Kung!. Maj:ts proposition Nr 49 (Proposition 1925:49)

Kung!. Maj:ts proposition Nr 49.

Nr 4<>.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående pensioner åt
vissa personer; given Stockholms slott den 13 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt i punkterna l:o—7:o.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

l:o.

Hos Kungl. Maj:t bär lantbruksstyrelsen i skrivelse den 24 november 1924 []_.]

hemställt om åtgärders vidtagande för att byråchefen bos styrelsen Oscar TilläggsFrithiof
Nordqvist måtte från och med dagen näst efter den, då han efter tgråchefen
fyllda 67 år avgår från tjänsten, under sin återstående livstid å allmänna hos imibruksindragningsstaten
komma i åtnjutande av, utöver den pension, som författ- o* 15 Nordningsenligt
må bliva honom tillerkänd, en årlig tilläggspension av 1,000 ?*''''*<•

kronor.

Till stöd för sin framställning anför styrelsen i huvudsak följande.

Byråchefen Nordqvist uppnådde den 20 maj 1925 en ålder av 67 år och ägde
då jämlikt gällande pensionslag uppbära pension. Rätt att komma i åtnjutande
av hel pension inträdde för innehavare av ifrågavarande befattning
efter 35 tjänstår. Emellertid torde Nordqvist, som allenast kunde åberopa

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. i3 höft. (Nr U9.) X

2 Kungl. Maj ds proposition Nr 49.

något mer än 20 för pension beräkneliga tjänstår, äga rätt att tillgodonjuta
endast 2%r> av hel pension. Då hel pension för 20:de lönegraden i löneplanen
uti gällande avlöningsreglemente, avdelning B — vilken lönegrad Nordqvist
tillhörde — jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser
för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om rätt till pension utgjorde 6,996 kronor,
skulle Nordqvists pension författningsenligt utgå med 4,000 kronor. Då sistnämnda
belopp torde få anses knappt för en person i Nordqvists ställning,
hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra söka utverka något tillägg till denna
pension och finge styrelsen i sådant hänseende anföra följande.

Nordqvist, som vore född den 20 maj 1858 i Finland, promoverades 1886
vid universitetet i Hälsingfors till filosofie doktor och tjänstgjorde från den
30 april 1889 till den 30 september 1902 såsom inspektör för fiskerierna i
Finland, vilken befattning närmast motsvarade den byråchefstjänst i Sverige,
som Nordqvist nu innehade.

I svensk statstjänst hade Nordqvist, som 1905 erhöll svensk medborgarrätt,
tjänstgjort dels kalenderåret 1905 såsom extra fiskeristipendiat, dels ock såsom
liskeriintendent i södra distriktet från och med 1906 års början till den 11
mars 1913, då han utnämndes till innehavare av sin nuvarande befattning.

Nordqvist hade under sin verksamhet som fiskeritjänsteman i Sverige fört
upp såväl den vetenskapliga och praktiska fiskeriforskningen som även fiskerinäringen
överhuvudtaget på ett högre och modärnare plan än som förut var
fallet. Härtill torde i mycket hög grad hava bidragit Nordqvists stora intresse
för sin uppgift och den mångsidiga och grundliga utbildning, som
Nordqvist förskaffat sig icke minst genom sina talrika och långvariga utländska
resor. I sistnämnda avseende finge framhållas, att Nordqvist deltagit
uti den av intendenten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn A. E. Nordenskiöld
ledda Vegaexpeditionens kringsegling av Asien åren 1878—1880 i
egenskap av biträdande zoolog och tolk samt att Nordqvist i utbildningssyfte
vid olika tillfällen vistats icke mindre än omkring 13 månader i Tyskland
och Österrike, 6 månader i Amerikas förenta skiter och Canada, 2 månader
i Norge och Danmark, 1 j/2 månad i Frankrike och Belgien, l1 , månad i
Ryssland och 1 månad i Storbritannien. Givetvis hade de rön och iakttagelser,
Nordqvist gjort under dessa resor, och hans därunder knutna förbindelser
med utländska fackmän och institutioner varit till stor nytta för hans arbetsuppgifter
som byråchef å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå.

Det svenska fisket hade ock under Nordqvists ledning i hög grad förkovrats.
Tidigare hade detsamma bedrivits efter äldre, ofta i hög grad oekonomiska
principer och i enlighet med lagbestämmelser, oftast baserade på synnerligen
lösa antaganden och på eu ytterst ofullständig kännedom om fiskens
levnadsvanor. Numera hade däremot detta fiske mångenstädes övergått till
eu rationellt ordnad fiskerihushållning, grundad på praktiskt-vetenskapliga
undersökningar över fiskarternas biologi och de hydrografiska och biologiska
förutsättningarna härför.

Nordqvist hade särskilt tagit til] sin uppgift att söka bibehålla och förkovra
fiskbeståndet i våra sjöar ocli floder. I sådant syfte hade Nordqvist
bland annat grundat södra Sveriges fiskeriförening och den under nämnda
förenings ledning stående fiskeriförsöks- och iiskodlingsanstalten vid Aneboda
i Småland, varigenom för första gången i vårt land frågan om möjligheterna
för fiskodling i damm upptagits till allsidigare prövning. På grund av
föreningens verksamhet hade också denna för fiskets avkastning betydelsefulla
fiskodling fått en allt större spridning i landet. Det i samband med

Kanal. i>r<>i>(isiti<in Nr 79.

