över hos odlarna befintligt material. För godkännande
enligt fältbesiktning till original fordras vidare, att stammen skall visa sig
bibehållen vid ensidig sortrenhet samt möjligast fri från inblandningar av
andra utsädesslag (t. ex. korn i havrevara) och från smittsamma växtsjukdomar.
Särskild uppmärksamhet ägnas vid besiktningen åt fältets avstånd
från andra fält med samma sädesslag, något som är särskilt viktigt beträffande
de korsbefruktande växtslagen, såsom råg, rova m. fl., samt ifråga
om sådana växtsjukdomar, som genom vinden kunna överföras (flygsot). För
att kunna bedöma eventuell fara för förväxling vid odlarens leverans till
bolaget och risken av sjukdomssmittas överförande vid tröskning och annan
^arbetning av skörden, tages vid besiktningen även kännedom om, huruvida
andra grödor av samma sädesslag finnas å egendomen, samt om dessas tillstånd
i avseende på växtsjukdomar.
Till belysande av den omfattning i vilken ifrågavarande fältbesiktning
skett under de senaste åren meddelas här nedan följande uppgifter över dels
antalet egendomar, till vilka odlingar varit förlagda, dels odlingarnas sammanlagda
areal och dels arealen för de odlingar, som blivit kasserade.
År 1919
» 1920
» 1921
» 1922
> 1923
Antal egendomar | Besiktigade | Kasserade |
odlingar, liar | odlingar, har | |
— | 12,411 | 2,696 |
540 | 11,237 | 2,214 |
534 | 9,598 | 1,574 |
500 | 9,318 | 2,578 |
594 | 11,186 | 2,067 |
Siffrorna visa, som synes, en ej obetydlig minskning under krisåren 1921
och 1922. Redan 1923 har emellertid omfattningen ökats till ungefär densamma
som 1920 och 1924, för vilket år siffrorna icke äro sammanräknade,
har besiktning skett i ännu större skala.
Föreningens kontroll över utsädesvarornas rensning och sortering å bolagets
magasin består icke endast i undersökning av varans renhet, vattenhalt
o. s. v., alltså av karaktärer, som komma i betraktande vid vanlig frökontroll;
den omfattar även kritik över andra på utsädesvärdet inverkande
egenskaper, såsom största möjliga jämnhet i kornstorlek och utveckling,
störande inblandningar, eventuella fröskador, körning m. fl., vilka ej enligt
gällande plomberingsstadga tagas i betraktande och överhuvud icke kunna
upptagas i en sådan.
Rörande omfattningen av såväl dessa undersökningar som ock den egentliga
vanliga frökontrollen lämnas i de sakkunnigas betänkande en tablå, som
torde kunna här uteslutas.
I och för plombering tages ett prov ur varje färdigställt lagerkolli. Av
dessa säckprov tagas vid spannmål 30-tal och vid frövaror 10- eller 20-tal
tillsammans till ett medelprov, vilket underkastas föreskriven analytisk
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
36
behandling. Denna grundliga behandling av utsädesposterna, som genomföres,
hur stora dessa än må vara, gör att mindrevärdiga delar av ett parti
kunna frånskiljas. För plombering ställer utsädesföreningen betydligt strängare
fordringar än de hittills i frökontrollinstruktionen stadgade, gällande detta
särskilt grobarheten och ogräshalten. Exempelvis må nämnas, att då vid
timotej 5,000 svårare ogräsfrön per kg. äro tillåtna, tillåtas här ej över 1,000.
Plomberingsattesterna utfärdas å kontrollbyrån och vid varje bolagets magasin
anställda magasinskontrollanter övervaka plomberingens riktiga förlopp. Av
magasinskontrollanterna föras listor, å vilka antecknas vad som plomberats
för varje särskild köpare. Det är med ledning av dessa listor som ovan
nämnda stamböcker uppläggas.
Omfattningen av föreningens plomberingar under senaste åren bär angivits
i en i betänkandet intagen tablå, som här uteslutes.
Föreningens kontrollavdelning har genom beslut av Kungl. Maj:t den
17 januari 1917 i visst avseende tillerkänts samma befogenhet som med
statsmedel understödd frökontrollanstalt. Detta föranleddes därav, att Kungl.
Maj:t den 1 december 1916 medgav allmänna svenska utsädesaktiebolaget
undantag från bestämmelserna i förordningen den 19 november 1916 angående
maximipris å vete, råg, korn och havre samt vetemjöl och rågmjöl
vid tillhandahållande av sådan utsädesvara, som medelst intyg från med
statsmedel understödd eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd
frökontrollanstalt styrktes vara av sådan beskaffenhet, att den kunde plomberas
i enlighet med bestämmelserna i gällande instruktion för med understöd
av statsmedel inrättade frökontrollanstalter. Kungl. Maj:t fann nämligen
därefter förenämnda den 17 januari 1917 gott godkänna Sveriges
utsädesförenings frökontrollanstalt att tillsvidare utföra plomberingar av
utsädesvaror av vete, råg, korn och. havre under villkor att vid ifrågavarande
anstalt undersökningarna för plombering av utsäden utfördes
enligt den av lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1916 utfärdade instruktion
för de med statsmedel inrättade frökontrollanstalter, att anstalten skulle
vara underkastad inspektion av lantbruksstyrelsen, att kostnaderna för
inspektionen skulle bestridas av nyssnämnda bolag med belopp, som i brist
på godvillig överenskommelse skulle bestämmas av lantbruksstyrelsen, samt
att för varje kalenderår redogörelse över verksamheten vid frökontrollanstalten
inlämnades till lantbruksstyrelsen före den 1 april påföljande år.
KiiikjI. Maj:Ls proposition Nr 112. «i7
lltsädesföreniagens kostnader för kontrollen framgår av följande:
Uppgifter för Sveriges utsädesföreuings kostnader för kontrollverksamheten 1914 -1!)23.
A | 1''tbetall r enligt bokslut | Förestånda-rens lön och | Lokalerna | Summa | , ,iolaSels Nclt0. "lr.a» , 1,1 , kostnad | |
1914....... | .............. 12,503; 2 7 | 7.000 - | 2,000 |
| 21,503 2 7 | -j 21,503; 2 t |
1915....... | .............. 14,474188 | 7,000 — | 2,000 | — j | 2:1,474 88 | 23,474 ss, |
1918....... | .............. 15,730 < <> | 7.000! — | 2,000 | — | 24,730 7 c | - — 24,730 76 |
1917....... | .............. 21,340; 2 9 | 7,000 — | 2,000 |
| 30,340 2 9 | 3,000— 27,340)2 9. |
1918....... | .............. 37,705(7 s | 9,007 j .7 0 | 2,500 | -i | 49,2l3jas | 20,580 0.7i 28,632 63 |
1919....... | .............. 43,55018 | 9,400;— | 2.500 | -. | 55,450! is | 23,467 23: 31,982 Sfi |
1920 .... | .............. 47,872:-!! | 10,600; — | 2,500 | — | 60,972; sa | 12,493 —! 48,479|34! |
1921 ....... | .............. 43,1416! s 4 | 11,100! — | 2,500 | — | 56,766 84 | 8,175 08! 48,591 10; |
1922...... | .............. 34,872:29 | 9,733 38'' | 2,500 |
| 47,105! 02 | — — ■ 47,105;62; |
1923 ...... |
| 8,943!— | 2,500 | — 1 | 14,809 4 7 | — — j 44,809''4 7 |
| Medeltal 1914 | —18..... |
| 29,852j49 | 25,136 se! | |
|
| 1919 | -23..... |
| 53,020; 8 9 | 44,193:71 |
|
| 1914 | 24..... |
| 41,436:89 | 84,665 04i |
Alun. 1. | 1 kostnaderna baxa | icke inräknats lön för | de av föreningens tjänstemän, vilka | |||
verkställa | besiktning'' av bolagets od Unga i'', för deri tid, som atgar föi | besiktningen. Da be- |
siktningarna torde kräva sammanlagt cirka 4 månaders arbete, blir, om lönen beräknas till
500 kronor per månad, ntgitten härför 2,000 kronor.
Alun. 2. Föreningens utgifter för postporto och frakter för kontrollavdelningens försändelser,
för år 1924 uppgående till 895 kronor, hava icke heller medtagits bland kontrollkostnaderna.
,lnm. 3. För år 1924 synes utgifterna för kontrollavdelningen bliva cirka 5,000 kronor
högre än för år 1928; då utsädesbolagets omsättning emellertid också ökats, är det möjligt,
att bolaget kommer att lämna något bidrag till kontrollkostnaderna.
Till belysande av dessa uppgifter bär föreningens sekreterare vidare anfört:
»Bland kostnaderna hava bär medtagits dels de direkt bokförda utgifterna,
dels lön och dyrtidstillägg till kontrollavdelningens föreståndare och dels beräknad
kostnad för lokalhyra, städning m. m. I anmärkning 1 och 2 å förenämnda
tabell angivas därjämte dels beräknad lön för tjänstemän, som verkställa
fältbesiktningar, under den tid dessa pågår, dels också med ledning
av sista årets räkenskaper beräknade utgifter för frakter och postporto för
kontrollavdelningens försändelser.
Föreningens årliga kostnader för kontrollen framgår av siffrorna under
rubrikerna summa och nettokostnad. Beloppen i sistnämnda kolumn hava
erhållits genom avdrag av utsädesbolagets bidrag, då sådan utgått, från hela
utgiftssumman.
Av siffrorna längst ned framgår bland annat, att föreningens nettokostnader
för kontrollen, oavsett de i anmärkningarna angivna, under senaste
femårsperioden uppgått till i medeltal cirka 45,000 kronor, eller samma belopp
som förut i annat sammanhang nämnts. Det är självfallet icke lätt att
bedöma, huruvida kostnaderna även framdeles skola kunna hållas ungefär
vid samma summa, men de rätt jämna siffrorna för de fyra sista årens
nettokostnader tyda dock på att så skall bliva fallet. Tydligen gäller detta
flock endast under den förutsättningen, att särskilt bidrag till kontrollkostnaderna
liksom hittills utgår, då omsättningen överstiger den nu fastställda
gränsen, 3,000,000 kronor.»
Kostnaden
Jör föreningens
kontrollverksamhet.
Översikt av
bolagets verksamhet.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Föreningens kostnader för kontrollen fördela sig enligt föreningens uppåfter
å följande poster under åren 1922 och 1923.
Kontrollföreståndarens lön och dyrtidstillägg
Löner och dyrtidstillägg för övrigt vid S’
Avlöning till kontrollanter vid bolagets f:
Besiktningsresor ............................................
Trycksaker och plomber...............................
Lokalhyra, städning m. m. (beräkn.).........
Uppvärmning och belysning ( » ) ........
Diverse utgifter ..................................
| 1922 | 1923 |
| 9,733: 33 | 8,943: — |
>v ........ | 23,224: 55 | 21,410: 8 2 |
er........ | 2,667: 7 5 | 2,633: 14 |
| 5,256: 13 | 5,909: 83 |
| 2,244: 05 | 1,809: 2 4 |
| 2,500: — | 2,500: — |
| 1,400: — | 1,400: — |
| 79: si | 203: 44 |
Kronor | 47,105: 6 2 | 44,809: 47, |
Såsom framgår av anmärkningarna till tablån över föreningens kontrollkostnader
under åren 1914—1923 komma härutöver löner till föreningens
tjänstemän under besiktningsresor, beräknade till 2,000 kronor för år, samt
post och frakter cirka 900 kronor för år. Kostnaden för 1923 skulle alltså
höjas med 2,900 kronor till i runt tal 47,700 kronor.
Vid ett sammanträde, som de sakkunniga hållit med representanter för
lantbruksstyrelsen samt styrelserna för centrala frökontrollanstalten och föreningen
hävdades från de två förstnämnda styrelsernas representanter, att
de av föreningen för kontrollen beräknade kostnaderna vore för låga. Således
borde lön till föreningens tjänstemän under besiktningar höjas med
1,500 kronor samt de fyra sista posterna inklusive frakter och post samt
räntii och amortering ä apparater och inventarier höjas med sammanlagt i
runt tal 7,800 kronor. Verkliga kostnaden för kontrollen under 1923 skulle
alltså belöpa sig till cirka 57,000 kronor.
Allmänna svenska utsädesaktiebolagets verksamhet bär kommit att omfatta
även annat än utsädesaffärer. Bolaget äger sålunda sfi gott som samtliga aktier
i aktiebolaget Källstorps bränntor vfabrik och Kiillstorps bränner iaktiebolag.
Bolaget har vidare en stor aktiepost i Svalövs kraftaktiebolag. Detta, vartill
utsädesbolaget tagit initiativet, förser ej blott bolaget utan även Svalövs samhälle
med kraft. För uppförande av bostäder i Svalöv huvudsakligen åt tjänstemän
hos föreningen och bolaget har bolaget bildat ett särskilt bolag, fastighetsaktiebolaget
Svalöv. Vidare innehar bolaget så gott som alla aktier i
aktiebolaget Hallands frökontor i Getinge. Denna utsädesaffär drives helt
skild från bolagets egen.
I anslutning till magasinsbyggnaderna i Svalöv uppförde bolaget under
kristiden en egen grynkvarn.
Under 1924 bär bolaget övertagit svenska lantmännens utsädesaktiebolags
hela rörelse med magasinsfastigheter och maskiner m. m. Denna rörelse är
avsedd att helt uppgå i bolagets egen. Transaktionen har föranlett en ökning
av bolagets aktiekapital med 500,000 kronor.
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Till och med verksamhetsåret 1907—1908 lämnade bolaget utdelning till
aktieägarna endast ett år, 1894—1895, och då med 4 procent. Från och med
1908—1909 har utdelningen varit följande, varvid jämväl angives aktiekapitalet.
År
1908— 09
1909— 10
1910— 11
1911— 12
1912— 13
1913— 14
1914— 15
1915— 16
aktiekapital
800,000: —
900,000: —
900,000: —
900,000: —
900,000:
900,000: —
900,000: —
900,000: —
utdelning
procent
4
5
f)
5
5
5
5
7
År aktiekapital
1916—17.. 900,000: —
1917 — 18.. 1,500,000: —
L918-19.. 3,000,000: —
1919— 20.. 4,500,000:
1920— 21.. 4,500,000;-
1921— 22.. 4,500,000: —
1922— 23.. 4,500,000: —
1923 — 24.. 4,500,000: —
utdelning i
procent
7
8
10
10
8
3
Ur bolagets förvaltnings- och revisionsberättelser för aren 1920—21, 1921—
22, 1922—23 och 1923—24 hava de sakkunniga gjort utdrag, utvisande, bland
annat, att 1920—21 nettovinsten varit 370,000 kronor, 1921-22 nettoförlusten
365,000 kronor och 1922—23 nettoförlusten 130,000 kronor, att förstnämnda
år bokföringsvärdet utgjorde för främmande aktier 300,000 kronor
och för lantegendomar med inventarier 3,400,000 kronor, samt att kvarnen
med inventarier första gången bokförts till 890,000 kronor, allt i runda tal.
Utdraget för verksamhetsåret 1 7 1923 —30 , 1924 upptager följande.
Inkomster.
Av främmande aktier, nu bokförda till 50,000 ...
Kvarnprodukter (kvarn jämte inventarier nu
bokförda till kronor 589,000)............................
Gårdarna....................................................................
Influtit å avskrivna fordringar............................
Frö, spannmål och säckar....................................
kronor 11,340: —
» 62,188:5 4
» 74,187: 42
» 19,296: 8 6
» 577,126: 9 4
summa kronor
744,139: 7 6
Utgifter.
..................... kronor 6,019: 6 o
..................... » 140,000: —
................ » 224,559: o 5
..................... » 210,232:48
Summa kronor 580,811: 13
alltså årets nettovinst kronor 163,328: 6 3.
De till 50,000 kronor bokförda aktierna utgöras av aktieposten i fastighetsaktiebolaget
Svalöv. Samtliga övriga aktier, bokförda föregående år till sammanlagt
250,000 kronor, hava överflyttats såsom tillgång i fastighetsaktie
-
Skatter ...........................................
Avgifter till föreningen ...........
Räntor ...........................................
Avskrivna kundförluster ..........
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
bolaget. Värdet av fastighetsaktiebolagets aktier har dock icke höjts lita o
upptagits till samma belopp, som föregående år eller 50,000 kronor. Kvarnen
med maskiner och inventarier har nedskrivits från 890,000 kronor till
589.000 kronor eller alltså med 301,000 kronor.
Lantegendomarna äro nu upptagna till 2,984,125 kronor 20 öre. Härav
belöper å Svalövsgårdarna 1,595,000 kronor (föregående år: 1,377,039 kronor
90 öre), å Storvik efter viss frånsäljning 125,000 kronor (föregående år:
337,700 kronor) samt å en egendom i Tyskland 364,125 kronor 20 öre
(= föregående år). Lantbruksinventarierna äro bokförda till 581,306 kronor
90 öre, därav å Svalövsgårdarna 483,306 kronor 90 öre (föregående år: 490,765
kronor 90 öre), å Storvik 44,000 kronor (föregående år 98,886 kronor 23
öre) samt å en arrendegård vid Norrköping 54,000 kronor (föregående år:
59,247 kronor 7 öre).
Vidare må anmärkas, att bolagets magasinsbyggnader äro bokförda till
935.000 kronor, därav för de i Svalöv 500,000 kronor. Maskiner och inventarier
härtill äro upptagna till 457,895 kronor 71 öre, därav i Svalöv
294.000 kronor.
Ur balansräkningen för sistberörda verksamhetsår må göras följande
sammandrag:
Tillgångar.
Egendomar, magasiner, kvarn och byggnader ............ kronor 3,515,125: so
Maskiner och inventarier ................................................ » ] ,448,202: 61
Lager .................................................................................... » 487,277:’o i
Fordringar hos diverse personer .................................... » 4,623,552: 31
Inneliggande accept»* ....................................................... » 149,665:2 7
Främmande aktier ........................... » 50,000:_
Kassa .............................................................................. » 8,987! 16
kronor 10,282,809: 3 6.
Skulder.
Aktiekapitalet........................................................................ kronor 4,500,000: —
Reservfonden ........................................................................ » 5,063:59
Accepterade växlar ............................................................ » 2,832,030: 9 7
Län mot inteckningar........................................................ » 2,200,774: 05
Lån å löpande räkning .................................................... » 250,013:_
Skulder till diverse personer............................................ » 331,599: 3 2
Behållning ............................................................................ » 163*328! c 3
kronor 10,282,809: 5 6.
De angivna boksluten ådagalägga bland annat: Bolaget har å det i främmande
aktier ursprungligen nedlagda kapitalet icke haft skälig ränta. Det
belopp, som första gången redovisas såsom nedlagt i kvarnen, har av kvarnrörelsen
väl förräntats. För det i lantegendomarna med inventarier nedlagda
kapitalet har däremot bokförts en anmärkningsvärd låg avkastning, sista året
med omkring 2.7 procent.
41
Ivungl. Maj:tx proposition Nr 172.
Svalövsgårdarna innehålla sammanlagt 920 har; det sista aret bokförda
viirdet 1,595,000 kronor motsvarar således något mer än 1,700 kronor för
har.
Bolaget driver visserligen, såsom förut nämnts, handel jämväl med utsäde
och frö, som ej härleder sig från föreningens förädlingar. Bolaget
förökar dock till försäljning så gott som uteslutande föreningens föräd"
lingar. Av det från föreningen ej härstammande frö, bolaget för j marknaden,
är eu stor del direkt importerat.
Förökningen sker dels å bolagets egna egendomar, vilka innehålla, Svalövsgårdama,
såsom nämnt, 920 har och gården vid Storvik 30 har, dels
å arrenderade egendomar, en vid Norrköping om 112 har och en vid Malmö
om 200 har, dels ock genom kontraktsodlingar, vilka åren 1923 och 1924
omfattat respektive *3,044 och 3,771 har.
Någon utredning, utvisande hur mycket av vinsten å bolagets försäljning
av frö och spannmål, som belöper sig å försäljningar av föreningens stammar,
och hur mycket å andra försäljningar av frö och utsäde har icke
kunnat åstadkommas.
Följande uppställning visar emellertid bolagets omsättning i kronor vissa
ar, fördelat å försäljningar av föreningens stammar och annat.
Av föreningens stammar
..................
Annat ..................
summa
Av föreningens stammar
..................
Annat ..................
summa
Bolagets försäljningar av spannmål från föreningens stammar räknat i
kg. fördelar sig på originalutsäden och efterodlingar sålunda förenämnda år
1 | 1910 | 1913 | 1915 | 1918 | 1920 | 1923 |
i Original .......... F.fterodlingar .... | .....j 3,334,287 | 5,120,153 | 4,057,450 334,070 | 6.171,109 1,211,115 | 4,793.117 1,087,565 | 4,292,278 799,317 |
Bolagets sammanlagda försäljning av Svalövssorter fördelade på trenne
perioder visas i följande tablå:
Spannmål.
! 1910 | 1913 j 1915 | 1918 | 1920 ( 1923
Kronor
848.159''39|l,354,214 i8 1,710,730 98^3,973,699,3 213,857,508|<nil,782,728jGi
579,ö29jeo| 822,221 j96jl,341,975 ?8j3,4$4,088ls2|2,61Q,28lj94( 5.83,964 87
i 1,427,68819 912,176,43611113,052,706! 2 617,437,797! 8 4 j 6,367,790j s 512,366,69315 4
Frö.
48,238! so | 240,152 646,647 | 65j 233,004 | 45 1,271,684 | 30! 321,763!jo| 266,123jS0 |
868,46417 8 | 868,800109! 1,444,730! 8 oje,576,096! 2612,364,715(92 11,412,445|2 9 |
Värdet för
bolaget att
erhålla föreningens
förädlingar.
42 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 172.
| ant | Sålt | Salt |
Utsädesslag | —1905 | 1906—1915 | 1916 — 1924 |
| dt. | dt. | dt. |
Höstvete.................. | ............ 12,638 | 50,502 | 80,547 |
Höstråg .................. | ............ — | 10,945 | 57,921 |
Vårvete .................. | ............ 3,173 | 8,001 | 17,771 |
Havre..................... | ............ 44,290 | 252,988 | 311,134 |
Korn ..................... | ............ 15,238 | 02,812 | 96,156 |
Vicker..................... | ............ 685 | 3,975 | 497 |
Matärter.................. | ............ 23 | 5,508 | 5,279 |
Foderärter............... | ............ . | 8,705 | 12,194 |
Vallväxter............... | ............ . | 76 | 2,700 |
Betfrö..................... | ............ — | 1,765 | 2,878 |
Ko vfrö .................. | ............ . | 1,428 | 1.441 |
Kålfrö..................... | ........... . | 328 | 952 |
Morotfrö ............... | ........... — | 89 | 157 |
Att förebringa en fullt tillförlitlig och noggrann utredning om det
värde, föreningens förädlingar tillför bolaget, torde vara svårt.
För att utan alltför vidlyftiga beräkningar få fram ett dylikt värde
hava de sakkunniga låtit jämföra Svalövs katalogpriser med motsvarande
priser hos andra utsädesaffärer. Härvid hava så vitt möjligt tagits medelpris
för motsvarande vara hos tre andra affärer, av vilka en varit belägen
i mellersta Sverige (aktiebolaget Algot Holmberg & Son) och två i södra
Sverige. Den prisskillnad, som Svalövsbolaget kunnat betinga sig, måste
anses till väsentlig del bero på det högre värde, som tillkommer vara,
härstammande från föreningen.
Vid jämförelsen har hänsyn tagits allenast till bolagets försäljningar av
föreningens förädlingar och därav endast s. k. originalutsäden, ej bolagets
försäljning av s. k. efterodlingar från föreningens förädlingar.
Den uppkomna prisskillnaden för viss sort per kilogram eller 100 kilogram
har multiplicerats med den av samma sort försålda kvantiteten.
Den sålunda verkställda jämförelsen och uträkningen har för angivna
år givit följande resultat:
Y ä x t s | 1 a g | 1913 | 1914 | 1921 | 1922 | 1923 | 1924 |
Vårstråsäd för året: Nya sorter ......... Äldre sorter......... |
| 55,680 | 40,980 60,986 | 3,114 128,357 | 1.990 | 45,253 40,095’ | 23,867 23,202 |
| summa | 85,299 ! | 101,966 ! | 131,471 | 67,362 ! | 85,348 i | 47,069 |
Höstsäd för året: | Nya sorter ......... Äldre sorter......... |
| 27,501 | 9,945 j | 66,024 31,392 | 19.454 | 17,835 12,898 | 7,364 |
| summa | 32.429 | | 9,945 '' | 97,416 ! | 40,251 i | 30,733 | 7,364 |
i Baljväxter-............... 1 Vallväxter .............. Itotfruktsfrö............ Potatis .................. |
| 1,508 30,037 | 19,140 28,148 46,200 - s | 7,768 22,183 56,339 33,056 | 3,899 | 3,037 11,074 17,660 6.821 | 1.567 ! 10,000 |
| summa kronor | 149,278 1 | 205,399 ! | 348,233 | 177,843 | 154,673 | 92,040 |
Kung!. Maj ris proposition Nr 172.
43
Till närmare belysande av tillvägagångsättet vid jämförelsen och beräkningen
må anmärkas följande.
B et ra ffande värn t säd c.
Jämförelsefirmor hava varit Holmberg och Weibull samt dessutom under
tiden 1913—1916 Hallands frökontor i Getinge och under tiden 1921—1924
Svenska lantmännens utsädes aktiebolag i Lund. Katalogpriserna hos
Skåne—Hallands utsädes aktiebolag hava ävenledes i vissa fall tjänat till
ledning vid jämförelsen.
Med avseende på sort, som under ett visst är för första gängen utsläppts
i marknaden och för vilken vanliga jämförelsesiffror sålunda icke funnits,
har »merpriset» bestämts såsom det högre pris, den nya sorten i katalogen
betingat över den äldre sort, som den närmast avsett att ersätta. Då redan
dylik äldre sort kan vara åsatt ett högre pris än hos andra utsädesfirmor,
blir det beräknade »merpriset» för den nya sorten ofta lägre än det
verkliga.
Beträffande höstsäd.
»Merpriset» för de nya sorterna har beräknats på liknande sätt som för
vårutsäde. För redan i marknaden befintliga sorter har detta emellertid
icke varit möjligt, enär dylikt utsäde (Svalövssorterna) icke regelbundet
synes föras av någon annan utsädesfirma. Med avseende på sistnämnda
utsäde har man i stället vid ifrågavarande beräkning utgått därifrån, att
»merpriset» på utsäde av höstsäd och av vårstråsäd står i samma förhållande
till varandra som de försålda kvantiteterna, eller med andra ord att »merpriset»
i medeltal varit lika stort per dt. höstsäd som per dt. vårstråsäd,
sedan för båda slagen av utsäde under året nyutkomna sorter frånräknats.
Det synes sannolikt, att man vid detta beräkningssätt åtminstone icke skall
erhålla för högt »merpris»-värde för höstsäden.
Beträffande baljväxter.
Beräkningen av »merpriset» har skett på i stort sett samma sätt som för
vårsäden.
Beträffande vallväxtfrö.
År 1914 hava priserna jämförts med motsvarande katalogpriser hos Holmberg,
Hallands frökontor och Skåne—Hallands utsädas aktiebolag. För
åren 1921—1924 hava däremot enbart priserna hos Svenska lantmännens
utsädes aktiebolag kommit till användning, enär denna firma fört Svalövs
samtliga stammar och reproducerat dem genom egna odlingar. »Merpriset»
för vallväxter liar härigenom blivit lägre, än om vanlig medeltalsberäkning
skulle lagts till grund för prisjämförelsen, men resultatet torde genom den
använda metoden hava vunnit i tillförlitlighet.
Beträffande rotfruktsfrö.
Jämförelsefirmor: Holmberg och Skåne — Hallands utsädes aktiebolag
samt 1913—1916 Hallands frökontor och 1921—1924 Svenska lantmännens
utsädes aktiebolag. Då jämförelsepriserna ofta avse importerade frövaror,
kan möjligtvis värdet av de erhållna »merpriserna» i vissa fall diskuteras.
För de senaste åren, då i stort sett endast förstklassigt frö importerats och
i priset på detta frö även vissa förädlingskostnader torde få anses ingå,
vill det synas, som om värdet för Svalöv av rotfruktsförädlingen måhända
borde beräknas högre än det på förenämnda sätt erhållna »merpriset».
44
Kung/. Maj:In proposition Nr 172.
Beträffande potatis.
Som jämförelsepriser hava använts katalogpriser hos Svenska lantmännens
utsädes aktiebolag (för sorterna Up to date och Royal Kidney priserna
ieke utsatta för 1924, varför »merpris»-beloppet för detta år uppskattats!.
Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som beretts tillfälle att taga del
av och granska den sålunda verkställda beräkningen av bolagets merförtjänst
i jämförelse med andra fröaffärer, har med anledning därav anfört:
»Av sammanställningen ifråga framgår, att bolagets s. k. överpriser
uppgå för år 1922 till 177,843 kronor, år 1923 154,673 kronor samt för år
1924 92,040 kronor, allt brutto. Om man sammanräknar överpriserna
för nämnda år, finner man, att dessa i genomsnitt uppgå till 141,518
kronor 66 öre, men måste man då därifrån först räkna bolagets utgifter
för försäljningen, kassarabatter samt kundförluster för att få fram bolagets
verkliga överpris. Ombudsprovisionen utgör för större delen av försäljningen
10 procent a spannmål och 12 procent a fröerna, men då eu de!
försäljningar ske utan användande av ombud, räknar bolaget provisionen
till endast 7 procent a såviil spannmål som frö. Vidare kommer 3 procent
kassarabatt samt 2 procent till kundförluster. Avdraget från bruttobeloppet
för år räknat skulle då bliva 12 procent å 141,518 kronor 66 öre, d. v. s.
16,982 kronor 24 öre. Det egentliga överpriset blir då 124,536 kronor 42
öre per år.
överpriset är för vårstråsäd och höstutsäde uppdelat i dels överpris för
utsäde av nya sorter, som första gången utsläppas i marknaden, dels överpris
å övrigt originalutsäde. Denna uppdelning finner bolaget fullt riktig,
alldenstund en ny sort givetvis vållat bolaget större uppförökningskostnader
vid dess utsläppande i marknaden första gången än näst därpå följande år,
även om hänsyn tages till de nya eliter, som senare allt som oftast överlämnas
till bolaget i och för förökning.
Då man skall beräkna det verkliga överpriset för nya originalsorter av
vårstråsäd och höstutsäde, är det nödvändigt att taga med i beräkningen de
extra kostnader, som bolaget måste vidkännas, dä en ny sort övertages och
några år senare utsändes i marknaden. Som regel mottager bolaget 50 å
100 kg. av de nya sorterna av spannmål, som bolaget då uppförökar i största
möjliga utsträckning å bolagets egna gårdar. Sorterna måste ofta under
uppförökningstiden dels plockas på fälten, dels åtminstone vad svarthavren
beträffar i mycket stor omfattning även med avseende på kärnskörden
underkastas handplockning. Vidare får hänsyn tagas till den extra reklam,
eu ny sort medför, samt till de extra arbetskostnader, som äro en nödvändig
följd vid bolagets lantbruk därigenom, att de stora fälten sönderdelas vid
sådd av ett flertal småsorter. Hänsyn bör vidare tagas till, att många nya
sorter uppförökas några år och sedan av en eller annan anledning aldrig
få släppas i marknaden, vilket givetvis vållar arsevärda kostnader. Genom
övertagandet av de nya stammarna från Sveriges utsädesförening har bolaget
varit nödsakat förskaffa sig egna lantbruk i stor utsträckning, vilka
icke bliva räntabla, med mindre äil betydande extra tilläggspriser beräknas
för alla mindre uppförökningar. Att med siffror per 100 kg. angiva dessa
extra tilläggspriser, som skäligen böra påföras varje ny stam, är naturligtvis
omöjligt, men tror bolaget sig icke överdriva, om bolaget beräknar
samma till 3 kronor för rensad vara å varje 100 kg. spannmål. Under de
3 år, som nu är i fråga, har bolaget fört 7 nya sorter i marknaden, varav
Kalif)/. Maj:tx proposition Nr 172.
45
bolaget salt 17,350 säckar om 100 kg., vilket efter 3 kronor per säck utgör
52,050 kronor eller i genomsnitt 17,350 kronor per är.
Med avseende å bolagets priser ä vanligt originalutsäde d. v. s. äldre
■sorter i förhållande till andra utsädesaffärers priser å efterodlingar av Svalövssorter
är det givet, att bolagets självkostnadspriser bliva högre å originalstammarna
än dylika ä äldre eliter. Dessa bolagets merkostnader äro, bland
undra, att bolaget ständigt mottager och förökar nya eliter av varje stam,
vilka under uppförökningen i stor omfattning handplockas i likhet med vad
här ovan anförts för eliter av nya sorter. Av samtliga svarthavresorter
måste handplockning av odlingsutsäde årligen ske i så stor omfattning, att
skörden därav fyller behovet för nästa års odlingar, varav försäljning av
original utsäde skall ske. Nya svarthavreeliter handplockas årligen. Dylika
kostnader ifrågakomma icke hos andra utsädesaffärer, då de endast förskaffa
sig sorten, sådan den linnes att tillgå i marknaden.
En ytterligare kostnad utgöra bolagets kontraktsodlingar. Bolaget är
nämligen nödsakat träffa bindande avtal med ett stort antal framstående
lantbrukare, vilka på vissa villkor erhålla utsäde av de nyaste eliterna som
lån, mot det att de förbinda sig att till bolaget leverera hela skörden mot
ett visst överpris, om varan kan godkännas som utsäde. Dylika kontraktsodlingar
bliva i allmänhet dyrare för bolaget än de utsäden, som köpas av
andra odlare, ty bolaget är nödsakat taga med i beräkningen, bland annat,
det utsäde bolaget utlämnar som lån och de odlingar, vilka av en eller
annan anledning kasseras. I många fall övertager bolaget skörden, ehuru
den blivit kasserad och säljer den som fodersäd eller använder den för gryntillverkning.
En annan sak, som vid kontraktsodlingar måste tagas med i
beräkningen, är den risk, bolaget utsätter sig för därigenom, att bolaget
tvingas binda sig för stora partier långt innan någon nämnvärd försäljning
varit möjlig. Vid köp från icke kontraktsodlare minskas denna risk i hög
grad.
Bolaget får även framhålla, att bolaget anser, att dess original-utsäden
rensas betydligt bättre än vad som är fallet, då efterodlingar av Svalövs
sorter försäljas av bolaget eller andra utsädesaffärer.
För att belysa frågan angående de fordringar, Sveriges utsädesförening
ställer på original-utsäden, får bolaget som ett exempel anföra, att bolaget
hösten 1924 försålt något över 2,000 säckar original stjärnråg, men då partierna
skulle expedieras, förklarade kontrollbyrån, att inga odlingar av sorten
ifråga kunde expedieras som original, då stammen ansågs för gammal. Härvid
är dock att bemärka, att den stam, som här var ifrågasatt, utgjorde den
nyaste och bästa stam, som odlades. Sålunda tick allt expedieras som äldre
elit och till ett lägre pris.
Av vad nu är framhållet, bör framgå, att självkostnadspriset är högre för
bolaget än för de med bolagét jämförda utsädesaffärerna. Beloppet kan ju
diskuteras, men bolaget håller före, att 1 krona 50 öre för 100 kg. havre
och 1 krona för annan spannmål av vår- och höstsäd får anses som en
mycket måttlig siffra.
Bolagets försäljning av havre utgör under ifrågasatta tre år, då nyutkomna
sorter frånräknas, respektive: 21,069, 16,124 och 25,107 säckar, vilket
efter 1 krona 50 öre säck utgör 31,150 kronor per år. Av annan vår- och
höstsäd utgöra försäljningarna dessa är respektive 13,726, 12,046 och 19,997
säckar, vilket efter 1 krona per säck utgör 14,589 kronor per år.
Av vallväxter har bolaget under åren ifråga försålt respektive 20,296,
23,854 och 39,488 kg. Då man här icke räknar de nya sorterna för sig, får
46
Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.
man vid beräkning av bolagets självkostnadspris utöver de med bolaget
jämförda utsädesaffärerna räkna ej mindre kostnaderna för uppförökning av
såväl nya sorter som eliter av äldre sorter än även stammarnas vidmakthållande.
Om bolaget räknar dessa kostnader till 25 öre per kg., tror
tiolaget sig icke räkna för högt, och kommer då till ett belopp av 6,970
kronor per år.
Med avseende på potatisförsäljningen är det svårt att komma med några
siffror, då bolaget bär endast är jämfört med svenska lantmännnens utsädesaktiebolag
i Lund för 1922 och 1923. För 1924 är bolagets vinst å potatis
beräknad till eu rund summa (10,000 kronor), då ingen jämförelse finnes
att tillgå. För 1922 och 1923 äro bolagets nya sorter som regel jämförda
med den gamla potatissorten Up to dato, då denna sort nära nog varit den
enda, som varit att tillgå, alldenstund Svalövssorterna ännu ej odlades i
större omfattning. Nämnda sort odlades, innan Svalövssorterna utkomma,
nästan överallt, varför den lätt och utan större kostnader torde kunna anskaffas.
För bolaget har kostnaderna självfallet varit betydliga, då hänsyn
även här får tagas till kostnaderna för uppförökningen och renplockningen
under en lång följd av år. Från utsädesföreningen mottog bolaget småpartier
av Gretapotatis 1913, Magmun Superbum 1914, Birgitta 1919, Brita
1920 och Blenda 1921. År 1916 och 1919 mottog bolaget ytterligare tre
sorter, vilka sedan indragits, då de av en eller annan anledning icke ansågos
odlingsvärda. De till försäljning godkända sorterna fördes i marknaden
först 1920, 1922 och 1923. Sålunda förflöto många år, innan bolaget kunde
tillgodogöra sig någon som helst vinst å de nedlagda kostnaderna. Kontraktsodling
av potatis är dessutom mycket svårare än t. ex. spannmål, då utsädet
är dyrt och priserna mycket ojämna. Risken vid potatisförsäljningen är
dessutom mycket stor, pa grund av den ojämna väderleken under expeditionstiden
in. fl. orsaker. Sålunda har bolaget enligt sin beräkning hittills
icke haft någon nämnvärd vinst på potatisodling. I varje fall anser bolaget
den i sammanställningen framkomna vinsten mycket för hög.
Då här icke tages hänsyn vare sig till extra kostnader för förökning av
de nya sorterna eller därtill, att tre sorter av åtta åter blivit indragna, anser
bolaget sig vara berättigad beräkna ett tilläggspris av minst 2 kronor
per 100 kg., innan någon extra vinst bör beräknas. Under åren 1922—1924
försålde bolaget respektive 2,194, 2,110 och 3,131 säckar å 100 kg., som efter
2 kronor per säck utgör ett avdrag av 4,956 kronor per år.
Vad angår framkomna överpris å rotfruktsfröerna så upptog bolaget självt
rotfruktsförädlingen redan 1893 och bekostade ensam såväl förädlingen som
försöksverksamheten t. o. in. 1909. Från och med 1910 övertog utsädesföreningen
ledningen av förädlingen och bekostade större delen av lönen till
dåvarande förädlare. År 1914 överlämnade bolaget hela förädlingsmaterialet
samt originalstammar av 19 st. sorter betor, rovor, kålrötter och morötter,
d. v. s. originalstammar av så gott som alla nu saluförda sorter. Efter
sistnämnda år har utsädesföreningen årligen med 3,000 kronor bidragit till
torädlingsarbetet samt avlönat förädlingsassistenten. Alla övriga omkostnader
har bolaget självt fått vidkännas. Dessa kostnader hava uppgått till betydande
belopp. Omkostnaderna uppgå i medeltal för åren t. o. m. 1913/14
till nära 12,000 kronor och efterföljande år t. o. in. 1923 årligen till bortåt
24,000 kronor. I dessa belopp ingå dock även kostnaderna för stamfröodlingen
till nya eliter och stammar. Från och med 1924 övertog utsädesföreningen
alla kostnader för förädlingen och försöken, och bolagets kostnader
komma därefter att bliva i viss mån desamma som för spannmål och
Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.
47
vallväxter. Bolaget övertager sålunda nu smakvantiteter frö eller rötter för
eliter, som förökas oeh ytterligare renodlas på bolagets bekostnad för att
därefter utgå till bolagets kontraktsodlare i och för förökning.
Bolagets försäljningar av rotfruktsfröer under de tre senaste åren utgöra
av originalstammar per år resp. 49,589, 41,671 oeh 42,176 kg. Att här få
fram bolagets självkostnadspris i förhållande till firmor, som icke äro förädlare,
är ytterst svårt, då även åtminstone två av de med bolaget jämförda
firmorna (svenska lantmännens utsädesaktiebolag och Alg. Holmberg & Son)
i någon mindre skala haft egna rotfruktsodlingar av en och annan sort.
Dessa utsädesaffärers kostnader för rotfruktsfröerna hava dock varit av ringa
omfattning gentemot bolagets, och tror bolaget därför, att självkostnadspriserna
för bolaget i jämförelse med ifrågasatta firmors priser å rotfruktsfröer kunna
sättas till minst 25 öre per kg. Avdraget utgör då 11,120 kronor per år».
Av bolaget sålunda beräknade avdrag äro angivna å följande sammanställning.
Beräknat överpris per är i genomsnitt
för åren 1922—1924................................................ kr. 141,518:6 6
avgår 12 procent försäljningskostnad .................... » 16,982: 2 4 124,536: 4 2
netto överpris kr. 124,536: 4 2
Härifrån avgår ytterligare:
för nya sorter................................................................... kr. 17,350: —
» äldre originalhavresorter ........................................ » 31,150: —
» » originalsorter av annan vår- och höstsäd » 14,589: —
» vallväxter................................................... » 6,970: —
» potatis ........................................................................ » 4,956: —
» rotfruktsfrö ................................................................ » 11,120: — 86,135: —
rest kr. 38,401: 42
Bolaget har vidare anfört följande:
»Beträffande kontrollkostnaderna får bolaget framhålla, att den vid utsädesföreningen
beräknade kostnaden blir betydligt högre än om bolaget
under dessa år skulle använt sig av en statsfrökontrollanstalt. Då det för
bolaget var av ett visst intresse att få veta, vilka kostnader en helt genomförd
dylik kontroll kostade en utsädesfiriha, har bolaget förskaffat sig dylika
uppgifter från svenska lantmännens utsädesaktiebolags Skarafilial, där frökontrollanstalten
i Skara utfört all kontroll, såväl analysering av de färdigställda
partierna som alla förberedande oeh partiella undersökningar och
plomberingar. Insyningarna hava utförts av tjänsteman vid frökontrollanstalten
och omfattar för åren 1922—23 och 1923—24 resp. 3,597.5 och
2,724 har spannmåls- och frögrödor. Kostnaderna hava utgjorts för analyser
och plomberingar 1922—23 och 1923—24 resp. 2,882 kronor 15 öre och
3,241 kronor 80 öre för en försäljning av 12,518 och 14,118 kolly frö och
spannmål. Kostnaderna för insyningarna belöpa sig till 1,100 kronor för
1922 och 963 kronor 80 öre för 1923. Kontrollen vid svenska lantmännensutsädesaktiebolags
Skarafilial kostade sålunda för analysering och plombering
i det närmaste 23 öre per kolly under de båda åren. Efter samma beräkningsgrund
skulle en statskontroll hos Svalövsbolaget kosta 1923 23,000
kronor för 100,000 plomberade kolly samt 1924 för 122,000 kolly 28,060
kronor. Insyningen av cirka 11,000 bär skulle efter samma ersättning som
vid Skara utgöra cirka 4,000 kronor. Rätteligen borde kostnaderna per kolly
hos Svalövsbolaget vara mindre, då omsättningen är avsevärt större.
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Av vad bolaget sålunda anfört framgår, att bolagets verkliga nettoöverpris
är helt obetydligt, samt att detsamma nedgått betydligt under de senaste
åren. Bolaget vill därmed icke påstå, att värdet av utsädesföreningens
stammar blivit lägre, men på grund av lantbrukets tryckta läge har bolaget
icke ansett sig kunna taga så höga överpriser för Svalövs originalutsäden
eller för de utlämnade nya sorterna som varit fallet under föregående år».
De sakkunniga äro väl medvetna om att sättet för beräkningen av bolagets
i förhållande till andra utsädesaffärer större förtjänst är bristfälligt. Åtskilliga
viktiga faktorer, som kunna väsentligt inverka på resultatet, komma
icke till uttryck. När de sakkunniga det oaktat lägger fram resultatet axberäkningen,
måste det ske under uttryckligt betonande av dess brister.
Framhållas må dock, att vare sig allmänna svenska utsädesaktiebolaget
eller firman Weibull kunnat anvisa något annat sätt för att beräkna värdet
av förädlingsarbetet.
Vad nu angår bolaget, varom i detta sammanhang är fråga, så ådagalägger
beräkningen, att bolaget kunnat åsätta sina utsädesvaror ett väsentligt
högre pris än andra utsädesaffärer och likaledes nya sorter ett högre
pris än äldre. Det gäller då att undersöka i vad mån dessa högre pris må
vara berättigade av andra faktorer än förädlingsarbetet.
För sådant ändamål har bolaget sökt beräkna det merpris åtskilliga sådana
faktorer böra föranleda samt dragit sålunda erhållna värden från det beräknade
merpriset. Återstoden av detta skulle då bliva uttryck för värdet av
förädlingsarbetet.
Avdrag för försäljningskostnader är berättigat endast i den man dessa
kostnader stå i proportion till försäljningsvärdet. Det av bolaget i detta
avseende beräknade belopp torde i varje fall vara väl högt.
Givet är, att avdrag bör göras med hänsyn till bolagets särskilda utgifter
för uppförökning av nya sorter. Det torde emellertid vara mycket svårt
att exakt beräkna dessa. Utan att vilja i övrigt i detalj inlåta sig på ett
bemötande av vad bolaget härutinnan anfört kunna de sakkunniga dock
icke underlåta framhålla, att bolaget icke varit nödsakat att inköpa så
stora jordområden som skett, och att bolaget icke kan begära, att däri nedlagda
kapital skola göras räntabla genom att beräkna höga tilläggspris för
förökning av nya sorter. Det av bolaget beräknade avdraget är givetvis
även i detta avseende för högt.
