Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423 (Proposition 1918:423)

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Nr 423.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anordnande
av avloppsledningar från militär etablissemang en
å Järvafältet; given Stockholms slott den 3 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
''riksdagen att

dels för anordnande av avloppsledningar från militäretablissemangen
å Järvafältet å tilläggsstat för år 1918 under fjärde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor;

dels ock för samma ändamål å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 161,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 382 käft. (Nr 423.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Utdrag av protokollet över lantforsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
3 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern -Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars-, civil- och jordbruksdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Nilson, följande:

»Under punkten 59 av fjärde huvudtiteln i innevarande, års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på den proposition, som kunde komma att avlatas angående anordnande
av avloppsledningar från militäretablissemangen å Järvafältet, tillsvidare
under fjärde huvudtiteln å extra stat för ar 1919 beräkna ett belopp
av 166,050 kronor.

Sedan den i förevarande ärende erforderliga utredningen numera
blivit slutförd, anhåller jag att få underställa detsamma Kungl. Maj:ts
prövning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Då 1905 års riksdag anvisade medel för inköp av ett nytt övningsfält
^ vid Järva för de till Stockholm förlagda truppförbanden, avsågs,
att å nämnda övningsfält efterhand skulle uppföras nya kasernetablissemang
för nämnda truppförband ävensom nya byggnader för garnisonssjukhuset
och artilleriverkstäderna. Denna plan har emellertid hittills
endast blivit fullföljd i så måtto, att beslut av riksdagen fattats om
uppförande av dels nya kasernetablissemang för Svea ingenjörkår vid
Frösundavik och för Fälttelegrafkåren vid Lilja Frösunda dels ock ett
havremagasin, avsett att förläggas invid Järva järnvägsstation. Vidare
har 1915 års riksdag beslutit, att den för närvarande å Karlbergs
kungsgård förlagda krigsskolan skall å tid, som framdeles bestämmes,
förläggas till Järvafältet.

Efter det allmänna ingenjör sby rån i Stockholm erhållit i uppdrag
att verkställa utredning och uppgöra förslag rörande anordnande av
ledningar för bortledande av spillvatten från de blivande kasernetablissemangen
m. fl. militära anläggningar å Järvafältet, överlämnade chefen
för arméförvaltningens fortifikationsdepartements nybyggnadsbyrå med
utlåtande den 24 november 1916 till departementet av ingenjörsbyrån
uppgjorda förslag i ämnet.

Såsom i berörda utlåtande omförmäles, hade det i början ingått i
planen, att avloppsledningar från Svea ingenjörkårs och Fältteiegrafkårens
blivande, kasernetablissemang skulle kortaste vägen nedföras till Brunnsviken
vid Frösundavik. För övriga militära etablissemang vore ock i
allmänhet det naturliga avloppet till Brunnsviken, men till norra ändan
därav. För minskning av vikens förorening genom spillvatten från
militäretablissemangen hade man tänkt sig anläggning av behövliga
reningsverk. Emellertid förelåge mycket vägande skäl emot ett ytterligare
förorenande av Brunnsvikens vatten genom ditledande av spillvatten
jämväl från de blivande militära anläggningarna å Järvafältet.
Sålunda vore. Brunnsviken en jämförelsevis liten sjö, så gott som utan
vattencirkulation, samt vattnet i densamma redan förut starkt förorenat
genom .spillvatten från Stockholms stad, veterinärinstitutet, järnvägens
anläggningar vid Järva och dikesanläggningar m. m. Utledandet till
nämnda vik, såsom först varit tilltänkt, av spillvatten från riksmuseet
och övriga statens nyuppförda institutioner i dess närhet, hade genom
statsmakternas åtgärder undvikits, i det att för dessa anläggningar en
gemensam avloppsledning utdragits till Lilla Värtan, söder om Ålkistekanalen.
Medel till sistnämnda ledning hade anvisats av riksdagen,
sedan överintendentsämbetet och vederbörande statsråd på det krafti -

Utredning och
förslag av
Allmänna
ingenjör»-byrån och
chefen för
fortifikationsdepartementets
nybyggnadsbyrå.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

gaste avstyrkt spillvattnets från dessa anstalter avförande till Brunnsviken.
Man hade därför vid utredningen av den här föreliggande avloppsfrågan
för militäretablissemangen undersökt, huruvida icke, för
undvikande av Brunnsvikens ytterligare förorenande, en liknande lösning
som beträffande riksmuseet m. m. kunde åstadkommas.. Verkställda
undersökningarna hade ock visat, att detta vore möjligt, oc
att avledandet av spillvattnet från samtliga de blivande militära etablissemangen
lämpligast kunde ske genom anläggningen av ett for
dem gemensamt avloppsledningsnät med utlopp i Lilla Värtan, men

norr om Ålkistekanalen. .

I huvudsak skulle anordningarna enligt förenämnda utredningar

och förslag bliva följande: ,

Strax norr om Brunnsvikens norra ända, sydost om Neder-Jarva,
skulle anläggas en större samlingsbrunn och en pumpstation med tillhörande,
över Ulriksdals och Bergskam™ ägor framdragen, i Lilla Vartan
utmynnande huvud avloppsledning. Densamma skulle utföras dels
såsom tryckledning och dels såsom självrinnande ledning samt förses
med erforderliga brunnar m. m. Samlingsbrunnen vid Neder-Jarva
skulle söder ifrån upptaga en ledning för spillvatten från Svea mgenjörkårs
och Fälttelegrafkårens blivande kasernetablissemang, samt norrifrån
en ledning, upptagande spillvatten från Övriga, tilltänkta militära
etablissemang och anläggningar å Järvafältet, nämligen krigsskoleetablissemanget,
garnisonssjukhuset, Svea artilleriregementes kasernetablissemang,
förplägnadsanstalten och artilleriverkstäderna samt eventuellt aven
fortgardesregementenas kasernetablissemang.

För närvarande krävdes emellertid endast utförandet av huvudavloppet
från Neder-Järva till Lilla Värtan med tillhörande brunnar och
pumpstation m. m. samt ledningar, jämte tillhörande pumpstation och
brunnar, från Svea ingenjörkårs och Fälttelegrafkårens blivande etablissemang.
Av den planerade förplägnadsanstalten skulle nu endast
uppföras ett havremagasin, men för detta krävdes icke för närvaran e

utförandet av någon avloppsledning.