.‘i

i''ö reningens anstalt upprättade sötvattensbiologiska laboratoriet vore hittills
det enda i landet och hade detsamma varit till stor nytta för såväl den teoretiska
som den praktiska f i ske r rf orskn i n gen. Även den med Aneboda sammankopplade
tiskeriskolan hade tillkommit på Nordqvists initiativ och hade
även denna skola varit av eu särdeles stor betydelse för utbildandet av landets
lägre fiskeritjänstemän.

Under Nordqvists tjänstetid hade vidare flera stora fiskodlingsanstalter upprättats.
Särskilt (inge nämnas den i allo förstklassiga lax-, röding- och sikodlingsanstalten
i Borenshult, som tillkommit för att öka Vätterns fisketillgångar.
Slutligen hade Nordqvist med hänsyn till den stora fara, som hotade
landets laxbestånd genom den industriella exploateringen av vattendragen,
organiserat systematiska undersökningar över uppfödning i fiskodlingsanstalter
av laxyngel för klarläggande av denna för framtidens laxfiske i högsta grad
betydelsefulla fråga. För detta ändamål hade ock på Nordqvists förslag arrenderats
på fem år den Jämtlands fiskodlingsaktiebolag tillhöriga fiskodlingsanstalten
vid Kälarne.

Vidare finge framhållas, att Nordqvist medverkat vid ett flertal viktiga
utredningar i fiskerifrågor. Sålunda hade Nordqvist varit tillkallad såsom
sakkunnig inom jordbruksdepartementet för uppgörande av förslag till åtgärder
för åstadkommande av fiskeriföreningar m. in. och hade han sålunda
i denna egenskap medverkat vid de utredningar, som lett till lagen om gemensamhetsfiske.
Vidare hade Nordqvist inom justitiedepartementet varit
tillkallad att såsom sakkunnig biträda med överarbetning av vissa delar utav
förslaget till vattenlag.

Nordqvist hade även under tiden '':o/4 1920—°/11 1922 varit ordförande och
ledamot i den för granskning av år 1917 upprättad konvention och deklaration
rörande laxfisket i Torne älv tillsatta svensk-finsk kommissionen samt deltagit
i de inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnigas för omorganisation
av lantbruksstyrelsen in. m. överläggningar och härunder verkställt särskilda
utredningar angående fiskeriadministrationen.

Bland Nordqvists förtjänster Ange i detta sammanhang jämväl anföras
hans förmåga att sporra och intressera yngre fiskeritjänstemän för viktiga
aktuella och särskilt praktiskt betydelsefulla fiskerifrågor. Den fiskeribiologiska
literaturen hade även under hans tid riktats med en mängd större och
mindre avhandlingar och uppsatser, såväl av Nordqvist själv, som utövat
en betydande författarverksamhet, som ock av andra fiskeritjänstemän. Nordqvist
hade inom sitt speciella område genom medverkan i ett flertal utländska
facktidskrifter förskaffat sig ett känt och aktat namn även hos utlandets
auktoriteter på fiskeriområdet.

Vad särskilt beträffade Nordqvists deltagande i Vegaexpeditionen ville
lantbruksstyrelsen erinra, att — såsom också framginge av riksdagens skrivelse
den 20 maj 1878 — Kungl. Maj:t medgivit, att det befäl, underbefäl
och manskap av flottan, vilket kunde komma att deltaga i expeditionen,
finge under tiden åtnjuta enahanda förmåner, som under kommendering av
flottans fartyg. En följd av detta medgivande torde hava varit, att tiden
för deltagandet i nämnda expedition finge för nyssnämnda personal tillgodoräknas
vid tjänstårsberäkning för pension, i den mån sådan vore densamma
tillförsäkrad. Vid sådant förhållande syntes det lantbruksstyrelsen med visst
fog kunna ifrågasättas, att jämväl Nordqvist måtte i pensionsavseende få
tillgodoräkna sig samma tid. Erinras finge vidare därom, att riksdagen
visat sig tillmäta Vegaexpeditionen stor betydelse genom att vid upprepade
tillfällen anvisa anslag, som på ett eller annat sätt berört densamma, samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements

chefen.

genom att bereda årliga pensioner åt friherre Nordenskiöld och expeditionens
navigationsehef. Därest den tid, Nordqvist deltagit i Vegaexpeditionen eller
1 år 9 månader, finge tillgodoräknas honom för pension och härtill lades
den tid av 4 månader, varmed hans anställning i statens, tjänst överstege
20 år, skulle Nordqvist äga att åberopa ytterligare två för pension beräkneliga
tjänstår. Ett godkännande av ett dylikt beräkningssätt skulle innebära
en höjning av Nordqvists pension med 2/ar, av hel pension eller med
400 kronor.

Med hänsyn härtill samt till den stora betydelse Nordqvists verksamhet
utan tvivel haft för den svenska fiskerinäringen funne sig lantbruksstyrelsen
böra föreslå en tilläggspension åt Nordqvist av 1,000 kronor för år.

Slutligen finge även tilläggas, att Nordqvist vore för sitt livsuppehälle
helt hänvisad till sin pension, ävensom att Nordqvist, som under de senare
åren varit mycket sjuklig, även framdeles torde få lov att räkna med stora
utgifter till läkare och sjukvård.

