Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50 (Proposition 1912:50)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Nr 50.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående inköp
af tussa delar af ön Björkö i Mälaren; gifven Stockholms
slott den 23 februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

för inköp af vissa delar af ön Björkö i Mälaren i enlighet med
ett i ärendet ingifvet, med alternativ A betecknadt förslag anvisa på extra
stat för år 1913 ett belopp af 115,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 33 höft. (Nr 50.)

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 50.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1912.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,

Sciiotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg, anförde:
inköp af-vissa I underdånig skrifvelse den 4 oktober 1910 har vitterhets-, liistoriedBjörkö
T och antikvitetsakademien, med anledning af ett utaf riksantikvarien väckt
Mälaren, förslag, gjort framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
för inköp för statens räkning af en del utaf ön Björkö i Mälaren, å hvilken
lämningar finnas af den genom Ansgarius kristendomsförkunnelse
berömda staden Birka med dess storartade, tusenåriga graffält.

För att underlätta uppfattningen af det följande har jag låtit en sakkunnig
person med ledning af några i ärendet ingifna kartor och eljest
upplysta förhållanden utarbeta eu kartskiss öfver den del af Björkön,
hvarom här är fråga, och torde denna kartskiss i aftryck såsom bilaga få
fogas vid detta protokoll.

Riksantikvarien har i en till akademien afiåten promemoria anfört:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Att Björkön sedan lång tid tillbaka betraktats såsom en af de märkligaste fornlämningsplatserna
i vårt laud, vore lika väl kändt som det vore lätt att förstå. Ingenstädes
vore så många högar och andra grafvar från hednatiden samlade på ett ställe
som på denna ö, där man ännu kunde se omkring 2,000 sådana grafminnesmärken.
Vid den af akademiens förra ledamot, professor Stolpe med ett af Riksdagen beviljadt
rikligt anslag företagna undersökningén af 1;200 grafvar på Björkö hade det visat
sig, att de så godt som alla förskrefve sig från 800- och 900-talen af vår tidräkning.
Stolpe hade också undersökt dels den s. k. »Bysta’n» eller »Svarta jorden» — såsom
den benämndes på grund af den mängd kol, hvilken där vore inblandad i myllan —
dels den vall, som en gång jämte den ännu bevarade, af en särskild vall omgifna
borgen tjänat till skydd för den där belägna staden. Att denna stad varit det Birka,
där Ansgarius för snart 1100 år sedan predikade kristendomen, och att således det till
hans minne inom borgen resta korset stode på rätt plats, vore numera allmänt erkändt.
Genom lyckliga omständigheter hade Björkön och särskildt dess norra del,
där staden legat och de talrika fornminnena nu funnes, i stort sedt bevarats i sitt
gamla skick. Akademiens ledamöter hade nyligen haft tillfälle att vid ett besök där
erfara det ovanligt stämningsrika intryck, denna märkliga ö gjorde. Och det vore
lätt att på ort och ställe öfvertyga sig om, att det släkte, som nu lefde, borde känna
det som en plikt att till sina efterkommande bevara Birkaminnet så vidt möjligt oförstördt.
Detta kunde dock icke ske annat än därigenom, att ön eller åtminstone dess
norra del blefve statsegendom. Den nådiga förordningen af år 1867 angående forntida
minnesmärkens fredande och bevarande förbjöde väl den direkta förstöringen af
grafhögarna och de andra fornminnena på ön, men den kunde ej hindra jordägarna
att borttaga de vackra träd, som nu förlänade ett så egendomligt behag åt graffälten
kring Birka. Och den kunde ej heller hindra jordägarna att mellan dessa graffält anlägga
villor, hvilka icke blott skulle tillintetgöra det storartade intryck, man nu finge af
denna i sitt slag enastående fornlämningsplats, utan ock så småningom leda till att
den ena grafhögen efter den andra försvunne. Hela Björkön förtjänade väl lika
mycket från naturskydds- som från fornminnessynpunkt att blifva statsdomän och därigenom,
så vidt möjligt vore, i oförändradt skick bevaras åt framtiden. Men då det
icke tillkomme riksantikvarien att väcka något förslag i förstnämnda syfte, inskränkte
han sig till en framställning rörande den fornminnesrika norra delen af ön och dess
inköpande för statens räkning. Genom en af akademiens tjänstemän, amanuensen vid
statens historiska museum G. Hallström, som vore väl förtrogen med öns fornminnen,
och direktören O. Redlund, som hade mångårig erfarenhet af jordbruksförhållandena
inom nu ifrågavarande trakt, hade för detta ändamål två alternativa, riksantikvariens
promemoria bilagda förslag uppgjorts. Det ena, med A betecknade förslaget visade,
att så godt som hela den norra delen af ön, såsom gränslinjen å den dithörande kartan
angåfve, kunde förvärfvas för 115,000 kronor, hvarvid det torde förtjäna beaktas, dels
att byggnader till ett värde af 20,000 kronor skulle ingå i köpet, dels att genom
utarrendering af den sedan länge brukade jorden — särskildt den »Svarta jorden» vore
känd för sin ovanligt stora bördighet — en afsevärd del af räntan på köpeskillingen
skulle kunna betäckas. Enligt det andra, med B betecknade förslaget skulle staten
väl kunna för 75,000 kronor erhålla det mindre område, som vore angifvet å den
dithörande kartan och där de flesta fornminnena läge; i detta köp inginge endast de i
utredningen nämnda boningshusen men inga ekonomibyggnader, och i detta fall kunde
staten icke räkna på ens hälften af den arrendesumma, som i förra fallet kunde
erhållas. På grund häraf hemställde riksantikvarien, att akademien måtte vidtaga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

åtgärder, för att den i det med A betecknade förslaget afsedda delen af ön Björkö
blefve inköpt för statens räkning.