Det enligt vad nyss sagts behövliga första utbyggandet av avloppsnätet
skulle, med de pris, som vid tiden för utlåtandets avgivande vore
gällande, draga en kostnad av 212,000 kronor. Då ett belopp av
39,000 kronor, ingående i anslagen till kasernetablissemang för svea
ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, redan funnes tillgängligt att för ändamålet
användas, skulle således erfordras anvisande av ytterligare 173,000
kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Med anledning av vad sålunda förekommit och då huvudavloppet
jämte brunnar och pumpstation m. m. skulle förläggas å Ulriksdals
och Bergshamra ägor, gjorde fortifikationsdepartementet framställning
i ärendet beträffande Ulriksdals ägor hos riksmarskalksämbetet och
i fråga om Bergshamra ägor hos domänstyrelsen, enär nämnda styrelse,
efter vad fortifikationsdepartementet hade sig bekant, förde underhandlingar
rörande sistnämnda egendoms överlåtande till staten.

Den 24 april 1917 lämnade riksmarskalksämbetet svar å förfrågningarna
rörande upplåtandet av Ulriksdal tillhörig mark för ledningarnas
framdragande m. m., och ifrågasatte ämbetet därvid, huruvida icke
— i händelse av fortsatta åtgärder för åstadkommande av den ifrågasatta
avloppsledningen — ett samarbete i denna fråga lämpligen kunde
äga rum med järnvägsstyrelsen för att samtidigt kunna erhålla ett enligt
riksmarskalksämbetets förmenande synnerligen välbehövligt, bättre ordnat
avlopp från styrelsens bostadshus vid Järva samt rangeringsbangård
med tillhörande gasverk och vagnstallar m. fl. anläggningar, varifrån
avlopp för närvarande funnes endast i öppna diken till Brunnsviken,
till stor olägenhet för i trakten boende.

Då fortifikationsdepartementet fann detta förslag böra tagas under
omprövning, gjorde departementet framställning i ärendet till järnvägsstyrelsen,
och erhöll därå den 30 juni 1917 det svaret, att styrelsen icke
hade något att erina mot det föreslagna samarbetet rörande avloppsfrågan.

Med anledning härav uppdrogs åt Allmänna ingen]örsbyrån att i
anslutning till det förut för fortifikationsdepartementets räkning upprättade
förslaget uppgöra förslag till avledande jämväl av avloppsvattnet
från statens järnvägars anläggningar vid Järva till den föreslagna
avloppsledningen till Lilla Värtan.

Efter det erforderliga undersökningar verkställts samt det för
fortifikationsdepartementets räkning förut uppgjorda förslaget blivit i
vissa delar omarbetat, överlämnade Allmänna ingenjörsbyrån med skrivelse
den 8 augusti 1917 till fortifikationsdepartementet förslag till
avloppsledningsnät, gemensamt för kasernanläggningarna vid Järva och
statens järnvägars anläggningar därsammastädes. Kostnaderna för hela
anläggningen beräknades till 327,500 kronor.

Av berörda förslag framginge, att den behövliga första utbyggnaden
av avloppsnätet, innefattande huvudavloppsledningen till Lilla Värtan,
vad vidkomme departementets andel däri samt ledningarna från Svea
ingenjörkårs och Fälttelegrafkårens blivande etablissemang, skulle
komma att draga en kostnad av 199,000 kronor. Härtill komme kostnaden
för behövliga elektriska anordningar, beräknad till 11,500 kronor,
varav på fortifikationsdepartementets räkning folie ett belopp av 6,050

Ytterligare
utredning ar
forlifikationsdepartementet.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

kronor. Hela kostnaden för den första utbyggnaden skulle således för
departementets del belöpa sig till 205,050 kronor. Då, enligt vad förut
nämnts, 39,000 kronor redan funnes för ändamålet tillgängliga, skulle
fortifikationsdepartementets ytterligare medelsbebov för utbyggnaden i
fråga uppgå till 166,050 kronor.

Att fortifikationsdepartementets kostnad för ifrågavarande ledningar,
ehuru järnvägsstyrelsen nu skulle deltaga i bestridande av kostnaderna
för huvudledningen m. m. jämte tillhörande brunnar och pumpstation,
ändock uppginge till så stort belopp, som nyss sagts, berodde därpå,
att man måst räkna med avsevärt högre arbets- och materialpriser än
de i det tidigare förslaget upptagna.

Beträffande huvudledningens framförande över mark tillhörig Bergshamra
egendom, hade domänstyrelsen under hand meddelat fortifikationsdepartementet,
att sedan styrelsen numera träffat avtal om inlösen
av Bergshamra, densamma icke hade något att erinra mot avloppsledningens
framdragande.

Vad vidkomme ledningens framdragande över Ulriksdals och Bergshamra
ägor, vore vissa engångskostnader att emotse för tillstånd att fa
framföra ledningen och för de skador, som tilläventyrs komme att uppstå
å marken, där ledningen framdroges. Dessa engångskostnader hade
av Allmänna ingenjörsbyrån approximativt beräknats till 4,000 kronor.
Därjämte torde tillkomma årlig avgift för arrende av den mark, vara
huvudledningens samlingsbrunn och pumpstation m. m. skulle förläggas,
vilket arrende beräknats till omkring 250 kronor för år. . Nyssberörda
kostnader kunde emellertid först framdeles, da vederbörliga avtal angående
markupplåtelsen träffats och ledningen m. m. utförts, närmare
beräknas och framläggas.

Arméförvait- Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1917 angående lantdagens
fram- försvarets medelsbehov för år 1919 anmälde arméförvaltningen, att
"den^äi8 ämbetsverket ansåge frågan om beredande av avlopp för spillvatten
augusti 1917. fr£n blivande militäretablissemangen å Järvafältet bäst lösas på så
sätt, att ett för samtliga etablissemang gemensamt avloppsnät, med
utlopp i Lilla Värtan, anlades och att det vore särdeles lämpligt, att
detta nät, såsom i den sista utredningen förutsatts, jämväl avsåges att
upptaga spillvatten från järnvägens anläggningar vid Järva. Arméförvaltningen
funne sig därför böra hemställa, att Kungl. Maj.t måtte
föreslå riksdagen att för utförandet av den erforderliga första utbyggnaden
av avloppsledningsnätet för militäretablissemangen å Järvafältet
för de arbeten därå, vilka komme på arméförvaltningens del, å extra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

stat för år 1919 anvisa 166,050 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel för år 1918 förskjuta 111,050 kronor att sedermera
ersättas av vad sålunda anvisats.