Statskontoret har i remissutlåtande den 7 januari 1925 anfört, bland
annat, följande.

Såvitt av handlingarna framginge syntes byråchefen Nordqvist komma
att vid uppnåendet den 20 maj 1925 av stadgad pensionsålder kunna
åberopa 20 för pension enligt civila pensionslagen och kungörelsen den
29 juni 1921 (nr 456) beräkneliga tjänstår — tiden för deltagandet i den
s. k. Vegaexpeditionen torde icke kunna i sådant avseende medräknas —;
och bleve han alltså efter avgång vid sagda tidpunkt från byråchefsämbetet
berättigad till avkortad pension, motsvarande *°/sf> av det för honom gällande
pensionsunderlaget, 6,996 kronor, dier efter föreskriven avrundning
4,008 kronor.

Lantbruksstyrelsen hade med åberopande av den stora betydelse Nordqvists
verksamhet haft för den svenska fiskerinäringen, hemställt om en tilläggspension
åt honom till belopp av 1,000 kronor, varigenom de sammanlagda
pensionsförmånerna skulle komma att uppgå till åtminstone 5,000 kronor.
Statskontoret hade för sin del icke funnit anledning till erinran mot förslaget
om utverkande på anförda skäl av någon tilläggspension åt Nordqvist
och tilläte sig erinra om, att riksdagen under i viss mån likartade omständigheter
heviljat fyllnadspension från allmänna indragningsstaten åt
professorn vid universitet i Lund J. E. Lehmann (skr. nr 179/1915).

I anslutning till föreskrifterna i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)
syntes de sammanlagda pensionsförmånerna för Nordqvist böra fastställas
till 5,004 kronor.

På av myndigheterna anförda skäl vill även jag tillstyrka, att tilläggspension
från allmänna indragningsstaten beredes Nordqvist till sådant belopp
att densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pensionen
uppgår till 5,004 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att byråchefen hos lantbruksstyrelsen, filosofie doktorn
Oscar Frithiof Nordqvist må från och med dagen näst
efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år erhållit
avsked från byråchefsämbetet, under sin återstående

Kungl. Maj:In proposition Nr 49. 5

livstid uppbära tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte
den honom författningsenligt tillkommande pensionen
uppgår till 0,004 kronor.

2:o.

I särskilda skrivelser den 28 augusti 1924 bar styrelsen för lantbruksinstitutet
vid Uliuna gjort framställning om beredande av pensioner åt
vid institutet anställda trädgårdsarbetaren Anders Magnusson, snickaren
Nils Anton Nilsson och kusken Karl August Edberg.

Av handlingarna i ärendena inhämtas

i fråga om Magnusson: Han är född den 15 april 1845 och har således
uppnått en ålder av 79 år. Han har under 35 år med gott vitsord varit
anställd såsom trädgårdsarbetare vid institutet men är numera enligt företett
läkarbetyg till följd av ålderdomssvaghet och sjukdom oförmögen att i
nämnvärd grad genom arbete förvärva sitt uppehälle. Magnusson saknar
tillgångar; hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat,
till i runt tal 1,150 kronor jämte fri bostad och bränsle;

i fråga om Nilsson: Han är född den 11 augusti 1851 och har således
uppnått en ålder av 73 år. Han har under 31 år med gott vitsord varit
anställd såsom snickare och gasverksarbetare vid institutet men är numera
enligt företett läkarbetyg till följd av åderförkalkning och ålderdomssvaghet
alldeles oförmögen att vidare förrätta något slags arbete. Nilsson saknar
tillgångar; hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat,
till i runt tal 1,300 kronor jämte fri bostad och bränsle; samt

i fråga om Edberg: Han är född den 23 augusti 1853 och har således
uppnått en ålder av 71 år. Han har under 42 år med gott vitsord varit
anställd såsom kusk och arbetare vid institutet men är numera enligt företett
läkarbetyg till följd av åderbråck och kraftnedsättning oförmögen att i
nämnvärd grad genom arbete förvärva sitt uppehälle. Edberg saknar tillgångar;
hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat, till i
runt tal 1,230 kronor jämte fri bostad och bränsle.

Lantbruksstyrelsen har enligt särskilda utlåtanden i ärendena den 4 september
1924 funnit det billigt, att pension beredes ifrågavarande personer, då de
numera efter angivna tjänstår till följd av ålder och kraftnedsättning äro
oförmögna att genom arbete förvärva sitt uppehälle, samt föreslår med
hänsyn till ålder och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner, att pensionsbeloppet
bestämmes för en var av dem till 400 kronor för år, att utgå
från och med månaden näst efter den, varunder frånträde av anställningen
vid institutet ägt rum, dock tidigast från och med den 1 januari 1925.

Statskontoret har i särskilda remissutlåtanden den 24 september 1924, under
erinran att det föreslagna pensionsbeloppet motsvarar vad i liknande fall
förut beviljats (se prop. 1917 nr 287; R. skr. s. å. nr 10 p. 90), tillstyrkt
bifall till framställningarna i fråga.

12.1

Pensioner åt
vid Uliuna
lantbruksinstitut
anställda
trädgårdsarbetaren
A. Magnusson,
snickaren
N. A.
Nilsson och
kusken K. A.

Edberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements chefen.

[3.]