Af den utaf Hallström och Redlund verkställda utredningen inhämtas:

Förslaget A omfattade det norr om en med grön färg å den detta förslag tillhörande
kartan utmärkt linje belägna ägoområde, utgörande af Oppgården 100,»
tunnland åker och 144,9 tunnland hagar samt af Mellangärden 6,o5 tunnland åker
och 30,85 tunnland hagar eller sålunda tillhopa 282,7 tunnland, hvaraf 106,95 tunnland
åker och 175,7 5 tunnland hagar. Härför begärdes 115,000 kronor, hvaraf för
Oppgården 100,000 kronor och för Mellangärden 15,000 kronor. Med köpet följde inom
området på Oppgårdens mark belägna byggnader, utgörande: samtliga till lägenheterna
Höglund och Charlottenlund hörande hus, en villa innehållande tre lägenheter, en villa
innehållande en lägenhet, en tröskloge, en sädeslada, ett spannmålsmagasin och en
rotfruktskällare. Samtliga byggnader, af hvilka flera vore nyuppförda, befunne sig i
ett mycket godt skick, och beräknades deras värde till 20,000 kronor. För hela detta
område borde kunna påräknas ett årligt arrende af 2,400 kronor, som efter 4 procent
motsvarade ett kapital af 60,000 kronor eller mer än halfva köpeskillingen.

Förslaget B omfattade marken norr om en med grön färg å den samma förslag
tillhörande kartan utmärkt linje och upptoge af Oppgården 39,5 tunnland åker och
108,5 tunnland hagmark samt af Mellangärden 2,9 tunnland åker och 30,9 tunnland
hagmark eller sålunda tillhopa 181,8 tunnland, hvaraf 42,4 tunnland åker och 139,4
tunnland hagmark. Härför begärdes 69,000 kronor, hvaraf för Oppgården 55,000 kronor
och för Mellangården 14,000 kronor, båda summorna beräknade efter ofvannämnda
pris per tunnland. Enligt detta förslag inginge i köpet de i förra förslaget nämnda
lägenheterna och villorna men icke där angifna ekonomibyggnader. I årligt arrende
torde kunna högst beräknas 1,100 kronor, som efter 4 procent gjorde ett kapital af
27,500 kronor eller 2/s af den begärda köpeskillingen.

Då det syntes mig angeläget att af en i ortsförhållandena invigd person
erhålla närmare kännedom om belägenheten af öns fornlämningar och om
de båda förslagens större eller mindre värde i kulturhistoriskt afseende, har
jag anmodat Hallström att yttra sig i frågan, och har han uti en den 15
februari 1912 dagtecknad promemoria meddelat följande:

Kortfattad beskrifning öfver den till statsinköp föreslagna marken samt dess betydelse.

För orientering hänvisas till den i propositionen tryckta kartan.

Ön i sin helhet och gränserna för förslagen.

On är delad i två hälfter, förenade öster om Kattsvikeu genom en låg, bred hals,
som vid tiden för Birkas bestånd stod under vatten. Hela öns längd är ungefär 4
kilometer och bredd 1,5 kilometer. Lämningarna af den gamla staden och dess gruffält
ligga på den norra af de två fordom skilda öarna, och till dato äro endast några
få spridda grafrösen kända från den södra, barrskogklädda ön. Det som graf säkrast
kända af dessa rosen, liggande på den högsta punkten, lämnas med ett stycke omkringliggande
mark som gåfva till staten af ägaren till Oppgården.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Af den norra öns, det egentliga Björkös, fornlämningar förekomma de allra flesta
på dess västra och norra delar, grupperande sig kring den gamla stadsplatsen eller
»Bystaden» och Borgen. På södra sidan däremot ligger den ännu i dag stående byn
med det för dylika uppsvenska byar säregna läget, som gör det antagligt, att en by
på stort sedt samma plats eller strax öster därom bar haft bestånd sedan öns första
bebyggande, alltså före staden Birkas uppkomst. Såsom ytterligare stöd för ett dylikt
antagande synas öster och sydost om byn och anslutande sig till de bär befintliga
spåren af äldre bebyggelse ett par smärre gruffält af delvis äldre karaktär än andra
på ön förekommande. De yngsta af grafvarua här äro däremot af det slag, som man
räknar för det sista stadiet af hednatidens grafskick. (En följd af omnämnda antaganden
är, att byn är en äldre företeelse än staden Birka och att den lefvat sitt lif
parallellt med och oberoende af denna och till sist öfverlefvat den).

Hvarken byn eller dess förmodade graffält inbegripas i de områden, som nu föreslås
till inköp. Orsaken härtill låg däruti, att dessa gruffält ligga på Östergårdens
mark, hvilkens ägare ej ville inlåta sig på någon försäljning. Till denna gård böra
äfven 2 tunnland af Bystadsmarken och ett tunnland där nedanför liggande strandmark,
bvilka ej heller, af samma skäl, kunnat inryckas i köpeförslaget.

