Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 104 (Proposition 1918:194)

Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 104.

Nr 194.

Kungl. Maj\ts nådiga proposition till riksdagen angående
ändrad lydelse av §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, §§
8, 67, 68 och 77 i förordningen den 21 mars 1862 om
kommunalstyrelse i stad, § 48 i förordningen den 23 maj
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm samt §§ 11 och
50 i förordningen den 21 mars 1862 om landsting; given
Stockholms slott den 12 mars 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

a) lag angående ändrad lydelse av §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet;

b) lag angående ändrad lydelse av §§ 8, 67, 68 och 77 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad;

c) lag angående ändrad lydelse av § 48 i förordningen den 23 maj
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

d) lag angående ändrad lydelse av §§ 11 och 50 i förordningen
den 21 mars 1862 om landsting.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 173 käft. (Nr 194.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19i.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen den 21 mars
1862 om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 41.

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller
tjänstemannaställning, icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:
landshövding, domhavande eller allmän åklagare i orten eller av kommunen
tillsatt och avlönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin
befattning är inför nämnden redovisning skyldig.

Andra — — — — — — — — —- — — — —--emottaga.

§ 69.

Hen — — — — — — — — — — — — — — godkännas.

Kommunalnämnden äger att hos Konungens befallningshavande
göra framställning om rättelse av debiterings- och uppbördslängden på
den grund, att debitering underlåtits eller skett till för.lågt belopp;
skolande sådan framställning, för att upptagas till prövning, till Konungens
befallningshavande inkomma inom ett år efter den dag, då kommunalstämman
slutligen granskat längden.

§ 70.

Efter uppbördsstämman upprättar kommunalnämnden för varje valdistrikt
dels avskrivningslängd, upptagande dem, för vilka kommuualstämman
beviljat avskrivning, med angivande tillika av avskrivningsorsaken,
dels ock restlängd å övriga skattskyldiga, som vid stämman
ej guldit sina kommunalutskylder. Dessa längder skola, restlängden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

i två exemplar, inom två månader efter uppbördsstämmans avslutande
överlämnas till utmätningsmannen i orten; och åligger honom att i
vederbörlig ordning indriva och till nämnden redovisa de resterande
utskylderna. Samtidigt med överlämnandet av restlängden till utmätningsmannen
skall nämnden härom till Konungens befallningshavande
insända skriftlig anmälan med uppgift å restlängdens slutsumma.

Vid indrivandet av de resterande utskylderna äger utmätningsmannen
att såsom uppbördsprovision jämväl uttaga hos den restskyldige
tre procent av det resterande beloppet.

§ 76.

Gå----------------förbjuda.

Grundas —--------------förordna.

Om Konungens befallningshavande vid prövning av anförda besvär
över kommunalstämmans beslut i fråga om framställd anmärkning mot
debiterings- och uppbördslängden eller på framställning av kommunalnämnden
finner, att debitering underlåtits eller ej skett till riktigt belopp,
äger Konungens befallningshavande, efter vederbörandes hörande, vidtaga
erforderlig rättelse i debiteringen. Jämväl må, om någon av Konungens
befallningshavande befrias från honom i debiterings- och uppbördslängden
påförda kommunalutskylder på den grund, att annan person bort uppföras
till utgörande av desamma, Konungens befallningshavande, efter
vederbörandes hörande, överflytta skattskyldigheten på denne.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av §§ 8, 67, 68 och 77 i förordningen den 21
mars 1862 om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att §§ 8, 67, 68 och 77 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 8.

Vid--

I---

Om val av

— — — — — — — — — — — beslutanderätt.

— — — — — — —• — — — fråga.

- — — — — —■ — — — — angelägenheter,

landstingsmän samt av nämndemän är särskilt stadgat.

§ 67.

Anmärkning-----------------utslag.

Om efter gjord anmärkning någon befrias från honom i debiteringsoch
uppbördslängden påförda stadsutskylder på den grund, att annan
person bort uppföras till utgörande av desamma, må magistraten, efter
vederbörandes hörande, överflytta skattskyldigheten på denne.

§ 68.

•Den — — — — — — — — — — godkännas.

