Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113 (Proposition 1917:113)

Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Nr 113.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
medelsbehovet för är 1918 under ordinarie reservationsanslaget
till arméns vapen, ammunition och mälskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel;
given Stockholms slott den 16 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå
riksdagen att

dels öka det å riksstatens fjärde huvudtitel upptagna ordinarie
reservationsanslaget till arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel,

kronor 2,708,850: —
» 1,081,150: -

kronor 3,790,000: —

dels ock till förstärkning av samma anslag å extra stat för år 1918
anvisa ett förslagsanslag av högst 2,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

nu...

med

till

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 95 höft. (Nr 113.)

Anslagets
beräkning för
år 1917.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke anförde härefter:

»Under punkten 40 av fjärde huvudtiteln i innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas angående medelsbehovet
för år 1918 under ordinarie reservationsanslaget till arméns vapen, ammunition
och målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar och materiel,
tillsvidare beräkna samma anslag till 5,000,000 kronor.

Sedan erforderlig utredning rörande medelsbehovet numera blivit
förebragt, anhåller jag att få underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Uti 1916 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att öka ordinarie vapenanslaget, vilket under en följd av år varit i riksstaten
uppfört med 2,708,850 kronor, med dels 718,000 kronor, dels såsom
tillfällig anslagsförhöjning 400,000 kronor till 3,826,850 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Den sålunda äskade höjningen av anslaget föranleddes dels av framträdda
krav på betydligt mera övningsammunition än förut, dels av införandet
vid vissa artilleri pjäser av moderna projektiler (spränggranater), dels
ock av de efter världskrigets utbrott inträdda stegringarna i materialpriserna.

Uti sin skrivelse den 13 juni 1916 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens fjärde huvudtitel anförde riksdagen, att de till försök
under utbildningsåret 1915—1916 utlämnade nya skjutinstruktionerna
för trupper beväpnade med gevär, karbin och kulspruta ävensom de förändrade
bestämmelserna angående artilleriets skjutningar föranledde en.
avsevärt större ammunitionsförbrukning än de dittills gällande. Då riksdagen
emellertid ansåge det icke vara uteslutet, att sedan erfarenhet rörande
tillämpningen av dessa instruktioner m. m. vunnits, jämkningar
därutinnan kunde befinnas lämpliga, syntes den del av den äskade höjningen
av anslaget, som därför beräknats, kunna för år 1917 något
minskas.

I fråga om materialprisens stegring hade arméförvaltningen angivit
en förhöjning av de då gällande med 10 procent. Riksdagen hade
emellertid inhämtat, att den verkliga kostnadsökningen icke stannade
inom denna gräns, och hade riksdagen intet att erinra mot en ökning av
anslaget på grund av de för närvarande rådande extra ordinära förhållandena.

I övrigt ville riksdagen i detta sammanhang framhålla vissa omständigheter,
vilka syntes böra föranleda en fullständigare granskning av
förevarande anslag, än för det dåvarande kunnat ske. Så hade enligt
staten för år 1916 från vapenanslaget utbrutits fabrikernas tygstater
m. m., varigenom en faktisk ökning av anslaget skett med 57,237
kronor 50 öre. Vidare borde tagas i övervägande, huruvida icke några
inskränkningar kunde äga rum i de från anslaget för närvarande utgående
arvoden till olika befattningshavare.

Med hänsyn härtill och då riksdagen således icke för det dåvarande
funnit det till fullo ådagalagt, att anslaget krävde en ökning med hela
det belopp Kungl. Magt föreslagit, hade riksdagen funnit sig för närvarande
böra begränsa ökningen av anslaget till 600,000 kronor, vilket
belopp i 1917 års stat ansetts böra uppföras såsom ett extra anslag till
förstärkning av det ordinarie.

Utan att ingå i prövning av den tillfälliga anslagsförhöjningens fördelning
på anslagets olika titlar, ansåge riksdagen sig likväl böra framhålla
angelägenheten av, att undertiteln ammunition för handvapen
bleve vederbörligen tillgodosedd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Stater för
anslagens användande

nnder år 1917*

I anslutning till vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen

dels i riksstaten för år 1917 uppfört reservationsanslaget till armén»
vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar
och materiel med oförändrat belopp, 2,708,850 kronor,

dels ock till förstärkning av samma anslag på extra stat för år 1917
anvisat ett belopp av 600,000 kronor.

Genom brev den 21 juni 1916 anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningens
artilleridepartementet att dels före den 1 augusti 1916 inkomma
med förslag till stat för användande under år 1917 av ordinarie vapenanslaget,
dels, med beaktande av vad i riksdagens förberörda skrivelse
därom anförts, i sammanhang med angivandet av lantförsvarets medelsbehov
för år 1918 verkställa en fullständig omräkning av ordinarie vapenanslaget,
dels ock, med beaktande av vad riksdagen därom anfört,
före den 1 augusti 1916 inkomma med förslag till användande av det
utav riksdagen å extra stat för år 1917 beviljade anslaget om 600,000
kronor till det ordinarie vapenanslagets förstärkning.

Sedan artilleridepartementet till åtlydnad härav avgivit förslag i ämnet,
har Kungl. Maj:t den 18 september 1916 fastställt stat för användande
av ordinarie vapenanslaget, att under år 1917 lända till efterrättelse.
Enligt denna är anslaget, liksom under en följd av föregående
år, uppdelat på nio titlar, nämligen:

Titel I. Artillerimateriel:

a) för fältartilleriet............... kronor 240,000: —

b) )) fästnings- och posi tionsartilleriet.

.............. » 55,000: — kronor

Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för infanteriet
och kavalleriet ......................................... »

Titel III. Ammunition:

a) för fältpjäser .................. kronor 520,000: —

b) )) fästnings- och posi tionspjäser.

...................... )> 120,000: —

c) för handvapen och kulsprutor
............................. » 844,000: —

d) kruttillverkning............... » 237,000:— » 1,721,000: —

Transport kronor 2,206,000: —

295,000: —
190,000: —

Kungl. Maj.ts	Nåd. Proposition Nr 113.	5
	Transport kronor	2,206,000: —
Titel IV. Övningar:
a) övningar för artilleriet...	kronor 117,000: —
b) målskjutningsmateriel
för handvapen och kul-
sprutor m. m...................	» 150,000: — »	267,000: —
Titel V. Fabriker:	•
a) Karl Gustafs stads ge-
värsfaktori........................	» 15,000: —
b) ammunitionsfabriken......	» 15,000: —
c) Åkers krutbruk...............	» 3,000: —- x>	33,000: —
Titel VI. Byggnader .................	...................................... »	80,000: —
Titel VII. Skjutfält.....................	.................................... j)	54,100: —
Titel VIII. Transporter ............	...................................... »	30,000: —
Titel IX. Diverse behov............	................................... »	38,750: —
	Summa kronor	2,708,850: —
Beträffande användandet av det å extra stat för år	1917 anvisade

anslaget av 600,000 kronor till förstärkning av det ordinarie anslaget,
har Kungl. Maj:t, efter det förslag i ämnet av artilleridepartementet avgivits
och inspektören för infanteriet i ärendet sig yttrat, genom brev
den 13 oktober 1916 förordnat, att ifrågavarande anslag skall fördelas
på följande sätt, nämligen:

Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för infan -

teriet och kavalleriet ..........................................	......... kronor 90,000 :—
Titel III. Ammunition:
a) för fältpjäser .....................................\| b) för fästnings- och positionspjäserj c) för handvapen och kulsprutor..................... d) för kruttillverkning .......................................	» 100,000: — ......... » 300,000: — ......... x> 90,000: —
Titel IV. Övningar:
b) målskjutningsmateriel för handvapen kulsprutor m. m....................................................	och ......... » 20,000: —

Summa kronor 600,000: —

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Tillkallande
av sakkunniga
m. m.

De sakkunnigas
yttrande.

Med anledning av en utav artilleridepartementet gjord framställning
om införskaffande av vissa för fullgörandet av det departementet givna
uppdraget att verkställa en fullständig omräkning av ordinarie vapenanslaget
erforderliga uppgifter bemyndigade Kungl. Maj:t den 18 september
1916 statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla
högst sex sakkunniga personer för att med ledning av vunnen erfarenhet
från den tid, de nuvarande försöksvis anbefallda skjutinstruktionerna
varit i tillämpning, verkställa utredning och avgiva förslag angående
det årliga behovet av 6,5 mm. ammunition för meddelande av
erforderlig skjututbildning vid arméns olika truppslag.

Därjämte anbefallde Kungl. Maj:t samma dag generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet att inkomma med förslag till beräkning å
för övningsskjutning med artilleripjäser erforderligt antal skarpa och
lösa skott.

De på grund av förenämnda nådiga bemyndigande tillkallade sakkunniga
avgåvo den 4 december 1916 yttrande i ämnet samt anförde
därvid i huvudsak följande;

Vad först infanteriet beträffade, påginge soldatutbildningen i stort
sett samma tid, som före antagandet av 1914 års härordning användes
för utbildning av volontärrekryter. Såväl med hänsyn därtill som till
de ökade krav, vilka den nutida striden ställde på skjutfärdighet och
elddisciplin, syntes man böra eftersträva, att soldaterna under sin första
utbildning i övningsgrenarna skjutning och eldstrid uppnådde åtminstone
samma färdighet, som tidigare fordrats av volontärrekryterna vid slutet
av rekrytskolan. Den under utbildningsåret 1915—1916 försöksvis
tillämpade skjutinstruktionen för trupper beväpnade med 6,5 mm. gevär
m/96 anvisade för detta ändamål 260 skarpa, 150 kammar- och 30 lösa
patroner. Detta innebure i jämförelse med den äldre skjutinstruktionens
bestämmelser för volontärrekryter eh minskning med 50 kammarpatroner,
en ökning med 10 lösa patroner och — skenbart — samma tillgång
som förut å skarpa patroner. Härvid vore emellertid att märka, att av
nyssnämnda antal skarpa patroner 70 borde avses för den genom den
nya härordningen tillkomna särskilda vinterutbildningen. Med frånräknande
av dessa funnes således endast 190 skarpa patroner till förfogande
för den allmänna utbildningen i skjutning och eldstrid. Detta vore 10
patroner mindre än i den äldre skjutinstruktionen anvisats för beväringsrekryter
med 180 dagars första utbildning och 70 patroner mindre än
samma instruktion avsett för volontärrekryter. Erfarenheten från det
år den nya instruktionen tillämpats syntes dock giva vid handen, att
ett i stort sett tillfredsställande resultat kunde uppnås trots den ringa

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 113.

ammunitionstillgången för den allmänna skjututbildningen. Någon minskning
av det beräknade patron antalet kunde emellertid icke äga rum.

För officers- och reservofficersaspiranternas soldatutbildning erfordrades,
i enlighet med vad i instruktionsförslaget jämväl angåves, 40 skarpa
patroner mera än som tillmättes soldatutbildningen i allmänhet.

För skjututbildningen under regementsövning anvisade skjutinstruktionsförslaget,
i likhet med 1908 års instruktion, 60 skarpa patroner. I
betraktande av ändamålet med nämnda utbildning vore denna ammunitionsmängd
att anse som ett minimum.

Under reservtruppövning medhunnes skolskjutning endast i mycket
ringa omfång. För ändamålet erfordrades 20 skarpa patroner. Till
fältmässig skjutning krävdes däremot 50 patroner. Detta antal vore
högst nödvändigt i betraktande av eldstridens dominerande betydelse
och den jämförelsevis långa tid, som förflutit sedan reservisterna erhållit
den grundläggande utbildningen. Härtill komme, att övningstiden under
reservtruppövning icke, såsom under regementsövning, till stor del toges
i anspråk av fälttjänstövningar i högre förband.