All mark (med nyss nämnda undantag) väster, norr och öster om det större förslagets
gränslinje tillhör två af byns andra gårdar, Oppgården och Mellangärden.
Den förras område är sammanhängande, den senares däremot uppdelad i två stycken,
ett väster om byn och ett sträckande sig öfver öns nordligaste del, som kartan visar.
Båda gårdarna behålla, då dessa områden försålts, ytterligare ungefär lika mycket.

Gränserna för det större förslaget löpa i sina två västra tredjedelar i åker, längst
i öster däremot i tallbeväxt skogsmark. Nästan utmed hela sin sträckning är samma
gräns äfven rågräns och lämnar alltså hela ägofigurer på hvar sida om sig. Gränserna
för det lilla förslaget gå utefter nästan hela sin längd i åkrar, dock lämnande innanför
sig endast smalare åkerpartier, hvilka så godt som aldrig bilda hela ägofigurer,
om man undantar åkrarna i »Bystaden» och de smärre isolerade tegarna i norr.

Forrilämningarna.

Om de smärre, ej i köpeförslagen intagna fornlämningsgrupperna är ofvan taladt
Deras tämligen betydande afstånd från den stora massan fornlämningar gör det troligt,
att de aldrig hängt tillsammans med denna medelst andra, nu förstörda partier.

Att så emellertid varit fallet med de på kartan synliga, ganska splittrade grupperna
fornlämningar innanför köpeförslagets gränser, är af alla skäl att döma klart. Undantag
härifrån äro kanske endast ett par grupper längst åt öster.

Stadslämningen.

Fornlämningarnas centrala del är »Bystaden» eller »Svarta jorden», ett åkerparti
i nordväst, numera utgörande afslutningen på ett från byn utgående, stort, odladt
område, som klyfver de ofvan jord synliga fornlämningarna i två hälfter. Bystaden
har intet ofvan jord, som anger dess karaktär af fornlämning, undantagandes sin kolsvarta
färg. Men strödda öfver dess yta samt lagrade ända från 2,5 meters djup i
dess inre ligga tusen och åter tusen fornfynd samt massor af ben och kol, allt afskräde
och köksaffall från den här en gång stående staden Birka. Dess ursprungliga
areal torde ha uppgått till cirka 18 tunnland. Af fynd som gjorts veta vi, att staden

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 50.

ägt bestånd från 700-talet till 1000-talets början eller midt. Angående dess betydelse
hänvisas till nedan citerade litteratur. I korthet kan sägas, att här legat Sveriges
äldsta kända stad, den på sin tid för de då Miga förbindelserna med östra och västra
Europa viktigaste orten i Norden, den ort i Sverige, där kristendomen först predikades,
som bekant, genom Ansgarius, hvilken två gånger, aren 829 och 853, besökte ön.^

I stranden nedanför Bystaden äro lämningar af stadens hamnanläggningar, såsom
stenkistor och i vattnet nedslagna pålar.

Befästningarna Staden

har haft sitt bästa försvar i sitt från hafskanten långt indragna läge,, men
har dessutom haft befästningar, af hvilka än i dag kraftiga lämningar finnas. Sa lag
strax söder om staden den s. k. Borgen. Denna vänder utåt sjön eu tvärbrant, svårtillgänglig
bergvägg, som ej ansetts behöfva stärkas genom vallar. Dylika skydda
de tre andra, sakta sluttande sidorna af höjden och omsluta ett område ad 200
meters längd och ungefär 100 meters bredd. Högsta höjden af de grafva vallarna
uppgår till ungefär 4 meter. . . ,

Öster om Bystaden löper en lång vall, hvars början i norr tyckes ligga 1 den
gamla strandlinjen, men hvars slut i öfvergången till akrarna synes tämligen omotiveradt.
Antagligt är, att den fortsatt i en båge fram mot Borgen och att den under
tidernas lopp förstörts och bortodlats. Det blir en af de kommande arkeologiska uppgifterna
att utreda denna fråga. Såväl denna vall som borgvallen har derå tydliga
portöppningar. Dessa befästniugsanläggningar äro ännu ej alls undersökta, om man
undantar några smärre gräfningar i östra vallen, hvilka ådagalagt, att dess törsvarskraft
upphjälpts af öfver vallen stjälpta långa batar.

I sydöstra delen af det till inlösen föreslagna området (stora förslaget) synes en
låna-, i riktning från byn mot Lundsviken löpande vall, hvars karaktär af fornlämnmg
ännu ej är utredd. Den är emellertid uppmärksammad redan på gamla kartor. Kommande
undersökningar torde få klarlägga denna sak.

Graffälten.