Drätselkammaren ävensom magistraten äga att hos Konungens
befallningshavande göra framställning om rättelse av debiterings- och
uppbördslängden på den grund, att debitering underlåtits eller skett
till för lågt belopp; skolande sådan framställning, för att upptagas
till prövning, till Konungens befallningshavande inkomma inom ett år
efter kungörande, som i § 66 sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19d.

§ 77.

Gå----------------förbjuder.

Grundas — — — — — — — — — — — — '' förordna.

Om Konungens befallningshavande vid prövning av anförda besvär
över magistratens beslut i fråga om framställd anmärkning mot
debiterings- och uppbördslängden eller på framställning av drätselkammaren
eller magistraten linner, att debitering underlåtits eller ej skett till
riktigt belopp, äger Konungens befallningshavande, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig rättelse i debiteringen. Jämväl må, om
någon av Konungens befallningshavande befrias från honom i debiterings-
och xippbördslängden påförda stadsutskylder pa den grund, att
annan person bort uppföras till utgörande av desamma, Konungens
befallningshavande, efter vederbörandes hörande, överflytta skattskyldigheten
på denne.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 48 i förordningen den 23 maj 1802 om
kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att § 48 i förordningen den 23 maj 1862
om kommunalstyrelse i Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse: Var

— — — — — — — — — — — — — — — — erlagt.

Drätselnämnden ävensom kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden äga att hos överståthållarämbetet göra
framställning om rättelse av debiteringen på den grund, att debitering
underlåtits eller skett till för lågt belopp; skolande sådan framställning,
för att upptagas till prövning, till överståthållarämbetet inkomma inom
ett år efter den dag, då debetsedlarna enligt utfärdad kungörelse fått
av de skattskyldiga avhämtas.

Om överståthållarämbetet vid prövning av anförda besvär över debitering
eller på framställning av drätselnämnden eller kamreraren vid
ämbetets avdelning för uppbördsärenden finner, att debitering underlåtits
eller ej skett till riktigt belopp, äger överståthållarämbetet, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig rättelse i debiteringen. Jämväl
må, om någon av överståthållarämbetet befrias från honom påförda
stadsutskylder på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande
av desamma, överståthållarämbetet, efter vederbörandes hörande,
överflytta skattskyldigheten på denne.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av §§ 11 och 50 i förordningen den 21 mars

1862 om landsting.

Härigenom förordnas, att §§ 11 och 50 i förordningen den 21 mars
1862 om landsting skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11-

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller
tjänstemannaställning, icke vara landstingsmän, nämligen: landshövding,
landssekreterare, landskamrerare och allmän åklagare samt landstingets
egna tjänstemän och betjänte.

§ 50.

Genom Konungens befallningshavande skall senast den 15 februari
till landstingets ordförande överlämnas av landskontoret för nästföregående
år upprättad fullständig redovisning över länets uppbörd av
landstingsmedlen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Utdrag ur protokollet öve)'' civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsminstern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I. Katt att vidtaga rättelse i debitering'' av kommuiialutskylder.

Hos Kungl. Maj:t har överståthållarämbetet i skrivelse den 24 augusti
1917 gjort framställning om ändring av gällande kommunallagstiftning
i visst avseende.

Sedan livförsäkringsbolaget Kronan blivit för år 1914 påfört kommunalutskylder
för fastigheten nr 5 i kvarteret Edelman större i Stockholm
med 1,561 kronor 15 öre, har överståthållarämbetet på anförda
besvär i resolution den 5 juni 1915 yttrat att, enär, enligt vad upplyst
blivit, A. Alexanderson å exekutiv auktion i februari månad år 1914 inköpt
och den 19 därpå följande mars tillträtt här ifrågavarande fastighet
samt vid dessa förhållanden och med tillämpning av §§ 2 och 40 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm, Alexanderson men icke

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194. 9

livförsäkringsbolaget bort för samma år påföras kommunalutskylder för
fastigheten, prövade överståtliållarämbetet lagligt undanröja den överklagade
debiteringen samt förordna, att utskylderna skulle påföras
Alexanderson.

Kammarrätten, där Alexanderson anförde besvär, fann enligt utslag
den 6 juli 1916 icke skäl att göra ändring i överståthållarämbetets
resolution.