Med anledning av vad bolaget anfört om ökade kostnader vid kontraktsodlingar
vilja de sakkunniga framhålla följande. Enligt bolagets formulär
till odlingskontrakt tillhandahåller visserligen bolaget utsäde men förbinder
sig odlaren att som ersättning härför av skörden återlämna samma viktsmängd
och därutöver 25 procent. Härigenom lärer bolaget bliva tillfullo
gottgjort såväl för genom utlämnandet uppkommande ränteförlust som ock
för förlust genom att skörden må vara kvalitativt sämre än utsädet. Enligt
kontraktsformuläret förbinder sig odlaren att till bolaget i väl rensat och
lämpligen körnat skick utbjuda hela skörden och äger bolaget att efter god
-
4!t
Kunf/I. Maj:Is proposition \ r 172.
kännande av insänt genomsnittsprov köpa hela skörden till visst pris. Bo
laget är således icke skyldigt att under alla förhållanden inköpa godkänd
skörd. Priset, som plägar angivas till något belopp över gällande notering,
torde icke vara högre, i varje fall icke väsentligt högre, än det andra utsädesaffärer
få betala för utsäde. Enligt uttrycklig bestämmelse i kontraktsformuläret
skall det i kontraktet utsatta priset ej gälla, därest varan ej uppfyller
måttet för plombering.
De sakkunniga kunna således icke finna, att systemet med kontraktsodlingar
fördyrar utsädet, och anse, att bolaget alldeles för högt beräknat avdraget
på grund av kostnader för originalutsäden av gamla sädessorter.
Såsom bolaget självt anfört är det svårt att beräkna skäliga avdrag för
vallväxt-, potatis- och rotfruktsodlingen. Bolagets värden synas dock väl höga.
Den av bolaget åberopade utredningen om kontrollkostnader för svenska
lantmännens utsädesaktiebolags Skarafilial torde ej få tillmätas alltför stor
betydelse. Sålunda hava de sakkunniga inhämtat, att lantbruksstyrelsen i
annat sammanhang haft anledning verkställa utredning om kontrollkostnaderna
visst år för svenska lantmännens utsädesaktiebolags hela rörelse, samt
att det därvid visat sig att dessa kostnader varit förhållandevis större än
Svalövsholagets.
Om det, å ena sidan, är klart, att det vid den verkställda beräkningen
framkomna belopp för bolagets högre kostnader i olika avseenden bör väsentligt
minskas för erhållande av förädlingsarbetets värde för bolaget, måste
man, å andra sidan, komma ihåg, att man därigenom ingalunda fått fram
hela detta värde. Det må sålunda bringas i erinran, att beräkningen grundar
sig å allenast försäljning av originalsorter. Tidigare lämnad utredning visar,
att bolaget säljer icke oväsentligt av s. k. efterodlingar av föreningens förädlingar.
Vidare lärer den bolaget ensamt tillkommande rätten att tillhandahålla
föreningens sorter, möjliggöra för bolaget att utfå högre pris än
andra även för varor, som ej härstamma från föreningen. Den enskilde
lantbrukaren skiljer i de flesta fall icke på föreningen och bolaget utan är,
på grund av det anseende Svalövsförädlingarna äga, beredd att betala något
mera för varje av bolaget marknadsförd vara. I varje fall okär detta förhållande
i hög grad bolagets omsättning över huvudtaget. Slutligen må framhållas,
att hänsyn icke tagits till den vinst, som tillförts bolaget genom att
på sätt som skett, utom Sverige uppföröka och sälja föreningens förädlingar.
En omräkning av bolagets avdrag i procent av det vid jämförelsen framkomna
överpriset i genomsnitt för de tre senaste åren visar, att bolaget vill
därifrån avdraga — utom vad som må föranledas av bolagets påstådda högre
kontrollkostnader — omkring 73 procent.
De sakkunniga förmena, att man ingalunda gör bolaget orätt, om man
med hänsyn till samtliga av de sakkunniga framhållna omständigheterna
beräknar värdet för bolaget att ensamt få sälja föreningens förädlingar till
60 procent av det vid jämförelsen framkomna merpriset. T genomsnitt för
de tre sista åren skulle värdet alltså utgöra 84,900 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. I samt. 136 höft- (Nr 172.) 4
Patentskydd
för för ädling sresultat.
50 Kuufjl. Maj:fn proposition Nr 172.
I detta sammanhang torde lämpligen kunna återgivas följande yttrande av
firman Weibull rörande ett förhållande, som är av utomordentlig vikt vid
bedömande av en växtförädlingsanstalts bärighet.
»Uppdragandet av nya sorter — varvid det gäller att så småningom
komma fram till allt bättre kombinationer av de enskilda egenskaper, som
tillsammans uppbygga de olika sorterna av en viss art, — är förbundet med
mångåriga förberedande försöksodlingar, som givetvis erfordra betydande omkostnader;
i allmänhet kräves för framställandet av en ny sort omkring 10
år, och många sorter, på vilka nedlagts tidsödande arbete och pekuniär uppoffring,
måste förkastas, då de från en eller annan synpunkt ej visa sig tillfredsställande.
Dessa kostnader är förädlingsfirman icke i tillfälle att skaffa
sig tillfredsställande ekonomiskt vederlag för. Sortens goda egenskaper äro
ju ännu icke, då omsider eu ny sort utsläppes i marknaden, av den jordbrukande
allmänheten själv konstaterade, vadan försäljningspriset måste
sättas relativt lågt. De följande åren, då sorten däremot blivit väl känd,
behöver jordbrukaren ej vända sig till växtförädlaren för att erhålla varan,
utan han kan köpa den snart sagt var som helst. Växtförädlaren har så
att säga ingen rätt längre till sin ''uppfinning’.
Särskilt när det gäller spannmål, trindsäd och potatis kan jordbrukaren
på ett billigt sätt överkomma kostnaden genom att från förädlingsanstalten
inköpa endast så stor kvantitet av de nyutkomna stammarna, att han därav
kan erhålla utsäde för helt skifte påföljande år. Om en odlare t. ex. odlar
vete på 15 tid. kan han ena året reproducera 100 kg. av en från förädlingsanstalten
inköpt ny sort för att påföljande är odla sorten ä hela skiftet. Om
priset på originalsorten är 37 kronor per 100 kg. och marknadspriset på
kvarnvete 20 kronor per 100 kg. samt skörden 1,700 kg. per Hd., så blir den
merkostnad, odlaren åsamkar sig, endast en krona per 100 kg., och han är
oförhindrad att i konkurrens med originalförädlaren redan året efter en ny
sorts utsläppande offentligen utbjuda densamma till salu under den av förädlaren
åsätta beteckningen.
Ovan antydda faktorer reducera i hög grad växtförädlingsfirmans egen
omsättning av dess produkter och detta redan vid den första försäljningen
av förädlingarna; den relativt ringa omsättningen omöjliggör täckandet av
de kostnader, som äro förenade med sorternas frambringande. Alldeles
särskilt svår gestaltar sig situationen under den nuvarande kristiden, i det
att lantbrukarna för att få debet och kredit att ga ihop måste spara i alla
hänseenden och följaktligen söka skaffa utsäden till lägsta möjliga priser;
de köpa för den skull gärna hos andra lantbrukare efterodlad vara, som
framställes med ringa kostnader och för den skull kan levereras billigt.
Under dessa förhållanden visar avsättningen hos växtförädlingsföretaget en
så betydande tillbakagång, att det ej i längden blir hållbart, därest företaget
självt uteslutande skall bekosta den vetenskapliga avdelningen.
Dessa i växtförädlingens säregna natur förefintliga oövervinneliga svårigheter
för växtförädlingsfirman som sådan att vid förädlingsproduktens övergång
i allmänna marknaden tillgodogöra sig en inkomst, som står i rimlig
proportion till nedlagda kostnader eller till produktens värde vare sig för
landet i dess helhet eller för den enskilde jordbrukaren, göra sig för närvarande
gällande i alla kulturländer, där växtförädling över huvud bedrives.»
Firman åberopar två brev, det ena från professorn Erwin Baur, chef för
institutet för ärftlighetsforskning i Berlin, och det andra frän professorn i
växtförädling vid högskolan för jordkultur i Wien E. Tschermak-Seysenegg.
Ur det förra må anföras:
Kanyl. Maj.ts preposition Kr 172.
51
»Huvudorsaken till att alla verkligt modernt arbetande växtförädlingsförelag
liava att kämpa med finansiella svårigheter ligger däri, att patentskydd
för förädling icke linnes och väl inte heller kan genomföras. Under
det att en kemisk fabrik, som använder mycket tid och pengar på framställningen
av ett nytt kemiskt ämne, kan låta patentera detta eller åtminstone
framställningsmetoden, blir inom växtförädlingen förloppet alltid
det, att en firma med stora kostnader framställer en högvärdig ny sort och
att sedan envar kan odla denna sort och föra utsäde därav i handeln.
Följden av detta fullständigt osunda tillstånd blir naturligtvis, att framdeles
ingen mera vågar använda större penningbelopp på lösningen av förädlingsuppgifter.
För att komma ur denna dilemma gives det väl endast två vägar: antingen
måste erkänt skickliga förädlingsfirmor erhålla subsidier av offentliga medel
eller utställas av staten för lösningen av bestämda viktiga förädlingsuppgifter
premier, som äro så höga, att kostnaderna för en lycklig nyförädling
därigenom täckas. För Tyskland kommer väl endast den andra vägen i
allvarligt övervägande, emedan vi här hava ett mycket stort antal förädlingsfirmor
och inte alla enskilda firmor kunna understödjas av staten. Jag
hoppas därför, att inom en icke alltför avlägsen framtid ett sådant premiesystem
kommer att införas i Tyskland.
För Sverige däremot synes mig den första av de båda vägarna vara riktig.»
Såsom skäl härför åberopar Baur, att i Sverige funnes utom Svalöv,
endast mycket få privata förädlingsanstalter. Då Weibullsholm bland dessa
stode obestritt främst vore det riktigt, att anstalten finge statsunderstöd.
Professor Tschermak yttrar efter ett berömmande uttalande om Weibullsholms
växtförädlingsanstalt följande:
»Med de utomordentliga kostnader, som en sådan storslagen organisation
slukar, äro de priser, som i våra dagar betalas för originalutsäde, löjligt
låga; de stå inte alls i proportion till de fördelar, som uppkomma för köpare
av högförädlad vara. Det vore därför endast rättvist, om förädlaren tillerkändes
provision även för den första efterodlingen av erkänt förträffligt
originalutsäde. Dock stöter en sådan kontroll på de största svårigheter.»
Även Tschermak anser det fördenskull riktigt att statsunderstödja Weibullsholm.
Här må återgivas följande av professor Juhlin-Dannfelt i lantbruksakademiens
tidskrift, häfte 8 för 1924, införda referat av fransk lagstiftning
till skydd för förädlade växtsorter:
»Genom förordning av den 5 dec. 1922 har i Frankrike införts laglig
registrering av förädlade växtsorter. Var och en som funnit eller framställt
en ny växtsort eller varietet kan låta inskriva denna i statens register
för förädlade växtsorter.
Ansökan om inregistrering skall åtföljas av fullständiga uppgifter om
sorten och prov av densamma, och förbindelse av sökanden att i händelse
av rättstvist medgiva vederbörande tjänstemän fritt tillträde till sina odlingar.
Sedan en till registrering anmäld sort godkänts som ny och skild från
förut odlade sorter, erhåller'' han ett registreringsintyg, som giver honom
uteslutande rätt för 12 år att sälja ifrågavarande sort. Om undersökningar
under de 12 åren visa, att sorten urartar, äger vederbörande myndighet
52
Kungl. Maj:ts pr exposition Nr 172.
rätt att stryka den ur registret. Så snart eu sort registrerats, kan dess ägare
gorå anspråk på ensamrätt till det registrerade sortnamnet.
En förordning av den 4 juli 1923 fullständigar det nämnda stadgandet
genom att begränsa inskrivningsrätten till i Frankrike frambragta sorter
och till modifikationer av redan registrerade sorter under förutsättning, att
de visas vara verkliga förädlingar och förbättringar av sådana. För att
registreringen skall bliva giltig fordras, att sortens odlingsvärde skall hava
visats genom oomtvistliga odlingsresultat under 3 år. Vidare stadgas straffpåföljd
för användning i kataloger, priskuranter m. m. av sådana uppgifter
eller beteckningar, som äro ägnade att medföra förväxling mellan registrerade
och icke registrerade sorter.»
Vidare må anmärkas en resolution vid 1923 års internationella jordbrukskongress
i Paris, däri framställdes det yrkande, att »nya växtvariteter böra
ställas i klass med uppfinningar och skyddas med patent. Den internationella
förståelse, som redan förefinnes gentemot patenter på uppfinningar och
varumärken, intellektuell, litterär och konstnärlig äganderätt, bör också
utsträckas att omfatta växtvariteter».
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har firman Weibull försökt att med
bestående svensk lagstiftning skapa ett visst skydd för nya sorter. Firman
har nämligen i varumärkesregistret låtit såsom varumärke inregistrera av
firman brukade namn å av firman förädlade sorter. Sålunda har exempelvis
patent- och registreringsverket enligt bevis den 4 januari 1921 under
nr 24,138 i varumärkesregistret intagit varumärket EKO, som registrerats
för utsäden av alla slag, speciellt stråsädesslag samt registrerat ordet »Eko»
såsom en för ovannämnda varuslag särskilt uppfunnen benämning.
Även vissa andra av firmans namn å nya sorter äro på samma sätt inregistrerade.
För namnet »Standard» har registrering icke kunnat beviljas,
då det icke kunde anses såsom »en för varan särskilt uppfunnen
benämning».
Det skydd, som varumärkeslagen genom dylik inregistrering skänker
firman, består däri, att den ådrager sig straff, som med kännedom om inregistreringen
å säck eller annat omslag till saluhållen utsädesvara obehörigen
sätter det inregistrerade namnet, exempelvis »Eko», eller som med
vetskap om sådan olaglig märkning saluhåller varan. Det må särskilt framhållas,
att enligt lagens lydelse straff icke torde kunna ådömas den, som
utan att märka varan eller dess omslag, allenast i en frökatalog utbjuder
exempelvis havre av sorten »Eko».
Firman Weibull har i flera fall, då till dess kännedom kommit, att utsädeshandlare
utbjudit utsäde under deras beteckningar, varnat för den påföljd
detta på grund av inregistreringen kunde medföra och därigenom
hindrat försäljningen.
Firman Weibulls representant har för de sakkunniga framhållit, att inregistreringen
vore ett tveeggat svärd. Lantbrukare, som önskade sälja
utsäde till utsädeshandlare, droge sig för att odla sorten, som icke finge
vid försäljningen gå under det namn förädlaren givit sorten.
Kuh</I. Maj:ts proposition Nr 172. ■>''->
I sammanhang därmed hav från firman framhållits, att förhållandena skulle
gestalta sig annorlunda om jämväl Svalövsanstalten inregistrerade såsom
varumärken sina benämningar å där förädlade sorter. Förädlingsanstalterna
skulle då kunna genom avtal medgiva andra utsädeshandlare att mot viss
royalty vid försäljning av utsäde angiva detta såsom exempelvis »Weiliulls
ekohavre, första efterodling av original». På dylikt sätt skulle rimlig
ersättning tillföras förädlingsanstalterna.
Professorn Nilsson-Ehle har vid ett tillfälle för sin del hävdat, att det
ingalunda läge i det allmännas intresse att skapa patentmurar, som försvårade
snabbhet och största möjliga spridning av nyskapade sorter. T detta
uttalande vilja de sakkunniga för sin del helt instämma.
Efter framställning till föreningens sekreterare hava de sakkunniga erhållit
följande uttalande av föreningens tjänstemän rörande begreppet »originalutsäde
».
innebörden
av uttrycket
u original*-utsäde.
»Beteckningen ''original’ å utsädesvaror har i Tyskland sedan många år
tillbaka använts för att utmärka en särskild klass av utsäden. Enligt den
definition, som 1914 fastställts av D. L. G:s avdelning för växtförädling
(Satzuchtstelle), skall med originalutsäde förstås, a) vid lantsorter det utsäde,
som skördas i hemortsområdet, och b) vid genom förädling framkomna sorter
det utsäde, som skördats på förädlarens egen anstalt eller på hans kontrakterade
odlingar (Vermehrungsstätten).
Här i landet upptogs beteckningen år 1917 av utsädesbolaget med utsädesföreningens
godkännande. Sedan andra utsädesaffärer för av dem förda
Svalövssorter börjat använda samma beteckning som bolaget (exempelvis
Svalövs Guldregnshavre), fann sig nämligen bolaget föranlåtet att införa
beteckningen ’Svalövs original’ å de nya, resp. föryngrade eliterna för att
därigenom för allmänheten markera dessas intimare förbindelse med förädlingsanstalten
och dess kontroll.
Dels med utgående från den meningen, att en ny elit vore bättre än eu
äldre av samma sort och dels därför att en sådan är föremål för en särskild
omvårdnad från förädlingsanstaltens och förökarens sida, har ''original’
blivit ett kvalitetsbegrepp, men ligger ju i själva ordets betydelse, att ändamålet
med beteckningen även och i första hand är att angiva utsädets
närmaste ursprung. Hedan av detta skäl synes denna beteckning böra i
överensstämmelse med den tyska uppfattningen förbehållas förädlingsanstalterna
eller den, åt vilken det uppdragits att under deras kontroll föröka
förädlingsproduktema.
Nu har det på sina håll förmenats, att om blott utsädet bevisligen inom
närmaste tid utgått från förädlingsanstalten eller dess förstahandsförökare,
skulle skörden därav vara till utsäde likställt med utsäde direkt från dessa
och därför under vissa villkor berättigad till samma beteckning. Det må
ej bestridas, att i enstaka fall så kan vara förhållandet, men har erfarenheten
visat, att detta långt ifrån är regel. En elit kan vara och är ofta
av den beskaffenhet, att den tarvar en upprepad, ja årlig förbättring. För
att visa detta må följande från förädlingens olika grenar anföras.
Vad då först de självbefruktande sädesslagen (vete, korn, havre och ärter)
beträffar, så skulle man kanske särskilt för deras vidkommande med ett
visst fog kunna gorå gällande, att även utsäde, producerat utanför föräd
-
54 Kungl. Maj:ts i>roposition Nr 172.
lårens kontroll, skulle kunna jämställas med det, som av honom försäljes
under namn av original. Man utgår då ifrån, att sorter av dessa sädesslag
halla sig konstanta och icke försämras, om de icke direkt uppblandas med
andra sortei. Detta är emellertid icke förhållandet, vilket de senare årens
erfarenheter tydligt visa. Rent spontant uppstår det nämligen även hos
gamla pedigreesorter avvikande former (mutationer), genom vilka deras
odlings värde försämras. Så uppträder t. ex. hos våra vetesorter åtskilliga
dylika avvikelser med borstiga, kubblika eller speltlika ax, och hos havren
förekommer bl. a. spontan variation ifråga om kärnfärgen. I Stormogulhavre
och Engelbrektshavre uppstå t. ex. årligen ett 20-tal grå resp. vita
kärnor per kilogram I Guldregn kan man påträffa en liknande vitkornig
mutation i ganska stor procent. I följd härav måste större kvantiteter särskilt
av svarthavresorterna årligen renplockas för att användas för produktion
av originalutsäde. Även inom kornsorterna uppträda ej sällan avvikande
former, som ej äro tillfälliga inblandningar, men därför i icke mindre
grad ägnade att minska vederbörande sorts odlingsvärde.
Redan på grund av den mindre halten av dylika mutationer måste nya
eliter anses hava ett större odlingsvärde än äldre sådana och böra också så
snart som möjligt ersätta dessa. Härtill kommer emellertid, att, då som
numera är fallet, man vid förädlingen av dessa växtslag huvudsakligen
arbetar med korsningar, de nya eliterna även i andra avseenden bruka betyda
en förbättring av sorten. Endast förädlaren själv har möjlighet avgöra,
när en gammal elit bör slopas, och följaktligen är således han också den
ende, som kan bestämma, om en viss elit (eller odling) skall förtjäna att
betecknas som original eller ej, d. v. s. avgöra om den kan anses vara det
bästa, som står att erhålla av sorten ifråga.
Ifraga om rågen ma framhållas, att de förädlade sorterna därav på grund
korsbefruktningen ej äro lika konstanta och likformiga, som sorterna av
självbefruktande sädesslag. Pa grund av korsbefruktningen, som visserligen
kan begränsas till att ske mellan närstående former men aldrig helt uteslutas,
uppkomma vid den därmed följande klyvningen hos avkomman sämre
förmer, vilka dels gorå sorten mera olikformig, dels också, såsom bl. a. en
del vid Svalöv utförda försök visat, nedsätta dess odlingsvärde. För att
förekomma en sådan försämring av sorten uppdragas och överlämnas i regel
vart annat år nya eliter av sorterna till utsädesbolaget. Sedan dessa under
föreningens kontroll uppförökats, varvid särskilt tillsetts, att de ej blivit
korsbefruktade med andra sorter eller sämre stammar, säljas de i regel blott
ett par år som original, för att sedan ersättas av en nyare stam.
På grund, av dessa förhållanden kan det tydligen icke vara lämpligt eller
ens försvarligt att låta annan odlare eller firma än den direkta övertagaren
av föreningens rågsorter sälja dessa under beteckningen original.
För vallväxterna liksom för övriga korsbefruktare blir en direkt av växttråd
la ren gjord originalbeteckning ofrånkomlig. Vi hava här att göra med
ej blott nya utklyvningar inom sorten utan iiven årligen skeende nya korsningar
inom densamma. Härigenom undergår den med naturnödvändighet
en förändring, som ingen annan än växtförädlaren är mäktig att följa. Skall
en vallväxtsort kunna år efter år försäljas som original, måste nytt utgångsmaterial
eller nya eliter snart sagt årligen tillhandahållas från''förädlaren.
. Vad slutligen potatisen angår, så må erinras om, att inblandningar ofta
ej äro sa lätta att konstatera för den, som ej är så förtrogen med eller så
van vid småkaraktärerna som just uppdragaren. Det finns sorter (t. ex. Brita
och Eaily Puritan), som såväl till blast som knölar äro fullt lika varandra,
Kanyl. Ma.j:ts proposition Nr 172. 55
men som i odlingshänseende äro vitt skilda. Den för sorternas avkastning
så ödesdigra bladrullsjukan kan finnas hos en stam utan att för året nämnvärt
synas; varför endast den, som varit i tillfälle att är för år följa staminen,
kan veta, hur det med densamma i detta avseende är ställt.
Beträffande de egentliga rotfrukterna är det självfallet att originalbeteckningen
endast kan användas av förädlingsanstalten, enär ju fröodlingen där
baseras uteslutande på frö av årligen utvald eller reviderad stam.
Enär, såsom härav framgår, förädlingsanstalten således å ena sidan ensam
har möjlighet att bedöma, huruvida en utsädesstam är bibehållen i av honom
som riktigt ansett skick eller om den behöver föryngras eller helt slås ut,
och å andra sidan bättre har i sin hand att kontrollera utsädets identitet
och tidpunkten, då ifrågavarande stam eller elit överlämnats av förädlaren,
bör även av dessa skäl befogenheten att åsätta originalbeteckningen förbehållas
förädlingsanstalten.
Då det emellertid numera ingår i frökontrollanstalternas uppgift att genom
fältbesiktning utröna och kontrollera grödors värde för utsädesändamål,
och då givetvis en särskild beteckning för därvid godkända säden bör införas,
skulle det ju kunna tänkas, att härför originalbeteckningen skulle tillgripas.
Av skäl, som ovan anförts, får detta anses som synnerligen olämpligt.
Säkerligen kan en annan beteckning finnas, som angiver insynade
grödors godkännande utan att ställa dem i samma klass, som de under förädlarens
kontroll och omvårdnad stående.
Det må slutligen erinras om, att det riktiga ordnandet av nomenklaturfrågan
är av synnerligen stor ekonomisk betydelse för förädlingsanstalterna
och för förstahandsförsäljarna av deras förädlingsprodukter, ävensom och det
icke minst med hänsyn till jordbrukarna, så att de kunna säkert veta, vad
en viss beteckning innebär och därmed även, varthän de skola vända sig
för att få ett utsäde av viss bestämd klass».
Statskonsulenten Elofson har i tidskriften »Landtmannen» lämnat följande
svar på en fråga om innebörden av uttrycket »original»-utsäde.
»De lärde tvista nog om, vad som bör kallas originalutsäde. Jag hade att
erfara detta såsom föreståndare för folkhushållningskommissionens utsädessektion,
enär det därvid gällde att tillåta, att utsädesvara av högsta kvalitet
försåldes till ett berättigat högre pris än vanlig sådan. Under då rådande
förhållanden kunde emellertid beteckningen i fråga icke officiellt läggas till
grund härför, enär missbruk därav helt visst icke hade kunnat undvikas,
till stor skada för den verkliga originalvaran. För envar innebär emellertid
begreppet originalutsäde, att varan ifråga är av bästa möjliga beskaffenhet
med hänsyn till de egenskaper, för vilka förädlingsarbetet varit
grundläggande, d. v. s. de för sorten såsom sådan utmärkande. Med hänsyn
till dels förädlarens behov av stöd och rätt till erkännande för sitt
arbete, dels även därtill att den utsädesvara, som av honom kontrolleras, i
stort sett bör utgöra den säkraste källan vid behov av bästa möjliga utgångs-
och förökningsmaterial för eu odling och även måhända på grund
av alltför vidsträckt användning av ordet ''original’, endast skulle förminska
värdesättningen därav, synes mig — och det har jag vid flera tidigare tillfällen
diskussionsvis sökt framhålla — som om definitionen skulle bliva:
originalutsäde är sådan utsädesvara, för vilken, med hänsyn särskilt till
sortäkthet och sortrenhet, förädlaren resp. förädlingsanstalten ansvarar. Dylikt
utsäde skall alltså praktiskt taget av förädlaren följas från fältet till
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
den plomberade säcken. I och för sig kan annat utsäde, vilket pa sakkunniga
grunder garanteras vara sortäkta och sortrent, vara lika värdefullt som
bruksvara. Men just med hänsyn till växtförädlingens berättigade intressen
synes mig uttrycket i fråga väl kunna och möjligen böra komma till även
s. a. s. officiellt erkännande, under förutsättning av, att ett tillfredsställande
kontrollsystem därför genomföres. I varje fall synes mig frågan vara värd
en noggrann prövning från sakkunnigt håll i och för slutlig överenskommelse
i den ena eller andra riktningen».
Enligt Kungl. Maj:ts stadgar för statens centrala frökontrollanstalt tillkommer
det anstalten, bland annat,
att pa begäran eller eljest där omständigheterna därtill föranleda verkställa
undersökning (analys) av frövaror, däri jämväl inbegripet strå- och
trindsäd, för utrönande av deras lämplighet till utsäde;
att, om sådant påfordras, med plomb förse fröparti, som vid undersökning,
som utförts å anstalten, befunnits innehålla vara av beskaffenhet att, enligt
vad därom särskilt stadgas, kunna plomberas (statsplombering); samt
att på begäran, i den mån ske kan, verkställa besiktning (insyning) av
växande gröda, avsedd till utsäde, för utrönande av sådana egenskaper, som
icke eller endast med större svårighet kunna å den tröskade varan utrönas
genom laboratorieundersökning.
Lantbruksstyrelsen, som äger meddela särskilda föreskrifter, erforderliga
för anstaltens verksamhet, har för avsikt att med anledning av anstaltens
tillkomst utfärda nya föreskrifter för statsplombering. Vid härom i lantbruksstyrelsen
hållna sammanträden har beslutats, att fordringarna för erhållande
av plombering skola skärpas i avseende å analysresultaten. Nytt
formulär till plomberingsbevis, där dessa resultat angivas, kommer att fastställas.
Särskilda villkor för erhållande av bevis om sådan insyning, som
avses i stadgarna för frökontrollanstalten, komma att uppställas. Dylikt bevis
kommer, i motsats till plomberingsbevis, att kunna meddelas allenast
av den centrala anstalten. Lantbruksstyrelsens föreskrifter för statsplombering
komma än vidare att innehålla följande, efter samråd med de sakkunniga,
tillkomna bestämmelse:
»Frövara må i plomberings- och insyningsbevis av centrala frökontrollanstalten
betecknas som original, därest
1) varan är av i svensk förädling uppdragen sort, som efter att hava ingått i
ett tillräckligt antal tillförlitliga, om möjligt officiella försök blivit av
en nämnd bestående av cheferna för Sveriges utsädesförenings växtförädlingsanstalt
och statens centrala frökontrollanstalt samt en av styrelsen för centralanstalten
för jordbruksförsök utsedd ledamot förklarad vara av betydelse
för svensk odling;
2) varan uppfyller de särskilda fordringar för originalvara, som angivits
i § 2 i avseende å i-enhetsgrad och ogräshalt samt i § 7 i avseende å innerkornshalt;
3)
insyn ingen verkställts av förädlaren eller under förädlarens ansvar;
samt
4) varan blivit av förädlaren eller å förädlarens vägnar anmäld till plombering.
»
Knufff. Maj: In proposition AV 172. 57
Angående sistnämnda bestämmelse få de sakkunniga framhålla följande:
Endast centrala frökon trollanstalten äger utfärda bevis, att eu f råvara är
originalvara. För erhållande av dylikt bevis erfordras dels uppfyllande av
vissa skärpta kvalitetsbestämmelser och dels att förädlaren alltjämt har
ansvar för varans äkthet. I sistnämnda avseende har sålunda föreskrivits,
att insyningen skall hava verkställts av förädlaren eller under hans ansvar
samt att förädlaren eller någon, som äger att i sådant avseende handla å
förädlarens vägnar, begärt plomberingen. Endast om förädlaren anser varan
värd att kallas original och vill därför taga ansvar, kan den alltså fri sådan
beteckning.
För att förekomma att någon, som icke driver verklig förädling, skall
under påstående att av honom odlad sort är resultat av egen förädling,
kunna få frö därav betecknat som original, har uppställts krav på att sorten
skall efter försöksodling hava av en sakkunnignämnd förklarats vara
av betydelse för svensk odling. Som regel hör fordras, att sorten ingått i
eentralanstaltens för jordbruksförsök officiella försök. Som understundom
svårighet föreligger att här bereda plats för alla nya sorter, kan dock nämnden
i undantagsfall nöja sig med andra försök, som nämnden finner tillförlitliga.
Uppenbart är, att nämnden vid prövningen skall taga kännedom
om samtliga med sorten gjorda försök.
Sistnämnda bestämmelsen om prövning av särskild nämnd kommer att
kompletteras med ett förklarande, att utan hinder av bestämmelsen samtliga
sorter, som nu äro av Svalövsbolaget och firman Weibull betecknade såsom
original, skola av centrala frökontrollanstalten få så betecknas.
Bolagets uppsägning av bestående avtal med föreningen och uppenbart
låga hud för fortsatt samarbete har gjort det nödvändigt att ånyo undersöka
lämpligheten av dylikt samarbete.
Förut har i korthet redogjorts för tidigare försök att bryta sambandet
mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska utsädesaktiebolaget.
Särskilt de 1908 tillkallade sakkunniga utredde detta spörsmål. Den därmed
i samband stående frågan om Svalövsanstaltens övertagande av staten
var föremål för sakkunnigutredning 1912. Resultatet av sakkunnigas
utredningar är redan omnämnt. För närmare kännedom om de villkor,
som föreslogos att gälla vid försäljning till den högstbjudande av föreningens
stammar och sorter må hänvisas till nionde huvudtiteln vid 1909
års riksdag punkt 30. 1912 års utredning om fördelar och olägenheter
av Svalösanstaltens bibehållande såsom föreningens eller övertagande av
staten återfinnes i proposition nr 194 vid 1913 års riksdag.
Till en början torde få lämnas följande redogörelse för huvudpunkterna
i det nu uppsagda avtalet mellan föreningen och bolaget.
Bolagets rättigheter:
Bär föreningens
samarbete
med
bolaget fortsättas?
-
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
1) Bolaget allena skall erhålla samtliga nya sorter och eliter av lanthruksväxter
av olika slag, som av föreningen anses färdiga att utsläppas
i allmän odling (§ 4);
2) Bolaget allena har rätt att under föreningens kontroll och plomb
saluhålla utsäde av de övertagna förökningarna (§ 4).
Bolagets skyldigheter utöver kontant ersättning:
1) Bolaget skall väl vårda, föröka och under föreningens plomb i allmän
marknad saluhålla allt från föreningen mottaget utsäde (§ 5);
För rätta fullgörandet av denna skyldighet skall bolaget
a) förfoga över dels så stort och välskött jordbruk att förökningen av
erhållna utsäden under de första åren efter mottagandet kan anses betryggad
(§ 2), dels ock tidsenliga och vid besiktning godkända magasinslokaler
med alla de rensnings- och sorteringsmaskiner m. m., som befinnas
nödiga för utsädets behöriga skötsel (§ 3);
b) ställa sig till efterrättelse dels de rimliga föreskrifter beträffande
odling och förökning, som av föreningens styrelse för bibehållande av4
sorternas värde kunna finnas nödiga, dels ock av föreningens styrelse
meddelade föreskrifter beträffande skötseln av de övertagna sorterna
(* 7);
c) i avseende å förökningen och spridningen av de övertagna sorterna
underkasta sig den kontroll å odlingsfält och magasin, som föreningen
anbefaller. Denna kontroll skall omfatta även de odlingar, som efter
medgivande av föreningen anförtrotts åt andra jordbrukare samt ej mindre
alla till de överlåtna sorterna hörande grödor, som av bolaget inköpas
från vederbörande odlare för försäljning som utsäde, än även alla andra
av bolaget i allmänna marknaden förda utsädesvaror (§ 8);
2) Bolaget är pliktigt att ställa sig till efterrättelse föreningens förbud
att vidare såsom utsäde försälja av sort eller elit, som blivit uppblandad
eller av annan orsak befunnits mindrevärdig (§ 7);
3) Bolaget skall låta föreningens styrelse yttra sig över de pris, till
vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas
allmänheten (§ 10);
4) Bolaget skall ställa till föreningens förfogande den för dess försök
erforderliga arealen färdigberedd och väl gödslad mot viss särskild ersättning
per har.
Den kontanta ersättningen till föreningen utgår enligt det uppsagda
avtalet med 140,000 kronor för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925. I det mellan
bolaget och föreningen preliminärt slutna avtalet är samma ersättning
bestämd till 80,000 kronor årligen. I båda fallen skola ersättningsbeloppen
jämväl utgöra gottgörelse för kontrollen. Vid en omsättning över
3 miljoner kronor lämnas dock i båda fallen visst särskilt tillägg för kontrollen.
Föreningens årliga kostnader för kontrollen böra, såsom nämnts,
beräknas till mellan femtio och sextio tusen kronor.
För utredande av frågan, huruvida samarbetet mellan föreningen och
Kungl. Maj:ts proposition AV 172. 59
bolaget bör bibehållas hava de sakunniga av föreningens sekreterare begärt
att erhålla yttrande, hur lämpligen bör förfaras med föreningens
stammar och sorter om rimligt avtal med bolaget ej kan träffas. De
sakkunniga hava med anledning därav mottagit följande av föreningens
tjänstemän avgivna ''utlåtande:
»Det hittills varande, av statsmakterna reglerade samarbetet mellan ut
sädesföreningen och utsädesbolaget torde kunna sägas hava medfört följande
fördelar för föreningen och jordbruket i vårt land.
1. Föreningen har enligt de senast gällande avtalen haft en jämn och
säker årlig inkomst.
2. Vårt lands jordbrukare hava alltjämt haft möjlighet att förskaffa sig
ett förstklassiskt utsäde av föreningens nya sorter från en bestämd, väl kvalificerad
utsädesaffär.
3. Föreningen har genom avtalet tillförsäkrats tillgång till för försöken
och förökningarna erforderlig jord av lämplig beskaffenhet.
4. Föreningen har därutöver erhållit vissa extra förmåner, därigenom att
utsädesbolaget mot billig hyra upplåtit bostäder åt några av dess tjänstemän
samt i vissa fall lämnat extra bidrag.
Dessa nämnda fördelar måste, såväl från utsädesföreningens som jordbrukets
och det allmännas sida, anses synnerligen stora och betydelsefulla.
Frågan blir nu om lika stora eller större fördelar kunna ernås genom att
förökningen och försäljningen av föreningens nya sorter och stammar ordnas
på annat sätt. Endast om så kan ske, torde tillräckliga skäl för ett
brytande av samarbetet med utsädesbolaget kunna anses föreligga.
Huruvida det kan bliva möjligt att genom annan form för överlåtelsen
av utsädesföreningens sorter än den nu gällande erhålla större inkomster
för dessa än som skulle fås genom det nu preliminärt ingångna avtalet
mellan föreningen och bolaget är ytterst svårt att förutse. Erkännas måste,
att den egentliga ersättningen för stammarna enligt sagda avtal kommer
att bliva ganska ringa. Sedan föreningens kontrollkostnader, som inklusive
löner m. m. uppgå till cirka 45,000 kronor, dragits från hela årsavgiften,
återstår nämligen endast 35,000 kronor som ersättning för stammarna. Möjligen
kan utsädesbolaget nu, sedan dess ställning under allra sista tiden i
någon mån förbättrats, förmås att bjuda något högre avgift, vilken i så fall
helt skulle komma på ersättningen för stammarna. Frågan är, om någon
annan större utsädesaffär lian tänkas erbjuda ännu mera för rätten att få
övertaga samtliga föreningens sorter och stammar. Utsikterna härför synas
för närvarande icke vidare stora. Intet tillräckligt stort och fullt kvalificerat
affärsföretag i branschen finnes för närvarande, oavsett firman Weibull,
som sannolikt icke torde vara hågad att övertaga föreningens sorter. Sådana
utsädesaffärer som exempelvis Skåne—Hallands Utsädes Aktiebolag, Aktiebolaget
Carl Engström, Eslöv, Aktiebolaget Algot Holmberg och Son, Norrköping,
vilka torde fä räknas bland de mera betydande andrahandsutsädesaffärerna,
m. fl. liknande äro säkerligen icke rustade för att övertaga uppgiften
som ensam mellanhand mellan föreningen och jordbruket och kunna
ej heller antagas vara villiga erbjuda större förmåner än utsädesbolaget
gjort eller möjligen kan förmås att göra.
Emellertid kan ju också den möjligheten tänkas, att föreningens nya sorter
skulle utbjudas var för sig till förökning och försäljning och på så sätt
sammanlagt tillföra föreningen större årliga inkomster än utsädesbolaget
erbjudit. Ett sådant sätt för de nya sorternas överlämnande till odling i
HO
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
stort skulle emellertid otvivelaktigt bliva förenat med betydande olägenheter.
Svårigheten att med ledning enbart av några års försöksresultat bedöma eu
sorts värde för praktiken körnare sannolikt att avhålla eventuella spekulanter
från att bjuda större belopp för varje sort. Då föreningen under de
gångna åren i medeltal lämnat 3 1/3 sort per år och det ej kan antagas,:
att sorterna i fortsättningen komma oftare, skulle det likväl erfordras en ersättning
i medeltal av minst 10,000 kronor för varje sort, för att summan
härav skulle uppgå till förut nämnda 3b,000 kronor om året. Frågan om
äganderätten till nya eliter av sorterna samt skyldighet att upphöra med
försäljningen av dem, då bättre sorter framkommit, kunde lätt vålla förvecklingar.
Då sorterna ej komma i jämn följd år efter år, bleve inkomsten
av sorternas försäljning sannolikt mycket ojämn. Därtill komine svårigheterna
med kontrollen, vilka i annat sammanhang komma att närmare
omnämnas.
Såsom eu påtaglig fördel med den hittills tillämpade ordningen för förökningen
och försäljningen av utsädesföreningens sorter har ovan under
punkt 2 framhållits, att vårt lands jordbrukare därigenom haft tillgång till
en bestämd och säker källa, varifrån dessa sorter kunnat erhållas i fullgott
skick. Att detta förhållande varit till betydande gagn för jordbruket torde
ej kunna bestridas. Såsom redan förut i annat sammanhang framhållits,
kan det utan överdrift sägas, att utsädesbolaget på ett i stort sett fullt tillfredsställande
sätt fyllt sin uppgift som mellanhand mellan föreningen ocli
jordbrukarna. Visserligen hava klagomål då och då hörts såväl från bolagets
odlare, vilka ej ansett sig hava fått nog betalt för sin utsädesvara, som
ock från köpare, vilka antingen förmenat sig hava fått betala för högt eller
också ej fått nog god kvalitet, men sådana klagomål torde vara oundvikliga
för varje utsädesaffär. Att klagomålen också stundom gått över föreningen
är nog så riktigt, men så kommer otvivelaktigt bliva fallet, hur än försäljningen
av föreningens sorter ordnas.
Att det utsäde, som utsädesbolaget tillhandahåller, i regel varit förstklassigt,
framgår bland annat av eu del försök, som verkställts dels av
överassistent P. Bolin och dels av dr Å. Åkerman. Dessa försök hava nämligen
visat, att skörden av samma sort efter utsädet från Svalöv, d. v. s.
utsädesbolaget, blivit ej obetydligt högre än efter utsädet från försöksvärdens
egen skörd (se Modd. från centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
nr 130 samt Sveriges Uts. tidskr. 1920, sid. 245).
Frågan är nu, om tillgängen på fullgott utsäde av de nya sorterna skulle
bliva lika god och säker som hittills, om dessa skulle tillhandahållas av eu
annan eller flera andra utsädesaffärer, och om jordbrukarna skulle hava
samma trygghet att få vad de önskade även i dessa fall. Den som har
följt med och tagit del i arbetet med sorternas förökning och försäljning
hittills måste ställa sig tvivlande häremot. Utsädesodlingarna, som redan
nu äro så många och vitt spridda, att besiktningen av och kontrollen över
dem vållar betydande arbete och svårigheter, skulle givetvis bliva ännu mera
uppdelade och kringspridda. Då de många odlare, som måste tillkomma,
sakna all erfarenhet och de mindre utsädesaftarerna, som skulle handhava
förmedlingen, med all sannolikhet vore mindre val skickade att handhava
denna, komme förväxlingar och sammanblandningar av olika sorter samt
av äldre och nyare eliter av samma sort sannolikt lätt till stånd. Visserligen
kan man säga, att kontrollen fortfarande borde vara sträng och fullständig,
men även om denna handhades aldrig så väl, skulle otvivelaktigt
nämnda fatalitet?!’ ej kunna undvikas.
Öl
Kanal. Maj:tu proposition Nr IIP.
Dun mi rullande skillnaden mellan original och efterodling skulle sannolikt
också. hliva mycket svar att upprätthålla. För närvarande kan s. k.
originalutsäde av Svalövssorterna endast erhällas tran ett håll, under det att
efterodling av sorterna kan tas snart sagt var som helst. Skulle enligt eu
eventuell ny ordning originalutsäde kunna erhållas av den (ma Svalövssorten
(lär och den andra där, sa måste detta tydligen framkalla oreda och misstag.
Ingen än sa fullständig kontroll torde kunna hålla reda på dessa olika
stammar och eliter hos olika mellanhänder och lämna jord lira ko rna garanti
mot förväxling och felexpedieringar.
Erfarenheterna från andra länder, bland annat våra grannländer Danmark
och Norge, hava också till fullo visat, hur svårt det är för jordbrukarna att
erhålla säker och jämn tillgång pa de nya och förädlade sorterna, när deras
förökning och försäljning icke handhavas av eu bestämd mellanhand. Sorterna
få aldrig den betydelse för landets jordbruk, som de kunde, om förmedlingen
mellan förädlaren och jordbruket handhades på det lämpligaste
sättet.
Som en tredje fördel med det hittillsvarande samarbetet mellan utsädesföreningen
och utsädesbolaget har ovan angivits, att föreningen därigenom
tillförsäkrats erforderlig tillgång på lämplig jord för försöken. Sålunda
liar föreningen årligen av bolaget arrenderat omkring 10—12 hav jord för
torsöksändamål, vartill kommer den för rotfruktsförsöken använda arealen,
cirka 4 har, således inalles omkring lä har. Dessa siffror, ehuru rätt så
störa, ge dock intet fullständigt begrepp om betydelsen av denna jordupplåtelse.
Det måste nämligen ytterligare väl observeras, att denna jord uttagit»
på de lämpligaste platserna å utsädesbolagets närliggande fält. Som
förut i annat sammanhang framhållits, måste försöken förläggas på jämn
jord och efter lämplig förfrukt, om utsikt till erhållande av tillförlitliga
resultat skall förefinnas. Man kan sålunda icke lägga nya försök år efter
ar på samma plats. Icke heller går det för sig att lägga försök efter vilken
förfrukt som helst, t, ex. stråsäd efter stråsäd. Allt detta gör, att man för
att få nog jord till dessa försök, som omfatta cirka 15 har, måste disponera
ett flera gånger större jordområde, där lämpliga fält kunna utväljas.
Detta gäller redan ifråga om de egenliga avkastningsförsöken och småförsöken
med självbefruktande växter. Men i ännu högre grad blir det
1 atlet vid förädlingsarbetena med korsbefruktande växter. För isolering av
exempelvis ett par eller några tiotal olika sorter eller linjer av råg kräves
sålunda tillgång till stora vetefält, helst förlagda på olika platser och icke i
närheten av annan råg; liknande blir förhållandet vid avståndsisolering av
fröplantor av de olika rotfruktsslagen samt olika linjer av gräs och klöver.
För att behovet av jord för försöken skall bliva på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodosett, kräves sålunda tillgång till ett stort jordområde.
Skulle föreningens samarbete med utsädesbolaget brytas, torde man med
visshet kunna förutse, att bolaget icke i fortsättningen vore villigt att utarrendera
jord för försöken. Frågan är då, om sådan försöksjord skulle
kunna erhållas pa andra egendomar i närheten. För de egentliga försöken
måste jorden vara belägen omedelbart intill föreningens område, enär eljest
arbetsfolkets gäng till och från arbetet samt transporterna av skörden in. m.
skulle bliva allt för tidsödande och kostsamma. Då utsädesbolaget disponerar
jorden norr och väster om föreningens område, skulle endast söder och
öster därom belägna egendomar kunna ifrågakomma. Jorden söder om föreningens
fastighet äges av P, Bondesons lantbruksaktiebolag. Vid förfrågan
har detta bolag förklarat sig på grund av i förhållande till kreatursbesätt
-
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
ningen relativt ringa tillgång på jord icke eller i varje fall icke utan betydligt
högre arrende än det, som föreningen nu betalar, vilja upplåta jord för försöken.
Därtill kommer, att jorden på grund av särskilt stark gödsling med
naturlig gödsel torde vara mindre lämplig för försök. Jorden österut tillhör
Trolleholms fideikommiss och är upplåten till arrendatorer. Den närmast
föreningen belägna gården, som. omfattar 42 har, ligger väl till och synes hava
till största delen jämn och lämplig jord, varför den nog skulle vara lämplig
som försöksgård. För närvarande är den dock, åtminstone delvis, mindre väl
dränerad samt i mindre god kultur. Skulle denna gård användas för föreningens
försök, måste emellertid en betydande del av jorden upplåtas härför. Det bleve
sålunda nödvändigt att övertaga hela gården och även driva jordbruket ä
densamma. Då arrendatorns kontrakt enligt uppgift gäller till och med 1934,
torde man emellertid ej utan en betydande avträdessumma kunna under den
närmaste tiden komma i besittning av gården. Härtill lomme så engångskostnad
för uppsättning samt en viss risk för årliga förluster på jordbruket,
som ju icke kunde drivas på i och för sig mest ekonomiska sätt.
