Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163 (Proposition 1910:163)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Nr 163.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den
4 april 1910.

Under åberopande af bilagda transsumt och utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden äfvensom af ett i lagrådet fördt protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Kiksdagen att antaga härvid fogade förslag
till ecklesiastik boställsordning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bill. till liiksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 123 Höft. (Nr 163).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot stridande
för ordnas som följer:

I KAP.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

Till boställen räknas i denna boställsordning all den fasta egendom,
som är anslagen till bostad eller aflöning åt prästerskapet i territoriella
församlingar, jämväl sådan, som användes till prästänkesäte eller hvars
afkomst ingår till prästerlig löneregleringsfond.

2 §•

Boställe, som är afsedt till löntagares bostad, kallas i denna författning
prästgård. Annat boställe kallas löneboställe.

II KAP.

Om prästgårdar.

3 §•

Till I prästgård för kyrkoherde eller komminister skall användas tomt
med bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163. 3

å det boställe, som, då lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets
aflöning första gången skall fastställas för tjänstens innehafvare, är
anvisadt till bostad åt honom, eller ock, där sådant ej lämpligen kan ske,
enligt Konungens bestämmande å annat, inom pastoratet beläget boställe
eller å plats, som af pastoratet för ändamålet erbjudits.

4 §•

Å prästgård skola finnas följande laga hus: 1) sätesbyggning, 2)

visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod och 6) hemlighus äfvensom,
där sådant af synerätt pröfvas nödigt, en brunn. A prästgård för
komminister må dock visthus och brygghus eller ettdera uteslutas, när de
af synerätt pröfvas kunna undvaras.

5 §•

Sätesbyggning jämte hushållskällare, om sådan anordnas under sätesbyggningen,
uppföres, där läget så medgifver, skild från annan åbyggnad.
Öfriga laga hus, som för hvarje prästgård föreskrifvas, skola sammanbyggas,
i den mån sådant pröfvas lämpligt. Alla hus skola läggas och inrättas
så, att eldfara så vidt möjligt undvikes samt brandförsäkring af
desamma ej förhindras eller fördyras.

6 §•

1. För sätesbyggning å prästgård för kyrkoherde må föreskrifvas minst
sex, högst nio boningsrum, af hvilka ett tillika skall vara expeditionsrum,
jämte kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller två förstugor. Där
vid ny- eller ombyggnad af dylik sätesbyggning ett brandfritt hvalf finnes
vara af behofvet påkalladt, skall sådant inrättas.

2. För sätesbyggning å prästgård för komminister må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor
och en eller två förstugor. Hvad i 1 mom. finnes stadgadt om expeditionsrum
och brandfritt hvalf i sätesbyggning å prästgård för kyrkoherde skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om sätesbyggning å prästgård för
komminister, som på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkobokföringen
i en eller flera församlingar.

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 163.

7 §•

1- Sätesbyggning uppföres på stenfot af minst fem decimeters böjd
ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer, men äfven, där
något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamålsenligt
byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt användas de ämnen, som
finnas lämpliga och öfverensstämma med ortens sed. Boningsrummen göras
så stora, som behofvet i hvarje fall fordrar, omkring tre meter höga, och
skola vara försedda med nödiga och lämpliga anordningar för uppvärmning.
Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade, boaserade eller spända
tak, oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar samt tapeter
eller lämplig målning å väggarna.

2. Öfriga laga hus uppföras efter ortens sed af ändamålsenliga byggnadsämnen
till den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar.

3- Brygghus skall vara försedt med inmurad panna och, där så erfordras,
äfven med bakugn.

8 §•

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af
synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad
samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat
ämne äfvensom för andra laga hus må efter behofvet och ortens sed tjänlig
beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

9 §•

Där vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af laga hus å prästgård,
iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshafvarens
skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens
fullgörande förenade kostnader ej varda mer än nödigt betungande.

A prästgård
pastoratet.

10 §•

skola alla laga hus nybyggas och underhållas af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

11 §.

Uppkommande brister å prästgårds laga hus skola afhjälpas och nybyggnad
af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves eller eljest
blifver nödigt, dock med iakttagande, att nybyggnad af sätesbyggning icke
må företagas, utan att synerätt därom beslutat.

12 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda prästgårds laga hus.^ Brister,
som å dylika hus uppkomma genom boställshafvarens vanvård, skola af
honom på egen bekostnad afhjälpas.

13 §.

Alla andra byggnader å prästgård än. de i 4 § omförmälda äro öfverloppshus,
hvilka tillträdaren äger att från.. afträdare!! lösa till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter. Har tillträdaren vid afoch
tillträdessynen tillkännagifvit sin afsikt att ej lösa öfverloppshus, eller
underlåter han att inom en månad efter synen förklara sig villig därtill,
må afträdaren bortföra huset inom tid, som vid synen föreskrifves; åliggande
det afträdaren, om han bortför huset, att efter synerätts bestämmande
vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för återställande af jord
eller byggnad i samma skick, hvari den befanns före öfverloppshusets uppförande.

Har ej afträdaren inom den bestämda tiden bortfört öfverloppshus,
som han berättigats borttaga, tillfälle huset tillträdaren med den rätt, med
hvilken afträdaren innehaft detsamma.

14 §.

Om å prästgård trädgård saknas eller är otillräcklig, bör, där så
lämpligen kan ske, pastoratet anlägga ny trädgård eller utvidga den gamla
efter hvad synerätt pröfvar skäligt. Trädgård skall af boställshafvaren väl
vårdas och vidmakthållas.

15 §.

1. Pastoratet åligge efter synerätts bestämmande att uppföra och
underhålla erforderligt stängsel kring prästgård, där ej hägnad skall hållas
af granne.

Kunglf Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

2. Enskild väg, som erfordras uteslutande för prästgårds räkning,
skall efter synerätts bestämmande anläggas och underhållas af pastoratet;
och åligge jämväl pastoratet att svara för den på prästgård ankommande
skyldighet att deltaga i byggande och underhåll af enskild väg, som är
gemensam för prästgården och annan fastighet.

16 §.

Hvad prästgård tillhörer och icke kan räknas till dess afkastning,
må ej afhändas bostället utan att sådant är särskildt tillåtet.

17 §.

Gör boställshafvaren åverkan å prästgård, eller öfverträder han eljest
sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare af legd jord, är i strafflagen stadgadt.

18 §.

Prästgård afträdes samtidigt med frånträdandet af öfriga löneförmåner
vid den tjänst, hvarmed prästgården är förenad. År vid tiden för afträdandet
icke bestämdt hvem som kommer att tillträda prästgården, skall
domkapitlet föranstalta, att densamma emellertid varder behörigen vårdad,
intill dess tillträdare kan öfvertaga dess skötsel och vård.

III KAP.

Om löneboställen.

19 §.

Löneboställen skola upplåtas på arrende i enlighet med särkilda föreskrifter,
som meddelas af Konungen.

Företrädesrätt att öfvertaga arrende af löneboställe tillkommer, på sätt
i sagda föreskrifter närmare bestämmes, innehafvare af prästgård i fråga
om det boställe, hvarå prästgården är belägen; dock med skyldighet för
honom eller hans rättsinnehafvare, därest prästgården före arrendetidens
slut afträdes, att nästa fardag därefter frånträda arrendet.

I fråga om arrende, som nu sagts, skall hvad här nedan i denna boställsordning
stadgas lända till efterrättelse. I de delar, hvarom boställsordningen
ej innehåller bestämmelser, tillämpas allmän lag och nämnda
särskilda föreskrifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

20 §.

Löneboställen skola vara försedda med de laga hus, som för kronohemman
äro stadgade, där ej dylikt boställe antingen, såsom icke afsedt
för jordbruk, erfordrar bus af särskild beskaffenhet eller ock, till följd af
särskilda omständigheter, af synerätt pröfvas kunna undvara alla eller vissa
af de för kronohemman föreskrifna hus.

21 §.

Laga hus å löneboställe skola uppföras efter ortens sed af ändamålsenliga
byggnadsämnen till den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar.

22 §.

Då vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af laga hus å löneboställe,
skall hvad i 9 § finnes för där afsedt fall stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

23 §.

Å löneboställen skola alla laga hus nybyggas och underhållas af arrendatorn.

24 §.

1. Finner synerätt, att på löneboställe insynadt torp eller fäbodställe
bör bibehållas eller nytt sådant bör insynas eller insynad kvarn bör
kvarblifva, skall arrendatorn där uppföra och underhålla de byggnader, som
af sy ner ätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.

25 §.

Uppkommande brister å löneboställes insynade hus skola afhjälpas och
nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves eller
eljest blifver nödigt.

26 §.

1. I fråga om rätt för tjänstinnehafvare och arrendator samt pastorat
eller församling att erhålla virke från löneboställes skog lände till efterrättelse
hvad särskild! är stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

2. Andra å löneboställe tillgängliga byggnadsämnen än virke må,
där sådant kan ske utan men för bostället eller förnärmande af arrendatorns
rätt, af pastoratet användas till nybyggnad och förbättring å prästgård
och kyrka.

27 §.

Har arrendator måst för nybyggnad af hus, hvarom i 20 och 24 §§
sägs, vidkännas större kostnad, än som på hans arrendetid belöper efter
årsberäkning enligt grunder, som angifvas uti de i 19 § omförmälda särskilda
föreskrifter, njute han, på sätt i nämnda föreskrifter närmare stadgas,
efter synerätts bestämmande godtgörelse härför antingen genom nedsättning
i de närmaste årens arrende eller, vid boställets afträdande, af
den nye arrendatorn.

Hvad ny arrendator sålunda fått utgifva skall vid bedömande af hans
nybyggnadsskyldighet anses lika med nybyggnadskostnad.

28 §.

De hus å löneboställe, hvilkas nybyggnad åligger arrendatorn, vare
han pliktig att brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla, i
behörig ordning uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom
behörigen vidmakthållas. Arrendator, som försummat sin skyldighet att
taga eller vidmakthålla brandförsäkring, svare själf för brandskada.

29 §.

Alla andra byggnader å löneboställe än de i 20 och 24 §§ omförmälda
äro öfverloppshus, hvilka tillträdaren äger att från afträdaren lösa
till det värde, som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter. Har tillträdaren
vid af- och tillträdessynen tillkännagifvit sin afsikt att ej lösa
öfverloppshus, eller underlåter han att inom en månad efter synen förklara
sig villig därtill, må afträdaren bortföra huset inom tid, som vid
synen föreskrifves; åliggande det afträdaren, om han bortför huset, att
efter synerättens bestämmande vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras
för återställande af jord eller byggnad i samma skick, hvari den befanns
före öfver loppshusets uppförande.

Är till öfverloppshus byggnadsvirke hämtadt från boställets skog, må
huset ej bortföras, innan afträdaren för virket utgifvit ersättning till belopp,
som synerätten bestämmer; skolande ersättningen användas till boställets
nytta enligt de närmare föreskrifter synerätten meddelar. Hvad

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

nu är stadgadt om skyldighet för afträdaren att utgifva ersättning galle
ej i afseende å virke, hvilket motsvarar sådan andel i hoställsskogens afkastning,
som på grund af äldre bestämmelser tillkommit boställshafvaren
eller arrendatorn utöfver busbebofvet.

Tiar ej afträdaren inom den bestämda tiden bortfört öfverloppsbus,
som ban berättigats borttaga, tillfälle huset tillträdaren med den rätt, med
hvilken afträdaren innehaft detsamma.

IY KAP.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och

husesyner.

SO §.

Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till
hus och ägor behörigen vidmakthållna. Anser domkapitlet boställes rätt
vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt beslut förnärmad,
eller att vid sådant beslut icke iakttagits hvad i 9 och 22 §§
föreskrifves, skall domkapitlet i behörig ordning öfverklaga beslutet.

Öfver fullgörandet af arrendator åliggande brandförsäkringsplikt hålle
domkapitlet noggrann tillsyn.

31 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte året
efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället
förrättats.

32 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Konungens befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i
händelse af särskildt behof äfven å annan tid hos Konungens befallningshafvande
äska ekonomisk besiktning å visst boställe.

33 §.

Ekonomisk besiktning förrättas, efter Konungens befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronobetjänt i orten såsom ordförande jämte
Bih. till liiltsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 123 Saft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

två nämndemän och i stad af magistratsperson såsom ordförande jämte
två utaf magistraten utsedda sakkunnige män. Biträdande besiktningsmännen
kallas af ordföranden.

Stanna besiktningsmännen i olika meningar, galle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, galle ordförandens.

34 §.

1. Såsom jäf mot besiktningsman galle: om han är med boställshafvare
eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om besiktningsman
är boställshafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbare
ovän; eller om besiktningsman eller den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den omständighet,
att besiktningsmännens ordförande eller hans bemälde skyldeman,
såsom medlem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för nybyggnad
och underhåll å boställe, ej må såsom jäf räknas. Har besiktningsman
å tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare eller arrendator
af boställe, eller söker någon sak med besiktningsman eller tillfogar honom
något med ord eller gärning i uppsåt att honom därmed jäfvig göra, det
må ej heller för jäf räknas.

2. Yet besiktningsmännens ordförande, att sådant jäf mot honom
är, anmäle det genast och utan att utsätta dag till förrättningen hos
Konungens befallningshafvande, som förordnar annan ordförande. Förekommer
dylikt jäf mot biträdande besiktningsman, göre han därom omedelbart
anmälan hos ordföranden, hvilken ombesörjer inkallande af annan besiktningsman.

35 §.

Besiktningsmännens ordförande utsätte tid för de åt honom uppdragna
ekonomiska besiktningar, med iakttagande, att de hållas å tjänlig årstid
och att, där så kan ske, besiktningar i samma ort förrättas omedelbart
efter hvarandra.

36 §.

Minst sex veckor före besiktningen skall ordföranden om tiden därför
underrätta domkapitlet, kvilket förordnar vederbörande kontraktsprost eller,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

vid förfall för denne, annat ombud att å domkapitlets vägnar närvara vid
besiktningen. Inom lika tid åligger det ordföranden att, när församlings
rätt ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utseende af ombud för församlingen att vid besiktningen bevaka
dess riitt. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu är sagdt,
skall bevis genast af vederbörande tillställas ordföranden. Öfriga parter
skola minst fjorton dagar före besiktningen af ordföranden kallas till
densamma.

37 §.

När ordföranden bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående §
åligger honom, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för
besiktningens företagande.

38 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot ordföranden, och finna besiktningsmännen
det vara lagligen grundadt, inställes förrättningen, och göre ordföranden
anmälan om förhållandet hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande. Förekommer mot biträdande besiktningsman
jäf, som af besiktningsmännen godkännes, ombesörje ordföranden inkallande
af annan besiktningsman i hans ställe. Ogillas jäf vet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom jäf sanmärkning ogillats.

39 §.

Yid förrättningen hafva besiktningsmännen att iakttaga hvad här
nedan sägs:

1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom huruvida de hus, hvilka det åligger
arrendator att nybygga, är o vederbörligen brandförsäkrade och försedda
med nödig brandredskap, hvarjämte arrendator affordras redovisning för
husröte- eller brandskadeersättning eller andra medel, hvilka böra för boställets
räkning redovisas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

2. Boställets hus och ägor besiktigas, hvarvid, när fråga uppstår om
nybyggnad eller underhåll af hus å prästgård, efter noggrann pröfning
meddelas yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsarbete
kan anses hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård.

3. Om beträffande hus, som må nybyggas utan synerätts beslut,
anmärkta bristfälligheter finnas vara sådana, att fråga om nybyggnad uppstår,
undersökes, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast
bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utse besiktningsmännen
därtill plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i byggnadskostnaden kan ske, lämpas efter boställshafvarens
eller, å löneboställe, arrendator^ önskan; och bestämma besiktningsmännen
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya huset
samt uppgöra kostnadsförslag, därvid för virke eller andra byggnadsämnen,
som erhållas från det boställe, hvarå besiktningen äger rum, eller jämlikt
26 § från annat boställe, icke må beräknas annat värde än som pröfvas
motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte andra utgifter för
byggnadsämnenas beredning.

5. JNTödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.

7. Tid utsättes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan åtgärd bör genom vederbörande vara verkställd.

8. I öfrig! anställes undersökning och meddelas föreskrift i alla de
frågor, som enligt denna boställsordning eller annan författning skola vid
ekonomisk besiktning handläggas.

9. \ id förrättningens afsilande tillkännagifves och i instrumentet
antecknas, att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af
rätt till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afslutande anmäla
sig å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande
med begäran om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens afslutande skall ordföranden skriftligen
underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken vid förrättningen
föreskrifna arbeten skola vara verkställda.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

40 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk besiktning
blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall vederbörande
nybyggnads- och underhållsskyldig till kontraktsprosten ingifva anmälan,
att hvad vid besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt,
eller ock visa, att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad,
beträffande pastoratet ålagda arbeten, af boställshafvaren och, beträffande
andra arbeten, af två utaf pastoratet för sådant ändamål å kyrkostämma
utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft, men anmälan, hvarom
här är sagd!, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle kontraktsprosten genast
förhållandet hos domkapitlet, som har att inom lämplig tid vidtaga åtgärder
till bevarande af boställets och efterträdares bästa antingen medelst
begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige eftersatt må genom
öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans bekostnad verkställdt,
eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos honom för husrötebeloppet.

41 §.

1. Kronobetjänt och nämndeman samt konsistorieombud, när annan
än vederbörande kontraktsprost därtill förordnats, erhålla för ekonomiska
besiktningar ersättning efter hvad särskildt är stadgadt. Af magistrat utsedda
biträdande besiktningsmän njuta ersättning lika med nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af instrumentet,
som i 57 § omförmäles, skola gäldas å prästgårdar, där icke på grund
af särskildt stadgande för visst fall annorlunda medgifves, af pastoratet
och å löneboställen af arrendator^ dock att, där besiktning i följd åt
någons tredska eller försummelse särskildt påkallats, den tredskande eller
försumlige skall vara skyldig att enligt besiktningsmännens bestämmande
godtgöra pastoratet eller annan hvad för sådan besiktning bör utgifvas.

42 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst fyra nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

43 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

44 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,
äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig
begäres.

45 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning
af ombyte utaf boställshafvare eller arrendator.

2. Å prästgård vare dock af- och tillträdessyn ej nödig, där ej boställshafvare
eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden
hos domkapitlet äskar sådan syn eller domkapitlet eljest finner syn böra
hållas. Mottager boställshafvare prästgård utan af- och tillträdessyn, svare
sedan för allt hvad företrädaren under dennes besittningstid i afseende å
boställets vård ålegat.

3. Af- och tillträdessyn å prästgård, då sådan syn ifrågakommer,
skall, sedan afträde ägt rum, hållas inom sex månader därefter.

4. Af- och tillträdessyn å lönebostäile må ej hållas tidigare än sex
månader före fardagen eller senare än sex månader efter samma dag.

46 §.

Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens
ordförande; och skola därvid insändas instrument öfver sista afoch
tillträdessyn och därefter hållna laga syner äfvensom sista ekonomiska
besiktning, om sådan senare än husesyn hållits.

47 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten utsätta tid för densamma
och därom minst två månader förut underrätta domkapitlet, hvilket
förordnar vederbörande kontraktsprost eller, vid förfall för denne, annat
ombud att å dess vägnar vid synen bevaka boställets rätt och bästa. Inom
lika tid åligger domaren eller rätten att, när församlings rätt ifråga -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

kommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utväljande af ombud till bevakande af församlingens talan. Om mottagandet
af underrättelse, hvarom nu är sagd!, skall bevis genast af vederbörande
öfversändas till domaren eller rätten. Domaren eller rätten föranstalte
ock, att öfriga parter varda minst fjorton dagar, om de bo inom
pastoratet, eljest en månad före synen till densamma kallade; börande
domaren till synen kalla nämnd.

2. Skall vid afträdandet boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren
eller rätten.

48 §.

När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ åligger dem, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
för synens företagande.

49 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till sådan syn hänskjuta.

Är, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot besiktningsman gjordt jäf ogillats,
och finner synerätten jäfsanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

50 §.

Hvad i 39 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. År sedan sista husesyn hus, som bör finnas vid bostället, nybyggdt,
tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse med gifna föreskrifter samt i
öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt. Synerätten meddelar därefter
beslut, huruvida huset må, i befintligt skick eller sedan därå an -

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

märkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna, insynas, eller om det icke
kan godkännas.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas, hvarvid, när
fråga uppstår om nybyggnad eller underhåll af hus å prästgård, efter noggrann
pröfning meddelas yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller
underhållsarbete kan anses hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård.
Finnas anmärkta bristfälligketer sådana, att fråga om nybyggnad
uppstår, undersöker synerätten, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna
genom endast bättrande af hjälpas eller nybyggnad skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utser syneräften
därtill plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig
tillökning i byggnadskostnaden kan ske, lämpas efter tillträdarens önskan;
och bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten
af det nya huset samt uppgör kostnadsförslag, därvid för virke eller andra
byggnadsämnen, som erhållas från det boställe, hvarå synen äger rum,
eller jämlikt 26 § från annat boställe, icke må beräknas annat värde än
som pröfvas motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte andra
utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses höra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, som förefinnas i afseende
på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, hägnaders och dikens
anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande, allt efter hvad för
hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar, som i
följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för desamma utsattes.
Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada för bostället, föreskrifves
nödig rättelse.