Regeringsrätten, varest Alexandersson fullföljde talan, bär enligt utslag
den 2 februari 1917, enär vid den enligt § 45 förordningen om kommmunalstyrelse
i Stockholm verkställda debiteringen av kommunalutskylder
för år 1914 de å ifrågavarande fastighet belöpande utskylder icke
debiterats Alexanderson samt dessa utskylder icke lagligen kunnat därefter
påföras honom, funnit skäligt att med bifall till de av Alexanderson
anförda besvären befria honom från utgörande av nämnda utskylder.

I sim nyss omförmälda skrivelse har överståtliållarämbetet anfört,
att av det refererade utslaget framginge, att myndighet, hos vilken besvär
över oriktig debitering av kommunalutskylder anföras, författningsenligt
icke äger att vid bifall till besvären överflytta utskylderna på
annan person, som befinnes hava bort påföras desamma. Då detta syntes
överståtliållarämbetet innebära ett missförhållande, som kunde medföra
rätt avsevärda förluster i skatt för kommunen, hade ämbetet ansett
sig böra hos Kungl. Maj:t framhålla önskvärdheten av att en ändring
i förevarande hänseende komme till stånd. Ifrågavarande missförhållande
vore så mycket större som, då frågan gällde fastställandet
av den kommunala skattskyldigheten för fastighet, misstag åtminstone
i Stockholm icke kunde undvikas. Debiteringen av kommunalutskylder
och i samband därmed fastställandet av berörcla skattskyldighet ägde
nämligen därstädes rum i början av året efter det, å vilket utskylderna
belöpte, och skulle därvid utskylder för fastighet enligt av regeringsrätten
meddelade beslut påföras den, som vid nästföregående års utgång var
ägare till fastigheten. Debiteringsförrättaren hade vid denna tidpunkt
genom föregående års mantalslängder uppgift å fastighetsägarna vid
samma års början, men saknade varje officiell kännedom om därefter
inträffade förändringar i äganderätten. Sådan erhölles av honom först
ett par månader efter debiteringens avslutande, då mantalslängden för
det nya året till honom överlämnades. Den av överståthållarämbetet
anmärkta olägenheten syntes lämpligen kunna undanröjas därigenom,
att åt myndighet, hos vilken klagan över oriktig debitering av kommunalutskylder
skulle föras, medgåves rätt att i förekommande fall överflytta

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 173 käft. (Nr 194.)

överst&t hållar ämbetet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

utskylderna å rätt person, liksom kammarrätten, jämlikt'' 59 § i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, ägde
överflytta taxering, då sådan påförts orätt person.

Kammar- I avgivet utlåtande den 22 november 1917 har kammarrätten an ratten.

fort, att enligt dess mening det av överståthållarämbetet anmärkta missförhållandet
borde undanröjas på det sätt ämbetet föreslagit.

Gällande Det av överståthållarämbetet påpekade missförhållandet torde vara

lagstiftning. ay ^en allvarliga beskaffenhet, att åtgärder snarast böra vidtagas för
att få detsamma avlägsnat på sätt överståthållarämbetet ifrågasatt.
Men det synes, som om åtgärderna icke böra inskränkas till att
åvägabringa en bättre ordning i förevarande avseende allenast inom
Stockholms stad. Motsvarande åtgärder torde böra vidtagas även beträffande
övriga kommuner inom riket. Att behovet av gällande lagstiftnings
fullständigaude i angivna hänseende torde i samma grad föreligga
även för kommunerna utom Stockholms stad lärer framgå av följande
redogörelse för gällande lagstiftning på hithörande område.

Den lagstiftning, varom här är fråga, innefattas i förordningen den
21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, förordningen den 21
mars 1862 om kommunalstyrelse i stad och förordningen den 23 maj
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm.

Förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet.

Sedan utgifts- och •inkomstförslagen inom kommunen blivit av kommunalstämman
fastställda, skola de överlämnas till kommunal nämnden^
som därefter ombesörjer upprättande av ordentlig debiterings- och uppbördslängd
(§ 63). Denna längd, uppgjord enligt fastställt formulär,
skall, bland annat, upptaga varje skattskyldig till namn och bostad, antalet
av de hos honom mantalsskrivna personer, taxeringsvärdet å fast
egendom, särskilt å varje slag därav, beräknade inkomsten av varje
särskilt slag av fastighet samt av kapital och arbete ävensom beloppet
av den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter annan
grund påförda kommunalutskylder (§ 64).