För befälsutbildningen på särskilda övningsavdelningar stode så ringa
tid till förfogande, att utbildningen i skjutning och eldstrid under densamma
ej kunde givas den omfattning ändamålet krävde. Skjutinstruktionsförslaget
anvisade på grund därav endast mycket små ammunitionsmängder
för ifrågavarande utbildning, och någon minskning därav kunde
ej ifrågasättas.

Beträffande utbildningen med kulspruta syntes ännu icke tillräcklig
erfarenhet föreligga för ett slutgiltigt bedömande av ammunitionsbehovet.
Den i förslaget till skjutinstruktion för trupper, beväpnade med sagda
vapen, angivna ammunitionsmängden eller 10,000 lösa och 100,000 skarpa
patroner för varje kompani syntes vara väl avvägd. Någon minskning
däri kunde de sakkunniga icke på grund av hittills vunnen erfarenhet
tillstyrka.

Vad därefter kavalleriet anginge, hade erfarenheterna från det pågående
kriget givit vid handen, att fordringarna på färdighet i skjutning
och eldstrid icke kunde sättas väsentligt lägre vid detta truppslag än
vid infanteriet. Mångsidigheten av utbildningen vid kavalleriet tvingade
emellertid till någon begränsning av övningsgrenarna skjutning och
eldstrid. De sakkunniga funne sig för sin del böra för ryttarutbildningen
föreslå en ammunitionsmängd av 30 lösa, 100 kammar- och 190 skarpa
patroner eller 10 lösa patroner mera än det uti förslaget till skjutinstruktion
för trupper beväpnade med karbin angivna.

För regements-, respektive reservtruppövning upptoge instruktionsförslaget
50 skarpa patroner. Detta antal liksom ock den för befälsut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

bildning på särskilda övnmgsavdelningar anvisade ammunitionsmängden
av olika slag syntes de sakkunniga vara väl avvägd, med det undantag
att för de olika slagen av befälsutbildning på särskilda övningsavdelningar
anvisade 5 lösa patroner borde ökas till 10.

För utbildning med kulspruta borde beräknas den i instruktionsförslaget
angivna ammunitionsmängden eller 4,000 lösa och 40,000 skarpa
patroner för varje tropp.

Vad artilleriet anginge, kunde vid fält- och positionsartilleriet strid
med handvapen icke förutsättas äga rum annat än i jämförelsevis små
avdelningar och under korta tidsmoment. Fordringarna på skjutfärdighet
kunde därför sättas väsentligt mindre än vid infanteriet och kavalleriet.
I betraktande härav anvisade förslaget till skjutinstruktion under utbildningen
till artillerist: för värnpliktiga och fast anställda i allmänhet 10
lösa, 100 kammar- och 110 skarpa patroner, eller samma antal som enligt
1908 års instruktion, samt för vapenföra studenter och officersaspiranter
30 lösa, 100 kammar- och 180 skarpa patroner. I dessa bestämmelser
syntes de sakkunniga ingen annan förändring böra vidtagas än
att vid utbildning till artillerist av värnpliktiga och fast anställda i allmänhet
den lösa ammunitionen ökades från 10 till 20 patroner, varemot
kammarammunitionen kunde minskas från 100 till 75 patroner.

Under de olika slagen av befälsutbildning på särskilda övningsavdelningar
syntes den lösa ammunitionen, liksom vid kavalleriet, böra
ökas från 5 till 10 patroner. I övrigt syntes den i instruktionsförslaget
för nämnda utbildning anslagna ammunitionsmängden vara väl avvägd,
liksom ock den för regements- och reservtruppövning anvisade, eller
respektive 30 skarpa patroner.

För övningsgrenarna skjutning och eldstrid vid fästningsartilleriet
kunde svårligen så stor del av utbildningstiden avses, som instruktionsförslaget
förutsatte. Därtill komme, att vissa i instruktionen angivna
övningar borde uteslutas. Under utbildning till artillerist borde för värnpliktiga
och fast anställda i allmänhet anslås 20 lösa, 75 kammar- och
160 skarpa patroner samt för vapenföra studenter och officers- och reservofficersaspiranter
därutöver 20 lösa, 30 kammar- och 80 skarpa
patroner. Under regements- och reservtruppövning borde anslås 30
respektive 25 skarpa patroner.

För med gevär beväpnade ingenjörtrupper syntes de i vederbörligt
skjutinstruktionsförslag för olika utbildning anvisade ammunitionsmängder,
eller under soldatutbildningen 30 lösa, 120 kammar- och 210 skarpa
patroner samt under regementsövning 50 och under reservtruppövning
40 skarpa patroner, vara ändamålsenligt tillmätta.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Däremot syntes av angivna skäl en minskning av den i instruktionsförslaget
angivna ammunitionsmängden kunna ske för ingenjörtrupper,
beväpnade med karbin. De sakkunniga föresloge för sin del följande
ammunitionsmängd: under soldatutbildningen 20 lösa, 75 kammar- och
110 skalla patroner samt under regementsövning och reservtruppövning
30 respektive 25 skarpa patroner.

För träng- och intendenturtrupperna syntes den i vederbörligt instruktionsförslag
för olika ändamål anvisade skarpa och kammarammunitionen
vara väl avvägd, varemot den lösa ammunitionen borde ökas. De sakkunniga
föresloge för sin del följande ammunitionsmängder: under soldatutbildningen
20 lösa, 100 kammar- och 130 skarpa patroner, under regements-
och reservtruppövning respektive 35 skarpa patroner samt under
trängtruppernas vinterrepetitionsövning 65 skarpa patroner.

För velocipedordonanser borde slutligen avses: under velocipedordonansskola
20 lösa, 75 kammar- och 110 skarpa patroner samt under
regements- och reservtruppövning respektive 15 skarpa patroner.

I enlighet med vad sålunda anförts, beräknade de sakkunniga det
totala behovet av 6,5 mm. ammunition för meddelande av erforderlig
skjututbildning vid arméns olika truppslag sålunda:

Truppslag.	Antal patroner.
Skärpa.	Lösa.	Kammar-.
Infanteriet............................	14,662,000	1,067,000	4,120,000
Kavalleriet............................... ..........	1,582,000	147,000	403,000 ''
Fält- och positionsartilleriet.......................................	1,226,500	173,500	582,500
Fästningsartilleriet......... .......................	227,000	34,000	78,500
Ingenjörtrupper, beväpnade med gevär ......................	359,000	33,500	146,000
1 Ingenjörtrupper, beväpnade med karbin ..........................	165,500	19,000	77,500
Trängen................................. ...................	571,000	44,500	207,000
Intendenturtrupperna ..................................................	70,500	7,500	36,000
Velocipedordonanserna...................................................	26,600	3,300	12,000
Krigsskolan ............................................................	469,900	97,800	30,900
Infanterist utskolan......................................................	550,000	60,000	25,000
Kulsprutekurs för officerare ..........................................	120,000	—	—
Landstormsövni ngar......................................................	1,040,000	110,000	220,000
Summa	21,070,000	1,797,100	5,938,400
Dessutom under reservtruppövning vid kulspruteförbanden,
förslagsvis...............................................................	500,000	50,000	—

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 95 käft. (Nr 113.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 113.

Generalfälttygmästarens

och inspektörens
för
artilleriet
yttrande.

Härtill erfordrades en ammunitionsreserv, vars storlek syntes böra
beräknas med ledning av i arméförvaltningens artilleridepartement vunnen
erfarenhet.

Uti särskild skrivelse den 4 december 1916 anmälde de sakkunniga,
att utöver den sålunda beräknade ammunitionsmängden erfordrades ammunition
för övning med vissa vapen i Boden och Tingstäde.

Till åtlydnad av den erhållna befallningen att inkomma med förslag
till beräkning å för övningsskjutning med artilleripjäser erforderligt antal
skarpa och lösa skott, överlämnade generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet med underdånig skrivelse den 9 november 1916 dels förslag
till tabell, utvisande anslag av skarp ammunition för övningarna med
pjäser vid artilleriets truppförband foch skolor år 1918, dels ock förslag
till tabell, utvisande antalet lösa skott och övriga ammunitionseffekter för
övningarna med pjäser vid artilleriets truppförband och skolor år 1918.
Båda dessa förslag anslöte sig till de beräkningar, som legat till grund för
arméförvaltningens skrivelse den 30 september 1915 angående medelsbehovet
för år 1917. De mindre ändringar, som vidtagits, sammanhängde
huvudsakligen dels med avsett utbyte av fältkanoner mot fälthaubitser
vid ett batteri av Gottlands artillerikår, dels med tillgodogörandet vid
utbildningen av vissa nyare projektilslag, vilkas användning för övningsändamål
år 1915 ej av tillverkningsskäl kunnat överblickas.

Såsom grundval för förslaget beträffande den sharpa ammunitionen
vid truppförbandens övningar hade legat den förutsättningen, att varje
officer, som vid mobilisering vore avsedd att föra batteribefäl, skulle
under året beredas tillfälle att själv skjuta en serie med stridsammunition
av sådan omfattning, att viss verkan kunde av densamma påräknas och
bedömas, samt att övriga officerare och andra, som vid mobilisering vore
avsedda att fullgöra troppchefs eller därmed jämförlig tjänst, skulle beredas
tillfälle att såsom eldledare skjuta en serie med övningsammunition
av sådan omfattning, att skjutreglernas rätta användning kunde tillämpas
och bedömas och en viss färdighet i observationers verkställande kunde
ernås. För varje såsom batterichef vid mobilisering avsedd kompaniofficer
hade därför beräknats vid fältartilleriet 120, vid fastningsartilleriet
60 och vid positionsartilleriet 40 skott stridsammunition, det olika antalet
bestämt med hänsyn till vid de olika artillerislagen befintliga kalibrar,
samt för övriga kompaniofficerare på stat, reservofficerare, officerare
på reservstat, underofficerare på stat och vapenföra studenter, beräknade
till visst antal för år i tjänstgöring vid truppförbanden, avsetts vid fältartilleriet
30, vid fästningsartilleriet 20—40 och vid positionsartilleriet 20
skott övningsammunition.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 113.

Jämfört med 1914 års ammunitionsanslag, sådant det bestämts från
början, innan krigs förhållandena tvingat till minskning av övningsammunitionen,
visade det nu framlagda förslaget en mindre ökning av skottantalet
i medeltal för fältbatteri inom fredsorganisationen från 278 till
297 skott, vilken ökning berodde på genomförandet av vissa med 1914
års härordning sammanhängande personal- och utbildningsfrågor, särskilt
reservpersonalens ökning och de värnpliktiga studenternas utbildning.

Beträffande ammunition till artilleriets skjutskolor hade som grund
för beräkningarna lagts det för år 1914 anslagna antalet skott med de
mindre ändringar, som betingades av införandet av tidsenlig granatammunition.

Tabellen över behovet av lös ammunition m. m. överensstämde, vad
den för truppförbanden och skolorna direkt avsedda ammunitionen anginge,
i huvudsak beträffande de viktigare kalibrarna med 1914 års mot^
svarande anslag; med hänsyn dock tagen till under de mellanliggande
åren försiggångna organisationsförändringar inom artilleriet. I tabellen
hade därtill upptagits en viss mängd för de större fälttjänstövningarna
avsedd ammunition, vilken eljest brukat av arméförvaltningens artilleridepartement
enligt särskilda bestämmelser vid behov tillhandahållas.