7. Tid utsattes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola
vara verkställda.

8. I allt annat, hvartill denna boställsordning eller annan författning
föranleder, anställes undersökning och meddelas föreskrift.

51 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn å löneboställe af
rätten blifvit bestämdt, skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare
upprättas och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande
å ena sidan alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra
sidan allt hvad honom tillgodoförts.

Kung!. Maj ds Nåd. ''Proposition Nr 163.

Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar, skall
tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får
till godo.

2. Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid
uppgörelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkställt.

O m

52 §.

Sedan boställe afträdts, må afträdaren ej befatta sig med några arbeten
å bostället, utan skall hvad då brister af det, som på honom ankommer,
verkställas å prästgård, där ej tillträdaren mottagit densamma
utan af- och tillträdessyn, af pastoratet och å löneboställe af tillträdaren
mot rätt till därför upptaget kostnadsbelopp.

53 §.

I det fall, som i 47 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen göra de anmärkningar i afseende å befintliga
brister, hvartill han finner anledning. Eättsförhållandet mellan
domkapitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast
där båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant
fall behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.

54 §.

Yid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola
de för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

55 §.

1. För husesyner njuta synerätt och konsistorieombud ersättning efter
hvad särskildt är stadgadt. Biträdande byggnadskunnig person erhåller
godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räknas
jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som i 57 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för prästgård af pastoratet
och för löneboställe af arrendatorn, dock att, där synerätten finner, att
synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen ägt rum efter
anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige skall vara

Bill. till Piksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 123 Höft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

pliktig att, i den män synerätten pröfvar skäligt, godtgöra pastoratet eller
arrendatorn livad för sådan laga syn bör utgifvas.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas för prästgård af
pastoratet, afträdare och tillträdare till en tredjedel hvardera samt för löneboställe
utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera.

56 §.

Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga
kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, beträffande pastoratet ålagda
arbeten, af boställshafvaren och, beträffande andra arbeten, af två utaf
pastoratet för sådant ändamål å kyrkostämma utsedda ombud. Försummar
nybyggnads- och underhållsskyldig hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor,
på anmälan härom af domkapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet
på den försumliges bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle
hvad domkapitlet såsom boställshafvare blifvit ålagdt ej fullgöras, äger
pastoratet eller efterträdande boställshafvare hos öfverexekutor påkalla verkställighet.

57 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare
eller arrendator väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och syner
tillhandahållas samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.

V KAP.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

58 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet skall
i tillämpliga delar gälla för domkapitlet för den tid, domkapitlet för allmän
kassas räkning innehar prästgård.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

59 §.

Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å boställe
skola finnas, må synerätt, på grund af sedermera inträffade förändrade
förhållanden, i detta afseende annorlunda förordna.

60 §.

I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den
pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de
särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar.

61 §.

Där i fråga om visst boställe, i följd af särskildt stadgande, öfverenskommelse
eller annan giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten
för närvarande helt eller delvis åligger annan än pastoratet, till
pastoratet hörande församling, boställshafvaren eller arrendatorn, skall hvad
sålunda hittills varit gällande fortfarande tillämpas, intill dess annorlunda
kan varda i laga ordning bestämdt.

62 §.

Är prästgård med hänsyn till boställshafvarens tjänsteverksamhet
olämpligt belägen, eller kan eljest på grund af särskilda omständigheter
boställe eller del däraf ej för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet,
må boställe eller del, hvarom nu är sagdt, efter Konungens bepröfvande
utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare,
där löneboställe eller del däraf till följd af belägenhet i eller invid stad
eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas till tomter.

Gifver Konungen tillstånd till utbyte eller försäljning, ankomme
ock på Konungens pröfning, huruvida i anseende därtill, att boställets
afkomst helt eller delvis ingått till kyrkofonden, för detsamma betingad
mellangift eller köpeskilling eller någon del däraf skall öfverlämnas till
nämnda fond.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

63 8.

1. Denna boställsordning skall beträffande i författningsenlig ordning
utarrenderade boställen, med undantag af sådana, som hittills varit
afsedda till löntagares bostad eller brukas gemensamt med dylikt boställe,
tillämpas från och med den 1 januari 1912, dock med den inskränkning,
som må föranledas af bestämmelserna i dessförinnan lagligen upprättade
ärren dekontrakt.

2. I fråga om hvarje annat boställe skall boställsordningen, med
iakttagande af hvad här nedan i 3 mom. samt i 64 och 66 §§ sägs, träda
i kraft då lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af
prästerskapets aflöning, först börjar tillämpas för prästerskapet inom det
pastorat, där bostället är beläget.

3. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu är sagdt, skall tillämpas, må ej, där de enligt förut gällande
stadganden äro godkända eller antagliga, utdömas därföre, att de ej
öfverensstämma med boställsordningen.

64 §.

1. Kär lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning
första gången blifvit fastställd för prästerskapet inom visst pastorat,
skall året före den nya löneregleringens inträdande på domkapitlets begäran
husesyn i dittills gällande ordning hållas å hvarje inom pastoratet beläget
boställe, som då utgör bostadsboställe för löntagare eller eljest innehafves
af sådan.

2. Skall prästgård vara förlagd å boställe, därå syn enligt hvad nu
är sagdt hålles, bestämme synerätten med tillämpning af denna boställsordning,
ej mindre hvilket område därtill skall användas än äfven b vilka
laga hus där skola finnas samt om och på hvad sätt trädgård bör anläggas,
stängsel upprättas och enskild väg uteslutande för prästgårdens räkning
anläggas.

Synerätten meddele tillika de föreskrifter, som finnas erforderliga för
att å prästgården befintliga laga hus må varda före den nya löneregleringens
tillämpning försatta i fullgodt stånd af den, sådant enligt dittills
gällande bestämmelser åligger, samt pröfve, om och i hvad mån den nybyggnad
af laga hus å prästgården, som boställshafvaren i enlighet med
sistnämnda bestämmelser verkställt eller fått sig ålagd, bör anses vid tiden

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 163.

för den nya löneregleringens inträdande öfverskjuta hvad honom ålegat att
bygga. För därvid befunnen öfverbyggnad njute boställshafvaren ersättning
af pastoratet.

3. I fråga om boställe eller del däraf, som ej bör användas till prästgård,
skall vid den i 1 mom. omförmälda syn boställshafvaren anses såsom
afträdare och pastoratet såsom tillträdare, och skilje synerätten emellan
dem i hvarderas sålunda angifna egenskap enligt dittills gällande stadganden.

Där så erfordras, bestämme synerätten ock med tillämpning af denna
boställsordning, hvilka laga bus böra å bostället finnas.

4. Därest enligt lönereglering, som på grund af lagen om reglering
af prästerskapets aflöning första gången blifvit fastställd för visst pastorat,
prästgård skall vara förlagd annorstädes än å boställe, som i 1 mom. sägs,
må, där domkapitlet så finner lämpligt, på dess begäran före den nya
löneregleringens inträdande laga syn enligt denna boställsordning hållas
för meddelande af erforderliga föreskrifter angående prästgårdens inrättande
i enlighet med boställsordningens bestämmelser.

65 §.

Hvad i 64 § stadgas galle ej för boställe, hvars afkastning under
den nya löneregleringsperioden skall tillfalla viss löntagare utöfver lönen.

66 §.

I afseende å bostadsboställe, hvars innehafvare är delägare i skånska
prästerskapets byggnadskassa, iakttages, dels att ersättning för nybyggnad,
som vid den i 64 § omförmälda syn ålagts boställshafvaren, skall utgå
efter dittills gällande bestämmelser, dels att, sedan denna boställsordning
trädt i kraft i fråga om bostället, pastoratet skall i enlighet med de närmare
föreskrifter, som meddelas af Konungen, till nämnda kassa erlägga
de utgifter, hvilka eljest skolat utgöras af boställshafvaren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Transsumt ur protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve EHRENSVÄRD,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström, föredrog i underdånighet:

Under erinran att Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut den 17 december
1909 anbefallt domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, domänstyrelsen,
statskontoret och kammarkollegium att senast den 15 januari
1910 inkomma med underdåniga utlåtanden öfver följande af särskilda
sakkunniga för biträdande inom ecklesiastikdepartementet med beredning af
frågan om grunderna för reglering af prästerskapets löneförmåner uppgjorda
förslag till bestämmelser i ämnet, nämligen:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

1) förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af
prästerskapets tionde samt om ersättning därför;

2) förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) förslag till lag om emeritilöner för präster;

4) förslag till lag om kyrkofond;

5) förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar; samt

6) förslag till ecklesiastik boställsordning, med de ändringar och tilllägg,
som innefattades i en af ytterligare tillkallade sakkunniga vid granskning
af nämnda förslag afgifven promemoria;

anmälde föredragande departementschefen, att de sålunda infordrade
utlåtandena inom behörig tid inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Härefter yttrade departementschefen.

Enligt min åsikt befinner sig nu ärendet, med undantag af frågan
om utfärdande af ecklesiastik boställsordning, i det skick, att nådig proposition
i ämnet inom kort lärer kunna aflåtas till Riksdagen. Hvad angår
det af de sakkunniga upprättade förslaget till ecklesiastik boställsordning,
hvithet torde böra biläggas detta protokoll, synes mig detsamma vara af
beskaffenhet att i allt väsentligt kunna läggas till grund för nådig proposition
till Riksdagen. Några smärre ändringar torde dock, med hänsyn
till hvad i ärendet förekommit, böra vidtagas, och anhåller jag att nu få
angifva de jämkningar i förslaget, jag anser böra ske.

På sätt i ofvannämnda promemoria beträffande § 13 föreslagits, torde
sista meningen i paragrafens första stycke kunna utgå.

Med anledning af hvad åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna
yttrat angående de så kallade löneboställenas utarrendering, synes mig bestämmelse
böra meddelas om företrädesrätt för prästerlig tjänstinnehafvare
att, om han så önskar, öfvertaga arrende af löneboställe, hvarå hans prästgård
är belägen, och torde ett dylikt stadgande lämpligen få sin plats
såsom ett andra stycke i förslagets 19 §, som förty borde erhålla följande
lydelse:

Löneboställe — -—- — — — —- — -— Konungen.

I afseende å arrende — — — — — — — — — — särskilda
föreskrifter.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 163

I enlighet med hvad i promemorian beträffande § 26 hemställts, torde
nämnda paragraf böra lyda sålunda:

»1. I fråga om rätt för tjänstinnehafvare och arrendator samt pastorat
eller församling att erhålla virke från löneboställes skog lände till
efterrättelse hvad särskild! är stadgadt.

Departementschefen föredrog härefter förslaget till ecklesiastik boställsordning
med de af honom däri förordade förändringar samt hemställde,
att, med öfverlämnande af samtliga handlingar i ärendet, Lagrådets
utlåtande öfver nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Sakkunniges förslag

till

Ecklesiastik fooställorcLning.

Med ändring af livad lag eller författning innehåller häremot stridande
förordnas som följer:

I KAP.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §.

2 §.

Boställe, som är afsedt till löntagares bostad, kallas i denna författning
prästgård. Öfriga boställen kallas löneboställen.

II KAP.

Om prästgårdar.

aå . i

Till prästgård för kyrkoherde eller komminister skall - användas ''tomt
med bostadshus och, där binder ej möter, erforderligt område till trädgård
Bill. till Piksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 123 Höft. 4

26 Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 163.

å det boställe, som, då lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets
aflöning första gången skall fastställas för tjänstens innehafvare, är
anvisadt till bostad åt honom, eller ock, där sådant ej kan ske, å annat
inom pastoratet beläget boställe, som Kungl. Maj: t bestämmer.

4 §■

A prästgård skola finnas följande laga hus: 1) sätesbyggning, 2)
visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod och 6) hemlighus äfvensom,
där sådant af synerätt pröfvas nödigt, en brunn. Å prästgård för
komminister må dock visthus och brygghus eller ettdera uteslutas, när de
af synerätt pröfvas kunna undvaras.

5 §■

Sätesbyggning jämte hushållskällare, om sådan anordnas under sätesbyggningen,
uppföres, där läget så medgifver, på lämpligt afstånd från
annan åbyggnad. Ölriga laga hus, som för hvarje prästgård föreskrifvas,
skola sammanbyggas, i den mån sådant pröfvas lämpligt. Alla hus skola
läggas och inrättas så, att eldfara så vidt möjligt undvikes samt brandförsäkring
af desamma ej förhindras eller fördyras.

6 §•

1. I ör sätesbyggning å prästgård för kyrkoherde må föreskrifvas minst
sex, högst nio boningsrum, af hvilka ett tillika skall vara expeditionsrum,
jämte kök, skafferi, erforderliga kontor samt eu eller två förstugor. Där
vid ny- eller ombyggnad af dylik sätesbyggning ett brandfritt hvalf finnes
vara af behofvet påkalladt, skall sådant inrättas.

2. För sätesbyggning å prästgård för komminister må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor
och eu eller två förstugor.

7 §.

1- Sätesbyggning uppföres på stenfot af minst fem decimeters höjd
ofvan .jordv/Wcd. väggar företrädesvis af tegel eller timmer, men äfven, där
twgofci.. ■afi[idegfsa< (ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamåls 4

.v\yA\

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

enligt byggnadsämne. Till byggnaden i (ifrigt användas de ämnen, som
finnas lämpliga och öfverensstämma med ortens sed. Boningsrummen göras
så störa, som bekofvet i hvarje fall fordrar, omkring tre meter höga, och
skola vara försedda med nödiga och lämpliga anordningar för uppvärmning.
Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade, boaserade eller spända
tak, oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar samt tapeter
eller lämplig målning å väggarna.

2. Öfriga laga hus uppföras efter ortens sed af ändamålsenliga byggnadsämnen
till den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar.

3. Brygghus skall vara försedt med inmurad panna och, där så erfordras,
äfven med bakugn.

8 §•

10 §.

A prästgård skola alla laga hus nybyggas och underhållas af
pastoratet.

11 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

12 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda prästgårds laga hus. Brister,
som å dylika hus uppkomma genom boställshafvarens vanvård, skola af
honom på egen bekostnad afhjälpas.

13 §.

Alla andra byggnader å prästgård än de i 4 § omförmälda äro öfverloppshus,
hvilka tillträdaren äger att från afträdaren lösa till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter. Har tillträdaren vid afoch
tillträdessynen tillkännagifvit sin afsikt att ej lösa öfverloppshus, eller
underlåter han att inom en månad efter synen förklara sig villig därtill,
må afträdaren bortföra huset inom tid, som vid synen föreskrifves. Är
till huset byggnadsvirke hämtadt från skog, därifrån boställshafvaren vid
husets uppförande ägt bekomma kusbehofsvirke, och har icke virket utgjorts
af sådan andel i skogens afkastning, som, enligt hvad särskildt varit
stadgadt, i vissa fall kunnat, utöfver kusbekofvet, tillkomma boställshafvaren,
må huset ej bortföras, innan afträdaren för virket utgifvit ersättning
till belopp, som synerätten bestämmer; skolande ersättningen användas till
boställets nytta enligt de närmare föreskrifter synerätten meddelar.

Har ej afträdaren inom den bestämda tiden bortfört öfverloppshus,
som han berättigats borttaga, tillfälle huset tillträdaren med den rätt, med
hvilken afträdaren innehaft detsamma.

14 §.

15 §.

Pastoratet åligge efter synerätts bestämmande att uppföra och underhålla
erforderligt stängsel kring prästgård, där ej hägnad skall hållas af
granne.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

16 §.

Hvad prästgård tillhörer och icke kan räknas till dess afkastning
må ej afhändas bostället utan att sådant är särskildt tillåtet.

17 §.

18 §.

Prästgård afträdes den 1 maj. Är vid tiden för afträdandet icke
bestämdt hvem som kommer att tillträda prästgården, skall domkapitlet
föranstalta, att densamma emellertid varder behörigen vårdad, intill dess
tillträdare kan öfvertaga dess skötsel och vård.

III KAP.

Om löneboställen.

19 §.

Löneboställen skola upplåtas på arrende i enlighet med särskilda föreskrifter,
som meddelas af Konungen.

1 fråga om arrende, som nu sagts, skall hvad här nedan i denna boställsordning
stadgas lända till efterrättelse. I de delar, hvarom boställsordningen
ej innehåller bestämmelser, tillämpas allmän lag och nämnda
särskilda föreskrifter.

20 §.

Löneboställen skola vara försedda med de laga hus, som för kronohemman
äro stadgade, där ej dylikt boställe antingen, såsom icke afsedt
för jordbruk, erfordrar hus af särskild beskaffenhet eller ock, till följd af
särskilda omständigheter, af synerätt prof vas kunna undvara alla eller vissa
af de för kronohemman föreskrifna hus.

Kungl. Maj.is Nåd. ''Proposition Nr 163.

21 §.

1. Hvad i 5 §, 7 § 2 mom. och 8 § är stadgadt om andra laga hus
å prästgård än sätesbyggning gälle ock om de laga husen å löneboställen.

2. Stall och fähus å löneboställen skola förses med skullar eller
andra foderrum.

22 §.

Hå vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om
storleken, inredningen och öfriga beskatfenheten af laga hus å löneboställe,
skall hvad i 9 § finnes för där afsedt fall stadgadt äga motsvarande tilllämpning.

23 §.

A löneboställen skola alla laga hus nybyggas och underhållas af
arrendatorn.

24 §.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.

25 §.

Uppkommande brister å löneboställes insynade hus skola afhjälpas och
nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves eller
eljest blifver nödigt.

26 §.

1. I fråga om rätt för arrendator samt pastorat eller församling att
erhålla virke från löneboställes skog lände till efterrättelse hvad särskildt
är stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

27 §.

Finner synerätt, att arrendator måst för nybyggnad af bus, hvarom
i 20 och 24 §§ sägs, vidkännas större kostnad, än som skäligen kan anses
motsvara hvad han vid arrendeaftalets ingående åtagit sig, äge arrendatorn
efter synerättens bestämmande njuta godtgörelse för skillnaden antingen
genom nedsättning i de närmaste årens arrende eller, vid boställets
afträdande, af den nye arrendatorn.

För hvad ny arrendator sålunda fått utgifva må godtgörelse kunna
honom, efter synerätt® bepröfvande, på enahanda sätt beredas.

28 §.

De hus å löneboställe, hvilkas nybyggnad åligger arrendatorn, vare
han pliktig att brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla i
behörig ordning uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom
behörigen vidmakthållas. Arrendator, som försummat sin skyldighet att
taga eller vidmakthålla brandförsäkring, svare själf för brandskada.

29 §.

Alla andra byggnader å löneboställe än de i 20 och 24 §§ omförmälda
äro öfver loppshus, Indika tillträdaren äger att från afträdaren lösa
till det värde, som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter. Har tillträdaren
vid af- och tillträdessynen tillkännagifvit sin afsikt att ej lösa
öfverloppshus, eller underlåter han att inom en månad efter synen förklara
sig villig därtill, må afträdaren bortföra huset inom tid, som vid
synen föreskrifves. År till huset byggnadsvirke hämtadt från boställets
skog, och har icke virket utgjorts af sådan andel i skogens afkastning,
som, enligt hvad särskildt varit stadgadt;, i vissa fall kunnat, utöfver husbehofvet,
tillkomma boställets innehafvare eller arrendator, må huset ej
bortföras, innan afträdaren för virket utgifvit ersättning till belopp, som
synerätten bestämmer; skolande ersättningen användas till boställets nytta
enligt de närmare föreskrifter synerätten meddelar.

Har ej afträdaren inom den bestämda tiden bortfört öfverloppshus,
som han berättigats borttaga, tillfälle huset tillträdaren med den rätt, med
hvilken afträdaren innehaft detsamma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

IN KAP.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och

husesyner.

30 §.

Öfver fullgörandet af arrendator åliggande brandförsäkringsplikt hålle
domkapitlet noggrann tillsyn.

31 §.

A alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte
året efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å
bostället förrättats.

32 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i
händelse af särskildt behof äfven å annan tid hos Kungl. Majrts befallningshafvande
äska ekonomisk besiktning å visst boställe.

33 §.

Ekonomisk besiktning förrättas, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronobetjänt i orten såsom ordförande jämte
två nämndemän och i stad af magistratsperson såsom ordförande jämte

Kutigl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 163.

två utaf magistraten utsedda sakkunnige män. Biträdande besiktningsmännen
kallas af ordföranden.

Stanna besiktningsmännen i olika meningar, galle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, galle ordförandens.

34 §.

1. Såsom jäf mot besiktningman galle: om han är med boställshafvare
eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om besiktningsman
är boställskafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbare
ovän; eller om besiktningsman eller den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den omständighet,
att besiktningsmännens ordförande eller hans bemälde skyldeman,
såsom medlem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för nybyggnad
och underhåll å boställe, ej må såsom jäf räknas, diar besiktningsman
å tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare eller arrendator
•af boställe, eller söker någon sak med besiktningsman eller tillfogar honom
något med ord eller giirning i uppsåt att honom därmed jäfvig göra, det
må ej heller för jäf räknas.