Debiterings- och uppbördslängden skall tillställas kommunalstämmans
ordförande, vilken genom kungörelse, som uppläses från predikstolen i
församlingens kyrka, giver tillkänna, att längden å angiven ort hålles

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

för granskning? tillgänglig under fjorton dagar, räknade från dagen för
kungörelsens avkunnande; börande efter förloppet av dessa fjorton dagar
kommunalstämma hållas, ovillkorligen inom utgången av december
månad, och å densamma längden företagas till justering samt en var
skattskyldig lämnas tillfälle att mot längden göra de anmärkningar, till
vilka han funnit fog (§ 65).

Kommunalstämman åligger att över de anmärkningar, som då mot
längden framställas, genast besluta och i längderna låta införa därvid
godkända ändringar, varefter längden återlämnas till kommunalnämnden,
vilken det åligger att utfärda behöriga debetsedlar och tillställa de
skattskyldiga dessa inom utgången av nästföljande januari månad (§ 66).

Enligt praxis må kommunalstämma ej i annan ordning ändra upprättad
debiterings- och uppbördslängd.

Den bland kommunens till utskyld förpliktade medlemmar, som försummat
att i härovan angiven ordning framställa anmärkning mot längden,
i vald honom rörer, må ej vidare däröver föra klagan. Har han
framställt anmärkning, men den ej blivit godkänd, äger han däremot
anföra besvär i den ordning § 75 stadgar (§ 69).

Enligt praxis synes längden i allmänhet anses i kommunalt beskattningsavseende
bindande emot kommunen, även om person, som bort
där uppföras såsom skattskyldig, icke blivit där uppförd eller som, om
han uppförts, blivit upptagen lägre än vederbort.

Medlem av kommunen, som åt kommunalstämmans beslut uti kommunens
gemensamma angelägenheter ej nöjes, äger rätt att under vissa
förutsättningar däruti söka rättelse genom besvär, vilka böra till Konungens
befallningshavande ingivas inom trettio dagar efter det tillkännagivande
om verkställd justering av det över beslutet förda protokoll enligt § 23
ägt rum. (§ 75.)

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom
beslutet kränkt, och varda besvären godkända, gäller rättelsen till förmån
för den som klagade (§ 76).

I Konungens befallningshavandes utslag må, där ej för vissa frågor
annan ordning uttryckligen är stadgad, ändring sökas hos Kungl. Maj:t
senast före klockan tolv å trettionde dagen efter delfåendet. (§ 77.)

Förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad.

Sedan magistraten vidtagit de förändringar i utgifts- och inkomstförslagen
för staden, vartill allmänna rådstugans eller stadsfullmäktiges
beslut föranleda, låter magistraten upprätta vederbörlig debiterings- och
uppbördslängd (§ 63).

(

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

I § 64 meddelas bestämmelser om debiterings- ock uppbördslängdens
innehåll, i huvudsak lika lydande med de i § 64 förordningen om
kommunalstyrelse på landet meddelade.

Sedan debiterings- och uppbördslängden blivit upprättad, låter magistraten,
genom offentligt anslag och i vederbörliga tidningar, kungöra, att
längden under fjorton dagar finnes på rådhuset eller annat offentligt
ställe att tillgå, på det att de skattskyldiga må kunna därav taga kännedom
(§ 66).

Anmärkning mot längden skall, under loppet av den i § 66 utsatta
tid, ingivas till magistraten, som har att över framställd anmärkning
meddela utslag (§ 67).

Den bland stadens till stadsutskyld förpliktade medlemmar, som försummat
att, inom den i § 66 bestämda tid, hos magistraten anmäla
anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, i vad den honom
rörer, äger vidare ej rätt att däröver föra klagan. Har han framställt
sådan anmärkning, men den ej blivit godkänd, må han däreihot anföra
besvär i den ordning § 76 stadgar (§ 68).

