Kung!. Majrts Proposition Nr 120 (Proposition 1922:120)

Kung!. Majrts Proposition Nr 120.

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 m. in.: given
Stockholms slott den 3 mars 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21
mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa
föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän,

lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november
1920 om val till riksdagen samt

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist. ''

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 21 1

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om Ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 14 mom. 2, §§ 27 och 28, § 29 mom.
1, 3, 4 och 5, §§ 30 och 31, § 32 mom. 3 samt § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 14.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd eller
avlämnad till ordföranden i den i. lagen om val till riksdagen omförmälda
valnämnd. Vad i nämnda lag stadgas om röstlängds framläggande till
granskning och om kungörelse därom, om underrättelse till personer,
som i längden upptagits såsom icke röstberättigade, om framställande
av anmärkningar mot längden och om underrättelse till den, mot vars
rösträtt anmärkning framställts, om prövning av sådana anmärkningar
samt om längdens justering ävensom om klagan över valnämndens beslut
skall äga motsvarande tillämpning.

§ 27.

Mom. 1. I kommun med över 1,500 invånare skall den kommunen
tillkommande beslutanderätt, med de undantag, om vilka här nedan i
§35 förmäles, uppdragas åt kommunalfullmäktige.

Hav kommunens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall
beslutanderätten fortfarande utövas av kommunalfullmäktige, därest kommunalstämman
icke annorlunda beslutar.

Mom. 2. Vill kommun med 1,500 invånare eller därunder åt fullmäktige
överlåta beslutanderätt, som i mom. 1 avses, må sådant vara
tillåtet.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än
fem år efter beslutets fattande.

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 120.

Mom. 3. Beslut i de i mom. 1 andra stycket och mom. 2 omförmälda
frågor skall hos Konungens befallningshavande ofördröjligen anmälas.

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser............... 15—20,

)> » över 2,000 till och med 5,000 invånare utser..... 15—25,

» » » 5,000 » » » 10,000 » » 20—50,

.» » » 10,000 invånare utser ........................................ 25—40.

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som bör
för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt
och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat
är.

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett. I kommun, där val sker
första gången och icke äger rum under ar, då allmänna val av kommunalfullmäktige
förrättas, skall valet dock icke avse längre tid än till utgången
av det år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning
därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall kommunen, intill utgången
av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas,
företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag
samma vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens
ökning eller minskning.

Om val av kommunalfullmäktige i anledning av ändring i kommunal
indelning är särskilt stadgat.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer
än 10,000 invånare indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst tio högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,
att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med
antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller
hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje samt
att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan
olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av
kommunalstämma.

Beslut om sådan indelning skall fattas senast två månader före ingången
av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.
Om beslutet skall Konungens befallningskavande ofördröjligen
underrättas.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Mom. 3. Åro i kommun flera valdistrikt, äger röstberättigad utöva
valrätt allenast vid valförrättning för det valdistrikt, där han är
mantalsskriven.

Mom. *4. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen iitsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss
meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal kommunalfullmäktige
valet avser.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,
titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara
nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn ä valsedel överstruket, eller framgår med avseende
å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed
åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses
sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn än
ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen såsom
obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr ISO.

Mom. 5 a). Val av kommunalfullmäktige förrättas för värjo valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses
för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med den 16 september
till och med den 20 oktober å dag, som kommunalstämma det år val
skall förrättas bestämmer. Val md dock icke äga rum å dag, då landstingsmannaval
för valdistriktet förrättas. Val skall fortgå minst två timmar
före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar efter klockan fem
eftermiddagen. Där allmän gudstjänst ä valdagen hålles inom kommunen,
göres uppehåll för den tid, gudstjänsten pågår. I kungörelse
om valförrättning skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan kungörelse
utfärdas för varje valdistrikt av valnämndens ordförande i den
ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade
röstlängd eller del av röstlängd.

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig
inställelse inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan
ordning än i särskild lag stadgas.

b) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till
de väljande tillåtas inom vallokalen.

• Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,
varom här nedan förmäles. Åro i kommun flera valdistrikt, skall,
innan valkuvert utlämnas, därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt,
för vilket förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar
skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens
början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos
ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall
ske efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande
kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa
platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat,
att för såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när eu plats är
upptagen; och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande
där ej må av någon kunna iakttagas.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att
kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger
ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden
vid namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten
begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögan
att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen
anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen
äro obrutna.

De valmän, .som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet
eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets
slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad
plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äge rätt att i den ordning
de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för
valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina
valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas
antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna
formulär, som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i
ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två
närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet
avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten
inlagts.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden*
och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden
insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels
det eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet
och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall
försändelsen assureras.

c) Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning, som
skall äga rum så snart omständigheterna det medgiva, verkställa sammanräkning
av de röster, vilka vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Om förrättningen utfärdad kungörelse, innehållande uppgift om den ordningsföljd,
i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att
för de olika Kommunerna företagas, skall senast sex dagar före förrättningens
början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.''

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda
blanketter med anvisningar, och läte Konungens befallningshavande vid
förrättningen föra protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande
inkommit, är särskilt stadgat.

Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom
uppläsning av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den
kommunen avslutat, varefter Konungens befallningshavande genast skall
till vederbörande återställa den röstlängd, som för sammanräkningen
insänts.

Samtliga valsedlar skola, särskilt för varje kommun, inläggas, de godkända
och de underkända var för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen,
i vad den avser viss kommun, avslutas, förses med minst två närvarandes
sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill utgången av
den tid, för vilken valen gälla.

§ 30.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom
varje'' parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige
är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning
mellan namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,
som står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på
gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det
namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Den elles'' de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper sä, att sedlar, som vid den pågående
sammanräkningen gälla för . ett och samma namn, bilda en grupp;
däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom''varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,
två till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

§ 31.

Mom. 1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,
vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets första
plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet,
partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets
tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan
fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu
icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för
varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet
av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit
platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal
platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;
har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom
en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Kim yl. Maj: Is Proposition Nr 120.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn å partiets valsedlar, värde det från vidare jämförelse
uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, hav
största jämförelsetalet.

§ 32.

Mom. 3. Avgår kommunalfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, Konungens befallningshavande
vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor
kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning inom det parti, för
vilket den avgångne blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier,
skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats först
tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,
vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och
röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn
står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom
fullmäktig i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.

Avgår jämväl sålunda utsedd ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya
röstsammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,
vilka gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen.

Konungens befallningshavande läte vid förrättningen föra protokoll.
Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll.
Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad.

§ 42.

I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller
suppleant ävensom angående rättighet att uppdraget sig avsäga gäller
vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Ledamöter och suppleanter väljas för fyra år, räknade från och med
den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall förrättas i
december månad under andra året efter det, då allmänna val av kommunalfullmäktige
ägt rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 käft. (Nr 120.) 1554 21 2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
och'' har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval;
och bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga
rum i december månad. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som
för den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid
proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som
enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

jDenna lag träder i kraft den 1 juli 1922, dock att vad i § 42 finnes
stadgat därom, att val av kommunalnämnd skall ske under andra året efter
det, då allmänna val av kommunalfullmäktige ägt rum, skall gälla först
från och med den 1 december 1924.

1 kommun eller municipalsamhälle, där kommunal- eller municipalfullmäktige
finnas eller skola tillsättas, skall år 1922 å stadgad tid val av
hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,
som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december 1922, ändå att de
valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången
av år 1922, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

Utgår tjänstgöringstiden för ledamot eller suppleant i kommunalnämnd
eller municipalnämnd tidigare än den 31 december 1924, må val av ny
ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till utgången av år 1924.
Tjänstgöringstiden för .ledamot eller suppleant, som före den 1 december
1924 valts för längre tid än till och med den 31 december 1924, skall
utgå sistnämnda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om koinmnnalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8, § 13 mom. 2, § 14 mom.
1 och 2, §§ 21 och 24—27, § 28 mom. 2 samt § 31 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:

Mom. 1. Uti stad med över 1,500 invånare skall den staden tillkommande
beslutanderätt uppdragas åt stadsfullmäktige.

Bar stadens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av stadsfullmäktige, därest icke de vid
allmän rådstuga röstberättigade annorlunda besluta.

Mom. 2. I stad med 1,500 invånare eller därunder må det på de
vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige
sin beslutanderätt överlåta.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än
fem år efter beslutets fattande.

Mom. 3. Beslut i de i mom. 1 andra stycket och mom. 2 omförmälda
frågor skall hos Konungens befallningshavande ofördröjligen anmälas.

Vid allmän rådstuga utöva stadens samtliga röstberättigade invånare
kommunens beslutanderätt.

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna rådstugans
befattning till val av stadsfullmäktige och beslut om de i § 7
mom. 1 andra stycket och mom. 2 andra stycket samt § 21 omförmäla
frågor.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna rådstugan
beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter.

Om val av landstingsmän samt av nämndemän är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

§ 13-

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd eller
avlämnad till magistraten, där denna ej själv verkställt upprättandet.
Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds framläggande
till granskning och om kungörelse därom, om underrättelse till personer,
som i längden upptagits såsom icke röstberättigade, om framställande
av anmärkningar mot längden och om underrättelse till den, mot vars
rösträtt anmärkning framställts, om prövning av sådana anmärkningar
samt om längdens justering ävensom om klagan över magistratens beslut
skall äga motsvarande tillämpning.

§ 14-

Mom. 1. Allmän rådstuga hålles inför magistraten å rådhuset eller
å annan lokal, som magistraten för ändamålet bestämmer, och skola dess
förhandlingar vara offentliga.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige
finnas, under tiden från och med den 16 september till och med den 20
oktober de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad, där stadsfullmäktige
icke finnas, varje år uti maj månad, för att besluta i anledning av berättelsen
om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt uti
december för bestämmande av stadens utgifts- och inkomststat enligt § 61
och för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka
vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken såsom ledamot av drätselkammare eller eljest är redovisningsskyldig
till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,
för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av
sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning
av sagda förvaltning.