Efter vad arméförvaltningen hade sig bekant, hade järnvägsstyrelsen
för avsikt att beträffande sin del i den gemensamma anläggningen
likaledes ingå med underdånig framställning.

Då en omarbetning av det utav arméförvaltningen förordade förslaget
ansågs erforderlig, innan ärendet underställdes Kungl. Maj:ts
prövning, anmodade jag, efter den 27 december 1917 erhållet nådigt
bemyndigande, civilingenjören E. Hedström att inom lantförsvarsdepartementet
biträda med verkställande av ifrågavarande omarbetning.

Med skrivelse den 20 februari 1918 överlämnade ingenjör Hedström
yttrande i ärendet samt anförde därvid följande:

För avloppsvattnets bortledande från de blivande kasernetablissemangens
områden vid Järva och Frösundavik samt från det av statens
järnvägar bebyggda området vid Järva kunde i huvudsak fyra olika
möjligheter tänkas:

1:°) att direkt utleda avloppsvattnet till Brunnsviken utan föregående
rening;

2.o) att utleda detsamma till Brunnsviken efter förut genomgången

3:o) att medelst pumpning utleda avloppsvattnet till Lilla Värtan
; och

4:o) att medelst självavrinning utleda detsamma till Lilla Värtan.

Att den första möjligheten ej kunde komma i fråga, hade redan
långt tidigare påvisats, och då denna uppfattning nu fullt delades av
armeförvaltningen, torde den ej här behöva närmare motiveras.

Mot den andra utvägen, nämligen att efter genomgången rening
utleda avloppsvattnet till Brunnsviken, hade chefen för fortifikationsdepartementets
ny byggnad sbyrå i sitt utlåtande av den 24 november 1916
anfört tillräckligt vägande skäl för att den ej borde anlitas. En dylik
utväg borde ej tillgripas, förr än man gjort''klart för sig, att de båda
senare alternativen vore otänkbara eller förorsakade så stora kostnader,
att de på denna grund borde övergivas.

Vad beträffade det tredje alternativet, som av arméförvaltningen
förordats till utförande utan att, efter vad av handlingarna kunde utrönas,
den i första hand tänkbara lösningen för avloppsvattnets bortförande,
nämligen genom självavrinning till Lilla Värtan, undersökts,
Tore olägenheterna och kostnaderna för detsamma på grund av den

Utredning och
förslag av
civilingenjören

E. Hedström.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 423.

obligatoriska pumpningen i tvenne omgångar både många och störa.
För det första syntes det vara tämligen ovisst, huruvida pumpmaskinerna
med tillhörande elektriska ledningar och transformatorer samt
erforderliga järnrör till tryckledningar ens kunde anskaffas till dubbla
de i kostnadsberäkningen angivna priserna, ja, stor sannolikhet forefunnes
för att vissa av ovannämnda material ej stode att få till något
pris under nuvarande förhållanden. En annan olägenhet vore de driftstörningar,
som kunde ifrågakomma i anledning av fel å ledningar och
maskiner, översvämningar etc. Driftskostnaderna för pumpning av avloppsvattnet
i tvenne omgångar bleve för övrigt så avsevärda, att
stor sannolikhet förefunnes för att detta alternativ ställde sig väsentligt
dyrare än alternativ fyra, därest detta vore möjligt att ge Vid

närmare undersökning av denna sak hade det befunnits, att
ledningar med fritt fall till Lilla Yärtan kunde anordnas och hade därför
förslag och kostnadsberäkning uppgjorts på grundval av denna

princip^dningen från Fälttelegrafkåren borde dragas i lämpligaste terräng
ner till Svea ingenjörkår. Härigenom möjliggjordes ett framtida bebyggande
av områdena utmed allmänna landsvägen mellan Störa krossa
och Övre Annelund ur avloppsteknisk synpunkt. Ledningen från
Svea ingenjörkår borde förläggas å en avsevärd sträcka utmed Brunnsvikens
västra strand i stället för i allmänna landsvägen, förutom den
ovedersägliga fördelen av att härigenom undgå pumpning av avloppsvattnet
från kasernområdet, ernåddes även den fördelen, att den intill
liggande höj dsträckan kunde bebyggas och byggnaderna beredas avlopp
Då ett bebyggande av Lings kulle kunde anses uteslutet, borde
ledningen dragas genom den tämligen höga men smala grusåsen söder
om kullen fram emot allmänna landsvägen, vilken korsades i lagsta
terräng vid Nedre Annelund. Härigenom ernåddes minsta schaktnmgsdjup
men största möjlighet att dränera det för Svea artilleriregemente
reserverade området. I fortsättningen norrut korsades Järvaån omedelbart
före anknytningspunkten med ledningen från statens järnvägar.
Sistnämnda ledning borde erhålla ett annat läge än i föregående förslag.
Således skulle ledningen förläggas från sitt utgångsläge a bangården
tämligen nära byggnaderna, där förutvarande ledningar läge
högst och där marken borde ha största bärighet. Ledningen från b alttelegrafkåren
borde i likhet med i föregående förslag utföras av lergods
eller cementrör med 23 cm. invändig diameter och givas en mmimilutning
av 1 : 200, varigenom dess kapacitet uppginge till 30 sekundiiter.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Ledningen från Svea ingenjörkår borde förläggas i sitt utgångsläge på
höjden 8,50 m. över slusströskeln; således 2,50 m. under lägsta föreslagna
gårdsplanet + 11,00. Den utfördes å sin övre sträcka av 30 cm.
lergods- eller cementrör i lutning 1 : 300, varigenom dess kapacitet
uppginge till 55 sekundliter. Å nedre sträckan fram till Järvaån utfördes
ledningen av ovala betongtrummor 30 x 45 cm. Ledningens kapacitet
med den föreslagna lutningen av 1 : 600 uppginge till 65 sekundliter,
varigenom vunnes eu reserv av icke mindre än 25 sekundliter
för framtida behov. Under Järvaån leddes spillvattnet i tvenne sifonledningar
med respektive 10 och 23 cm. diameter. Ledningen från statens
järnvägar utfördes av ovala betongtrummor 35 x 53 cm. med en
lutning av 1 : 600, varigenom dess kapacitet uppginge till 100 sekundliter
eller 20 sekundliter mera än beräknad maximiavrinning. Den för
nyssnämnda områden gemensamma ledningen utfördes även av ovala betongtrummor,
ehuru av större dimensioner, 50 x 75 cm. Ledningens
kapacitet med den föreslagna lutningen av 1 : 1000 uppginge till 190
sekundliter eller 70 sekundliter mera än beräknad avrinning enligt föregående
förslag, eu reserv, som i en framtid kunde komma väl till användning,
när andra än de nu föreslagna kasernområdena behövde dräneras.
Längre ned ökades betongtrummans dimension till 60 x 90 cm.,
varemot lutningen minskades till 1 : 2000. Ledningens kapacitet bleve
härigenom 220 sekundliter; således en ökning från föregående dimension
av endast 30 sekundliter. Detta hindrade dock ej dränering avett
större område, enär sedan övriga kasernområden tagits i bruk,
bräddavlopp med ledning direkt till Brunnsviken här kunde anordnas.
Bräddavloppsledningen komme i så fall endast att tjänstgöra vid häftigare
regntillfällen, då avloppsvattnet vore mycket utspätt och sålunda
relativt rent. Slutligen ökades dimensionen ytterligare till 70 x 105
centimeters diameter för att möjliggöra bortrensning av det slamm, som
kunde komma att avsätta sig i trumman vid de tillfällen, då vattenståndet
i Saltsjön vore högt och avrinnande vattenkvantiteten i trumman
vore liten. Dylik rensning bleve överflödig, så snart ledningen tagits
i bruk för halva nederbördsområdet.

