Kung!. Maj:ts proposition Nr 178 (Proposition 1925:178)

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium
lydande myndigheter och kårer; given Stockholms slott den 20
mars 1925.

Knngl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över kandelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Laksson, Wigforss, Möller,
Levinson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:

Vid tiden för avlåtandet av 1925 års statsverksproposition var statens
besparingskommitté, enligt vad kommittén under hand upplyst, sysselsatt
med att granska personal- och övriga förhållanden vid kommerskollegium
och de under kollegium lydande myndigheter och kårer. Från kommittén
hade meddelats, att kommittén hade för avsikt att, för vinnande av minskning
av statens utgifter å ifrågavarande förvaltningsområde, föreslå åtskilliga
ändringar i den nuvarande organisationen, delvis förutsättande
åtgärder i lagstiftningsväg. Kommitténs betänkande förväntades komma
att föreligga under senare delen av januari månad år 1925.

Vid anmälan den 2 januari 1925 för Kungl. Maj:t av de frågor, som
tillhörde regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel anförde min företrädare i ämbetet, på sätt det
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. VVl höft. (Nr 178.) 1

11.1

Kommer skollegium.

(ordinarie a
slag.)

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 17S.

vid ovannämnda statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över liandelsärenden för sagda dag utvisar, beträffande frågan om
anslag till kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter
och kårer för egen del huvudsakligen följande.

Innan besparingskommitténs i utsikt ställda betänkande till Kungl.
Maj:t inkommit och kommerskollegium däröver avgivit utlåtande, vore
det påtagligen icke möjligt att uttala sig om, i vilken utsträckning de
förslag, som av kommittén komme att framläggas, kunde göras till föremål
för framställningar till innevarande års riksdag. Det vore emellertid
avsett, att, så snart kommitténs betänkande avgivits och kommerskollegium
utlåtit sig i ärendet, ifrågavarande spörsmål skulle upptagas
till närmare övervägande. Först sedan så skett, syntes det vara möjligt
att bedöma, med vilka belopp anslagen till kommerskollegium och de
under kollegium lydande organen borde uppföras i riksstaten för budgetåret
1925—1926. Särskild proposition i detta ämne syntes sålunda framdeles
böra avlåtas till riksdagen. I avbidan därå borde i förslaget till
riksstat för omförmälda budgetår samtliga ifrågavarande anslag allenast
beräknas. Då i sakens dåvarande läge fasta hållpunkter för anslagsberäkningen
saknades, tillstyrkte departementschefen, att i statsverkspropositionen
anslagen upptoges med samma belopp som i den för nu löpande
budgetår gällande riksstaten, allenast med några av kommerskollegium i
ett par anslagsposter förordade smärre jämkningar.

I ett den 4 februari 1925 dagtecknat betänkande har statens besparingskommitté
nu för Kungl. Maj:t framlagt resultatet av den av kommittén
beträffande kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter
och kårer verkställda utredningen. Sedan kommerskollegium den 28
februari 1925 avgivit infordrat utlåtande över berörda betänkande och
socialstyrelsen samma dag yttrat sig över viss del av de av kommittén
framförda förslagen, får jag nu för Kungl. Maj:t anmäla detta ärende och
därmed sammanhängande anslagsfrågor.

De olika spörsmålen komma att av mig i det följande behandlas i enahanda
ordningsföljd som den, i vilken de därav berörda anslagen äro i
riksstaten upptagna.

Kommerskollegium.

1. Kommerskollegium.

I riksstaten för budgetåret 1924—1925 är det ordinarie förslagsanslaget
till kommerskollegium upptaget med 504,420 kronor, varjämte för sagda
tid till förstärkning av kollegii arbetskrafter anvisats ett extra anslag av
58,400 kronor. Motsvarande anslag för budgetåret 1923—1924 slutade å respektive
514,420 och 89,000 kronor.

Kungl. Maj:ls proposition Nr 178.

Deri av 1924 års riksdag godkända ordinarie staten för kommerskol legitim
har följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 407,920

V ikariatsersättningar, förslagsanslag »'' 11,500

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. in., » 85,000

Förslagsanslag kronor 504,420.

Innan jag ingår på en redogörelse för besparingskommitténs förslag beträffande
kommerskollegium och kqllegii däröver avgivna utlåtande, skall
jag tillåta mig att, med utgångspunkt från kommitténs betänkande, lämna
en kortfattad översikt över kommerskollegii nuvarande arbetsuppgifter och
organisation.

Kommerskollegii förvaltningsområde omfattar i stort sett handel, sjöfart,
industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Kollegium är
härigenom det centrala ämbetsverket för frågor angående statens näringspolitik.
Enligt gällande, den 31 december 1921 utfärdade instruktion för
kommerskollegium åligger det ämbetsverket i allmänhet att med uppmärksamhet
följa utvecklingen av sagda näringsgrenar inom riket och att efter
omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som
kollegium anser lämpliga för befrämjandet av dessa näringar eller i övrigt
för befordrande av de ändamål, kollegii ämbetsbefattning avser, ävensom
handlägga sådana viktigare spörsmål av intresse för dessa näringar,
som, ehuru de huvudsakligen tillhöra andra ämbetsmyndigheters verksamhetsområden,
antingen hänskjutas till kollegii bedömande eller av kollegium
finnas på grund av särskild anledning böra upptagas till behandling.
Ämbetsverket bör ävenledes inhämta kännedom om ifrågavarande
näringars tillstånd och utveckling i andra länder samt om de anordningar,
som till dessa näringars befrämjande där Aridtagits eller bliva vidtagna.

Såsom den centrala statsmyndigheten å näringsstatistikens område har
kommerskollegium vidare att till Kungl. Maj:t inkomma med årsberättelser
angående rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering. Kollegium
skall därjämte bedriva kommersiell upplysningsverksamhet beträffande inoch
utländska förhållanden, särskilt i fråga om de inom kollegii verksamhetsområde
fallande näringarna. För offentliggörande i erforderlig omfattning
av nyssnämnda årsberättelser samt andra inom kollegii verksamhetsområde
fallande utredningar och redogörelser äger kollegium av trycket
utgiva periodiska och andra publikationer.

Kommerskollegium är fartygsinspektionens chefsmyndighet, överstyrelse
för navigationsskolorna, chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet och
bergsöverstyrelse samt utövar den allmänna uppsikten över sjömanshusen.
Till kollegium höra sprängämnesinspektionen och inspektionen över elek -

Kommerskollegii
nuvarande
arbetsuppgifter

och organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

friska anläggningar för belysning eller ar betsöverföring. Kollegium utövar
chefskapet över torvtjänstemännen samt över statens instruktör för
husslöjd, varjämte under kollegium lyda kontrollanterna för undersökning
av eldfarliga oljor samt gruvmätarna.

Sin nuvarande organisation erhöll kommerskollegium vid 1919 års riksdag.
Den då företagna omorganisationen grundade sig i väsentliga delar
på en av departementalkommitterade och den s. k. kommerskollegiikommittén
gemensamt verkställd utredning, vars resultat framlades i nämnda
kommittéers den 5 juli 1913 avgivna betänkande.

Före omorganisationen utgjordes kommerskollegium av en generaldirektör
såsom chef för kollegium samt tre kommerseråd och en byråchef såsom
ledamöter i kollegium. De tre kommerseråden voro chefer för varsin
byrå:

utrikesbyrån, för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten;

inrikesbyrån, för ärenden angående inrikes handeln och sjöfarten; och

industribyrån, för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella
näringar.

Byråchefen förestod kommerskollegii avdelning för näringsstatistik.

Å industribyrån fanns utom det ordinarie kommerserådet anställd en
extra föredragande.

Inom inrikesbyrån handlades ärenden angående svenska fartygs registrering
av en på extra stat uppförd fartygsregistreringsavdelning under ledning
av en adjungerad ledamot och föreståndare. För ärenden rörande förhandskontrollen
å fartygs sjövärdighet fanns (sedan år 1915) inom utrikesbyrån,
likaledes på extra stat, upprättad en fartygsinspektionsavdelning,
som förestods av en överinspektör.

Vid omorganisationen utökades byråernas antal till sex. I stället för de
två byråerna för ärenden angående utrikes, respektive inrikes handeln och
sjöfarten bildades en handels- och en sjöfartsbyrå. Byrån för ärenden angående
bergshanteringen och andra industriella näringar uppdelades i en
industribyrå och en bergsbyrå. Avdelningen för näringsstatistik bibehölls
under benämningen statistiska byrån. Från sjöfartsbyrån avskildes ärendena
angående förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet, vilka förlädes
till en särskild å extra stat uppförd byrå, fartygsinspektionsbyrån, under
ledning av en byråchef. Övriga, på ordinarie stat uppförda, byråer förestås
var och en av ett kommerseråd.

Genom upprättandet av särskilda byråer för handel och för sjöfart avsågs
framför allt att vinna enhetlig ledning i handläggningen av ärenden rörande
dessa näringsgrenar. Såsom skäl för bergs- och industribyråns uppdelning
anfördes i första hand omfattningen av byråns arbetsuppgifter men
även önskvärdheten av att bergsärendena erhölle en mera effektiv omvårdnad
från statens sida. Dessutom betonades vikten av att kollegium såsom
bergsöverstyrelse kornme att direkt förfoga över bergstekniskt sakkunniga

Kana!. May.ts proposition Nr 178.

arbetskrafter. Upprättandet av eu självständig fartygsinspektionsbyrå ansågs
motiverat på grund av dels omfattningen av den nya sjöfartsbyråns
göromål, dels den stora vikten och i viss mån egenartade beskaffenheten
av fartygsinspektionsärendena, dels slutligen önskvärdheten av att förhandskontrollen
å sjövärdigheten utövades på ett mera självständigt sätt.

Jämte den utökning av byråernas antal, som sålunda ägde rum, genomfördes
vid omorganisationen en uppdelning av handels-, industri- och sjöfa
rtshyråerna i särskilda underavdelningar, sektioner.

Var och en av nämnda byråer kom att bestå av två sektioner, av vilka
den ena, administrativa sektionen, ställdes under omedelbar ledning av
vederbörande byråchef. I spetsen för den andra sektionen inom varje
byrå — inom handelsbyrån upplysningssektionen, inom industribyrån
elektriska sektionen och inom sjöfartsbyrån fartygsregistreringssektionen
— ställdes en byrådirektör med självständig beslutanderätt i vissa frågor.
Upplysningssektionen, som uppfördes allenast på extra stat, har från och
med den 1 juli 1924 indragits. Indragningen av sektionen skedde i samband
med en begränsning av statens kommersiella informationsverksamhet,
i vad angick kommerskollegii ämbetsbefattning. De arbetsuppgifter
av informatorisk art, som efter sagda begränsning alltjämt skola åvila
kollegium, hava jämlikt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium
den 30 maj 1924 övertagits av statistiska byrån.

Beträffande antalet till de olika byråerna inkomna ärenden före och efter
omorganisationen har besparingskommittén uppgjort följande tablå:

Inkomna ärenden å	1913	1916	1918	1920	1921	1922	1 :sta halvåret 1924
litrikesbyrån (utom iartygsi aspekt ions-avdelningen)...................................	2,534	3,509	2,741
Handelsbyrån (administrativa sektionen)		—	—	714	791	937	461
Inrikesbvrån (utom fartygsregistrerings-avdelningen)................................ ...	3,673	3,067	3,830	_	—		—
Sjöfartsbyrån^ (administrativa sektionen med undantag av ärenden tillhörande navigationsskoleinspektören och skepps-mätningsöverkontrollören) ...............				5,676	4,989	6,018	3,144
Industribyrån före omorganisationen ...	3,023	3,102	4,210	—	—		-
Industribyrån (administrativa sektionen)	—		—	4,652	5,835	6.768	1,823
Bergsbyrån .......................................	—	—	—	367	1,069	980	340

Jag övergår nu till att något närmare redogöra för de särskilda å ordinarie
stat inrättade byråernas personalförhållanden och arbetsuppgifter.
Därvid ber jag emellertid att få nämna, att, då kommittén i sitt betänkande
icke ifrågasatt några organisationsändringar i avseende å kommerskollegii
statistiska byrå — enligt vad kommittén meddelat kommer spörsmålet
om näringsstatistikens organisation att av kommittén upptagas till

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 178.

behandling i sammanhang med frågan om den officiella statistiken i allmänhet
— nämnda byrå kommer att i redogörelsen utelämnas. . De i
redogörelsen ingående sifferuppgifterna rörande de å respektive byråer
förekommande ärendesgruppernas storlek samt angående personalens placering
hava i oförändrat skick hämtats'' från besparingskommitténs betänkande.
.

Handelsbyrån.

Personal Lönegrad

1 kommerseråd ........... ..........■■■■■. ........B 20

2 notarier .............................................................. B 131

1 amanuens (3Va timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kohtorsbiträde ............................................. C 2.

Före den 1 juli 1923 tjänstgjorde å byrån en ordinarie sekreterare (B
15). Från och med nämnda dag indrogs emellertid en sekreterarebefattning
på den å extra stat inom kollegium uppförda fartygsinspektionsbyrån,
därvid förutsattes, att den ordinarie sekreteraren på handelsbyrån
skulle överflyttas till fartygsinspektionsbyrån. Den ena av notarietjänsterna,
ursprungligen, avsedd för industribyrån, har överflyttats till handelsbyrån
i samband med sekreterarens förflyttning.

Enligt instruktionen skola å handelsbyrån (administrativa sektionen)
handläggas ärenden angående

traktater och andra, överenskommelser med främmande makter, i den
mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för handelns
intressen,

tullfrågor, däri inbégripet frågor om frihamnar och frilager, med
undantag av ärenden, som höra till industribyrån eller bergsbyrån,
anslag för handelsändamål,

taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt å avgifter för begagnande
av kanaler och andra vattenfarleder inom riket ävensom reglementen
härför,

städers och köpingars förmåner och åligganden med avseende å handeln,
inrättande samt förändring och indragning av marknader ävensom
reglering av terminer för dem,

rätt att driva näringsverksamhet i allmänhet, i den mån hithörande
ärenden äro av övervägande betydelse för handelns intressen,
lotterier,

yrkesutbildningen inom handeln, i den mån hithörande ärenden ej skola
annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för handelns1 främjande,

handelskamrar och andra organisationer av handelsidkare samt i övrigt
alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå handeln.

Till belysande av de å byrån förekommande ärendesgruppernas storlek
under olika år har besparingSkommittén sammanställt följande tabell:

Kunyl. Maj:tis proposition Nr 178.

1 :sta

Inkomna ärenden angående	uns :	1916	1918	1920 \|	1921	1922	halvåret 1924
Traktater in. in..................................	i	3	11	16	12	48	48 j
Anslag för handelsändamål.................	12	22	21	21	20	23	6 1
Hamn-, grund penningi*- och kanal taxor m. ni..............................................	83	103	265	299	225	1 173	155
Marknader .......................................	60	46	41	24	13	14	8 1
Näringsfrihet, näringslagstiftning .........	It	15	11	28	37	42	19
1 .otterier ..........................................	ili	33	43	253	143	88	42
Stipendier..........................................	144	140	87	115	215	408	131
1 Handelskamrar .................................	6	—	58	56	66	53	23
Städers, köpingars in. fl. rättigheter o. d.	43	30	24	17	11	10	—
Tullfrågor (inbegripet frihamnsfrågor) ...	28	11	10	70	25	50	5
1 Övriga ärenden 2.................................	224	269	284	28	24	28	24 1
Summa	—	—		—	791	<137	461

Beträffande förestående tabell har besparingskommittén uppgivit, att
statistiken i fråga — i likhet med vad som vore fallet beträffande övriga
byråer, där ej annat uttryckligen nämndes — avsåge antalet till byrån
inkomna skrifter, ej antalet ärenden. Varje till kommerskollegium inkommande
handling diariefördes nämligen å nytt nummer, även om den
tillhörde ett förut i diariet upptaget ärende.

Tabellen avsåge vidare endast att ge en föreställning om de på handelsbyrån
nu förekommande ärendesgruppernas relativa storlek. Endast för
de sista åren, 1921 och 1922 samt första halvåret 1924, angåve siffrorna
handelsbyråns faktiska arbetsbörda. Under år 1920 handlades nämligen
större delen av lotteriärendena å industribyrån. Under åren 1913, 1916
och 1918 behandlades vissa av ifrågavarande grupper av ärenden å utrikesbyrån,
andra å inrikesbyrån.

Sjöfartshyrän.

Sjöfartsbyrån består av en administrativ sektion och fartygsregistreringssektionen.
Under byrån lyda navigationsskoleinspektören och navigationsskolorna
samt skeppsmätningsöverkontrollören och skeppsmätningsväsendet.

Administrativa sektionen.

Personal Lönegrad

1 kommerseråd.....................................................................................B 20

1 sekreterare .................................................................................. B 15

1 Fyra av de häri inräknade numren iunehöllo sammanlagt 38 olika luuuntuxeärenden,
av vilka 16 vart för sig voro att anse såsom omfattande ärenden.

! Siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918 avse “övriga ärenden“ å dåvarande utrikesbyrån.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Personal

1 notarie .................................................

1 amanuens (3 1/2 timmars tjänstgöring)
1 kvinnligt kontorsbiträde......................

Lönegrad

B 13

C 2

1 kvinnligt e. o. kontorsbiträde (biträder även skeppsmätningsöverkontrollören) 1

kvinnligt e. o. skrivbiträde (biträder sjötekniska biträdet och
fartygsregistreringssektionen).

Enligt instruktionen skola å sjöfartsbyråns administrativa sektion handläggas
de ärenden, som ankomma på kollegium såsom överstyrelse för
navigationsskolorna eller chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet eller
med vilka kollegium i övrigt har att taga befattning jämlikt sjölagen
eller andra sjöfarten rörande bestämmelser — med undantag av de ärenden,
som skola handläggas på fartygsregistreringssektionen eller fartygsinspektionsbyrån
— ävensom övriga ärenden rörande sjöfarten, såsom angående traktater

och andra överenskommelser med främmande makter, i den
mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för sjöfartens
intressen,

fartygssubventioner,

rederilån,

efterhandskontrollen å fartygs sjösäkerhet,
sjömanshusen,

sjöfolks på- och avmönstring,
sjöfolks pensionering,

sjöfartsavgifter, med undantag av sådana, som tillhöra handelsbyrån,
fastställande av hamnområde,
behörighet för befäl å svenska handelsfartyg samt
sammanslutningar inom sjöfartsnäringen.

Å byrån handläggas även frågor om övriga åtgärder eller anordningar
i allmänhet, som beröra sjöfarten och vilka icke skola inom kollegium
annorstädes handläggas, ävensom ärenden angående smittosamma sjukdomar
i utlandet.

Åt chefen för sjöfartsbyrån hade vidare enligt ltollegii beslut den 2
januari 1920 uppdragits handläggningen av ärenden angående ämbetsverkets
organisation, instruktion, arbetsformer, personal, ekonomiska angelägenheter,
lokaler och inventarier (de s. k. äldste-ledamotsärendena). Jämlikt
kollegii beslut den 10 november 1924 har emellertid handläggningen
av ifrågavarande ärenden, med undantag av frågor angående kollegii
organisation, instruktion och arbetsformer, överflyttats till industribyrån.

Till sektionen höra dessutom:

sjötekniska biträdet
sjöåklagaren

....................... B 15

arvode 4,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Antalet ärenden inom olika å sektionen enligt nu gällande organisation
förekommande ämnesgrupper belyses av följande ur besparingskommitténs
betänkande hämtade tabell. Endast för 1920 och följande år avse siffrorna
sektionens verkliga arbetsbörda.

	1913	1916	1 1918	1920	1921	! 1922	lista halv-året 1924
: Traktater in. in.1 ..........................	—	l -	i —	5	0	12	ii
Anslag för sjöfartsändamål ...............	39	1 29	33	20	72	55	27
: Sjöfartsavgifter (ej hamn- och andra taxor)..........................................	10	10	26	2.3	2H	27	35
Fartygssubventioner ........................	60	17	4	22	21	24	10
Rederilån......................................	58	82	105	105	87	124	34
lifterhandskontrollen å fartygs sjö-säkerhet ....................................	520	1,757	1,469	1,151	803	959	541
Sjömanshusen samt sjöfolks på- och avmönstring................................	838	637	640	579	531	578	407
Sjöfolks pensionering .....................	7	‘5	9	7	5	—	11
Fastställande av hamnområde .........	3	3	4	—	9	1	3 :
Behörighet hos fartygsbefäl...............	1,753	1,203	1,525	23	49	28	8 \|
Smittosamma sjukdomar...................	822	558	374	698	768	1,177	607 !
Skeppsmätning ..............................	i	—	6	104	83	72	8 ,
Navigationsskolorna ........................	6	6	11	8	45	98	84
Belöningar ....................................	43	27	9	20	9	22	10 !
. Försummade fartygsanmälningar ......	11	4	7	2	1	10	3 !
Fartygsförsäljningar ........................	—	453	142	452	124	45	— •
I-ossningstillstånd .........................	—	—	_ i	79	80	5.1	33 ■
»Äldste-ledamotsärenden» ...............	763	924	1,130	2,242	2,125	2,602	1,241
Övriga ärenden 1 2.............................	52	35	37 !	130	159	133	71 \|
Summa	—	— i	_ I	5,676 1 4,989	6,018	3,144

Fartygsregistreringssektionen.

Personal Lönegrad

1 byrådirektör...................................................................................... B 18

1 notarie ................................................................................... B 13

1 amanuens (3 Vs timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde.................................................................... C 3.

Härjämte anlitas för fartygsregistreringssektionen ett kvinnligt extra
ordinarie skrivbiträde på den administrativa sektionen, som även är sjötekniska
biträdet behjälpligt med skrivgöromål.

A fartygsregistreringssektionen handläggas ärenden angående

1 Redovisas för åren 1913, 1916 och 1918 å handelsbyrån.

2 Siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918 avse dåvarande inrikesbyrån.

Kungl. Maj :ts proposition Nr 178.

förande av register över svenska fartyg,

utfärdande av nationalitets- och registreringshandlingar för svenska
fartyg,

tillämpningen i övrigt av bestämmelserna rörande registrering av svenska
fartyg och vad med sådana ärenden står i samband,
signalsystem för svenska fartyg,

utarbetande av publikationen Sveriges skeppslista samt
fullgörande av vad kollegium åligger i fråga om stämpel till anmälningar
om köp eller byte av fartyg eller fartygslott.

lmlustribyrnu.

Industribyrån är indelad i två sektioner, den administrativa och den
elektriska.

Under byrån lyda inspektionen över elektriska anläggningar och sprängämnesinspektionen
ävensom instruktören för husslöjd.

Administrativa sektionen.

Personal

1 kommerseråd ...........................................................................

1 förste byråingenjör ...................................................................

1 sekreterare...................................................................................

1 notarie .........................................................................................

3 amanuenser (1 heltids- och 2 med 3V2 timmars tjänstgöring)

2 kvinnliga kontorsbiträden

1 kvinnligt skrivbiträde ..............................................................

1 » e. o. skrivbiträde

Dessutom hör till sektionen

1 teknisk konsulent ......................................................................

Å administrativa sektionen handläggas enligt instruktionen ärenden
angående följande frågor, i den mån de avse industri, varmed bergsbyrån
icke har att taga befattning, eller ock avse hantverk eller slöjd, nämligen:
hithörande näringars råvaruanskaffning och produktionsförhållanden,
traktater och andra överenskommelser med främmande makter, i den
mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för samma
näringars intressen,

tulltaxan och restitution av tull, i den mån sådan restitution närmast
kommer industrien till godo,

statslån och statsanslag för främjande av de förenämnda näringarna,
utställningar och varumässor,

rätt att förvärva fast egendom eller andra naturtillgångar eller ideell
andel däri eller rätt att idka näringsverksamhet, i den mån sistnämnda
frågor äro av övervägande betydelse för hithörande näringars intressen,

Lönegrad

B 20
B 15
B 15
B 13

C 2-C 1

B 15.

Kinujl. Maj:t8 proposition Nr 178.

yrkesutbildningen inom samma näringar, i den mån dylika ärenden ej
skola inom kollegium annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för främjande av samma näringar,

materialprovning, i den mån sådana ärenden ej tillhöra fartygsinspektionsbyrän,

explosiva varor, eldfarliga oljor, giftiga ämnen och apoteksvaror samt
andra tillverkningar, för vilka särskild lagstiftning är eller varder gällande,

den tillsyn, som ämbetsverket har att i olika avseenden utöva inom
hithörande näringsgrenar,

sammanslutningar och organisationer av utövare av nämnda näringar
samt av ingenjörer och andra tekniker samt

i övrigt alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå samma näringar.

Å sektionen handläggas även ärenden angående sprängämnesinspektionens
befattningshavare och befattningshavarna inom inspektionen över
elektriska anläggningar.

Såsom ovan nämnts, har kollegium den 10 november 1924 beslutat, att
ärenden angående kollega personal, ekonomiska angelägenheter, lokaler
och inventarier skola tillhöra industribyrån.

Till belysande av de å industribyrån enligt gällande organisation förekommande
ärendesgruppernas relativa storlek under olika år meddelar besparingskommittén
följande sammanställning:1

1 Att märka är, att byråchefen utom ärendena å administrativa sektionen liar att handlägga
vissa ärenden å elektriska sektionen, i vilka beslutanderätten uppdragits åt honom.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

i Inkomna ärenden angående	1913	1916	1918	1920	1921 !	1922	l:sia ■ halvåret! 1924
Sakkunnigutredningar (utlåtanden över kominittébetänkanden och kollega egna: större utredningar) ........................	3	12	16	23	■ 32!	36!	j ll\|
Av kollegium utfärdade författningar ...	- .	—	-	2	2	2
Tull (restitution, deposition, tullfrihet), import, export samt industriell verk-samhet i frihamn ...........................	59	380	147	377	232!	255	1 92 \|
Mässor, utställningar och utländsk pro-paganda ..........................................	_	_	_	15	36	116	\| 69 \|
Manufakturförlagslån...........................	65	41	67	86	79\|	68	58 )
Linberedningslån och andra ärenden an-gående linberedning ........................	_	_	_	66	55 j	84’	60 i
Anslagsärenden (riksdagsanslag och un-derstöd i allmänhet) ........................	52	56	42	88	102\|	109	20
Eldfarliga oljor och explosiva varor......	3(5	103	63	244	4021	236:	26 :
Sockerlicensärenden ...........................	—	—	—	—	5121	999	1 _
Hantverksärenden med undantag''av ären-den rörande återbetalande och indri-vande av hantverkslån.....................	85	15	298	537	519	845;	f 347 !
Stipendieärenden med undantag av ären-j den rörande förverkade stipendier......	1.660	9881	886	2,574	3,434	3,707	827 :
Ärenden rörande återbetalande och in-drivande av hantverkslån och förver-kade stipendier ..............................	7		12	49	991	162!	: 160 ;
Personalärenden.................................	5	22	13	113	122	76	28 I
Övriga ärenden .................................	145	155	444	185	2091	631	125 j
Summa	—	—	—	2 4,359	5,835	6.768''	1,823

Beträffande den till byrån hörande tekniska konsulentbefattningen ber jag,
enär besparingskommittén, på sätt i det följande skall närmare omförmälas,
föreslagit densamma till indragning, att något utförligare få redogöra för
anledningarna till dess inrättande samt för de arbetsuppgifter, som åligga
befattningens innehavare.

Den 19 augusti 1912 gjorde Sveriges hantverksorganisation framställning
hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för anställande av »en liantverkskonsulent
jämte behövligt biträde inom nuvarande näringsadministrationen».

Hantverkskonsulenten skulle i första hand syssla med yrkesskole- och
lärlingsväsendet. Bland andra arbetsuppgifter, som borde tilldelas honom,
nämndes anordnandet av s. k. »mästarkurser», ordnandet av föreläsningsverksamheten
i praktiska ämnen, uppsikt och informationsverksamhet be- 1 2

1 Förekomma ej vidare.

2 För att erhålla ett mått på sektionens faktiska arbetsbelastning år 1920 måste härtill
läggas 67 ärenden angående torvlån och 9 andra torvärenden samt 217 ärenden angående
lotterier, vilka upptagits å handelsbyrån.

Kansli. Muj:ts proposition Nr 178.

In -

träffande statens stipendieverksamhet för hantverksidkare och yrkesarbetare
samt konsultationsverksamhet på hantverkeriernas olika områden.

Det framhölls i framställningen, att flera av de ifrågavarande uppgifterna
väl kunde handhavas även av hantverksorganisationen, men att ett verkligt
gott resultat icke kunde vinnas utan samverkan med eu statsanställd lian!
verkskonsulent.

Kommerskollegiikoinmittén avgav utlåtande över framställningen den 24
oktober 1912 och anförde därvid bland annat följande:

»Bland de på centralförvaltningen ankommande ärenden, som direkt beröra
hantverksyrkena, framträda tvenne större grupper, nämligen dels spörsmål
om yrkesutbildningen och dels frågor rörande yrkenas befrämjande i
allmänhet. I båda dessa avseenden har i vårt land hittills icke mycket åtgjorts
från det allmännas sida, utan i stort sett har det överlämnats åt
näringsutövarna själva att tillvarataga sina och yrkenas intressen. I likhet
med vad sker i flertalet andra länder, där staten numera ägnar eu mycket
livlig uppmuntran åt dessa angelägenheter, bör dock även hos oss det allmänna
lämna sitt kraftiga stöd åt de från hantverksnäringens egna idkare
utgående strävandena för yrkesutbildningens förkovran och yrkenas höjande.
Det föreligger i dessa avseenden redan nu en mängd omfattande och svårlösta
spörsmål, som genom olika kommittéers eller genom hantverksorganisationens
framställningar blivit aktuella och påkalla statsförvaltningens omsorger.
Kommittén vill sålunda erinra om frågorna om lärlingslagstiftning,
om lärlingars teoretiska och praktiska utbildning, om mästares och arbetares
fortsatta utbildning genom mästarekurser, yrkesbildande föreläsningar samt
bättre ordnat stipendieväsende o. s. v. Vidare hava gjorts gällande krav på
att genom statens försorg hantverkets idkare skola beredas tillgång till upplysning
och vägledning rörande vissa dess angelägenheter av mera allmän
art och särskilt i fråga om maskinella anordningar, mönster och modeller,
stipendie- och lånefrågor o. s. v.»

Kommittén höll emellertid före, att de göromål med hantverkets angelägenheter,
som skulle anförtros åt den föreslagna befattningens innehavare, icke
skulle redan från början bliva av den omfattning, att man med fog kunde
påyrka, att han skulle avses uteslutande därför. Under hänvisning till
arbetsbördan i allmänhet på industribyrån och särskilt den omständigheten,
att på byrån icke funnes någon befattning, avsedd att bereda byråchefen biträde
vid beredningen av andra förekommande ärenden av ingenjörsteknisk
natur än rörande inspektion av elektriska anläggningar, föreslog kommittén
anställande å nämnda byrå av en tekniskt utbildad tjänsteman, åt vilken
skulle anförtros, förutom frågorna rörande yrkesutbildning och yrkenas befrämjande,
beredandet av ärenden angående utdelande av stipendier (för
bergs- och andra tekniker, för hantverksmästare och för arbetare) samt granskningen
av stipendiaters berättelser ävensom angående manufakturförlagslån.
Befattningen ifråga borde erhålla karaktären av en teknisk sekreterare- och
assistenttjänst med uppgift därjämte att handlägga ärenden angående yrkesutbildningen
och hantverkets befrämjande. Befattningens innehavare finge
sålunda inom kollegiet i viss mån egenskapen av hantverkskonsulent.

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 178.

I huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag hemställde Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till 1913 års riksdag om inrättande på extra
stat av en befattning såsom teknisk konsulent (benämningen föreslagen av
kommerskollegium) å industribyrån. Vederbörande departementschef förklarade
sig anse det »åtminstone för närvarande ändamålsenligast, att den
föreslagna tjänstemannens uppgift icke begränsas till hantverksärendena utan
ått hans arbetskraft tages i anspråk för de industribyråns ärenden i allmänhet,
i vilkas utredning han på grund av sina fackinsikter är särskilt skickad
att deltaga».

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, som emellertid anförde,
att ett direkt inordnande av ifrågavarande befattning såsom en sekreterareoch
assistenttjänst å kommerskollegii industribyrå kunde medföra den olägenheten,
att fullgörandet av rent expeditionella och tekniska uppdrag å byrån
bleve huvudsak och arbetet för hantverksintressets befrämjande bisak. Enligt
riksdagens åsikt borde förhållandet vara det motsatta. Vid besättandet av
denna tjänst vore det av synnerlig vikt, att därtill förvärvades en med hantverkets
ställning och behov förtrogen och för detta näringsområdes höjande
intresserad person, som sattes i tillfälle att ägna huvudparten av sin kraft
åt denna uppgift, vilket givetvis icke hindrade, att han, i den mån tid och
förhållanden medgåve, i övrigt toges i anspråk för jämväl annat arbete å
industribyrån.

Å ordinarie stat uppfördes befattningen vid kommerskollegii omorganisation
år 1919.

De ärenden angående hantverk och mindre industri, som handläggas av
tekniska konsulenten, beröra huvudsakligen följande ämnen:

1) reseunderstöd åt arbetare, verkmästare, hantverkare och i viss mån även
tekniker samt reseunderstöd från Possehlska stipendiefonden;

2) lån från hantverkslånefonden;

3) statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till
lärlingspremier;

4) mässor och utställningar m. in., som avse hantverk och konstindustri;
samt

5) frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien
såsom organisations- och yrkesutbildning, lärlingsväsende, kooperation
in. in.

Beträffande den under 3) här ovan omförmälda ärendesgruppen ber jag,
enär densamma, på sätt jag i det följande skall närmare beröra, av besparingskommittén
göres till föremål för ett särskilt uttalande, att få
erinra om följande.

Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till
lärlingspremier hava utgått sedan år 1918.

I enlighet med av Kungl. Maj:t därom gjord framställning anvisade
1917 års riksdag för ändamålet å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst, å 8,000 kronor. Sedan kommerskollegium avgivit förslag rörande

Kungl. Maj:t,s proposition Nr 178.

IT)

användningen av sagda anslag, fastställde Kungl. Maj:t den 2 november
1917, i huvudsaklig överensstämmelse med kollega förslag, dels bestämmelser
rörande statsunderstöd för utbildande av lärlingar och rörande
statspremier åt dylika, dels ock bestämmelser rörande statsunderstött till
hantverksföreningar, anslutna till Sveriges hantverksorganisation, för utdelande
av lärlingspremier. I dessa bestämmelser hava ändringar vidtagits
den 25 oktober 1918 och den 9 juli 1920.

För ifrågavarande ändamål anvisade riksdagen för år 1919 11,750 kronor,
för år 1920 14,250 kronor, för år 1921 20,535 kronor och för år 1922 28,945
kronor. Anledningarna till ökningen i anslaget voro dels den automatiska
ökningen av lärlingsgruppernas antal, dels förhöjningar i understödsbeloppen,
dels ock ökning av de statsunderstödda, mästarnas antal från 50 till
75. För första halvåret 1923 beviljades ett anslag å 9,290 kronor, avsett
för fullföljande av utbildningen av de lärlingsgrupper, vilkas utbildning
redan påbörjats. Däremot anvisades icke några medel för igångsättande
av nya lärlingsgrupper. Samma ståndpunkt hava statsmakterna sedermera
intagit i fråga om anslag för ändamålet för budgetåren 1923—1924
och 1924—1925. Anslagen för dessa år hava uppgått till 11,540 respektive
20,620 kronor. För slutförande av nu pågående utbildning av den sista
årsgruppen lärlingar har Kungl. Maj:t för budgetåret 1925—1926 äskat ett
anslag av 15,805 kronor.

Elektriska sektionen.

Personal Lönegrad

1 byrådirektör och överinspektör B 19

1 förste byråingenjör....................................................................... B 15

1 förste amanuens (3 1/2 timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde ................................................................. C 3

(1 kvinnligt kontorsbiträde, vakant .................................................. C 2)

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde
3 kvinnliga extra befattningshavare.

Dessutom finnas å sektionen anställda, med avlöning från extra anslagsmedel,
en förste byråingenjör och ett kvinnligt kontorsbiträde.

Under sektionen lyder inspektionen över elektriska anläggningar med
följande personal:

3 inspektörer ........................................................................................... B 17

2 extra assistenter ................................................................................ B 13.

Av de till elektriska sektionen hörande kvinnliga befattningshavarna
äro tre placerade hos inspektörerna.

Enligt instruktionen skola å elektriska sektionen handläggas ärenden
angående

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring,
tillsynen över desamma,

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

registrering av elektriska anläggningar och vad med sådana ärenden
står i samband,

statslån för vattenkraftsanläggningar och elektriska distributionsanläggningar,

upplysningsverksamhet rörande elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöverföring samt

övriga frågor, som avse utförande och skötsel av sådana anläggningar
eller därmed äga sammanhang.

Byrådirektören och överinspektören har bland annat att i viss utsträckning
ombesörja lokalt inspektionsarbete.

Bergsbyrån.

Personal

1 kommerseråd ...........................................................................

1 sekreterare ............................................... ................................

1 förste byråingenjör ....................................................................

1 amanuens (3 1/i timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kontorsbiträde .......................................................

Under byrån bör gruvkartekontoret med följande personal:

1 förste byråingenjör och föreståndare.....................................

1 kvinnligt kanslibiträde (ritbiträde).......................................

Lönegrad

B 20
B 15
B 15

C 2.

B 15
C 3.

A bergsbyrån handläggas enligt kommerskollegii instruktion de ärenden,
som avse gruv- och bruksbanteringarna samt stenindustrien och därför
tillkomma kommerskollegium i egenskap av bergsöverstyrelse. I den mån
ärendena avse nämnda näringar, handläggas å byrån frågor motsvarande
dem, vilka i allmänhet tillhöra industribyrån. Vidare höra till byråns
handläggning ärenden angående
kronans gruvägarintressen,
gruv- och bruksregister,

förvaltning och användning av de under kommerskollegii vård eller inseende
ställda kassor, som äga sammanhang med de under byrån börande
näringsgrenarna,

bergsstaten i orterna samt bergsstatstjänstemännens förhållande i tjänsten
och däri fattade beslut, i den mån dessa ej tillhöra domstols handläggning,
de för nyttjande av bergsstaten avsedda boställena,
gruvmätarna och gruvkarteväsendet samt

utövning av de till bergskollegii ämbetsbefattning börande befogenheter,
som enligt kungörelsen den 11 december 1857 angående bergskollegii upphörande
såsom särskilt ämbetsverk övertagits av kommerskollegium och
icke författningsenligt upphört att vara föremål för kommerskollegii handläggning.

I samråd med och under medverkan i lämplig omfattning från Sveriges
geologiska undersökning skola å bergsbyrån utarbetas specialbeskrivningar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter,
som förekomma i omedelbart sammanhang med dessa. Nämnda beskrivningar
skola i tryck offentliggöras.

Å bergsbyrån skola även handläggas ärenden angående torvhanteringen.

I avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva
anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom föreskrev
Kungl. Maj:t den 17 maj 1923, bland annat, att förvaltningen av kronans
gruvegendom skulle från och med den 1 juli 1923 tills vidare, intill dess
annorlunda bleve bestämt, ankomma på kommerskollegium, dock att från
kollegii förvaltning skulle undantagas dels den gruvegendom, som för det
dåvarande förvaltades av Mertainens gruvaktiebolag och av domänstyrelsen,
dels till och med utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges geologiska
undersökning för kronans räkning verkställts eller komme att
verkställas, dels ock jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter å kronojord
inom andra län än Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,
beträffande vilka jordägarandelar kungörelsen den 20 oktober 1899 om
begagnande av kronans jordägarandel i gruva fortfarande gällde.

Den kronans gruvegendom, vars förvaltning härigenom uppdragits åt
kommerskollegium, utgöres huvudsakligen av i första hand de jordägarandelar,
som utarrenderats enligt förenämnda kungörelse den 20 oktober
1899 men för vilka arrendetiden utgått eller utgår; i avseende å dessa
hade några generella förvaltningsföreskrifter tidigare ej funnits. Vidare
har kommerskollegium på grund av nämnda föreskrift fått övertaga förvaltningen
av kronans jordägarandelar i de enligt lagen den 31 maj 1918,
innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom
vissa län, inmutade fyndigheterna; kronans jordägarandelar i sådana fyndigheter
hade tidigare stått under förvaltning av 1917 års mineralfyndighetskommission,
vars verksamhet enligt kungl. brevet den 17 maj 1923
skulle upphöra. Slutligen åligger kommerskollegium förvaltningen, efter
vederbörlig utmålsläggning, av de inmutningar, som av Sveriges geologiska
undersökning verkställts eller verkställas för kronans räkning.

Genom nyssnämnda brev den 17 maj 1923 förklarade Kungl. Maj:t
vidare, att där fråga uppkomme, huruvida under kommerskollegii förvaltning
stående gruvegendom skulle nyttiggöras genom utarrendering eller
på annat sätt, kollegium skulle hava att med eget förslag underställa
ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Jämväl de ärenden, som på grund av nu berörda föreskrifter ankomma
å kommerskollegium, handläggas å bergsbyrån.

En översikt över de å byrån nu förekommande ärendesgruppernas storlek
under olika år lämnas i nedanstående, ur besparingskommitténs betänkande
hämtade tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. U2 höft. (Nr 178.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Ärenden angående	1913	1916	1918	1920	1921	1922	lista halv-året 1924
“Bergverk sstyrelsen''1 11 ..............	66	35	69	114	167	118	54
Gruvmätning ...........................	33	20	46	35	62	95	39
Bergstekniska stipendier .........	—	1	1	—	48	43	40
Bergsmedlen ..........................	19	27	19	20	20	24	10
Relationer och statistik ............	6	10	2	9	13	11	12
Protokoll om gruvors försvar ...	90	67	59	66	75	63	12
Stenindustri........................... •	—	3	3	16	11	15	—
Övriga bergsärenden..................	70	79	74	81	76	86	59*
Torvtjänstemän3 .....................	—	—	—	3	75	98	19
Rekvisitioner å förrättningar av dito	—	—	—	—	102	117	38
Reseräkningar av dito...............	—	—	—	—	101	113	10
Torviån .................................	—	—	—	13	127	87	23
Övriga torvärenden ..................	—	—	—	10	192	no	24
Summa				367	1,069	980	340

Arbetet med upprättandet av de ovan omförmälda specialbeskrivningarna
över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter m. m., som det
åligger kollegium att i samråd med och under medverkan i lämplig omfattning
från Sveriges geologiska undersökning utarbeta, har uppdelats mellan
nämnda myndigheter så, att kollegium utför historiska, ekonomiska och gruvtekniska
delar därav samt Sveriges geologiska undersökning de geologiska
delarna.

I kollegium ombesörj es specialbeskrivningarnas utarbetande av förste byråingenjören
å bergsbyrån.

Hittills har utkommit endast en dylik beskrivning, nämligen över Riddarhytte
malmfält. Under utarbetande äro beskrivningar över Persbergs och
Nartorps gruvfält.

Förutom med arbetet å gruvbeskrivningarna är förste byråingenjören
sysselsatt med yrkesfareärenden och ärenden angående torvhanteringen.

Å gruvkartekontoret förvaras de kartor, som enligt 57 § i gruvestadgan
och motsvarande bestämmelse i lagen angående eftersökande och bearbetande
av stenkols- och saltfyndigheter skola på bekostnad av gruvägaren upprättas
över gruva, som erhållit utmål och är under arbete, där icke gruvan i sin
helhet är från dagen fullt åskådlig. Kartorna upprättas i två exemplar,
av vilka det ena förvaras av gruvägaren och det andra skall genom bergmästaren
insändas till bergsöverstyrelsen, över nya gruvarbeten skola

1 Avser personal- och ekonomiärenden rörande bergsöverstyrelsens bergstekniska personal
samt bergsstaten.

2 Därav 30 ärenden angående kronans gruvegendom (inberäknat ärenden angående bolag,
i vilka kronan är intresserad).

3 Ärenden angående torvhanteringen tillhörde före 1921 lantbruksstyrelsen.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

kompletteringskartor inom viss tid upprättas, likaledes i två exemplar, varav
det ena genom bergmästaren insändes till kommerskollegium såsom bergsöverstyrelse.
Kartorna genomgås av vederbörande bergmästare för granskning,
hur brytningen bedrives ur säkerhets- och andra synpunkter. Å gruvkartekontoret
granskas kartorna allenast i formellt hänseende, varefter kompletteringarna
inläggas å det på kontoret förvarade kartexemplaret. Detta
senare arbete, som ofta torde vara mycket tidsödande, utföres av det kvinnliga
biträdet under tillsyn och kontroll av kontorets föreståndare.

Hos bergmästarna förvaras icke något exemplar av gruvkartorna. Tanken
på en decentralisering av gruvkarteväsendet, så att kartorna skulle förvaras
å vederbörande bergmästarexpedition, framfördes under förarbetena till
kommerskollegii senaste omorganisation men avvisades av kommerskollegiikommittén
och departementalkommitterade bland annat på den grund, att
det ur allmänhetens synpunkt i det stora hela vore mera fördelaktigt att
hava kartorna över landets samtliga gruvor samlade på en plats. Det vore
också förenat med mindre svårighet och kostnad att förvara kartorna på
ett för eldfara betryggande sätt, om gruvkarteväsendet vore centraliserat.

Å gruvkartekontoret föres även register över kronans gruvegendom.

Reglstratorskontoret.

Personsi Lönegrad

1 registrator ...............................................................................,.................... B 13

1 kvinnlig kontorsskrivare............................................................................ 0 5

1 kvinnligt skrivbiträde (biträder även skeppsmätningsöverkontrol lören)

...................................................................................................... C 1

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde

1 kvinnligt extra biträde (5 timmars tjänstgöringstid).

På registratorskontoret sker diarieföring av inkommande handlingar med
undantag av ärenden tillhörande elektriska sektionen, fartygsregistreringssektionen,
fartygsinspektionsbyrån och statistiska byrån ävensom i övrigt
vissa ärenden å industri- och sjöfartsbyråerna.

Någon befattning med kassarörelsen har registratorn icke.

Kassakontoret.

Personal Lönegrad

1 kamrerare .................................................................................................... B 15

1 kvinnligt kanslibiträde, på extra stat.

Enligt kommerskollegii instruktion har kamreraren att, i enlighet med
särskilt givna föreskrifter angående medelsförvaltningen hos kollegium, handhava
kollegii räkenskaps- och kassaväsen. Vidare åligger det kamreraren
att ombestyra uppsättandet av avlöningslistorna, att fullgöra den ämbetsverket
åliggande skyldighet att lämna vissa uppgifter till upplysning och
ledning vid taxering samt att jämlikt kollegii bestämmande förvara värdehandlingar
och värdeföremål.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågasatt omorganisation

av kommerskollegium.

Statens
bespara g $-kommitté.

Begränsning
av kommersko
llegii
arbetsuppgifter.

Jag övergår nu till att behandla det föreliggande omorganisationsförslaget.

Efter vissa inledande anmärkningar och efter att hava lämnat den ovan
av mig i förkortad form återgivna redogörelsen rörande kommerskollegii
nuvarande arbetsuppgifter och organisation anför statens besparingskommitté
följande:

»Såsom inledningsvis framhållits, har kommittén icke i detta sammanhang
upptagit till behandling frågan om kommerskollegii statistiska arbete
och i huvudsak ej heller frågan om den del av statens utlåningsverksamhet,
med vilken kommerskollegium har att taga befattning. Kommittén har
emellertid velat redan här giva uttryck åt en viss tvekan angående lämpligheten
och gagnet av vissa grenar av utlåningsverksamheten. Vad ämbetsverkets
arbetsuppgifter i övrigt angår, lärer någon inskränkning eller omläggning
i stort sett knappast böra ifrågasättas. Endast i fråga om några
detaljer vill kommittén framställa förslag till ändring. Vissa av kommitténs
förslag i förevarande hänseende skola i det följande behandlas under speciella
rubriker. Här skola beröras endast ett par särskilda frågor.

Kommerskollegium har i sitt den 21 mars 1923 avgivna utlåtande angående
ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter beträffande kollegii arbetsområde
berört möjligheten att inställa arbetet med de specialbeskrivningar
över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter m. m., vilka nu
utarbetas å kommerskollegii bergsbyrå samt av Sveriges geologiska undersökning.
Kommittén vill för sin del ej bestrida, att dylika redogörelser
kunna äga sitt stora värde, särskilt som historiskt material, men är av den
bestämda uppfattningen, att statens handhavande av denna uppgift bör upphöra.
Värdet ur statsverkets synpunkt av dylika beskrivningar lärer nämligen
svårligen kunna stå i skälig proportion till kostnaderna för deras
utarbetande.

Vidare har kommerskollegium i nämnda skrivelse uttalat, att det givetvis
kunde ifrågasättas, huruvida under nuvarande tid den verksamhet, som
handhaves av den å kollegii industribyrå anställda tekniska konsulenten
med avseende å mässor och utställningar m. m. samt övriga frågor av mera
allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien, såsom organisation
och yrkesutbildning, läijingsväsende, kooperation m. m., borde utan inskränkning
vidmakthållas. Utan att i någon mån vilja förringa betydelsen av de
uppgifter, varom här är fråga, måste kommittén hävda den uppfattningen,
att de lämpligast handhavas av enskilda organisationer — kommittén tänker
närmast på den livskraftiga sammanslutningen »Sveriges hantverksorganisation».
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro den tekniska
konsulentens uppgifter i betydande grad inriktade på föreläsningsverksamhet,
anordnande av utställningar o. d. Att inordna dylik verksamhet under statens
uppgifter förefaller för det allmänna betraktelsesättet främmande. Kommittén
hyser ock den tillförsikten, att de intressen, det här gäller, skola i lika grad
komma till sin rätt även utan statens direkta insats. Kommittén kommer
därför att i det följande föreslå indragning av tekniska konsulentens befattning.

Vad angår de i kommerskollegium handlagda stipendieärendena, har
kommitténs granskning efterlämnat ett starkt intryck av de svårigheter,
som ett väl avvägt handhavande av stipendiemedel för staten måste medföra.
Misstag lära ej kunna undvikas. Såvitt kommittén kan bedöma, skulle i
regel samma resultat kunna uppnås för mindre kostnad, om statsbidrag till

Kung!. Maj:tv proposition Nr 1/8.

stipendier överlämnades till enskilda institutioner, vilka äfja en närmare
kännedom om de lämpligaste stipendiaterna och för vilka olägenheterna av
misslag torde vara mindre än när staten står som utdelare.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava anslagen till understöd
för utbildande av lärlingar under senaste åren inskränkts till beviljande
av de medel, som erfordras för slutförande av utbildningen för de lärlingsgrupper,
vilkas utbildning tidigare påbörjats. Enligt kommitténs uppfattning
bör också ifrågavarande verksamhet definitivt avvecklas.

Besparingskommitténs granskning av kommerskollegii arbete har givit
vid handen, att kollegii olika avdelningar äro väsentligen olika betungade.
Från statistiska byrån bortses i detta sammanhang. Det är tydligt, att
industribyrån och sjöfartsbyrån äro betydligt mera belastade än handelsoch
bergsbyråerna. Ej minst gäller detta byråchefsbefattningarna. Kommittén
har också kommit till den bestämda uppfattningen, att arbete av
den kvalitet, att därför fordras byråchefs handläggning, ej förekommer i så
stor utsträckning, att fyra byråchefer äro för ändamålet behövliga. En nära
till hands liggande förenkling skulle givetvis vinnas genom en organisation
med dels en handels- och sjöfartsbyrå, dels en industri- och bergsbyrå. Enligt
vad den i det föregående införda statistiken visar, har också antalet ärenden
inom kollegii byråer under senare tid nedgått så avsevärt, att en dylik
sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas. Då emellertid nedgången
delvis torde vara beroende av tillfälliga orsaker, anser kommittén sig icke
kunna förutsätta, att de nuvarande sjöfarts- och industribyråerna skulle
kunna utan överbelastning upptaga allt det arbete, som nu handlägges å
handels- respektive bergsbyrån. Indragning av en byrå synes däremot utan
tvivel vara möjlig, och det gäller att söka den organisationsform, som med
en sådan utgångspunkt är den lämpligaste. Därvid har det synts uppenbart,
att en sammanslagning av bergs- och handelsbyråerna med hänsyn till de
där förekommande ärendenas olikartade beskaffenhet ej är att förorda. Det
har velat förefalla, som om den lyckligaste ordningen skulle vinnas på det
sätt, att eu del av handelsbyråns ärenden överflyttas till sjöfartsbyrån och
en del av bergsbyråns ärenden till industribyrån, men att samtidigt från
alla fyra de nuvarande byråerna avskiljas vissa ärenden av mindre speciell
natur, som nu höra till deras handläggning, samt att för dessas behandling
inrättas en tredje byrå. Samtliga de nuvarande byråerna synas för närvarande
relativt mycket upptagas av utarbetande och granskning av författningsförslag,
som beröra deras respektive arbetsområden. Det är otvivelaktigt
av vikt, att den specialkunskap, som finnes representerad på de olika
byråerna, kommer till användning icke minst vid behandlingen av dylika
ärenden, men själva den författningstekniska bearbetningen torde dock
snabbare och med större fördel kunna ske på en för ändamålet särskilt
utrustad byrå, vilken i avseende å själva innehållet skulle hava att samarbeta
med den byrå, som i ett visst fall sutte inne med specialkunskapen.
På samma sätt skulle också vissa grupper av ärenden handläggas, vilkas
fördelning mellan byråerna för närvarande synes mera oklar och tillfällig.
Ä industribyrån handläggas exempelvis åtskilliga ärenden, vilka äga betydelse
även för handeln. A handelsbyrån handläggas t. ex. ärenden angående
fastställande av s. k. hamntaxor, frågor, vilka synas i högre grad äga betydelse
för sjöfartens än för handelns vidkommande. Till handelsbyrån höra
även remisser angående tullstadgefrågor, vilka likaledes i många avseenden
beröra sjöfarten. Det torde befinnas lämpligt att till den föreslagna nya

Organisationsän
dringar.

22 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

byrån förlägga vissa av dessa blandade ärenden. Denna byrå kommer därigenom
även att bidraga till sammanhållningen av de många och växlande
arbetsuppgifter, som kommerskollegium bar att fullgöra. Det sammanhållande
momentet utgöres för närvarande så gott som uteslutande av
generaldirektörens person. I samma syfte skulle det också verka, om man
till byrån lade även ärenden angående verkets administration, personalfrågor
och dylikt, vilka genom sitt stora antal äro rätt betungande.

Den sålunda föreslagna byrån torde lämpligen böra erhålla namnet
»allmänna byrån».

Inrättande av en dylik allmän byrå torde vara så mycket lämpligare, om
å de två övriga, vissa näringar särskilt representerande byråerna och i synnerhet
den nya industri- och bergsbyrån kunna förvärvas fackmän såsom
chefer.

'' En med utgångspunkt från nu angivna grundtanke uppbyggd organisation
skulle gestalta sig på i huvudsak nedan angivna sätt. I fråga om detaljerna
kan givetvis intet förslag av kommittén framläggas; framhållas må emellertid,
att förekomsten av en allmän byrå bör giva rum för en större rörlighet
i avseende å arbetsfördelningen än den nuvarande indelningen i rena
fackbyråer.

Från sjöfartsbyråns handläggning avskiljas i huvudsak de ärenden angående
verkets organisation, som ännu tillhöra byrån, samt vissa ärenden, för
vilka den juridiska och författningstekniska erfarenheten spelar en mera
framträdande roll. Å andra sidan läggas till byrån rena handelsfrågor.
Byråns namn ändras till handels- och sjöfartsbyrån.

Byrån lär efter organisationsändringen för de egentliga byrågöromålen
bliva i behov av samma arbetskraft som för närvarande, d. v. s., utom kommerserådet,
en sekreterare och en notarie.

De under sjöfartsbyrån sorterande tjänsterna såsom sjötekniskt biträde och
sjöåklagare giva ej anledning till erinran från kommitténs sida. Ej heller
framställer kommittén något ändringsförslag beträffande fartygsregistreringssektionen.
Till frågorna om navigationsskolorna och skeppsmätningen skall
kommittén i det följande återkomma.

I anslutning till den nuvarande industribyrån organiseras industri- och
bergsbyrån. De bergstekniska synpunkterna höra bliva på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodosedda, om åt en bergstekniskt utbildad förste byråingenjör
anförtros handläggning av dylika frågor. Det torde ej råda något
tvivel, att även chefskapet över gruvkartekontoret kan på ett fullt nöjaktigt
sätt utövas av samma person vid sidan av handliavandet av dylika uppgifter.
Kontinuiteten med den nuvarande organisationen synes höra bevaras
på det sätt, att sekreteraren å bergsbyrån överflyttas till industri- och bergsbyrån.
Denne bör för övrigt få handlägga även sådana på sekreteraren å
industribyrån nu fällande göromål, vilka efter inrättandet av den allmänna
byrån komma att höra till industri- och bergsbyrån och för sin behandling
fordra en administrativt utbildad tjänsteman. Den å industribyrån nu placerade
förste byråingenjören samt notarien skulle bibehållas.

Såsom en följd av den nu antydda organisationen skulle byråchefen å
bergsbyrån samt sekreteraren å industribyrån bliva överflödiga. I och med
upphörandet av kommerskollegii arbete med upprättande av gruvbeskrivningar
bör även den ene å bergsbyrån anställde förste byrå ingenjörens tjänst
indragas.

Slutligen förordas jämväl indragning av den å industribyrån tjänstgörande
tekniska konsulenten. Enligt vad som anförts i det föregående skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

de arbetsuppgifter, som vill närmast torde lia föranlett inrättandet av denna
tjänst, upphöra. De å den tekniske konsulenten för (ivrigt vilande; göromål
torde utan synnerlig svårighet kunna fullgöras av annan hos kollegium anställd
personal.

Kommittén håller för sin del före, att den nu antydda organisationen av
industri- och bergsbyrån skall vara tillriicklig för utförande av vederbörliga
arbetsuppgifter. Mot densamma kan möjligen invändas, att den nuvarande
bergsbyrån bland annat har den speciella uppgiften att tillvarataga kronans
rätt beträffande statens gruvegendom. Denna synpunkt maste naturligtvis
tillerkännas ett visst berättigande. Det vill emellertid förefalla, som om de
åtgärder, vilka i dylikt syfte kunna visa sig erforderliga, i allmänhet borde
vara av mera juridisk än teknisk natur; någon egentlig gruvförvaltning
kan givetvis ej komma i fråga från en central institution av kommerskollegii
karaktär utan lärer väl — i den män den ej måste göras rent lokal
— snarare böra åvila bergmästarna.

Till frågan om den elektriska sektionen och inspektionen samt bergsstatens
lokalorganisation skall kommittén återkomma i det följande. Sprängämnesinspektionens
samt instruktörens i husslöjd verksamhet har ej föranlett
förslag av kommittén.

Allmänna byrån synes böra bestå av ett kommerseråd och ytterligare en
ordinarie tjänsteman. Huruvida det är nödvändigt att åt denne förläna
sekreterares ställning, är svårt att bedöma. Det vill synas, som om en
notarietjänst skulle vara tillfyllest. Då å handelsbyrån nu tjänstgöra —
förutom kommerserådet — två notarier, skulle såsom följd av det anförda
kunna indragas en notarietjänst.

Såsom tjänster i huvudsak fristående från organisationen i övrigt torde
få räknas kamrerare- och registratorsbefattningarna. Vad den förstnämndes
tjänst beträffar, synes den svårligen kunna undvaras, ehuru den å tjänsten
vilande arbetsbördan ej är mera betungande, än att utan tvivel ytterligare
göromål skulle kunna med densamma förenas. Detta synes böra uppmärksammas
vid arbetsfördelningen i kollegium i allmänhet, då det ej lärer
saknas ärenden, vilka lämpligen skulle kunna handläggas av kamreraren,
exempelvis vissa låneärenden o. d.

Vad däremot registratorstjänsten angår, måste det betecknas såsom överflödigt
att för densamma disponera en tjänsteman med de kvalifikationer,
som krävas för trettonde lönegraden. I den ekonomiska förvaltningen har
ju registratorn ingen del. En betydande del av diarieföring och registrering
i kollegium fullgöres å de särskilda avdelningarna — en i och för sig
säkerligen jämförelsevis dyrbar, men, som det vill synas, sakligt motiverad
anordning — och de åligganden, som vila å registratorn, äro ej svårare, än
att de kunna med fördel utföras av lämplig kvinnlig arbetskraft. Att
registratorns arbetsbörda ej är stor, följer redan av de hos honom diarieförda
ärendenas antal, cirka 10,000 om året, varvid märkes, att under självständigt
nummer diarieföres varje inkommande skrivelse även i äldre ärenden,
varför antalet verkliga ärenden är vida mindre, än diariet giver vid
handen. Kommittén föreslår, att registratorstjänsten indrages och att för
de till densamma hörande göromål nyttjas kvinnlig arbetskraft. Nyanställning
av sådan för ändamålet synes ej erforderlig.»

Besparingskommitténs betänkande, i vad angår det ordinarie anslaget
till kommerskollegium, utmynnar i följande hemställan, nämligen:

att utarbetandet och offentliggörandet av specialbeskrivningar över in -

Besparings kommitténs hemställan,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

mutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter, vilka
förekomma i omedelbart sammanhang med dessa, måtte upphöra;

att den verksamhet för främjande i allmänhet av hantverk och mindre
industri genom anordnande av mässor och utställningar m. m., som nu
bedrives av tekniske konsulenten, måtte i huvudsak upphöra;

att kommerskollegii befattning med ärenden angående utdelande av
stipendier och reseunderstöd av statsmedel måtte avvecklas och dylika
frågor överlämnas åt lämpliga enskilda organisationer;

att understödsverksamheten för utbildande av lärlingar definitivt avvecklas; att

i stället för de nuvarande handels-, sjöfarts-, industri- och bergsbyråerna
inrättas en handels- och sjöfartsbyrå, en industri- och bergsbyrå
samt en allmän byrå; samt

att ur kommerskollegii stat uteslutas följande tjänster:

1 kommerseråd,

1 sekreterare,

1 förste byråingenjör,

1 teknisk konsulent,

1 notarie och
1 registrator.

I detta sammanhang får jag meddela, att kommittén jämväl ifrågasatt
viss ändrad arbetsfördelning mellan den centrala myndigheten för inspektionen
över elektriska anläggningar, nämligen kommerskollegii industribyrås
elektriska sektion, och underlydande lokala myndigheter. Vid bifall
till kommitténs förslag i denna del skulle den å extra stat hos sektionen
uppförda förste byråingenjörstjänsten enligt kommitténs mening
kunna indragas. Då förslaget i fråga emellertid icke avser någon ändring
i det nuvarande antalet hos sektionen anställda ordinarie befattningshavare,
skall jag tillåta mig att upptaga detsamma till behandling i samband
med övriga frågor, som röra det å extra stat uppförda anslaget till
kollega verksamhet.

Såsom ovan redan nämnts, har kommerskollegium den 28 februari 1925
avgivit utlåtande över kommitténs betänkande. Vid kollega utlåtande
äro fogade dels till kollegium inkomna yttranden från järnkontoret och
samtliga förste fartygsinspektörer ävensom, beträffande navigationsskolorna,
från navigationsskoledirektionerna i Göteborg, Härnösand och Kalmar samt
stadsfullmäktige i sistnämnda två städer, dels åtta särskilda till kollegium
inkomna, fartygsinspektionen avseende framställningar från representanter
för varvs- och rederiföretag m. m., dels ock en till kollegium ingiven
framställning från interimsstyrelsen för södra Sveriges elektriska kraftintressenters
förening.

Därjämte har kollegium överlämnat efter utlåtandets justering till kolle -

Kanyl. Maj:In proposition Nr 178.

gium inkomna särskilda skrivelser från handelskammaren i Karlstad,
torvtillverkarnas tekniska förening, svenska elektriska installatörsförbundet
och konsthantverkarnas gille ävensom från vissa representanter för varvsoch
rederiföretag i Malmö och Karlshamn.

För egen del har kommerskollegium, vad nu angår det ordinarie anslaget
till kollegium, till en början anfört i huvudsak följande.