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden
sålunda, att:

stad med 2,000 invånare eller därunder utser................................ 15—20,

b » över 2,000 till och med 5,000 invånare utser........... .. 15—25,

b » » 5,000 )> » » 10,000 b b ............... 20—30,

b » b 10,000 b b b 20,000 b » ............... 25—40,

» » » 20,000 b b b 40,000 b b ............... 35—50,

b b b 40,000 invånare utser .................................................. 45—60.

KungL Maj:ts Proposition Nr ISO.

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för
staden utses.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss
meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i eu följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige,
valet avser.

Ogill är valsedel:

• till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med
avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn ä valsedel överstruket, eller framgår med avseende å
något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed
åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses
sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna flera namn
än ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen såsom
obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen
och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där
allmän gudstjänst å valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den
tid, gudstjänsten pågår.

I kungörelsen om valet skall tiden för detsamma noggrant angivas.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de
väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,
varom här nedan förmäles. Därest staden är indelad i valkretsar, skall,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

innan valkuvert utlämnas, därå intryckas en stämpel, utvisande den valkrets,
för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola
jämväl å vallokallen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början
skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos
ordföranden, därest icke å allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske
efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för eu var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara
inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl
valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och
åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej
må av någon kunna iakttagas. •

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar
valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter
det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,
är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att
kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger
ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid
namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten
begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att
i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen
anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas
under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro
obrutna.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i
valet eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid
uppropets slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,
å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt
att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat
sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen
påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten
under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det fall, att
uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,
är särskilt stadgat.

§ 25.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter ''partibeteckning, skall inom
varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige
är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning
mellan namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,
som stär först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på
gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det
namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och
nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående
sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;
däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erliålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,
två till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

§ 26.

Mom. 1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,
vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom
partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så
vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,
redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn å partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse
uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, har
största jämförelsetalet.

§ 27.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.

Kling!. Maj. ts Proposition Nr 120.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda
blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över stadsfullmäktigval
till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för
sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä
närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola ■ förvaras intill
utgången av den tid, för vilken valet gäller.

§ 28.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, magistraten vid offentlig,
minst åtta dagar förut kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning
inom det parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den
avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det
parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.

§ 31.

Mom. 1. Val av stadsfullmäktige förrättas under tiden från och med
den 16 september till och med den 20 oktober å dag, som magistraten bestämmer.
Val må dock icke äga rum å dag, då landstingsmannaval för
staden förrättas.

Mom. 2. Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med
den 1 januari året näst efter det, då valet skett. I stad, där val sker
första gången och icke äger rum under år, då allmänna val av stadsfullmäktige
förrättas, skall valet dock icke avse längre tid än till utgången av
det år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 käft. (Nr 120). 1554 21 3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning
därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall staden, intill utgången
av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas, företrädas
av fidlmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag samma
vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning
eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning
är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

I stad, där stadsfullmäktige finnas eller skola tillsättas, skall år 1922
ä stadgad tid val av hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden
för de fidlmäktige, som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december
1922, ändå att de valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången
av år 1922, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 120.

1!)

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 3, § 6. mom. 2, §§ 10 — 13,
§ 14 mom. 2 och § 17 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 18G2 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad till
magistraten. Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds
framläggande till granskning och om kungörelse därom, om underrättelse
till personer, som i längden upptagits såsom icke röstberättigade,
om framställande av anmärkningar mot längden och om underrättelse
till den, mot vars rösträtt anmärkning framställts, om prövning av
sådana anmärkningar samt om längdens justering ävensom om klagan
över magistratens beslut, skall äga motsvarande tillämpning.

§ 6.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige verkställes av de valberättigade
inför magistraten i mars månad vart fjärde år å dagar, vilka magistraten
särskilt för varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som
magistraten äger bestämma.

En var valberättigad anses tillhöra den valkrets, där han är
mantalsskriven, och må ej utöva rösträtt vid valförrättning för annan
valkrets.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Ordningen för valkretsarnas sammankallande ombytes dem emellan
så, att varje valkrets får i sin tur börja valet.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

§ 10.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för
viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige
valet avser.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende
å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed
åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses
sådant namn såsom obefintligt. Aro å valsedel upptagna flera namn
än ovan är medgivet, anses det eller de sista, övertaliga namnen
såsom obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen
och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där
allmän gudstjänst å valdagen hålles inom staden, g öres uppehåll för den
tid, gudstjänsten pågår.

Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de
väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål,
varom här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas
en stämpel, utvisande den valkrets, för vilken förrättningen äger
rum. Blanketter till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas.
Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,
att valurnan är tom.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos
ordföranden. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser
vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så "anordnat, att för
såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen,
och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande
där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar
valmaunen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det
ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i
röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet
på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.
Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den,
han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet
eller valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där
saknas, å anvisad plats därintill, men ej då hunnit deltaga i valet, äga
rätt att i den ordning, de anmäla sig, avlämna sina valsedlar. När
alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till
valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall
sammanräkningen påbörjas inom sju (lagar därefter samt de avlämnade
valkuverten under tiden på betryggande sätt förvaras.

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 120.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,
är särskilt stadgat.

§ 11.

Mom. 1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom
varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal fullmäktige
är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan
namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Mom. 2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn,
som står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först
på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Mom. 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det
namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Valsedlarna inom varje nybildad, grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal. ''

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhälles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Kun yl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Platstalet för en gnipp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Mom. 4. Bråktal, som uppkommer vid. delning, beräknas i decimaler,
två till antalet. Höjning av den sista, decimalsiffran må ej äga rum.

§ 12-

Mom. 1. Skola tvä eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika partierna sålunda, att platserna, eu efter annan, tilldelas det parti,
vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom
partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så
vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,
redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med joartiets rösttal, så länge partiet ännu icke
lått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för
varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet
av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit
platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal
platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har
någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom eu
tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn ä partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse
uteslutet.

Mom. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs, har
största jämförelsetalet.

§ 13.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda
blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över
stadsfullmäktigval till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för
sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä

Kung!. May.ts Proposition Nr 120.

närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill
utgången av den tid, för vilken valet gäller.

§ 14-

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,
vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och
röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valda, vilkens namn
står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom
ledamot i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling, h

§ 17-

Stadsfullmäktig väljes för fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

År 1923 skall å stadgad tid val av hela antalet stadsfullmäktige äga
rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts, skall
utgå den 31 mars 1923, ändå att de valts för längre tid.

Har fullmäktig, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före utgången
av mars månad 1923, skall vid ledighetens fyllande äldre lag tillämpas.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

a g

om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 4, § 5 mom. 2—5, §§ 6—8, 12, 13 och
64 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 4.

Valen av landstingsman och suppleanter äro omedelbara och ske
med slutna sedlar.

yid valen skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

A valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss
meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra. De må utgöra högst dubbelt så många som det antal landstingsman,
vilka skola utses för valkretsen; skall endast en landstingsman
utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift pa den eller de utseddas namn,
titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara
nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120). 1554 21 4

KungI. Maj:ts Proposition Nr 120.

Äro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses
det eller de sista, övertaliga namnen såsom obefintliga.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 5.

2 a). Val av landstingsman förrättas å landet för varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses
för val till riksdagens andra kammare.*

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,
bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad
nedan sägs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller
i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, så ock valkrets som nu
nämnts bilda var för sig ett valdistrikt, där icke på grund av bestämmelserna
i lagen om val till riksdagen del av kommunen eller del av
sådan valkrets utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare,
i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid landstingsmannaval.

Enligt lagen om val till riksdagen meddelat beslut om distriktsindelning
skall, där det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tilllämpning
beträffande landstingsmannaval, som förrättas enligt den under
nästpåföljande år upprättade röstlängden.

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av valnämndens
ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma
stadgas.

Om rösträtt och dess utövning gäller med ovan i mom. 1 stadgat
undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller.
om ordinarie kommunalstämma i mars månad samma år som valet skall
äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster så beslutar, å annan dag i september månad.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen
och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. Där allmän
gudstjänst å valdagen hålles inom kommunen, göres uppehåll för den tid,
gudstjänsten pågår. I kungörelse om valförrättning för landstingsmannaval
skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till
de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

2 7

storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom
här nedan förmäles. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas
en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum.
Blanketter till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart
före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att
valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos
ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske
efter upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser
vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för
såväl valförrättare!! som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;
och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande
där ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar
valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter
det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,
är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger
ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid
namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten
begagnats. Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att
i föreskriven ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen
anlita den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas
under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro
obrutna.

De valmän, som, dä uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet
eller valet skall sluta, eller, om valet skett efter upprop, vid uppropets
slut äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad
plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ord -

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 120.

ning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för
valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina
valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas
antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna
formulär, som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter
i ett eller flera liålljasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst
två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet
avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, rari
valkuverten inlagts.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden
och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden
insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels det
eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet
och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall
försändelsen assurans.

e) Konungens befallningshavande skall vid offentlig, i en eller flera
a\ ortens mest spridda tidningar minst sex dagar förut kungjord förrättning
sammanräkna de avgivna rösterna. Denna förrättning skall
verkställas, sä snart omständigheterna det medgiva.

\ alets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av det vid
förrättningen förda protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,
varefter Konungens befallningshavande genast skall till vederbörande
återställa den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

y a^et skall förrättas tredje söndagen i september månad eller, därest
magistraten så beslutar, närmast därförut infallande lördag.