I de avgivna förslagen hade endast upptagits erforderlig ammunition
för nu befintliga pjäser.

Sedan såväl de sakkunnigas som generalfälttygmästarens och inspektörens
för artilleriet förenämnda yttranden överlämnats till artilleridepartementet
för att vara tillgängliga vid fullgörandet av det departementet
givna uppdraget att verkställa en fullständig omräkning av ordinarie
vapenanslaget, har nu arméförvaltningen uti underdånig skrivelse den 12
januari 1917 gjort framställning angående medelsbehovet för år 1918
under samma anslag samt därvid till en början anfört följande:

På grund av vad riksdagen i sin skrivelse den 13 juni 1916 framhållit
och enligt vad Kungl. Maj:t anbefallt, hade anslagets särskilda
undertitlar underkastats noggrann granskning, därvid förenämnda utredningar
av de sakkunniga och generalfälttygmästare!! och inspektören för
artilleriet legat till grund för beräkningen av kostnaderna under titel
III. Ammunition.

Beträffande den av riksdagen ifrågasatta möjligheten att vidtaga
några inskränkningar i de för närvarande från anslaget utgående arvodena
vore att märka, att dessa arvoden enligt den för år 1917 fastställda
staten för anslaget uppginge till sammanlagt 17,320 kronor samt utginge
till följande olika personalkategorier, nämligen

Arméförvaltningens
framställning.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 113.

a) till förrådsoflicer ur infanteriet vid Stockholms gevärsförråd, till
arbetsofficerare vid ammunitionsfabriken och Åkers krutbruk, till föreståndare
för artillerimuseum och hans biträde;

b) tillo läkare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken,
Åkers krutbruk, Stockholms och Karlsborgs tygstationer i och
för sjukvård för arbetare;

c) till förvaltare vid skjutfält såsom enda ersättning för befattningen
och till ledaren av laboratorierna vid Stockholms ammunitionsförråd på
grund av farlig sysselsättning;

d) till vissa tjänstemän för tillsyn av skjutfält, förråd m. m., liggande
utom vederbörandes ordinarie tjänstgöringsort, i stället för rese- och
traktamentsersättning enligt för varje gång utfärdad order, varigenom
utan tvivel ersättningen för den med tillsynen förbundna resan till kostnaden
minskades;

e) till vaktmästare vid artilleristaben, portvakt vid artillerigården
samt till enligt kontrakt anställda vaktare vid skjutfält, skjutbanor och
kruthus, för samtliga såsom enda ersättningen för innehavande befattning.

Med hänsyn till de sålunda angivna olika ändamål, för vilka arvoden
utginge, ansåge arméförvaltningen sig ieke i något fall kunna
föreslå ett arvodes borttagande utan att därigenom skulle försvåras eller
omöjliggöras att på lämpligt sätt uppehålla den befattning, för vilken
arvodet åtnjötes. Att i något fall vidtaga någon minskning av arvodesbeloppen,
vilka i allmänhet oförändrade utgått under längre tid, kunde
ej heller skäligen ifrågasättas.

I fråga om den tillökning av vapenanslaget, som av riksdagen framhållits
hava uppkommit på grund av att fabrikernas stater delvis utbrutits
från vapenanslaget utan att detsamma i motsvarande grad minskats,
hade uti 1915 års statsverksproposition angivits, att någon dylik minskning
icke kunde äga rum, enär från anslaget måste för framtiden bestridas
dels kostnaderna för ammunition åt landstormen under dess
obligatoriska övningar, dels ock kostnader för underhåll av kulsprutor.

Såsom arméförvaltningen redan uti sin framställning angående
medelsbehovet för år 1917 framhållit, syntes det otvivelaktigt, att ordinarie
vapenanslaget, som alltsedan år 1909 utgått med oförändrat belopp,
numera krävde en väsentlig förhöjning, i första hand på grund av organisationsförändringar,
som under de senaste åren trätt i kraft som följder
ej endast av 1914 års förbättrade härordning utan jämväl på grund av
nyorganisationer, som, ehuru redan beslutade i sammanhang med antagandet
av 1901 års härordning, likväl av olika orsaker blivit fördröjda.
Dessutom måste på grund av 1916 års riksdagsbeslut angående till -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

komsten av tung artillerimateriel samt på grund av särskilda bestämmelser
angående anskaffning av viss teknisk materiel m. m. en ökning av vapenanslaget
uppstå.

Då de beräkningsgrunder, som måste användas för bestämmande av
medelsbehovet å ett anslag av samma natur som vapenanslaget, aldrig
kunde bliva annat än i viss mån approximativa, särskilt med hänsyn till
att beräkningarna måste uppgöras så långt förut, som fallet vore i fråga
om statens medelsbehov, borde alltid en viss behållning förefinnas å anslaget
vid varje års ingång för att därmed kunna möta oförutsedda förhållanden
och sålunda förebygga anslagets överskridande. Det syntes
nämligen ur vanlig affärssynpunkt få betraktas som erforderligt, att en
avsevärd reserv funnes i fråga om en förvaltning av den omfattning,
som tillgodosåges genom vapenanslaget. Det hade även lyckats att erhålla
en någorlunda tillräcklig behållning, kvarstående vid varje års ingång
ända till ingången av år 1916, då behållningen ej kunde anses
tillräcklig för berörda ändamål.

Under de två sista åren, för vilka bokslut nu förelåge, hade dock
överskottet successivt nedgått, nämligen under år 1914 med 48,747 kronor
och under år 1915 med 137,078 kronor, och detta oaktat anslaget under
nämnda år enligt särskilda bestämmelser tillgodoförts av neutralitetskostnader
vad som beräknats motsvara de utgifter, som särskilt förorsakats
av neutralitetsanordningarna. Behållningen å anslaget den 1
januari 1916 hade sålunda varit endast 36,135 kronor 5 öre, vilket belopp
som säkerhetsreserv betraktat vore för litet för att betrygga ett eventuellt
överskridande av anslaget, och visade de under senare åren vid årsingången
successivt nedgående anslagsbehållningarna, att anslaget blivit
för knappt beräknat. Härvid borde dock beaktas, att dessa års prisstegringar,
vad beträffade kostnader för råmaterialier och arbetskraft, ej
kunnat förutses vid tidpunkten för anslagens beräkning. På grund av
de ökade kostnaderna hade under år 1916 anslaget måst överskridas
med ett till 350,000 kronor approximativt beräknat belopp. Huru mycket
anslaget komme att överskridas under år 1917 på grund av dyrtiden,
kunde icke nu angivas.

Allt efter vapenanslagets olika ändamål kunde kostnaderna, som
utginge i och för desamma, hänföras i stort sett till något av nedannämnda
huvudslag, nämligen:

l:o) Underhållskostnader, såsom å titel I för artillerimateriel, å titel II
för handvapen och kulsprutor, å titel VI för byggnader samt å titel VII
för skjutfält, vilka kostnader på grund av sin natur ej kunde genom
en specificerad uträkning uppskattas, utan måste beräknas på så sätt,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

att man utginge från kostnadssumman å titeln sådan den i senast fastställda
stat befunnes och, där höjning erfordrades, sökte beräkna densamma
med hänsyn såväl till organisationsförändringar, som under
anslagsaret i fråga komme att göra sig’ gällande, som till möjligen
väntad ändring i avseende å pris;

2:o) övning skostnader, såsom å titel III för ammunition, titel IV för
övningar för artilleriet samt målskjutningsmateriel för handvapen och
kulsprutor, vilka kostnader huvudsakligen berodde av gällande övningsinstruktioner
och övriga dithörande föreskrifter och sålunda i viss män
kunde noggrannare beräknas, ehuruväl eventuellt inträdande prisändringar
även därvid måste tagas i betraktande; samt

3:o) Övriga kostnader, såsom å titel V för fabriker, titel VIII för
transporter samt titel IX för diverse behov, den senare avseende anskaffning
av besiktningsinstrument och modeller samt kostnader för artilleriförsök,
artillerimuseum, expenser, vissa arvoden m. m., vilka kostnader
— förutom vad fabriker beträffade, för vilka kostnaderna kunde
relativt noggrant beräknas — i allmänhet endast kunde approximativt
uppställas på grund av erfarenheter från senaste bokslut och prisändringarnas
inflytande.

Ln ökning av vapenanslaget för år 1918, jämfört med samma anslag
sådant det från och med år 1909 utgått, betingades dels av orsaker,
vilka — såsom beroende på organisationsförändringar eller liknande bestämmelser,
som hade inflytande ej endast för år 1918 utan även vidare
för framtiden — fordrade en ökning av anslaget å ordinarie stat, dels
av orsaker, vilka kunde betraktas såsom mera tillfälliga och beroende
av nu rådande extra ordinära förhållanden.

Till det förstnämnda slaget av orsaker kunde hänföras:

a) utsträckningen enligt 1914 års härordning av tjänstgöringstiden
vid infanteriet vad anginge de värnpliktigas första tjänstgöring;

b) införandet enligt 1914 års härordning av reservtruppövning och
landstormsövning:;

c) införande enligt 1914 års härordning av utsträckt tjänstgöringstid
för värnpliktiga studenter;

d) ökning av åtgången av övningsammunition dels för eldhandvapen
på grund av de under år 1915 anbefallda nya instruktionerna för skjutning
med eldhandvapen samt med anledning av de nyinförda kulspruteorganisationerna,
dels för artilleripjäser, på grund av att antalet personal,
som skulle övas i skjutning, stigit med värnpliktigas inkallande till
reservtruppövning och genom krigsorganisationens tillväxt för artilleriet
i allmänhet (reservformationer), vilket senare förhållande nödvändiggjort

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

utbildning av ett ökat antal officerare (officersersättare), avsedda att under
krigstid kunna leda batteriernas eld;

e) tillkomsten av kulsprutemateriel vid infanteriet och kavalleriet
och utökning av sådan materiel vid fästningsartilleriet;

f) tillkomsten enligt särskilda riksdagsbeslut och nådiga bestämmelser
vid fästningsartilleriet av diverse tung artillerimateriel;

g) tillkomsten vid armén på grund av nådiga bestämmelser av ny
materiel, såsom handgranater, granatkastare, lyspistoler in. m.;

h) tillkomsten vid artilleriet av vintermateriel jämte utsträckta vinterövningar; i)

tillkomsten vid fältartilleriet (Norrlands artilleriregemente) av två
haubitsbatterier, vilka, ehuru till organisationen beslutade genom 1901 års
härordning, törst på sista tiden kunnat uppsättas, sedan förläggning för
desamma hunnit provisoriskt beredas;

j) tillökning av Positionsartilleriregementet därigenom, att enligt
1914 års härordning den vid regementet befintliga kulsprutematerielen
överflyttats till fästningsartilleriet och i stället insatts till underhållet
vida dyrbarare 15 cm. materiel;

k) tillkomsten enligt 1914 års härordning vid fästningsartilleriet i
Boden av två nya fästningskompanier; samt

l) tillökningen vid artilleriet enligt 1914 års härordning av ett avsevärt
antal stamhästar.

Bland sådana orsaker till kostnadsökning, vilka kunde betraktas
såsom varande av mera tillfällig natur, kunde nämnas

a) ökad underhållskostnad för materiel, använd vid de formationer,
som utöver de vanligen i fredstid eljest förekommande uppsatts med
anledning av anordningar för neutralitetsskyddet, men för vilka ökning
av vapenanslaget ej erfordrades, då det tillfördes motsvarande ersättning
från medelsanslag enligt därför givna särskilda nådiga bestämmelser;

b) ökad kostnad för underhåll av materiel, byggnader och skjutfält
m. m. på grund av prisförhöjningar, beroende på nu rådande extra
ordinära förhållanden.