Kommerskollegii nuvarande organisation hade trätt i verksamhet så
nyligen som år 1920 efter långa förarbeten. Den kommitté, som utarbetat
riktlinjerna för denna organisation, hade nämligen påbörjat sitt arbete
redan år 19u8 och avslutat detsamma under loppet av år 1913. Först vid
1919 års riksdag hade frågan om kollegii omorganisation vunnit sin lösning
och skedde denna i huvudsakligaste överensstämmelse med kommitténs
riktlinjer. Av dessa fakta framginge, att organisationen ingalunda kunde
anses härleda sig ur den tendens till utvidgningar på olika områden, som
utmärkte kristiden. Under den jämförelsevis korta tidrymd, den nuvarande
organisationen varit i verksamhet — vilken tid dock till väsentlig del
kännetecknats av oregelbundna och onormala förhållanden — hade densamma,
såvitt kollegium kunnat finna, fungerat på ett i stort sett tillfredsställande
sätt. Kollegium kunde därför ej finna välbetänkt att efter
så kort tids verksamhet giva den vunna erfarenheten till spillo genom
att helt och hållet sönderbryta den nuvarande grundligen förberedda organisationen
och ersätta densamma med en, åtminstone såvitt framginge av
den synliga utredningen, på mycket lösliga premisser grundad ny organisationsplan
med följder, för vilka kollegium ville frånsåga sig allt ansvar.
Kollegium funne denna organisationsplan så mycket mera betänklig, som
under de allra senaste åren kollegii fasta personal redan avsevärt minskats
och därjämte anslaget till extra personal högst betydligt nedsatts. Därvid
vore att märka, att kollegium delvis självt tagit initiativ till inskränkningarna,
exempelvis indragning av hela upplysningssektionen, och sålunda
tagit hänsyn till intresset av att åstadkomma besparingar.

Efter att vidare hava framhållit, bland annat, att vissa av kommitténs
förslag icke kunde medföra några omedelbara verkningar ur besparingssynpunkt,
vadan ett forcerande av alla förslagens bedömande syntes kollegium
ändamålslöst, fortsätter kollegium:

»Innan kollegium upptager kommitténs föreliggande förslag till granskning
i detalj, anser sig kollegium böra fästa uppmärksamheten på vissa
i kommitténs betänkande förekommande vilseledande uppgifter. På sin
tid erhöll kollegium, liksom flertalet andra centralverk, från vederbörande
departement en förfrågan rörande antalet under vissa angivna tidsperioder
å var och en av verkets ''särskilda avdelningar handlagda ärenden med
angivande tillika av antalet till de olika avdelningarna under respektive
tidsperioder inkomna ärenden ävensom balansen vid varje periods slut.’
Självfallet avse ock de av kollegium insända uppgifterna i ämnet, vilket

Kommers kollegitim.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

iiven uttryckligen framgår av uppgifternas rubricering, i överensstämmelse
med den framställda frågan redovisning av ’ärenden\ Icke desto
mindre har den av kommittén verkställda avvägningen av verkets, respektive
de olika avdelningarnas inom verket arbetsbörda, såsom i betänkandet
vid upprepade tillfällen framkålles, ägt rum på grundval av den
föreställningen, att de av kollegium lämnade siffrorna hänföra sig till antalet
av till kollegium inkomna skrifter. Att detta kunnat komma och tydligen
också kommit att väsentligen förrycka bedömandet av vissa av de
frågor, som kommittén haft under behandling, ligger i sakens natur. Skulle
från kollega sida en redovisning av antalet inkomna skrifter och ej ärenden
ägt rum, ''något som emellertid ur synpunkten av uppgifternas användbarhet
överhuvud taget för det därmed avsedda syftet synes kollegium
hava varit skäligen meningslöst, skulle givetvis de i tabellerna förekommande
talen varit högst väsentligt högre. Härvid bör bland annat även
beaktas, att kommittén icke kan med sin utgångspunkt i fråga om denna
statistiks innebörd hava fått en riktig uppfattning om proportionen mellan
arbetsbördan på olika byråer och avdelningar, då det enligt verkställd
provundersökning visat sig, att proportionen mellan ifrågavarande tal
komme att högst väsentligt förskjutas vid statistikens förändring till att
avse antalet av inkomna skrifter. Enligt nämnda undersökning komme
nämligen talens ökning att på de olika byråerna växla från omkring
25 procent ända till omkring SO procent, därvid det erbjuder visst intresse
att konstatera, att största ökningen hänför sig till handelsbyrån, synbarligen
beroende på nämnda byrås jämförelsevis stora skriftväxling i
taxeärenden.

_ Kommitténs användning av den lämnade statistiken lämnar emellertid
även i övrigt rum för befogade erinringar. Förutom de ytterligare
rena misstag, kommittén härutinnan begått och vartill kollegium senare
bland annat i samband med frågan om byråindelningen återkommer, förtjänar
redan här särskilt uppmärksammas det skeva sätt, varpå kommittén
i den å sid. 7 intagna tabellen1 sammanställt uppgifter för olika
tidsperioder. Under det att kommittén sålunda beträffande industribyrån
i siffrorna för åren 1920, 1921, 1922 och första halvåret 1924 icke medtagit
ärenden, tillhörande elektriska seklionens arbetsområde, medtagas åter i
siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918, avseende industribyrån före omorganisationen,
även ärenden, vilka numera tillhöra nämnda sektion, och
därjämte en del rena bergsärenden. Till betydelsen härav för den kommittén
åliggande undersökningen och de därur framkomna resultaten
återkommer kollegium likaledes här nedan vid behandlingen av kommitténs
uppslag i fråga om byråindelningen i kollegium.»

Efter att därefter hava framhållit, att kollegium ägde odelad förståelse
för de syften, som föranlett igångsättandet av kommitténs arbete, uttalar
kollegium vidare, att kollegium vid sin granskning av kommitténs förslag
å ena sidan sökt medverka till sådana besparingar, vilkas genomförande
kunde ur det allmännas synpunkt betyda mera än nyttan av att bibehålla
respektive arbetsuppgifter och befattningar, men att kollegium å andra sidan
måst ställa sig avvisande mot framkomna förslag, i den mån nyttan av
respektive arbetsuppgifters och däremot svarande tjänsters bibehållande av

Se sid. 5 hur förut.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

kollegium prövats vara lör det allmänna större än den med indragning löi
bundna ekonomiska vinsten.

Kollegium övergår härefter till en detaljgranskning av kommitténs förslag,
därvid kollegium i huvudsak följt samma uppställning som den i
betänkandet gjorda.

I fråga om till eu början kommitténs förslag till begränsning av kommerskollegii
arbetsuppgifter utlåter sig kollegium på följande sätt:

»Kommitténs undersökning rörande möjligheterna för indragning av
arbetsuppgifter inom kollegii verksamhetsområde synes kollegium hava,
på sätt kollegium oek inledningsvis antytt, bekräftat vad kollegium redan
i sitt utlåtande den 21 mars 1923 angående begränsning av arbetsuppgifter
beträffande kollegii arbetsområde framhöll, nämligen att det sade sig
nästan självt, att ifråga om detta förvaltningsområde, för vilket själva arbetsuppgifterna
bestämts jämförelsevis nyligen efter grundliga. förberedelser
och sorgfälligt övervägande, det ej gärna nu skulle låta sig göra
att i andra än jämförelsevis fåtaliga och mindre betydande undantagsfall
påvisa uppgifter, som kunde helt avskiljas eller begränsas, utan att samtidigt
redan vunna resultat gåves till spillo eller eljest äventyrades viktiga
samhällsintressen.

Den av kommittén först omnämnda arbetsuppgift, som enligt dess förslag
skulle upphöra, är utarbetandet av specialbeskrivningar över inmutningsbara
fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter, som förekomma
i omedelbart sammanhang med dessa. Kommittén förklarar sig
vara av den bestämda uppfattningen, att statens handhavande av denna
uppgift borde upphöra, samt anför som skäl härför, att värdet ur statsverkets
synpunkt av dylika beskrivningar syntes svårligen kunna stå i skälig
proportion till kostnaderna för deras utarbetande, men vill samtidigt
för sin del ej bestrida, att dylika redogörelser kunde äga sitt störa värde,
särskilt som historiskt material.

Kollegium vill i anledning av detta uttalande framhålla, att dessa specialbeskrivningar
ursprungligen (se koinmerskollegiikommitténs betänkande
II sid. 207) voro huvudsakligen avsedda att göra värdefulla uppgifter
rörande mineralfyndigheter tillgängliga för allmänheten, ehuru
givetvis desamma även beräknades vara av värde för statsorganens, särskilt
bergsöverstyrelsens, handläggning av frågor rörande bergshanteringen.
De voro sålunda ämnade att tillgodose övervägande praktiska
syften.

Kommittén synes hava överskattat den relativa betydelsen av den historiska
delen av en specialbeskrivning och samtidigt underskattat värdet av
så väl den geologiska som den teknisk-ekonomiska delen.

Den historiska delen är avsedd att belysa bergshanteringens utveckling i
gångna tider med angivande så långt som möiligt av verkningarna av de
i olika hänseenden vid skilda tider vidtagna åtgärderna till ledning i det
fortsatta arbetet på hanteringens utveckling. Den geologiska delen beskriver
förekomsternas geologiska uppträdande och meddelar de vetenskapliga
slutsatser, som därav kunna erhållas. Den praktiska betydelsen
härav är icke inskränkt till enbart de direkt behandlade gruvfälten, utan
erbjuder denna avdelning av beskrivningen den sakkunnige bergsteknb
kern ledning till värdefulla slutsatser, även beträffande andra geologiskt

Ifrågasatt
begränsning
av
arbetsuppgifter.

Specialbeskrivningar

över inmutningsbara

fyndigheter
och stenkolsfyndigheter

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

likartade fyndigheter. De tekniska och ekonomiska delarna slutligen lämna
en beskrivning över nu använda metoder och anläggningar för fyndigheternas
nyttiggörande med angivande av såväl tekniska som ekonomiska
resultat.

Genom sammanställning av sakuppgifterna från dessa olika avdelningar
borde värdefulla upplysningar kunna erhållas vid planerande av brytning
eller utvidgning av driften vid redan befintliga gruvor. Härigenom skulle
under kända förutsättningar såsom olämpliga befunna metoder och anordningar
kunna på förhand och utan kostsamma experiment utmönstras.
Redan med hänsyn härtill bofde specialbeskrivningarnas existensberättigande
ur nationalekonomisk synpunkt icke behöva betvivlas. För att
kunna mera allmänt fylla en sådan uppgift måste specialbeskrivningar
föreligga över ett flertal fyndigheter av olika slag och med varierande
naturliga förutsättningar. Det enda hittills utkomna arbetet har ju kunnat
avhandla förhållandena endast inom ett, relativt begränsat, område.
Det torde knappast tillkomma kollegium att uttala sig i frågan, huruvida
detta arbetes kvalitet är sådan, att det fyller de fordringar, som, enligt vad
ovan nämnts, borde kunna ställas på detsamma. Den sakliga kritik, som
kommit till kollega kännedom, har emellertid varit gynnsam. Med hänsyn
till det intresse, som från bergsteknikers sida visats för fortsatt arbete
på dylika beskrivningar, anser sig kollegium emellertid våga påstå,
att specialbeskrivningarna av bergshanteringens män i allmänhet anses
vara av sådan betydelse, att utarbetandet av desamma icke nu bör avbrytas.
Kollegium erinrar i detta sammanhang om följande uttalande av
järnkontoret i dess yttrande den 22 april 1914 över kommerskollegiikommitténs
förslag i denna punkt: ''Med tacksamhet bör antecknas, att kommittéerna
såsom ett önskemål framhållit, att i samarbete mellan kommerskollegium
och geologiska undersökningen goda och tillförlitliga gruvbeskrivningar
må komma till stånd.’ Av järnkontorets bifogade yttrande
framgår, att uppfattningen om specialbeskrivningarnas nytta för bergshanteringen
icke ändrats, sedan nyssnämnda uttalande gjordes. Järnkontoret
förmäler sig sålunda skola för sin del i hög grad beklaga, om ifrågavarande
arbete icke skulle få fortsättas.

Kommittén omnämner kollegii, i utlåtandet den 21 mars 1923 angående
ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter beträffande kollegii arbetsområde,
gjorda uttalande angående möjligheten att inställa arbetet med dylika
specialbeskrivningar. Kollegium framhöll däruti värdet av specialbeskrivningarna
men medgav, att arbetet därå eller åtminstone tryckningen
av dem skulle kunna bedrivas i långsammare tempo eller möjligen
helt anstå under ’statsfinansiellt särskilt brydsamma tider’.

I anslutning till den ställning, kollegium sålunda tidigare intagit till
frågan om utarbetandet av förevarande specialheskrivningar, motsätter
sig kollegium alltså i så måtto icke kommitténs förslag på denna punkt,
att kollegium tillstyrker nådig förklaring, att med vidare utarbetande av
desamma skall tillsvidare anstå, men förbehåller sig kollegium att i sinom
tid, då statsfinansiellt mindre brydsamma förhållanden råda och arbetet
å byrån utan att erfordra särskild personalförstärkning sådant medgiver,
få inkomma med det förslag om arbetets återupptagande, vartill omständigheterna
kunna föranleda.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 17S.

Med kommitténs förslag, att den verksamhet för främjande i allmänhet
av hantverk oeli mindre industri senom anordnande av mässor och utställningar
m. m., som nu bedreves av tekniske konsulenten, måtte i huvudsak
upphöra, torde närmast åsyftas de av kollegium på sin tid efter uppdrag
av Kung!. Maj:t anordnade ''lmntvcrksstämmorna’ samt anordnande av
upplysningsbyråer för hantverket på Skånemässan och Svenska mässan,
båda år 1919. Konsulentens befattning med dessa mässor och utställningar,
som avse hantverk och konstindustri (se punkt 4 i kommitténs betänkande,
sid. 37), har i själva verket redan sedan länge upphört. Den sista hantverksstämman
hölls år 1921. Sedan dess har konsulenten ej haft uppdrag
av kollegium att anordna eller bidraga till anordnande av någon hantverket
berörande mässa eller utställning i någon form. Vidkommande övriga
frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien
såsom organisations- och yrkesutbildnings- samt lärlingsväsende, kooperation
m. m. (se punkt 5 i kommitténs betänkande, sid. 37), så hava dessa
på senaste tid inskränkts till ett minimum. Antalet av tekniske konsulenten
under åren 1923 och 1924 hållna föredrag har sammanlagt ej överstigit
10. I samband härmed må nämnas, att konsulentens tjänsteresor
under år 1924 väsentligt inskränkts och dragit en kostnad för staten av endast
403 kronor 40 öre.

Av vad sålunda anförts torde med tydlighet framgå, att de under förenämnda
punkterna 4 och 5 i besparingskommitténs betänkande angivna
arbetsuppgifterna för tekniske konsulenten ingalunda numera utgöra någon
nämnvärd del av hans arbete. Kommitténs påstående, att tekniske
konsulentens uppgifter vore ’i betydande grad inriktade på föreläsningsverksamhet,
anordnande av utställningar och dylikt’, motsvaras sålunda
icke av nuvarande förhållanden beträffande konsulentens verksamhet i
tjänsten.

Vad härefter angår de av industribyrån handlagda stipendieärendena,
så har kommittén uttalat, att dess granskning ''efterlämnat ett starkt intryck
av de svårigheter, som ett väl avvägt handhavande av stipendiemedel
för staten måste medföra’. Kommittén anför vidare: ''Misstag lära ej
kunna undvikas. Såvitt kommittén kan bedöma, skulle i regel samma
resultat kunna uppnås med mindre kostnad, om statsbidrag till stipendier
överlämnades till enskilda institutioner, som äga en närmare kännedom
om de lämpligaste stipendiaterna och för vilka olägenheterna av misstag
torde vara mindre än när staten står som utdelare.’

Kollegium vill till en början erinra, hurusom fördelningen av ifrågavarande
stipendier intill år 1921 verkställdes av Kungl. Maj:t efter förslag
av kollegium, som dessförinnan hört enskilda organisationer. Från och
med år 1921 överlämnades avgörandet till kollegium, som alltjämt införskaffat
yttranden från enskilda yrkesorganisationer. Under den långa tid,
kollegium haft att handlägga stipendieärendena, har kollegium ingalunda
fått något ''starkt intryck av de svårigheter, som ett väl avvägt handhavande
av stipendiemedel för staten måste medföra.’ Fastmera har kollegium
erhållit den bestämda uppfattningen, att enda möjligheten för erhållande
av en fullt objektiv prövning av föreliggande ansökningar just
ligger däri, att den verkställes av en statlig organisation, som är oberoende
av enskild konkurrens och i övrigt privata intressen samt särskilda
yrkesorganisationer. Genom att vederbörande enskilda organisationer
lämnats tillfälle att framföra sin ''närmare kännedom om de lämpligaste

Verksam hot
för främjande
i allmänhet
av hantverk
och mindre
industri
genom anordnande
av
mässor och
utställningar
m. m.

Stipendie ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

stipendiaterna’ inom organisationens verksamhetsområde torde möjligheten
att begå de av besparingskommittén fruktade misstagen i görligaste
män undvikas; i allt fall torde genom den förnyade prövningen i kollegium
misstagsmomenten bliva mindre, än om den enskilda organisationen
i fråga haft att fördela understöden. Vad nu anförts synes så uppenbart,
att det torde få anses egendomligt, att en annan uppfattning kan efter
verkställd granskning av föreliggande fråga göras gällande.

Kollegii verksamhet med stipendiefördelningen bär tydligt givit vid
handen, att ett stipendiehrev från en svensk statlig myndighet utomlands
skattas väsentligt högre än ett sådant från en enskild organisation och
därför öppnar ökade studiemöjligheter för vederbörande stipendiat. Det
har också understundom förekommit, att personer, endast för att vinna
denna fördel, sökt och fått sig tilldelade relativt obetydliga understödsbelopp
i förhållande till de med respektive studieresor skäligen förenade
kostnader.

Kommittén har underlåtit att lämna anvisning på vilken eller vilka ''enskilda
institutioner’, som lämpligen skulle kunna anförtros stipendiefördelningen
i fråga. Denna underlåtenhet torde vara tämligen förklarlig. Till
en början torde dock kunna fastslås, att någon sådan enskild institution
eller organisation ej finnes, som kan göra anspråk på att ens tillnärmelsevis
så allsidigt representera de skilda, understundom varandra motstående
intressen, som förefinnas inom de fyra yrkesgrupperna arbetare, verk-,
mästare, idkare och tekniker, att den kan tänkas ensam övertaga fördelning
av här ifrågavarande stipendier.

Staten skulle med kommitténs ståndpunkt alltså nödgas utlämna för
delningen av stipendierna till flera enskilda institutioner och organisationer.
Svårigheterna med eu sådan anordning torde framstå av vidfogade1
förteckning å enskilda vrkessammanslutningar inom de olika yrkesgrupperna.
Särskilt vad angår ’idkare’, Verkmästare’ och ''arbetare’, torde det
vara mycket svårt att framleta någon enskild sammanslutning med sådant
medlemstal och sådan organisationsform i övrigt, att den kan anses
för ett fullt representativt organ ens för alla organiserade yrkesutövare
inom gruppen i fråga, än mindre för flera av dessa grupper. Att uppdela
någon eller några grupper på flera organisationer synes knappast genomförbart
med hänsyn till svårigheten att avväga storleken av det anslagsbelopp,
som i sådant fall borde tilldelas varje organisation.

Men frånsett detta, måste staten, genom att åt en enskild organisation
lämna uppdrag att fördela statsstipendier, anses giva ett statligt erkännande
av vederbörande organisation såsom den främsta på området samt
säkerligen framkalla krav på statsbidrag för stipendiefördelningens handhavande,
varigenom syftet med överflyttningen av uppdraget till enskilda
organisationer — besparing av statens utgifter för ändamålet — skulle väsentligt
förringas, om ej omintetgöras. Uteslutet vore icke ens, att kostnaderna,
genom arbetets fördelning på ett flertal enskilda organisationer,
bleve ökade.

överlämnas stipendiefördelningen till enskilda institutioner, torde ej
kunna undvikas, att stipendierna ej bliva fullt enhetligt behandlade samt
att de yrkesutövare, som ej tillhöra någon av de utdelande organisationerna,
komma i sämre ställning än de, som tillhöra vederbörande organisation.

Ej här bilogad.

Kim f/l. Maj: In proposition Nr 17H. 1(1

I detta samband må framhållas, att ''senator Emil Possclils stipendiefond’
överlämnats till kommerskollegium av framlidne senatorn Posseltl
och att ett upphävande av kollegii befattning med frågor angående sti
pendier ur denna fond icke lärer kunna av Kungl. Maj:t beslutas.

Ehuru av sammanhanget ej fullt klart framgår, huruvida kommittén
med sitt förslag rörande stipendierna åsyftar även utdelningen av bergsteknikerstipendier,
anser sig kollegium höra beträffande dessa stipendier
framhålla följande.

Stipendierna i fråga anses av kollegium kunna utdelas till tekniker, oav
sett från vilken läroanstalt de utgått, allenast de ägna sig åt någon av de
näringar, nämligen gruv- och brukshanteringen samt stenindustrien, vil
kas intressen kollegium har att i egenskap av bergsöverstyrelse bevaka.

Skulle utdelningen jämväl av ifrågavarande stipendier anförtros åt någon
enskild institution, finnes ingen sådan, som företräder alla de näringsgrenar,
som skola hava gagn av stipendierna. Mest omfattande i sin verksamhet
är i sådant avseende järnkontoret. Kollegium samråder också
vid utdelningen med järnkontoret i vad avser sökande, vilkas studier beröra
området för dess sakkunskap. Härigenom komplettera järnkontorets
förslag och kollegii stipendieutdelningar varandra. Järnkontorets verksamhet
omfattar emellertid ej samma område, som förevarande stipendier
avse att tillgodose, varför kollegium även måst inhämta råd på annat
håll. Då ej heller fördelningen av bergsteknikerstipendierna berett kollegium
någon svårighet, kan kollegium icke förorda ett förslag, som skulle
komma att väsentligen försämra sättet för denna fördelning.

I anledning av nu ifrågavarande förslag må vidare erinras, att behandlingen
av hantverkslåneärendena till en början handhades av en enskild
sammanslutning, Sveriges bantverksorganisation, men att ärendena, efter
upprepade framställningar från nämnda organisation, senare överflyttats
till kollegium.

Beträffande slutligen den av kommittén ifrågasatta definitiva avvecklingen
av statens understödjande verksamhet för lärlingsutbildning m. w.
må erinras därom, att vederbörande departementschef i statsverkspropositionen
till 1923 års riksdag uttalat, att han för egen del väl insåg betydelsen
för det svenska hantverkets utveckling och uppblomstring av en ratio
nellt ledd lärlingsutbildning och gärna skulle hava sett, att något avbrott
i den statliga understödsverksamheten på ifrågavarande område icke behövt
ifrågakomma, men att han likväl ej kunde tillstyrka av kollegium
då gjord framställning om anslag till nya lärlir.gsgrupper. I senare statsverkspropositionen
hava samma skäl alltjämt åberopats. På de skäl, som
kollegium anförde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 augusti 1924, anser
kollegium alltjämt beklagligt, om staten skulle undandraga sig att ekonomiskt
bidraga till den brännande frågan om lärlingsväsendets ordnande.

Slutligen torde böra framhållas, att, därest det av kommerskollegium
och skolöverstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetade förslaget till
lag om lärlingsväsendet i vissa yrken skulle i sina huvudsakliga delar
upphöjas till lag, kommerskollegii industribyrå torde komma att erhålla
vissa nya uppgifter, vilka närmast äro hänförliga till tekniske konsulentens
arbetsområde.» I

Understå dsverksamhet

för utbildande
av
lärlingar.

I kommerskollegii hemställan beträffande ovannämnda specialbeskrivningar
över inmutningsbara fjndigheter och stenkolsfyndigheter m. m.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågasätta
organisatio
n sändringar.

Allmänna

byrån.

liar chefen för kollegii bergshvra, kommerserådet Sidenvall, förklarat sig
icke kunna instämma. Under uttalande att han ansåge bibehållandet av
denna arbetsuppgift vara av större värde än den med upphörandet förbundna
ekonomiska vinsten, har han anfört, att kollegium enligt hans
mening bort förklara sig icke kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna
punkt.

Beträffande härefter kommitténs förslag till organisationsändringar i
kommerskollegium anför kollegium följande:

»Kommittén har i fråga om kollegii organisation föreslagit väsentliga
omdaningar. Sålunda ifrågasätter kommittén, bland annat, att en del av
handelsbyråns ärenden skulle överflyttas till sjöfartsbyrån och en del av
bergsbyråns ärenden till industribyrån, men att samtidigt från alla fyra
de nuvarande byråerna skulle avskiljas ''vissa ärenden av mindre speciell
natur’, som nu höra till deras handläggning, samt att för dessas behandling
skulle inrättas en tredje byrå, vilken kommittén föreslår skola benämnas
''allmänna byrån’. Kommittén framhåller i detta sammanhang
åtskilliga konsekvenser av kommitténs nu ifrågavarande förslag beträffande
vissa å de därav berörda byråerna placerade tjänster.

I fråga om kommitténs sistnämnda förslag gäller i särskilt framträdande
grad, vad kollegium ock beträffande betänkandet i dess helhet redan inledningsvis
betonat, att detsamma är behäftat med stora brister i avseende
å precisering och motivering. På nu föreliggande punkt är denna brist så
framträdande, att det överhuvud taget varit mycket svårt, stundom
knappast möjligt för kollegium att bilda sig ett något så när tillförlitligt
omdöme om vad kommittén i vissa avseenden egentligen åsyftar.

Sålunda angiver icke kommittén uttryckligen, vad kommittén i detta
sammanhang avser med ''vissa ärenden av mindre speciell natur’, för vilkas
behandling borde inrättas en särskild byrå. Huruvida det är de sålunda*
åsyftade ärendenas inre art, deras betydelse eller omfattning, som utgjort
underlaget för kommitténs tankegång är icke i betänkandet utsagt. Någon
exemplifiering i frågan om dessa ärenden förekommer icke, för såvitt det
icke möjligen skulle kunna antagas, att kommittén med dessa ärenden åtminstone
i huvudsak åsyftar den i betänkandet omedelbart därefter omnämnda
författningstekniska bearbetningen av författningsförslag, som
äro föremål för de sakkunniga (tekniska) byråernas granskning eller på
sådana byråer utarbetas, ävensom vissa grupper av ärenden, vilkas fördelning
mellan byråerna ''för närvarande’ syntes vara oklar och tillfällig.
Dessa senare ärendesgrupper exemplifieras synnerligen knapphändigt.
Beträffande industribyrån framhålles endast, att där handlades åtskilliga
ärenden, vilka ägde betydelse även för handeln. Å handelsbyrån handlades
t. ex. ärenden angående fastställande av s. k. hamntaxor, frågor,
vilka syntes i högre grad äga betydelse för sjöfartens än för handelns vidkommande.
Till handelsbyrån hörde även remisser angående tullstadgefrågor,
vilka likaledes i många avseenden berörde sjöfarten. Det kunde
antagas komma att befinnas lämpligt att till den föreslagna nya byrån
förlägga ''vissa av dessa blandade ärenden’. Kommittén lämnar ej heller
här närmare ledning, om vilka ärenden som härvid avses. Denna byrå
komme därigenom även att ''bidraga till sammanhållningen av de många

Kung!. Maj:tu proposition Nr 178.

:ki

och växlande arbetsuppgifter, som kollegium har att fullgöra’. I samma
syfte skulle det också verka, om man till byrån hide även ärenden angående
verkets administration, personalfrågor och dylikt, vilka genom sitt stora
antal voro rätt betungande. Från sjöfart sbyråns handläggning skulle vidare
avskiljas i huvudsak de ärenden angående verkets organisation, som
ännu tillhörde byrån, samt vissa ärenden, för vilka den juridiska och
författningstekniska erfarenheten spelade en mera framträdande roll.
Vilka ärenden, som med dessa senare åsyftas, angives icke av kommittén. A
andra sidan skulle till den tänkta handels- och sjöfartsbyrån läggas rena
händelse ronden.

Kommittén framhåller därjämte, att inrättande av eu allmän byrå i
enlighet med kommitténs förslag syntes vara så mycket lämpligare, om
a do två övriga, vissa näringar särskilt representerande byråerna och i
synnerhet den nya industri- och bergsbyrån kunde förvärvas fackmän såsom
chefer, varjämte kommittén funnit förekomsten av en dylik allmän
byrå böra giva rum för en större rörlighet i avseende å arbetsfördelningen
iin den nuvarande indelningen i rena fackbyråer.

Innan kollegium ingår på ett bedömande i detalj av förslaget i förevarande
del, vill kollegium fästa uppmärksamheten på att kollegii
huvuduppgift allt sedan dess inrättande på 1600-talet avsetts att utgöra
det centrala organet för rikets handel, industri och sjöfart, vartill senare
kommit bergshanteringen. Grunden till att frågan om kollegii omorganisation
nu senast upptogs till behandling var ock intresset av att kollegium
skulle, såsom då angavs, kunna bliva det centrala organet för statens
näringspolitik och såmedelst det närmaste organet inom centralförvaltningen
för tillgodoseende av näringslivets behov. Detta förhållande rubbas
ingalunda därav, att statsmakterna under senare tider gång efter
annan pålagt kollegium inspektionsuppgifter och andra åligganden, vilka
icke kunna anses hava till huvudsyfte att gagna näringarna utan snarare
tillkommit för tillgodoseende av allmän säkerhet, beskattningsändamål och
dylikt. Ehuru det varit förenat med stora svårigheter för kollegium att
ur betänkandet utläsa kommitténs verkliga intentioner i fråga om den
s. k. allmänna byrån, bär kollegium emellertid för varje fall kunnat konstatera,
att ett realiserande av kommitténs förslag angående omläggning
av kollegii byråer, i vad det avser sammanslagning av vissa för näringarnas
tillgodoseende direkt inrättade byråer, skulle icke oväsentligt
bidraga till förringande och försvagande av kollegii sålunda avsedda
karaktär av sakkunnigt näringsorgan. Innebörden av kommitténs visserligen
knapphändiga och oklara motivering för den föreslagna allmänna
byrån måste nämligen anses vara, att den insats för näringsärendens sakliga
och tekniska behandling och belysning, som hittills varit huvudändamålet
med kollegii ämbetsverksamhet, skulle hädanefter i vitala delar
sättas i andra rummet och i motsvarande fall försteget i stället lämnas åt
uppgiften att författningstekniskt utforma och granska behövliga författningar
inom näringarnas område samt väl även att bidraga med sin
insats vid tolkningen och tillämpningen av dessa författningar. Ett särskilt
i ögonenfallande exempel erbjuda härvid bergsärendena, som enligt
förslaget skulle förlora sin speciella målsman inom kollegium. Härjämte
skulle handeln, som dock hittills ansetts av så vital betydelse, att den
lånat sin benämning åt ämbetsverket, bliva i avsaknad av egen målsman.

Vidare synes kommittén åsyfta, att till den allmänna byrån skulle förläggas
åtskilliga ärendesgrupper, som nu beröra flera fackbyråers intresse Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 152 höft. (Nr 17S.) ''■>

Kung!» Maj ds proposition Nr 178.

sfärer. Det förefaller kollegium i sistnämnda hänseende emellertid svårligen
kunna anses såsom följdriktigt och logiskt, att den omständigheten,
att ett visst ärende kan ki-äva belysning av olika sakkunniga, skall kunna
motivera dess avskiljande från direkt kontakt med varje sådan sakkunnig.
Den riktiga förläggningen av ett dylikt ärende är givetvis — i
allmänhet och sålunda såvitt ej särskilda förhållanden föranleda annat —
dess hänförande till den fackbyrå, där detsamma huvudsakligen hör
hemma. Avgörandet av denna förläggning kan visserligen ibland vålla vissa
svårigheter, men är detta i och för sig ingen omständighet, som kan anses
motivera en anordning, som skulle helt utesluta sakkunskapen vid behandlingen
eller åtminstone högst väsentligt förringa dess möjligheter att
komma till sin rätt. Att exempelvis, såsom kommittén bland annat synes
förorda, till den s. k. allmänna byrån förlägga ärenden angående hamntaxor
förefaller kollegium innebära ett betänklig! underskattande av dessa
ärendens allmänna betydelse för handel och sjöfart.

Belysande för beskaffenheten av kommitténs förslag på förevarande
punkt är även den omständigheten, att kommittén bland de få exempel
på s. k. blandade ärenden, som kommittén själv, som det åtminstone vill
synas, tänkt sig såsom lämpliga för den allmänna byrån, upptagit hanmtaxeärendena,
utan att kommittén synes hava uppmärksammat, att desamma
i och med handels- och sjöfartsbyråernas samman slagning i själva
verket skulle förlora karaktären av blandade ärenden i den mening, varifrån
kommittén utgått. I huvudsak enahanda förhållande gäller beträffande
åtminstone flertalet av de omnämnda tullstadgefrågorna liksom
även, efter eventuell sammanslagning av byråer enligt kommitténs förslag,
beträffande, ett flertal andra, av kommittén ej nämnda frågor, som
nu möjligen kunna anses beröra mer än en byrå.

En närmare undersökning rörande möjligheterna för och lämpligheten
av att från nuvarande fackbyråer avskilja ärenden, vilkas förläggande
till en allmän byrå möjligen skulle kunna ifrågakomma, visar, att antalet
av sådana ärenden är ganska ringa och att deras direkta betydelse för
näringarna icke är av någon som helst central natur. Till en början
skulle samtliga respektive byråer berörande reseräkningars granskning
och föredragning kunna förläggas till en dylik byrå liksom ärenden
rörande tillämpning å lokalstatstjänster i allmänhet av löne- och pensionsbestämmelser.
Vidare skulle möjligen kunna dit avskiljas från nuvarande
handelsbyrån frågor rörande marknader och lotterier, från sjöfartsbyrån
frågor rörande tillämpning av gällande författningar om åtgärder till
förhindrande av smittosamma sjukdomars införande i riket, från industribyrån
det kamerala handhavandet av låneärenden samt från fartygsinspektionsbyrån
ärenden avseende granskning av expensmedelsredovisningar.
Beträffande sistnämnda två ärendesgrupper bör dock uppmärksammas,
att viss behandling av låneärendena av kommittén föreslås skola
handläggas av kamreraren liksom vissa ekonomiska ärenden å fartygsinspektionsbyrån,
.varutinnan torde särskilt åsyftas granskningen av
ifrågavarande expensmedelsredovisningar. Det kunde slutligen ifrågakomma
att till den allmänna byrån hänföra vissa besvärsmål, berörande
bergsbyråns arbetsområde. Dessa äro emellertid oftast av teknisk
art. I synnerhet gäller detta besvär över bergmästares beslut angående
anvisande av utmål, vilka besvär åter, därest de äro av
juridisk karaktär, skola gå till allmän domstol. I varje fall äro
de besvärsmål, varom här är fråga, i den mån de överhuvud taget skola

KMnj:ts proposition Nr 178.

diga till kol logi um, av .stort intresse för vissa bergsärendens behandling
i allmänhet. Med hänsyn till vad sålunda anförts synas kollegium dylika
besvärsmål icke böra förläggas annorstädes, än där bergsärenden i
övrigt komma till behandling.

kitt förläggande till en i enlighet med kommitténs förslag inrättad allmän
byrå av sådana här ovan nämnda ärenden, vilka nu tillhöra flera
byråers intresseområden men efter sammanslagningen av byråer skulle
intressera huvudsakligen en av de nyorganiserade byråerna, måste kollegium
på förut angivna skäl på det bestämdaste avstyrka, om sådant av
kommittén verkligen åsyftats. Av vad kollegium ovan anfört torde vidare
framgå, alt eu dylik allmän byrå, i avsaknad av nyssnämnda ärenden,
skulle, även med fullt beaktande av den byrån åliggande medverka]!
i olika författningsfrågor m. in., erhålla ett alldeles otillräckligt och
högeligen osäkert underlag för sin verksamhet. Den skulle sannolikt härutinnan
komma i väsentligt sämre ställning än nuvarande handelsbyrån
respektive nuvarande bergsbyrån, vilka byråer kommittén förmenar icke
hava tillräckligt arbete för att motivera bådas tillvaro, vartill kommer, att
dess arbetsområde måste bliva i betänklig utsträckning konturlöst, heterogent
och splittrat. Kollegium anser sålunda redan på grund härav den
på förevarande punkt föreslagna organisationsändringen icke kunna av
kollegium tillstyrkas.

Oavsett de skäl, som kollegium sålunda anfört mot kommitténs ifrågavarande
förslag, föreligger, emellertid ett ytterligare särskilt motiv för kollegium
att motsätta sig realiserandet av detsamma. Ett avgörande hinder häremot
föreligger nämligen så till vida, att, även med hänsyn tagen till vissa
av kommittén ifrågasätta lättnader, varken å sjöfarts- eller industribyrån
kan läggas en så väsentligt ökad tunga, som kommitténs förslag i själva
verket förutsätter. Med hänsyn till sjöfartsbyråns, särskilt byråchefens,
belastning har redan nu måst genomföras en ändrad arbetsfördelning
genom att byrån befriats från befattning med vissa ärenden rörande verkets
ekonomi, personal, lokaler och inventarier, och beträffande chefen för
industribyrån måste bestämt sägas ifrån, att ytterligare belastning icke
kan få ifrågakomma. Ett ytterligare tillskott av arbete på dessa båda byråer
skulle för övrigt medföra ett oavvisligt behov av ökade arbetskrafter av
lägre grad.

Kommittén utgår vid sitt framställande av detta förslag från att dess
granskning av kollega arbete givit vid handen, att kollega olika avdelningar
vore väsentligen olika betungade. Det vore, framhåller kommittén,
tydligt, att industribyrån och sjöfartsbyrån vore betydligt mera belastade
än handels- och bergsbyråerna. Ej minst giillde detta byråchefsbefattningarna.
Kommittén hade också kommit till den bestämda uppfattningen,
att arbete av den kvalitet, att därför fordrades byråchefs handläggning, ej
förekomma i så stor utsträckning, att fyra byråchefer vore för ändamålet
behövliga. En nära till hands liggande förenkling skulle givetvis, förmenar
kommittén, vinnas genom en organisation med dels en handels- och
sjöfartsbyrå, dels en industri och bergsbyrå. Enligt vad den i det föregående
införda statistiken visade, hade också antalet ärenden inom koller
gii byråer under senare tid nedgått så av=''■att eu dylik sammanslagning
möjligen kunde ifrågasättas. Efter konstaterande av att nedgången
delvis kunde antagas vara beroende av tillfälliga orsaker framlägger kommittén
därefter sitt här ovan relaterade förslag om fördelning av nuvarande
4 byråers arbete på 3 byråer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Att kollegii olika avdelningar äro olika betungade kan icke bestridas,
men dels lärer det överhuvud taget få betraktas såsom särdeles svårt, för
att icke säga omöjligt, att, huru än en byråindelning anordnas, med jämnhet
fördela arbetsbördan på olika byråer, dels har kollegium för sin del
erfarenhet av att, även med en och samma fördelning av ärendesgrupper
mellan byråerna, kravet på arbetsintensitet på de olika byråerna tid efter
annan högst väsentligt växlar; en växling, som för övrigt ingalunda kan
utläsas ensamt ur en statistik av den beskaffenhet, som här föreligger (jämför
kollegii erinran här ovan). Det undandrager sig kollegii bedömande,
i vad mån kommittén vid sina överväganden tagit hänsyn till dessa åtminstone
för kollegii erfarenhet tämligen självfallna förhållanden, liksom
i vad mån kommittén vid avläsandet av den tillgängliga statistiken beaktat,
att de där förekommande talen ock måste ställas i visst förhållande
till den å respektive avdelningar anställda personalens storlek samt till
inverkan å vederbörande byråchefs arbetsbörda genom delegation av vissa
ärendenas behandling, om en fullt riktig uppskattning skall kunna göras.»

Kollegium erinrar härefter, att kollegium redan inledningsvis framställt
vissa anmärkningar mot sammanställningen av uppgifterna för industribyrån
före, respektive efter omorganisationen, samt fortsätter vidare:

»En fullt riktig sammanställning härvidlag giver vid handen, att
exempelvis den siffra, 4,210, som avser redovisade ärenden för år 1918
å industribyrån, skall, för att kunna jämföras med de i tabellen
förekommande talen, för åren efter omorganisationen underkastas reduktion,
varigenom densamma nedbringas till 2,118.1 I förstnämnda
siffra ingå nämligen dels en del ärenden, sammanlagt 1,819, av beskaffenhet
att numera beröra industribyråns elektriska sektion, dels
273 rena bergsärenden, under det att, som förut nämnts, i siffrorna för
industribyrån efter omorganisationen icke tagits någon som helst hänsyn
till ärenden å nämnda sektion. Detta sistnämnda förhållande är å andra
sidan ägnat att, när det gäller att bedöma arbetsbördan å industribyråns
administrativa sektion och möjligheterna att dit förlägga ytterligare arbetsuppgifter,
väsentligen förringa värdet av de av kommittén begagnade
siffrorna. Det är nämligen att märka, att byråchefen, respektive sekreteraren
å administrativa sektionen deltaga i handläggningen även av en viss
del av ärendena å elektriska sektionen. Om hänsyn tages till de å nämnda
sektion förekommande ärenden, utgjorde samtliga ärenden å hela industribyrån
efter omorganisationen:

	Av kommittén anförda siffror (—administra-tiva sektonens ärenden)	Ärenden å elektriska sektionen	Hela antalet ärenden å byrån
År 1920 ...............	4,652	5,247	9,899
> 1921 ...............	5,835	4,508	10,343
» 1922 ...............	6,768	4,311	11,079
1h 30 le 1924 ..............	1,823	1,708	3,531

1 Av dessa ltommo emellertid på grund av dåvarande ärendesfördelning allenast 1,851
ärenden på extra föredragandens avdelning.

Kung!. Majrts proposition Nr 17k. 37

Vid bedömandet av industribyråns ärendesredovisning bör vidare icke
torbises, att antalet ärenden för åren 1920—1922 påverkades, såsom av tabellen
i besparingskommitténs betiinkande framgår, i särskilt hög grad av
det då förekommande stora antalet stipendieärenden och sockerlicensärenden,
för vilkas behandling fanns anställd särskild, numera e.j längre
förefintlig arbetskraft. 1 detta senare avseende tillåter sig kollegium
hänvisa till vad kollegium här nedan anför vid bedömandet av frågan om
indragning av tekniska konsulenten.

Sammanfattningsvis vill kollegium sålunda framhålla, att kommittén
synes hava vid sitt bedömande av de omständigheter, som beröra förevarande
organisationsspörsmål, dels i viss mån överskattat värdet av de
statistiska uppgifter, som föreligga, dels i ett betydelsefullt hänseende
missuppfattat desamma och dels i avgörande hänseenden fullständigt felaktigt
tillgodogjort sig desamma. Sannolikheten för att vissa resultat,
vartill kommittén i sitt förslag på föreliggande punkt kommit, också skulle
visa sig vara orealiserbara, synes redan vid sådant förhållande vara påfallande
stor.

För prövning av de ärenden, vilka för närvarande handläggas å handeisbyrån,
kräves ett synnerligen ingående detaljstudium av spörsmålen ifråga
och av de med dem sammanhängande, ofta vittgående konsekvenserna
å näringslivets område. Redan på denna grund synes enligt kollegii uppfattning
ett förverkligande av den utav kommittén ifrågasatta omregleringen
av byråerna inom kollegium ogenomförbar, i vad den avser handelsbyråns
upphörande.

Härtill kommer emellertid ett förhållande, vilket torde få tillerkännas
minst samma betydelse vid avgörande av denna fråga, nämligen att eu
handelsbyrå — oavsett möjligheterna för andra byråer att med hänsyn
till arbetsbördan kunna helt eller delvis verkställa dess arbete — måste
anses i och för sig vara en nödvändighet inom ett sådant verk som kommerskollegium,
vilket ju bland sina främsta uppgifter just räknar tillvaratagande
av handelns intressen. Det har även visat sig, att handelsbyrån,
under den tid, den varit i funktion, kommit att få handlägga ett
flertal viktiga och i näringslivet synnerligen ingripande frågor, vilkas
behandling erfarenhetsmässigt krävt en genom sitt arbete med dithörande
spörsmål därå särskilt inriktad personal. Härvidlag torde vara att beakta
de under nuvarande utrikespolitiska efterkrigsförhållanden särskilt
talrika handelspolitiska frågor, till vilka kollegium har att taga ståndpunkt.
Vidare äro bland annat att märka de olika förslag och därmed
förbundna författningsfrågor å handelns olika områden, vilka från skilda
statsdepartement remitteras till kollegium samt komma att alltjämt göras
till föremål för kollegii och närmast då en handelsbyrås bedömande. Den
för närvarande å byrån till behandling föreliggande, synnerligen omfattande
frågan om eu genomgripande revision av näringsfrilietsförordningen
i dess helhet utgör visserligen ett med längre mellanrum återkommande
arbete, men har byrån givetvis jämväl för framtiden att dessemellan
successivt förvänta till handläggning andra frågor inom näringsfrihetslagstiftningens
område.

Handelsbyrån har dessutom genom handelns nära sammanhang med de
flesta andra till kollegii verksamhet hörande spörsmål haft att deltaga i
åtskilliga viktigare ärendens behandling inom kollegium, även om föredragningen
av dessa ärenden skett från andra byråers sida.

Handels byrån.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

Vid sin behandling av frågan om handelsbyrån kan kommittén, slutligen
icke hava i tillräcklig grad beaktat den betydelse beträffande bedömandet
av nämnda byrås arbetsbörda, som måste tillerkännas den
byrån åvilande granskningen av hamntaxeförslag och förslag till taxor
å grundpenningar, kanaltaxor in. in. Ärenden av hithörande beskaffenhet
fordra för sin behandling stor noggrannhet och ingående erfarenhet på
området, varjämte de oftast äro av synnerligen tidsödande beskaffenhet.
Det måste från kollega sida bestämt sägas ifrån, att ett underskattande
vid övervägandena rörande kollega organisation av dessa ärendens vikt
såsom sådana samt betydelse för bedömandet av byråns arbetsbörda skulle
kunna medföra mycket betänkliga konsekvenser för de intressen, som av
dessa ärenden beröras. Det förtjänar härvid erinras, att årliga uppbörden
av de på grund av ifrågavarande taxor utgående avgifter utgör betydande
belopp, såsom år 1920 något över 16 miljoner kronor, år 1921 något över
13 miljoner kronor, år 1922 något över 16\/., miljoner kronor och år 1923
något över 18 miljoner kronor.

De här ovan mot handelsbyråns upphörande anförda skälen — däribland
ej minst den ovan påpekade omöjligheten att bereda till densamma
hörande ärenden eu tillfredsställande behandling på annan byrå — giva
anledning till så stora betänkligheter, att kollegium icke kan finna det
försvarligt att ifrågasätta handelsbyråns upphörande som självständig
byrå.

Kommitténs förslag om bergs byråns sammanslagning med industribyrån
giver kollegium anledning erinra, att bergshanteringen redan år 1630 blev
inom centralförvaltningen företrädd genom särskilda befattningshavare och
år 1637 genom ett särskilt ämbetsverk samt att ett sådant fristående verk
iigde bestånd till och med år 1857. Genom kungörelse den 11 december sist
nämnda år stadgades, att bergskollegium skulle upphöra såsom särskilt
ämbetsverk och förenas med kommerskollegium samt att följaktligen de
åligganden, vilka då tillkonnno bergskollegium, med 1858 års ingång skulle
övertagas av kominerskollegium.

Från bergskollegii förening med kommerskollegium till år 1892 fanns
emellertid inom kommerskollegium en särskild föredragningsrotel för hu
vudsakligen bergsärenden.

Med år 1892 omorganiserades kollegium, därvid bersgärendena hänfördes
till en byrå för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella
näringar. I följd härav försvunno de befattningar, som dittills varit avsedda
för handläggningen av bergsärenden, men nyssnämnda byrå erhöll
som chef en förutvarande bergstjänsteman och som sekreterare en i gruvrätt
speciellt förfaren jurist. Då år 1897 personalombyte skedde å byråchefsbefattningen,
blev en icke-bergstekniker innehavare av densamma.
Den ökade anhopningen av ärenden på denna byrå nödvändiggjorde redan
år 1902 Kungl. Maj :ts medgivande för kollegium att under högst två måna
der begagna sig av den ovannämnda sekreteraren som adjungerad ledamot
för föredragning och handläggning av ärenden, som åt honom överlämnades.
För berörda tid berättigades kollegmm därjämte att förordna
lämplig person som sekreterare åt den sålunda adjungerade ledamoten.
Som avlöning åt den adjungerade ledamoten och åt sekreteraren hos honom
skulle utbetalas byråchefs, respektive sekreterares tjänstgöringspenningar
för ifrågavarande tid.

Medgivanden att på samma sätt verkställa uppdelning av ärenden på

Kanot. Maj:ts proposition Nr 17*. 39

nämnda byril gavos därefter för följande tider nämligen tva månadei''
1903, fyra månader l!K)(i, tre månader 11)07, fyra månader 11)08, fyra månader
1909, fyra månader 1010, sex månader 1011 samt de sex första måna
derna 10J2.

Från och med den 1 juli 1012 fanns i kollegium inrättad eu befattning
som extra föredragande å förberörda byrå. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter skulle innehavaren av denna befattning, förutom att
han biträdde kollegium med handläggning av ärenden, fullgöra åligganden,
som i övrigt ankomme på ordinarie byråchef. Befattningen i fråga
innehades till eu början av den förutvarande adjungerade ledamoten och,
sedan denne på hösten samma år utnämnts till kommerseråd och chef för
byrån, av eu förut icke i kollegium anställd tekniker.

Extra föredraganden hade till sitt biträde en extra sekreterare.

Denna anordning kvarstod, tills kollega omorganisation med 1920 års ingång
trädde i kraft och alltså den förutvarande byrån för ärenden angående
bergshanteringen och andra industriella näringar uppdelades i
en bergs- och eu industribyrå.

Uppdelningen av ärendena mellan den ordinarie och den adjungerade
ledamoten skulle, som ovan nämnts, ske efter kollega särskilda beslut.
Till den adjungerade ledamoten överlämnades vissa särskilt angivna ärenden,
i början så gott som uteslutande bergsärenden så niir som på någon enstaka
fråga av annan natur. Med år 1907 började antalet sådana andra ärenden,
som överlämnades till den adjungerade ledamoten, att något växa och
bland dem förekommo då frågor om lärlingslag, konstslö jdutställning i
Stockholm, lotterier, gifter, explosiva varor, eldfarliga oljor, elektriska
ledningar in. m. Dessa andra ärenden voro i regel sådana, som erfordrade
större juridisk eller administrativ förfarenhet, något som ofta iiven gällde
de bergsärenden, som överlämnades till dylik föredragning.

Sedan förenämnde tekniker övertagit den extra föredragningen, drogs
eu skarpare gräns mellan byråchefens och extra föredragandens verksamhetsområden.
Den förre fick på sin lott bergsärendena, på byrån ankommande
personalärenden och sociala ärenden samt ärenden angående explosiva
varor, eldfarliga oljor, elektriska ledningar, lotterier, utlänningars
fastighetsförvärv samt vissa ärenden angående gifter, apoteksvaror, sprit
varor och tobak, under det att övriga industriärenden tilldelades extra
föredraganden. Härifrån kunde dock i enstaka fall undantag förekomma,
då sådant ansågs lämpligt. Sedermera överflyttades på extra föredraganden
även handläggningen av ärenden angående elektriska ledningar.

De ärenden, kommittén velat sammanföra på en industri- och bergsbyrå,
hava alltså endast under tiden 1892—1901 samt i viss utsträckning under
tiden 1902—1911 varit sammanförda till föredragning av endast en ledamot
av kollegium, och under den första av dessa tioårsperioder hade, som
förut nämnts, chefskapet för byrån innehafts av en bergstekniskt förfaren
tjänsteman under mer än halva tiden. Att bergsärendena undantagslöst
föredrogos av en tjänsteman, som varken tekniskt eller juridiskt
ägde speciell kännedom om detta område, var ett förhållande, som ägde
bestånd endast under något mer än 4 år, och även då för ef änne ju på byrån
i sekreterarens person speciell erfarenhet i gruvlagstiftningen. Att under
den senare tioårsperioden dennes adjunktion omfattade endast några månader
då och då innebar ej, att hans arbete med de till hans handläggning
delegerade ärendena var begränsat till dessa kortare tider, utan endast
afl hans föredragningar måste inpassas inom desamma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Vill man låta den erfarenhet, som tydligt utläses ur denna faktiska utveckling,
komma till sin rätt, måste kommitténs förslag om sammanslagning
av industri- och bergsbyråerna redan på denna grund te sig högst
betänkligt.

Då kommittén föreslagit, att bergsbyrån skulle indragas och bergsärendenas
handläggning ske gemensamt med övriga industriärenden på
industribyrån, har det synts kollegium angeläget att inhämta upplysning
angående uppfattningen om nyttan av eu sådan sammanslagning hos
bergshanteringens representanter. Det torde nämligen vara obestridligt,
att gränserna för den nuvarande bergsbyrån i hög grad blivit bestämda
för tillmötesgående av eu under årens lopp ofta manifesterad opinion
bland bergshanteringens män. För att få eu föreställning om den uppfattning,
som på sådant håll gjorde sig gällande i frågans nuvarande
läge, har kollegium alltså lämnat järnkontoret tillfälle att yttra sig i
ämnet.

I avseende ä frågan om sammanslagning av bergsbyrån med industribyrån
betonar järnkontoret i sitt yttrande först, att den nuvarande orgånisationen
varit i tillämpning endast från och med år 1920, efter att hava
blivit föregången av en ytterst ingripande utredning, som tagit i anspråk
ungefär ett tiotal år, och att, om ändringar nu befunnes önskvärda, det
syntes ligga närmast till hands att inskränka sig till de jämförelsevis
obetydliga jämkningar, som för ett bättre fördelat arbete kunde vara erforderliga,
utan att själva ramen för organisationen rubbades. Vidare
framhålles, att med hänsyn till den plats, bergshanteringen sedan gammalt
intoge i den svenska nationalliushållningen, och i betraktande av näringens
säregna beskaffenhet, som förutsatte speciell teknisk sakkunskap
för ett rätt bedömande av förekommande frågor, det icke kunde vara tillrådligt
eller lämpligt, att sakkunskapen för hela denna näring skulle representeras
av eu underordnad tjänsteman, en förste byråingenjör å den
sammanslagna byrån. Eu sådan anordning hade icke synts stå väl tillsammans
med kommerskollegii åliggande att vara bergsöverstyrelse och med
det chefskap, som från kollega sida skulle utövas över bergsstaten. Berörda
åligganden syntes knappast kunna på ett tillfredsställande sätt och
till hanteringens verkliga gagn utövas, med mindre den byrå, som handhade
bergsärendena, stode under ledning av en i bergstekniska frågor fullt
sakkunnig chef. Järnkontoret ansåge sig nödgat för sin del inlägga en
bestämd gensaga mot kommitténs förslag om sammanslagning av industrioch
bergsbyråerna. Järnkontoret hemställer slutligen, att bergsbyrån
fortfarande måtte bibehållas såsom särskild byrå.

Kollegium, som finner de av järnkontoret anförda skälen för bibehållande
av en särskild bergsbyrå synnerligen väl grundade, vill särskilt
understryka behovet av bergsbyrån för fullgörandet av de kollegium såsom
bergsöverstyrelse åliggande arbetsuppgifter. Därvid får kollegium
erinra om den för gruvhant er ingen gällande speciella lagstiftningen, på
grund av vilken tillföras kollegium mål och ärenden av den beskaffenhet,
att de icke kunna behörigen behandlas utan tillgång på arbetskrafter, förtrogna
såväl med gruvlagstiftningen rent juridiskt sett som särskilt med
bergshanteringens tekniska förhållanden. För befordrandet av syftet
(kollegii instruktion § 18) att behörigen utnyttja arbetskrafterna med hänsyn
till deras kompetens och kvalifikationer i övrigt har kollegium järn -

Ku»yl. Maj:In proposition Nr 178.

viil i stol- utsträckning överlämnat åt byråchefen för bergsbyrån att avgöra
ärenden, som på grund av gruvstadgan inkomma till kollegium.

Kommittén har tydligen alldeles missuppfattat arten av kollega befattning
med kronans gruvegendom, då kommittén förmodar, att de åtgärder,
som i sådant avseende kunde visa sig- erforderliga, i allmänhet borde vara
av mera juridisk än teknisk natur. Kollegium får till belysande härav
erinra därom, att i det av kommittén jämväl omnämnda nådiga brevet
den 17 maj 1923, varigenom ifrågavarande bestyr uppdrogs åt kollegium,
finnes intagen föreskrift, att, där fråga uppkommer, huruvida under kollega
förvaltning stående gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering
eller på annat sätt, kollegium skall hava att med eget förslag underställa
ärendet Eders Kungl. Maj:ts prövning. Att till grund för kollegii
förslag i sådant avseende teknisk utredning måste finnas, torde vara alldeles
uppenbart, och hava sådana utredningar i vissa fall varit mycket
omfattande. Beträffande fyndigheter, som inmutas enligt lagen den 31
maj 1918, innefattande särskilda bestämmelser angående rätten (ill inmutning
inom vissa län, måste kollegium redan på ett tidigt stadium verkställa
den utredning, som erfordras för att avgöra frågan om och när kro^
nan bör anmäla sig till begagnande av jordägarandel i sådan fyndighet,
och även dessa frågor äro nästan helt och hållet av teknisk natur och erfordra
i allmänhet teknisk besiktning av fyndigheterna i fråga. För
handhavandet av denna uppgift är alltså den tekniska insikten av avgörande
betydelse.

I anslutning till kommitténs uttalande om denna förvaltning anser sig
kollegium böra meddela, att kollegium icke utövat någon egentlig gruvförvaltning
och torde detta icke heller vara lämpligt. Ännu olämpligare
skulle det dock vara, om sådan, som av kommittén ifrågasattes, skulle
komma att åläggas bergmästarna.

De till kollegii handläggning hörande bergsärendena måste således obetingat
anses vara av sådan art, att den härför av kommittén föreslagna
organisationen icke kan påräknas på ett tillfredsställande sätt tillgodose
varken statens intressen eller bergshanteringens berättigade krav, För
statsintressets vidkommande skulle kommitténs förslag otvivelaktigt innebära
bland andra olägenheter ett försvagande av statsmyndighetens sakkunskap
och auktoritet på °n punkt, som blir känsligare i mån som statens
uppgörelse med de lappländska malmbolagen angående övertagande
av malmfälten närmar sig eller tillgodogörandet av statens egna fyndigheter
aktualiseras. Redan ur nu angivna synpunkter måste kollegium
bestämt avstyrka förslaget om sammanslagning av industri- och bergsbyråerna.

För åstadkommande av en önskvärd utjämning emellan belastningen å
industri- och bergsbyrån har kollegium för avsikt att, i den mån så lämpligen
kan ske, överflytta vissa ärenden eller ärendesgrupper från den
förstnämnda till den senare. Sålunda kommer kollegium att föreslå sådan
.ändring i sin av Eders Kungl. Maj:t fastställda instruktion, att ärenden,
rörande explosiva varor och eldfarliga oljor ävensom angående kollegii
befattning med sprängämnesinspektionen och dess befattningshavare överflyttas
till handläggning å bergsbyrån, vars övriga verksamhetsområde
de i olika hänseenden beröra.

I detta sammanhang vill kollegium fästa uppmärksamheten på att kommittén
i avseende på gruvkartekontorets ställning synes hava fått en i
viss man felaktig uppfattning, då särskild personal angivits för det -

Till indragning

frågasatti
tj änster.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

samma. Med gruvkartekontoret betecknas kollegii gruvkartesamling och
de lokaler, där denna förvaras. Den där (lokalt sett) placerade förste byril
ingenjören deltager i arbetet med bergsbyråns övriga arbetsuppgifter jämsides
med att lian har det speciella uppdraget att vara föreståndare för
gru vkar tekontoret. Detsamma gäller även i någon mån ritbiträdet. Av
praktiska skäl diarieföras gruvkarteärendena särskilt på kontoret.

Kommitténs uppgift, att registret över kronans gruvegendom föres på
gruvkartekontoret, är även missvisande så till vida, att denna arbetsuppgift
icke tillhör gruvkartekontoret som sådant, utan har registret placerats
i samma rum som kartsamlingen dels på grund därav, att lämpligt
utrymme därstädes kunde beredas, och dels därför, att den förste byråingenjör,
som är föreståndare för gruvkartekontoret, närmast har uppdraget
att sköta registret.»

Kollegium ingår härefter närmare på det i kommittébetänkandet upptagna
spörsmålet om åstadkommande i vissa fall av en jämkning i arbetsfördelningen
å kollega olika avdelningar.

Kollegium framhåller i sådant avseende, att självfallet alla åtgärder
borde vidtagas, som till utjämnande av de olika byråernas och avdelningarnas
arbetsbörda kunde visa sig realiserbara utan eftersättande av
vidkommande ärendens möjligast sakkunniga behandling. Redan i det
föregående, nämligen i samband med behandlingen av frågan om bergsbyrån,
hade kollegium tillkännagivit sin avsikt att i angivet syfte i visst
avseende, föreslå jämkning av arbetsfördelningen mellan nämnda byrå
och industribyrån. Även beträffande kamreraren komine kollegium att
taga under övervägande möjligheten att hos honom förlägga handläggningen
av ärenden inom kollegium, där hans speciella sakkunskap kunde
komma till ytterligare användning. I

I fråga slutligen om kommitténs förslag till indragning av vissa tjänster
anför kollegium följande:

»Såsom närmaste påföljder av kommitténs olika förslag i fråga om indragning
av arbetsuppgifter och beträffande organisationsändringar an
giver kommittén — om här frånses den inverkan, kommitténs förslag har
i fråga om personalbeståndet å industribyråns elektriska sektion och var1
ill kollegium återkommer här nedan i samband med frågor berörande
olika lokalstater — bland annat uteslutande ur kollegii stat av följande
tjänster, nämligen ett kommerseråd, eu sekreterare, en förste byråingenjör,
en teknisk konsulent, eu notarie och en registrator.

Förslaget om indragning av ett kemmerserådsämbete och eu sek r eter artjänst
stor i omedelbart samband med av kommittén föreslagna organisationsändringar
i fråga om de nuvarande fyra handels-, sjöfarts-, bergs
och industribyraerna. Kollegium har emellertid, såsom av det föregående
framgår, icke kunnat tillstyrka genomförande av dessa senare, varför
kollegium jämväl avstyrker kommitténs förslag, såvitt det avser indragning
av ifrågavarande befattningar.

Kommitténs förslag om indragning av den ene å bergsbyrån anställ ne
förste byråingenjörens tjänst sammanhänger med förslaget om upphörandet
av kommerskollegii arbete med upprättande av gmvbeskrivningar.

Kunyl. Muj:ts proposition Nr 17b.

I)å kollegium i del föregående uttalat sig för upphörande tillsvidare av
ifrågavarande arbetsuppgift, har kollegium icke någon erinran att framställa
mot indragning av den ena av förste byråingenjörstjänstcrna å
bergsbyrån.

För den händelse det skulle befinnas lämpligt att överföra förevarande
tjiinst på övergångsstat, vill kollegium icke underlåta att framhålla, att
kollegium givetvis å andra sidan är i tillfälle att bereda innehavaren
dii ra v sysselsättning inom kollegium.