Om stadsfullmäktige eller i stad, där sådana ej finnas, allmän rådstuga
å ordinarie sammankomst i maj månad samma år som valet skall
äga rum med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
löstei sa beslutar, ma dock valet utsättas till annan dag i september
månad.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen
och minst tva timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där allmän gudstjänst
a valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den tid, qudstjänsten
pagar. 1 kungörelsen skall tiden för valet noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövninggäller
med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan
är föreskrivet.

Kun(jl. Maj:tu Proposition Nr 120. 2!)

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar
gälla vad här ovan i inom. 2 är föreskrivet.

b) I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna
rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter röstningens
avslutande, skall vid valförrättningen tid och ställe för sammanräkningen
tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i
den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen
i övrigt avjämnade valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet ofördröjligen
insändas. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen
assur er as. Tid och ställe för sammanräkningen skall minst
tre dagar därförut kungöras i eu eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Sammanräkning av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valförrättningarnas
avslutande.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll
över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,
varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

4. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens
befallning shav ande, eller magistraten inkommit, är särskilt stadgat.

5. Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda
blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över röstsammanräkningen
till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för
sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä
närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras, till. dess
valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa blivit avgjorda.

§ (i 1.

Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje
parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal landstingsmän
är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan
namnen å partiets valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som
står först ä sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp).

Kungl. Maj.ts Proposition. Nr 120.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först
på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn,
vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst
ä sedeln.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp)
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat''med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till
antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

% 7- .

1. Skola två eller flera landstingsmannaplatser besättas, fördelas de
mellan de olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas
det parti, vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna
jämförelsetal. Plats, som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så,
att partiets första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen
inom partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 120.

ordningen, partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen,
och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till
platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu
icke fatt sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för
varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar
antalet av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person
erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal
platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;
bär någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom
en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn ä partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse
uteslutet.

2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom, det parti, som, enligt vad i mom. 1 sägs,
har största jämförelsetalet.

§ 8.

1. Sedan valet av landstingsmän blivit avslutat, skola suppleanter
utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats
en plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti samt att
för varje annan landstingsman företages en ny sammanräkning inom det
parti, för vilket han blivit vald. Har landstingsman fått sig tillerkänd
plats från flera partier, anses han vald för det parti, från vilket plats
först tilldelades honom.

De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, vari landstingsmännen
blivit valda.

Vid .varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar,
vilka gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, dä
namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel
röst, och röstvärdet skall vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas
den av de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln. Den, som
erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant.

2. Vid valtillfället skall, särskilt för varje landstingsman, bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna från det parti, för vilket han
valts, skola i hans ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande landstingsman,
vald för parti, som tilldelats endast en landstingsmannaplats,
att företräde tillkommer den av suppleanterna, som blivit tidigare vald,

Kungl. Maj.is Proposition Nr 120.

samt beträffande annan landstingsman, att suppleant, som utsetts genom
den för landstingsmannen företagna sammanräkning, intager plats framför
annan suppleant, och att i övrigt företräde tillkommer suppleant,
som blivit tidigare vald.

§ 12.

Konungens b ef ältning skav ande eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,
åligger att utan lösen skyndsamligen låta tillställa var
och en landstingsman och suppleant ett utdrag av valprotokollet, i vad
det den ene eller den andre rörer; gällande detta prdtokollsutdrag såsom
fullmakt för den valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsammanräkningen
till Konungens befallningshavande insända protokoll
över förrättningen, upptagande de personers namn och boningsort, som
blivit till landstingsman och suppleanter utsedda, med angivande tillika
av den ordning, i vilken suppleanterna skola i stället för varje särskild
landstingsman till tjänstgöring inkallas.

Konungens befallningshavande låter i länskungörelserna meddela
underrättelse om samtliga valens utgång.

§ 13.

År någon missnöjd med valet, må han däröver hos Konungen anföra
underdåniga besvär; och skall han, vid förlust av talan, sist inom
en månad efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen
ställda besvär tdl Konungens befallningshavande, som genom kungörelse,
vilken i en eller liera av ortens mest spridda tidningar införes, utsätter
viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring över besvären må avlämnas
till Konungens befallningshavande, varjämte Konungens befallningshavande,
om röstsammanräkningen verkställts av magistrat, från
denna infordrar de avgivna valsedlarna samt övriga valet rörande handlingar.
Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländagått
har Konungens befallningshavande att besvären jämte de förklaringar,
som må hava inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och
övriga valet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända för
att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall Konungens befallningshavande
ofördröjligen underrättas.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

§ 64.

Vad i denna förordning är stadgat i avseendo å magistrat vare i
stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 11 5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i
fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsman.

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 7 §§ i lagen den 20 maj 1921
med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

I fall, som i 1 § avses, skall valförrättningen äga rum å vanligt
ställe. Endera förrättningsdagen må valet dock äga rum å annan tillgänglig
lokal, därest valförrättaren med hänsyn till samfärdsförhållandena
eller andra förhållanden inom kommun eller distrikt prövar detta
erforderligt.

4 §•

Där synnerliga skäl därtill äro, må beträffande kommun eller distrikt,
som i 1 § avses, valförrättaren utsätta valförrättningen att äga rum
jämväl å en påföljande tredje förrättningsdag å annan tillgänglig lokal
än den, där förrättning å första eller andra förrättningsdagen skall hållas.

Utsättes valet jämlikt denna paragraf att äga rum jämväl å en
tredje förrättningsdag, äga föreskrifterna i 3 § tillämpning.

7 §’

Yad i gällande lag föreskrives om de tider på dagen, under vilka
valförrättning, som ovan omförmälts, skall minst fortgå, skall äga tilllämpning
med avseende å var och en av de dagar, å vilka enligt 1—4 §§
förrättning, som där avses, kommer att äga rum.

Å var särskild valdag skola, sedan valmännen avlämnat sina röster,
valkuverten uttagas ur valurnan och oöppnade räknas. Sedan därefter
i det protokoll, som skall vid förrättningen föras, antecknats antalet valkuvert,
inläggas dessa i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

skola därefter i protokollet avtryckas. Därjämte skall i protokollet antecknas
antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sedan valprotokollet för dagen npplästs och dess riktighet bekräftats
av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen för
dagen.

För varje förrättningsdag insände ordföranden ofördröjligen till
Konungens befallningshavande det eller de förseglade omslag, vari valkuverten
inlagts.

Samtidigt med omslag, innehållande valkuvert för sista förrättningsdagen,
insände ordföranden samtliga protokoll för valet samt röstlängden.
Varje försändelse skall, om allmänna posten därvid anlitas, assureras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ i lagen den 26 november
1920 om val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §■

Rösterna sammanräknas på sätt för val av stadsfullmäktige är stadgat.

Sedan valet av elektorer blivit avslutat, skola suppleanter utses sålunda,
att för elektor, vald för parti, som endast tilldelats en plats, företagas
två nya sammanräkningar inom detta parti samt att för varje annan
elektor företages en ny sammanräkning inom det parti, för vilket han
blivit vald. Har elektor fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses
han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, vari elektorerna
blivit valda. Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till
de valsedlar, vilka gällde för elektorns namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst,
och röstvärdet skall vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas den av
de förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln. Den, som erhållit
högsta rösttalet, är vald till suppleant.

Vid valtillfället skall, särskilt för varje elektor, bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna från det parti, för vilket han valts, skola i
hans ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande elektor, vald för parti,
som tilldelats endast en elektorsplats, att företräde tillkommer den av
suppleanterna, som blivit tidigare vald, samt beträffande annan elektor,
att suppleant, som utsetts genom den för elektorn företagna sammanräkning,
intager plats framför annan suppleant, och att i övrigt företräde
tilkommer suppleant, som blivit tidigare vald.

7 §•

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda
blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över
elektorsval till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för
sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst tvä närvarandes
sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras, till dess
valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa blivit avgjorda.

Magistraten låter utan lösen skyndsamligen tillställa var och en
elektor och suppleant ett utdrag av valprotokollet, i vad det den ene
eller andre" rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för
den valde.

Valets utgång skall kungöras i den ordning, som i fråga om meddelanden
från magistraten eljest är bruklig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
skall erhålla följande ändrade lydelse: ]

1 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvård sstyrelsen utses
bland inom fattigvårdssamhället bosatta svenska män och kvinnor, som
fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas
eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under
framtiden för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna vare ej på ''den grund, att hon står under mannens målsmanskap,
obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare eller landsfogde icke vara ledamot eller
suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fattigvårdsstyrelse
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin
befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må icke vara
ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant
i fattigvårdsstyrelse gäller ä landet vad om ledamot eller suppleant
i kommunalnämnd och i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna
stadgat ; dock att kvinna, endast om hon är gift, äger med avseende
å uppdrag, varom här är fråga, tillgodonjuta den henne enligt
kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen väljas för
fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter clet, då valet
skett.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

/ fattig vårdssamhälle, där val sker forsta gängen, skall halva antalet
ledamöter och halva antalet suppleanter eller, om antalet icke är jämnt, det
antal, som är närmast under hälften, utses för .allenast tvä år,och höra dessa
ledamöter och suppleanter, samt de, vilka skola kvarstå i fyra är, utses
genom särskilda val.

Särskilt val av ledamöter och suppleanter för kortare tid än fyra år
må ock, efter fattigvårdssamhällets beslut, ske, där sådant i anledning av
beslutad ökning av antalet ledamöter eller suppleanter varder nödigt, på det
att hälften av hela antalet ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke
är jämnt, det antal, som är närmast över eller under hälften, må kunna
utses vartannat år.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som
för den avgångne återstått.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
mars 1922.