I vilken mån nu rådande prisförhöjningar å råmateriali er och större
kostnader för arbetskraft, jämfört med motsvarande förhållanden före
krigets utbrott, även kunde komma att göra sig gällande under år 1918,
kunde naturligtvis ej för närvarande bestämmas. På grund därav hade
arméförvaltningen vid beräkningen av vapenanslaget i huvudsak icke
vidtagit några ändringar i beräkningsgrunderna beträffande priserna,
utan ansett, att särskilda medel borde ställas till förfogande för täckande
av den brist, som komme att uppstå på grund av dyrtiden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Departements chefen.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört angående orsakerna till
att en höjning å vissa av vapenanslagets undertitlar erfordrades, hade
arméförvaltningen särskilt för varje undertitel beräknat dess kostnad för
år 1918 ävensom det dyrtidstillägg, som skulle erfordras, därest nu rådande
höga priser fortfarande skulle gälla under år 1918.

Enligt de för 1901 års riksdag i samband med förslag till ny härordning
framlagda kostnadsberäkningarna skulle ordinarie vapenanslaget,
som i 1901 års riksstat var upptaget med 1,441,175 kronor, efter genomförd
härordning, d. v. s. från och med år 1913, utgå med 3,176,000
kronor. Mot denna beräkning framställdes från riksdagens sida icke
någon erinran. I enlighet härmed undergick anslaget successiva höjningar
intill år 1909, då det i riksstaten uppfördes med sitt nuvarande
belopp eller 2,708,850 kronor. Att någon höjning av anslaget till det
vid 1901 års riksdag beräknade beloppet därefter icke ägde rum, berodde
därpå, att arméförvaltningen uti sina årliga framställningar angående
lantförsvarets medelsbehov förklarade någon höjning icke vara
av behovet påkallad. Också hade anslaget, förutom att därå uppstått
de av arméförvaltningen om förmälda reservationer, lämnat tillgång till
åtskilliga tillfälliga och oförutsedda utgifter, exempelvis för ammunitionsförbrukningen
under 1912 års försöksmobilisering och för skjutfält.

På grund härav upptogs vid utarbetandet av förslag till 1914 års
härordningsproposition ordinarie vapenanslaget uti de i samband härmed
uppgjorda kostnadsberäkningarna rörande lantförsvaret efter genomförd
härordning med samma belopp som dittills eller 2,708,850 kronor. Uti
sitt över berörda förslag den 13 maj 1914 avgivna yttrande framhöll
arméförvaltningen, att vapenanslaget vid fullständigt genomförande av
den föreslagna härordningen borde beräknas uppgå till en summa, vilken,
så vitt då kunde förutses, syntes böra upptagas något högre än enligt
förslaget. Med hänsyn till då kända förhållanden blev emellertid anslaget
i de för riksdagen framlagda kostnadsberäkningarna upptaget med
sitt nuvarande belopp eller 2,708,850 kronor. Mot denna beräkning
framställde riksdagen icke någon erinran.

Av skäl, som i förra årets .statsverksproposition angå vos och som av
arméförvaltningen i dess nu föreliggande framställning närmare utvecklats,
framgår emellertid, att de antaganden, från vilka man år 1914 utgick
vid beräkningen av ordinarie vapenanslaget efter genomförd härordning,
icke kunna vidhållas, utan att en avsevärd höjning av anslaget
måste äga rum. För erhållande av en säker grund för bedömandet av
det framtida medelsbehovet under anslaget och på grund av vad riks -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 113. 17

dagen uti sin förenämnda skrivelse den 13 juni 1916 därom anfört, liar
nu arméförvaltningen, med beaktande av samtliga enligt 1914 års härordning
beslutade organisationsförändringar ävensom övriga på medelsbehovet
inverkande omständigheter, verkställt en fullständig omräkning
av anslaget.

Beträffande de av arméförvaltningen vid anslagets beräknande följda
grunderna har jag icke funnit anledning till någon erinran av principiell
innebörd. Vad särskilt angår den av riksdagen ifrågasatta inskränkningen
av de från anslaget för närvarande utgående arvodena till olika
befattningshavare, anser jag mig på av arméförvaltningen anförda skäl
icke kunna tillstyrka en dylik inskränkning, utan torde desamma med
sina hittillsvarande belopp, tillhopa 17,320 kronor, allt fortfarande böra
under anslaget beräknas. Vidkommande de till grund för beräkningen
av den erforderliga ammunitionen liggande utredningarna av de särskilt
tillkallade sakkunniga beträffande 6,5 mm. ammunition och av generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet beträffande artilleriammunitionen
anser jag mig icke för närvarande kunna göra något bestämt
uttalande. Innan de nya skjutinstruktionerna definitivt fastställas, synes
mig nämligen ytterligare erfarenhet böra avvaktas. Såsom jag får tillfälle
att längre fram närmare utveckla, torde dock för år 1918 vissa
reduktioner kunna göras i det av de sakkunniga beräknade behovet av
handvapensammunition.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har arméförvaltningen
vid sina beräkningar tagit hänsyn till samtliga de organisationsförändringar,
som enligt 1914 års härordning skola genomföras. Ehuru det
kunde synas önskvärt att beräkna vapenanslaget till dess slutliga belopp
efter 1914 års härordning, redan innan övergången till densamma ännu
blivit slutförd, föreligga dock åtskilliga omständigheter, som försvåra
eller rent av omöjliggöra detta. Vissa av dessa omständigheter stå i direkt
sammanhang med den nya härordningens genomförande; andra åter och de
mera väsentliga hava framkallats av den genom världskriget förorsakade
kristiden. Sålunda har den särskilda vinterutbildningen först i år kunnat
bedrivas under avsett antal dagar. Reservtruppövningar och landstormsövningar
hava icke ägt rum mera än under ett år, varjämte reservtruppövningarna
innevarande år äro avsedda att anordnas enligt annan plan
än under sistlidet år. De nya skjutinstruktionerna för trupper beväpnade
med gevär, karbin och kulspruta äro ännu icke slutligt fastställda utan
tillämpas fortfarande såsom förslag. Erforderlig erfarenhet beträffande
skjututbildningen vid kulsprutevapnet saknas ännu. Särskilt gäller detta
i fråga om kulspruteutbildningen under reservtruppövningar och landBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 95 käft. (Nr 113.) 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Nuvarande

beräkning.

stormsövningar. Vidare skall viss tung artillerimateriel av nytt slag
anskaffas och övningar med vissa nya tekniska hjälpmedel, såsom handgranater,
granatkastare, projektiler att kastas från aeroplan, lysgranater
och lyspistoler, äro avsedda att anordnas. Till följd av den rådande högkonjunkturen
hota vakanserna bland den fast anställda manskapspersonalen
att bliva avsevärt större än tillförene, under det att värnpliktskontingenten
ökats med flera tusen man. Slutligen har man att förutse, att
priserna å alla vapen- och ammunitionseffekter även under år 1918 komma
att mer eller mindre överstiga det normala, vilket icke blott medför
krav på extra anslag för det ordinarie anslagets förstärkande utan jämväl
kan komma att nödvändiggöra inskränkningar i skjutprogrammen. Vid
nu angivna förhållanden anser jag mig böra avstå från att söka beräkna
medelsbehovet under vapenanslaget efter genomförd härordning och inskränka
mig till enbart en beräkning av det för år 1918 oundgängligen
erforderliga behovet. I likhet med arméförvaltningen anser jag mighärvid
först böra, med ledning av de före kristidens inträde rådande
priserna, beräkna det ordinarie medelsbehovet under en var av anslagets
särskilda titlar och därefter det dyrtidstillägg, som på grund av rådande
förhållanden måste avses för det ordinarie anslagets förstärkning.

Titel I. Artillerimateriel.

Såsom förut nämnts, är under förevarande titel i innevarande års
stat upptaget ett belopp av sammanlagt 295,000 kronor. Detta belopp
är fördelat sålunda:

a) Artillerimateriel för fältartilleriet:

Till underhåll av fältartillerimaterielen, till inventarier,
materialier och förbrukningspersedlar samt
till allmänna omkostnader vid tygförråden i Stockholm,
Göteborg, Kristianstad, Östersund, Uppsala,

Jönköping och Visby............................................................ kronor 240,000: —

b) Artillerimateriel för fästnings- och potitionsar tilleriet: Till

underhåll av fästningarnas bestyckning och
positionsartillerimaterielen, inventarier, materialier och
förbrukningspersedlar samt till allmänna omkostnader
vid tvgförråden å Karlsborgs och Bodens fästningar kronor 55,000: —

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 118.

Beträffande denna anslagstitel tiar arméförvaltningen anfört, att undertiteln
a) artillerimateriel för fältartilleriet måste höjas först och främst på
grund av tillkomsten vid Norrlands artilleriregemente av två 10,5 cm. fälthaubitsbatterier.
I medeltal kunde under normala förhållanden (här beräknat
efter förhållandena under år 1913) underhållskostnaden för år vid
ett fältartilleriregemente beräknas till omkring 3,000 kronor per batteri,
ökningen för förenämnda två batterier bleve alltså för år 1918 6,000
kronor. Vidare fordrades en ökning på grund av tillkomsten vid fältartilleriet
av vintermateriel och utsträckta vinterövningar. Under år 1918
kunde ifrågavarande materiel beräknas erfordra underhåll vid fältartilleriet
av visst antal formationer. Efter normala förhållanden beräknad skulle
kostnadsökningen belöpa sig till 16,800 kronor. Slutligen erfordrade
den ökade slitningen av diverse materiel, särskilt eldlednings- och signalmateriel,
en ökad underhållskostnad av 2,200 kronor. Undertiteln, för
närvarande upptagen med 240,000 kronor, skulle alltså behöva ökas med
sammanlagt (6,000 + 16,800 + 2,200=) 25,000 kronor eller till 265,000
kronor. Skulle nu rådande priser fortfarande gälla under år 1918, erfordrades
ett dyrtidstillägg av omkring 80 procent eller 212,000 kronor.

Undertiteln b) artillerimateriel för fästnings- och positionsartilleriet
erfordrade en höjning på grund av utbyte vid Positionsartilleriregementet
av ett kulsprutebatteri med ett haubitsbatteri. Skillnaden i årligt underhåll
under normala förhållanden av materiel för ett tungt haubitsbatteri,
beräknat till 3,000 kronor, och för ett kulsprutebatteri vid Positionsartilleriregementet,
beräknat till 2,000 kronor, utgjorde en ökning av

1.000 kronor. Vidare krävdes en höjning av titeln på grund av tillkomsten
vid fästnings- och positionsartilleriet av vintermateriel. Under
år 1918 kunde ifrågavarande materiel beräknas erfordra underhåll för ett
visst antal formationer, föranledande en efter normala förhållanden beräknad
ökad underhållskostnad av 7,200 kronor. Ån vidare krävdes en
anslagsökning på grund av tillkomsten vid fästningsartilleriet av viss
tung kanon- och haubitsmateriel. Då emellertid några bestämda uppgifter
angående årliga underhållskostnaden för ifrågavarande materiel,
såsom ännu ej anskaffad ehuru till anskaffning beslutad, ej förefunnes,
syntes kostnaderna för underhållet under år 1918 för denna nytillkomna
materiel approximativt kunna uppskattas till 10,000 kronor. Slutligen
föranledde ökad slitning av materielen, särskilt eldlednings- och signalmateriel,
en ökad underhållskostnad av 1,800 kronor. Undertiteln,
för närvarande upptagen med 55,000 kronor, skulle alltså behöva ökas
med sammanlagt (1,000 + 7,200 + 10,000 + 1,800=) 20,000 kronor eller till

75.000 kronor. Enligt nu rådande priser skulle erfordras ett dyrtidstillägg
av omkring 80 procent eller 60,000 kronor.