Genom nu angivna höjd- och lutningsförhållanden komme trumbotten
att vid utloppet i Lilla Värtan förläggas 2,94 m. över slusströskeln,
från vilket läge en trätrumma utlcddes på större djup i ungefärlig
överensstämmelse med föregående förslag.

Det sålunda uppgjorda förslaget hade kostnadsberäknats med hänsyn
till gällande priser. Då Allmänna ingenjörsbyråns förslag emellertid
kostnadsberäknats ett halvt år tidigare efter då gällande priser,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 382 käft. (Nr 423.) ‘2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

både, i och för en jämförelse mellan förslagen ur kostnadssynpunkt,
prisstegringarna å materiel och arbetslöner under detta halvår undersökts.
Prisstegringarna hade därvid befunnits vara följande:

Arbetslöner

Cement .....

Järn .............

Lergodsrör.

Spik............

Virke ..........

cirka 30 procent

5 50 »

» 35 »

» 150 »

» 75 »

» 70 »

Härav framginge, att ett tillägg av 30 procent å de i föregående
förslag upptagna kostnadssummorna vore det allra minsta tillägg, som
kunde tänkas, för att någon jämförelse de olika förslagen emellan
skulle kunna äga rum. Engångskostnaden för föregående förslag för
första utbyggnaden måste således ökas med 30 procent från 327,500
till 425,700 kronor. Denna summa understege engångskostnaden för
det nu uppgjorda förslaget, 466,200 kronor, med endast 40,500 kronor.
Lädes därtill den i föregående förslag ingående posten av 30,000
kronor för framtida utvidgning av pumpstationen, uppstode en differens
i anläggningskostnaderna av endast 10,500 kronor. Härvid vore att
märka, att å denna senare siffra ej hade beräknats någon förhöjning,
alldenstund det vore omöjligt att bedöma, huru dessa framtida kostnader
komme att ställa sig. För att förslagen emellertid skulle bliva fullt
jämförbara i kostnadshänseende hade tillagts kapitalvärdet av de underhålls-
och driftskostnader, som komme på de olika förslagen. Ifråga
om driftskostnaderna hade för säkerhets skull använts de av Allmänna
ingenjörsbyrån angivna siffrorna, ehuru de vore mycket för lågt tilltagna.
Fn jämförelse mellan de olika förslagen ur kostnadssynpunkt
ställde sig således på följande sätt:

Totalkostnader, inklusive driftskostnader, kapitaliserade.

Allmänna ingenjörsbyråns förslag av d. 8/s 1917 inklusive
kostnad för andra utbyggnaden jämte

kapitalisering av driftskostnaderna....................... kronor 557,500: —

D:o d:o med 30 procent kostnadsökning å första

utbyggnaden ................................................................. » 655,700: —

Omarbetat förslag av d. 20A 1918 ................................. » 506,200: —

Differens kronor 149,500: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Härav framginge, att förslaget med pumpning droge en totalkostnad
av 655,700 kronor, eller 149,500 kronor mera än förslaget utan pumpning,
vars totalsumma uppginge till 506,200 kronor.

Efter vad utredningen sålunda givit vid handen, ställde sig förslaget
med fritt fall ur ekonomisk synpunkt avsevärt fördelaktigare än
alternativet med pumpning, och även ur allmän driftsteknisk och hygienisk
synpunkt vore givetvis en ledning med fritt fäll långt förmånligare.
Dessutom tillkomme en hel del andra synpunkter, som gjorde,
att detta förslag borde föredragas. Utan någon som helst ökad driftskostnad
kunde nämligen ett betydligt större område än i förra förslaget
dräneras. Särskilt vore detta av betydelse för Bergshamra egendom,
nu tillhörig staten, genom vilken ledningen vore dragen. Avloppsvattnet
från hela det område av denna egendom, som hade sitt
fall till Brunnsviken, kunde nämligen utan svårighet införas i ledningen,
något som gjorde, att området när som helst kunde exploateras för bebyggande.
På denna grund borde även denna egendom påföras del i
anläggningskostnaden för avloppssystemet.

Den här föreslagna ledningen hade även den fördelen att nu kunna
utföras, vilket ej med säkerhet kunde sägas om det förra förslaget,
alldenstund, som förut påpekats, för detsamma erfordrades en hel del
materialier, vilka nu endast med svårighet och i många fall kanske icke
alls kunde anskaffas.

På det sätt den avskärande ledningen nu föreslagits, funnes även
möjlighet att i samband med arbetet anordna åtskilliga strand- och
andra vägar, som kunde bliva till stor nytta. Särskilt kunde på detta
sätt Svea ingenjörkår få en ny utfartsväg norrut till stora landsvägen.