N är varande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist dels proportionsvalssakkunnigas
den 31 december 1921 avgivna betänkande III’''), i
vad det avser det proportionella valsättet vid de kommunala valen jämte
förslag till vissa andra ändringar i kommunallagarna ävensom åtgärder
mot s. k. masskassering vid landstingsmannaval, dels ock kommunalförfattningssakkunnigas
betänkande II, avgivet den 12 februari 1921, i
vad detsamma berör frågan om upphörande av den successiva förnyelsen
av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt ändrad tid för deras
väljande. Därvid anför föredraganden:

I. Det proportionella valsättet vid de kommunala valen in. in.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition till 1921 års riksdag, nr 353,
föreslagit riksdagen att antaga en ny sammanräkningsmetod för de
politiska valen, blev det sålunda framlagda förslaget av riksdagen i
huvudsak bifallet. I den skrivelse den 11 juni 1921, nr 320, vari riksdagen
anmälde sitt beslut i ämnet, hemställde riksdagen tillika, att
Kungl. Maj:t ville, om möjligt till 1922 års riksdag, framlägga förslag,
innebärande, att den nya sammanräkningsmetoden för val till andra
kammaren måtte införas att gälla även vid val till landsting, stadsfullmäktige
och kommunalfullmäktige.

I anledning härav hava inom socialdepartementet utarbetats förslag
till de författningsändringar, vilka erfordras för metodens införande i
avseende å valen i fråga. Dessa förslag hava därefter undergått granskning
av 1919 års proportionsvalssakkunniga, vilka i sitt omförmälda betänkande
III upptagit denna fråga till behandling och därvid även
framlagt förslag till vissa andra, i samband därmed stående författningsändringar.
Därefter har jag låtit, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad de sakkunniga hemställt, inom socialdepartementet utarbeta de lagförslag,
för vilka jag nu skall tillåta mig att i korthet redogöra. *)

*) Detta betänkande föreligger ej i tryck.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

De ändringar i kommunallagarna, vilka av mig föreslås i syfte att Lagi
nämnda lagar införa den nya sammanräkningsmetoden, beröra föl- ändringar,
jande lagrum, nämligen kommunalförordningen för landet § 29 mom. 4 infZ-aZTav
och mom. 5 c), §§ 30 och 31 samt § 32 mom. 3, kommunalförordningen den n''ja
för stad § 24 mom. 1, §§ 25—27 och § 28 mom. 2, kommunal förord- raZiingsningen
för Stockholm § 10 mom. 1, §§ 11—13 och § 14 mom. 2 även- mctoden vid
som landstingsförordningen _§ 4, § 5 mom. 5 samt §§ G—8. Ändring- ValHng IZu''
ärna ansluta sig till de ändringar i vallagen, vilka antogos av 1921 års *fada~ och
riksdag vid införandet av den nya sammanräkningsmetoden för de fuUmmige.
politiska valen, och torde någon motivering för desamma icke vara erforderlig,
.utan inskränker jag mig till att hänvisa till den motivering,
som förekommer i Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda proposition
till 1921 års riksdag, nr 353. I vissa av de angivna lagrummen
hava även vidtagits några smärre ändringar, vilka icke äro omedelbart
föranledda av den nya metoden, men dock ansetts önskvärda för vinnande
av överensstämmelse med vallagens motsvarande stadganden.

I likhet med proportionsvalssakkunniga har jag vidare funnit det Andra smärre
lämpligt att i hithörande författningar göra vissa smärre ändringar, sva- laoändrin9arrande
mot de ändringar i vallagen, som skett genom lag den 11 juni

1920 (Sv. förf.-saml. nr 276) och därefter influtit i vallagen den 26
november 1920. Berörda vallagsändringar föreslogos av de sakkunniga
i deras betänkande I, avgivet den 10 mars 1920. De rörde 43, 53, 54
och 55 §§ i då gällande vallag, motsvarande 55, 68, 69 och 70 §§ i
den nu gällande vallagen, Beträffande ändringarnas innebörd hänvisas till
berörda betänkande sid. 12—14 och 30—31 samt Kungl. Maj:ts proposition
1920, nr 327, sid. 15 o. ff. Här må endast i korthet nämnas, att de av
de sakkunniga nu föreslagna ändringarna avse dels möjliggörande av vals
hållande utom vederbörande valdistrikt (kommunalförordningen för landet
§ 29 mom. 1 st. 5, mom. 3 och mom. 5 a) st. 1, kommunalförordningen för
stad § 31 mom. 3, kommunalförordningen för Stockholm § 6 mom. 2 st. 2 och
§17, landstingsförordningen § 5 mom. 2 a) st. 1 samt lagen den 20 maj

1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och
stadsfullmäktige samt av landstingsmän 2 § och 4 § 1 st.; jfr gällande
vallag^ 55 §); dels rätt för valmän, som äro tillstädes i vallokalen, då
uppehåll för gudstjänst göres, att avlämna sina valsedlar (kommunalförordningen
för landet § 29 mom. 5 a) st. 2 och mom. 5 b) st. 9, kommunalförordningen
för stad § 24 mom. 2 st. 1 och mom. 2 st. 11, kommunalförordningen
för Stockhoim § 10 mom. 2 st. 1 och mom. 2 st.

10 samt landstingsförordningen § 5 mom. 2 c) st. 2, mom. 2 d) st. 9

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.) 155421 6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Överflyttning
till länsstyrelserna

av sammanräkningarna

av landstingsmannavalen

på landet.

Föreningen

Sveriges

häradshöv -

och mom. 3 a) st. 4; jfr gällande vallag § 68); dels ock valsedlarnas
inläggande efter röstningens avslutande i ett eller flera hållfasta omslag
(kommunalförordningen för landet § 29 mom 5 b) st. 10 och 11, landstingsförordningen
§ 5 mom. 2 d) st. 10 och 11 samt lagen den 20 maj
1921 7 §, 2, 4 och 5 styckena; jfr vallagen 69 och 70 §§).

I samband med förberörda ändringar i lagen den 20 maj 1921 föreslås
av de sakkunniga en formell ändring i nämnda lag 2 § och ett förtydligande
tillägg till 7 § 5 stycket. Vidare föreslås dels en justering i kommunalförordningen
för landet § 14 mom. 2, kommunalfördningen för stad § 13
mom. 2 och kommunalförordningen för Stockholm § 5 mom. 3, dels en
omflyttning av ett stadgande i landstingsförordningen från § 64 till § 5
mom. 2 d) st. 10 (jfr § 5 mom. 3 a) st. 6 samt § 5 mom. 5 i dess nuvarande
lydelse, i vilket sistnämnda lagrum ändring jämväl föreslås),
dels ock en omredigering till överensstämmelse med vallagen och de
övriga kommunallagarna av ett stadgande i landstingsförordningen § 12
samt samma stadgandes överflyttning från nämnda paragraf till ett nytt
stycke i § 5 mom. 5.

Vissa av de nu omförmälda lagrummen beröras även av det förslag
om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch
stadsfullmäktige m. m., som i det följande kommer att av mig
framläggas. Sålunda föranleder berörda förslags genomförande uteslutande
ur kommunalförordningen för landet av § 29 mom. 1 st. 5 samt
ändringar i samma paragraf mom. 5 a) st. 2 och c), uteslutande ur
kommunalförordningen för stad av § 31 mom. 3 ävensom ändring i
kommunalförordningen för Stockholm § 17.

De lagförslag, vilka såsom bilagor fogats vid detta protokoll, äro i
nu förevarande delar avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag med de avvikelser därifrån, som, på sätt nyss antytts,
påkallas av genomförandet av förslaget om upphörande av den
successiva förnyelsen av nämnda fullmäktige.

I sitt omförmälda utlåtande hava proportionsvalsakkunniga framlagt
förslag jämväl om överflyttning från domhavandena till länsstyrelserna
av bestyret med röstsammanräkningen vid landstingsmannavalen på landet.

Denna fråga bar tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning
i anledning av framställning den 11 oktober 1911 från styrelsen för
föreningen Sveriges häradshövdingar.

I berörda framställning, som finnes intagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 27
till 1912 års riksdag, redogöres till en början för tillkomsten och innebörden av
stadgandena om domhavandenas befattning med dessa sammanräkningar. Så på -

Kung1. Maj:ts Proposition AV 120. 4)5

pekas, hurusom domliavandenas ställning till landstingsmannavalen vid det proportionella
valsättets införande vid nämnda val undergått eu högst väsentlig förändring.
Tidigare hade det ålegat domhavande att å eu rättegångsdag, då han
för andra ämbetsgöromål uppehöll sig å tingsstället, förrätta ett val, som tog eu
timme eller möjligen två i anspråk. Numera hade domhavande att med ledning
av valprotokollen företaga sammanräkning av samtliga valsedlar med tillämpning
av de för den proportionella valmetoden fastslagna regler, upprätta protokoll över
valet med tillhörande tabeller samt därefter föranstalta om en ganska vidlyftig
expedition. Efter en närmare redogörelse för arbetets omfattning anföres i skrivelsen
vidare, bland annat: De anförda fakta ådagalade, att, om än i några domsagor
domhavandens arbete med sammanräkningen icke varit synnerligen betungande,
arbetet dock i andra domsagor varit väsentligt tidkrävande och i några
synnerligen drygt. De arbetskrafter, som måst för sammanräkningen anskaffas
och anlitas, liade även varit betydliga, och arbetet i dess helhet hade tagit i
anspråk ett stort antal arbetstimmar. Uppenbart vore, att sammanräkningsarbetet,
vilket ju måste anses vara främmande för lantdomarnas egentliga verksamhet,
under en avsevärd tidrymd upptoge häradshövdingarna i sådan grad, att de måste
till men för den rättssökande allmänheten alldeles åsidosätta och uppskjuta övriga
väsentligare domargöromål. Under samma tidrymd upptoge sammanräkningsarbetet
även häradshövdingarnas kanslipersonal, varigenom domsagogöromålen
komme att i ej obetydlig grad förryckas och försenas. Till sålunda anförda förhållanden,
vilka ur häradshövdingarnas och den rättssökande allmänhetens synpunkt
talade emot lämpligheten därav, att sammanräkningsarbetet vid landstingsmannaval
ålagts häradshövdingarna, komme emellertid en annan omständighet,
vilken från en än vidsträcktare synpunkt även tjcktes tala emot en sådan anordning,
nämligen svårigheterna vid den proportionella valmetodens tillämpning.
Företagen granskning av de år 1910 förrättade landstingsmannavalen hade visat,
att åtskilliga av de myndigheter, som utfört sammanräkningen, i flera hänseenden
förfarit felaktigt, om än lyckligtvis icke i sådan grad, att resultaten av valen
blivit oriktiga. Förklarligt vore emellertid, att sådana felaktigheter begåtts och
även framdeles komme att begås, om än de redan hållna valen torde hava skänkt
vederbörande åtskilliga erfarenheter. Uppenbart vore dock, att det vore lyckligt,
om sammanräkningen verkställdes av till antalet färre myndigheter, exempelvis
en för varje län, vilka då förvärvade större erfarenhet i fråga om sammanräkningsarbetet
och lättare kunde anlita särskilt sakkunniga biträden. De förhållanden
och synpunkter, som i skrivelsen framhållits, hade föranlett föreningen Sverige#;
häradshövdingar, till vilken slutit sig 108 av rikets häradshövdingar, att uppdraga
åt sin styrelse att göra underdånig framställning därom, att häradshövdingarna
måtte befrias från befattning med landstingsmannavalen.