2. Yet besiktningsmännens ordförande, att sådant jäf mot honom
är, anmäle det genast och utan att utsätta dag till förrättningen hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förordnar annan ordförande. Förekommer
dylikt jäf mot biträdande besiktningsman, göre därom omedelbart
anmälan hos ordföranden, hvilken ombesörjer inkallande af annan besiktningsman.

35 §.

36 §.

Minst sex veckor före besiktningen skall ordföranden om tiden därför
underrätta domkapitlet, kvilket förordnar vederbörande kontraktsprost eller,
Bill. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Åfd. 123 Halt. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

vid förfall för denne, annat ombud att å domkapitlets vägnar närvara vid
besiktningen. Inom lika tid åligger det ordföranden att, när församlings
rätt ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utseende af ombud för församlingen att vid besiktningen bevaka
dess rätt. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu är sagdt,
skall bevis genast af vederbörande tillställas ordföranden. Öfriga parter
skola minst fjorton dagar före besiktningen af ordföranden kallas till
densamma.

37 §.

Xär ordföranden bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående §
åligger honom, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för
besiktningens företagande.

3S g.

Anmäles vid förrättningen jäf mot ordföranden, och finna besiktningsmännen
det vara lagligen grundadt, inställes förrättningen, och göre ordföranden
anmälan om förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande. Förekommer mot biträdande besiktningsman
jäf, som af besiktningsmännen godkännes, ombesörje ordföranden inkallande
af annan besiktningsman i hans ställe. Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsak
en klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

39 §.

Yid förrättningen hafva besiktningsmännen att iakttaga hvad här
nedan sägs:

1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom huruvida de hus, Indika det åligger
arrendator att nybygga, äro vederbörligen brandförsäkrade och försedda
med nödig brandredskap, kvarjämte boställshafvare eller arrendator affordra»
redovisning för husröte- eller brandskadeersättning eller andra medel, Indika
böra för boställets räkning redovisas.

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

2. Boställets hus och ägor besiktigas, hvarvid, när fråga uppstår
om nybyggnad eller underhåll af hus, efter noggrann pröfning meddelas
yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsarbete kan
anses hafva uppkommit genom boställshafvares vanvård; och anmärkes
hvad i öfrig! enligt denna boställsordning finnes utgöra föremål för uppmärksamhet.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utse besiktningsmännen
därtill plats, hvilken, såvida titan skada för bostället eller
oskälig tillökning i byggnadskostnaden kan ske, lämpas efter boställshafvarens
eller, å löneboställe, arrendatorns önskan, och bestämma besiktningsmännen
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya huset
samt uppgöra kostnadsförslag, därvid för virke eller andra byggnadsämnen,
som erhållas från det boställe, hvarå besiktningen äger rum, eller jämlikt
26 § från annat boställe, icke må beräknas annat värde än som pröfvas
motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte andra utgifter för
byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.

7. Tid utsattes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan åtgärd bör genom vederbörande vara verkställd.

8. I allt annat, hvartill denna boställsordning eller annan författning
föranleder, anställes undersökning och meddelas föreskrift.

9. Yid förrättningens afslutande tillkännagifves och i instrumentet
antecknas, att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af
rätt till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afslutande anmäla
sig å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande
med begäran om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens afslutande skall ordföranden skriftligen
underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken vid
förrättningen föreskrifna arbeten skola vara verkställda.

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 163.

40 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk
besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall
den byggnadsskyldige till kontraktsprosten ingifva anmälan, att hvad vid
besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller ock visa,
att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad, beträffande
pastoratet ålagda arbeten, af boställshafvaren och, beträffande
andra arbeten af två utaf pastoratet för sådant ändamål å kyrkostämma
utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft, men anmälan, hvarom
här är sagdt, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle kontraktsprosten
genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom lämplig tid vidtaga
åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares bästa antingen medelst
begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige eftersatt må
genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans bekostnad
verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos honom för
husrötebeloppet.

41 §.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af instrumentet,
som i 57 § omförmäles, skola gäldas å prästgårdar, där icke på grund
af särskildt stadgande för visst fall annorlunda medgifves, af pastoratet
och å löneboställen af arrendatorn; dock att, där besiktning i följd af
någon vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallats, den
tredskande eller försumlige skall vara skyldig att enligt besiktningsmännens
bestämmande godtgöra pastoratet eller annan hvad för sådan besiktning
bör utgifvas.

42 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst fyra nämndemän, allt efter som domaren pröfva!’ nödigt, samt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, där så linnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

43 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

44 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,
äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig
begäres.

45 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning
af ombyte utaf boställshafvare eller arrendator.

3. Af- och tillträdessyn å prästgård, då sådan ifrågakommer, skall
hållas inom sex månader efter afträdet.

4. Af- och tillträdessyn å löneboställe må ej hållas tidigare än sex
månader före eller senare än sex månader efter fardag.

46 §.

Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens
ordförande; och skola, när af- och tillträdessyn äskas, därvid tillika
insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna
laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än
husesyn hållits.

47 §.

1. Hå syn är begärd, skall domaren eller rätten utsätta tid för densamma
och därom minst två månader förut underrätta domkapitlet, hvilket

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 163.

förordnar vederbörande kontraktsprost eller, vid förfall för denne, annat
ombud att å dess vägnar vid synen bevaka boställets rätt och bästa. Inom
lika tid åligger domaren eller rätten att, när församlings rätt ifrågalcommer,
lios vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utväljande af ombud till bevakande af församlingens talan. Om mottagandet
af underrättelse, hvarom nu är sagd!, skall bevis genast af vederbörande
öfversändas till domaren eller rätten. Domaren eller rätten föranstalte
ock, att öfriga parter varda minst fjorton dagar, om de bo inom
pastoratet, eljest en månad före synen till densamma kallade; börande
domaren till synen kalla nämnd.

2. Skall vid afträdande! boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren
eller rätten.

48 §.

När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ åligger dem, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
för synens företagande.

49 §•

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till sådan syn liänskjutna.

År, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot besiktningsman gjordt jäf ogillats
och finner synerätten jäf sanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,
livilka af omständigheterna finnas påkallade.

50 §.

Hvad i 39 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

finnas vid bostället, nybyggdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall utdömas.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas, hvarvid, när
fråga uppstår om nybyggnad eller underhåll, efter noggrann pröfning meddelas
yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsarbete
kan anses hafva uppkommit genom boställshafvares vanvård. Finnas anmärkta
bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, undersöker
synerätten, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast bättrande
afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utser synerätten
därtill plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig
tillökning i byggnadskostnaden kan ske, lämpas efter tillträdarens önskan,
och bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten
af det nya huset samt uppgör kostnadsförslag, därvid för virke eller andra
byggnadsämnen, som erhållas från det boställe, hvarå synen äger rum,
eller jämlikt 26 § från annat boställe, icke må beräknas annat värde än
som pröfvas motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte andra
utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Hödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, som förefinnas i afseende
på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, hägnaders och dikens
anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande, allt efter hvad
för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar, som
i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för desamma utsattes.
Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada för bostället, föreskrifves
nödig rättelse.

7. Tid utsättes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola
vara verkställda.

8. I allt annat, hvartill denna boställsordning eller annan författning
föranleder, anställes undersökning och meddelas föreskrift.

51 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn å löneboställe af
rätten blifvit bestämdt, skall, där så erfordras, emellan afträdare och till -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 163.

träclare upprättas och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande
å ena sidan alla de belopp, kvilka påförts afträdaren, och å andra
sidan allt hvad honom tillgodoförts.

Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar, skall
tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får
till godo.

2. Ilar af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid
uppgörelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkställt.

52 §.

53 §.

I det fall, som i 47 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen göra de anmärkningar i afseende å befintliga
brister, hvartill han finner anledning. Rättsförhållandet mellan
domkapitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast
där båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant
fall behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.

54 §.

Lid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de
för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

55 §.

1. För buse,syner njuta synerätt och konsistorieombud ersättning efter
hvad särskilt är stadgadt. Biträdande byggnadskunnig person erhåller
godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räknas
jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som i 57 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för prästgård af pastoratet
och för löneboställe af arrendator^ dock att, där synerätten finner, att

Kungl. Maj.Is Nåd. Proposition Nr 163.

synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen ägt ruin efter
anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige skall vara
pliktig att, i den mån synerätten pröfvar skäligt, godtgöra pastoratet eller
arrendatorn hvad för sådan laga syn bör utgifvas.

56 §.

Yederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga
kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, beträffande pastoratet ålagda
arbeten, af boställshafvaren och, beträffande andra arbeten, af två utaf
pastoratet för sådant ändamål å kyrkostämma utsedda ombud. Försummar
nybyggnads- och underhållsskyldig hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor,
på anmälan härom af domkapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet
på den försumliges bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle
hvad domkapitlet såsom boställshafvare blifvit ålagdt ej fullgöras, äger
pastoratet eller efterträdande beställshafvare hos öfverexekutor påkalla
verkställighet.

57 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare
eller arrendator väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och
syner tillhandahållas samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.

Y KAP.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

58 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet skall
i tillämpliga delar gälla för domkapitlet för den tid domkapitlet för allmän
kassas räkning innehar prästgård.

Bill. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 A/d. 123 Häft.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

59 §.

60 g.

61 §.

Där i fråga om visst boställe, i följd af särskild! stadgande, öfverenskommelse
eller annan giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten
för närvarande helt eller delvis åligger annan än pastoratet, till
pastoratet hörande församling, boställshafvaren eller arrendatorn, skall hvad
sålunda hittills varit gällande fortfarande tillämpas, intill dess annorlunda
kan varda i laga ordning bestämdt.

62 §.

År prästgård med hänsyn till boställshafvarens tjänsteverksamhet
olämpligt belägen, eller kan eljest på grund af särskilda omständigheter
boställe eller del däraf ej för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet,
må boställe eller del, hvarom nu är sagdt, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare,
där löneboställe eller del däraf till följd af belägenhet i eller invid stad
eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas till tomter.

Gafvel'' Kungl. Maj:t tillstånd till utbyte eller försäljning, ankomme
ock på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida i anseende därtill, att boställets
afkomst helt eller delvis ingått till kyrkofonden, för detsamma betingad
mellangift eller köpeskilling eller någon del däraf skall öfverlämnas till
nämnda fond.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.
63 8.

1. Denna boställsordning skall beträffande i författningsenlig ordning
utarrenderade boställen, med undantag af sådana, som hittills varit
afsedda till löntagares bostad, tillämpas från och med den 1 januari 1912,
dock med den inskränkning, som må föranledas af bestämmelserna i dessförinnan
lagligen upprättade arrendekontrakt.

64 §.

1. När lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning
första gången blifvit fastställd för prästerskapet inom visst pastorat,
skall året före den nya löneregleringens inträdande på domkapitlets begäran
husesyn i dittills gällande ordning hållas å hvarje inom pastoratet beläget
boställe, som då utgör bostadsboställe för löntagare eller eljest innehafves
af sådan.

2. Skall prästgård vara förlagd å boställe, därå syn enligt hvad nu
är sagdt hålles, bestämme synerätten med tillämpning af denna boställsordning,
ej mindre hvilket område därtill skall användas än äfven hvilka
laga hus där skola finnas samt om och på hvad sätt trädgård bör anläggas.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 163.

3. I fråga om boställe eller del däraf, som ej bör användas till
prästgård, skall vid den i 1 mom. omförmälda syn boställshafvaren anses
såsom afträdare och pastoratet såsom tillträda^, och skilje synerätten
emellan dem i hvarderas sålunda angifna egenskap enligt dittills gällande
stadganden.

Där så erfordras, bestämme synerätten ock med tillämpning af denna
boställsordning, kvilka laga hus böra å bostället finnas.

Hvad i 64 § stadgas gälle ej för boställe, hvars afkastning under
den nya lönercgleriugsperioden skall tillfalla viss löntagare utöfver lönen.

I afseende å bostadsboställe, hvars innehafvare är delägare i skånska
prästerskapets byggnadskassa, iakttages, dels att ersättning för nybyggnad,
som vid den i 64 § omförmälda syn ålagts boställshafvaren, skall utgå
efter dittills gällande bestämmelser, dels att, sedan denna boställsordning
trädt i kraft i fråga om bostället, pastoratet skall i enlighet med de närmare
föreskrifter, som meddelas af Konungen, till nämnda kassa erlägga
de afgifter, hvilka eljest skolat utgöras af boställshafvaren.

65 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den 22
mars 1910.

Närvarande:

Justitieråden: Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,
Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 11 februari 1910, hade särskilda sakkunniga uppgjort förslag
till ecklesiastik boställsordning; och hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas öfver nämnda förslag med vissa ändringar, som däri, på sätt
protokollsutdraget utvisar, inom ecklesiastikdepartementet vidtagits. De
sakkunniges förslag och utdraget af statsrådsprotokollet finnas bilagda
detta protokoll.

Det remitterade förslaget hade inför lagrådet föredragits af kammarrådet
Wilhelm Dyberg; och blef detsamma nu företaget till slutlig behandling.

Lagrådet och dess särskilda ledamöter afgåfvo vid nedan angifna
paragrafer följande yttranden:

3 §■

Lagrådet:

Då knappast lärer kunna inträffa, att det befinnes helt och hållet
omöjligt att af boställe, som redan är anvisadt till bostad för tjänstens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

innehafvare, undantaga hvad till prästgård erfordras, torde föreskriften,
att, där sådant ej kan ske, prästgård skall inrättas å annat inom pastoratet
beläget boställe, bättre motsvara hvad därmed åsyftas, därest föreskriften
erhåller en något förändrad affattning, förslagsvis »där sådant ej
lämpligen kan ske».

I öfrigt synes böra erinras, att Konungens rätt att bestämma, hvar
prästgård skall läggas, icke bör inskränkas till valet mellan de inom
pastoratet befintliga boställena. Det kan nämligen tänkas, att pastoratets
invånare finna med sin fördel förenligt att erbjuda en plats, som till
prästgård är lämpligare än något af nämnda boställen, och för sådant fall
torde det böra stå Konungen öppet att, om han godkänner platsen, dit
förlägga prästgården. Ett tillägg af sådant innehåll synes därför böra
förordas.

Därest sistnämnda anmärkning vinner afseende, bör måhända genom
tillägg till 64 § möjlighet beredas att, redan innan ny lönereglering börjar
tillämpas, hålla laga syn för prästgårdens anordnande i enlighet med
förslagets bestämmelser.

5 §•

Lagrådet:

Enligt paragrafens ordalag skulle sätesbyggning ej få med annat
laga hus sammanbyggas i vidare mån, än att hushållskällare kunde anordnas
under sätesbyggningen. Måhända har det emellertid ej varit åsyftadt
att helt och hållet utesluta möjligheten att med nämnda byggnad
förena äfven andra hus. Det förefaller, som om sådant sammanbyggande
skulle kunna ifrågakomma såväl i stad och liknande samhällen som i
vissa landsorter. Anses möjlighet härtill böra öppnas, måste affattningen i
någon mån jämkas.

6 §•

Justitieråden Quensel och Petrén:

Att döma af de vid förslaget fogade tabeller rörande beräkning af
prästerskapets löner synes det vara åsyftadt att i stor utsträckning genomföra
den anordning, att komminister skall på eget ansvar besörja kyrkobokföring
i en eller flera af pastoratets församlingar. Hvad angår prästgård
för komminister med sådan expeditionsskyldighet torde i fråga om
användande af boningsrum till expeditionslokal och inrättande af brand -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

fritt hvalf böra meddelas enahanda föreskrifter, som föreslagits beträffande
prästgård för kyrkoherde.

Häri instämde justitierådet friherre Marks von Wurtemberg och regeringsrådet
Wall med framhållande tillika, att det med hänsyn bland
annat till expeditionsgöromålen kunde ifrågasättas, huruvida ej minsta
antalet boningsrum å prästgård för komminister borde bestämmas till fem.

13 §.

Lagrådet:

För den händelse afträdare af prästgård i enlighet med bestämmelserna
i denna paragraf bortför öfverloppshus, bör det åligga honom att
efter synerätts bestämmande vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för
återställande af jord eller byggnad i samma skick, hvari den befanns före
öfverloppshusets uppförande. En sådan skyldighet har måhända ock varit
åsyftad, men ett uttryckligt stadgande i ämnet lärer desto hellre böra i
paragrafen inflyta, som i fråga om arrendator af jordbruksfastighet eller
annan jord å landet liknande bestämmelse finnes meddelad.

Enahanda anmärkning gäller beträffande 29 §.

15 §.

Lagrådet:

Het synes vara af nöden att i förslaget införa bestämmelser i fråga
om anläggande och underhåll af enskild väg, som för prästgård erfordras.

Hvad beträffar dessa bestämmelsers innehåll kan väl annat näppeligen
ifrågasättas, än att på pastoratet bör ankomma att bekosta anläggandet af
väg, som här åsyftas, och äfven i afseeende å vägunderhållet synes detsamma
billigtvis böra gälla.

Att närmare bestämma rörande anläggande af väg synes böra tillhöra
synerätt, så framt vägen anlägges allenast för prästgårdens räkning. Äfven
härom torde bestämmelse böra inflyta i förslaget.

För det fall åter, att annan fastighet skall med prästgården taga
del i vägens anläggande, komma de bestämmelser, som i lagen om enskilda
vägar på landet finnas meddelade i afseende å samfälldt företag
af sådan beskaffenhet, utan vidare att äga tillämpning.

En föreskrift om skyldighet för pastorat att bygga och underhålla
enskild väg, som för prästgård erfordras, kommer i viss mån att innefatta
ändring i 8 § af nyssnämnda lag, och det torde alltså vara af

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

nöden, att i sagda paragraf införes en erinran om den särskilda regel,
som skulle komma att gälla för prästgårdar.

17 §.

Justitieråden Quensel och friherre Marks von Wiirtemberg samt regeringsrådet
Wall:

Hvad i 24 kap. strafflagen stadgas om straff för brukare, som gör
åverkan å legd jord eller öfverträder sin nyttjanderätt, torde äfven utan
särskilt stadgande i nu ifrågavarande författning vara tillämpligt å boställshafvare,
som gör sig skyldig till åverkan å prästgård eller eljest
öfverträder sin nyttjanderätt därtill; men bestämmelsen i förevarande paragraf
kan måhända försvara sin plats såsom en erinran om den påföljd,
hvarmed strafflagen belägger dylikt olofligt förfarande.

18 §.

Lagrådet:

Därest, på sätt förslaget innehåller, prästgård icke kommer att vara
förenad med jordbruk, synas tillräckliga skäl saknas att för alla fall bestämma
afträdesdagen till den 1 maj, utan torde böra stadgas, att prästgården
skall afträdas vid den tid, då öfriga med tjänsten förenade löneförmåner
frånträdas.

19 §.

Lagrådet:

Det kan ifrågasättas, huruvida företrädesrätt till öfvertagande af arrende
af iöneboställe bör i lagen tilläggas innehafvare af därå belägen
prästgård. Med en af förslagets mest betydelsefulla principer, eller att
prästen befrias från de för hans ämbete främmande omsorger handhafvande!
af ett jordbruk .medför, synes mindre väl öfverensstämma, att
arrenderättens förvärfvande på särskildt sätt för prästen underlättas. Om
med stadgandet om optionsrätt afses att bereda prästen möjlighet att erhålla
arrenderätten för att sedan för egen räkning upplåta den åt annan,
innebär detta ett förryckande af de tilltänkta grunderna för prästerskapets
aflöning. Skulle i något särskildt fall arrendets öfvertagande för prästen
vara af synnerlig betydelse, synes Konungen kunna för detta fall meddela
bestämmelse om optionsrätt. På grund af hvad sålunda anförts hem -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163. 49

ställes, att den ifrågasatta bestämmelsen om företrädesrätt måtte ur förslaget
uteslutas.

Skall föreskriften emellertid kvarstå, erinras, att då företrädesrätten
grundas på innehafvande af prästgården, fortvaron af arrende, som med
begagnande af denna rätt förvärfvats, bör ställas i visst samband med
tjänstens och prästgårdens bibehållande.