Möjligen skulle utsädesföreningen på nu senast angivna sätt, fastän med
stora ekonomiska uppoffringar, kunna erhålla jord för de egentliga försöken
och smärre förökningarna. Anmärkas bör dock, att även om nämnda gård
disponerades, bleve jorden ej på samma sätt som nu tillräcklig för försöken.
Svårigheten att erhålla nog många och lämpliga platser för de isolerade försöken
kvarstode också. Uteslutet vore ju likväl icke, att jord härför kunde
få disponeras hos andra jordbrukare, närmast i grannsocknarna Torrlösa och
'' Felestad. Självfallet bleve emellertid risken för att en del isoleringar skulle
förolyckas större än för närvarande. Sannolikt komme även kostnaderna att
bliva större, därför att avståndet till dessa isoleringar ökades och arbetet
med dem sålunda bleve mera tidsödande.
I den för försöken erforderliga areal, som ovan nämnts, har endast inräknats
jord för de egentliga smärre försöken och obetydliga första förökningar.
Skulle man tänka sig, att utsädesföreningen även skulle handhava förökningen
av de nya sorterna i något större skala, erfordrades självfallet en
vida större åkerareal. Denna behövde ju dock icke vara belägen omedelbart
intill föreningens område, ehuru å andra sidan tillsynen över förökningarna
försvårades, om de vore förlagda på något större avstånd från Svalöv.
Såsom en fördel med det hittills varande samarbetet mellan utsädesföreningen
och utsädesbolaget har ovan slutligen under punkt 4 nämnts, att
bolaget mot billig hyra upplåtit bostäder åt några (för närvarande sex) av
föreningens tjänstemän. Denna omständighet får givetvis icke tillmätas allt
för stor betydelse vid förhandlingarna om nytt avtal, men det vore å andra
sidan oriktigt att alldeles bortse därifrån. Vid bestämmande av tjänstemännens
löner har föreningens styrelse i viss mån tagit hänsyn till den omständigheten,
att flertalet tjänstemän haft relativt låg hyra. Skulle samarbetet
mellan föreningen och bolaget upphöra, komme hyresbeloppen för ifrågavarande
bostäder otvivelaktigt att höjas, så att de motsvarade byggnadernas
verkliga värde. Självfallet komme detta att medföra en realiter försämrad
ställning för dessa tjänstemän, och föreningen kunde väl icke undandraga
sig att lämna erforderlig kompensation härför.
I detta sammanhang torde det vara lämpligt att framhålla önskvärdheten
av att utsädesföreningen kunde beredas möjlighet att inköpa de byggnader,
varom här är fråga, eller på annat sätt anskaffa bostäder åt tjänstemännen.
Tydligen skulle detta i sin mån bidraga till att göra föreningens ställning
gent emot bolaget starkare.
Kung/. Maj:ta proposition År 172. filt
Av det nu anförda torde tillräckligt tydligt framgå, att ett upplösande
av det hittills varande samarbetet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget
skulle medföra mycket stora svårigheter och olägenheter såväl för föreningen
som ock för de av vårt lands jordbrukare, som vilja begagna sig
av de förädlade sorterna. E betraktande härav måste det självfallet också
vara synnerligen tungt vägande skäl, som skola kunna tillräckligt motivera
ett brytande av denna förbindelse. Endast om något så när säkra utsikter
för att på annat sätt erhålla större ekonomiska fördelar och samma garantier
för övrigt förefinnas, torde eu övergång till andra förhållanden kunna
försvaras.
Med det nu anförda har den uppställda frågan hur med föreningens sorter
och stammar lämpligen bör förfaras om rimligt avtal med bolaget ej
kan träffas emellertid icke blivit besvarad. Det torde också av det sagda
framgå, att det enligt vårt förmenande är ytterligt svårt för att icke säga
omöjligt att på ett tillfredsställande sätt besvara nämnda fråga. Då det
emellertid torde vara nödvändigt, att vid förhandlingarna med utsädesbolaget
kunna peka på någon annan resurs för sorternas tillgodogörande, måste
man givetvis också finna någon utväg för denna förökning och försäljning.
I det föregående har diskuterats två olika sätt för de nya sorternas överlämnande
till praktiken, nämligen dels genom en mellanhand och dels genom
flera mellanhänder. Det förutnämnda av dessa torde man för närvarande
ej kunna räkna med. Såvitt vi ha oss bekant finnes nämligen för närvarande,
oavsett utsädesbolaget och firman Weibull, intet affärsföretag i utsädesbranschen,
som har tillräckliga resurser i fråga om kapital, magasin,
jordbruk m. m. för att övertaga föreningens samtliga sorter och stammar.
Icke heller disponera de sådana filialer, som erfordras för och underlätta utsädesvarornas
försäljning i landets olika delar. Det återstår således endast
den andra utvägen, nämligen att lämna ut de nya sorterna till förmedling
av flera affärsföretag. Skulle detta ske, borde självfallet den av varje sort
utlämnade kvantiteten vara jämförelsevis stor, således exempelvis av sädesslagen
minst några tiotal, helst några hundratal dt. För att erhålla
dessa kvantiteter finge föreningen, då den på förut angivet sätt eventuellt
anskaffade försöksjorden icke bleve tillräcklig för förökningen av så stora
mängder, antingen skaffa sig någon större egendom eller också ordna med
kontraktsodlingar. Det senare sättet vore givetvis lättast genomförbart och
skulle väl icke heller vara förenat med allt för stora svårigheter. Självfallet
förelag den risken, att en del av odlingarna genom inblandning eller av
andra orsaker finge kasseras, men denna risk förefinnes redan under nuvarande
förhållanden; de härigenom förorsakade förlusterna få dock nu bäras
av utsädesbolaget. För rensning och förvaring av skörden från dessa odlingar
erfordrades större utrymme, än föreningen för närvarande förfogar över.
Skulle på nu antytt sätt föreningens sorter försäljas, finge givetvis med
varje köpare uppgöras ett särskilt kontrakt. I detta maste införas noggranna
föreskrifter rörande köparens rätt till sorten ifråga och nya eliter därav,
vidare om skyldigheten att verkställa eventuellt behövliga renplockningar
och underkasta sig kontroll i övrigt, att under vissa förhållanden upphöra
med försäljningen av sorten o. s. v. De närmare detaljerna i detta torde
icke här behöva närmare diskuteras.»
Sedan till de sakkunnigas kännedom kommit, att vid Billeberga ungefär
Va mil från Svalöv finnas två kronoegendomar mantal Årup nr 1 och
Va mantal Billeberga nr 1, om tillhopa omkring 200 har gemensamt utarrenderade
till den 14 mars 1926, har på anmodan av de sakkunniga för
-
64 Kungl. Majds proposition Nr tfa.
eningens sekreterare upprättat följande promemoria rörande erforderliga engångskostnader,
därest samarbetet med utsädesbolaget skulle upphöra.
»För erhållande av nödig jord till försöken måste anskaffas en omedelbart
intill föreningens fastighet belägen gård, tillhörig Trojleliolms fideikommiss,
omfattande 42 har åker. Under förutsättning att denna kan få
arrenderas, torde uppsättningen av levande och döda inventarier kunna beräknas
draga en kostnad av cirka 20,000 kronor.
Gården ifråga är nyligen utarrenderad till förutvarande arrendatorn på
10 år från den 14 mars 1925 mot ett arrende av 100 kronor per har. För
överlåtelse av arrendet komme sannolikt att krävas en ganska avsevärd
summa, som förslagsvis ej torde kunna beräknas lägre än 8,000—10,000
kronor.
Därest de nya sorterna och eliterna skulle av föreningen förökas till så
stor kvantitet, att de efter ytterligare ett års odling genom olika utsädesaffärers
förmedling lämpligen kunde försäljas i öppna marknaden, erfordrades
för denna förökning en större egendom i grannskapet. Om eu sådan
kunde upplåtas av staten, skulle endast kostnaderna för gårdens uppsättning
behöva beräknas. Under antagande att egendomens åkerareal vore 200 har
och att för anskaffande av nödiga levande och döda inventarier samt förråd
in. m. kräves ett driftskapital av åtminstone 500 kronor per har, skulle
kostnaden härför bliva 100,000 kronor.
För rensning och förvaring av det utsäde av nya sorter och eliter, som
efter nödig uppförökning skulle försäljas, måste anskaffas ett nytt magasin.
Kostnaden för detta, inklusive rensningsmaskiner och torkanordning, torde
ej kunna beräknas lägre än till 25,000 kronor.
Sammanlagda engångskostnaden för nu angivna anskaffande av jordbruk
med därtill hörande inventarier m. m. samt magasin skulle sålunda enligt
ungefärlig beräkning något överstiga 150,000 kronor. Härvid bör dock bemärkas,
att, såsom i annat sammanhang redan framhållits, den för de egentliga
försöken tillgängliga åkerarealen likväl bleve för knapp. Sannolikt
bleve det nödvändigt att arrendera ytterligare en mindre, närbelägen gård
om 39 har; för övertagande och uppsättning av denna torde erfordras
ytterligare 20,000—25,000 kronor.»
Två av föreningens vetenskapsmän, som ej velat biträda förenämnda utlåtande.
hava i särskild skrivelse till de sakkunniga gjort gällande, att nu
rådande förhållande borde föranleda till ett brytande av sambandet mellan
föreningen och bolaget och till statens övertagande av föreningens växtförädlingsanstalt.
Däri har till en början framhållits i huvudsak följande:
Kravet på eu ändring i den gamla Svalövsorganisationen vore framsprunget
ur en helt naturlig åstundan, att de dryga statsutgifterna för förädlingsarbetet
vid Svalöv måtte komma Sveriges jordbrukande befolkning direkt
till godo och ej i första rummet gynna ett privat utsädesbolag. Då den
närmare utredning av fördelningen av kostnaderna för de nya Svalövssorterna
givit vid handen, att framställningskostnaderna för varje särskild sort
till 2/3 betalts av allmänna medel och sålunda allenast högst 1/''3 av den enskilda
merkantila sammanslutning, som i första hand uppburit den ekonomiska
vinsten av förädlingsarbetet, insåges utan vidare det berättigade i er»
dylik åstundan.
Sammankopplingen med utsädesbolaget utgjorde alltjämt en allvarsam fara
A n){<//■ Maj:In proposition År 172. (>.">
löi- att framför allt norra Sven fjäs intressen ej skulle bliva vederbörligen
tillgodosedda. De för nord-Sverige avsedda Svalevssorterna bleve ju aldrig
någon större handelsartikel för Svalövsbolaget.
Avdelningsföreståndarna kvarstode på en i förhållande till deras dyrbara
utbildning och krävande arbetsuppgifter alltför låg lönenivå. Filialernas
störa betydelse för växtförädlingen och det alltmer ökade lokala förädlingsarbetet
hade haft till följd, att filialföreståndarna för vart år som gått tätt
ökade och mera självständiga arbetsuppgifter. Kontinuiteten i filialarbetena
krävde därför numera, att även filialföreståmlurbefattningarna bleve så vid
avlönade, att den i arbetet eu gång insatte ej av ekonomiska skäl fortast
möjligt måste se sig om efter bättre avlönad anställning. Vid övergång till
statsanstalt borde växtförädlingsinstitutionens tjänstemän samtliga relativt
lätt få sina löner tillfredsställande reglerade i jämförelse med andra tjänstemannalöner
inom de statliga jordbruksinstitutionerna. Vid Svalövsanstaltens
övertagande av staten borde ett bättre samarbete med centralanstalten
på jordbruksområdet utan större svårigheter kunna ordnas. Tänkas kunde
exempelvis en för båda anstalterna gemensam styrelse, i vilken vissa avdelningsföreståndare
vid centralanstalten jämte Sva lövsanstaltens föreståndare
vore självskrivna medlemmar. Helst borde måhända åt denna styrelse givas
bestämmanderätten över så stora arbetsområden, att i densamma såsom självskrivna
medlemmar inginge jämväl föreståndarna för sådana större statsunderstödda
institutioner som svenska mosskulturföreningen och betes- och
vallföreningen, vars arbetsuppgifter läge såväl centralanstaltens som växtförädlingsanstaltens
ytterligt nära; ett gemensamt planläggande av samtliga
institutionernas arbeten borde kunna åstadkomma större enhetlighet i planerande
av diverse olika försök, en sak, som vårt svenska jordbruk länge nog
förgäves längtat efter. Även föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt
borde hava säte och stämma i styrelsen, som sålunda kunde bliva även
denna anstalts styrelse. Genom en dylik anordning kunde Henne statens
styrelser sammanslås till en, och vårt ändock nog så månghövdade styrelseväsen
i någon mån reduceras.
Såsom förhållandena nu gestaltade sig vid Svalöv, torde tjänstemännens
bostadsfråga vid en blivande statsinstitution därstädes långt ifrån vara så
svårlöst, som det måhända vid ett första betraktande av saken kunde synas.
Möjligheter till erhållande av tjänstemannabostäder funnes, bland annat, i
de nu blott provisoriskt uthyrda Christian Berg’ska ingenjörs- och andra
tjänstemannabostäderna, som efter den Christian Berg’ska Svalövs-driftens
nära nog totala inställande ej längre äro för det ursprungligen avsedda behovet
erforderliga.
Skrivelsen avslutas med att på följande sätt skissera de grundläggande
momenten i organisationen för eu framtida statens växtförädlingsanstalt:
»Sveriges utsädesförenings växtförädlingsanstalt inklusive 8 filialer övertages
helt av staten.
Allmänna svenska utsädesaktiebolagets ensamrätt att föröka och som originalvara
försälja de vid växtförädlingsanstalten framställda nya sorterna och
eliterna upphör successivt.
Förädlingsarbetet fortgår efter i huvudsak samma plan som förut; nyframställda
sorter och eliter prövas och uppförökas genom statsanstaltens försorg
i samma utsträckning, som förut från föreningsanstaltens sida skett under
samarbetet med utsädesbolaget.
Så snart en sort eller elit tillräckligt prövats och samtidigt uppförökats
till en kvantitet, svarande mot den till utsädesbolaget förut överlämnade,
Bihang''till riksdagens protokoll 7,925. i samt. 13(1 höft. (Nr 17t> ) 5
66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
utbjudes den — om den i föregående jämförande försök visat sig förtjänt
av ett utsläppande i handeln av statsanställda till allmänheten.
Inkomna anbud prövas i samråd med centrala frökontrollanstalten, varvid
köparen icke må godtagas med mindre denne kan anses bjuda full garanti för
sortens (respektive elitens) uppförökande under fullt tillfredsställande former.
Så länge köparen har sorten (respektive eliten) under uppförökning, är lian
skyldig underkasta densamma all för dess renodling nödvändig kontroll,
vilken kontroll av köparen själv bekostas.
Kontrollarbetet omliänderhaves av statens centrala frökontrollanstalt, och
sker kontrollen över såväl odlingar som utsäden efter i huvudsak samma
principer, efter vilka utsädesföreningen förut arbetat ; vid fältinsyningar bör
i möjligaste mån biträde kunna påräknas av växtförädlingsanstaltens tjänstemän
(avdelningsföreståndare, filialföreståndare och assistenter).
Av centrala frökontrollanstalten godkänt utsäde förses med statsplomb,
som då bliver Sveriges enda plomb å kvalitetsutsäde.
Då ny elit av förut utsläppt sort föreligger, äger sortens förutvarande
köpare förhandsrätt vid densammas inköpande och detta till ett vid sortens
första inköp närmare fixerat pris, vilket ställes i visst bestämt förhållande
till sortens inköpspris och de försäljningsmöjligheter, sorten för den nya
elitens utsläppande visat sig äga.
Meningslöst vore att här söka ingå på de närmare organisationscietaljerna.
Endast en detaljfråga vilja vi här i korthet vidröra, nämligen behovet av
ett större jordbruk i närmaste anslutning till den nyorganiserade växtförädlingsanstalten.
Motståndarna till statsinstitutionsidéen framdraga snart sagt
alltid jordfrågan såsom rent av bestämmande för eu fortsatt sammankoppling
med utsädesbolaget. Att större åkerjord än den, utsädesföreningen för närvarande
har i sin ägo, är för förädlingsanstaltens försöksverksamhet oundgängligen
nödvändig, är utan vidare givet. Även om utsädesbolaget i fortsättningen
kommer att vara ägare till den intill växtförädlingsanstaltens område gränsande
jorden, borde man kunna påräkna, att för förädlingsförsöken nödig
jord av bolaget utarrenderades till anstalten på samma för bolaget ekonomiskt
fördelaktiga villkor, som fö]- närvarande äger rum. Om bolaget även för
framtiden ville uppträda som spekulant på de nya Svalövssorterna, vore det
minst sagt oklokt, om de från början sökte tvinga fram svårigheter för växtförädlingens
bedrivande. Högre tankar än så måste man väl ändock hava om
den högsta ledningen inom utsädesbolaget. Skulle emellertid — mot förmodan
— bolaget ställa sig helt avvisande mot växtförädlingsanstalten och
dess jordarrendebehov, torde Svalövsanstalten ej bliva sämre lottad för det.
A de inom Svalövs sa gott som omedelbara närhet liggande, Trolleholm tillhöriga
arrendegårdarna skulle helt säkert goda möjligheter givas till erhållande
av nöjaktig försöksjord. Även å Bondesons lantbruksaktiebolags jord
vid Svalöv torde god och tillräcklig försöksjord kunna arrenderas. De förut
av utsädesföreningen till utsädesbolaget betalta jordarrendena borde långt
ifrån verka avskräckande på de närmaste jordägarna.
Obetydligt talar det nuvarande sakläget sitt bestämda språk med avseende
pa Svalövsanstaltens framtida öde. Föregående utredningars alltjämt misslyckade
försök att pa nytt pressa in Svalövsarbetet i de gamla formerna;
den vid fortsatt sammankoppling med privatekonomiskt handelsbolag allt
mera hotande faran för de rent national-ekonomiska synpunkternas undanträngande
vid växtförädlingen; nyuppdykande privata] ej förut statsunderstödda
väx tf ö r;i (1 i in gsanstalte rs krav på statsunderstöd i närmaste överensstämmelse
med den sedan gammalt ensamt statsunderstödda privatanstaltens;
K intill. M(ij:ts proposition Nr 17<t.
(17
behovet på kontinuitetens i de olika arbetena tryggande genom tjänstemännens
ytterliggare säkerställande i överensstämmelse med statstjänstemannens;
behovet av ytterligare ökat samarbete med centralanstalten för
torsöksväsendet på jordbruksområdet för åstadkommande av större enhetlighet
i planen för försöksverksamheten; bristande tillmötesgående mot utsädesföreningen
från utsädesbolagets sida; möjligheten och önskvärdheten att få Lundauniversitetets
teoretiska ärftlighetsinstitution fast knuten vid den praktiska
växtförädlingsanstalten vid Svalöv; önskvärdheten av att från början etablera
ett intimt samarbete mellan statens centrala frökontrollanstalt och Svalövsanstalten;
allt talar samstämmigt för en övergång just nu från ett blott
statsunderstött Svalöv till en statens egen växtförädlingsanstalt.»
Aktiebolaget Algot Holmberg & son i Norrköping har till de sakkunniga
överlämnat och åberopat innehållet i eu tidningsartikel, införd i
Svenska Dagbladets huvudstadsupplaga för den 2 november 1923.
Häri påyrkas brytandet av sambandet mellan Sveriges utsädesförening och
allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Särskilt framhålles såsom oriktigt,
att bolaget har monopol på att få sina odlingar kontrollerade av föreningen.
Om detta stode även andra fröodlare till buds, skulle en större kvantitet
»Svalövs originalutsäden» kunna produceras och en stor export av svenskt
utsäde kunna uppstå.
Ur artikeln må återgivas följande:
»I en tid, då vår sädesodling haft att kämpa med extraordinära avsättningssvårigheter
och ruinerande försäljningspris, är det självklart, att exportsynpunkterna
tränga sig i förgrunden. Vi hava helt enkelt inte råd att försumma
något avsättningstillfälle.
Men saken har flera sidor. Var och en känner till den prisskillnad, som
i handeln existerar mellan ''originalutsäde’ och ''efterodling''. Den reella
bakgrunden för denna prisskillnad växlar visserligen från fall till fall, men
''originalutsädets’ högre värdering är ett hela utsädeshandeln genomgående
ekonomiskt faktum. ''Original'' kallas en utsädesvara, som producerats och
godkänts under förädlarens egen kontroll.
Då utsädesföreningens kontroll nu endast omfattar Svalövsbolaget, dess
renserier, egna odlingar och kontraktsodlingar, är det tydligt, att en utsädesvara
förlorar sin rätt till originalbeteckningen, så snart den kommer i det
svenska jordbrukets händer. Den enskilde jordbrukaren kan vid nu rådande
system aldrig producera annat än ''efterodling'', och får ej heller betalt för
annat. Hade han tillgång till utsädesföreningens. kontroll, kunde hans skörd
bli ''originalutsäde’, likaväl som utsädesbolagets egna och kontrakterade
odlingar. Då ''originalutsäde’ har god avsättning, såväl inom som utom
landet, är det icke svårt att förstå, vad en dylik reform skulle betyda för
den enskilde utsädesodlarens ekonomi.
Ej mindre betydelsefull är den nationalekonomiska synpunkten. En dylik
reform skulle ge vår utsädesodling en mångdubbelt vidare utlandsmarknad.
Men ''originalmärket’ ökar ej blott exportkvantiteten, det höjer samtidigt
det genomsnittliga exportpriset. En utvidgning av utsädesföreningens produktionskontroll
att omfatta alla för kvalitéproduktion lämpliga utsädesodlingar
och utsädesrenserier kan sålunda förväntas medföra gynnsamma
verkningar på rikets handelsbalans.
Reformkraven kunna uttryckas i tre huvudpunkter:
1) Sveriges utsädesförenings kontrolltjänst ställes i princip till hela utsädes -
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
produktionens förfogande. Dess mål bör vara att omfatta alla för kvalitéproduktion
kvalificerade, svenska utsädesodlingar och utsädesrenserier.
Kontrolltjänstens löpande kostnader böra uttagas genom avgifter för fullgjorda
tjänsteförrättningar. Utsädesföreningen är den enda i vårt land
existerande institution, som visat sig vuxen en dylik uppgift. Skulle framdeles
en särskild riksanstalt upprättas för kontroll av utsädesproduktionen
inträder ju frågan i ett nytt läge.
2) Sveriges utsädesförenings förädlingsverksambet bör helt befrias från
sitt beroende av ett enskilt affärsföretags penningunderstöd. Statens årliga
bidrag torde därför behöva ökas med cirka 200,000 kronor för finansiering
av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet. En reform, som avkopplar
föreningens verksamhet från enskilt affärsintresse och helt ställer
densamma i det allmännas tjänst, bör även avsevärt öka föreningens utsikter
att genom större medlemsantal bereda sig ytterligare inkomster. Att avgifterna
från medlemmar hittills spelat en så utomordentligt blygsam roll
i föreningens budget, måste väl tillskrivas det faktum, att allmänheten icke
i högre grad kunnat entusiasmeras för bidrag till en verksamhet, som till
icke oväsentlig del tjänar ett privat företags vinstintressen. En ändring
härutinnan torde också medföra en ändring i den jordbrukande allmänhetens
hållning gentemot föreningen.
3) Sedan utsädesföreningen lösts från sitt beroende av utsädesbolaget, distribuerar
den utan det senares mellankomst själv sina förädlingseliter till
kompetenta och intresserade utsädesodlare. Denna utdelning kan dels tänkas
ske som en offentlig premiering av framstående utsädes jordbruk, dels som
försäljning till skäligt utsädespris.» I
I en promemoria i ämnet till de sakkunniga har samma aktiebolag föreslagit,
att efter upphörande av allmänna svenska utsädesaktiebolagets
monopol föreningen skulle sälja nya sorter (stammar) och föryngringseliter
till lämpliga jordbrukare (i första hand försöksvärdarna i olika delar av
landet) till ett pris av t. ex. tredubbla marknadspriset för ifrågavarande
frö- eller sädesslag och mot rätt och skyldighet för odlaren att underställa
sig föreningens kontroll. När förökningen uppnått viss mängd och
odlaren sålde skörden som utsäde, borde han vara pliktig att till föreningen
betala eu royalty av Va öre per kg. jämte de med kontrollen
förenade självkostnaderna.
I samma synpunkter instämma i en senare inlaga ett femtontal fröodlande
jordbrukare.
Styrelsen för Sveriges fröodlarförbund, som lämnats tillfälle att taga
del av förenämnda aktiebolags förslag, har i skrivelse till de sakkunniga
förklarat, att styrelsen med hänsyn till att icke någon som helst erfarenhet
rörande av aktiebolaget anförda system föreligger i vårt land, ej
finner anledning uttala sig till förmån därför i jämförelse med det äldre
hittills i Sverige prövade sättet för växtmaterialets förökning och spridning.
Då det gäller att avgöra, huruvida samarbetet mellan föreningen och
bolaget bör avbrytas, måste man, enligt de sakkunnigas mening, först och
främst göra klart vilket alternativ som står till buds. Det torde därvid
KunfjL Maj ris proposition Nr 172.
<>!)
utan vidare vara uppenbart, att såsom ensam förmedlare för spridning av
föreningens produkter ingen annan kan givas företräde framför bolaget
redan på grund av belägenheten av dess jordar och magasin med rensningsanordningar
intill föreningens anstalt.
Man måste alltså tänka sig flera förmedlare.
Ånyo må bringas i erinran, att enligt nu rådande system föreningen
själv förökar nya stammar upp till en kvantitet av allenast några hundra
kg., att den fortsatta förökningen fram till lämplig första försäljningskvantitet
ombesörjes av bolaget, att denna förökning måste kontrolleras
av förädlaren, samt att det ej så sällan inträffar, att under dylik förökning
i stort sorten visar sig olämplig att sprida.
Av den utredning, som förebragts, lärer framgå, att man icke kan låta
föreningen avhända sig nya sorter, förrän tidigast då sorten förökats till
sådan mängd, att det endast tarvas ett års ytterligare odling för erhållande
av en kvantitet, lämplig för försäljning till allmänheten. Ett motsatt förfarande
skulle omöjliggöra den ingående och noggranna kontroll, som
erfordras under de första åren för förökning i stort, och dessutom med
hänsyn till osäkerheten om sortens värde på det tidigare stadiet icke på
långt när bereda föreningen ''skälig ersättning för förädlingen.
Därest samarbetet med bolaget brytes, måste man säkerställa föreningen
för erhållande annorstädes av lämplig och tillräcklig åkerjord för förädlingsförsöken,
Av utredningen framgår, att detta bäst skulle kunna ske
genom att övertaga arrendet av en nära anstalten belägen gård under
Trolleholm. Därest, som nyss utvecklats, föreningen därjämte måste ombesörja
jämväl det väsentliga av förökningen, måste ytterligare jord ställas
till förfogande. Härför skulle kunna användas förenämnda kronoegendomar,
Årup och Billeberga, varjämte kontraktsodlingar böra anlitas.
Sedan en ny sort sålunda av föreningen eller genom dess försorg uppförökats
under förädlarens kontroll och å olika platser i landet blivit föremål
för jämförande försök, vars resultat offentliggjorts, skulle den säljas
å auktion till den högstbjudande.
Köpare skulle visa sig förfoga dels över så stort och välskött jordbruk,
att förökningen och vidmakthållandet av sorten kunde anses betryggad,
dels ock över tidsenliga magasinslokaler med alla de rensnings- och
sorteringsmaskiner in. m., som befinnas nödiga för utsädets behöriga skötsel.
Han skulle vara pliktig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
ifråga om utsädets skötsel, odling och förökning, som föreningen finner
erforderliga för bibehållande av sortens värde. Köparen måste vidare vara
skyldig att efter ett års odling saluhålla sorten för allmänheten. Han
skulle äga rätt påfordra, att förädlaren så kontrollerade förökningen, att
han kunde för försäljning få utsädet plomberat såsom Svalövs original.
Skulle föreningen finna nödigt att utsläppa ny elit av sorten, skulle denna
rätt upphöra men köparen vore berättigad att till samma pris, som högst
bjudits för eliten å anställd auktion, inlösa eliten. Samma skulle förhål
-
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
landet bliva, därest vid utsläppandet av ny sort, föreningen ansåge, att
en äldre, som härigenom ersattes, borde indragas. Även för sådant fall
skulle således den som köpt den äldre sorten icke längre få gröda därav
insynad till originalutsäde men i stället hava förköpsrätt till den nya
sorten. Huruvida ersättningen till föreningen för ny sort eller elit skulle
bestämmas i allenast engångs-ersättning eller därjämte royalty torde icke
vara avgörande för systemet.
I stort sett torde den sålunda skisserade anordningen för spridning av
anstaltens förädlingar vara det alternativ som står emot det nuvarande
systemet.
Vid bestämmande av företrädet dem emellan bör det avgörande vara i
första hand vilken anordning som lättast tillhandahåller jordbrukarna i
tillräcklig mängd ett tillförlitligen prövat, gott och för varje ort lämpligt
utsäde till billigaste pris och i andra hand vilket som bereder föreningen
bästa ersättning för förädlingsarbetet.
Med hänsyn till det stora nationalekonomiska värdet av ökad användning
av förädlat frö måste givetvis företräde givas åt den anordning, som
häst tillgodoser spridningen, även om anordningen skulle giva föreningen
något mindre i ersättning och därigenom föfanleda högre statsbidrag.
De sakkunniga hålla före, att nya sorter bliva för jordbrukarna lättare
åtkomliga, därest alla föreningens sorter tillhandahållas på samma ställe.
Även om man skulle tänka sig, att föreningen, därest auktion hölles å
dess sorter, årligen utgåve en redogörelse för var dessa kunde erhållas,
skulle detta system göra det besvärligare för en lantbrukare att taga reda
på och skaffa sig den sort, som lämpade sig häst för honom. Mera utvecklat
och utgrenat försäljningssystem än det allmänna svenska utsädesbolaget
upparbetat, torde näppeligen någon annan köpare av en ny sort
kunna uppvisa.
Möjligt är, att en fördelning av olika sorters förökning på flera mellanhänder
skulle möjliggöra en större produktion. Fara föreligger dock för,
att en dylik fördel i vissa fall skulle förminskas genom vederbörandes
sämre försäljningsmöjligheter.
Att större säkerhet för tillförlitlig kontroll och övervakning av förädlaren
föreligger vid monopolsystem är uppenbart. Redan nu föranleder
bolagets kontraktsodlingar, att föreningens tjänstemän få tillsätta avsevärd
tid på resor, och det kan vara fara värt, att kontrollen måste försämras
om, såsom fallet bleve vid ett flertal förmedlare, dessa resor måste
väsentligt ökas. Vid olika förmedlare skulle därjämte lätt uppstå förväxling
av sorter till men för köpande jordbrukare.
Vad slutligen angår priset i de olika fallen, så har man ingen anledning
antaga, att ett system med inånga förmedlare skulle sänka priset.
Snarare tvärtom, då såväl kontroll- som försäljningskostnader komme
att ökas.
Kung/. Muj:ts proposition Nr 172.
71
Särskilt må framhållas, att någon prissänkning på grund av konkurrens
vid försäljning de olika förmedlarna emellan icke är att motse i högre
grad än nu redan är fallet. Då föreningen framställt en sort, som är bättre
än en redan befintlig, dragés denna in. De samtidigt i handeln förekommande
sorterna av samma växtslag äro således avsedda för olika orter eller eljest
olika klimatiska förhållanden, för olika jordmån eller olika tidighet eller
dylikt. Däremot kan det tänkas, att om konkurrensen fritt får verka vid
auktion å stammarna, den kan höja inköpspriset och såmedelst fördyra
varan eller göra den mindre konkurrenskraftig mot sämre i marknaden
förd vara.
Enligt de sakkunnigas mening bör sålunda efter de synpunkter, som i
första rummet böra vara avgörande, företräde givas åt fortsatt avtal med
bolaget.
De förpliktelser i avseende å övervakning och kontroll, som ett inköp
å auktion måste medföra, komma givetvis att hålla ned buden. Uteslutet
torde ej heller vara att de få spekulanter, som på grund av samma villkor
kunna komma ifråga, inbördes träffa avtal om inköp för erhållande av
låga pris. Möjligt är dock, att i vissa fall, särskilt om ersättningen bestämmes
i royalty, föreningen kan genom detta system få relativt bra
betalt för förädlingsarbetet. Detta torde emellertid icke uppväga olägenheten
av den mycket osäkra inkomst, som givetvis bleve en följd av detta
system. Det skulle därtill fresta föreningen till att så ofta som möjligt
släppa ut nya sorter. Olägenheten härav har tidigare framhållits. Härtill
kommer, att ett system med sorternas försäljning på auktion måste leda
till ett förstatligande av föreningens förädlingsanstalt med högst betydande
engångskostnader. Föreningen torde nämligen sakna resurser att ordna
anskaffningen av jord till försök och förökning, vadan staten måste träda
emellan.
De sakkunniga förmena alltså, att därest avtal med rimlig ersättning
kan träffas med bolaget, detta är att tillstyrka.
Vid sådant förhållande föreligger icke anledning att göra någon ändring
i avseende å Svalövsanstaltens natur och organisation. De sakkunniga
vilja dock i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att därvid
fästa vetenskapsmäns löner hållas i paritet med lönerna vid därmed jämförliga
statsinstitutioner.
De sakkunniga, som emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka avtal
mellan föreningen och bolaget mot så låg ersättning som ifrågasatts i det
preliminära avtalet, hava fördenskull sammanfört parterna till förnyade
förhandlingar inför de sakkunniga. Därvid har framkommit ett nytt förslag
till avtal. Före redogörelsen därför torde emellertid böra behandlas
en annan fråga, som sammanhänger med avtalet.
72
Kungl. Mujrts proposition Nr 172.
Centrala frö- Angående föreningens kontroll över bolaget och den inverkan upprättanstaltcns
in- av en statens centrala frökontrollanstalt bör öva å utsädesföreningens
verkan å för- verksamhet har från föreningen anförts:
eningens verksamhet,
»Frågan om huruvida utsädesföreningens kontroll bör omfatta annat av
bolaget i marknaden fört utsäde än det av föreningens egna sorter och stammar
liar redan vid föregående förhandlingar om nya avtal diskuterats. Åtminstone
vid ett tillfälle har det också starkt ifrågasatts, att föreningens kontroll
skulle inskränka^ sig till de egna stammarna. Närmast på grund av bolagets
ståndpunkt i frågan blev det emellertid avtalat, att kontrollen över all
bolagets försäljning fortfarande skulle handhavas av föreningen (se bl. a
sv. Uts. tidskr. 1910, sid. 23).
Detta spörsmål om föreningens kontroll över bolagets försäljning av andra
utsädesvaror än de av egna sorter och stammar har i ett viktigt avseende
tidigare haft större betydelse än för närvarande. Vid förut åsyftade tidpunkt,
ar 1909, både föreningen icke utsläppt några sorter av andra växtslag än
de sjalvbeffuktande sädesslagen. Av råg förde sålnnda bolaget i handeln
de båda utländska sorterna Petkuser och Bretagner. Allt gräsfrö och allt
rotfruktsfrö var också av sådana sorter och stammar, som föreningen icke
haft något med att göra. Förhållandena äro nu som bekant helt annorlunda.
Av höstråg föras så gott som uteslutande föreningens sorter i marknaden.
Åtskilliga nya sorter av vallgräsen hava uppdragits av föreningen och överlämnats
till bolaget, så att betydande del av försäljningen av gräsfröslagen
omfattar föreningens egna stammar. Sedan föreningen fr. o. in. 1914
övertagit all rotfruktsförädling, äro också de saluhållna rotfruktsstammarna
att betrakta som föreningens, och endast till eu mindre del försäljes rotfruktsfrö
av annat ursprung. Den enda mera betydande artikel, som bolaget
för i handeln, vilken icke härletts från föreningens förädlingsarbeten, är
frö av vallbalj växter, särskilt av röd- och alsikeklöver.
Det är påtagligt, att detta spörsmål om kontrollen av andra utsädesvaror
än de från föreningens sorter härstammande genom nämnda förhållanden förlorat
en stor del av den betydelse det förr haft. Å andra sidan kan det
möjligen anses, att frågan fått i viss mån ny aktualitet genom tillkomsten
av statens centrala frökontrollanstalt, ehuru denna väl icke i cell för sig kan
anses hava med saken att göra, då något tvång för eu viss firma att underkasta
sig dess kontroll icke lär kunna stadgas. I vilket fall som helst kan
det ju dock vara av intresse, att åtminstone i någon mån söka utreda spörsmålet.
Det torde vara påtagligt, att den stränga kontroll, som utsädesfören ingen
utövar, varit till stor fördel för dem, som från utsädesbolaget inköpt utsäden
av de utav föreningen uppdragna sorterna. Att en kontroll enligt samma
principer, då det gäller föreningens egna sorter, skulle med samma effektivitet
kunna utföras av någon annan anstalt, måste dragas starkt i tviveismål.
För föreningen och dess förädlingsverksamhet skulle det också innebära
stora olägenheter, om denna kontroll undandroges densamma. Genom
fältbesiktningarna och genom det från skilda delar av landet inkommande
tröskade materialet kunde förädlarna noga följa sorternas förhållande i stora
praktiken. De bliva också därigenom iståndsätta att bedöma sorternas odlingsvärde
under skilda förhållanden, deras förhållande till vissa växtsjukdomar
såsom sot, fusarios in. m. samt huruvida de i odling varande stammarna
därav behöva utdömas och ersättas av nya.
På grund av nämnda förhållanden torde det ej kunna bestridas, att det
Kull f/l, M<ij: In proposition Kr 172.
73
ligger såväl i själ va förädlingsorganisationens soin ock i jordbrukets intresse,
att kontrollen (iver Svalövsstammarna 1''örbehälles föreningen. Beträffande
andra utsädesvaror, som tillhandahållas av utsäidesbolaget, föreligga icke fullt
så starka skäl för deras bibehållande under föreningens kontroll. Vissa
omständigheter utgöra dock eu rätt kraftig motivering även härför. De
viktigaste bland dessa äro följande.
För kontrollen av de egna stammarna måste utsädesföreningen hava särskild
kontrollavdelning. Dennas omfattning och utrustning med hänsyn till
såväl läst personal och magasinskontrollanter som behövligt lokalutrymme,
apparater in. m. bliva i huvudsak densamma, vare sig kontrollen omfattar
samtliga bolagets utsädesvaror eller blott sådana av föreningens sorter och
stammar. Följaktligen bliva föreningens verkliga utgifter för den del av
kontrollen, som omfattar icke Svalövssorter, jämförelsevis små. Om utsädesbolagets
ersättning för denna kontroll beräknades särskilt efter vissa grunder,
skulle nettokostnaden för kontrollen iiver Svalövsstammarna därigenom kunna
rätt avsevärt reduceras.
Vidare må framhållas, att om kontrollen icke skulle bibehållas i sin nuvarande
form, komme utsädesbolaget säkerligen att för de förberedande analyserna
upprätta egen frökontroll och endast för de övriga analyserna samt
för eventuella plomberingar å icke Svalövssorter anlita offentlig frökontrollanstalt.
Givetvis komme bolaget att i motsvarande mån kräva minskning
i avgiften till Svalöv. Sannolikt är också, att bolaget ej ville binda sig
till någon viss allmän anstalt utan hava fria händer att välja olika sådana
för sina olika distributionsplatser.
Den kontroll, som utövas av en offentlig anstalt, kan icke få det allsidiga
inflytande på det kontrollerade utsädets kvalitet, som föreningens mera intima.
Fn offentlig anstalt lär icke kunna uppställa andra fordringar, än
dem den gällande instruktionen föreskriver; föreningen kan däremot genom
särskilda villkor och direktiv, som fastställas i en överenskommelse med
bolaget, få ett helt annat inflytande på rensning och sortering av utsädet
samt överhuvud på kontrollen av sådana egenskaper, som frökontrollinstruktionen
ej upptager och icke kan upptaga, men som dock äro av stor vikt
för utsädesvärdets bedömande, än vad en offentlig anstalt skulle kunna få.
För kontrollen över Svalövssorterna är det också till stort gagn, att föreningens
kontrollavdelning även får syssla med annat material än utsäde av
dessa. Därmed vinnes den överblick över den allmänna kvalitetsstandarden
för året hos de olika utsädesslagen, som är mycket viktig för en kontrollanstalt
att äga. Likaså beredes därigenom möjlighet att få inblick i olika
sorters och stammars fel eller förtjänster med avseende på kvalitet, mottaglighet
för vissa groningen påverkande växtsjukdomar o. s. v. i jämförelse
med andra stammar, något som kan vara av stort värde för förädlingsarbetet.
Slutligen må här också erinras om de synpunkter i frågan och de skäl
för att föreningens kontroll omfattar alla av utsädesbolaget tillhandahållna
utsäden, som redan år 1909 anförts av föreningens kommission och som återfinnas
i förut nämnda årgång av utsädesföreningens tidskrift (1909, sid. 23).
Särskilt torde böra framhållas den större säkerhet, varmed kontrollen kan
utföras, om den omfattar alla utsäden, samt den arbetsbesparing, som onekligen
vinnes därigenom. För köparna av utsädesbolagets utsädesvaror måste
det också vara en fördel, att de ifråga om kontrollen över det inköpta utsädet,
även om detta omfattar flera olika slag, blott hava att göra med en enda
anstalt.
74
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 17''2.
På grund av alla dessa nu nämnda omständigheter torde det på goda
grunder kunna sägas, att det såväl med hänsyn till utsädesföreningens som
konsumenternas intressen är förmånligast, om föreningens kontroll fortfarande
får omfatta utsädesbolagets hela försäljning av utsädesvaror. Självfallet
gäller detta endast under den förutsättningen, att samarbetet mellan
föreningen och bolaget kommer att fortsätta under samma eller liknande
form som hittills. Skulle det ordnas på annat sätt med tillgodogörandet i
stort av de utav föreningen förädlade sorterna, föreligger emellertid samma
skäl, som ovan åberopats, för att kontrollen över sorternas förökning och
distribuering får ligga i föreningens händer. Den mindre erfarenheten hos
eventuella andra mellanhänder och därmed följande osäkerhet skulle till och
med göra skälen härför ännu starkare.
Om utsädesföreningen genom sin kontroll avdelning skall utöva kontroll
över utsädesbolagets odling och försäljning av utsäden, skall bolaget självfallet
också lämna ersättning härför. Sådan ersättning har tidigare, före
1909, lämnats på så sätt, att bolaget direkt betalt föreningen för alla dess
kontrollkostnader. Från och med nämnda år har ersättningen för kontrollen
inräknats i bolagets avgift. Dock är bolaget, såsom förut nämnts, enligt nu
gällande avtal skyldigt att under vissa förutsättningar lämna bidrag till
kontrollkostnaderna, och har sådant bidrag utgått under åren 1917—1921
med tillhopa 67,716 kronor 56 öre.
Frågan är nu — under förutsättning att samarbetet mellan föreningen
och bolaget skall fortsätta — hur ersättningen för kontrollen framdeles
skall på lämpligaste sätt ordnas. Härvid kan man tänka sig antingen att
ersättningen som hittills inräknas i totalavgiften, eller att densamma beräknas
särskilt efter vissa fastställda grunder.
Ur flera synpunkter sett är det otvivelaktigt förmånligast, att ersättningen
för kontrollen utgår efter nu gällande grunder. Enligt dessa har föreningen
full frihet att ordna kontrollen, så att den blir möjligast effektiv. Skulle
ersättningen utgå med viss avgift för varje analys och i förhållande till
antalet plomberingar, läge det nära till hands för bolaget att vilja inskränka
dessa till det minsta möjliga. Härigenom kunde lätt meningsskiljaktigheter
rörande kontrollens omfattning med därav följande obehag uppkomma. Samma
bleve sannolikt förhållandet, om ersättning liksom före 1909 skulle utgå med
direkt betalning för föreningens utgifter för kontrollarbetena. Även i detta
fall kan man nämligen befara, att bolaget skulle komma att anse en del av
föreningen såsom nödvändiga ansedda kontrollåtgärder mindre viktiga eller
obehövliga och sålunda vägra att lämna ersättning härför. Därtill kommer,
att det med fog skulle kunna sägas, att kontrollen vore beroende av det
företag, som den skall kontrollera.
Då det sålunda otvivelaktigt är lättast för föreningen att göra kontrollen
mest effektiv, om ersättningen härför utgår efter nu gällande grunder, torde
detta också ur allmän synpunkt få anses vara mest lämpligt. Med hänsyn
till den stora betydelsen för jordbruket av att erhålla ett utsäde av bästa
möjliga kvalitet har det också alltid ansetts som en synnerligen viktig angelägenhet,
att föreningens kontroll göres så effektiv som möjligt. Och för att
så skall kunna ske beliöves den rörelsefrihet, som den på angivet sätt erhållit.
Det sagda gäller om föreningens kontroll i allmänhet men också om kontrollen
av icke Svalövssorter. Skulle ersättningen för denna senare utgå
efter antalet analyser och plomberingar, är det, som förut framhållits, sannolikt,
att bolaget komme att utföra en del förberedande undersökningar genom
egna arbetskrafter. Tydligen vore det också mycket svårt att få till stånd
K inu/l. M<i,j:ls proposition Nr !7‘2.
7f>
oi) användbar och Lämplig taxa för granskning av rensningsprov, bedömning
av kvaliteten i allmänhet, anvisningar rörande utsädets vidare behandling
o. s. v.
Det. bär, och detta måhända med rätta, framhållits, att utsädes bolaget
genom sitt avtal med utsädesföreningen erhållit sin kontroll på ekonomiskt
förmånligare villkor än andra utsädesfirmor, som anlitat statsunderstödda
frökontrollanstalter. Om så är fallet, kan emellertid detta förhållande tydligen
regleras genom den totala avgiftens storlek och genom att denna approximativt
uppdelas i ersättning för stammarna och ersättning för kontrollen,
såsom redan försökts i det nya kontraktet mellan föreningen och bolaget.
Vid bedömande av hithörande spörsmål torde man emellertid ej helt böra
bortse från, att föreningens omfattande kontroll i viss mån också kan anses
tjäna föreningens egna och jordbrukets intressen.
Skulle det på grund av andra skäl än dem, som föreningen bör taga
hänsyn till, anses lämpligt, att ersättningen för föreningens kontroll över
icke-Svalövssorter utgår efter särskild taxa, så torde denna, så långt möjligt
är, böra överensstämma med den taxa, som kommer att gälla för kontroll,
utövad av statens centrala frökontrollanstalt eller andra statsunderstödda
anstalter.»