Då såväl ekonomiska som även hygieniska och vissa andra skäl
talade för att en avskärande ledning med fritt fall vore det lämpligaste
och bästa sättet för dränering av Frösundavik och de delar
av Järvafältet och statens järnvägars områden vid Järva, som det nu
vore fråga om, syntes det här framlagda förslaget erbjuda väsentligt
större fördelar och sålunda böra komma till utförande framför det tidigare
framlagda förslaget.

Beträffande fördelningen av kostnaderna hade i likhet med föregående
förslag de ledningar, som ej vore gemensamma, var för sig
påförts de intressenter, som betingade desamma. I fråga om gemensamma
sträckor hade samma beräkningsgrund tillämpats som i Allmänna
ingenjörsbyråns förslag, d. v. s. man hade byggt på de vattenkvantiteter,
som beräknades bliva avförda från respektive anläggningar,

ArméfÖrvaltDingens
fortifikationsdeparteraents

yttrande den
18 mars 1918.

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

och vilka även upptagits till samma storlek som i föregående förslag.
Som förut framhållits, vore det emellertid rättvist, att Bergshamra
egendom, d. v. s. domänstyrelsen, påfördes del i anläggningskostnaden
för den ledning, som genomlöpte denna egendom. Då den del av
Bergshamra, som på detta sätt skulle dräneras, uppginge till ungefär
1U av det hela, torde det vara lämpligt att låta XU av kostnaden för
ledningen genom Bergshamra, belöpande sig till 63,700 kronor, drabba
denna egendom.

Enligt nu angivna principer skulle således kostnaderna komma att
fördela sig på följande sätt:

	Armé- förvaltningen.	Statens järnvägar.	Domän- styrelsen.	Summa kronor.
Allmänna Ingen]örsbyråns förslag av d. 8/s 1917	205,050	122,450	_	327,500
i I):o D:o med 30 procents tillägg...............	266,500	159,200	—	425,700
Omarbetat förslag av d. 20/s> 1918...............	264,400	138,100	63,700	466,200

Härav framginge, att kostnaden för arméförvaltningen och järnvägsstyrelsen
enligt det här framlagda förslaget bleve resp. 2,100 och
21,100 kronor lägre, än om det förut uppgjorda förslaget skulle komma
till utförande, med tillägg av den prisökning, som inträtt sedan förslaget
kalkylerats och vilken beräknades uppgå till minst 30 procent.

Över det av ingenjör Hedström upprättade förslaget avgav arméförvaltningens
fortifikationsdepartement den 18 mars 1918 underdånigt
utlåtande samt anförde därvid följande:

Rörande förenämnda förslag hade departementet från Allmänna
ingenjörs byrån infordrat yttrande, varav framginge i huvudsak:

att medelvattenytan i Saltsjön, om ingenjör Hedströms avloppsledningsförslag
godtoges, skulle komma att gå in i ledningens nedre del
till ej mindre än 1,700 meters längd, vilket skulle medföra alltjämt
fortgående avsättningar i sagda del av ledningen samt nödvändiggöra
ständigt återkommande och dyrbara rengöringsåtgärder, med därav betingade
anläggningar, för att kunna hållas i brukbart skick,

att nyssberörda del av ledningen således icke kunde betraktas såsom
ett rationellt ordnat självrinnande system,

att jämväl den del av ledningen, som komme att ligga över medelvattenytan,
komme att få så svaga fall, att spolning och rensning ofta

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 423. 13

måste företagas, detta särskilt innan anläggningen kunde bliva till fullo
utnyttjad,

att den över rören tilltänkta påfyllningen till endast 1 meters höjd
icke kunde anses betryggande mot frost, synnerligast där ledningen
skulle komma att helt eller delvis stå fylld med vatten,

att den av Allmänna ingenjörsbyrån föreslagna ledningen över
Bergshamraområdet kunde givas sådant läge, att densamma kunde tjänstgöra
såsom huvud avlopp även för sagda område,

att, därest spillvatten från Bergshamraområdet infördes i den av
ingenjör Hedström föreslagna kulvertledningen, där Saltsjöns vattenyta
stode in lång tid på året, slamavsättningen komme att ökas just å den
mest svårrensade delen av ledningen, varför den av honom ifrågasatta
sträckningen av ledningen icke bjöde någon fördel utan snarare tvärtom,
att vissa ändringar beträffande avloppsledningens anordnande från
Svea ingenjörkårs blivande kanslihus måste vidtagas och på grund
därav ökade kostnader uppstode för sagda ledning, liksom ock att ledningens
fall skulle bliva ogynnsammare än förut tilltänkts,

att det vore tveksamt, huru järnvägsstyrelsen kunde komma att
ställa sig med avseende å den av ingenjör Hedström ifrågasatta förändringen
av ledningens höjdläge och därmed minskade dräneringsmöjligheter
för eventuella anläggningar inom järnvägens lägre liggande
område,

att de av ingenjör Hedström uppgjorda kalkylerna i vissa fall vore
missvisande eller mindre riktiga, samt

att kostnaderna för ett i möjligaste mån rationellt ordnat självrinnande
system med fullt betryggande anordningar för ledningarnas
spolning och renhållning här snille komma att ställa sig avsevärt högre,
än ingenjör Hedström för det av honom uppgjorda förslaget beräknat.

Allmänna ingenjörsbyrån hade därför hemställt, att avloppet från
Järvafältet måtte utföras i överensstämmelse med dess förslag av augusti
1917 med den omarbetning för ledningen från pumpstationen vid Järva
till Vårtan, som kunde föranledas av omläggningens eventuella utnyttjande
även för Bergshamraområdet.

Kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren Ingemar Petersson,
vilken såsom teknisk rådgivare för Danderyds skeppslags väghållningsskyldige
deltagit vid bestämmandet av sträckningen, i vissa delar, av
det av Allmänna ingenjörsbyrån uppgjorda förslaget till avloppsledningen
från Järvafältets kaserner m. m., hade även satts i tillfälle att yttra
sig i föreliggande ärende, och hade han därvid bland annat framhållit,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Utlåtande a
överingenjören
C. J.
Gimberg.

att avloppssystemets självrensningsförmåga blivit i ingenjör Hedströms
förslag åsidosatt,

att den i samma förslag ingående ledningen mellan Nederjärva och
Värtan endast genom tömning medelst ett härför vid utloppet inrättat
pumpverk jämte tillhörande avstängningsanordning med säkerhet kunde
hållas ren för igenslamning; samt

att kostnaden vid det Hedströmska förslaget borde, utom vad Allmänna
ingenjörbyrån upptagit, ökas med kostnaderna för anläggningen
och driften av ett pumpverk vid Värtan, liksom ock för nödiga dikningar
m. m.