Dessa gruppera sig, som nämnts, i två stora afdelningar, af hvilka den största
ligger öster om Bystaden. Här ligga på ett samladt område ej mindre än 1600 högar
tätt tillsammans och ofta af betydande storlek. Emellan dessa högar, särskildt i närheten
af vallen, befinna sig äfven ett par hundra grafvar, ej alls synliga ofvan jord,
men tillhörande de viktigaste och rikaste grafvar, man känner från vikingatiden. Detta
stora område, som med sina tusentals högar bildar det största ofvan jord synliga gruffält,
vi känna i Norden, går under namn af »Hemlanden». Den björkbeväxta, marken
härstädes har af ålder varit öns viktigaste betesmark, något som i hög grad verkad
förstörande på vissa delar af fornlämningarna (genom röjning och stenbrytning m. in.).
Här hafva äfven upptagits ett par åkrar, som ses af kartan, men där tydligt ännu
grunderna af grafvarna kunna skönjas. Detta gäller äfven om marken mellan Hemlanden
och det söder därom belägna graffältet vid logarna (se kartan). De där belägna,
till ett 70-tal uppgående grafvarna äro nu skarpt kringskurna, och antagligt ä.r, att
detta gruffält hängt tillsammans i norr med »Hemlanden», äfven så att det sträckt
sig betydligt längre söderut, frågor som blifvande undersökningar få utröna, säkert
är, att fynd ibland göras ända fram mot den nuvarande byn (och äfven i denna).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Öster om de egentliga Hemlanden sträcker sig en hagmark af i stort sedt samma
karaktär ända fram till den östra stranden. Ett och annat mindre graffält är här beläget,
likaså en husgrund från hednatiden och den egendomliga, af människor antagligen
gräfda »Salviksgropen», som med sin stenfördämning af professor Stolpe antogs
vara en fiskdamm. Sydost därom ligger en domarring. Längst i sydost ligga de s. k.
Ormknösarna, öns största grafhögar med en skeppssättning. Otroligt är ej att den
sistnämnda graffiocken kunnat sammanhänga med Hemlanden. I den mellanliggande
åkern synas här och där spår efter grafvar. Att marken, äfven den ej odlade, här
döljer mycket, kanske hela graffält, ej synliga ofvan jord, är ej otroligt med tanke på
hvad som anträffats på de undersökta delarna af ön.

På ömse sidor om Borgen samt från denna ända till Kattsviken i söder ligga
graffält, som en gång varit sammanhängande, ty icke endast öster om borgvallen utan
äfven i de smärre åkertegarna mellan de nuvarande grafflockarna synas tydliga spår
af förstörda grafvar och hittas ofta grafkrukor med brända ben och annat grafgods.
Äfven här finnas imposanta samlingar af ståtliga högar, längst i söder dessutom ett
par kraftiga skeppssättningar m. m. De nu bevarade högarnas antal uppgår till cirka
500. Äfven denna mark är god beteshage med framför allt löfskog. Graffältet norr
om Borgen består af ofvan jord icke synliga grafvar. Genom en tillfällighet upptäcktes
här under Stolpes undersökningar några grafvar, som ej på något vis voro
markerade i jordytan, och så småningom framgräfdes cirka 150 dylika, af samma art
som de från Hemlanden nyss beskrifna, med andra ord grafvar hvilkas rikedom och
hvilkas vetenskapliga värde ställa alla andra från samma tid kända grafvar i skuggan.

De två väldiga grafgrupperna i öster och väster ha en gång varit förbundna genom nu
förstörda och bortodlade grafhögar. Ej blott kan detta förmodas på grund af graffaltens
belägenhet och den mellanliggande markens lämplighet härtill, utan äfven på
grund af ännu efter månghundraåriga odlingar säkra spår af högar i åkrarna samt af
fynd af skelett eller grafurnor vid dikesgräfningar.

Det synes alltså, som om ett sammanhängande, ofantligt bälte af grafhögar (och
under marken liggande grafvar) omslutit den gamla staden. Hur vidsträckt detta
fornlämningsområde varit, få kommande gräfningar lämna besked om.

Undersökningar på ön.

Liksom Björkö är vår klassiska mark i detta uttrycks vanligaste mening, är den
äfven den arkeologiska forskningens klassiska mark. Här företogs nämligen af riksantikvarien
Johan Hadorph i början af 1680-talet den första arkeologiska undersökningen,
vi känna i Sverige. Under århundradenas lopp ha sedan dess åtskilliga smärre
gräfningar företagits på Björkö, dock af mindre betydelse.

Den egentliga undersökningen börjar först i den nu lefvande generationen i och
med professor Hjalmar Stolpes med stora statsanslag (tillsammans 28,000 krouor) företagna
tioåriga gräfningar i såväl graffälten som i Bystaden under åren 1871—1879 och
1881. Inalles hafva 1,000 grafvar undersökts, däraf cirka 400 ej synliga ofvan jord, vidare
ett mindre parti af Bystaden (ej mer än ett tunnland). Det ur dessa gräfningar framkomna
viktiga materialet är enormt rikt och likaså dess betydelse för vår historia.
Dess oerhörda storlek har gjort, att förberedelserna till dess publicerande tagit många
år och kräft stora kostnader, till dato omkring 13,000 kronor för bildmaterialet.*
Första häftet af detta arbete utkommer i vår.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Den i förslagen upptagna mark, som ej täckes af fornlämningar.