Vad så angår den å kollegii stat uppförda befattningen såsom teknisk
konsulent, så hade. på sätt besparingskommiitén framhållit. 11)13 års riksdag
vid beviljande av anslag till befattningen uttalat, att konsulentens
huvudsakliga uppgift bolde vara hantverksiutressenas främjande. Utövningen
av denna och det därmed i intimt saraband stående arbetet i fråga
om stipendier till vissa yrkesgrupper inom industrien visade sig inom kort
vara så omfattande, att redan befattningens förste innehavare i stort sett
icke kunde tagas i anspråk för andra industribyrån åvilande göromål.
För övrigt lågo bemnlde befattningshavares huvudsakliga fackinsikter på
det yrkesskoletekniska området. Om man undantager de senaste åren,
hava tekniska konsulentens arbetsuppgifter successivt stegrats, främst till
följd av nya statliga anslag till främjande av yrkesutbildningen inom
industri och hantverk. Sålunda tillkom år 1914 anslag till en ny grupp
yrkesutövare, nämligen verkmästare och förmän inom industrien. År 1917
överflyttades, som förut nämnts, behandlingen av ärenden angående
hantverkslån från Sveriges hantverksorganisation, på dess därom upprepade
gånger framställda begäran, till kollegium; och år 191S tillkommo
anslag till statsunderstöd åt kan t verkställare för utbildning av lärlingar
samt till lärlingspremier. Å 1921 års riksstat vidtogos väsentliga höjningar
av reservationsanslagen till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
närings* rkena, kikare av hantverk och annan mindre industri,
verkmästare och förmän samt teoretiskt och praktiskt utbildade tekniker,
som icke ägna sig åt bergshanteringen. Samtidigt höjdes hantverkslårefondens
kapitalbelopp med 100,000 kronor.

Här må jämväl till komplettering av besparingskommitténs utredning i
ämnet erinras, att innevarande års riksdag har att behandla framställning
av Kungl. Maj it och enskild motion om anvisande ånyo av anslag till reseunderstöd
åt ''arbetare’, ''idkare'', ''verkmästare’ och ''tekniker''.

Den väsentliga ökningen av arbetsuppgifterna föranledde givetvis ökai
behov av arbetskraft er. År 1921 anställdes en assistent åt konsulenten,
enligt beslut av riksdagen, och senare även en halvtidsamanuens. Sedan
den stats finansiella ställningen, på sätt bespar in gskommittén framhålla,
nödvändiggjort indragande såväl i stort sett av anslagen till reseunderstöd
som av nya anslag till lärlingsutbildning, hava också arbetskrafterna
minskats. Från och med don 1 juli 1923 indrogs sålunda assistenten och
från och med den 1 september 1924 amanuensen. Den väsentligaste delen
av tekniske konsulentens arbetsuppgifter har alltjämt utgjort fördelningen
av de olika stipendieanslagen och hantverkslån samt vad med dessa
fördelningar står i samband, såsom vägledning vid uppgörande av res
planer och granskning av reseberättelser samt kontroll över liantverkslånens
behöriga utnyttjande och återbetalande. Under senaste tid hava
dessa uppgifter praktiskt taget utgjort konsulentens samtliga arbets
åligganden.

Med hänsyn till det åtminstone för det närvarande minskade arbetsom -

Kungi. Muj:ts proposition Nr 178.

råde, som kvarstår för konsulentens verksamhet inom kollegium, och ovissheten,
huruvida och i vilken grad de honom åvilande arbetsuppgifterna
kunna komma att åter ökas, skulle kommitterades förslag på denna punkt
lämpligen kunna föranleda till att konsulentbefattningen överfördes å
övergångsstat, med åliggande för den nuvarande befattningshavaren att
fortfarande förrätta den tjänstgöring inom kollegium, som må åläggas
honom.

Skulle en sådan åtgärd framdeles medföra, att konsulentens verksamhet
inom kollegium komrne att helt upphöra, bör dock redan nu framhållas,
att detta måste medföra behov av ersättning i annan arbetskraft,
exempelvis i form av eu teknisk'' amanuens.

I sand järn! med förslaget om inrättande av eu allmän byrå föreslår kommittén,
under framhållande av att på handelsbyrån nu tjänstgjorde — förutom
kommerserådet — två notarier, indragning av en notarie. Redan
med hänsyn till att kollegium här förut avstyrkt kommitténs förslag om en
allmän byrå, skulle förslaget om ifrågavarande indragning icke påkalla
särskilt yttrande från kollegii sida. Emellertid anser sig kollegium icke
kunna underlåta att framhålla följande synpunkter för beaktande vid bedömandet
av frågan om personalbehovet å kollegii handelsbyrå.

Redan vid den utredning av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade,
vilken föregick den omorganisation av kollegium,
varigenom handelsbyrån från cell med år 1920 kom till stånd, berördes
den väsentliga arbetsbörda, som komme att påvila blivande innehavare
av den för byrån föreslagna sekreteraretjänsten i och med att innehavaren
härav — för att bereda byråchefen tid att mera ingående ägna sig åt
andra större ärenden av för handeln betydelsefull karaktär — måste verkställa
den huvudsakliga utredning, som erfordrades för handelsbyråns
talrika och, såsom redan förut framhållits, oftast synnerligen tidsödande
ärenden angående hamntaxor, något som gäller även ärenden rörande
taxor å grundpenningar, kanaler in. m.

Genom beslut av 1923 års riksdag blev emellertid eu dittills alltsedan
1''artygsinspektionsbyråns inrättande på nämnda byrås stat uppförd sekreterarebefattning
från och med den 1 juli 1923 indragen. Denna indragning
motiverades av dåvarande departementschefen i den till grund för riksdagens
beslut liggande statsverkspropositionen med att lian vore av den
uppfattningen, att den ordinarie sekreterare, som för det dåvarande vore
placerad å handelsbyråns administrativa sektion, icke, såsom arbetsbördan
därstädes nu ställde sig, vore för sektionen oumbärlig utan lämpligen
kunde överflyttas till tjänstgöring å fartygsinspektionsbyrån. Handelsbyrån
har sålunda alltsedan sistnämnda dag icke tillgång till någon funktionär
med sekreterares tjänsteställning.

Kollegium, som icke haft tillfälle att yttra sig över förslaget om ifrågavarande
indragning, ansåg sig därför böra i samband med sin framställning
den 21 augusti 1924 angående anslagen till kollegium något beröra
sin ställning till denna indragning och de konsekvenser, densamma medfört.
Kollegium anförde därvid bland annat följande.

Med kännedom om storleken och beskaffenheten av den arbetsbörda,
som åvilade handelsbyrån, hade kollegium funnit sig föranlåtet att efter
vissa omplaceringar inom kollegium i övrigt föranstalta därom, att byrån,
da indragningen trädde i kraft, redan från början försågs med numerärt
sett samma arbetskrafter, som den haft omedelbart före indragningen.
De arbetskrafter, varmed handelsbyrån sålunda utrustats, hade alltjämt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

sedermera visat sig vara för ändamålet erforderliga, och kunde, såvitt
för det dåvarande kunde bedömas, med oförändrade arbetsuppgifter för
byrån någon reduktion i arbetsbiträdet på densamma för den närmaste
framtiden icke äga ruin.

De anordningar, som sålunda genomförts beträffande handelsbyråns
arbetskrafter, hade medfört olägenheter i flera avseenden.

De hade alltså till en början åstadkommit en ej oväsentligt ökad belastning
av den i anslaget till kollegium ingående posten: avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m., vilken anslagspost i och för sig
genom upprepade beskärma gar blivit efter band avsevärt föl-minskad.
Den kunde därför förväntas i längden endast med svårighet lämna tillgång
till den förstärkning av arbetskrafterna på handelsbyrån, som genom
sekreterarebefattningens bortflyttande alltjämt vore av nöden.

Den i viss mån mest beklagliga följden av sekreterarebefattningens förflyttande
till annan byrå utgjordes emellertid av de organisatoriska olägenheter,
som denna förflyttning medfört. Att en byrå, på sätt som här
skett, ställts, organisatoriskt sett, i helt annan ställning än övriga byråer
inom verket i nu ifrågavarande avseende hade sålunda icke kunnat undgå
att vålla stora svårigheter och detta så mycket hellre, som chefen för
byrån nu vore generaldirektörens ställföreträdare.

Ett fortsatt bibehållande av de nuvarande anordningarna på handelsbyrån
måste alltså, syntes det kollegium, väcka stora betänkligheter, och
utginge kollegium från att det snart skulle visa sig oundgängligen nödvändigt
att härutinnan åstadkomma ändringar.

Eu av de å handelsbyrån numera placerade två notarierna har till följd
av avsaknaden av sekreteraren givetvis måst svara för vederbörlig beredning
och stundom även föredragning av förenämnda hamntaxeärenden.
Av den befattning med de löpande ärendena å byrån, vilken måste följa
med notarietjänst, måste de båda notariernas tid bliva mycket upptagen.
Men deras tid upptages i jämnbredd därmed av de förberedande arbeten,
som äro förenade med sådana större frågor, vilka, såsom förut nämnts,
tid efter annan förekomma inom en handelsbyrås verksamhetsfält. Dessa
arbeten äro emellertid till väsentlig del av den natur, att större kvalifikationer
erfordras av dess utövare än dem, som i regel kunna vara att påräkna
hos i statstjänsten mera nykomna tjänstemän. I anledning av den
erfarenhet, kollegium vunnit angående dessa förhållanden, anser kollegium,
att antalet ordinarie notariebefattningar icke utan men för tjänsten kan
minskas.

Genom indragning av den ena notarietjänsten skulle kollegium avskäras
från den bart när enda möjlighet för mötande av oavvisligt, mer
eller mindre tillfälligt bebor’ av arbetshjälp för ena eller andra byrån
på grund av ökad arbetsbelastning. En dylik indragning skulle därjämte,
för handelsbyråns vidkommande, otvivelaktigt medföra som konsekvens
ett undanskjutande i viss utsträckning av arbetet med de å byrån förekommande
taxeärendena, och finge för sådant fall den metod, som man
redan nu nödgats ofta nog tillämpa, nämligen att åt gällande taxor i
förekommande fall förläna förlängd giltighet, i utsträckt omfattning utnyttjas,
vilket givetvis skulle medföra ökade olägenheter.

Under hänvisning till vad kollegium även vid tidigare tillfällen uttalat,
får kollegium slutligen framhålla, att arbetet å handelsbyrån i betydelse
torde kunna mäta sig med arbetet å flertalet andra byråer inom den
centrala statsförvaltningen och därför enligt kollegii mening obetingat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

kräver en sekreteraretjänst. På grund av nödvändiga sparsamhetssträvanden
anser kollegium sig emellertid icke i detta sammanhang höra
påyrka någon ändring härvidlag av det bestående förhållandet.

Vidkommande härefter den av kommittén förordade indragningen av
en registratorstjänst hos kollegium kan kollegium icke underlåta att framhålla,
att detta förslag vittnar om underskattning från kommitténs sida
av betydelsen av de uppgifter, som åvila en registrator i ett verk av
kollegii struktur och med den åtminstone tidvis stora beröring med allmänheten,
vilken utmärker kollegium. I trots härav men under framhållande
av att ifrågavarande indragning sannolikt kommer att medföra
ej oväsentliga olägenheter, anser sig kollegium icke höra motsätta sig kommitténs
förslag härutinnan. En indragning av registratorsbeiattningen
medför emellertid i varje fall, i bestämd motsats till vad kommittén härutinnan
förmenat, behov av förstärkning av den nuvarande kvinnliga personalen
å registratorskontoret, om en fullt betryggande skötsel av kollegii
efter dossiersystem upplagda arkiv skall kunna påräknas. Uppförande
i kollegii stat av, i stället för registratorstjänsten, én ny kontorsbiträdesbefattning
blir sålunda under angivna förhållanden erforderligt.
Därest registratorstjänsten överföres å övergångsstat och innehavaren av
tjänsten alltjämt ställes till kollegii förfogande, erfordras givetvis den
åsyftade förstärkningen först i och med innehavarens avgång från
tjänsten.»

Kommerskollegii utlåtande över besparingskommitténs betänkande, i vad
angår det ordinarie anslaget till kollegium, utmynnar i följande anmälan,
nämligen:

beträffande ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter:
att kollegium, i anslutning till den ställning, kollegium tidigare intagit
till frågan om utarbetandet och offentliggörandet av specialbeskrivningar
över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt
fyndigheter, vilka förekomme i omedelbart sammanhang med dessa, i så
måtto biträdde besparingskommitténs förslag på denna punkt, att kollegium
tillstyrkte nådig förklaring, att med vidare utarbetande och offentliggörande
av desamma skulle tillsvidare anstå, men att kollegium förbehölle
sig att i sinom tid, då statsfinansiellt mindre brydsamma förhållanden
rådde och arbetet å byrån utan att erfordra särskild personalförstärkning
sådant medgåve, få inkomma med det förslag om arbetets återupptagande,
vartill omständigheterna kunde föranleda; och

att den av kommittén till upphörande förordade verksamheten för främjande
i allmänhet av hantverk och mindre industri, såvitt anginge anordnande
av mässor och utställningar, i själva verket redan sedan länge
upphört och att kommitténs förslag härutinnan alltså icke behövde föranleda
särskild åtgärd; samt

beträffande ifrågasatt indragning av tjänster i kollegium:
att kollegium icke motsatte sig uteslutande er kollegii stat av följande
tjänster:

Kant)/. Moj:ts proposition Nr 178.

1 förste byräingenjör

l teknisk konsulent oeli

L registrator,

dock, beträffande sistnämnda två tjänster, under de förutsättningar, kollegium
i det föregående angivit.

I övriga delar förklarar sig kommerskollegium finna besparingskommitténs
förslag, såvitt nu är i fråga, icke böra föranleda någon åtgärd.

I anledning av innehållet i kommerskollegii över besparingskominitténs
betänkande avgivna utlåtande har kommittén den 12 innevarande mars
till mig ingivit en promemoria, däri kommittén till bemötande upptagit
vissa av de av kollegium mot kommitténs utredning framställda anmärkningarna
m. m.

Härav har kommerskollegium i sin tur föranletts att inkomma med en
den 14 i denna månad dagtecknad promemoria, däri kollegium ytterligare
utvecklat sina i utlåtandet gjorda uttalanden samt på vissa punkter underkastat
kommitténs bemötande av dessa uttalanden granskning och kritik.

Båda de ifrågavarande promemoriorna — i vilka behandlas spörsmål,
avseende icke endast det centrala ämbetsverket, kommerskollegium, utan
jämväl de under sagda ämbetsverk lydande myndigheter och kårer —
torde få såsom bilagor fogas till dagens protokoll (bilagorna A och B).

På sätt av den här förut lämnade redogörelsen framgår, utmynnar det
av statens besparingskommitté avgivna betänkandet, i vad detsamma angår
utgifter, som bestridas från det å riksstaten för kommerskollegium
uppförda ordinarie anslaget, i förslag om indragning av sex från sagda
anslag avlönade ordinarie befattningar. Ingen av dessa befattningar är
för närvarande vakant, därvid likväl är att märka, att innehavaren av en
sekreteraretjänst inom kollegium jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande för
närvarande uppehåller högre befattning inom annat verk, medan å hans
sekreteraretjänst vikarie tillsvidare är förordnad. Då de ordinarie befattningshavarna
i kommerskollegium — lika med ordinarie statspersonal i
allmänhet — äro berättigade att, såvida icke frivillig avgång ur tjänsten
äger rum, uppbära sin avlöning till dess pensionsåldern uppnås eller annan
befattning i statens tjänst erhålles, är sålunda, även vid ett genomförande
i full utsträckning av kommitténs förberörda förslag, någon omedelbar
besparingseffekt av större betydelse icke möjlig att uppnå. För tillvaratagande
av de framtida besparingsmöjligheter, som kunna komma att erbjuda
sig, synes det mig emellertid lämpligt, att, även där de nuvarande
personalförhållandena lägga hinder i vägen för uppnående av omedelbara
utgiftsminskningar, sådana befattningar, vilkas umbärlighet måste anses
genom den verkställda utredningen fullt ådagalagd, redan nu uteslutas ur
förteckningen å ordinarie tjänster och att de nuvarande tjänstinnehavarna,
därest de icke i något fall till följd av sin ålder må befinnas böra över:
föras å indragningsstat, upptagas å en särskild för ändamålet uppgjord

Promemorior
från statens
be^pari'' gskemmitté
och
kommer skollagium.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

övergångsstat. I de fall åter, där tveksamhet i nyss angivna hänseende
kan råda, finnes enligt min mening ingen anledning att forcera ståndpunktstagandet
i ämnet. Detta gäller i all synnerhet i fråga om sådana
ändringar, genom vilka en prövad organisation skulle sönderbrytas.

De åtgärder, som av besparingskommittén beträffande kommerskollegium
föreslås för att åstadkomma möjligheter till minskning av statsutgifterna,
äro, såsom redan nämnts, dels sådana, som avse begränsning av de kollegium
åliggande arbetsuppgifterna, dels ock därutöver vissa organisatoriska
förändringar beträffande byråindelningen m. m.

Vidkommande de av kommittén i förstnämnda hänseende framställda
förslagen är från min sida i princip intet att erinra mot att den å kollegii
bergsbyrå bedrivna verksamheten med utarbetande och offentliggörande
av gruvbeskrivningar m. m. åtminstone tillsvidare nedlägges. Jag förordar
alltså, att den för arbetet i fråga avsedda förste byråingenjörsbefattningen
indrages. På kollegium lärer emellertid böra ankomma att
bedöma, huruvida, så länge den nuvarande innehavaren av sagda befattning
kvarstår i kollegium, hans arbetskraft alltjämt må kunna, utan
eftersättande av andra uppgifter, vilka lämpligen kunna å honom överflyttas,
i någon mån tagas i anspråk för nyssberörda arbete. Något
offentliggörande i tryck av de utarbetade beskrivningarna bör tillsvidare
icke ifrågakomma, med det undantag likväl, att sådant tryckningsarbete,
som redan nu påbörjats och för vilket kostnader nedlagts för anskaffande
av klichéer o. d., synes mig böra få vederbörligen slutföras.

Kommitténs förslag om upphörande av den kollegium nu åliggande befattningen
med utdelning av vissa slag av stipendier till hantverkare,
arbetare m. m. torde svårligen låta sig omedelbart realisera — bland annat
av den anledningen, att åtminstone i avseende å några stipendiatgrupper
annan lämplig institution för handhavande av stipendieutdelningen knappast
för närvarande förefinnes. Då ifrågavarande ärendesgrupp för närvarande
i huvudsak åvilar den tekniske konsulenten och innehavaren av
sagda befattning, även om densamma uteslutes ur kollegii tjänsteförteckning,
i allt fall tillsvidare kan antagas komma att stå till kollegii förfogande,
lärer någon kostnad för statsverket eller annan olägenhet icke
föranledas av att stipendieutdelningen tillsvidare handhaves på sätt hittills
skett. Skulle emellertid den nuvarande tekniske konsulenten avgå
ur kollegii tjänst eller behöva tagas i anspråk för andra uppgifter i sådan
omfattning, att stipendieutdelningen icke av honom medhinnes, torde kommitténs
nu förevarande förslag böra upptagas till förnyad omprövning.

Vad kommittén uttalat rörande inställande, efter avslutandet av nu pågående
lärlingskurser, av den statsunderstödda verksamheten för utbildande
av lärlingar, torde böra tagas under övervägande, för den händelse
fråga om ytterligare statsunderstöd för ändamålet framdeles skulle uppkomma.

Kungl. Maj:t.s proposition Nr 178.

4‘)

Övriga av kommittén gjorda uttalanden beträffande inskränkning av
den verksamhet, som nu bedrives av den tekniske konsulenten, lära, med
hänsyn till vad kollegium därutinnan anfört, icke påkalla något mitt
yttrande.

Beträffande härefter kommitténs förslag, i vad desamma avse direkta
organisatoriska förändringar inom kommerskollegium — utan någon minskning
i de kollegium åliggande arbetsuppgifterna — är det viktigaste
givetvis det, som syftar till omläggning av byråindelningen därhän, att
en av kollega nuvarande ordinarie byråer skulle kunna indragas. Mot
kommitténs ifrågavarande förslag har, såsom av det förut sagda framgår,
kommerskollegium, stött biand annat på yttrande från fullmäktige i järnkontoret,
uttalat allvarliga betänkligheter. För egen del har jag, utan
att vilja i allo ansluta mig till kollega argumentering, icke kunnat undgå
att finna vissa av dessa betänkligheter tungt vägande. Särskilt synes
det mig kunna ifrågasättas, huruvida icke —'' åtminstone med den nuvarande
arbetsbelastningen å kollega sjöfarts- och industribyråer — cheferna
för de av kommittén förordade två fackbyråerna, handels- och sjöfarts-,
respektive industri- och bergsbyrån, skulle komma att, trots inrättande av
den av kommittén föreslagna allmänna byrån, påläggas så tyngande och
omfattande arbetsuppgifter, att det bleve förenat med stora vanskligheter
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra desamma.

En annan omständighet, som synes mig tala mot kommitténs förslag i
nu ifrågavarande del, är vidare, att enligt förslaget kollegium skulle
berövas den tillgång till bergsteknisk sakkunskap och erfarenhet, som för
närvarande är representerad i chefens för bergsbyrån person. Ett dylikt
försvagande av kollega auktoritet och sakkunskap i bergstekniska frågor
skulle svårligen kunna undgå att medföra ogynnsamma verkningar såväl
för bergshanteringen i allmänhet som framför allt för tillvaratagandet av
statens egna intressen på detta område. Staten är och har under senare
år i allt större omfattning blivit ägare till eller delägare i olika malmfyndigheter
inom landet, vilkas tillvaratagande för statens vidkommande
tillsvidare i främsta rummet ankommer på kollegium såsom central förvaltningsmyndighet
för kronans gruvegendom. De nuvarande anordningarna
för tillvaratagande av statens gruvägarintressen äro visserligen att betrakta
såsom allenast provisoriska och lära väl icke, förrän den under utredning
varande frågan rörande ny gruvlagstiftning vunnit sin lösning, kunna utbytas
mot ett mera definitivt förvaltningssystem. Med full visshet torde
dock kunna sägas, att de uppgifter, som i nu ifrågavarande hänseende
påvila kollegium, komma att under den tid, som närmast stundar, bliva
alltmera maktpåliggande. Det skulle, såvitt jag kan finna, under sådana
omständigheter vara föga välbetänkt, om staten, utan att samtidigt träffa
andra betryggande anordningar för förvaltningen av sin gruvegendom,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. '' l''i2 höft. (Nr 178.) 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

indroge den byrå inom den centrala statsförvaltningen, vars chef bättre än
någon annan till statens förfogande stående person äger förutsättning att
bedöma dessa ofta synnerligen invecklade frågor, och sålunda försvagade
sina möjligheter att på ett ur ekonomisk synpunkt effektivt sätt tillgodogöra
sig de i statens ägo befintliga naturtillgångar, om vilka bär
är fråga.

Slutligen kan jag icke underlåta att, med utgångspunkt från de av mig
inledningsvis berörda synpunkterna, såsom min åsikt uttala, att, då den av
kommittén förordade indragningen av ett kommerserådsämbete ju icke
kan medföra någon ekonomisk effekt förrän i mån av inträffande ledighet
å dylikt ämbete och ett sönderbrytande av de nuvarande organisatoriska
anordningarna under alla omständigheter måste vara ägnat att medföra
kännbara olägenheter, någon anledning att vidtaga en dylik åtgärd i varje
fall för närvarande icke föreligger. Att företaga en omorganisation, vars
berättigande, även om den ekonomiska effekten därav omedelbart inträdde,
enligt min uppfattning skulle vara att anse såsom i hög grad tveksamt,
på så lång sikt, att farhågor måste hysas för att sagda effekt till följd av
förhållandenas utveckling kan komma att helt utebliva, finner jag för
egen del icke böra ifrågakomma.

Ehuru jag sålunda icke för närvarande kan biträda kommitténs förslag
rörande omläggning av den ordinarie byråindelningen inom kommerskollegium,
vill jag dock hava uttalat, att vid uppstående ledighet å kommerserådstjänst,
d. v. s. vid en tidpunkt, då en eventuell indragningsåtgärd
beträffande sådan tjänst kan medföra omedelbar besparingseffekt,
synes mig böra tagas under förnyat övervägande, huruvida med hänsyn
till då föreliggande förhållanden kommitténs nyssberörda förslag må
anses böra realiseras eller omläggning av byråindelningen på annat sätt
bör ske.

Av vad jag här ovan anfört i avseende å byråindelningen inom kommerskollegium
torde framgå, att jag icke heller beträffande sekreterareoch
notarietjänsterna anser någon indragningsåtgärd för närvarande böra
vidtagas. Återbesättande med ordinarie innehavare av ledigblivande dylik
tjänst synes mig dock icke böra ske, förrän det av mig ifrågasatta för
nyade övervägandet rörande byråindelningen ägt rum.

Beträffande kommitténs förslag om indragning av den för arbetet med
gruvbeskrivningarna inrättade förste byråingenjörstjänsten å bergsbyrån
har jag redan i det föregående uttalat mig. Mot förslaget om indragning
av registratorstjänsten och den tekniska konsulentbefattningen har jag
intet att erinra. Jag förutsätter likväl, att de nuvarande innehavarna av
sistnämnda två befattningar, så länge de kvarstå inom kommerskollegium
och i den mån de av dem hittills omhänderhavda göromålen icke nedläggas,
fortfarande bibehållas vid dessa göromål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 51

Innehavarna av de befattningar, vilka av mig förordats till indragning
torde tillsvidare böra uppföras å övergångsstat. För ändamålet torde i riksstaten
böra uppföras ett särskilt anslag, förslagsvis beräknat till 24,000 kronor.
Med sagda belopp lärer alltså det å kommerskollegii stat uppförda anslaget
till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra minskas. Denna minskning
neutraliseras emellertid i viss mån av den ökning i anslaget, som nödvändiggöres
dels av det av riksdagen under nästlidna februari månad i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning fattade beslutet angående reglering
av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden, dels ock av
det utav allmänna civilförvaltningens lönenämnd framlagda förslag rörande
uppflyttning i högre lönegrad av vissa befattningshavare, tillhörande förutvarande
andra normalgraden, för vilket chefen för finansdepartementet i
statsverkspropositionen till årets riksdag under »För flera huvudtitlar
gemensamma frågor» redogjort.

I sistnämnda ämne ber jag att få erinra om följande.

De i gällande stat för kommerskollegium upptagna ordinarie befattningshavare,
som förut tillhört andra normalgraden och vid 1921 års lönereglering
placerades i 15:e lönegraden, utgöras av fyra sekreterare, en
kamrerare, fyra förste byråingenjörer, en teknisk konsulent, ett sjötekniskt
biträde, tre förste aktuarier och en redaktör.

Av ifrågavarande befattningshavare har lönenämnden föreslagit till uppflyttning
i nuvarande 16:e lönegraden sekreterarne å sjöfarts-, industrioch
bergsbyråerna. Däremot har lönenämnden icke funnit skäl föreligga
att föreslå ändrad placering i lönehänseende för någon av de övriga till
15.e lönegraden nu hänförda befattningar inom kommerskollegium.

Uti avgivet utlåtande har kommerskollegium till en början framställt
den erinran av mera allmän innebörd mot lönenämndens förslag, att kollegium
icke kunnat finna fog hava förelegat för nämnden att inskränka den
förevarande undersökningen till att omfatta allenast ordinarie tjänster. Det
utlåtande, kollegium avgivit, har sålunda avsett jämväl på extra stat uppförda
tjänster av omförmälda slag. Vidare har kollegium framhållit,
hurusom det vore en i initierade kretsar allmänt utbredd uppfattning, att
den nyligen genomförda löneregleringen vid centrala verk beträffande
tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden, vilade på en uppenbar
och för det statliga arbetet i längden skadlig underskattning av dessa
tjänsters betydelse inom förvaltningen. För kollega vidkommande funne
kollegium fullgiltiga skäl föreligga för uppställande av krav på att samtliga
tjänster inom kollegium i förutvarande andra normalgraden hänfördes
åtminstone till 16:e lönegraden i det nya lönesystemet. Att härvid göra
skillnad mellan tjänster på ordinarie stat och sådana på extra stat syntes
kollegium icke sakligt befogat.

För den händelse emellertid hinder av principiell natur förelåge för ett
ståndpunktstagande i förevarande fråga i full anslutning till vad kollegium
sålunda för sin dpi måste påyrka, hade kollegium dock funnit sig böra
anvisa en annan linje, efter vilken enligt kollega mening det föreliggande

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

spörsmålet skulle kunna vinna en åtminstone i någon mån tillfredsställande
provisorisk lösning. Kollegium ville härutinnan hänvisa på den
utvägen att tillmäta viss betydelse åt den av lönenämnden beaktade omständigheten,
huruvida innehavaren av en tjänst hade ställning såsom
byråchefens nänmaste man. Från nämnda utgångspunkt ansåge kollegium,
att åtminstone 16:e lönegraden vore synnerligen väl motiverad för följande
tjänster i kollegium, nämligen: en sekreteraretjänst å sjöfartsbyrån, en
förste byråingenjörstjänst å industribyråns administrativa sektion, en
förste byråingenjörstjänst å bergsbyrån, en förste aktuarietjänst å
statistiska byrån samt en förste byråinspektörstjänst å fartygsinspektionsbyrån
(extra stat). Innehavarna av dessa tjänster ifrågakomme nämligen
i regel främst till vikarier för respektive byråchefer.

Slutligen har kollegium yttrat, att för varje fall det måste anses på
ett bindande sätt utrett och från alla sakkunniga håll redan förut samstämmande
godtaget, att förutom den ovannämnda sekreterartjänsten å
sjöfartsbyrån de båda övriga av lönenämnden till uppflyttning i 16:e
lönegraden förordade sekreteraretjänsterna å industribyråns administrativa
sektion och bergsbyrån borde hänföras åtminstone till nämnda lönegrad.

Efter att hava redogjort för innehållet i lönenämndens ovannämnda
förslag och kollega däröver avgivna yttrande uttalade chefen för
finansdepartementet i statsverkspropositionen, att det, med hänsyn till
besparingskommitténs då pågående utredningsarbete beträffande kommerskollegium,
icke syntes honom lämpligt att för det dåvarande till
avgörande upptaga frågan om uppflyttning i lönegrad av de å kollega
stat uppförda befatt ningshavarna av förutvarande andra normalgraden,
utan att därmed borde anstå, till dess omorganisationsspörsmålet komme
under prövning.

Då jag nu har att taga ställning till förberörda av lönenämnden behandlade
fråga, anser jag mig till en början böra tillkännagiva, att jag
icke anser det böra ifrågakomma att i nu förevarande avseende gå utöver
vad lönenämnden, enligt vad ovan sagts, föreslagit. Kommerskollegii
framställning om uppflyttning av — förutom de av lönenämnden upptagna
tjänsterna — vissa byråingenjörs- och andra befattningar i kollegium kan
jag sålunda icke biträda. Fastmer synes mig, med hänsyn till vad besparingskommittén
anfört rörande byråindelningen i kollegium och därmed
sammanhängande personalfrågor, kunna ifrågasättas, huruvida uppflyttning
bör äga rum av mer än två av de av lönenämnden till högre
placering förordade sekreteraretjänsterna. Då jag emellertid funnit mig
böra förorda, att den inom kollegium nu tillämpade byråindelningen
tillsvidare bibehålies oförändrad och lönenämndens förslag beträffande
tjänsteuppflyttningar tillkommit efter noggrann avvägning av samtliga
inom den centrala statsförvaltningen förefintliga, förutvarande andragradstjänsters
arbetsuppgifter och de krav, som ställas på deras innehavare,
har jag ansett tillräcklig anledning icke föreligga för frångående av vad
lönenämnden i nu ifrågavarande avseende tillstyrkt. Jag biträder sålunda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

lönenämndens förslag om uppflyttning i nuvarande 16:e lönegraden av
tre av de å kollega stat uppförda sekreterarebefattningarna.

Den ökade utgiftsbelastning å det i kollega stat uppförda anslaget till
avlöningar åt ordinarie tjänstemän, som av ovan berörda två anledningar
måste tagas i betraktande, synes kunna uppskattas till i runt tal 9,5oO
kronor. Vid sådant förhållande och med hänsyn tagen jämväl till den
minskning i anslaget, som föranledes av övergångsstatens utbrytning,
torde anslaget böra upptagas till ett till 393,420 kronor nedsatt belopp
eller — för avrundande av statens slutsumma — till 393,500 kronor.

Anslaget till vikariatsersättningar torde böra uppföras med samma belopp
som i den för kollegium nu gällande staten.

Icke heller i anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare,
vilket anslag vid de senaste årens riksdagar högst avsevärt sänkts, lärer
någon ytterligare nedsättning nu vara möjlig, helst som till följd av
förberörda beslut rörande reglering av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden
en viss ökad utgiftsbelastning å anslaget automatiskt
kommer att inträda. Jag föreslår, att anslagets summa bihehålles oförändrad.

På grund av vad sålunda anförts och under erinran att vissa ändringar
i förteckningen å tjänster inom kommerskollegium betingas av — förutom
de av mig här ovan biträdda förslagen från statens besparingskommitté
— jämväl de av riksdagen i samband med meranämnda beslut
i kvinnoavlöningsfrågan fastställda jämkningarna i det för allmänna civilförvaltningen
gällande avlöningsreglementet, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie
befattningshavare hos kommerskollegium på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet......... —

5 byråchefer .................................................................... B 30

1 byrådirektör och överinspektör ...................................... B 29

1 navigationsskoleinspektör .......................................... B 29

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör........... B 29

1 byrådirektör....................................................................... B 28

3 sekreterare....................................................................... B 26

1 sekreterare...................................................................... B 24

3 förste aktuarier ............................................................. B 24

3 förste byråingenjörer.................................................... B 24

1 kamrerare .......................................................................... B 24

1 redaktör ........................................................................ B 24

1 sjötekniskt biträde .......................................................... B 24

3 aktuarier.......................................................................... B 21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Befattning

5 notarier ....................

4 kansliskrivare ..............

1 förste expeditionsvakt

7 kanslibiträden .............

5 expeditionsvakter........

16 kontorsbiträden .........

2 skrivbiträden................

Lönegrad

• B 21
B 11
B 7

• B 2;

dels besluta, att å övergångsstat skola från och med den 1
juli 1925 uppföras följande befattningar, nämligen:

Befattningshavare Avlöningsgrad

1 förste byråingenjör ............................................................ jj 24

1 teknisk konsulent ............................................................... g 24

1 registrator ......................................................................... g 21-

dels godkänna följande ordinarie stater för kommerskollegium,
att tillämpas från och med den 1 juli 1925:

A. Ordinarie avlöning sstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

anslag ........................................................ kronor 393,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 11,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m* m............................................................ » 85,000

Summa förslagsanslag kronor 490,000.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag....................................... kronor 24,000*

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln — med uteslutande
av det under avdelningen B upptagna ordinarie förslagsanslaget
till kommerskollegium — under samma avdelning
uppföra

ej mindre under rubriken »Kommerskollegium» ett ordinarie

förslagsanslag å................................................ kronor 49o,000

än även under rubriken »Övergångsstat för kommerskollegium»
ett ordinarie förslagsanslag å ............................... kronor 24,000.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

2. Kommerskollegii verksamhet.

Såsom förut omnämnts, har i riksstaten för budgetåret 1924—1925, utöver
det ordinarie förslagsanslaget till kommerskollegium, till förstärkning av
kollegii arbetskrafter anvisats ett extra anslag av 58,400 kronor.

Nämnda anslag är, på sätt framgår av den till 1924 års riksdag avlåtna
statsverkspropositionen, punkt 3 under tionde huvudtiteln, samt riksdagens
skrivelse nr 10 A, avsett att användas dels till bestridande av avlöningar,
uppgående till ett sammanlagt belopp av 42,066 kronor, å vissa i fråga om
arbetsuppgifter med ordinarie tjänster jämförliga befattningar av sådan art,
som avses i 43 § av kungörelsen den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, (nr 778), dels ock,
till ett belopp av 16,334 kronor, till vikariatsersättningar vid ledighet förvissa
av de å extra stat uppförda befattningshavarna, till bestridande i förekommande
fall av författningsenligt stadgade avlöningsförhöjningar för
befattningshavarna i fråga samt till avlönande av amanuenser m. m.

Beträffande användningen av anslaget har Kungl. Maj:t den 25 april 1924
meddelat närmare beslut, därvid Kungl. Maj:t förklarat, ej mindre att inom
kommerskollegium skulle tillsvidare under budgetåret 1924—1925 vara inrättad
en fartygsinspektionsbyrå, än även att hos kollegium finge tillsvidare
under samma tid anställas icke-ordinarie befattningshavare med lön enligt
vederbörande löneplan på sätt av följande sammanställning framgår:

[2.]

Kommersko
lltgii verksamhet.

«3xtra anslag.)

Befattning

Å kamrer ar- och kassakontoret:

1 kvinnligt kanslibiträde............................

Å industribyråns elektriska sektion:

1 förste byråingenjör .................................

1 kvinnligt kontorsbiträde .........................

Å fartygsinspektionsbyrån:

1 byråchef .....................................................

1 förste byråinspektör .................................

1 byråinspektör ............................................

1 kvinnlig kontorsskriyare ..........................

2 kvinnliga kontorsbiträden ......................

Avdelning och
lönegrad

C 3

B 15
C 2

B 20
B 15
B 13
C 5
C 2.

Tillika har Kungl. Maj:t bemyndigat kommerskollegium att av det av
riksdagen sålunda anvisade anslaget använda vad som, med iakttagande av
största möjliga utgiftsbegränsning, kunde varda erforderligt till avlöning åt
ovan omförmälda befattningshavare ävensom till vikariatsersättningar under
ledighet för samma befattningshavare samt till avlöning åt amanuenser och
övriga extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden å kollegii fartygsinspektionsbyrå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

I skrivelse den 27 augusti 1924 hemställde kommerskollegium, att Kung!.
Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande av medel för budgetåret 1925—
1926 till förstärkning av kollegii arbetskrafter i enlighet med den sammanställning,
som, enligt vad ovan angivits, gäller för innevarande budgetår.

Såsom redan förut nämnts, blev emellertid, i anledning av de inom statens
besparingskommitté pågående utredningarna rörande kommerskollegii organisation,
jämväl nu ifrågavarande anslag i årets statsverksproposition allenast
beräknat. Anslaget upptogs i förslaget till riksstat för budgetåret 1925—
1926 preliminärt med oförändrat belopp, 58,400 kronor.

I det följande skall jag nu, med anknytning i tillämpliga delar till de
av besparingskommittén avgivna förslagen, till behandling upptaga de i
anslaget ingående olika posterna i samma ordning, som tidigare i statsverkspropositionen
vid prövning av ifrågavarande spörsmål plägat ske.

A. Befattningshavare, för vilka Kungl. Maj:t fastställer lönegrad.

I. Kamrerar- och kassakontoret.

Sedan år 1919 har å kommerskollegii kamrerar- och kassakontor varit å
extra stat anställt ett kvinnligt biträde, under tiden från och med den
1 juli 1920 till och med den 31 december 1921 med avlöning, motsvarande
den som tillkom kvinnligt biträde av dåvarande andra graden, och från
och med den 1 januari 1922 — i enlighet med de förändrade avlöningsprinciper,
som kommit till användning för de från och med samma år
lönereglerade verken — med placering i lönegraden C 3 samt avlöning av
2,436 kronor.

På nu förevarande punkt har statens besparingskommitté icke framställt
något förslag.

I anledning härav och då behov av kvalificerat biträde å kamrerar- och
kassakontoret alltjämt föreligger, finner jag mig böra tillstyrka, att jämväl
för nästkommande budgetår anslag för ändamålet beräknas.

Riksdagens beslut rörande de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
lärer emellertid nödvändiggöra en höjning av nu ifrågavarande
anslagspost med 240 kronor till 2,676 kronor.

II. Kommerskollegii industribyrås elektriska sektion.

Å kommerskollegii industribyrås elektriska sektion hava alltsedan år 1920
å extra stat varit anställda en förste byråingenjör och ett kvinnligt biträde.

Såsom jag redan vid behandlingen av frågan om det ordinarie anslaget
till kommerskollegium anmält, har statens besparingskommitté, i samband
med av kommittén framlagt förslag till viss förändrad arbetsfördelning
mellan den centrala inspektionsmyndigheten — kommerskollegii industribyrås
elektriska sektion — och den underlydande lokalmyndigheten, ifrågasatt
indragning av nyssnämnda extra förste byråingenjörsbefattning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 57

Dä jag nu går att till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål, skall
jag till en början, i anslutning till besparingskommitténs betänkande, lämna
en kortfattad redogörelse för den elektriska sektionens och den lokala
inspektionens nuvarande organisation och arbetsuppgifter.

Personalen å den elektriska sektionen och vid den lokala inspektionen är
för närvarande följande:

Personal å sektionen

1 byrådirektör och överinspektör ........................

1 förste byråingenjör ............................................

1 extra förste byråingenjör...................................

1 förste amanuens (3 1/.. timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde.......................................

1 kvinnligt kontorsbiträde ..................................

1 extra kvinnligt kontorsbiträde ........................

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde
3 kvinnliga extra befattningshavare.

Lönegrad

B 19
B 15
B 15

C 3
C 2
C 2

Personal å inspektionen

3 inspektörer ........

2 extra assistenter

Lönegrad

B 17
B 13.

Av de till elektriska sektionen hörande kvinnliga befattningshavarna äro
tre placerade hos inspektörerna.

Enligt 15 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, äger Konungen meddela de närmare
föreskrifter, som, utöver vad nämnda lag innehåller, må erfordras med
avseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel. Med stöd härav
utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1902 stadga om elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring. Enligt stadgan skulle tillsynen
över dylika anläggningars utförande och skötsel förläggas till kommerskollegium
samt utövas av kollegium och under kollegium lydande inspektörer,
vilka förordnades av Konungen.

För åren 1903 samt 1905—1919 anvisade riksdagen på extra stat medel
till arvoden åt fyra — för år 1904 till allenast två — inspektörer över
elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring.

Inspektörerna stationerades i Stockholm och erhöllo tjänsterum i kommerskollegii
ämbetslokaler. Någon bestämd uppdelning av landet i inspektionsdistrikt
föreskrevs icke, men kommerskollegium, som hade att meddela
förordnande för viss inspektör att utöva tillsyn över anläggning, iakttog
därvid en viss distriktsindelning, så att alla förordnanden inom ett område
i regel lämnades till en och samma inspektör, dock under iakttagande att
tillsynen över olika delar av samma kraftnät ej delades på flera inspektörer.
Inspektionsområdena anordnades så, att ett av dem erbjöd väsentligt mindre

Den nuvarande

organisationens

tillkomst.

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

inspektionsarbete än de övriga. Denna anordning ansågs erforderlig för att
tillförsäkra kommerskollegium regelbundet biträde av en inspektör. Denne
övertog beredningen av ärenden, som kollegium hänsköt till gemensamt
utlåtande av inspektörerna.

Vid kommerskollegii omorganisation togs den anordning, som sålunda
utvecklat sig, till utgångspunkt för inrättande å industribyrån av en elektrisk
sektion under ledning av en byrådirektör och överinspektör. I samband
härmed uppfördes den lokala inspektionen å ordinarie stat, därvid inspektörernas
antal minskades till tre. Byrådirektören skulle emellertid alltjämt
hava att såsom inspektör i östra distriktet ombesörja lokalt inspektionsarbete.

Den ordinarie personalen å sektionen bestämdes till en byrådirektör, en
förste byråingenjör samt två kvinnliga biträden, därav ett av andra och
ett av första graden, varjämte å sektionen skulle vara anställd en amanuens
med administrativ utbildning.

Vid sidan av den ordinarie personalen har sektionen vid olika tillfällen
erhållit förstärkning av arbetskrafterna med extra personal.

Vid 1919 års riksdag anvisades sålunda medel för anställande från och med
den 1 april 1919 till samma års slut samt under år 1920 av en förste byråingenjör
och ett kvinnligt biträde av första graden för handläggning av
ärenden rörande kraftledningslånefonden. Enahanda personalförstärkning
har sedermera alltjämt beviljats. Från och med år 1922 är sagda extra
personal avsedd jämväl för behandling av ärenden rörande vattenkraftslånefonden.

För handläggning av ärenden, uppkomna på grund av förordningen den
5 december 1919 (nr 755) angående behörighet att utföra elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring m. m., anställdes från och med
den 1 maj 1920, då förordningen trädde i kraft, en förste byråingenjör, en
assistent och ett kvinnligt biträde av första graden. Från och med den 1
juli 1921 sänktes förste byråingenjörsbefattningen, enligt beslut av 1921 års
riksdag, till en byråingenjörstjänst. Assistenten ansågs med 1921 års utgång
kunna undvaras. Byråingenjörstjänsten och den kvinnliga biträdesbefattningen
indrogos från och med den 1 juli 1923.

Då kommerskollegium ansågs icke kunna med till buds stående arbetskrafter
fullgöra de arbetsuppgifter, som skulle påläggas ämbetsverket genom
lagen med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m. (utfärdad den 22 juni 1920), anvisades
vid 1920 års riksdag medel till anställande under år 1921 å elektriska sektionen
av ytterligare en förste byråingenjör och ett kvinnligt extra biträde.
Enahanda arbetsförstärkning beviljades även för år 1922. Sedan emellertid
kommerskollegium den 10 februari 1922 hos Kungl. Maj:t anmält, att antalet
ärenden, som föranletts av nämnda lag, under de därförut förflutna månaderna
avsevärt nedgått, förklarade Kungl. Maj:t den 3 mars 1922, att det
å förste byråingenjörsbefattningen meddelade förordnandet skulle med ut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

gängen av mars månad 1922 upphöra. Från och med den 1 .juli 1923 indrogs
jämväl den kvinnliga biträdesbefattningen.

Enligt instruktionen skola å elektriska sektionen handläggas ärenden
angående

elektriska anläggningar för belysning eller kraftöverföring,

tillsynen över desamma,

registrering av elektriska anläggningar och vad med sådana ärenden står
i samband,

statslån för vattenkraftsanläggningar och elektriska distributionsanläggningar,

upplysningsverksamhet rörande elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöverföring samt

övriga frågor, som avse utförande och skötsel av sådana anläggningar
eller därmed äga sammanhang.

Angående den närmare innebörden av de viktigaste av dessa ärenden må
meddelas följande redogörelse.

Enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) får elektriskt installationsarbete,
varmed förstås införande, förändring eller reparation av elektrisk
anläggning för belysning eller arbetsöverföring, utföras endast av därtill
behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör. Behörighet
såsom installatör meddelas av kommerskollegium.

För behörighet kräves dels viss teoretisk utbildning, dels viss tids praktik.
Dock må enligt en i förordningen meddelad övergångsbestämmelse
den, som före den 1 januari 1915 varit och vid förordningens ikraftträdande
den 1 maj 1920 fortfarande var verksam såsom installatör, ändå att
han icke uppfyller de i förordningen stadgade villkor, kunna efter prövning
av kommerskollegium förklaras behörig såsom installatör. Enligt
vad för besparingskommittén uppgivits, har särskilt sistnämnda övergångsbestämmelse
vållat avsevärt arbete i kommerskollegium. Det lär nämligen
vara ytterst få, som uppfylla förordningens ganska stränga villkor på
teoretisk utbildning, medan däremot antalet personer, på vilka övergångsbestämmelsen
ansetts tillämplig, uppgår till bortåt 4,000.

Behörighetsbevisen hava i regel lämnats för en tid av två till fyra år.
Behörighet meddelas för visst område och för vissa grupper av arbeten.
Bevisen hava härigenom blivit ganska varierande till sitt innehåll.

Ifrågavarande ärenden hava, enligt vad besparingskommittén säger sig
hava erfarit, periodvis tagit ungefär en fjärdedel av byrådirektörens och
den ene förste byråingenjörens tid samt någon del av amanuensens arbetstid
i anspråk, sedan den för ändamålet särskilt anställda extra byråingenjörens
tjänst indragits.

Ansökningarna remitteras till elektricitetsverk, länskonsulenter, statens
kraftverk samt enskilda företag eller personer, som känna till förhållan -

Nuvarande
arbetsup
gifter m.

Behörighetsbevis
för
installatörer.

a £

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Koncessions ansökningar.

Registre ringsärenden.

dena i orten. Förste byråingenjören gör på särskild blankett en sammanfattning
av vad som förekommit i ärendet med förslag till beslut. Därefter
remitteras ärendet till vederbörande elektriska inspektör för yttrande.
Det har av besparingskommittén uppgivits, att realgranskningen av ansökningarna
i stor utsträckning måste ske hos vederbörande inspektör med
hänsyn till dennes större personalkännedom.

Det åligger kollegium att föra särskild förteckning över dem, som förklarats
behöriga såsom installatörer, och att på anfordran lämna utdrag
ur förteckningen. På grund härav föres på sektionen ett kortregister över
de meddelade behörighetsbevisen ävensom en läns- och ortsvis uppgjord
förteckning.

För behörighetsbevis erlägger vederbörande stämpelavgift med 3 kronor
50 öre.

Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen
överstiger 250 volt, skall enligt 2 §> i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i allmänhet Konungens
tillstånd till företaget sökas. Konungen medgiver ock i erforderlig mån
rätt till avstående eller upplåtande av fastighet genom expropriation. Ansökningen
skall vara åtföljd bland annat av fullständig beskrivning över
företaget samt förteckning på ägare och innehavare av fastigheter, som av
företaget på ett eller annat sätt beröras.

Koncessionsärendena remitteras av Kungl. Maj:t i sista hand till kommerskollegium,
som har att låta verkställa fullständig granskning av
ärendena.

Antalet koncessionsärenden uppgår för närvarande till omkring 300
om året.

Koncessionsärendena hava uppgivits taga betydligt mindre tid för sin
handläggning än ärendena angående installatörsbehörighetsbevis. Den
förberedande behandligen av koncessionsärendena utföres, enligt vad besparingskommittén
uppgiver, beträffande östra inspektörsdistriktet av ordinarie
förste byråingenjören och beträffande övriga områden av de båda
extra assistenterna. I

I 2 § av lagen med vissa bestämmelser om registrering av elektriska
anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. den 22 juni 1920
stadgas, att, om å fastighet finnes elektrisk station, som tillhör ägaren av
fastigheten, ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning skall, jämväl
såvitt den framgår över annan fastighets område, anses höra till den
fastighet, å vilken den elektriska anläggningen är belägen, därest ledningen
registreras å nämnda station. Enligt 7 § skall ärende angående registrering
upptagas och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall
föra registret. Närmare föreskrifter om registret meddelas i kungörelsen

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 178.

härom den 23 december 1920 (nr 867). Prövningen i kollegium omfattar
granskning av registreringshandlingarna.

Vid dessa ärendens handläggning biträder även sekreteraren på industribyrån.

Kraftledningslånefonden inrättades enligt beslut av 1918 års riksdag.
För fondens användning gälla allmänna bestämmelser, fastställda genom
kungörelse den 13 september 1918 (nr 718) med däri genom kungörelser
den 27 juni 1919 (nr 480) och den 8 juni 1923 (nr 194) gjorda ändringar.

Fonden, som förvaltas av statskontoret, är avsedd för beviljande av lån
åt ekonomiska föreningar eller andra sammanslutningar för anläggande på
landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi.

Lånen beviljas av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt
efter av kommerskollegium verkställd beredning och föredragning.

Vattenkraftslånefonden inrättades vid 1919 års riksdag. Allmänna bestämmelser
för lån från fonden hava fastställts genom kungörelse den 19
december 1919 (nr 787), däri ändringar vidtagits genom kungörelser den
1 april 1921 (nr 138), den 9 juni 1922 (nr 259) och den 27 april 1923 (nr
92). Lån från fonden beviljas menigheter, bolag, föreningar eller enskilda
dels för företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande
av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av
mera allmänt intresse, dels för vissa mindre, lokala vattenkraftsanläggningar
för distribution inom orten av elektrisk energi, dels ock för vattenregleringsföretag,
då dessa äro av allmännare betydelse. Lånen skola
i främsta rummet avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade kraftkällor
men må jämväl beviljas till redan utförd eller under byggnad varande
anläggning.

Lånen beviljas av Kungl. Maj:t. över låneansökningarna avgiva kommerskollegium
och vattenfallsstyrelsen efter av kollegium verkställd beredning
och föredragning gemensamt utlåtande.

Antalet sökta och beviljade lån från de båda fonderna framgår av nedanstående
tablå.

År	Kraftledningslånefonden	Vattenkraftslånefonden
sökta	beviljade	sökta	beviljade
1918.........	74	26	—	\| -
1919.........	101	59	_	—
1920.........	69	49	31	19
1921.........	82	44	24	12
1922 .........	67	46	25	6
1923 ........	53	47	26	11 1

Ärenden angående
lån
från kraftlednings-
och
vattenkraftslånefonderna.

Avser budgetåret 1923—1924.

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågavarande ärenden handhavas av extra förste byråingenjören. Då
ansökningarna inkommit, uppgöres ett sammandrag av desamma, varefter
de utremitteras till länsstyrelserna. Härpå upprättas ett preliminärt förslag
till fördelning, varefter vattenfallsstyrelsens yttrande infordras.

Det åligger innehavare av lån från de båda fonderna att årligen till
kommerskollegium avgiva redogörelser för företagets drift och ekonomiska
ställning. Granskningen av dessa redogörelser utföres jämväl av extra
förste byråingenjören.

Kommunala, Till sektionens handläggning höra även remisser å ansökningar om tillningar.
stånd för kommun att upptaga lån i samband med elektriska anläggningar.
Dessa ärendens antal är jämförelsevis obetydligt.

Säkerhets- Sektionen har att på de områden, som sektionens ämbetsförvaltning
anvisningar avser’ tillse, att säkerhetsföreskrifterna revideras i anslutning till starkoch
råd. strömsteknikens utveckling.

I form av meddelanden från elektriska inspektionen utarbetas och offentliggöras
anvisningar till allmänheten rörande anläggningarnas utförande
och skötsel.

Jämlikt beslut av kommerskollegium har till byrådirektören överlämnats
beslutanderätten i ärenden angående

meddelande av koncession å elektrisk anläggning för belysning eller
arbetsöverföring, därest ärendet icke är förbundet med spörsmål av principiell
natur samt koncessionsansökning anses böra bifallas,

påskrift å fastställda kartor och ritningar över dylika anläggningar,
därå koncession beviljats, om Kungl. Majrts beslut,

dispenser från de av kommerskollegium med stöd av 4 § i stadgan den
31 december 1902 om elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring
samt Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1917 utfärdade säkerhetsföreskrifter
samt

tillämpandet av gällande författningar om behörighet att utföra elektriskt
installationsarbete, därest sådant ärende icke är förbundet med spörsmål
av principiell natur eller byrådirektören anser behörighet ej böra meddelas.

Efter samråd med sekreteraren å industribyrån äger byrådirektören avgöra
ärenden angående registrering av elektriska anläggningar, dock att
sådant ärende, därest detsamma är förbundet med spörsmål av principiell
natur samt föreliggande omständigheter giva anledning till avgörande i
annan riktning än vederbörande sakägare åsyfta, skall hänskjutas till
generaldirektörens avgörande.

För den händelse byrådirektören anser ansökning om behörighet att utföra
elektriskt installationsarbete icke böra bifallas eller sådant ärende

Befatt nings havarnas åliggan den.

Sektionen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

vara förbundet med spörsmål av prineipiell natur, utövas beslutanderätten
av chefen för industribyrån.

Övriga tjänstemäns å sektionen åligganden torde i huvudsak framgå av
ovanstående redogörelse för ärendena. Att märka är emellertid, att det
byrådirektören såsom inspektör i Stockholmsdistriktet åliggande inspektionsarbetet
i praktiken huvudsakligen utföres av ordinarie förste byråingenjören.

Byrådirektören och överinspektören har enligt § 28 i instruktionen att
under vederbörande kommerseråds inseende utöva den närmaste tillsynen
över befattningshavarna inom den lokala inspektionen över elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring.

Enligt instruktionen för befattningshavarna inom inspektionen över
elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring den 31 december
1919 (nr 829) hava inspektionens befattningshavare (inspektörer och assistenter)
att i görligaste mån med uppmärksamhet följa starkströmsteknikens
utveckling samt de åtgärder, som inom och utom riket vidtagas
för befrämjande av dess praktiska tillämpning och av skydd mot de med
sådana anläggningar förenade faror. Befattningshavare är, i den mån
kommerskollegium meddelat honom förordnande som tillsyningsman över
elektrisk anläggning för belysning eller arbetsöverföring, skyldig att ställa
sig till efterrättelse vad honom i sådan egenskap tillhör.

Inspektör är skyldig att vid behov biträda kommerskollegium vid beredningen
av visst ärende inom området för hans särskilda sakkunskap.

Assistent är skyldig att inom inspektionen eller kommerskollegii industribyrås
elektriska sektion tjänstgöra, där kollegium finner behov av hans
arbetskraft föreligga, ävensom att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som i tjänsten meddelas honom av den befattningshavare, han på grund
härav har att biträda. I sådant avseende är han förutom annat skyldig,
där ej kollegium annorlunda förordnar, att av befattningshavare, som han
biträder, mottaga uppdrag att på eget ansvar utöva viss andel i den tillsyn
över elektriska anläggningar, vilken må åligga denne, därvid befattningshavaren
dock äger pröva och, då anledning därtill förekommer,
ändra de av assistenten givna anvisningarna och föreskrifterna.

Innan arbete med elektrisk anläggning, till vilkens utförande erfordras
Konungens tillstånd, påbörjas, skall anmälan göras hos kommerskollegium,
som har att uppdraga åt tekniskt utbildad tjänsteman å elektriska sektionen
eller åt inspektör att hava tillsyn över anläggningens utförande.
Anläggning, till vilkens utförande Konungen meddelat tillstånd, må ej
tagas i bruk, förrän den blivit av tillsyningsmannen avsynad och godkänd
eller denne på annat sätt funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga
mot anläggningens brukande. Sedan dylik anläggning tagits i bruk,
har tillsyningsman att besiktiga densamma, så ofta kommerskollegium
därom förordnar eller tillsyningsman finner det erforderligt. Besiktning

Inspek tionen.

crq ero

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Inspek tionens -

skall ock ske, då sådant hos kommerskollegium eller tillsyningsman påkallas
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegraf:
styrelsen eller Kungl. Maj:ts befallningshavande. Tillsyningsman äger
meddela de föreskrifter, som till förekommande av fara till följd av anläggningens
drift må erfordras. Där sådant finnes nödigt, äger tillsyningsmannen
förordna, att anläggningen skall sättas ur bruk, intill dess av
honom föreskriven åtgärd blivit vidtagen.

Beträffande anläggning, till vars utförande Konungens tillstånd ej erfordras,
stadgas, att, om dylik anläggning utföres eller skötes på sådant
sätt, att därav kan uppstå skada å person eller egendom eller hinder i
driften av statens telegraf- eller telefoninrättning, kommerskollegium har,
på anmälan om förhållandet, att förordna om besiktning av anläggningen;
och äger kommerskollegium, därest sådant finnes nödigt, besluta, att anläggningen
skall sättas ur bruk, intill dess besiktning kan hållas.

Beträffande distriktsindelningen för inspektörerna tillämpas alltjämt
samma anordning som före omorganisationen. Härigenom har landet
kommit att uppdelas i fyra inspektionsdistrikt: norra, västra, södra och
östra. Distrikten äro bestämda med hänsyn till önskan att erhålla en
lämplig fördelning av anläggningarna, lämplig resväg vid inspektioner
m. m., och distriktens gränser sammanfalla i regel ej med länsgränserna.
I den mån utbyggnadsförhållandena eller andra skäl därtill giva anledning,
kunna distriktsgränserna förskjutas genom att kommerskollegium
utfärdar nya förordnanden för inspektörerna. I stort sett är distriktens
omfattning för närvarande följande: norra distriktet omfattar Norrland
och en del av Kopparbergs län, västra distriktet återstoden av sistnämnda
län (med undantag av en mindre del, som förts till östra distriktet), Värmlands,
Örebro och Skaraborgs län samt en del av Göteborgs och Bohus
samt Älvsborgs län, södra distriktet återstoden av sistnämnda båda län,
Hallands, Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och
Kalmar län samt en del av Östergötlands län, och östra distriktet återstoden
av Östergötlands län, Gotlands, Södermanlands, Västmanlands,
Uppsala och Stockholms län, nyssherörda mindre del av Kopparbergs län
samt Stockholms stad. Norra, västra och södra distrikten äro tilldelade de
å lokal stat uppförda inspektörerna och östra distriktet byrådirektören å
elektriska sektionen.

Vid 1923 års riksdag framfördes, vid behandling av frågan om lönereglering
för inspektionen över elektriska anläggningar, av en ledamot av
andra kammaren anmärkning mot att inspektionens samtliga befattningshavare
vore stationerade i Stockholm, trots att landet uppdelats i vissa
inspektionsdistrikt. Med anledning härav anmodade dåvarande chefen för
handelsdepartementet kommerskollegium att taga under övervägande, huruvida,
med hänsyn såväl till allmänhetens intresse av bekväm tillgång till
inspektörerna vid ifrågavarande inspektion som till övriga omständigheter

Kungl. Maj:ta proposition Nr 17». <>f>

av vikt för inspektionens effektiva utnyttjande, den förändringen borde
vidtagas, att inspektörerna stationerades inom sina respektive tjänstgöringsdistrikt,
ävensom att verkställa utredning angående kostnaderna härför.

En redogörelse för den utredning, som till följd härav företogs inom
kommerskollegium, finnes intagen i statsverkspropositionen till 1924 års
riksdag (tionde huvudtiteln sid. 17—20). På grundval av denna utred
ning anförde vederbörande departementschef — efter att hava erinrat, att
frågan redan tidigare vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet — följande:

»För egen del har jag icke kunnat undgå att finna nog sa starka skäl
tala för en omläggning av de nuvarande anordningarna därhän, att inspektörerna
utplaceras i sina respektive tjänstgöringsdistrikt. Särskilt är jag
höjd för att tro, att en dylik omläggning skulle för den allmänhet, som har
att vända sig till inspektörerna, medföra beaktansvärda fördelar. Vad som
vid bedömande av föreliggande spörsmål måste tillmätas avgörande betydelse
synes mig likväl i nuvarande budgetära läge vara den omständigheten, att,
på sätt den av kommerskollegium verkställda utredningen giver vid handen,
en utplacering av inspektörerna skulle vara ägnad att avsevärt öka statsverkets
kostnader för ifrågavarande förvaltningsgren. Då en dylik ökning
icke för närvarande lärer kunna ifrågasättas, nödgas jag — även om jag
har vissa sympatier för en organisationsförändring — avstå från att nu
framlägga något förslag i dylikt hänseende.»

I enlighet härmed upptogs det ordinarie anslaget till inspektionen för
budgetåret 1924—1925 med oförändrat belopp, 31,500 kronor.

Efter att hava i huvudsak lämnat här ovan återgivna redogörelse för
de elektriska inspektionsmyndigheternas organisation och arbetsuppgifter
utlåter sig statens hesparingskommitté i sitt förherörda betänkande den
4 februari 1925 på följande sätt:

»Besparingskommittén bär i första hand inriktat sig på eu undersökning,
huruvida ej en beskärning av elektriska sektionens arbetsuppgifter kunde
och borde åvägabringas, och därvid särskilt riktat uppmärksamheten på behörighetsbevisen
för installatörer.

Bestämmelserna i detta avseende tillkommo under kristiden. Kravet på
en prövning av installatörernas kompetens var visserligen gammalt, men det
torde hava varit de speciella kristidsförhållandena, som drivit frågan till
avgörande. Föreskrifternas syfte lärer dock kunna sägas hava i viss mån
förfelats därigenom, att kommerskollegium ansett sig nödsakat att i synnerligen
stor utsträckning tillämpa dispensförfarandet, på grund varav kompetensen
för ett stort antal godkända installatörer kommit att bliva alltför låg.
Den omständigheten, att vederbörande installatörer hava känslan av att stå
under uppsikt och kontroll, lärer emellertid bidraga till att arbetet stundom
blir ordentligare utfört än det eljest kunde förväntas bliva. Anordningen
uppgives även röna en viss uppskattning från brandförsäkringsbolagens sida.