Förenämnda aktiebolag Algot Holmberg & Sou har i denna fråga anfört
följande:
»Vid ordnande av frågan om kontroll av utsädesproduktionen är det av
vikt att tillse, att det brukade kontrollmärket äger största möjliga auktoritet
såväl inom som utom landet. (Sveriges utsädesförenings) Svalövs Original
är en beteckning, som redan äger klang över hela världen. Det torde taga
flera, årtionden att i utlandet i samma grad inarbeta ett nytt kvalitémärke,
och det är alls ej säkert, att det någonsin lyckas. Statens auktoritet räcker
ej att förläna en kvalitébeteckning något värde; den s. k. ''statsplomberingen’
är exempel härpå.
Det synes under dessa förhållanden vara uppenbart slöseri att bortkasta
det kanske mest välkända kontrollmärke på utsäde, som överhuvud taget
existerar och i stället söka inarbeta ett nytt.
För bruk av originalbeteckningen fordras emellertid enligt gängse uppfattning,
att densamma åsättes av förädlaren själv. Då nu emellertid en
särskild myndighet skapats för att handhava kontrollen, vilja vi föreslå, att
denna träder i sådant samarbete med Sveriges utsädesförening, att de kontrollerade
utsädena av föreningens stammar kunna åsättas föreningens originalbeteckning.
Som Svalövs (Sveriges utsädesförenings) original bör allt sådant utsäde
betecknas, som blivit av utsädesföreningens tjänstemän (eventuellt på centrala
frökontrollanstaltens uppdrag) under växttiden insynat och godkänt samt
före försäljning till förbrukare under betryggande kontroll (eventuellt genom
centrala frökontrollanstaltens tjänstemän) rensat och plomberat.
Envar odlare av Sveriges utsädesförenings sorter bör äga rätt att påkalla
föreningens insyning av den växande grödan och eljest behövlig kontroll
i och för skördens beteckning som originalutsäde och må det sedan ankomma
på ptsädesföreningens godkännande, huruvida skörden kan utbjudas som
original.
För denna kontrollförrättning bör föreningen av odlaren uttaga en kontrollavgift
av t. ex. 1 krona per har insynad areal samt därutöver för vad som
plomberas som utsäde av försäljaren en royalty av ‘/g öre per kg.
Kungl. Maj ris proposition Nr 172.
De inkomster från hela landets utsädesodlare cell utsädesliandlare, som
föreningen på detta sätt kan förskaffa sig, skola säkerligen rikligt kompensera
de uteblivna bidragen från Svalövsbolaget».
Chefen för statens centrala frökontrollanstalt har efter anmodan i denna
Daga avgivit yttrande av följande innehåll:
»Nästan allt sedan växtförädlingen i början av 1890-talet på allvar upptogs
i vårt land, har Sveriges utsädesförening genom de offentliga anslag,
som densamma av stat, hushållningssällskap och landsting åtnjutit, varit
att betrakta som landets officiella organ för kulturväxternas förädling, och
undei det senaste decenniet har densamma i ännu högre grad kommit att
intaga denna ställning, alldenstund denna institutions omkostnader numera
förutom statsmedel endast bestridas av genom verksamhetens utövande
erhållna inkomster, förnämligast avgifter för till allmänna svenska utsädesaktieboiaget
överlämnade förädlingsprodukter. Oaktat utsädesföreningen
formellt sett ej är en statsinstitution, kan den död?; alltså i realiteten fullt
jämställas med eu dylik och bör som sådan naturligtvis organiseras i intimt
samarbete med de statsinstitutioner, vilkas verksamhet i någon män sammanfalla
med dess egen. Utsädesföreningens huvuduppgift som praktisk
vetenskaplig anstalt är att uppdraga och noggrant pröva odlingsvärdet av
för olika ändamål och för landets olikartade förhållanden avsedda sorter,
stammar och eliter av olika kulturväxter, men dessutom har eu ingalunda
oväsentlig del av dess verksamhet också omfattat kontrollen icke blott över
de till utsädesbolaget överlämnade förädlingsprodukterna utan även över
alla av nämnda firma saluförda utsädesvaror. Denna sistnämnda del av
utsädesföreningens verksamhet hade naturligtvis icke blott sitt fulla berättigande
utan var helt enkelt nödvändig så länge frökontrollväsendet i vårt
iand ej erhållit någon enhetlig organisation och för övrigt ej heller var
kvalificerad för en dylik uppgift. I och med inrättande av en statens centrala
frökontrollanstalt har emellertid förhållandet ändrats, och nu är tidpunkten
inne att överflytta ovannämnda kontrollverksamhet från den institution,
Sveriges utsädesförening, vars huvuduppgift är växtförädling, till den
institution, centrala frökontrollanstalten, vars huvuduppgift är kontroll över
salu Ruda utsädesvaror. Från statens, den anslagsgivande myndighetens,
och för ös rigt även från allmänhetens sida är det ej tilltalande att en anstalt,
vars verksamhet upprättliålles genom statsmedel, lämnar vissa fördelar till
en privat firma, även om densamma för närvarande är avnämare av anstalcens
produkter, och detta torde väl framför allt bliva fallet, då utsädesbolaget
till utsädesföreningen för framtiden endast vill erlägga en avgift av 80,000
kionoi både för de ernallna förädlingsprodukterna och för kontrollen över
hela sin försäljning. Utsädesföreningens samtliga självkostnader för nyssnämnda
kontrollverksamhet torde nämligen för närvarande uppgå till minst
00,000 kronor, och i verkligheten har denna föreningens verksamhet för utsädesbolaget
ett ännu högre värde, vilket med all tydlighet torde framgå av den
omständigheten, att utsädesföreningens kontroll (analyser, plomberingar och
insyningai) efter taxa (med avsevärd rabatt) beräknas uppgå till medeltal
töi senaste 3 år (1921 22 1923—24) till cirka 62,000 kronor och för senaste
året (1923—24) till ej mindre än cirka 72,000 kronor. Härav framgår, att
,|(/u D-r> ^ olir alltför ringa, vilken utsädesbolaget vill erlägga som ensamförsäljare
av eu statsunderstödd anstalts förädlingsprodukter och för dess
därav följande särställning. Sedan frökontrollen i vårt land statligt blivit
o) dnad, föreligger ej någon anledning, varför utsädesföreningen skulle utöva
Klut f/t. Maj: fn proposition Nr 172.
77
kontrollen över utsädesholagets eller eventuellt annan avnämares försäljning.
Det torde för övrigt vara ett det svenska jordbrukets berättigade krav, att
kontrollen över försäljningen av en statsunderstödd anstalts sorter och
stammar verkställes genom statens egen kontrollanstalts försorg. Man frågar
sig nu, om denna anstalt verkligen kan utöva en fullt effektiv kontroll
även över de saluförda utsädenas sortäkthet. Också härutinnan kommer
centrala anstalten att söka göra sig kvalificerad, men anser, att den i denna
del av kontrollen bör kunna påräkna ett intimt samarbete med utsädesföreningen,
i så avseende att dess tjänstemän i lika stor utsträckning som
hittills, biträda vid besiktningen av utsädesholagets eller eventuellt annan
avnämares kontraktsodlingar.
1 det föregående har blott berörts kontrollen (iver utsädesföreningens i
marknaden utförda förädlingar, men det bör ju vara självfallet, att den eller
de firmor, som hava den stora fördelen att vara en dylik anstalts avnämare,
också bör ställa sin försäljning av övriga utsädesvaror under samma enhetliga
kontroll och för övrigt bör så vara fallet med varje utsädesfirma, som
vill gälla för att vara verkligt kvalificerad.
På grund av vad ovan anförts får jag alltså föreslå, att statens centrala
frökontrollanstalt övertager hela kontrollen över utsädesholagets försäljning
av utsädesvaror. I stort sett bör denna kontroll organiseras på följande
sätt. — Utsädesföreningens tjänstemän verkställa som hittills all erforderlig
fältkontroll och avgiva häröver protokoll till centrala frökontrollanstalten,
som utför all analysering och plombering av de saluförda utsädesvarorna.
För av utsädesföreningen för praktiken utlämnade nya sorter börjar kontrollen
året innan de skola utföras i marknaden; under den tid, en sort förökas i
och för försäljning, ombesörjer utsädesföreningen själv erforderlig kontroll,
varvid all analyserig kostnadsfritt verkställes av centrala frökontrollanstalten.
För hela nämnda kontroll erlägger utsädesbolaget ett för en tidrymd av
minst 5 år kontrakterat belopp till centrala anstalten, vilken sedan i sin
tur ersätter utsädesföreningen dess omkostnader för fältkontrollen.
Vad angår hela denna kontrolls mera detaljerade anordning, så vill jag
ej på detta förberedande stadium närmare utforma planen för densamma.
Lämpligast torde bliva, att centrala anstalten förlägger en filialstation till
Svalöv, och att denna verkställer alla provtagningar och plomberingar, samt
utför de förberedande och vägledande analyser, som erfordras för utsädesvarornas
färdigställande, under det att alla garanti- eller plomberingsanalyser
utföres av centrala anstalten; vid utsädesholagets filialer anställes erforderlig
personal för provtagning och plombering. Då emellertid denna organisation
av flera anledningar ej kan träda i kraft redan den 1 juli 1925 bör saken
kunna provisoriskt ordnas så, att centrala frökontrollanstalten från nämnda
tidpunkt övertager utsädesföreningens kontrollbyrå, vars verksamhet får
fortgå i samma omfattning som hittills, till dess förhållandena medgiva
dess omläggning i förut nämnd riktning.»
Såsom av den tidigare redogörelsen framgår Utför föreningen all erforderlig
kontroll åt bolaget. Någon särskild ersättning är icke bestämd härför.
Bolagets årliga avgift till föreningen utgör ersättning även för detta arbete.
Denna anordning har ofta påtalats såsom givande bolaget en obehörig
förmån framför andra fröaffärer, vilka för kontroll måste vända sig till
statens lokala frökontrollstationer och betala efter dessas taxor.
Någon ändring i detta förhållande har hittills knappast varit möjlig, enär
78
Förslag till
nya avtal.
Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.
dessa kontrollstationer icke kunnat åtaga sig en kontroll i den omfattning,
särskilt i avseende å fältbesiktningar eller insyningar, som för bolagets
rakning erfordrats. Efter inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt
kar ett annat förhållande inträtt. Såsom redan nämnts tillkommer det enligt
stadgarna denna anstalt att verkställa insyningar av växande gröda och
över därav verkställd besiktning avgiva bevis. Enligt stadgarna tillkommer
det än vidare anstalten att med sådana utsädesfirmor, vilkas organisation
för inköp och försäljning samt anordningar för utsädesvarornas färdigställande
och lagring sådant medgiva, efter framställning ingå avtal om
kontroll i enlighet med de närmare föreskrifter, lantbruksstyrelsen meddelar,
av firmans hela utsädesförsäljning (självverkande kontroll). För den centrala
frökontrollanstaltens arbeten har lantbruksstyrelsen fastställt taxa.
Då således numera allt det arbete, som fordras för bolagets kontroll, kan
utföias a\ statsanstalt och taxa därför är fastställd, är det enligt de sakkunnigas
förmenande klart, att bolaget i varje fall för att få kontrollarbetet utfört
skall betala efter samma taxa, som gäller för andra för enahanda arbete.
Man torde dock icke böra stanna härvid. Om man gjorde ett undantag
från bestämmelsen att insyning och självverkande kontroll endast får verkställas
av den centrala frökontrollanstalten och medgåve utsädesföreningens
kontrollavdelning enahanda befogenhet i dylikt avseende, skulle man betaga
den centrala frökontrollanstalten den ledande ställning, som just avsågs med
dess inrättande. Dessutom skulle man lätt kunna få den uppfattningen, att
Svalövsbolaget fortfarande Ange en privilegierad ställning i kontrollavseende.
De sakkunniga finna därför det enda riktiga vara att, därest samarbetet
med föreningen skall fortsättas, bolaget med den centrala frökontrollanstalten
träffar ett sådant avtal om kontroll av bolagets hela utsädesförsäljning, som
i förenämnda stadgebestämmelse avses.
Klart är, att den centrala anstalten för fullgörande av ett åtagande av
den omfattning, ett dylikt avtal skulle innebära, måste träffa sådana anordningar,
att det mesta arbetet kan utföras i Svalöv. Endast vissa viktigare
undersökningar torde behöva utföras i Stockholm.
Vid de förhandlingar, som de sakkunniga, på sätt nämnts, haft med
representanter för föreningen och bolaget, hava de sakkunniga med stöd
av den förebragta utredningen ansett följande synpunkter böra vara vägledande.
Bolagets hela utsädesförsäljning — således ej allenast beträffande föreningens
sorter — bör vara underkastad enhetlig kontroll. Angående
dylik kontroll bör avtal träffas mellan statens centrala frökontrollanstalt
och bolaget. Ersättningen bör bestämmas efter samma grunder, som
komma att gälla för andra liknande avtal mellan anstalten och större
utsädesaffärer.
Såvitt möjligt bör i nu bestående kontrollförfarande icke göras större
faktiska förändringar än som måste föranledas av att centrala frökontroll
-
Tv iui(/l. Mnj:ls proposition AV 172. 79
anstalten skall hava ledningen av kontrollarbetet och ansvaret för dess
rätta utövande.
Då således angående kontrollen över bolagets verksamhet skall upprättas
särskilt avtal, skall avtalet mellan föreningen och bolaget allenast reglera
rättsförhållandet med anledning av bolagets ensamrätt till föreningens
förädlingar. Bestämmelserna härom i nu bestående avtal tarva vissa
formella ändringar dels på grund av kontrollens överflyttande till centrala
frökontrollanstalten, dels med hänsyn till den införda definitionen å
originalutsäde.
Bolaget åliggande ersättning för ensamrätten till föreningens förädlingar
bör sättas så hög att, å ena sidan, föreningen får en rimlig gottgöreise
och, å andra sidan, bolaget ej tillföres en oskälig vinst. Ersättningen får
dock icke sättas så hög, att den måste föranleda bolaget att höja sina
utsädespriser. Det årliga ersättningsbeloppet bör stå i förhållande till
bolagets omsättning. Detta torde nämligen vara att föredraga framför ett
system med andel i vinst, då tvist om denna med hänsyn till avskrivningar
och dylikt lätt kan uppstå. Även om ersättningen bör vara underkastad
växling med hänsyn till omsättningen, bör dock för vinnande av stadga i
föreningens budgetberäkning så stor del som möjligt bestå av eu fast
grundavgift.
Med beaktande av sålunda anförda synpunkter hava upprättats ej mindre
av de sakkunniga ett av föreningen och under viss förutsättning även av
bolaget gillat förslag till avtal dem emellan än även av chefen för statens
centrala frökontrollanstalt i samråd med de sakkunniga dels ett av lantbrulcsstyrelsen
och bolaget gillat förslag till avtal rörande kontroll över
bolagets hela utsädesförsäljning, dels ock ett av lantbruksstyrelsen och
föreningen gillat förslag till avtal rörande föreningens åtagande att under
anstaltens ledning utöva denna kontroll.
Avtalsförslagen återgivas härefter, därvid jämsides med huvudavtalet
upptagas motsvarande bestämmelser i nu gällande avtal.
1)
Nuvarande avtalet.
Emellan Sveriges utsädesförening,
här nedan kallad föreningen, och allmänna
svenska utsädesaktiebolaget,
här nedan kallat bolaget, är denna
dag följande överenskommelse upprättad
angående övertagandet av
från föreningen utgående eliter och
nya sorter av lantbruksväxter.
4 §.
Föreningen förbinder sig att under
kontraktstiden uteslutande till bolaget
Föreslagna avtalet.
Mellan Sveriges utsädesförening,
här nedan kallad föreningen, och
allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
här nedan kallat bolaget, är
denna dag följande överenskommelse
upprättad angående övertagandet av
från föreningen utgående nya sorter
och eliter av lantbruksväxter.
1 §•
Föreningen förbinder sig att under
den tid, detta avtal varar, med
80
Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.
Nuvarande avtalet.
överlämna de nya sorter och eliter av
lantbruksväxter av olika slag, som av
föreningen anses färdiga att utsläppas
till allmän odling, samt medgiver
bolaget under samma tid rättighet
att ensamt under föreningens
kontroll och plomb saluhålla utsäde
av de övertagna förökningarna med
den inskränkning, som under 6 §
sägs. Å andra sidan förbinder sig
föreningen att icke under kontraktstiden
till annan överlämna något
kvantum av dessa sorter eller eliter
utom till behövliga försöksodlingar
och då under sådant förbehåll, att
på denna väg intet kan komma
ut i marknaden. Skulle förökning
av nya sorter eller eliter på grund
av föreningens förvållande dock äga
rum hos annan än bolaget, är bolaget
berättigat att av föreningen
fordra skadestånd till av skiljenämnd
fastställt belopp.
5 §.
Bolaget förbinder sig att väl vårda,
föröka och under föreningens kontroll
och plomb i allmän marknad
Föreslagna avtalet.
undantag, varom nedan i denna
paragraf och i 4 § sägs, uteslutande
till bolaget överlämna de nya sorter
och eliter av lantbruksväxter av olika
slag, som av föreningen anses färdiga
att utsläppas till allmän odling.
Vad sålunda stadgats skall dock
icke utgöra hinder för föreningen
att för behövliga försöksodlingar
utlämna utsäde av nya sorter eller
eliter. Föreningen är pliktig att
vid dylikt utlämnande vidtaga nödiga
åtgärder för att på denna väg
intet må komma ut i marknaden.
Skulle på grund av föreningens förvållande
förökning av nya sorter
eller eliter äga rum hos annan än
bolaget, är. föreningen pliktig att
utgiva skadestånd till av skiljenämnd
fastställt belopp.
2 §.
Föreningen överlåter å bolaget, med
undantag, varom i 4 § sägs, ensamrätt
att under den tid, detta avtal
varar, å föreningens vägnar begära
och erhålla frövara av föreningens
sort eller elit betecknad som original
i plomberings- och insyningsbevis
samt att under sådan beteckning
saluhålla varan.
Föreningen förbinder sig att i den
utsträckning, som enligt gällande
bestämmelser erfordras för erhållande
av beteckningen original, låta
föreningens tjänstemän efter statens
centrala frökontrollanstalts föreskrifter
insyna bolagets i Sverige befintliga
odlingar. Utom för fall, varom
i 4 § sägs, må föreningens tjänstemän
icke biträda vid insyning av
odling av föreningens sort eller elit
för annans räkning än bolagets.
3 §.
Bolaget förbinder sig att väl vårda,
föröka och under statens centrala
frökontrollanstalts kontroll och plomb
Kuiif/l. Maj.ts proposition Nr 172.
81
Nuvarande avtalet.
saluhallu allt utsäde, som frän föreningen
emottagits, dock med reservation
för sådana hinder, som möjligen
kunna vållas av missväxt,
dålig övervintring, växtsjukdomar
m. in.
6 § (1 och 2 st.).
Bolaget är berättigat att vägra
mottaga erbjudna nya sorter, vilka
det i så fall skall vara föreningen
förbehållet att överlåta åt annan till
förökning och försäljning under föreningens
kontroll och plomb.
Likaledes är bolaget berättigat, att,
om det anser en mottagen sort icke
längre värd att föras i handeln, efter
hos föreningen därom gjord anmälan
upphöra att tillhandahålla densamma
i marknaden med rätt för föreningen
att likaledes i sådant fall på sätt här
förut sagts till annan överlåta sorten
i fråga.
7 § (slutet).
Vidare är bolaget pliktigt att ställa
sig till efterrättelse av föreningens
styrelse---eventuellt utfärdade
förbud att vidare såsom utsäde försälja
av sort eller elit, som blivit uppblandad
eller av annan orsak befunnits
mindervärdig.
Bolaget skall förfoga över så stort
och så välskött jordbruk, att förökningen
av från föreningen erhållna
utsäden under de förste åren efter
mottagandet kan anses betryggad.
3
Bolaget skall förfoga över tidsenliga
och vid besiktning, verkställd
genom föreningens styrelses försorg,
godkända magasinslokaler med alla
de rensnings- och sorteringsmaskiner
m. m., som befinnas vara nödiga
för utsädets vederbörliga skötsel.
Föreslagna avtalet.
i allmän marknad saluhälla utsäde avalla
sorter, som från föreningen mottagits,
dock med reservation för sådana
hinder, som möjligen kunna vållas
av missväxt, dålig övervintring, växtsjukdomar
in. m. och med undantag,
varom i 4 § sägs.
4 §.
Bolaget är berättigat att vägra
mottaga erbjuden ny sort eller elit,
vilken det i så fall skall vara föreningen
förbehållet att överlåta åt
annan till förökning och försäljning
såsom föreningens originalvara.
Likaledes är bolaget berättigat, att,
om det anser en mottagen sort eller
elit icke längre värd att föras i handeln,
efter hos föreningen därom
gjord anmälan upphöra att tillhandahålla
densamma i marknaden, med
rätt för föreningen att likaledes i
sådant fall på sätt här förut sagts
till annan överlåta sorten eller eliten
såsom originalvara.
5 §.
Bolaget förbinder sig att ej låta
såsom originalvara plombera eller
under sådan beteckning saluhålla
frövara av föreningens sort eller
elit, som föreningen i skriftligt meddelande
till bolaget förklarat vara
uppblandad eller av annan orsak
mindrevärdig.
6 §.
Bolaget skall förfoga dels över så
stort och så välskött jordbruk, att
förökningen av från föreningen erhållna
utsäden under de förste åren
efter mottagandet kan anses betryggad,
dels ock över tidsenliga och
vid besiktning, verkställd genom
föreningens styrelses försorg, godkända
magasinslokaler med alla de
rensnings- och sorteringsmaskiner
m. m., som befinnas vara nödiga
för utsädets vederbörliga skötsel.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 136 höft. (Nr 172.)
6
82
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Nuvarande avtalet.
7 § (början).
Bolaget förbinder sig att ställa sig
till efterrättelse de rimliga föreskrifter
beträffande odling och förökning,
som av föreningens styrelse för bibehållande
av sorternas värde kan
finnas nödiga. Vidare är bolaget
pliktigt att ställa sig till efterrättelse
av föreningens styrelse meddelade
föreskrifter beträffande skötseln
av de övertagna sorterna
samt —--.
8 § (första stycket).
Bolaget skall i avseende på förökningen
och spridningen av de övertagna
sorterna underkasta sig den
kontroll å odlingsfält och magasin,
som föreningen anbefaller. Kontrollen
skall omfatta även de odlingar,
som efter medgivande av föreningen
anförtrotts åt andra jordbrukare,
samt ej mindre alla till de överlåtna
sorterna hörande grödor, som av bolaget
inköpas från vederbörande odlare
för försäljning som utsäde, än
även alla andra av bolaget i allmänna
marknaden förda utsädesvaror.
Kostnaderna för denna kontroll
bestridas i sin helhet av föreningen
i vad angår såväl löner och
material av alla slag som resor, porton,
frakter och därmed jämförliga
utgifter. För den händelse att bolagets
årliga försäljning av kontrollerad
och plomberad utsädesvara
skulle överstiga tre miljoner kronor,
erlägger bolaget till föreningen såsom
ersättning för ökade kontrollkostnader
en halv (‘/2) procent å den
överskjutande försäljningssumman.
Föreslagna avtalet.
7 §.
Bolaget förbinder sig att ställa sig
till efterrättelse ej mindre de rimliga
föreskrifter beträffande odling
och förökning, som av föreningens
styrelse för bibehållande av sorternas
värde kan finnas nödiga, än
även av föreningens styrelse meddelade
föreskrifter beträffande skötseln
av de övertagna sorterna.
8 §.
Bolaget förbinder sig såväl att i
avseende på förökningen och spridningen
av de från föreningen övertagna
sorterna och eliterna stim ock
beträffande alla andra av bolaget i
allmänna marknaden förda utsädesvaror
underkasta sig den kontroll,
som statens centrala frökontrollanstalt
anbefaller. Kontrollen skall
sålunda innefatta dels för plombering
erforderlig kontroll över alla utsädesvaror
dels ock fältbesiktningskontroll
över sådana från föreningens sorter
och eliter härstammande grödor, som
bolaget därtill anmäler.
Kostnaden för denna kontroll
ävensom för föreningens tjänstemäns
i 2 § omförmälda biträde med insyningar
av bolagets odlingar bestridas
av bolaget efter avtal med
statens centrala frökontrollanstalt.
9 §.
Bolaget förbinder sig att vid förökning av sådana från föreningen mottagna
sorter, som med ekonomisk fördel kunna inom landet odlas, icke
utan föreningens styrelses medgivande ingå avtal rörande odling i främmande
länder.
10 §.
Föreningens styrelse förbehålles rätt att yttra sig över de pris, till vilka
utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten.
Kungl. Maj: ts proposition Nr 172.
Nuvarande avtalet.
(i § (sista stycket).
Bolaget är berättigat att framdeles
såsom hittills, i händelse någon
av annan förädlare än föreningen
framställd sort skulle befinnas
för dess marknad särskilt lämplig
eller möjligen överträffa någon av
föreningens sorter, med föreningens
styrelses medgivande förvärva rättighet
till sådan sorts förande i
handeln samt under föreningens
kontroll, plomb och skydd saluhålla
utsäde därav.
11 § (första stycket).
Bolaget är skyldigt att såsom ersättning
för de i denna överenskommelse
omförmälda förmåner till föreningen
erlägga en årlig avgift av
90,000 kronor, vilken avgift sedermera
årligen räknat från den 1 juli
1919 ökas med 10,000 kronor upp
till 140,000 kronor. Utbetalningen
av här stadgade avgift sker sålunda,
att bolaget vid varje kvartals slut
utbetalar till föreningen V6 av det
för året utfallande beloppet samt de
resterande */,. efter det bolagets räkenskaper
avslutats och ordinarie
bolagsstämma hållits, dock senast
den 1 december.
8 § (andra stycket).
Bolaget ställer till föreningens förfogande
den för dess försök erforderliga
arealen färdigberedd och väl
gödslad och erhåller därför en årlig
ersättning av 300 kronor per hektar
med villkor av överenskommelse om
platsen minst två (2) månader före
såningstiden.
83
Föreslagna avtalet.
11 §.
Bolaget är berättigat att framdeles
såsom hittills, i händelse någon
av annan förädlare än föreningen
framställd sort skulle befinnas
för dess marknad särskilt lämplig
eller möjligen överträffa någon av
föreningens sorter, med föreningens
styrelses medgivande förvärva rättighet
till sådan sorts förande i handeln.
12 §.
Såsom ersättning för den bolaget
enligt denna överenskommelse tillförsäkrade
rätt erlägger bolaget till
föreningen
dels en årlig grundavgift av sextiotusen
(60,000) kronor,
dels ock, för den händelse att bolagets
årliga försäljning av föreningens
originalvaror skulle överstiga
1,500,000 kronor, en tilläggsavgift
av en procent av den överskjutande
försäljningssumman för dylika originalvaror.
Grundavgiften utbetalas med en
fjärdedel eller femtontusen (15,000)
kronor vid slutet av varje kvartal.
Tilläggsavgiften betalas så snart
bolagets räkenskaper avslutats och
ordinarie bolagsstämma hållits, dock
senast den 1 december.
13 $.
Bolaget förbinder sig att ställa
till föreningens förfogande den för
försöken erforderliga åkerarealen färdigberedd
och gödslad, för höstsäd
med kreatursgödsel enligt föreningens
önskan och därjämte 200
kg. superfosfat per hektar samt för
vårsäd med 200 kg. superfosfat per
hektar.
I ersättning för detta bolagets
åtagande, som gäller allenast under
förutsättning att föreningen giver
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Nuvarande avtalet. Föreslagna avtalet.
bolaget meddelande om önskad plats
minst två månader före såningstiden,
betalar föreningen till bolaget
en årlig avgift av 400 kronor per
hektar för höstsäd och 300 kronor
per hektar för vårsäd, dock att för
varje isolering minimiavgiften skall
utgöra 10 kronor.
14 §.
För främjande av ett gott samarbete mellan föreningen och bolaget skall
föreningen till sina styrelsesammanträden vara skyldig kalla av bolagets
styrelse utsett ombud, vilket må äga vid sammanträden närvara och i överläggningarna
men ej i besluten deltaga. Bolagets representant må äga’ rätt,
om han så påfordrar, erhålla sina yttranden förda till protokollet.
13 §.
Uppstår tvist rörande rätta tolkningen
av detta kontrakts bestämmelser
eller i förhållandet mellan
föreningen och bolaget samt deras
inbördes rättigheter och skyldigheter,
får saken icke dragas inför domstol,
utan skall avgöras enligt gällande
lag om skiljemän.
12
Denna överenskommelse gäller från
och med den dag, Kungl. Maj:t bestämmer,
dock tidigast från och med
den 1 juli 1918, till dess uppsägning
bevisligen från någondera sidan skett,
i vilket fall överenskommelsen upphör
att gälla på dagen två år efter
den första juli, som följer närmast
efter uppsägningsdagen. Uppsägningsrätten
är ömsesidig. 1
1 §•
Som säkerhet för fullgörandet av
bolagets här nedan åtagna förbindelser
överlämnas antingen garantiförbindelse
av Skandinaviska Kreditaktiebolaget
å ett belopp av lägst
90,000 kronor, eller ock annan därmed
jämngod säkerhet.
15
Uppstår tvist rörande rätta tolkningen
av denna överenskommelse
eller i förhållandet mellan föreningen
och bolaget samt deras inbördes
rättigheter och skyldigheter, får
saken icke dragas inför domstol,
utan skall avgöras enligt gällande
lag om skiljemän.
16 §.
Denna överenskommelse gäller
från och med den 1 juli 1925, till
dess uppsägning bevisligen från någondera
sidan skett, i vilket fall
överenskommelsen upphör att gälla
på dagen två år efter den 1 juli,
som följer närmast efter uppsägningsdagen.
Uppsägning ma ej ske förrän
tidigast till den 1 juli 1930.
Uppsägningsrätten är ömsesidig.
17 §.
Som säkerhet för fullgörandet av
bolagets förbindelse enligt denna
överenskommelse överlämnas antingen
garantiförbindelse av Skandinaviska
Kreditaktiebolaget å ett belopp
av lägst 60,000 kronor eller ock
annan därmed jämngod säkerhet.
18 §.
Denna överenskommelse blir gällande endast om den för bolaget fastställda
bolagsordningen innehåller följande bestämmelser:
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 172.
85
Nuvarande, avtalet. Föreslagna avtalet.
a) Kungl. Maj:t skall äga utse eu ledamot i bolagets styrelse, vilken av
bolaget erhåller dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglemente!
;
b) ett ombud för statens räkning skall äga att årligen deltaga i granskningen
av bolagets räkenskaper och förvaltning samt därför av bolaget äga
åtnjuta dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglemente!;
c) bolagets aktiekapital skall ut- c) bolagets aktiekapital skall ut
göra
lägst 1,500,000 kronor och göra lägst 2,000,000 kronor och
högst 4,500,000 kronor; högst 5,000,000 kronor;
d) ingen ändring i bolagsordningen i dessa i denna paragraf angivna hänseenden
får under tiden flit'' uppgörelsens giltighet liga ruin utan Kungl.
Maj:ts medgivande.
Detta avtal gäller endast under
förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande
och annulerar överenskommelsen
av den 12 december 1913.
Stockholm den 8 maj 1918.
Underskrifter.)
Denna överenskommelse gäller
endast under förutsättning av Kungl.
Maj-.ts godkännande och annulerar
överenskommelsen av den 23 december
1918.
Stockholm den 12 mars 1925.
(Underskrifter.)
2)
Mellan statens centrala frökontrollanstalt, här nedan kallad anstalten, och
allmänna svenska utsädesbolaget, här nedan kallat bolaget, är denna dag
följande överenskommelse upprättad rörande kontroll över bolagets hela utsädesf
örsäl jn ing.
1 §•
Bolaget ställer hela sin försäljning av alla utsädesvaror under den kontroll,
anstalten anbefaller.
Kontrollen skall avse såväl förökningen och spridningen av de från
Sveriges utsädesförening övertagna sorter och eliter som alla andra av bolaget
i allmänna marknaden förda utsädesvaror samt sålunda innefatta
a) för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror; och
b) fältbesiktningskontroll över sådana från föreningens sorter och eliter
härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.
2
Anstalten förbinder sig att utöva kontroll och verkställa plombering i
enlighet med därför gällande föreskrifter samt att låta verkställa alla besiktningar
av grödor av Sveriges utsädesförenings sorter genom föreningens
tjänstemän. Bevis om insyning av föreningens tjänstemän må ej lämnas
annan än bolaget.
Anstaltens förbindelse till fältbesiktningskontroll omfattar icke utom landet
förekommande odling samt ej heller inom landet så belägen odling, att
kostnaden för besiktningen skulle bliva oskäligt hög i förhållande till odlingens
omfattning.
Bolaget har att årligen före den 1 juli till anstalten anmäla de odlingar,
som bolaget önskar fältbesiktigade. Skulle anstalten anse sig på grund av
stadgandet i andra stycket av denna paragraf icke skyldig att fältbesiktiga
någon sålunda anmäld odling, skall anstalten för att bliva fri från besiktningsskyldighet
därom giva besked sist inom 14 dagar från anmälan.
86
Kanal. Maj:ts proposition Nr 172.
3 §.
För det kontrollarbete, anstalten enligt 1 och 2 §§ åtagit sig, erlägger
bolaget till anstalten för varje år dels en grundavgift av 50,000 kronor,
dels eventuellt en tilläggsavgift, som på sätt nedan sägs är beroende av antalet
utförda fullständiga analyser, plomberingar och besiktigad areal odlingar.
Grundpriset omfattar dels 5,000 fullständiga analyser, fältbesiktning av
10,000 liektar och plombering av 100,000 kolli, varvid av kolli med vikt
understigande 5 kg. tvenne räknas såsom ett, dels alla för utsädesvaromas
inköp och färdigställande erforderliga förberedande analyser.
Då antalet av olika kontrollåtgärder överstiger något av ovannämnda
antal, erlägger bolaget för överskjutande antal avgifter efter följande taxa:
3 kronor för varje fullständig analys,
1 krona » » hektar besiktigad odling,
25 öre » » plomberat kolli, varvid 2 kollin, i vikt understigande
5 kg., räknas såsom ett.
4 %.
De i 3 § nämnda avgifter erläggas av bolaget, grundavgiften med 1/t
eller 12,500 kronor vid utgången av varje kvartal, alltså den 30 september,
31 december, 31 mars och 30 juni, samt tilläggsavgiften på en gång vid
varje verksamhetsårs utgång eller senast den 1 augusti.
5 §.
Skulle bolaget önska fältbesiktning av andra odlingar än i 2 § andra
stycket angivas, skall därom träffas särskilt avtal.
6 §• .
Som säkerhet för fullgörande av bolagets här ovan. åtagna förbindelser
överlämnas antingen garantiförbindelse av Skandinaviska Kreditaktiebolaget
å ett belopp av lägst 50,000 kronor, eller ock annan därmed jämställd
säkerhet.
7 §•
Denna överenskommelse gäller under förutsättning av lantbruksstyrelsens
godkännande från och med den 1 juli 1925 till dess uppsägning
från någondera sidan bevisligen skett, i vilket fall överenskommelsen upphör
att gälla på dagen två år efter den 1 juli, som följer närmast efter
uppsägningsdagen. Uppsägning må ej ske tidigare än till den 1 juli 1930.
Uppsägningsrätten är ömsesidig.
Stockholm den
3)
Mellan statens centrala frökon trollanstalt, här nedan kallad anstalten, och
Sveriges utsädesförening, här nedan kallad föreningen, är denna dag följande
överenskommelse upprättad rörande kontroll över allmänna svenska utsädesaktiebolagets,
här nedan kallad bolaget, hela utsädesförsäljning.
1 §.
Föreningen förbinder sig att i enlighet med gällande föreskrifter och i
den utsträckning, anstalten påfordrar, utföra alla åtgärder, som erfordras
för kontroll och plombering av bolagets hela utsädesförsäljning.
Kontrollen skall avse såväl förökningen och spridningen av de från
Sveriges utsädesförening övertagna sorter och eliter som alla andra av bolaget
i allmänna marknaden förda utsädesvaror samt sålunda innefatta
Kung/. Mnj:ts proposition Nr 172. 87
a) för plombering erforderlig kontroll över alla utsädesvaror; och
b) fältbesiktningskontroll över sådana från föreningens sorter och eliter
härstammande grödor, som bolaget därtill anmäler.
2 %.
Anstalten förbinder sig att för det arbete, föreningen enligt 1 § åtagit
sig, till föreningen utbetala en grundavgift av 47,500 kronor jämte den
tilläggsavgift, som bolaget enligt i avskrift härvid fogat avtal med anstalten
kan komma att erlägga till anstalten, efter avdrag av fem procent, som
tillfaller anstalten.
3
Ovannämnda avgifter erläggas av anstalten, grundavgiften med V4 eller
11,875 kronor vid utgången av varje kvartal, alltså den 30 september, 31
december, 31 mars och 30 juni, samt tilläggsavgiften på en gång vid varje
verksamhetsårs utgång eller senast den 1 augusti.
4 §•
Denna överenskommelse gäller från och med den 1 juli 1925 till och
med den 30 juni 1928.
Utöver vad redan anförts torde till motivering av de särskilda bestämmelserna
böra framhållas följande.
Den avgift, det ålagts bolaget att betala för kontroll, är så nära som
möjligt överensstämmande med föreningens hittillsvarande utgifter för
kontroll av bolaget. På sätt de sakkunniga utrett, höra dessa utgifter
för 1923 beräknas till 57,000 kronor. Därest nu föreslagna normer för
kontrollens ersättande då gällt, skulle avgiften blivit ungefär densamma.
Det må framhållas, att lanthruksstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts föreskrift
har att tillse, att taxor och avgifter till centrala frökontrollanstalten så
bestämmas, att dess självkostnader bliva betäckta.
Vad angår bolagets avgift till föreningen så är grundbeloppet 60,000
kronor avsett att utgöra ersättning för bolagets samtliga förmåner på
grund av samarbetet med föreningen, beträffande originalvaror dock allenast
intill en omsättning av 1,500,000 kronor. Enligt numera slutförda
beräkningar för omsättningen kalenderåret 1924 har densamma vad angår
originalvaror något överstigit 2,000,000 kronor. Om alltså nu föreslagna
avgiftsberäkning då gällt, skulle hela årsavgiften blivit 65,000 kronor.
De sakkunniga hava ingalunda förbisett, att avgiften kommer att understiga
det av de sakkunniga för de tre sista kalenderåren beräknade genomsnittsvärdet
för bolaget att erhålla föreningens förädlingar. Den
verkställda jämförelsen mellan bolagets och andra utsädesaffärers pris
imder olika år visar emellertid, att prisskillnaden sista året varit väsentligt
mindre än tidigare. Detta har, såsom av bolaget framhållits, tydligen
berott på, att lantbrukaren, på grund av rådande lågkonjunktur inom
jordbruket, icke i samma mån som förr varit i tillfälle att betala den
störa prisskillnad, som förut rått mellan bolagets och vanliga fröaffärers
utsädespris. Bolaget har för att få sälja måst sänka sina pris. Denna
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
sänkning av priset på förädlat utsäde i jämförelse med annat av sämre
odlingsvärde är givetvis nationalekonomiskt sett av stort värde. Vid
dessa förhållanden och med hänsyn till svårigheten att bedöma jordbrukets
utsikter under kommande år, hava de sakkunniga ansett sig kunna tillstyrka
den föreslagna avgiften.
Enligt det mellan föreningen och bolaget sistlidna höst preliminärt
träffade avtalet var avgiften bestämd till ett belopp, som efter avdrag av
det belopp, vartill de sakkunniga beräknat föreningens utgifter för kontrollen,
skulle uppgå till allenast 23,000 kronor. Den nu föreslagna avgiften är
alltså nära tre gånger så hög; Bolaget har också bestämt förklarat, att
därest högre avgift fordrades, bolaget avstode från hittills bestående samarbete
med föreningen.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att
från statens sida bör och kan övas effektiv kontroll över att bolaget icke
håller högre pris å föreningens förädlingar än som med hänsyn till skälig
vinst för bolaget motsvarar bolagets utgifter därför. Kungl. Maj:t äger
tillsätta flertalet av ledamöterna i föreningens styrelse och en ledamot i
bolagets styrelse. Enligt det gamla avtalet såväl som i det nya förslaget
är föreningens styrelse förbehållen rätt att yttra sig över de pris, till
vilka utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten.
De sakkunniga förmena, att det är eu skyldighet för statens
representanter att tillse, att denna föreningens rätt verkligen utövas samt
att, därest skäl därtill skulle föreligga, göra föreställningar hos bolaget.
Bolaget är väl icke skyldigt att ställa sig en sådan föreställning till efterrättelse,
men de sakkunniga äro övertygade om att bolaget, därest föreställningen
äger fog, icke lärer utsätta sig för den risk, som skulle uppstå
om bolaget avvisade densamma och föreningen förty såge sig nödsakad
att bringa densamma till offentligheten.
Vad angår tiden för avtalets bestånd hava de sakkunniga å ena sidan
ansett, att kortare minsta giltighetstid än fem år icke bör komma i fråga.
Ofta återkommande uppgörelser mellan föreningen och bolaget skadar
samarbetet. Då på sätt anförts vid avgiftens fastställande hänsyn tagits
till nu rådande konjunkturer torde, å andra sidan, avgiften icke fastlåsas
för längre tid än fem år. Härtill kommer, att avtalet mellan bolaget
och centrala frökontrollanstalten icke bör bindas för längre tid. Så snart
erfarenhet om verkan av de fastställda taxorna vunnits, bör möjlighet
till deras justering föreligga. Avtalet mellan frökontrollanstalten och
föreningen har ansetts icke böra bindas längre än till sommaren 1928,
enär nuvarande föreståndaren för föreningens kontrollavdelning sagda år
är skyldig att avgå.
Mot den i det preliminära avtalet föreslagna något höjda ersättningen till
bolaget för försöksjord hava de sakkunniga ej haft anledning göra erinran.
Ur avtalet har, likaledes i enlighet med förslag i det preliminära avtalet,
uteslutits en bestämmelse i det gamla avtalet därom att avgiften skulle
under vissa förutsättningar kunna sänkas efter beslut av skiljenämnd.
Kungl. Maj:ts grogosition Nr 172.
Såsom nämnts har bolaget förklarat sig kunna godkänna det av de insUi.dwnen
sakunniga uppgjorda förslaget till avtal med föreningen allenast under ^ /nrsknfnQ.
viss förutsättning. Denna förutsättning är, att professorn Nils Herman
Nilsson-Ehle blir chef för Svalövsföreningen och där bosätter sig.
Utsädesföreningens styrelse har vid sammanträde den ‘29—30 januari
1925 utsett professorn Nilsson-Ehle till föreståndare för Svalövsanstalten
samt i skrivelse till rektorsämbetet vid Lunds universitet gjort framställning
om medgivande till att professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution
förflyttades från Äkarp till Svalöv ävensom erbjudit sig att kostnadsfritt
upplåta för institutionen nödiga lokaler jämte erforderlig jord för institutionens
försök.
Angående ärftligketsinstitutionens tillkomst och ställning må här anföras
följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i statsverkspropositionen,
tionde huvudtiteln, punkt 36, medgav 1917 års riksdag, att för professorn
Nilsson-Ehle finge vid universitetet i Lund med ingången av 1918 inrättas
en personlig professur i ärftlighetslära med de åligganden för NilssonEhle
Kungl. Maj:t bestämde, samt anvisade å allmänna indragningsstaten
avlöning åt Nilsson-Ehle. I det anförande till statsrådsprotokollet av chefen
för ecklesiastikdepartementet, vilket föranledde framställningen till
riksdagen, meddelade departementschefen, att styrelsen för Alnarps lantbruks-
och mejeriinstitut på framställning från universitetet förklarat sig
villigt att ställa till Nilsson-Ehles förfogande såsom försöksjord en i närheten
av Åkarps järnvägsstation belägen jordareal, ej överstigande 4 hektar,
jämte nödig arbetskraft ävensom att hos vederbörande myndighet göra
hemställan om tillstånd att anordna de arbetslokaler, som för dylik försöksverksamhet
kunde finnas nödiga. Bemälde departementschef tilläde,
att han för sin del i fråga om de åtgärder, som till förmån för den nya
professuren kunde bliva erforderliga i avseende å jordupplåtelse vid Alnarp
samt lokaler och arbetshjälp därstädes, samrått med ohefen för jordbruksdepartementet,
som förklarat sig ämna härom göra särskild framställning.
I särskild proposition, nr 182, till 1917 års riksdag, beslutad på föredragning
av chefen för jordbruksdepartementet, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
dels att av uppkommande vinst å rörelsen vid Alnarps egendom finge
användas ett belopp av högst 73,000 kronor till uppförande å egendomen
tillhörig mark av en institutionsbyggnad med nödig utrustning för professorn
Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning, dels ock att årligen från institutionens
trädande i verksamhet finge för bestridande av utgifter vid
densamma av Alnarps egendoms medel utgå ett belopp av högst 3,500 kronor.
Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 333).
I nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1918 års riksdag
meddelades till riksdagens kännedom, att oaktat väsentliga inskränkningar
i arbetsplanen förenämnda belopp 73,000 kronor icke förslagit till institutionens
uppförande utan att Kungl. Maj:t måst av Alnarps egendoms medel
anvisa ytterligare 15,500 kronor. Riksdagen lät enligt anmälan härvid
bero.
Med bifall till framställning i proposition, nr 27, medgav 1919 års riksdag
(skr. nr 156), att av Alnarps egendoms vinst finge användas 8,65b
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
kronor för uppförande av en lada vid ärftlighetsinstitutionen samt att beloppet
till bestridande av utgifter vid institutionen finge höjas från 3,500
kronor för år till 7,000 kronor för 1919 och därefter årligen 6,000 kronor.
Till 1922 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning (prop. nr 64) om
medgivande att av Alnarps egendoms avkastning finge användas 6,620
kronor 99 öre till täckande av brist, som för ärftlighetsinstitutionen uppkommit
1920 och 1921 samt att det årliga anslaget från egendomen till institutionen
skulle från och med 1922 få utgå med högst 8,000 kronor.
Propositionen bifölls (skr. nr 61) och vid fastställande av stat för Alnarps
egendom för nu löpande budgetår har till institutionen anvisats sistnämnda
maximibelopp 8,000 kronor.
Till upplysning om detta belopps disposition kan omnämnas, att Alnarps
egendom beräknat, att från och med 1922 skulle årligen åtgå 9,300 kronor
enligt följande specifikation:
Avlöning till biträde ...................................... kronor 2,400
'' Omkostnad för skötsel av försöksjorden efter avdrag av värdet
å Alnarp tillgodokommen skörd ...................... » 4,900
Uppvärmning och belysning .............................. » 1,550
Underhåll av byggnader .................................. » 300
Diverse utgifter .......................................... » 150
Summa kronor 9,300.