Slutligen hade kapten Petersson framhållit, att han funne det av
ingenjör Hedström uppgjorda förslaget vara underlägset det av Allmänna
ingenjörsbyrån avgivna, varför han icke kunde till utförande förorda
ingenjör Hedströms förslag.

Fortifikationsdepartementet, som väl insåge, att det skulle varit
särdeles lyckligt, om avloppsledningsfrågan för Järvafältet kunnat med
ekonomisk fördel på ett tillfredsställande sätt lösas i den av ingenjör
Hedström angivna riktningen, ansåge sig emellertid med hänsyn till de
till synes fullt berättigade betänkligheter och erinringar, vilka av såväl
Allmänna ingenjörsbyrån som kaptenen Petersson framförts mot bemälde
ingenjörs förslag, icke kunna tillstyrka detsamma.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anmodade jag överingenjören
vid Stockholms stads byggnad skontor C. J. Gimberg att granska
och avgiva utlåtande över de av Allmänna ingenjörsbyrån samt av ingenjör
Hedström uppgjorda förslagen, och har överingenjör Gimberg
med anledning härav den 3 april 1918 inkommit med yttrande i ämnet
samt därvid till en början framhållit några allmänna synpunkter till
ledning för bedömandet av dylika frågor.

En större avloppslednings anläggning — yttrar överingenjör Gimberg
— kunde ofta i likhet med flera andra anläggningar utföras tekniskt
riktigt på olika sätt. I regel borde därför sökas sådan anordning,
som medförde den lägsta kostnaden; men i de fall, då ökade behov
kunde tillkomma i en framtid, borde icke kostnaden vara ensamt
avgörande utan även anläggningens större eller mindre ändamålsenlighet
för sådana behov. Vid en tekniskt riktigt planlagd dylik anläggning
tillgrepes ej pumpning annat än i sista hand, eller då intet annat
medel stod© till buds, för att undgå allt för stora kostnader. Måste
emellertid pumpning tillgripas, borde denna ske med så liten lyfthöjd
som möjligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

I enlighet med innebörden i dessa synpunkter, syntes redan vid
en flyktig granskning av de båda föreliggande förslagen, kompletterad
med en okulär besiktning av den av förslagen berörda terrängen, det
av Allmänna ingenjörsbyrån uppgjorda förslaget vara det minst lämpliga.
De huvudsakliga erinringar, som måste göras mot detsamma,
vore följande: Två pumpstationer hade anordnats, ehuru pumpförslag
i förevarande fall väl kunnat baseras på en enda pumpstation. Den
stora pumpstationen vid Nedre Järva både anordnats automatiskt, vilket
ur driftsäkerhetssynpunkt vore alldeles förkastligt. Samma pumpstation
hade på grund av sin storlek och sitt djupa läge under sjön bort vara
utrustad med reservmaskiner för annan kraft än elektrisk, för att ej
stå utan kraft vid avbrott i den elektriska strömmen. Avloppsvattnet
vore ämnat att pumpas från nämnda station upp till nära nog högsta
terrängplatåen å egendomen Bergshamra och måste därigenom lyftas
22 meter eflektiv höjd eller omkring 27 å 35 meter manometrisk höjd,
i stället för att en effektiv lyfthöjd på blott några få meter mycket
väl kunnat åstadkommas. De årliga drift- och underhållskostnaderna
för pumpstationerna vore för lågt beräknade. Ingen kostnad vore beräknad
för pumpkamrarnas rensning från slammet, som där avsatte
sig, ändock denna kostnad bleve särdeles stor. Dessutom syntes kilowattpriset
ävensom den beräknade kraftåtgången vara för lågt upptagna.
Det hade nämligen ej tagits hänsyn till att kraftåtgången bleve
större vid pumpning av kloakvatten än av rent vatten, ävensom större
vid intermittent dri*''t än vid kontinuerlig sådan. Samtliga sålunda felande
eller otillräckliga driftkostnader komme, om de kapitaliserades,
att i väsentlig grad öka kostnaden.

På grund av sålunda gjorda erinringar mot Allmänna ingenjörsbyråns
förslag ansåge sig överingenjör Gimberg, utan att hava ingått på detaljgranskning,
böra på det bestämdaste avstyrka detsammas antagande.

Beträffande det av ingenjör Hedström uppgjorda förslaget syntes
detta vid ett flyktigt påseende vara väl långt drivet i motsatt riktning
mot det förstnämnda, nämligen i försöket att åstadkomma fritt avfall
å hela sträckan. Man funne dock vid närmare undersökning, att en
tillfredsställande lösning av ifrågavarande avloppsfråga kunde ernås
enligt principen i detta förslag.

Detta förslags största förtjänst vore, att pumpning kunnat undvikas
genom att hela den långa utloppsledningen från Neder-Järva till Lilla
Värtan förlagts vid eller i närheten av sjön och således i den lägst
liggande terrängen, varigenom den på gynnsamt sätt kunde betjäna
ovanför liggande landområde, huvudsakligast tillhörande egendomen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

Bergshamra. Emellertid hade denna utloppsledning föreslagits för lågt
i förhållande till den vanliga eller medelvattenytan i sjön samt tillika
givits en något för stor dimension å en del av sträckan. Sådan den
föreslagits kunde den nämligen ej annat än i få, synnerligen gynnsamma
fall bliva självrensande. Om den däremot vid sin utloppsmynning lades
+ 3,30 meter över Stockholms slusströskel eller + 0,54 meter under
Saltsjöns medelvattenyta samt gåves en lutning av 1 : 2400 ävensom till
sin dimension minskades från 0,7 x 1,05 till 0,6 x 0,9 meter, så bleve
den avsevärt lämpligare med hänsyn till självrensningen. Om därjämte
anordnades en dammlucka, och vattnet i trumman medelst denna lucka
uppdämdes en eller ett par gånger i månaden vid tider, då ingen
nederbörd rådde, och såmedelst en kraftig spolning åstadkommes, så
behövde inga andra åtgärder vidtagas för ifrågavarande trummas renhållning,
just på grund därav, att redan nu en betydande vattenkvantitet
avrunne från statens järnvägars anläggningar, varigenom trummans
renhållning i hög grad komme att underlättas.