Över denna framställning inhämtades yttranden från samtliga länsstyrelser
och magistrater. Länsstyrelserna med undantag av två avstyrkte bestämt ett
överflyttande till länsstyrelserna av häradshövdingarnas befattning med sammanräkningen
av rösterna vid landstingsmannaval.

Förslag i sådan riktning framlades ej heller för riksdagen. Däremot föreslog
Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 27 år 1912, att till domhavandenas
förfogande skulle ställas biträden för ifrågavarande sammanräkning, men detta
förslag vann icke riksdagens bifall.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 185 till 1913 års riksdag upprepades sistnämnda
förslag; och antogos nu bestämmelser om biträden åt domhavandena vid
sammanräkningsförrättningarna.

(lingar* framställning
1911
ocli Kungl.
Maj:ts förslag
vill 1912 och
1913 års riksdagar.

Kung!. May.ts Proposition Nr 120.

Föreningen
Sveriges
häradshövdingars
framställning

år 1920.

Proportions vals sakkunniga.

Sistnämnda proposition upptog även förslag om införande av proportionellt
valsätt vid -val av kommunalfullmäktige. I den delen anförde departementschefen,
efter att hava framhållit, att dessa-val borde företagas i enahanda ordning som
valen av landstingsman, bland annat följande:

»Att ålägga domhavandena sammanräkningen av de vid dessa val avgivna
röster anser jag mig däremot ej kunna föreslå, och ser jag mig på den grund
nödsakad hemställa, att röstsammanräkningen uppdrages åt länsstyrelserna. Kommunalfullmäktiginstitutionen
finnes ju för närvarande införd endast i ett mindre
antal kommuner och, då anledning saknas antaga, att den kommer att införas i
så stor utsträckning, att länsstyrelserna kunna bliva i avsevärdare grad betungade
genom bestyret med dessa röstsammanräkningar, anser jag ej betänkligheter böra
möta mot den föreslagna anordningen.»

Propositionen blev uti ifrågavarande del antagen av riksdagen.

I skrivelse till Kung!. Maj:t den 11 mars 1920 har föreningen
Sveriges häradshövdingar gjort förnyad framställning om häradshövdingarnas
befriande från befattningen med röstsammanräkningen vid
lands tingsmannaval.

Proportionsvalssakkunniga anföra i motiveringen till sitt ifrågavarande
förslag följande:

»Numera är kommunalfullmäktiginstitutionen till följd av senare lagstiftning
införd i ett mycket stort antal kommuner, och sammanräkningarna vid kommunalfullmäktigvalen
torde i allmänhet förorsaka länsstyrelserna betydligt mera arbete
än sammanräkningarna vid landstingsmannavalen skulle göra.

Denna betydande arbetsbörda har också framtvingat särskilda anordningar.
Länsstyrelserna hava genom kungl. cirkulär erhållit bemyndigande att i och för
handläggning av kommunal- och municipalfullmäktigval i erforderlig utsträckning
förordna extra avdelningschefer och annan personal. (Jfr. Kungl. Maj:ts prop.
år 1921, nr 2, femte huvudtiteln, punkt 33.) — Samma utväg vore givetvis användbar
även vid sammanräkningarna vid landstingsmannavalen, därest dessa
överflyttades på länsstyrelserna.

Har antagandet, att kommunalfullmäktiginstitutionen icke skulle komma att
införas i större utsträckning, visat sig icke riktigt, så torde uttalandet, att valen
av kommunalfullmäktige och av landstingsman borde företagas i enahanda ordning,
däremot äga giltighet, även i fråga om den sammanräknande myndigheten.
Men att lägga röstsammanräkningarna vid samtliga dessa val å domhavandena
lärer icke kunna ifrågasättas. Dessa förrättningar höra väl dock närmare till en
administrativ än en dömande myndighet. De höra ju också nära samman med
motsvarande åt länsstyrelserna anförtrodda befattning med valen till andra
kammaren.

Inom länsstyrelserna torde numera finnas god tillgång på fullt kompetenta
personer för ifrågavarande arbete, under det domhavandena väl alltid komma att
känna sig ganska främmande för denna uppgift.

Ett tidigare framställt förslag att anförtro sammanräkningarna vid samtliga
inom ett län förekommande val åt en särskild kommission kan väl synas värt
beaktande. För besättande av en sådan torde man dock vara hänvisad till den

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 45

inom länsstyrelserna förefintliga sakkunskapen, och hela institutionen synes vid
sådant förhållande innebära eu onödig omgång. Den förut antydda utvägen med
extra avdelningschefer och annan extra personal ligger onekligen närmare och
kommer säkert att ställa sig billigare. Visserligen skulle ju även sammanräkningarna
vid stadsfullmäktigvalen och vid landstingsmannavalen i städerna kunna
uppdragas åt kommissionen och enhetligheten i förfarandet sålunda bliva större.
Det torde dock ur andra synpunkter icke vara lämpligt att överflytta detta arbete
från magistraterna på annan myndighet.

De sakkunniga vilja ytterligare påpeka, att vi i vårt förslag om officiella
valförberedelser räknat med länsstyrelsernas medverkan. En kommission skulle
därvid icke kunna göra samma nytta, såvida den icke utrustades med kansli och
arkiv samt gjordes mera konstant. I allt fall torde allmänheten finna sig bättre
tillrätta med att i dessa angelägenheter kommunicera med länsstyrelserna än med
ett nytt och mera tillfälligt ämbetsverk. Att uppdraga valförberedelserna och
sammanräkningarna åt olika myndigheter torde också vara olämpligt. Om någon
tanke finnes på införande av officiella valförberedelser i enlighet med de sakkunnigas
Betänkande II, synes alltså frågan om inrättande av en särskild kommission
för röstsammanräkningarna böra vila.

A andra sidan torde det vara av vikt, att frågan om förrättandet av röstsammanräkningarna
vid landstingsmannavalen blir ordnad till 1922 års val.»

I likhet med proportionsvalssakkunniga anser jag starka skäl tala för
ett överflyttande av sammanräkningarna vid landstingsmannaval på landet
från domhavaudena till länsstyrelserna. Enligt vad jag i det föregående
förordat skall hädanefter vid sammanräkning av landstingsmanna- samt
kommunal- och municipalfullmäktigval tillämpas samma sammanräkningsmetod
som vid andrakammarvalen. Det är vid sådant förhållande utan
tvivel i hög grad önskvärt, att sammanräkningarna av dessa val i största
möjliga utsträckning koncentreras på en och samma myndighet, som
härigenom vinner ökad erfarenhet och skicklighet vid metodens tillämpning.
Då såväl andrakammarvalen som kommunal- och municipalfullmäktigvalen
enligt redan gällande bestämmelser sammanräknas av länsstyrelserna,
synes mig ur nyss angivna synpunkt den föreslagna överflyttningen
vara lämplig och av förhållandena påkallad. Såsom de sakkunniga
framhållit torde länsstyrelserna numera äga god tillgång på
krafter, som äro kompetenta för ifrågavarande arbete. I detta hänseende
vill jag erinra om den utbildningskurs i tillämpning av de nya sammanräkningsbestämmelserna,
som Kungl. Maj:t låtit under augusti månad
1921 anordna och vari deltagit en tjänsteman från varje länsstyrelse.
Jämväl må framhållas, att Kungl. Maj:t vid de under de senare åren
iörrättade valen bemyndigat länsstyrelserna att i fall av behov förordna
extra avdelningschefer och annan personal för biträde vid sammanräkningarnas
verkställande.

Tidigare hava från vissa länsstyrelser försports klagomål rörande
svårigheten att inom författningsenlig tid medhinna sammanräkningarna

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

av kommunalfullmäktigvalen, och spörsmålet om undanröjande av denna
svårighet har för utredning överlämnats till kommunalförfattningssakkunniga,
vilka i sitt i det föregående omförmälda, den 12 februari
1921 avgivna betänkande II framlagt förslag i sådant syfte. Detta går
i huvudsak ut på kommunalfullmäktigvalens förrättande tidigare under
hösten än för närvarande är stadgat och på upphävande av det i kommunalförordningen
förekommande stadgandet därom, att sammanräkning
skall vara påbörjad inom fjorton dagar från valets förrättande. Jag kommer
i det följande att föreslå författningsändring i den riktning, kommunalförfattningssakkunniga
förordat. Vinnér detta förslag bifall, komma länsstyrelserna
att för sammanräkningarna förfoga över en vida längre tid
än för närvarande, och de med sammanräkningarna förknippade olägenheterna
torde till följd härav bliva i väsentlig mån undanröjda. Betänklighet
synes vid sådant förhållande icke behöva möta mot att överflytta
sammanräkningen av landstingsmannavalen till länsstyrelserna, under
förutsättning att dessa erhålla tillräcklig tid jämväl för detta arbete. I
sådant hänseende synes mig den nuvarande bestämmelsen i landstingsförordningen
§ 5 mom. 2 e) om sammanräkningens påbörjande inom
fjorton dagar från valförrättningarnas avslutande böra utgå.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag dessa sammanräkningars
överflyttande från domhavandena till länsstyrelserna.