Efter det debiterings- och uppbördslängden i ovan stadgad ordning
blivit slutligen granskad, utfärdar drätselkammaren debetsedlar och
verkställer uppbörd på den tid, varje stad kan finna för sig lämplig
(§ 69).

Medlem av stadskommun, som åt allmänna rådstugans eller stadsfullmäktiges
beslut uti stadens gemensamma angelägenheter ej nöjes,
äger rätt att under vissa förutsättningar däruti söka rättelse genom
besvär, vilka böra till Konungens befallningshavande ingivas inom tjugu
dagar efter det klaganden av beslutet erhöll del. Klaganden skall anses
hava av beslutet erhållit del den dag, då det i föi''eskriven ordning offentliggjordes
(§ 76).

§ 7 7 innehåller i sak detsamma som § 7 6 förordningen om kommunalstyrelse
på landet och § 78 motsvarar § 77 i nämnda förordning.

Förordningen den 23 maj 1862 om kommunal styrelse i

Stockholm.

Sedan utgifts- och inkomststat blivit av stadsfullmäktige fastställd
samt uttaxering av vissa belopp för särskilda behov beslutats, giva stadsfullmäktige
överståthållarämbetet del därav, varefter bemälda ämbete
låter genom kronouppbördsverket förrätta debiteringen enligt senaste bevillningstaxeringslängd
(§ 45).

En var, som förmenar sig vara till befrielse från eller nedsättning
i påförda stadsutskylder berättigad, äger att i debiteringen söka ändring

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 194.

hos överståthållarämbetet genom besvär, vilka före klockan tolv å sextionde
dagen ifrån den, då enligt utfärdad kungörelse debetsedeln fått
av honom avhämtas, böra till bemälda ämbetes kansli ingivas (§ 48).

Om besvär över överståthållarämbetets utslag i fråga, som avses i
§ 48, stadgas i § 7 av det för Stockholms stad gällande uppbördsreglemente
den 23 juli 1908.

Med avseende å samtliga kommunallagarnas tillämpning gäller, att Dopartemontspraxis
gått i den riktning, att då debiteringslängden visat sig behöva ohefenändras
med anledning därav, att den bevillningstaxering, som legat till
grund för densamma, blivit ändrad eller upphävd, sådan ändring medgivits,
fastän det i kommunallagarna stadgade förfaringssätt för ändringa
vinnande icke blivit iakttaget. En person, som efter besvär fått sin
taxering inom kommunen upphävd eller nedsatt, har ansetts berättigad
att utan vidare erhålla motsvarande eftergift i sin på taxeringen grundade
kommunala skattskyldighet.

Däremot har, såsom av det redan anförda lärer framgå, praxis, med
hänsyn därtill att uttryckliga lagbestämmelser om medgivande av dylik
befogenhet saknas, underkänt myndigheternas befogenhet att vid prövning
av besvär däröver, att någon påförts kommunalutskylder, som rätteligen
skolat påföras en annan, besluta om skattskyldighetens överflyttande på
den sistnämnda. Följden härav måste i många fall bliva den för rättskänslan
sårande och för kommunen förlustbringande, att personer till
ett större eller mindre antal kunna på grund av omständigheter, som
ofta icke kunna förebyggas, undgå att till täckande av kommunens
behov lämna det bidrag, som rätteligen bordeav dem utkrävas. Det
synes vara nödvändigt, att genom uttryckliga bestämmelser i lagstiftningen
ett sådant missförhållande undanröjes. Jag har med hänsyn
härtill och med föranledande av den av överståthållarämbetet i ärendet
gjorda framställningen låtit utarbeta förslag till vissa tilläggsbestämmelser,
avsedda att inrymmas i de tre kommunallagarna och åsyftande att
tillerkänna vederbörande myndigheter, som hava att pröva besvär över
debitering av kommunalutskylder, rätt att vidtaga rättelser i debiteringen
i viss vidsträcktare omfattning än lagstiftningen i sin nuvarande
avfattning uttryckligen medgiver. Vid de nya bestämmelsernas avfattning
har hänsyn tagits till vad som på motsvarande område är stadgat
i fråga om skattskyldighet till staten och som inrymmes i 59 § förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering. Det av mig framlagda förslaget går således något
längre än vad överståthållarämbetet för sin del ifrågasatt.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Förordningen
om kommunalstyrelse
på
landet.