Denna mark synes till eu början onödigt stor. För att nå hvad som åsyftas med
ett eventuellt statsinköp är dock denna mark nödvändig. Det mellan de två förslagens
gränser liggande området upptas till allra största delen af åkerjord (som nästan
uteslutande är Tf bästa beskaffenhet). Dessutom utmed östra stranden af naturliga
löfängar och längst i sydost tallskog. Äfven om man betraktade det mindre förslagets
område såsom det område, utanför hvilket ingå eller nästan ingå fornlämningar finnas,
så vore mellanpartiet synnerligen önskvärd! från synpunkten af neutral zon, hvars betydelse
skall framgå, då nedan beröres frågan om afsöndring till villatomter o. s. v.
Men nu hyser detta mellanområde dessutom dels ett gruffält på cirka 70 grefvar (vid
logarna), dels döljer åkermarken norr, öster, söder och väster om detta spåren efter
här en gång liggande stora gruffält. Åkrarna mellan detta gruffält och Borgen dölja
lämningarna efter den här förstörda stadsvallen, samt ett söder därom gående stort, nu
förstördt gruffält af ej känd utsträckning. Öster om byn och emellan ^denna och
Lundsviken går dessutom en vall, hvars betydelse ännu ej är utrönt. Till sist må
fästas uppmärksamheten på att de östra delarna af ön med sina naturliga eller genom
röjning uppkomna ängsmarker äro alltför litet undersökta för att man här med visshet
kan uttala sig om deras betydelse för öns historia. Här som i väster kunna dölja
sig betydande gruffält, ej synliga ofvan jord.

Till de vetenskapliga skälen kommer som antyddes behofvet af en neutral zon.
Under de sista 10 åren ha genom förbättrade kommunikationer utflyttningar från
Stockholm sommartiden blifvit allt större. Byn räcker ej längre till. Gamla hus, som
funnits utanför byn, ha därför inredts, och nya hus ha byggts. Sålunda en villa väster
om byn och en mindre stuga väster om Borgen. Den på ön lefvande jordarbetsbefolkningen
har äfven börjat att se sig om efter egna hem. Ett sådant har uppstått på
södra ön och grunden till ett annat är lagd i södra kanten af Hemlanden.

Till allt detta komma så planerna för ett villaområde. Till detta har° man utsett
den östra stranden ända från norr om Hemlanden till längst i söder, så långt kartan
går. Det är tydligt, å ena sidan, att marken här lämpar sig synnerligen väl till villaområden,
till och med att det är ett af de härtill mest lämpade, man kan tänka sig saväl
ur skönhetssynpunkt som byggnads- och kommunikationssynpunkt. Men det är å
andra sidan alldeles tydligt, att ett villaområde norr, öster och söder om Hemlanden
(och sedan kanske äfven utmed västra stränderna) skulle utgöra den allvarligaste fara
för fornlämniugarna. Då jordvärdet, efter en tids bebyggande utefter stränderna, stigit,
hur skall man förhindra jordägarna att sälja äfven af fornlämningsmarken? Staten
ställes helt säkert inför utsikten att antingen tillåta förstörelse eller att lösa jorden.

Som af ofvanstående synes har under århundradenas lopp en oerhörd nivelering
skett af öns fornlämningar. Af stadens befästningar ha stora sticken af vallarna försvunnit
och af grafhögarna kanske hälften. Naturligtvis kan vår tid skydda platsen,
så att förstörelsen ej går fram med samma våldsamhet som i gamla dagar. ° Men säkert
är, att mycket, sedan våra fornminneslagars tillkomst, gått under, likaså att förstörelsen
pågår äfven i våra dagar. Och i allmänhet kunna knappast jordägarna
göras ansvariga härför. Ty förstörelsen är sa sakta framskridande, att endast den
ständiga omvårdnaden och tanken på framtiden kan skydda platsen. Här som pa
andra platser i vårt land verkar ju visserligen den kontroll, som utöfvas af vitterhetsakademien,
men ingen kan påstå, att en dylik kontroll kan vara effektiv
genom seklerna, hur detaljerade bestämmelserna än äro. Ty bondens rätt att nyttja

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

sin mark, såsom han af ålder gjort, är också obestridlig, och det är just detta nötande
och brukande som sakta men säkert nivelera det hela. Kommer härtill faran för
villatomtstyckning och därmed följande jordvärdestegring, ställes staten i alla fall inför
utsikten af inlösen, något som den effektiva kontrollen redan fordrar.

Med allt längre drifven odling komma så småningom de allra flesta af våra talrika
och för Sverige så karaktäristiska fornlämningar att med tiden försvinna eller skarpt
kringskäras och därmed förlora hela sin karaktär och den stämning, som hvilar öfver
dem. Björkö kan undgå detta öde, om ett inköp af staten i tid göres.

O™ ett sådant inköp icke skulle vinna Riksdagens bifall, måste ett effektivare
skydd, än hittills varit, komma till stånd på ön. De nya faror, som nu hota platsen,
fordra alldeles extra åtgärder, och dessa kunna icke företagas utan ganska afsevärda
årliga utgifter för staten.

Det skydd, som sålunda åstadkommes, blir dock alltid mer eller mindre ofullständigt.

Förteckning på nyare och lätt tillgänglig litteratur öfver Björkö.

Hj. Stolpe:

» »

G. Hallström:

K. Stjerna:

H. Schiick:

Naturhistoriska och archäologiska undersökningar på Björkö 1871 (i öfversikt
af vetenskapsakademiens förhandlingar 1872, nr I).

D:o d:o nr II (d:o d:o 1873).

Grafundersökningar på Björkö (Tidskr. för antrop. och kulturhist.
bd I. 1876).

Meddelanden från Björkö (vitterhetsakademiens månadsblad 1878, nr 76,
78, 1880, nr 99).