Enligt andra stycket af denna paragraf skola i afseende å arrende
af löneboställe boställsordningens bestämmelser i främsta rummet lända
till efterrättelse, men i de delar, hvarom denna författning icke innehåller
bestämmelser, allmän lag och de särskilda föreskrifter, som af Konungen
meddelas beträffande sagda boställens utarrendering, vinna tillämpning.
Härvid må erinras, hurusom åtskilliga af de stadganden lagen om nyttjanderätt
till fast egendom innehåller i ämnen, som ej i förslaget reglerats,
icke lämpligen kunna läggas till grund för de rättsförhållanden, om hvilka
här är fråga. Exempelvis må i detta hänseende framhållas de föreskrifter,
som 2 kap. 8 och 9 §§ nämnda lag innehålla om rätt för arrendator
eller hans stärbhus att, så framt ej viss lösen erlägges, sätta i sitt ställe
annan person utan inhämtande af jordägarens samtycke, äfvensom stadgandet
i 17 § af samma kapitel rörande jordägares skyldighet att utgifva
ersättning för tegelrör, som af arrendatorn användts för täckdikning. Det
skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej i alla de hänseenden, där nyttjanderättslagens
regler ej böra erhålla tillämpning å arrende af löneboställe,
erforderliga bestämmelser i stället borde inflyta i boställsordning en. Nödvändigt
är detta dock icke. De regler, om hvilka här är fråga, äro alla
af beskaffenhet att kunna aftalsvis ersättas af andra villkor, och de särskilda
föreskrifter, hvilka det enligt förslaget skulle tillhöra Konungen
att utfärda, komma tydligen att erhålla naturen af dylika aftalsmässiga
villkor. Det låter sig alltså äfven på denna väg göra att åt rättsförhållandet
mellan boställsarrendatorn och det allmänna gifva ett efter sakens
natur bättre afpassadt innehåll än som af nyttjanderättslagens stadganden
skulle framgå. Men angelägenheten af att på ena eller andra sättet
sörjes för, att nyttjanderättslagen ej utan vidare erhåller tillämpning på
alla de områden, som af boställsordningen lämnas oreglerade, har ansetts
böra här framhållas.

21 §.

Lagrådet:

Stadgandet i 1 mom. synes efter orden innebära, bland annat, att
hvad i 5 § rörande prästgård föreskrifves om sammanbyggande af de
Pih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 123 Raft. 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

laga husen utom boningshuset skall i fråga om löneboställe gälla för
samtliga laga hus, det vill säga äfven för boningshuset. Då detta ej kan vara
lämpligt och näppeligen lärer vara åsyftadt, torde någon jämkning i affattningen
vara erforderlig.

För öfrigt kan ifrågasättas, huruvida icke 21 § i dess helhet kunde
ersättas med ett stadgande af innehåll, att laga hus å löneboställe skola
uppföras efter ortens sed af ändamålsenliga byggnadsämnen till den storlek,
behofvet i hvarje fall fordrar.

27 §.

Lagrådet:

Af denna paragraf, jämförd med 23 och 24 §§, framgår, att arrcndatorer
af löneboställen — en med hänsyn till dessa boställens antal och
värde icke obetydlig klass af arrendatorer —- skulle med afseende på nybyggnadsskyldighet
komma att befinna sig i ett osäkerhetstillstånd, som
icke äger motsvarighet för andra arrendatorer. I 15:e punkten af de
genom kungl. kungörelsen den 4 juni 1908 stadgade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner föreskrifves, att arrendators nybyggnadsskyldighet
skall, därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens
utarrendering såväl i afseende på byggnadens beskaffenhet som kostnaden
därför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet införas; och vid
arrende af annan jordbruksegendom än kronans ordnas arrendator^
nybyggnadsskyldighet, där sådan skall förekomma, genom arrendeaftalet.
Enligt 23 § af förevarande förslag skola å löneboställena alla
laga hus nybyggas af arrendatorn. Nybyggnadsskyldighetens omfattning
bestämmes af synerätt, och hela byggnadskostnaden måste arrendatorn
åtminstone förskottsvis bestrida. Denna kostnad skulle det emellertid
icke blifva möjligt för arrendatorn att med någon tillförlitlighet beräkna
vid arrendeaftalets uppgörande, då nämligen nybyggnadsskyldighetens omfattning
skulle blifva bestämd vid husesyner, som komme att hållas såväl
vid boställets tillträdande och afträdande som ock under arrendetiden.
Enligt 24 § skulle äfven andra byggnader än de laga husen kunna efter
arrendeaftalets uppgörande insynas och deras nybyggande åläggas arrendatorn.
I 27 § stadgas visserligen, att arrendatorn äger efter synerättens
bestämmande njuta godtgörelse för den nybyggnadskostnad, som öfverstiger
hvad han skäligen kan anses hafva åtagit sig vid arrendeaftalets ingående;
men några grunder, som synerätten skulle hafva att följa vid
godtgörelsens bestämmande, angifvas icke.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

Detta förhållande synes kunna leda till att arrendesumman ofta blefve
lägre än hvad som motsvarar arrenderättens verkliga värde eller till att
arrendator!! komme att lida en kännbar förlust, som han ej kunde förutse
vid aftalets ingående. Då en gemensam förvaltningsmyndighet för ifrågavarande
fastigheter, motsvarande domänstyrelsen, icke är åsyftad, torde det
knappast vara möjligt att i arrendekontrakten intaga sådana bestämmelser
om nybyggnadsskyldigheten, som äro föreskrifna beträffande kontrakt om
kronans jordbruksdomäner. Yid sådant förhållande synas de antydda olägenheterna
icke kunna undvikas på annat sätt, än att allmänna bestämmelser
i någon form meddelas rörande de grunder, som af synerätt skola
följas vid utmätande af den i 27 § omförmälda godtgörelse. Därest sådant
icke sker i den ecklesiastika boställsordningen, böra de erforderliga
bestämmelserna införas i den förordning, som, enligt hvad i motiveringen
till det föreliggande förslaget angifves, skulle komma att ersätta nu gällande
föreskrifter angående utarrendering af prästerskapets löningsboställen.

Om de erforderliga kompletterande bestämmelserna rörande godtgörelse
till arrendator jämlikt 27 § i boställsordningen sålunda införas i den
ifrågasatta förordningen, måste emellertid i nämnda paragraf omförmälas,
att närmare föreskrifter om de grunder* enligt hvilka den i denna paragraf
omförmälda godtgörelsen skall bestämmas, meddelas af Konungen.

39 §.

Lagrådet:

Då enligt förslaget boställshafvare icke äger skyldighet att bygga
eller underhålla prästgårdens hus, torde han ej heller komma att mottaga
någon husröte- eller brandskadeersättning, därför redovisning skulle kunna
affordras honom. Som han ej heller lärer komma att innehafva andra
medel för boställets räkning, synes föreskriften i mom. 1 angående affordrande
af redovisning icke böra afse boställshafvare.

Bestämmelsen i sista punkten i mom. 2, att vid förrättningen skall
anmärkas hvad i öfrigt enligt boställsordningen finnes utgöra föremål för
uppmärksamhet, torde, såsom inbegripen i stadgandet i mom. 8 af förevarande
paragraf, höra utgå.

46 §.

Lagrådet:

Det förefaller, som om de skäl, hvilka föranleda, att vid begäran om
af- och tillträdessyn instrument öfver vissa äldre förrättningar böra insändas,
skulle äga tillämpning äfven i det fall att laga syn begäres.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 163.
50 8.

Lagrådet:

Då enligt förslaget ekonomisk besiktning icke skall äga att insyna
hus, bör tydligen skyldigheten för af- och tillträdessyn att granska nybyggdt
hus och meddela beslut rörande dess insynande icke, såsom i mom.
2 af förevarande paragraf innehålles, göras beroende af huruvida ekonomisk
besiktning å bostället hållits efter husets uppförande.

64 §.

Lagrådet:

Vid angifvande i mom. 2 af de ämnen, som skola blifva föremål för
synerättens bestämmelser, torde äfven böra upptagas frågor om stängsel,
föranledt allenast af prästgårdens behof, samt om väg, som kan vara erforderlig
uteslutande för prästgårdens räkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Utdrag ur protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström
:

På min hemställan täcktes Kungl. Maj:t den 4 nästlidne mars i nåder
besluta genom proposition föreslå Eiksdagen att antaga särskilda förslag till:

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

Dessa förslag, som åsyftade reglerandet af prästerskapets aflöning,
sedan tiden för nu gällande löneregleringar utlupit, grundade sig på ett
inom ecklesiastikdepartementet af särskildt tillkallade sakkunnige med utgångspunkt
från den af Kung!. Maj:t genom nådigt beslut den 22 oktober
1897 tillsatta så kallade prätslöneregleringskommitténs utredningar utarbetadt,
den 14 december 1909 afgifvet betänkande med förslag angående
reglering af prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor,
hvilket betänkande jämväl innefattade ett förslag till ecklesiastik boställsordning,
i väsentliga delar nära sammanhängande med själfva löneregleringsfrågan.
Sedan öfver de sakkunnigas berörda betänkande och förslag
med de ändringar och tillägg, som innefattades i en vid betänkandet fogad,
af ytterligare tillkallade sakkunnige upprättad promemoria angående verkställd
granskning af samma förslag, samtliga domkapitlen jämte Stockholms
stads konsistorium äfvensom domänstyrelsen, statskontoret och kammarkollegium
på grund af nådiga remisser afgifvit underdåniga utlåtanden,
samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen å föreningens
vägnar till Kung!. Maj:t inkommit med yttrande i ärendet, beslöt Kungl.
Maj:t på min hemställan den 11 februari innevarande år att inhämta lagrådets
utlåtande öfver de sakkunniges förslag till ecklesiastik boställsordning
med några af mig förordade detaljändringar.

Efter det lagrådets sålunda infordrade utlåtande nu inkommit, anhåller
jag att få ånyo påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för frågan om ecklesiastik
boställsordning och därvid något utförligare yttra mig i ämnet.

Frågan om utfärdande af en ecklesiastik boställsordning har sedan
medlet af förra århundradet upprepade gånger varit föremål för Kungl.
Maj:ts och Riksdagens behandling utan att ernå sin lösning. Sålunda
hafva särskilda förslag till dylik författning af Kling!. Maj: t genom nådiga
propositioner förelagts Riksdagen dels åren 1889, 1894 och 1903 dels
ock åren 1908 och 1909, men vid ingendera Riksdagen hafva båda kamrarna
kunnat förena sig om antagandet af något visst förslag.

Vid den till 1909 års Riksdag i ämnet aflåtna nådiga propositionen
(nr 40), hvilken torde få biläggas detta protokoll, finnes fogadt utdrag af
statsrådsprotokollet för den 2 oktober 1908, däri dåvarande chefen för eckle -

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

siastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t lämnade
en redogörelse dels för den nu gällande lagstiftningen rörande byggnadsskyldigheten
vid prästerskapets boställen och dels för dittills vidtagna åtgärder
för åstadkommande af eu ecklesiastik boställsordning; och torde det
tillåtas mig att i dessa delar hänvisa till berörda framställning.

Såsom af nämnda redogörelse närmare framgår, voro de af Kungi.
Maj:t för 1889, 1894 och 1903 årens Biksdagar framlagda förslagen till
ecklesiastik boställsordning afsedda att tillämpas redan under nu gällande
löneregleringar för prästerskapet i de territoriella församlingarna och hvilade
på den i nåd. förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862 grundade förutsättning, att kyrkoherdar och
komministrar i stor omfattning skulle själfva bruka och draga inkomst af
dem anslagna boställen. Förslagens fall torde hufvudsakligen hafva berott
på svårigheten att under bestående löneregleringar och däraf betingade förhållanden
i fråga om boställenas disposition på ett tillfredsställande sätt
ordna byggnadsskyldigheten vid desamma.

Till 1908 och 1909 årens Biksdagar aflat Kungl. Maj:t samtidigt med
förslag till ecklesiastisk boställsordning jämväl förslag till författningar angående
nya grunder för prästerskapets aflöning, och hade därvid förslagen
till boställsordning beträffande byggnadsskyldigheten vid de boställen, som
innehafvas af kyrkoherdar och komministrar, anslutits till de blifvande
nya löneregleringarna sålunda, att boställsordningens bestämmelser i berörda
ämne skulle vinna tillämpning först vid de nya löneregleringarnas inträdande.

I fråga om dispositionen af de åt kyrkoherdar och komministrar anslagna
boställen och tillgodogörandet af deras afkastning hade vid utarbetandet
af de för 1908 och 1909 årens Biksdagar framlagda förslagen uppställts
följande hufvudgrunder:

1. Afkastning af bostadsboställe jämte därmed i sambruk förenad!
löningsboställe bibehålies såsom löneförmån för den präst, till hvars bostad
det förra bostället är afsedt.

2. Anser den nämnd, som, på visst sätt sammansatt, skulle uppgöra
förslag till lönereglering för prästerskapet i de särskilda pastoraten,
att med jordbruk förenadt bostadsboställe eller del däraf lämpligen
må kunna, oberoende af innehafvarens besittningstid, upplåtas på
arrende, utan att utarrenderingen skulle medföra väsentliga olägenheter
för boställshafvaren i afseende å hans tjänsteutöfning eller personliga
ställning, har nämnden att hos Kungl. Maj:t göra underdånig fram -

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 163.

ställning därom, med noggrant angifvande ej mindre af de byggnader
och jordområden, som skola dels upplåtas åt arrendatorn, dels bibehållas
för boställshafvaren, än äfven af de särskilda förbehåll, som till betryggande
af boställshafvarens tillgång till vissa tjänstbarheter finnas böra i
arrendekontraktet intagas.

Arrendetiden må ej öfverstiga 20 år.

Sedan boställshafvaren, pastoratet, domkapitlet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
blifvit hörda öfver nämndens framställning, meddelar
Kungl. Maj:t, i samband med pröfningen af det utaf nämnden uppgjorda
förslaget till lönereglering för prästerskapet i pastoratet, beslut rörande
frågan, om bostället eller del däraf må upplåtas på arrende, samt angifver,
där utarrendering anses böra komma till stånd, hvad i afseende å densamma
skall vara att i hufvudsak iakttaga.

De närmare villkoren för utarrenderingen pröfvas och fastställas af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

3. Har utarrendering i nu nämnd ordning ej kommit till stånd, må
med jordbruk förenadt bostadsboställe eller del däraf kunna, utan inskränkning
till boställshafvarens besittningstid, upplåtas på arrende efter ansökning
af vederbörande boställshafvare samt med godkännande från hans
sida af arrendevillkor och arrendator.

För tillgodoseende af efterträdarens berättigade intresse skall domkapitlet,
efter pastoratets och kontraktsprostens hörande, pröfva, om utarrenderingen
kan medföra väsentliga olägenheter för boställets innehafvare
i afseende å hans tjänsteutöfning eller personliga ställning, i hvilken händelse
utarrendering ej må äga rum.

Före utarrenderingen skola för boställshafvarens räkning undantagas
bostadshus och visst jordområde, hvarjämte i arrendekontraktet intagas de
särskilda förbehåll, som må finnas erforderliga till betryggande af boställshafvarens
tillgång till vissa tjänstbarheter.

Arrendetiden må ej öfverstiga 20 år.

De närmare villkoren för utarrenderingen pröfvas och fastställas af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

4. Löningsboställe, som ej brukas i förening med bostadsboställe,
skall, så vidt detsamma icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats,
indragas till kyrkofonden och i författningsenlig ordning utarrenderas.

Hvad nu är sagdt hade emellertid ej afseende å boställenas skogsafkastning,
hvarom särskilda regler skulle gälla.

Bestämmelser i enlighet med ofvannämnda hufvudgrunder funnos upp -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

tågna i de förslag till lagar om reglering af prästerskapets aflöning och
om kyrkofond, som af Kungl. Maj:t åren 1908 och 1909 förelädes Riksdagen.

Rörande motiven till ifrågavarande bestämmelser och den utredning,
som föregått deras framläggande för Riksdagen, anhåller jag att få hänvisa
till hvad chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning inför
Kungl. Maj:t därom anförde enligt det utdrag af statsrådsprotokollet för
den 19 februari 1909, som finnes fogadt vid Kungl. Maj:ts till samma
års Riksdag i själfva löneregleringsfrågan aflåtna proposition (nr 39).
Kämnda proposition har bilagts protokollet vid min föredragning af löneregleringsfrågan
inför Kungl. Maj:t den 4 nästlidne mars.

Jag tillåter mig emellertid att här erinra om den del af departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet den 19 februari 1909, hvari han
framhåller behofvet af detaljbestämmelser, utöfver de i nyssnämnda lagförslag
intagna stadganden, rörande såväl den tvungna som den frivilliga utarrenderingen
af de ecklesiastika bostadsboställena, kvilka bestämmelser dock
syntes honom falla inom området för Konungens administrativa lagstiftning och
ej påkalla Riksdagens medverkan. Departementschefen antydde ock, hurusom
för vinnande af enhet i lagstiftningen angående utarrendering af
prästerskapets jordbruksboställen af olika slag det måhända vore lämpligt,
att de föreskrifter, som sedan åtskilliga årtionden vore meddelade rörande
utarrendering af löningsboställen, blefve öfversedda samtidigt med utarbetandet
af detalj bestämmelser angående utarrendering af bostadsboställena.
De åsyftade föreskrifterna om löningsboställen innefattas i nådiga skrifvelserna
till1 kammarkollegium angående utarrendering dels af prästerskapets
annex- och mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge den
12 november 1858 dels af prästerskapet anslagen jord, som icke utan
olägenhet kan i förening med bostadsboställe brukas, den 11 juli 1862.

Ehuru, såsom af det nu anförda torde framgå, i de ifrågavarande
författningsförslagen intagits bestämmelser, åsyftande att i största omfattning
befordra utarrendering af prästerskapets boställen, förutsattes dock,
att i åtskilliga fall utarrendering af bostadsboställen och därmed gemensamt
brukade löningsboställen ej skulle kunna genomföras, utan vederbörande
löntagare blifva hänvisade att genom eget bruk bereda sig inkomst af
dessa boställen, hvarförutom, äfven där utarrendering af dylikt boställe
komme till stånd, densamma alltid skulle ske direkt för vederbörande löntagares
räkning. Till följd häraf voro stadgandena i förslagen till ecklesiastik
boställsordning i regel så affattade, att de direkt hänförde sig till
en prästerlig löntagare såsom boställshafvare, och bestämdes därpå helt
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 123 Höjt. 8

Kungl. May-ts Nåd. Proposition Nr 163.

allmänt, att hvad för boställshafvare vore föreskrifvet skulle gälla äfven
för i författningsenlig ordning antagen arrendator.

I afseende å byggnadsskyldighderi stadgades i 1908 års förslag, att
de laga busen å kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen på landet
äfvensom å alla löningsboställen borde nybyggas och underhållas af boställshafvaren,
hvaremot i städerna byggnadsskyldigheten skulle hvila å pastoratet.
Nödiga medel till bestridande af byggnadskostnaderna vid bostadsboställe
på landet och därmed i sambruk förenadt löningsboställe skulle
beredas boställshafvaren på det sätt, att Kung], Maj:t vid lönereglerings fastställande
bestämde särskilt för nybyggnad och särskild! för underhåll visst
belopp, som årligen under löneregleringsperioden borde af pastoratet utöfver
den boställshafvaren tillkommande kontanta lön utgöras och af vederbörande
kyrkoråd förvaltas, hvarefter de sålunda uppsamlade medlen finge efter
vissa regler tagas i anspråk för betäckande af boställshafvarens byggnadskostnader.

Kung!. Maj:ts förslag såväl till boställsordning som till andra författningar
angående löneregleringen och därmed sammanhängande frågor
undergingo vid 1908 års Riksdag förberedande behandling af ett särskildt
utskott. Detta utskott anslöt sig i allt väsentligt till de i förslagen tilllämpade
hufvudgrunderna för boställenas disposition, under uttalande tilllika
rörande de erforderliga detaljbestämmelserna om boställenas utarrenderande,
att för utarrenderingen och arrendator skyldigheter syntes i tilllämpliga
delar böra gälla hvad angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
vore eller blefve stadgadt. Korande lämpligaste sättet för
byggnadsskyldighetens reglering hade däremot utskottet en annan uppfattning
än den, som fått uttryck i Kung! Maj:ts förslag. Utskottet ansåg
nämligen lämpligast, att nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid kyrkoherdars
och komministrars bostadsboställen på landet och med dem i sambruk
förenade löningsboställen helt ålades pastoratet, och hemställde om
ändring af Kung!. Maj:ts förslag i sådant syfte.

Utskottets förslag godkändes af Riksdagens Första kammare. Andra
kammaren däremot beslöt för sin del bifalla ett framställdt yrkande, att
å nyssnämnda boställen allenast sätesbyggningen skulle nybyggas och underhållas
af pastoratet men öfriga laga hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

I det sammanjämkningsförslag, som af utskottet afgafs i anledning af
kamrarnas skiljaktiga beslut dels i nyssberörda punkt, dels i några andra
delar af löneregleringsärendet, tillstyrkte utskottet eu sådan fördelning af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

byggnadsskyldigheten vid ifrågavarande boställen, att sätesbyggning, visthus,
hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och brunn, för så vidt de
enligt boställsordningen borde finnas såsom laga hus å bostället, skulle
nybyggas och underhållas af pastoratet, samt att jämväl öfriga laga hus å
dessa boställen skulle nybyggas och underhållas af pastoratet men kostnaderna
därför gäldas af pastoratet och boställshafvaren till hälften hvardera.

Första kammaren biföll sammanjämkningsförslaget, men Andra kammaren
afslog detsamma. Till följd däraf och då sammanjämkningsförslaget
hvilade på den förutsättning, att icke något af de däri omförmälda författningsförslagen
kunde vinna gällande kraft, utan att jämväl de öfriga
förslagen blefve godkända, hade samtliga de till löneregleringsärendet hörande
frågor för den Riksdagen förfallit.