ArméförvulU

ningens

förslag.

Departement^

chefen.

Nuvarande

beräkning.

Arméförvalt ningens förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Arméförvaltningens beräkning av det ordinarie medelsbehovet under
förevarande anslagstitel giver mig icke anledning till någon erinran.
Titeln i dess helhet torde alltså för år 1918 böra ökas med tillhopa
(25,000-1-20,000) = 45,000 kronor eller från 295,000 kronor till 340,000
kronor.

Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för infanteriet och kavalleriet.

Under denna titel är i innevarande års stat upptaget ett belopp av

190.000 kronor, avsett till underhåll och rengöring av gevärspersedlar
samt kulsprutemateriel för infanteriet och kavalleriet, till inventarier,
materialier och förbrukningspersedlar, samt till kurser för utbildning i
vapenvård.

Arméförvaltningen har anmält, att samtliga underhållskostnader för
handvapen å denna titel före år 1914 uppgått till omkring 0,0135 kronor
per tjänstgöringsdag räknat. I och med tillämpningen av 1914 års
härordning måste emellertid denna siffra ökas med hänsyn till ökad
slitning av vapen, på grund av, bland annat, väsentligt ökat skottäntal.
En ökning proportionell mot ökningen i skottantalet (omkring 100 procent)
erfordrades dock ej, utan ansåge arméförvaltningen, att ökningen kunde
begränsas till omkring 25 procent av förutnämnda kostnad, dyrtidskostnader
däri ej inräknade. Kostnaden per tjänstgöringsdag borde därför
sättas till 0,016 kronor. Då kostnaderna för underhåll av landstormens
handvapen även syntes böra bekostas av ifrågavarande undertitel,
borde i antalet tjänstgöringsdagar, som lades till grund för anslagets
beräkning, även antalet tjänstgöringsdagar vid landstormen inräknas.
Efter en beräkningsgrund av sammanlagt 14,000,000 tjänstgöringsdagar
skulle alltså medelsbehovet för handvapen uppgå till (14,000,000 xO,oiG
=) 224,000 kronor.

För underhåll av kulsprutemateriel en syntes böra beräknas 3,000 kronor
per kulsprutekompani vid infanteriet och 1,000 kronor per kulsprutetropp
vid kavalleriet. Sammanlagda medelsbehovet för kulsprutemateriel
för infanteriet och kavalleriet uppginge således till (28 x 3,000 + 8x1,000—)

92.000 kronor.

Medelsbehovet under titeln i dess helhet skulle alltså utgöra (224,000
+ 92,000=) 316,000 kronor.

Med hänsyn till materielprisens stegring under den rådande dyrtiden
borde med för närvarande gällande priser dyrtidstillägget för titeln
beräknas till omkring 30 procent eller i runt tal 95,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113. 21

\ ad först beträffar kostnaden för underhåll av handvapen har arméförvaltningen
föreslagit, att denna måtte på grund av större slitning
till följd av väsentligt ökat antal skott höjas från 0,0135 kronor till 0,016
kronor för tj botgöringsdag. Då emellertid ökningen av antalet tjänstgöringsdagar
vid huvudtruppslaget, infanteriet, är jämförelsevis större
än ökningen av antalet skarpa patroner per man, torde den gamla beräkningsgrunden
eller 0,0135 kronor för tj botgöringsdag fortfarande
kunna bibehållas. Då antalet tjänstgöringsdagar för år 1918 i årets
statsverksproposition beräknats till 15,282,388, skulle alltså för ifrågavarande
ändamål erfordras ett belopp av i avrundat tal (15,282,388 x
0,0135=) 206,300 kronor.

Med hänsyn därtill att vid infanteriets kulsprutekompanier övningarna
under tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring i allmänhet
bedrivas inom plutonsförband, torde för underhållet av kulsprutematerielen
per kulsprutekompani ett belopp av 2,000 kronor vara tillräckligt.
Vid sådant förhållande och med godtagande av den utav arméförvaltningen
föreslagna underhållskostnaden av 1,000 kronor per kulsprutetropp
vid kavalleriet, skulle alltså för underhåll av kulsprutematerielen
för infanteriet och kavalleriet erfordras ett belopp av (28 x 2,000 + 8 x
1,000=) 64,000 kronor.

Det ordinarie medelsbehovet under förevarande anslagstitel skulle
alltså för år 1918 utgöra (206,300 + 64,000=) 270,300 kronor, innebärande
en ökning av 80,300 kronor i jämförelse med innevarande års stat.

Titel III. Ammunition.

Det i innevarande års stat under förevarande titel upptagna beloppet,

1,721,000 kronor, är sålunda fördelat:

a) ammunition för fältpjäser:

Till anskaffande av fältartilleriammunition (utom
krut och sprängladdningar) i stället för under övningar
förbrukad, till inventarier, materialier och förbrukningspersedlar
samt till allmänna omkostnader vid
ammunitionsförråden i Stockholm, Göteborg, Kristianstad,
Östersund, Uppsala, Jönköping och Visby...... kronor 520,000: —

b) ammunition för fästnings- och positionspjäser:

Till anskaffande av fästnings- och positionsartilleriammunition
(utom krut- och sprängladdningar) i

Departements chefen.

Nuvarande

beräkning.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 113.

Arméförvalt ningens beräkning.

stället för under övningar förbrukad, till inventarier,
materialier och förbrokningspersedlar samt till allmänna
omkostnader vid ammunitionsförråden å Karlsborgs
och Bodens fästningar............................................. kronor 120,000: —

c) ammunition för handvapen och kulsprutor:

Till bestridande av kostnaden, utom den för
krutet, för den årliga förbrukningen av ammunition
för handvapen och kulsprutor (jämväl ammunition åt
landstormen under dess obligatoriska övningar) samt
till kurser för utbildning i ammunitionsvård ............... » 844,000: -—

d) kruttillverkning:

Till bestridande av kostnaden för den årliga
förbrukningen av krut och sprängladdningar samt för
kavalleriets sprängmedel..................................................... » 237,000: —

Till grund för beräkningarna av medelsbehovet under undertitlarna
a) ammunition för fältpjäser och b) ammunition för fästningsoch
positionspjäser hade arméförvaltningen lagt förutnämnda av generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet utarbetade förslag rörande
det för övningsskjutning med artilleripjäser under år 1918 erforderliga
antalet skarpa och lösa skott. Uti arméförvaltningens skrivelse bifogade
tabeller vore kostnaderna för denna ammunition uträknade dels med
normala priser, dels med hänsyn till nu rådande höga priser, upptagande
jämväl fördelningen å undertitlarna a) för fältpjäser, b) för fästningsoch
positionspjäser samt vad som på d) kruttillverkning därav borde
komma. Förutom den ammunition, som av generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet föreslagits för redan befintliga pjäser hade
artilleridepartementet dessutom å underavdelningen b) för fästnings- och
positionspjäser beräknat en summa av 43,125 kronor, utgörande övningsammunition
till de grova pjäser, som jämlikt 1916 års riksdagsbeslut
skulle anskaffas, då det vore av vikt, att skjutningar utfördes med dessa
pjäser redan år 1918, till vilken tid de torde vara anskaffade. Av de
verkställda beräkningarna framginge, att å undertiteln a) för fältpjäser
erfordrades ett ordinarie anslag av 597,235 kronor, varjämte, om nu
rådande priser fortfore att gälla under år 1918, ett dyrtidstillägg av
475,575 kronor borde beräknas, utgörande omkring 80 procent, samt
att å underavdelningen b) för fästnings- och positionspjäser erfordrades

Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 113.

ett ordinarie anslag av 307,523 kronor, varjämte ett dyrtidstillägg av
293,420 kronor borde beräknas, utgörande omkring 96 procent.

Vad härefter anginge undertiteln c) ammunition för handvapen och
kulsprutor hade förutnämnda sakkunniga beräknat det årliga behovet av
6,5 mm. skarpa patroner för meddelande av erforderlig skjututbildning
vid arméns olika truppslag till 21,684,000 stycken, däri då inräknad av
de sakkunniga i särskild skrivelse angiven ammunition för övning med
vissa vapen i Boden och Tingstäde. Härtill borde för oförutsedda övningar,
ovanligt stora årskontingenter värnpliktiga m. m. läggas én reserv
av minst 5 procent, varför den årliga förbrukningen i uppåt avrundat
tal borde beräknas till 23,000,000 stycken. Kostnaden per patron utan
krut borde, dyrtidskostnader oräknade, beräknas till 0.05 kronor. Kostnaderna
för det erforderliga antalet skarpa patroner uppginge alltså till
(23,000,000 x 0,05 =) 1,150,000 kronor.

Årsbehovet av 6,5 mm. kammarpatroner hade av de sakkunniga
beräknats till 5,938,400 stycken. Någon reserv utöver siffrans avrundning
till 6,000,000 syntes i detta fall ej erfordras. Kostnaden per •
patron utan krut borde, dyrtidskostnader oräknade, upptagas till 0,015
kronor, vadan kostnaden för ifrågavarande ammunition uppginge till
(6,000,000 x 0,oi5 =) 90,000 kronor.

Vad 6,5 mm. lösa patroner anginge, hade de sakkunniga ej beräknat
det antal, som erfordrades för markering av eldgivning under övning i
fälttjänst. Av arméförvaltningen gjord beräkning hade givit vid handen,
att årsbehovet av dylik ammunition, däri inräknad av de sakkunniga
för skjututbildning m. m. upptagen samt erforderlig reserv, uppginge
till 14,000,000 patroner. Då kostnaden per patron utan krut borde,
dyrtidskostnader oräknade, upptagas till 0,01 kronor, erfordrades alltså
för ifrågavarande ammunition ett belopp av (14,000,000 x 0,oi =) 140,000
kronor.

De sakkunniga hade icke beräknat behovet av patroner till enhandseldvapen
(pistol och revolver). Årsbehovet av skarpa dylika patroner
borde enligt arméförvaltningens beräkningar sättas till 1,000,000 stycken.
Någon särskild kostnad för lös ammunition syntes ej behöva beräknas,
enär denna förbrukning vore relativt obetydlig samt årligen minskades
i och med fortgående utbyte vid armén av revolver mot pistol, till
vilket senare vapen lös ammunition ej funnes. Kostnaden per patron
utan krut borde, frånsett dyrtidskostnader, beräknas till 0,03 kronor.
Kostnaden för den erforderliga ammunitionsmängden uppginge alltså
till (1,000,000 x 0,03 =) 30,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

I och med införande av s. k. teknisk utrustning vid armén måste
övningar med dylik materiel företagas, vilka droge årliga kostnader.
De årliga övningskostnader, som enligt arméförvaltningens åsikt borde
utgå från förevarande titel av ordinarie vapenanslaget, utgjordes av
följande belopp, nämligen

för handgranater .........................................

» ammunition för granatkastare..........

» projektiler att kastas från aeroplan

)) ly sgranater............................................

» ammunition för lyspistoler ................