Grafundersökuingar på Björkö 1881 (Sv. fornm. forell, tidskr. bd 5).
Björkö i Mälaren (Vägledning för besökande 1888).

Björkö (art. i Nord. Familjebok 1904).

Björkö i Sverige (Geogr. topogr. statist, beskrifning/bd 4, p. 541—
545, 1907).

Lund och Birka (ur »Sami. till Skånelands lust.» 1910).

Birka (inbjudningsskrift till prof. P. G. D. Granqvists inträdesföreläsning,
Uppsala 1910).

Efter nu meddelade utredning rörande de rika kulturhistoriska värden,
hvilka det väckta förslaget afser att tillvarataga, öfvergår jag till en redogörelse
för de yttranden, som vederbörande myndigheter öfver detsamma
afgifvit.

På grund af nådig remiss har kammarkollegium i ärendet låtit höra
kronofogden i orten och vederbörande domänintendent samt inhämtat
underdåniga utlåtanden af domkapitlet i Uppsala och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län.

Kronofogden har, med upplysning att ägarna af de till inköp föreslagna
områdena till vitterhetsakademien afgifvit anbud å öfverlåtelse af
berörda områden, gällande till år 1912, vidare anfört:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 33 höft. (Nr 50.)

Kung!,. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

De ifrågasatta köpeskillingarna vore otvifvelaktigt högre än i orten gällande pris
å jordbruksfastigheter. Det i förslaget A innefattade området åt Oppgården torde, uppskattadt
ensamt ur denna synpunkt, icke vara värdt mer än 66,000 kronor och området
af Mellangärden hö»st 6,000 kronor. Områdena enligt förslaget B torde ur samma synpunkt
vara värda, a"f Oppgården 40,000 kronor och af Mellangärden 5,000 kronor. De af
direktören Redland och amanuensen Hallström beräknade arrendevärdena torde vara rikticra.
Emellertid vore att märka, att områdenas värde ur nyss nämnda synpunkt icke
vore afgörande för frågan om deras verkliga värde. Björkön skulle nämligen pa
grund af det ringa afståndet till Stockholm (omkring 3 mil sjöväg) ganska väl kunna
användas som villastad för sommarbostäder, och det vore en lycklig tillfällighet, att
de nu ifrågakomna områdena icke''-blifvit föremål för spekulation i sadant syfte, i
hvilket fall priset nu sannolikt skulle ställt sig betydligt högre. I betraktande af de
värden, fastigheterna genom spekulation i denna riktning skulle kunna påsättas, vore
därför de föreslagna köpeskillingarna icke att anse såsom öfverdrifna. På grund häraf
och med hänsyn till det synnerliga värde, områdena ur historisk synpunkt ägde för
värf land och dess folk, hemställde kronofogden, att de ifrågavarande inköpen, helst
i enlighet med förslag A, måtte bifallas.

T. f. domänintendenten Oscar Tamm har meddelat:

Prisen per tunnland för den till inköp föreslagna jorden utgjorde 406 kronor 83 öre
för Oppgården och 406 kronor 50. öre för Mellangärden. Lägenheterna Höglund och
Charlottenlund vore fritt upplåtna på nuvarande innekafvares lifstid. ° De omnämnda
villorna hade hittills anväudts till uthyrning, men vore, om det ifrågasätta inköpet
komme till stånd, erforderliga såsom bostadslägenheter för jordbruket, enär sadana i
öfriot saknades å det ifrågavarande området. Äfven med hänsyn till jordens i allmänhet
goda beskaffenhet och de jämförelsevis höga arrendeafgifter, som kunde betingas
i dessa trakter, torde ett arrende af 2,000 kronor, utgörande i medeltal 19 kronor
per tunnland åker, då särskilt arrendevärde icke vore åsatt den medföljande bagmarken,
och ett försäljningsvärde af 350 kronor per tunnland eller 37,450 kronor för
åkerjorden och 75 kronor per tunnland eller 13,181 kronor 25 öre for hagmarken,
sammanlagdt 50,631 kronor 25 öre, motsvara de värden, som ur jordbrukssynpunkt
kunde anses skäliga. Emellertid torde en afsevärd del af området hafva ett betydligt
bö<rre försäljningsvärde i följd af dess lämplighet för villatomter pa grund åt dess
vidsträckta och välbelägna strandområden. Dä inköp af mark för dylikt ändamål ännu
icke förekommit i dessa trakter, saknades säker ledning för uppskattning af markens
värde ur denna synpunkt. Å den närbelägna Adelsön hade enligt uppgift för icke
län^e sedan försålts ett område af omkriug 100 tunnland för 50,000 kronor eller 500
kronor per tunnland. Härtill komme den omständigheten att, när inköp af jordområden
för särskilda ändamål ifrågasattes, vederbörande jordägare sällan atnöjde sig
med köpesummor, som tillnärmelsevis öfverensstämde med själtva jordvärdena, skulle
inlösen af den nu erbjudna marken komma att ske genom expropriation, vöre det toga
sannolikt, att den skulle kunna förvärfvas ens för de pris, hvartill den nu blifvit erbjuden
kronan till inköp.