Med anledning af hvad vid 1908 års Riksdag förekommit, hade i de
med Kungl. Maj:ts nådiga propositioner nr 39 och 40 för Riksdagen år
1909 framlagda författningsförslagen bestämmelserna om byggnadsskyldigheten
underkastats den ändring, att å kyrkoherdars och komministrars
bostadsboställen på landet själfva bostadshusen eller sätesbyggning, visthus,
hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och brunn, så vidt de enligt
boställsordningen borde såsom laga hus finnas, skulle nybyggas och underhållas
af pastoratet men öfriga laga hus, de s. k. ladugårds- eller jordbrukshusen,
nybyggas och underhållas af boställshafvaren. Erforderliga
medel till bestridande af boställshafvarnes byggnadskostnader vid ifrågavarande
boställen och med dem gemensamt brukade löningsboställen skulle,
enligt därom af Kungl. Maj:t vid löneregleringarnas fastställande meddelade
bestämmelser, af vederbörande boställshafvares kontanta lön årligen
under hvarje löneregleringsperiod afsättas och efter gifna regler tillhandahållas
boställshafvarne. Hvad af boställshafvares kontanta lön sålunda
toges i anspråk för byggnadskostnader skulle honom ersättas därigenom,
att vid uppskattning af boställes afkastning ett mot byggnadskostnaderna
svarande afdrag gjordes.

Jämväl år 1909 blefvo Kungl. Maj:ts i löneregleringsärendet till Riksdagen
aflåtna propositioner öfverlämnade till förberedande behandling af
ett särskilt utskott. Till de i Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelser
om bostadsboställen och med dem gemensamt brukade löningsboställen
föreslog utskottet vissa tillägg i syfte att bereda tillfälle till försäljning
af dylikt boställe eller del däraf, då eu sådan åtgärd vid lönereglering
kunde finnas vara af särskilda omständigheter påkallad. I öfrigt hade utskottet
icke något väsentligt att erinra vid de hufvudgrunder i fråga om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

boställenas disposition, hvarpå bestämmelserna i Kung]. Maj:ts förslag hvilade.
Ej heller gjorde utskottet någon hufvudsaklig anmärkning mot de
i samma förslag upptagna stadganden rörande byggnadsskyldighetens reglering.

Vid den slutliga behandlingen godkände Första kammaren Kungl.
Maj:ts propositioner till alla delar.

Andra kammaren åter afslog propositionerna och biföll ett i hufvudsaklig
anslutning till en vid särskilda utskottets betänkande fogad reservation
framställdt yrkande, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utreda och om möjligt till 1910 års
Riksdag framlägga förslag till prästerskapets aflöning, byggdt på bland
andra följande grunder, nämligen att församlingen skulle tillhandahålla
ordinarie tjänstinnehafvare lämplig bostad med nödiga uthus och, såvidt möjligt,
trädgårdsland samt att församling skulle äga att, med iakttagande af
gifna föreskrifter, antingen utarrendera boställes jord och använda såväl
arrendemedlen som från boställets skog eventuellt uppkommen afkastning
till aflöning åt församlingens prästerskap och till fullgörandet af församlingens
byggnadsskyldighet eller ock försälja boställets jord med tillhörande
skog och öfverflödiga åbyggnader och att af därför influtna medel bilda
en fond, hvars ränteafkastning skulle för samma ändamål användas.

Till följd af kamrarnas skiljaktiga beslut hade sålunda hela löneregleringsfrågan
ånyo förfallit.

Vid den omarbetning, som de af Kungl. Maj:t för 1909 års Riksdag
framlagda författningsförslagen rörande prästerskapets löneförhållanden
nu underkastats, har, såsom jag den 4 nästlidne mars inför Kungl. Maj:t
närmare utvecklade, eu väsentlig nyhet i själfva sättet för prästernas aflönande
införts. Enligt det förslag till lag om reglering af prästerskapets
aflöning, som Kungl. Maj:t nämnda dag beslöt att genom nåd. proposition
förelägga Riksdagen till antagande, skola nämligen de ordinarie prästernas
löner till fulla beloppet i första hand gäldas af pastoraten på det sätt,
att vederbörande kyrkoråd uppsamlar alla till aflöning af prästerskapet
inom ett pastorat afsedda medel och under pastoratets ansvar till löntagaren
kvartalsvis utbetalar det honom tillkommande belopp. Ett dylikt
förfarande förutsätter bland annat, att prästerskapet anslagna hemman och
lägenheter, i den mån de ej behöfvas för att bereda vederbörande tjänstinne -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

häfvare bostad, undantagas från brukning af tjänstinnehafvaren såsom
sådan och utarrenderas sålunda, att arrendet uppbäres af vederbörande
kyrkoråd för att lika med öfriga inom pastoratet tillgängliga lönemedel
användas till aflönande af prästerskapet därstädes. Den prästerlige tjänstinnekafvaren
skall således icke vidare vara hänvisad att söka utfå någon
del af sin lön ur boställes afkastning, utan hela den vid löneregleringen
fastställda lönen kommer att kontant till honom utbetalas af kyrkorådet.
Jämte själfva lönen skall emellertid enligt förslaget till löneregleringslag
tjänstinnehafvare bekomma fri bostad in natura, eller, där hinder därför
möter, skälig hyresersättning.

Det nu omförmälda förändrade sättet för prästernas aflönande betingar
åtskilliga förändringar i de bestämmelser, som innefattades i det af
Riksdagen år 1909 behandlade förslaget till ecklesiastik boställsordning.
Härom och för öfrigt om hufvudgrunderna för det förslag till boställsordning,
som af de sakkunnige med betänkandet den 14 december 1909
afiämnats, yttras i samma betänkande bland annat följande:

»Hvad nu särskildt angår förslaget till ecklesiastik boställsordning, torde
till eu början märkas, att därur uteslutits alla stadganden om biskoparnes
boställen. Biskoparne beröras ju ej af den lönereglering för prästerskapet
i de territoriella församlingarna, hvarom fråga är, och då boställsordningens
bestämmelser affattats med hänsyn till de ganska genomgripande förändringar,
som nu för den kommande löneregleringsperioden föreslås i
afseende å dispositionen af de nämnda prästerskap anslagna boställen, har
boställsordningen ansetts numera ej lämpligen kunna omfatta jämväl biskopsboställena.
»

»Förslaget till boställsordning afser således allenast den till bostad eller
aflöning åt prästerskapet i territoriella församlingar anslagna fasta egendom,
jämväl sådan, som användes till prästänkesäte eller hvars afkomst ingår
till prästerlig löneregleringsfond.»

»Den fria bostad, hvarom förut är taladt, skall för den nya löneregleringsperioden
beredas kyrkoherde och komminister i regel på det sätt,
att för ändamålet tages i anspråk tomt med bostadshus å den fastighet,
som vid den nya löneregleringens fastställande utgör tjänstinnehafvarens
bostadsboställe. Därjämte skall, där så lämpligen kan ske, af samma boställes
ägor erforderligt område afsättas till trädgård för tjänstinnehafvaren.
För innehafvare af nyinrättade tjänster äfvensom eljest, där förutvarande
bostadsboställe till erforderlig del icke kan för ändamålet användas, må

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

bostad med tillhörande trädgårdsområde efter Ivungl. Maj:ts bestämmande
på enahanda sätt beredas å annat inom pastoratet beläget boställe.»

»Den tomt med bostadshus och trädgårdsområde, som sålunda efter ny
lönereglerings inträde kommer att innehafvas af prästerlig tjänstinnehafvare,
kallas i boställsordningen prästgård.»

»Alla öfriga i boställsordningen afsedda boställen kallas löneboställen.
Under denna benämning inbegripas alltså icke blott de nuvarande s. k.
löningsboställena utan äfven de delar af nuvarande bostadsboställen, som
återstå efter afskiljandet därifrån af de till bostad och trädgård för vederbörande
tjänstinnehafvare afsedda områden.

Löneboställena skola alla utarrenderas.»

»Erforderliga bestämmelser om sättet för löneboställenas utarrendering
hafva ansetts lämpligast böra meddelas genom en af Kungl. Maj:t utfärdad
särskild förordning, som komme att ersätta nu gällande föreskrifter angående
utarrendering af prästerskapets löningsboställen. I nämnda förordning
lära, jämte bestämmelser om själfva proceduren för utarrenderingen,
böra intagas de närmare föreskrifter rörande arrendatorns rättigheter
och skyldigheter, som må erfordras utöfver hvad boställsordningen därom
innehåller eller i allmänna arrendelagen är stadgadt. För affattningen af
förordningen torde gällande författning angående grunderna för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner böra i allmänhet tjäna såsom förebild,
dock med vederbörligt beaktande af de särskilda förhållanden, som
betingas af ifrågavarande boställens egenskap af prästerskapet anslagen
egendom. Särskild! torde uppmärksammas, hurusom i särskilda fall det
möjligen kan vara af behofvet påkalladt att vid utarrenderingen stadga
skyldighet för arrendatorn att till prästerlig tjänstinnehafvare utgöra vissa
tjänstbarlieter.»

»I fråga om boställenas disposition har för öfrigt ansetts lämpligt, att
i boställsordningen intages ett stadgande om föryttring af boställe eller del
däraf i vissa fall, då synnerligen starka skäl för en sådan åtgärd föreligga.»

»Körande antalet och beskaffenheten af de laga hus, som böra finnas
å prästgårdar, upptager det nu utarbetade förslaget till boställsordning
samma bestämmelser, som af särskilda utskottet vid 1909 års riksdag
föreslagits för kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen. Om löneboställen
heter det i nu förevarande förslag, att de skola vara försedda
med de laga hus, som för kronohemman äro stadgade, där ej dylikt boställe

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

antingen, såsom'' icke afsedt för jordbruk, erfordrar hus af särskild beskaffenhet
eller ock, till följd af särskilda omständigheter, af synerätt pröfvas
kunna undvara alla eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus.
Husens storlek och närmare beskaffenhet å löneboställena bestämmer synerätt
efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar. Dessa regler, som öfverensstämma
med nyssnämnda särskilda utskotts förslag i hvad det angick de
nuvarande löningsboställena, hafva ansetts kunna omfatta alla löneboställen,
således äfven de delar af nuvarande bostadsboställen, som under den nya
löneregleringsperioden komma att afskiljas från löntagarnes omedelbara
innehaf och utarrenderas, brågon anledning att i förevarande afseende
göra skillnad mellan berörda boställsdelar och öfriga utarrenderade boställsegendomar
har ej synts förefinnas.»

»Å prästgårdar skola, enligt förevarande förslag, alla laga hus nybyggas
och underhållas af pastoratet. Om lämpligheten af ett sådant stadgande
lärer väl numera någon meningsskiljaktighet ej uppkomma.»

»När efter ny lönereglerings inträdande löneboställes afkomst icke vidare
skall direkt tillfalla viss tjänstinnehafvare såsom löneförmån, kan uppenbarligen
icke längre någon tjänstinnehafvare tillförbindas att svara för
byggnadsskyldigheten vid dylikt boställe. Kostnaden för nybyggnad och
underhåll af de hus, som erfordras å dessa boställen, bör naturligen uppbäras
af boställsafkastningen, och i enlighet härmed har i förevarande förslag
byggnadsskyldigheten vid löneboställena ålagts arrendatorn.»

I fråga om de sålunda angifna hufvudgrunderna för de sakkunniges
förslag till boställsordning hafva de i ärendet hörda myndigheterna i synnerhet
fäst sin uppmärksamhet vid den föreslagna obligatoriska utarrenderingen
af alla jordbruksboställen. Betänkligheter häremot hafva uttalats
af de flesta domkapitel äfvensom af allmänna svenska prästföreningen.
Därvid har framhållits, hurusom i många fall afsevärda svårigheter kunde
uppkomma för en präst, om han icke hade tillfälle att genom ett mindre
jordbruk förskaffa sig åtminstone de oundgängligaste lifsförnödenketer och
hålla för tjänsteresor behöfliga hästar. Vidare hafva uttalats farhågor för
att, om det till prästens bostadsboställe hörande jordbruk ovillkorligen
skulle utarrenderas, prästen flerstädes på grund af de lokala förhållandena
skulle å prästgården råka i ett svårt och tryckande beroende af arrendatorn,
hvilket kunde blifva desto obehagligare, som prästen ej finge bestämmanderätt
i fråga om den person, hvilken borde antagas till arren -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

dator. Äfven har gifvits uttryck åt den mening, att i åtskilliga fall, sedan
lämpligt område till prästgård blifvit å ett boställe afsatt, den öfriga delen
af bostället i anseende till alltför ringa ägovidd ej skulle kunna med någon
fordel utarrenderas, helst om blifvande arrendator skulle förpliktas att bebygga
densamma. A andra sidan bar emellertid ock betonats, att tungt
vägande skäl utan tvifvel tala för den ifrågasatta reformen, såsom exempelvis
att prästen under nutida förhållanden hvarken bar tid eller andra
förutsättningar för bedrifvande af ett rationellt jordbruk samt att den
ifrågavarande anordningen syntes vara ägnad att underlätta en tillfredsställande
lösning af den svåra frågan om byggnadsskyldigheten vid boställena.
Domänstyrelsen bar ansett den föreslagna obligatoriska utarrenderingen
af löneboställena innebära en ej oväsentlig förbättring af förut
framkomna förslag och särskildt skola åstadkomma förenkling i vissa afseenden
af frågor, som beröra skogshushållningen, hvadan ifrågavarande
förslag lifligt förordats af styrelsen. Kammarkollegium har icke haft något
att erinra mot hufvudgrunderna för de sakkunniges förslag.

Af dem, som uttalat betänkligheter mot jordbruksboställenas ovillkorliga
utarrendering, har domkapitlet i Kalmar förklarat sig i arrendefrågan
intaga samma ståndpunkt som prästlöneregleringskommittén och
således kunna förorda allenast en anordning, hvarigenom större frihet än
hittills bereddes prästerskapet att få genom vederbörande myndigheters
försorg för längre tid utarrendera sina boställen, men icke införande af
tvungen utarrendering. Domkapitlet i Göteborg har tillstyrkt, att åt tjänstinnehafvare
måtte tillerkännas rätt att behålla löneboställe, då Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet efter ansökan pröfvade det vara
lämpligt. Jämväl allmänna svenska prästföreningen har yrkat, att i frågan
huruvida boställe bör utarrenderas eller ej måtte få i hvarje särskildt fall
efter pröfning förfaras i öfverensstämmelse med det som från alla synpunkter
sedt kan vara förmånligast. Från vissa håll har föreslagits, att
vid löneboställes utarrendering borde, där sådant kunde vara af förhållandena
påkalladt, till vederbörande tjänstinnehafvares bruk undantagas ett
mindre jordområde, hvarigenom honom bereddes möjlighet att hålla häst.
I öfrigt har till förebyggande eller lindring af de olägenheter, som boställenas
utarrendering på det föreslagna sättet kunde medföra för prästerna,
påyrkats dels bestämmelser i syfte att tillförsäkra prästerna fri och tillräcklig
skjuts i tjänsteärenden, dels att såsom laga hus å prästgård på
landet måtte föreskrifvas drängstuga, stall och vagnshus, dels ock att i
den tillämnade förordningen om utarrendering af löneboställen måtte in -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

tagas för ändamålet lämpliga bestämmelser särskild! angående de tjänstbarheter,
som i förekommande fall borde af arrendator utgöras till prästerlig
tjänstinnehafvare.

Tid föredragningen af löneregleringsfrågan den 4 nästlidne mars uttalade
jag, att jag af de yppade betänkligheterna mot boställenas obligatoriska
utarrendering icke funnit mig öfvertygad om lämpligheten att frångå
de sakkunnigas i betänkandet den 14 december 1909 därom framställda
förslag.

Eedan förut under löneregleringsärendets behandling har upprepade
gånger med styrka framhållits, att prästerna i regel ej höra vara hänvisade
att syssla med jordbruk, som tager tid och krafter från den egentliga
ämbetsverksamheten och för hvars skötsel prästerna väl i regel numera
torde sakna nödiga förutsättningar. I Kung!. Maj:ts propositioner
till 1908 och 1909 årens Kiksdagar föreslogos ju ock bestämmelser därom,
att jordbruksboställena borde äfven mot vederbörande boställskafvares bestridande
utarrenderas, när sådant kunde ske utan att medföra väsentliga
olägenheter för boställshafvaren i afseende å hans tjänsteutöfning eller
personliga ställning. Jag håller före, att de befarade olägenheterna af
jordbruksboställenas utarrendering skola kunna genom lämpliga anordningar
förebyggas eller åtminstone så reduceras, att de icke böra utgöra hinder
för ett fullständigt genomförande af principen om obligatorisk utarrendering.
En af de viktigaste uppgifterna härvidlag torde vara att tillse, det
prästerna icke betungas med oskäliga kostnader för anskaffande af nödig
ämbetsskjuts. I sådant syfte har i det af Ivungl. Maj:t för innevarande
års Riksdag framlagda förslaget till löneregleringslag stadgats, dels att fri
skjuts för resa till allmän gudstjänst äfvensom till kyrkostämmor samt
kyrko- och skolrådssammanträden skall, då våglängden uppgår till minst
två kilometer, beredas vederbörande tjänstinnehafvare sålunda, att förbehåll
därom göres vid löneboställes utarrendering, samt att, om hinder härför
möter, det skall åligga pastoratet att för skjuts, som nu är nämnd,
till tjänstinnehafvaren utgifva ersättning med belopp, som af Ivungl. Maj:t
i enlighet med de i orten rådande förhållanden bestämmes, dels att bidrag
till bestridande af kostnaden för skjuts i andra tjänsteärenden skall, i den
mån sådant pröfvas erforderligt, ur kyrkofonden utgå med belopp, som
Kung!. Maj:t vid löneregleringens fastställande bestämmer. I den tillämnade
administrativa förordningen om löneboställenas utarrendering torde
böra intagas erforderliga bestämmelser om skyldighet för löneboställes arJBih.
till Pdksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 123 Raft. 9

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

rendator att till tjänstinnehafvare utgöra nödig skjuts i tjänsteärenden utan
ersättning, där sådant enligt nyssnämnda stadgande i löneregleringslagen kan
ifrågakomma. Därjämte torde arrendatorn i arrendekontraktet böra tillförbindas
att mot godtgörelse tillhandahålla tjänstinnehafvaren öfrig tjänsteskjuts
samt de andra tjänstbarheter, som kunna finnas lämpliga och
behöfiiga. Härigenom synas prästernas behof af skjuts och lifsförnödenheter
kunna blifva nöjaktigt tillgodosedda. Dör de obehag, som
befarats i vissa fall kunna för prästgårdsinnehafvare uppkomma till följd
af alltför nära grannskap till löneboställes arrendator, torde bot kunna
rådas dels i första rummet genom för ändamålet lämpliga anordningar, då
prästgårdens område och beskaffenhet i öfrigt af vederbörande synerätt bestämmes,
och dels genom föreskrifter i arrendeförordningen och de på
grund af densamma upprättade arrendekontrakten.

I anledning af den gjorda anmärkningen, att i åtskilliga fall hinder
för utarrendering af ett boställe kunde vållas af dess alltför ringa ägovidd,
helst om arrendatorn skall hafva skyldighet att bebygga detsamma, vill
jag till en början erinra, att enligt det uppgjorda förslaget löneboställe
icke ovillkorligen behöfver vara bebyggd!. Om det visar sig, att ett löneboställe
kan vare sig i sin helhet eller — såsom redan nu ofta brukar
förekomma på Gottland — i särskilda delar med större fördel utarrenderas
obebyggdt än mot skyldighet för arrendatorn att hafva detsamma bebyggd!,
synes bostället ej böra vara försedt med några hus utan lämpligen böra
utarrenderas på det förra sättet. År däremot för ett visst boställes behöriga
skötsel nödvändigt, att byggnader därstädes upprätthållas, och skulle
det ej lyckas att till bostället erhålla arrendator, som vill åtaga sig att
svara för byggnadsskyldigheten i afseende å de af synerätt för bostället
föreskrifna hus, lärer ett sådant boställe, hvars afkastning alltså ej förmår
uppbära de med byggnadsskyldigheten förenade kostnader, vara att hänföra
till sådana, som ej utan synnerlig olägenhet kunna för sitt ändamål
bibehållas och på grund däraf, enligt hvad jag längre fram torde få tillfälle
att vidare omförmäla, böra afyttras.

Att, på sätt från vissa håll yrkats, de föreslagna bestämmelserna om
jordbruksboställenas utarrendering modifieras därhän, att prästerliga tjänstinnehafvare
skulle kunna i särskilda fall få såsom boställskafvaro behålla
större eller mindre delar af boställenas jord, kan jag ej tillstyrka.
En dylik anordning, som bland annat skulle nödvändiggöra särskilda bestämmelser
om boställshafvarens byggnadsskyldighet m. m. och särskilda
åtgärder för uppskattning af boställsj ordens afkastning, låter svårligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

förena sig med det aflöningssystem, som vunnit tillämpning i Kungl.
Maj:ts för Riksdagen nu senast framlagda förslag till löneregleringslag.
För min del är jag öfvertygad, att om detta system blir genomfördt,
prästerna snart skola alltmer uppskatta de därmed förbundna fördelarna
af att på bestämda tider utan något besvär få de fastställda lönerna till
sig utbetalda och att slippa alla bekymmer för boställenas skötsel och
bebyggande.