I och för sig synes det kommittén vara ett uttryck för en riktig tanke,
att, om staten skall vidtaga åtgärder för kontroll över de elektriska anläggningarna,
kontrollen inriktas på att dessa få utföras allenast av fullt kompetent
arbetskraft. Härigenom borde otvivelaktigt mycket mer kunna vinnas
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt U2 höft. (Nr 178.) 5

Statens

besparings kommitté.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

än genom en inspektionsverksamhet, denna må vara aldrig sä ingående.
Däremot måste kommittén — utan att uttala något omdöme, huruvida
kommerskollegii dispensförfarande med hänsyn till föreliggande förhållanden
varit väl avvägt eller ej — ställa sig skeptisk till frågan, huruvida några
resultat av verkligt värde vunnits genom den prövning av installatörsbehörigheten,
som hittills ägt rum. De kommunala elektricitetsverken godkänna
ej för installationsarbeten mer än ett mindre antal av dem, som erhållit
behörighetsbevis av kommerskollegium. Brandförsäkringsföretagen,
som hittills godkänt innehavarna av behörighetsbevis som besiktningsmän
och intygsgivare i fråga om revision av elektriska anläggningar, lära för
närvarande, på grund av ogynnsamma erfarenheter, överväga en annan anordning.

Med hänsyn till de eldsolyckor, som uppstå genom fel å elektriska ledningar,
och i betraktande av att de värden, som kunna gå förlorade genom
en enda eldsolyeka, kunna överstiga hela kostnaden för ett fullständigt
kontrollväsen, synes det, som om brandförsäkringsföretagen skulle äga tillräckligt
intresse av att utan statens medverkan själva vidtaga de nödiga
åtgärderna för att erhålla betryggande installationer. Då emellertid erfarenheten
lärer visa, att brand försäkringsföretagens privata åtgärder åtminstone
hittills ej hava inriktats på en prövning av installatörernas kompetens utan
fastmera på en granskning av anläggningarna, vill kommittén, med hänsyn
till det ovan anförda, ej taga på sitt ansvar att tillråda upphävande för
närvarande av kontrollen å installatörskompetensen. Ytterligare en tids
erfarenhet av dessa bestämmelser, eventuellt i modifierad form men utan
allt för vida dispensmöjligheter, synes först böra vinnas.

Däremot anser sig kommittén böra föreslå, att stämpelavgiften på behörighetsbevis
ökas till ett sådant belopp, att installatörerna själva få vidkännas
kostnaden för kompetensprövningen. Det förefaller kommittén, som om en
avgift av 10 kronor för varje bevis skulle vara i sådant hänseende lämplig.
Till frågan om en förenkling av arbetet med nu nämnda kontroll skall
kommittén strax återkomma.

Kommittén har även ansett sig böra taga ställning till frågan, om en förflyttning
av inspektörerna till respektive distrikt vore att förorda. Det
kunde nämligen tänkas, att, även om kostnaderna för det allmänna genom
en sådan överflyttning skulle i någon mån ökas, detta skulle mer än motvägas
av en ökad effektivitet hos inspektionen samt minskade kostnader för
de enskilda företagarna. Vid frågans bedömande måste tagas i betraktande,
att genom omständigheternas makt formerna för inspektionen blivit andra
än man avsåg från början, då en besiktning av alla anläggningarna i mycket
stor utsträckning förutsattes. Eu sådan inspektionsverksamhet vore med
anläggningarnas nuvarande antal och omfattning ej möjlig utan eu mycket
stor apparat. Inspektionen har därför måst mera än förr inriktas på meddelande
av allmängiltiga anvisningar rörande anläggningarnas utförande och
skötsel och övervakning av den kontroll, som utövas av konsulenter och
andra lokala sakkunniga. Personlig tillsyn utövas i främsta rummet vid
sådana anläggningar, som på grund av ändamål och beskaffenhet äro i särskilt
behov av sådan, därnäst och i den mån tiden medgiver vid de övriga.
En lokal kontroll utövas i vissa avseenden av yrkesinspektionens underinspektörer,
vilka insända rapporter till elektriska inspektörerna. Besparingskommittén
har med hänsyn till, bland annat, detta förhållande kommit till
den uppfattningen, att någon förflyttning av inspektionens tjänstemän ej för
närvarande är att tillråda.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 178.

(>7

, Elektriska sektionens och inspektionens inbördes ställning synes kommittén
mindre klar. Ä ena sidan betraktas inspektionen som en fristående
myndighet, till vilken, bland annat, vissa ärenden remitteras för avgivande
åv formligt utlåtande. I andra avseenden synas inspektörerna betraktas
såsom sektionens tjänstemän, vilka utföra arbete åt sektionen men utan självständig
beslutanderätt; denna är i stället uppdragen åt byrådirektören och
(iverinspektören.

Det torde icke kunna förnekas, att denna organisation icke är i alla avseenden
fullt tillfredsställande. 1 ej obetydlig utsträckning synes dubbelarbete
förekomma. Genom att omlägga fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan sektionen och inspektionen, så att dubbelarbete i möjligaste mån
undvikes, synas ganska avsevärda besparingar i arbetskraften kunna vinnas.
Detta förutsätter, att byrådirektören befrias från handläggningen av vissa
ärenden och att beslutanderätten i dessa i stället anförtros åt inspektörerna.
Mot dessas kompetens i dylikt avseende lära med hänsyn till deras ställning
av tjänstemän i 17:de lönegraden ej några befogade anmärkningar
kunna framställas. Arbetsfördelningen kunde enligt kommitténs uppfattning
lämpligen ske på ungefär följande sätt.

Prövningen av installatörsbehörighetsansökningarna överlämnas till vederbörande
inspektör, dock att, därest denne anser ansökningen icke böra bifallas,
frågan underställes byråchefen på industribyrån. Utarbetande av
anvisningar angående anläggningar samt förslag till säkerhetsföreskrifter
och installationer torde lämpligen i huvudsak höra uppdragas åt inspektörerna.

Koncessionsärendena däremot, som nu sakgranskas av vederbörande inspektör
och därefter undergå granskning jämväl inom sektionen, förbehållas
helt sektionens handläggning. Endast i undantagsfall torde remiss till vederbörande
inspektör böra förekomma. Liksom nu skulle ärenden angående
lån ur kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna samt kontrollen över
företag, som finansierats med dylika medel, tillkomma sektionen, som jämväl
skulle hava att verkställa beredning och föredragning av Kungl. Maj:ts
remisser å kommunala låne- och borgensärenden. Registreringen av elektriska
anläggningar och dithörande ärenden skulle fortfarande åvila sektionen.

Byrådirektören skulle befrias från den honom nu åliggande skyldigheten
att vara inspektör i ett av distrikten. I sammanhang härmed skulle distriktsindelningen
omläggas, så att landet uppdelades i allenast tre distrikt.

Genom att prövningen av ansökningar om behörighetsbevis för installatörer
avlyftas från byrådirektören torde denne vinna en så avsevärd lättnad
i arbetet, att han lärer kunna utan svårighet åtaga sig jämväl låneärendenas
beredning och föredragning. Till sitt biträde vid behandlingen
av dessa ärenden och koncessionsfrågorna synes byrådirektören lämpligen
böra behålla den ene förste byråingenjören. Denne skulle ock hava att
granska registreringsansökningarna. Vid registreringsfrågornas handläggning
skulle sekreteraren på industri- och bergsbyrån eller annan administrativt
utbildad tjänsteman tagas i anspråk i samma utsträckning som nu sekreteraren
på industribyrån. Kommittén vill i detta sammanhang ånyo fästa
uppmärksamheten på möjligheten att anlita kamreraren för uppgifter med
avseende på prövning av låneärenden. Extra förste byråingenjörstjänsten å
elektriska sektionen lär däremot kunna indragas.»

Besparingskommitténs förslag i nu omhandlade delar utmynnar i en
hemställan.

Kommerskollegium.

68 Kung!* Maj:ts proposition Nr 178.

att, på sätt kommittén utvecklat, en ändrad arbetsfördelning mellan
kommerskollegii industribyrås elektriska sektion och inspektionen över
elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring genomföres
till undvikande av dubbelarbete;

att stämpelavgiften å installatörsbehörighetsbevis höjes till tio kronor;

att inspektionsdistriktens antal inskränkes från fyra till tre, i samband
varmed byrådirektören och överinspektören å sektionen befrias från honom
åliggande skyldighet att vara inspektör i ett av distrikten; samt

att extra förste byråingenjörsbefattningen å sektionen indrages.

I sitt förberörda utlåtande den 28 februari 1925 har kommerskollegium i
anledning av besparingskommitténs förslag beträffande de elektriska inspektionsmyndigheterna
anfört bland annat följande:

»Såsom framgår av den av kommittén lämnade redogörelsen har den tillsyn
över elektriska anläggningar för belysning och kraftöverföring, som utövas
av elektriska inspektionen, allt sedan år 1903 ansetts kräva fyra tillsyningsman,
mellan vilka alltifrån början i realiteten en uppdelning ägt
rum av arbetsfältet i fyra områden av i huvudsak samma omfattning som
de nuvarande distrikten.

Under de gångna 22 åren hava, som känt är, de elektriska kraft- och
belysningsanläggningarna tillvuxit i omfattning i en oerhört kraftig progression,
samtidigt som tekniken, vad dessa anläggningar beträffar, befunnit
sig i en ständigt fortgående, hastig utveckling. Klart är, att denna ständiga
och snabba tillväxt av inspektionsobjektet ställt och ställer alltjämt stegrade
krav på tillsynsorganen, såvitt man icke utgår från att den statliga kontrollen
på detta område bör ställas på successiv avskrivning — en uppfattning,
varifrån kollegium för sin del måste uttryckligen och på det bestämdaste
taga avstånd.»

Till belysande av nämnda utveckling och den kvantitativa tillväxten av
de anläggningar, som äro underställda elektriska inspektionens tillsyn, ävensom
av de elektriska kraftnätens nuvarande omfång åberopar kollegium i
detta sammanhang åtskilliga vid utlåtandet fogade tabeller, diagram och
kartor av synnerligen vidlyftig beskaffenhet. För närmare kännedom om
innehållet i desamma tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.

Härefter fortsätter kollegium sålunda:

»Hand i hand med denna kvantitativa tillväxt av de under inspektionens
tillsyn stående anläggningarna hava den tekniska utvecklingen och framstegen
fortskridit i avseende å konstruktionen av diverse redskap och bruksföremål
för utnyttjande av elektrisk energi till drivkraft, belysning och
uppvärmning såväl inom industri och jordbruk som för allmänna borgerliga
behov. Likaså hava nya konstruktioner av installationsmateriel av olika
slag tillkommit, vilkas prövning ur säkerhetssynpunkt jämväl ställt ökade
krav på den elektriska inspektionens befattningshavare.

Samtidigt härmed har det egentliga byråarbetet hos inspektörerna vuxit i
hög grad och upptager numera en förhållandevis mycket betydande del av
inspektörernas tid.»

Kuugl. Maj ds proposition. AV 178. f>9

Etter att till stöd härför hava åberopat vissa i utlåtandet intagna tabeller
över dels det antal rese- och förrättningsdagar, som inspektionen omfattat
under skilda år, ävensom antalet besiktigade anläggningar under samma år,
dels ock antalet till inspektionen ankommande och utgående skriveler under
åren 1922—1924 — även beträffande innehållet i dessa tabeller ber jag att
få hänvisa till handlingarna i ärendet — anför kollegium vidare följande:

»Såsom härav framgår, har jämsides med den starka ökningen i omfattningen
av de tillsynsmyndigheten underställda anläggningarna en viss minskning
av den tid, som kunnat ägnas den direkta inspektionsverksamheten,
ägt rum. Från skilda håll — icke minst från inspektörerna själva — har
detta förehållande beklagats. Såsom en åtgärd, ägnad att åtminstone i viss
mån råda bot härför samt i varje fall underlätta den fortlöpande kontakten
mellan inspektörerna och deras respektive inspektionsdistrikt, har inom riksdagen
motionsvis förordats, att inspektionen skulle decentraliseras i högre
grad än vad nu är fallet genom att inspektörerna i södra, västra och norra
distrikten finge sin förläggningsort å lämplig central plats inom dessa
distrikt.

Detta förslag har kollegium icke, åtminstone för närvarande, kunnat biträda
med hänsyn dels till de ökade kostnader, detsamma måste medföra,
dels till den ringa fördel i avsett hänseende, ändringen skulle kunna innebära,
på samma gång som den skulle medföra icke oväsentliga olägenheter
vid ärendenas behandling.

Det av kommittén nu framlagda förslaget skulle emellertid vara ägnat att
ytterligare minska kontakten mellan inspektörerna och deras respektive inspektionsområden
och alltså gå i rakt motsatt riktning mot de strävanden,
varför förenämnde motionär inom riksdagen gjort sig till tolk och till vilka
dåvarande handelsministern i princip uttalat sin anslutning. Genom att i
ökad man pålägga inspektörerna rent byråarbete skulle nämligen den tid, som
kunde ägnas de direkta inspektionsförrättningarna, ytterligare minskas. En
följd härav bleve naturligtvis minskade tillfällen till beröring med anläggningsinnehavarne
samt utövande av den rådgivande verksamhet gentemot
dessa, som ansetts särskilt önskvärd. I samma riktning, d. v. s. till inskränkning
av tillsynsverksamhetens effektivitet, skulle givetvis inspektionsområdenas
föreslagna ökning genom minskning av deras antal från 4
till 3 verka.

Tager man vidare under beaktande, vilka grupper av ärenden, som enligt
kommittéförslaget skulle helt decentraliseras och överlämnas till inspektörernas
avgörande, möta även härvidlag, enligt kollegii bestämda mening
och vunnen erfarenhet, synnerligen stora betänkligheter, nämligen ur synpunkten
av upprätthållandet utav den nödvändiga likformigheten i behandling
och avgörande. Detta gäller uppenbarligen beträffande såväl tilldelande
av behörighet att utföra elektriska anläggningar som säkerhetsföreskrifter
och prövning av materiel. I båda dessa avseenden måste, därest ej hela inspektionsväsendet
och den statliga kontrollen skall råka i ohjälplig misskredit,
möjligast enhetliga principer tillämpas för hela landets vidkommande
vid behandlingen av ensartade fall. Detta lärer bäst kunna säkras genom
bibehållandet av den nuvarande anordningen, varvid det slutliga avgörandet
förbehålles kommerskollegium genom byrådirektören å elektriska sektionen
eller i vissa särskilda fall byråchefen.

Kommittén har velat göra gällande, att den nu tillämpade ordningen

Kungl. Maj:tv proposition Nr 178.

Utfärdande
av behörighetsbevis
att
utföra elektriska
anläggningar.

gåve anledning till ett visst dubbelarbete, i det likartade utredningar verkställdes
såväl å den elektriska sektionen som genom inspektionen. Vidare
framhålles, att inspektörernas ställning vore något oklar, i det att inspektionen
i vissa hänseenden vore att anse såsom en fristående myndighet, medan
i andra avseenden inspektörerna betraktades såsom sektionens — d. v. s.
kommerskollegii — tjänstemän, vilka utförde arbete för sektionen utan
självständig beslutanderätt. Kommittén anser det icke kunna förnekas, att
denna organisation icke vore i alla avseenden fullt tillfredsställande.

Enligt kollegii åsikt grunda sig kommitténs uttalanden i dessa avseenden i
själva verket delvis på missuppfattning av den verkliga arbetsfördelningen,
delvis på ett något för formellt betraktelsesätt och därmed sammanhängande
underkännande av strävandena att på bästa sätt utnyttja den inom såväl
sektionen som inspektionen representerade sakkunskapen utan användande
av onödigt tyngande former.

Vad först angår behandlingen av ansökningar om behörighetsbevis för utförande
av elektriska installationer, är att märka, att, såsom även av kommittén
framhålles, dessa hittills till alldeles övervägande del kommit att
röra sig om tillämpning av övergångsbestämmelserna, d. v. s. i viss mån
om dispensförfarande. Huruvida utövandet av den befogenhet att dispensvis
medgiva eu mer eller mindre begränsad behörighet i nu berörda hänseende,
som uppdragits åt kollegium, varit med hänsyn till föreliggande
förhållanden väl avvägt eller icke, därom säger sig kommittén icke vilja
uttala något omdöme. Utan att här närmare ingå på denna fråga vill
kollegium endast framhålla, att, då det gällt att genom en ny och helt oprövad
lagstiftning göra ingrepp i den hittills rådande, fria näringsutövningen,
det synts kollegium ofrånkomligt att framgå med en viss försiktighet, särskilt
när det gällt att i viss utsträckning fråntaga redan existerande näringsutövare,
som utan anmärkning bedrivit sin verksamhet under ett flertal
år, rättighet till fortsatt yrkesutövning och därmed möjligheten för sin
utkomst. Ej heller må man förbise risken av att på detta verksamhetsområde
tillskapa ett slags oberättigat monopolväsen, vilket för allmänheten
kunde bliva mycket olägligt.

Givet är, att prövningen av alla dessa dispensfall tagit förhållandevis
mycken tid och ofta givit anledning till en rätt omfattande brevväxling,
vilken skötts av vederbörande befattningshavare å elektriska sektionen. Lika
uppenbart torde vara, att inspektörerna på grund av sin särskilda kännedom
om ortsförhållanden och sin personalkännedom borde lämnas tillfälle
att i varje särskilt fall giva tillkänna sin mening om sökandena. Att detta
icke skett genom formell remiss utan endast på så sätt, att den upprättade
promemorian rörande varje sökande under hand delgivits vederbörande inspektör,
som lämnats tillfälle därå teckna till- eller avstyrkande, har endast
utgjort ett led i strävandet att i möjligaste mån tillämpa förenkling i arbetssättet.

Genom att det slutliga avgörandet lagts inom kollegii industribyrå hava
större olikformigheter i de träffade avgörandena, vilka eljest säkerligen ej
kunnat undgås, såvitt möjligt undvikits.

I den mån vidgad erfarenhet vinnes rörande tillämpningen av ifrågavarande
lagstiftning samt särskilt allt efter som man kommer bort från övergångsförliållandena
och kan direkt tillämpa de författningsenliga villkoren
för behörighet, minskas givetvis det erforderliga arbetet med granskning av
inlämnade ansökningar.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 178.

Det bör även beaktas, att dylika ansökningar från 4,180 personer hittills
varit föremål för prövning och att dessa personer kunna antagas utgöra
den övervägande delen av sådana yrkesutövare, som för närvarande ifrågasätta
att erhålla behörighetsbevis. Under den närmaste framtiden torde därför
antalet nytillkommande bliva väsentligt mindre än hittills och hithörande
ärenden till stor del komma att avse flyttning, tillägg och omsättning
av redan meddelade bevis. Till dess att bevisen skola förnyas, i regel efter
3 ä 4 år, är avsikten att såvitt möjligt söka erhålla kännedom om beskaffenheten
av vederbörande verksamhet och att genom råd och anvisningar
från inspektörer och andra upphjälpa eventuella brister i utbildningen.
För att inspektörerna skola kunna förskaffa sig en personlig uppfattning i
denna sak är det givetvis av vikt, att mera tillfälle beredes dem till inspektioner
än vad som varit fallet under senare år.

Att det slutliga avgörandet av dessa ärenden fortfarande förlägges till
kommerskollegium, måste emellertid kollegium på redan anförda skäl bestämt
förorda.

I stort sett liknande förhållanden gälla ifråga om utfärdandet av säkerhetsföreskrifter
för elektriska anläggningar, prövning av ny materiel m. m.

Behandlingen av dylika frågor bör givetvis lämpligast ske genom samarbete
mellan byrådirektören såsom överinspektör och övriga inspektörer
samt med anlitande, där så erfordras, av tillgänglig arbetskraft inom inspektionen
eller sektionen för viss utredning. Utfärdandet av nödiga allmängiltiga
anvisningar och föreskrifter i inspektionens namn bör ske först
sedan desamma godkänts av överinspektören.

Det torde nämligen ligga i sakens natur, att den inspektörerna i egenskap
av lokala organ tilldelade självständiga beslutanderätten är begränsad
till ärenden, som uteslutande röra deras respektive distrikt. I den mån
träffade avgöranden eller förfoganden röra eller äro av principiell betydelse
för landet i dess helhet, bör givetvis beslut fattas av överinspektören.

Koncessionsärendenas utredning åvilar för närvarande, i vad de avse
östra distriktet den ordinarie förste byråingenjören å elektriska sektionen
och för de övriga distriktens vidkommande den ene assistenten inom elektriska
inspektionen (ej båda, såsom kommittén angiver), i den mån så
kräves i samråd med vederbörande inspektör. Denna uppdelning av
nämnda ärendens behandling har betingats av nödvändigheten att ha tillgång
till erforderliga kartor och handlingar, vilka arkiveras för östra distriktet
hos överinspektören, för övriga distrikt hos vederbörande inspektör.
En oundviklig följd av kommitténs förslag, enligt vilket handläggningen
av samtliga dessa ärenden skulle överflyttas å sektionen och uppdragas åt
ordinarie förste byråingenjören, skulle därför bliva, att denne finge tillbringa
största delen av sin tid hos den lokala inspektionen. Möjligheten
för honom att utföra annat arbete för sektionens räkning, utöver behandlingen
av koncessionsärendena, bleve i varje fall ytterst ringa. Att dessutom
ålägga honom granskning av registreringsärenden samt att biträda
byrådirektören vid utredningen av låneärenden, granskning av årsredogörelser
m. m. torde vara fullständigt uteslutet.»

Kommerskollegium meddelar härefter följande tablå över de å industribyråns
elektriska sektion inkomna ärendena under vart och ett av åren
1920, 1921. 1922 och första halvåret 1924.

Säkerhetsföreskrifter

rörande
elektriska
anläggningai
m. m

Koncessions

ärenden

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

År en de.sgrupp er	1920	1921	1922	Första halvåret 1924
Elektriska koncessioner ..................................................	1.199	2,015	1,228	442
Dispenser från gällande föreskrifter för elektriska anläggningar	5	24	129	—
Kommunallån och kommunal borgen1 .............................	80	67	50	10
Kraftledningslån 1 ........................................................... Vattenkraftslån 1...............................................................	69	85	67	49
31	24	26	36 \|
Arsredogörelser från företag, som erhållit lån .....................	46	121	145	156
Behörighet för elektriska installatörer 1 2 ..............................	2,356	481	942	395 \|
Registrering av elektriska anläggningar 3.............................. Övriga ärenden, avseende: Författningar berörande elektriska anläggningar (ändringar, tillägg och förklaringar)1; upplysningar och anvisningar rörande anläggningars utförande och skötsel (delvis för-anledande utgivande av tryckta meddelanden); gransk-ning av installationsmateriel, standardisering och normer för dylik, besiktningar och avsyningar av anläggningar,		8	20	22 !
elektriska olvcksfall m. in.................. .......................	1,461	1,683	1,704	598
	5,247	4,508	4,311	1,708

Kollegium fortsätter härefter:

»Eu uppgift, som med nu tillgängliga arbetskrafter å elektriska sektionen
hittills tyvärr måst alltför mycket åsidosättas, är arbetet med kodiflering
och revidering av de författningar, som röra elektriska anläggningar. Detta
arbete, för vars förberedande behandling kollegium sett sig nödsakat anlita
utom kollegium stående arbetskraft, lärer icke kunna ytterligare alltför länge
undanskjutas med hänsyn till de upprepade erinringar och klagomål över
de nuvarande bestämmelsernas otidsenlighet och svårtydbarhet, som från
intresserat håll, särskilt från brandstodsbolagens sida, anförts. En i dagarna
till kollegium inkommen förnyad påminnelse från vissa brandstodsbolag,
avseende frågan om särskilda åtgärder beträffande s. k. kristidsmateriel,
ligger för närvarande under kollegii prövning. Kommittén synes även ha
förbisett, att utöver anförda grupper av mera ensartade ärenden till handläggning
å elektriska sektionen och inspektionen ofta förekomma, genom
remiss eller direkt till kollegium riktade, inkomna framställningar i allmänna
spörsmål berörande elektricitetsväsendet. Åtskilliga av dessa frågor kunna
vara av rätt komplicerad innebörd och kräva vidlyftiga och tidsödande
utredningar. I de arbeten rörande normering och standardisering på här
ifrågavarande område, vilka alltjämt bedrivas av olika sammanslutningar
och kommittéer, kunna sektionens och inspektionens tjänstemän ej heller
undandraga sig att medverka. De senaste åren har på dem ytterligare
ankommit att biträda vid emellanåt anordnade undervisningskurser för äldre
installatörer, vilka kurser måste anses vara till avsevärd nytta.

Åven med hänsyn härtill måste kollegium på det bestämdaste avråda
från att de nu tillgängliga arbetskrafterna inom kollegii elektriska sektion
ytterligare minskas. 1 detta samband må endast ånyo erinras om de indragningar
av befattningshavare, som redan successivt genomförts för denna
sektions vidkommande, nämligen en förste byråingenjör för behandling av
ärenden angående registrering av elektriska anläggningar från april 1922,

1 I behandlingen av dessa ärenden deltager byråchefen.

2 Avslag avgöras av byråchefen.

3 Sekreteraren å industribyrån deltager i handläggningen.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

en assistent från den 1 januari 1922 samt eu byråingenjör och ett kvinnligt
biträde för installatörsbehörighetsärenden från den 1 juli 1923.

1 själva verket torde den allmänna uppfattningen bland fackmän vara,
att den elektriska sektionens och inspektionens personal för närvarande är
alltför fåtalig för de omfattande arbetsuppgifterna. Som en jämförelse må
anföras, att den statliga elektriska inspektionen i Norge för närvarande är
fördelad på 6 inspektionsdistrikt, vartdera med en inspektör och ett varierande
antal assistenter, sammanlagt 12 för alla distrikten; inalles arbeta alltså 18
ingenjörer med denna inspektionsverksamhet.

För egen del anser kollegium det vara nödvändigt att vid eu rationell
behandling av frågor om elektriska inspektionens organisation och verksamhet
samtidigt taga under beaktande organisationen av övriga likartade
organ, med vilka ett samarbete äger rum, såsom yrkesinspektionen och
särskilt de på senare tid tillkomna och med statsmedel understödda elektriska
länskonsulenterna.»

Kollegium ingår härefter å eu närmare redogörelse för de arbetsuppgifter,
som för närvarande åligga den å extra stat uppförde förste byråingenjören,
vars befattning kommittén ifrågasatt skola indragas.

I dylikt hänseende anför kollegium följande:

»Av dessa ärenden synes kommittén endast hava beaktat sådana, som avse Extra
lån från kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna samt granskning av förste
årsredogörelser, ingivna med anledning av innehavandet av sådana lån. byrå ingen.

j örens

Från ifrågavarande fonder äro, förutom de i kommitténs utlåtande angivna, arbetsytterligare
fyra lån beviljade från vattenkraftslånefonden den 30 januari ^ PP‘

1925. Sammanlagda antalet beviljade lån utgör nu 322. gl ei''

Ett antal av de från de båda fonderna beviljade lånen avse samma Låneärenden,
företag. Dessutom ha en del av de beviljade lånen ej kunnat tillgodonjutas.
Det antal företag, som begagna sig av de beviljade lånen, utgör
för närvarande 240.

Lån, avseende ansökningar som ingivits under år 1924, ha, med ett
undantag, ännu ej beviljats, men beräknas antalet - beviljade lån under
innevarande år komma att ökas med ungefär samma antal som under
föregående år. Antalet låninnehavare kommer därigenom att ökas till
över 300.

Låneansökningarna inkomma i de flesta fall så ofullständiga, att ärendenas
bedömande på grundval av de insända handlingarna ej kunnat företagas.

Erforderlig komplettering har efter förberedande granskning i alla dessa
fall infordrats. .

För ett stort antal sökande, särskilt när det varit fråga om mindre, av
ekonomiskt svaga delägare bildade företag, som ej ansett sig kunna bekosta
sakkunnig hjälp, har utredningen föranlett en tidsödande skriftväxling eller
muntliga upplysningar vid personliga besök, vilka i allmänhet varit än mera
tidsödande. Detta torde emellertid ej kunna undvikas.

Den av kommittén förordade åtgärden att anlita kamreraren för uppgifter
med avseende på prövning av låneärendena lärer endast i mycket begränsad
mån kunna ifrågakomma, då granskningen i huvudsak är av tekniskekonomisk
natur.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Granskning Granskningen av de årsredogörelser, som det åligger innehavare av lån
Rörelser ^''ran (''e båda fonderna att avgiva, har varit synnerligen tidsödande, på grund
” ‘ av att låntagarna, enligt vad företagen undersökning utvisat, i allmänhet

ej fört andra räkenskaper än kassaböcker och därför ej kunnat lämna de
enligt fastställt formulär avfattade årsredogörelserna. Sedan den extra förste
byråingenjören vid inspektion av företagen lämnat muntliga upplysningar
och råd samt utarbetat en »Handledning i bokföring för elektriska distributionsföretag
å landsbygden», ha redogörelserna visat påtagligt större tydlighet, men
i stället bar antalet av de redogörelser, som skola granskas, årligen stigit.

Vid den siffermässiga granskningen har amanuensen å sektionen biträtt,
men då fråga varit att bedöma oräntabla företags möjligheter att genom
ändrade taxor, tekniska omläggningar eller på annat sätt gorå företagen
räntabla, ha dessa ärenden behandlats av den extra förste byråingenjören.

Såsom kapitalökning för fonderna bar riksdagen beviljat sammanlagt

22,690,000 kronor och Kungl. Maj:t av innevarande riksdag ytterligare
begärt tillhopa 2,000,000 kronor. Det synes ej välbetänkt att minska den
kontroll, som för närvarande utövas över dessa avsevärda kapitals användning,
vilket emellertid bleve följden, om kommitténs förslag följdes.

Kommunala
låne- och
borgensärenden.

Ärenden rörande remisser å ansökningar av kommuner om Kungl. Maj:ts
tillstånd att upptaga eller teckna borgen för lån för elektriska anläggningar
ha numera, såsom kommittén framhåller, ej inkommit i större antal. De
utgjorde under

åren 1920 1921 1922

respektive 37 35 23

1923 1924

20 17.

Det är vanskligt att bedöma, huruvida ett större eller mindre antal sådana
ärenden kunna komma att överlämnas till kollegium under följande år.
Vissa tecken förekomma, som kunde giva anledning till en förmodan, att
antalet ärenden kommer att öka avsevärt.

Detta torde dock först kunna bedömas, när statsmakterna avgjort på vad
sätt de ekonomiska svårigheterna för de elektriska distributionsföretagen å
landsbygden skola avhjälpas. Särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade
sakkunniga framhålla i sitt utlåtande den 20 juni 1924 angående
ifrågavarande företags möjligheter att omsätta tillfälliga lån i fasta amorteringslån
(sid. 13): »Den säkrast framkomliga vägen för lånens konvertering
till långtidsamorteringslån synes i detta fall vara anskaffandet av
kommunal borgen, där sådan kan erhållas».

Även om antalet av ifrågavarande ärenden för närvarande är jämförelsevis
obetydligt, så fordra de i allmänhet åtskillig skriftväxling och ett ingående
studium av remitterade handlingar och av kollegium infordrade
kompletteringar till dessa, för att utredaren skall kunna bilda sig ett omdöme
om ifrågavarande anläggning. Granskningen berör dels det lånsökande
företagets omfattning, för att belysa dess betydelse för kommunen ifråga,
dels företagets tekniska utförande, finansiering och räntabilitet, dels även
de säkerheter, som kommunen anses böra erhålla, när det gäller borgen,
och de särskilda villkor, som anses böra uppställas för att trygga kommunen
för den åtagna risken.

Begistre- Att ärenden angående registrering av elektriska anläggningar jämlikt
rings ärenden, lagen den 22 juni 1920 behandlas av den extra förste byråingenjören, synes
besparingskommittén ha förbisett.

Kunal. Maj:ts proposition Nr 178. 75

Dessa ärenden ha redan fått en sådan omfattning, att de taga denne befattningshavares
tid i anspråk i ungefär samma utsträckning som beredningen
av låneansökningarna. En ytterligare ökning av dessa ärendens
antal per år synes sannolik.

Registrering begäres för att anskaffa pant av fast egendoms karaktär för
låntagare, som förut kunnat belåna sina ledningsnät endast med anlitande
av förlagsinteckningar, vilket dessutom e.i synes vara görligt, där egen kraftstation
saknas.

I stor utsträckning har registrering verkställts av sådana anläggningar,
för vilka lån beviljats från statens härovan nämnda fonder, vilka förvaltas
av statskontoret.

Det torde vara uppenbart, särskilt med hänsyn till de rättsliga och ekonomiska
följder, som kunna uppkomma genom ett felaktigt registreringsförfarande,
att dessa ärenden måste behandlas med synnerlig omsorg. Detta
har även av statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållits, då
fråga varit om ökande av kollegii arbetskrafter för ifrågavarande ändamål.

Genom bestämmelserna i 79 § av utsökningslagen åligger det kollegium att
lämna bevis rörande sådana fastigheter, på vilka elektriska stationer äro
belägna, nämligen huruvida stationerna äro registrerade å annan station
eller om å dem registrerats ledningsnät och andra stationer. Härför måste
register föras ä alla sådana fastigheter, för närvarande cirka 2,350 stycken.

De registreringsärenden, som intill utgången av år 1924 slutbehandlats,
återfinnas i nedanstående sammanställning.

	1921	1922	1923	1924	Summa
Antal registreringsärenden ........................	8	18	53	45	124
Antal huvudstationer ............................	t	18	51	43	119
därav kraftstationer ..............................	-t	9	IT	19	49
och andra huvudstationer .....................	O	9	34	24	70
Registrerade högspänningsledningar, kilo-meter...................................................	281.8	1,188.8	2,191.0	1,532.8	5,195.1
Registrerade lågspänningsledningar, kilometer	53.»	625.5	1,179.2	1,491.8	3,349.9
Antal understationer.................................	127	558	1,029	640	2,354
Anläggningskostnad i miljoner kronor cirka	0.:.	2.5	4.5	4	11.5

Under år 1925 slutbehandlade och under behandling varande ansökningar
om registrering äro (den 16 februari 1925) 17 stycken.

Av sammanställningen framgår vidare, att antalet företagare, som låtit
registrera sina anläggningar, intill detta år utgjorde 124 stycken. Om man
samtidigt betänker, att hittills cirka 4,000 anläggningar koncessionerats, så
framgår härav, att hittills endast ett fåtal företagare begagnat sig av denna
belåningsmöjlighet. Under de senast förflutna 4 åren ha omkring 8,500
kilometer ledningar registrerats.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, äro de olika grupper
av ärenden, vilka beredas av den extra förste byråingenjören å elektriska
sektionen, av den art, att de icke kunna utan åsidosättande av gällande författningar
samt av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslut försummas;
ej heller lära de lämpligen och med någon fördel kunna övertagas av annat
statligt verk.

Då för deras tillbörliga handläggning inom kollegium, såsom redan framhållits,
oundgängligen erfordras särskild arbetskraft, måste kollegium på det
bestämdaste motsätta sig indragningen av den nämnda befattningen.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

Inkomna
skiifter från
föreningar.

iMparf ementséhefen.

Såsom uttryck för åsikten rörande behövligheten av den ifrågavarande
befattningen inom intresserade kretsar får kollegium jämväl åberopa, vad
som anföres i bilagda skrivelse från interimsstyrelsen för södra Sveriges
elektriska kraftintressenters förening.

Den av kommittén förordade höjningen av stämpelavgiften för installatörsbehörighetsbevis,
i syfte att i huvudsaklig del täcka statens omkostnader
för det med prövningen av behörighetsansökningarna förenade arbetet, anser
sig kollegium däremot kunna förorda. En dylik avgift av 10 kronor eller
eventuellt t. o. m. något högre belopp torde i själva verket vara med hänsyn
till de nämnda kostnaderna för det allmänna väl befogad och för de
yrkesutövare, som skulle därav drabbas, icke komma att kännas alltför betungande.

Även ifråga om registreringsbevis för elektriska anläggningar torde kunna
ifrågasättas en lämpligen avpassad stämpelavgift i syfte att bereda statsverket
ersättning för de kostnader, som äro förenade med granskningen av dessa
ärenden. Härom torde kollegium i annat sammanhang få återkomma med
särskild framställning.»

I den i kollega utlåtande åberopade skrivelsen från interimsstyrelsen för
södra Sveriges elektriska kraftintressenters förening har bland annat framhållits,
att ett bifall till kommitténs förslag beträffande de elektriska inspektionsmyndigheternas
organisation kunde befaras komma att förvandla
inspektörerna till byråtjänstemän. Enligt föreningens mening borde inspektörerna
i stället beredas tillfälle till ökad inspektionsverksamhet, så att
den risk för livsfara, som särskilt kristidsanläggningarna medförde, i
möjligaste mån bleve minskad.

Förslaget om att inspektörerna skulle få ensamrätt att avgöra behörighetsfrågorna
förklarar sig föreningen livligt avstyrka.

Vad angår den ifrågasatta indragningen av den extra förste byråingem
jörstjänsten å elektriska sektionen, har föreningen — under framhållande,
att befattningens nuvarande innehavare säkerligen vore den statstjänsteman,
som hade den största erfarenheten om de ekonomiska förhållandena
å elektrifieringsområdet — uttalat, att för de elektriska föreningarna
landet runt ett verkligt behov av befattningens bibehållande förelåge.

Jämväl svenska elektriska installatörsförbundet, svenska elektriska arbetareförbundet
och Sveriges allmänna verkmästareförbund hava uttalat
sig emot att handläggningen av behörighetsärendena överflyttas å inspektörerna.

Slutligen har riksföreningen för landsbygdens elektrifiering förklarat sig
i allo biträda de synpunkter, kommerskollegium i förevarande fråga framfört.

Ehuru jag på intet sätt underskattar betydelsen av de av kommerskollegium
beträffande de elektriska inspektionsmyndigheternas organisation
och personalbehov framhållna synpunkterna och fullt inser svårigheten
att — med den utveckling av kraftledningsnäten, som ägt rum, och den
mångfald nya arbetsuppgifter, som i lagstiftningsväg pålagts nämnda

Kungl. Muj:ts proposition AV 178.

myndigheter — träffa sådana anordningar, att det starkt ökade arbetet
utan personalförstärkning kan utföras av de ordinarie befattningshavarna,
synes mig den verkställda utredningen likväl hava ådagalagt, att visst
fog icke kan frånkännas de anmärkningar, som av besparingskommittén
riktats mot den nuvarande organisationen och särskilt mot arbetsfördelningen
mellan den elektriska sektionen och den lokala inspektionen. Jag
har sålunda icke genom de invändningar, som av kollegium framställts
mot besparingskoinmitténs förslag, blivit övertygad om omöjligheten att
genom definitiv överflyttning å de lokala inspektörerna av vissa uppgifter,
med vilka nu jämväl sektionen tager befattning, eventuellt också genom
befrielse för överinspektören från skyldigheten att, jämte sitt arbete ä
sektionen, utöva lokal inspektion, kunna åstadkomma en minskning av
den sektionen nu påvilande arbetsbördan. Möjligt är, att det av besparingskommittén
uppgjorda omorganisationsförslaget i sina detaljer är
behäftat med vissa brister och i behov av modifikationer; därom torde
det i sakens nuvarande läge icke vara möjligt att uttala något slutligt
omdöme. Kvar står i allt fall det intrycket, att genom en rationellare
fördelning av arbetet mellan central- och lokalmyndigheten —
vare sig denna omläggning sker efter besparingskoinmitténs linjer eller
andra grunder — sektionens arbete bör kunna lättas därhän, att avgörande
hinder icke möter för indragning av den å sektionen nu anställda, av
extra anslagsmedel avlönade förste byråingenjören. Att även med det
mest effektiva utnyttjande av den ordinarie personalen en dylik minskning
av arbetskrafterna icke utan svårighet låter sig genomföra synes mig
emellertid uppenbart. Jag anser mig dock, ehuru med stor tvekan, böra
på förevarande punkt biträda det av besparingskommittén avgivna förslaget.

Vid bifall härtill lärer jämväl det anslagsbelopp, som för närvarande
utgår till avlönande av ett hos nyssnämnde förste byråingenjör anställt
extra kvinnligt biträde, böra ur anslagsberäkningen uteslutas.

I den lokala inspektionsmyndighetens personalförhållanden har, såsom
av det förut sagda framgår, besparingskommittén icke föreslagit någon
ändring. Anslagen till sagda myndighet — såväl det ordinarie som det
extra — torde under sådana omständigheter böra för budgetåret 1925—
1926 upptagas med oförändrade belopp, 31,500 respektive 12,096 kronor.
Att märka är emellertid, att i den för inspektionen gällande tjänsteförteckningen
påkallas viss jämkning i anledning av de av innevarande års
riksdag — i samband med beslutet om reglering av kvinnliga befattningshavares
avlöningsförhållanden — fastställda ändringarna i det för allmänna
civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet. Erforderliga
framställningar i avseende å den lokala inspektionsmyndigheten skall jag
göra under efterföljande punkter.

Beträffande slutligen besparingskoinmitténs av kommerskollegium tillstyrkta
förslag om höjning av stämpelavgiften för installatörsbehörighets -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

bevis från nuvarande belopp, B kronor 50 öre, till 10 kronor ävensom
kollega uttalanden rörande införandet av en lämpligt avpassad stämpelavgift
för registreringsbevis för elektriska anläggningar ber jag att få
erinra, att Kungl. Maj:t förut denna dag, sedan kollegium den 13 innevarande
mars inkommit med särskild framställning i sistnämnda ämne,
på föredragning av chefen för finansdepartementet beslutat förelägga riksdagen
förslag i ifrågavarande hänseenden.

III. Konunerskollegii fartygsinspektionsbyrä.

Nuvarande organisation av de statliga myndigheterna för utövande av
förhandskontroll å fartygs sjövärdighet vilar i huvudsak på de grunder,
som av 1914 års senare riksdag godkändes i samband med antagande av
förslag till förändrad sjösäkerhetslagstiftning.

Enligt dessa grunder skulle förhandskontrollen utövas av dels en central
tillsynsmyndighet dels ock lokala tillsynsmyndigheter under den centrala
myndighetens ledning.

Den centrala myndigheten blev kommerskollegium, varest för ändamålet
upprättades en fartygsinspektionsavdelning å extra stat. Vid kommerskollegii
omorganisation år 1919 ombildades avdelningen till en fartygsinspektionsbyrå
under ledning av en byråchef. Byrån uppfördes emellertid
icke på ordinarie stat, utan hava för verksamhetens uppehållande
alltjämt beviljats extra anslagsmedel.

Ä byrån äro, förutom viss extra personal — två förste amanuenser, eu
amanuens, en manlig extra befattningshavare och två kvinnliga e. o.
skrivbiträden — anställda följande arbetskrafter, nämligen: en byråchef,
en förste byråinspektör med ingenjörsteknisk utbildning, en byråinspektör
med nautisk utbildning samt en kvinnlig kontorsskrivare och två kvinnliga
kontorsbiträden, samtliga avlönade av extra anslagsmedel. Intill den
1 juli 1923 var anslag beräknat jämväl för en extra sekreterare på byrån.
Den extra sekreterarebefattningen blev emellertid från och med sagda
tidpunkt indragen. I stället togs för byråns arbete i anspråk en å kommerskollegii
ordinarie stat uppförd sekreterarebefattning, vilken ansågs
kunna undvaras för arbetet å kollegii ordinarie byråer.

I sitt förberörda betänkande den 4 februari 1925 har nu statens besparingskommitté
— i samband med framläggande av förslag till omfattande
personalindragningar vid den lokala far tygsinspektionen — hemställt,
att för handläggning av de på kommerskollegium såsom fartygsinspektionens
chefsmyndighet ankommande ärenden måtte, i stället för
en särskild byrå, inrättas en fartygsinspektionssektion, lydande under den
av kommittén ifrågasatta handels- och sjöfartsbyrån. Sektionen skulle
ställas under ledning av en byrådirektör samt i övrigt utrustas med —
förutom amanuenser och kvinnliga biträden — en sekreterare och två byråinspektörer,
den ene med ingenjörsteknisk och den andre med nautisk utbildning.

Kungl. Maj:In proposition, Nr 17b.

7!)

Över kommitténs förslag ävensom över eu av svenska sjömans-unionen
och svenska eldare-unionen i anledning av förslaget till chefen för handelsdepartementet
ingiven, den 14 februari 1925 dagtecknad skrift hava,
såsom redan nämnts, kommerskollegium och socialstyrelsen den 28 februari
1925 var för sig avgivit infordrat utlåtande.

Med anmälan att jag i det följande skall återkomma till kommitténs
förslag, i vad detsamma rör de lokala organen för förhandskontroll å fartygs
sjövärdighet, ber jag att nu få till behandling upptaga förslaget, i
vad detsamma angår den centrala myndigheten för fartygsinspektionen.

Besparingskommittén har i avseende härå utlåtit sig pa följande sätt:

»Vad den hos kommerskollegium placerade centrala inspektionsmyndigheten
beträffar, är det uppenbart, att storleken av dess organisation måste stå i visst
förhållande till de lokala organens omfattning. Arbetet med tillsynen över och
sammanhållningen av dessa blir mindre, i mån som dessa organ minskas.

Det förefaller kommittén, som om det är erforderligt att bibehålla en organisation
med en chef samt en administrativt utbildad, en fartygstekniskt
utbildad och en nautiskt utbildad tjänsteman såsom medhjälpare. Kommittén
är emellertid av den uppfattningen, att en starkare garanti för inspektionsverksamhetens
lämpliga avvägning kommer att förefinnas, därest fartygsinspektionen
— i full konsekvens med kommerskollegii allmänna organisationsplan
och i överensstämmelse med kommerskollegiikommitténs och
departementalkommitterades förslag — bringas att sortera under handelsoch
sjöfartsbyrån såsom en särskild sektion. Härav följer, att ett utbyte
måste ske av byråchefstjänsten mot en byrådirektörsbefattning, som dock
givetvis bör placeras i den högsta byrådirektörsgraden i kollegium, 19:e lönegraden.
För den administrativt utbildade tjänstemannen synes sekreteraregrad
böra bibehållas —- kommerskollegium har vid ett tillfälle åt honom
föreslagit en än högre ställning. Då byrådirektören själv kommer att vara
fartygstekniskt utbildad, synes det däremot tillräckligt, om hans medhjälpare
med liknande utbildning erhåller ställning av byråinspektör, vilken dock
lämpligen torde böra placeras i 14:e lönegraden. Om tillika den nautiskt
utbildade byråinspektörens befattning höjes till 14:e lönegraden, vinnes eu
större jämvikt mellan den nautiskt utbildade och det ingenjörstekniskt utbildade
elementet inom inspektionen, en jämvikt, som synes vara av stort
värde och som man tidigare sökt vinna genom att åt den nautiskt utbildade
byråinspektören föreslå förste byråinspektörs ställning. Såsom medhjälpare
åt sekreteraren tjänstgör för närvarande en heltids- och en halvtidsamanuens.
Om man frånser rent tillfälliga behov, måste det här bliva tillräckligt med
en amanuens med halvtids- eller möjligen något längre tjänstgöring. Fn
del av sekreterarens nuvarande göromål med handläggning av ekonomiska
frågor kan eventuellt överlämnas åt kamreraren. Även för den nautiskt
utbildade byråinspektören måste det bliva tillräckligt med biträde av en
halvtidsamanuens, om ens en sådan kommer att visa sig behövlig.

Granskningen av fartygsinspektionsbyråns verksamhet har överhuvud kvarlämnat
ett intryck av en synnerligen starkt genomförd arbetsfördelning, som
haft till följd, att förefintlig arbetskraft möjligen ej genomgående blir fullt
effektivt utnyttjad. Skulle de av kommittén i det föregående ifrågasatta
indragningarna måhända i något avseende visa sig medföra svårigheter för
någon befattningshavare att medhinna arbetet, bör utan tvivel en utjämning
kunna ske genom någon jämkning i den nuvarande arbetsfördelningen.»

Statens besparing
skammiité.

Svenska sjömans
-unionen
och svenska
eldare-unionen.

Kommers kolleyium.

•SO Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

1 sin förut omförmälda skrift av den 14 februari 1925 hava svenska sjömans-unionen
och svenska eldare-unionen beträffande besparingskommitténs förslag
i nu ifrågavarande del anfört följande:

»Beträffande den föreslagna ändringen i den centrala inspektionsmyndighetens
placering ifrågasätta vi, huruvida förslaget -att bringa fartygsinspektionen
in som särskild sektion av handels- och sjöfartsbyrån kan innebära någon
förbättring. Med hänsyn till fartygsinspektionens funktioner torde det vara
lyckligast, om densamma kan beredas så stor självständighet som möjligt i
sitt arbete. Därest förslaget skulle innebära en minskning av denna självständighet,
torde detsamma jämväl i denna del endast vara till skada.»

1 sitt meranämnda utlåtande den 28 februari 1925 erinrar kommerskollegium
till en början om de skäl, som vid den år 1919 företagna omorganisationen
av kollegium föranledde ombildning av fartygsinspektionens dåvarande
centralorgan till en självständig byrå inom kollegium. I dylikt avseende
åberopar kollegium de av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen
till 1919 års riksdag gjorda uttalandena. Departementschefen
anförde bland annat, att, även om förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet
kunde sägas i viss mån vara till förmån även för redarna själva,
densamma dock ofta komme att anses tillgodose ett mot dem i viss mån
stridigt intresse, under det att sjöfartsbyrån — under vilken byrå den centrala
fartygsinspektionsavdelningen av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén
föreslagits skola sortera — i övrigt väl närmast
komme att betraktas såsom direkt stödjande och främjande rederinäringen.
Det kunde därför, uttalade departementschefen vidare, lätt förekomma, att
därest samtliga nu ifrågavarande ärenden — d. v. s. förutom inspektionsärendena
övriga sjöfartsärenden — förenades å en byrå, det ena intresset
komme att få stå tillbaka för det andra, något som uppenbarligen måste
undvikas. Även ur ren organisationssynpunkt syntes det departementschefen
vara att föredraga, att fartygsinspektionsärendena avskildes från sjöfartsbyrån.
Denna skulle annars bliva alltför omfattande och den gemensamma byråchefens
arbetsbörda skulle bliva större än önskligt vore. Att ledningen av fartygsinspektionsbyrån
borde handhavas av en byråchef ansåge departementschefen
ligga i sakens natur.

Kommerskollegium framhåller härefter, bland annat, att de erfarenheter,
kollegium under den hittills tilländalupna tiden haft av fartygsinspektionens
nuvarande centrala organisation, d. v. s. såsom en självständig
byrå, i framträdande grad bestyrkt de synpunkter, vederbörande departementschef
anlade på den vid 1919 års riksdag föreliggande organisationsfrågan.
Erfarenheterna i denna riktning framstode för kollegium som så
påfallande, att kollegium icke kunnat undgå att finna det utgöra en betänklig
brist i besparingskommitténs utredning, att kommittén icke syntes hava
underkastat frågan därom någon närmare undersökning.

Vidare hade man att räkna med, att en förändring av den centrala
organisationen i enlighet med kommitténs förslag lätteligen kunde få till

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178. • 81

följd ett förminskande av centralmyndighetens auktoritet utåt, vilket
kunde medföra menliga följder. I vad mån kommittén ägnat även denna
sida av förevarande angelägenhet beaktande, undandroge sig kollega bta
dömande.

Under framhållande att den besparing, som ett eventuellt realiserande
av kommitténs förslag om fartygsinspektionsbyråns ombildning till en
under den ordinarie sjöfartsbyrån lydande sektion komme att medföra,
inskränkte sig till, dyrtidstillägg oräknat, 480 kronor om året, förklarar
sig kollegium bestämt avstyrka kommitténs förslag i nu omhandlade del.

Vidkommande härefter kommitténs förslag till ändringar i centralorganets
personalutrustning i övrigt, uttalar kollegium, att kollegium hade så
mycket mindre anledning att motsätta sig den av kommittén förordade
uppflyttningen av den nautiskt utbildade byråinspektören från nuvarande
lönegraden B 13 till lönegraden B 14, som kollegium redan förut vid
upprepade tillfällen gjort framställning om uppflyttning i högre lönegrad
av ifrågavarande befattningshavare.

Beträffande däremot förslaget om sänkning av löneställningen för den
nu i lönegraden B 15 placerade, ingenjörstekniskt utbildade förste byråinspektören,
vilken av kollegium tidigare föreslagits till uppflyttning i
lönegraden B 16, hävdar kollegium, att genom denne befattningshavares
hänförande till åtminstone lönegraden B 15 bereddes garantier, så långt det
över huvud vore möjligt, för att vid befattningen kunde bibehållas och,
i förekommande fall, till densamma förvärvas fullt kompetent person.

Kollegium avslutar sitt utlåtande i denna del på följande sätt:

»Kommittén har funnit det uppenbart, att storleken av den centrala inspektionsmyndighetens
organisation måste stå i visst förhållande till de
lokala organens omfattning och att sålunda arbetet med tillsynen över och
samman häll ni ngen av dessa bleve mindre, i mån som dessa organ minskades.
Då förslagen om byråchefens utbytande mot en byrådirektör, den ingenjörstekniske
förste byråinspektörens utbytande mot en byråinspektör i lönegraden
B 14 och den nautiske byråinspektörens upphöjande till lönegraden B 14
uppenbarligen icke hava sammanhang med kommitténs samtidigt framställda
förslag om de lokala tillsynsorganens minskning, har kollegium ansett sig
äga anledning utgå ifrån, att detta senare förslag utgör grunden till kommitténs
förslag om minskning av den administrativa och nautiska amanuenshjälpen
på byrån. Förutom att denna sistnämnda personalreducering ur
besparingssynpunkt ter sig relativt ringa, får kollegium framhålla, att, såsom
kollegium senare kommer att uppvisa, någon minskning av lokalpersonalen
med kollega utgångspunkt icke visat sig tillrådlig, och vid sådant
förhållande bortfaller grunden för kommitténs förslag ifråga om amanuenshjälpen
på byrån. Kollegium vill ytterligare fästa uppmärksamheten på
■att den anslagspost, varav amanuenshjälpens avlöning utgår, så sent som
vid 1924 års riksdag underkastats en ej oväsentlig reduktion. Ej heller på
förevarande punkt kan sålunda kommitténs förslag av kollegium tillstyrkas.»

Socialstyrelsen anför beträffande kommitténs förslag i nu förevarande
del följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt U2 höft. (Nr 178.) ti

So c ta lstyr
elsen.

Digmrtements■
ehefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

»Vad heträfiar förslaget om att fartygsinspektionens centralledning skulle
sortera under den föreslagna handels- och sjöfartsbyrån i kommerskollegium
i stället för att som nu utgöra en egen byrå, anför kommittén, att därigenom
en! starkare garanti skulle vinnas för inspektionsverksamhetens lämpliga avvägning.
För såvitt styrelsen kan döma, skulle en sådan förändring knappast
kunna anses främja sjösäkerhetens och arbetarskyddets intressen. Man kan
nämligen ej gärna förvänta, att samma byrå, som har att bevaka rederinäringens
ekonomiska intressen, skall med full frihet från de hänsyn, som ett
dylikt bevakande måste anses medföra, kunna ägna sjösäkerhets- och arbetarskyddskontrollen
tillbörlig uppmärksamhet. Samarbetet mellan socialstyrelsens
arbetarskyddsbyrå och fartygsinspektionen har också, sedan den sistnämnda
institutionens centralmyndighet organiserades i form av en egen byrå
inom kommerskollegium, visat sig kunna på ett mera rationellt sätt åvägabringas
i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits av lagstiftningen på
området, än då fartygsinspektionen som sektion sorterade under den förutvarande
utrikesbyrån. Ur nu anförda synpunkter vore det därför beklagligt,
om organisationen av den centrala fartygsinspektionen skulle omläggas i den
riktning, som av kommittén föreslagits.»

På sätt jag vid behandlingen av frågan om anslag för de lokala organen
för för handskontroll å fartygs sjövärdighet skall närmare utveckla, är den
lagstiftning, som utgör grunden för fartygsinspektionens verksamhet, för
närvarande till väsentliga delar föremål för ett ingripande revisionsarbete.
Såväl med hänsyn härtill som av andra anledningar, för vilka jag under
den punkt, som rör lokalmyndigbetens personal- och anslagsbehov, skall
utförligt redogöra, synes det mig icke lämpligt att nu företaga några mera
omfattande ändringar i kontrollmyndigheternas organisation. Jag är sålunda
av den uppfattningen, att med den slutliga prövningen av besparingskommitténs
förslag i nu ifrågavarande del bör tillsvidare anstå.

Vid sådant förhållande lärer för budgetåret 1925—1926 anslaget för
fartygsinspektionsbyrån böra, i vad angår den fasta personalutrustningen,
beräknas i enlighet med vad i sådant avseende för närvarande gäller. Då
emellertid inom den nuvarande organisationens ram vissa smärre besparingar
icke torde vara omöjliga att åvägabringa, synes mig en mindre
minskning av den anslagspost, varur kostnaderna för byråns extra personal
bestridas, kunna vidtagas. Härtill skall jag återkomma vid behandlingen
av sistnämnda anslagspost.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit och med iakttagande av de
jämkningar i lönegradsbeteckning och avlöningsbelopp, som föranledas av
riksdagens beslut angående reglering av kvinnliga befattningshavares
avlöningsförhållanden och de i samband därmed fastställda ändringarna i
det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, skulle
alltså för budgetåret 1925—1926 kommerskollegii ordinarie arbetskrafter
förstärkas med av extra anslagsmedel avlönade befattningshavare till det
antal, i den lönegrad och med den begynnelseavlöning, som framgår av
följande tabell:

Kanal, -Majda. proposition JVr 178.

j ;B e f åt t b i n p , Lönegrad

.. *. ’ . ■ ; •■••••-• ! • — ..... -

v A kamrer ar- och kassakontoret: ,

Ett kanslibiträde .■................... B 7

A fartygsinspektionsbyriin.

En byråchef B 30

En förste byråinspektör B 24

Eu byråinspektör B 21

En kansliskrivare ..............................; Bil

Två kontorsbiträden B 4

Summa begynnelseavlöning kronor 33,672.

B. Vikariatsersättningar, extra personal m. m.

Utöver nyssnämnda belopp, 33,672 kronor, erfordras emellertid, såsom
av det förut sagda framgår, en anslagspost till vikariatsersättningar vid
ledighet för vissa av ovannämnda befattningshavare, till beredande i förekommande
fall av författningsenligt stadgade avlöningsförhöjningar för
befattningshavarna i fråga samt till avlönande av amanuenser. För sådant
ändamål har för budgetåret 1924—1925 avsetts ett belopp av 16,334 kronor.

, På sätt redan i det föregående antytts, finner jag en mindre nedsättning
av detta belopp motiverad. För egen del tillstyrker jag, att för här ifrågavarande
ändamål avses tillhopa 14,000 kronor eller för jämnande av slutsumman
av hela dét anslag, varom nu är fråga, 13,828 kronor.

Begjnnelsf avlonihg Kronär 2,

676

10,020

7,212

6,048

3,300

4,416

Under åberopande av vad jag ovan anfört hemställer jag alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till upprätthållande av kommerskollegii verksamhet, utöver
det ordinarie förslagsanslaget, för budgetåret 1925—1926 under
tionde huvudtiteln anvisa ett extra anslag av...... kronor 47,500.

Bergsstaten.

3. Bergsstaten.

Under punkt 6 av tionde huvudtiteln i 1923 års statsverksproposition
framlade Kungl. Maj:t förslag — i huvudsak grundat på ett av 1902 års
löneregleringskommitté den 19 september 1922 avgivet betänkande i ämnet
— till genomförande från och med den 1 juli 1923 av lönereglering för
bergsstaten i överensstämmelse med de principer, som kommit till uttryck

Departe mentschefens hemställan.

[3.]

Bergsstaten.

(ordinarie

anslag.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178:

Bercsstatens
n varande
insinuation.

i det för den civila statsförvaltningen i allmänhet vid 1921 års riksdag
antagna lönereglementet. I samband härmed föreslog Kungl. Maj:t minskning
av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra och uppförand^ av
den genom distriktsindragningen övertaliga personalen, nämligen två beifg*
mästare och två skrivbiträden, å övergångsstat.

I skrivelse den 16 maj 1923, nr 10 A, anmälde riksdagen, bland annat,
att riksdagen, vid den prövning, riksdagen ägnat Kungl. Maj:ts ifråga:
varande förslag, kommit till den uppfattningen, att starka skäl talade £qr
att genomförandet av lönereglering för bergsstaten icke borde komma til|
stånd vid 1923 års riksdag. Visserligen syntes den ifrågasatta begränsningen;
av antalet bergmästardistrikt i och för sig vara motiverad. Men dä en
sådan inskränkning för det dåvarande icke syntes kunna ske, utan att
statsverkets utgifter för bergsstaten i allt fall uppginge till ungefärligen
samma kostnadsbelopp, som bibehållandet tillsvidare av samtliga distrikt
skulle innebära, syntes fattande av beslut om sådan lönereglering skäligen
kunna anstå. Ett uppskov med antagandet av ny lönestat med därmed
förbundna villkor för bergsstatens befattningshavare syntes riksdagéh sä
mycket mindre kunna möta befogade gensagor, som bergsstatens befattningshavare
så sent som vid 1919 års lagtima riksdag erhållit lönereglerdiig:

I enlighet med vad sålunda anförts fann sig riksdagen icke böra bifalla
Kungl. Maj:ts förberörda förslag utan upptog det ordinarie anslaget till
bergsstaten med oförändrat belopp, 84,800 kronor. Med enahanda belopp
är anslaget upptaget även för budgetåret 1924—1925.

Såsom redan förut nämnts, blev, i anledning av de inom statens be*
sparingskommitté pågående utredningarna rörande kommerskollegii och de
under kollegium lydande myndigheters och kårers organisation, jämväl
nu ifrågavarande anslag i årets statsverksproposition allenast beräknat.
Anslaget upptogs i förslaget till riksstat för budgetåret 1925—1926 predit
minärt med oförändrat belopp, 84,800 kronor.

Sedan statens besparingskommitté numera i sitt den 4 februari 1925 dagtecknade
betänkande uttalat sig jämväl rörande bergsstaten, får jag nu för
Kungl. Maj:t anmäla frågan om bergsstatens behov av anslag för budgetåret
1925—1926.

Innan jag närmare ingår på besparingskommitténs förslag beträffande
bergsstaten och kommerskollegii däröver avgivna utlåtande, ber jag att
få i korthet erinra om bergsstatens nuvarande organisation och arbetsuppgifter
samt om den vid 1923 års riksdag ifrågasatta omorganisationen
av sagda stat. : 1 :

Den för bergsstatens personal nu gällande staten,
1919 års riksdag, har följande utseende:

vilken fastställdes Vid

Kungl. Maj:ts propositum Nr 178.

Lön	Tjänst- görings- penningar	Orts- tiriägg	Summa	Ordinarie anslag
5,000	2,500	300	7,80f
3,600	1,800	200	5,600
1,100	300	100	1,500
5,000	2,500		7,500
3,600	1,800	• -	5,40
1,100	300		1,400
5,000	2,500	600	8,100
3,600	1,800	400	5,80i-
1,100	300	200	1,600
5,000	2,500		7,50C
3,600	1,800	_	5.400
1,100	300	—	1,400
5,000	2,500		7,500
1,100	300		1,400
5,000	2,500		7,500
l.KO	:-0n	-	1.400
51,000	24,000	1,800	76,800
			7,500
in .......			50<	84,800
	Summa enligt riksstaten	84,800

irr

Norra distriktet.

'' 1 bergmästare med bostadsstation i Luleå
eller annan inom distriktet nära postkontor
belägen ort på ett avstånd av

högst 10 mil från nämnda stad ............

:1 gruvingenjör med dito inom distriktet
1 kvinnligt biträde av första graden .........

''■< i.'' Gävle-Dala distrikt.

1 bergmästare med bostadsstatiön i Falun
eller något inom 3 mil därifrån i närheten
av järnväg beläget ställe...............

1 gruvingenjör med dito inom distriktet...
■ j kvinnligt biträde av första graden .........

Östra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Stockholm
eller något inom 3 mil därifrån i

närheten av järnväg beläget ställe .........

1 gruvingenjör med dito inom distriktet ■ ■■
(1 kvinnligt biträde av första graden .........

Mellersta distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation å bostället
Knulsberg med lilla Älvstorp i staden Nora
eller annat inom 3 mil därifrån i närheten

av järnväg beläget ställe ......... •••

1 gruvingenjör med bostadsstation å Stora

, gården vid Kopparberg ...................

1 kvinnligt biträde av första graden ......