Departementschefen förklarade, att med hänsyn till nedgång i bränsle
och arbetspris i förhållande till föregående år beloppet kunde sänkas till
8,000 kronor.
Ärftlighetsinstitutionen har emellertid till sitt förfogande jämväl anslag,
anvisade på föredragning från ecklesiastikdepartementet. Sålunda
uppförde 1917 års riksdag, samtidigt med inrättandet av den personliga
professuren för Nilsson-Ehle, under allmänna indragningssaten ett årligt
anslag å 1,000 kronor till materiell m. m. för sagda professur. Detta an
-
slag, som sedan alltjämt utgått, beräknades på följande sätt:
Inköp av levande försöksmaterial (frö, plantor); insamling
av vilda försöksväxter .................................. kronor 150
Materialier för de löpande försökens årliga utförande (träpapp
och aluminium-etiketter, olika slags konvolut och påsar,
pergamin och andra isoleringsartiklar, bindgarn och
snören, glasvaror, askar av papp, säckar etc.) .......... » 200
Materialier för försökens vetenskapliga bokföring (fältböcker
och stamböcker, journaler, anteckningsböcker, kartonger
för tabeller och pärmar, skrivmaterialier) ........ » 100
Materialier för bevarande av insamlade vetenskapliga typer
samt deras montering för undervisningsändamål ........ » 150
Skrivmaterialier för korrespondens och kontorsgöromål____ » 50
Fotografiutensilier samt förbrukningsartiklar för groningsförsök
och andra särskilda smärre kulturförsök (kemikalier,
filtrerpapper etc.) ................................ » 100
Tillfällig arbetshjälp till det vetenskapliga materialets förarbetande
................................................ » 100
Reparationer samt nödig komplettering av apparater och
instrument .............................................. » 100
Oförutsedda utgifter ...................................... » 50
Summa kronor 1,000.
Kung/. Maj:ts proposition Nr 172.
1 statsverkspropositionen till 1919 års riksdag1, åttonde huvudtiteln
(punkt 121), begärde Kung], Maj:t, att till arvode åt en amanuens vid deä
med professorn Nilsson-Ehles professur vid universittet i Lund förenade
institutionen för ärftlighetsforskning måtte på extra stat för 1920 anvisas
ett förslagsanslag, högst 1,200 kronor. Denna begäran bifölls och har sedermera
för vart år (sista gången R. skr. 8 A 1924 p. 56) anvisats motsvarande
anslag.
Förut i år har Ivungl. Maj:t i statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln,
punkt 77, föreslagit riksdagen att till arvode åt en praktisk försöksassistent
vid ärftlighetsinstitutionen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra anslag av 2,400 kronor.
1 utsädesfö reningens styrelses förenaninda skrivelse till rektorsämbetet
vid Lunds universitet anföres efter framhållande av den nationalekonomiska
betydelsen av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet,
bland annat, följande:
»Då styrelsen med hänsyn till nämnda omständigheter maste fästa den
allra största vikt vid valet av ny föreståndare, beslöt styrelsen vända sig
till vårt lands erkänt främsta kapacitet på ärftlighetslärans och växtförädlingens
område, professorn H. Nilsson-Ehle, med anhållan att lian
måtte åtaga sig befattningen. Härtill bidrog också ytterligare ett skål,
nämligen att professorn Nilsson-Ehle under cirka 15 års tid varit verksam
i utsädesföreningens tjänst och därunder dels utfört ett synnerligen värdefullt
och framgångsrikt förädlingsarbete, dels ock blivit mycket väl förtrogen
med föreningens verksamhet. På grund av dessa nämnda omständigheter
har styrelsen sålunda ansett professorn Nilsson-Ehle bättre
än någon annan skickad att övertaga den betydelsefulla uppgiften som utsädesföreningens
föreståndare och ledare för dess praktiskt vetenskapliga
f örädlin gsarheten.
Vid de underhandlingar, som föreningens styrelse efter den första hänvändelsen
till professorn Nilsson-Ehle fört med honom, bär det framgått,
att professorn Nilsson-Ehle känt sig så bunden vid universitetet och sin personliga
professur, att han icke ansett sig kunna lämna denna. Däremot hav
professorn Nilsson-Ehle förklarat sig under vissa förutsättningar villig
att med bibehållande av sin personliga professur åtaga sig befattningen''
som föreståndare och i så fall flytta från sin nuvarande hostad i Åkarp
till Svalöv. Med denna kombination skulle då följa, att den med professorn
Nilson-Ehles personliga professur sammanhängande ärftlighetsinstitution
vid Åkarp flyttas till Svalöv och att den vid Åkarp hittills under
sommaren utövade undervisningen för studerande ävenledes förlägga dit.
Förutsättningen för denna anordning skulle vara, dels att uppdraget som
föreståndare inskränktes till att omfatta endast den vetenskapliga överledningen
av föreninens förädlings- och försöksverksamhet, dels att vederbörande
myndigheter godkände den föreslagna anordningen.
På grundval av det sålunda framlagda förslaget och under angivna förutsättningar
har föreningens styrelse vid sammanträde den 29—30 januari
enhälligt utsett professorn Nilsson-Ehle till föreståndare. Samtidigt
har styrelsen också beslutat att hos vederbörande myndigheter göra de
framställningar, som i ärendet kunna anses påkallade.
På grund av nu nämnda förhållanden får styrelsen sålunda till universitetet
rikta en vördsam hemställan, att universitetet för sin del måtte
lämna sitt medgivande till den nu ifrågasatta anordningen och, i den mån
!)‘2
Kungl. Maj ds proposition Nr 172.
så erfordras, även medverka till dess genomförande. I främsta hand torde
det härvid gälla förflyttningen av ärftligshetsinstitutionen vid Åkarp.
I enlighet med beslutet vid förut nämnda styrelsesammanträde får föreningen
härmed erbjuda universitetet att för den tid professorn NilssonEhle
kvarstår som professor vid universitetet upplåta för institutionen erforderliga
lokaler och jord för dess försök, ävensom bostad för institutionens
assistent och vaktmästare. Likaledes är föreningen självfallet villig
att lämna de studerande tillgång till samtliga sina försöksfält såsom studieoeh
demonstrationsmaterial. Det torde förtjäna framhållas, att detta material,
omfattande på Svalöv under de senare åren omkring 15,000 parceller
årligen, är mycket rikhaltigt och sålunda för studieändamål betydligt mera
omfattande och därigenom mera värdefullt än det vid Åkarp förefintliga.
Även för professorn Nilsson-Ehles eget forskningsarbete torde Svalöv erbjuda
lika goda betingelser som Åkarp. Likasom där kommer han att vid
Svalöv äga full frihet att inom området för teoretisk ärftlighetslära och
praktisk växtförädling bedriva de forskningar och arbeten, som han vill
företaga, samt att därvid använda det växmaterial, han finner lämpligast;
Och därjämte erbjudes honom givetvis tillfälle att noga följa
det förädlingsarbete, bland annat en mångfald korsningar och deras bearbetning,
som ut föres såväl vid huvudanstalten på Svalöv som vid föreningens
försöksstationer, samt omedelbart vid sin undervisning tillgodogöra
sig där vunna rön. En fördel för hans arbete torde också kunna
sägas ligga häruti, att hans blivande bostad vid Svalöv är belägen omedelbart
intill såväl institutionsbyggnaden som järnvägsstationen. Den tidsutdräkt,
som vållas av de något längre järnvägsresorna till universitetet,
blir därigenom jämväl uppvägd.
Ur allmän ekonomisk synpunkt kommer den föreslagna anordningen att
medföra en viss besparing. Utgifterna för professorn Nilsson-Ehles institution
torde nämligen bliva lägre vid Svalöv än vid Åkarp. Och därtill
kommer, att den mellanhand, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som
hittills förmedlat försäljningen av de utav utsädesföreningen frambringade
nya sorterna vid nu pågående förhandlingar om nytt avtal förklarat sig
fästa mycket stort avseende vid om professorn Nilsson-Ehle kan erhållas
som föreståndare samt förklarat sig villigt att i så fall erbjuda en högre
årlig avgift för föreningens sorter och stammar.---.
_ För de studerande vid universitetet, vilka skola bedriva studier vid ärftlighetsinstitutionen,
blir visserligen resan från Lund något längre till Svalöv
än till Åkarp, men skillnaderna i tid och kostnad äro dock obetydliga.
Olägenheterna härav synas också mer än väl motvägas av de bättre studiemöjligheterna.
Vid de särskilda kurser i ärftlighetslära, som professorn
Nilsson-Ehle är skyldig att hålla och som hädanefter skulle förläggas
till Svalöv, torde ej heller möta några som helst svårigheter för deltagarna
att i Svalöv erhålla logi och kost. Uppehållet här torde snarast i många
fall medföra lägre än högre kostnad än som förut varit fallet vid motsvarande
kurser.
_ Av det nu i korthet anförda — ---torde framgå, att föreningen är vil
lig
att för sin del träffa de anordningar, som kunna erfordras för en
förflyttning av professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution till Svalöv
samt beredande av minst lika göda villkor för densamma där, som
vid Åkarp.---.
Slutligen vill föreningen framhålla, att den finner det vara av största
värde och intresse att allt framgent uppehålla en intim förbindelse mellan
Kun (il. Maj:ts proposition Nr 172. 9.‘t
universitetets ärftlighetsforskning och föreningens förädlingsverksamhel.
Med hänsyn härtill är föreningen givetvis villig att även sedan professorn
Nilsson-Ehle avgått från sin befattning vid universitetet, därest universi
tetet så skulle finna lämpligt, tillhandahålla lokaler och försöksjord m. m.
för en med universitetet förbunden ärftlighetsinstitution.
På grund av det ovan anförda----får Sveriges utsädesföreniug så
lunda
vördsamt anhålla, att Lunds universitet måtte för sin del medgiva,
att professorn Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution förflyttas från Åkarp
till Svalöv och mottaga föreningens erbjudande härutinnan samt att, om
så anses erforderligt, universitetet måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning
om rätt till sådan förflyttning.»
Här må anmärkas, att Kungl. Maj:t, beträffande professorn Nilsson-Ehles
åligganden i egenskap av professor i ärftiighetslära, den 9 november 1917
föreskrivit, att det skulle åligga professorn, bland annat, att förestå den vid
lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp uppförda institutionen för ärftlighetsforskning
med tillhörande försöksfält, därstädes anordna, leda och
övervaka försök i teoretisk och tillämpad ärftiighetslära; att varje läsår
vid universitetet offentligen föreläsa sammanlagt 25 timmar inom området
för professuren; att på lämpliga tider anordna demonstrationer av de pågående
försöken och det till dem hörande materialet, samt handleda de
studerande i de vetenskapliga arbetena inom sitt fack; ävensom att verkställa
de tentamina och den examination i ärftiighetslära, som kunna
ifrågakomma vid universitetet.
Professorn Nilsson-Ehle har i eu till Kungl. Maj:t ställd, till Lunds
universitet ingiven ansökan av den 25 februari 1925 anhållit att vid sidan
om sin personliga professur i ärftiighetslära vid Lunds universitet få utöva
det vetenskapliga chefskapet för Sveriges utsädesförenings i Svalöv
växtförädlingsverksamhet samt att få vara bosatt i Svalöv. Under hänvisning
till föreningens förut refererade framställning till rektorsämbetet
vid universitetet har professorn Nilsson-Ehle därvid anfört bland annat:
;>I utsädesföreningens stora institutionsbyggnad finnas lokaler, som uteslutande
kunna disponeras av ärftlighetsinstitutionen, av fullt motsvarande
omfång som i institutionsbyggnaden i Äkarp såväl beträffande
egentliga arbetsrum för under!ecknads och de studerandes räkning som
också skrivrum och rum för särskilda undersökningar, varjämte arbetena
underlättas av ett utsädesföreningen tillhörigt stort, synnerligen rikhaltigt
och mångsidigt bibliotek i såväl teoretisk som tillämpad ärftiighetslära.
I enlighet med de av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelserna angående
min tjänstgöringsskyldighet som personlig professor i ärftiighetslära. är
det teoretisk forskning inom ärftlighetsläran och därtill ansluten praktisk
växtförädling, som utgjort den väsentliga delen av min universitetstjänst,
under det att undervisningen varit mera begränsad, nämligen till 25 föreläsningar
i Lund under läsåret samt till en årlig ärftlighetskurs med demonstrationer
under sommaren på försöksfälten. På grund av institutionens
förläggning till Alnarp har jag sedan dess tillkomst haft tillstånd till
att bo utanför Lund, nämligen i Akarp.
94
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
. (*enom den ifrågasatta förflyttningen till Svalöv åstadkommes sålunda
ingen förändring i fråga om möjligheterna, att uppehålla min egen vetenskanligt-praktiska
verksamhet i dess nuvarande gestaltning och min därtill
knutna undervisning vid universitetet. I vissa avseenden förbättras tvärtom
dessa möjligheter väsentligt, i det att undervisningen kan tillgodogöra
sig icke blott mitt eget försöksmaterial i samma omfång som hittills vid
Alnarp, utan dessutom hela det övriga — på grund av uppdelningen på
olika arbetsgrenar under självständiga avdelningsföreståndare — flerdubbelt
större försöksmaterialet hos olika växtslag vid Svalöv.
Detta torde kunna anses uppväga den olägenhet, som följer med det
större avståndet till Lund. Då dessutom i ärftlighetskurserna under sommaren
— såsom av universitetets årsberättelser framgår — deltagit studerande
icke blott från Lund utan även från andra universitet och högskolor,
torde dessa kurser icke bliva mindre besökta än förut. Likaså
kunna dessa kurser, såsom hittills, stå öppna för agronomie studerande vid
våra lantbrukshögskolor och för detta ändamål tiden för deras hållande
på vederbörligt sätt tillkännagivas. Dessa kurser hållas under den tid av
sommaren, då undervisning vid lantbruksinstituten icke förekommer.
I fråga om studerandes egna vetenskapliga ärftlighetsexperiment med
vilda växtarter och kulturväxter för fil. lic. examen och fil. doktorsgrad
komma vid Svalöv samma möjligheter i fråga om försöksjord, försökens
anläggning och skötsel samt materialets uppbevarande att beredas som
förut. Olägenheterna av det större avståndet till Lund torde på detta högre
stadium i regeln göra sig mindre gällande. På grund av den följd av år,
som dylika experiment i allmänhet kräva för att vederbörligen fullföljas,
hava nämligen studerande av denna kategori mycket ofta tillfällig eller
ordinarie assistentanställning vid växtförädlingsinstitutioner, ej minst vid
Svalöv och dess många filialstationer, eller anställning som lärare vid skolor,
vilket medför, att försöken, där de ej omedelbart kunna ansluta sig till
vederbörande verksamhet på platsen, ändock måste utföras på avstånd.
I fråga om dem, som bo i Lund, är att bemärka, att ärftlighetsinstitutionen
— enär dylik lokal icke kunde inrättas å ärftlighetsbyggnaden vid Alnarp
— enligt stadfästande av universitetskanslern disponerar egen rymlig
laboratorielokal med flera arbetsplatser å botaniska institutionens
fysiologiska avdelning, där mikroskopiska, kemiska och andra undersökningar,
som ansluta sig till ärftlighetsförsöken, utförts och alltjämt kunna
utföras, liksom en del litteratur, tillhörande institutionens boksamling,
där finnes uppställd. Institutionen har således redan förut arbetat pa
tvenne platser, vilket gör förändringen genom dess förflyttning i här
nämnda avseende mindre märkbar.
I fråga om den hittills av institutionen disponerade ärftlighetshyggna
den vid Alnarp — som ju är av ringa omfång vid jämförelse med universitetsinstitutioner
i allmänhet — torde böra bemärkas, att de medel
som åtgått till dess byggande, icke kunna anses förlorade, enär den torde
kunna finna annan användning i jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens
tjänst vid Alnarp.
Då avlöningen för min egentliga verksamhet, d. v. s. mitt forskningsoch
förädlingsarhete samt min undervisning, utgår genom universitetet,
utgör min ifrågasatta avlöning vid Svalöv endast tilläggsarvode för chefskapet,
beräknat jämväl med hänsyn till de ökade kostnader, tjänstens utövande
på tvenne platser, Svalöv och Lund, måste medföra. Då chefskapet,
såsom av utsädesföreningens skrivelser framgår, i huvudsak gäller
Kanyl. Maj:fn proposition Nr 172.
95
den synnerligen viktiga anknytningen, i utvidgad omfattning, mellan den
praktiska växtförädlingen och den teoretiska forskningen, men däremot
icke administration och ekonomi, så kan detta chefskap icke anses inkräkta
på min egentliga verksamhet, d. v. s. det verksamhetsområde, som
angivits för min personliga professur.
Då jag, som förut nämnts, redan hittills haft tillstånd att bo på annan
ort än Lund, medför min ifrågasatta förflyttning till Svalöv ingen större
förändring härutinnan. Tentamina, som hittills vanligen hållits i Äkarp,
kunna hädanefter, allt efter önskan, i stället hållas i Lund.
Slutligen må framhållas, att institutionens förflyttning till Svalöv numera
icke kan anses medföra någon minskad trygghet för universitetet,
enär med hänsyn till den stadga och regelmässighet det betydande statsanslaget
till Svalöv på senare år erhållit, vilket också framhålles i utsädes
föreningens skrivelse, Svalöv numera i realiteten är nära jämställt med
en verklig statsinstitution.»
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund har vid sammanträde
den 5 mars 1925 förklarat sig tillstyrka såväl professorn Nilsson-Ehles ansökan
att vid sidan av sin personliga professur i ärftlighetslära vid Lunds
universitet få utöva det vetenskapliga chefskapet för Sveriges utsädesförenings
i Svalöv växtförädlingsverksamhet samt att vara bosatt i Svalöv,
som ock föreningens anhållan, att Nilsson-Ehles ärftlighetsinstitution
finge på de av föreningen föreslagna villkoren förflyttas från Åkarp till
Svalöv.
Lunds universitets mindre konsistorium har i skrivelse den 7 mars 1925
till kanslersämhetet vid rikets universitet meddelat, dels att konsistoriet
med hänsyn till undervisningen i ämnet ärftlighetslära icke funnit hinder
möta mot den ifrågasatta förflyttningen av institutionen, såvitt utsädesföreningen
droge försorg om, att för studerande eventuellt erforderligt
logi vid Svalöv kunde för rimliga kostnader erbjudas, och dels att konsistoriet
icke hade något att erinra mot bifall till professorn Nilsson-Ehles
ansökning.
Universitetets större konsistorium har i skrivelse samma dag till kanslersämhetet
meddelat, att konsistoriet för sin del funne sig höra medgiva
den ifrågasatta förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen till Svalöv.
Universitetskanslern har i särskilda utlåtanden den 9 mars 1924 dels för
sin del tillstyrkt ärftlighetsinstitutionens ifrågasatta förflyttning under
av mindre konsistoriet angiven förutsättning, dels ock, under förutsättningav
Kungl. Maj:ts bifall till institutionens förflyttning, tillstyrkt jämväl
profesorn Nilsson-Ehles framställning.
Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har i skrivelse
till lantbruksstyrelsen den 6 mars 1925 förklarat, att då professorn NilssonEhle
ansåge, att hans betydelsefulla verksamhet komme under gynnsammare
villkor vid Svalöv, styrelsen icke ville motsätta sig; förflyttningen
av ärftlighetsinstitutionen. Styrelsen måste dock-för lantbruksinstitutets
del beklaga förflyttningen.
96
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
De sakkunniga få för sin del tillstyrka bifall till ifrågavarande båda
framställningar, såsom innebärande fördelar för såväl universitetet som
utsädesföreningen.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, innebär föreningens erbjudande, att
föreningen skulle åtaga sig samtliga kostnader, som nu bestridas från anslaget
å 8,000 kronor från Alnarps egendom. Föreningen skulle således
även avlöna institutionens kvinnliga vaktmästarbiträde samt giva henne,
som nu har fri bostad å Åkarpsinstitutionen, samma förmån å Svalövsanstalten.
Föreningen beräknar, att dess utgifter genom detta åtagande kommer
att ökas med 6,000 kronor för år.
Däremot minskas föreningens hittillsvarande utgift för avlöning av föreståndare.
Föreståndarens lön är således satt till 8,500 kronor jämte 25
procent i dyrtidstillägg eller alltså tillhopa 10,625 kronor. Enligt den under
förutsättning av vederbörande myndigheters godkännande avtalade
överenskommelsen med professorn Nilsson-Ehle har — »med hänsyn till att
professorslönen vid universitetet jämväl utgjorde ersättning för hans till
Svalöv överflyttade forsknings- och förädlingsarbete» — arvodet för föreståndarbefattningen
bestämts till 6,000 kronor för år jämte 25 procent
därav i dyrtidstillägg i likhet med övriga tjänstemän vid Svalöv. Professorn
Nilsson-Ehle skulle därjämte få till sig upplåten nuvarande föreståndarbostaden
mot 600 kronor årlig hyra. Som Nilsson-Ehle redan på
sin professorslön erhåller maximum av dyrtidtillägg enligt bestämmelserna
för statens tjänstemän, torde, enligt de sakkunnigas förmenande,
dyrtidstillägg å arvodet icke kunna godkännas. Föreningens utgift för
avlöning av föreståndare bör alltså beräknas till (10,625 — 6,000 =) 4,625
kronor.
Ökningen av föreningens utgifter genom ärftlighetsinstitutionens förflyttning
till Svalöv inskränker sig alltså till (6,000 — 4,625 =) 1,375
kronor.
Av vad tidigare anförts om beräkning av statsbidrag till föreningen
framgår, att detta kommer att ökas med sagda belopp. Emellertid kommer
ju det från Alnarps vinstmedel utgående anslaget till institutionen å
8,000 kronor att upphöra, vadan förflyttningen medför en årlig utgiftsbesparing
för staten av (8,000 — 1,375 =) 6,625 kronor. Härtill kommer, att
institutionsbyggnaden i Åkarp blir disponibel för annat ändamål. Enligt
vad de sakkunniga inhämtat, torde flera förslag i sådant avseende föreligga.
Förenämnda å allmänna indragningsstaten uppförda anslag å 1,000 kronor
till materiell m. m. vid institutionen ävensom amanuensanslaget ärc
avsedda att alltjämt utgå.
Kuntjl. Majrts proposition AV 172.
97
t detta sammanhang få de sakkunniga erinra om följande.
I ett utlåtande om inrättandet av institutionen för ärftlighetsforskning
föreslog styrelsen för lantbruks- ocli mejeriinstitutet i Alnarp, bland annat,
att genom förädlingsverksamlieten därstädes frambragta nya stammar
skulle komma Alnarps egendom till godo. Med anledning härav förklarad»1
lantbruksstyrelsen sig anse, att frågan om de vid institutionen vunna,
för praktiken användbara arbetsresultatens tillgodogörande borde bliva
föremål för närmare utredning och därefter underställas Kung!. Maj:ts
prövning. I anförandet till statsrådsprotokollet den 10 april 1017 i ärendet
om uppförande av byggnad för institutionen med anlitande av medel
från Alnarps egendom förklarade chefen för jordbruksdepartementet, att
såsom ett slags vederlag för egendomens utgifter för ändamålet borde
krävas, att de ekonomiska fördelar, som kunde vinnas genom tillgodogörande
i praktiken av de härtill användbara arbetsresultaten, borde tillkomma
statsverket antingen genom Alnarps egendom eller på annat sätt.
I brev den 25 juni 1917 angående riksdagens medgivande till institutionens
uppförande enligt Kung!. Majrts förslag, anbefallde Kungl. Maj:t
lantbruksstyrelsen att efter samråd med styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp samt professorn Nilsson-Ehle till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande och förslag till bestämmelser angående disponerandet
för det allmännas räkning av de för praktiken användbara arbetsresultat,
som kunde vinnas vid ifrågavarande institution.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat har med anledning av denna anbefallning
den 26 oktober 1917 i lantbruksstyrelsen hållits ett sammanträde
med representanter för Alnarpsstyrelsen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget.
I förut omförmälda skrivelse den 6 mars 1925, vari Alnarpsstyrelsen
förklarat sig icke vilja motsätta sig ärftlighetsinstitutionens flyttning,
meddelar styrelsen, att nyssnämnda sammanträde lett till förhandlingar
mellan'' Alnarpsstyrelsen och utsädesbolaget samt att dessa förhandlingar
resulterat i ett i januari och mars 1920 undertecknat kontrakt mellan
Alnarps egendom och utsädesbolaget om ensamrätt för bolaget att övertaga
vid ärftlighetsinstitutionen framställda nya sorter och eliter av säd.
Styrelsen framhåller, att Alnarps egendom härigenom tillförsäkrats en
del ekonomiska fördelar och att det icke vore mera än skäligt om egendomen
finge komma i åtnjutande av dessa fördelar i vad anginge vissa
så gott som färdigexperimenterade stammar. Styrelsen påpekar jämväl,
att institutionens byggnad krävde kostsamma ändringsarbeten för annan
användning.
Det av Alnarpsstyrelsen åsyftade kontraktet bär aldrig underställts lantbruksstyrelsen
eller Kungl. Maj:t. Som hittills någon ny sort ej blivit
färdig för praktiskt bruk, har kontraktets bestämmelser aldrig trätt i
tillämpning. Den 13 mars 1925 har mellan de kontrollerande parterna
träffats överenskommelse om kontraktets annullering.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 196 höft. (Nr 172.) . 7
Anslag till
föreningen
för budgetåret
1925
—1926.
98 Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.
På sätt Alnarpsstyrelsen framhållit äro vissa sorter, nämligen eu vetesort
och en kornsort, så långt komna på försöksstadiet, att de synas förtjänta
av förökning till försäljning. Därest ej särskilt stadgande göres,
komma givetvis genom institutionens flyttning till Svalöv, de vid institutionens
försök vunna resultat att ingå bland utsädesföreningens och
därigenom övergå till bolaget. Härom torde intet vara att säga beträffande
sådana sorter, som befinna sig på ett tidigare försöksstadium och
som således utarbetas till största delen med anlitande av föreningens
medel. Annat är däremot förhållandet med förenämnda två snart färdiga
sorter. Arbetet för dessas framställning har betalts med medel, som staten
genom Alnarps egendom tillskjutit. Ersättningen för dessas tillgodogörande
bör tillfalla stäten.
På grund härav har efter förhandlingar inför de sakkunniga och representant
för lantbruksstyrelsen allmänna svenska utsädesaktiebolaget avlämnat
följande förbindelse.
»Undertecknat aktiebolag förbinder sig härigenom att om den i lantbruksstyrelsens
bestämmelser angående statsplombering av utsädesvaroi
omförmälda nämnd finner vid institutionen för ärftlighetsforskning framställda,
genom institutionens förflyttning till Svalöv till Sveriges utsädesförening
övergångna nya vårvetesorten, ur Kolben x Schlaustedter eller nya
kornsorten ur (fullkorn x Chevalier vara av betydelse föi svensk odling,
betala till statsverket för en var av nämnden sålunda godkänd sort ett
belopp av sextusen (6,000) kronor. Avgiften är förfallen till betalning en
månad efter nämndens förklaring och skall inbetalas direkt till statskontoret.
Svalöv den 13 mars 1925.
(Underskrift).»
De ''sakkunniga vilja särskilt framhålla, att som Alnarps egendom plägar
varje år inleverera vinst till statskontoret, det icke finnes anledning att
låta avgiften uppbäras av egendomen.
Föreningen har i skrivelser den 31 juli och den 29 september 192<± begärt
statsanslag för budgetåret 1925—1926. Föreningen, som därvid beräknar
inkomsterna till 85,100 kronor samt utgifterna för huvudanstalten
till 228,235 kronor och för filialerna till 96,265 kronor, begär i statsanslag
dels till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet
samt för ledning av och samarbete med filialerna 143,400 kronor, utgörande
skillnaden mellan beräknade utgifter för huvudanstalten och samtliga
beräknade inkomster eller alltså 143,135 kronor jämte ytterligare 265
kronor, dels ock till uppehållande av verksamheten vid filialerna tillhopa
96,000 kronor eller alltså hela beräknade kostnaden för filialerna efter
avdrag av 265 kronor. Sammanlagt blir det begärda statsanslaget såleles
239,400 kronor.
Kungl. Maj:Is proposition Nr 172.
99
Lantbruksstyrelsen, som över framställningarna avgivit utlåtanden den
ÖO augusti och den 3 november 1924, liar ansett, att utgifterna för huvudanstalten
böra beräknas 4,400 kronor lägre, och därför tillstyrkt ett anslag
allenast av 235,000 kronor, därav till filialerna 96,000 kronor.
Vad först angår inkomsterna, så har såsom avgift från utsädesbolaget
upptagits 80,000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag till avtal skulle
föreningen erhålla i grundavgifter från bolaget 60,000 kronor och från
statens centrala frökontrollanstalt 47,500 kronor. Vid uppgörande av staten
för närmaste budgetår anse de sakkunniga, att allenast dessa belopp
böra upptagas bland inkomsterna. Med all sannolikhet kommer föreningen
även att erhålla tilläggsavgifter för samma år, men dessa böra lämpligen
upptagas först i följande års budget. De beräknade inkomsterna för
3925—1926 böra alltså höjas med 27,500 kronor.
Mot beräkningen av övriga inkomstposter torde intet vara att anmärka.
Vad härefter angår utgifterna, så ingår i posten till avlöningar åt tjänstemännen
ett belopp av 8,500 kronor till föreståndaren. Såsom redan utretts,
kommer anställandet av professorn Nilsson-Ehle att minska detta
belopp med 2,500 kronor.
Förut har omnämnts, att professorn Nilsson-Ehles föreståndarbefattning
skall omfatta allenast överledningen av föreningens praktiskt vetenskapliga
förädlingsverksamhet, men däremot icke föreningens administration
och ekonomi. Här må framhållas, att arbetet härmed skall, såsom på senare
tider skett, ombesörjas av föreningens sekreterare.
Angående utgifter till dyrtidstillägg anför föreningen:
»Dyrtidstillägget till tjänstemän med flera ordinarie befattningshavare
har beräknats till 25 procent av lönen eller samma belopp, som begärdes
för innevarande budgetår. I proposition till innevarande års riksdag föreslog
Kungl. Maj:t eu nedsättning av dyrtidstillägget till 20 procent,
detta närmast med anledning av att en motsvarande sänkning i dyrtidstillägget
till befattningshavare i statens tjänst föreslagits. Riksdagen beslöt
emellertid på grund av enskilda motioner bibehålla förut gällande
grunder för dyrtidstillägget åt statens befattningshavare. För utsädesföreningens
— liksom svenska mosskulturföreningens — tjänstemän bifölls
däremot det i propositionen framlagda förslaget om sänkt tillägg,
enligt uppgift av den anledningen, att beslut om anslag till mosskulturföreningen
fattats, innan frågan om dyrtidstillägg till statens befattningshavare
behandlats.
Genom dessa beslut hava emellertid föreningens tjänstemän kommit i relativt
ännu sämre ställning än förut i fråga om dyrtidstillägg. Att detta
måste väcka stark förstämning bland dessa är uppenbart, särskilt i betraktande
av att deras dyrtidstillägg under hela kristiden varit så betydligt
mycket lägre än vad statens tjänstemän åtnjutit.
För att nu i någon mån söka åstadkomma rättelse i detta missförhållande
anser sig styrelsen böra göra framställning om ett dyrtidstillägg
av 25 procent för budgetåret 1925—1926 och därjämte eu utfyllnad av till
lägget med 5 procent för innevarande budgetår. Ett beviljande härav sy
-
100
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
nes styrelsen vara fullt motiverat med hänsyn till den relativt ogynnsamma
ställning både med hänsyn till dyrtidstillägg och i viss mån även
i fråga om löner, som tjänstemännen måst finna sig i under senare åren.»
Föreningen åberopar följande uppställning till jämförelse mellan dyrtidstillägg
till Sveriges utsädesförenings och statens tjänstemän åren 1917
—1923. Statens tillägg beräknat för familjeförsörjare med hustru och ett
barn. Föreningens också för familjeförsörjare. Beloppen i förekommande
fall avrundade nedåt till jämnt krontal.
Dyrtidstillägg beräknat på
7,000 kronor 3,500 kronor
År | 1917 | Föreningen | Staten 800 | Föreningen | Staten 525 |
» | 1918 | ...................... 2,007 | 2,007 | 1,531 | 1,531 |
» | 1918 | extra................ — | 1,003 | — | 765 |
| 1919 | .................. 2,400 | 4,418 | 1,400 | 2,773 |
» | 1919 | (av Bol.) 1,200 | — | 700 | — |
» | 1920 | .................... 2,400 | 5,960 | 1,400 | 3,507 |
» | 1920 | (till.) | 700 | — | 350 |
» | 1921 | ..................... 4,100 | 6,008 | 2,350 | 3,380 |
» | 1922 | ............... 2,733 | 3,844 | 1,566 | 2,141 |
» | 1923 | 1,943 | 2,911 | 1,105 | 1,571 |
|
| Kronor 16,783 | 27,651 | 10,052 | 16,543. |
Lantbruksstyrelsen tillstyrker, att tillägg till dyrtidstillägg för innevarande
budgetår får, på sätt föreningen föreslagit, beräknas i nästa års
budget.
De sakkunniga finna av föreningen härför anförda skäl väl motivera
ett bifall till föreningens förslag. På grund av att dyrtidstillägg ej bör
utgå å arvodet till professorn Nilsson-Ehle, bör emellertid beloppet till
dyrtidstillägg för budgetåret 1925—1926 minskas med 25 procent av 8,500
kronor eller 2,125 kronor.
I likhet med lantbruksstyrelsen finna de sakkunniga, att utgifter för styrelse
och revisorer samt allmänna resekostnader och representationskostnader
höra beräknas 300 kronor lägre än föreningen gjort.
Såsom utgifter för kontrollverksamheten har föreningen upptagit ett belopp
av 35,000 kronor. Lantbruksstyrelsen anser dessa utgifter kunna begränsas
till 34,000 kronor. Då, såsom av de sakkunnigas utredning framgår,
utgifterna för kontroll i själva verket äro större än föreningen beräknat,
anse de sakkunniga någon nedsättning i det beräknade beloppet
ej böra ske. De sakkunniga vilja framhålla, att, såsom framgår av utredningen
om kontrollkostnader, dylika kostnader ingå i åtskilliga andra av
föreningens utgiftsposter.
Kontorsutgifter samt utgifter för post, telefon och telegraf hava beräknats
uppgå till sammanlagt 3,500 kronor. I likhet med lantbruksstyrelsen
anse de sakkunniga dessa utgifter kunna begränsas till 3,000 kronor.
1.01
Kungl. Maj.ts proposition Nr 172.
Uppvärmning och belysning samt renhållning hava beräknats draga eu
kostnad av tillhopa 7,900 kronor. Med hänsyn till bränslemarknadens nuvarande
läge torde på'' sätt lantbruksstyrelsen framhållit posten kunna
sänkas med 700 kronor eller till 7,200 kronor.
Bland utgiftsposterna hava vidare upptagits kostnader för fyllnadspension
till två under den närmaste tiden avgående tjänstemän vid föreningen,
nämligen avdelningsföreståndaren, filosofie doktor H. Tedin och assistenten
J. Fr. Lundberg. För ändamålet har beräknats 1,400 kronor.
Lantbruksstyrelsen bär förklarat sig väl vara övertygad om den betydelse,
ifrågavarande tjänstemäns verksamhet haft för landets jordbruk, men
anser sig likväl av principiella skäl icke kunna tillstyrka, att kostnaden
för ändamålet må tagas i beräkning vid bestämmande av statsunderstödets
storlek. Ett godkännande av ifrågavarande utgift torde nämligen
icke betingas av sådana särskilda undantagsförhållanden, varmed exempelvis
statsbidrag för beredande av fyllnadspension åt föreståndaren för
anstalten, professorn N. Hj. Nilsson, motiverades, och skulle otvivelaktigt
skapa ett prejudikat av vittgående konsekvenser. De sakkunniga äro härutinnan
ense med lantbruksstyrelsen.
För ränlor beräknas åtgå 11,000 kronor. För år 1922 uppgick räntekostnaden
till 11,473 kronor 95 öre. På grund av den icke obetydliga minskning
av skulderna, som sedan dess ägt rum, bör emellertid såväl enligt
lantbruksstyrelsens som de sakkunnigas förmenande posten kunna sänkas
med 500 kronor. För ändamålet torde sålunda 10,500 kronor förslå.
Posten till diverse utgifter torde för erhållande av jämnare slutsumma
böra minskas med 10 kronor.
Genom förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen kommer föreningen att
få diverse utgifter, vilka, såsom nämnts, beräknats till 6,000 kronor för
år. Som emellertid flyttningen ej kan företagas förrän senare under året,
beräknar föreningen dessa utgifter för nästa budgetår till 3,500 kronor.
Detta belopp bör alltså nu upptagas bland utgifterna.
Med iakttagande av de sakkunnigas anmärkningar böra föreningens inkomster
och utgifter för budgetåret 1925—1926 beräknas sålunda:
Inkomster.
Medlemsavgifter ...................................... | kronor 3,000 |
|
|
Annonser i tidskrifter ...................... | » 1,000 |
|
|
Hyror | » 1,100 |
|
|
Avgift från utsädesbolaget ................... | » 60,000 |
|
|
» » centrala frökontrollanstalten .. | » 47,500 | kronor | 112,600 |
| Summa | kronor | 112.600. |
102
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Utgifter.
I. Vid huvudanstalten.
Arvode till föreståndaren............................... kronor 6,000
Övriga avlöningar ............................. » 60,600
Dyrtidstillägg å »övriga avlöningar» 25 procent
för 1925—1926 ................................ » 15,150
Ytterligare 5 procent dyrtidstillägg för 1924
—1925 ........................................................... » 3,475
Styrelse och revisorer, allmänna resekostnader
och representation ............................ » 4,500
Försöksverksamheten ...................................... » 38,500
Ledning av och samarbete med filialerna . . » 2,000
Lokala sortförsök ........................................... » 1,500
Utgifter för kontrollverksamheten ................ » 35,000
Samlingar, bibliotek, prenumeration, tidskrifter
och trycksaker............................... » 10,000
Kontorsutgifter, post, telefon och telegraf . .. » 3,000
Frakter........................................ » 1,400
Uppvärmning, belysning och renhållning.. . » 7,200
Underhåll och byggnader, trädgård, park,
vägar och inventarier ............................. » 8,000
Försäkringar och skatter .............................. » 3,400
Pensionsavgifter ........................................ » 1,731
Fyllnadspension till professorn Nilsson....... » 1,900
Räntor ........................................................... » 10,500
Amorteringar ............................ » 5,000
Utgifter för Lunds universitets ärftlighets
institution.
............................................... » 3,500
Diverse utgifter ........................................... » 1,344 II.
kronor 223,700.
II. Vid filialerna.
Avlöningar ................................................,..... kronor 36,400
Dyrtidstillägg 25 procent för 1925—1926 » 9,100
Ytterligare 5 procents dyrtidstillägg för 1924
—1925 ........................................... » 1,805
Pensionsavgifter ............................................... » 960
Försöksverksamheten..................................... » 48,000 kronor 96,265
Summa utgifter kronor 319,965.
Bristen i staten blir alltså 207,365 kronor. I enlighet med hittills följda
principer bör alltså föreningen erhålla statsanslag med detta belopp, därav
för huvudanstalten 111,100 kronor och för filialerna 96,265 kronor.
Då Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 fastställde föreningens stadgar,
skedde det under förklaring, att de fastställdes att tillsvidare lända till
efterrättelse såsom villkor för föreningens tillgodonjutande av statsanslag.
Såsom ytterligare villkor för statsanslaget torde hädanefter böra
gälla, dels att föreningen träffar det av de sakkunniga föreslagna avtalet
med centrala frökontrollanstalten, dels ock att föreningen ställer erforder
-
K uttal. Matris proposition Nr 172. 10«5
liga lokaler och försöksjord till förfogande för universitetets i Lund ärftlighetsinstitution,
jämväl i övrigt för institutionen bestrider sådana utgifter,
som hittills utgått av anslaget från Alnarps egendom samt, i enlighet
med vad universitetsmyndigheterna påfordrat, drager försorg om att
för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt logi kan för rimliga
kostnader erbjudas i Svalöv.
De sakkunniga kunna icke underlåta framhålla, att utgifterna för Svalövsanstalten
förefalla oproportionerligt höga i jämförelse med motsvarande
utgifter vid Weibullsholm. Enligt vad de sakkunniga erfarit, äro
planer å bane att, så snart föreståndarbefattningen blivit definitivt tillsatt,
vidtaga åtgärder för en omorganisation av arbetet vid Svalövsanstalten.
Vid detta förhållande hava de sakkunniga ansett sig icke böra härutinnan
verkställa utredning. De sakkunniga vilja emellertid framhålla
vikten av, att staten genom sina representanter i styrelsen vid blivande
utredning bevakar, att omorganisationen leder till största möjliga nedsättning
av föreningens utgifter.
I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att i föreningens
stadgar finnes intagen en bestämmelse, som numera saknar fog.
Såsom de sakkunniga omnämnt, föreslogo på sin tid 1908 års sakkunniga,
att överlåtelse av föreningens stammar skulle äga rum efter föregången
tävlan samt att för handläggning av ärenden rörande dylik överlåtelse
skulle finnas en på visst sätt sammansatt kommission. Bestämmelse
om en dylik kommission finnes alltjämt kvar i föreningens stadgar.
Sålunda heter det i § 8:
»För handläggning av frågor rörande överlåtelser av utsädesföreningens
stammar till förökning och försäljning skall finnas tillsatt en kommis
sioxi bestående av tre ledamöter, av vilka kommissionens ordförande jämte
eu ledamot utses av Kungl. Maj:t samt den tredje utses av föreningen.
För sistnämnda ledamot utses jämväl suppleant. Kostnaderna för kommissionen
skola betalas av föreningen.»
I brev den 31 december 1913 utsåg Kungl. Maj:t ledamöter i denna kommission.
Enligt vad de sakkunniga erfarit, har tvekan rått, huruvida det vore
föreningens styrelse eller kommissionen som skulle förhandla med bolaget
om nytt avtal. Då det givetvis är föreningens styrelse, som har att för
föreningens del besluta om avtalet, torde anordningen med en särskild
kommission numera sakna fog. Bestämmelsen om kommissionen har ju
också tillkommit under helt annan förutsättning. Den bör, enligt de sakkxxnnigas
mening, utgå ur stadgarna.
Viss ändring i
föreningens
stadgar.
Verksamheten
vid
Wetoullsholm.
Förädlingsarbetet
vid
Weibullsholm.
104 Kunyl. Maj.is proposition Nr 172.
Vid Weibullsholm är, i motsats mot förhållandet i Svalöv, arbetet förenat
på en hand. Handelsbolaget under firma W. Weibull äger och driver
Weihullsholms växtförädlingsanstalt, har-eget jordbruk för förökning
av anstaltens förädlingar, driver handel med utsäde och frö och har
i samband med växtförädlingsanstalten en avdelning för frökontroll.
Verksamheten är sålunda fördelad på fyra huvudavdelningar, nämligen
förädlingsavdelningen, förökningsavdelningen, lager- och rensningsavdt Iningen
samt avdelningen för försäljning och expedition.
Till närmare belysande av förädlingsarbetet vid Weibullsholm må återgivas
följande ur en av firman utgiven broschyr ; Weihullsholms växtförädlingsanstalt,
dess utveckling och hittills vunna resultat».
»Fröodling och därmed kombinerad förädling av rotfrukter påbörjades
år 1870 å Weibullsholm vid Landskrona av gårdens dåvarande ägare
Walfrid Weibull (t 1903). Denna verksamhet tog uppsving, sedan hans
botaniskt utbildade son Walter Weibull (t 1911) på 1890-talet börjat biträda
vid densamma.
Fn avgörande vändpunkt i förädiingsverksamheten inträdde år 1898.
då i stället för dittills tillämpade äldre förfaringssätt den s. k. pedigreemetoden
kom till användning. År 1903 infördes eu förbättrad metod förundersökningen
av rotfrukternas inre egenskaper, nämligen direkt bestämning
av torrämneshalten, och år 1905 inrättades ett tidsenligt laboratorium
samt följande året eu frökontrollavdelning. Av särskild betydelse
för förädlingens rationella bedrivande var, att år 1907 fästes vid anstalten
en fullt vetenskapligt utbildad botanist, som snart följdes av flera:
numera äro vid Weihullsholms växtförädlingsanstalt anställda fyra botanister
därav tre filosofie doktorer och eu filosofie licentiat samt likaledes
fyra agrikulturellt skolade försöksledare.
Efter att en lång följd av år hava omfattat endast foderrotfrukter utsträcktes
anstaltens förädlingsverksamhet efterhand till stråsäd (vete 1908,
råg 1911, havre 1911, korn 1913, trindsäd 1909, potatis 1911 och vallväxter
1908 samt slutligen till grönsaksväxter 1918), varjämte förädlingen sedan år
1916 även omfattar tobak (för A.-B. Svenska Tobaksmonopolet).
Förädiingsverksamheten är fördelad på fyra avdelningar enligt följande
plan:
Avd. 1. Höstvete, sexradskorn, trindsäd, vallväxter och tobak.
Avd. 2. Råg, havre och potatis.
Avd. 3. Foderrotfrukter och tvåradskorn.
Avd. 4. Grönsaksväxter.
Förädlingen grundar sig genomgående på separat- eller pedigreekultur,
som innebär, att de för vidare arbete utvalda plantorna följas var för sig,
i det avkomman av varje planta odlas på en särskild parcell. Urval
göres dels i förefintliga handels- och lantsorter, dels i bestånd efter planmässig
korsning mellan värdefulla typer; i allt material, som synes förhoppningsfullt,
upprepas urvalet generation efter generation. Med avseende
på korsbefruktande växter användes isolering av olika slag för att
förebygga befruktning mellan skilda typer; i vissa fall omslutas blomställningarna
med påsar av pergaminpapper eller tyg, i andra fall sättas
cylindriska tygtält omkring plantorna, i åter andra fall placeras de
enskilda plantorna eller pedigreebestånden på stora inbördes avstånd. I
Kun yl. Maj: t» proposition Nr 172.
105
samband med urvalet bedrivas ingående studier över växternas ärftlighetsförhällanden,
något som särskilt gäller korsningsmaterialet, vilket i
största möjliga utsträckning , granskas på modern mendelistisk basis.
Över växtsjukdomar göras likaledes omfattande iakttagelser.