Pension åt
städerskan
vid Ultima
egendom och
lantbruksskola
L. F.
Lundin.

Departements chefen.

Jag instämmer med myndigheterna och hemställer därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid lantbruksinstitutet vid Ultuna anställda trädgårdsarbetaren
Anders Magnusson, snickaren Nils Anton
Nilsson samt kusken Karl August Edberg må, en var
från och med månaden näst efter den, varunder han
frånträder sin anställning vid institutet, dock tidigast
från och med den 1 januari 1925, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 400 kronor.

3:o.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut i skrivelse
den 13 december 1924 gjort framställning om beredande av pension med
högsta möjliga belopp åt städerskan vid Ultuna egendom och lantbruksskola
Lovisa Fredrika Lundin. Över framställningen hava infordrade
utlåtanden avgivits den 7 januari 1925 av lantbruksstyrelsen och den 23
i samma månad av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Lundin, som är född den 8 mars 1863 och således uppnått en ålder av
61 år, har under 35 år med gott vitsord varit anställd såsom städerska vid
Ultuna egendom och lantbruksskola. Enligt företett läkarbetyg är hon
numera till följd av kronisk ledgångs- och muskelreumatism samt kraftnedsättning
oförmögen att genom arbete förvärva sitt uppehälle. Hennes
löneförmåner hava under de fem senaste åren i medeltal uppgått till omkring
570 kronor förutom naturaförmåner till ett beräknat värde av 250
kronor för år. Hon äger inga tillgångar förutom en del lösöre.

Lantbruksstyrelsen har funnit billigt, att pension av allmänna medel
beredes Lundin, sedan hon efter 35 års tjänstgöring på grund av sjuklighet
icke längre kan försörja sig, och erinrar styrelsen i detta sammanhang
därom, att riksdagen förut vid åtskilliga tillfällen beviljat pension åt befattningshavare
i motsvarande ställning. Med hänsyn till Lundins ålder
och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner föreslår lantbruksstyrelsen, att
hennes pension bestämmes till 300 kronor för år, att utgå från och med
månaden näst efter den, varunder hon frånträder sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1925.

Statskontoret har förordat bifall till institutsstyrelsens framställning på
sätt lantbruksstyrelsen föreslagit.

Såsom lantbruksstyrelsen erinrat, har riksdagen under senare år vid
flera tillfällen beviljat pension åt befattningshavare i ställning motsvarande
Lundins (se 1921 prop. nr 14 p. 3 och R. skr. nr 288 p. 4). Pensionsbeloppet
har därvid med en tjänstetid i ett fall av 23 år bestämts till det
av lantbruksstyrelsen för nu ifrågavarande befattningshavare föreslagna
beloppet av 300 kronor för år.

Kungi. Muj:ts proposition Nr 49.

Jag finner intet vara att erinra mot, att Lundin ‘ beredes enahanda
förmån, och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att städerskan vid Ultima egendom ocli lantbruksskola
Lovisa Fredrika Lundin må från och med månaden
näst efter den, varunder hon frånträder sin anställning
därstädes, dock tidigast från och med den
1 juli 1925, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 300
kronor.

4:o.

I framställning till Kungl. Maj:t den 7 september 1924 har överlantmätaren
i Gotlands län, f. d. överstelöjtnanten i armén Carl Vilhelm
Laurentius Bolin — under erinran att han, som den 11 september 1924
uppnådde en ålder av 67 år, genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1924
medgivits rätt att kvarstå å sin överlantmätartjänst tillsvidare intill den
1 april 1925 och jämlikt beslut av statskontoret ägde att från och med
månaden näst efter den, vari avgång från överlantmätartjänsten komme
att äga rum, årligen, så länge han från arméns pensionskassa åtnjöte
pension av 2,720 kronor, av det honom såsom överlantmätare tillkommande
pensionsbeloppet 5,600 kronor uppbära allenast 2,880 kronor anhållit
om åtgärders vidtagande för beredande åt honom av fyllnadspension av
900 kronor, motsvarande, i avrundat tal, en tredjedel av förenämnda belopp
2,720 kronor. Till stöd för sin framställning anför sökanden, att han vid
avgång från såväl sin militära som civila tjänst uppnått därför stadgad
tjänsteålder samt haft att under sin tjänstetid erlägga pensionsavgifter
både som militär och lantmätare.

Lantmäteristyrelsen har i remissutlåtande den 15 september 1924 förordat
bifall till framställningen.

I den 22 i samma månad avgivet infordrat utlåtande har statskontoret
i ärendet anfört följande.

Då sökanden visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda
villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut
den 14 augusti 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst
efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående
livstid åtnjuta pension å 5,600 kronor. Emellertid vore sökanden i
egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta
pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,
vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det sökanden avgått från
överlantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen reduceras
enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till en tredjedel,
dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen icke

[4.]

Tilläggspension
åt
överlantmätaren
C. V. L.
Bolin.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements chefen.

understege civilpensionens belopp eller 5,600 kronor. Därest det i stället för
en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner, som
båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet
icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen och
en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall alltid
av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av honom
själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu förevarande
fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en hand med en
lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften, att
vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela den lägre pensionen.
I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Maj ds förslag beviljat
pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen jämte en
tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma sökanden,
vore 5,600 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av
pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 6,506
kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (2,880 +
2,720 =) 5,600 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronor
66 öre, avrundad till 900 kronor.