Börande ingenjör Hedströms förslag vore vidare den erinran att
göra, att sifonen under ån från Råstasjön skulle bliva en ömtålig punkt
på avloppssystemet på grund av den ringa vattenmängd, som under
vanliga förhållanden där skulle framrinna, och som tvingat förslagsställaren
att föreslå en så ringa dimension som 10 cm. för den mindre
ledniDgen. En sådan ringa storlek på rörledningen kunde orsaka, att
den lätt täpptes av något större föremål, som på ett eller annat sätt
kunnat inkomma i avloppsledningarna. Kunde emellertid åns botten
sänkas blott 0,25 å 0,30 meter, där ledningen korsade, varom undersökning
borde göras, så skulle ledningen kunna läggas över ån utan att
hindra vattenflödet i densamma. Genom en sådan sänkning av åns
botten erhölles ett minst 1 meter djupt utrymme för åvattnet under
den betonglåda, i vilken ledningen i sådant fall borde nedläggas. Som
enda möjliga hindret för en sådan ifrågasatt fördjupning av åns botten
kunde utgöras av kulverten under landsvägen vid Neder-Järva, borde
det undersökas, om någon sänkning därstädes bleve nödvändig, och om
så vore, huruvida en sänkning kunde ske utan kulvertens ombyggnad.
Skulle det visa sig, att kulverten under landsvägen behövde ombyggas,
borde i stället sifonen bibehållas men på samma gång så förändras, att
en samlingsbrunn för fasta ämnen anordnades vid dess övre ända, och
det lilla sifonröret utledas från denna brunn på det sätt, att den bildade
s. k. vattenlås.

I övrigt vore intet att erinra mot Hedströms förslag vare sig beträffande
anordningen eller de i kostnadsberäkningen upptagna å -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 423.

prisen, och då detta otvivelaktigt skulle komma att medföra lägre
kostnad än det andra förslaget, tillstyrkte överingenjör Gimberg, att
detsamma antoges, dock med de av honom ifrågasatta förändringarna,
vilka vore av sådan natur att de nedsatte den i ingenjör Hedströms
förslag beräknade kostnaden med omkring 10,000 kronor, eller från
466,200 kronor till 456,200 kronor.

Beträffande de anmärkningar mot ingenjör Hedströms förslag, som
Allmänna ingenjörsbyrån anfört, hade dessa varit dels befogade, dels
mer eller mindre obefogade. I de delar de varit befogade hade även
förbättringar i det föregående ifrågasatts.

Järnvägsstyrelsen har uti den 29 april 1918 avgivet underdånigt
utlåtande i ämnet anfört följande:

I sin underdåniga framställning hösten 1917 angående behovet av
nya byggnader och anläggningar m. m. för år 1919 hade järnvägsstyrelsen,
bland annat, hemställt om anslag för täckande av statens järnvägars
andel i kostnaderna för avloppsledning från Järvafältet till Lilla
Värtan. Ledning från statens järnvägars nuvarande och blivande anläggningar
vid Järva lokomotivstation skulle nämligen ansluta sig till
densamma. Styrelsen hade därvid meddelat, att förhandlingarna angående
frågans definitiva lösning ännu icke slutförts, men att styrelsen
det oaktat ansett sig kunna redan på frågans dåvarande läge begära
anslaget i fråga.

Det förslag, som då legat till grund för kostnadernas beräkning
och fördelning, hade på uppdrag av arméförvaltuingens fortifikationsdepartement
upprättats av Allmänna ingenjörsbyrån i Stockholm och
baserats på att genom pumpning överföra avloppsvattnet till Lilla Värtan.
Om ock såväl anläggnings- som underhålls- och driftkostnaderna för
detsamma skulle komma att bliva avsevärda, hade dock styrelsen ansett
sig så till vida kunna godtaga förslaget, att kostnaderna härför borde
kunna vara grundläggande vid en anslagsbegäran.

Järnvägsstyrelsen hade tidigare genom särskilda sakkunniga låtit
undersöka möjligheterna av att rena avloppsvattnet från statens järnvägars
anläggningar, då utefter stränderna å Järvaån, i vilken järnvägens
kloakledning utmynnade, trots vidtagna anordningar fortfarande
kunnat iakttagas oljeartade avsättningar ävensom en tunn iriserande
hinna å avloppsvattnet, vilket hade den för gasvatten karaktäristiska
lukten. Dessa undersökningar hade emellertid givit vid handen, att en
tillräckligt noggrann rening av detta avloppsvatten icke läte sig göra
och att ett fortsatt utsläppande av detsamma i Järvaån eller annat öppet
dike icke kunde försvaras.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 382 käft. (Nr 423.)

Järnvägsstyrelsens
yttrande
den 29
april 1918.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 423.

Yttrande av
domänstyrelsen.

Det nu föreliggande av ingenjör Hedström uppgjorda förslaget
innebure. avloppsvattnets utsläppande i Lilla Värtan medelst självrinning.
Beträffande speciellt statens järnvägars anläggningar innebure förslaget,
bland annat, att avloppet från Järva lokomotivstation komme att ligga
65 cm. högre än enligt Allmänna ingen]örsbyråns förslag. Järnvägsstyrelsen
ansåge dock, att ledningen även på detta djup bleve fullt
tillfredsställande för statens järnvägar.

I fråga om den tekniska granskningen av förslaget i övrigt ansåge
järnvägsstyrelsen sig kunna instämma i det av överingenjör Gimberg
avgivna utlåtandet. De uppgjorda kostnadsberäkningarna hade ej av
styrelsen underkastats detaljgranskning, men syntes i stort sett de förekommande
å-prisen vara väl avvägda med hänsyn till den vid kostnadsberäkningarnas
uppgörande rådande prisnivån.