Västra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Filipstad
1 kvinnligt biträde av första graden •••

Södra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Hälsing
borg eller något inom 3 mil därifrån

: r märheten av järnväg beläget ställe.....»•••

1 kvinnligt biträde av första graden ........

Säger

Expenser m. m.

,4njnärl(ningar: 1. För, bergmästare kan lönen efter 5 år höjas med 600 kronor. För

gruvingenjör kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
''6Ö0 krön or. För kvinnligt biträde kan avlöningen efter 5 år höjas med 200 kronor, efter
• 10 ap med ytterligare 200 kronor och efter 15 år, med än ytterligare 200 kronor; skolande
av varje avlöningsförhöjning 1ÖÖ kronor anses tillhöra lön och 100 kronor t|änstgöringsjiéfaningar.
- -2. I de fall rätt att uppbära sportler tillkommer en tjänsteman, ma sådana icke
åtnjutas till högre belopp än 1,000 kronor årligen.

/•!.''> rot j -*''■*! i > < .1 v r! i. r r:--v tf,:-. :l. i * "it > i ’ !''it. vi ft; : i

KG Kung!. Maj:ts proposition Nr ''178.

Förutom de i staten1 upptagna avlöningsförmånerna, tillkominer tjänsteman,
såsom ock av staten framgår, i vissa fall och i begränsad omfattning
rätt att uppbära sportler — stämpelprovision och expeditionslösen -i■
varjämte befattningshavarna åtnjuta dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser.
Tillfällig löneförbättring utgår däremot icke till befattningshavare
i vid bergsstaten.

Såsom av staten jämväl framgår, stå därjämte till bergsstatens förfogande
: vissa boställen, vilka för ändamålet donerats av bruksägare och bergsmän.

Bergsstatens För bergsstatens befattningshavare är instruktion utfärdad den 31 dérgifter.
PP" i cember 1919 (svensk författningssamling nr 892). Deras arbetsuppgifter äro
i huvudsak följande:

att såsom första instans handlägga — såväl å bergmästarexpeditioneh
som, i förekommande fall, vid förrättningar vid gruvorna — ärenden rörande
gruvors förvärvande och försvar enligt gruvestadgan, såsom inmutnings-,
utmåls-, vilostånds- och dylika ärenden; s

att anvisa det område i dagen, som innehavare av stenkolskoncession
behöver för sitt arbete;

att utöva teknisk inspektion av såväl inmutningsbara fyndigheter som
stenkolsfyndigheter;

att upprätta utmålskartor samt verkställa kopior av nya gruvkartor och
komplettera dessa kopior;

att hava tillsyn över att vederbörliga gruvkartor bliva upprättade av
gruvägarna;

att granska och till kommerskollegium översända upprättade gruvkartor;

att biträda vid utarbetandet av specialbeskrivningar över fyndigheter,
särskilt genom att utföra därför erforderliga undersökningar på ort och
ställe;

att taga viss befattning med gruvskogar;

| att hålla tillsyn över användningen av hammarsmeds- och masmästar|
kassorna samt gruv- och malmöreskassorna ävensom årligen till kommers:
kollegium avgiva förslag å personer till erhållande av understöd ur armjbössefonden
och åtskilliga andra kassor, som stå under kollega förvalt1
ning;

| att insamla och granska de statistiska primäruppgifterna rörande bergverken
och bruken samt insända desamma till kommerskollegium;
i att till kollegium, vederbörande länsstyrelser m. fl. myndigheter avgivå
utlåtanden i till bergshanteringen hörande frågor;

att beträffande de näringar, vilka kotnmerskollogium har att såsom bergsöverstyrelse
ägna sin omvårdnad, i görligaste mån följa utveckling och
tillstånd såväl inom som utom riket och särskilt inom tjänstemannens
eget verksamhetsområde ävensom att if allmänhet verka: fjär samma näringars
befrämjande; ■ ■ •'' ! t- : 1

att för utövande å ort och ställe av sin verksamhet företaga erforder -

Kunr/t. Majits proposition Nr 17H.

liga tjänsteresor inom sitt tjänstgöringsområde ävensom att, när kommers
kollegium finner nödigt, företaga tjänsteresor jämväl utom samma område;

att på anmodan av kollegium infinna sig till överläggning om viktigare
fråga inom kollegii verksamhetsområde såsom bergsöverstyrelse; samt
att årligen till kollegium avgiva tjänsteberättelse för det nästförflutna året.

En av bergsstatens mest omfattande uppgifter utgöres slutligen av den
inspektionsverksamhet, densamma enligt gällande bestämmelser bär att i
arbetarskyddsbänseende utöva vid bearbetningen av inmutningsbara fyndigheter
och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbcte ävensom de
utvunna produkternas upp- och framforsling, deras invid fyndorten försiggående
skrädning, anrikning och brikettering samt beträffande därstädes
belägna, för bedrivandet av nu nämnda slag av arbeten avsedda verk och
inrättningar.

Enligt vad det av kommerskollegiikommittén och departementalkommit- Vidgl923fårs
terade den 5 juli 1913 avgivna betänkandet angående handelsdepartementet gasatt omorutvisar,
hade den senast dessförinnan vidtagna allmänna regleringen av
bergmästardistrikten ägt rum enligt kungl. brev till kommerskollegium
den 13 november 1874, då riket uppdelades i sex distrikt.

I varje distrikt voro anställda en bergmästare och en gruvingenjör.
Bergmästarna voro uppförda å ordinarie stat. Gruvingenjörerna voro anställda
allenast mot visst jämförelsevis lågt arvode, och voro dessa befattningars
innehavare icke helt upptagna av tjänsten. Annan personal fanns ej.

I sitt nyssnämnda betänkande framhöllo kommerskollegiikommittén och
departementalkommitterade, att, då det gällde att tillgodose det otvivelaktiga
behovet av ökade arbetskrafter inom bergsstaten, en mera rationell
fördelning av arbetet inom densamma borde i främsta rummet genomföras.
Bergmästarna borde sålunda befrias från åtskilliga mindre viktiga, men
ofta tidskrävande göromål och därigenom sättas i tillfälle att mera odelat
ägna sig åt sina mera betydelsefulla uppgifter. Fördenskull måste, å ena
-sidan, gruvingenjörstjänsterna omorganiseras på det sätt, att de bleve ordinarie
befattningar, åt vilkas skötande innehavarna skulle uteslutande
ägna sig. Å andra sidan borde bergsstaten erhålla expeditionsbiträde
i erforderlig utsträckning. Under sådana förhållanden ansåge sig kommittéerna
ock kunna föreslå en nedsättning av antalet bergsstatstjänstemän
till att utgöra fyra bergmästare och fyra gruvingenjörer, vilka borde
fördelas på fyra distrikt på det sätt, att varje distrikt finge på sin lott
en bergmästare och en gruvingenjör. För utförandet av de rena expeditionsgöromålen
föreslogo kommittéerna anställandet av ett fast kvinnligt
skriv- och ritbiträde å varje bergmästarexpedition.

Enligt kommittéernas förslag borde distriktsindelningen lämpligen kunna
''bliva i stort sett den. att nordliga delen och sydliga delen av riket bildade
var sitt distrikt, mellersta Sveriges västra del ett distrikt och dess
östra del ett distrikt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

över kommittéernas förslag avgåvo bergmästarna, efter anmodan av
kommerskollegium, särskilda utlåtanden, varjämte gruvingenjörerna läm.
nades tillfälle att yttra sig. Åtskilliga anmärkningar framställdes därvid
mot. förslaget, och ett flertal ändringsförslag framlades för vinnande av
rättelse av de anmärkta bristerna. Vad antalet bergmästardistrikt beträffar,
anslöto sig emellertid fyra av bergmästarna till kommittéernas
förslag om rikets indelning i fyra distrikt, under det att två bergmästare
förordade fem distrikt.

Uti utlåtande den 9 november 1917 anförde kommerskollegium, att kollegium
för egen del, så vitt då kunde bedömas, fann kommittéernas förslag
motsvara behovet av arbetskrafter. Oaktat de egentliga bergsstatstjänstemännens
antal minskades, måste nämligen enligt kollega mening
förslaget anses tillföra bergsstaten ett betydande tillskott av arbetskraft
såväl genom gruvingenjörsbefattningarnas fulla utnyttjande för bergsstatens
arbete som genom rit- och skrivbiträdens anställande. Vad däremot
förslaget till distriktsindelning beträffade, ansåg kollegium detta innebära
en alltför omfattande och ur flera synpunkter olämplig rubbning i
de då bestående förhållandena. Ett av dåvarande t. f. bergmästaren i södra
distriktet, numera kommerserådet Karl Sidenvall upprättat förslag till
distriktsindelning syntes kollegium väl avvägt och vara ägnat att i väsentlig
mån undanröja de anledningar till anmärkning, som förefunnes i
fråga om kommittéförslaget i denna del. Kollegium ansåg därför, att t. f.
bergmästaren Sidenvalls förslag kunde åtminstone i huvudsak läggas till
grund för den blivande distriktsindelningen, som borde ankomma på
Kungl. Maj:t.

Enligt ifrågavarande förslag skulle distrikten, som lämpligen borde benämnas
norra, mellersta, östra och södra bergmästardistrikten, erhålla
följande omfattning:

Norra distriktet: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län;

östra distriktet: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Västmanlands,
Örebro, Södermanlands och Gotlands län;

Mellersta distriktet: Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län;

Södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus’ samt
Skaraborgs län.

Enligt vad det vid statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över flnansärenden den 9 januari
samma år utvisar (sjunde huvudtiteln, punkt 26), framkommo emellertid
från vissa intresserade kretsar gensagor mot förslaget om minskning av
bergmästardistriktens antal.

Kung!. Maj:t inkom sålunda i februari 1918 föreningen »Bergs.
hanteringens vänner» med en framställning i ämnet. Föreningen anförde
därvid, att, sedan kommittéförslaget avgavs, några år förflutit, varunder

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

8»

gru vhanteringen varit föremål förstärk utveckling i fyrfaldiga avseenden.
Behovet av lätt tillgång till bergsstatens tjänstemän och ämbetslokaler
hade därunder skarpt framträtt och hos föreningen stadgat den övertygelsen,
att det bleve till stor och kännbar olägenhet, om bergmästardistrikten
inskränktes i antal. Därjämte påpekade föreningen de skäl mot den av
kommittéerna föreslagna förändringen, som enligt föreningens mening låge
i gruvlagstiftningens pågående omarbetning och nödvändigheten av att
den lokala bergsstatens tjänstemän hade tid till vida tätare besök vid
gruvfälten än vad då förekomme. Föreningen föreslog därför dåvarande
distriktsindelningens bibehållande.

Kommerskollegium, som den 16 mars 1918 avgav utlåtande över nyssberörda
framställning, fann därvid icke anledning att frångå sin uti ifrågavarande
hänseende förut angivna uppfattning, men betonade tillika, att
de arbetskrafter, med vilka bergsstaten enligt kommittéernas, av kollegium
biträdda förslag skulle utrustas, måste under alla omständigheter anses
vara det minsta, som erfordrades.

I en gemensam skrivelse till kollegium den 3 juni 1918 hemställde
vidare samtliga bergmästarna, att till tryggande av den blivande organisationens
effektivitet och för bibringande av en sådan elasticitet hos organisationen,
att den måtte kunna under en avsevärd tid motstå trycket av
en växande arbetsbörda, bergsstaten måtte utrustas med sex bergmästare
och sex gruvingenjörer jämte ett skriv- och ritbiträde hos varje bergmästare.

Med överlämnande av bergmästarnas nyssberörda framställning till
Kungl. Maj:t anförde kommerskollegium i skrivelse den 18 juni 1918, att
kollegium vid avgivande av sitt utlåtande den 9 november 1917 över
kommittéernas förslag ansett sig böra i fråga om bergsstatens förseende
med arbetskrafter inskränka sig till vad som kunde anses vara oundgängligen
erforderligt. Förslaget avsåge alltså ett minimum av arbetskrafter
och var givetvis i särskild grad betingat av sparsamhetshänsyn.
De arbetsuppgifter, som redan förelåge för den lokala bergsstatens tjänstemän
eller vore avsedda att till dem förläggas, vore emellertid i flera hänseenden
av den stora omfattning och betydelse, att de utan tvivel komme
att bereda full sysselsättning även åt en så utökad personal, som bergmästarna
föreslagit. Att detta förslag innebure en förstärkning av den
lokala bergsstatens organisation, som måste komma de intressen, densamma
vore satt att tjäna, till godo, syntes kollegium säga sig självt.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1919 av frågan om
bergsstatens omorganisation yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet,
att han till fullo biträdde syftet med kommittéernas förslag att öka
bergsstatens arbetskapacitet genom att bättre tillvarataga bergmästarnas och
gruvingenjörernas kvalificerade arbetskraft, medan för de mera mekaniska
göromålen skulle anlitas kvinnliga biträden. Med hänsyn till vad däremot
anförts, syntes det emellertid departementschefen ej lämpligt vidtaga den av

Kunjgl. Mai:ts proposition Nr 178.

Löneregler
ing sk ommitt
én.

kommittéerna föreslagna inskränkningen av bergsstatstjänätemännéns antal.
Att alltför knappt utrusta en tjänstemannakår, som hade att främja och
i det allmännas intresse övervaka en i kraftig utveckling stadd, för landet
mycket viktig näring syntes departementschefen icke vara tillrådligt.

Med hänsyn emellertid till svårigheten att redan då bedöma, huruvida,
utom beträffande de mest arbetstyngda distrikten, nämligen norra, GävleDala,
östra och mellersta, förhållandena betingade stadigvarande anställning,
på sätt föreslagits, av gruvingenjörer — helst genom anställandet
av skriv- och ritbiträden hos bergmästarna en del av dessas arbetsbörda
avlyftes — fann sig departementschefen böra föreslå, att av gruvingenjörerna
tillsvidare endast fyra anställdes på ordinarie stat samt de två
övriga å extra stat.

I överensstämmelse med departementschefens berördå förslag gjorde ock
Kungl. Maj:t framställning i ämnet till riksdagen, och blev framställningen
i denna del av riksdagen bifallen.

Anmärkas bör emellertid, att båda de å extra stat inrättade gruvingenjörsbefattningarna
sedermera indragits, den ena vid 1922 och den andra
vid 1923 års riksdag.

I sitt ovannämnda den 19 september 1922 avgivna betänkande med
förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavarna vid bergsstaten
föreslog löneregleringskommittén nedbringande av antalet bergmästardistrikt
från sex till fyra, i sammanhang varmed enligt kommitténs
mening en minskning av den ordinarie personalen borde ske med två
bergmästare, vilka syntes böra uppföras å indragningsstat, och två kvinnliga
biträden, vilka borde uppföras å övergångsstat. Den kvarblivande
ordinarie personalen skulle således enligt kommitténs förslag utgöras av
fyra bergmästare, fyra gruvingenjörer och fyra kvinnliga biträden.

Till stöd för sitt förslag i berörda hänseende anförde löneregléringskom■mittén
bland annat följande:

»Att kommittén nu i samband med frågan om ny definitiv lönereglering

- för bergsstatens befattningshavare ansett sig böra upptaga spörsmålet om ändring
av bergsstatens organisation, är, såsom ovan antytts, beroende på, att kom

. mittén vid behandlingen av löneregleringsfrågan fått det bestämda intrycket,
att den nuvarande organisationen av bergsstaten rönt en tydlig inverkan av
det utav kristiden föranledda kraftiga uppsvinget inom bergshanteringen, men
att med avseende å numera inträdda förhållanden en begränsning av bergsstatens
arbetskrafter utan olägenhet bör kunna ske; och har kommittén funnit
sig i sådant hänseende böra återupptaga det av kommerskollegiikommittén och

- departementalkommitterade framlagda förslaget om inskränkning av antalet
bergmästardistrikt från sex till fyra.

Vad beträffar den geografiska omfattningen av de sålunda ifrågasatta fyra
distrikten, synes kommittén någon erinran icke skäligen kunna göras mot
vad kommerskollegium i sådant hänseende förordade i sitt ovanberörda utlåtande
den 9 november 1917, om ock till äventyrs erfarenheten må befinnas

Kuriffly Ma jets proposition Nr 178.

<*I

giva vid handen, att en''eller annan jämkning i den avsedda distriktSittdeU
.ningen kan vista, sig behövlig.

Därest kommittén» ovanberörda förslag om inskränkning av antalet bergmästardistrikt
vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, kan, såsom förut
nämnts, enligt kommitténs förmenande den för bergsstatens arbetsuppgifter
•erforderliga ordinarie personalen begränsa» till fyra bergmästare, fyra gruvingenjörer
och fyra kvinnliga expeditionsbiträden: och skulle sålunda ge.
.nomförandet av kommitténs förslag föranleda en minskning av antalet-ordinarie
befattningshavare med två bergmästare och två kvinnliga biträden.

Av de sålunda övertaliga befattningshavarna torde det bliva nödigt, att
•från den tidpunkt, då den nya organisationen träder i kraft, de två bergmästarna
uppföras å indragningsstat, och har kommittén antagit, att av de
j nuvarande bergmästarna härtill skulle i första hand komma i fråga de tvä
till levnadsåren äldsta, nämligen bergmästarna i mellersta distriktet och i
Gävle-Dala distrikt.

'' I detta sammanhang torde ock beröras ett annat spörsmål, som bär sam -■ band med kommitténs förslag om minskning av antalet bergmästardistrikt.

: Därest nämligen detta förslag godkännes och bringas till verkställighet, bleve
det erforderligt att — i anslutning till nu gällande avlöningsvillkor om skyldighet
för ordinarie befattningshavare vid bergsstaten att underkasta sig reglering
av tjänstgöringsområde i sammanhang med förändrad organisation av
bergsstaten — förflytta endera av gruvingenjörerna i Gävle-Dala distrikt
eller mellersta distriktet till annat distrikt; och i den händelse då den se.
Hare, som åtnjuter förmånen av fri bostad, komme att förflyttas till annan
j bostadsort, uppstode fråga, huruvida gottgörelse för mistningen av sagda
förmån borde honom tillerkännas. Det synes kommittén vara med rättvisa
. och billighet överensstämmande, att dylik gottgörelse i så fall beredes honom,
.och torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma ersättningens
belopp.

I samband härmed anser sig kommittén ock höra såsom sin mening uttala,
att med hänsyn till det samarbete, som bör äga rum mellan berg.
mästare och gruvingenjör, samt nödvändigheten även för gruvingenjör att
.hava lätt tillgång till distriktets arkiv, gruvingenjör bör vara bosatt å
samma ort som bergmästaren i det distrikt, lian tillhör, för så vitt icke
särskilda förhållanden, efter vederbörlig prövning, till annat föranleda.

Vidkommande härefter de två kvinnliga biträden, som vid genomförandet
av kommitténs förslag om inskränkning av antalet bergmästardistrikt skulle
- bliva övertaliga, torde lämpligast vara, att dessa, med bibehållande av dem
-tillkommande löneförmåner, uppföras å övergångsstat och, i anslutning till
det beträffande gruvingenjör nyss åberopade avlöningsvillkoret, placeras inom
det bergmästardistrikt, där dylik extra arbetskraft kan befinnas erforderlig,
för såvitt ej dem må kunna beredas ordinarie anställning inom annan gren
av statsförvaltningen.»

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört framlade kommittén —
..som förutsatte, dels att ersättning till de två till indragning ifrågasatta
bergmästarna i sin helhet skulle utgå av det under elfte huvudtiteln uppslagna
anslaget till allmänna indragningsstaten, dels ock att avlöningsreglementet
för befattningshavare vid1 statsdepartement och vissa andra verk,
"tillhörande den civila Statsförvaltningen, skulle tillämpas på de kvarblivande

Kommers

kollegium.

#2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

befattningshavarna vid bergsstaten — förslag till ordinarie stat och övergångsstat
för bergsstaten, slutande tillhopa å étt belopp av 93,000 kronor.

Över löneregleringskommitténs ifrågavarande förslag avgav kommerskollegium
den 13 november 1922 infordrat utlåtande.

Vid nämnda utlåtande voro fogade åtskilliga bilagor, däribland utdrag
av protokoll, hållet vid sammanträde med samtliga bergmästare inför kollegium
den 17—19 oktober 1922, ävensom av fullmäktige i järnkontoret och
samtliga gruvingenjörer avgivna yttranden. Fullmäktige i järnkontoret förklarade
sig för sin del icke vilja motsätta sig den av löneregleringskommittén
föreslagna minskningen av bergmästardistriktens antal från sex till fyra.
■ De ansågo sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke de båda bergmästare,
som av kommittén föreslagits till indragning, i stället borde uppföras å
övergångsstat, så att deras arbetskraft tills vidare kunde tagas i anspråk.

Efter att hava framhållit, att man syntes hava anledning räkna med att
utöver de nu föreliggande arbetsuppgifterna för bergsstaten ytterligare vissa
■uppgifter inom en nära framtid kunde tillkomma, därvid kollegium syftade
på de med varandra delvis sammanhängande frågorna om ändrade grunder
för förvaltning av kronan^ gruvegendom och om ny gruvlagstiftning, yttrade
kollegium i förenämnda utlåtande för egen del bland annat följande:

»Ehuru naturligtvis en omreglering av distrikten med därav följande
''delningar och flyttningar av arkiven samt omflyttning av personalen ingalunda
verkställes utan olägenhet och kostnad samt mindre distrikt erbjuda
praktiska fördelar framför större, vill kollegium dock ej uttala sig mot
den föreslagna inskränkningen av distriktens antal. Då kommittén sammankopplat
frågan om tjänstemännens antal med den om beredande åt bergmästarna
av så hög avlöning, som kollegium anser erforderlig som minimum,
ar detta ett ytterligare skäl för kollegium att ej vilja i detta hänseende motsätta
sig den nya omorganisationen.

På tal härom tillåter sig kollegium även, i anledning av att löneregleringskommittén
vidrört frågan om distriktens geografiska omfattning, erinra,
att sistnämnda fråga saknar aktualitet för närvarande, då bestämmandet
därom enligt § 2 i instruktionen för bergsstatens befattningshavare den 31
december 1919 (nr 892) tillkommer Kungl. Maj:t.»

I fortsättningen förklarade sig kollegium däremot icke kunna biträda
förslaget om överförande av två av de nuvarande bergmästarna å indrag;
ningsstat.

Till stöd härför anförde kollegium bland annat följande:

»Omorganisations förslå gets övriga delar torde emellertid ej tillgodose de
ekonomiska synpunkter, kollegium förmodar böra anläggas å detsamma. Trots
stark reduktion av bergsstatens arbetskrafter med ty åtföljande försämring i
dess förmåga att fullgöra sina uppgifter torde den nya organisationen bliva
dyrare än den nuvarande.

Kollegium har, med hänsynstagande till nuvarande faktiskt föreliggande
förhållanden, sökt framkonstruera talen för de påräkneliga utgifterna för
bergsstaten för budgetåret 1924—1925, dels enligt nuvarande organisation och

Kungl. Maj:ts proposition Nr- 178.

!t;s

avlöningsbestämmelser, dela enligt löneregleringskommitténs förslag. Därvid
har kollegium ansett sig böra utgå från att bergmästarna i de av kommittén
föreslagna fyra distrikten skulle förläggas till de nuvarande bostadsstationerna
Luleå, Nora, Filipstad och Ramlösa, där, utom i Luleå, låga levnadskostnader
medföra tjänstemännens placering i så billiga ortsgrupper som C och D.
Trots detta och trots indragningen av bergsstatens sportler skulle för den
nya organisationens första år, därunder statsfinanserna kanske mest vore i
behov av lättnad, uppstå, oavsett kostnaderna för den nya distriktsuppdelningen,
en ärlig merutgift för staten på mellan 4,000 och 5,000 kronor, därvid
kollegium i likhet med kommittén beräknar 1,000 kronor till vikariatsersättningar.
De på indragningsstat uppförda bergmästarna komme enligt
samma beräkningar att årligen kosta statskassan mellan 21,000 och 22,000-kronor, men detta besparas ej förrän de uppnå pensionsåldern, och det nuvarande
ekonomiska läget torde väl åtminstone i någon mån kunna motiVéra
en förhoppning, att för näringslivet och därmed också för staten finansiellt
bättre tider då återkommit eller åtminstone nära förestå.

Ehuru givetvis, därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna löneregleringskommittens
förslag det oaktat böra genomföras, kollegium vill söka träffa sådana
anordningar, att med den kvarvarande personalen må kunna, på sätt förut
sagts, med undanskjutande av vissa bergsstaten nu åliggande uppgifter, tillgodoses
de behov, som för det löpande arbetets bedrivande för tillfället äro
angelägnast, får kollegium dock hemställa, att förslaget ej måtte av Eders
Kungl. Maj:t oförändrat läggas till grund för blivande åtgärder för omorganisationen.
»

Efter att vidare hava yttrat sig över ett från bergmästarhåll framfört förslag
till frågans lösning, vilket förslag kollegium emellertid icke ansåge sig
kunna biträda, förklarade sig kollegium för egen del vilja, i anslutning till
vad av fullmäktige i järnkontoret ifrågasatts, föreslå, att de två bergmästare,
som kommittén ansett böra överföras till indragningsstat, i stället sattes på
övergångsstat. Efter sistnämnda befattningshavares avgång ur tjänsten borde
deras distrikt, i händelse ej dåvarande förhållanden till annat föranledde,
på lämpligt sätt förenas med andra distrikt. Staten skulle därigenom under
övergångstiden få draga nytta av dessa bergmästares arbetskraft utan annan
ytterligare utgift än ett par hundra kronor i merkostnad för dyrtidstillägg
till dem.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 januari 1923 av nu omförmälda
spörsmål anförde jag för egen del följande:

»Såsom i det föregående erinrats, har tanken på en minskning av antalet
bergmästardistrikt redan tidigare varit föremål för allvarligt övervägande,
ehuru den hittills icke förverkligats. Då saken nu återupptagits av löneregleringskommittén
och det av kommittén i dylikt hänseende framställda
förslaget — om än med tvekan — biträtts av chefsmyndigheten för bergsstaten,
kommerskollegium, har jag så mycket större anledning att med tillfredsställelse
ansluta mig därtill, som ju förslaget står i god överensstämmelse
med-de av tidsläget föranledda allmänna strävandena att genom
personalminskningar åstadkomma en effektiv begränsning av statsutgifterna.

Om jag sålunda i princip obetingat tillstyrker förslaget om minskning
av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra, återstår att taga ställning

Chefern* för
handelsd partern-
ritet anf
ironde iU
>tafs) å Isprookol.
''et den 8
januari 19^3.

Änyo ifrågasatt
omorganisation
av
bergsstaten.

Kanal. Muj:ts proposition Nr 178.

till frågan, huruvida de två övertaliga bergmästarna böra, pa satt löneregler
ringskommittén förordar, överföras å indragningsstat eller, i enlighet med
fullmäktiges i järnkontoret av kommerskollegium biträdda förslag, upptagas
å övergångsstat. Det förra alternativet förutsätter, att minskningen i distrikt
tens antal, i samband med löneregleringen för den kvarvarande personalen,
sker omedelbart och i ett sammanhang; det senare alternativet däremot
innebär, att ändringen i distriktsindelningen genomföres successivt i mån av
inträffande ledighet å bergmästartjänsterna. Då i båda fallen staten skulle
hava att till de övertaliga bergmästarna utgiva avlöning, intill dess avgång
från tjänsten äger rum, synes det ur ren statsfinansiell synpunkt vara av
mindre betydelse, vilketdera alternativet som väljes. För egen del är jag
emellertid — med hänsyn till att ifrågavarande bergmästare, även om de
genom organisationsändringar kunna göras umbärliga, likväl var inom sitt
distrikt ostridigt tillföra bergsstaten en arbetskraft av värde — böjd att giva
det senare alternativet mitt förord.

Beaktas må ock, att, vid bifall till sagda alternativ, indragning kan ske
av den a extra stat inrättade gruvingenjörstjänsten. Skulle de två övertaliga
bergmästarna överföras a indragningsstat, synes det mig däremot
kunna ifrågasättas, huruvida icke genom eu samtidig indragning av nyssberörda
tjänst bergsstaten skulle på eu gång bliva i förhållande till sina
arbetsuppgifter alltför hårt beskuren.

Jag tillstyrker alltså, att de båda övertaliga bergmästarna — i likhet med
löneregleringskommittén syftar jag då på de två till levnadsåren äldste —
uppi öras a ö\eigangsstat samt att i enlighet härmed minskningen av distriktens
antal genomföres successivt i mån av uppstående ledighet å bergmästartjänsterna.
Aled denna utgångspunkt saknar jag anledning att nu uttala
mig i de båda av löneregleringskommittén berörda frågorna rörande de nya
bergmästardistriktens geografiska gränser samt gruvingenjörernas framtida
bostadsort inoin^ samma distrikt. Avgörandet av dessa frågor, vilket lärer
ankomma på Kungl. Alaj:t, synes mig så mycket hellre böra något anstå,
som, innan beslut härutinnan fattas, ytterligare utredning i vissa hänseenden
framstår såsom önskvärd.

Mot löneregleringskommitténs förslag om uppförande ä övergångsstat av
de två kvinnliga biträden, som genom distriktsindragningen skulle bliva
övertaliga, hni jag intet att erinra liksom icke heller mot lörslaget rörande
ersättning för mistad bostadsförmån åt bergsstatstjänsteman, som genom förflyttning
går miste om tidigare åtnjuten dylik förmån.»

Kungl. Alaj:ts framställning till riksdagen avläts, såsom redan nämnts,
i enlighet med vad av mig sålunda tillstyrkts. I anledning av den
ståndpunkt, riksdagen intog beträffande Kungl. Maj:ts till riksdagen samtidigt
avlatna förslag om ny lönereglering för bergsstatens personal, kom
emellertid, såsom ovan jämväl framhållits, någon omorganisation av bergsstaten
icke vid 1923 års riksdag till stånd.

Förslaget om minskning av bergmästardistriktens antal bär nu återupptagits
av statens besparingskommitté.

I sitt förberörda betänkande utlåter sig kommittén — efter att hava erinrat
om vad vid 1923 års riksdag i saken förekommit — på följande sätt:

Kanyl. Maj: in proposition Nr J78. 95

, . »De skäl, som i tidigam .sammanhang anförts för eu inskränkning av
hergmästardistriktens antal till fyra, synas bärande. 1 huvudsak synes full
enighet råda därom, att det är tillräckligt med detta antal distrikt. Kommittén,
som har att föreslå icke allenast åtgärder, vilka föranleda omedelbara
besparingar, utan även sådana, som medföra besparingar först i framtiden,
vill fördenskull såsom sitt eget upptaga förberörda förslag, därvid
beaktande, dels att detsamma utan tvivel i längden kommer att medföra
besparing, dels att det är av värde, om den nya organisationen kan omedelbart
erhålla uttryck i en eller annan form, exempelvis genom vederbörande
tjänstemäns uppförande på övergångsstat.»

Kommerskollegii över besparingskommitténs ifrågavarande förslag avgivna
utlåtande är av följande lydelse:

»Det förslag angående bergsstaten, som av besparingskommittén upptagits,
är i sak det av Eders Kungl. Maj:t vid 1923 års riksdag framlagda förslaget
till omorganisation av bergsstaten med därvid knuten lönereglering
m. in. Detta förslag har av kollegium på sin tid biträtts. Då någon anledning
att nu frånträda denna ståndpunkt icke är för handen, tillstyrker
kollegium kommitténs förslag i denna del.»

Besparingskommitténs förslag om minskning av antalet bergmästardistrikt
från sex till fyra finner jag för egen del välgrundat. Detta är så mycket
mera förhållandet, som redan den utredning, som föregick det vid 1923 års
riksdag i samma ämne framlagda förslaget, otvetydigt synes mig giva vid
handen, att en dylik omläggning av distriktsindelningen utan större men
för arbetet låter sig genomföra. Att så är fallet har, på sätt framgår av
det av kommerskollegium nu avgivna utlåtandet, ytterligare bekräftats, i
det att ju kollegium — givetvis med stöd av de erfarenheter, som efter
uppgörandet av 1923 års förslag vunnits rörande arbetsbördan inom de olika
bergmästardistrikten — alltjämt finner sig böra biträda sistnämnda förslag.

I avseende å sättet för genomförandet av den förändrade distriktsindelningen
vidhåller jag vad till statsrådsprotokollet över handelsärenden för den
8 januari 1923 av mig härutinnan uttalats. I enlighet härmed förordar
jag, för bästa möjliga tillvaratagande under övergångsåren av de övertaliga
bergmästarnas arbetskraft, att ändringen i distriktsindelningen genomföres
successivt i mån av inträffande ledighet å bergmästartjänsterna samt att
förty de två äldsta innehavarna av dylika tjänster nu uppföras å övergångsstat.
Då av dessa tjänstemän den ene uppnår pensionsåldern under senare
delen av år 1926, medan för den andre pensionsåldern inträder år 1930,
skulle alltså under sistnämnda år den förändrade distriktsindelningen i full
utsträckning träda i tillämpning.

Från kommerskollegium har jag under hand inhämtat, att någon svårighet
för ett dylikt successivt genomförande av minskningen i distriktens antal
icke föreligger. På Kungl. Maj:t lärer ankomma att i sinom tid efter förslag
av kommerskollegium meddela närmare beslut rörande uppdelningen
av de distrikt, som skola indragas, på de distrikt, som äro avsedda att bibe -

Statens besparings
kor*-mitti.

Kommers kollegium.

Departeme /Usch
efen.

■ ;.

hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

hållas, liksom ock att träffa avgörande i den av löneregleringskommittén
berörda frågan rörande gruvingenjörernas bostadsort inom de nya distrikten.

Jämväl de två kvinnliga biträdestjänster, som genom distrikts indragningen
skulle bliva övertaliga, lära, pa sätt ar 1923 föreslagits, höra uppföras å
övergångsstat. Då av de kvinnliga biträdesbefattningama å bergsstaten två
för närvarande sakna ordinarie innehavare och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
uppehållas allenast på förordnande tillsvidare, möter intet hinder att, samtidigt
med och i samma mån som distriktsindragningen genomföres, nedbringa
biträdesbefattningarnas antal.

Mot det av löneregleringskommittén framställda förslaget om ersättning
för mistad bostadsförmån åt bergsstatstjänsteman, som genom av distriktsindragningen
förorsakad förflyttning går förlustig tidigare åtnjuten dylik
förmån, synes mig någon erinran icke vara att göra. Ersättning av sådant
slag torde i förekommande fall få bestridas från den i staten upptagna
anslagsposten till expenser m. m.

Givetvis kan det ifrågasättas, huruvida icke, på sätt vid 1923 års riksdag
skedde, samtidigt med det här ovan behandlade spörsmålet om ändring av
distriktsindelningen frågan om den efter distriktsindragningen å bergsstaten
kvarstående personalens anslutande till det för den civila statsförvaltningen
i allmänhet gällande nya lönesystemet bör upptagas till prövning. Vissa
skäl synas mig emellertid tala mot en dylik åtgärd. Oavsett de allmänna
betänkligheter, som i nuvarande statsflnansiella läge måste hysas mot att
genomföra lönereglering för en personalgrupp, som så nyligen som år 1919 blev
föremål för sådan reglering, lärer fog icke kunna frånkännas den meningen,
att med åtgärder av nyss antydd art lämpligen bör anstå, till dess de förändringar
i bergsstatens arbetsförhållanden, som av den föreslagna inskränkningen
av distriktens antal måste bliva en följd, i full omfattning hunnit
göra sig gällande. Jag anser mig under sådana omständigheter böra förorda,
att bergsstatens samtliga befattningshavare tillsvidare bibehållas vid de
enligt gällande stat till dem nu utgående ''avlöningsförmånerna, liksom ock att
de villkor och bestämmelser, som i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 501)
fastställts för åtnjutande av sagda avlöningsförmåner, givas fortsatt tillämpning.
Härav följer, att den vid behandlingen av tionde huvudtiteln till
årets statsverksproposition omförmälda framställningen från kommerskollegium
om beredande av semesterrätt för bergmästarna m. m. icke för närvarande
synes mig böra föranleda någon åtgärd.

I anledning av vad sålunda anförts och under erinran att de här ovan
framförda förslagen nödvändiggöra vissa ändringar i uppställningen av
den för bergsstaten nu gällande avlöningsstaten, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stater för bergsstaten att gälla från
och med den 1 juli 1925:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Ordinarie .stat.

! ..... '' '' \| •		Tjänst-	Orts-
	I, ö n	gorings-	tillägg	Summa
1		penningar
! 1 bergmästare ................................................	5,000	2,600	600	8,100
• 1 » ...............................................	5,000	2,500	300	7,800
1 » .............................................	5,000	2,500		7,500
11 » ................................................	5,000	2,600		7,500
: 1 gruvingenjör..............................................	3,600	1,800	400	5,800
! i » ........................................	3,600	1,800	200	5,600
	3,600	1,800	—	5,400
i » ................................................	3,600	1,800	—	5,400 i
1 1 kvinnligt biträde av första graden ..................	1,100	300	200	1,600
J » 2» * » » ..................	1,100	300	100	1,500 j
1 » » » » » ..................	1,100	300	—	1,400
1 » • » » » »	1,100	300	—	1,400 1
Säger	38,800	18,400 1	1,800	59,000 ’<

Vikariatsersättningar för bergsstatstjänstemän ......			.	500 I
		Summa anslag	67,000 j

Övergångsstat.

! ''	Lön	Tjänstgörings-
		penningar
1 bergmästare ................................................	5,000	2,500	7,500
i » ................................................	5,000	2,500	7,500
1 kvinnligt biträde av första graden..................	1,100	300	1,400
1 » » » » ..................	1,100	300	1,400
Summa anslag	12,200	5,600	17.800

Anmärkningar till förestående stater.

Anm. 1. För bergmästare kan lönen efter 5 år höjas med 600 kronor. För gruvingenjör
kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. För
kvinnligt biträde kan avlöningen efter 5 år höjas med 200 kronor, etter 10 år med ytterligare
200 kronor och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor; skolande av varje avlöningstörhöjning
100 kronor anses tillhöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. 1 de tall rätt aft uppbära sportler tillkommer en tjänsteman, må sådana icke

åtnjutas till högre belopp än 1,000 kronor årligen.

dels förklara, att å befattningshavarna vid bergsstaten fortfarande
skola äga tillämpning de villkor och bestämmelser, som
i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 501) fastställts för åtnjutande
av avlöningsförmånerna enligt den från och med år 1920 gällande
stat för bergsstaten;

dels medgiva, att, om bergsstatstjänsteman, som enligt hittills
gällande bestämmelser åtnjuter förmån av fri bostad, varder
Bihang titt riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 142 höft. (Nr 178.) 7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

[4.]

Sprängämnes•
inspektionen.

(ordinarie

anslag.)

Kommers kollegium.

Statens
besparing scommitté.

förflyttad till annan bostadsort, honom må kunna efter Kungl.
Maj:ts bestämmelse tilldelas skälig ersättning för genom förflyttningen
mistade boställsförmåner, vilken ersättning må utgå ur
den å ordinarie stat upptagna anslagsposten till expenser m. m.;

dels ock under riksstatens tionde huvudtitel, med uteslutande
av det under avdelningen B uppförda ordinarie anslaget till
bergsstaten, under samma avdelning uppföra
ej mindre under rubriken »Bergsstaten» ett

ordinarie anslag å ....................................... kronor 67,000

än även under rubriken »Övergångsstat för
bergsstaten» ett ordinarie anslag å....................... kronor 17,800.

Sprängämnesinspektionen.

4. Sprängämnesinspektionen.

Bet i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppförda ordinarie förslagsanslaget
till sprängämnesinspektionen slutar å ett belopp av 11,500 kronor.
På Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen därjämte för sagda budgetperiod,
liksom förut för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924,
till arvode åt en assistent åt den ende å inspektionens stat uppförda befattningshavaren,
sprängämnesinspektören, anvisat ett extra anslag, vilket
för närvarande utgår med ett belopp av 6,048 kronor för år.

I förslaget till riksstat för nästinstundande budgetår hava anslagen till
sprängämnesinspektionen upptagits med oförändrade belopp, som emellertid,
i avbidan på resultatet av besparingskommitténs utredning, tills vidare
allenast beräknats. I

I skrivelse den 21 augusti 1.924 har kommerskollegium anfört, att oavvisligt
behov av ett kvalificerat biträde åt sprängämnesinspektören alltjämt
gjorde sig gällande, bland annat för det betydande antal viktiga undersökningar,
som måste utföras å sprängämnesinspektionens laboratorium.
Kollegium framhåller vidare, att den alltmer ökade användningen av eldfarliga
oljor och explosiva varor givetvis måste medföra stegrade krav på
inspektionen. Kollegium hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att för beredande av arvode åt bemälde assistent å riksstaten
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp
som det för löpande budgetår beviljade.

I den ordinarie staten för sprängämnesinspektionen ifrågasätter kommerskollegium
icke någon ändring.

Icke heller statens besparingskommitté har föreslagit några ändringar
beträffande inspektionens arbetskrafter.

Kung!. Majrts proposition Nr 178.

9!)

Då sprängämnesinspektionens nuvarande organisation icke givit be- DeparUmentssparingskommittén
anledning till erinran, förordar jag, att de till inspek- cAt''/e"-tionen nu utgående anslagen för nästinstundande budgetår upptagas med
oförändrade belopp. Framställning rörande anvisande av det extra anslaget
skall jag göra under nästpåföljande punkt.

Vidkommande det ordinarie anslaget är allenast att märka, att i den
för inspektionen gällande tjänsteförteckningen påkallas viss jämkning i
anledning av de av innevarande års riksdag — i samband med beslutet
om reglering av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden —
fastställda ändringarna i det för allmänna civilförvaltningen gällande
avlöningsreglementet.

Med iakttagande härav hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie
befattningshavare vid sprängämnesinspektionen på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 sprängämnesinspektör ............................................. B 28;

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln uppföra det
ordinarie förslagsanslaget till sprängämnesinspektionen med oförändrat
belopp........................................... kronor 11,500. 5

5. Arvode åt eu assistent.

Under åberopande av vad jag under nästföregående
ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

punkt anfört, hem -

[5.]

Arvode åt en
assistent.

att till arvode åt eu assistent vid sprängämnesinspektionen <-extra anslag-)
för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett
extra anslag av ................................. kronor 6,048.

Inspektionen över elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöverföring.

6. Inspektionen.

Under åberopande av vad jag under punkt 2 anfört, hemställer jag, att [g |
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att inspektionen

över elektriska

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie för belysning
befattningshavare vid inspektionen över elektriska anläggningar eiler arbets~

för belysning eller arbetsöverföring på följande sätt: överföring.

(ordinarie
anslag)

100

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

[7.J .

Arvoden åt
två assistenter.

(extra anslag.)

[8.]

För handskontroll
å
fartygs
sjövärdighet.

(extra anslag.)

Befattning Lönegrad

3 inspektörer B 27;

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till inspektionen över elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring med oförändrat
belopp ......................................................... kronor 31,500.

7. Arvoden åt två assistenter.

Under åberopande av vad jag under punkt 2 anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt två assistenter vid inspektionen över elektriska
anläggningar för belysning eller arbetsöverföring för budgetåret
1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett extra
anslag av ....................................................................... kronor 12,096.

Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet.

8. Förhandskontroll ä fartygs sjövärdighet.

Enligt de av 1914 års senare riksdag godkända grunderna för utövande
av den statliga förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet skulle den lokala
inspektionen anförtros åt ett antal å extra stat uppförda fartygsinspektörer.
På grund av göromålens beskaffenhet skulle anställas dels 6 förste fartygsinspektörer
med ingenjörsutbildning, dels oek 16 andre fartygsinspektörer,
därav 3 med ingenjörsutbildning och de övriga med praktisk erfarenhet
inom det nautiska och fartygsmaskinella området.

Vid kommerskollegii omorganisation år 1919 skedde beträffande den
lokala inspektionen i stort sett ingen förändring. Dock utökades personalen
med en andre fartygsinspektör med nautisk utbildning. Med ingången av
år 1921 tillkom ytterligare en andre fartygsinspektör med ingenjörsutbild-''
ning. Sedan dess har någon förändring i fartygsinspektörernas antal icke
ägt rum. För närvarande finnas alltså 6 förste fartygsinspektörer och 18
andre fartygsinspektörer.

För budgetåret 1924—1925 är det extra anslaget till anordnande av förhandskontroll
å fartygs sjövärdighet upptaget till 198,450 kronor att an -

vändas enligt följande beräkning:

Arvoden till 6 förste fartygsinspektörer å 5,950 kronor........ kronor 35,700

» » 18 andre » » 3,600 » » 64,800

Ortstillägg till i Stockholm stationerade fartygsinspektörer,
andre fartygsinspektören i Luleå och andre fartygsinspektören
i Umeå................................................................................ » 1,600

Kungl. Maj:t.^ proposition Nr 178. LOJ

Hese- och traktamentsersättning till fartygsinspektörerna kronor 50,000
Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra kontorskostnader
åt fartygsinspektörerna, kostnader för över dragskostymer

inberäknade .................................................... » ‘23,850

Ersättning till skrivhjälp åt fartygsinspektörerna.................... » 11,200

» » vikarier för » ................... » 2,000

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige .......... » 1,000

Ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp ......................... » 8,300

Summa kronor 198,450.

Anslagsposten till ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp är avsedd
till anställande av två extra funktionärer med ungefärligen samma ställning
som andre fartygsinspektör.

Distriktsindelningen är genom kungörelse den 10 september 1919 (nr 599)
bestämd på följande sätt:

Sundsvalls distrikt: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län;

Stockholms distrikt: Stockholms stad samt Gävleborgs, Kopparbergs, Stockholms,
Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län;

Oskarshamns distrikt: Kalmar, Gotlands, Jönköpings och Kronobergs län;

Malmö distrikt: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

Göteborgs distrikt: Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län;
samt

Karlstads distrikt: Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län.

Personalen vid fartygsinspektionen är för närvarande fördelad å de olika
distrikten på följande sätt:

Sundsvalls distrikt: Förläggning sort:

1 förste fartygsinspektör ........................................................... Sundsvall

1 andre » med ingenjörsutbildning D:o

2 » fartygsinspektörer med nautisk utbildning................ (Den ene i Sundsvall,

(deri andre i umea

1 » fartygsinspektör med maskinteknisk utbildning .... Luleå

1 kvinnligt skrivbiträde ........................................................... Sundsvall

Stockholms distrikt:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Stockholm

1 andre » • med ingenjörsutbildning............ D:o

2 » fartygsinspektörer med nautisk utbildning ......... j Den ene i Stockholm,

(den andre i Garde

1 » fartygsinspektör med maskinteknisk utbildning. Stockholm

1 extra funktionär med maskinteknisk utbildning D:o

2 kvinnliga skrivbiträden........................................................... D:o

102 Kung/. Maj:ts proposition Nr 178.

Oskarshamns distrikt: Förläggningsort:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Oskarshamn

1 andre » med nautisk utbildning ................ Kalmar

1 » » » maskinteknisk utbildning Oskarshamn

1 kvinnligt skrivbiträde ............................................................ j).„

Malmö distrikt:

1 förste fartygsinspektör .... Malmö

1 andre » med nautisk utbildning Hälsingborg

1 :> » » maskinteknisk utbildning Sölvesborg

1 * * * * » Malmö

1 kvinnligt skrivbiträde ............................................................ [).„

Göteborgs distrikt:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Göteborg

1 andre » med ingenjörsutbildning D:o

1 » » » nautisk utbildning ................ D:o

1 » » » maskinteknisk utbildning D:o

1 extra funktionär med nautisk utbildning................... D:o

2 kvinnliga skrivbiträden D:o

Karlstads distrikt:

1 förste fartygsinspektör ........................................................... Karlstad

1 andre » med nautisk utbildning............... Kristinehamn

1 » » » maskinteknisk utbildning Karlstad

1 kvinnligt skrivbiträde ........................................................ j):0

Bestämmelserna angående sjösäkerhetskontrollen innehållas i huvudsak i
lagen om ändring i vissa delar av sjölagen den 16 oktober 1914, lagen om
tillsyn å fartyg samma dag samt förordningen med närmare föreskrifter
angående tillsyn å fartyg den 31 december 1914. Särskilt sistnämnda för-''
fattning reglerar fartygsinspektörernas arbete.

De förrättningar, genom vilka tillsynen å sjösäkerhetslagstiftningens efterlevnad
av fartygsinspektörerna utövas, äro:

I. Sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som i särskilda
fall anställes för utrönande, huruvida fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn
till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att
nyttjas.

II. Inspektion, vilken företages, när helst så finnes påkallat, och varvid
undersökning må äga rum i olika hänseenden, exempelvis huruvida lastmärke,
där sådant skall finnas, är vederbörligen åsatt, huru sig förhåller
med bemanning, arbetsförhållanden samt besättningens bostäder och kosthåll
ombord, huru fartyget är utrustat i olika avseenden o. s. v.

IH. Passagerarfartygsbesiktning, varmed förstås undersökning, huruvida
fartyg uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen må hava stad -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 103

gata för fartygs förseende med passagerarfartygseertifikat, därvid särskilt
skall utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget må nyttjas samt vilket
antal passagerare fartyget äger högst medföra.

IV. Förbud mot nyttjande. Finnes fartyg hava sådana brister till skrov,
maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller
olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan
antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet
i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill
dess missförhållandet blivit undanröjt.

V. Materialprovningar eller undersökningar, huruvida för fartyg avsett
material fyller vissa uppställda fordringar.

VI. Fribordsuppmätningar och -beräkningar.

Jämväl anslaget till den lokala fartygsinspektionen blev i anledning av
de inom statens besparingskommitté påpående utredningarna rörande kommerskollegium
och de under kollegium lydande myndigheter och kårer i
årets statsverksproposition allenast beräknat. Anslaget upptogs i förslaget
till riksstat för nästkommande budgetår preliminärt med oförändrat belopp,
198,450 kronor.

På sätt jag redan under punkt 2 vid behandlingen av bland annat
frågan om anslag för nästkommande budgetår till den centrala myndigheten
för förhandskontroll å fartygs sjövärdighet erinrat, har besparingskommittén
i sitt merberörda betänkande den 4 februari 1925 nu framlagt
förslag till omfattande personalindragningar vid den lokala fartygsinspektionen.

Vid kommitténs betänkande äro fogade åtskilliga av kommittén upprättade,
jämförande tabeller, delvis av vidlyftig beskaffenhet, över antalet
inom de olika fartygsinspektionsdistrikten verkställda förrättningar av
olika slag. För närmare kännedom om innehållet i dessa tabeller ber jag
att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Kommitténs förevarande förslag torde kunna sammanfattas på följande
sätt.

Efter att hava uttalat, att den svenska sjösäkerhetslagstiftningen i det
stora hela ej syntes vara mera ingripande än den i främmande länder å
området gällande lagstiftningen, anför kommittén, att mot densamma
dock kunde anmärkas, att den i mindre grad än det vore möjligt toge
hänsyn till de beträffande olika slag av sjöfart och olika typer av fartyg
rådande skilda förhållandena. I anslutning till denna sin mening gör
kommittén gällande, dels att sjövärdighetsbesiktningar och passagerarfartygsbesiktningar
visserligen fortfarande borde verkställas i avseende å olika
slag av fartyg men att i fråga om sjövärdigheten beträffande klassade
fartyg de olika klassificeringssällskapens kontroll i allmänhet borde vara

Statens besparinqsJeommitté.

104

Kungl. Majds proposition Nr 178.

Svenska sjömans-unionen

och svenska
eldarc-unionen.

Sveriges fartygsbefäls
förening
och
t ven ska markinbef
öl sförbundet.

tillfyllest, dels ecb att kontrollmyndigheternas skyldighet att verkställa inspektioner
i fråga om klassade fartyg samt oklassade fartyg inom sådan
rederiverksamhet, som bedreves uteslutande med fartygsägarens egen arbetskraft
eller med tillhjälp av familjemedlemmar, borde utbytas mot rättighet
att företaga inspektioner.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att gällande sjösäkerhetslagstiftning
måtte underkastas ändringar i den utsträckning, som erfordrades för
förverkligande av vad kommittén sålunda förordat.

Med utgångspunkt från de angivna synpunkterna ävensom från ovan
omförmälda tabeller rörande antalet av de inom de särskilda fartygsinspektionsdistrikten
verkställda förrättningarna av olika slag, av vilka
tabeller enligt kommitténs mening framginge, att arbetsbördan i Karlstads
och Oskarshamns distrikt vore betydligt lindrigare än i de övriga distrikten,
föreslår kommittén dels inskränkning av distriktens antal från sex till
fyra, därvid Karlstads distrikt skulle sammanslås med Göteborgs distrikt
och Oskarshamns distrikt med antingen Malmö eller Stockholms distrikt,
dels ock indragning av — förutom förste fartygsinspektörerna i Karlstad
och Oskarshamn — den i Sundsvall placerade andre fartygsinspektören med
ingenjörsutbildning, den i Stockholm anställde extra funktionären med
maskinteknisk utbildning, de tre i Sölvesborg, Hälsingborg och Kristinehamn
placerade andre fartygsinspektörerna samt den i Göteborg placerade
andre fartygsinspektören med maskinteknisk utbildning. Kommittén anmärker
slutligen, att en indragning av Karlstads distrikt syntes kunna äga
rum oavsett genomförandet av de förenklingar i inspektionsarbetet, varom
kommittén, enligt vad ovan sagts, framlagt förslag.

Svenska sjömans-unionen och svenska eldare-unionen hava i en till
chefen för handelsdepartementet ställd skrift av den 14 februari 1925 förklarat
sig vilja på sjöfolkets vägnar nedlägga en kraftig protest mot antagandet
av kommitténs förslag. I skriften framhålles, att ett genomförande
av förslaget enligt föreningarnas mening skulle innebära ett uppoffrande
av de fördelar, som Sverige efter mångårigt arbete vunnit genom sin lagstiftning
på sjöfartssäkerhetens område. Den utredning, som legat till
grund för denna lagstiftning, utvisade, att det vore ett viktigt samhällsintresse,
att den statliga kontrollen ej slappades. Den skada, som ett
eftersättande av samma kontroll komme att medföra, kunde icke på långt
när uppvägas av de obetydliga besparingar, som genom förslagets antagande
kunde vinnas.

Vidare hava Sveriges fartygsbefälsförening och svenska imjskinbefälsförbundet
i särskilda till Kungl. Maj:t ingivna, den 28 februari, respektive
den 2 mars 1925 dagtecknade skrifter avstyrkt bifall till kommitténs
förslag.

I förstnämnda skrift ‘uttalas bland annat, att redan det nuvarande an -

Kund!. Majrts proposition Nr 178.

105

talet fartygsinspektörer vore otillräckligt och att särskilt det nautiska inslaget
i kontrollmyndigheten vore alltför ringa liksom ock den befogenhet,
som tilldelats de nautiskt utbildade inspektörerna.

Maskinbefälsförbundet förklarar sig likaledes på det bestämdaste avråda
från varje minskning i inspektörernas nuvarande antal. Redan nu vore
den svenska kontrollpersonalen i förhållande till fartygsstocken mindre
till antal än i övriga sjöfartsidkande länder, och fall hade förekommit, då
anmälan om missförhållanden å fartyg gjorts men inspektionen ej kunnat
ingripa på grund av brist på personal.

Såsom redan nämnts, hava kommerskollegium och socialstyrelsen den 28
februari 1925 avgivit särskilda utlåtanden över besparingskominitténs förberörda
förslag.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade dels från samtliga förste
fartygsinspektörer infordrade yttranden, dels ock ett flertal till kollegium
inkomna framställningar från rederiföretag, enskilda redare, skeppsmäklare,
varv, mekaniska verkstäder m. fl.

Från redarehåll har framhållits, bland annat, att den nuvarande fartygskontrollen,
för vilken vore gällande bestämmelser, som ej vore strängare
än i grannländerna och sjöfartsnationerna i allmänhet, medförde bestämda
fördelar. Ett borttagande av den nu förefintliga regelbundna kontrollen
beträffande klassade fartyg skulle troligen föranleda till, att utländska
myndigheter komme att i »tid och otid» verkställa besiktningar å svenska
fartyg vid dessas besök i främmande hamnar.

Vidare komme fartygen, därest den ifrågasatta distriktsindragningen
genomfördes, att förorsakas tidsspillan med därav föranledda kostnader
och olägenheter i övrigt.

De mekaniska verkstäderna och skeppsvarven hava, under framhållande
att reselängden för inspektörerna i många fall komme att ökas, om distrikten
bleve större, uttalat, att avsevärda olägenheter därav komme att
uppstå, då fartygsbesiktningarna i regel vore av brådskande natur.

I övrigt har från olika håll anmärkts, att vid en utvidgning av distrikten
reseersättningarna till inspektörerna på grund av de längre avstånden
måste komma att väsentligt stiga, varför den av kommittén beräknade
besparingen för statsverket helt säkert bleve tämligen imaginär och på
intet sätt uppvägde de olägenheter, som komme att uppstå.

För egen del anför kommerskollegium i huvudsak följande.

Kollegium ville till en början erinra, att det vore överlåtet åt Kungl.
Maj:t att på administrativ väg bestämma, huruvida och i vad mån klassat
fartyg skulle vara undantaget från den av de statliga myndigheterna utövade
kontrollen. Syftet med kommitténs förslag kunde alltså vinnas
utan någon civtllagsändring.

Inkomna
skrifter frun
rederiföretag,
mekaniska
verkstäder
m. fl.

Kommerskollegium« -

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17S.

Frågan om klassat fartygs ställning till den av de statliga myndigheterna
utövade kontrollen vore reglerad i förordningen den 31 december
1914 angående tillsyn å fartyg, i vars § 34 vore föreskrivet, att ifråga
om fartyg, som innehade klass i godkänd klassificeringsanstalt, tillsvidare
den undersökning rörande säkerheten, som fartyget undergått för erhållande
eller bibehållande av klassen, skulle godkännas såsom sjövärdighetsbesiktning
i de delar, undersökningen omfattade.

Klassat fartyg kunde med nu gällande bestämmelser beträffande sjövärdighetsbesiktning
icke generellt undantagas från de statliga myndigheternas
kontroll i de delar, som klassen icke omfattade. Emellertid vore
i § 40 av nämnda förordning medgiven rätt för kommerskollegium att
beträffande annat fartyg än nybyggt för särskilt fall förordna om inskränkningar
eller avvikelser härutinnan, och kunde kollegium alltså för det enskilda
fallet förordna, att klassat fartyg icke behövde undergå sjö värd i ghetsbes i ktning
i avseende å de delar, vilka ej omfattades av klassbesiktningen. Kommitténs
syfte kunde alltså ifråga om klassade, icke nybyggda fartyg vinnas
utan författningsändring, dock att kollegii förordnande rörande inskränkning
i sjövärdighetsbesiktningens omfattning måste meddelas för varje
särskilt fall.

1 fråga om nybyggda fartyg vore ej samma befogenhet för kollegium
medgiven, men då antalet per år nybyggda fartyg om 100 bruttoton eller
däröver vore synnerligen ringa — år 1923 hade antalet utgjort allenast
11 — framginge därav otvetydigt, att frågan om nybyggt fartygs undantagande
från sjövärdighetsbesiktning icke bleve av någon nämnvärd inverkan
på spörsmålet om ett minskande av den ordinarie fartygsinspektionspersonalen.

Kollegium fortsätter härefter:

»I § 60 i ovanberörda tillsynsförordning är föreskrivet, att i samband
med sjövärdighetsbesiktning jämväl inspektion av fartyget skall, i de avseenden
besiktningen ej omfattar, verkställas till den utsträckning ske kan.

Oavsett om kommittén tänkt sig, att det av densamma åsyftade målet
skulle vinnas genom författningsändring eller ändring av författningarnas
tillämpning — något som ej framgår av kommitténs betänkande — torde
kommitténs förslag, såsom redan är framhållet, i sak få anses avse, att
klassade fartyg skola som regel undantagas från kontroll av de statliga myndigheterna
jämväl i de avseenden, som icke äro föremål för klasstillsyn, vare
sig den statliga kontrollen skulle utövas i form av sjövärdighetsbesiktning
eller inspektion.

Vill man nu nå detta syfte utan att, på sätt ovan utvecklats, behöva anlita
omgången med kommerskollegii förordnande i varje särskilt fall om
erforderlig inskränkning i sjövärdighetsbesiktningens omfattning, erfordras
vissa ändringar i ovanberörda tillsynsförordning, nämligen dels den ändring
i förordningens § 40, att kommerskollegii befogenhet att meddela ovan
nämnda inskränkning utsträckes till att gälla i allmänhet, dels ett tillägg
av samma innehåll i förordningens § 39. Dessutom bör, om kommitténs
avsikt skall helt vinnas, i förordningens § 60 intagas föreskrift om, att

Kung/. Maj ds proposition Nr t7H.

107

kollegium äger förordna, att i vissa fall inspektion icke behöver ske i saraband
med s.jöviirdi ghetsbesiktning.

Dessa författningsändringar måste emellertid anses strida mot grunderna
för sjösäkerhetslagstiftningen ej blott i Sverige utan jämväl i flertalet andra
sjöfartsidkande länder. Om det oaktat sådana författningsändringar genomföras,
återstår att se, vilken minskning i fartygsinspektörernas arbetsbörda,
som därigenom vinnes.

Bn tillämpning strängt efter ordalagen av kommitténs förslag att borttaga
inspektionens obligatoriska karaktär skulle, då denna förrättning endast är
obligatoriskt föreskriven i samband med sjövärdighetsbesiktning, innebära,
att endast sådana klassade fartyg skulle undantagas från den statliga kontrollen,
som undergå sjövärdighetsbesiktningar. Antalet sådana förrättningar
å klassade fartyg utgjorde ar 1923 inalles 153, därvid kollegium valt det år,
vars siffror av kommittén själv använts. Från detta antal måste emellertid
avdragas de 19 fartyg, vilka samtidigt undergått passagerarfartygsbesiktning
och vilka samtliga nyttjas i passagerartrafik på utrikes orter, i fråga om
vilken ti*aflk tillsyn måste, enligt vad ovan anförts, av internationella skäl
verkställas av någon statens kontrollmyndighet. Det återstår alltså endast
134 fartyg, ett antal så ringa, att det i och för sig icke lärer motivera någon
minskning i fartygsinspektörernas numerär.

Bland annat på grund härav måste man antaga, att det, på sätt ovan
blivit antytt, varit kommitténs avsikt, att de klassade fartygen skola som
regel undantagas från kontroll av de statliga myndigheterna, eller att alltså
även de inspektioner, vilka icke äro obligatoriskt föreskrivna, skulle bortfalla.
Inspektioner hava å klassade fartyg, som icke äro passagerarfartyg,
under år 1923 utförts till ett antal av 1,353. En undersökning har utförts
beträffande anledningen till den i varje särskilt fall verkställda inspektionen.
Det har då visat sig, att 606 inspektioner föranletts dels av inkommen
anmälan om förefintlig brist av allvarligare art, dels därav, att fartygsinspektör
måst tillgripa inspektion för att, jämlikt sitt åliggande, tillse, att
vid tidigare tillfällen iakttagna brister blivit inom skälig tid avhjälpta.

Man torde väl knappast kunna ifrågasätta, att kommittén verkligen avsett,
att de inspektioner, som föranletts av någon av ovan antydda anledningar,
skulle utgå, allenast därför att fartyget är klassat.

Utgår man ifrån att dessa 606 inspektioner därför skulle fortfarande
verkställas, skulle ett något större antal inspektionsförrättningar eller 747
stycken kunna antagas bortfalla, därest syftet med kommitténs förslag skulle
vinnas. Läggas härtill de 134 sjövärdighetsbesiktningarna å klassade fartyg,
som icke äro passagerarfartyg, bliver antalet av de förrättningar, som under
ovan antydda förutsättning skulle bortfalla, 881, motsvarande en minskning
i de till ett antal av 4,879 för år 1923 uppgående förrättningarna av allenast
18 procent, under det att den av kommittén föreslagna reduceringen i fartygsinspektörernas
antal uppgår till ej mindre än 31 procent. I själva verket
är minskningen i arbetsbördan högst väsentligt mindre, då det övervägande
antalet av de förrättningar, som skulle bortfalla, utgöres av inspektioner
och dessa i allmänhet icke kunna anses var för sig innebära lika mycket
arbete som de övriga förrättningarna. Sistnämnda omständighet gör ock,
att, även om samtliga förrättningar å klassade fartyg, andra än passagerarfartyg,
skulle bortfalla, vilket efter antalet förrättningar beräknat innebären
minskning av 30 procent eller nära nog samma minskningsprocent som
den för personalen föreslagna, minskningen i arbetsbördan i själva verket
icke kommer att helt uppväga den föreslagna personalminskningen.