Med stöd av det anförda har statskontoret hemställt, att Kungl. Majd
måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden måtte från och med månaden
näst efter den, vari avsked från överlantmätartjänsten ägt rum, under sin
återstående livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 900 kronor årligen.

Såsom statskontoret erinrat, har efter framställning av Kungl. Majd (se
prop. nr 117 och 120 till 1914 års senare riksdag samt nr 93 p. 2 till
1924 års riksdag) riksdagen förut i fall, där en större civilpension förenats
med en mindre pension för statstjänst, å vilken lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension icke är tillämplig, beviljat vederbörande
en särskild tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp,
att densamma jämte de författningsenligt utgående pensionsbeloppen motsvarat
den större pensionen jämte eu tredjedel av den mindre. Under
åberopande härav och då det synes mig vara med billighet överensstämmande,
att sökanden beredes enahanda förmån, tillstyrker jag bifall till
föreliggande framställning på sätt den av statskontoret förordats.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överlantmätaren i Gotlands län, f. d. överstelöjtnanten
i armén Carl Vilhelm Laurentius Bolin må
från och med månaden näst efter den, varunder lian
frånträder sin överlantmätartjänst, under sin återstående
livstid, med bibehållande av honom tillerkänd
pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension,
tillhopa 2,720 kronor, samt utöver honom där -

Kanyl. Maj:ts proposition År 49. 9

jämte tillkommande pension å 2,880 kronor såsom överlantmätare,
å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till belopp av 900 kronor.

o:o.

1 skrivelse den 10 september 1924 bär lantmäter istyr elsen gjort framställning
om beredande av pension åt extra lantmätaren Carl Gustaf Bergstrands
änka Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas omyndiga
dotter Anna Karin Gustafsdotter.

Av skrivelsen bifogade handlingar inhämtas, bland annat, att Bergstrand,
som avlidit den 3 juni 1924, såsom sterbhusdelägare efterlämnat änkan och
ovannämnda dotter, vilken är född den 17 mars 1919, att behållningen i
boet uppgår till 1,005 kronor 40 öre samt att änkan, som är född den 15
juli 1885, enligt ett den 16 juni 1924 utfärdat läkarintyg då lidit av allmän
kraftnedsättning och höggradig nervsjukdom.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.

Bergstrand, som föddes den 20 september 1885, konstituerades till lantmäteriauskultant
(numera extra lantmätare) den 10 juni 1913. Bergstrand
hade utövat verksamhet såsom tjänstemedhjälpare eller vikarie för lantmätare
beträffande vissa förrättningar under 7 år 2.2 månader, såsom t. f.
distriktslantmätare 3.r> månader, såsom amanuens hos lantmäteristyrelsen
2 år 4.1 månader samt såsom t. f. assistent 1 år 2 månader eller tillhopa
omkring 11 år.

Vid sitt frånfälle innehade Bergstrand förordnande att uppehålla den
lediga assistentbefattningen vid lantmäterikontoret i Skaraborgs län med
rätt för honom att, under den tid förordnandet varade, uppbära samtliga
med befattningen förenade avlöningsförmåner, förutom det belopp, som det
ålåge ordinarie innehavare av befattningen att gälda för egen pensionering.
Nämnda befattning hade Bergstrand uppehållit med enahanda löneförmåner
sedan den 1 april 1923. Lantmäteristyrelsen hade i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 2 november 1923 anhållit om bemyndigande att med ordinarie
innehavare återbesätta befattningen i fråga, men hade Kungl. Maj:t, sedan
statens besparingskommitté avgivit utlåtande i ärendet, uti brev den 21
december 1923 föreskrivit, att befattningen i fråga skulle tillsättas allenast
medelst förordnande tills vidare. Därest befattningen kommit att återbesättas
med ordinarie innehavare, lede intet tvivel att Bergstrand erhållit
befattningen i fråga.

Bergstrand hade utövat en mångsidig och väl vitsordad verksamhet samt
städse i och utom tjänsten förhållit sig väl. Överlantmätaren i Skaraborgs
län hade lämnat Bergstrand det vitsordet, att han under sin anställning vid
lantmäterikontoret på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden
samt att hans plikttrohet gått så långt, att överlantmätaren måst
tvinga honom, som synbarligen nedbrötes mer och mer av sin sjukdom, att
taga tjänstledighet för att söka hot för sitt lidande, varjämte överlantmätaren
framhållit, att Bergstrand i hög grad lede av tanken att han förmenats att
vinna den ordinarie anställning, som han under ordinära föi-hållanden kunnat
erhålla till betryggande av, att hans efterlevande icke helt och hållet skulle
ställas på bär backe.

[5.1

Pension åt
extra lantmätaren
C. G.
Bergstrands
änka och
dotter.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Bergstrand vore såsom icke ordinarie tjänsteman ej delägare i civilstatens
pensionsinrättning, på grund varav hans änka och barn icke ägde uppbära
pension från nämnda inrättnings änke- och pupillkassa.

Enligt från civilstatens änke- och pupillkassa lämnade upplysningar hade
änkan, därest Bergstrand innehaft ordinarie assistentbefattning, varit berättigad
till eu årlig pension av 930 kronor med 40 procents förhöjning för
makarnas minderåriga dotter, intill dess hon fyllt 21 år.