I en till ecklesiastikdepartementet ingifven, den 7 februari 1912 dagtecknad
promemoria har Tamm ytterligare anfört:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Alternativ B omfattar 42,4 tunnland åkerjord, hvaraf omkring 15 tunnland utgöras
af den s. k. »Svarta jorden» Dess arrendevärde torde svårligen kunna uppskattas
högre än till omkring 800 kronor, ett arrendebelopp som emellertid, så länge området
saknar ekonomibyggnader, endast torde kunna erbjudas af någon hemmansägare i
Björkö by med egna byggnader. Arrendeanbud från annat håll torde svårligen kunna
förväntas, utan att fullständiga utbusbyggnader uppföras, hvilket- utan tvifvel skulle
draga en kostnad af omkring 7,000 kronor, utan att ett högre arrende än det ofvan
angifna vore att påräkna; och på grund häraf synes alternativ B uppenbarligen vara
alternativ A i ekonomiskt afseende betydligt underlägset, äfven med hänsyn till den
kostnad, som kan komma att erfordras för kompletterande af under alternativ A inbegripna
ekonomibyggnader. Därjämte är att märka, att gränslinjen mellan alternativ B
och alternativ A till större delen af sin längd löper genom åkerskiften, som genom
densamma sönderskäras på ett för alternativ B på flera ställen ganska ofördelaktigt
sätt, hvilket utan tvifvel skulle nedsätta arrendevärdet på eu del på norra sidan om
gränslinjen belägna åkerbitar, såvida de ej arrenderas af innehafvaren af de på södra
sidan belägna större åkerfälten, med hvilka de nu sammanhänga. Den återstående
delen af det till alternativ B hörande området utgöres af hagmark, till stor del uppfylld
af gamla grafhögar.

. Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet hafva tillstyrkt
bifall till den gjorda framställningen.

Kammarkollegium har i underdånigt utlåtande den 2 mars 1911 meddelat,
att lägenheterna Höglund och Charlottenlund i 1909 års taxeringslängd
för Adelsö socken vore upptagna till taxeringsvärden af respektive
3,000 kronor och 1,800 kronor, samt att såväl innehafvaren af Höglund
som innehafvaren af Charlottenlund äro till åren komna män. Kollegium
anförde härefter vidare:

Kollegium ansåge så talande skäl för inköp för statsverkets räkning af ifrågavarande,
med alternativ A betecknade område af Björkön vara anförda, att ett sådant
inköp borde, om än det begärda priset syntes väl högt, komma till stånd. I händelse
så skedde, föreställde sig kollegium, atfc den del af området, som lämpligen kunde
genom utarrendering tillgodogöras, borde afskiljas och ställas under domänstyrelsens
vård och förvaltning såsom jordbruksdomän, hvaremot det öfriga området, omfattande
själfva graffälten och de andra fornlämningarna, syntes böra stå under vård och inseende
af vitterhetsakademien. Möjligen förtjänte dock tagas i öfvervägande, huruvida
icke någon del af området lämpligen borde afsättas till nationalpark. Huru emellertid
i ena och andra afseende! skulle med områdets disposition förfaras, syntes böra få
bero på särskild närmare utredning och nådig pröfning.

På grund af det nyss anförda hemställde kollegium, det täcktes Kungl. Maj:t i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att ifrågavarande del af Björkön, omfattande
af hemmanen Oppgården och Mellangärden tillsammans 282,7 tunnland,
finge för en köpeskilling af tillhopa 115,000 kronor för statsverkets räkning inköpas,
samt för ändamålet ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å nämnda belopp.

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.

Härefter har vetenskapsakademien i underdånigt utlåtande den 7 juni
1911 förklarat sig på anförda skäl ej hafva anledning förorda, att någon
del af ön afsattes såsom nationalpark, men dock vilja äfven för sin del
lifligt tillstyrka, att de delar af ön, som vore af kulturhistorisk betydelse,
måtte af statsverket förvärfvas och för all framtid skyddas för ytterligare
åverkan.

Slutligen har jämväl domänstyrelsen den 4 augusti 1911 afgifvit
underdånigt yttrande i ärendet.

Styrelsen har därvid uttalat, att styrelsen icke hade något att erinra mot att,
för den händelse inköp af någon del af Björkön komme till stånd, den del däraf, som
lämpligen kunde genom utarrendering tillgodogöras, afsldldes och ställdes under styrelsens
vård och förvaltning såsom jordbruksdomän. Vidare har styrelsen tillstyrkt
inköp af det med A betecknade området, enär den omständigheten, att en del byggnader
åtföljde köpet, komme att väsentligt underlätta områdets tillgodogörande genom
utarrendering.

Giltighetstiden för de af ägarna till ifrågavarande markområden afgifna
försäljningsanbuden har numera blifvit förlängd till den 1 maj 1912.