........................ kronor	15,000	—
........................ »	21,000	—
........................ »	4,000	—
........................ »	10,000	—
....................... »	10,000	—
eller tillhopa kronor	60,000	—

Dyrtidskostnader oräknade uppginge alltså sammanlagda kostnaden
å undertiteln c) ammunition för handvapen och kulsprutor till följande
belopp:

för 6,5 mm. skarpa patroner.......................................... kronor 1,150,000: —

» 6,5 mm. kammarpatroner.......................................... )) 90,000: —

)> 6,5 mm. lösa patroner............................................... » 140,000: —

» patroner till enhandsvapen....................................... » 30,000: —

» handgranater m. m. ............................................... » 60,000: —

» ammunitionsvård, transport, oförutsedda utgifter

m. m............................................................................ )) 70,000: -—

Summa kronor 1,540,000: —

Som det tillverkningspris, som ammunitionen på grund av den
rådande dyrtiden betingade, vore omkring 90 procent högre än det ovan
angivna, borde med hänsyn därtill det för undertiteln erforderliga dyrtidstillägget
beräknas till i runt tal 1,300,000 kronor.

Vad slutligen undertiteln d) kruttillverkning anginge, hade arméförvaltningen
beräknat den normala kostnaden för kruttillverkningen för
fältartilleriammunitionen till 130,995 kronor och för fästnings- och positionsartilleriammunitionen
till 77,202 kronor 50 öre eller till sammanlagt
i jämnt krontal 208,198 kronor. Därest nu rådande höga priser komme
att fortfara, uppginge kostnaden till 245,330 kronor respektive 172,672
kronor 50 öre, således sammanlagt 418,002 kronor 50 öre. För ändamålet
borde alltså beräknas såsom ordinarie anslag 208,198 kronor och
såsom dyrtidstillägg i jämnt krontal (418,002: 50—208,198 =) 209,805
kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 113.

För eldhandvapen, kulsprutor, kavalleriets sprängmedel m. m. erfordrades
enligt före kriget gällande priser

för gevärskrut till 23,000,000 skarpa patroner (2,35 gr.

per styck) å kr. 3,10 per kg.................................. kronor 168,000: —

» gevärsexerciskrut till 6,000,000 kammarpatroner

(0,4 gr. per styck) å kr. 3,40 per kg.................... » 8,200: —

» gevärsexerciskrut till 14,000,000 lösa patroner

(0,8 gr. per styck) å kr. 3,40 per kg.................. » 38,000: —

» krut till 1,000,000 patroner för enhandsvapen (0,4

gr. per styck) å kr. 6: — per kg....................... » 2,400: —

)) kavalleriets sprängmedel, transporter, oförutsedda

behov.............................................................................. » 25,400: —

Summa kronor 242,000: —

varjämte ett dyrtid stillägg av omkring 100 procent eller 242,000 kronor
borde beräknas. Till handgranater, granatkastare och övrig teknisk
materiel erforderligt krut och sprängmedel vore inräknat i kostnaderna
för denna materiel.

För kruttillverkningen erfordrades alltså såsom ordinarie anslag
(208,198 4- 242,000=) 450,198 kronor och såsom dyrtidstillägg (209,805 +
242,000=) 451,805 kronor.

Vad först beträffar anslagsbehoven å undertitlarna a) ammunition för Departementsfältpjäser
och b) ammunition för fästnings- och positionspjäser har jag chefen,
icke något att erinra mot vad arméförvaitningen härutinnan föreslagit.

Det ordinarie medelsbehovet å dessa titlar torde alltså böra upptagas till
597,235 kronor, respektive 307,523 kronor.

Det av arméförvaltningen beräknade medelsbehovet å undertiteln

c) ammunition för handvapen och kulsprutor grundar sig på den av förutnämnda
sakkunniga verkställda utredningen angående det årliga behovet
av dylik ammunition vid armén. Med hänsyn till angelägenheten av
att under rådande förhållanden begränsa utgifterna torde dock för år 1918
vissa inskränkningar uti den av de sakkunniga beräknade ammunitionsmängden
böra vidtagas.

I enlighet med vederbörande förslag till skjutinstruktioner hava de
sakkunniga beräknat ammunition för vämpliktskontingenten enligt samlingsbeskeden
och för det fast anställda manskapet enligt respektive
stater. Då emellertid ett avsevärt antal värnpliktiga avgår under tjänstBihang
till Riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 95 höft. {Nr 113.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

göringen samt ett betydande antal vakanser torde komma att förefinnas
bland det fast anställda manskapet, synes det icke vara erforderligt att,
på sätt de sakkunniga föreslagit, beräkna särskild ammunition för officerare
och underofficerare. Dessa förutsättas icke heller skjuta i samma
utsträckning som manskapspersonalen. Av nyss angivna skäl torde icke
heller behöva beräknas någon särskild ammunition för »provskott och
skott för inskjutning av medelträfiläget», likasom ej heller för »kontrollskott
och för särskjutning». Vidare torde ammunition för prövning av
gevär behöva i allmänhet beräknas endast för den styrka, som tjänstgör
under tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring. An vidare synes
skolskjutningsammunition under regementsövningarna för fäst anställt
manskap ävensom för den yngsta årsklassen värnpliktiga i allmänhet
endast behöva beräknas för terränglinjeskjutningen. Slutligen torde med
hänsyn till de ändrade bestämmelserna för reservtruppövningarna under
dessa övningar för fältskjutning icke behöva beräknas större antal
skarpa patroner än som för samma ändamål beräknats under regementsövningarna.

För skjutning med kulspruta hava de sakkunniga beräknat 100,000
skarpa patroner för varje kulsprutekompani vid infanteriet och 40,000
skarpa patroner för varje kulsprutetropp vid kavalleriet. Därjämte hava
beräknats 500,000 skarpa patroner för reservtruppövning vid kulspruteförbanden
och 600,000 skarpa patroner för skjutning med kulspruta
under landstormsövningar. Härutinnan torde vissa reduktioner kunna
vidtagas. För varje kulsprutekompani vid infanteriet torde sålunda böra
beräknas under tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring 1,500 patroner
för 40 man samt under regementsövningarna 200 patroner för 100
man, d. v. s. sammanlagt 80,000 patroner per kompani. För kulsprutetropp
vid kavalleriet torde enligt samma grunder böra beräknas endast

30.000 patroner. Då under reservtruppövningar vid infanteriet år 1918
tjänstgöra högst 1,260 man, som förut erhållit kulspruteutbildning och för
var och en av dessa torde böra anslås 200 skarpa skott, erfordras för ifrågavarande
ändamål endast 252,000 patroner. Vad landstormsövningama angår,
har, såsom i årets statsverksproposition angivits, den uti dessa övningar
under år 1918 deltagande kontingenten beräknats till 20,000 man. Av
dessa torde högst 10 procent eller 2,000 man kunna avses för kulspruteutbildning.
För var och en av dessa torde böra anslås 100 skarpa patroner
utöver den ordinarie tilldelningen av 20 dylika patroner. För
dessa övningar skulle alltså erfordras endast 200,000 patroner. Slutligen
torde för övning med vissa vapen i Boden och Tingstäde böra beräknas

75.000 skarpa skott.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga beräknat särskild ammunition
för velocipedordonanserna. Då under skolorna erforderlig ammunition
torde kunna erhållas från vederbörande regementen, synes någon särskild
ammunition för dessa skolor icke behöva beräknas. Vidare torde den av
de sakkunniga för krigsskolan beräknade ammunitionsmängden kunna
nedsättas till den för år 1916—1917 bestämda, vilken chefen för krigsskolan
förklarat visserligen vara den minsta möjliga men dock för ändamålet
tillräcklig. Slutligen torde under vinterrepetitionsövningar vid
trängen erfordras högst 50 skarpa patroner per man av de värnpliktiga
och av halva antalet fast anställt manskap.

I enlighet med nu angivna grunder och med beaktande av den i
årets statsverksproposition omförmälda ökningen av värnpliktskontingenten
har jag låtit verkställa en beräkning av den under år 1918 erforderliga
ammunitionen för handvapen och kulsprutor, och skulle enligt denna
beräkning erfordras 18,528,370 skarpa patroner, 5,537,480 kammarpatroner
och 1,807,470 lösa patroner. Härtill kommer nödig reserv för
oförutsedda övningar, ovanligt stora års kontingenter värnpliktiga m. m.
Arméförvaltningen har ansett denna reserv ifråga om skarpa patroner
böra bestämmas till minst 5 procent. Då emellertid beräkningen endast
avser ett år, synes det icke erforderligt att såsom reserv för alla slagen
av patroner beräkna mera än 2 Va procent, synnerligast då, såsom här
är fallet, hänsyn tagits till den nu beräkneliga ökningen av värnpliktskontingenten.
Den erforderliga ammunitionsmängden skulle alltså
utgöra 18,991,580 skarpa patroner, 5,675,920 kammarpatroner och
1,852,660 lösa patroner eller i avrundade tal 19,000,000 skarpa patroner,

5,700,000 kammarpatroner och 1,850,000 lösa patroner. Härtill kommer
i enlighet med vad arméförvaltningen uppgivit erforderligt antal lösa
patroner för markering av eldgivning under övning i fälttjänst. För
ifrågavarande ändamål torde för år 1918 böra beräknas omkring 10,000,000
patroner. Behovet av lösa patroner under nämnda år torde därför böra
upptagas till i runt tal 12,000,000.

Då enligt vad arméförvaltningen meddelat den normala kostnaden
utan krut bör beräknas till 0,05 kronor per skarp patron, till 0,015 kronor
per kammarpatron och till 0,01 kronor per lös patron, skulle alltså erfordras
för den skarpa ammunitionen (19,000,000 x 0,05 =) 950,000
kronor, för kammarammunitionen (5,700,000 x 0,015 =) 85,500 kronor
och för den lösa ammunitionen (12,000,000 x 0,oi =) 120,000 kronor.

Mot arméförvaltningens beräkning av kostnaderna för patroner till
enhandsvapen, för övningar med s. k. teknisk utrustning samt för ammunitionsvård
m. m. har jag icke något att erinra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Nuvarande

beräkning.

Det normala medelsbehovet å undertiteln c) ammunition för handvapen
och kulsprutor skulle alltså uppgå till följande belopp:

för 6,5 mm. skarpa patroner........................................ kronor

» 6,5 mm. kammarpatroner.......................................... »

)) 6,5 mm. lösa patroner............................................... »

» patroner till enhandsvapen..................................... »

» handgranater m. m................................................... »

» ammunitionsvård, transport, oförutsedda utgifter

nr. m................................................................... »

950,000: —
85,500: —
120,000: —
30,000: —
60,000: —

70,000: —

eller tillhopa kronor 1,315,500: —

Vad slutligen undertiteln d) kruttillverkning angår, har jag icke något
att erinra mot de av arméförvaltningen beräknade ordinarie kostnaderna
för erforderligt krut till den beräknade artillerianrnrunitionen. Härför
torde alltså böra beräknas ett belopp av 208,198 kronor.

Den ordinarie kostnaden för kruttillverkningen för eldhandvapen,
kulspiutor, kavalleriets sprängmedel m. in. har av arméförvaltningen beräknats
till sammanlagt 242,000 kronor. Häremot har jag icke annat
att erinra, än att nämnda belopp bör, med anledning av den utav mig
föreslagna reduceringen av antalet 6,5 mm. patroner, minskas med 34,988
kronor och alltså upptagas med 207,012 kronor.

För kiuttillverkningen skulle alltså erfordras ett belopp av (208,198
+ 207,012=) 415,210 kronor.

Det ordinarie medelsbehovet under titel III. Ammunition skulle alltså
utgöra

a) för fältpjäser ................................................................. kronor 597,235: —

b) för fästnings- och positionspjäser ........................... » 307,523: —

c) för handvapen och kulsprutor ................................. » 1,315,500: —-

d) för kruttillverkning................................................... » 415,210: —

Summa kronor 2,635,468: —

Anslagstafla torde alltså för år 1918 böra upptagas med i jämnt
tal 2,635,500 kronor, innebärande en ökning i jämförelse med innevarande
års stat av 914,500 kronor.