För att emellertid så långt som möjligt tillmötesgå de gjorda framställningarna
om beredande af jordbruk åt präst, som ansåge sådant för
sig behöfligt, föreslog jag vid anmälan den 11 nästlidne februari inför
Kungl. Maj:t af de sakkunniges ifrågavarande förslag till boställsordning,
att till det i författningsförslagets 19 § intagna stadgande, att löneboställen
skola upplåtas på arrende i enlighet med särskilda föreskrifter, som meddelas
af Konungen, måtte fogas ett tillägg af innehåll, att företrädesrätt
till öfvertagande af arrende af löneboställe skulle, på sätt i nämnda särskilda
föreskrifter blefve närmare bestämdt, tillkomma innehafvare af präst .;
gård i fråga om det boställe, hvarå prästgården vore belägen.

Mot intagande i lagen af ett sådant allmänt stadgande om företrädesrätt
för prästgårdsinnehafvare att öfvertaga arrende af löneboställe har
lagrådet emellertid anmärkt, hurusom med en af det föreliggande författningsförslagets
mest betydelsefulla principer, eller att prästen befrias från
de för hans ämbete främmande omsorger, handhafvande! af ett jordbruk
medför, syntes mindre väl öfverensstämma, att arrenderättens förvärfvande
på särskild! sätt för prästen underlättades. Om med stadgandet om
optionsrätt afsåges att bereda prästen möjlighet att erhålla arrenderätten
för att sedan för egen räkning upplåta den åt annan, innebure detta ett
förryckande af de tilltänkta grunderna för prästerskapets aflöning. Skulle
i något särskild! fall arrendets öfvertagande för prästen vara af synnerlig
betydelse, syntes Konungen kunna för detta fall meddela bestämmelse
om optionsrätt. På grund af hvad sålunda anförts har lagrådet hemställt,
att den ifrågasatta bestämmelsen om optionsrätt måtte ur förslaget uteslutas.
Därest föreskriften emellertid skulle kvarstå, har lagrådet erinrat, att då
företrädesrätten grundades på innehafvande af prästgården, fortvaron af
arrende, som med begagnande af denna rätt förvärfvats, borde ställas i
visst samband med tjänstens och prästgårdens bibehållande.

Att genom den föreslagna bestämmelsen om optionsrätt bereda tillfälle
för prästerna att mera allmänt förvärfva arrenderätt till löneboställena för
att sedan för egen räkning åt andra upplåta boställenas brukande, har

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

ingalunda varit min afsikt. Visserligen anser jag icke troligt, att prästerskapet
i någon vidsträcktare omfattning kommer att begagna sig af ifrågavarande
optionsrätt, men då de kyrkliga myndigheterna i sina utlåtanden
synas fästa stor vikt vid att prästen i vissa fall kan äga tillgång till
jordbruk, finner jag mig böra tillstyrka optionsrättens bibehållande. I
enlighet med hvad lagrådet eventuellt hemställt har jag till bestämmelsen
i fråga fogat ett tillägg af innehåll, att, när präst med begagnande af
denna rätt öfvertager arrendet, han eller hans rättsinnehafvare skola vara
skyldiga att, om prästgård, hvarmed prästens tjänst är förenad, före
arrendetidens slut afträdes, nästa fardag därefter frånträda arrendet.

Förut har jag omnämnt, hurusom de sakkunnige ansett, att i den
administrativa förordningen om löneboställenas utarrendering borde intagas
de närmare föreskrifter rörande arrendatorns rättigheter och skyldigheter,
som kunde erfordras utöfver hvad boställsordningen därom innehölle eller
i allmänna arrendelagen vore stadgadt. Åtskilliga i de äldre förslagen till
ecklesiastik boställsordning upptagna stadganden, som hänförde sig till
boställenas skötsel och vård och därmed sammanhängande förhållanden,
hafva ock uteslutits ur de sakkunniges förslag, i syfte att erforderliga
bestämmelser i dessa ämnen skulle i stället intagas i arrendeförordningen,
där de sakkunnige ansett dem mera på sin plats än i boställsordningen.

I fråga om förhållandet mellan boställsordningen, allmänna nyttjanderättslagen
och de tillämnade administrativa föreskrifterna om löneboställenas
utarrendering har lagrådet vid 19 § i förslaget till boställsordning yttrat
följande:

»Enligt andra stycket af denna paragraf skola i afseende å arrende
af löneboställe boställsordningens bestämmelser i främsta rummet lända till
efterrättelse, men i de delar, hvarom denna författning icke innehåller
bestämmelser, allmän lag och de särskilda föreskrifter, som af Konungen
meddelas beträffande sagda boställens utarrendering, vinna tillämpning.
Härvid må erinras, hurusom åtskilliga af de stadganden lagen om nyttjanderätt
till fast egendom innehåller i ämnen, som ej i förslaget reglerats,
icke lämpligen kunna läggas till grund för de rättsförhållanden, om hvilka
här är fråga. Exempelvis må i detta hänseende framhållas de föreskrifter,
som 2 kap. 8 och 9 §§ nämnda lag innehåller om rätt för arrendator
eller hans stärbhus att, så framt ej viss lösen erlägges, sätta i sitt ställe
annan person utan inhämtande af jordägarens samtycke, äfvensom stadgandet
i 17 § af samma kapitel rörande jordägares skyldighet att utgifva

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 163.

ersättning för tegelrör, som af arrendatorn användts för täckdikning. Bet
skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej i alla de hänseenden, där nvttjanderättslagens
regler ej böra erhålla tillämpning å arrende af löneboställe,
erforderliga bestämmelser i stället borde inflyta i boställsordningen. Nödvändigt
är detta dock icke. Be regler, om hvilka bär är fråga, äro alla
af beskaffenhet att kunna aftalsvis ersättas af andra villkor, och de särskilda
föreskrifter, hvilka det enligt förslaget skulle tillhöra Konungen
att utfärda, komma tydligen att erhålla naturen af dylika aftalsmässiga
villkor. Bet låter sig alltså äfven på denna väg göra att åt rättsförhållandet
mellan boställsarrendatorn och det allmänna gifva ett efter sakens
natur bättre afpassadt innehåll än som af nyttjanderättslagens stadganden
skulle framgå. Men angelägenheten af att på ena eller andra sättet sörjes
för, att nyttjanderättslagen ej utan vidare erhåller tillämpning på alla
de områden, som af boställsordningen lämnas oreglerade, har ansetts böra
här framhållas.»

Med de sakkunnige är jag ense om lämpligheten däraf, att detaljbestämmelser
om löneboställenas utarrendering utfärdas i mindre tunga
former, än som måste gälla för boställsordningen. Att i afseende å innehållet
af berörda detaljbestämmelser åtskilliga modifikationer af allmänna
nyttjanderättslagens stadganden, på sätt lagrådet framhållit, kunna och
böra ske, torde vara obestridligt, och sådant kommer utan tvifvel att iakttagas
vid den tillämnade nya arrendeförordningens affattande. Gällande
författning angående grunderna för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
hvilken såväl inom Riksdagen som af de sakkunnige ansetts
böra i tillämpliga delar tjäna såsom förebild för affattningen af föreskrifter
rörande utarrendering af ecklesiastika boställen, innehåller ju äfven i
många stycken modifikationer af allmänna nyttjanderättslagen. Bessutom
måste, såsom förut är antydt, vid reglerandet af de ecklesiastika boställenas
utarrendering hänsyn i flera afseenden tagas till särskilda, för dessa
boställen säregna förhållanden.

Af hvad jag nu anfört behagade Kungl. Maj:t finna, att jag delar
de sakkunniges grundåskådning i afseende å ordnandet af de ecklesiastika
jordbruksboställenas disposition. Äfven i fråga om öfriga hufvudgrunder för
boställsordningen ansluter jag mig i allt väsentligt till de sakkunniges förslag.

I vissa detaljer har jag däremot med anledning af hvad under förslagets
granskning inom lagrådet förekommit låtit förslaget undergå jämkningar,
hvarjämte en del smärre ändringar af uteslutande redaktionell natur
vidtagits.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 163.

Jag öfvergår nu till att yttra mig om stadgandena i det föreliggande
författningsförslaget i den mån de synas mig påkalla särskild motivering.
Vid förslagets utarbetande har såsom regel iakttagits, att bestämmelserna
i det af särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag tillstyrkta förslaget till
ecklesiastik boställsordning -—- redaktionella ändringar frånsedda — bibehållits,
såvidt sådant varit förenligt med hufvudgrunderna för det nya
förslaget.

3 §■

Löneregleringslagen innehåller den grundläggande bestämmelsen, att
fri bostad skall beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse till
honom af prästgård, där ej Kungl. Maj:t på grund af särskilda omständigheter
finner hinder möta mot dylik upplåtelse. Boställsordningen åter
torde böra upptaga erforderliga stadganden om prästgårdens läge och
beskaffenhet.

I förevarande § meddelas nu de allmänna reglerna om hvar prästgård
skall förläggas och hvaraf den skall bestå.

Enligt paragrafens lydelse i de sakkunniges förslag skulle till prästgård
för kyrkoherde eller komminister användas tomt med bostadshus och,
där hinder ej mötte, erforderligt område till trädgård å det boställe, som,
då lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning första
gången skulle fastställas för tjänstens innehafvare, vore anvisadt till bostad
åt honom, eller ock, där sådant ej kunde ske, å annat inom pastoratet
beläget boställe, som Kungl. Maj:t bestämde. Det skulle sålunda i hvarje
fall bero på Kungl. Maj:t att bestämma, hvar prästgården komme att förläggas,
och borde därvid i främsta rummet tjänstinnehafvarens förutvarande
bostadsboställe ifrågakomma, men om förhållandena ej medgåfve prästgårdens
förläggande dit, kunde annat inom pastoratet beläget boställe få för
ändamålet tagas i anspråk. På synerätt skulle ankomma att med tilllämpning
af boställsordningens föreskrifter utmäta området för hvarje
prästgård samt närmare bestämma, hur den borde bebyggas och i öfrigt
inrättas.

Mot de sakkunniges förslag i denna del har lagrådet anmärkt, dels
att, då knappast torde kunna inträffa, att det befunnes helt och hållet
omöjligt att af boställe, som redan vore anvisadt till bostad för tjänstens
innehafvare, undantaga hvad till prästgård erfordrades, föreskriften att,
där sådant ej kunde ske, prästgård skulle inrättas å annat inom pastoratet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

beläget boställe, syntes bättre motsvara hvad därmed åsyftades, därest föreskriften
erhölle en något förändrad affattning, förslagsvis »där sådant ej
lämpligen kan ske», dels att Konungens rätt att bestämma, hvar prästgård
skulle läggas, icke borde inskränkas till valet mellan de inom pastoratet
befintliga boställena, enär det nämligen kunde tänkas, att pastoratets invånare
funne med sin fördel förenligt att erbjuda en plats, som till prästgård
vore lämpligare än något af nämnda boställen, och det för sådant
fall syntes böra stå Konungen öppet att, om han godkände platsen, dit
förlägga prästgården.

Med anledning af hvad lagrådet sålunda anmärkt bar jag låtit ändra
ifrågavarande § därhän, att, därest prästgård ej lämpligen kan läggas
å vederbörande tjänstinnehafvares gamla bostadsboställe, densamma enligt
Konungens bestämmande må förläggas antingen å annat inom pastoratet
beläget boställe eller å plats, som af pastoratet för ändamålet erbjudits.
Att förlägga prästgård annorstädes än å något redan befintligt boställe
inom pastoratet synes mig ej böra komma i fråga i annat fall, än att
pastoratet sådant önskar och erbjuder sig att tillhandahålla för ändamålet
lämpligt område.

4 §•

I denna § stadgas, hvilka laga hus böra finnas å prästgård. Stadgande^
öfverensstämma med det af särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag
tillstyrkta förslaget till boställsordning i hvad det afsåg kyrkoherdars och
komministrars bostadsboställen utan jordbruk, dock att enligt sistnämnda
förslag jämväl drängstuga, stall och vagnshus kunde föreskrifvas såsom
laga hus å berörda boställen, där, enligt synerätt^ bepröfvande, boställshafvaren
vore nödsakad att för tjänsteresor hålla häst och åkdon. Härvid
är att märka, att enligt 1909 års förslag nämnda tre hus, där de blefve
å omför mäkla boställen föreskrifna, skulle nybyggas och underhållas af
boställshafvaren, medan enligt 1909 års förslag öfriga för samma boställen
föreskrifna laga hus eller de egentliga bostadshusen skulle, liksom enligt
det föreliggande förslaget motsvarande hus å prästgård, nybyggas och
underhållas af pastoratet.

Af några bland de i ärendet nu hörda myndigheterna hafva yrkanden
framställts om upptagande af drängstuga, stall och vagnshus eller blott
de båda senare byggnaderna bland de laga husen å prästgård på landet,.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

antingen så, att de ifrågavarande linsen alltid komme att finnas å sådan
prästgård, eller så, att de skulle kunna af synerätt föreskrifvas, när så
pröfvades nödigt. Såsom skäl för berörda yrkanden har anförts, dels att
prästen ofta kunde behöfva för egen räkning hålla häst och åkdon, dels
att, äfven om så ej vore fallet, de omförmälda husen vore behöflig?), för
mottagande åt besökandes hästar och åkdon. Domkapitlet i Karlstad har
anmärkt, att bland laga hus å prästgård borde upptagas jämväl svinhus.
Samtliga ändringsyrkandena synas hvila på den förutsättning, att de påyrkade
husen komme att nybyggas och underhållas af vederbörande pastorat.

Att pastoratet nu skulle åläggas att för prästen bygga och underhålla
flera hus, än hvad i .1909 års förslag stadgades, kan jag ej tillstyrka.
Om å andra sidan byggnadsskyldighet i afseende å vissa hus vid prästgården
ålades prästen, skulle detta kräfva sådana anordningar för beredande
åt honom af godtgörelse för byggnadskostnaderna, som svårligen
läte förena sig med det nu föreslagna lönesystemet, hvarförutom förvecklingar
mellan af- och tillträdande boställshafvare däraf lätt kunde uppkomma.
Jag föreställer mig att, därest i framtiden präst önskar för egen räkning
hålla häst och åkdon eller rum för besökandes hästar och åkdon behöfver
beredas, nödiga anordningar härför lättare skola kunna träffas genom uppgörelse
med löneboställes arrendator än genom uppförande af särskilda, för
ändamålet afsedda laga hus å prästgården med däraf följande nybyggnadsoch
underhållsskyldighet för prästgårdens innehafvare. På grund af hvad
sålunda anförts har jag ansett mig ej kunna förorda någon ändring af
ifrågavarande stadganden.

5 §•

Med anledning af anmärkning, som framställts af lagrådet, hafva
ordalagen i denna § jämkats i det syfte, att de ej måtte kunna anses
innefatta ovillkorligt förbud mot sammanbyggande af sätesbyggning och
andra laga hus å prästgård.

6 §•

De af de sakkunnige här föreslagna bestämmelser äro lika lydande
med motsvarande stadganden i det af särskilda utskottet vid 1909 års
Kiksdag tillstyrkta förslaget.

Några domkapitel äfvensom allmänna svenska prästföreningen hafva
mot ifrågavarande bestämmelser framställt anmärkningar, hufvudsakligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

gående ut därpå, att med hänsyn till det utrymme, som i större församlingar
kräfdes för expeditionslokal, samt till behofvet af särskild jungfrukammare
i hvarje bostadslägenhet, det föreslagna antalet boningsrum i
prästgårdarna vore alltför knappt tilltaget. Äfven har framhållits, hurusom
på vissa orter särskild lokal för pastorsexpeditionen kunde behöfva
anordnas utom prästens bostad.

Lagrådet har anmärkt, att i fråga om användande af boningsrum till
expeditionslokal och inrättande af brandfritt hvalf enahanda föreskrifter,
som föreslagits beträffande prästgård för kyrkoherde, torde böra meddelas
angående prästgård för komminister, som på eget ansvar besörjer kyrkbokföring
i eu eller flera af pastoratets församlingar. Två af lagrådets medlemmar
hafva tillika yttrat, att det med hänsyn bland annat till expeditionsgöromålen
kunde ifrågasättas, huruvida ej minsta antalet boningsrum å
prästgård för komminister borde bestämmas till fem.

Hvad angår rummens antal i prästgårdarnas boningshus, kan jag ej
finna annat, än att bestämmelserna därom i det föreliggande förslaget
lämna tillfälle till nöjaktigt tillgodoseende af såväl kyrkoherdars som
komministrars skäliga behof af bostadsutrymme. Synerätt skall ju kunna
i fall af behof sätta rummens antal så pass högt som till nio för kyrkoherde
och sex för komminister. Har komminister expeditionsskyldigket,
hvars ombesörjande kan anses i afsevärd mån inkräkta på hans bostadsutrymme,
lärer vederbörande synerätt vid bestämmande af rummens antal i
sätesbyggDingen å sådan komministers prästgård ej böra stanna vid minimum.
Om, såsom fallet kan vara i Stockholm och på vissa andra större
orter, det befinnes lämpligt eller nödigt att anordna särskild expeditionslokal
utom prästens bostad, torde sådant visserligen kunna och böra ske;
men detta synes mig vara eu fråga, som faller utanför området för den
ecklesiastika boställsordningen. Att i hvarje fall ett af prästens boningsrum
afses till mottagnings- eller expeditionsrum i och för sådana tjänsteärenden,
som prästen kan vilja ombesörja hemma i bostaden, synes ej
vara ur vägen. Jag kan alltså ej tillstyrka någon ändring af ifrågavarande
stadgande!! i syfte att bereda ökadt antal boningsrum åt prästerna.

Häremot har jag på grund af lagrådets anmärkning låtit i 2 mom.
af förevarande paragraf införa det tillägg, att hvad i 1 mom. finnes stadgadt
om expeditionsrum och brandfritt hvalf i sätesbyggning å prästgård
för kyrkoherde skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sätesbyggning
å prästgård för komminister, som på eget ansvar under pastors tillsyn
sköter kyrkbokföringen i eu eller flera församlingar.

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 123 Häft.

Kungl. Maj.ls Nåd. Fr oposition Nr 163.

11 och 25 §§.

Enligt det af särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag förordade förslaget
till boställsordning skulle nybyggnad af sätesbyggning eller visthus,
brygghus, drängstuga, spannmålsbod, stall, fähus, loge med lada å bostadsboställe
eller därmed i sambruk förenadt löningsboställe ej få företagas,
utan att synerätt därom beslutat, och fordrades jämväl ett sådant af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning förut meddeladt beslut för att nybyggnad
eller vissa större förbättringar af andra laga hus skulle få af
boställshafvare verkställas vid kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen
på landet och med dylika boställen i sambruk förenade löningsboställen.
Genom dessa stadganden ville man förebygga onödiga och olämpliga
byggnadsföretag dels i allmänhet beträffande större och mera dyrbara
boställshus dels särskildt i de fäll, där byggnadskostnaden kunde ifrågakomma
att gäldas medelst sådana särskilda, för byggnadsändamål uppsamlade
medel, om kvilka jag förut talat.

Godtgörelse af byggnadskostnader medelst därför uppsamlade medel
skall nu ej komma i fråga; och då det torde vara önskvärdt, att antalet
af syner och ekonomiska besiktningar begränsas till hvad som strängt
taget är nödvändigt, har det nu ansetts tillräckligt att endast i fråga om
nybyggnad af sätesbyggning uppställa den fordran, att arbetet ovillkorligen
måste grunda sig på ett föregående synerättsbeslut. Andra nybyggnadsoch
reparationsarbeten skola alltså enligt det föreliggande förslaget vid
förefallande behof kunna företagas, utan att föreskrift därom förut behöfver
inhämtas vid syn eller ekonomisk besiktning.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, hurusom meningen nu är,
att förrättningsmännen vid ekonomisk besiktning skola äga befogenhet att
i förekommande fall utdöma och besluta om nybyggnad af alla å boställen
insynade hus utom sätesbyggning. Enligt särskilda utskottets förslag voro
från besiktningsmännens befogenhet i förevarande afseende undantagna,
utom sätesbyggning, jämväl öfriga nyss uppräknade hus å bostadsboställen.
Af dessa hus komma, bortsedt från sätesbyggningen, endast visthus och
brygghus enligt förevarande förslag att tillhöra de laga husen å prästgård;
och då nämnda båda hus icke synas vara af den betydenhet, att för meddelande
af beslut om deras utdömande och nybyggande måste fordras synerätts
kompetens, samt beträffande öfriga ifrågavarande hus någon anledning
ej synes vara för handen att nu i afseende å dem tillämpa strängare
regler än som i det äldre förslaget gällde för liknande hus å lön ingå -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

boställen, torcle ifrågakomna utvidgning af förrättningsmännens befogenhet
vid ekonomiska besiktningar ej böra möta betänkligheter.

Befogenheten att insyna hus å boställe har ansetts fortfarande böra
tillkomna allenast synerätt.

13 §.