Såsom af det anförda framgår, är det här fråga om statsförvärf af
en jordegendom på sådana villkor, att köpet ur enbart ekonomisk synpunkt
näppeligen skulle vara tillräckligt motiveradt. Då jag det oaktadt vill på
det varmaste förorda, att ett köp kommer till stånd, är det tydligt, att
jag, i likhet med i ärendet hörda myndigheter, i föreliggande fall finner
mig böra anlägga helt andra synpunkter än den rent pekuniära nyttans.
Det gäller här att undan förstörelse eller skadegörelse, undan ett pietetslöst
utnyttjande af markens vinstmöjligheter rädda en liten bit af vårt land,
som mer än någon annan gömmer på minnen från länge sedan gångna
tider och särskilt från den utomordentligt betydelsefulla brytningstid i
vårt folks historia, under hvilken det trädde i omedelbar förbindelse med
kristendomen och den kristna kulturen. Björköns afsldlda läge har medfört,
att de fasta fornlämningar, som där finnas sammanförda inom ett
tämligen begränsad! område till ojämförligt större antal än på någon annan
plats i landet, ännu i denna dag befinna sig i ett förhållandevis väl bibehållet
skick. Men å andra sidan är det visst, att i vår tid med dess
lifliga samfärdsväsende och dess ifriga bemödanden att ekonomiskt utnyttja
alla möjligheter, faran för att denna hittills afskilda vrå af landet
skulle kunna komma att tagas i bruk för ändamål, ägnade att väsentligen
förrycka eller rent af utplåna dess hittillsvarande karaktär, måste beteck -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

nas såsom ganska öfverhängande. Ett tillfälle att förekomma detta, att
för framtiden hindra vandalism i mer eller mindre förtäckt form, föreligger
nu, och priset för denna förmåns vinnande synes mig icke kunna
betecknas såsom öfverdrifvet.

Vid valet mellan de två förslag, som föreligga, vill jag i likhet med
samtliga i ärendet hörda myndigheter obetingadt förorda det större, det
såsom alternativ A betecknade. Alternativet B ställer sig visserligen i afseende
på den ögonblickliga, direkta utgiften något billigare, men då
ekonomihus helt och hållet saknas på det område, som därmed afses, blir
man beträffande den del däraf, som är ämnad att utarrenderas, helt och
hållet beroende af hvad en eller annan hemmansägare i den närbelägna
Björkö by möjligen kan vilja bjuda. Enligt hvad tillförordnade domänintendenten
Tamm i sin förut omnämnda promemoria uttalat, är ett årligt
arrende af 800 kronor det högsta, hvarmed man i fråga om alternativ B
kan räkna. Till detta ekonomiska skäl för det större förslaget bör läggas,
att, såsom framgår af amanuensen Hallströms redogörelse, genom detsammas
antagande så godt som alla på ön befintliga fornlämningar komme
att ligga på staten tillhörig mark, under det att i det mindre förslaget
flera fornminnesområden af betydande omfattning och värde icke ingå.

Jag förordar alltså, att af Riksdagen måtte utverkas ett anslag å
115,000 kronor till inköp af de delar af Björkön, som innefattas i alternativ
A, och erinrar tillika, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit Riksdagen att i afbidan på nådig proposition uti förevarande
ämne för sagda ändamål beräkna nämnda belopp å extra stat för år 1913.

Tanken att af någon del af ifrågavarande område inrätta en nationalpark
torde, då vetenskapsakademien ej anslutit sig därtill, böra förfalla.
Hvad myndigheterna i öfrigt hemställt beträffande den framtida användningen
af området föranleder för närvarande icke annan erinran från
min sida, än att man vid utarrenderingen af den därtill afsedda delen af
området bör noga tillse, att sådana bestämmelser uppställas, som tjäna
hufvudsyftet med förevarande framställning: fornminnenas bevarande.

Såsom af det föregående framgår är det nödvändigt, att ärendet blir
slutligen afgjordt före den 1 maj 1912, enär de afgifna försäljningsanbuden
icke äro bindande längre än till denna dag.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för inköp af vissa delar af ön Björkö i Mälaren
i enlighet med det i ärendet ingifna, med alternativ A
betecknade förslaget anvisa på extra stat för år 1913 ett
belopp af 115,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Vid bifall härtill lärer hinder icke möta för Kungl. Maj:t att redan
under år 1912 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett mot anslaget
svarande belopp.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall; och skulle proposition af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, aflåtas
till Riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Holmström.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Bilaga.

■ *

. ...... ■

/<s fp e

Sin-tAwvm

: .. •

»> sm

■wr ixsskun t

f i! ;irt 1 i ;ii i i f»j Ii ffllii JHi W! f»jHi

$w\x\k

.hajbåtsbrygga--

I?,,;,''Sirr/tf (rist/

■. . ■ yy . y''y\y.-

'' , , ff®

9Sahrikst

juli

jbcsi/aritii

r ; • w,

V ''

/ ufov.&iuftftyuiftAufnn

t ;

}

11 ,''

" ■ ■■ ;

• • ■•■ •• v;''.- • ''

■

ä $$$

ventets''

ö\ r i n

QrmknöiSanzaX*^

in ‘i''i >/ i

■ .

‘ <>«\ v,l‘ ’ ‘ '' 1 J

■/''(''}> .. •'' ^

||m|up. | ,v, wJ*

§p$ ||§i|||| |É| ''i--'' | j j 1 ''jf ^

'' '' ''v \, >&w, ?.''< \ '' / ''// ^'' ‘

iMim r, i 4^ . i

.1) BY .///

■

MfSamfald,

[mark''

> y''‘■''Samfäld.
;\ Sir.Zi-1- *

\k ;v\ sv \kv?u

v fyh:.:!-

Skala 1=12000

>SkogiuTul.

GEH.STA8u Lit. Anst.

Å Oppgårdejo B Mellangärden./

C Östergården/(ingår ej i, köpet)

Skogberuren, hagmark,