Förslaget i förevarande del innebär ändringar i dels landstingsförordningen
§ 5 mom. 2 d) et. 11, mom. 2 e) och mom. 4 samt §§12 och
13, dels ock lagen den 20 maj 1921 § 7 st. 4. Därest dessa ändringsförslag
antagas, tarvas ändring jämväl i kungörelsen den 4 mars 1910
om insändande till statistiska centralbyrån av vissa valprotokoll, valsedlar
och valstatistiska uppgifter, ett ärende som jag senare torde få tillfälle
anmäla för Kungl. Maj:t.

ifrågasatt Proportionsvalssakkunniga hava vidare framlagt förslag till sådana

tillämpning ändringar i stadna!! den 13 iuni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa
sammanräk- val inom landsting och stadsfullmäktige m. m., som erfordras för att
ningsmetoden (jesga val den nya proportionella sammanräkningsmetoden skall vinna

vid vissa val . j r r o

inom lands- tillämpning.

Itads^och I anledning härav vill jag erinra, att denna fråga var föremål för

kommunal- bedömande vid 1921 års riksdag i anledning av en inom första kamfuiimäktige.
maren väckt motion, nr 225, däri hemställdes, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t begära utredning om nytt valsätt, på basis av det då framlagda
förslaget om proportionellt valsätt vid riksdagsmannaval, för val
såväl till som inom landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäk -

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 120.

tige etc. Denna motion behandlades av konstitutionsutskottet i samband
med Kungl. Majrts proposition nr 353, varigenom förslag framlades om
den nya sammanräkningsmetodens tillämpande vid val till riksdagen.
Utskottets majoritet avstyrkte (utlåtande nr 49) såväl Kungl. Mapts proposition
som motionen, men ett antal reservanter inom utskottet hemställde
om bifall i huvudsak till propositionen samt om skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om förslag om metodens införande vid val
till landsting samt stads- och kommunalfullmäktige. I sin motiveringanförde
reservanterna:

»Motionären förordar, att den i det kungl. förslaget ingående nya
valmetoden måtte snarast komma till tillämpning vid val såväl till som
inom landsting, stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige etc., och föreslår
i detta syfte en skrivelse till Kungl. Maj:t. Då det torde vara obestridligt,
att bristerna i nuvarande sammanräkningsmetod framträtt icke blott
vid val till riksdagen, utan även vid val till övriga representativa mynlieter
såsom till landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige,
synes det önskvärt, att den nya förbättrade metoden måtte snarast möjligt
komma till användning även vid dylika val. Till ett omedelbart införande
av densamma även vid val inom ifrågavarande myndigheter anse
vi däremot icke tillräckliga skäl förefinnas. Med denna begränsning
vilja vi alltså föreslå en skrivelse i motionens syfte.»

Reservanternas hemställan bifölls av riksdagen. I dess skrivelse i
ämnet, nr 320, göres intet uttalande rörande den nya sammanräkningsmetodens
införande vid val inom de ifrågavarande representativa korporationerna.

Såsom proportionsvalssakkunniga i annat sammanhang (på tal om valen
till riksdagens utskott) anfört, måste det visserligen, om inga särskilda skäl
till avvikelser föreligga, anses mest ändamålsenligt att för samtliga offentliga
proportionsval tillämpa samma valmetod. Då emellertid mig veterligen
den nuvarande sammanräkningsmetoden icke i avseende å nu ifrågavarande
val medfört några egentliga olägenheter, synes det tveksamt, huruvida
skäl för närvarande föreligger till lagändring i denna del. I detta
hänseende är jag alltså av samma uppfattning som förenämnda reservanter
i 1921 års konstitutionsutskott, mot vilkas mening på denna
punkt någon opposition icke torde hava yppats inom riksdagen.

De sakkunniga hava i sitt nu ifrågavarande utlåtande framlagt förslag
om införande av proportionellt valsätt vid val av riksdagens revisorer
samt om den nya sammanräkningsmetodens tillämpning såväl vid
nämnda val som vid val till riksdagens utskott. Enligt vad chefen för

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Tillämpning
av den nya
samman*''äkningametodcn

vid elektorsvalen.

justitiedepartementet meddelat mig, har han icke för avsikt att hos
Kungl. Maj:t hemställa om avlåtande av förslag i dessa ämnen till innevarande
års riksdag. Då särskilt frågan om sammanräkningsmetoden
vid valen till riksdagens utskott äger samband med spörsmålet om sammanräkningsförfarandet
vid val inom landsting och stadsfullmäktige m. fl.
kommunala korporationer, torde den omständigheten, att nämnda till
justitiedepartementet hörande förslag ej nu framläggas, även utgöra ett
skäl att låta tillsvidare anstå med framställning om ändrad samrnanräkningsmetod
för de ifrågavarande kommunala valen. Härtill kommer,
att frågan om införande av proportionellt valsätt vid vissa på landsting
samt stads- och kommunalfullmäktige ankommande val, utöver vad därom
redan är stadgat, blivit den 30 maj 1919 för utredning överlämnad till
kommunalförfattningssakkunniga, vilka i denna del ännu icke inkommit
med utlåtande. Och onekligen skulle det vara av intresse att, innan
metodfrågan upptages till avgörande, vinna kännedom icke blott angående
den omfattning, vari proportionellt valsätt, med stöd av därom
gällande bestämmelser, hittills kommit till användning vid dessa val, samt
angående frågan, huruvida behov yppats av införande i utsträckt omfattning
av proportionellt valsätt inom korporationerna i fråga, utan även
rörande de olägenheter, som tilläventyrs varit förenade med den nuvarande
metodens användning inom nämnda korporationer. Tillsvidare bör
den nuvarande metoden enligt min mening kunna utan olägenhet bibehållas,
så mycket hellre som erfarenheten torde hava visat, att i de
tämligen sällan förekommande fall, då dessa val skett proportionellt,
samtliga medlemmar av ett parti i allmänhet röstat med likalydande
valsedlar,, vilket haft till följd, att vid kan-didatnamnens ordnande inom
partierna varje, uträkningsförfarande varit överflödigt.

Av dessa skäl anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka
framläggande av förslag i den av proportionsvalssakkunniga i förevarande
hänseende förordade riktning.

I sitt i det föregående omförmälda utlåtande hava proportionsvalssakkunniga
jämväl föreslagit, att den nya proportionella sammanräkningsmetoden
skall vinna tillämpning vid utseende av elektorer för val
till riksdagens första kammare och suppleanter för dem, och hava de
sakkunniga utarbetat förslag till härav föranledda ändringar i lagen om
val till riksdagen. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet
har jag funnit, att denna fråga lämpligen bör i förevarande sammanhang
upptagas till bedömande.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att om den nya sammanräkningsmetoden
införes vid de kommunala fullmäktigvalen, den bör
komma till användning även vid utseende av ifrågavarande elektorer
och suppleanter. Såsom stöd för denna min uppfattning torde jag kunna
inskränka mig till att hänvisa till innehållet i 4 och 5 §§ i lagen om
val till riksdagen, varav framgår, att dessa val skola förrättas i samband
med stadsfullmäktigvalen och enligt regler, som i huvudsak överensstämma
med vad som gäller för sistnämnda val. Särskilt är att märka,
att rösterna skola sammanräknas på samma sätt som för val av stadsfullmäktige
är stadgat.

För den nya metodens införande i avseende å dessa val erfordras
vissa ändringar i 5 och 7 §§ i vallagen. Förslagen till dessa ändringar
äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i de
förslag, för vilka jag i det föregående redogjort.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas jämväl
den av proportionsvalssakkunniga i deras omförmälda, den 31 december
1921 avgivna utlåtande berörda frågan om åtgärder till förebyggande
av masskasseringar vid landstingsmannaval. Denna fråga hade överlämnats
till de sakkunniga för utredning i anledning därav att riksdagen
i skrivelse den 10 april 1918, nr 112, hos Kungl. Maj:t anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning om de åtgärder, som kunde
vidtagas till undanröjande av de med s. k. masskassering av valsedlar
vid val till landstingen förenade olägenheter samt för riksdagen framlägga
de förslag, som av utredningen kunde påkallas, och i övrigt vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

I en annan skrivelse av den 10 april 1918, nr 113, hade riksdagen
gjort enahanda hemställan beträffande andrakammarvalen. I fråga om
dessa val framlade de sakkunniga i sitt betänkande I vissa förslag, vilka
lågo till grund för Kungl. Maj:ts propositioner nr 326 och 327 år 1920
och nr 242 år 1921. I dessa propositioner, vilka biföllos av riksdagen,
begärdes anslag för tillhandahållande vid andrakammarvalen 1920 och
1921 av valkuvert och omslag till desamma samt för tryckning av en
promemoria för valförrättare m. m. varjämte föreslogos vissa ändringar
i lagen om val till riksdagen i syfte att förebygga masskasseringar.

I sitt nu föreliggande betänkande hava de sakkunniga beträffande
landstingsmannavalen föreslagit i huvudsak enahanda åtgärder som av
dem tidigare förordats i fråga om andrakammarvalen.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.)

Departe

ments chefen.