På sätt jag vid ärendets remitterande till lagrådet den 11 sistlidne
februari förordade, har enligt hemställan i den af mig förut omförmälda
promemorian öfver verkställd granskning af de sakkunniges förslag ur
förevarande paragraf uteslutits hvad där enligt det ursprungliga förslaget
stadgades om skyldighet för boställshafvare, som ville bortföra öfverloppshus,
att i visst fall utgifva ersättning för byggnadsvirke. Detta stadgande,
hvilket ansetts i och för sig vara af mindre vikt för vederbörande
pastorat, skulle, sedan nya löneregleringar trädt i kraft och därmed prästernas
rätt att från boställsskogar taga byggnadsvirke till öfverloppshus
upphört, småningom förlora all tillämplighet.

Å andra sidan har på lagrådets hemställan i paragrafen införts ett
tillägg af innehåll, att afträdande boställshafvare, som från prästgården
bortfört öfverloppshus, skall efter synerätts bestämmande vidtaga de åtgärder,
som kunna erfordras för återställande af jord eller byggnad i
samma skick, hvari den befanns före öfverloppshusets uppförande.

14 §.

Enligt denna paragraf, sådan den ursprungligen formulerats af de
sakkunnige, skall, om å prästgård trädgård saknas eller är otillräcklig,
det åligga pastoratet att, där så lämpligen kan ske, anlägga ny trädgård
eller utvidga den gamla efter hvad synerätt pröfvar skäligt. Trädgården
bör sedan af boställshafvaren väl vårdas och vidmakthållas.

I förenämnda promemoria har yrkats, att enär pastoratet ej ansåges
böra bekosta plantering eller arbete i öfrigt för trädgårdens ordnande å
prästgård, hvad i paragrafen stadgades om skyldighet för pastorat att anlägga
eller utvidga trädgård måtte utgå.

Detta yrkande har mött bestridande från domkapitlen i Uppsala,
Skara och Strängnäs, allmänna svenska prästföreningen och kammarkollegium.

Då trädgård, där den lämpligen kan anordnas å prästgård, synes
skäligen kunna anses såsom en sådan tillhörighet till själfva bostaden, som

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

i likhet med denna bör af pastoratet kostnadsfritt tillhandahållas vederbörande
tjänsteinnehafvare, har ifrågavarande paragraf bibehållits oförändrad.

15 §.

Enär prästgård skall kostnadsfritt tillhandahållas vederbörande tjänstinnehafvare
till bostad, lärer däraf följa, att stängsel, som må erfordras
för prästgårdens inhängnande, bör uppföras och underhållas af pastoratet,
i den mån hägnadsskyldighet ej kan åläggas granne. De sakkunniges
förslag upptog under förevarande paragraf ett enligt nämnda grundsats
affattadt stadgande rörande stängsel kring prästgård.

Vid paragrafen har lagrådet fäst uppmärksamheten å behofvet af
särskilda bestämmelser om enskild väg för prästgård och därvid anfört
följande:

»Det synes vara af nöden att i förslaget införa bestämmelser i fråga
om anläggande och underhåll af enskild väg, som för prästgård erfordras.»

»Hvad beträffar dessa bestämmelsers innehåll kan väl annat näppeligen
ifrågasättas, än att på pastoratet bör ankomma att bekosta anläggandet af
väg som här åsyftas, och äfven i afseende å vägunderhållet synes detsamma
billigtvis böra gälla.»

»Att närmare bestämma rörande anläggande af väg synes böra tillhöra
synerätt, så framt vägen anlägges allenast för prästgårdens räkning. Äfven
härom torde bestämmelse böra inflyta i förslaget.»

»För det fall åter, att annan fastighet skall med prästgården taga
del i vägens anläggande, komma de bestämmelser, som i lagen om enskilda
vägar på landet finnas meddelade i afseende å samfälldt företag af sådan
beskaffenhet, utan vidare att äga tillämpning.»

»En föreskrift om skyldighet för pastorat att bygga och underhålla
enskild väg, som för prästgård erfordras, kommer i viss mån att innefatta
ändring i 8 § af nyssnämnda lag, och det torde alltså vara af nöden, att
i sagda paragraf införes en erinran om den särskilda regel, som skulle
komma att gälla för prästgårdar.»

I anledning af hvad lagrådet sålunda anfört har jag -— jämte det
den af de sakkunnige föreslagna bestämmelsen om stängsel bibehållits —
låtit till förevarande paragraf såsom ett andra moment foga ett stadgande
därom, att enskild väg, som erfor das uteslutande för prästgårds räkning,
skall efter synerätt^ bestämmande anläggas och underhållas af pastoratet
samt att det jämväl skall åligga pastoratet att svara för den på prästgård

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

ankommande skyldighet att deltaga i byggande och underhåll af enskild
väg, som är gemensam för prästgården och annan fastighet.

Såsom lagrådet erinrat, lärer häraf påkallas ett tillägg till 8 § i
lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907. Statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet, med hvilken jag och chefen för justitiedepartementet
i detta afseende samrådt, har ock förklarat sig vilja för Kungl.
Maj:t framlägga förslag om erforderlig ändring i nämnda paragraf.

.18 §.

Då enligt förevarande förslag prästgård ej skall vara förenad med
jordbruk, synas tillräckliga skäl saknas att, såsom de sakkunnige föreslagit,
för alla fall bestämma afträdesdagen till den 1 maj. I öfverensstämmelse
med hvad såväl domkapitlen i Yäxjö och Kalmar samt allmänna svenska
prästföreningen som ock lagrådet förordat, har i stället stadgats, att prästgård
skall afträdas samtidigt med frånträdandet af öfriga löneförmåner
vid den tjänst, hvarmed prästgården är förenad.

19 §.

Beträffande innehållet i denna § torde det tillåtas mig att hänvisa
till hvad jag förut vid behandlingen af förslagets hufvudgrunder anfört.

21 §•

Enligt lagrådets anvisning har åt denna § gifvits det innehåll, att
laga hus å löneboställe skola uppföras efter ortens sed af ändamålsenliga
byggnadsämnen till den storlek behofvet i hvarje fall fordrar.

26 §.

Jämlikt det af Kungi. Maj:t för innevarande års Kiksdag framlagda
förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar
skola skogs- och hagmark å löneboställena i regel ställas under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Löneboställes skogsafkastning
skall i första rummet användas till boställets husbehof. Därutöfver
må enligt i nämnda förslag grina regler från sådant boställes skog erhållas
dels af viss tjänstinnehafvare ved till husbehof, dels ock af pastoratet virke
till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader å prästgård samt
af församling virke till kyrkobyggnad.

Stadganden, öfverensstämmande med nu angifna grunder, äro afsedda
att införas i gällande förordning angående hushållningen med de allmänna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

skogarna i riket. En hänvisning till dessa stadganden har lämnats i 1
mom. af förevarande §.

Att andra å löneboställe tillgängliga byggnadsämnen än virke skola
få, där sådant kan ske utan men för bostället eller förnärmande af arrendatorns
rätt, af pastoratet användas till nybyggnad och förbättring å prästgård
och kyrka, torde vara skäligt; och bestämmelser därom ha upptagits
i paragrafens 2 mom.

27 §.

De sakkunnige hafva i denna § föreslagit, att därest synerätt skulle
finna, att arrendator måst för nybyggnad af hus, hvarom i 20 och 24 §§
sägs, vidkännas större kostnad, än som skäligen kunde anses motsvara
hvad han vid arrendeaftalets ingående åtagit sig, arrendatorn skulle äga
efter synerättens bestämmande njuta godtgörelse för skillnaden antingen
genom nedsättning i de närmaste årens arrende eller, vid boställets afträdande,
af den nye arrendatorn. För hvad ny arrendator sålunda fått utgifva
skulle godtgörelse kunna honom, efter synerätt^ bepröfvande, på enahanda
sätt beredas.

Härom har lagrådet yttrat följande:

»Af denna paragraf, jämförd med 23 och 24 §§, framgår, att arrendator
af löneboställen -—■ en med hänsyn till dessa boställens antal och
värde icke obetydlig klass af arrendator’ -— skulle med afseende på nybyggnadsskyldighet
komma att befinna sig i ett osäkerhetstillstånd, som
icke äger motsvarighet för andra arrendatorer. I 15:e punkten af de
genom kungl. kungörelsen den 4 juni 1908 stadgade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner föreskrifves, att arrendator nybyggnadsskyldighet
skall, därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens
utarrendering såväl i afseende på byggnadens beskaffenhet som kostnaden
därför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet införas; och vid
arrende af annan jordbruksegendom än kronans ordnas i allmänhet arrendatorns
nybyggnadsskyldighet, där sådan skall förekomma, genom arrendeaftalet.
Enligt 23 § af förevarande förslag skola å löneboställena alla
laga hus nybyggas af arrendatorn. Hybyggnadsskyldighetens omfattning
bestämmes af synerätt, och hela byggnadskostnaden måste arrendatorn,
åtminstone förskottsvis, bestrida. Denna kostnad skulle det emellertid icke
blifva möjligt för arrendatorn att med någon tillförlitlighet beräkna vid
arrendeaftalets uppgörande, då nämligen nybyggnadsskyldighetens omfattning
skulle blifva bestämd vid husesyner, som komme att hållas såväl

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 163.

vid boställets tillträdande och afträdande som ock under arrendetiden.
Enligt 24 § skulle äfven andra byggnader än laga husen kunna efter
arrendeaftalets uppgörande insynas och deras nybyggande åläggas arrendatorn.
I 27 § stadgas visserligen, att arrendatorn äger efter synerättens
bestämmande njuta godtgörelse för den ^byggnadskostnad, som öfverstiger
hvad han skäligen kan anses hafva åtagit sig vid arrendeaftalets ingående;
men några grunder, som synerätten skulle hafva att följa vid
godtgörelsens bestämmande, angifvas icke.»

»Detta förhållande synes kunna leda till att arrendesumman ofta
blefve lägre än hvad som motsvarar arrenderättens verkliga värde eller till
att arrendatorn komme att lida en kännbar förlust, som han ej kunde
förutse vid aftalets ingående. Då en gemensam förvaltningsmyndighet för
ifrågavarande fastigheter, motsvarande domänstyrelsen, icke är åsyftad, torde
det ej vara möjligt att i arrendekontrakten intaga sådana bestämmelser
om nybyggnadsskyldigheten, som äro föreskrifna beträffande kontrakt om
kronans jordbruksdomäner. Yid sådant förhållande synas de antydda olägenheterna
icke kunna undvikas på annat sätt, än att allmänna bestämmelser
i någon form meddelas rörande de grunder, som af synerätt skola
följas vid utmätande af den i 27 § omförmälda godtgörelse. Därest sådant
icke sker i den ecklesiastika boställsordningen, böra de erforderliga
bestämmelserna införas i den förordning, som, enligt hvad i motiveringen
till det föreliggande förslaget angifves, skulle komma att ersätta nu gällande
föreskrifter angående utarrendering af prästerskapets löningsboställen.»

»Om de erforderliga kompletterande bestämmelserna rörande godtgörelse
till arrendatorer jämlikt 27 § i boställsordningen sålunda införas i den
ifrågasatta förordningen, synes emellertid i nämnda paragraf böra omförmälas,
att närmare föreskrifter om de grunder, enligt hvilka den i denna
paragraf omförmälda godtgörelsen skall bestämmas, meddelas af Konungen.»

Yid öfvervägande af hvad lagrådet sålunda anfört har jag kommit
till den uppfattning, att frågan om reglerandet af nybyggnadskostnaderna
för de å löneboställe insynade hus skulle kunna med större trygghet för
arrendatorn, än den af de sakkunnige föreslagna metoden innebär, ordnas
på det sätt, att i den tillämnade förordningen om boställenas utarrendering
meddelas bestämmelser om ifrågavarande kostnaders fördelning medelst
årsberäkning efter lämpliga grunder och att i boställsordningen intages
stadgande om rätt för arrendator, som måst för nybyggnad, hvarom nu
är fråga, vidkännas större kostnad, än som efter årsberäkningen belöper
på hans arrendetid, att efter synerätt^ bestämmande njuta godtgörelse där -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

för antingen genom nedsättning i de närmaste årens arrende eller, vid
boställets afträdande, af den nye arrendatorn. Hvad den sistnämnde fått
utgifva för sådan godtgörelse torde böra vid bedömande af hans nybyggnadsskyldighet
anses lika med nybyggnadskostnad. I enlighet med denna
uppfattning har jag låtit omarbeta förevarande paragraf.

28 §.

Här hafva allmänna bestämmelser om arrendators brandförsäkringsplikt
intagits. De närmare föreskrifter i ämnet, som kunna erfordras, torde
hafva sin rätta plats i förordningen om löneboställenas utarrendering.

29 §.

I denna paragraf har enligt lagrådets hemställan införts enahanda
tillägg som i 13 §; hvarförutom paragrafens af de sakkunnige föreslagna
ordalydelse något jämkats, uteslutande i redaktionellt syfte.

31 och 32 §§.

Hvad i dessa paragrafer föreslagits öfverensstämmer helt med 1909
års förslag.

De särskild! tillkallade sakkunnige, som undertecknat förut omförmälda
promemoria, hafva ansett obehöflig!, att ekonomisk besiktning å alla
boställen så ofta som hvart femte år förrättas, och därför hemställt om
ändring af ifrågavarande stadganden i syfte att ekonomisk besiktning å
ett och samma boställe ej skulle behöfva hållas oftare än hvart tionde år,
så framt ej domkapitlet eller vederbörande pastorat å annan tid särskild!
påkallade besiktning å bostället.

Kammarkollegium har afstyrkt detta ändringsförslag under erinran,
att såväl beträffande allmänna kronohemman som i fråga om kronans jordbruksdomäner
ekonomisk besiktning skall hållas minst hvart femte år.

Då jag finner betänkligheter möta mot införande af en sådan ordning,
att i regel hela tio år skulle förflyta mellan två ekonomiska besiktningar
å ett ecklesiastikt boställe, har jag ansett riktigast, att ifrågavarande stadganden
bibehållas oförändrade.

39 §.

Vid 1 mom. har lagrådet anmärkt, att, då enligt förevarande förslag
boställshafvare icke ägde skyldighet att bygga och underhålla prästgårdens
hus, han ej syntes komma att mottaga någon kusröte- eller brandslcade -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

ersättning, därför redovisning skulle kunna affordras honom, samt att, enär
han ej heller torde komma att innehafva andra medel för boställets räkning,
den i momentet af de sakkunnige föreslagna föreskriften angående
affordrande af redovisning syntes icke böra afse boställshafvare. I anledning
häraf har ifrågavarande föreskrift ändrats så, att densamma numera
endast hänför sig till arrendator.

I enlighet med lagrådets hemställan har den af de sakkunnige i sista
punkten af 2 mom. föreslagna bestämmelsen, att vid förrättningen skall anmärkas
hvad i öfrigt enligt boställsordningen tinnes utgöra föremål för
uppmärksamhet, uteslutits såsom öfverflödig, då den nämligen måste anses
vara inbegripen i stadgandet i 8 mom. af förevarande paragraf.

Den i sistnämnda moment gjorda hänvisningen till annan författning
än boställsordningen åsyftar närmast den tillämnade förordningen om utarrendering
af löneboställena.

4i ij.

Med hänsyn därtill, att nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid
prästgårdarna enligt förevarande författningsförslag skall åligga pastoraten,
har såsom regel nu bestämts, att kostnaden för ekonomisk besiktning å
prästgård skall gäldas af pastoratet.

45 §.

I likhet med hvad enligt äldre förslag till boställsordning skulle gälla
för boställe utan jordbruk, där nybyggnads- eller underhållsskyldighet ej
ålåg boställshafvaren, har nu stadgats, att å prästgård af- och tillträdessyn
ej är nödig, så framt ej boställshafvare eller vederbörande byggnadsskyldig
senast vid afträdestiden hos domkapitlet äskar sådan syn eller domkapitlet
eljest finner syn böra hållas. Mottager boställshafvare prästgård utan afoch
tillträdessyn, bör han gifvetvis sedermera svara för allt hvad företrädaren
under dennes besittningstid i afseende å boställets vård ålegat.

Den hänsyn till afträdande boställshafvares intresse af att få tillfälle
att själf verkställa honom ålagda arbeten, hvilken föranledt intagande i
äldre förslag till boställsordning af föreskrift därom, att af- och tillträdessyn
i regel borde hållas före afträdestiden, behöfver nu ej iakttagas i fråga
om prästgårdarna, där boställshafvare endast undantagsvis och på grund
af förekommen vanvård kan få sig ålagdt att verkställa något arbete vid
bostället. Det har därför ej nu ansetts lämpligt, att af- och tillträdessyn
å prästgård hålles före afträdandet, utan har bestämmelse meddelats därom,
Bill. till Bilcsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 123 Höft. 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

att då af- och tillträdessyn å prästgård ifrågakommer, densamma skall,
sedan afträde ägt rum, hållas inom sex månader därefter.

Stadgandet om tiden för af- och tillträdessyn å löneboställe har afpassats
efter de regler, som i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
meddelats i fråga om svn å utarrenderad jord.

46 och 47 §§.

Med den disposition af löneboställenas skogar, som föreslagits i de
af Kungl. Maj:t för innevarande års Riksdag framlagda grunderna för
ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar, torde löneboställes
skog ej behöfva blifva föremål för någon särskild undersökning vid afoch
tillträdessyn. På grund häraf hafva i äldre förslag till boställsordning
upptagna bestämmelser dels om företeende vid sådan syn af hushållningsplan
för bostället tillhörig skog, dels om förordnande af skogstjänsteman
att i vissa fall biträda vid synen nu uteslutits.

På grund af anmärkning, som framställts af lagrådet, har stadgandet
i 46 § om insändande till domaren eller rådstufvurättens ordförande af
vissa syne- och besiktningsinstrument affattats så, att det skall äga tilllämpning
icke blott vid begäran om af- och tillträdessyn utan äfven i det
fall, att laga syn begäres.

50 §.

Den i 2 mom. stadgade skyldighet för synerätt att granska nybvggdt
hus och meddela beslut rörande dess insynande bär, i enlighet med lagrådets
anmärkning, gjorts beroende allenast däraf att huset är uppfördt
efter sista å bostället hållna husesyn.

Hvad i 1909 års förslag till boställsordning fanns stadgadt om vidtagande
af vissa åtgärder beträffande boställes skog vid af- och tillträdessyn
har ur förevarande förslag uteslutits såsom obehöfligt, om de af mig
förut omförmälda nya grunderna för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar varda antagna.

Den i sista momentet af förevarande § intagna hänvisning till annan
författning än boställsordningen har närmast afseende å den tillänmade
förordningen om löneboställenas utarrendering.

51 och 52 §§.

Såsom jag förut omförmält, är det afsedt, att prästgård skall kostnadsfritt
tillhandahållas vederbörande tjänstinnehafvare. Dennes skyldighet i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

afseende å prästgården skall i allmänhet blifva inskränkt till förpliktelsen
att väl vårda densamma. Yid sådant förhållande torde det vara rätt och
billigt, att om på grund af förekommen vanvård eller af annan dylik
anledning något arbete för prästgårds iståndsättande ålagts boställshafvare
men ej blifvit af denne utfördt, innan han afträde!1 bostället, skyldigheten
att verkställa arbetet i regel öfverflyttas, icke på efterträdande boställshafvaren,
hvilken ju äger anspråk på att få prästgården till sig öfverlämnad
i laga skick, utan på pastoratet, som får hålla sig till afträdaren
för utfående af kostnaden för arbetet. Blott i det fall att tillträdande
boställshafvaren mottager prästgården utan af- och tillträdessyn, bör han
jämlikt bestämmelsen i 45 § 2 mom. öfvertaga företrädarens förpliktelser.

I öfverensstämmelse med nu angifna uppfattning har stadgandet i
52 § redigerats; och hafva till följd häraf bestämmelserna i 51 § inskränkts
till att afse allenast förhållandena vid löneboställen.

55 §.

Af enahanda skål, som vid 44 § angifvits i fråga om ekonomiska
besiktningar, har jag ansett, att kostnaderna för laga syner å prästgårdar
i regel höra gäldas af vederbörande pastorat.

62 §.

Särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag1 ansåg, att kyrkans ekonomiska
intressen i regel bäst tillvaratoges därigenom att jord, som anslagits
åt prästerskapet, ej blefve afyttrad, alldenstund genom jordens bibehållande
för den institution, till hvilkens fromma den en gång blifvit upplåten,
vinsten af eu jord värdestegring kunde komma samma institution till godo.
Men utskottet förmenade dock, att sådana omständigheter stundom kunde
föreligga, att genom jordens försäljning större fördelar vore att vänta, än
om en sådan åtgärd icke vidtoges. Sålunda måste enligt utskottets uppfattning
en försäljning antagas medföra öfvervägande gagn, om prästen illa eller ej
i önskvärd grad betjänades af den egendom, hvilken han innehade såsom
bostadsboställe, i följd däraf att denna egendoms läge blifvit ofördelaktigt,
sedan t. ex. ett större befolkningscentrum bildat sig inom en sådan del
af församlingen, som läge fjärran från bostället; eller om ett till bostället
hörande område vore så beläget, att det icke utan stor olägenhet kunde
skötas i sambruk med boställets öfriga ägor; eller om bostället icke kunde
mot skälig afgift utarrenderas; eller om någon trakt af bostället på grund

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

af sin belägenhet intill tätare bebyggd ort eller af annan orsak kunde
påräknas vid försäljning inbringa en synnerligen bög köpeskilling o. s. v.