Vid jämförelse med det av Allmänna ingenjörs byrån uppgjorda
förslaget hade järnvägsstyrelsen funnit, att ingenjör Hedströms förslag
vore att föredraga i följande avseenden:

1) det erbjöde större driftsäkerhet;

2) drift- och underhållskostnaderna torde även efter de av överingenjör
Gimberg i förenämnda utlåtande föreslagna förändringarna
bliva lägre, utan att statens järnvägars andel i anläggningskostnaden
syntes komma att ökas; samt

3) det tillgodosåge ett större allmänt intresse, varvid järnvägsstyrelsen
närmast syftade på möjligheten att med detsamma bereda
avlopp dels från hela kronoegendomen Bergshamra dels ock från de
framtida anläggningar i övrigt i närheten av Järvafältet, som kunde
tänkas komma till stånd, utan att kostnaderna för huvudledningen därigenom
torde komma att ökas.

I anslutning till vad styrelsen sålunda anfört, ville styrelsen meddela,
att styrelsen intet hade att erinra mot, att ifrågavarande avloppsledning
anordnades i huvudsaklig överensstämmelse med det av civilingenjören
Hedström uppgjorda förslaget med de av överingenjören
Gimberg föreslagna förändringarna. Under förutsättning att fördelningav
kostnaderna för detsamma även komme att ske på egendomen Bergshamra,
syntes statens järnvägars andel i dessa kostnader ej komma att
överstiga det av järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t för ändamålet begärda
anslaget å 140,000 kronor.

Uti den 1 maj 1918 avgivet underdånigt utlåtande har domänstyrelsen
framhållit, att i de fall, där enskild person eller kommun erhållit
tillstånd att framdraga ledningar av ifrågavarande slag över kronans
egendomar, hade i regel betingats ersättning för markupplåtelsen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 423.

och därjämte tillstånd för kronan att draga fördel av ledningarna. I
nu förevarande fall hade emellertid föreslagits, att domänfonden skulle
bidraga till anläggningskostnaden med ett belopp av 63,700 kronor.
Med anledning härav tilläte sig styrelsen framhålla, att domänfondens
bidrag till anläggningskostnaden i varje fall ej skäligen borde kunna
sättas högre än till ett belopp motsvarande kostnaden för anordnande
av erforderliga avloppsledningar för Bergshamra egendom, att något
behov av dylika ledningar ännu ej visat sig, att det ej läte sig göra
att i närvarande stund — innan beslut fattats om egendomens framtida
disposition — beräkna ett framtida eventuellt behov av dylika ledningar
eller kostnaderna härför, samt att det ej torde kunna undvikas, att
avloppsvattnets utrinnande i Lilla Värtan vid Bergshamra där belägna
strand och intill den till egendomen hörande Bockholmen komme att
menligt inverka på markvärdet därstädes. Slutligen ville styrelsen erinra
att, innan arbetet med ledningarnas framdragande över Bergshamra
påbörjades, med egendomens arrendator och de lägenhetsinnehavare,
vilkas områden berördes av ledningarna, borde träffas överenskommelse
om dem tillkommande ersättning för intrång och skada.

I sammanhang med att de beslutade nya kasernetablissemangen å
Järvafältet komma till utförande, måste givetvis avloppsledningar anordnas
för ifrågavarande etablissemang. Då utöver det i anslagen för
uppförande av kasernetablissemang för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren
ingående beloppet av 39,000 kronor några medel icke finnas
för ändamålet tillgängliga, torde framställning nu böra göras hos riksdagen
om anvisande av härför erforderligt anslag.

Då, enligt vad förut nämnts, jämväl statens järnvägar hava behov
av avloppsledning för sina anläggningar vid Järva, har jag, efter
samråd med chefen för civildepartementet, funnit mig böra förorda anläggande
av ett för de militära etablissemangen och statens järnvägar
gemensamt ledningsnät.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava två olika förslag
till anordnande av ifrågavarande avloppsledning blivit uppgjorda,
av vilka det ena, som upprättats av Allmänna ingenjörsbyrån, avser
spillvattnets bortledande med tillhjälp av pumpning och det andra, det
av ingenjör Hedström uppgjorda förslaget, är baserat på fritt fall för
vattnet. Vid den ingående prövning jag underkastat de båda förslagen
har jag funnit mig böra tillstyrka, att sistnämnda förslag kommer till
utförande med iakttagande av de modifikationer, som omförmälas i det
av överingenjör Gimberg avgivna utlåtandet.

Beträffande kostnaderna för utförande av arbetet enligt det av mig
förordade förslaget hava dessa beräknats uppgå till (466,200—10,000=)

Departements chefen.

Kungl■ Majds Nåd. Proposition Nr 423.

456,200 kronor. Mot denna beräkning finner jag icke anledning till
någon erinran. Med hänsyn till vad domänstyrelsen i ärendet anfört,
torde domänfonden icke böra tagas i anspråk för gäldande av någon
del av dessa kostnader, utan böra desamma i sin helhet fördelas å
lantförsvaret och statens järnvägar i den uti ingenjör Hedströms förslag
angivna proportionen. Med tillämpning härav skulle av den beräknade
totala anläggningskostnaden, 456,200 kronor, i runda tal falla på lantförsvaret
300,000 kronor och på järnvägsstyrelsen 156,200 kronor. Då,
såsom förut nämnts, ett belopp av 39,000 kronor redan finnes för ändamålet
tillgängligt av de för de nya kasernetablissemangen beviljade medel,
erfordras anvisande under fjärde huvudtiteln av (300,000 — 39,000 =)
261,000 ki-onor. Med hänsyn till angelägenheten av arbetenas snara
igångsättande torde härav 100,000 kronor höra utgå redan under innevarande
år och följaktligen upptagas på tilläggsstat för år 1918. Återstoden
eller 161,000 kronor torde uppföras å extra stat för år 1919.

I det för riksdagen framlagda förslaget till riksstat för år 1919
har för ifrågavarande ändamål under fjärde huvudtiteln upptagits allenast
166,050 kronor, eller . 94,950 kronor mindre än som nu beräknats.
Emellertid kommer chefen för finansdepartementet att under riksdagens
lopp framställa förslag om beredande av de för ändamålet ytterligare
erforderliga medel.

Vad beträffar frågan om anvisande av medel till bestridande av
den å statens järnvägar belöpande delen av ifrågavarande anläggningskostnader,
kommer chefen för civildepartementet att senare denna dag
därom göra framställning.

På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels för anordnande av avloppsledningar från militäretablissemangen
å Järvafältet å tilläggsstat för år 1918 under fjärde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor;

dels ock för samma ändamål å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 161,000 kronor».

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
E. H. Odencrants.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.