Do efter enskilda, plantor erhållna avkommorna (pedigreeparcellerua)
granskas och jämföras omsorgsfullt med avseende på sina praktiskt betydelsefulla
egenskaper, och bland de bästa utväljas de mest enhetliga
till förökning var för sig; samtidigt med denna förökning anordnas i
många fall förberedande jämförande försök för vågning. Följande år användes
utsäde från de mest lovande småförökningarna till större .jämförande
försök, i vilka varje sort utsås på ett flertal parceller till olika
antal och storlek för skilda växtslag. I alla jämförande försök ingå bästa
förefintliga handel ssorter som jämförelsematerial (mätare). De eliter,
som prövas i de jämförande försöken, förökas samtidigt vidare dels fotät
t lämna utsäde till följande års jämförande försök, dels för att de typer,
som i medeltal av ett flertal försök under olika år ge högsta avkastning
i förening med andra fördelaktiga egenskaper, snabbt skola kunna
reproduceras till stora kvantiteter för avsalu till utsäde. Även sedan
de nya sorterna utsläppts i marknaden, ingå de emellertid i anstaltens
jämförande försök såväl å firmans egna gårdar som annorstädes. De
medtagas dessutom i de under centralanstaltens för jordbruksförsök ledning
befintliga officiella försöken i landets olika delar och prövas i många
fall även i utländska försök. Tillika fortsättcs urvalsarbetet med de nya
sorterna för typens bibehållande och eventuellt — om de utsläppta sorterna
ej äro alldeles enhetliga — för åstadkommande av ännu bättre eliter
än de första sorterna; material från detta fortsatta urval förökas,
samtidigt som det prövas i jämförande försök, och skickas efter hand
såsom nya eliter ut i marknaden för att ersätta modersorterna. Dylika
nya eliter äro nödvändiga även om modersorterna ursprungligen äro fullt
konstanta, ty under den fortsatta förökningen i stor skala kan det lätt
nog inträffa, att de genom inblandning eller spontan korsning med andra
sorter förlora något av sin ursprungliga beskaffenhet.
Varje förädlingsavdelning utväljer för sina försök å firmans egendomar
de fält, som genom jordens beskaffenhet äga förutsättningar att
lämna tillförlitliga resultat. Varje avdelning hav dessutom sin särskilda
personal av manliga och kvinnliga arbetare, vidare särskild tröskloge,
särskild magasinsavdelning och särskilt renseri för sitt förädlingsmaterial.
Försöksfältens areal har under de senare åtta åren i medeltal uppgått
till ungefär 29 hektar med närmare 17,000 parceller. Siffrorna äro ägnade
att giva eu föreställning om försöks- och förädlingsverksamhetens omfattning.
Alla nya sorter och eliter, som frambringas ä Weibnllsholm, stå, även
sedan de lämnats till reproduktion i stort, under vederbörande förädlingsavdelning-ars
uppsikt. (Se vidare under kontrollarbetet.)
De (ill Weibullsholms växtförädlingsanstalt hörande jordarealerna hava
efter hand ökats till 1.825 har. fördelade på ett flertal gårdar, nämligen
Weibullsholm, Axeltofta, Flygeltofta in. fl. vid Landskrona, Spargott
vid Tågarp, Svcdberga och Lönhult i Hälsingborgstrakten och Fredriksl>erg
i närheten av Malmö. Genom att förfoga över så vidsträckta arealer
kan anstalten till försök och elitförökningar utvälja för varje växtslag
särskilt lämpliga fält och därjämte förlägga fröodlingen i stort till
väsentlig del på egna gårdar. För den större reproduktionen av utsädena
106
Kanal. Maj:ts proposition Nr 172.
anordnar firman emellertid därjämte betydande kontraktsodlingar vid
framstående jordbruk på olika håll; med avseende på dessa odlingar tillses
alltid, att en person aldrig får mer än en sort av samma växtslag,
för att korsning eller blandning mellan olika sorter må undvikas.
Firman äger filialer i Halmstad, Skänninge, Göteborg och Stockholm.
Magasinsbyggnaderna för torkning och förvaring av elitplantor och
stamfrö upptaga en golvyta av 3,500 kvm. Den sammanlagda golvytan av
magasinerna för handelsfröet utgör vid firmans olika gårdar 15,300 kvm.
och vid filialerna 7,600 kvm.
De för fröets rationella behandling efter tröskningen förefintliga moderna
torkanläggningarna äro fem: en större å Weibullsholm och fyra
mindre å Weibullsholm och Fredriksherg. Den stora rian äger en torkningskapacitet
av ungefär 1,500 kg. och de mindre av ungefär 50 kg. vardera,
allt per timme av betfrö; för fröslag, som äro lättare att nedtorka,
ävensom spannmål, är torkningskapaciteten betydligt större. Renserier
finnas å gårdarna Weibullsholm, Fredriksberg och Lönhult i Skåne, i
Trönninge vid Halmstad samt i Skänninge och Göteborg.»
De i redogörelsen omnämnda filialerna motsvara Svalövsbolagets filialer.
Någon motsvarighet till Svalövsföreningens fasta filialer har icke
firman Weibull. Firman anför i detta avseende följande i en av sina
skrifter:
»Då den av centralanstalten organiserade och av länens hushållningssällskap
utförda officiella försöksverksamheten av varje växtslag endast
kan pröva några få sorter, har Weibullsholms växtförädlingsanstalt så
småningom måst utbygga en egen lokal försöksverksamhet för att
kunna i landets olika delar pröva det i försöken på Weibullsholm utexperimenterade
värdefullaste materialet. Denna försöksverksamhet är baserad
helt och hållet på det intresse, som enskilda jordbrukare visa sig
hava för förädlingsarbetet. Försöken utläggas första året av försöksledare
från Weibullsholm, för att försöksvärden skall kunna bliva väl insatt
i metodiken. Sedan omhänderhaves vanligen såväl sådd som skörd
av honom själv; försöken endast insynas en gång under sommarens lopp
av en försöks- eller förädlingsledare. Denna försöksverksamhet har omfattats
med så stort intresse i många fall, att fasta försöksstationer med
välskötta försök uppstått.»
Enligt vad firman tillägger voro således 1924 försök utlagda på 7 gårdar
i Skåne, 1 i Blekinge, 1 i Halland, 4 i Östergötland, 1 i Uppland och 1
i Värmland.
Firman Weibull har åberopat följande uppställning för jämförelse av
parcellantalet vid Svalöv och Weibullsholm, däri de av firman för Svalöv
angivna siffrorna äro hämtade ur Sveriges utsädesförenings broschyr
»Vägledning vid Svalöv».
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
107
Ä r | Antal försöksparceller 1 Svalöv | 915 1924 Weibullsholm |
1915.......................................... | 10,394 | 13,249 |
19 Mi............................................ | 10,614 | 14,852 |
1917...........................•.............. | 11,406 | 15,400 |
1918............................................. | 12,439 | 15,921 |
1919............................................ | 13,014 | 21,351 |
! 1920.......................................... | 14,059 | 24,853 |
1921............................................. | 12,702 | 15,077 |
1922............................................. | 13,546 | 13,928 |
1923.......................................... | 14,935 | 13,155 |
1924.......................................... | 16,832 | 12,520 |
| 129,941 | 160,306 |
Firmans vetenskapsmän hava framhållit, att det förelåge en djupgående
organisatorisk och försöksteknisk differens mellan Svalövs och Weibullsholms
växtförädlingsanstalter. Vid Weibullsholm verkställdes nämligen
försöksarbete vid var och en av de fyra avdelningarna av en särskild
försöksledare (agronom) och dessa samarbetade med var sin förädlingsledare
(botanist). Vid Svalöv omhänderhades däremot utläggandet
av de jämförande försöken av en enda person (inspektören). Följden
härav vore helt naturligt, att denna försöksverksamhet vid Svalöv måste
begränsas till så mycket en man förmådde omhänderhava, men att den
vid Weibullsholm kunde utvidgas till så mycket som fyra man, en vid
varje avdelning, kunde genomföra.
Firmans vetenskapsmän hava vidare påpekat, att i dess förädlingsarbete
icke inginge något som motsvarade Svalövsanstaltens »förberedande»
jämförande försök. Dessa utlades vid Svalöv direkt under vederbörande
botanists ledning av försöksarbetare och omfattade två eller tre markörsådda
parceller av varje pedigree. Vid Weibullsholm utlades icke dylika
förberedande försök, emedan endast två eller tre parceller i allmänhet
ansåges giva ett alltför osäkert utslag. Visserligen kunde genom denna
anordning en ny linje prövas andra året från pedigreeplantan. Men av
vikt vore knappast om en sort kunde prövas ett år tidigare eller ej utan
om den kunde effektivt prövas. Fördenskull inskränkte man sig vid Weibullsholm
till att uppföröka pedigreen även andra året. Först tredje året
inginge den i ett större jämförande försök med minst fem parceller av
varje sort. Förprövningen vore således vid Weibullsholm utesluten. Den
effektiva prövningen i jämförande försök vore däremot utbyggd i en
omfattning, som överstege den, som Svalövs förberedande och jämförande
försök tillsammans hade. Jämväl i övrigt skulle lätt kunna påvisas ytterligare
skiljaktigheter i försöksverksamhetens metodik, exempelvis beträffande
parcellernas anordning, storlek och samparcellemas antal. Men
även med avseende på själva förädlingens metodik följde anstalternas
specialister ofta helt olika principer eller eftersträvade att uppnå helt
oliko mål. Dessa metodiska differenser framträdde exempelvis hos vetet
108
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
med avseende på kvalitetsförädlingen, hos rågen med avseende på hela arbetets
principiella och metodiska läggning, hos havren med avseende på
valet av korsningsföräldrar, hos korn för Nordsverige med avseende på
eftersträvad axbyggnad och kärntyp, hos vallväxterna med avseende på
urvalsmetodiken och hos rotfrukterna med avseende på halten av stocklöpare.
Även med avseende på materialets beskaffenhet, de använda urvalsprinciperna
och urvalsmetoderna rådde således mellan de bägge förädlingsanstalterna
vittgående skiljaktigheter.
Med anledning av den åberopade tabellen till jämförelse av parcellantalet
å Svalöv och Weibullsholm vilja de sakkunniga påpeka, att i de för
Svalöv angivna siffror icke ingå antalet parceller vid filialerna, dit efter
deras inrättande åtskilliga försök förlagts. Sålunda utgjorde exempelvis
1923 parcellantalet vid filialerna, såsom tidigare nämnts, 13,334. Likaledes
torde böra framhållas, att, enligt vad de sakkunniga inhämtat, utläggandet
av de jämförande försöken vid Svalöv ingalunda omhänderhavas
av en enda person, inspektören. Arbetet härmed fördelas på åtskilliga
personer.
Resultatet och
nationalekonomiska
Ȋrdet av
W c.ibullsholms
växtförädling
surhet e.
Följande förteckning upptager samtliga från Weibullsholm i handeln
utsläppta nya sorter samt eliter, med undantag för rotfrukter.
Växts lag1 och sort | Ny sort | Växtslag- och sort | Ny sort |
Höstvete. |
| Vallväxter. |
|
iduna ..................... | ....... 191*2 | Timotej Freja..................... | 1915 ! |
Standard ................... | ....... 192! | » Kämpe.................. | 1922 i |
(ny eiit) ................. | ....... : (1923) | Henlosta Pyramid............... | 1919 |
Rdy. |
| Knylhavre Rekord | 1919 |
....... 1920 | Hundäxing Tardus ............ | 1921 | |
Storm It .................... | ...... 1921 | » Minerva ............ | 1917 |
|
| Potatis. |
|
Fortuna .................... | ....... 1921 |
| |
Eko ......................... | 1922 | Slgyn ............................ | 1923 |
Svarthavre 2-radskorn. |
| Grönsaker. |
|
Sexradskorn. |
| Spenat, Valkyria ............. | 1919 |
Ärter. Monopol ................... Ambrosia ................... | ...... 1919 ....... 1920 | II ......... Sockerärt, Olympia ............ Skärböna, Favorit............... | 1924 |
Alabaster ............ | 1919 | ||
Vicker. |
| Spritböna, Apollo ............... | 1921 |
Kolibri..................... | ...... 1917 | » Stella ............... | 1928 ! |
Antalet av firman utsläppta nya sorter utgör alltså: av vete 2, råg 2,
havre 2, ärter 2, vicker 1, vallväxter 6, potatis 1 och grönsaker 7 stycken.
Av dessa hava två utkommit före 1916.
Vad rotfruktsförädlingen angår har firman framhållit, att på grund
av väsentlig förädlingsteknisk differens mellan rotfrukter och de flesta
sädesslag, nämligen beträffande den kontinuerliga selektionen hos rot
-
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 172.
109
frukter, vilken hos vete, korn och havre bortfaller, betingas eu motsvarande
handelsteknisk differens: nyförädlingarna inom rotfrukter markeras
i regel ej med nya namn, utan de insättas vanligen i handeln under
förutvarande beteckningar och skillnaderna äro i regel ej heller så markerade,
att nya namn kunna anses påkallade. Förädlingsavdelningen har
under senaste 10-års perioden praktiskt taget icke ansett påkallat utsläppa
några s. k. »nya sorter». De nya benämningar, som tillkommit i sortimentet,
inskränka sig till: Gröntoppig och Rödtoppig Bortfelder samt
Hushållskålrot.
Firmans vetenskapsmän hava angående resultatet och värdet av anstaltens
utförda och påbörjade förädlingsarbete angivit ett i de sakkunnigas
betänkande intaget utlåtande, som emellertid torde vara för vidlyftigt
att bär i sin helhet återgiva. Ur utlåtandet må dock anföras följande
däri gjorda beräkningar.
— Smäda ed vetet utsläpptes till odling i stort hösten 1921 i en
kvantitet av c:a 5,000 säckar om 100 kg., utgörande alltså utsäde till 5,000
tid. Efter en genomsnittsskörd av 18 säckar per tid skördades följande
höst en kvantitet av 90,000 säckar. Man torde kunna beräkna, att tvä
tredjedelar av skörden kommo till användning som utsäde. Om man emellertid
åtnöjer sig med att förutsätta, att 50,000 säckar blevo använda till
utsäde, förelåg alltså hösten 1922 en av Standardvetet besådd veteareal om
50,000 tid. Skörden hösten 1923 kan sålunda efter samma beräkningsgrund
— 18 säckar per tid — uppskattas till 900,000 säckar. Enligt genomsnittet
av de numera t. o. in. 1923 föreliggande officiella försöken överträffar
Standard samtliga medtävlande sorter med 5—13 procent. Om man räknar
med en skördestegring av i genomsnitt 8 procent, motsvarar detta
ett ökat odlingsutbyte av 72,000 säckar eller 144 kg. per tid. Efter ett
värde av 18 kronor per 100 kg. kali alltså ökningen i kämavkastning
uppskattas till 1,296,000 kronor.
Härtill kommer emellertid den vinst, som odlarna erhållit genom den
högre holländska vikten varierande enligt intyg från firmorna C. F. Neess
och W. Fritsch mellan O.52—3 kronor per 100 kg. Efter en avrundad
siffra av 50 öre per säck utgör den genom den högre kvaliteten betingade
värdestegringen 450,000 kronor.
Med utgångspunkt från de 5,000 säckar Standardvete, som finnan Weibull
försålde hösten 1921, kan alltså enligt ovan angivna normer den mer
förtjänst, som veteodlarna genom sorten erhållit hösten 1923, beräknas
till 1,746,000 kronor.
Vad det praktiska resultatet av rågförädlingen på Weibullsholm i form
av utsläppta handelssorter angår, så föreligga dessa i Storm I och Storm
IT. Storm I utsläpptes, då den hade styvare och kortare strå än hos någon
annan handelsort, men den visade sig soin pedigreesort alltför lågavkastande.
Så snart samkorsningen Storm II hunnit uppförökas, ersatte
den sin modersort. Denna sort har i genomsnitt av samtliga officiella
försök 1921—1923 överträffat sin modersort Petkusrågen med 5.7 procent,
men överträffats av Stålrågen1 med 2.8 procent och av Stjärnrågen1 med
Svalövssort.
no
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
8.9 procent. Härvid äro alla officiella försök medräknade. Sorten torde
därför ej rimligen kunna betecknas som annat än högavkastande, och
dess obestridliga överlägsenhet ligger i ett markerat styvare och även kortare
strå än hos någon annan handelsort, en egenskap, som, ehuru obestridligt
ekonomisk värdefull, är svår att kalkylera. Sorten är dessutom
utan tvivel härdigare än Stjärnrågen, och ännu mera än Stålrågen, varpå
förliden ovanligt stränga vinter gav ett tydligt utslag.--- —
Vad de från Weibullsholm utsläppta handelssorterna av havre beträffar
synes Fortuna av senaste årens försök att döma ej beteckna något
avgjort framsteg framom standardsorten Segerhavre.1 Under torrårsperioden
1914—1918 gick den varje år betydligt över Segerhavren och uppförökades
och utsläpptes därför, men under perioden 1919—1924, som i
stort sett varit kallare och regnigare har den i genomsnitt ej varit denna
sort överlägsen. Sorten indrogs därför, sedan dess i alla avseenden överlägsne
konkurrent Ekohavren kommit i marknaden. Denna sort står i
genomsnitt av samtliga hushållningssällskapen utförda försök 1921—1923,
inalles ej mindre än 223, över samtliga andra vithavresorter och överträffar
näst bästa sort, Segerhavren, med 2.i procent. I de 5-åriga försöken
vid Alnarps försöksstation står den 4 procent över näst bästa sort,
likalades Segerhavren. Den har därjämte ungefär 2 procent högre avkastning
av skalad kärna än denna sort, således högre fodervärde, högre
halmavkastning och styvare strå.---
En ännu högre avkastning än Ekohavren synes sorten 2411 ur korsningen
(Leutewitzer och Guldregn) och (Abundance och Seger) hava.
Sorten har således med 5 procent överträffat Segerhavren i dessa åttaåriga
försök. Dess överlägsenhet kan därför utan tvekan betecknas som
säker, helst som sorten även i andra försök visat denna höga avkastning.
I två års försök i Östergötland på Bjälbo står den således 10.3 procent
över Segerhavren. Sorten överlämnas nästa år till de lokala försöken.
Att dess förökning först 1923 påbörjats, d. v. s. efter 6 års jämna och
vackra försökssiffror, visar väl bäst, att någon tendens till hastig sortproduktion
ej kan sägas föreligga.
Det kan ju kanske synas, som om en avkastningsstegring på 2—5 procent
vore en obetydlighet, som man helt kan bortse ifrån. Då emellertid
havren är det sädesslag, som har den mest omfattande odlingen, betyder
även en liten men säker avkastningsstegring, en stor nationalekonomisk
vinst. Man beräknar havreskörden till 10,000,000 säckar (å 100 kg.) årligen
i vårt land. En stegring i avkastning av endast 1 procent skulle
således betyda 100,000 säckar. Med ett pris av 15 kronor per säck blir
detta i penningvinst för landet 1V2 miljon kronor och detta är ju ingen
fiktion, utan en faktisk vinst, för så vitt verkligen framsteget är säkert.
Ingen annan i marknaden förekommande ärtsort erbjuder i detta hänseende
så stora fördelar som Ambrosiaärten, ty den är tidigare än alla
andra ifrågakommande handelssorter och ger en säker kärnskörd av prima
beskaffenhet även under besvärliga årgångar. I de jämförande försöken
å Weibullsholm har Ambrosiaärten givit betydligt högre kärna vkastning
än alla andra i handeln befintliga gulfröiga kokärtsorter.
Kolibrivicker, en pedigreesort ur svenska fodervicker, utsläpptes år 1917.
Svalövssort.
Kung!. Majrts proposition Nr 172.
111
Denna sort, som är liktidig med Förädlad Sötvicker och enligt många
års jämförande försök å Weibullsholm ger fullt lika hög grönskörd och
ungefär 50 procent högre kärnskörd än densamma, har knappt hälften
så stora frön som sötvickern, vilket naturligtvis innebär en fördel för
odlaren, efter som man vid sådd av Kolibrivicker ej behöver använda på
långt när så stor viktsmängd frö som av sötvicker för att få ett lika kraftigt
bestånd. — — —
Under senare tid har uppdragits en kokärtsort, kallad Munkärt, som
framställts genom urval i en korsning mellan Östgöta Gulärt och en rödblommig
sort. Munkärten förökas för närvarande i stor skala för att med
det snaraste utsläppas. Sorten, som är medelsen och utmärker sig genom
ovanligt vacker, klart gul fröfärg, har enligt hittills erhållna officiella
försöksresultat givit högsta avkastning av samtliga prövade sorter.
Pyramid-renlostan är en av de första produkterna av vallväxtiörädlingen
å Weibullsholm. Vid tiden för dess utsläppande fanns ingen förädlad
sort av denna framstående gräsart i marknaden, och den har ända
till i fjol varit utan konkurrens.
Pyramid-renlostans särställning framhålles även av doktor Witte i Utsädesföreningens
Tidskrift för år 1921, där det bland annat heter (sid.
81): »Av renlostan förefinnes ännu knappast någon mer handelssort än
den vid Weibullsholm uppdragna, nu mångenstädes i Skåne odlade Pyramid-renlostan.
» Doktor Witte anför vid samma tillfälle resultat av 4
års försök å Svalöv (1917—1920), enligt vilka nämnda sort givit i medeltal
4 procent högre grässkörd än vanlig renlosta.
Tardus-hundäxingen, som är en nyare sort, har i våra egna fleråriga
försök visat sig överlägsen alla andra hundäxingsorter, även Svalövs Skandia,
särskilt i första skörden.
Av potatissorter har i marknaden utsläppts Sigyn och 1925 skulle utkomma
Imperia. Att dessa båda sorter, och i särskilt hög grad Imperia,
äro betydligt resistentare mot biadrullsjuka och därför vid fortsatt odling
i rullsjuketrakt hålla sig uppe på en helt annan avkastningsnivå än de
allmänt odlade standardsorterna Up to date och British Queen, och ännu
mera än de tidigare förädlingsprodukterna, såsom Magmun Bonum, visar
följande översikt från försöken på Weibullsholm.
Beträffande resultaten av rotfruktsförädlingen må hänvisas till följande
sammanställning av de tillförlitligaste officiella försök, som i vårt land
utföras, nämligen de i Malmöhus län. Siffrorna gälla samtliga försök,
vari Svalövs och Weibullsholms sorter ingått, och korresponderande sorter
äro jämförda med varandra, varvid Svalövssortens avkastning omräknats
till 100.
Tabellerna visa för samtliga Weibullsholmssorter en överlägsenhet av
2—9 procent över motsvarande Svalövssorter. Av särskilt intresse äro
försöksresultaten för 1923, vilka meddelas i särskild tablå. Weibullsholmssorternas
överlägsenhet ter sig här genomgående ovanligt stor, något som
väsentligen torde bero därpå, att Weibulls stammar i betydligt lägre grad
än Svalövsstammarna äro behäftade med det fel, som benämnes stocklöpning
d. v. s. tendensen att redan första odlingsåret (rotåret) gå upp i fröstockar.
Kungl. May.ts proposition Nr 172.
Yttrande av
chefen för
centrala /ro
kontrollanstalten.
112
Arbetet med förädling av grönsaker är synnerligen omfattande. -Så uppvisa t. ex. Weibulls Stella och Apollo, två nya sorter av bruna bönor,
en skördestegring på 10—12 procent, varjämte den förra genom sin tidighet
ger betydligt säkrare odlingsresultat än äldre sorter. Weibulls Alabaster,
eu ny skärböna, särskilt utmärkt av tidighet och mycket stor motståndskraft
mot bönfläcksjuka, ger en avkastning, som med omkring 25
procent överträffar Kejsar Wilhelm, vilken förut ansetts som den för
vårt land förnämsta sorten. Weibulls Valkyria, Valkyria II och Herta,
tre nya spenatsorter, som utmärka sig framför äldre handelssorter genom
synnerligen stor bladrikedom, den sistnämnda dessutom genom sin tidighet,
ge, jämförda med äldre oförädlade spenatsorter, 30—40 procent högre
avkastning. Weibulls Sylvia, eu ny märgärt, näsmast jämnställd med avseende
på växtsätt, tidighet, kvalitet m. in. med den allmänt odlade välkända
sorten Fairbeards nonpareil, överträffar denna i avkastning med 30
procent. De nu nämnda sorterna må tjäna som exempel på, vilka förbättringar,
som äro möjliga enbart med avseende på avkastningen. Det kan
ej anses överdrivet att antaga, att man med avseende på enbart avkastningen
i genomsnitt kan höja värdet av Sveriges grönsaksodlingar med minst
20 procent. Enligt föreliggande uppgifter omfatta Sveriges grönsaksodlingar
för närvarande omkring 9,000 hektar, vilka lämna ett årligt skördevärde
av 60 miljoner kronor. Genom en genomsnittlig stegring blott i avkastningshänseende
med omkring 10—15 procent skulle således skörderesultatet
höjas med omkring 10 miljoner kronor per år. Därtill kommer en ej
obetydlig stegring i''värdet därigenom att såsom redan nämnts vid framställning
av nya sorter mycket stor hänsyn tages till motståndskraft mot
växtsjukdomar, höjandet av kvaliteten o. s. v. Alla dessa värdestegringar
kunna dock endast komma till stånd genom ett fortsatt intensivt förädlingsarbete
och av föreliggande material kan man vara övertygad, att resultaten
snarare skola över- än understiga ovannämnda beräkning.»
På anmodan av de sakkunniga har chefen för statens centrala frökontrollansta.
lt
tanden avgivit följande yttrande om resultaten och värdet av förädlingsarbetena
vid Svalöv och Weibullsholm.
»Växtförädlingens produktionsmöjligheter äro som bekant av grundläggande
ekonomisk betydelse för varje jordbruk, vare sig detsammas tyngdpunkt
ligger i vegetabilisk eller animal produktion. Växtodlingens resultat
äro visserligen helt naturligt beroende av en hel rad olika omständigheter
såsom jordens avdikning och brukning, växtföljdens anordning,
gödsling in. in., men den grundläggande faktorn, förutan vilken övriga
kulturåtgärder ej kunna komma till sin fulla rätt, är dock utsädets beskaffenhet
och detta icke blott i avseende på mera yttre egenskaper hos
detsamma såsom grobarhet, renhet, frihet från smittsamma sjukdomar
m. m. utan framför allt i fråga om de inre egenskaper — sort- och stamegenskaper
— som betinga detsammas odlingsvärde. Härav följer klart
och tydligt, att frambringandet och utförandet i praktiken av möjligast
odlingsvärda sorter och stammar av olika viktigare kulturväxter är eu
verksamhet av största nationalekonomiska betydelse för varje jordbruksidkande
land. Vad särskilt vårt land beträffar ställer sig sortuppdragningen
och därmed växtodlingens organisation mera invecklad än för många
andra länder, vilket beror på att Sverige är beläget under jämförelsevis
krävande klimatförhållanden, och att såväl dessa som även jordmånsför
-
Kungi. Maj:ts proposition Nr 17 ii. Il 8
hållandena äro högst betydligt viixlande inom landets olika delar. På
grund härav kan knappast någon sort eller stam av någon kulturväxt
lämna fullt tillfredsställande odlingsresultat över hela landet. Växtodlingens
behov av för olika förhållanden lämpade sorter måste därför i
vårt land bliva större än i flertalet andra länder, och härav följer också
vikten av en välordnad lokal förädlings- och försöksverksamhet, d. v. s.
en viss decentralisation av växtförädlingsverksamheten.
Då Sveriges utsädesförening år 1886 i Sval öv började sin växtförädlingsverksamhet
blev till en början dess huvuduppgift att för Syd-Sverige
söka åstadkomma ett lämpligare odlingsmaterial än det som då stod till
buds. Sedan utsädesföreningen på 1890-talet erhållit eu mera fast organisation,
har den dock undan för undan alltmera sökt utveckla sin verksamhet
till att omfatta hela landets tillgodoseende med ett lämpligt odlingsmaterial
av jordbrukets samtliga viktigare kulturväxter. Utsädesföreningens
nuvarande organisation med sin i landets viktigaste jordbruksprovins
belägna huvudanstalt, varest under ledning av framstående
vetenskapsmän förädling bedrives av alla stråsädes- och trindsädesslag,
vallväxter, rotfrukter, potatis samt olje- och spånadsväxter, och med sina
8 i landets viktigare jordbruksdistrikt belägna filial- eller understationer
torde i stort sett fullt motsvara de krav, det svenska jordbruket har rätt
att ställa på landets officiella växtförädlingsanstalt och denna organisation,
som även i utlandet vunnit stort erkännande, torde säkerligen i ännu
högre grad i framtiden komma att visa sin stora styrka, då filialstationerna,
av vilka flertalet äro jämförelsevis nyinrättade, hunnit utveckla
sig och i tillbörlig omfattning upptaga för respektive områden erforderlig
lokal förädlingsverksamhet. Den organisation, som vår växtförädlingsverksamhet
erhållit i Sveriges utsädesförening, kan på grund av vad ovan
anförts, med rätta betraktas såsom synnerligen väl avpassad för landets
jordbruksförhållanden.
Förutom av Sveriges utsädesförening har i vårt land växtförädling i
större omfattning endast bedrivits av utsädesfirman W. Weibull i Landskrona
vid dess anstalt Weibullsholm. Denna anstalts verksamhet, som
upptogs något senare än på Svalöv, och som under en lång följd av år
endast avsåg rotfruktsväxter, utvidgades särskilt under åren 1908—1915
till att omfatta strå- och trindsäd, vallväxter och potatis samt från och
med 1918 även köksväxter. Weibullsholms växtförädlingsanstalt är även
den synnerligen väl organiserad, och bedrives därstädes växtförädling i
stor omfattning av fullt kvalificerade vetenskapsmän. Denna anstalt
kan dock naturligtvis ej i samma grad som Sveriges utsädesförening betraktas
såsom en landsanstalt, då den saknar filialstationer och således
ej med samma effektivitet som denna har möjlighet att bedriva lokal förädling.
Visserligen förfogar Weibullsholm över en del till olika delar av
landet hos enskilda jordbrukare förlagda mera fasta sortförsök, men
dessa kunna ju ej jämställas med utsädesföreningens fasta filialstationer,
vid vilka förutom prövning av vid huvudanstalten uppdragna sorter även
ren sortuppdragniug bedrives.
Såväl Sveriges utsädesförening som Weibullsholms växtförädlingsanstalt
hava var och en i sin mån utfört ett för det svenska jordbruket
betydelsefullt arbete, vilket resulterat i utförande i marknaden av ett
större eller mindre antal nya sorter.
Sveriges utsädesförening har genom sin avnämare, allmänna svenska
utsädesaktiebolaget, under sin verksamhet tillfört jordbruket följande antal
nya sorter:
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 1:16 höft. (Sr 112.)
8
114
Kung1. Maj:ts proposition Nr 172.
år, då första sorten antal i praktiken
försåldes av resp, utfärda sorter
växtslag
av höstvete .......
» vårvete.........
» höstråg.........
» vithavre .......
» svarthavre ..
» 2-radskom ..
» 6-radskorn ..
» ärter..............
» vicker ........
» vallväxter ••
» potatis ..........
» raps ..............
1893 | 24 |
1899 | 4 |
1910 | 3 |
1895 | 11 |
1898 | 9 |
1896 | 8 |
1899 | 3 |
1904 | 7 |
1896 | 3 |
1913 | 8 |
1920 | 5 |
1921 | 2 |
av utsädesbolaget
f. n. saluförda
sorter
6
3
3
6
4
6
2
6
2
7
5
2
Härtill komma dessutom stammar av samtliga foderrotfruktssorter,
f. n. till antalet 20.
Genom Svalövsanstaltens verksamhet hava, frånsett rotfrukterna,, i
praktiken utförts 88 nya sorter (däri ej inräknat de nya sorter, 16 till
antalet, som av utsädesföreningen överlämnats till utsädesbolaget men
ännu ej blivit saluförda), av vilka 51 sorter av utsädesbolaget f. n. föras
i marknaden. Indragningen av en hel del sorter har oftast berott på att
en sort i och med förädlingens fortgång helt naturligt ersatts av en annan
med värdefullare egenskaper. Flertalet av dessa numera indragna sorter
hava därför med full säkerhet den gången, då de först utfördes i praktiken,
verkligen betytt en större eller mindre fördel i kvantitativt eller
kvalitativt avseende vid odlingen av respektive växtslag.
Av firman Weibull hava i marknaden utförts följande antal vid Weibullsholm
uppdragna sorter.
| år då lörsta sorten | antalet i praktiken | av firman Weibull |
| försåldes av resp. | utförda sorter | f. n. saluförda |
av höstvete.................. | ................. 1912 | 2 | 1 |
» höstråg ................... | ................. 1920 | 2 | 1 |
» vithavre.................. | ................. 1921 | 2 | 1 |
» ärter ....................... | ................. 1916 | 2 | 2 |
» vicker...................... | ................. 1917 | 1 | 1 |
» vallväxter............... | ................. 1915 | 6 | 6 |
» potatis ................... | ................. 1923 | 1 | 1 |
» köksväxter............... | ................. 1916 | 7 | 7 |
Härtill kommer dessutom stammar av foderrot fruktsorter, f. n. till antalet
28.
Av ovanstående'' framgår således, att firman Weibull, frånsett olika
stammar av rotfrukter, hittills utfört i praktiken 23 nya sorter, och att
20 av dessa fortfarande av firman saluföres. .
Sedan jag nu omnämnt, i vilken utsträckning de båda anstalterna tillfört
jordbruket nya sorter av olika växtslag, skulle det alltså gälla att
göra ett uttalande om det nationalekonomiska värdet av de resultat, som
erhållits av de båda anstalterna. Jag måste emellertid härvid inskränka
mig till att endast beröra de resultat, som hittills tillförts praktiken, enär
Kanal. Majrls proposition AV J72. 115
det är mig omöjligt att söka bedöma värdei av eif'' ytterligare resultat, som
de båda anstalterna inom den närmaste framtiden kunna komma att framlägga.
Såväl Sveriges utsädesförening som Weibullsholm uppgiva nämligen,
att de snarast komma att tillföra praktiken nya sorter av snart
sagt alla växtslag; värdet av dessa sorter undandrager sig givetvis ett bedömande,
till dess de i erforderlig omfattning blivit prövade, vilket emellertid
ej hindrar att från båda anstalterna kunna vara att förvänta nya
sorter, som i olika avseenden kunna vara de nu förefintliga överlägsna i
odlingsvärde.
Även om man alltså inskränker sig till att endast taga i skärskådande
vad de båda anstalterna hittills uträttat, så liar det ändock sina stora
vanskligheter att göra några bestämda, på verkligt saklig grund byggda
uttalanden, särskilt då det gäller att anställa jämförelser emellan de olika
anstalternas sorter av ett och samma växtslag. Då man vet, att en sort
kan vara en annan under vissa väderleksförhållanden överlägsen, under
andra däremot underlägsen, erfordras det för ett säkert bedömande av
tvenne sorters inbördes värde, att dessa sorter under en längre följd av år
prövas jämsides med varandra i ett flertal exakta försök, utförda inom
det område, där respektive sorter äro avsedda att odlas. I föreliggande
fall skulle man alltså söka företaga en ingående granskning av de genom
landets officiella sortförsök erhållna resultaten, men även genom en dylik
granskning, som kräver mycken tid, skulle man ej vinna någon full .säkerhet
i föreliggande fråga, enär den lokala försöksverksamheten i vårt
land ej är så organiserad, som den borde vara. Nämnda försöksverksamhet,
som under centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdets
jordbruksavdelnings ledning handhaves av hushållningssällskapens konsulenter,
kan åtminstone då det gäller försök med olika sorter, vilkas verkliga
skillnad ofta blott uppgå till några få procent, mången gång ej skötas
på ett fullt tillfredsställande sätt, enär nyssnämnda, av en mängd
andra göromål upptagna tjänstemän ej kunna ägna erforderlig tid till ett
grundligare övervakande av dessa försök, varjämte deras tid nu ej alls
tillåter utförande av en hel del erforderliga sortförsök med vallväxter och
andra växtslag. Det skulle utan tvivel vara av största betydelse för ett
säkert bedömande av växtförädlingens produkter liksom i övrigt för den
lokala försöksverksamheten, om man här liksom i Danmark hade tillgång
till ett antal försökskonsulenter, som helt kunde ägna sig åt nämnda
verksamhet, var och en inom sitt särskilda område.
På grund av vad ovan anförts rörande svårigheterna att med full säkerhet
göra några säkra detaljuttalanden rörande värdet av de båda förädlingsanstalternas
resultat, måste jag inskränka mig till att mera i stora
drag yttra mig härom.
Vad först och främst angår stråsädesförädlingens resultat, så bör ju
framhållas, att Weibullsholm så sent upptagit nämnda förädlingsgren, att
den med ett enda undantag (Idunavete) först under de allra senaste åren,
1920—1922, tillfört praktiken några sorter. Då nu av nämnda anstalts
produkter för närvarande blott 3 stråsädessorter (1 höstvete-, 1 höstrågoch
1 havresort) föres i marknaden, under det att Svalövsanstalten, om
man undantager höstrågen (första sorten 1914), av samtliga stråsädesslag
i minst 25 år haft sorter ute i praktiken och att dess avnämare, utsädesbolaget,
för närvarande saluför 30 olika, för skilda förhållanden avpassade
sorter (6 höstvete-, 3 vårvete-, 3 höstråg-, 10 havre- och 8 kornsorter) så
är det ju självfallet att Svalövsanstaltens verksamhet för stråsädesodlin
-
no
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 172.
gens höjande varit av avsevärt större betydelse för vårt land. Svalövsanstaltens
resultat i fråga om höstvete måste betraktas såsom synnerligen
storartat, då härigenom hektarskörden i Skåne säkerligen stegrats med
minst 40 procent, vilket i sin tur stimulerat till ökad veteodling, och vad
detta betytt, särskilt under den gångna kristiden, inser nog envar. Svalövssorternas
dominerande ställning i vårt lands stråsädesodling är ju eu
känd sak, även om det är svårt att med siffror bevisa att så är fallet; i
någon mån torde detta dock kunna framgå av nedanstående sammanställning
över vid utsädesutställningar i Malmöhus, Kristianstads, Hallands,
Jönköpings, Östergötlands, Skaraborgs, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus,
Södermanlands och Stockholms län utställda prov av 1922 års skörd;
nämnda prov fördela sig sålunda
Antal prov av Antal prov av Antal prov av Antal prov
Svalövssorter Wcibnllsholmssorler lantsorter Summa
av höstvete ................ 92 20 — '' 112
» vårvete................... 33 -— 15 48
» höstråg................... 71 16 27 114
» korn........................ 90 — 15 lOo
» havre ................... 331 45 21 397
Små prov 617 81 78 776
relativ fördelning 80 10 10 100
Även om dessa siffror för sakens bedömande ej få tillmätas någon fullt
utslagsgivande betydelse, så torde de dock i viss män visa Svalövssorternas
stora användning i vårt land och därmed denna anstalts hittillsvarande
stora betydelse för vår stråsädesodling. Detta uttalande varken får
eller kan tolkas såsom något underkännande av Weibullsholmsanstaltens
verksamhet, då dess förädlingsprodukter som nämnts först under de allra
senaste åren kommit ut i praktiken och därför omöjligen kunnat vinna så
stor spridning. Framhållas bör emellertid, att av Weibullssorterna synes
Standardvete vara en synnerligen värdefull sort, även om man väl ej kan
våga påstå, att den under alla förhållanden kan upptaga tävlan med Svalövsanstaltens
olika vetesorter. Av de båda övriga Weibullssorterna synes
Ekohavren under vissa förhållanden kunna vara jämställd med Svalövs
senaste vithavresorter, under det att Stormråg H i regel endast i avseende
på stråstyrkan synes kunna tävla med Svalövs stålråg.
I fråga om trindsäden har Svalövsanstalten redan i mer än 20 år i praktiken
haft ett gott sortiment av såväl kok- som åkerärter, och har detsamma
i fråga om det förra ärtslaget under senare år fått en värdefull tillökning
i Gyllenärt och Torsdagsärt. Av åkerärtsorterna har ju Soloärt
ett erkänt anseende som lämplig grönfoderärt, och torde väl denna vara
den f. n. mest odlade av Svalövs ärtsorter. Huruvida Weibulls Ambrosia
(kokärt) och Weibulls Monopolärt (åkerärt) lämna vara jämställda med
motsvarande Svalövssorter undandrager sig av brist på försöksmaterial
mitt bedömande.
I fråga om vallväxterna hava de båda förädlingsanstalterna under det
senaste decenniet utfört i praktiken sorter av de viktigaste gräsarterna:
Svalövsanstalten av timotej, ängssvingel, hundäxing, engelskt rajgräs och
renlosta, Weibullsholmsanstälten av timotej, hundäxing, renlosta och
knylhavre. Då ytterst få officiella försök med dessa grässorter blivit utförda,
är det omöjligt att med säkerhet yttra sig om huruvida den ena eller
Kung!. Maj:fn proposition Nr 17ii.
117
andra anstaltens sorter av eu och samma gräsart äro de mest odlingsvärda.
Då därtill kommer, att ingendera anstaltens sorter ännu vunnit
en verkligt allmän användning, torde man våga påstå, att värdet av de
genom gräsförädlingen vunna resultaten ställer sig ungefär lika för båda
anstalterna.
Yad pofotisförädlingens resultat angår, är även det mycket vanskligt
att bedöma, då Svalövsanstaltens första sort kom i marknaden år 1920,
och Weibullsliolms enda sort först 1929, varför de båda anstalternas potatissorter
ej ännu kunnat erhålla någon mer omfattande spridning. Då
emellertid den senare anstaltens sort, Sigyn, ej synes hava så synnerligen
hög specifik avkastningsförmåga även om den besitter den viktiga egenskapen
att vara motståndskraftig mot bladrullsjuka, torde väl de 5 Svalövssorter,
som utförts i praktiken och visat sig vara odlingsvärda, tillsammans
representera ett säkerligen betydligt större nationalekonomiskt
värde än den förstnämnda sorten.
I fråga om rotfruktsväxterna bär firman Weibull utfört ett synnerligen
förtjänstfullt arbete genom att långt före Svalevsanstalten arbeta
för spridningen av ett gott odlingsmaterial av dessa växter. Då nämnda
firmas försäljning av rotfruktsfrö uppgives vara betydligt större än vad
som försäljes från Svalöv, torde man härutinnan få tillmäta den förstnämnda
större betydelse än Svalövsanstaltens. Det rör sig emellertid
i detta fall ej om olika sorter utan om olika stammar av samma sorter,
vilka av de båda anstalterna genom upprepat urvalsarbete hållas uppe
vid högsta möjliga odlings värde. Det är naturligtvis rätt svårt att bedöma,
huruvida den ena anstaltens stam av en viss sort är bättre än den
andras. Av de på olika håll i vårt land utförda lokala försöken att döma,
synes dock genomsnittsavkastningen för de senaste 15 åren ej utvisa
något särskilt företräde för någondera anstaltens stammar. Praktiskt
taget kunna de väl betraktas såsom ungefär jämställda, särskilt vad beträffar
de mest odlade rotfruktsslagen, rovor och kålrötter.
Vad slutligen angår de verksamhetsgrenar, som ej hava sin motsvarighet
vid båda anstalterna, nämligen olje- och spånadsväxtförädlingen vid
Svalöv och köksväxtförädlingen vid Weibullsholm, så äro ju båda dessa
avdelningar de senast inrättade vid de båda anstalterna, och desamma
äro för övrigt helt naturligt av proportionsvis betydligi mindre nationalekonomisk
betydelse än de förut nämnda. Ett värdesättande av de uppnådda
resultaten låter sig ännu svårligen göra. Weibullskolmsanstaltens
arbete med köksväxter, som hittills resulterat i utsläppandet av 7 nya
sorter, är dock värt allt erkännande, alldenstund genom detsamma det
första initiativet i vårt land tagits till åstadkommande av ett bättre
odlingsmaterial av våra köksväxter.
Av vad ovan anförts framgår alltså i korthet, att för stegrandet av vår
växtodlings produktion har Svalövsanstalten i vad angår strå- och trindsäd
bedrivit en förädlingsverksamhet, som under mer än ett kvartssekel
varit av största nationalekonomiska betydelse, alldenstund nämnda anstalt
under denna tid oavbrutet tillfört jordbruket allt mera och mera
odlingsvärda och för landets olika förhållanden lämpade, numera allmänt
odlade sorter av snart sagt alla strå- och trindsädesslag, under det
att Weibullsholmsanstalten, som först under senare år upptagit nämnda
slag av förädlingsverksamhet, hittills förnämligast i Standardvetet lämnat
ett bidrag av större värde. För stegrandet av vår rotfruktsodlings
avkastning synes däremot Weibullsholmsanstaltens verksamhet hava
Kontrollarbetet
vid
Weibullshjlm.
118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
varit av större betydelse än vad fallet varit med Svalövsanstalten, ehuru
det nationalekonomiska värdet härav helt naturligt ej är av samma
betydenhet som sistnämnda anstalts i fråga om strå- och trindsäd; foderrotfrukter
odlas nämligen i vårt land blott på c:a 90,000 har, under det
att strå- och trindsäd intager en sammanlagd areal av c:a 1,700,000 har.
I fråga om det nationalekonomiska värdet av vallväxtförädlingens resultat
kunna de båda anstalterna anses vara ungefär jämställda, under det
att resultatet av Svalövsanstaltens potatisförädling synes vara av större
värde än Weibullsholmsanstaltens. Den vid den sistnämnda anstalten
bedrivna köksväxtodlingens resultat äro utan tvivel av betydelse även
om värdet av detsamma svårligen kan bedömas. Det anförda torde tydligt
visa, att Svalövsanstaltens hela verksamhet hittills varit av ojämförligt
större nationalekonomiskt värde för vårt lands växtodling än Weibullsholmsanstaltens,
vilket emellertid på intet sätt får förringa värdet
av den storartade verksamhet som denna sistnämnda privata anstalt under
en lång följd av år bedrivit.»
För kontrollarbetet vid Weibullsholm har från firman lämnats följande
redogörelse:
»Stadierna i firmans kontrollarbete kunna rubriceras som följer:
1) Inspektion och kontroll av reproduktionen.
2) Undersökning i samband med rensning och plombering.
3) Kontrollåtgärder vid expeditionen.
Alla nya sorter och eliter, som frambringas å Weibullsholm, stå, även
sedan de lämnats till reproduktion i stort, under vederbörande förädlingsavdelningars
uppsikt. Det till reproduktören lämnade utsädet har, när
det gäller utsädesråg, som äro mottagliga för sot, under kontroll av anstaltens
botanister undergått varmvattenbehandling medelst specialmaskiner,
varigenom förefintliga sporer oskadliggöras. På analogt sätt
och under samma kontroll förebygges hos de övriga utsädesslagen faran
för vissa växtsjukdomar (brand, snömögel) genom tjänliga betningsmedel.
Anstaltens specialister inspektera och kontrollera årligen på det
noggrannaste förökningarna såväl av firmans jordar som å andra egendomar.