I enlighet med denna uppfattning föreslog utskottet, att i lagen om
reglering af prästerskapets aflöning måtte införas bestämmelser af det
hufvudsakliga innehåll, att om bostadsboställe vore med hänsyn till boställshafvarens
tjänsteverksamhet olämpligt beläget eller om bostadsboställe tillhörigt
område på grund af aflägsen belägenhet i förhållande till boställets
öfriga ägor eller i följd af andra omständigheter antoges kunna försäljas
med fördel, vederbörande löneregleringsnämnd ägde att vid upprättande
af löneregleringsförslag göra framställning om försäljning, i förra fallet af
hela bostället och i senare fallet af viss del däraf. Försäljningsfrågan
skulle af Kung!. Maj:t pröfvas i samband med löneregleringsärendet i
öfrig! Hvad sålunda föreslagits gällde ock löningsboställe, som brukades
gemensamt med bostadsboställe.

De sakkunnige, som upprättat det med betänkandet den 14 december
1909 aflämnade förslaget till ecklesiastik boställsordning, hafva ansett,
att i denna författning borde intagas ett stadgande om föryttring af boställe
eller del däraf i vissa fall, då synnerligen starka skäl därför förelåge.
I sådant afseende hafva de sakkunnige i den förevarande 82 ^
föreslagit, att om prästgård vore med hänsyn till boställshafvarens tjänsteverksamhet
olämpligt belägen eller om eljest på grund af särskilda omständigheter
boställe eller del däraf ej kunde för sitt ändamål bibehållas
utan synnerlig olägenhet eller om löneboställe eller del däraf till följd af
belägenhet i eller invid stad eller stadsliknande samhälle kunde med synnerlig
fördel styckas till tomter, boställe eller del, hvarom sålunda förmälts,
finge efter Kung!. Maj:ts bepröfvande utbytas mot annan fastighet
eller ock försäljas, hvarvid på Kungl. Maj:ts pröfning ock ankomme, huruvida,
i ansende därtill att boställets afkomst helt eller delvis ingått till
kyrkofonden, för detsamma betingad mellangift eller köpeskilling eller
någon del däraf skulle öfverlämnas till nämnda fond.

Två af de särskild! tillkallade sakkunnige, som undertecknat den vid
betänkandet fogade promemorian, hafva uttalat den mening, att till de i
nyssnämnda § angifna fall, då afyttringen af boställe finge äga rum, borde
läggas det, att vid försäljning kunde erhållas så stor köpeskilling, att
räntan å densamma i afsevärd mån öfverstege den afkastning, bostället
såsom sådant lämnade.

Det sålunda i promemorian gjorda uttalande har mött stark gensägelse
från domkapitlen i Uppsala, Västerås, Göteborg och Luleå samt all -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

manna svenska prästföreningen äfvensom bemötts af kammarkollegium,
som ansett införande i författningen af ett allmänt stadgande af ifrågavarande
innehåll ej vara tillrådligt och framhållit, att därest i något fall
försäljning af boställe skulle af den i promemorian angifna eller liknande
anledning finnas böra ske, frågan därom kunde lösas särskild! genom samverkan
af Kung!. Maj:t, Eiksdag och Kyrkomöte.

Enligt min mening bör man förfara mycket varsamt i fråga om föryttring
af ecklesiastika boställen. Omständigheter kunna dock otvifvelaktigt
förekomma, som göra eu föryttring i hög grad oneklig, ja nödvändig.
Till sådana omständigheter torde böra räknas, att ett löneboställe
eller någon del däraf är af den svaga beskaffenhet, att utarrendering däraf
visar sig ej kunna med någon fördel ske. Äfven andra giltiga skäl
för afyttring kunna emellertid förefinnas. Jag anser de sakkunniges med
betänkandet den 14 december 1909 framlagda författningsförslag i denna
del vara väl afvägdt och har därför bibehållit förevarande § vid det innehåll,
som i nämnda förslag gifvits åt densamma.

63 g.

Beträffande nuvarande löningsboställeu, som äro i författningsenlig
ordning utarrenderade, torde, där ej sådant boställe brukas gemensamt
med bostadsboställe, boställsordningen kunna träda i tillämpning, så snart
den nya förordningen om löneboställenas utarrendering hunnit utfärdas.
Tidpunkten liar i 1 mom. af förevarande § föreslagits till den 1 januari
1912. Därförut lagligen upprättade arrendekontrakt måste emellertid
gifvetvis respekteras, äfven om de icke i alla punkter öfverensstämma med
boställsordningens föreskrifter. Förbehåll härom har intagits i momentet.

I fråga om de nuvarande bostadsboställena och med dem i sambruk
förenade löningsboställen har boställsordningen ansetts ej kunna vinna
tillämpning förr än ny lönereglering inträdt för vederbörande boställshafvare.
Dessförinnan torde nämligen den i boställsordningen föreslagna
uppdelning af boställena i prästgårdar och löneboställen med de för hvardera
kategorien gifna särskilda regler ej kunna i afseende å bostadsboställena
och med dem gemensamt brukade löningsboställen genomföras utan
alltför stor rubbning af de nuvarande löneregleringarna och därpå grundade
förhållanden. Och då hela boställsordningen är uppställd med hänsyn till
omförmälda uppdelning af boställena, kan densamma ej å ifrågavarande
boställen tillämpas, innan uppdelningen genomförts. I fråga om hvarje
särskild!, bostadsboställe och därmed i sambruk förenadt löningsboställe

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

skulle följaktligen, därest boställsordningen antoges, nu gällande bestämmelser
komma att fortfarande lända till efterrättelse intill dess ny lönereglering
trädt i kraft för prästerskapet i det pastorat, där bostället är
beläget.

Domkapitlet i Uppsala har yrkat, att i boställsordningen måtte intagas
ett öfvergångsstadgande, hvarigenom prästerlig tjänstinnehafvare berättigades
att för sin tjänstetid eller den del däraf, han själf kunde vilja bestämma,
fortfarande få såsom boställshafvare besitta jordbruksboställe, som
han vid tiden för den nya löneregleringens fastställande innehade.

Af enahanda skäl, som föranledt mig att afstyrka de af mig vid den
principiella behandlingen af frågan om jordbruksboställenas obligatoriska
utarrendering omförmälda yrkanden om rätt för prästerna att under den
nya löneregleringsperioden i särskilda fäll få såsom boställshafvare behålla
större eller mindre delar af boställenas jord, bär jag ansett mig ej
kunna tillmötesgå domkapitlets i Uppsala nu ifrågavarande hemställan.

I 2 mom. af förevarande paragraf har alltså vidkommande nuvarande
bostadsboställen och med dem gemensamt brukade löningsboställen stadgats,
att boställsordningen skall för ett hvart sådant boställe träda i kraft, då
ny lönereglering först börjar tillämpas för prästerskapet i det pastorat,
där bostället är beläget.

64 §.

Vid öfvergången till den i boställsordningen föreskrifna förändrade
hushållningen med prästerskapets boställen måste i afseende å de nuvarande
bostadsboställena och med dem gemensamt brukade löningsboställen vissa förhållanden
regleras. Sådan reglering skall enligt förevarande paragraf ske
vid husesyn, som jämlikt 1 mom. bör af domkapitlet för ändamålet påkallas,
när ny lönereglering första gången blifvit fastställd för prästerskapet
i pastorat, där boställe, hvarom nu är fråga, finnes. Enär ifrågavarande
syn måste hållas året före den nya löneregleringens inträdande, på det att
vid synen föreskrifna arbeten må hinna att i tillräcklig tid därförut verkställas,
är det af vikt, att tidpunkten för löneregleringens fastställande
afpassas med hänsyn härtill.

Yid löneregleringens fastställande bestämmer Kungl. Maj:t om och
hvarest prästgård i detta ords nya bemärkelse skall tillhandahållas vederbörande
tjänstinnehafvare.

För det fall att prästgård skall vara förlagd å det boställe, där ifrågakomna
syn hålles, hafva de sakkunnige i första stycket af paragrafens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

2 mora. föreslagit, att synerätten med tillämpning af boställsordningen
skall bestämma ej mindre hvilket område skall till prästgården användas
än äfven hvilka laga hus där skola finnas samt om och på hvad sätt trädgård
bör anläggas. Enligt anmärkning af lagrådet har uti ifrågavarande
stycke tillagts, att synerätten jämväl skall med tillämpning af boställsordningen
bestämma, om och på hvad sätt stängsel bör upprättas och enskild
väg uteslutande för prästgårdens räkning anläggas.

Vid ifrågavarande syn torde synerätten vidare böra meddela de föreskrifter,
som finnas erforderliga för att å prästgården redan befintliga laga
hus må varda före den nya löneregleringens tillämpning försatta i fullgodt
stånd af den, sådant enligt dittills gällande bestämmelser åligger. För
den händelse jämlikt nämnda bestämmelser byggnadsskyldighet hvilar å
boställshafvaren, lärer det vara nödigt, att synerätten pröfvar, om och i
hvad mån den nybyggnad af laga hus å prästgården, boställshafvaren i
enlighet med samma bestämmelser verkställt eller fått sig ålagd, bör anses
vid tiden för den nya löneregleringens inträdande öfverskjuta hvad honom
ålegat att bygga. För därvid befunnen öfverbyggnad torde rättvisligen,
i öfverensstämmelse med hvad i de vid 1908 och 1909 årens Riksdagar
behandlade förslag till boställsordning för likartadt fall stadgats, pastoratet
böra godtgöra boställshafvaren. Bestämmelser af nu angifvet innehåll äro
intagna i 2 momentets andra stycke.

I 3 mom. innefattas stadganden om förfarandet vid ifrågakomna syn
i afseende å boställe eller del däraf, som ej skall användas till prästgård.

Enligt här upptaget stadgande bör, där så erfordras, synerätten med
tillämpning af boställsordningen bestämma, hvilka och hurudana laga hus
skola å bostället finnas. Sådan bestämmelse lärer i många fall ej behöfva
meddelas i afseende å nuvarande löningsboställen, enär boställsordningens
föreskrifter om antalet och beskaffenheten af de laga husen å löneboställen
på det hela taget öfverensstämma med hvad därutinnan redan anses gälla
för löningsboställen. Angående de delar af nuvarande bostadsboställen, som
ej komma att användas till prästgårdar, torde däremot bestämmelse, hvarom
nu är fråga, i de flesta fall blifva behöflig.

Enär nyssnämnda delar af bostadsboställena äfvensom de löningsboställen,
hvilka brukas af löntagare, enligt förevarande förslag skola vid ny lönereglerings
inträdande skiljas från vederbörande boställshafvares besittning och
utarrenderas med rätt för pastoratet att använda boställsafkastningen till aflönande
af de därstädes anställda präster, måste, innan dessa egendomar sålunda
af boställshafvarne afträdas, en fullständig reglering af boställshafvarnes

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

rättigheter och skyldigheter i afseende å dem efter dittills gällande bestämmelser
äga rum. Därvid torde vara rättvist, att pastoratet i förhållande till
boställshafvaren får anses såsom tillträdare med alla en sådan enligt gällande
stadganden tillkommande rättigheter och skyldigheter. I öfverensstämmelse
härmed har föreslagits, att vid den omförmälda synen å egendom af nu
ifrågavarande art boställshafvaren skall anses såsom afträdare och pastoratet
såsom tillträdare samt att synerätten skall skilja mellan dem i hvarderas
sålunda angifna egenskap enligt dittills gällande stadganden.

Såsom förut omförmälts, har på lagrådets förslag 3 § så affattats, att
prästgård i visst fall skall kunna förläggas annorstädes än å boställe, som
åsyftas i 1 mom. af förevarande paragraf. För sådant fall torde, på sätt
lagrådet anmärkt, möjlighet höra beredas att, redan innan ny lönereglering
börjar tillämpas, hålla laga syn för prästgårdens anordnande i enlighet med
boställsordningens bestämmelser. I afseende å dylik syn, som synes böra
i fall af behof påkallas af domkapitlet, lära boställsordningens föreskrifter
i allo böra tillämpas. Ett stadgande i nu angifvet syfte har upptagits i
förevarande paragraf under mom. 4.

65 §.

Sådan reglering, som afses i 64 §, lärer ej vara af nöden beträffande
boställe, hvars afkastning på grund af donation skall tillfalla viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen. Undantag från tillämpning äf de i 64 § meddelade
bestämmelser har därför gjorts för dylika boställen.

66 §.

Beträffande Skåne finnes sedan länge en särskild lagstiftning om ecklesiastika
bostadsboställen. För närvarande gäller nådiga förordningen angående
prästgårdsbyggnader i Skåne den 16 december 1870 med däri
genom nådiga förordningen den 14 juni 1888 vidtagna ändringar. I dessa
förordningar, kvilka angå endast prästgårdar — det vill säga kyrkoherdars
bostadsboställen — på landet, meddelas i afseende på de laga husens antal
och beskaffenhet samt nybyggnads- och underhållsskyldigheten äfvensom
rörande andra frågor bestämmelser, afvikande från hvad därutinnan är
föreskrifvet för det öfriga riket. Bland annat stadgas skyldighet för kyrkoherdarna
att ensamma, utan församlingarnas deltagande, nybygga och underhålla
prästgårdarnas alla laga hus. Till en början ålåg boställshafvaren
en viss årlig nybyggnadsskyldighet, som han borde fullgöra utan rätt till
ersättning; hvad han därutöfver byggde kallades öfverbyggnad och skulle

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

ersättas af efterträdaren. Sedermera borttogs den årliga nybyggnadsskyldigheten,
och boställshafvaren berättigades till ersättning af efterträdaren
för såväl allt hvad han vid sitt tillträde er lagt för öfverbyggnad som all
under hans besittningstid verkställd nybyggnad. Med öfverbyggnad förstås
numera enligt 12 § i 1870 och 1888 årens förordningar »all den utgift
för prästgårdens byggnader, hvilken boställshafvare till följd af laga kraftvunnen
dom vid af- och tillträdessyn måste vidkännas, äfvensom det värde,
hvilket blifvit eller blifver af synerätt åsatt någon å prästgården under
besittningstiden efter synerätts föreskrift uppförd nybyggnad».

För att bereda boställshafvaren utväg att erhålla medel till de betydliga
utgifter, han vid sitt tillträde och under sin besittningstid måste vidkännas
för inlösen och uppförande af boställets åbyggnader, inrättades år
1839 en byggnadskassa, som bildades genom sammanskott och årliga bidrag,
och hvars första reglemente utfärdades den 5 oktober samma år. Ur denna
kassa ägde boställshafvaren såsom »försträckning», i män af kassans tillgångar,
erhålla godtgörelse ej mindre för allt hvad han vid sitt tillträde
måst för öfverbyggnad å bostället erlägga till afträdaren, än äfven för
skeende nybyggnad. För dessa försträckningar skulle kassan, enligt reglementets
ordalag, blifva »ägare af de byggnader, som därmed blifvit inlöste»,
hvaremot boställshafvaren borde »för nyttjandet däraf» årligen till byggnadskassan
utgifva viss procent af den summa, som från kassan erhållits (§7).
Kassans nuvarande reglemente, som är utfärdadt den 14 juni 1888, meddelar
i § 27 bestämmelser om de afgifter, prästgårdsinnehafvare skall
erlägga till kassan, nämligen dels permilleafgift med 30 öre för hvarje
fulla 100 kronor af öfver by ggnadssumman, dels förvaltningsafgift med 5
kronor af hvarje prästgårdsinnehafvare eller därutöfver, om bolagsstämman
finner nödigt så besluta, dels ock hyra eller afgäld å öfverbyggnadssumman,
motsvarande den ränta, hvarmed de för inlösen utgrina obligationerna löpa
med tillägg af procent till amortering, äfvensom byggnadsskyldighetsafgifter
till växlande belopp att användas för framtida nybyggnad.

Enligt de vid 1908 och 1909 årens Kiksdagar behandlade förslagen till
ecklesiastik boställsordning skulle denna författning icke äga tillämpning
å de bostadsboställen, hvilkas innehafvare vore delägare i skånska prästerskapets
byggnadskassa. Den särskilda lagstiftningen angående de skånska
boställena skulle således fortfarande upprätthållas, men enligt hvad i de af
Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna propositionerna uttalats var meningen, att berörda
särskilda lagstiftning, i hvilken Riksdagen icke deltagit, skulle efter
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Af cl. 123 Häft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IGä.

boställsordningens antagande underkastas revision för att i vissa delar bringas
till öfverensstämmelse med denna.

Uppenbarligen är det i allmänhet önskvärdt, att enhetlig lagstiftning
råder öfver hela riket. Hvad nu särskildt angår prästerskapets boställen
har det synts mig angeläget, att de principer, som i afseende å deras disposition
för kommande löneregleringsperioder i allmänhet uppställts — nämligen
att prästerlig tjänstinnehafvare får åtnjuta bostadslägenhet, som af
pastoratet bebygges och underhålles, men att prästerna i öfrigt befrias från
all befattning med boställena — äfven få tillämpas för de skånska prästernas
vidkommande. Hen nu gällande särskilda lagstiftningen för boställena i
Skåne är icke förenlig med omförmälda principer, hvilka däremot helt lagts
till grund för det föreliggande förslaget till ecklesiastik boställsordning. Het
torde därför vara önskligt, att boställsordningen, såsom nu ock är meningen,
blir tillämplig äfven å det skånska prästerskapets boställen. Något hinder
härför har ej synts förefinnas, då ju boställsordningen beträffande nuvarande
bostadsboställen i allmänhet ej skall träda i tillämpning annorledes
än efter hand som nya löneregleringar inträda för vederbörande boställshafvare.
I fråga om Skåne skulle alltså på enahanda sätt boställsordningens
bestämmelser komma att beträffande hvarje särskildt bostadsboställe
träda i stället för nu gällande stadganden efter hand som ny lönereglering
börjar tillämpas för prästerskapet i det pastorat, där bostället är beläget.

Ett par särskilda öfvergångsstadganden rörande ifrågavarande boställen
hafva ansetts nödiga och intagits i 66 §.

Het ena afser ersättning för nybyggnad af laga hus, som vid den i
64 § omförmälda syn å boställe, hvarom nu är fråga, boställshafvaren kan
få sig ålagdt att verkställa. Ersättning härför har, då arbetet ålägges på
grund af dittills gällande bestämmelser, ansetts ock böra utgå efter samma
bestämmelser, det vill säga i den ordning, som stadgas i nåd. förordningen
angående prästgårdsbyggnader i Skåne och reglementet för skånska prästerskapets
byggnadskassa.

Men för nybyggnader, som sedermera efter ny lönereglerings inträde
ifrågakomma, torde nämnda byggnadskassa icke vidare böra anlitas. Pastoraten,
som skola öfvertaga byggnadsskyldigheten vid prästgårdarna, lära
för anskaffande af medel till bvggnadskostnadernas bestridande ej behöfva
kassans förmedling, och att anlita kassan för arrendatorers byggnadsarbeten
torde ej vara lämpligt. Kassans verksamhet synes således i hvad angår
tillhandahållande af medel för byggnadsföretag böra upphöra efter hand
som de nya löneregleringarna träda i kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Häraf följer emellertid ej, att kassans verksamhet äfven i öfrigt samtidigt
kan inställas. Kassan har nämligen för uppfyllande af sitt ändamål
upptagit obligationslån, hvilka måste återgäldas, innan kassan kan upplösas.
Såsom ofvan är anför dt, inbetalas till kassan årliga afgifter till
lånens förräntande och amortering, och denna form för lånens återgäldande
torde lämpligen böra bibehållas, helst de nuvarande lånen erhållits mot
särdeles låg ränta.

Nyssnämnda afgifter utgöras för närvarande af vederbörande boställshafvare.
Sedan med ny lönereglerings inträde pastoratet öfvertagit ansvaret
för de åt kyrkoherden upplåtna bostadshusen samt dennes förutvarande
bostadsboställe i öfrigt utarrenderats med rätt för pastoratet att uppbära
och enligt bestämmelserna i lagen om reglering af prästerskapets aflöning
använda arrendet, torde pastoratet böra öfvertaga skyldigheten att
till kassan inbetala ifrågavarande afgifter, så länge sådant behöfves för gäldande
af kassans skulder. Ett allmänt stadgande om denna skyldighet bär
införts i 66 §.

Med öfvertagandet af nämnda skyldighet lärer vederbörande pastorat
böra inträda såsom delägare i kassan.

Jag har förutsatt, att kassans af Kung!. Maj:t utfärdade reglemente
kommer att med hänsyn till de nu afsedda förändringarna undergå omarbetning
och att därvid i reglementet skola intagas de närmare föreskrifter
angående fullgörandet af pastoratens afgiftsplikt, som må finnas erforderliga.
Dessa föreskrifter åsyftas med den i 66 § lämnade hänvisning.

Föredragande departementschefen uppläste härefter i enlighet med det
afgifna yttrandet affattadt förslag till ecklesiastik boställsordning och hemställde,
att detta förslag måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till denna hemställan.

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i
nåder bifalla; och skulle proposition af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.