På grund av vad sålunda anförts och då de förhållanden, som föranlett
att Bergstrand vid sitt frånfälle ej var ordinarie assistent, ej syntes böra
få verka till nackdel för hans efterkommande, funne sig lantmäteristyrelsen
böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bevilja Bergstrands
änka samt makarnas minderåriga dotter från och med den 1 juli
1924 å allmänna indragningsstaten pensioner till samma belopp, som tillkommit
dem, i händelse lantmätaren Bergstrand varit ordinarie assistent vid
lantmäterikontoret i Skaraborgs län.

Slutligen tilläte sig lantmäteristyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t i avvaktan
på riksdagens beslut ville, med hänsyn till de synnerligen ömmande
omständigheterna, tilldela änkan Bergstrand någon mot en eventuell pension
svarande eller eljest skalig befunnen gratifikation.

Statskontoret har i remissutlåtande i ärendet den 22 oktober 3 924 anfört
följande.

På grund av vad handlingarna innehölle och då extra lantmätaren Bergstrand
icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av staten understödd
kassa för familjepensionering bereda sin änka och makarnas minderåriga
dotter något bidrag till underhållet efter det att lian avlidit, syntes goda
skäl föreligga att i detta fall bereda understöd i form av pension på sätt
som skett i föregående likartade fall. På framställningar av Kungl. Maj:t
hade nämligen riksdagen beviljat pensioner dels år 1919 åt änkor och barn
efter vice kommissionslantmätaren Ekstrand (prop. nr 155; R. skr. nr 10 A)
och lantmäteriauskultanten Wennerström (prop. nr 100; R. skr. nr 10 A)
ävensom åt extra lantmätaren Lundströms änka (prop. nr 266; R. skr. nr 10 A)
till belopp av 500 å 600 kronor till änka och 125 å 150 kronor till barn,
dels år 1920 åt lantmäteriauskultanten Holmstedts änka och dotter (prop. nr
127; R. skr. nr 296) med respektive 500 och 200 kronor, dels ock år 1922
åt lantmäteriauskultanten Grafströms änka (prop. nr 54; R. skr. nr 302) till
belopp av 500 kronor. I nu förevarande fall förelåge enligt vad lantmäteristyrelsen
upplyst den särskilda omständigheten, att, om icke den lediga assistentbefattning,
som Bergstrand vid sitt frånfälle på förordnande uppehöll
mot åtnjutande av i det närmaste full avlöning, förklarats skola med hänsyn
till förhanden varande förhållanden tillsvidare icke återbesättas med ordinarie
innehavare, Bergstrand med all säkerhet blivit befattningens innehavare
och därmed också vunnit inträde i civilstatens änke- och pupillkassa samt
sålunda kunnat genom egna åtgärder trygga sina efterlevandes underhåll;
och denna omständighet borde enligt lantmäteristyrelsens förmenande föranleda,
att pensionen i detta fall till änkan och dottern bestämdes till
samma belopp, som skulle hava utgått till dem, om Bergstrand vunnit delaktighet
i nämnda kassa. Med sådan delaktighet hade visserligen följt skyldighet
att erlägga engångsavgift jämte årsavgift under Bergstrands återstående
livstid, men då engångsavgiften fördelades på fem år enligt kassans
reglemente och betalningsskyldighet för vad som icke vore guldet vid delägares
frånfälle upphörde, skulle i detta fall icke några mera avsevärda

Kung!. Maj:ts proposition Nr 19.

avgifter huva drabbat Bergstrand. På grund av de i detta lull sålunda
föreliggande särskilda förhållanden ville det synas statskontoret, som om
pensionsbeloppet borde i nära anslutning till förslaget skäligen bestämmas
till 900 kronor för änkan och 000 kronor för dottern. Därest, såsom lantmäteristyrelsen
ifrågasatt, eu gratifikation ansåges böra i avvaktan på pensionsfrågans
slutliga prövning tilldelas änkan Bergstrand, torde det böra
ske i form av förskott å den blivande pensionen med föreskrift att förskottet
skulle efter pensionens beviljande avräknas å först utfallande del av pensionen.

Jag torde få erinra, att Kung!. Maj:t med anledning av förevarande fram- Departements~
# chefen

ställning den 7 november 1924 tilldelat änkan Bergstrand samt hennes minderåriga
dotter gratifikationer med följande belopp, nämligen till den förra
niohundra kronor samt till dottern trehundra kronor, att av statskontoret
till en var av dem utanordnas från nionde huvudtitelns anslag till extra
utgifter, ävensom föreskrivit, att, därest pension komme att beviljas änkan
Bergstrand och hennes dotter, nämnda gratifikationer skulle avräknas å först
utfallande del därav samt ersättas omförmälda anslag.

På grund av vad i ärendet i övrigt anförts anser jag mig böra förorda
avlåtande av framställning till riksdagen om beviljande i överensstämmelse
med statskontorets förslag av pensioner åt Bergstrands efterlevande och hemställer
förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra lantmätaren Carl Gustaf Bergstrands änka
Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas
minderåriga dotter Anna Karin Gustafsdotter må från
och med den 1 juli 1924 från allmänna indragningsstaten
uppbära pension, änkan med 900 kronor årligen, att utgå
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt
dottern med 300 kronor, att åtnjutas till och med det
år, varunder hon uppnår 18 års ålder.