Vid sådan inspektion tages hänsyn till växtsjukdomar, inblandningar
och korsningsrisk; besiktningen fullföljes även sedan den färdiga
skörden levererats till firman, för undvikande av inblandningar och förväxlingar
vid tröskningen. För att underlätta kontrollen och trygga reproduktionen
utlägger man förökningarna i så stora arealer som möjligt,
och av varje sädesslag odlas endast en sort på hela arealen. Årligen
föres insyningsinstrument över inspekterade arealer och partier.
Sedan fröpartierna efter skörden inkommit å firmans magasiner, torkas
de omedelbart å firmans speciella torkanläggningar. Så snart fröoch
utsädespartierna därefter inkommit å firmans renserier, bliva de föremål
för undersökning å Weibullsholms frökontrollavdelning. Före rensningen
lämnas meddelande om partiets renhet, vattenhalt och däri befintliga
inblandningar. Rensningen sker sedan med ledning härav på
specialmaskiner, under noggrant iakttagande av de för olika fröslag utslagsgivande
momenten. Då partiet färdigrensats, uttages prov av varje
säck, vilka sammanföras i serier och noggrant undersökas med avseende
på renhet, grobarhet, vattenhalt och tusenkornvikt, ogräsarter, obehöriga
kulturväxter och eventuella sjukdomar — allt efter en bedömningsmåttstock,
som är vida strängare än den vid statsplombering tillämpade (så
11!)
Kungl. Maj:ts proposition AV 172.
iages även groningsenergien efter ett vinst antal dagar med i räkningen).
På grundvalen av denna undersökning utskriven den slutgiltiga analysattesten.
Expeditionen av fröet är organiserad så, att den ger största möjliga
skydd mot felexpediering samt möjlighet att kontrollera sortäktheten.
Fröpartier av samma stam och varietet från olika odlingar sammanföras
omedelbart efter rensningen i större partier. Vid expeditionen maskinvägas
partierna i olika viktenheter och förses med analysbevis — där även
partiets nummer finnes angivet — inuti säcken samt utanpå densamma
med plomberingsbevis jämte plomb. Samma förfarande äger rum med
allt utgående utsäde, även köksväxter; även på de minsta partier finns
analysen angiven.
De till frökontrollen överlämnade proven utsås följande år i observationsförsök,
varigenom möjlighet till exakt efterkontroll erhålles, och man
vid eventuell reklamation kan kontrollera, om befogenhet härför föreligger.
Dessutom kan frökontrollbyrån genom det angivna partinumret
konstatera, av vilket parti varje enskild kund erhållit utsäde från firman.
Själva expeditionen försiggår på sådant sätt, att vad en expedient avvägt
kontrolleras och inpackas av en annan. Firmans försäljningsvillkor
bereda ytterligare varje köpare tillfälle till kostnadsfri efteranalysering
efter särskilda bestämmelser (jfr Weibulls Årsbok för våren 1925,
sid. 79—80).
Det ovan skisserade kontrollsystemet har visat sig fungera så exakt,
att reklamationer praktiskt taget icke förekomma.»
Firman Weibull bär samma dag som Sveriges utsädesförening eller den
17 januari 1917 och av enahanda anledning, för vilken de sakkunniga vid
redogörelse för Svalövsanstalten omnämnt, fått sin frökontrollbyrå godkänd
att tillsvidare utföra plomberingar av utsädesvaror av vete, råg,
korn och havre under samma villkor, som Kungl. Maj:t föreskrivit i
fråga om Svalövsanstalten.
Över utgifter vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt åren V7 1922—
3% 1923 samt V, 1923—30/0 1924 har firman Weibull lämnat en tablå, upptagande
jämväl dessa utgifters fördelning å själva förädlingen och å frökontrollen.
Som räkenskaperna för anstalten icke föras såsom en avskild
enhet, utgöra vissa av posterna de belopp, som firman anser böra å
anstalten belöpa av firmans hela utgift för ändamålet. De sakkunniga,
som låtit granska tablån och till grund därför liggande beräkningar, hava
ansett vissa av finnan uppgivna poster böra ändras. Härefter följer en
uppställning, visande såväl firmans poster, som däri av de sakkunniga
gjorda ändringar, allt avseende året 1923—1924.
Firman Weibulls
kostnader
för förädlingsarbetet
ochkontrollen.
120
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
| l Enligt | Enligt |
| Fördelning |
|
| |||||
| sak- | kunniga | Enligt firman |
| j Enligt sakkunniga | |||||||
|
|
| 1 Förädl. | | Kontroll | | Förädl. | i Kontroll | |||||
Avlöningar lör växtförädling | 85,364 | 14 | i 78,364 14 | i i 85,364 14 |
| L | 74,864 | 14 | 3,500 | — | |
» » frökontrollen | 9,722 | — | 1 9,722!- | - - | i 9,722 | _ | _ | _ | 9,722 | - | |
Arbetskostnader.................. | 21,070 | 14 | | 21,070 14 | 21,070|l4 | _ | _ | 21,070 | 14 |
|
| |
Reskostnader ..................... Sortförsök, lokala och å andra | 1,996 | 15 | 1 1,996 15 | 1,996 15 | — | — | 998 | 08 | 998 | 07 | |
platser, samt utsäde till |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ga sortförsök .................. | 7,029 | 45 | 3,653 | 24 | 7,029; 4 5 | — | _L_ | 3,653.2 4 | _ | _ | |
Material, gödsel in. m.......... | 1,849 | 04 | 1,849 | 64 | 1,849)64 | — | _. | i.849 | 64 | _ | _ |
i Kontrollverksamhet, analyser, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
plomberingsbevis ............ Tryckning och utgivning av | 7,270 | 92 | 7,270 | 92 |
| 7,270 | 92 | ~~ |
| 7,270 | 92! 1 |
resultaten .................. | 5,625 |
|
| — | — !_ | _ |
| __ | _ | _ | _1 |
Bibliotek och prenumeratio- |
|
|
|
| ! |
|
|
|
|
|
|
ner .............................. | 1,160 | 62 | 1.160 | 62 | - — | — | _ | 1,160:62 | _ | _ | |
Trycksaker ........................ | 1,451 | 72 | 120 | 7 5 | 10,001 ko | 1,111 | 2 4 | 1,495 | 7 5 | 1,000 | _1 |
Kontorsutgifter .................. | 1,125 | — | 1,125 | — | — — | — | — | — | _ |
| _1 |
Post, telefon och telegram •.. | 1,750 | _ | 1,250 | — | __ j_ | _ | — | — | — | — ! | —1 |
beten....................... | 599 | 60 | 599 | 60 | 599''oo | — | _ | 599 60 | _ , | _ | |
Frakter och transporter...... | 650 | — | 650 | — | 600] — | 50 | — | 600 | — | 50'' | __ |
Uppvärmning..................... | 1,566 | 90 | 1,566 | 90 | --- |
| -4 | — | _ |
| _! |
Renhållning..................... | 675 | _ | 675 | — | 1,793 52 | 448 | 38 | 1,681 | 42 | 5601481 | |
Arrende för försöksjordar | 6,869| |
| 6,969 | — | 6,969]— |
| — | 6,969; | — | — | — |
och arbetslokaler .........'' | 7,497; | 50 | 6,350 | — | 7,497 j so 1 |
| _j | 6,350! | _ | _ | _i |
Hyra i institutionsbyggnaden |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
och laboratorier ............ | 8,800, | — i | 8,800 | — | 7,040; — | 1,760; | _ | 7,040 | _1 | 1.760 |
|
Elektrisk energi.................. | 750 | — '' | 750 | —1 | 675 — | lo | __ | 500 | _ | 250 | _■ |
Underhåll av inventarier------ | 1,890, | 2 61 | 1,890 | 2 6 j | 1,512! 21 j | 378lo5 | 1,417 | 70 | 472! | DO | |
Försäkringar ..................... | 800, |
| 800 | — | 640! — ! | 1601 | _'' | 640 |
| 160 |
|
Räntor.............................. | 8,400! |
| — | — 1 | 6,720 - | 1,680 | _ |
|
|
| _ |
Avskrivningar å inventarier | 2,960: |
| 2,960: | — | 2,368! —i | 592'' |
| 2,220! |
| 740, |
|
Diverse utgifter.............. .. J | 55312 71 | 12H1 n 21 | 442 62 | 110|eM | 100|8*l | 25 j | 2 0 | ||||
187,526 311 | 159,719 38 | 164.168 OJi | 23,358 241 | 133 210 15 | 26.609 23 | ||||||
Avgar inkomster: |
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
|
för levererade produkter...! | 7,301174 j | 17,301 | 74 |
|
|
| 17,301 | 4 |
|
|
Avlöningarna vid växtförädlingsanstalten äro för nästföregående år
upptagna till allenast 72,300 kronor. Höjningen beror bland annat därPci,
att under tiden efter 1 februari 1924 en av vetenskapsmännen, som
förut haft delvis tjänstledighet för anställning vid skolor i Landskrona,
slutat denna anställning. Samme man har lämnat firmans anställning
den 1 februari 192o. Någon ny har ännu ej anställts. Vid angivna förhållanden
torde det vara fog för att minska denna post med minst 7,000
kronor.
I posten sortförsök in. m. inga belopp om 3,036 kronor 21 öre, utgörande
värdet å utsäde, som från firmans merkantila avdelning gratis utlämnats
till centralanstalten in. fl, för anställande av jämförande försök.
L21
Kungl. proposition Nr 172.
Denna utgift synes icke höra drabba förädlingen. Anmärkas kan, att
för motsvarande försök med Svalövssorter, utsäde utlämnas av bolaget,
som därvid av den till vilken utsädet lämnas tager betalt med hälften
av vanliga försäljningspriset. I samma post ingår jämväl 340 kronor,
som utbetalts för försök i England med Standardvetet. Ej heller detta
belopp bör drabba förädlingen.
Posten tryckning etc. å 5,625 kronor utgör en tredjedel av kostnaden för
firmans kataloger, däri jämväl ingår redogörelse för resultaten av förädlingen.
Denna kostnad bör helt räknas såsom handelsavdelningens reklamkostnad.
Samma är förhållandet med ett i posten trycksaker ingående
belopp å 1,330 kronor 97 öre, utgörande kostnaden för eu skrift med
titel »Weibullsholms växtförädlingsanstalt, dess utveckling och hittills
vunna resultat», som tryckts i 10,000 exemplar och gratis utdelats, bland
annat till samtliga riksdagsmän.
I posten 1,750 kronor för post, telefon, telegram m. m. ingår 1,000 kronor,
utgörande eu sjundedel av firmans hela kostnad för telefon å sju linjer,
därav en disponeras av växtförädlingen. Denna beräkning synes hög.
Då föregående år samma utgift påförts förädlingen med ett 500 kronor
lägre belopp, synes ett motsvarande avdrag kunna göras.
Posten 6,969 kronor utgör ett beräknat arrendevärde för firmans till
försök använda jord. Mot beräkningen göres ej anmärkning.
De två följande posterna äro också beräknade värden för hyra. Den
förra posten avser uthusbyggnader, använda för förädlingsarbetet. Hyra
har uträknats på det sätt, att å beräknat värde å byggnader eller av byggnader
använda lokaler tagits vissa procent, växlande från 8 till 5. Då
värdena förefalla höga och motsvarande hyra föregående år uppförts med
allenast 6,350 kronor, torde ej heller för nu ifrågavarande år beräknas
högre belopp. Lokalerna i institutionsbyggnaderna, uppgående till 20
rum, utgöra byggnadens vindsvåning. Byggnaden innehåller därunder
två våningar. Hyran har upptagits till 8 procent av eu tredjedel av byggnadens
taxeringsvärde 330,000 kronor. Även denna beräknade hyrespost
synes väl hög, men har dock av de sakkunniga godtagits.
Bäntor, påförda med 8,400 kronor, utgör 7 procent å det belopp av cirka
120,000 kronor, firman under året kontant utbetalar för förädlingsverksamheten.
Dylik påföring av ränta kan icke godkännas.
Posten diverse utgifter bör minskas med 427 kronor 25 öre för pokaler,
som firman skänkt till utställningar m. m.
Summan utgifter för förädlingen blir efter de sakkunnigas granskning
159,719 kronor 38 öre. Anmärkas kan, att firman upptagit kostnaderna
för 1922—1923 cirka 15,000 kronor lägre än för 1923—1924.
Utgiftssumman bör emellertid minskas med 7,301 kronor 74 öre, som i
firmans räkenskaper kredi.terats förädlingen för vissa levererade produkter.
Vidare bör fråndragas ett belopp av 10,000 kronor, som firman årligen
mottagit från tobaksmonopolet, för verkställda tobaksförsök. Kost
-
122
Kungl. Maj:fn proposition Nr 172.
naderna härför ingå i utgifterna för förädlinga verksamheten. Även om,
såsom uppgivits, denna ersättning icke kommer att erhållas för framtiden,
torde med hänsyn till den lägre förädlingskostnaden föregående år, avdraget
vara berättigat.
För att härefter övergå till fördelningen av kostnaderna mellan förädlingen
och frökontrollen är beträffande första posten att märka, att
en av firmans botanister, förestår, jämte en avdelning av växtförädlingen,
jämväl frökontrollen. Av lönen till denne botanist, utgörande 12,000 kronor,
torde 3,000 kronor böra föras på kontrollen. Vidare bör kontrollen
debiteras lön till samtliga försöksledare, under tid, som de använda för
fältinsyningar. Det torde ej vara för mycket att härför beräkna 500
kronor.
Samtliga resekostnader hava påförts förädlingen. Då under dessa resor
samtidigt verkställas insyningar, torde hälften böra föras över till kontrollen.
Av sammanlagda summan av de fem posterna tryckning m. in. till och
med post m. in., utgörande enligt firmans beräkningar 11,112 kronor 34
öre, har firman fört */,„ å kontrollen och resten på förädlingen. Av ifrågavarande
poster torde kontrollen böra deltaga allenast i de 3 sista, trycksaker,
kontorsutgifter samt post m. m., enligt de sakkunnigas beräkning
sammanlagt utgörande 2,495 kronor 75 öre. Det torde icke vara för mycket
om härav föres på kontrollen 1,000 kronor.
Av kostnaden för uppvärmning och renhållning, belöpande sig till 2,241
kronor 90 öre tillhopa, bär firman, räknat efter golvyta, påfört förädlingen
4/5 och kontrollen V.,. Som emellertid vissa av kontrollavdelningens rum
måste hållas ständigt värma och fördenskull finnes härför särskild
värmepanna, som eldas då värmeledningen i övrigt är släckt, bör kontrollen
påföras en förhållandevis högre kostnad för värmen. Det torde icke
vara för mycket att räkna med V4.
Hyran för våningen i institutionsbyggnaden är fördelad efter golvyta
med 1/5 till kontrollen.
Av elektriska energien har på kontrollen beräknats av firman blott
Som därav emellertid användas flera strömdragande apparater, torde kontrollen
böra påföras 1/3 av energikostnaden.
Av samtliga återstående poster har firman beräknat 1/5 på kontrollen.
Som emellertid, då båda posterna underhåll och inventarier samt avskrivning
å inventarier till väsentlig del avse motorcyklar, som användas vid
förut om förmälda, jämväl insyningar omfattande resor, torde minst V,
av dessa poster böra påföras kontrollen.
Resultatet av den framställda granskningen skulle då bliva, att firmans
kostnader för förädlingen bör, efter avdrag av förenämnda inkomstposter,
beräknas till 115,908 kronor 41 öre och kontrollkostnadema till 26,509 kronor
23 öre.
128
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Firman Weibull är såsom förut nämnts ett handelsbolag. Delägarna
hava varit till och med 191G två, som båda helt ägnat sitt arbete åt affären.
Från och med 1918 har en tredje delägare inträtt i bolaget. Denne
har med de två övriga från och med 1918 lika delat vinst och förlust.
Angående resultatet av firmans rörelse har lämnats eu tablå, som de
sakkunniga, under framhållande att de icke varit i tillfälle att granska
däri lämnade uppgifter, oförändrad här intaga:
Vinst
Förlast
Skatter
190»)
1907
1908.
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
1921
1922.
1923
1924.
Kapital
| 23,458 | 1 81 |
|
| 3,250 |
| 96,783, | 22 | |
| 22,031 | 7 6 | — | — | 3,000 | — | 116,036 | 431 |
| 31,880 | 14 |
|
| 4.5''''0 |
| 147,953 | 61 |
...... | 25,409 | 87 | — | — | 3,750 | — | 182,477'' | 93: |
............................ | 25,442 | 89 | — | — | 3,750 | — | 213,461 | 2ö |
| 62,103 |
| — | — | 8,500 | — | 297,049 | 96'' |
| 60,904 | 84 | — | — | 8,000 | — | 339,9991 | 18 |
| 43,542 | 41 |
| — | 6,124 | 04 | 390,009! | 23 |
| 28 | _ | — | 5,323 | 32 | 425,369'' | G1 | |
| 54,775 | 07 | — | — | 5,975 | 16 | 458,0971 | 21 j |
| 146,274 | 32 | — | — | 5,577 | 62 | 537,809; | 2 4 |
| 1,219,210 | 40 | — | — | 10,222 | 37 | 1,734,450; | 43, |
| 724,937 | 1 4 | — | — | 164,547 | 41 | 2,278,699! | 81 |
| — | — | 169,285 | 92 | 227,440 | 44 | 1,610,036! | 41'' |
| — | — | 330,144 | 78 | 339,701 | 22 | 1,532,711; | Öl |
| V2 år |
| 395 | 7 5 | 12,400 | — | 1,469,110 | 18| |
| • - | — | 375,369 | 18 | 3,246 | 33 | 940,321 | 41 |
| — | — | 299,649 | 98 | 8,116 | 16 | 580,9841 | 33'' |
| 3,038 | 52 | — |
| 2,486 | 84 | 513,668j | 84, |
Till förklaring av tablån har eu av firmans delägare meddelat följande:
Innan de såsom vinst under åren till och med 1918 betecknade beloppen beräknats,
hava delägarna erhållit 6 procent ränta å i affären insatt kapital.
Varje delägares kapitalkonto har således vid varje års slut tillförts
utöver 6 procent ränta å innestående kapital delägarens andel i de såsom
vinst i tablån angivna beloppen. Samma kapitalkonton hava däremot
varje år minskats med de belopp, som åtgått för delägarens skatt och enskilda
utgifter i övrigt. På detta sätt har, såsom synes, delägarnas sammanlagda
i affären innestående kapital ökats för varje år till och med
1918. De i kolumnen kapital upptagna beloppen utgöra nämligen sammanlagda
summan av delägarnas vid varje års bokslut i affären innestående
kapital. De under rubriken skatter för varje år upptagna beloppen
utgöra summan av delägarna för året påförda skatter. Från och med
1919 till och med den 3% 1923 hava delägarna icke kunnat utfå någon
ränta å innestående kapital och deras kapitalkonton hava årligen minskats
med ej mindre de belopp, som åtgått till skatt och egna utgifter, utan
även andel i förlusten för året. Under året 1923—1924 har ej heller någon
ränta kunnat utgå på delägarnas innestående kapital. Den i tablån för
samma år angivna vinsten är således ej jämförlig med den för tidigare
år. Delägarna, av vilka två helt ägnat sitt arbete åt affären, hava icke
Firman Writs
alls affärd^
verksamhet.
124
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
gottskrivits något belopp såsom lön för detta arbete eller såsom tantiém.
Vinsten för 1918 fördelades ej i sin helhet på delägarna, titan 200,000 kronor
avsattes såsom en familjefond. A detta belopp har alltjämt utgått 6
procent ränta, som årligen tillförts fonden. Under 1924 har allt upplånat
kapital kunnat förräntas.
De sakkunniga vilja angående sålunda lämnade uppgifter framhålla, att
om man från sammanlagda heloppet av den i tablån upptagna vinsten
drager summan av samtliga förluster och skatter, får man en behållning
av i runt tal 480,000 kronor eller för vart och ett av de 18 år, tablån avser,
i runt tal 26,000 kronor. Dessutom hava delägarna till och med 1918 fått
6 procent ränta å insatt kapital, som från 96,000 kronor 1906 ökats till
1,700,000 kronor i slutet av 1917 och 2,300,000 kronor i slutet av 1918, allt
i runda tal. Från och med 1919 har visserligen ingen ränta härå erhållits
ock kapitalet minskats till i runt tal 500,000 kronor, men en 1918 avsatt
gemensam fond å 200,000 kronor har kunnat hela tiden förräntas med
6 procent. Enligt de sakkunnigas förmenande måste affären anses hava
givit sina delägare en god vinst å det ursprungliga kapitalet.
Vidare hava de sakkunniga erhållit följande uppgifter å värdet av firmans
fastigheter och inventarier:
Taxeringsvärde Bokföringsvärde
| kronor | kronor |
Jordegendomar ..................................................... | ....... 3,079,200 | 3,452,007 |
Inventarier vid jordegendomar ......................... | ....... — | 828,672 |
Institutionsbyggnad ............................................. | 324,000 | 327,675 |
Rensel!, magasin och bostadshus ..................... | 560,000 | 459,244 |
Filialierna ............................................................. | 122,000 | 146,273 |
Maskiner och inventarier för fröaffären ........ | ....... . | 429,908 5,643,779. |
Detta belopp jämfört med delägarnas enligt förestående tablå i affären
innestående egna kapital visar, att affären liar att förränta en betydande
skuld.
Jordegendomarnas storlek och värden jämte år för inköp visas i följande
uppställning:
| Inköpt, | Hektar | Taxerings- värde | Bokförings- värde | |
Weibullsholm ................................ |
|
| 55 | 283,500 | 298.078 |
Axeltofta ....................................... | 1911 | 155 |
| _ |
|
» (ytterligare) ................ ... | 1918 | 23 |
| — | — |
» » ........................ | 1919 | 20 |
| — | - - |
Örja ............................................... | 1912 | 53 |
| — | — |
Toftarup......................................... | 1917 | 55 |
|
|
|
Västergård....................................... | 1917 | 31 |
|
| — |
Flygeltolta...................................... | 1918 | 160 | 497 | 1,009,200 | 1,084,982 |
Spargott.......................................... | 1916 |
| 221 ! | 397,400 | 425,196 |
Fredriksberg.................................... | 1917 | 290 |
|
|
|
» (ytterligare) ................... | 1918 | 34 | 324 | 698,900 | 616,369 |
Lönhult .......................................... | 1918 |
| 3fi0 | | 690,200 | 1.027,382 |
1 summa |
|
| 1,457 1 | 3,079,200 | 3,452,007 ; |
125
Kungi. Maj:ls proposition Nr 172.
Bokföringsvärdet per liar är alltså 2,369 kronor.
Även firman Weibull begagnar sig av kontraktsodlingar samt dessutom av
s. k. insynade odlingar, d. v. s. sådana, där visserligen icke något kontrakt
om grödans inköp slutits mellan firman och .jordägaren, men denne
erhållit utsäde till billigare pris än firmans vanliga affärspris mot löfte
att hembjuda grödan såsom utsäde. Enligt av firman lämnad uppgift
uppgingo 1923 egna odlingar till l,024.io har samt kontraktsodlingar och
insynade odlingar sammanlagt till 3,504.r>o har. År 1924 voro samma
arealer respektive
Följande två sammandrag visa firmans försäljningar under vissa år,
fördelat å egna sorter och annat (s. k. handelsvara).
Försäljningar av spannmål i kg.
| 1913 | 1915 | 1918 | 1920 | 1923 |
: Egna sorter..................... Annat (handelsvara) ......... | 266,400 346.700 | 158,600 347,200 | 78,800 773,600 | 626,500 2,175,200 | 974,100 |
summa Av handelsvarorna i | 613,100 505,800 852,400 tro vissa kvantiteter vicker och Försäljningar av frö i kg. | 2,801,700 '' 2,398,000 pelusker importerade. | |||
| 1913 | 1915 | 1918 | 1920 | 1923 |
j Egna sorter..................... | 285,299 | 329,451 | 360,585 | 396,590 i | 262,602 |
Annat (handelsvara).........j | 230,010 | 310,464 | 451,937 | 698,675 i | 372,958 |
summa'' 515,309 639,915 812,522 1 Av handelsvaror voro följande mängder importerade: | 1,095,271 | 635,460 | | |||
| 111,954 | 153,905 | 209,385 Försäljningar av potatis i kg. | 293,299 | 168,521 | ||
1 | 1913 | 1915 | 1918 | 1920 | 1923 |
Egna sorter..................... |
|
|
|
| 100,000 |
; Annat (handelsvara) ......... | 81,449 : | 82,257 | 56,890 | — | —- |
Att märka är, att firman icke, i motsats mot Svalövsbolaget, säljer s. k.
efterodlingar av egna sorter. All firmans försäljning av egna sorter är
original.
I följande tablå är upptagen firmans sammanlagda försäljning av vid
Weibullsholm förädlade sorter och stammar åren 1916—1924.
| eu. |
| dt. |
Höstvete.................... | ............... 18,679 | Vallväxter (gräs)........... | ......... 2,639 |
Höstråg.................... | ............... 9,062 | Betfrö ........................... | ......... 12,306 |
Vårvete .................... | ............... . | Rovfrö ........................... | ........ 9,273 |
Havre (vit-) ............ | ............... 23,738 | Kålrotsfrö....................... | ........ 3,686 |
Korn ........................ | ............... . | Morotsfrö....................... | 678 |
Vicker .................... | ............... 1,941 | Potatis ........................... | ........ 1,600 |
Matärter.................... | ............... 2,273 | Grönsaksfrö ................... | ......... 703 |
Foderärter................ | ............... 2,588 |
|
|
Firman Weibulls
förtjänst
å förädlingsarbetet.
126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
På samma sätt som skett i fråga om Svalövsbolagets försäljningspriser
hava jämväl firman Weibulls priser å originalsorter av egna förädlingar
jämförts med andra icke fröförädlande utsädesaffärers försäljningspris
å närmast motsvarande sorter. Det för firman Weibull därvid
erhållna merpriset framgår av följande tablå. •
V axtslag | 1913 | 1914 | 1921 | 1922 | 1923 | 1924 |
1''oderbetfrö................................ | . 64,251 | 86,288 | 130,375 | 64,766 | 30,842 | 18,701 |
Rovfrö ....................................... | 47,250 | 44,295 | 167,194 | 86,482 | 52,242 | 49,956 |
Kålrotsfrö................................... | 4,257 | 8,763 | 58,699 | 42,886 | 24,609 | 28,660 |
Morotfrö .................................... | 4,081 | 4,938 | 8,179 | 4,606 | 1,205 | 1,141 |
summa kronor rotfruktsfrö | 119,839 | 144,284 | 364,447 | 198,740 | 108,898 | 98,458 |
Vallväxtfrö ............................. | — | — | 29,669 | 20,894 | 14,632 | 16,293 |
Vårstråsäd ................................ | — | — | 71,182 | 13,950 | 15,305 | 29,692 |
Baljväxter.................................... | — | — | 4.258 | 1,324 | 1,298 | 864 |
Höstsäd....................................... | — | — | 69,491 | 21,863 | 3,387 | 5,487 |
Potatis ..................................... | — | — | - | - | 5,000 | 1,200 |
summa kronor | 119,839 | 144,284 | 539,047 | 256,771 | 145,924 | 151,994 |
Köksväxtfrö ................................. |
| — | 7,400 | 4,500 | 4.500 | 4.750 |
i summa kronor | - | — | 546,447 | 261,271 | 150,424 | 156,744 |
Vid beräkning av »merpriset» för en viss utsädesvara har i allmänhet
förfarits sålunda. Först har Weibulls katalogpris jämförts med katalogpriset
för motsvarande eller närmast jämförbar utsädesvara hos andra
utsädesfirmor. Jämförelsepriset har, då så varit möjligt, erhållits genom
att taga medeltalet av ifrågavarande pris för tre firmor, av vilka
en varit belägen i mellersta Sverige (Algot Holmberg & Son, Norrköping)
och två i Sydsverige (Skåne—Hallands utsädes aktiebolag, Hälsingborg,
och Svenska lantmännens utsädes aktiebolag, Lund; för åren 1913 och
1914 . har sistnämnda firma ersatts av Hallands frökontor, Getinge).
I regel har Weibulls katalogpris varit högre än det på dylikt
sätt erhållna jämförelsepriset. Den framkomna prisskillnaden har multiplicerats
med den av Weibull enligt uppgift försålda kvantiteten av
ifrågavarande utsädesvara, varigenom det s. k. »merpriset» (brutto) erhållits.
Har någon gång jämförelsepriset varit högre än Weibulls pris,
har detta kommit till uttryck genom motsvarande sänkning av det sammanlagda
»merpriset».
I övrigt må angående tillvägagångssättet vid jämförelsen anmärkas:
Beträffande utsäde av vårstråsäd och trindsäd.
Enär Weibulls sorter i regel icke funnits upptagna i förenämnda firmors
kataloger hava såsom jämförelsesorter använts i katalogerna upptagna
i odlingshänseende närmast jämförliga Svalövssorter.
Beträffande höstsäd.
Såsom jämförelsepriser har här — då dylika priser för andra firmor
icke kunnat erhållas — använts Weibulls priser för närmast jämförbar,
av firman icke förädlad utsädesvara.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 172.
127
Beträffande vallväxtfrö.
Jämförelsepriserna hava uträknats pa förut angivet sätt, varvid priserna
på de jämförda firmornas bästa vara av ifrågakommande fröslag kommit
till användning. Av Weibull försålt frö av »renodlade» vallväxter ingår
icke i »merpris»-beräkningen.
Beträffande rotfruktsfrö.
Jämförelsepriserna hava fastställts på samma sätt som för vallväxtfrö.
Såsom jämförelsepris för de av Weibulls stammar, som i regel icke försäljas
av förenämnda jämförelsefirmor, hava priserna på andra, närmast
jämförliga sorter använts.
Beträffande potatis.
För år 1923 har priset jämförts med Svenska lantmännens pris på potatissorten
Up to date. För år 1924 saknas prisuppgift och »merpriset» har
uppskattats med ledning av den försålda kvantiteten.
Beträffande köksvöxtfrö.
Någon direkt prisjämförelse är i detta fall icke möjlig. En jämförelse
med priserna för annat av Weibull saluhållet köksväxtfrö synes emellertid
ge vid handen, att det förädlade fröet betingat ett högre pris av i
medeltal — lågt räknat — 50 öre per kg. »Merpriset» för dylikt frö skulle
vid dylik beräkning för åren 1921—1924 uppgå till respektive cirka 7,400,
4,500, 4,500 och 4,750 kronor, med vilka belopp det sammanlagda »merpriset»
under respektive år sålunda torde böra ökas.
Amanuensen Björkman, som utfört jämförelsen, har särskilt framhållit
följande:
»Vissa av olika omständigheter nödvändiggjorda olikheter i sättet för
beräknandet av Weibulls och Svalövs ''merpris’ göra, att siffrorna icke äro
direkt jämförbara. Med avseende på utsäde av spannmål har sålunda
Weibulls ''merpris'' för nya sorter beräknats på samma sätt som för äldre.
Skulle den för Svalöv använda metoden kommit till användning torde
''merpriset’ för nya sorter — enligt approximativ beräkning — för år 1921
hava blivit cirka 29,500 kronor lägre. Senare medför det olika beräkningssättet
ingen skillnad i sådant avseende. För iildre sorter av höstsäd torde
det använda beräkningssättet ävenledes ge ett i förhållande till Svalöv
något högt ''merpris’. Skillnaden kan dock icke vara avsevärd. Vad slutligen
angår vallväxtfrö ger den nu använda beräkningsmetoden också ett
högre ''merpris'' än den för Svalöv använda. En enkel överslagsberäkningger
vid handen, att Weibulls ''merpris'' för dessa fröslag bör minskas med
15—25 procent, om direkt jämförelse med Svalöv i detta avseende skall
kunna ske.»
Firman Weibulls representanter, vilka beretts tillfälle att taga del av
resultatet av jämförelsen och de uträkningar, som ligga till grund för
densamma, hava med anledning därav tillställt de sakkunniga följande
promemoria:
»I tidigare framställningar hava vi hållit före, att ändamålet med statsbidraget
bör vara att upprätthålla de för landets växtodling betydelsefulla
värden, som representeras av den vid Weihullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten.
Vi hava därvid framhållit, att dessa värden under
nuvarande konjunkturer äventyras, då vi nämligen, trots allt ideellt intresse
för bibehållandet av vad för oss varit ett livsarbete, dock icke i
128
Kling1. Maj:ts proposition Nr 172.
längden torde kunna undgå att av ekonomiska skäl avsevärt inskränka
eller helt nedlägga den dyrbara vetenskapliga verksamheten. Givetvis
skulle vid eu dylik avveckling vi fortfarande kunna utnyttja redan befintliga
värden, men för framtiden vore inga för landets jordbruk betydelsefulla
nya växtförädlingsvärden att vänta. Av de redogörelser för
växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm, som vi förut lämnat, torde
framgå, att man ej saknar anledning att vänta sig sådana nya värden,
därest verksamheten får fortgå. Och det är just från denna synpunkt
vi ansett statens ingripande erforderligt. Av det anförda torde kunna
dragas den slutsatsen, att statens bidrag måste utmätas så, att denna konservering
av växtförädlingsverksamheten verkligen kommer att äga rum,
varken större eller mindre. Att finna vilket belopp, som svarar emot
detta ändamål, är givetvis förenat med mycket stora svårigheter. Vid
praktiskt övervägande av denna fråga hava vi kommit till den slutsatsen,
att under nuvarande förhållanden ett belopp av omkring 100,000 kronor
skulle vara erforderligt. Vi hava oek hänvisat till att detta belopp med
vårt sätt att beräkna kostnaderna för den egentliga växtförädlingsanstalten
skulle utgöra cirka hälften av dessa kostnader. På förekommen anledning
anse vi oss emellertid nu böra understryka, att omiörmälda växtiörädlingskostnader
allenast äro de, som direkt kunna siffermässigt utbrytas
ur firmans konton. Att sedan snart sagt alla utgiftsposter hos firman
äro influerade av att firman bedriver kombinerad växtförädling, produktion
och handel med förädlat utsäde ligger i öppen dag.
I första rummet kommer man härvid att tänka på det betydande kapital,
som måste investeras med hänsyn till den långa sikt, varpå växtförädlingen
arbetar, då ju en ny stam tager omkring 10 år att frambringa.
Vidare kan i detta hänseende anföras följande.
För att möjliggöra fullständig inspektionskontroll över förökningarna
av de till en början alltid små kvantiteterna ursprungliga elitstammar
måste en förädlingsfirma disponera vidsträckta jordarealer, å vilka stamodlingen
och första reproduktionen bedrives. Tack vare firmans stora
innehav av jordbruk, lämpade för odling av skilda slag av utsäde och
frö, kan firman Weibull odla större delen av sina fröstammar på egen
jord, ävensom en mycket avsevärd del av höstsäden, under det att reproduktionen
av vårsädesslagen delvis är förlagd hos främmande odlare.
Dessa odlare (kontraktörer) erhålla å firmans egna gårdar framställt utsäde,
vilket underkastas specialbehandling (varmvattenbehandling etc.).
Jordbruksdrift av betydande omfång är alltså en oundgänglig förutsättning
för bedrivande av förädlingsverksamhet i större skala. Detta förhållande
förtynger givetvis även i ekonomiskt hänseende firmans ställning
och försvårar dess anpassning efter växlande konjunkturer.
Produkterna av förädlingsverksamheten behandlas och bevaras i ett
flertal mindre och större logar med tillhörande tröskningsanordningar
etc., magasin och hallar, så att inblandning av andra sorter, korsningar
eller smittosamma sjukdomar ej kunna förringa den uppdragna nya stammens
odlingsvärde och så att risken för förstörelse genom eldsvåda eller
annat dylikt minskas. Utom de i alla avseenden förstklassiga och effektiva
lagrings- och rensningsanläggningarna å Weibullsholm samt fullständig
utrustning för rensning och sortering av strå- och trindsäd vid
filialerna i Halmstad och Skänninge hava vid tvenne av lantegendomarna,
nämligen vid Lönhult och Fredriksberg, anlagts rensningsanstalter, vilka
KiukjL. Maj:Is proposition Nr 172.
12!»
icke kunna anses behövliga för vederbörande jordbruk utan betingas av
firmans egenskap av att vara förädlingsfirma.
En växtförädlingsfirma kan icke producera sina varor pa annat sätt
än genom anläggande av försöksodlingar tvä (>ller liera år i förväg. I
fråga om de flesta fröslag måste, redan tre år innan försäljning kan ske,
odlingens storlek planläggas och bestämmas och härtill kommer, att beträffande
vissa gräsfröodlingar dessa måste, för att betala sig, anläggas
mångåriga. Affärens natur nödvändiggör således en spekulativ förtaxering
av respektive frömarknader två å tre år i förväg. Detta moment
faller naturligtvis mindre i ögonen under tidsperioder, dä priskurvorna
hålla sig nämna, men vid fluktuationer kan det leda till mycket störa
värdeförändringar. 1 den vanliga liandelsmarknaden behöva de rena
köpfirmorna icke engagera sig i spekulation för längre tid framåt än för
en säsong i sänder. Det låg exempelvis sålunda i sakens natur, att för
firman Weibull kristidens fallande priser måste verka i hög grad ogynnsamt.
Da det ofta är svart att kalkylera avsättningsmöjligheten för eu ny
sort, måste förlust för förädlingsfirman uppstå, om firman i god tro
reproducerar större kvantitet än det sedermera visar sig finna avsättning
för. Många sorter, på vilka nedlagts tidsödande arbete och pekuniär uppoffring
måste förkastas, då de från en eller annan synpunkt ej visa sig
tillfredsställande. Reproduktionen måste avbrytas och varan gå till förmalning.
I samma mån förädlaren söker fä fram sorter av klöver och gräs med
rik bladansättning, minskas fröutbytet. Att förena högt hövärde — det
för jordbrukaren-konsumenten mest betydelsefulla — med rikt fröutbyte
är svårt: i regel får man såsom fallet är med Tardus hundäxing åtnöja
sig med 30—40 procent lägre fröskörd. Fröskörd av dylik sort är således
mera kostsam att framställa.
En förädlingsfirma måste hålla minst ett års förädlingsmängd i reserv.
Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att genom felslagna skördar,
exempelvis beroende på utvintring, fullständig brist uppstått å vissa fröslag.
Kostnaden för hållandet av tillräckligt stort lager är givetvis genom
rånte-, torknings- och lagringskostnader samt svinnförlust avsevärd även
av det skäl, att frövaror vid längre tids förvaring stundom förlora i grobarhet
och därmed i utsädesvärde. Genom dylik rationell upplagring hava
emellertid de svenska lantmännen trots vissa års dåliga fröodlingsförhållanden
kunnat tillförsäkras en fullgod frövara. Vad detta nationalekonomiskt
kan betyda framgår enklast av de senast under år 1923 i Danmark
gjorda erfarenheter.
T direkt samband med förädlingskostnaderna stå vidare utgifter för
att få originalsorterna kända: de för en förädlingsfirma högst avsevärda
utgifterna för annonsering och reklam samt utgifter för de tusentals studiebesökande,
som årligen infinna sig på Weibullsholm för att taga del
av resultatet av växtförädlingsanstaltens arbete.
Då utsäden ofta falskeligen utbjudas såsom härrörande från firman för
att tillförsäkra dem åtgång, måste firman tillämpa den försäljningspolitiken,
att så mycket som möjligt undvika mellanhänder, som köpa i fast
räkning. Utsädena levereras direkt från oss med lantmannaföreningarna
(Riksförbundet och dess underavdelningar) och med legitimerade ombud
i de olika länen såsom orderupptagare. Expeditionen sker under firmans
plomb direkt till respektive kunder, varigenom först tillfredsställande gaBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 130 höft. (Nr 172.)
9
130
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 172.
rån ti kan vinnas. Detta tillvägagångssätt har till följd, att expeditioner/
helt och hållet har natur av detaljhandel och att försändelsernas antal
är oerhört stort, allt givetvis under nuvarande ekonomiska förhållanden
synnerligen betungande.
Reproduktionsvarans framställande, expeditionens handhavande och
skötseln av det mycket stora antalet föreningar och ombud samt enskilde
kunder kräver ett arbete av så omfattande natur, att en väl utarbetad organisation
och en jämförelsevis stor kompetent administx*ationspersonal
oundvikligen kräves.
Ovan berörda förhållanden sammanhänga därmed, att förädlingsfirmans
organisation är baserad på trenne delverksamheter, vilka — även ekonomiskt
— intimt sammanhöra och ingripa i varandra: växtförädlingen i inskränkt
mening, framställandet av stamutsädet och handelsvaran huvudsakligen
å egna jordbruk, samt slutligen rensningen, distributionen, propagandan
och salubjudandet, allt under effektivast möjliga inspektionskontroll
av förädlingsavdelningen.
Av det nu anförda torde framgå, att förutom de direkta växtförädlingskostnaderna
— givetvis kan också olika meningar uppstå om vad som
bör räknas dit — i stor utsträckning förekomma kostnader, som härleda
sig från växtförädlingsverksamheten och vilka kostnader alltså i stort
sett icke äga motsvarighet hos firmor, som bedriva vanlig handel med utsäde.
Då vi för vår del framförde begreppet växtförädlingskostnader —
närmast i anslutning till den terminologi, som brukats vid Svalöv — var
det alltså allenast i syfte att belysa, att det statsbidrag, som vi ansågo
erforderligt, skulle komma att falla inom ramen för dessa direkta växtförädlingskostnader
och utgöra omkring hälften av dessa. Att någon reell
motivering för statsbidragets bestämmande till 100,000 kronor skulle vara
att finna i denna relation, hava vi däremot givetvis icke åsyftat. Vi hava
velat anföra dessa synpunkter med hänsyn till en eventuell jämförelse i
och för avvägande av statsbidragets belopp mellan kostnaderna för växtförädlingen
— i inskränkt bemärkelse — och det s. k. ’merpris’, som, med
utgångspunkt från firmans ''Årsbok’ av firman erhållits för de förädlade
varorna, då dessa försäljas i marknaden. Det torde icke vara möjligt att
så förenkla problemet eller att över huvud taget draga några säkra slutsatser
i förevarande avseende från relationen mellan ''växtförädlingskostnader’
och ''merpris''; ty så som vi redan antytt skulle därvid de totala
kostnaderna, som äro förenade med växtförädlingsverksamheten och vilka
svårligen låta sig beräknas, icke komma i betraktande. Vi få alltså betvivla
möjligheten att på denna väg komma till någon lösning av frågan,
hur stort bidrag staten bör lämna. Överhuvud taget torde det knappast
vara möjligt, att på teoretisk väg komma till något resultat i detta hänseende.
Vi få ock erinra, att statens bidrag till verksamheten vid Svalöv
aldrig varit baserad på någon teoretisk beräkningsgrund utan framkommit
genom förhandlingar med bolaget, alltså på rent praktisk väg.
Vi hava icke här velat närmare ingå på kritik av de beräkningar rörande
merpriset, varav vi fått taga del, men anmärka dock med hänsyn till leveranser
till realisations- och specialpriser emot den därvid använda metoden
att kalkylera de försålda kvantiteterna såsom försålda till enhetliga
priser.
Såsom vi inledningsvis framhållit, synes statsbidragets ändamål allenast
böra vara att åstadkomma växtförädlingsverksamhetens bibehållande i
önskvärd omfattning och vi hava genom praktiska överväganden kommit
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 172.
13.1
till det resultatet, att omkring 100,000 kronor skulle säkerställa detta ända
mål. I detta sammanhang hava vi även anledning ingå på spörsmålet
huruvida, mod hänsyn till den ställning firman såsom mottagare av statsbidrag
skulle komma att intaga, någon begränsning av firmans eventuella
vinstmöjligheter skulle vara påkallad. Vi kunna för vår del icke finna
annat än rimligt, att, då staten — visserligen från statsnyttans synpunkt
— träder emellan för upprätthållande av en hittills enskilt driven verksamhet,
staten också kan göra anspråk därpå, att firmans vid inträdande
bättre konjunkturer ökade vinstmöjligheter begränsas för att i viss utsträckning
avräknas å statsunderstödet.
Samtidigt som vi här bifoga vissa ifragakomna uppgifter rörande värdet
av firmans egendom tillåta vi oss att ingå på några ytterligare synpunkter
å förevarande anslagsfråga. Det ligger nära till hands att fråga i vilket
sammanhang anslagskravet står till firmans ekonomi. Vi hava tidigare
icke berört denna fråga i vidare mån än att vi velat konstatera, att firman
under nuvarande förhållanden icke längre tror sig i stånd att såsom hittills
uteslutande med egna medel upprätthålla den praktiskt-vetenskapliga
växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm. Detta på grund av de
genom lågkonjunkturen skärpta svårigheterna för firman att ekonomiskt
tillgodogöra sig sagda verksamhets resultat. Vad firmans ekonomiska
förhållanden i övrigt beträffa, synas de icke direkt vidkomma frågan, enär
statens intresse icke skulle behöva sträcka sig längre än till växtförädlingsverksamhetens
upprätthållande. Såvitt vi kunna finna, skulle genom
statsbidraget skapas en garanti för att icke förändringar i firmans ekonomi
kunde komma att utöva rubbningar i sagda verksamhet. Verksamheten
bleve med andra ord stabiliserad i förhållande till växlande konjunkturer
och det bleve en sekundär fråga i vad mån statsbidraget därutöver
kunde komma att medföra inflytande på firmans privatekonomiska
förhållanden i olika hänseenden. Häri skulle ock enligt vår uppfattning
ligga ett friställande i reell mening av den praktisk-vetenskapliga verksamheten,
ett friställande, som vore effektivt utan att innebära konsekvenser
av icke önskvärd art.»
I eu ytterligare promemoria har anförts följande:
»I vår senaste promemoria hava vi framfört vissa mera allmänna erinringar
gent emot värdet av de gjorda beräkningarna rörande hnerpriset’
för förädlat utsäde, då det gäller att bedöma behovet av statsunderstöd
till växtförädlingen. Våra erinringar gingo huvudsakligen ut därpå,
att detta merpris icke allenast finge ställas i relation till de s. k. växtförädlingskostnaderna
i inskränkt mening. Saken komplicerades enligt vår
mening genom att även andra i verksamhetens natur liggande kostnader,
lätt påvisbara men svåra att exakt beräkna i betydande omfattning betunga
växtförädlingsfirman, vilka kostnader därför måste vara kända
och tagas i betraktande för att några som helst slutsatser av värde skulle
kunna dragas med utgångspunkt från merpriskalkyleh.
Om alltså enligt vår mening berörda metod icke kan anses svara emot
de förhållanden, som undersökningen gäller, har det icke heller varit
oss möjligt att påvisa någon annan teoretisk metod att lösa spörsmålet.
Såvitt vi kunna finna, måste verksamheten bedömas i sin helhet och
slutsatserna därifrån dragas. Med hänsyn härtill hava vi ansett oss böra
sätta de sakkunniga i tillfälle att taga kännedom även om vissa uppgifter
rörande det ekonomiska resultatet av firmans verksamhet under
132
Kungi. Maj:ts proposition Nr 172.