108

Kumyl. Maj:ts proposition Nr 178.

Kommitténs förslag till personalminskning skulle alltså i första kand få
till följd, att, då inspektörerna på grund av bristande tid icke skulle få
tillfälle att ens utöva sin rätt att å klassade fartyg verkställa inspektion,
dessa fartyg icke i något som helst avseende skulle bliva underkastade den
statliga kontrollen, något som kollegium av skäl, som kollegium bär nedan
kommer att närmare utveckla, finner i bög grad betänkligt och måste bestämt
motsätta sig. Men härtill kommer, att jämväl i fråga om oklassade
fartyg kontrollens effektivitet bliver i någon mån minskad.»

Kollegium framhåller härefter — gentemot kommitténs uttalande, att en
ytterligare minskning i fartygsinspektionens arbetsbörda kunde vinnas vid
bifall till förslaget om bedrivande av den statliga kontrollen i fråga om de s. k.
familjefartygen under mindre stränga former än beträffande fartyg i övrigt
— att familjefartygen redan enligt tillsynslagen i huvudsak vore undantagna
från kontrollen. På grund av att dessa fartyg i allmänhet vore mycket
små — i regel understege fartygen 100 bruttoton — vore den enda förrättning.
som å dem kunde ifrågakomma, såvida fartygen ej nyttjades i
yrkesmässig passagerartrafik, inspektion, och förutsättningen för inspektion
vore, att någon skulle å fartyget vara mot betalning anställd eller
färdas såsom passagerare. Familjefartygen i egentlig mening gjordes i verkligheten
ej heller till föremål för tillsynsförrättning. Då kommitténs förslag
i förevarande punkt redan tillämpades och således några kostnader för statlig
kontroll å familjefartyg knappast förekomme, vore förslaget utan betydelse ur
besparingssynpunkt.

Kommitténs förslag till begränsning av den lokala fartygsinspektionens
personal stode eller folie således, enligt kollcgii mening, uteslutande med
avgörandet av frågan om de klassade fartygens ställning'' över huvud taget
till den statliga kontrollen över sjösäkerheten. Redan frågan, huruvida de
klassade fartygen borde undantagas i de avseenden, som reglerades av klassen,
kunde diskuteras. Det Unge ej förbises, att klassificeringsinstituten på sin
tid tillkommo, om ej uteslutande, sa dock huvudsakligen för att genom införandet
av en viss kontroll söka minska antalet av fartygsförlisningar och
förlusten av ekonomiska värden och därmed trygga assuransföretagens och
rederiernas finansiella ställning. Att eu ökad sjösäkerhet blev följden därav,
vore en sak för sig, och omvårdnaden om de ombordvarandes liv syntes
i övrigt aldrig hava direkt varit eu klassinstitutens angelägenhet. Därför
hade också den verkliga sjösäkerhetslagstiftningen i olika länder alltid fortskridit
vid sidan av och oberoende av klassinstitutionens utveckling.

Kommerskol legitim fortsätter härefter:

»Klassificeringsanstalterna kunna uppdelas i två grupper. Dels finnas
sådana, som utgöra ett slags sammanslutningar av redare, assuradörer och
skeppsbyggare, i vilka sammanslutningar redarna intaga majoriteten. Den
av klassificeringsanstalter av detta slag utövade kontrollen bliver alltså i
själva verket endast en redarnas egen kontroll, med förbättrande av assuransvillkoren
till huvudsyfte. Dels utgöras klassiflceringsanstalterna av rena
affärsföretag, snarlika vanliga bolag, vilka bedriva kontrollen såsom ren
affär.

Kunyt. Mai ds yngiosition Xr 178.

1011

Hur än klassiliceringsanstalterna äro anordnade, kan således ej helt lind
vikas, att de rent ekonomiska hänsynen varda de dominerande. Detta förhållande
torde också få anses utgöra grunden till att i England klassificeringsanstalterna
aldrig erhållit officiel It erkännande av de statliga kontrollmyndigheterna
att få handla ä deras vägnar, i annan mån än att de erhållit
bemyndigande att fastställa lastmärke och verkställa provningar av ankare
och kättingar enligt de närmare föreskrifter, vilka utfärdas av den statliga
kontrollmyndigheten, Board of Trade, alltså mera ett rent expeditionsarbete.

Även om man i fråga om sådana detaljer, vilka regleras av klasstillsynen,
kan godkänna denna tillsyn, bliver vikten av ett bibehållande av den statliga
kontrollen dock oavvislig, när det gäller sådana detaljer, vilka aldrig bliva
föremål för klassens tillsyn. Något krav på undantag härutinnan för klassade
fartyg har, kollegium veterligen, tidigare icke heller från något håll framkommit.

Såsom kommittén också själv framhållit, utgöras dessa detaljer i huvudsak
av livräddnings- och andra redskap, anordningar till förebyggande och släckande
av eldsvåda ombord jämte utrustning för tryggandet av fartygets
navigering. Vidare bostads- och bemanningsförhållanden, arbetstiden m. in.,
kosthållet ombord samt lastningen av fartygen, vilka senare delar av kontrollen
kommittén dock ej särskilt nämnt.

Följden av kommitténs förslag skulle således bliva, att de klassade fartygen
i stort sett skulle lämnas utan varje som helst kontroll rörande sådana för
säkerheten så betydelsefulla föreskrifter som dem rörande räddandet av de
ombordvarandes liv vid inträffade olyckor samt rörande de av sociala hänsyn
tillkomna föreskrifterna rörande bostäder och arbetstid ävensom andra åtgärder
till skyddande av de ombordvarande mot olycksfall och ohälsa. Bemanningen,
vilken ju är såväl en ren sjösäkerhetsfråga som en social angelägenhet, ävensom
de för sjösäkerheten rent av grundläggande lastningsförhållandena skulle
också undandragas varje kontroll. Det säger sig självt, att fartygets egenskap
av att vara klassat i och för sig icke innebär någon garanti för att
de sålunda av vår lagstiftning avsedda anspråken på fartygens utrustningsanordningar
i säkerhetssyfte såväl som i socialt hänseende äro för handen
och befinna sig i behörigt skick.

Kommittén anför visserligen, att ifrågavarande anordningar å dylika fartyg
i allmänhet befinna sig i gott eller åtminstone tillfredsställande skick eller
att föreskrifterna i övrigt frivilligt efterlevas av de, i regel större, rederier,
som äga klassade fartyg.

Detta omdöme, som, om också i många fall riktigt, generellt sett icke
erhåller stöd av erfarenheten inom fartygsinspektionen och som å andra
sidan i viss mån är tillämpligt jämväl på icke klassade fartyg, torde emellertid
för den förevarande frågans bedömande vara utan värde. Här gäller
det nämligen, huruvida nödig trygghet med avseende å ifrågavarande utrustningsanordning
är att räkna med utan statens ingripande. Tydligt är, att
någon garanti härför icke finnes. Där förhållandena i år äro utan anmärkning,
kunna de nästa år vara helt otillfredsställande. Kommittén har icke
framlagt annat stöd för sitt uttalande i berörda avseende än vad den i
ingressen till sitt yttrande anfört därom, att den »efter hörande av åtskilliga
representanter för rederinäringen» kommit till sin uppfattning i fråga om
fartygsinspektionen och dess omfattning. I skarp motsats härtill framträda
de uttalanden, som gjorts i den framställning den 14 februari 1925 från
svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen, som remitterats till kolle -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

gima. för att tagas i övervägande vid avgivande av nu ifrågavarande utlåtande.
---Ävenledes tala de till kommerskollegium inkomna berättel serna

över timade olyckor ett annat språk än kommitténs uttalande, varjämte
kollegium får hänvisa till innehållet i vissa av förste fartygsinspektörerna
nu avgivna yttranden ävensom tid efter annan hit insända rapporter,
varav till och med framgår, att ett icke ringa antal åtal måst anställas eller
ock andra åtgärder måst vidtagas i fråga om klassade fartyg på grund av
befintliga brister i fråga om bärgningsredskap och bostäder. Till och med
förbud mot nyttjande har i åtskilliga fall måst meddelas beträffande klassade
fartyg på grund av befintliga brister av livsfarlig art.

Därest en del av de av Konungen utfärdade bestämmelserna förmenas
vara onödigt stränga, är detta eu sak, som bör regleras på annat sätt, nämligen
genom en ändring av själva detaljbestämmelserna, och detta har också
varit huvudsyftet med den revision av gällande förordning angående fartygs
byggnad och utrustning, som enligt ovanstående numera blivit slutförd av
kommerskollegium.

Ett undantagande av de klassade fartygen i nu berörda avseende måste
alltså, på grund av vad redan framhållits, anses såsom obefogat, frånsett
den illojala konkurrens, som därigenom skulle etableras med de oklassade
fartyg, vilka av en eller annan orsak, och närmast då assuranshänsyn, icke
hava någon fördel av klassificeringen.

1 övrigt lägga internationella hänsyn hinder i vägen för ett dylikt undantagande.
När man i England efter år 1906 och i Frankrike kort tid därefter
började tillämpa de egna sjösäkerhetsföreskrifterna i full utsträckning
a främmande fartyg, måste från svensk sida förhandlingar med nämnda
länder upptagas till undvikande av att de svenska fartygen skulle i det
främmande landet underkastas en kostbar och tidsödande kontroll. Vissa
provisoriska överenskommelser träffades också med nämnda länder, därvid
det dock från fransk sida framhölls, att den träffade överenskommelsen
skulle gälla endast till dess att den svenska sjöfartssäkerhetslagstiftningen
bragts i full överensstämmelse med den franska och att, så snart så skett,
förhandlingarna skulle återupptagas. Enahanda torde förhållandet hava varit
med England, ehuru detta ej blivit direkt utsagt. På grund av det mellankommande
världskriget och de därpå följande ovissa förhållandena på de
internationella traktaternas område hava, sedan fartygsinspektionen kommit
till stånd, förhandlingarna med Frankrike ännu icke återupptagits, sannolikt
jämväl till följd därav, att man därstädes erhållit kännedom om att den
svenska sjösäkerhetslagstiftningen numera måste anses effektiv, varför de
svenska fartyg, som besöka franska hamnar, tillsvidare lämnas intakta.

Däremot pågå preliminära underhandlingar med England, Belgien och
Nederländerna, vilka emellertid från svensk sida uppskjutits, till dess att
I >yg gnads för o rdn ingens revision blivit definitivt slutförd. Skulle nu den ändringen
i det hittillsvarande kontrollsystemet i Sverige vidtagas, att klassade
fartyg skola undantagas från den svenska statskontrollen även i de avseenden,
vilka icke regleras av klasstillsynen, kan man befara, att de främmande
länderna komma att genom sina egna myndigheter upptaga denna kontroll,
helst det är fråga om så viktiga detaljer som räddandet av de ombordvarandes
liv och skyddandet av desamma mot olycksfall och ohälsa. Att en
sådan farhåga ej torde vara alldeles ogrundad, synes man kunna utläsa av
ett efter hänvändelse från kommittén till utrikesdepartementet införskaffat
material till belysande av vissa med Sverige i förevarande avseende järn -

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

111

förliga sjöfartsidkande staters kontroll å utländska fartyg och ställning till
klassificeringssäl lskapen.»

Till belysande av att den svenska kontrollorganisationen i förhållande
till fartygsstocken vore väsentligt mindre omfattande än motsvarande
organisation i ett flertal andra sjöfartsidkande länder av betydelse, åberopar
kollegium vidare följande inom kollegium uppgjorda tablå.

	Sverige	Norge	Danmark	Finland	England
Antal fartygsinspektörer.....................	■26	i«	2 42	91	3 227
Antal registrerade fartyg:
totalt —,................................	18,190	3,840	2,082	5 2,030	18,932
per inspektör..............................	134	83	50	22	83
Dag för uppgiften...........................	Vt 1923	Vt 1922	31/i* 1922	Vi 1919	Vt 1922
Antal registrerade fartyg över 100	1,385		780	319	9,694
bruttoton ....................................	1,800
per inspektör.............,■................	53	39	19	4	38
Dag för uppgiften..............................	Vt 1923	Vt 1923	Vt 1923	Vt 1923	Vt 1923

På grund av vad sålunda anförts förklarar sig kollegium bestämt avstyrka
kommitténs förslag i vad detsamma avser inskränkningar i kontrollen
å de klassade fartygen.

Kollegium förmäler sig emellertid hava det oaktat velat undersöka,
huruvida, i händelse av bifall till kommitténs förslag i nyss berörda del,
de av kommittén förordade personalindragningarna kunde anses väl avvägda.
Härutinnan uttalar kollegium, att enligt kollega mening kommitténs
förslag om inskränkning av inspektionsdistriktens antal under
nyss angivna förutsättning visserligen ur rent organisatorisk synpunkt
läte sig genomföra, men att detsamma komme att medföra så avsevärd
ökning i resekostnaderna för inspektörerna samt så allvarsamma olägenheter
och kostnader för fartygsägarna, att kollegium icke kunde biträda
förslaget i fråga. Med hänsyn härtill och efter att ingående hava yttrat
sig angående de å olika platser anställda funktionärernas arbetsbörda m. m.
förklarar sig kollegium, under den av kommittén angivna, men av kollegium
icke godkända förutsättningen att de klassade fartygen bleve undantagna
från obligatorisk kontroll från fartygsinspektionens sida, visserligen
kunna förorda någon personalindragning men allenast av två andre 1

1 Nuvarande antal.

2 Enligt proposition till Folketinget 8/12 1919.

3 I detta antal icke inräknade de till ett antal av 72 uppgående suppleanterna.

4 Då registreringsplikten i England, Norge och Danmark ginge betydligt längre ned än i
Sverige, hade för Sveriges vidkommande tillagts icke registrerade passagerarfartyg till ett antal
av 350.

5 Pråmfartyg till ett antal av 3,118 ej medtagna.

112

Kungl. Majrts proposition Nr 178.

Social styrelsen,

fartygsinspektörer, en i Sölvesborg och en i Göteborg, samt de båda extra
funktionärerna, den ene i Stockholm och den andre i Göteborg.

Slutligen förklarar sig kollegium — oberoende av kommitténs förslag
— vilja tillstyrka vissa enligt kollega mening i besparande riktning verkande
jämkningar i den nuvarande distriktsindelningen. I avseende härå
anför kollegium följande:

»För att en viss avlastning mä vinnas av arbetsbördan i Stockholms och
Göteborgs distrikt böra dessa i någon mån minskas, nämligen i så måtto
att, vad Stockholms distrikt beträffar, Östergötlands län tillföres Oskarshamns
distrikt och Kopparbergs län tillföres Karlstads distrikt samt, vad
Göteborgs distrikt beträffar, Dalsland tillföres Karlstads distrikt och Halland
åtminstone delvis tillföres Malmö distrikt. En. verkställd undersökning beträffande
kommunikationsförhållandena har givit vid handen, att dessa efter
en sådan uppdelning ställa sig lika gynnsamma som för närvarande och i
enstaka fall gynnsammare. Dock med ett undantag: till vissa hamnplatser
och järnbruk i Västmanland äro förbindelserna betydligt bättre från
Stockholm än från Karlstad, varför Västmanland synes höra tillföras Stockholms
distrikt. Sålunda ifrågasatta jämkningar skulle medföra en viss besparing
i resekostnader.»

Socialstyrelsen erinrar till en början, att den styrelsen enligt lagen om
tillsyn å fartyg åliggande medverkan vid tillsynens utövande väsentligen
innefattade skyldighet för styrelsen att uppmärksamma de förhållanden,
som vore av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd
mot olycksfall och ohälsa, varunder inbegrepes jämväl frågor rörande bostäder
och bemanning. Styrelsen hade sålunda vid sin granskning av besparingskommitténs
förslag närmast att söka klargöra, i vad mån de
socialt betonade intressen, vilkas tillgodoseende styrelsen hade att uppmärksamma,
komme att röna inverkan av de ändringar ifråga om fartygsinspektionens
uppgifter och organisation, som i förslaget åsyftades.

Styrelsen anför härefter i huvudsak följande.

För bedömande,'' huruvida de klassade fartygen ur arbetarskyddssynpunkt
erbjöde de ombordvarande större säkerhet än de oklassade fartygen
hade styrelsen låtit företaga en uppdelning på båda ifrågavarande slags
fartyg av inom sjömansyrket inträffade olycksfall under fyraårsperioden
1921—1924. Av denna undersökning hade framgått, att på klassade fartyg,
som till ett antal av 1,069 inginge i styrelsens kortregister, antalet olycksfall
uppgått till 1,113, varav 221 med dödlig utgång, medan å de registerförda
oklassade 2,565 fartygen inträffat 852 olycksfall, varav 98 med dödlig
utgång. Utan att tillmäta dessa siffror alltför stor betydelse med avseende
å bedömandet av olycksfallsriskernas fördelning på klassade och oklassade
fartyg, måste de dock anses tala ett språk, som tydligt underströke vikten
av att kontrollen, särskilt i arbetarskyddshänseende, ej slappades för de
klassade fartygens vidkommande.

Det område, där ett eftersättande av inspektionen å klassade fartyg kunde
befaras medföra de mest allvarliga följder, gällde den så kallade tillfälliga

Kv.ngl. Maj:tn proposition Nr 178.

L13

sjösäkerheten, enkannerligen den, som betingades av ett fartygs lastningsförhållanden.
Redan med nuvarande tillsynspersonal hade det visat sig
omöjligt att i den utsträckning, som vore iinskvärt, utöva en kontroll,
som i detta hänseende kunde anses fullt betryggande. Att emellertid
överlastning och olämplig lastning ej vore speciella företeelser för oklassade
fartyg framginge bland annat därav, att klassade svenska fartyg vid
ankomst till engelska hamnar med trälast ofta bötfällts för dylik förseelse.

Tydligt vore, att en så avsevärd beskärning av fartygsinspektionen, som
kommitténs förslag innebure, skulle medföra en ytterst menlig inverkan
på tillsynens effektivitet, vilken redan nu, särskilt i arbetarskyddshänseende,
torde lämna åtskilligt övrigt att önska. Då den inskränkning i
inspektionens arbetsuppgifter, som utgjorde en förutsättning för den omfattande
personalminskningen, i synnerligen stor utsträckning komme att
gå ut över just den sociala delen av fartygskontrollen, måste styrelsen
beteckna kommitténs förslag härutinnan såsom synnerligen betänkligt.

Jag tillåter mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i de
av mig i det föregående omförmälda, såsom bilagor till dagens protokoll
fogade promemorior, i vilka statens besparingskommitté och kommerskollegium
ytterligare utvecklat sina synpunkter på de föreliggande organisationsfrågorna,
särskilt den lokala fartygsinspektionen gjorts till föremål för mera ingående
uttalanden. För kännedom om dessa uttalanden tillåter jag mig hänvisa
till förberörda bilagor.

På sätt den bär förut lämnade redogörelsen samt de av mig nyss åberopade
promemoriorna giva vid handen, är det av besparingskommittén framlagda
förslaget om minskning av den lokala fartygsinspektionens personal, om icke
helt, så dock till väsentlig del byggt på den förutsättningen, att lättnad i
inspektionens arbetsbörda åstadkommes genom vidtagande av vissa av kommittén
förordade inskränkningar i den nuvarande kontrollen å sådana fartyg*
som innehava klass i godkänd klassiflceringsanstalt. Då redan enligt nu
gällande lagstiftning den undersökning rörande säkerhet, som fartyg undergått
för erhållande eller bibehållande av klass, godkännes såsom sjövärdighetsbesiktning
i de delar, undersökningen omfattat, synes kommittén närmast
åsyfta, att de klassade fartygen såsom regel skulle undantagas dels från sjövärdighetsbesiktning
jämväl i de avseenden, som icke omfattas av klassen,
dels ock från den nu obligatoriska inspektion, som samtidigt med sjövärdighetsbesiktning
äger rum för kontroll å fartygets livräddnings- och lastningsanordningar,
skydd mot olycksfall i arbetet, bostäder om bord, bemanning,
kosthåll in. m., allt dock med rätt för vederbörande inspektör att, om han
finner anledning därtill, företaga förrättningen i fråga. Därjämte synes kommittén
avse, att, för vinnande av ytterligare lättnader i kontrollmyndigheternas
arbetsbörda, sådan inspektion, som för närvarande är av icke obligatorisk
natur, i avseende å klassade fartyg endast mera sällan skulle ifrågakomma.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. U2 höft. (Nr 178.) K

Promemorior
från statens
btsparingsIcommilté
och
kommerskollegium.

Departements chefen.

114

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

Det av kommittén sålunda framlagda förslaget har, såsom framgår av de
av myndigheterna avgivna yttrandena och de talrika till kommerskollegium
och Kungl. Maj:t inkomna framställningarna, från olika håll gjorts till föremål
för bestämda gensagor och avstyrkanden. Icke blott från befäls- och
manskapsorganisationer inom sjömansyrket har förslaget nr olika synpunkter
mött starkt motstånd, utan även från redarehåll har med styrka framhållits,
att förslagets förverkligande måste befaras komma att i åtskilliga avseenden
för svensk sjöfart medföra kännbara olägenheter.

Utan att här närmare ingå på alla de invändningar, som sålunda rests
mot förslaget, vill jag för egen del endast i korthet tillkännagiva, att även
enligt min mening detsamma är ägnat att ingiva mycket starka betänkligheter.
Visserligen är det icke kommitténs avsikt, att de klassade fartygen
skulle helt undantagas från den statliga kontrollen, men i betraktande av
inspektionsmyndigheternas nuvarande arbetsbörda och de betydande personalminskningar,
som av kommittén föreslås, synes det mig vid bifall till förslaget
skäligen kunna befaras, att, därest icke kontrollen å de oklassade
fartygen skall eftersättas, den tid, som kommer att stå inspektionspersonalen
till huds för kontroll å de klassade fartygen, blir så knapp, att i
avseende å dessa fartyg effektiviteten av kontrollen kommer att mer eller
mindre fullständigt äventyras. Även om å många av de klassade fartygen
såväl säkerhets- som övriga anordningar ombord måste betraktas såsom
fyllande högt ställda krav, lärer det å andra sidan icke kunna bestridas,
att de av kommerskollegium meddelade uppgifterna rörande antalet av
de till inspektionsmyndigheterna inkomna anmälningarna rörande missförhållanden
å dylika fartyg såväl som den av socialstyrelsen uppgjorda
olycksfallsstatistiken svårligen kunna anses giva stöd för åtgärder i syfte
att till förmån för de klassade fartygen i någon mera betydande mån —
utöver vad redan nu gällande lagstiftning medgiver — lätta på den statligt
utövade kontrollverksamheten. De funktioner, som fartygsinspektionsmyndigheterna
hava att fylla, synas mig jämväl i avseende å de klassade
fartygen ur såväl sjösäkerhets- som arbetarskydds- och andra sociala synpunkter
så viktiga, att de besparingar, som stå att vinna genom de av kommittén
beträffande dessa fartyg förordade lättnaderna i kontrollen, icke kunna
anses uppväga de olägenheter, en minskning i kontrollens effektivitet ur nyss
antydda synpunkter otvivelaktigt skulle vara ägnad att medföra.

Även i rederinäringens intresse måste det, på sätt också i vissa av de i
ämnet ingivna skrivelserna framliålles, anses tillrådligt att, då det gäller
lättnader i den svenska sjösäkerhetskontrollen, framgå med försiktighet. I
varje fall lärer det, med hänsyn till de av kommerskollegium berörda internationella
förhållandena, vara nödvändigt, att, innan dylika lättnader vidtagas,
en närmare undersökning verkställes rörande de konsekvenser, som
härav skulle föranledas i avseende å svenska fartygs behandling i vissa
främmande länders hamnar.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att jag icke är beredd att nu

Kunpl. Majrts proposition Nr 178. 115

förorda någon inskränkning i den statliga kontrollen beträffande klassade
fartyg. Då jag under sådana omständigheter måste utgå ifrån att det för
närvarande icke är möjligt att åstadkomma någon nämnvärd minskning i
den lokala fartygsinspektionens arbetsbörda, finner jag mig — med kännedom
om de svårigheter, som redan med nuvarande personaltillgång möta för
kontrollverksamhetens uppehållande vid nödig effektivitet — icke på den i
ärendet förebragta utredningen kunna tillstyrka någon beskärning av inspektionsmyndighetens
i jämförelse med motsvarande utländska organisationers
föga talrika tjänstemannakår.

Härtill kommer ytterligare eu omständighet, som starkt talar för att tillsvidare
lämna fartygsinspektionsmyndigheternas organisation oförändrad. Att
märka är nämligen, att den lagstiftning, som utgör själva grunden för fartygsinspektionens
verksamhet, sjösäkerhetslagstiftningen, för närvarande till
väsentliga delar är föremål för ett ingripande revisionsarbete. Sålunda har
kommerskollegium så nyligen som den 28 februari 1925 avgivit förslag till
reviderad förordning angående fartygs byggnad och utrustning, ett ämne
som lärer kräva en noggrann och ingående prövning, och andra delar av
sjösäkerhetslagstiftningen hava gjorts till föremål för delvis mycket omfattande,
ännu icke slutbehandlade förslag från skeppstjänstkominitterade.
Först när genom en slutlig utforming av ifrågavarande lagstiftning — därvid
givetvis även besparingskommitténs i olika hänseenden framställda förslag
böra tagas under omprövning — fartygsinspektionens framtida verksamhetsområde
och arbetsuppgifter blivit vederbörligen klarlagda och fastställda, torde
det böra ifrågakomma att till definitiv prövning upptaga frågan om inspektionsmyndigheternas
framtida organisation.

Vid sådant förhållande lärer beräkningen av det för uppehållande av fartygsinspektionens
verksamhet under budgetåret 1925—1926 erforderliga anslaget
böra verkställas med huvudsaklig utgångspunkt från den nuvarande
organisationen. Då anslaget till fartygsinspektionen under fjolåret avsevärt
minskades, i det anslagsbeloppet då sänktes med 19,270 kronor eller
från 217,720 kronor till 198,450 kronor, kan någon mera betydande ytterligare
sänkning av anslaget icke nu ifrågasättas. Av vad kommerskollegium
anfört framgår emellertid, att genom vidtagande av några smärre
jämkningar i den nuvarande distriktsindelningen, mot vilka jämkningar
anledning till erinran icke synes mig föreligga, viss besparing i inspektörernas
resekostnader skulle vinnas. Fn mindre nedsättning av den anslagspost,
ur vilken dessa utgifter bestridas, torde av denna anledning vara befogad,
Jag tillstyrker, att anslagsposten ifråga, nu 50,000 kronor, för budgetåret
1925—1926 upptages med ett med 2,500 kronor nedsatt belopp eller för
jämnande av slutsumman av hela det anslag, varom nu är fråga, 47,550
kronor.

Enligt mitt förslag skulle alltså för budgetåret 1925—1926 anslaget för
uppehållande av de lokala kontrollorganens verksamhet beräknas på följande
sätt:

[9.]

Navigations skolorna.

(ordinarie

anslag.)

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Arvoden till 6 förste fartygsinspektörer å 5,950 kronor........ kronor 35,700

» » 18 andre » å 3,600 » ........ » 64,800

Ortstillägg till i Stockholm stationerade fartygsinspektörer,
andre fartygsinspektören i Luleå och andre fartygsinspek tören

i Umeå................................................................................ » 1600

Rese- och traktamentsersättning till far tygsinspektörerna .... » 47,550

Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra kontorskostnader
åt fartygsinspektörerna, kostnaderna för över dragskostymer

inberäknade .................................................... » 23,850

Ersättning till skrivhjälp åt fartygsinspektörerna................... » 11,200

» » vikarier för fartygsinspektörerna .................... » 2,000

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige............ » 1,000

Ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp ............................ » 8,300

Summa kronor 196,000.

De villkor och bestämmelser, som äro gällande för användningen av det
nu utgående anslaget, torde böra äga giltighet även för budgetåret 1925—
1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till anordnande av förhandskontroll å fartygs sjövärdighet
för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett
extra anslag av ............................................................ kronor 196,000.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

9. Navigationsskolorna.

Det ordinarie anslaget till navigationsskolorna var i riksstaten för
budgetåret 1923—1924 upptaget med 178,645 kronor. På förslag av Kungl.
Maj:t i 1924 års statsverksproposition sänkte riksdagen anslaget för budgetåret
1924—1925 till 168,5o0 kronor, i samband varmed riksdagen godkände
ny stat för navigationsskolorna. Enligt denna stat avses av anslaget
86,300 kronor till löner åt föreståndare och ordinarie lärare, 61,140 kronor
till arvoden åt extra lärare, 9,850 kronor till böckers, undervisningsmateriels
och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för
bränsle, lyshållning m. m., 1,200 kronor till arvode åt en särskild examensförrättare
i vissa klasser, 9,000 kronor till extra lärarkrafter vid behov,
vikariatsarvoden m. m., varjämte återstående beloppet, 1,010 kronor, ställts
till Kungl. Maj:ts disposition.

De i staten upptagna särskilda posterna, med bortseende från de tre sist
nämnda anslagsbeloppen, fördela sig på vederbörande navigationsskolor
sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

117

navigationsskolan i Stockholm
» » Göteborg

» » Malmö

kronor 34,590

50,680

31,590

» » Härnösand

» » Kalmar

» 27,300

» 13,130

1 skrivelse den 26 augusti 1924 hemställde kommerskollegium, att det
ordinarie anslaget till navigationsskolorna måtte för budgetåret 1925—1926
uppföras med oförändrat belopp.

I anledning av det från statens besparingskommitté införväntade betänkandet
rörande kommerskollegium och de under kollegium lydande
myndigheter och kårer blev emellertid i innevarande års statsverksproposition
anslaget till navigationsskolorna för budgetåret 1925—1926 allenast
beräknat. Preliminärt upptogs därvid anslaget med oförändrat belopp
168,500 kronor.

I sitt merberörda den 4 februari 1925 aygivna betänkande har besparingskommittén
nu framlagt resultatet av sina undersökningar bland annat
rörande navigationsskolorna. Kommitténs förslag i nu ifrågavarande del
utmynnar i en hemställan om indragning av navigationsskolorna i Härnösand
och Kalmar samt två klasser vid navigationsskolan i Göteborg.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i besparingskommitténs
beträffande navigationsskolorna avgivna förslag, torde jag få lämna några
kortfattade uppgifter rörande skolornas nuvarande organisation m. m.

Såsom redan antytts, äro navigationsskolorna för närvarande fem till Nuvarande
antalet, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. oräa™‘^(m
Av dessa äro de fyra förstnämnda fullständiga, d. v. s. inrymma såväl
en navigationsavdelning för utbildande av däcksbefäl som en maskinistavdelning
för irtbildande av maskinbefäl. Vid navigationsskolan i Kalmar
finnes däremot endast navigationsavdelning. Navigationsavdelning omfattar
sjökaptens-, styrmans- och skepparklass, maskinistavdelning l:e maskinist-
(övermaskinist-), 2:e maskinist- och 3:e maskinistklass. Lärokursen
i skepparklass och 3:e maskinistklass pågår omkring tre månader, under
det att undervisningen i övriga klasser pågår ett läsår, fördelat på höstoch
vårtermin.

Vid varje navigationsskola finnes en föreståndare, som jämväl undervisar
i sjökaptensklassen. Föreståndare utnämnes av Kungl. Maj:t. Därjämte
finnas vid varje skola en eller flera, sammanlagt 18, ordinarie lärare,
som utnämnas av överstyrelsen för skolorna. Såsom överstyrelse fungerade
marinförvaltningen till och med år 1919, varefter kommerskollegium övertagit
uppdraget, överstyrelsen förordnar i staten avsedda extra lärare
vid skolorna, och brukar härvid sex månaders uppsägningstid förbehållas.

Direktion för navigationsskola utses av stadsfullmäktige i den stad, där

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

skolan är förlagd. Staden tillhandahåller därjämte enligt åtagande vid
skolans upprättande lokal för skolan samt bostadslägenhet för föreståndaren.

Elev vid navigationsskola erlägger vissa mindre avgifter till skolan,
och användas dessa, i den mån den skolan tillkommande delen av anslaget
till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll
och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. befinnes
otillräckligt, såsom bidrag för nämnda ändamål.

Navigationsskolornas nuvarande organisation grundar sig på beslut av
1911 års riksdag. Före omorganisationen funnos i riket 10 navigationsskolor,
förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Strömstad,
Karlshamn, Kalmar, Västervik, Visby oeh Gävle. Av dessa voro endast
de fyra förstnämnda försedda med såväl navigations- som maskinistavdelning;
de övriga sex hade endast navigationsavdelning.

Under behandlingen av omorganisationsfrågan framfördes från olika
håll krav på en minskning av skolornas antal. Till stöd härför anfördes
huvudsakligen, att vid ett mindre antal skolor undervisningen antagligen
skulle kunna ordnas på ett rationellare och mera likformigt sätt, större
säkerhet vinnas för att goda lärarkrafter alltid funnes att tillgå och inspektionen
underlättas. Häremot betonades å andra sidan, att det för
eleverna vore eu fördel, att en skola funnes ej långt från hemorten och
att skolor vore förlagda till smärre städer med billiga levnadskostnader.
Vidare framhölls det intresse för sjömansyrket, som tillvaron av en navigationsskola
i synnerhet i en mindre stad framkallade och underhöll hos
den omgivande traktens yngre manliga befolkning, vilket vore av vikt
för anskaffandet av dugligt och tillräckligt fartygsbefäl.

Frågan om navigationsskolornas omorganisation framlades redan vid
1910 års riksdag i en proposition (nr 103), som byggde på ett bibehållande
av det dittillsvarande antalet skolor och dessas förläggning. Denna proposition
vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid anmälan av beslutet anförde
riksdagen, bland annat, att åtskilliga skäl funnes såväl för som emot
en starkare begränsning av skolornas antal. Olika hade också uppfattningarna
varit beträffande frågan om huru många skolor borde bliva
fullständiga samt om jämte de fullständiga skolorna även mindre skolor
skulle finnas inrättade. Enligt vad riksdagen hade sig bekant, hade från
intresserat håll uttalats den meningen, att jämte några få fullständiga
skolor borde till kustbefolkningens tjänst finnas skolor, omfattande endast
skeppar- och 3:e maskinistklasser, vilka skolor skulle antingen vara
ständigt förlagda till vissa platser eller ock flyttande. Å andra sidan kunde
sättas ifråga, huruvida icke det omtalade behovet av ett antal mindre skolor
skulle kunna helt eller delvis tillgodoses genom anordnande av dubbla
kurser för skeppare och 3:e klass maskinister vid de fullständiga skolorna.
Vid övervägande av frågan om navigationsskolornas antal hade riksdagen
för sin del funnit starka skäl tala för största möjliga begränsning av

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

detsamma. Härigenom skulle enligt riksdagens mening vinnas såväl eu
betydande besparing å navigationsskolornas stat som ock större möjligheter
att erhålla skickliga lärare, varjämte bättre och rikhaltigare undervisningsmateriel
då skulle kunna tillhandahållas.

Till 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ett nytt förslag i ämnet
(proposition nr 167), enligt vilket skolornas antal skulle begränsas till 7,
förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Kalmar, Gävle och
Västervik. Riksdagen beslöt emellertid indragning av jämväl de två sistnämnda
skolorna.

Jag ber vidare att få nämna, att, sedan Kungl. Maj:t den 5 oktober
1923 beslutat, att 3:e maskinistklassen vid navigationsskolan i Malmö och
en 2:e maskinistklass vid navigationsskolan i Stockholm från och med
den 1 januari 1924 skulle indragas, följande klasser finnas inrättade vid
de nu förefintliga navigationsskolorna:

Navigationsskolan i		K 1 a	s s e
i Sjö-i kaptens-	Styr- mans-	Skeppar-	l:e maski-nist-	2:e maski-nist-	3:e maski-nist-
Stockholm ..................	............. i	2	1	i	i	i
Göteborg .......................	............. 2	2	1	2	2	i
Malmö ..........................	............. 1	2	1	i	i	i
Härnösand ....................	............. 1	1	1	i	i	''
Kalmar..........................	............ 1	i	1	—	—	■ —
	Summa 6	8	5	5	5	3

Antalet elever i de olika klasserna är mycket växlande. Jämlikt vid
1911 års omorganisation givna riktlinjer tillser emellertid överstyrelsen,
att elevantalet icke i någon klass överstiger 24. Ett större antal har
nämligen ansetts omöjliggöra det personliga handledande av eleverna, som
i ett flertal läroämnen erfordras.

Efter att hava lämnat en utförlig redogörelse för navigationsskolornas
nuvarande organisation m. m., från vilken redogörelse här ovan lämnade
uppgifter i huvudsak äro hämtade, framlägger statens besparingskommitté
sitt eget förslag i ämnet samt uttalar härvid till en början följande rörande
de allmänna principer, som varit ledande vid utredningsarbetet:

»Såsom redan 1910 års riksdag framhållit, skulle genom en begränsning
av navigationsskolornas antal en besparing kunna vinnas samt större möjlighet
beredas att erhålla skickliga lärare, varjämte även bättre och rikhaltigare
undervisningsmateriel skulle kunna tillhandahållas.

Vid en undersökning om möjligheterna att i detta avseende åstadkomma
en begränsning synas följande synpunkter vara av vikt.

1) En begränsning bör ej ske i större utsträckning, än att det behov av
undervisning, som förefinnes och som kan väntas uppkomma, skall bliva
tillgodosett.

Statens
besparivgskommiUé.

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

2) Begränsningen bör ej ske på sådant sätt, att möjligheterna att erhålla
undervisning på grund av undervisningsanstalternas avlägsenhet alltför
mycket försvåras med påföljd att tillfället till undervisnings erhållande —
till men för sjöfartssäkerheten m. m. — ej begagnas.»

I särskilda tabeller angiver kommittén härefter medelantalet elever
under tidsperioderna 1912—1922 samt 1917—1922 ävensom för varje skola
elevantalet under de båda läsåren 1922—1923 och 1923—1924. I anslutning
härtill har kommittén vidare sammanställt en tabell, vilken avser att utvisa,
huru många klasser som, med utgångspunkt från ett högsta antal
elever i varje klass av 24, skulle erfordras för att bereda högsta medeltalet
av elever per år under de ifrågavarande tidsperioderna 1912—1922,
respektive 1917—1922 undervisning vid navigationsskolorna. Denna sammanställning
giver vid handen behovet av fem sjökaptens-, sju styrmans-,
tre skeppar-, tre l:e maskinist-, fyra 2:e maskinist- och två 3:e maskinistklasser.

Såsom en nära till hands liggande konsekvens av dessa siffror framhåller
kommittén möjligheten att indraga den minsta av de tre fullständiga navigationsskolorna,
nämligen den i Härnösand, den ena av de två l:e maskinistklasserna
i Göteborg samt en skepparklass. Kommittén påpekar emellertid
vidare, att elevantalet särskilt i sjökaptens-, styrmans- och 2:e maskinistklasserna
under läsåren 1922—1923 och 1923—1924 varit avsevärt lägre
än medeltalen under tioårsperioden 1912—1922 och femårsperioden 1917—
1922. Med anledning härav och under framhållande av möjligheten att
i fall av behov inrätta ännu eu sjökaptensklass vid navigationsskolan i Stockholm,
ifrågasätter kommittén indragning jämväl av navigationsskolan i
Kalmar samt av den ena 2:e maskinistklassen i Göteborg.

Kommittén upptager härefter till prövning frågan, huru de resultat, till
vilka kommittén sålunda kommit, stå i överensstämmelse med den ovan
under 2) upptagna, för kommitténs arbete vägledande synpunkten, och begagnar
sig kommittén härvid för klarläggande av frågan om elevernas hemorter
av en sammanställning, uppgjord på grundval av en katalog över
skolorna för läsåret 1923—1924.

Efter att beträffande navigationsskolan i Härnösand hava konstaterat, att
ett stort antal elever vid denna skola icke vore från Norrland, än mindre
från Härnösand med omgivning, yttrar kommittén vidare:

»Även om förhållandena under andra år kunna gestalta sig något annorlunda,
förefaller det uppenbart, att skolan i Härnösand ej kan anses tillgodose
speciellt norrländska intressen. Tilläggas må, att även vid övriga
skolor finnas elever från Norrland. Det anförda gäller dock i huvudsak de
långvarigare kurserna om helt läsår, medan däremot de kortvariga — 3
månader omfattande — skeppar- och 3:e maskinistkursernas elever vid
skolan i Härnösand rekryterats så gott som uteslutande från Norrland.
Frågan om 2:e maskinistklassen spelar i detta sammanhang blott obetydlig
roll med hänsyn till dess genomgående mycket ringa antal elever. Uppenbart
förefaller det emellertid, att ett upprätthållande av skolan i Härnösand

Kuh(/1. Maj:in proposition Nr 17b.

L21

ej kan motiveras enbart med hänsyn till skeppare och 3:e maskinister. För
utbildning av dylika kunna nämligen utan tvivel för en jämförelsevis ringa
kostnad av ett eller annat tusental kronor i Härnösand anordnas särskilda
kurser utan samband med en skola — tanken finnes antydd redan vid 1910
års riksdag. Att under vintermånaderna erhålla lämpliga lärarkrafter torde
ej ställa sig svårt med hänsyn till den dä rådande stagnationen i sjöfarten.

Det torde vara företrädesvis beträffande de korta skeppar- och 3:e maskinistkurserna,
som den förut antydda synpunkten äger betydelse, att undervisningstillfällets
lättillgänglighet stimulerar till att tillfället begagnas. För
dessa kurser spela även resekostnaderna för eleverna eu förhållandevis större
roll, framför allt om man ställer desamma i proportion till statsverkets kostnader
för undervisningen. Vad de längre kurserna med de större kostnaderna
beträffar, äga elevernas resekostnader eu jämförelsevis mindre betydelse.
Utan tvivel skulle det ställa sig billigare för statsverket att självt vidkännas
dessa resekostnader än att upprätthålla en särskild skola för att undvika
desamma. Att statsverket skulle ersätta dessa kostnader synes dock icke behöva
ifrågasättas. Vad elevernas utbildningskostnader i övrigt beträffar,
lärer skillnaden ej bliva betydande, om skolan i Härnösand indrages. Av
årskursen 1923—1924 voro nämligen endast 4 bosatta i Härnösand, medan
flertalet av de övriga torde fått ikläda sig särskilda kostnader för sin vistelse
där.

Jämväl beträffande skolan i Kalmar ställer det sig på väsentligen liknande
sätt, om ock de antydda förhållandena där icke äro lika utpräglade
som i Härnösand. Av sjökaptens- och styrmansklassernas sammanlagt 41
elever voro endast 10 från Kalmar stad och län. I övrigt voro eleverna
från trakter, vilkas intressen i förevarande hänseende lika väl torde kunna
tillgodoses genom någon av navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg eller
Malmö. Ur nu förevarande synpunkter synes alltså ej heller beträffande
skolan i Kalmar en indragning möta några betänkligheter. Kommittén har
dock icke något att erinra mot att även i Kalmar en skepparkurs bibehålies.

Vad slutligen de dubbla De och 2:e maskinistkurserna vid skolan i Göteborg
beträffar, lära de vara förlagda till delvis olika tider av året och hava
föranletts av en önskan att tillgodose olika elevkategoriers intressen med avseende
å tiden. Kommittén tillåter sig ifrågasätta, huruvida dessa intressen
kunna tillmätas sådan vikt, att ej en indragning av eu De och eu 2:e maskinistklass
borde ske.»

Kommittén fäster slutligen uppmärksamheten på den minskning i navigationsskoleinspektörens
arbetsbörda och resekostnader, som ett genomförande
av kommitténs förslag beträffande navigationsskolorna skulle medföra.

Sammanfattningsvis hemställer kommittén,

att navigationsskolorna i Härnösand och Kalmar samt en De maskinistoch
en 2:e maskinistklass vid navigationsskolan i Göteborg måtte indragas,
dock att, i mån av behov, i Härnösand skulle anordnas skeppar- och 3:e maskinistkurser
samt i Kalmar skepparkurser. I

I sitt den 28 februari 1925 avgivna utlåtande över statens besparingskommittés
förslag, vid vilket utlåtande fogats särskilda yttranden från stadsfullmäktige
i Härnösand och Kalmar samt direktionerna för navigationsskolorna
i såväl nämnda städer som Göteborg, upptager kommerskollegium

Kommerskollegium.

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

till ingående behandling den av besparingskommittén ifrågasatta omläggningen
av navigationsskoleväsendet.

Efter att hava framställt en del anmärkningar mot vissa av kommittén
lämnade uppgifter ingår kollegium på en kritik av det av kommittén framlagda
statistiska materialet samt bifogar till fullständigande av detta en av
kollegium uppgjord tablå över de vid navigationsskolorna inskrivna ordinarie
eleverna under vart och ett av läsåren 1917—1924. Med ledning av dessa
uppgifter förklarar sig kollegium anse, att minst följande antal klasser måste
bibehållas vid navigationsskolorna, nämligen fem sjökaptens-, sju styrmans-,
fem skeppar- samt fyra l:e, fyra 2:e och tre 3:e maskinistklasser. Beträffande
styrmansklasserna påpekar kollegium bland annat, att en ökning av
antalet elever i dessa klasser vore att vänta, därest, såsom kollegium antoge
bliva nödvändigt, inträdesfordringarna minskades i fråga om tjänstgöring
å segelfartyg, varjämte kollegium erinrar, att under de senaste åren, vid
sidan av de ordinarie eleverna, ett antal å skolskepp utbildade personer
undergått styrmansexamen vid navigationsskola. Vidkommande maskinistklasserna,
särskilt de som äro avsedda för utbildning av 2:e och 3:e maskinister,
framhåller kollegium såsom en mycket viktig synpunkt den stora brist
på dylikt maskinbefäl, som för närvarande förefinnes i Sverige och som medfört,
att ett betydande antal obehöriga personer måst påmönstras i brist på
examinerat befäl. Kollegium anser orsakerna till denna brist svårligen låta
sig bedöma utan närmare utredning men förklarar sig ägna frågan ingående
uppmärksamhet. Såsom ett ytterligare skäl till försiktighet ifråga om indragning
av maskinistklasser framhåller kollegium vidare, att ett förslag till
omläggning av maskinistutbildningen vore föremål för kollega prövning.
Beträffande slutligen kommitténs förslag om eventuellt anordnande av vissa
mera tillfälliga skeppar- och 3:e maskinistkurser anser kollegium det uppenbart,
att dylika kurser av praktiska skäl måste vara fasta och årligen återkommande.

Kollegium övergår härefter till bedömande av frågan om eventuell indragning
av vissa navigationsskolor samt uttalar härom följande:

»Vidkommande först navigationsskolan i Härnösand synes kollegium icke
kunna bestridas, att kommitténs utredning rörande därvarande elevers hemortsförhållanden
giver visst stöd för kommitténs yrkande på skolans indragning.
Ytterligare talar härför resultatet av den undersökning rörande nuvarande
faktiska totalbehovet av klasser av olika slag vid navigationsskolorna
i riket, som här ovan verkställts, tillika med den omständigheten,
att kollegium, på sätt här nedan närmare angives, icke funnit sig kunna
förorda indragning av navigationsskolan i Kalmar. Emellertid hava stadsfullmäktige
i Härnösand i sitt till kollegium inkomna yttrande avstyrkt
den ifrågasatta indragningen och därvid åberopat en del omständigheter,
som torde kräva närmare belysning. Särskilt förtjänar härutinnan uppmärksammas
stadsfullmäktiges uppgift, att sjöfolkets hemortsförhållanden
ofta vore av tillfällig beskaffenhet. Denna uppgift har av stadsfullmäktiges
ordförande vid besök i kollegium närmare utvecklats sålunda, att ett flertal
av eleverna, ehuru bördiga frän Norrland, hade till följd av anställning å

Kung]. Maj:In proposition Nr 178.

12:1

fartyg från sydligare delar av landet där blivit kyrkoskrivna, ofta endast
tillfälligt. Då därjämte den vid stadsfullmäktiges yttrande fogade uppgiften
rörande elevernas vid skolan hemortsförhållanden giver yid handen, att
dessa, såvitt angår vissa år, giva utslag i en för skolans bibehållande gynnsammare
riktning än kommitténs på endast ett är grundade utredning,
torde närmare undersökningar i nu angivna hänseende böra verkställas,
innan definitiv ståndpunkt till frågan om skolans indragning tages. Vidare
synes undersökning erforderlig jämväl rörande ett annat stadsfullmäktiges
uttalande, nämligen rörande de låga levnadskostnader, med vilka studerande
på vissa av fullmäktige angivna skäl kunde räkna i Härnösand. Vidare
torde böra närmare utredas den av stadsfullmäktige i dess yttrande i ärendet
å bane bragta frågan om ersättningsanspråk från stadens sida gentemot
staten i händelse av en indragning av navigationsskolan, i samband varmed
bör beaktas stadsfullmäktiges förklaring, att staden, därest kommitténs
förslag i fråga om bibehållande av endast en skepparklass och en 3:e maskinistklass
skulle komma att realiseras, icke vore villig att fortfarande ikläda
sig de skyldigheter, som för närvarande ålåge staden beträffande tillhandahållande
av nödiga undervisnings- och ekonomilokaler samt bostad åt föreståndaren.

Beträffande härefter navigationsskolan i Kalmar har kollegium uppmärksammat,
något som även kommittén synes hava iakttagit, att elevernas
hemortsförhållanden ställa sig för skolans bibehållande gynnsammare än
motsvarande förhållanden i fråga om navigationsskolan i Härnösand. Orsaken
till att åtskilliga elever söka sig till Kalmar är också ofta den, att kostnaden
för uppehåll vid denna skola är avsevärt lägre än å övriga orter, där navigationsskolor
äro förlagda. Hänsynen till här ifrågavarande elevers ofta
svaga ekonomiska ställning talar, synes det kollegium, för bibehållandet av
navigationsskola i åtminstone en stad med billiga levnadskostnader. Vad
som emellertid verkat avgörande för kollegium vid bedömandet av frågan
om indragning av förevarande skola är den omständigheten, att med det
antal sjökaptens- och styrmansklasser, kollegium här ovan förordat, konsekvensen
av eu dylik indragning skulle bliva, att sjökaptensklassen, respektive
styrmansklassen vid skolan måste flyttas till någon av skolorna i Göteborg,
Stockholm eller Malmö, utan att dock därigenom skulle göras större
besparing, frånsett expenser och dyrtidstillägg, än sammanlagt 1,420 kronor
(lönekostnaderna i Kalmar, 11,180 kronor — lönekostnaderna å annan ort
9,760 kronor). Så länge vederbörande föreståndare och lärare vid navigationsskolan
i Kalmar komme att stå på indragningsstat, skulle emellertid
genom dylik anordning uppstå förlust för statsverket, såvida icke nämnda
tjänstemän, i trots av att de icke äro skyldiga att underkasta sig förflyttning,
likväl läte sig förflyttas. Beaktas bör slutligen även, att ifrågavarande
skolas lokaler hava ett utmärkt läge, varjämte skolan besitter de bästa möjligheter
att verkställa nödvändiga astronomiska observationer samt fullgod
undervisningsmateriel in. in.

Kollegium finner sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka
indragning av navigationsskolan i Kalmar.

Av det föregående framgår, att ytterligare utredning på vissa punkter är
erforderlig för att definitiv ståndpunkt skall kunna tagas till kommitténs
förevarande förslag. Med hänsyn härtill och då de olika delarna av nämnda
förslag stå i sådant samband med varandra, att desamma böra tagas under
slutligt övervägande i ett sammanhang, nödgas kollegium, som, enligt vad
ovan anförts, visserligen räknar med möjligheterna av indragning av en sjö -

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Yttranden
från stads fullmäktige
m. fl.

Departementschef
ev.

kaptens-, en styrmans- samt en l:e och en 2:e maskinistklass, utgå från
att förslag i ämnet icke bör föreläggas innevarande års riksdag. Kollegium anser
sig hava så mycket större skäl härtill, som, även om vissa indragningar bleve
beslutade under innevarande år, verkningarna härav i besparingsväg, såvitt
anginge instundande budgetår, väsentligen skulle förringas av den omständigheten,
att, förutom det att de ordinarie lärarna icke utan sitt medgivande
kunna förflyttas till annan statstjänst, extra lärarna vid skolorna med ett
enstaka undantag äro anställda med sex månaders uppsägning.»

De stadsfullmäktige och navigationsskoledirektioner, som yttrat sig över
kommittéförslaget, avstyrka samtliga detsammas realiserande i dem rörande
delar, därvid de av kommittén uppgivna elevsiffrorna kritiseras. I yttrandena
från Härnösand och Kalmar framhålles — förutom vad kommerskollegium
återgivit i sitt utlåtande — att navigationsskolor funnits i nämnda båda städer
omkring åttio år, att skolorna vore inrymda i för ändamålet särskilt
lämpade byggnader, att skolornas utrustning vore fullgod samt att vederbörande
städer använt betydande belopp för fullgörande av sina förpliktelser
mot skolorna. Beträffande frågan om städernas villighet att efter eventuell
indragning av skolorna upplåta erforderliga lokaler för de av kommittén
ifrågasatta särskilda kurserna förklara sig stadsfullmäktige i Härnösand,
på sätt i kommerskollegii .utlåtande ock meddelas, icke ämna åtaga sig dylik
förpliktelse, varemot stadsfullmäktige i Kalmar på frågans nuvarande läge
icke vilja göra något bestämt uttalande i ämnet.

i likhet med besparingskommittén och i viss mån även kommerskollegium
liar jag för egen del kommit till den uppfattningen, att en inskränkning av
antalet klasser vid navigationsskolorna bör vara möjlig att vidtaga, utan att
undervisningen vid skolorna och handelsflottans behov av fartygsbefäl därigenom
eftersättes. Huruvida denna inskränkning - utan men för de intressen,
vilka navigationsskolorna avse att tjäna — kan drivas så långt, som
besparingskommittén ifrågasatt, synes mig däremot, med hänsyn till vad
kommerskollegium i ämnet anfört, i viss mån tvivelaktigt. Särskilt anser
jag mig böra understryka, att, i varje fall beträffande vissa maskinistklasser,
frågan om indragningsåtgärder icke kan bedömas allenast ur synpunkten
av den nuvarande elevfrekvensen, utan bör ses i samband jämväl
med den alltmer framträdande bristen på skolutbildat befäl, en brist, som
redan föranlett överväganden om vad som må kunna åtgöras för att inom
dessa klasser åstadkomma ökad elevtillströmning till skolorna. Det synes
mig under sådana omständigheter och i betraktande av de klassindragningar
vid navigationsskolorna, som under de senaste åren redan ägt rum, befogat,
att, innan nya åtgärder av dylik natur vidtagas, den av kommerskollegium
förordade ytterligare utredningen i ämnet kommer till stånd. Kollega be
gäran att före sitt slutliga ståndpunktstagande erhålla tillfälle till vissa närmare
undersökningar lärer få anses så mycket mera rimlig, som den tid.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 178. 125

kollegium käft till sitt förfogande för avgivande av yttrande över besparings
kommitténs förslag, varit synnerligen knapp.

Vid den fortsatta utredningen, vilken bör vara verkställd i sådan tid, att
resultatet därav kan föreläggas nästkommande års riksdag, bör, i anslutning
till det av besparingslrommittén avgivna förslaget, tagas i sikte att få klart
ådagalagt, huru många och vilka navigationsskoleklasser som, utan äventyrande
av de sakliga intressena, kunna undvaras samt huru klassindragningen
bäst skall ordnas för uppnående av största möjliga besparingseffekt.
Särskilt beaktande bör ägnas frågan, vilka dispositioner må kunna
vidtagas för uppehållande å ort, där nedläggande av nu förefintlig navigationsskola
anses böra äga rum, av undervisning i enstaka skeppar- eller
maskinistklasser.

Till sist ber jag att få fästa uppmärksamheten på att, med hänsyn till de
nuvarande anställningsförhållandena för lärarepersonalen vid navigationsskolorna,
någon större olägenhet ur besparingssynpunkt knappast föranledes
av det av mig förordade uppskovet med prövningen av det föreliggande omorganisationsförslaget,
Det må ock ihågkommas, att det ordinarie anslaget
till navigationsskolorna så sent som vid 1924 års riksdag sänktes med ett
icke obetydligt belopp.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung!. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie
anslaget till navigationsskolorna med oförändrat
belopp ............................................................................ kronor 168,500.

10. Ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning och

belysning.

Utöver den i det ordinarie anslaget till navigationsskolorna ingående
anslagsposten å 9,850 kronor till böckers, undervisningsmateriels och andra
inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning
m. m. har under en följd av år å extra stat anvisats ett anslag
för beredande av ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning
och belysning. Sålunda beviljades för ändamålet för vart och ett av åren
1918—1920 ett förslagsanslag å högst 21,000 kronor, för år 1921 ett dylikt
anslag å högst 18,000 kronor, för år 1922 ett anslag av samma slag å
högst 5,000 kronor samt för budgetåret 1923—1924 ett extra anslag av
3,800 kronor. För innevarande budgetår är för ändamålet anvisat ett extra
anslag av 2,800 kronor.

Med skrivelse den 26 augusti 1924 har kommerskollegium överlämnat
från föreståndarna för navigationsskolorna införskaffade uppgifter, om
och i vad mån motsvarande förstärkningsanslag erfordras jämväl för bud -

[10.1

Ytterligare
medel för
navigationsskolornas
uppvärmning
och
belysning.
(extra anslag:.)

Kommers kollegium.

■ 126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Departement&-chefen.

[ii.]

Navigations
är ar kur sen.
(ordinarie
anslag.)

Kommers kollegium.

getåret 1925—1926. De av föreståndarna lämnade ekonomiska kalkylerna,
utvisa, att vid navigationsskolorna i Stockholm, Kalmar och Härnösand
brister å respektive 1,411 kronor, 989 kronor och 517 kronor eller sammanlagt
2,917 kronor beräknas komma att uppstå, under det att brist ej
motses vid navigationsskolorna i Göteborg och Malmö. I anledning härav
hemställer kollegium, för slutsummans jämnande till närmast högre
hundratal kronor, om anvisande för nästinstundande budgetår av ett förstärkningsanslag
av 3,000 kronor.

Under tionde huvudtiteln, punkt 12, i innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för ändamålet beräkna
ett extra anslag av 3,000 kronor.

Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört i anledning
av besparingskommitténs förslag om indragning av vissa navigationsskolor
och med tillkännagivande, att kommerskollegii nu ifrågavarande
framställning icke givit mig anledning till annan erinran än att den begärda
anslagssumman skäligen torde kunna avrundas nedåt till 2,900 kronor,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av ytterligare medel till navigationsskolornas
uppvärmning och belysning för budgetåret 1925—1926 under
tionde huvudtiteln anvisa ett extra anslag av ...... kronor 2,900.

11. Navigationslärarkursen.

Det ordinarie reservationsanlaget till navigationslärarkursen, tidigare
2,200 kronor, har för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 i riksstaten
upptagits utan angivet belopp.

Anledningen till att Kungl. Maj:t för nyssberörda budgetår icke framställt
något äskande av anslag för här ifrågavarande ändamål var i förra
fallet, att erforderliga reservationer funnos tillgängliga för bestridande
av kostnaderna för den navigationslärarkurs, som skulle äga rum under
läsåret 1923—1924, samt i senare fallet, att någon dylik kurs icke skulle
anordnas under läsåret 1924—1925. I

I skrivelse den 26 augusti 1924 har kommerskollegium, under framhållande
att navigationslärarkurs komme att anordnas under läsåret 1925
—1926, anmält, att å det för ändamålet anvisade reservationsanslaget
funnes en besparing av omkring 1,550 kronor; och har kollegium tillika
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte gorå framställning hos riksdagen om
upptagande för budgetåret 1925—1926 av anslaget till navigationslärarkursen
med sedvanligt belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

127

Under tionde huvudtiteln, punkt 13, i innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för instundande budgetår
beräkna ifrågavarande ordinarie reservationsanslag till 2,200 kronor.

Enligt i ämnet gällande bestämmelser skall navigationslärarkurs anordnas
vart annat år och således, såsom av det ovan anförda framgår,
nästa gång under läsåret 1925—1926. Sammanlagda kostnaderna för varje
kurs beräknas till 4,400 kronor, därav till arvoden åt lärarna — ett å

1,000 kronor och tre å 800 kronor — tillhopa 3,400 kronor och återstoden,

1,000 kronor, till undervisningsmateriel, böcker m. m. Med frånräknande
av nu befintliga besparingar å anslaget skulle sålunda för nu ifrågavarande
budgetår för ändamålet erfordras ett belopp av omkring 2,850 kronor.
Då emellertid, enligt vad jag från kommerskollegium under band
inhämtat, behov av nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m. för
närvarande endast i jämförelsevis ringa mån föreligger, tillstyrker jag,
lika med kollegium, att anslaget upptages med det belopp, varmed det
tidigare varit uppfört i riksstaten, eller 2,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie
reservationsanslaget till navigationslärarkursen
med ........................................................................... kronor 2,200.

12. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart

På förslag av Kungl. Maj:t höjde 1924 års riksdag det ordinarie förslagsanslaget
till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
för sjöfart från 11,000 kronor till 23,000 kronor.

I skrivelse den 26 augusti 1924 bar kommerskollegium hemställt, att
ifrågavarande anslag måtte för budgetåret 1925—1926 i riksstaten upptagas
med oförändrat belopp.

Under tionde huvudtiteln, punkt 14, i innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1925
—1926 beräkna ifrågavarande ordinarie förslagsanslag till 23,000 kronor.

Det förhöjda belopp, varmed förevarande anslag upptogs i riksstaten för
nu löpande budgetår, torde erfordras även för nästkommande budgetperiod.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
för sjöfart med oförändrat belopp... kronor 23,000.

Departements chefen.

. [12.]

Ålderstillägg
för personalen
vid undervisa
ning sanstalter
för sjöfolk.

(ordinarie

anslag.)

De partemen tschefen.

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

113.]

Skepp smätnings
kostnad.

(ordinarie

anslag.)

Nuvarande
organisation
m. m.

Skeppsmätningskostnad.

13. Skeppsmätningskostnad.

Det ordinarie förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad är i riksstaten
för budgetåret 1924—1925 upptaget med samma belopp som i de närmast
föregående budgetårens riksstater eller 32,200 kronor. Under tionde huvudtiteln,
punkt 15, i innevarande års statsverksproposition har anslaget, i vad
angår budgetåret 1925—1926, uppförts med enahanda belopp, vilket dock, i
avbidan på resultatet av besparingskommitténs utredning angående kommerskollegium
och de under kollegium lydande myndigheter och kårer, tillsvidare
endast beräknats.

Från anslaget bestridas dels arvoden till fyra skeppsmätningskontrollörer
med 5,000 kronor till envar av dessa, dels kostnader för av skeppsmätare
lämnat biträde vid vissa kontrollmätningar av fartyg, dels slutligen
vissa resekostnader och expensmedel för nyssnämnda befattningshavare.

Utgifterna å anslaget hava uppgått för år 1921 till 32,356 kronor 93 öre, för
år 1922 till 29,553 kronor 84 öre, under första halvåret 1923 — för vilken
tid anslaget var uppfört med 16,100 kronor — till 15,146 kronor 81 öre samt
under budgetåret 1923—1924 till 27,908 kronor 83 öre. Anslaget har alltså
under år 1921 överskridits med omkring 157 kronor, under det att för de
senaste budgetperioderna besparingar å anslaget uppstått till belopp av omkring
respektive 2,646 kronor, 953 kronor och 4,291 kronor.

Innan jag ingår på en redogörelse för de av besparingskommittén i nu
ifrågavarande ämne gjorda uttalandena, torde jag, i anslutning till kommitténs
betänkande, få lämna en kortfattad översikt över skeppsmätningsväsendets
nuvarande organisation m. m.