6:o.

I skrivelse den 17 oktober 1924 har lantmäteristyrelsen gjort framställning
om beredande från och med den 1 januari 1925 åt vaktmästar bi trädet å
lantmäterikontoret i Umeå Karl Bernhard Ulfhjelm av årligt understöd till
belopp av 600 kronor.

Styrelsen anför till motivering härav följande.

[6.]

Pension åt f.d.
extra biträdet
vid lantmäterikontoret

i Umeå K.
B. Ulfhjelm.

Ulfhjelm, som vore å lantmäterikontoret i Umeå anställd såsom extra
biträde för ombesörjande i främsta rummet av åligganden, vilka i allmänhet
tillhörde ed vaktmästare, är född den 19 april 1867 och uppnådde alltså
våren 1925 en ålder av 58 år. Ulfhjelm hade innehaft sin anställning sedan
1910 eller den första tidpunkt efter lantmäterikontorens omorganisation, då
möjlighet yppades att anställa extra arbetskrafter. Såsom framginge av
närslutet intyg av legitimerad läkare vore Ulfhjelm fullkomligt blind på

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements chefen.

[7.1

Pension åt
f. d. biträdet
vid avvittringsverket

J. A. Bergström.

vänstra ögat, under det synskärpan på det liögra läge så lågt som 0.35,
vartill komine, att denna låga synskärpa icke förbättrades med glas. Ulfhjelm
lede vidare av hjärtfel och åderförkalkning med ett blodtryck av 180—190
m. m. Ulfhjelms arbetsförmåga vore till följd av nu nämnda orsaker i
mycket hög grad nedsatt och vore detta förhållande att betrakta såsom för
framtiden bestående.

Givet vore, att den hjälp, Ulfhjelm under senare tiden kunnat lämna vid
arbetena å lantmäterikontoret, varit jämförelsevis ringa. Från ingången av
1925 komrne kontoret att förflyttas till ett för detsamma nybyggt hus.
Härigenom komme vaktmästarbiträdets göromål att bliva väsentligt utökade.
Det komme bland annat att åligga denne att ombesörja den yttre renhållningen
samt att sköta värmeledningen. Sedan av inhämtade upplysningar
det för styrelsen framstått såsom tydligt, att Ulfhjelm icke kunde närmelsevis
gå i land med de nya åliggandena, hade styrelsen ansett sig nödsakad att
från 1 januari 1925 anställa annan person för ombesörjande av vaktmästargöromålen,
och styrelsen ansåge sig efter nämnda tidpunkt icke kunna
utbetala någon ersättning till Ulfhjelm. Lantmäteristyrelsen hade emellertid
ansett sig böra bringa förhållandet till Kungl. Majtts kännedom för att
därigenom söka utverka ett årligt understöd åt Ulfhjelm. Därest sådant
icke kunde utverkas, komme han med all säkerhet att nödgas påkalla hjälp
av kommunen.

Ulfhjelm hade i sitt genom hustruns frånfälle upplösta äktenskap en son,
som vore född den 21 november 1909.

Ulfhjelms avlöning utgjorde vid tiden för skrivelsens ingivande 120 kronor
i månaden, vartill komme dyrtidstillägg.

Statskontoret har i infordrat utlåtande i ärendet den 5 november 1924 anfört,
att med hänsyn till Ulfhjelms sjuklighet och därigenom föranledda oförmåga
att vid framskriden ålder skaffa sig annat lönande arbete ävensom till de
omständigheter i övrigt, under vilka han nödgades lämna sin anställning,
det icke torde vara något att erinra mot bifall till lantmäteristyrelsens
framställning.

På av lantmäteristyrelsen anförda skäl vill även jag tillstyrka, att pension
beredes Ulfhjelm i överensstämmelse med styrelsens förslag.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre extra biträdet vid lantmäterikontoret i Umeå
Karl Bernhard Ulfhjelm må från och med den 1 januari
1925 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 000 kronor.

7:o.

Med utlåtande den 3 oktober 1924 har länsstyrelsen i Västerbottens län
överlämnat en till länsstyrelsen ställd skrivelse, däri f. d. fanjunkaren vid
Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström gjort framställning om erhållande
av pension såsom biträde åt styresmannen för avvittringsverket i Västerbottens
och Norrbottens län. Vid länsstyrelsens skrivelse hava fogats utlå -

Kanyl. Maj:Is proposition Nr 49. 13

tanden i ärendet av länsstyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län
samt styresmannen för avvittrinysverket i nämnda båda län.