Åtgärder mot
masskasseringar
vid
landstingsmannaval.

De sakkunniga.

1554 kl 7

Kungl. ■Maj:ts Proposition Nr 120.

Beträffande först frågan om tillhandahållande av valkuvert framhålla
de sakkunniga, att vid valet 1918 två fall och vid valet 1919 endast
ett fall av maöskassering inträffat, vilka vore av den art, att det officiella
tillhandahållandet av valkuvert kunnat förväntas verka preventivt.
Vid valet år 1918 voro nämligen i en kommun valkuverten av olika
storlek, i en annan saknade de då ännu föreskriven utskärning, varför
rösttalet antecknats å kuvertens yttersida. Vid valet år 1919 — vid
vilket föreskriften om en utskärning å valkuvertet till följd av den lika
rösträttens införande bortfallit — voro i ett valdistrikt valkuverten icke
ogenomskinliga.

Om sålunda, säga de sakkunniga, masskasseringsstatistiken icke
talade särskilt stax-kt för nödvändigheten av valkuverts tillhandahållaude,
hade däremot sådana fall, vilka distributionen av kuvertomslag vore
ägnad att förebygga, inträffat till större antal. År 1918 hade i 19 fall
och år 1919 i 11 fall kasseringar föranletts av fel i avseende å valsedelskonvoiuten.
Av dessa hade år 1918 i 7 fall och år 1919 i 5 fäll
kasseringarna föranlett valens upphävande. Dessa siffror torde, säga de
sakkunniga, även beträffande landstingsmannavalen motivera tillhandahållandet
från det offentligas sida av kuvertomslag. Då emellertid numera
de valtekniska förutsättningarna vid båda slagen av val, till andra
kammaren och till landstingen, vore i stort sett desamma, syntes det
ändamålsenligt att genomföra likformigheten även med hänsyn till valkuverten.
De sakkunniga tillstyrkte därför även för landstingsmannavalen
tillhandahållande från statens sida av valkuvert och kuvertomslag.

I sitt betänkande I föreslogo de sakkunniga till förebyggande av
masskassering vid andrakammarvalen vissa ändringar i vallagen. Dessa
ändringar avsågo bl. a. 69 och 70 §§ i nu gällande vallag. Såsom jag
i det föregående omnämnt hava de sakkunniga i sitt senast avgivna
utlåtande föreslagit mot berörda ändringar svarande ändringar i förordningen
om landsting § 5 mom. 2 d) st. 10 och 11. De hava därvid
utgått från att valuträkningen överflyttats från domhavandena till länsstyrelserna.
Förändringarna hava, säga de sakkunniga, till syfte dels
att uttryckligen framhålla möjligheten av valsedlarnas inläggande i ett
eller flera omslag — den senare anordningen vore ägnad att förebygga
sådan kassering, som berodde på att omslaget omkring valkuverten framkomme
i skadat skick till länsstyrelsen (§ 5 mom. 2 d) st. 10), dels att
förtydliga stadgande^ rörande det slutliga förfarandet vid valhandlingarnas
insändande i ändamål att förekomma, att valkuverten, valprotokollet
och röstlängden inlades i ett gemensamt omslag utan att valku -

*Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO

verten förut inlagts i särskilt eller särskilda inneromslag, varigenom en
förberedande granskning av valhandlingarna genom Konungens befallningshavande
omöjliggjordes (§ 5 mom. 2 d) st. 11).

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck
såväl i 1918 års riksdags skrivelse nr 112 som i de sakkunnigas betänkande,
anser jag, att särskilda åtgärder böra vidtagas till förebyggande
av masskasseringar vid landstingsmannavalen under innevarande år. I
första hand synes mig därvid böra ifrågakomma att genom till valförrättarna
utsända promemorior erinra dessa om det väsentligaste av vad
de i avseende å valförrättningarna hava att iakttaga. Om behovet och
lämpligheten av en dylik åtgärd torde delade meningar knappast vara
rådande. Riksdagen har för sin del starkt understrukit vikten härav.
Huruvida promemoriorna böra innehålla anvisningar icke blott i avseende
å landstingsmannavalen utan även beträffande andrakammarvalen samt
kommunalfullmäktigvalen synes tillsvidare böra lämnas öppet. Promemoriorna
torde böra i god tid före valen genom länsstyrelserna distribueras
till vederbörande. Kostnaderna för promemoriornas tryckning
synas böra bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
för tryckningskostnader. Någon särskild framställning till riksdagen
om anslag för detta ändamål torde sålunda icke behöva göras.

I avseende å det ifrågasatta tillhandahållandet av valkuvert ställer
''jag mig mera tveksam. Av de sakkunnigas utredning framgår nämligen,
att fel i avseende å valkuverten endast i ett obetydligt antal fall givit
anledning till kasseringar vid de båda senaste landstingsmannavalen.
Yidare torde den omständigheten, att vid de senaste andrakammarvalen
valkuvert på statens bekostnad tillhandahållits, icke vara av beskaffenhet
att med nödvändighet föranleda en liknande anordning i avseende å
ifrågavarande kommunala val, särskilt som även i andra hänseenden
(t. ex. beträffande bestridandet av kostnaderna för kuvert för valsedelsförsändelser)
olika bestämmelser råda vid politiska och vid kommunala
val. Den föreslagna anordningen skulle måhända även medföra konsekvenser
för kommunal- och stadsfullmäktigvalens del. Och ett tillhandahållande
från statens sida av valkuvert vid alla dessa val skulle draga
avsevärda kostnader. Men även om anordningen skulle avse endast
landstingsmannavalen, skulle kostnaderna icke bliva obetydliga, vilket
framgår bl. a. av de belopp, som i fråga om andrakammarvalen beräknats
i propositionerna nr 326 år 1920 och nr 242 år 1921. Såframt
icke särdeles vägande skäl kunna anses tala för anordningen i fråga —
och så är enligt min mening icke fallet — synes densamma därför icke

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.is L''roposition Nr ISO''.

böra komma till stånd. Icke heller för kuvertens tillhandahållande av
staten till självkostnadspris finner jag tillräckliga skäl föreligga.

Vad angår kuvertomslagen finner jag saken kunna enklast och lämpligast
ordnas på det sätt, att i de promemorior, vilka enligt vad ovan
anförts böra enligt min mening utsändas till valförrättarna, lämnas anvisning
på leverantör, som tillhandahåller sådana omslag av betryggande
beskaffenhet, och inskärpes vikten av att fullt ändamålsenliga
omslag komma till användning. Eventuellt skulle i promemoriorna kunna
meddelas en liknande anvisning i fråga om valkuvert.

Beträffande slutligen de författningsändringar, som av de sakkunniga
föreslagits i syfte att förebygga masskasseringar vid landstingsmannaval,
får jag hänvisa till de ändringar i landstingsförordningen § 5
mom. 2 d) st. 10 och 11, vilka i det föregående av mig tillstyrkts och
som ansluta sig till vad de sakkunniga föreslagit.

II. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal- och
stadsfullmäktige samt ändrad tid för deras väljande in. in.

Omförmälda av kommunalförfattningssakkunniga avgivna betänkande,
vilket såsom bilaga är fogat till detta protokoll, behandlar dels frågan
om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch
stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande och vissa
andra i samband därmed stående frågor, dels ock frågan om gränsen
mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet.

I de delar, som angå sistnämnda fråga, har detta betänkande redafr
varit föremål för behandling av Kungl. Maj:t och resulterat i Kungl.
Maj:ts proposition nr 299 till 1921 års riksdag, som av sagda riksdag
utan större förändringar antagits (Sv. förf.-saml. nr 251/1921). Då
betänkandet anmäldes i statsrådet den 18 mars 1921, gjorde föredragande
departementschefen beträffande frågan om den successiva förnyelsens
upphörande m. m. följande uttalande till statsrådsprotokollet:

»Emellertid förklara de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 36 o. ff.), att det
av dem föreslagna upphävandet av den successiva förnyelsen, varigenom antalet
på en gång valda fullmäktige skulle komma att fördubblas, med nödvändighet
förutsatte, att valsättet vid fullmäktigval underkastades en revision, i viss mån
motsvarande den, som för närvarande vore ifrågasatt för riksdagsmannavalen.
De sakkunniga förutsätta sålunda, att, om den successiva förnyelsen nu avskaffas,
frågan om ett nytt valsätt vid de kommunala fullmäktigvalen skall
erhålla sin lösning vid 1922 års riksdag. Denna de sakkunnigas uppfattning om
en reform av valsättet såsom förutsättning för den successiva förnyelsens avskaffande
delas av mig, och anser jag på grund härav, att frågan om den

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 53

successiva förnyelsens avskaffande icke nu bör upptagas till prövning utan behandlas
först i. samband med frågan om ny valmetod. Ett dylikt förfarande
torde vara så mycket lämpligare, som detsamma icke lärer behöva medföra något
som helst uppskov med tillämpningen av de utav de sakkunniga föreslagna reformerna.
Aven om förslag i ämnet antages först av 1922 års riksdag, kunna,
såsom de sakkunniga föreslagit, de första fullmäktigvalen med tillämpning av de
nya bestämmelserna äga rum under hösten 1922, detta under förutsättning, att,
i enlighet med de sakkunnigas uppfattning, i anledning av den successiva förnyelsens
avskaffande någon ändring icke vidtages i de nuvarande bestämmelserna
angående valkretsindelning vid fullmäktigval. Aven med hänsyn till önskvärdheten
av att rörande de ifrågasatta reformerna inhämta utlåtanden från länsstyrelserna
och vissa kommunala myndigheter, torde ett uppskov vara tillrådligt.
»

I det föregående liar jag tillstyrkt framläggande av förslag till ny
sammanräkningsmetod vid de kommunala fullmäktigvalen. Då vidare
de sakkunnigas förslag beträffande den successiva förnyelsens avskaffande
m. m. varit föremål för utlåtanden från länsstyrelserna samt vissa kommunala
korporationer och myndigheter, förefiunas sålunda nödiga förutsättningar
för att sistnämnda reformförslag nu skall kunna göras till föremål
för framställning från Kungl Maj:ts sida till riksdagen.