Beiydelseti av
konkurrens
mellan Svala v
och WeibullsJrjlm.
åren. 1906—1924. Då firman under dessa år bedrivit och utvecklat en
— vi tro oss kunna säga — sund och väl organiserad verksamhet pa
ifrågavarande område, vilken icke utsatts för andra störningar än dem,
som föranletts av de utav oss i anslagsfrågan åberopade konjunkturrubbningama,
torde de av oss lämnade uppgifterna rörande firmans ekonomi
lämna det enda hållbara materialet för bedömande av förevarande spörsmål.
Vi hava sålunda icke kunnat annat än anlägga en helt praktisk syn på
frågan. Emellertid få vi anmärka, att vi fortfarande tro det vara rik
tigt, vad vi i vår senaste promemoria anförde rörande anslagskravets
sammanhang med firmans ekonomi från en annan synpunkt sett.
Med angivna syn på anslagsfrågan hava vi velat tänka oss anslaget såsom
en statens subvention av eu särskilt statsnyttig privat verksamhet,
under för verksamheten nedgörande konjunkturer och där subventionen
endast äger rum så länge verksamheten bedrives i förutsatt omfattning
under vederbörlig kontroll samt med begränsad vinstmöjlighet.»
De sakkunniga få hänvisa till sitt anförande om motsvarande utredning
beträffande Svalövsbolagets priser. Vad firman Weibull anfört om
särskilda kostnader för en förädlingsfirma i jämförelse med en vanlig utsädesaffär,
torde ej föranleda större reduktion av det vid beräkningen
framkomna merpriset, än de sakkunniga vidtagit i fråga om Svalövsbolaget
eller till 60 procent. Snarare skulle med hänsyn till firman Weibulls
förhållandevis väsentligt lägre kontrollkostnader en mindre reduktion här
kunna göras. Merpriset för firman Weibull enligt den gjorda jämförelsen
i genomsnitt för åren 1922—1924 blir 189,479 kronor. Sextio procent därav
är 113,687 kronor.
Såsom redan blivit erinrat, var det vid riksdagsbehandlingen föregående
år tal om betydelsen av konkurrens mellan Svalöv och Weibullsholm.
Härutinnan har firman Weibull hävdat den uppfattning, att växtförädlingsverksamheten
väsentligen hämtade sin drivkraft från tävlingen
mellan anstalterna, samt i anslutning därtill bland annat anfört:
. »Att så är förhållandet anser firman otvetydigt bevisat av den praktiska
erfarenheten. Växtförädlingsverksamheten är i själva verket till
sin natur en tävlan, nämligen om frambringandet av bättre växtstammar.
Har man icke någon att tävla med, icke något att överträffa, då
bortfaller själva grundvalen för verksamheten. Härav följer enligt vår
uppfattning, att intet avseende bör fästas vid de påståenden, som framkommit
därom, att denna tävlan icke skulle vara nödvändig utan till och
med medföra vissa olägenheter. För övrigt skulle ju sistberörda påståenden
kunna riktas mot varje tävlan på produktionsmarknaden, ty växtförädlingsverksamheten
skiljer sig icke i detta avseende från annan pro
duktion av nyttigheter. Ett företag kan ej sitta inne med all den initiativkraft,
ambition m. m., som kan vara behövlig på ett visst produktionsområde,
och även om så vore, så skulle snart nog dessa egenskaper tvina
bort. i saknad av den livgivande drivkraft, som ligger i den ekonomiska
tävlingen med andra fristående företag. Härav följer, att det ej är nog,
att man anordnar växtförädlingsverksamhet i viss omfattning; denna
verksamhet bör icke heller centraliseras till en institution, ty vid en dylik
Kuntjl. Majrts proposition Nr 172. 138
skulle icke lämna vidmakthållas don intensitet, som är erforderlig för
vinnande av det bästa resultatet.»
Till stöd för vall firman Weibull sålunda anfört har firman åberopa!
1 oljande uttalande av de lins finnan anställda vetenskapsmännen:
»Om förådlingsarbetet endast vore en efter ständigt samma principer
och metoder fortgående verksamhet, så vore det likgiltigt, om den bedrevos
vid tvenne institutioner eller vid en enda, till sin omfattning lika
med dessa båda. Då emellertid växtförädlingen är en på vetenskapliga
premisser vilande verksamhet, vars resultat till stor del blir beroende av
den form och omfattning, i vilken vetenskapliga riin tillämpas och nya
utexperimenteras, så är det klart, att tvenne anstalter också bliva tvenne
självständiga experimental centra, under det att eu enda lätt påtrycka*
eu viss prägel. Att ett arbete inom samma fyrädlingsgren vid tvenne anstalter
resulterar däri, att hela arbetssättet till princip, metod och organisation
blir olika har med exempel påvisats. Att detta är ändamålsenligt
är ju tydligt, emedan det måste resultera i en sådan reciprok påverkan
de båda anstalterna emellan, att ett uppslag, som visat sig vara praktiskt
resultatrikt, kommer att fullföljas vid båda anstalterna.
Firman Weibull har vidare erinrat om den viisentligen av konkurrensen
framtvingade högst betydliga propagandaverksamhet för användandet
av förädlat utsäde, som såväl firman Weibull som allmänna svenska
utsädesaktiebolaget under en följd av år bedrivit.
Från Svalö-vsföreningens tjänstemän har angående detta spörsmål anförts:
»Påståendet
att konkurrensen mellan vetenskapsmännen vid de båda
anstalterna skulle vara till fördel och medföra bättre arbetsresultat kan
vid första påseende synas ganska rimligt och riktigt. Emellertid visar
det sig, Adel närmare skärskådande och undersökning, att konkurrensen
På detta område hittills haft ringa betydelse för de frambragta resultaten
och att den sannolikt ej heller framdeles lian få större inverkan på
förädldagsarbetets gång och frukterna därav.
Rörande konkurrensens betydelse för hittills erhållna resultat av förädlingsarbetet
kan först hänvisas till erfarenheten från utsädesföreningens
verksamhet under de gangna åren. Den lämnade förteckningen över
a\* föreningen till odling i stort utlämnade sorter ävensom översikten över
dessa visa, att sorterna utkommit tämligen jämt fördelade under hela
verksamhetstiden, oavsett de 10 första åren, då av'' naturliga skäl inga
sorter kunde utlämnas. Skulle konkurrensen mellan olika anstalters vetenskapsmän
ha\Ta något avgörande inflytande på resultatet av förädlingsarbetet,
borde ju antalet sorter under de båda första perioderna, då någon
sådan konkurrens ej förefanns, hava varit ringa och sedan stegrats hastigt
under den sista perioden. Så har emellertid icke
tydliga ökningen i antalet överlämnade sorter svarar icke ens mot den
utvidgning a\r verksamheten genom nya avdelningar, som skett.
Även erfarenheten från andra länder, där förädlingsverksamheten så
gott som uteslutande bedrives av privata förädlare, går i samma riktning.
Så torde exempelvis den omständigheten, att växtförädlingen i Tyskland
bedrivits uat ett stort antal konkurrerande förädlare, icke kunna
sägas hava medfört, att resultaten från deras verksamhet blivit särskilt
framstående. Som bevis härpå kan anföras, att utsädesföreningens sor
-
134
Kuntjl. Maj:ts ''proposition År 172.
ter fått mycket stor spridning i Tyskland. Samma är för övrigt också
förhållandet i exempelvis Danmark och Holland.
Denna konkurrens mellan vetenskapsmännen förefinnes också i själva
verket redan inom själva anstalten, om flera arbetskrafter där äro sysselsatta
med förädlingen. Finnes, såsom man måste och kan förutsätta,
någon ambition och arbetslust hos dessa personer, så måste de självfallet
var och en drivas därav att söka frambringa goda resultat. Den, som ej
lyckades åstadkomma några värdefulla nya sorter, skulle nog känna sig
tillräckligt påmind därom, utan att påminnelse behöver komma från andra
konkurrerande anstalter.
Själva förädlingsarbetet är för övrigt också i sig själv av sådan art,
att det innebär en eggelse till att söka uppnå bästa möjliga resultat. Så
t. ex. söker varje förädlare vid bearbetning av ett linjeurval eller en korsningsserie
otvivelaktigt med största iver efter sådana typer och individer,
som kunna förmodas ge något av värde. Och likaledes måste han
känna sig angelägen att så fort förhållandena medgiva få dessa prövade
och förökade för att snarast möjligt få fram det åstundade värdefulla
resultatet. Otvivelaktigt inverka de arbetandes energi, kunskaper, erfarenhet
och övriga personliga förutsättningar här i högsta grad på resultatet;
de betyda också ojämförligt mycket mera än konkurrensen utifrån.»
Då det gäller att bedöma betydelsen av det bestående konkurrensförhållandet
mellan Svalöv och Weibullsholm måste man, enligt de sakkunnigas
förmenande, väl skilja mellan vetenskaplig och merkantil konkurrens.
Huruvida tävlan mellan två vetenskapsmän, som söka lösa samma eller
enahanda spörsmål, sporrar till ivrigare ansträngningar, om vetenskapsmännen
äro anställda vid skilda anstalter eller vid en och samma torde
bero på vederbörandes individuella läggning. Även om sannolikheten
talar för att tävlan blir större i förra fallet, är det ingalunda säkert, och
förhållandet är i varje fall ej av den betydelse, att det kan i avsevärd
mån verka utslagsgivande för bedömandet av företrädet mellan en eller
två förädlingsanstalter.
Konkurrensen i merkantilt avseende är däremot av större betydelse.
Den av finnan Weibull framhållna ökade reklamen för förädlat utsäde
bör ej underskattas. Såväl Svalövsbolagets som firman Weibulls försäljningar
bedrivas i stor utsträckning genom agenter, vilka å de flesta orter
tävla sinsemellan att vinna köpare. Det gäller icke blott att hava goda
varor utan även att vara väl sorterad, så att köparen kan få just den
sort, som passar honom, och helst alla de olika fröer och utsäden, han
önskar.
. Såsom ett bevis för den merkantila konkurrensens betydelse i detta avseende
kan framhållas, att densamma är orsaken till att firman Weibull
inlåtit sig på förädling av utsäde. Enligt vad firmans representant för
de sakkunniga uppgivit visade det sig, att firman för att få avsättning
för sina rotfruktsfröer måste genom sina agenter samtidigt utbjuda jämväl
utsäde. Lantbrukarna önskade fylla sitt behov i såväl fröer som utsäde
från samma håll. Härtill kom, att firman, som tillhandahåller köparen
varan fraktfritt, icke kunde för befraktning till viss agent av alle
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. 135
näst hans order å rotfruktsfröer komma i åtnjutande av fördelen av vagns
lastsändningar. För ernående av härför erforderliga kvantiteter tarvades,
att orderna avsåge jämväl utsäde. På grund härav såg sig firman för att
kunna tävla med Svalövsbolagets agenter nödsakad att börja förädling
av jämväl spannmål.
Givet är, att den merkantila konkurrensen medför benägenhet att utsläppa
en ny sort sä tidigt som möjligt. Den utsläppes således kanske innan
den är slutprövad och kan i praktiken visa sig så dålig, att den länder
den köpande lantbrukaren till skada. Risken härav är emellertid så
stor för säljaren, att även om, såsom lantbruksstyrelsen påpekat, dylika
fall förekommit, det icke torde vara anledning antaga ett avsevärt upprepande.
En köpare, som på dylikt sätt blivit bedragen på ett av en viss
firma i dess katalog lovordat utsäde, blir misstänksam mot allt vad firman
utbjuder. Dylikt misstroende torde snart visa för firman högst betänkliga
verkningar. Konkurrensen tvingar säljarna till försiktighet
i detta avseende.
Däremot lärer det icke kunna förnekas, att konkurrensen innebär frestelse
för den ena firman att utsläppa en sort, som endast föga skiljer sig
från en av den andra firman handelsförd sort.
Konkurrensen torde icke — åtminstone ej för vanliga jordbrukare —
hava lett till prissänkning. I detta avseende kan återgivas följande uttalande
från föreningens tjänstemän:
»Då konkurrensen mellan olika affärsföretag inom samma bransch i allmänhet
anses medföra, att prisen för de försålda varorna hållas vid lägsta
möjliga nivå, har det måhända legat nära till hands att antaga, att konkurrensen
mellan vårt lands tvenne största utsädesfirmor också skulle
medfört lägre pris på förädlat utsäde. Vid ett sådant antagande synes
man emellertid hava förbisett en numera mycket vanlig företeelse på affärslivets
område, nämligen att konkurrerande affärsföretag göra överenskommelser
om lika pris å jämförliga varor. Sådana överenskommelser
hava också under senare åren träffats mellan de två firmor, varom här är
fråga, och i vissa fall hava även andra utsädesaffärer deltagit i dessa. På
grund härav torde man icke kunna säga, att konkurrensen mellan utsädesbolaget
och firman Weibull medfört lägre pris på utsädesvarorna. I varje
fall gäller detta de priser, som upptagits i kataloger och prislistor, och
som givetvis tillämpats för det stora flertalet köpare.
Det pris på förädlat utsäde, som de mest kvalificerade utsädesfirmoma
hållit, har emellertid vida mer påverkats av dessas konkurrens med övriga
utsädesaffärer än av konkurrensen sins emellan. De nya sorter, som försäljas
genom förädlingsanstalternas förmedlare, bliva så gott som omedelbart
tillgängliga för alla. Såväl odlare av sorterna som de utsädesaffärer,
vilka göra inköp från dessa, kunna året efter det en ny sort kommit i
marknaden tillhandahålla utsäde av densamma. Då dessa mindre kvalificerade
utsädesaffärer hava relativt små omkostnader, kunna de tydligen
sälja utsädesvarorna till relativt lågt pris. Följden härav blir givetvis,
att många jordbrukare, som fästa särskilt stor vikt vid priset, föredraga
att köpa från dessa andraklassaffärer. Ju större skillnaden är mel
-
Dubbelarbetet.
136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
lan priset på motsvarande utsäde från ifrågavarande grupper av utsädesaffärer,
desto större blir tydligen benägenheten hos jordbrukarna att
köpa hos dem, som hålla det lägre priset. Detta förhållande tvingar de
kvalificerade utsädesfirmorna att hålla priset så långt nere, som de skäligen
kunna. Ett omotiverat högt pris medför allt för stor risk för minskad
omsättning för att dessa firmor i allmänhet skulle våga tillämpa en sådan
prissättning.,
Beträffande den av lantbruksstyrelsen framhållna olägenheten av attsamma
arbete utföres å Svalöv och Weibullsholm har firman Weibull anfört
bland annat följande:
»Att samma arbetsuppgifter sysselsätta forskare vid olika vetenskapliga
institutioner är eu självklar och oundviklig företeelse inom nästan
alla vetenskapsområden. Sådant inträffar ständigt vid våra båda statsråd
versitet, utan att någon därför kommit på den tanken att vilja sammansmälta
dem till en organisation. Därför att arbetsuppgifterna vid tva
fristående anstalter äro desamma, följe]- ingalunda att också arbetsmetoderna.
sammanfalla. Såsom ett exempel på att det »dubbelarbete», son»
förekommer, icke är oberättigat må erinras, att samma korsning, som vid
Weibullsholm fört till Standardvetet, samtidigt bearbetats vid Svalöv
men utan re-sultat.»
Från Svalövsföreninc/ens tjänstemän har i detta avseende anförts:
»Det torde icke kunna bestridas, att fara för dubbelarbete föreligger,
därest tvenne förädlingsanstalter arbeta var för sig utan särskild arbetsfördelning.
De behov, som det gäller att tillgodose genom förädlingsar
betet, äro i huvudsak desamma. Så är det exempelvis vid höstveteförädlingen
alltid frågan om att frambringa tillräckligt härdiga sorter med rik
avkastning, god kärnkvalitet och styvt strå. Och vid kornförädlingen
gäller det att få fram för olika orter tillräckligt tidiga sorter med rit
avkastning, god kärnkvalitet och styvd strå. På samma sätt förhåller det
sig också i fråga om övriga växtslag, varpå flera exempel lätt kunde anföras.
Om sålunda målet för förädlingsarbetet i huvudsak måste bliva
detsamma för alla förädlare, som arbeta inom samma område, så bliva
också vägarna att nå detsamma i stort sett enahanda. Såsom redan förut
framhållits, använder man vid förädlingen som utgångspunkt för det följande
urvalet dels gamla blandade sorter dels korsningar mellan nya, förädlade
och väl kända sådana. För att om möjligt erhålla nya sorter med
vissa fullkomnade egenskaper, korsar man sådana sorter, vilkas egenska
per och anlag anses komplettera varandra. Dessa kombinationer kunna
självfallet varieras av olika förädlare, men av naturliga skäl komma de
ofta att bliva lika. Alla i marknaden förefintliga sorter äro numera rätt
väl kända och tillgängliga för alla. Helt naturligt söker därför varje arbetande
förädlare att för sitt arbete använda de i olika avseende mest
framstående sorterna. Men därav följer också helt naturligt, att de olika
förädlarna ofta komma att utföra korsningar mellan samma sorter-.
Det sagda, som närmast kan tillämpas på sädesslagen, gäller emellertid
också för övriga växtslag. Sålunda utgår man vid vallväxternas förädling
alltid från de bästa marknadsstammarna eller vildväxande material-
Och för rotfrukternas vidkommande användes för det fortsatta
förädlingsarbetet, var detta än bedrives, självfallet i huvudsak de bästa
137
Kandi. Maj.ts proposition Nr 172.
reda# befintliga sorterna och stammarna därav. Att man därjämte även
arbetar med vissa andra i ett eller annat avseende intressanta stammar
och därvid pa olika hall kan erhålla något olika material, utesluter tydligen
ej att arbetet i stort sett alltid kommer att fortgå efter samma
linjer.
Om det sålunda måste anses ofrånkomligt, att förädlingsarbetets bedrivande
vid olika anstalter, som ej samarbeta, måste medföra dubbel
arbete, så ligger det nära till hands att fråga, vilket resultat ett sådant
dubbelarbete kan väntas medföra. Om nämligen resultaten i form av
nya värdefulla sorter kunde tänkas bliva större i direkt proportion med
det ökade arbetet, så vore tydligen olägenheten av dubl>elar betet ringa
eller ingen. Sä är emellertid icke fallet. Visserligen ökas utsikterna för
frambringandet av nya värdefulla sorter med antalet arbetande krafter
på området, men ökningen kan ingalunda antagas ske i direkt proportion
med ökningen av arbetskrafterna. Möjligen skulle man, för att ge
ett närmare uttryck åt denna omständighet, kunna våga antaga, att ett
liknande förhållande skulle göra sig gällande här, som exempelvis i fråga
om säkerheten hos försöksresultat i allmänhet. Enligt den vid medelfelsberäkningen
tillämpade principen erfordras för att säkerheten hos en
försöksserie skall anses som fördubblad att försökens antal äro fyrdubblade
och för tre gånger ökad säkerhet nio gånger så många försök, d. v. s.
den ökade säkerheten stiger icke i direkt proportion med antalet försök
utan blott i förhållande till kvadratroten ur detta antal. På samma sätt
ökas utsikterna för erhållande av värdefulla resultat av växtförädlingsarbetet,
då detta bedrives av liera arbetskrafter på samma område och
under liknande yttre förhållanden, icke tillnärmelsevis 1 direkt proportion
med antalet arbetande och kostnaderna härför.»
Riktigheten av vad sålunda från föreningens tjänstemän anförts anse
de sakkunniga i stort sett icke kunna jävas.
Med anledning av firman Weibulls begäran om statsbidrag har, såsom
tidigare nämnts, framkommit tanke på sammanslagning av Svalövs och
Weibullsholms växtförädlingsanstalter. Ett sammanförande av det vid
båda anstalterna förefintliga, under bearbetning varande förädlingsmaterialet
skulle — förmenar man — medföra ökade utsikter för ernående
av värdefulla resultat. Om de nu vid båda anstalterna verksamma vetenskapsmännen
finge efter en rationell genomförd arbetsfördelning
under enhetlig överledning fortsätta att ägna alla sina krafter åt växtförädling,
skulle resultatet bliva än bättre än nu.
De sakkunniga hava kunnat konstatera, att firman Weibull icke vill
reflektera på att överlåta sitt växtförädlingsmaterial samt att vare sig
firman eller allmänna svenska utsädesaktiebolaget vilja inlåta sig på
någon sammanslagning av de båda affärerna. De sakkunniga sakna fördenskull
anledning att närmare utreda vare sig nämnda fördelar av en
sammanslagning av anstalterna eller de uppenbara svårigheter som
skulle uppkomma om man väl finge en växtförädlingsanstalt men två
affärer, som skulle sprida resultaten.
Sammanslagning
av förädling
sanstalter
na i Svalöv
och o Weibnllshohn?
-
Uppdelning av
arbetet mellan
Svalöv och
Weibullsholm?
Statsunderstöd
till finnan
Weibull?
138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Det förslaget liar jämväl framkastats, att Svalöv borde avsta från förädling
av rotfrukter, vall- och köksväxter samt Weibullsholm inskränka
sig till förädling härav. Man skulle således såsom villkor för statsanslagtill
Weibullsholm föreskriva, att anstalten skulle med överlämnande av
sitt övriga förädlingsmaterial till Svalöv, för framtiden inrikta sitt förädlingsarbete
på allenast rotfrukter, vall- och köksväxter. Svalövsanstalten
skulle under sådan förutsättning överlämna sitt material på detta område
till Weibullsholm samt för framtiden avstå från förädling därav.
Av vad redan anförts angående nödvändigheten för en utsädesaffär att
tillhandahålla alla för en lantbrukare erforderliga sorter framgår, att en
dylik anordning måste förutsätta antingen en sammanslagning av allmänna
svenska utsädesaktiebo.laget och firman Weibull eller ock att båda
förädlingsanstalterna sälja sina produkter till den högstbjudande.
I förut omförmälda framställning om statsbidrag för verksamhetsåret
1925—1926 anför firman Weibull, bland annat:
»Firman finner det naturligt, att finnans växtförädlingsanstalts hela
verksamhet blir underkastad en fortlöpande och sakkunnig inspektion genom
av Kungl. Maj:t utsedda personer — förslagsvis tre —, vilka, om så
anses nödigt, må äga anlita biträde för granskning av anstaltens räkenskaper.
Kostnaderna för denna tillsyn böra givetvis påvila firman.
Det har i sammanhang med behandlingen av motionerna om anslagtill
firman för 1924—1925 ifrågasatts, att denna kontrollverksamhet
skulle erhålla en mycket vidsträckt befogenhet i fråga om förädlingsarbetets
ordnande, nya sorters utsläppande i handeln m. in., varjämte framställts
såsom önskvärt, att firmans växtförädlingsavdelning skulle ställas
under samma ledning som motsvarande verksamhet vid Svalöv.
Firman har i en till riksdagens jordbruksutskott den 24 april 1924 riktad
skrivelse närmare ingått på dessa spörsmål och skall i detta sammanhang
endast framhålla nödvändigheten utav att de fria former, varunder
firmans förädlingsverksamhet fått utveckla sig, utan minsta tvivel äro
en av de viktigaste orsakerna till att resultaten blivit sådana som de äro.
Den vetenskapliga verksambeten, som utövas vid Weibullsholm, sker visserligen
i eu enskild firmas tjänst och för att förverkliga praktiska och
ekonomiska syftemål, men bestämmandet av vägarna och medlen för att
nå dessa mål har varit och kommer alltid att vara överlåtet på de vetenskapsmän,
som äro fästade vid anstalten. Det oinskränkta förtroende, som
från firmans sida visats dessa medarbetare, har aldrig svikits, och en
omläggning av den nuvarande organisationen genom tvångsföreskrifter
skulle ofelbart leda till arbetets tillbakagång och måste därför avböjas av
firman.
Vad beträffar ett framkommet förslag, att kontrollkommissionen skulle
äga befogenhet att avgöra utsläppandet av nya sorter, så synes det firman
svårt att inse, på vilka grunder detta skulle kunna baseras.»
Vad firman sålunda anfört finna de sakkunniga hava fullt fog. Harman
och måste man bibehålla ett system med två växtförädlingsanstalter, arbetande
för var sitt med varandra konkurrerande affärsföretag, säger det sig
Kung!. Maj is proposition Nr 172. 13!)
självt, att man icke kan hava någon kontrollkommission eller annan överledning
över anstalterna med rätt att bestämma om en ny sort får utsläppas
i konkurrensen eller icke. Om exempelvis den ena affären bär kunnat
släppa ut en ny sort med vissa egenskaper, är det visserligen nationalekonomiskt
sett av jämförelsevis ringa värde, ja kanske till och med olämp
ligt, om den andra affären också blir i tillfälle att sälja en nära likvärdig
sort. Men för denna affär är detta av så betydande ekonomiskt värde, att
den omöjligt kan avsäga sig en sådan rätt, förutsatt att den skall bestå
såsom självständig affär. Motsatsen skulle leda till, att icke blott denna
affärs växtförädlingsanstalt utan hela affären bleve beroende av statens
understöd.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla den olika karaktären
av de båda växtförädlingsanstalterna i Svalöv och vid Weibullsholm.
I styrelsen för den förra äger Kungl. Maj :t att tillsätta 5 av dess 7 ledamöter
och kan således bestämma ej mindre ledningen av anstaltens arbete
än även, såsom ju upprepade gånger skett, sättet och villkoren för tillgodogörandet
för allmänheten av anstaltens arbetsresultat. Med denna rätt
följer emellertid en nog så kännbar ekonomisk förpliktelse. Förhållandet
har så utvecklat sig, att staten helt betalar anstaltens driftkostnader efter
avdrag av de inkomster, försäljningen av dess förädlingsresultat inbringar.
Svalövsanstalten är i själva verket att betrakta såsom en statsanstalt; därvid
framkomna resultat äro betalda och disponeras även helt av staten.
Anstalten vid Weibullsholm däremot är av helt annan karaktär. Den
tillhör ett enskilt affärsföretag och staten saknar varje inflytande å anstaltens
ledning eller tillgodogörandet av dess arbetsresultat.
I betraktande av dessa skiljaktigheter kan det, enligt de sakkunnigas
mening, icke gärna ifrågasättas, att staten skall ikläda sig skyldighet att
bidraga till Weibullsholms växtförädlingsanstalt på samma sätt som till
den i Svalöv. Staten lär icke hava anledning att understödja Weibullsholmsanstalten
i vidare mån än densamma utför något arbete utöver det
vid statens egen anstalt. Det torde härvid icke i och för sig vara nog, att
Weibullsholmsanstalten genom sin blotta tillvaro skapar konkurrens. Tillräckligt
för statsunderstöd är ej heller blott den omständighet, att förädlingsarbete
bedrives även på Weibullsholm och större möjligheter till
vetenskapliga rön föreligger. Det måste föreligga förädlingsresultat antingen
vunna på andra områden än dem statens anstalt bearbetar eller
också i nationalekonomiskt värde väsentligt bättre än de vid statsanstalten
framkomna.
Ett statsunderstöd efter sådana grunder skulle närmast vara att anse såsom
en premie för utfört samhällsnyttigt arbete och en uppmuntran till
dettas fortsättande. En rationell grund för bestämmande av understödets
storlek är emellertid mycket svår att finna. Att räkna ut värdet av de speciella
resultat, man vill premiera, torde, även om det vore möjligt, icke
140
Kungl. Maj:In proposition Nr 172.
skänka någon grund för statsunderstödets storlek. Det lärer vara ofrånkomligt
att, även om statsunderstödet motiveras av allenast vissa resultat,
giva anstalten ett understöd i förhållande till hela dess driftkostnad. Men
om man finner, att vid statsanstalten, där staten disponerar hela arbetsresultatet,
kostnaden för staten belöper sig till exempelvis hälften av hela
driftkostnaden, måste det i fråga om eu enskild anstalt, där man endast vill
premiera vissa resultat, uppenbart röra sig om en väsentligt mindre andel
i den enskilda anstaltens driftkostnad. Mer än en tredjedel mot bidraget
till statsanstaltens drift eller i det antagna exemplet alltså eu sjättedel av
den enskilda anstaltens driftkostnad torde knappast kunna komma ifråga.
Med hänsyn till växtförädlingens karaktär av arbete på lång sikt torde
principiellt sett intet vara att erinra mot att, såsom firman Weibull ifrågasatt,
understödet bestämmes till ett anslag under en följd av år exempelvis
fem.
För att ett statsunderstöd även av denna natur skall kunna ifrågakomma,
maste emellertid föreligga ännu en omständighet. Det måste, enligt
de sakkunnigas förmenande, vara klart, att det förädlingsarbete, man
vill premiera, icke blivit helt betalt genom den förtjänst, som försäljningen
av arbetsresultatet inbragt. Är sa förhållandet, torde statsunderstöd
icke kunna komma ifråga.
Om man efter dessa grunder, som de sakkunniga anse riktiga, söker att
bedöma firman Weibulls begäran om statsunderstöd för dess växtförädlingsanstalt,
så är det visserligen till eu början lätt att slå fast, att anstalten
åtminstone på ett område, nämligen i fråga om köksväxter, gatt utanför
Svalövsanstaltens arbetsuppgift. Svårare är att avgöra, om Weibullsholmsanstalten
pa något med Svalövsanstalten gemensamt område överträffat
dess arbetsresultat. I sådant avseende har särskilt framhållits den
förra anstaltens vetesort Standard. Denna har, såsom av utredningen
framgår, vid officiella försök visat ett något bättre resultat än Svalövsanstaltens
Pansarvete.
De sakkunniga kunna i detta sammanhang icke underlåta påpeka den
kännbara bristen av statliga försöksstationer och vikten av att denna brist
blir avhjälpt. Med dylika stationer skulle frågan om Weibullsholms företräde
i något avseende kunna klart utredas. Såsom förhållandena nu äro,
torde det knappast vara möjligt att härom få ett av parterna såsom fullt
opartiskt respekterat utlåtande.
De sakkunniga finna det för sin del klart, att de resultat, som överhuvud
taget kunna motivera ett statsunderstöd, i allt fall icke kunna, med tilllämpning
av de förordade grunderna, föranleda till att statsunderstödet
sättes högre än till en jämförelsevis ringa andel av anstaltens hela förädlingskostnad.
Härefter skulle gälla att undersöka, huruvida förtjänsten av de förädlingsresultat,
man vill premiera, täckt kostnaderna för arbetet. En sådan
undersökning kan emellertid icke verkställas. Det går icke att utreda huru
Kutnjl. Maj:tv proposition Nr 172.
141
mycket av kostnaderna för en förädlingsanstalt belöper sig'' på arbetet med
en viss sort. Man måsto räkna med hela förädlingskostnaden och därav
härflytande förtjänst. Den härutinnan verkställda utredningen — om än,
såsom de sakkunniga redan framhållit, i åtskilliga avseenden bristfällig —
giver vid handen, att man icke gör firman Weibull orätt, om man räknar
med att förtjänsten av hela förädlingsarbetet i det allra närmaste betalat
arbetskostnaden.
De sakkunniga finna fördenskull, att det firman Weibull av 1924 års
riksdag beviljade statsunderstöd å 100,000 kronor mer än väl täcker det
belopp, som efter de av de sakkunniga angivna grunder kunde komma i
fråga såsom sammanlagt statsbidrag till firman Weibull under en period
av minst fem år. De sakkunniga förbise icke, att finnan Weibull förklarat
det begärda statsunderstödet oundgängligen nödvändigt för att firman
skall kunna uppehålla växtförädlingsanstalten och således för att ännu ej
bearbetade resultat icke skola gå förlorade. Utredningen torde, enligt de
sakkunnigas förmenande, giva grundad anledning antaga, att så länge firman
kali fortsätta sin affärsverksamhet, kommer den också att uppehålla
den förtjänstbringande förädlingen. Ett ytterligare understöd till firman
Weibull erfordras icke för förädlingsanstalten i och för sig. Att för dess
fortbestånd lämna statsunderstöd för uppehållande av affärsföretaget,
torde icke kunna komma ifråga. Skulle firman av någon anledning avveckla
affärsföretaget, kommer frågan om bevarandet av växtförädlingsanstaltens
arbete i ett helt annat läge.
På grund av den sålunda förebragta utredningen få de sakkunniga Sammanta tttillstyrka,
ning
1) att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande godkänner det av de sakkunniga
upprättade förslaget till avtal mellan Sveriges utsädesförening
och allmänna svenska utsädesaktiebolaget;
2) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1925—
1926 anvisa såsom särskilda extra anslag
dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskap -
liga verksamhet samt för ledning'' av och samarbete
med föreningens filialer .................................. kronor 111,100
dels ock till uppehållande av föreningens filialer vid Ultuna,
i Östergötland, Kalmar län, Västergötland, Värmland,
Västernorrland och Jämtland samt i Luleå.......... » 96,265
eller sålunda tillhopa .................................... >; 207 365
allt under villkor
att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl
Maj: t,
att föreningen träffar avtal med statens centrala frökontrollanstalt om
kontroll av allmänna svenska utsädesaktiebolagets hela utsädesförsäljning
i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag,
142
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
samt att föreningen kostnadsfritt å föreningens anstalt i Svalöv för
Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga
lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för
assistent och kvinnliga vaktmästarhiträdet, tillhandahåller försöksjord
och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde sann
drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt
logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv;
3) att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva, att den å Alnarps
egendom med medel från egendomens avkastning uppförda byggnaden för
förenämnda institution må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas
för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp enligt Kungl. Majrts
närmare bestämmelser;
4) att Kungl. Maj:t anbefaller lantbruksstyrelsen att efter börande av
styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inkomma med förslag
till sådana bestämmelser;
5) att Kungl. Maj:t måtte såsom ersättning för övertagandet genom
allmänna svenska utsädesföreningen av vissa vid institutionen för ärftlighetsforskning
framställda nya sädessorter godtaga av allmänna svenska
utsädesaktiebolaget i sådant avseende avgiven förbindelse; samt
6) att Kungl. Maj:t måtte lämna utan bifall firman Weibulls ansökan.
om vidare statsunderstöd till dess växtförädlingsanstalt.
Utlåtande av Lantbruksstyrelsen har i skrivelse till chefen för jordbruksdepartemen''styreisen
tet förklarat, att styrelsen, som haft tillfälle att följa de sakkunnigas utredning
i ämnet, icke bar något att erinra emot de sakkunnigas förslag.
Lantbruksstyrelsen både för övrigt icke anledning göra annat uttalande,
än att de av de sakkunniga beräknade mervärden, som respektive till förädlingsanstalterna
anslutna affärsfirmor, tack vare övertagna utsädens
egenskap av förädlingsprodukter, kunnat utvinna, syntes lantbruksstyrelsen
snarare för låga än för höga.
Erinringar av Efter att hava tagit del av de sakkunnigas betänkande bar firman WeiWeib^M
hull i skrivelse den 18 mars 1925 framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas
förslag.
Departe- De sakkunnigas utredning synes mig ådagalägga, att, åtminstone för
chefen" närvarande, resultaten av förädlingsarbetet vid Svalöv icke på ett lämpligare
sätt kan komma allmänheten till godo än genom överlåtelse till allmänna
svenska utsädesaktiebolaget.
Mot det för sådant ändamål av de sakkunniga upprättade och av parterna
godkända avtalsförslaget finner jag icke anledning att göra annan
140
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
erinran, än att den ersättning, bolaget därigenom åtagit sig att betala föreningen,
kan förefalla väl låg. Att jag dock anser mig böra tillstyrka avtalets
godkännande beror därpå, att bolaget, såsom de sakkunniga visat,
under senaste år på grund av jordbrukarnas minskade köpkraft saluhållit
föreningens förädlade utsäden till lägre priser än tidigare i jämförelse
med andra utsädesaffärers pris för icke förädlat utsäde. Vad de sakkunniga
framhållit om vikten av att statens representanter i föreningens och
bolagets styrelser övervaka prissättningen vill jag kraftigt understryka.
Att efter inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt ansvaret för
kontrollen över utsädesbolagets försäljning bör överflyttas till denna anstalt,
synes mig riktigt och i överensstämmelse med syftet med anstaltens
inrättande. Den föreslagna anordningen för kontrollens utövande torde
tillgodose såväl anstaltens som föreningens och bolagets intressen.
Då, på sätt tidigare skett, riksdagen bör givas tillfälle att yttra sig om
avtalet mellan föreningen och bolaget, har jag ansett mig böra här redogöra
för de sakkunnigas betänkande och förslag även i denna del.
Den föreslagna förflyttningen av Lunds universitets ärftlighetsinstitution
synes mig från de synpunkter, chefen för jordbruksdepartementet har
att beakta, övervägande fördelaktig. Visserligen går lantbruksinstitutet
vid Alnarp miste om fördelen att hava institutionen i sin omedelbara närhet.
Denna olägenhet uppväges emellertid vida av den uppenbara fördelen
av att professorn Nilsson-Ehle med sin erkända skicklighet och erfarenhet
blir i tillfälle att samtidigt leda de teoretiska och praktiska försöken på
ärftlighetsområdet. Olägenheten för Alnarpsinstitutionen minskas i hög
grad därav, att kurserna vid ärftlighetsinstitutionen hållas under lantbruksinstitutets
ferier.
Att förlägga en statlig institution till en anstalt, som icke äges av staten
utan av en enskild sammanslutning, Sveriges utsädesf ören ing, kan ju synas
egendomligt. Såsom de sakkunniga flera gånger i sitt betänkande
framhållit, är emellertid föreningen så organiserad, att staten utser flertalet
av föreningens styrelseledamöter, och föreningen har i anslagsavseende
i åtskilliga år tillbaka av statsmakterna betraktats närmast såsom en
statsinstitution. Det synes mig vid dessa förhållanden icke med hänsyn
till Svalövsanstaltens karaktär vara något att invända mot den föreslagna
förflyttningen, därest anslaget till Svalövsföreningen, på sätt de sakkunniga
föreslagit, förbindes med villkor att upplåta lokaler m. m. till ärftlighetsinstitutionen.
Riksdagen, som beviljat anslag från Alnarps egendom till institutionsbygiroaden
i Åkarp, beredes på detta sätt tillfälle att för sin del yttra sig
om institutionens förflyttning. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör riksdagens
medgivande begäras att för annat ändamål använda institutionsbyggnaden
i Åkarp.
Chefen för ecklesiastikdepartementet har för mig förklarat, att han med
stöd av vederbörande myndigheters uttalanden och med hänsyn till Sveri
-
144
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 172.
ges utsädesförenings åtagande i fråga om studerande vid institutionen,
anser sig för sin del kunna tillstyrka insitutionens förflyttning till Svalöv
ävensom tillstånd för professorn Nilsson-Ehle att med sitt professorsämbete
förena det vetenskapliga ehefsskapet för Sveriges utsädesförenings
förädlingsanstalt.
Vad de sakkunniga anfört om tillgodogörandet av de praktiska resultaten
vid ärftlighetsinstitutionen föranleder icke någon min erinran. Därest
riksdagen icke kar något att erinra mot förflyttningen av institutionen,
är jag således beredd att tillstyrka, att den av Svalövsbolaget avlämnade
förbindelsen godtages såsom ersättning till staten för hittills vunna resultat.
Förbindelsen torde böra överlämnas till lantbruksstyrelsen för bevakande
av statens rätt enligt densamma.
Mot de sakkunnigas förslag i fråga om anslag till Svalövsföreningen för
nästa budgetår kar jag ingen annan anmärkning än att jag av samma
skäl, som jag anfört under punkt 79 av nionde huvudtiteln till årets statsverksproposition
i fråga om motsvarande anslag till svenska mosskulturföreningen,
finner posterna till ytterligare dyrtidstillägg för nu löpande
budgetår böra ur utgiftsberäkningen utgå. På grund härav böra fÖTeningens
utgifter och därigenom även anslaget till föreningen minskas
med 5,280 kronor, därav för filialerna 1,805 kronor. I detta sammanhang
vill jag dock på det kraftigaste understryka såväl de sakkunnigas uppfattning
om att utgifterna för Svalövsanstalten förefalla oproportionerligt
höga i jämförelse med motsvarande utgifter vid Weibullsholm liksom ock
att vid den planerade omorganisationen tillses, att utgifterna nedbringas.
Såsom villkor för anslaget till föreningen bör, såsom de sakkunniga föreslagit,
gälla,
att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl.
Maj: t,
att föreningen träffar avtal med statens centrala frökontrollanstalt om
kontroll av allmänna svenska utsädesaktiebolagets hela utsädesförsäljning
i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag,
samt att föreningen kostnadsfritt a föreningens anstalt i Svalöv för
Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga
lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för
assistent och kvinnliga vaktmästarbiträdet, tillhandahåller försöksjord
och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde sand
drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt
logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv.
Vad slutligen angår frågan om ytterligare anslag till firman Weibull,
finner jag i likhet med de sakkunniga, att en väsentlig skillnad får göras
mellan Weibullsholm och anstalten å Svalöv. Utom det att staten ifråga
om den senare har ett inflytande och kan utöva en kontroll, som firman
Weibull icke underkastat sig och som, efter vad utredningen giver vid handen,
icke heller för närvarande kan åvägabringas, tillkommer den omständigheten»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
145
att Svalövsanstalten under eu lång följd av år blivit inriktad på, att
dess bestånd tryggas av staten; det torde icke vara ur det allmännas synpunkt
lämpligt, att även Weibullsholms växtförädlingsverksamhet göres beroende
av statens understöd. En förutsättning för statsbidrag åt sistnämnda
verksamhet torde därför böra vara, att detta gives tillfällig karaktär och
allenast avser att utgöra ett stöd vid rådande lågkonjunktur, under ytterligare
förutsättning givetvis, att anstaltens verksamhet kan anses särskilt
allmännyttig och att premiering och uppmuntran till fortsättning på den
grund bör ske.
Det lärer icke kunna förnekas, att sistnämnda förutsättning är fylld ifråga
om Weibullsholms växtförädlingsverksamhet. Även torde utredningen hava
givit vid handen, att de ekonomiska möjligheterna för en växtförädlingsverksamhet
just nu äro i viss mån svaga. Det kan under sådana omständigheter
förefalla, som om ett visst mindre statsbidrag åt firman Weibull skulle
vara motiverat. Jag har också vid prövningen av ärendet allvarligt övervägt,
om jag icke borde föreslå, att ett dylikt bidrag på exempelvis 20,000
kronor måtte för nästa budgetår beviljas ovannämnda firmas växtförädlingsverksamhet
men funnit skälen emot beviljandet av ifrågavarande anslag väga
tyngst. Särskilt synes mig vad de sakkunniga anfört med avseende å det av
förra årets riksdag för samma ändamål beviljade anslagets storlek i förhållande
till vad utredningen visat böra vara rimligt i fråga om statsbidrag åt nämnda
verksamhet avgjort tala emot ytterligare anslag, åtminstone för de allra närmaste
åren. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka, att anslag nu beviljas firman
Weibull. Att jag det oaktat härförut redogjort för de sakkunnigas betänkande
även i denna del, är föranlett därav, att riksdagen med hänsyn till
frågans behandling där föregående år synes mig böra erhålla del av utredningens
resultat. Jag torde senare få ånyo anmäla detta ärende för Kungl.
Maj:t.
Jag hemställer nu under åberopande av det anförda, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
ej mindre för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda extra anslag
dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga
verksamhet samt för ledning av och samarbete med föreningens
filialer ...................................................kronor 107,625,
dels ock till uppehållande av verksamheten vid föreningens
filialer vid Ultuna, i Östergötland, Kalmar län,
Västergötland, Värmland, Västernorrland och Jämtland
samt i Luleå............................................. » 94,460,
eller sålunda tillhopa .................................. kronor 202,085,
allt under av mig angivna villkor;
än även medgiva, att den å Alnarps egendom med medel från egendomens
avkastning uppförda byggnaden för Lunds universitet för ärftlighetsPihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 136 höft. (Nr 172.)
10
146
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
forskning må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas för
annat statsändamål enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Kung1. Maj:ts proposition Nr 172.
147
Innehållsförteckning till de sakkunnigas betänkande
SID. I
PBOP.
Uppdraget................................................................................................. ^
Var bedrives växtförädling?........................................................................... 0
Infordrade uppgifter m. m. .......................................................................... 2
Statsanslag till växtförädling ......................................................................... 2
Tidigare framställning av firman Weibull .............................................................. 3
Anslag till firman Weibull vid 1924 års riksdag ..................................................... 5
Firman Weibulls begäran om fortsatt statsanslag...................................................... 10
Lantbruksstyrelsens begäran om utredning.............................................................. 10
Anförande av chefen för jordbruksdepartementet ................................................... 13
Verksamheten vid Svalöv............................................................................... 44
Sveriges utsädesförenings verksamhet ............................................................... 44
Allmänna svenska utsädesaktiebolagets verksamhet ................................................... 14
Föreningens tillkomst och utveckling ..................................................................... 44
Föreningens filialer............................................................. jg
Bolagets tillkomst och utveckling .......................................................................... jg
Samarbetet mellan föreningen och bolaget .............................................................. 19
Förädlingsarbetet vid Svalöv ............................................................................... 24
Resultatet av föreningens växtförädlingsarbete ...................................... .................. 28
Föreningens kostnader för förädlingsarbetet............................................................... 30
Nationalekonomiska värdet av förädlingsarbetet......................................................... 33
Föreningens kontrollverksamhet............................................................................. 34
Kostnaden för föreningens kontrollverksamhet ......................................................... 37
Översikt av bolagets verksamhet ......................................................................... 33
Värdet för bolaget att erhålla föreningens förädlingar................................................ 42
Fråga om patentskydd för växtförädlingsresultat ...................................................... 50
Innebörden av uttrycket “originalutsäde“ ............................................................... 53
Bör föreningens samarbete med bolaget fortsättas? .................................................. 57
Centrala frökontrollanstaltens inverkan å föreningens verksamhet ............................. 72
Förslag till nya avtal.................. 7g
Institutionen för ärftlighetsforskning............ 89
Föreningens statsanslag för 1925—1926................................................................... 98
Verksamheten vid Weibullsholm .......................................................................... 704
Förädlingsarbetet vid Weibullsholm ....................................................................... 104
Resultatet och nationalekonomiska värdet av växtförädlingsarbetet............................. 108
Yttrande av chefen för centrala frökontrollanstalten.................................................. 412
148
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
SID. I
PROF.
Kontrollarbetet vid Weibullsholm ........................................................................... 118
Kostnaden för förädlings- och kontrollarbetet........................................................... 119
Firman Weibulls affärsverksamhet.......................................................................... 123
Firman Weibulls förtjänst å förädlingsarbetet ......................................................... 126
Betydelsen av konkurrens mellan Svalöv och Weibullsholm ....................................... 132
Dubbelarbete å Svalöv och Weibullsholm?............................................................... 136
Sammanslagning av förädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm? ...................... 137
Uppdelning av arbetet mellan samma anstalter? ...................................................... 138
Stadsunderstöd till firman Weibull?....................................................................... 138
Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.............................................................. 141
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.