Inom kommerskollegium, dit skeppsmätningsärendena med ingången av
år 1920 överflyttades från generaltullstyrelsen, handläggas berörda frågor
närmast av skeppsmätningsöverkontrollören, och består dennes arbete i första
hand uti granskning av de från vederbörande lokala skeppsmätningsmyndigheter
inkomna mätningshandlingarna.

De lokala myndigheterna utgöras av de fyra skeppsmätningskontrollörerna
samt ett antal skeppsmätare. Skeppsmätningskontrollörerna, som äro placerade
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, tillsättas av Kungl. Maj:t medelst
förordnande tillsvidare samt åtnjuta arvode enligt vad ovan sagts. De hava
till åliggande att granska de av skeppsmätare utförda mätningarna, företaga
inspektionsresor samt i vissa fall med biträde av vederbörande skeppsmätare
anställa kontrollmätning av fartyg.

Skeppsmätare antages medelst förordnande tillsvidare av kommerskollegium,
som äger bestämma det distrikt, inom vilket skeppsmätaren har att tjänstgöra,
och den plats inom distriktet, där han skall hava sin station. Skepps -

Kung!. Maj:tv proposition Nr 178.

129

mätare finnes i regel anställd 1 varje stapelstad. I de flesta fall är skeppsmätaren
en tulltjänsteman, som innehar skeppsmätarbefattningen såsom bisyssla.
Skeppsmätare åtnjuter icke någon avlöning av statsmedel men äger uppbära
ersättning för kostnader för meddelanden i tjänsten i form av post-, telegramoch
telefonavgifter. För mätning av fartyg tillkommer skeppsmätare arvode
med visst belopp för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Utöver
arvodet har sedan år 1918 utgått tilläggsarvode med växlande belopp.
Medel till tilläggsarvodena (enligt kungörelse den 14 december 1923, nr 434),
erhållas på det sätt, att en tilläggsavgift å de i vederbörande författningar
bestämda arvodena och ersättningarna utgår med 60 procent. Av sålunda
inflytande avgifter äger vederbörande skeppsmätare åtnjuta tilläggsarvode,
beräknat efter 125 procent å de arvoden eller ersättningar, som under året
uppburits, dock minst 25 kronor för varje särskild förrättning. Tilläggsarvodena
må icke sammanlagt överstiga 3,500 kronor för året vid en och
samma skeppsmätarbefattning. Skulle vid viss skeppsmätarbefattning tillläggsarvodena
under året sammanlagt icke uppgå till 600 kronor, äger skeppsmätaren
uppbära fyllnad däri med hälften av det belopp, varmed tilläggsarvodena
understiga 600 kronor. I den mån de inflytande tilläggsavgifterna
icke förslå, gäldas tilläggsarvodena ur en av kommerskollegium förvaltad
fond, uppkommen av överskottet å tilläggsarvoden, som överstigit det föreskrivna
maximibeloppet.

Skeppsmätningen sker i vårt land med tillämpning av den s. k. tyska
mätningsregeln. Denna regel, som sedan åtskilliga år tillbaka övergivits
av Tyskland, användes -— utom i vårt land — för närvarande endast i Belgien
och Chile; över allt annorstädes lägges den s. k. engelska mätningsregeln
till grund för skeppsmätningen. Skillnaden mellan de båda reglerna ligger
förnämligast i olika bestämmelser angående beräkningen av avdraget för
maskinrum och kolboxar. Att i Sverige tillämpas en annan mätningsregel
än i de flesta andra länder förorsakar, att hit anländande främmande fartyg,
som äro mätta efter den engelska regeln, måste underkastas ommätning.
För svenska fartyg, som gå i trafik på främmande länder, i vilka den engelska
regeln kommer till användning, utfärdas här i landet ett s. k. appendixmätbrev
enligt den engelska regeln.

Frågan om revision av gällande skeppsmätningsförfattningar av den 12
november 1880 med senare ändringar har varit föremål för upprepade sakkunnigutredningar.

Först uttalade sig handels- och sjöfartskommittén i sitt den 21 april 1899
avgivna betänkande (del IV) för en övergång till den engelska skeppsmätningsregeln.

År 1902 tillkallades därefter särskilda sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet
biträda vid en revision av skeppsmätningslagstiftningen. Dessa
sakkunniga avgåvo den 9 februari 1907 betänkande med förslag till nya skeppsmätningsförfattningar,
utarbetade på den tyska regelns grund.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. U2 höft. (Nr 178.)

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Redan innan detta betänkande avgivits, både från redarbåll gjorts framställningar
om den engelska regelns införande i den svenska skeppsmätningslagstiftningen.
Sedan även kommerskollegium och generaltullstyrelsen i
gemensamt utlåtande över sistnämnda betänkande tillstyrkt övergång till den
engelska regeln, tillkallades nya sakkunniga för att i anledning av den
ifrågasatta övergången biträda med omarbetning av 1907 års förslag. Dessa
sakkunniga avgåvo betänkande i ämnet den 30 september 1911. I enlighet
med uppdragets formulering utarbetade de sakkunniga sina förslag på grundvalen
av den engelska regeln utan att ingå på frågan om de olika reglernas
inbördes företräden. I betänkandet ingick även förslag om avskaffande av
den lokala kontrollen å skeppsmätningen, vilken skulle ersättas av en till
generaltullstyrelsen förlagd centralrevision.

I anslutning till sistberörda förslag äskade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1913 års riksdag anslag till en central organisation av
skeppsmätningskontrollen.

Vid behandlingen av denna Kungl. Alajits framställning anförde statsutskottet
följande. Den av Kungl. Maj:t föreslagna förändringen syntes
hava ifrågasatts så gott som uteslutande med hänsyn till tanken på utbytandet
av den inom landet gällande skeppsmätningsregeln mot den s. k.
engelska skeppsmätningsregeln, vilket av olika myndigheter i ärendet förordats.
Enligt vad utskottet inhämtat, befunne sig emellertid frågan om
ett dylikt utbyte dåmera i ett annat läge än då berörda myndigheter
avgivit sina yttranden, och den uppfattningen syntes göra sig alltmer
gällande, att vissa avsevärda olägenheter vidlådde den engelska skeppsmätningsregeln.
Så hade exempelvis i Tyskland, som några år därförut
antagit den engelska skeppsmätningsregeln, från fackkretsar till och med
väckts fråga om och vidtagits vissa förberedande åtgärder för införande
av en annan, bättre avpassad mätningsregel. Vid dylikt förhållande och
då man alltså syntes böra ställa sig ganska tveksam i fråga om lämpligheten
av att hos oss införa den engelska skeppsmätningsregeln, hade utskottet,
som icke ansåge den föreslagna skeppsmätningskontrollen med da
inom landet rådande regler för skeppsmätningen vara fördelaktigare än
den, som vore i kraft, för sin del funnit sig sakna skäl att för det da
varande biträda eu organisation, som syntes vara i huvudsak avsedd för
beredande av väg för införande av den engelska skeppsmätningsregeln.

I enlighet med statsutskottets hemställan upptog riksdagen anslaget till
skeppsmätningskostnad i riksstaten för ar 1914 till enahanda belopp som
för år 1913.

I anledning av den ställning, riksdagen sålunda intagit till frågan, tillkallades
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1913 inom sjöförsvarsdepartementet
särskilda sakkunniga för att biträda med omarbetning
i erforderliga delar av 1907 års förslag. De sakkunniga avgåvo betänkande
den 31 december 1917 med förslag till ett flertal författningar i
ämnet, alla utarbetade på den tyska regelns grund. Jämväl dessa sakkunniga

Kunyl. May.ts proposition Nr 178.

i:ti

förmälde sig hava fattat innebörden av sitt uppdrag så, att det icke till -komme dem att behandla de stridiga spörsmålen om de olika reglernas
och därmed förbundna skeppsmätningssystems inbördes företräden, varför
de sakkunniga undvikit att göra något eget uttalande härutinnan. Jämväl
över ifrågavarande betänkande hava sedermera ett flertal myndigheter
yttrat sig.

Efter att hava redogjort för det synnerligen vidlyftiga utredningsarbete,
som sålunda nedlagts på ifrågavarande område utan att hittills hava
resulterat i någon revision av våra skeppsmätningsförfattningar, anför
statens besparingskommitté i sitt utlåtande av den 4 februari 1925 för
egen del följande:

»Enligt vad för kommittén uppgivits torde stämningen inom sjöfartskretsar
i vårt land i förevarande fråga numera vara sådan, att en förändring
av skeppsmätningslagstiftningen i riktning mot ett införande av den engelska
mätningsregeln av den långt övervägande delen av redarna skulle hälsas
med tillfredsställelse. Kommittén kan givetvis icke ingå på något bedömande
av de olika mätningsreglernas inbördes företräden, rent teoretiskt
sett. Dock må framhållas, att tillämpningen av den tyska regeln medför
hinder att för laständamål utnyttja vissa utrymmen, för vilka avdrag skett
vid mätningen, medan motsvarande hinder ej förelinnas enligt den engelska
regeln, vilken sålunda stundom medger en mera ekonomisk användning av
fartygen. Någon giltig anledning för vårt land att bibehålla ett av så gott
som alla andra länder övergivet skeppsmätningssystem synes för övrigt
knappast föreligga. De av 1913 års statsutskott anförda skälen mot den
ifrågasatta reformen torde icke längre böra förhindra förändringens genomförande.
Den omsvängning i uppfattningen i fråga om den engelska regeln,
som utskottet åberopade och som enligt utskottet i Tyskland tagit sig uttryck
i förberedande åtgärder för införande av en annan mätningsregel, har veterligen
icke föranlett, att den engelska regeln på något håll fått lämna plats
för något annat system.

En övergång till den engelska mätningsmetoden skulle möjliggöra en förenkling
av kontrollorganisationen. Skeppsmätningskommitterade föreslogo,
såsom ovan antytts, att den lokala kontrollen skulle ersättas med en centralrevision,
som kommitterade tänkte sig förlagd till generaltullstyrelsen, skeppsmätningens
dåvarande chefsmyndighet. I fråga om personalbehovet beräknade
kommitterade, att utom skeppsmätningsöverkontrollören en skeppsmätningskontrollör
och ett kvinnligt skrivbiträde skulle bliva erforderliga. Enligt
besparingskommitténs förmenande borde det erforderliga granskningsarbetet
kunna utföras av skeppsmätningsöverkontrollören ensam, utan att någon
ytterligare ordinarie arbetskraft behövde anställas för ändamålet. De fyra
skeppsmätningskontrollörsbefattningar, som nu finnas, skulle alltså i samband
med en övergång till den engelska mätningsregeln enligt kommitténs
uppfattning kunna indragas.» I

I sitt den 28 februari 1925 avgivna utlåtande över besparingskommitténs
förslag erinrar kommerskollegium till en början om att kollegium
gemensamt med generaltullstyrelsen i utlåtanden den 27 maj 1908
över 1907 års sakkunnigbetänkande och den 18 maj 1912 över 1911 års

Statens besparing
skommitté.

Kommers kollegium.

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

betänkande tillstyrkt en övergång till det engelska skeppsmätningssystemet,
varefter kollegium fortsätter:

»Kollegium bär ansett sig sakna bestämd grund att nu frångå sitt ifrågavarande,
av besparingskommittén upptagna förslag om införandet i nämnda
lagstiftning av den engelska regeln. Som huvudsakligt stöd för denna ståndpunkt
kan främst åberopas den allmänt erkända betydelsen av internationell
likformighet på skeppsmätningens område men ock det förhållandet, att en
erforderlig kontroll å främmande fartygs mätbrev utan i nuvarande ordningföretagen
partiell mätning visat sig kunna genom tvenne nyligen avslutade
avtal ernås. En sådan kontrollrätt beträffande andra länders fartyg torde
nämligen ock kunna vinnas.

Förhållandena på sjöfartens och skeppsmätningens områden hava emellertid,
sedan kollegium senast hade anledning att för sin del taga ståndpunkt till
föreliggande spörsmål, undergått mer eller mindre omfattande förändringar
av beskaffenhet att kunna öva inflytande på detta spörsmåls bedömande,
varvid särskilt är att bemärka det hos oss på senare tid betydligt ökade
antalet motorfartyg. I sistnämnda avseende bör sålunda beaktas, att den
engelska regeln i själva verket icke alltid torde bereda motorfartygen samma
ställning som ångfartygen. Av denna anledning vill det synas, som om i
och med motorfartygens tillkomst frågan om den engelska regelns tillämpning
icke ligger fullt lika till nu som vid föregående tillfällen, då frågan
var föremål för kollegii bedömande. Det må ock i detta sammanhang erinras
om den omständigheten, att Nationernas förbund upptagit frågan om införande
av ett internationellt skeppsmätningssystem till behandling. En definitiv
övergång till den s. k. engelska regeln synes kollegium därför nödvändigtvis
böra föregås av eu förnyad utredning om regelns verkningar särskilt beträffande
motorfartygen, samt därjämte av eu tilläventyrs ganska omfattande
överarbetning av 1911 års förslag till bestämmelser, grundade på sistnämnda
regel.»

Kollegium övergår härefter till frågan om indragning av den lokala skeppsmätningskontrollen
samt uttalar härom följande:

»För egen del finner kollegium, med hänsyn icke blott till statsverkets
och andra avgiftsberättigades samt fartygsägarnas intressen ifråga om en
riktig tillämpning av de bestämmelser, som reglera fartygens avgiftsskyldighet,
utan även till nödvändigheten av att bereda vederbörande i utlandet
full garanti mot förekomsten av fel i svensk mätning rörande utlandet besökande
fartyg, oeftergivligt, att eu tillfredsställande och effektiv kontroll
även med den engelska regelns eventuella införande fortfarande upprätthålles,
om än kontrollen lämpligen bör anordnas i form av centralrevision i huvudsaklig
överensstämmelse med det i betänkandet den 30 september 1911 avgivna
förslag till dylik kontroll.

Rörande kostnaden för en sådan kontroll har i nyssnämnda betänkande
uttalats, att densamma skulle åsamka statsverket mindre kostnader än den
nuvarande lokala kontrollen. I vad mån detta uttalande numera kan gälla
är givetvis beroende på det antal befattningshavare, som måste anställas vid
en dylik centralrevision. I sistnämnda betänkandes motivering anföres att,
förutom chefen, »åtminstone» en tjänsteman med tekniska kvalifikationer
vore erforderlig ävensom ett kvinnligt skrivbiträde, varjämte tillfälligtvis
under mera brådskande tider behov av extra tjänstemän kunde göra sig
gällande. Detta de sakkunnigas uttalande har besparingskommittén i sitt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

133

betänkande återgivit allenast så »att utom skeppsmätningsöverkontrollören
en skeppsmätningskontrollör och ett kvinnligt skrivbiträde skulle bliva
erforderliga».

Besparingskommittén uttalar som sin mening, att det erforderliga granskningsarbetet
borde kunna utföras av skeppsmätningsöverkontrollören ensam,
utan att någon ytterligare ordinarie arbetskraft behövde anställas för ändamålet.

De en centralrevision åliggande göromålen utgöras emellertid och komma
även efter engelska regelns införande att utgöras, förutom av granskningsarbetet,
bland annat av utarbetande av cirkulär rörande mätningsföreskrifternas
likformiga tillämpning och mätningsförrättningarnas riktiga utförande,
resolutioner angående viss avgiftsfrihet beträffande passagerarfartyg, frågor
om efterlysning och kontrollmätning av svenska och främmande fartyg, utredningar
angående felmätningar, frågor om avtal med främmande makter,
tjänsteresor för skeppsmätarnas instruerande och övervakande av skeppsmätningsförfattningarnas
efterlevnad samt om tjänstetillsättningar, avsked, tjänstledigheter
m. in., varjämte det alltjämt bör åligga centralrevisionen att fortgående
följa och taga kännedom om utländsk skeppsmätningslagstiftning och
mätningspraxis. Härtill skulle eventuellt komma utfärdande av fartygs
mätbrev samt, då mätningar enligt Suez- och Panamareglerna med en indragning
av de lokala kontrollörerna måhända icke skulle kunna anförtros åt
skeppsmätare, mätning av fartyg enligt dessa regler.

Den lättnad i denna hans ändå tunga arbetsbörda, som hittills beretts
skeppsmätningsöverkontrollören genom de fyra lokala kontrollörernas verksamhet,
måste, i händelse att denna verksamhet upphör, ersättas med andra
vederbörligen kvalificerade arbetskrafter, därvid är att beakta den ökade
ansvarsställning, som måste följa med utövningen av den ifrågasatta nya
kontrollen. Kollegium finner alltså en inskränkning av centralrevisionens
fasta personal till allenast en tjänsteman (skeppsmätningsöverkontrollören)
vara utesluten. Personalbehovet finner kollegium emellertid kunna exakt
bestämmas först efter ingående utredning av den i det efterföljande berörda
omläggning av organisationen av skeppsmätningsväsendet i dess helhet, som
nödvändiggöres genom övergången till den engelska regeln. I detta sammanhang
vill emellertid kollegium fästa uppmärksamheten på att kostnadshänsynen
icke bör vara i första hand utslagsgivande vid den förevarande frågans
bedömande, då ju mätningsförrättningarna väsentligen avse att tillgodose ett
betydande, rent fiskaliskt statsintresse, som icke under några förhållanden
får eftersättas. Alltför stor sparsamhet i fråga om den erforderliga kontrollorganisationens
gestaltning kunde medföra risk för att statens förluster genom
brister i kontrollen bliva avsevärt större än kostnaderna för en mindre förstärkning
av kontrollmöjligheterna och att alltså den avsedda besparingen
för statsverket förbytes i förlust.»

Beträffande de ändringar i gällande skeppsmätningsorganisation, som borde
vidtagas i samband med en eventuell övergång till den engelska regeln, och
de utredningar i olika hänseenden, som måste föregå ett beslut om dylik
övergång, yttrar kollegium:

»En eventuell övergång till den engelska regeln måste uppenbarligen,
som ovan antytts, hava till följd en genomgripande omläggning av den
nuvarande skeppsmätningsorganisationen. Med eu dylik övergång följer
givetvis i regel erkännande här i riket av främmande fartygs enligt den
engelska regeln utfärdade mätbrev, och detta förhållande medför i sin ord -

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Departements•
chefen.

ning, att de nu förekommande partiella mätningarna av främmande fartyg
till större delen upphöra. Härigenom få de svenska skeppsmätarna sina
inkomster väsentligt nedsatta, och en inom kollegium verkställd preliminär
utredning utvisar, att, om den engelska regeln varit gällande år 1924 och
alla främmande fartyg, som under nämnda år blivit mätta, varit fritagna
från partiell mätning, skulle rikets samtliga skeppsmätares bruttouppbörd
med då gällande taxa hava nedgått med omkring 70 procent. Sedan åtskilliga
år tillbaka hava permanenta vakanser å ett ganska stort antal
skeppsmätarbefattningar förefunnits, och kollegium anser sig till fullo kunna
instämma i det i betänkandet den 30 september 1911 gjorda uttalandet, att
vid en dylik minskning i skeppsmätarnas inkomster en brist på skickliga
skeppsmätare troligen komme att göra sig gällande. Då genom dylika
vakanser utgifter kunna förorsakas statsverket genom resekostnader och
sjöfarten kan drabbas av förluster genom tidsutdräkt, blir avhjälpandet av
sådana missförhållanden en angelägenhet av vikt, som påfordrar särskild
utredning. De utvägar, vilka därvid stå till buds, torde utgöras av ökade
mätningsavgifter för sjöfarten eller av mätningsförrättningarnas verkställande
av viss tjänstemannakår som tjänsteplikt.

Men förutom att de förslag till rent tekniska föreskrifter, som i anledning
av den ifrågasatta övergången till den engelska regeln framlagts i
betänkandet den 30 september 1911, skulle, såsom redan antytts, erfordra
en mer eller mindre omfattande revision, lärer detsamma bliva fallet med
de förslag i betänkandet, som avse ändringar i bestämmelserna rörande
fartygsavgiftema, i det att de i betänkandet avgivna förslagen till nya taxor
för fyr- och båkavgiften, lastpenningarna, tonavgiften till sjömanshusen och
lotspenningarna, vilka taxor enligt betänkandet grundats på den för år 1908
upprättade statistiken, torde böra undergå omräkning på grundval av nyare
statistiska uppgifter.

Den indragning av de nuvarande fyra kontrollörsbefattningarna, som
enligt besparingskommitténs uppfattning kan äga rum vid en övergång till
engelska regeln, finner kollegium icke genomförbar, med mindre än att övergången,
om den nu skulle befinnas motiverad av mera bärande skäl än
blott den här föreliggande besparingssynpunkten, förbindes med en effektiv
centralkontroll, utrustad med kvalificerade, tillräckliga arbetskrafter, samt,
efter vederbörlig överarbetning av de i betänkandet av den 30 september
1911 avgivna förslag, med däremot svarande nya skeppsmätningsförfattningar
och nya taxor å allmänna fartygsavgifter, varjämte övergången bör betinga
en fullständig utredning av frågan om reglering av skeppsmätarnas ställning
och villkor samt rekrytering.»

Av vad kommerskollegium anfört framgår, att, även om genom övergång
från det i vårt land nu tillämpade skeppsmätningssystemet till den s. k.
engelska regeln tilläventyrs kan åvägabringas någon minskning i statsverkets
utgifter för mätningskontrollen, det likväl är ur andra synpunkter som
ifrågavarande vittutseende och invecklade spörsmål främst måste bedömas.

Härom ber jag att för egen del få anföra följande.

Med hänsyn till sjöfartens internationella karaktär och då ju mätningen
av fartyg icke har annat syfte än att fastställa den grund, efter vilken
sjöfartsavgifter skola av fartyget uttagas, synes det mig uppenbart, att frågan
om mätningssystemet och dess närmare utformning tillhör ett område, där

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

rn enhetligt genomförd internationell reglering av förhållandena framstå!
såsom i alldeles särskild grad önskvärd. Den omständigheten, att Nationernas
förbund upptagit frågan till behandling, är därför enligt min] mening
ägnad att väcka odelad tillfredsställelse. Även om det av Nationernas förbund
tagna initiativet leder till resultat, lärer emellertid vara att förutse,
att avsevärd tid — säkerligen åtskilliga år — kommer att förflyta, innan
den åsyftade enhetliga regleringen av mätningsförhållandena kan komma
till stånd.H Under sådana omständigheter och då numera den engelska
regeln — låt „ vara med vissa olikheter i tillämpningen — kommit till
användning i det övervägande antalet sjöfartsidkande länder, vill det synas
mig, som om skäl talade för att, oberoende av förberörda initiativ från
Nationernas förbunds sida, till förnyat övervägande upptaga frågan om
Sveriges anslutning till omförmälda regel. Den tilltänkta internationella
regleringen av mätningsförhållandena lärer så mycket mindre böra utgöra
hinder härför, som det med ganska stor säkerhet kan förutsägas, att ett
internationellt mätsystem, även om detsamma komme att innebära vissa
avvikelser från den engelska regeln, dock i huvudsak komme att stödja
sig på sagda regel.

Det förnyade övervägande, som sålunda enligt min mening bör komma
till stånd i fråga om omläggning av det i vårt land tillämpade skeppsmätningssystemet,
torde emellertid, på sätt kommerskollegium framhåller, böra
föregås av förarbeten och utredningar i olika hänseenden. Till en början
lärer en överarbetning böra äga rum av de omfattande, på den engelska
regeln grundade författningsförslag, som framlagts i det år 1911 avgivna
kommittébetänkandet, i samband varmed frågan_om sagda regels verkningar
å motorfartygen torde böra ägnas särskild uppmärksamhet. "V idare är eu
närmare undersökning nödvändig rörande de möjligheter, som vid en övergång
till den engelska regeln erbjuda sig att bereda skeppsmätarna sådana
inkomster, att kompetent arbetskraft kan förvärvas å mätarebefattningama,
detta så mycket mera som dessa befattningar redan nu te sig så föga lockande,
att åtskilliga stå vakanta av brist på kvalificerade sökande. Ytterligare
kräves en omarbetning av alla de i olika författningar fastställda
taxor å sjöfartsavgifter, som utgå efter fartygens vid skeppsmätningsförrättning
uträknade tontal. Och slutligen torde besparingskommitténs förslag
om indragning av skeppsmätningskontrollörerna samt frågan om och i vad
mån en dylik indragning nödvändiggör förstärkning av den centrala kontrollmyndighetens
personal tarva ytterligare utredning.

Till spörsmålet om sättet för anordnande av de här ovan berörda förberedande
arbetena samt om tidpunkten för deras upptagande torde jag framdeles
få återkomma. '' ^

I varje J fall är det ] klart, att i riksstaten för nästinstundande budgetår
anslag till skeppsmätningskostnad bör, med utgångspunkt från nu gällande
kontrollorganisation, i vanlig ordning uppföras. Någon nedsättning i anslagsbeloppet
på grund därav, att under de senare åren vissa besparingar å

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

anslaget uppstått, synes mig icke kunna ifrågasättas, då, enligt vad jag
från kommerskollegium inhämtat, för innevarande år ett överskridande av
anslaget befaras.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad med
oförändrat belopp............................................................ kronor 32,200.

Torvstaten.

14. Torvingenjörer ni. m.

[14.] På framställning av svenska mosskulturföreningen hemställde Kungl.
Torvingenjo Maj:t i statsverkspropositionen till 1901 års riksdag om anvisande av visst
(extra anslag.) belopp såsom bidrag till nämnda förening för anställande av en torvingenjör
med åliggande att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i alla
torvtekniska frågor. Statsutskottet förklarade sig icke hava något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg beviljande av medel för anställande
av en torvingenjör, men ansåg sig icke kunna biträda förslaget, att
denne torvingenjörs anställande skulle överlämnas åt svenska mosskulturföreningen,
utan föreslog i stället, att en torvingenjör skulle anställas såsom
statstjänsteman, förordnad, liksom lantbruksingenjörerna, av lantbruksstyrelsen.
Utskottets förslag vann riksdagens bifall.

Från och med år 1903 erhöll torvingenjören till sitt biträde en assistent.
Härefter utökades personalen successivt, så att torvstaten under de första
krigsåren utgjordes av en förste torvingenjör, tre torvingenjörer och en torvassistent.
Under kristiden vidtogos sedermera vid upprepade tillfällen utvidgningar
av torvtjänstemannapersonalen, så att slutligen under år 1920
funnos anställda 1 förste torvingenjör, 4 torvingenjörer, 3 torvassistenter
därav en särskilt avsedd för den då pågående undersökningen av staten
tillhöriga mossar — samt 3 torvbiträden. Denna personal bibehölls även
under åren 1921 och 1922. Härefter har en betydande minskning av personalen
genomförts. Den för torvmosseinventeringen avsedda torvassistenttjänsten
och de tre torvbiträdesbefattningarna indrogos från och med 1923
års ingång, en torvingenjörsbefattning och de två återstående torvassistentbefattningarna
från och med den 1 juli samma år.

Efter dessa reduktioner utgöres torvstatens personal, som i sin helhet är
anställd på extra stat, för närvarande av 1 förste torvingenjör med ett
arvode av 6,400 kronor, varav 400 kronor, utgörande ortstillägg, få uppbäras
allenast under förutsättning, att förste torvingenjören är bosatt i Stockholm,
samt 3 torvingenjörer, var och en med ett arvode av 4,000 kronor.

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

137

Utöver arvodena utgå till envar av de nuvarande befattningshavarna
personligt ålderstillägg å 1,000 kronor, för två av torvingenjörerna dock
först från och med 1925 års ingång.

Beträffande torvingenjörernas arbetsuppgifter finnas föreskrifter meddelade
i ett den 25 november 1904 (nr 57) för dem utfärdat reglemente.

Genom kungörelse den 26 september 1919 (nr 655) hava vidare meddelats
bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning åt torvingenjörerna.
Resekostnadsersättningen gäldas av allmänna medel, därest förrättningen är
upptagen i fastställd resplan, men eljest av den, som påkallat förrättningen.
Traktamentsersättning för resdag, som icke till någon del åtgår till förrättning,
gäldas av allmänna medel, därest förrättningen är upptagen i fastställd
resplan, under det att traktamente för annan resdag ävensom föi
förrättningsdag gäldas av den, som påkallat förrättningen.

I kungörelse den 21 maj 1920 (nr 216) hava meddelats bestämmelser om
arvode att betalas av rekvirenten för vissa av torvingenjörerna utförda utredningsarbeten
(utredningar angående ekonomiska avverkningsförhållanden
och planläggning för torvtillverkning, beräkning av anläggnings- och tillverkningskostnad,
upprättande av räntabilitetskalkyl m. in.).

Såsom chefsmyndighet för statens torvtjänstemän har kommerskollegium
med ingången av år 1921 efterträtt lantbruksstyrelsen.

Förutom de medel, som åtgå till bestridande av arvoden och ålderstillägg
till de fyra kvarvarande torvtjänstemännen, sammanlagt 21,900 kronor för
är, har för budgetåret 1924—1925 anvisats dels till rese- och traktamentspenningar
ett belopp av 11,500 kronor, dels ock till skrivhjälp åt förste
torvingenjören ett belopp av 1,500 kronor. Det sammanlagda anslagsbeloppet
till torvstaten'' utgör sålunda för innevarande budgetår 34,900 kronor, fördelat
på följande tre extra anslagsposter: en å 29,900 kronor för avlönande
av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer, varav dock 400 kronor till
förste torvingenjören skola utgå allenast under förutsättning att hans bostadsort
är Stockholm, en å 1,500 kronor till skrivhjälp åt förste torvingenjören
samt en å 3,500 kronor för beredande, i mån av behov, efter hittills tilllämpade
grunder av personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören och
torvingenjörerna, i varje fall under förutsättning att vederbörande befattningshavare
fortfarande med gott vitsord tjänstgör i nämnda egenskap. I

I skrivelse den 3 september 1924 avgav kommerskollegium förslag rörande Kommenkolanslag
till torvstaten för budgetåret 1925—1926, och överlämnade kollegium
härvid en från förste torvingenjören inkommen framställning i ämnet. Kol- 3 september
legium anförde i huvudsak följande. 1924 ■

Förste torvingenjören hade i sitt yttrande föreslagit, att för rese- och
traktamentspenningar skulle beräknas ett till 8,000 kronor minskat belopp,
att i stället för anslaget å 1,500 kronor till skrivhjälp åt förste torvingenjören
skulle anslås 1,550 kronor till anställande hos denne av ett kvinnligt biträde
av första graden, att anslaget till personliga ålderstillägg för torvingenjörerna

Statens besparingskommitté.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

skulle höjas från 3,500 till 4,000 kronor samt att till envar av de tre torvingenjörerna
skulle för expeditionskostnader och andra expenser anslås ett
belopp av 500 kronor. För egen del ansåge kollegium, särskilt med hänsyn
till slutförandet av vissa torvströundersökningar, att det till rese- och traktamentsersättningar
avsedda beloppet icke borde sättas lägre än 9,000 kronor.
Beträffande den ifrågasatta skrivbiträdesbefattningen tillstyrkte kollegium
livligt förste torvingenjörens förslag, då därigenom dennes arhete skulle
lättas och ärendenas behandling påskyndas. Höjningen av anslaget till
ålder stillägg sammanhängde därmed, att två av torvingenjörerna erhållit sitt
sista ålderstillägg först sedan första hälften av innevarande budgetår tilländalupit,
vadan för nästa budgetår viss ökning av medelsbehovet automatiskt
inträdde. Beträffande slutligen frågan om torvingenjörernas expeditions-
och expenskostnader funne kollegium visserligen önskvärt, att ifrågavarande
befattningshavare bereddes ersättning för sina utgifter i tjänsten,
men ville med hänsyn till de föreliggande förhållandena avstå från anslagsäskande
på denna punkt.

Kollega skrivelse utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t för uppehållande
av torvstatens verksamhet under budgetåret 1925—1926 ville hos
riksdagen äska anslag till belopp av respektive 27,400 kronor, 1,550 kronor
och 4,000 kronor eller tillhopa 32,950 kronor.

På grund av det från statens besparingskommitté införväntade betänkandet
rörande kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter och
kårer blev emellertid under tionde huvudtiteln, punkt 39, i innevarande års
statsverksproposition anslag till torvstaten allenast beräknat. Preliminärt
upptogs anslaget härvid till sistnämnda belopp, 32,950 kronor. I

I sitt meranämnda utlåtande den 4 februari 1925 lämnar besparingskommittén
till en början eu redogörelse för torvstatens organisation och
personalförhållanden av i huvudsak samma innehåll som de av mig här
ovan meddelade uppgifterna och åberopar härefter eu översikt över de av
torvingenjörerna under åren 1922 och 1923 verkställda förrättningarna av
följande utseende:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

139

	Antal förrättningar utförda av
Förrättningarnas art	l:e torvingen-jören	Övriga torv-ingenjörer	S u m in a
	1922	1923	1922	1923	1922	1923
I. Rekvirerade förrättningar. Mossundersökning med eller utan planläggning i och utan samband med torvlån ..................			3	4	3	4
i Mossundersökningar eller enbart besiktningar med värdering för nya torvlån.....................		—	14	6	14	6
Besiktningar av fabriker med torvlån...............	3	3	77	77	80	80
Besiktningar av fabriker utan samband med torv-lån............................................................	—	—		2	—	2
Föreläsningar i torvindustriella ämnen ............	—	—	14	27	14	27
Övriga rekvirerade förrättningar .....................	4	1	10	7	It	8
II. Statsmosseinventeringen ...........................	8	4	59	—	67	4
III. Torvtekniska och särskilda uppdrag .........	8	4	8	10	16	14
Summa	23	12	185	133	208	145
Till förrättningarnas utförande använt dagantal i medeltal för varje torvingenjör..................	91	40		80.7 5

Sedan kommittén i anslutning till förberörda sammanställning konstaterat,
att det alldeles övervägande antalet förrättningar — bortsett från den nu
avslutade statsmosseinventeringen — utgjorts av mossundersökningar eller
besiktningar i anledning av ansökningar om lån ur torvindustrilånefonden
samt besiktningar av fabriker, som erhållit sådana lån, övergår kommittén till
en redogörelse för den statliga torvlåneverksamheten samt de av staten i
övrigt i anslagsväg vidtagna åtgärderna för torvindustriens befrämjande.

Härom anför kommittén följande:

»Torvindustrilånefonden (fonden för torvindustriens befrämjande) bildades TorvmduM*-enligt beslut vid 1902 års riksdag \ som bemyndigade riksgäldskontoret att 1&nett
för ändamålet tillhandahålla ett belopp av 1,500,000 kronor. Till kapitalökning
för fonden har sedermera anvisats

av 1907 års riksdag.................................................................... kronor 2,000,000

» 1917 » » » 650,000

» 1918 » » ................................................................» 3,000,000

» 1921 » » » 750,000

». 1922 » » » 250,000.

Sammanlagt har alltså till fonden avsatts 8,150,000 kronor.

Bestämmelser för lån från fonden hava meddelats i kungörelsen den 19
juni 1917 (nr 420) angående villkoren för lån från fonden för torvindustriens
befrämjande. Lån beviljas av Kungl. Maj:t. Lånen löpa med 4 procent
ränta och äro amorteringsfria under de första fyra åren från lyftningsdagen
samt skola därefter återbetalas med Via om året under därpå följande 12
år, så att de äro slutbetalda senast vid utgången av det sextonde året. Lån 1

1 I anledning av de likalydande motionerna nr 19 i första kammaren och nr 61 i ändra
kammaren.

Anslag för
torvändamål.

; Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

från fonden beviljades ursprungligen till högst så stort belopp, som svarade
mot två tredjedelar av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnaden
eller av beraknad anläggningskostnad för företag, som vid tiden för låneansökans
ingivande ännu icke fullbordats. Enligt beslut vid 1918 års riksf
™rad6S ^enna bestämmelse därhän, att lån numera utlämnas endast
till hälften av anläggningskostnaden, dock att undantagsvis beträffande nytt
företag, när särskilda omständigheter prövas böra därtill föranleda, lån beviljas
intill två tredjedelar av förenämnda kostnader (kungörelse den 1 juli
1918, nr 502). Samtidigt infördes en absolut maximigräns för lånens storlek;
for samma företag beviljas lån i varje fall icke till större belopp än

300,000 kronor för bränntorvfabrik och 100,000 kronor för torvströfabrik
Sammanlagda beloppen av de under olika år ur fonden beviljade lån
framgå av nedanstående tablå: ’

år	1903 ..........	kronor	100,000
»	1904 ..........	.......... »	719,400
»	1905 ...........	.......... »	288,100
»	1906 ...........	......... »	546,400
»	1907 ...........	.......... " »	1,299,800
»	1908 ...........	.......... »	824,100
»	1909	.......... »	225,000
»	1910	........ »	145,840
»	1911 ...........	......... »	130,500
»	1912 ..........	.......... »	_

år	1913 ..........	.......... kronor	125,500
»	1914 ..........	.......... »	123,500
»	1915 ..........	......... »	164,100
»	1916 ...........	......... »	773,600
»	1917 ...........	......... »	701,300
»	1918 ...........	......... »	383,90o
»	1919	......... »	2,478,391
»	1920 ..........	......... »	1,654,250
»	1921 ...........	......... »	2,152,410
»	1922 ...........	......... »	323,125
»	1923 ..........	......... »	144,000.

Den 30 november 1924 voro 92 lån ur fonden utestående till ett sammanlagt
belopp av 5,021,941 kronor 49 öre. Av denna summa belöpte på bränntorvfabriker
3,296,240 kronor 77 öre, på torvströfabriker 607,097 kronor 79
öre samt på fabriker för tillverkning av såväl bränntorv som torvströ
1,118,602 kronor 93 öre.

I vissa fall har staten nödgats övertaga företag, för vilka lån beviljats
mot inteckning. Vid sistnämnda tidpunkt innehade staten tre dylika företag,
för vilka sammanlagt fem lån med en kapitalskuld av tillhopa 729,400
kronor återstodo oguldna. Ett av dessa företag var utarrenderat för statsverkets
räkning. Beträffande det ena av de återstående båda företagen fördes
vid nyssnämnda tidpunkt med utsikt till framgång underhandlingar om
försäljning till enskilda av en del av anläggningarna. I övrigt lågo företagen
nere.

Vid sidan av anslagen till kapitalökning för torvlånefonden samt de för torvstaten
anvisade medlen har riksdagen vid olika tillfällen beviljat betydande
belopp för torvhanteringens befrämjande i olika avseenden.

Sålunda har riksdagen till åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande
anvisat följande belopp:

1901 års riksdag ....................................... kronor 100,000

1904 » » » 25,000

1906 » » » 20,000

1911 » » » 10,000

1912 » » » 10,000

„ 1 Siffrorna för åren till och med 1919 hämtade ur Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till 19‘>2
ars riksdag (angående tilläggsstat för år 1922) utgifter för kapitalökning bil. 4. sid. 5.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

141

1913 års riksdag

kronor 5,000

100,000

40,000

1915 »

1916 »

1917 »

1918 »

1919 »

1920 »

100,000

100,000.

50,000

300.000

Anslaget har huvudsakligen varit avsett till bidrag för ^experimenterande
av olika metoder och maskinella anordningar för torvtillverkning och dylikt.
Från anslaget avlönades under åren 1916—1919 s. k. torvmästare, som anställdes
under somrarna för att utöva en praktiskt rådgivande och ledande
verksamhet, särskilt å orter, där bränntorvtillverkning bedrevs som hemindustri.

På framställning av enskilda motionärer anvisade vidare 1916 års riksdag

100,000 kronor för åstadkommande av en omedelbar utökning av tillverkningen
av bränntorv.

Vid olika tillfällen under kristiden beviljade riksdagen anslag för undersökning
av torvtillgångarna, bland annat inventering av staten tillhöriga
torvmossar.»

Den av kommittén sålunda lämnade redogörelsen föranleder kommittén att
för egen del göra följande uttalande:

»Staten har givetvis med sin verksamhet i avseende å torvhanteringen i
landet åsyftat att framdriva och främja en exploatering av de tillgångar,
landet äger i sina stora torvmossar. Man har därvid uppmärksammat dels
det förhållandet, att i och med den tilltagande knappheten å övriga bränsletillgångar,
bränntorvens relativa värde ökas, dels ock den betydelse, som
användningen av torvströ äger för lantbruket. Man har även understött
de strävanden, som oavlåtligen inriktat sig på att utfinna rationella metoder
för torvtillgångarnas tillvaratagande och utnyttjande. Under kristiden var
en dylik verksamhet från statens sida desto mer naturlig i betraktande av
då rådande ständiga farhågor för att landet skulle bliva avstängt från
bränsletillförsel utifrån.

Erfarenheten måste emellertid anses hava ådagalagt, att denna statens
verksamhet blivit i ej ringa mån förfelad, delvis antagligen rent av skadlig.
Detta är uppenbarligen beroende på att staten uppmuntrat och genom understöd
i olika former stimulerat en verksamhet, som, i den utsträckning den
bedrivits, visat sig icke vara ekonomiskt bärkraftig. Under statens medverkan
hava skapats ett stort antal torvfabriker i landet, vilkas drift visat
sig i betydande utsträckning icke vara lönande, varför många av dem måst
nedläggas, efter det deras ägare åsamkats betydande förluster. Den konstlade
inriktning av kapitalplaceringar, som genom subventioner och dylikt
i olika former åstadkommits, är utan tvivel att anse som ett avsevärt värre
ont än de förluster, staten kan väntas komma att lida på grund av sin utlåningsverksamhet.

Kommittén tilltror sig givetvis ej att uttala någon uppfattning om torvens
framtida betydelse för landet. Det är möjligt, att denna kan komma att
ökas. Det är också möjligt, att förbättrade metoder för torvtillgångarnas
tillgodogörande kunna lägga om förutsättningarna för torvhanteringen.
Kommittén finner det heller ej orimligt, att staten i sin mån understöder
den vetenskapliga och tekniska verksamhet, som inriktas på att utfinna

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

jL&mmerskoUegium.

dylika metoder; men statens åtgöranden i sådant syfte ligga på ett annat
plan än de, varom nu är fråga. Det lärer ej råda något tvivel, att, när
torvhanteringen kommer att i större utsträckning än nu bliva lönande, det
ekonomiska livet skall utan varje anstalt från statens sida inrikta sig därefter.

Kommittén är därför av deu uppfattningen, att såväl statens utläningsverksamhet
i fråga om torvberedningen som torvstatens verksamhet i övrigt
bör i huvudsak avvecklas, så snart det med hänsyn till redan beviljade
torvlån samt andra omständigheter visar sig möjligt.»

1 sitt utlåtande den 28 februari 1925 över besparingskommitténs betänkande
uttalar kommerskollegium i nu ifrågavarande ämne följande:

»Att torvhanteringen lider under en svår depression för närvarande samt
att statens utlåningsverksamhet i avseende å denna hantering haft för staten
mindre önskvärda följder är obestridligt, liksom kollegium ej heller har
anledning betvivla, att i många fall den enskilda kapitalplaceringen ej skulle
hava inriktat sig på torvfabriker, om möjligheten att erhålla billiga statslån
ej förelegat. Kollegium finner emellertid dessa omständigheter ej tillräckligt
motivera den hårda dom, kommittén, oavsett varje principiellt ståndpunktstagande,
fällt över denna utlåningsverksamhet. I likhet med många
andra kristidsföretag fyllde de med hjälp av statslån anlagda torvfabrikerna
ett tillfälligt behov, som försvann med återgången till normala förhållanden.
Liksom andra kristidsföretag råkade de då i ekonomiska svårigheter,
och därav drabbades de till och med i kanske större omfattning än
företag inom mången annan industrigren, där prisfallet ej varit så starkt
som i vad angår bränntorvindustrien, vars försäljningspriser äro i hög grad
avhängiga av stenkolsprisema. Dessa senare priser, vilka haft att uppvisa
en synnerligen stark och häftig nedgång, äro jämte frakterna av avgörande
betydelse för bränntorvens saluvärde och därigenom för bärigheten hos varje
bränntorvföretag, som ej uteslutande har att tillgodose ett lokalt behov.

Oavsett ovannämnda med kristiden sammanhängande förhållanden vill
kollegium framhålla, att torvindustrien dock alltjämt har ett normalt behov
att tillgodose. Det vill härutinnan synas, som om kommittén dels i väl
ringa grad ägnat uppmärksamhet åt torvströets ovedersägliga betydelse för
lantbruket och dels beträffande bränntorven fäst avseende huvudsakligen
vid de oförmånliga ekonomiska resultaten av en fabriksdrift, som igångsatts
utan tillräcklig hänsyn till bränntorvens naturliga förutsättningar i
konkurrensen med andra bränslen. Såsom ovan antytts, är torvbränslet för
sin ekonomiska användbarhet i hög grad beroende av stenkolsprisema och.
under vissa omständigheter, i kanske ännu högre grad av fraktsatserna.
Bränntorvtillverkningen bör därför ej drivas i så stor skala, att genom det
härav betingade avsättningsområdets storlek frakterna kunna komma att utgöra
någon avsevärdare del av priset eller avsättning måste sökas i eller i
närheten av importhamnar för stenkol. Kollegium har också under senare
åren vid sin behandling av ansökningar om lån till bränntorvfabriker principiellt
ställt sig på den ståndpunkten, att lån tillstyrkts endast för smärre
företag med avsättning i orten och utan konkurrens med andra bränntorvfabriker.
Bedriven på detta sätt är enligt kollega åsikt statens utlåningsverksamhet
på detta område ej av beskaffenhet att böra ställas i en sämre
klass än annan sådan verksamhet.

I anslutning härtill finner kollegium skäl ej heller föreligga för att ställa

Kun(/l. Maj:ts proposition Nr 178. I M

torv lånerörelsen pa fullständig avskrivning. Och att, så länge denna verksamhet
pågår, staten har behov av torvtjänstemän för kontrollerande av
lånens rätta användning är tydligen även kommitténs åsikt. Till detta vill
kollegium betona angelägenheten av att vid den fortsatta utlåning, soin av
omständigheterna kan påkallas, den största försiktighet iakttages.

Rörande statens övriga verksamhet för torvhanteringens främjande finner
kommittén cj orimligt, att staten i sin mån understödjer den vetenskapliga
och tekniska verksamhet, som inriktas på att utfinna förbättrade metoder
för torvtillgångarnas tillgodogörande. Det vore möjligt, att förbättrade
metoder kunde lägga om förutsättningarna för torvhanteringen. När torvhant
eringen komme att i större utsträckning än nu bliva lönande, skulle
utan tvivel det ekonomiska livet utan varje statens anstalt inrikta sig därefter.

Dessa uttalanden synas kollegium utgöra ett starkt stöd för statens nuvarande
understödjande verksamhet i fråga såväl om mera vetenskapliga rön på området,
därvid staten begagnar sig av ingenjörsvetenskapsakademiens sakkunniga
biträde, som om tekniska förbättringar, därvid torvtjänstemännens
sakkunskap och erfarenhet om tidigare gjorda uppfinningar på området
givetvis måste vara av stort värde.

Huruvida, sedan de avsedda förbättrade metoderna blivit funna, statens
verksamhet på området kan upphöra, är ett ämne, varpå kollegium ej har
anledning att nu ingå.

Kollegium vill i detta sammanhang erinra därom, att jernkontoret i yttrande
över kommitténs förslag uttalat, det enligt dess mening även torven
vore en naturtillgång av den betydelse, att det måste tillkomma staten att
kontinuerligt arbeta på dess nyttiggörande i högre grad än hittills, varför
jernkontoret ställer sig synnerligen tveksamt med hänsyn till kommitterades
förslag om torvstatens avveckling.

Enligt kollegii uppfattning är även torvtjänstemännens av kommittén föga
berörda rådgivande verksamhet behövlig för undvikande i möjligaste mån
av ett oklokt nedläggande av kapital på mossar, som sakna förutsättningar
för bedrivande därå av lönande torvdrift. Det må vara, att felbedömningar
särskilt under kristiden förekommit i sådant avseende, men kollegium tilllåter
sig erinra om att personer, på vilkas ekonomiska förutseende man haft
anledning ställa långt högre krav, gjort sig skyldiga till motsvarande misstag
å sitt område, och kollegium är förvissat om att torvtjänstemännens
rådgivande verksamhet förhindrat mången ekonomisk olycka inom torvhanteringen.

En särskild gren av den rådgivande verksamheten utgöres av torvtjänstemännens
upplysningsverksamhet genom föreläsningar. Genom dessa sprides
bland den jordbrukande befolkningen nyttiga kunskaper inom detta område,
såsom om husbehovstillverkning av bränntorv och torvströ samt om det senares
användande.

Vid sitt ifrågavarande uttalande om torvstatens avveckling har kommittén
emellertid gjort det inskränkande tillägget att den förordade avvecklingen
borde ske, så snart det visade sig möjligt med hänsyn till redan beviljade
torvlån samt andra omständigheter. I förstnämnda avseende får kollegium
erinra om sin nu hos Kungl. Maj:t vilande framställning om ändringar i
torvlånevillkoren, avseende bland annat att möjliggöra medgivande av längre
amorteringstid än den nu stadgade 16-åriga. Av än större vikt är dock
enligt kollegii förmenande ett annat förhållande, som kommittén icke berört
r sitt betänkande.

144

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

Departements chefen.

Kollegium syftar här på en allmänt vedertagen uppfattning, att, om någon
ägnat sina bästa krafter under en längre följd av år åt det företag, däri
han är anställd, det anses utgöra en moralisk förpliktelse för vederbörande
att söka även under mindre goda tider behålla den anställde i sin tjänst
för att skydda honom mot arbetslöshet och fattigdom. De befattningshavare,
varom nu är fråga, hava samtliga varit anställda å torvstaten under mer än
tjugu år, och kollegium anser det icke kunna ifrågasättas, att de nu skulle,
utan att dem beredes i form av pension skälig ålderdomsförsörjning, skiljas
från sina tjänster. Något förslag om sådan pensionering har kollegium
givetvis ej kunnat uppgöra på den korta tid, som stått kollegium till buds
för yttrandets avgivande.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser kollegium därför, att någon
omedelbar beskärning av torvstaten ej bör få ifrågakomma. Först i den mån
någon torvtjänsteman kan komma att avgå från tjänsten med pension,
torde frågan om indragning av tjänsten böra upptagas till närmare prövning.
»

Även om, på sätt de av besparingskommittén och kommerskollegium gjorda
uttalandena giva vid handen, omdömena om den statliga torvlåneverksamheten,
sådan den tidigare bedrivits, kunna utfalla olika, lärer dock enighet i stort
sett råda därom, att, såsom förhållandena på torvmarknaden numera gestalta
sig, en successiv avveckling eller i varje fall stark inskränkning av sagda
verksamhet bör äga rum. I själva verket förhåller det sig ock så, att redan
sedan åtskillig tid tillbaka de synpunkter, åt vilka besparingskommittén nu
givit uttryck, i stort sett varit för statsmakterna vägledande vid lånerörelsens
handhavande. Sålunda har under de senaste åren denna rörelse i
mycket hög grad begränsats och nya lån endast undantagsvis beviljats för
tillgodoseende i särskilda fall av ortsbehovet av torvströ eller bränntorv,
samtidigt varmed torvstatens personal minskats från 11 till 4 personer.

Trots de restriktiva principer, som sålunda numera tillämpas i avseende
å beviljandet av nya lån, uppgår emellertid, till följd av lånerörelsens
tidigare omfattning och den fastställda amorteringstidens längd, det belopp,
som i beviljade torvlån för närvarande utestår, till icke mindre än
omkring 5 miljoner kronor. Då ju torvtjänstemännen hava till uppgift icke
blott att verkställa de undersökningar, som erfordras för erhållande av nya
lån, utan jämväl att övervaka användningen av redan beviljade lån och
tillse, att desamma såvitt möjligt varda i vederbörlig ordning återbetalade,
är det tydligt, att det arbete, som påvilar torvtjänstemännen — även om det
till följd av det försämrade läget på torvmarknaden i viss mån förändrat
karaktär — dock fortfarande är av största betydelse. Detta hindrar givetvis
icke, att i den mån genom återbetalning av utelöpande lån en minskning,
kvantitativt sett, i torvstatens arbetsbörda inträder, jämväl den å sagda stat
kvarstående personalen bör reduceras. Att härvid vederbörligt beaktande bör
ägnas de av kommerskollegium gjorda uttalandena rörande statens förpliktelse
att icke lämna utan ekonomiskt bistånd befattningshavare, som samtliga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. .145

''redan nu i mer än tjugu års tid varit anställda i statens tjänst, finner jag
för egen del uppenbart.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som alltjämt åvila torvstaten,
och i. betraktande av de långtgående personalindragningar, som i avseende
å denna stat redan ägt rum, synas mig likväl för närvarande
några ytterligare dylika indragningar icke böra ifrågasättas. Icke heller
besparingskommittén har påyrkat några omedelbara åtgärder av sådan
natur. Vid beräkningen av de för uppehållande av torvstatens verksamhet
under budgetåret 1925—1926 erforderliga anslagsbeloppen utgår jag
därför från att personalen å torvstaten under sagda budgetår bibehålies
oförändrad. Till avlönande av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer
lärer vid sådant förhållande liksom nu böra avses ett anslagsbelopp av 18,400
kronor. I anslagsposten till resekostnads- och traktamentsersättning åt torv.
ingenjörerna, nu 11,500 kronor, föreslår jag, lika med förste torvingenjören,
eu nedsättning till 8,000 kronor. Anslaget till skrivhjälp åt förste torvingenjören,
nu 1,500 kronor, synes mig — utan avseende å vad kommerskollegium
anfört om behovet av ett fast skrivbiträde hos omförmälde befattningshavare
— böra upptagas med oförändrat belopp. Däremot lärer på de
av kollegium anförda skäl en höjning av anslaget till personliga ålderstilllägg
åt torvingenjörerna från nuvarande belopp, 3,500 kronor, till 4,000
kronor vara ofrånkomlig.

Sammanlagda beloppet av de för torvstaten avsedda anslagen, nu 34,900
kronor, skulle alltså enligt mitt förslag för nästinstundande budgetår komma
att uppgå till 31,900 kronor.

Under åberoende av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa
dels för avlönande av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer
ett extra anslag av ........................................... kronor 26,400,

varav dock 400 kronor till förste torvingenjören skola utgå
allenast under förutsättning att hans bostadsort är Stockholm,
dels till skrivhjälp åt förste torvingenjören ett extra anslag
av ........................................................................................ kronor 1,500,

dels ock till beredande, i mån av behov, efter hittills tillämpade
grunder av personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören och
torvingenjörerna, i varje fall under förutsättning att vederbörande
befattningshavare fortfarande med gott vitsord tjänstgör i nämnda
egenskap, ett extra anslag av........................................ kronor 4,000.

Vad föredragande departementschefen här ovan under
punkterna 1—14 hemställt, däri statsrådets övriga leda -

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 1''i‘> höft (Nr 178.)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

möter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
J. H. Göransson.

Kung/. Moj:ts proposition Nr 178.

147

Bilaga A.

j"''. j ......- * • • j

L . ------,*

Statens besparingskommittés promemoria den 12 mars 1925.

Sedan kommerskollegium den 28 februari 1925 avgivit underdånigt utlåtande
över statens besparingskommittés den 4 februari avgivna betänkande
med utredning och förslag angående kommerskollegium och underlydande
myndigheter, anser sig kommittén böra till herr statsrådet och
chefen för handelsdepartementet ingiva en promemoria i anledning därav,
att kollegium framställt ett stort antal anmärkningar mot kommitténs
sakliga uppgifter, vilka anmärkningar tarva beriktigande.

Kommerskollegium har till en början redogjort för den historiska tillkomsten
av nuvarande organisation samt i anslutning därtill gjort gällande,
att den år 1919 beslutade organisationen icke bör sönderbrytas.
Kommittén föranlåtes i anledning härav framhålla, att i betraktande av
de synpunkter, kommittén har att anlägga vid sitt arbete, kommittén
givetvis icke kunnat anse den nuvarande organisationen orubbligt fastslagen.
Eljest hade det varit meningslöst att över huvud taget upptaga
frågan om kommerskollegium till behandling. I likhet med vad som gäller
beträffande statsförvaltningen i allmänhet, har kommittén måst utgå
från att man på grund av de ökade ekonomiska svårigheterna nu nödgas
betrakta organisationen ur andra synpunkter än man gjorde år 1919. Frågan
blir då icke i första hand, huruvida den år 1919 beslutade organisationen
fungerat tillfredsställande, utan huruvida denna statliga apparat i hela
sin utsträckning är oundgängligen nödvändig. I motsats till vad kollegium
gör gällande, har kommittén emellertid vid sin granskning och avvägandet
av sina förslag, i den grad det varit möjligt, tagit hänsyn till
önskvärdheten av att organisationsplanen från år 1919 icke sönderbrytes.
Beträffande kollegii allmänna uttalande, att kommitténs förslag grundats
på felaktiga premisser, vill kommittén hänvisa till nedanstående bemötande
punkt för punkt av kollegii detaljanmärkningar.

I dylikt avseende må påpekas, hurusom kollegium (å sid. 8) fäster uppmärksamheten
på vissa i kommitténs betänkande förekommande »vilseledande
uppgifter». Det är riktigt, att på vissa ställen i betänkandet, sid.
7, sid. 10 och sid. 16, anges, att vissa sifferuppgifter avse antalet inkomna
skrifter, under det att siffrorna enligt kollegii uppgift avse antalet inkomna
ärenden. Däremot är den av kommittén å sid. 7 lämnade uppgiften,
att inkommande handlingar diarieföras å nytt nummer, även om de
tillhöra ett förut i diariet upptaget ärende, riktig vad beträffar registratorns
diarieföring, och det är härav den av kollegium anmärkta förväxlingen
föranletts. Emellertid har denna kommitténs missuppfattning icke
utövat något som helst inflytande på kommitténs förslag. Kommitténs
föreställning om siffrornas innebörd har tvärtom lett därtill, att, då antalet
inkommande skrifter givetvis i ännu högre grad än en statistik över
inkommande ärenden måste ge en osäker bild av arbetsbelastningen, kommittén
icke ansett sig kunna bygga något omdöme på de meddelade siffrorna
i vidare mån än såsom ett uttryck för den relativa arbetsbördan un -

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

der olika år men däremot icke vid jämförelse de olika byråerna emellan.
Över huvud taget hava, såsom nedan i annat sammanhang visas, de ur
statistiken hämtade siffrorna icke föranlett något förslag till organisationsändring
från kommitténs sida. För att få eu uppfattning om arbetsbelastningen
å de olika avdelningarna i kollegium hava kommitténs sekreterare
och biträdande sekreterare genomgått de å de fyra ordinarie fackbyråerna
(administrativa sektionerna) under en tid av en å två månader
avgjorda ärendena. Dessutom har granskats ett rätt stort antal ärenden,
vilka vid undersökningens verkställande av vederbörande byråchefer anvisats
såsom tillhörande byråernas tyngre ärenden.

Gång på gång upprepas i kollegii utlåtande, att kommittén gjort sig
skyldig till misstag och felaktigheter och på dessa grundat sina förslag.
Såvitt kommittén kunnat finna, är emellertid den nyss berörda förväxlingen
— bortsett från ett par obetydliga förbiseenden angående detaljer,
vilka icke av kollegium ens påståtts hava relevans för de av kommittén
framställda förslagen och vilka kommittén i fortsättningen skall angiva
— den enda missuppfattning, till vilken kommittén gjort sig skyldig,
och denna missuppfattning är, såsom kommittén nyss anfört, utan
varje betydelse för bedömandet av kommitténs förslag.

Å sid. 9 anmärker kollegium på det »skeva sätt», på vilket den av kommittén
it sid. 7 i betänkandet meddelade tabellen över inkomna ärenden å
vissa avdelningar inom ämbetsverket under olika år skulle vara uppställd.
Till följd av de genomgripande organisationsändringar, som ägt rum inom
kommerskollegium, torde det icke vara möjligt att upprätta eu dylik sammandragstabell
med genomgående en och samma indelningsgrund och
med siffrorna före och efter omorganisationen i alla hänseenden fullt jämförbara.
Detta har också vid uppställningen av ifrågavarande tabell beaktats.
Tabellens uppställning och rubricering ådagalägger alldeles tydligt,
att siffrorna före och efter omorganisationen icke äro avsedda att betraktas
såsom jämförliga. Kommittén har icke heller någonstädes i betänkandet
på grundval av denna tabell anställt någon jämförelse i avseende
å arbetsbelastningen å kollegii byråer före och efter omorganisationen.

Förslaget om upphörande av specialbeskrivningarna över mineralfyndigheter.

Ä std. 13 gör kommerskollegium gällande, att »kommittén synes hava
överskattat den relativa betydelsen av den historiska delen av en specialbeskrivning
och samtidigt underskattat värdet av såväl den geologiska
som den teknisk-ekonomiska delen». Härtill får kommittén genmäla, att
kommittén på denna punkt liksom i allmänhet försökt att uppskatta värdet
av ifrågavarande arbete framför allt ur praktisk-ekonomisk synpunkt.
Beträffande förevarande fråga har kommittén haft tillfälle att i första
hand av sin ledamot, kommerserådet Diilner, vilken som bekant är ledare
för det största gruvföretaget i vårt land, erhålla ett sakkunnigt omdöme
om ifrågavarande publikationers värde för den praktiskä gruvhanteringen.
Kommittén tillåter sig betvivla, att dessa beskrivningar kunna äga
det aktuella värde för den praktiska gruvbrytningen, som kollegium i sitt
utlåtande synes föreställa sig. Kommittén har ju också kunnat till stöd
för sitt förslag i viss mån åberopa kommerskollegii eget uttalande angående
ifrågavarande publikationer i kollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den
21 mars 1923 angående ifrågasatta begränsningar av kollegii arbetsuppgifter.

Katigt. Maj:Is proposition AV 178.

14!»

Första get om inskränkning av verksam heten för främjande i allmänhet
av hantverk och mindre industri.

A std. 15 i Utlåtandet berör kollegium eu punkt, där enligt kollega påstående
å sid. 5 i utlåtandet »begränsning ifrågasatts utan att därvid uppmärksammats,
att denna i själva verket redan verkställts», nämligen den
verksamhet för främjande i allmänhet av hantverk och mindre industri
genom anordnande av mässor och utställningar m. m., som nu bedrives av
tekniske konsulenten och som enligt kommitténs hemställan borde i huvudsak
upphöra.

Den av kommittén å sid. .‘IT i betänkandet lämnade uppgiften ä de ärenden
angående hantverk och mindre industri, som handläggas av tekniske
konsulenten, är direkt hämtad från kommerskollegii nyssnämnda skrivelse
den 21 mars 1923, där densamma återfinnes å sid. 27 och 28. Under
punkterna 4) och 5) upptagas där

»4) mässor och utställningar m. m., som avse hantverk och konstindustri;
samt

5) frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien
såsom organisation och yrkesutbildning, lärlingsväsende, kooperation
in. m.»

T sin skrivelse anför kollegium vidare bland annat följande: »Vad be träffar

de under 4) och 5) upptagna ärendena, som avse främjande i allmänhet
av hantverk och mindre industri, kan givetvis ifrågasättas, huruvida
statens verksamhet härutinnan är av den art, att den även under nuvarande
Hd, då starka krav ställas på begränsning av de statliga arbetsuppgifterna,
bär utan inskränkning vidmakthållas.1 Ifrågavarande mera
allmänt främjande verksamhet har spelat en icke ringa roll för höjandet
av omförmälda näringsgrenar och har därvid i viss mån bidragit till hantverkets
utveckling under senaste tid, dess s. k. renässans. Emellertid har
å ena sidan denna statens verksamhet numera i viss utsträckning övertagits
av enskilda sammanslutningar såsom Sveriges hantverksorganisations
hantverksinstitut och Svenska slöjdföreningen, vilka åtnjuta understöd
av statsmedel. Ä andra sidan kräves otvivelaktigt allt fortfarande,
att staten till en viss grad samverkar med omförmälda enskilda institutioner
för uppnående av möjligast tillfredsställande resultat av de beviljade
anslagen». På grund av dessa och andra angivna förhållanden ansåg
sig kommerskollegium böra bestämt avstyrka ytterligare indragning av
arbetskraft å tekniske konsulentens avdelning.