II. Tillägg med anledning av ändring i 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 27 oktober 1916 framlade dåvarande chefen för justitiedepartementet
nämnda dag förslag .till lag om ändrad lydelse av 1 kap.
1 och 2 §§ rättegångsbalken, innnefattande bestämmelser om sättet för
val av nämndeman i stad, som lyder under landsrätt, och anförde departementschefen
därvid, att de föreslagna stadgandena påkallade, att
till § 8 i förordningen om kommunalstyrelse i stad gjordes ett tillägg,
varigenom hänvisades till vad som vore särskilt stadgat om val av
nämndemän. Sedan sagda förslag genom proposition förelagts 1917
års riksdag till antagande, tillkännagav riksdagen i skrivelse den 25
april 1917, att riksdagen, med förklarande att nämnda proposition icke
kunnat i oförändrat skick av riksdagen godkännas, för sin del antagit
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 § rättegångsbalken. I
enlighet med riksdagens beslut utfärdades sedermera lag i ämnet den 7
maj 1917. Jämväl den sålunda beslutade lagen påkallar tillägg till § 8
i förordningen om kommunalstyrelse i stad, och har jag i anledning därav
låtit utarbeta erforderligt förslag till ändring av samma paragraf.

III. Ändringar med anledning av den nya fögderiförvaltningsorganisationen.

I § 41 av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas
förbud för, bland andra tjänstemän, kronofogde och länsman att vara
ledamöter i kommunalnämnd.

Sedan i och med genomförandet av den vid nästlidet års riksdag
beslutade omorganisationen av fögderiförvaltningen kronofogdetjänstema
indragits, saknas anledning att för kronofogde bibehålla nämnda förbud.
Detta bör däremot fortfarande gälla den tjänsteman, som i den
nya organisationen motsvarar länsmannen, nämligen landsfiskalen, samt
jämväl utsträckas till den nya tjänsteman, landsfogden, som övertagit
vissa av kronofogdens bestyr, däribland åklagartalan i vissa brottmål.
Då det är nyssnämnda båda tjänstemäns ställning såsom åklagare,
som anses utgöra hinder för dem att vara ledamöter i kommunalnämnd,
samt det för viss ort kan finnas annan, särskilt förordnad allmän
åklagare, exempelvis i köping, för vilken tjänsteman torde böra gälla
enahanda förbud, synes sådan ändring i ovan nämnda stadgande böra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 15

böra vidtagas, att detsamma i nu förevarande avseende kommer att i
allmänhet gälla för allmän åklagare i orten.

En bland förutsättningarna för den vid nästlidet års riksdag beslutade
omorganisationen av fögderi förvaltningen utgjorde åstadkommande
av en effektiv kontroll över landsfiskalernas verksamhet. Bestämmelser
i sådant syfte hava ock i sammanhang med reformens genomförande
meddelats i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen rörande
omorganisationen i nämnda hänseende föreslagits.

Sålunda har i avseende å landsfiskalernas handhavande av på deras
indrivning beroende kommunalutskylder m. m. genom § 2 i den s. k.
restindrivningsförordningen den 14 december 1917 (sv. förf.-saml. nr
916) föreskrivits bland annat, att samtidigt med det framställning hos
utmätningsman å landet sker om indrivning av vid uppbördsstämma
restförda kommunalutskylder, vederbörande uppbördsman har att härom
till Kungl. Maj:ts befallningshavande lämna skriftlig anmälan med uppgift
om restlängdens slutsumma.

Häremot svarande bestämmelser torde böra inrymmas i § 70 av
förordningen om kommunalstyrelse på landet, vilken innefattar föreskrifter
rörande framställning om restindrivning.

De personer, som med hänsikt till sin ämbets- eller tjänstemannaställning
icke må vara landstingsmän, äro jämlikt § 11 i förordningen
den 21 mars 1862 om landsting bland andra kronofogde, länsman och
allmän åklagare.