I ärendet hava vidare avgivits utlåtanden den 13 oktober 1924 av lånt
mäteristyrelsen samt den 22 december 1924 av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Bergström, som är född den 15 mars 1859, anställdes 1891 vid avvittringskontoret
i Luleå samt överflyttades 1909 i samband med sammanslagningen
av avvittringskontoren i. Luleå och Umeå till detta kontor. Under åren 1891—
1907 tjänstgjorde lian oavbrutet med undantag för tider för militärtjänstgöring,
vilken varat 3 till 4 månader årligen med undantag för åren 1904
och 1905, då densamma varat endast 1 månad om året. Under tiden den 1 januari
1908—30 november 1910 var Bergström, på grund av bristande göromål på
avvittringskontoret, icke därstädes anställd, men har för tiden därefter oavbrutet
tjänstgjort intill tiden för avvittringsverkets nedläggande den 30 juni
1924. Hans dagliga tjänstetid har städse varit den för byråtjänster vanliga.
Den stora erfarenhet och speciella kännedom, som Bergström vunnit under
sin långa tjänstetid, har varit till särskilt stort gagn till följd av täta ombyten
bland den fackutbildade personalen. Under de sista åren har Bergström
den tid av året, då fältarbeten pågått, fungerat såsom föreståndare för
avvittringskontoret i Umeå och dess arkiv, och under tiden efter den 1 juni
1921, från vilken tid åliggandena såsom styresman fullgjorts av distriktslantmätaren
Nils Jönsson vid sidan av hans verksamhet såsom sådan, har
Bergström även haft att övervaka arbetena å avvittringskontoret. Bergströms
verksamhet inom avvittringsverket har karakteriserats av en exemplarisk
plikttrohet och noggrannhet i alla avseenden.

Bergström har sedan den 1 november 1916 såsom biträde å avvittringskontoret
uppburit en månadsavlöning av 200 kronor, å vilken utgått dyrtidstillägg.

Den 1 april 1910 erhöll Bergström avsked från sin militära beställning,
samt uppbär från arméns pensionskassa 180 kronor pension i 9 klassen av
arméns pensionskassa, 820 kronor fyllnadspension ävensom 180 kronor pensionstillägg
eller tillhopa 1,180 kronor jämte dyrtidstillägg enligt fastställda
grunder.

Länsstyrelserna och lantmäteristyrelsen hava hemställt om åtgärders vidtagande
för beredande åt sökanden av pension från och med den 1 juli 1924.
I fråga om pensionsbeloppets storlek anser lantmäteristyrelsen detsamma böra
bestämmas till 1,820 kronor.

Statskontorets utlåtande i ärendet är av följande innehåll.

Då sökanden under 26 år arbetat i avvittringsverkets tjänst, torde det få
anses vara med billighet överensstämmande, att någon pension bereddes
honom, när han vid 65 års ålder på grund av avvittringsverkets nedläggande
lämnat tjänsten.

Beloppet av sådan pension syntes böra avpassas efter det antal tjänstår, han
kunde räkna sig tillgodo, och den avlöning han åtnjutit, varvid såsom för
ordinarie tjänstemän, vilkas avlöning icke vore fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,
hel pension ansåges motsvara 2/s av avlöningen; och liksom
beträffande vid lantmäteristaten anställda tjänstemän torde också i detta
fall för hel pension böra förutsättas uppnådda 35 tjänstår. Efter sådana

Kungl. Maj ds proposition Nr 49.

Departements chefen.

grunder skulle pensionen för sökanden uppgå till 2,400 x % x *«/J5 eller sålunda
efter föreskriven avrundning 1,190 kronor. Då sökanden i olikhet mot vad
som i allmänhet gällde beträffande dem, som ägde rätt till pension enligt
ovan angivna grunder, emellertid ej erlagt pensionsavgifter, torde visserligen
någon reduktion av det sålunda beräknade beloppet böra äga rum; men då
sökandens avgång närmast föranletts av nedläggandet av det verk, där han
varit anställd, syntes beloppet dock ej böra sättas lägre än till 1,100 kronor.
Enär det sålunda ifrågasatta pensionsbeloppet jämte vad sökanden uppbure
från arméns pensionskassa eller, förutom pensionstillägg, 1,000 kronor, icke
för år räknat överstege 3,000 kronor, torde, i överensstämmelse med föreskrifterna
i 16 § 4 mom. av civila pensionslagen, den omständigheten, att
sökanden åtnjöte pension från arméns pensionskassa, icke böra föranleda till
reduktion av pensionsförmånen såsom f. d. biträde vid avvittringsverket.

Sökanden hade erhållit avsked från och med utgången av juni 1924, och
på grund härav torde den föreslagna pensionen börå utgå från och med den
1 juli samma år. Vid utbetalande första gången av pension åt sökanden
finge emellertid beaktas, att sökanden å sin militärpension uppburit pensionstillägg
med 180 kronor för år, under det att å pensioner till sammanlagt
belopp av 2,100 kronor pensionstillägg endast utginge med 60 kronor för år.

I anledning av vad sålunda anförts finge statskontoret hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till sökanden måtte från och med
den 1 juli 1924 från allmänna indragningsstaten utgå pension till belopp av
1,100 kronor årligen.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall till
ifrågavarande framställning på sätt av statskontoret tillstyrkts.

För tiden från och med den 1 juli 1924 intill dess utbetalning första
gången äger rum bör, såsom statskontoret framhållit, vid pensionens utbetalning
iakttagas, att Bergström under denna tid uppburit pensionstillägg med 180
kronor för år räknat, under det att pensionstillägg å hans militärpension
jämte pension å 1,100 kronor för år från allmänna indragningsstaten endast
utgår med 60 kronor årligen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. biträdet vid avvittringsverket, f. d. fanjunkaren
vid Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström må
från och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid
åtnjuta, utöver honom från arméns pensionskassa tillkommande
pensionsförmåner, tillhopa 1,000 kronor, en
årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 1,100 kronor

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
uti de under l:o—7:o här ovan antecknade ärenden.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 49.

Hans Maj:t Konungen lämnar bifall till vad departementschefen
hemställt samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.