I nu föreliggande utlåtande har kommerskollegium i fråga om de under
punkt 4) i den av kommittén återgivna sammanställningen av tekniske
konsulentens arbetsuppgifter omförmälda mässor och utställningar, som
avse hantverk och konstindustri, uppgivit, att konsulentens befattning
med dessa »i själva verket redan sedan länge upphört. Den sista hantverksmässan
hölls år 1921. Sedan dess har konsulenten ej haft uppdrag
av kollegium att anordna eller bidraga till anordnande av någon hantverket
berörande mässa eller utställning i någon form».

Härtill vill kommittén till en början anmärka, att det förefaller egendomligt,
om kommerskollegium skulle år 1923 hos Kungl. Maj:t ifrågasatt
inskränkning i arbetsuppgifter, som »i själva verket redan sedan länge
upphört». I verkligheten förhåller det sig uppenbarligen så, att kollegium

Kursiveringen verkställd av kommittén

150

Kangl. Maj:ts proposition Nr 178.

år 1923, liksom kommittén nu, funnit den omständigheten, att under de senaste
åren någon dylik verksamhet faktiskt icke utövats, ej innebära, att
verksamheten såsom arbetsuppgift upphört, så länge för densamma avsedd
personal finnes anställd och något beslut om dess upphörande icke kommit
till stånd. När kollegium vidare beträffande de under punkten 5) i
ovan berörda sammanställning av konsulentens arbetsuppgifter upptagna
frågorna upplyser, att dessa »på senaste tid inskränkts till ett minimum»,
och i samband därmed påpekar, att konsulentens tjänsteresor under år
1924 väsentligt inskränkts och dragit en kostnad för staten av endast 403
kronor 40 öre, föranlåtes kommittén erinra därom, att kostnaderna för
ifrågavarande befattningshavares tjänsteresor för åren 1922 och 1923 — de
senaste år, till vilka kommittén hade tillfälle att taga hänsyn — uppgingo
till respektive 872 kronor 55 öre och 1,202 kronor SO öre, vilka siffror ju
knappast tyda på att under dessa år ifrågavarande verksamhet varit i
avtagande. Även här gäller tydligen kommitténs nyss gjorda uttalande,
att en arbetsuppgift för ett statligt verk givetvis icke kan anses hava upphört
enbart därmed, att den för tillfället bedrives i endast ringa eller ingen
utsträckning.

S tipendieären dona.

1 fråga om stipendieärendena anser sig kommittén icke, utöver vad kommittén
i sitt betänkande yttrat, böra anföra annat än att det vid granskningen
av stipendieärendenas handläggning förefallit kommittén, som om
den behandling, vilken ägnas dessa ärenden av de enskilda organisationer,
som av kollegium höras i dylika ärenden, i allmänhet vore rätt grundlig,
samt att hos dylika organisationer borde finnas en så tillförlitlig personlig
kännedom om sökandena, att beträffande flertalet stipendieärenden
kommerskollegii behandling redan på den grund skulle kunna avvaras.

Da kommitténs förslag i denna det uttryckligen angivits avse »stipendier
och reseunderstöd av statsmedel», förefaller det utan vidare klart, såväl
att stipendier ur Possehlska fonden icke falla under kommitténs förslag
som att däremot bergsteknikerstipendierna äro därunder inbegripna.

Andrad by reorganisation.

Beträffande byråorganisationen framhåller kollegium (sid. 23 ff.), att
kollegii uppgift historiskt sett varit och alltjämt är att utgöra det centrala
förvaltningsorganet för tillgodoseende av näringslivets behov; härför
förutsättes en behandling av ärendena inom kollegium av fackmän,
som representera sakkunskap inom de olika näringsgrenarna. Mot denna
principiella utgångspunkt har kommittén givetvis icke haft någonting att
erinra. Kommittén anser sig dock böra påpeka, att av ledamöterna å de
fyra nu ifrågavarande byråerna i kollegium för närvarande endast två
äro fackmän i egentlig mening. Tillika måste bestämt framhållas, att kollegii
hela argumentering på denna punkt, såsom den kommit till synes i
utlåtandet, konsekvent leder till sådana krav på representation av fackmän
för olika områden av samhällslivet, som icke kunna tillgodoses inom
statsförvaltningen. Det torde sålunda ej vara tänkbart att för varje betydelsefull
näringsgren skaffa en särskild fackrepresentant inom kommerskollegium.
Avgörande för organisationen måste alltid bliva eu beräkning
av den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av
arbetet i dess huvudsakliga grenar.

Med stöd i främsta rummet av do undersökningar, kommittén låtit verk -

Kanyl. Maj.ls proposition Nr I7H. • •» 1

.ställa angående ärenden, .som pa senare tid handlagts inom kollegium, men
också av den personliga kännedom, som en av kommitténs ledamöter
äger om kollegii arbetsområde och arbetssätt, har kommittén kommit till
den uppfattningen, atl eu återgång till organisationen före år 1920 icke vore
lämplig, men att arbetsbördan utan tvivel icke är större, än att en uppdelning
pa tre byråer med god vilja skall kunna genomföras.

I detta sammanhang torde, i anledning av kollegii anmärkning, att kommitténs
förslag icke blivit i detalj utformade, böra påpekas, att kommitténs
uppgift är att uppsöka möjligheter till besparingar, men att det enligt
sakens natur är omöjligt att med kommitténs mycket omfattande
uppdrag upprätta detaljerade förslag. Detta maste ankomma pa vederbörande
ämbetsverk, därest det ej kan påvisas, att besparingsförslaget är
ogenomförbart, något som enligt kommitténs bestämda uppfattning i förevarande
fall icke skett.

På sid. 24 uttalar kollegium följande: »Belysande för beskaffenheten av
kommitténs förslag på förevarande punkt är även den omständigheten, att
kommittén bland de fa exempel pa s. k. blandade ärenden, som kommittén
själv, som det åtminstone vill synas, tänkt sig såsom lämpliga för den
allmänna byrån, upptagit hamntaxeärendena, utan att kommittén synes
hava uppmärksammat, att desamma i och med handels- och sjöfartsbyråernas
sammanslagning i själva verket skulle förlora karaktären av blandade
ärenden i den mening, varifrån kommittén utgått.» I anledning av
denna förmodan vill kommittén meddela, att nämnda ärendens förhållande
till den nya organisationen på intet sätt undgått kommitténs uppmärksamhet.
Kommittén har visserligen icke någonstädes i betänkandet
uttalat, att dessa ärenden borde förläggas till den föreslagna allmänna
byrån — kommittén tiar ifragasatt förläggandet av vissa av de blandade
ärendena till denna byra utan att angiva vilka — men eu dylik förläggning
kan dock givetvis komma att befinnas lämplig. Då dessa ärenden,
som torde äga större betydelse för sjöfarten än för handeln, för närvarande
kunna handläggas av en jurist på handelsbyrån, synes det ingalunda
uteslutet, att de framdeles skola kunna handläggas av en jurist på
allmänna byrån. Del må för övrigt framhållas, att dessa ärenden även
med den ifrågasatta nya organisationen kunna betecknas såsom varande
av »mindre speciell karaktär». 1 främsta rummet äro de nämligen kommunala-
ärenden, för vilka någon särskild fackman inom kollegium icke,
finnes. Det må erinras, att hamntaxeärendena för närvarande avgöras
efter föredragning icke inom handels- utan inom kommunikationsdepartementet.

Vad beträffar kollegii uttalanden på sid. 27—130 angående de i kommitténs
utlåtande förekommande statistiska uppgifterna och speciellt uttalandet
på sid. 28, att kollegium på bestämda punkter har »påtagliga bevis»
för att kommittén »härutinnan farit vilse», får kommittén till en
början hänvisa till vad ovan anförts angående ifrågavarande statistiska
uppgifter. Beträffande uttalandet å sid. 29, att kollegium »ej kunnat finna
annan förklaringsgrund till felaktigheten i kommitténs konklusioner, än
att kommittén vid sina motivs författande och därå grundade slutledningar
helt enkelt förbisett, att talen för år 1924 avse allenast ett halvår»,
måste kommittén konstatera, att detta alldeles oriktiga antagande av kollegium
synes vila på eu för kommittén fullständigt obegriplig feltolkning
av kommitténs uttalanden. Kommittén har efter en granskning av arbetet
inom kollegium — och ej av statistiken — kommit till den uppfattningen.

152

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

att »arbete av den kvalitet, att därför erfordras byråchefs handläggning,
ej förekommer i så stor utsträckning, att fyra byråchefer äro för ändamålet
behövliga». Därefter uttalar kommittén: »En nära till hands
liggande förenkling skulle givetvis vinnas genom en organisation med
dels en handels- och sjöfartsbyrå, dels en industri- och bergsbyrå. Enligt
vad den i det föregående införda statistiken visar, har också antalet ärenden
inom kollega byråer under senare tid nedgått sa avsevärt, att en dylik
sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas.» Detta uttalande är
uppenbarligen grundat på det obestridliga faktum, att sammanlagda antalet
ärenden inom de fyra byråerna under första halvåret 1924 utgjort
väsentligt mindre än hälften av ärendena för ar 1922 — i förbigående må
anmärkas, att kommittén ej velat betunga kollegium med anskaffande av
uppgifter för år 1923, då kommittén i mycket ringa utsträckning byggt
sitt förslag pa statistiken. Tilläggas må, att kommittén givetvis icke
kunnat anse den nuvarande ärendesfördelningen mellan kollega byråer
orubblig — personalärendena synas exempelvis kunna förläggas till vilken
byrå som helst — och därför saknat varje anledning att anställa eu specifik
jämförelse för varje byrå för sig. Kommittén fortsätter: »Då emellertid
nedgången delvis torde vara beroende av tillfälliga orsaker, anser kommittén
sig icke kunna förutsätta, att de nuvarande sjöfarts- och industribyråerna
skulle kunna utan överbelastning upptaga allt det arbete, som nu
handlägges a handels- respektive bergsbyrån. Indragning av en byrå
synes däremot utan tvivel vara möjlig, och det gäller att söka den organisationsform,
som med en sådan utgångspunkt är den lämligaste.» Kommittén
har alltså icke i något avseende åberopat statistiken till förmån för
det förslag, för vilket kommittén stannat. Detta förslag hade kunnat
framläggas även om ärendenas antal ej nedgått.

Kommittén vill här framhålla, att det anförda stället är det enda i kommitténs
motivering, där den ifrågavarande statistiken över huvud taget
åberopats, och att detta följaktligen skett allenast beträffande ett förslag,
som kunnat ifrågasättas, men som icke blivit framlagt.

Vad de nuvarande särskilda byråerna angår, liar beträffande sjöfartsbyrån
kommittén å sid. 53 uttalat, att bland annat denna byrå ar betydligt
mera belastad än handels- och bergsbyråerna samt att detta ej minstgäller
byråchefsbefattningarna. Med tanke härpå är också kommitténs
förslag så anordnat, att det icke är uteslutet, att en avlastning av arbete
från sjöfartsbyrån kan bliva en följd därav.

Beträffande handel sbyrån däremot hyser kommittén den bestämda uppfattningen,
att denna byra icke vare sig kvantitativt eller kvalitativt
har en sådan arbetsbörda, att den försvarar sin ställning såsom särskild
byrå. Såsom stöd för behovet av en särskild handelsbyrå i kommerskollegium
åberopas å sid. 31 i utlåtandet »de under nuvarande utrikespolitiska
ef ter k rigsfö r hå Handen särskilt talrika handelspolitiska frågor, till vilka
kollegium har att taga ståndpunkt». Såsom en kommentar till detta uttalande
får kommittén hänvisa till en jämförelse mellan de å sid. 14 och
sid. 30 ff. i kommitténs betänkande intagna förteckningarna över vissa
större ärenden a respektive handels- och industribyrån. Särskilt kan härvidlag
erinras om att exempelvis frågan om handelstraktat med Ryssland
handlagts icke å handelsbyrån utan å industribyrån. I belysning
av dessa förhållanden förefaller det egendomligt, att kommerskollegium å

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17b.

sill. 32 i utlåtandet framhållit omöjligheten att bereda till handelsbyrun
hörande ärenden eu tillfredsställande behandling pa annan byrå.

Vad beträffar koininerskollegii antagande, (sill. 311, att kommittén icke
i tillräcklig grad beaktat hamutaxcärendenas betydelse för bedömande av
hanilelsbyräns arbetsbörda, är detta antagande ogrundat. Tvärtom bär
det förefallit kommittén, som om dissa ärendens handläggning till mycket
stoi- del toge byråns arbetskraft i anspråk.

Vad bergsbyrån angår, tiar kommittén icke kunnat anse bergshanteringens
historiska ställning i det svenska näringslivet, som av kommerskollegium
åberopats och som varit väl bekant för kommittén, utgöra tillräckligt
skäl. för att bibehålla eu särskild bergsby ra. ldn särskild byrå
för bergsärenden bör bibehållas endast under förutsättning, att de ärenden,
som röra bergshanteringen, vid jämförelse med andra näringsgrenars
intressen under nuvarande förhållanden skulle hava den omfattning och,
betydelse, att de krävde särskild avdelningschef i kommerskollegium. Sa
är emellertid enligt kommitténs uppfattning icke förhållandet. Kommittén
erinrar också om att före omorganisationen för ärenden angående
bergshanteringen och andra industriella näringar fanns eu gemensam byra
med ett tekniskt utbildat kommerseråd i spetsen. Såvitt kommittén kan
finna, skulle utrustningen med tekniskt utbildad personal a den av kommittén
föreslagna bergs- och industribyrån komma att bliva starkare än
personalutrustningen i nämnda hänseende å industribyran före omorganisationen.

Jämväl beträffande bergsbyrån måste för övrigt förslaget -ses ur den
synpunkt, som för kommittén varit avgörande, att det är tillfyllest med
tre byråer för den sammanlagda arbetsmängden å de nuvarande fyra ordinarie
fackbyråerna.

Vad beträffar ärenden angående kronans gruvegendom, har kommittén
utgått ifrån, att någon gruvdrift genom statens förvaltande ämbetsmyndigheter
icke kan ifrågasättas. Den uppgift, som kan ankomma på kollegium,
tonle i huvudsak inskränka sig till att i vissa förekommande fall verkställa
erforderlig utredning samt avgiva därpå grundade förslag. Skulle
det däremot bliva fråga om planläggning för utnyttjande genom statsdrift
i någon form av statens gruvandelar, torde det under alla förhållanden
vara ofrånkomligt att vidtaga särskilda anordningar, till vilka
man icke kan eller bör taga hänsyn vid bedömandet av förevarande organisationsfråga.

De av kollegium åberopade speciella statsintressena i fråga om bergshanteringen
hava sålunda icke av kommittén förbisetts, men kunna enligt
kommitténs uppfattning ej motivera bibehållandet av en särskild
bergsbyrå.

I detta sammanhang vill kommittén påpeka kollegii uttalande å sid. 15,
att kollegium förbehåller sig att i sinom tid, då statsfinansiellt mindre
brydsamma förhållanden råda och arbetet a bergsbyrån utan att erfordra
särskild personalförstärkning sådant medgiver, fa inkomma med det förslag
om återupptagande av arbetet med specialbeskrivningar över mineralfyndigheter,
vartill omständigheterna kunna föranleda. Då kommerskollegium
biträder förslaget om indragning av den ene förste byråingenjören
å bergsbyrån, åt vilken utarbetandet av specialbeskrivningar bär
varit anförtrott, vill det av detta uttalande förefalla, som om kollegium
räknade med att arbetet å bergsbyrån ej skulle komma att utfylla den
kvarstående personalens tid.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

154

I anledning av kommerskollegii anmärkning nederst å sid. 38, att kommitténs
uppgift, att registret över kronans gruvegendom föres på gruvkartekontoret,
är missvisande, vill kommittén anföra, att förevarande
misstag i formuleringen torde kunna rättas genom att orden »å gruvkarte
kontoret» utbytas mot »av den förste byråingenjör, som är föreståndare å
gr n v kartek ont o ret».

Fartygsinspektionsbyrån.

Avgörande för den centrala fartygsinspektionsmyndigketens ställning
synes böra vara, huru den lämpligaste avvägningen mellan sjöfartsintres
set och inspektionsintresset kan erhållas. Enligt kommitténs uppfattning
skulle man ernå det bästa resultatet i detta hänseende vid ett genomförande
av kommitténs förslag, som innebär, att båda intressena förenas
å en byrå under ledning av en byråchef. Jämväl till motverkande av utvidgningar
i kontrollorganisationens personalutrustning synes ett inläggande
av den centrala fartygsinspektionen såsom en sektion under
handels- och sjöfartsbyrån äga betydelse. Den omedelbara besparingen
i avlöningskostnad genom byräckefsbefattningens utbytande mot en byrådi
rektörstjänst bär däremot icke i någon mån utgjort motiv för förslaget.

Kommitténs uttalande angående personalbehovet å fartygsinspektionsbyrån
vilar på den av kommittén verkställda undersökningen av arbetet
a byrån. Vad kommittén yttrat om möjligheten a v minskning av den
underordnade personalen å byrån äger giltighet även bortsett från frågan
om minskning av den lokala kontrolIpersonalen.

Såsom kommittén uttryckligen framhållit å sid. 106 i betänkandet, är
kommitténs förslag angående placering av den nautiske byråinspektören
i lönegraden B 14 betingat av att den ingenjörstekniskt utbildade förste
by rå inspektören utbytes mot eu byråinspektör i nämnda lönegrad för uppnående
av större jämvikt mellan det nautiskt utbildade och det ingenjörtekniskt
utbildade elementet inom inspektionen. Eu reglering enbart av
förstnämnda tjänst skulle enligt kommitténs mening i förevarande sammanhang
vara förfelad.

Kollega redogörelse för det sätt, varpå chefen å sjöfartsbyrån för närvarande
deltager i fartygsinspektionsärendenas handläggning, synes kommittén
giva vid handen, att eu förvandling av fartygsinspektionsbyrån till
en sektion under handels- och sjöfartsbyrån icke skulle betyda någon väsentligare
ökning av arbetsbördan för kommerserådet å sistnämnda byrå,
försåvitt nämligen kollegium, såsom kommittén givetvis förutsatt, skulle
använda sin befogenhet att till byrådirektören å fartygsinspektionssektionen
delegera beslutanderätten i vissa ärenden.

Navigationsskolor nu.

1 sitt yttrande över kommitténs förslag angående navigationsskoleundervisningens
Organisation har kommerskollegium framställt vissa erinringar
mot de av kommittén åberopade tabellerna. Beträffande först tabellen
över medeltalet elever vid navigationsskolorna 1912—1922 har det
(sid. 60) synts kollegium uppenbart, att densamma för bedömande av elevstocken
vid skolorna måste bliva missvisande. Det vore nämligen för den
i frågan initierade en känd sak, att elevantalet under de första läsåren
efter skolornas omorganisation varit påfallande ringa i styrmans- och 2:e
maskinistklasserna. Tabellen syntes kollegium vid sådant förhållande i
häremot svarande delar sakna värde för den föreliggande undersökningen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

155

Kollegium liar vidare, beträffande de av kommittén meddelade tabellerna
över antalet elever under läsåret 1922—1923 och läsaret 1923—1924,
anmärkt, att kommittén »i varje fall i sistnämnda tabell synbarligen icke
såsom elever upptagit personer, som sökt och vunnit inträde i respektive
klasser, utan angivit elevantalet vid annan tidpunkt: . Det syntes kollegium
självfallet, att »statistiken, för att vara vägledande vid bedömandet
av behovet av olika klasser vid navigationsskolorna, måste avse antalet
av vid varje läsare början inskrivna elever».

! anledning härav får kommittén meddela, att de i betänkandet intagna
tabellerna över medelantalet elever 1912—1922 och 1917 —1922 samt över
antalet elever läsåret 1922—1923 av kommittén atergivits efter en bilaga
till kominerskollegii ovannämnda skrivelse den 21 mars 1923. Kollegium
bar i sagda skrivelse åberopat ifrågavarande tabeller i, såvitt kommittén
kan finna, enahanda syfte, som kommittén nu använt samma tabeller.

Vad därefter ånger tabellen för läsåret 1923—1924, har denna sammanställts
pa grundval av eu katalog över navigationsskolorna för ifrågavarande
läsår, utgiven av kominerskollegii kommissionär för ärenden
tillhörande navigationsskoleinspektörens ämbetsområde. Siffrorna avse
elevantalet den 15 februari 1924.

Slutligen har kollegium (sid. 61) fäst uppmärksamheten på »den vilseledande
rubrikens å kolumn 2 i tabellen å sid. 67 i kommitténs betänkande:
»Högsta antal elever enligt föregående tabeller. Enligt kollegii
mening borde kolumnen rubricerats: »Högsta medelantalet elever enligt
föregående tabeller.» Kommittén måste vidhålla, att dess rubricering är
riktig och skulle varit det, även om tabellen utgjort eu sammanställning
allenast av medeltalssiffror. Så är emellertid icke förhållandet. Tabellen
innehåller eu sammanställning av dels medeltals-, dels år ssiffror; genom
hänvisningen till »föregående tabeller» har karaktären av sammanställning
ur dessa klart betonats. Den av kollegium föreslagna rubriceringen
skulle däremot blivit oriktig och missvisande.

Såsom kollegium (sid. 58) anmärkt, har kommittén förbisett, att de i
reglementet för navigationsskolorna bestämda terminsavgifterna genom
särskilda kungl. brev undergått vissa förhöjningar.

Beträffande de vid skolan i Göteborg anordnade dubbla l:e och 2:e
maskinistklasserna upplyser kollegium (sid. 66), att desamma, i motsats
till vad kommittén å sid. 71 i betänkandet uppgivit, alltsedan början av
läsåret 1923—1924 icke varit förlagda till olika tider. En uppgift i motsatt
riktning har tidigare inom kollegium muntligt lämnats kommitténs
sekreterare. Med hänsyn till den nu lämnade upplysningen bortfaller den
tvekan, kommittén vid avfattande av sitt förslag hyst beträffande lämpligheten
att indraga eu l:e och en 2:e maskinistklass.

Kollegium har, som det vill synas av uttrycket »i mån av behov» i
kommitténs hemställan beträffande navigationsskolorna (sid. 145 i kommitténs
betänkande), dragit den slutsatsen, att de av kommittén förordade
skeppare- och 3:e maskinistkurserna i Härnösand och skepparekurserna i
Kalmar enligt kommitténs uppfattning skulle hava endast tillfällig karaktär.
Något stöd för en sådan uppfattning finnes icke i kommitténs betänkande.

Vad beträffar kommitténs förelag om indragning av navigationsskolan i
Härnösand, synes kollegium icke vilja bestrida, att tillräckliga skäl för
en sådan indragning förebragts, därest frågan bedömes allenast med hänsyn
till ande rv is n i n gsb e h o v et. Vid dylikt förhållande synes något av -

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

seende svårligen kunna fästas vid de invändningar, som ur ortssynpunkt
framförts eller kunna framföras mot förslaget.

Skeppsmätrimgsväsendet.

Ifråga om personalbehovet för den centrala skeppsmätningskontrollen
har kollegium å sid. 72 i utlåtandet antytt, att kommittén skulle gjort sig
skyldig till ett felaktigt återgivande av skeppsmätningskommitterades i
betänkande den 30 september 1911 framlagda förslag i denna del. I anledning
härav finner kommittén det tillräckligt att meddela, att kommitténs
uppgift är hämtad, icke, såsom kollegium antagit, från nämnda kommitterades
motivering, utan från det å sid. 384 i kommitterades betänkande
intagna stat förslaget, som upptager just den personal, besparingskommittén
angivit.

I likhet med kommerskollegium har bespa rings kommit ten vid avfattande
av sitt förslag i denna del utgått från den uppfattningen, att »kostnadshänsynen
icke bör vara i första hanel utslagsgivande vid den förevarande
frågans bedömande, då ju mätningsförrättningarna väsentligen avse att
tillgodose ett betydande rent fiskalisk! statsintresse, som icke under några
förhållanden får eftersättas».

Fa r tygsi nspektionen.

I fråga om förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet har kommittén
icke, såsom kollegium i sitt utlåtande synes vilja göra gällande, någon
principiellt motsatt uppfattning mot den av kollegium uttalade. Tvärtom
har kommittén i betänkandet uttryckligen och bestämt uttalat sig för behovet
av en effektiv kontroll såväl ur sjöfartssäkerhets- och social synpunkt
som av hänsyn till internationella förhållanden på förevarande område.
De principiella invändningar, som kollegium riktar mot kommitténs
förslag i denna del, träffa därför icke detta förslag. Kommittén har
icke, såsom kollegium antyder, avsett, att de klassade fartygen skulle som
regel helt undandragas fartygsinspektionens kontroll. En sådan tanke
har ej heller kommit till uttryck i kommitténs betänkande. Tvärom uttalar
kommittén å sid. 100 i betänkandet: »Det är uppenbart, att ett försök
från ett rederis sida att begagna sig av den minskade inspektionen
snart skulle bliva bekant och föranleda ingripande från inspektionsmyndighetens
sida. — Rent tekniskt kunde man måhända tänka sig någon annan
gräns mellan områdena för skyldigheten och för rättigheten att verkställa
inspektion än klassningen. I praktiken torde emellertid varje annan
gränslinje te sig mer eller mindre godtycklig. Den föreslagna gränsen
torde ock vid en förståndig tillämpning böra visa sig ganska tillfredsställande.
» Det synes kommittén självfallet, att, då på grund av anmälan
eller eljest behov av inspektion å klassat fartyg av inspektionsmyndigheten
anses föreligga, inspektion skall äga rum i de avseenden, inspektioner
eljest pläga ske.

I detta sammanhang anser kommittén sig böra begagna tillfället att
framhålla ytterligare eu möjlighet till förenkling i fråga om fartygsinspektionens
arbete, nämligen att andre inspektörer skulle kunna få rätt
att efter uppdrag, var inom sitt kompetensområde, på eget ansvar verkställa
sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar ej allenast såsom
nu beträffande fartyg i inrikes fart utan även beträffande fartyg i utrikes
fart. Härigenom torde förste inspektörerna befrias från icke så få

Kuttyl. Muj:t.s prujxjxitujii AV 178.

IT,7

göromål av företrädesvis formell beskaffenhet med förrättningar, som redan
nn i realiteten verkställas av andre inspektörer.

Vid sitt ståndpunktstagande till frågan om inspektionens omfattning
har kommittén grundat sin upj)fattning även pa det av kommerskollegiuni
omnämnda utländska material, som stått till kommitténs förfogande.
Kommittén vill härvidlag hänvisa till följande uttalande a sid. 99 i stänkandet:
»Den i främmande hinder och synnerligast i England förekommande
inspektionen inriktar sig för övrigt på en uppsikt icke blott över
inhemska utan äiven utländska fartyg i brittiska hamnar, en kontroll, som
sträcker sig icke blott till frågan om sjövärdigheten utan iiven till sociala
förhållanden. Svenska fartyg kunna otvivelaktigt i många avseenden
vänta sig en gynnsammare behandling i främmande länder, om en vederhäftig
svensk sjövärdighetskontroll och social tillsyn finnes anordnad.
Med vissa länder finnas överenskommelser träffade om ömsesidigt respekterande
i större eller mindre grad av det andra landets kontrollåtgärder.»

Kommerskollegium synes i själva verket ha i huvudsak byggt hela sin
bevisföring i fråga om de av kommittén föreslagna inskränkningarna i
personalorganisationen på den förutsättningen, att någon indragnings
möjlighet icke skulle förefinnas, utan att de av kommittén ifrågasatta
ändringarna i kontrollföreskrifterna vidtoges. Kommittén måste emellertid
vidhålla, att vissa indragningar kunna ske alldeles oavsett dessa ändringar
samt att denna möjlighet vinner bekräftelse'' av den av kommittén
anförda statistiken beträffande de olika befattningshavarnas arbetsprestationer
i de skilda distrikten. Härvid måste uppenbarligen tagas i betraktande,
att, såsom kollegium självt framhållit, siffrorna å antalet förrättningar
icke äro enbart avgörande utan att hänsyn måste tagas även till
förrättningarnas art inom olika distrikt.

Vad särskilt Karlstads distrikt beträffar, synes av den av kommittén
åberopade statistiken i förening med den omständigheten, att siffrorna för
ifrågavarande distrikt avse förrättningar å mindre fartyg, framgå, att arbetets
kvantitet icke är större än att arbetet bör kunna ombesörjas av de
enligt kommitténs förslag kvarstående befattningshavarna i Göteborgsdist
riktet med dess nya omfattning.

Från kommitténs sida är emellertid intet väsentligt att erinra mot att,
såsom kollegium synes finna lämpligare, i stället för den nautiskt utbildade
andre fartygsinspektören i Kristinehamn extra funktionären med
nautisk utbildning i Göteborg indrages. Detta synes företrädesvis hava
den innebörden, att inspektioner å fartyg i Vänern-trafik i mindre utsträckning
än vad kommittén tänkt sig komma att ske i Göteborg. Därjämte
är det givetvis tänkbart, att i Göteborg behållen en maskintekniskt
utbildad och i stället indrages en ingenjörstekniskt utbildad andre inspektör.
Utbytes samtidigt den maskintekniskt utbildade inspektören i
Karlstad mot en ingenjorstekniskt utbildad andre inspektör — vilket synes
innebära vissa fördelar — så skulle det nya Göteborgsdistriktet med de
sålunda ifrågasatta ändringarna i sin helhet få sammanlagt praktiskt
taget alldeles samma utrustning, som kommittén föreslagit.

Kommittén har svårt att tro, att resultatet av de av kommittén föreslagna
indragningarna inom Göteborgs- och Karlstadsdistrikten skulle
komma att få till resultat, att förste fartygsinspektören i Göteborg nödgades
företaga tjänsteresor i tillnärmelsevis den omfattning, som kollegium
beräknat. Det allra väsentligaste av det arbete, som kommer att erfordras

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

inom det nuvarande Karlstadsdistriktet, synes nämligen böra kunna utan:
olägenhet överlämnas till andre inspektörer.

Vidkommande Oskarshamnsdistriktet framgår av den av kommittén meddelade
utredningen, vilken icke av kommerskollegium blivit vederlagd* att
förrättningarna inom detta distrikt till alldeles övervägande del äro av
beskaffenhet att kunna verkställas av de två andre fartygsinspektörer*
vilka enligt kommitténs förslag skulle komma att bibehållas med placering
i Oskarshamn respektive Kalmar.

I fråga om Malmödistriktet torde det vara tillräckligt att beträffande
den till Sölvesborg förlagde andre fartygsinspektören med maskinteknisk
utbildning hänvisa till den av kommittén meddelade arbetsredogörelsen
med särskilt understrykande av de av honom utförda förrättningarnas
beskaffenhet.

Vad angår Sundsvallsdistriktet, torde vad kollegium anfört icke innefatta
tillräckliga skäl för bibehållande av den till indragning föreslagne andre
inspektören. Sammanlagda antalet av de å förste och andre fartygsinspektören
redovisade förrättningarna är nämligen icke större, än att med ändrad
arbetsfördelning det bör kunna vara möjligt att undvara ifrågavarande
andre inspektör.

Om, såsom kommittén ifrågasatt, vissa slag av förrättningar, som nu äro
förbehållna förste fartygsinspektör, överlämnas åt andre inspektör, torde
någon utökning av inspektionens resekostnader icke — såsom kollegium
beräknat — behöva befaras.

Vad slutligen beträffar den av kollegium ifrågasatta omregleringen av
distriktens omfattning, synes vad kollegium därvidlag anfört i- själva verket
innebära ett instämmande i att de av kommittén till indragning föreslagna
Karlstads- och Oskarshamnsdistriktetn för närvarande hava en allt
för ringa arbetsbörda i förhållande till övriga distrikt.

Elektriska sektionen och inspektionen.

Kommitténs förslag i denna del grundar sig därpå, att kommittén funnit
det antagligt, att, om den av kommittén till undvikande av dubbelarbete
föreslagna ändrade arbetsfördelningen genomföres, arbets besparingen
skall komma att motsvara en arbetskraft. Till följd härav har
kommittén funnit sig kunna förorda indragning av extra förste byråingenjören
å sektionen.

I övrigt föranleder vad kollegium i denna del anfört icke något annat
uttalande från kommitténs sida än att kommittén icke förbisett (jfr sid.
113 i utlåtandet), att extra förste byråingenjören behandlar registreringsärenden.
Den nuvarande arbetsför-delningen å sektionen är emellertid med
hänsyn till kommitténs utgångspunkt utan betydelse för förslaget.

Till sist vill kommittén understryka, att det tröttsamma detaljbemötandet
från kommitténs sida föranletts av kommerskollegii upprepade uttalanden
om felaktigheter och misstag i kommitténs betänkande.

Kung}. Maj:ts proposition Nr 178’.

i:>!)

Bilaga B.

Kommerskollegii promemoria <len 14 mars 1925.

Sedan kommerskollegium den 28 februari 1925 avgivit underdånigt utlåtande
över statens besparingskommittés den 4 i samma månad avgivna
betänkande med förslag angående kollegium och underlydande myndigheter
samt kommittén, i anledning av åtskilliga i kollega utlåtande framställda
anmärkningar mot kommitténs sakliga uppgifter, sedermera avgivit
en promemoria, enligt kommitténs uppgift åsyftande ett beriktigande
av dessa anmärkningar, har kollegium ansett sig höra, så långt tiden det
medgivit, något närmare belysa kommitténs nya inlägg i ämnet.

Kollegium vill då först, i anledning av vad kommittén i sin promemoria
inledningsvis anfört, fästa uppmärksamheten på att kollegium med sin
redogörelse för tillkomsten av nuvarande organisation och den därtill anknutna
motiveringen för sitt avstyrkande av kommitténs förslag i fråga
om ändrad byråindelning m. m. så mycket mindre kan hava avsett att
göra gällande, att den nuvarande organisationen voro -.orubbligt. fastslagen»,
som ju kollegium såväl tidigare som i anslutning till kommitténs
förslag tillstyrkt ett flertal indragningar och besparingar inom kollegium.
Kollegium bär fastmer velat med denna redogörelse belysa sin åsikt om
det enlig! kollegii mening ej välbetänkta i att »efter så kort tids verksamhet
giva den vunna erfarenheten till spillo genom att helt och hållet
sönderbryta den nuvarande grundligen förberedda organisationen och ersätta
densamma med en, åtminstone såvitt framgår, av den synliga utredningen,
på mycket lösliga och, enligt vald av det följande närmare framgår,
till och med felaktiga premisser grundad ny organisationsplan .med
följder, för vilka kollegium vill frånsåga sig allt ansvar». Kollegii bedömande
av de föreliggande spörsmålen utgör sålunda endast resultatet
av ett avvägande mellan å ena sidan erfarenheterna av den nuvarande
organisationen och å andra sidan de motiv — i den mån sådana över huvud
taget förekomma — som kommittén anfört till stöd för sina ändringsförslag.

Vidkommande härefter kommitténs »bemötande punkt för punkt av kollegii
detaljanmärkningar» torde förtjäna uppmärksammas följande.

Detta bemötande börjar med ett fastslående av ett av kommitténs misstag,
nämligen misstaget i fråga om innebörden av den från kollegium
lämnade statistiken över ärenden inom kollegium. Kollegium finner den
kommitténs uppgift synnerligen anmärkningsvärd, att denna kommitténs
missuppfattning »icke utövat något som helst inflytande» på kommitténs
förslag, vilket omdöme kommittén något senare uttrycker i ord med något
annan innebörd, nämligen att de ur statistiken hämtade siffrorna »icke
föranlett» något förslag till organisationsändring från kommitténs sida.

Kollegium påvisar här nedan under rubrik »Ändrad byråorganisation»,
att kommittén i själva verket torde fäst större vikt vid föreliggande uppgifter
än som nu göres gällande. Till ytterligare belysande härav må
redan nu erinras därom, att kommittén, sedan de ursprungliga uppgifterna
av kollegium lämnades, vid icke mindre än tyå skilda tillfällen, nämligen

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

i maj ock så sent som i oktober—november 1924, begärt kompletteringar
av desamma, .nämligen för respektive år 1922 och första halvåret 1924.

I detta sammanhang vill kollegium icke underlåta att framhålla, att
genom kommitténs sekreterare och biträdande sekreterare på ort och ställe
verkställd undersökning av arbetsbelastningen å de olika byråerna inom
kollegium under en å två månader synes kollegium — förklarligt nog till
följd av de kollegium åvilande arbetsuppgifternas omfattning och mycket
skiftande art — vara en ganska osäker grund för möjligheten, åtminstone
för kommitténs övriga ledamöter, att bilda sig en riktig uppfattning härutinnan,
helst bland dessa övriga ledamöter icke någon varit i tillfälle
att förvärva annat än en mycket begränsad kännedom i varje fall om kollega
nuvarande arbetsområde och dithörande förvaltning.

Kommittén förmäler sig hysa den uppfattning, att, bortsett från »ett
par obetydliga förbiseenden angående detaljer, vilka icke av kollegium
ens påståtts hava relevans för de av kommittén framställda förslagen»,
kommitténs missuppfattning av statistiken vore den enda missuppfattning
(misstag), till vilken kommittén gjort sig skyldig. Häremot må särskilt
anföras den synnerligen betänkliga utgångspunkt, kommittén bland annat
angivit för sitt förslag i fråga om fartygsinspektionen, nämligen att fartygs
utrustningsanordningar i säkerhetssyfte såväl som i socialt hänseende
å klassade fartyg skulle i allmänhet befinna sig i gott eller åtminstone
tillfredsställande skick eller att föreskrifterna i övrigt frivilligt
efterlevdes av de, i regel, större rederier, som äga klassade fartyg. Kollegium
har i sitt utlåtande påvisat, att kommitténs omdöme på denna
verkligt vitala punkt, om också i många fall riktigt, generellt sett tydligt
jävas av erfarenheten inom fartygsinspektionen, vilken erfarenhet ock
sedermera bekräftats av yrkesinspektionens chefsmyndighet, socialstyrelsen.
Vidare må här bland annat erinras om det misstag, varå kommittén
grundar sitt förslag om indragning av den nautiskt utbildade fartygsinspektörsbefattningen
i Hälsingborg, nämligen på det, enligt vad kollegium
i sitt utlåtande angivit, felaktiga antagandet, att en stor del av de
de fartyg, som nu inspekteras av Hälsingborgsinspektören, givetvis anlöpa
Malmö och Göteborg och andra hamnar, där inspektör finnes.

Kommittén framhåller, att den i dess betänkande meddelade tabellen över
inkomna ärenden å vissa avdelningar inom ämbetsverket under olika år
dels före, dels efter verkets omorganisation icke vore avsedd att giva
någon uppfattning om arbetsbelastningen å kollega byråer under skilda
ar och att siffrorna i nämnda tabell över huvud taget ej vore alls jämförliga.
Då kommittén ej tidigare gjort något direkt uttalande i denna
riktning — vilket eljest synts naturligt, enär ju enligt gängse bruk i tabellform
meddelade uppgifter avse att lämna jämförbara siffror om ej
annat utsäges — och då kommittén vidare för åren efter omorganisationen
utelämnat ärendena på eu liel sektion, medan motsvarande ärenden
medtagits för föregående år, har kollegium ansett sig i sitt utlåtande böra
närmare belysa ifrågavarande förhållande, särskilt som detsamma icke
kunde anses vara utan betydelse vid bedömande av förslaget till viss omorganisation
av kollegii byråer.

Förslaget om upphörande av specialbeskrivningarna över mineralfytidigheter.

Vid det förhållandet, att kollegium föreslagit nådig förklaring, att med
utarbetande och offentliggörande av nu ifrågavarande specialbeskriv -

161

Kung!. Maj.ts proposition Nr 178.

ningar skall tillsvidare anstå, synes det åtminstone kollegium, som om
ytterligare diskussion i detta ämne i frågans nuvarande läge vore skäligen
överflödig.

Förslaget om inskränkning av verksamheten, för främjande i allmänhet
av hantverk och mindre industri.

Härutinnan vill kommittén göra gällande, att eu viss brist på överensstämmelse
skulle förefinnas mellan kollega uttalanden i dess utlåtanden
den 21 mars 1923 och den 28 februari 1925 angående särskilt mässor och utställningar,
som avse hantverk och konstindustri m. m. Förhållandet är
ju, såsom framgår av kollega sistnämnda skrivelse, att denna verksamhet
faktiskt varit inställd sedan ett flertal år tillbaka (sedan 1921). År 1923
kunde man ju ännu hysa viss tvekan, huruvida anledning kunde komma
att föreligga att i visst fall åter upptaga dylik verksamhet. Någon anledning
till tveksamhet på denna punkt har icke längre synts kollegium
föreligga med hänsyn till det påpekade faktiska läget. Kollegium har
även med fästat avseende härpå ansett sig icke böra motsätta sig, att
konsulentbefattningen överföres på övergångsstat, dock under viss reservation
med hänsyn till de konsekvenser, detta kunde medföra i avseende å
fullgörandet av konsulenten fortfarande åvilande göromål, samt till framtida
eventuell utökning av desamma.

Något utförligare ordande om denna del av kommittébetänkandet torde
under dessa förhållanden icke vara erforderligt.

Stipendieårenden.

Ej heller giva kommitténs invändningar i fråga om stipendieärendena
anledning till bemötande från kollega sida, utan tillåter sig kollegium
härutinnan hänvisa till den förut i ämnet lämnade utredningen och vad i
samband därmed anförts.

Ändrad byråorganisation.

Efter förmenande, att kollega hela argumentering på denna punkt, såsom
den kommit till synes i utlåtandet, konsekvent ledde till sådana krav
på representation av fackmän för olika områden av samhällslivet, som
icke kunde tillgodoses inom statsförvaltningen, framhåller kommittén i
sin nu avgivna promemoria, att det sålunda ej vore tänkbart att för varje
betydelsefull näringsgren skaffa en särskild fackrepresentant inom kollegium
och att det avgörande för organisationen alltid måst bliva en beräkning
av den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av
arbetet i dess huvudsakliga grenar.

Det synes kollegium, som om kommitténs konklusioner beträffande konsekvenserna
av kollegii argumentering i nu ifrågavarande avseende i påfallande
grad ginge vid sidan av saken. Vad som i första hand kräver bedömande
är ju, i vad mån tillräckligt fog föreligger för att för en viss
näringsgren skapa ett på beaktande av dess intressen särskilt inriktat och
specialiserat organ. Kan man konstatera, att detta är fallet, innefattar
nästa steg ett bedömande, huruvida det på statsförvaltningen inom varje
sådan näringsgren ankommande arbetet är av sådan tillräcklig omfattning,
att det motiverar också sin särskilda representant med tillhörande
biträdespersonal. I samma mån som detta befinnes icke vara fallet beträffande
en viss näringsgren och hithörande fackliga uppgifter därför sammanföras
med uppgifterna inom en annan gren, i samma mån måste tyd Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 142 käft. (Nr 178.)

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ligen organets förmåga att bevaka just ifrågavarande grens intressen såsom
sådana och det allmännas synpunkter i ämnet i viss grad förringas.
Det är detta och ingenting annat kollegium med sin argumentering velat
framhålla, och kollegium kan icke finna kollegii ifrågavarande argumentering
annat än stå i full överensstämmelse med kommitténs uppfattning,
att det »avgörande för organisationen måste alltid bliva en beräkning av
den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av arbetet i dess
huvudsakliga grenar». Det föreliggande spörsmålets kärnpunkt är fastmer
den, att kollegium och kommittén beträffande beräknandet av den
sammanlagda arbetsbördan och den lämpliga uppdelningen av arbetet i
dess huvudsakliga grenar kommit till skiljaktiga resultat, i det att kollegium
funnit en uppdelning efter en var av de särskilda näringsgrenarna
handel, sjöfart, industri samt bergshantering alltjämt vara att förorda ur
alla på frågan inverkande synpunkter.

Kollegium har icke, såsom kommittén nu synes vilja göra gällande, påtalat,
att kommitténs förslag icke blivit i detalj utformade. Kollegium har
däremot riktat anmärkning mot den bristande preciseringen och motiveringen
av kommitténs förslag. Kommitténs erinran, att det enligt sakens
natur vore omöjligt att med kommitténs mycket omfattande uppdrag upprätta
detaljerade förslag, synes kollegium med hänsyn härtill knappast erforderlig.
Emellertid kan kollegium icke dela kommitténs uppfattning
om, varest gränsen för kommitténs skyldighet att precisera sina förslag
rätteligen bör dragas. Enligt kommitténs uttalande måste upprättandet
av detaljerade förslag ankomma på vederbörande ämbetsverk, därest det
ej kunde påvisas, att besparingsförslaget vore ogenomförbart. Det synes
emellertid kollegium självfallet, att de förslag, som av kommittén framläggas
och avse förändringar i bestående organisationer, måste, då de avlämnas,
föreligga i så pass preciserat skick, att deras genomförbarhet ter
sig åtminstone såsom sannolik eller i varje fall, att deras innebörd över
huvud taget kan bedömas.

Belysande för den alltjämt bristande preciseringen av kommitténs ifrågavarande
förslag är, att kommittén ej ens nu, sedan bristerna härutinnan
påtalats, närmare angivit de ärendesgrupper, som kommittén avsett för
den allmänna byrån, i annan mån än att kommittén numera uttryckligen
angiver, att en förläggning av nuvarande handelsbyråns taxeärenden till
nämnda allmänna byrå dock givetvis kunde komma att befinnas lämplig.
Med kollegii utgångspunkter i fråga om gagnet av olika ärendens möjligast
sakliga behandling förefaller det alltjämt innebära ett underskattande
av dessa taxeärendens betydelse för handel och sjöfart att förlägga
deras handläggning till en byrå med väsentligen annan inriktning än den
i egentlig mening fackliga. Vikten av ett tillräckligt beaktande härav
förringas enligt kollegii mening icke i någon mån av den av kommittén
nu anförda omständigheten, att dessa taxeärenden i viss utsträckning äro
»kommunala ärenden». Innebörden av denna deras karaktär av kommunala
ärenden kan icke inverka på sättet för deras behandling inom kollegium.

Kommittén gör numera gällande, att ärendesstatistiken och kommitténs
missuppfattning av denna icke utövat något som helst inflytande på kommitténs
förslag. Av kommitténs uttryckliga ord å sid. 53 i betänkandet
framgår emellertid tvärtom klart och tydligt, att denna statistik påverkat
kommittén vid dess överväganden i förevarande angelägenhet. Av betänkandet
i övrigt kan ej heller utläsas, att kommitténs förslag skulle blivit

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

Un)

framlast även om kommittén icke trott sig ur siffrorna kunna utläsa någon
nedgång i ärendenas antal.

Enligt kollega åsikt är det just ärendenas antal och omfattning på de
olika byråerna, som i själva verket utgöra, förutom ärendenas olika art,
ett avgörande hinder för genomförandet av den av kommittén föreslagna
ändrade byråindelningen.

I detta avseende spelar kommitténs utgångspunkt bland annat i fråga
om halvåret 1924 en avgörande roll. Kollegium kan icke finna kommitténs
uttalande: »enligt vad den i det föregående införda statistiken visar, har
också antalet ärenden inom kollegii byråer under senare tid nedgått så
avsevärt, att eu dylik sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas», på
sätt kommittén nu gör gällande, »uppenbarligen grundat på det obestridliga
faktum, att sammanlagda antalet ärenden inom de fyra byråerna under
första halvåret 1924 utgjort väsentligt mindre än hälften av ärendena
för år 1922». Då kommittén i detta sammanhang med »en dylik sammanslagning»
avsåg en sammanslagning av handels- och sjöfartsbyråerna å
ena sidan samt industri- och bergsbyråerna å andra sidan utan inrättande
av någon ny byrå i stället, förefaller det oförklarligt, huru den omständigheten,
att ärendenas antal förmenas hava nedgått beträffande alla fyra
byråerna sammantaget, skulle kunna ens hypotetiskt åberopas såsom stöd
för sammanslagning av de två förstnämnda byråerna, beträffande vilka i
själva verket, om de betraktas för sig och om hela den tillgängliga statistiken
beaktas, ärendenas antal företer ökning. Det är också denna omständighet,
som föranlett kollegii antagande om ett misstag från kommitténs
sida på förevarande punkt.

Beträffande sjöfartsbyråns arbetsbörda hänvisar kollegium till vad kollegium
i sitt utlåtande i ämnet anfört.

Vidkommande härefter kommitténs nu avgivna omdömen i fråga om
handelsbyrån torde böra uppmärksammas, att kommittén synes ej tillräckligt
hava beaktat den arbetskvantitet för särskilt vissa byråchefer inom
kollegium, som ligger däri, att de måste i större eller mindre utsträckning
deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas beredning och föredragning tillhöra
annan byrå. Att en ganska väsentlig anpart av detta samfällda arbete
faller på chefen för handelsbyrån följer av det nära samband, som
handelsfrågorna ofta äga med industri- och sjöfartsfrågor.

Vad särskilt angår kommitténs påpekande, att frågan om handelstraktat
med Ryssland handlagts icke å handelsbyrån utan å industribyrån,
måste sålunda framhållas, att, ehuru givetvis detta ärende på grund av de
personliga förhandlingar med ett antal industriidkare, som ärendet påkallade,
kom att beredas och föredragas av chefen för industribyrån, dess
behandling dock tog jämväl byråchefernas å handels- och sjöfartsbyråernas
tid i ej oväsentlig utsträckning i anspråk.

När kommittén erinrar om att före kollegii omorganisation för ärenden
angående bergshanteringen och andra industriella näringar fanns en
gemensam byrå med ett tekniskt utbildat kommerseråd i spetsen, måtte
kommittén närmast ha tänkt på förhållandena sådana de förelågo före år
1912. Detta år utnämndes nämligen en juridiskt utbildad tjänsteman till
chef för nu ifrågavarande byrå och denne kvarstod i denna befattning,
tills byrån med ingången av år 1920 även formellt uppdelades i två. Som
kollegium i sitt yttrande över kommitténs betänkande haft tillfälle framhålla,
påbörjades nämligen en sådan uppdelning redan 1902, i och med det
att dåvarande sekreteraren tidvis som adjungerad ledamot handlade vissa

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ärenden, och från 1 juli 1912 blev byrån ju i viss mån uppdelad i två genom
anställande av en extra föredragande med egen sekreterare och personal
i övrigt. Denna post som extra föredragande innehades från hösten
1912 till omorganisationen av tekniskt utbildade personer.

Ehuru kollegium hyser den åsikten, att man icke bör underlåta att tillgodogöra
sig de erfarenheter, som den historiska utvecklingen kan giva,
och att i nu ifrågavarande fall utvecklingen under liden 1902—1919 är
särskilt belysande för behovet av en uppdelning av den dåvarande industri-
och bergsbyrån, har kollegium dock icke tillmätt detta förhållande
avgörande betydelse utan får såsom huvudmotiv för sin ståndpunkt i avseende
å bibehållandet av en särskild bergsbyrå åberopa sin i utlåtandet
den 28 nästlidna februari anförda uppfattning om omfattningen och betydelsen
av de bergshanteringen berörande ärenden, som kollegium har att
handlägga.

Förty gsinspektionsby rån.

Kommitténs uttalanden rörande fartygsinspektionsbyrån föranleda särskilda
uttalanden från kollegii sida i förevarande sammanhang allenast
såtillvida, att kollegium dels anser det svårt att förstå, hur ett inläggande
av den centrala fartygsinspektionen såsom en sektion under en handelsoch
sjöfartsbyrå skulle äga någon betydelse till motverkande av utvidgningar
i kontrollorganisationens personalutrustning, dels finner det betänkligt,
om ytterligare beskärning av anslaget till extra personal å fartygsinspektionsbyrån
nu skulle ifrågakomma. I sistnämnda avseende och
i övriga delar tillåter sig kollegium allenast hänvisa till sitt utlåtande i
ämnet.

Navigationsskolorna.

Det är fullt riktigt, som kommittén anför, att den i kollegii utlåtande
den 21 mars 1923 åberopade bilagan upptog en sammanställning jämväl
över elevantalet 1912—1922, tidigare bifogad kollegii ämbetsberättelse
över navigationsskolornas verksamhet läsåret 1921—1922 för att åskådliggöra
elevantalet under en gången 10-årsperiod. I förstnämnda sammmanhang
medtogs denna sammanställning emellertid enbart i syfte att belysa
det relativa elevtilloppet till de olika skolorna och olika klasserna. Den
låg sålunda icke till grund för kollegii uttalanden angående undervisningsbehovet
och har icke överhuvudtaget funnit någon som helst användning
för detta syfte, som emellertid för kommittén i detta sammanhang
varit utgångspunkten.

Till följd av den betydande nedgången i elevantalet i styrmans- och 2:e
maskinistklasserna under de första läsåren efter omorganisationen 1912
uppgjordes tabellen över elevantalet 1917—1922 såsom mera lämplig att
ligga till grund för bedömande av eventuella indragningar vid navigationsskolorna.
Kollegii uttalande i nämnda utlåtande grundar sig också
på nämnda tabell, vilket även tydligt framgår av kollegii jämförelse mellan
elevantalet i styrmansklasserna i Härnösand och Malmö. Kollegium
uttalade därvid: »Inom denna skolas (Härnösand) navigationsavdelning

har medelantalet elever i styrmansklassen varit endast obetydligt mindre1
än i exempelvis motsvarande klasser vid navigationsskolan i Malmö».
Medelantalet elever i Malmö under nämnda tidsperiod utgjorde nämligen

Kurs. gjord nu.

Kungl. Maj.ts proposition Nr J78.

165

14 i varje klass, i Härnösand 12. Skulle elevantalet enligt tabellen 1912—
1922 legat till grund, skulle elevantalet varit lika stort i var och en av
styrmansklasserna i Malmö och Härnösand, i vilket fall kollegium givetvis
hade framhållit detta.

Tabellen 1922—1923 grundade sig på från navigationsskolorna inkomna
namnuppgifter å eleverna. Sedermera, när skolornas årsberättelser efter
examinas avslutande inkommo, visade sig, att de förut lämnade uppgifterna
från viss skola voro ofullständiga. Tabellen 1923—1924, som av kommittén
sammanställts och mot vilken kollega anmärkning i främsta rummet
riktas, avser, som kommittén nu framhåller, elevantalet vid annan tidpunkt
än den enligt kollega mening riktiga.

Angående »den vilseledande rubriken» å kolumn 2 vill kollegium endast
framhålla, att i själva verket samtliga i kolumnen upptagna siffror äro
medeltalssiffror, vilka alla hämtats från tabellen 1917—1922 utom en, hämtad
från tabellen 1912—1922.

Vad angår de dubbla l:e och 2:e maskinistklasserna vid navigationsskolan
i Göteborg, har vederbörande tjänsteman inom kollegium ansett sig
kunna förmoda, att den muntligt lämnade uppgiften avsåg de även dubbla
sjökaptens- och styrmansklasserna vid nämnda skola. Av dessa börja
fortfarande 1 sjökaptens- och 1 styrmansklass vid senare tidpunkt. Detta
framgår även av den av kommittén i annat sammanhang åberopade
katalogen. Om en l:e och en 2:e maskinistklass vid Göteborgs navigationsskola
varit framtlyttade, hade säkerligen även detta blivit omnämnt
i katalogen. Med kollega utgångspunkter i fråga om de grunder, varefter
behovet av maskinistklasser skall bedömas, har den omständigheten, huruvida
framflyttning av nu ifrågavarande klasser äger rum eller ej, icke inverkat
på kollega ställningstagande, varför kollegium härutinnan kan inskränka
sig till att åberopa sitt utlåtande i ämnet.

Uttrycket »i mån av behov» vad angår skeppar- och 3:e maskinistklasserna
i Härnösand och Kalmar kan kollegium med hänsyn till kommitténs
beräkning av antalet klasser i allmänhet ej tolka på annat sätt, än att kurser
i Härnösand och Kalmar skulle anordnas, i händelse sådant vore behövligt
med hänsyn till elevantalet i dessa klasser vid navigationsskolorna i
Stockholm, Göteborg och Malmö eller möjligen, att sådana kurser skulle
anordnas, om tillräckligt elevantal anmäler sig till genomgående av respektive
kurser i Härnösand och Kalmar. Ovissheten om kurs skall äga
rum vid nämnda skolor kommer sålunda alltjämt att kvarstå. Skulle kommittén
avsett, att nu ifrågavarande klasser skulle vara fasta, årligen återkommande,
synes kollegium för övrigt uttrycket »i mån av behov» fullständigt
sväva i luften.

Skeppsmätning sväsendet.

Den av kommittén meddelade utredningen på förevarande punkt måste
anses vara ofullständig genom att kommittén, såvitt av nu föreliggande
promemoria framgår, inskränkt sig till att hämta erforderliga upplysningar
allenast ur statförslaget utan att förvissa sig om vad motiven härtill
innehölle.

Den lokala fartygsinspektionen.

Kommerskollegium har icke förnekat kommitténs uttalande om behovet
av en effektiv kontroll, såväl ur sjöfartssäkerhets- och social synpunkt
som av hänsyn till internationella förhållanden på förevarande område.

166

Kungi. Maj:ts proposition Nr 178.

Kollegium tiar endast visat, att med den beskärning av den lokala fartygsinspektionens
personal, som kommittén föreslagit, följden skulle bliva, »att,
då inspektörena på grund av bristande tid icke skulle få tillfälle att ens
utöva sin rätt att å klassade fartyg verkställa inspektion, dessa fartyg
icke i nugot som helst avseende skulle bliva underkastade den statliga
kontrollen». Härav har kollegium måst draga den slutsatsen, att kommittén
i verkligheten avsett, »att de klassade fartygen skola som regel undantagas
från kontroll av de statliga myndigheterna, eller att alltså även de
inspektioner, vilka icke äro obligatoriskt föreskrivna, skulle bortfalla»,
även om detta visserligen icke synes rätt förenligt med kommitténs mera
allmänna principuttalande.

Kommittén har nu i sin senaste promemoria framhållit ytterligare en
möjlighet till förenkling ifråga om fartygsinspektionens arbete, nämligen
att andre inspektörer skulle kunna få rätt att, efter uppdrag var inom sitt
kompetensområde, på eget ansvar verkställa sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar
ej allenast såsom nu beträffande fartyg i inrikes
fart utan även beträffande fartyg i utrikes fart. Detta förslag, som icke
förekommer i kommitténs betänkande, är måhända avsett att skänka stöd
åt kommitténs förslag just om indragning av två förste fartygsinspektörer,
särskilt som kommittén numera tänkt sig, att andre fartygsinspektören
i Karlstad skulle vara ingenjörsutbildad. Mot den sålunda av kommittén
nu framförda tanken torde böra ställas följande, av kollegium i dess
utlåtande gjorda uttalande beträffande fartygen särskilt i Karlstads och
Oskarshamns distrikt samt tillsynen å desamma:

»De icke-klassade fartyg, vilka inom detta distrikt bliva föremål för tillsynsförrättningar,
utgöras nära nog undantagslöst av passagerarfartyg
samt, framför allt, kanalfartyg och s. k. Vänernskutor. Det har visat sig,
att dessa fartyg på grund av dels byggnadssätt, dels mindre tillfredsställande
underhåll, betingat av fartygsägarnas begränsade ekonomiska resurser,
esomoftast äro i behov av rätt ingående reparationer. För meddelande
i dessa fall av anvisningar, vilka å ena sidan tillvarataga säkerheten
och å andra sidan så långt ske kan beakta det ekonomiska trycket, erfordras
i regel den större sakkunskapen och särskilt den skeppsbyggeritekniska
utbildningen hos en förste fartygsinspektör;» samt

»beträffande erforderlig kompetens för verkställande av dessa inspektioner»
(i Oskarshamns distrikt) »samt anvisande av erforderliga reparationsåtgärder
gäller, i allt väsentligt, vad härom anförts beträffande Karlstads
distrikt, alltså angelägenheten av att inom rimligt räckhåll från de olika
platser inom distriktet, där fartygen äro upplagda eller eljest befinna sig,
hava en förste fartygsinspektör.»

Dessa uttalanden grunda sig på den erfarenhet, kollegium vunnit under
tio års verksamhet såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet. Kommittén
har icke anfört något, som motsäger denna erfarenhet eller eljest kan
giva stöd åt dess uttalande i motsatt riktning.

Kollegium vill icke bestrida och har icke bestritt, att kommittén gjort
vissa uttalanden rörande de svenska fartygens mer eller mindre gynnsamma
behandling i främmande länder beroende på en mer eller mindre
effektiv statlig kontroll rörande sjöfartssäkerheten i Sverige. Men kollegium
har funnit det anmärkningsvärt, att kommittén icke funnit lämpligt
omnämna i sitt betänkande det införskaffade utländska materialet, som
bland annat innehåller den viktiga upplysningen, att en försämring av
den svenska kontrollen sannolikt skulle medföra eu mindre gynnsan sådan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

167

behandling och att klassade fartyg icke, såvitt detta material utvisar, äro
undantagna från statskontroll.

Enligt kommitténs åsikt skulle vissa av förslagen till indragningar
kunna motiveras av andra skäl än de ifrågasatta författningsändringarna.
Då dessa skäl icke av kommittén närmare angivits, undandrager sig kommitténs
uttalande på denna punkt varje säkert bedömande.

På grund av vad kollegium ovan anfört angående betydelsen av bibehållandet
av förste fartygsinspektörerna, finner kollegium vad kommittén
i sin promemoria anfört till stöd för sitt förslag om vissa indragningar
sakna betydelse. Det må endast erinras om, att, när kommittén nu åberopar,
vad kollegium framhållit, eller att siffrorna å antalet förrättningar
icke äro enbart avgörande, utan att hänsyn måste tagas även till förrättningarnas
art inom olika distrikt, så måste man, för att taga sådan hänsyn,
besitta en ingående kännedom härutinnan, vilken just motiverar kollega
uttalande, och är det ju icke givet, att det verkliga arbetet är
mindre än vad siffrorna utvisa, utan kan vara och är i verkligheten mera.

Kollega förslag till en omreglering av distriktens arbete avser, såsom
kollegium också framhåller, att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetet
de olika distrikten emellan till avlastning av Stockholms och Göteborgs
distrikts redan nu för stora arbetsbörda till undvikande av den ökning
i personalen, som torde eljest vara ofrånkomlig och som även ifrågasatts
av förste fartygsinspektören i Göteborgs distrikt. Dessutom vinnes
en viss besparing i resekostnader i stället för, såsom kommitténs förslag
skulle medföra, eu ökning i desamma.

Elektriska sektionen och inspektionen.

Kommitténs yttrande i nu förevarande sammanhang om elektriska sektionen
och inspektionen föranleder icke något annat uttalande från kollega
sida än en hänvisning till kollega förslag den 13 mars 1924 angående
höjning av stämpelavgiften för registreringsbevis för elektriska anläggningar
för belysning och kraftöverföring.

168

Kunffl. Maj:ts proposition Nr 178.

Sammandrag och register.

			Ordinarie	Extia
Punkt	Sid.		anslag	anslag
			Kr nor	Kronor
	1	Inledning.
		Kommerskollegium:
1	2	Kommerskollegium, förslagsanslag.............................	490,000
1	2	Övergångsstat för kommerskollegium, förslagsanslag ...	24,000
2	DO	Kommerskollegii verksamhet ....................................		47,500
			514,000	47,500
		Bergsstaten:
3	83	Bergsstaten ..........................................................	67,000
3	83	Övergångsstat för bergsstaten .................................	17,800
			84,800
		Sprängämnesinspektiönen:
4	98	Inspektionen, förslagsanslag ........... ........................	11,500
5	99	Arvode åt en assistent .............................................		6,048
		Inspektionen över elektriska anläggningar för belysning
		eller arbetsöverföring:
6	99	Inspektionen, förslagsanslag ....................................	31,500
7	100	Arvoden åt två assistenter ....................................		12,096
8	100	Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ........................		196,000
		Undervisningsanstalter för sjöfart:
9	116	Navigationsskolorna ...................................	108,500
10	125	Ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning
		och belysning ........ ..............		2,900
11	126	Navigationslärarkursen, reservationsanslag ..................	2,200
12	127	Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter
		för sjöfart, förslagsanslag.................................	23,000
			193,700	2,900
13	128	Skeppsmätningskostnad, förslagsanslag........................	32,200
		T orvstaten:
14	136	Torvingenjörer.......................................		26,400
14	136	Skrivhjälp åt förste torvingenjören ......................		1,500
14	136	Personliga älderstillägg åt torvingenjörerna................		4,000
			1	31,900
		Summa	867,700	296,444
	147	Bilagor.

Stockholm, Isaac Mareus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.