Av förut angivna skäl bör det sålunda stadgade förbudet nu, i
stället för kronofogde och länsman, gälla landsfogde och landsfiskal.
Då emellertid såväl landsfogden som landsfiskalen är allmän åklagare
och förevarande stadgande redan inrymmer förbud för sådan åklagare
att vara landstingsman, torde landsfogde och landsfiskal ej behöva
särskilt omnämnas bland personer, vilka förbudet skall gälla.

Enligt § 50 i förordningen om landsting skall den 1 maj fullständig
redovisning över uppbörden av landstingsmedlen till Kungl. Maj:ts
befallningshavande avlämnas för att till landstingets ordförande insändas,
varjämte de nämnda dag utestående rester skola på enahanda sätt inom
den 1 september redovisas.

Denna redovisning har under fögderiförvaltningens hittillsvarande
organisation tillgått sålunda, att kronofogdar och magistrater såsom uppbördsredogörare
till länsstyrelsen insänt särskilda räkningar över lands -

Förordningen
om landsting.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

tingsmedlen, nämligen dels en i sammanhang med avlämnandet av första
balansrelationen före den 15 maj, omfattande närmast föregående tidrymd
1 maj—30 april, dels ock en omedelbart efter den 1 september, avseende
redovisning för den 1 maj utestående rester, varefter dessa räkningar,
med eller utan sammandragsräkning, av länsstyrelsen översänts
till landstingets ordförande.

Efter den omläggning av länens uppbörds- och redovisningsväsende,
som ägt rum i samband med fögderiförvaltningens omorganisation, kan
nyss angivna redovisningsordning icke användas, enär kronofogdarnas
bestyr såsom uppbördsredogörare icke i sin helhet överflyttats på landsfiskalerna.
Dessa skola nämligen taga befattning med indrivningen och
redovisningen av uppbörden för sina distrikt endast till den del, densamma
efter uppbördens upphämtande genom postverket återstår ogulden,
och redovisningen av uppbörden i dess helhet är numera i stället överflyttad
på landskontoret såsom uppbördsredogörare för länet.

En ändring i formerna för redovisningen av landstingsmedlen är
sålunda erforderlig. Vid övervägande av frågan, huru redovisningen
lämpligen bör ordnas, har det synts mig, att landstingets intressen skulle
bliva fullt tillgodosedda genom att landskontoret för kalenderår inom den
15 nästföljande februari avgiver fullständig räkning över länets hela
uppbörd av landstingsmedel, avfattad i överensstämmelse med det genom
kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen
i länen för sådan räkning fastställda formulär.

Bestämmelsen, att redovisning skall lämnas den 1 maj, har tillkommit
på en tid, då uppbördsåret löpte från och med den 1 maj ena året
till samma dag nästföljande år. Sedan numera uppbördsåret sammanfaller
med kalenderåret och uppbörden även sker under beskattningsåret,
torde anledning saknas att bibehålla redovisningen den 1 maj för
den förflutna tiden 1 maj—30 april. En sådan redovisning synes
snarare vara till olägenhet vid upprättandet av landstingets räkenskaper,
i det att dessa skola omfatta kalenderår samt en räkning för nämnda
tidsperiod således icke direkt utan först efter sammanställning med räkningen
för närmast föregående samma tidsperiod kan användas vid räkenskapens
uppgörande. Icke heller lärer landstinget hava behov av redogörelse
inom den 1 september för den 1 maj utestående rester. Skulle
landstinget för uppgörande av sin inkomst- och utgiftsstat anse sig behöva
känna, i vad mån resterna influtit, kan underrättelse härom vida
enklare vinnas genom att länsstyrelsen på framställning till landstinget
utanordnar innestående tillgängliga medel eller lämnar uppgift om beloppet
av sådana medel.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Några övergångsstadganden synas i förevarande fall icke vara av
behovet påkallade.

Departementschefen nppläste härefter förslag till

a) lag angående ändrad lydelse av §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet;

b) lag angående ändrad lydelse av §§ 8, 67, 68 och 77 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad;

c) lag angående ändrad lydelse av § 48 i förordningen den 23 maj
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

d) lag angående ändrad lydelse av §§ 11 och 50 i förordningen
den 21 mars 1862 om landsting;

samt hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition föreslå riksdagen
att antaga de anmälda förslagen.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t, Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Departe ments chefens hemställan.

bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 173 käft. (Nr 194.)