Titel IV. Övningar.

Det i årets stat under förevarande titel upptagna beloppet, 267,000
kronor, är sålunda fördelat:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 118.

a) övningar för artilleriet:

Till artilleri truppförbandens övningar, till anskaffande
av läroböcker, till belöningar för skicklighet i
skjutning och riktning med artilleripjäser, till bestridande
av kostnader för transporter till skjutfälten
ävensom till häst- och ridskolepersedlar.................. ... kronor 117,000: —

b) målskjutningsmateriel för handvapen och kul sprutor

m. m.

Till anskaffande och underhåll av målskjutningsmaterielen
för handvapen och kulsprator samt till
belöningar för skicklighet i skjutning med sagda
vapen....................................................................................... » 150,000: —

Beträffande undertiteln a) övningar för artilleriet har arméförvaltningen
ansett denna böra ökas på grand av tillkomsten vid fästningsartilleri
av viss tung kanon- och haubitsmateriel. Då emellertid några
bestämda uppgifter angående kostnaden för övningar med ifrågavarande
materiel, såsom ej ännu anskaffad ehuru till anskaffning beslutad, ej nu
kunde föreligga, syntes dessa kostnader under år 1918 böra beräknas
erfordra en ökning å undertiteln, som kunde approximativt uppskattas
till 3,000 kronor.

Vidare borde undertiteln höjas på grand av ökningen av artilleriets
stamhästar. Från titeln utginge nämligen även kostnaderna för underhåll
av häst- och ridskolepersedlar. Antalet stamhästar vid artilleriet utgjorde
enligt 1901 års härordning 2,929. Enligt 1914 års senare riksdags
beslut skulle antalet stamhästar efter genomförd organisation bliva
för fältartilleriet 2,923 och för fästnings- och positionsartilleriet 314 eller
sammanlagt 3,237. Genom ändrat beslut av 1915 års riksdag beträffande
antalet stamhästar, avsedda för regementsofficerare, komme emellertid antalet
stamhästar å ena sidan att ökas med 11, avsedda för artilleriets
regementschefer, chefen för Gottlands artillerikår samt för cheferna för
artilleristaben och för artilleri- och ingenjörhögskolan och å andra
sidan att minskas med 31, beroende därpå att överstelöjtnanter och majorer
vid fältartilleriet skulle göras beridna endast på en kronan tillhörig
stamhäst. Efter den nya härordningens genomförande skulle antalet
stamhästar vid artilleriet följaktligen utgöra 3,217. Ehuruväl härordningen
i förevarande hänseende icke skulle vara genomförd förr än med året
1924, hade dock en ändring härutinnan inträtt därigenom, att av hästar, in -

Arméförvalt ningens förslag.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

Departements chefen.

köpta för vissa formationer, ett stort antal enligt av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser blivit insatta som stamhästar, varigenom övergången
blivit påskyndad, så att hela ökningen knnde antagas vara fullföljd med
år 1918. Ökningen av stamhästar för detta år bleve således (3,217 —
2,929 =) 288. Beräknades underhållskostnaden av häst- och ridskolepersedlar
per stamhäst för år till 15 kronor, skulle den ordinarie ökningen
av undertiteln uppgå till 4,320 kronor.

Undertiteln a) övningar för artilleriet borde alltså ökas med (3,000
+ 4,320=) 7,320 kronor eller från 117,000 kronor till 124,320 kronor.
Såsom dyrtidstillägg för år 1918 borde beräknas omkring 10 procent
eller 12,500 kronor.

Till grund för beräkningen av undertiteln b) målskjutningsmateriel
för handvapen och kulsprutor m. in. borde lämpligen läggas årliga antalet
lossade skarpa skott, varvid hänsyn endast torde böra tagas till
antalet 6,5 mm. skarpa patroner, då antalet skarpa skott med enhandsvapen
endast uppginge till en obetydlighet. Kostnaden för ifrågavarande
målskjutningsmateriel hade före år 1914 uppgått till omkring 0,012 kronor
per 6,5 mm. patron. Som emellertid den ovan under titel III c) beräknade
förbrukningen vore omkring dubbelt så stor som förbrukningen
före antagandet av 1914 års härordning och då kostnaderna för målskjutningsmateriel
ej ökades fullt så mycket som proportionellt med
skottantalet, torde man kunna i förevarande fall räkna med en mindre
kostnad per skott än ovan angivna 0,012 kronor och syntes lämpligen,
dyrtidskostnader oräknade, 0,009 kronor kunna sättas såsom kostnad
per skott under förutsättning att ovan beräknade 23,000,000 6,5 mm.
skarpa patroner lossades. Dyrtidskostnader oräknade, skulle medelsbehovet
å undertiteln alltså belöpa sig till (23,000,000 x 0,009 =) 207,000
kronor. Av denna summa torde utom hittillsvarande målskjutningsmateriel
även kunna bekostas av inspektören för infanteriet föreslagna
s. k. terrängtavlor.

Det dyrtidstillägg, som med hänsyn till för tillfället rådande priser
borde beräknas, syntes kunna uppställas till omkring 25 procent eller i
runt tal 50,000 kronor.

Vad först beträffar det av arméförvaltningen å undertiteln a) övningar
för artilleriet beräknade beloppet har jag icke annat att däremot
erinra än att antalet stamhästar bör i enlighet med vad i årets statsverksproposition
angivits för år 1918 beräknas till 3,198. Ökningen
i jämförelse med 1901 års härordning utgör alltså (3,198 •— 2,929 =)
269 hästar. Det för underhållet av häst- och ridskolepersedlar ytter -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

ligare erforderliga beloppet bör alltså beräknas till (269 x 15 =) 4,035
kronor. Undertiteln bör således ökas med tillhopa (3,000 + 4,035 =)
7,035 eller från 117,000 kronor till 124,035 kronor.

Vidkommande undertiteln b) målskjutningsmateriel för handvapen
och kulsprutor m. m. torde denna med hänsyn till den av mig föreslagna
minskningen av antalet skarpa patroner böra beräknas till
(19,000,000 x 0,009 =) 171,000 kronor.

Anslagstiteln i sin helhet torde alltså böra upptagas till i jämnt
tal (124,035+ 171,000 =) 295,000 kronor, innebärande i jämförelse med
innevarande års stat en ökning av 28,000 kronor.

Titel V. Fabriker.

Det i innevarande års stat under förevarande titel upptagna beloppet,
33,000 kronor, är sålunda fördelat:

a) Karl Gustafs stads gevärsfaktori:

Till arvoden, inventariepersedlar, sotning i eldstäder,
renhållning, vattenförbrukning, isning vid utfallsdammarna,
städning, eldning och belysning av
kontorslokaler, verkstäder och besiktningsrum samt
till expenser .............................................................................. kronor 15,000: —

b) Ammunitions fabriken:

Till arvoden, underhåll av dragare och inventariepersedlar,
renhållning, vattenförbrukning, sotning i
eldstäder, till städning, eldning och belysning av kontorslokaler,
verkstäder och besiktningsrum samt till
expenser....................................................................................... » 15,000: —

c) Åkers krutbruk:

Till arvoden samt expenser......................................... » 3,000: —

Uti underdånig skrivelse den 21 december 1916 anmälde arméförningens
artilleridepartement, att Åkers krutbruk tid efter annan besöktes
av personer i tjänsteärenden. Den tid ett sådant besök varade uppginge
i allmänhet till en eller annan dag, men utsträcktes emellanåt avsevärt
längre. Under denna tid måste styresmannen tillhandahålla de
besökande kost och logi, då intet hotell eller gästgivargård funnes i
närheten. Med anledning härav hade på statens bekostnad en del gästrum
anordnats i styresmannens bostad.

Nuvarande

beräkning.

Framställning
av arméförvaltningens

artilleridepartement.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 113.

För att giva en uppfattning angående den mängd besökande styresmannen
måste mottaga året om hade uppgjorts följande förteckning å
personer, som besökte krutbruket:

I och för inspektioner och dylikt besöktes krutbruket av representanter
från artilleridepartementet, statsrevisionen, militieombudsmannen
(civilkommissionen), inspektören för sprängämnestillverkningen, yrkesinspektören,
justerare av mål, mått och vikt, provinsialläkaren, jägmästare
samt krutbrukets läkare och veterinär. I och för provskjutningar och försök,
som måste utföras vid krutbruket, besöktes detta av representanter från artilleridepartementets
konstruktionsavdelning, ammunitionsfabriken, gevärsfaktoriet,
olika projektilverkstäder, krutbruk och sprängämnesfabriker samt
kontrollofficerare. Vidare besöktes krutbruket i och för särskilda utredningar
m. m. av ammunitionssakkunniga, krigsmaterielkommissionen, representanter
för vattenfallsstyrelsen, ingenjörer från olika firmor, byggmästare och
ritare för avritning av maskiner. Slutligen besöktes bruket i och för diverse
uppdrag av utländska officerare (under år 1916 av två danska officerare
under 5 dagar och två under närmare tre veckor), av personer, som erhållit
tillstånd att bese bruket, samt av personer, som inspekterat det å
krutbrukets område befintliga landstormsförrådet, såsom befälhavaren,
officerare från fortifikationen och Södermanlands regemente m. fl.

De flesta besökande hade utgjorts av ingenjörer av olika slag, då
kostnadsberäkningar m. in. måst uppgöras å platsen, och hade antalet
av sådana besök särskilt under de utvidgningar, som pågått åren 1915
och 1916, varit mycket stort.

Av det anförda framginge, att det vore avsevärda utgifter styresmannen
måste vidkännas för dessa besök i tjänsten, och torde icke
inom svenska armén något liknande förekomma. Huru stora dessa extra
utgifter vore, syntes svårt att angiva, då förutom de direkta utgifterna
för mat, en del utgifter för ökat hushåll, uppassning m. m. medföljde.
Det syntes därför artilleridepartementet skäligt, att någon ersättning
härför tillerkändes styresmannen. En sådan ersättning skulle lämpligast
utgöras av ett årligt belopp av förslagsvis 750 kronor. Dock ansåge
departementet, att styresmannen för år 1916 borde erhålla en ersättning
av 1,500 kronor i ett för allt för de senaste åren.

På grund av vad sålunda anförts, anhölle artilleridepartementet om
bemyndigande att av för tillverkningen vid krutbruket anvisade medel
få till styresmannen för ovannämnda med hans tjänstebefattning förenade
extra utgifter utbetala dels 1,500 kronor för tiden till och med 1916
års utgång, dels 750 kronor för år 1917.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd. 153

Beträffande förevarande titel har arméförvaltningen icke föreslagit
någon ändring av undertitlarna a) Karl Gustafs stads gevärsfaktori och
b) ammunitionsfabriken.

Däremot har arméförvaltningen föreslagit, att undertiteln c) Åkers
krutbruk måtte höjas med sammanlagt 1,100 kronor. Sålunda har ämbetsverket,
under åberopande av vad artilleridepartementet anfört i förenämnda
skrivelse den 21 december 1916 hemställt, att ersättning till
styresmannen för de med hans befattning förenade representationskostnader
måtte från och med år 1918 utgå från ordinarie vapenanslaget
ined skäliga ansedda 750 kronor om året.

Vidare borde det till krutbrukets läkare för närvarande enligt kungl.
brevet den 16 mars 1906 utgående arvodet om 500 kronor om året
höjas. På framställning av den för närvarande tjänstgörande läkaren
om förhöjning av arvodet med hänsyn till numera ökat arbete med läkarvården
vid krutbruket på grund av att detta under åren 1915 och

1916 avsevärt utvecklats och att arbetarantalet därstädes i sammanhang
därmed erhållit en betydlig tillökning, vilken ej vore att betrakta som
endast tillfällig med anledning av nu rådande extra ordinära förhållanden,
utan även komme att för framtiden bestå, hade artilleridepartementet i
underdånig skrivelse den 18 augusti 1916 anhållit, att i staten för år

1917 ifrågavarande läkararvode måtte höjas med 250 kronor eller från
500 kronor till 750 kronor. Denna framställning hade emellertid ej föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Arméförvaltningen hemställde nu,
att den sålunda föreslagna arvodesökningen måtte beviljas från och med
år 1918.

På därom gjord framställning hade i 1*917 års stat ett under titeln
upptaget belopp »för tillsyn över skogen» ökats från 260 kronor till
360 kronor och det för expenser och diverse utgifter beräknade beloppet
med anledning härav minskats med 100 kronor. För år 1918 borde
emellertid denna minskning av beloppet till expenser och diverse utgifter
icke lämpligen bibehållas.

Med hänsyn till vad artilleridepartementet upplyst angående omfattningen
av den representationsskyldighet, som påvilar styresmannen för
Åkers krutbruk, synes det mig vara med rättvisa och billighet förenat,
att någon ersättning härför av statsmedel beredes honom. Vid sådant
förhållande och då jag icke har något att erinra vare sig mot det för
tiden från och med år 1918 föreslagna beloppet eller mot dess utgående
från ordinarie vapenanslaget, torde förevarande anslagstitel böra höjas
med 750 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 95 höft. (Nr 113.)

Arméforvalt ningena förslag.

Departements

chefen.

Departements chefen.

Arméförvalt ningens förslag.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

I betraktande av den tid, som förflutit sedan arvodet åt krutbrukets
läkare bestämdes, samt med hänsyn till den ökning i göromålen, som
blivit en följd av krutbrukets utvidgning, finner jag mig böra tillstyrka
arméförvaltningens förslag om samma arvodes förhöjning med 250 kronor
eller från 500 till 750 kronor.

Mot den föreslagna höjningen av posten till expenser och diverse
utgifter med 100 kronor har jag icke något att erinra.

Undertitel c) Åkers krutbruk torde alltså böra ökas med sammanlagt
(750 + 250 + 100=) 1,100 kronor samt följaktligen upptagas med 4,100
kronor.

Titel V. Fabriker torde således böra för år 1918 beräknas till 34,100
kronor.

Titel VI. Byggnader.

Det i årets stat under förevarande titel upptagna beloppet 80,000
kronor är avsett till underhåll av byggnader, tillhörande artilleriförråden,
fabrikerna och skjutfälten in. m.

Arméförvaltningen har icke ansett sig böra föreslå någon höjning av
det sålunda upptagna anslagsbeloppet. Såsom dyrtidstillägg måste dock,
om nuvarande priser fortfore under år 1918, beräknas 50 procent eller

40.000 kronor.

Med hänsyn till vad armé förvaltningen anfört torde det ordinarie
anslagsbehovet under förevarande titel fortfarande böra beräknas till

80.000 kronor.

Titel VII. Sk.j uttalt.

Det under förevarande titel upptagna beloppet, 54,100 kronor, är
avsett till skjutfälts underhåll och förhyrning.

Arméförvaltningen har icke heller föreslagit någon höjning av detta
belopp, men däremot ansett, att såsom dyrtidstillägg för år 1918 borde
beräknas omkring 40 procent eller 21,000 kronor.

I enlighet med arméförvaltningens förslag torde det ordinarie medelsbehovet
under titeln fortfarande böra upptagas till 54,100 kronor.

Titel Vill. Transporter.

Såsom förut nämnts, är denna titel uti innevarande års stat upptagen
till 30,000 kronor.

Kungh Maj.ts Nåd. Proposition Nr 113.

Arméförvaltningeu har anmält, att det å senare tiden visat sig, att
titelns belopp ej vore tillräckligt. Transportkostnaderna kunde visserligen
icke på förhand beräknas, men otvivelaktigt vore dock, att de organisationsförändringar,
som enligt nu gjorda beräkningar förorsakade ökningar
å flera av vapenslagets övriga titlar, även hade en direkt inverkan på
ifrågavarande titel. På grund härav ansåge arméförvaltningen, att titeln
för år 1918 borde ökas med förslagsvis 3,000 kronor.

Såsom dyrtidstillägg borde beräknas omkring 10 procent eller 3,000
kronor.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört torde det ordinarie
medelsbehovet under förevarande anslagstitel böra beräknas till 33,000
kronor.

Titel IX. Diverse behov.

Denna titel är, såsom förut nämnts, i innevarande års stat upptagen
med 38,750 kronor. Beloppet är avsett till instrument för besiktning av
artillerimateriel m. m., modellers anskaffande, artilleriförsök, underhåll av
artillerimuseum, kostnader för artillerikommittén, expenser vid generalfälttygmästarens
expedition, kostnader för inköp av böcker, underhåll
av inventarier, skriv- och ritmaterialier in. m. vid artilleridepartementets
militärbyrå, expenser vid tygstationer och tygverkstäder, tillfälliga arvoden
m. m.

Arméförvaltningen har anmält, att även denna titel under de senare
åren visat sig otillräcklig och komme säkert att hädanefter göra det i
ännu högre grad.

De senare tiden inom artilleridepartementet utförda anordningarna
för industriens mobilisering komme att för framtiden väsentligt öka kostnaderna
för anskaffning av modeller, besiktningsinstrument och ritningar,
avsedda att ställas till visst industriverks förfogande och vilka kostnader
måste i allmänhet utgå från denna titel.

Den ofantliga tillökning under det pågående kriget av för krigsbruk
erforderlig särskild teknisk materiel (t. ex. granatkastare, lyspistoler, lysgranater.
sprängbomber att kastas från aeroplan, sprängmedel av olika
slag m. m.), materiel, som i mån av tillgängliga medel redan delvis anskaffats,
komme att erfordra ökade försök ej blott för närmaste åren utan
än vidare för framtiden. Sådana försök bekostades från denna titel och
påfordrade sålunda en ökning av densamma. Det vore nämligen klart,

Departements chefen.

Nuvarande

beräkning.

Arméförvalt ningens förslag.

Departement bchefen.

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 113.

att ju fler konstruktioner funnes, vilka till krigsbruk användes, desto
mer måste även, då en städse fortgående utveckling av alla konstruktioner
fortginge, försöken med desamma och kostnaderna därför städse
växa.

Arméförvaltningen ansåge därför, att titelns ordinarie belopp borde
beräknas till 58,000 kronor, innebärande en ökning av 19,250 kronor.

Såsom dyrtidstillägg för år 1918 erfordrades omkring 50 procent
eller 26,000 kronor.

I likhet med arméförvaltningen anser även jag, att en böjning av
förevarande anslagstitel är av förhållandena påkallad. Med hänsyn till
angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa utgifterna torde emellertid
ökningen för år 1918 böra begränsas till 9,250 kronor. Det ordinarie
medelsbehovet skulle följaktligen uppgå till 48,000 kronor.

Sammanfattning.

Sammanfattas de ändringar, som jag under de särskilda anslagstitlarna
förordat, bliver resultatet följande:

Titel I	nu	kr. 295,000: •— ökas med kr.	45,000: —	till	kr. 340,000	—
Titel IX	»	» 190,000: — ->	»	80,300: —	)»	» 270,300	—
Titel III	»	» 1,721,000:— »	»	914,500: —	»	.. 2.635,500	—
Titel IY	»	» 267,000: - »	»	28,000: —	»	» 295,000	—
Titel V	»	» 33,000: — » »	»	1,100: -	»	» 34,100	—
Titel VI	»	» 80,000: — upptages oförändrad —	»	» 80,000	—
Titel VII	»>	» 54,100: — »	»	—	»	» 54,100	—
Titel VIII	»	» 30,000: — ökas med	kr.	3,000: —	))	» 33,000	—
Titel IX	»	» 38,750: — »	»	9,250: —	))	» 48,000	—

Anslaget,

nu kr. 2,708,850

— ökas med kr.

1,081,150: — till kr. 3,790,000: -

Det ordinarie anslagsbehovet för år 1918 skulle alltså uppgå till

3,790,000 kronor. Enligt arméförvaltningens beräkning skulle detsamma
utgöra 4,141,476 kronor. De av mig föreslagna minskningarna uppgå
således till sammanlagt 351,476 kronor.

Då de högst avsevärda prisstegringar, som efter krigets utbrott inträtt
å materiaher av olika slag, med all sannolikhet torde komma att
göra sig gällande jämväl under år 1918, torde det, med hänsyn
till anslagets natur av fast anslag, vara nödvändigt att, på sätt
arméförvaltningen föreslagit, för mötande av de utav dyrtiden förorsakade
ökade utgifterna beräkna ett visst belopp för det ordinarie au -

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 113

slagets förstärkning. Huru mycket som för ändamålet kan komma att
erfordras, är av helt naturliga skäl icke möjligt att med någon som
helst säkerhet angiva. Under förutsättning att nuvarande priser komma
att under år 1918 fortfara, har arméförvaltningen beräknat ett dyrtidstillägg
av 3,040,300 kronor. Ett tilläggsanslag av denna storlek anser
jag mig emellertid med hänsyn till andra oundgängliga statsutgifter icke
kunna tillstyrka. På grund av särskilt den starka stegringen av kostnaden
för tillverkning av handvapensammunition torde förstärkningsanslaget
dock ej kunna sättas lägre än 2,000,000 kronor. För bestridande
av utgifterna under ordinarie vapenanslaget under år 1918 skulle
således bliva tillgängliga (3,790,000 + 2,000,000=) 5,790,000 kronor
eller 2,481,150 kronor mera än riksdagen anvisat för innevarande år.

Förenämnda belopp, 2,000,000 kronor, torde i likhet med övriga av
riksdagen i årets statsverksproposition äskade förstärkningsanslag böra
anvisas å extra stat.

Såsom förut nämnts, har för bestridande av medelsbehovet under
ordinarie vapenanslaget i årets statsverksproposition beräknats ett belopp
av 5,000,000 kronor. Enligt det av mig förordade förslaget skulle emellertid
medelsbehovet uppgå till 5,790,000 kronor. Överskjutande 790,000
kronor torde intill ett belopp av 500,000 kronor kunna täckas av de

1,500,000 kronor, som, enligt vad chefen för finansdepartementet uti sitt
till statsrådsprotokollet den 9 innevarande månad vid anmälan av frågan
om vissa ändringar i stämpelförordningen avgivna yttrande anfört, ansetts
böra reserveras för mötande av stegrade utgiftskrav under de olika huvudtitlarna.
För täckande av återstående 290,000 kronor torde efter de av
riksdagen vidtagna nedsättningarna av vissa av Kungl. Maj:t under huvudtiteln
äskade anslag medel finnas tillgängliga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels öka det å riksstatens fjärde huvudtitel upptagna ordinarie
reservationsanslaget till arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel,

kronor 2,708,850: —
» 1,081,150: —

kronor 3,790,000: —

dels och till förstärkning av samma anslag å extra stat för år 1918
anvisa ett förslagsanslag av högst 2,000,000 kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 95 käft. (Nr 113.)

nu...

med

till...

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 113.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf v. Schwerin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.