Under hänvisning till den av de sakkunniga i förevarande fråga
meddelade historiken får jag angående den tidigare riksdagsbehandlingen
av förevarande frågor erinra om att 1917 års riksdag i anledningav
tvenne inom första kammaren väckta motioner (nr 43 och 44) i
skrivelse den 9 juni 1917 (nr 308) anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta
för 1918 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar i gällande
kommunalförfattningar, att val av landstingsman och stadsfullmäktige
samt eventuellt även andra kommunala val i högre grad än då vore fallet
bleve sammanförda till en och samma tidpunkt. Efter att hava inhämtat
yttranden från länsstyrelser, landsting, stadsfullmäktige, magistrater och
stad sstyrelser, framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års lagtima
riksdag, nr 261, förslag till vissa ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad samt i förordningen om landsting, gående
ut på ett upphävande av den successiva förnyelsen av kommunalfullfullmäktige,
stadsfullmäktige och landsting. 1 samband härmed föreslogos
vissa ändringar i bestämmelserna om fallmäktiges antal samt valkretsindelningen
vid fullmäktigval. Konstitutionsutskottet, som hade att
behandla förevarande proposition jämte vissa i anledning av densamma
väckta motioner, förordade i sitt utlåtande nr 21 Kungl. Maj:ts proposition,
i vad densamma anginge ett upphävande av den successiva förnyelsen
av landsting, men hemställde tillika, med godtagande i huvudsak

Historik.

54 Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO.

av vissa i motionerna nr 162 och nr 163 i första kammaren framställda
förslag, att riksdagen måtte besluta vissa andra ändringar i landstingsförordningen,
gående ut på att landstingsmannavalen skulle förläggas
till sista söndagen i september, samt att såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga ett förslag till ändring i riksdagsordningen,
enligt vilket val av riksdagsmän i andra kammaren skulle verkställas
första söndagen i september. Utskottet hemställde vidare, att Kungl.
Maj:ts proposition, i vad den rörde avskaffandet av den successiva förnyelsen
av fullmäktige, icke måtte vinna riksdagens bifall, samt att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på
söckendag. Mot utskottets utlåtande framfördes flera reservationer, av
vilka två gingo ut på att utskottet bort tillstyrka upphävandet av den
successiva förnyelsen jämväl för fullmäktigkorporationerna. Emellertid
vann varken Kungl. Maj:ts eller utskottets förslag bifall av någondera
kammaren, utan riksdagen anhöll i skrivelse den 19 juni 1918, nr 454,
att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning av frågan om införande
av eu för hela landet gemensam valdag på hösten, alternerande
för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, samt till nästa
års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t i
propositioner (nr 121 och 374) till 1919 års lagtima riksdag förslag till
sådana ändringar i förordningen om landsting och i riksdagsordningen,
att landstingsmannavalen inom samtliga valkretsar skola avse samma tid
samt dessa val och valen till riksdagens andra kammare skola — i allmänhet
å den tredje söndagen i september eller närmast därförut infallande
lördag — över hela riket förrättas, de förra åren 1922, 1926,
1930 o. s. v., de senare åren 1924, 1928, 1932 o. s. v. Dessa propositioner
blevo av konstitutionsutskottet tillstyrkta och antogos av riksdagen
(Sv. förf.-saml. år 1919 nr 332 och år 1921 nr 20). Ny lag
om val till riksda gen antogs 1920 (Sv. förf.-saml. år 1920 nr 796 med
ändringar år 1921 nr 16, 104, 168 och 316).

Sedan sålunda den successiva förnyelsen av landstingen avskaffats,
hemställdes vid 1920 års riksdag i motion i första kammaren, nr 42, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Magt till nästa riksdag framlägga förslag om upphävande av den
successiva förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige i Stockholm
samt kommunal- och municipalfullmäktige. Med anledning av
denna motion anhöll riksdagen i enlighet med hemställan i konstitutionsutskottets
utlåtande nr 6 och memorial nr 134, det täcktes Kungl. Maj:t

Kuiu/I. Maj:ts Proposition Nr 120. 55

låta verkställa utredning och till nästa års riksdag framlägga därav föranledda
förslag dels om upphävande av den successiva förnyelsen av
fullmäktigkorporationerna, dels ock om sammanförande av valen till desamma
till samma år som valen av landsting.

Kommunalförfattningssakkunniga, åt vilka Kung]. Maj:t uppdragit
den av riksdagen begärda utredningen av förevarande fråga, föreslå i
sitt betänkande den successiva förnyelsens avskaffande för samtliga fullmäktigkorporationer,
under förutsättning, att de av Kung]. Maj:t och
riksdagen år 1921 antagna bestämmelserna angående ny valmetod vid
val till riksdagens andra kammare, synnerligast i vad de avse avskaffande
av reduktionsregeln, komrne att tillämpas jämväl vid de kommunala
representantvalen. I enlighet härmed skulle vissa ändringar företagas i
§ 28 mom. 2 och § 29 mom. 1 i förordningen o''m kommunalstyrelse
på landet, § 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 17
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De ändringar i bestämmelserna om val av kommunalfullmäktige,
som av de sakkunniga föreslagits, komma automatiskt att avse jämväl
fattigvårdsfullmäktige, som i enlighet med bestämmelserna i 6 § av den
år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller skola förekomma i
de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett fattigvårdssamhälle.

De sakkunniga föreslå vidare vissa smärre ändringar i de i § 28
mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 2-1 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad intagna bestämmelserna, om antalet
fullmäktige i förhållande till folkmängden, vilka ändringar avse att
giva kommunerna större valfrihet än nu med avseende på fullmäktigantalet
och att låta gränserna i fråga om antalet fullmäktige för på
varandra följande storleksgrupper av kommuner delvis gå in i varandra.

Vidare föreslås sådana tillägg till § 28 mom. 2 av förordningen
om kommunalstyrelse på landet och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad, att i landskommun eller stad, där val av fullmäktige sker
första gången, valet icke skall avse längre tid än till början av den
period, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets landskommuner
och städer äga rum; att: om landskommun eller stad fattat beslut om
ändring av fullmäktiges antal, särskilt fullmäktigval icke i anledning
därav må företagas, utan kommunens eller stadens förutvarande fullmäktige
företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken de
blivit valda; samt att detsamma skall gälla, där ändring av fullmäktiges
antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning. Till § 27 i

De sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 7 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad föreslås sådant tillägg, att i landskommun
eller stad med fullmäktige, vars folkmängd efter fullmäktiginstitutionens
införande nedgått till 1,500 eller därunder, kommunens eller stadens
beslutanderätt fortfarande skall utövas av fullmäktige, därest icke kommunalstämman
respektive allmänna rådstugan annorlunda beslutar.

Sakkunnigförslaget går vidare ut på att fullmäktigvalen över hela
riket för framtiden skola förrättas under samma år som landstingsmannavalen,
d. v. s. åren 1922, 1926, 1930 o. s. v. Då andrakammarvalen
enligt gällande bestämmelser skola äga rum under åren 1924, 1928,
1932 o. s. v., skulle sålunda åren 1923, 1925, 1927 o. s. v. bliva fria
från kommunala och politiska representantval. Ett sammanförande av
fullmäktigval och landstingsmannaval till en och samma dag hava de
sakkunniga däremot icke kunnat förorda. Däremot föreslås sådan
ändring i nu gällande bestämmelser, att fullmäktigvalen i samtliga städer
och landskommuner förläggas till tiden 16 september—20 oktober.
Åndringsförslagen i fråga avse jämväl Stockholm, där stadsfullmäktigvalen
för närvarande äga rum i mars och stadsfullmäktiges tjänstgöringstid
löper från den 1 därpå följande april. De föreslagna bestämmelsernas
tillämpning på Stockholms stad skulle innebära, att jämväl
i denna stad fullmäktiges mandatstid skulle börja den 1 januari året
näst efter det, då valet skett. De sålunda föreslagna reformerna i fråga
om tiden för fullmäktigvalens förrättande komma till uttryck genom
ändring av eller tillägg till § 29 mom. 5 a) i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, § 14 mom. 2 och § 31 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad samt §§ 6 och 19 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm ävensom genom vissa övergångsbestämmelser till
sagda förordningar.

Samtidigt med ändringen av § 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad hava de sakkunniga i kraft av sitt uppdrag att
genom lämpliga bestämmelser söka underlätta valdeltagandet föreslagit
visst tillägg till paragrafens första moment, avseende att möjliggöra
allmän rådstugas hållande å annat ställe än rådhuset. Genom ett sådant
tillägg avses att råda bot mot det förhållandet, att i rådhuset förefintliga
lokaler efter den allmänna och lika rösträttens införande understundom
äro otillräckliga för den allmänna rådstuga, vid vilken stadsfullmäktigvalen
förrättas, och mot härav förorsakad trängsel i vallokalen och
försvårat valdeltagande.

Åven den successiva förnyelsen av kommunalnämnd skall enligt de
sakkunnigas förslag upphöra, detta med hänsyn till det ringa antalet

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 57

ledamöter i sådan nämnd, varigenom med successiv förnyelse proportionalismen
ej kan komma till vederbörlig rätt. Val av ledamöter och
suppleanter i kommunalnämnd skall enligt de sakkunnigas förslag förrättas
i december månad under andra året efter det, då allmänna val till
kommunalfullmäktige i rikets kommuner enligt gällande bestämmelser
ägt rum. De föreslagna ändringarna beröra § 42 i kommunalförordningen
för landet. För reformens fullständiga genomförande tiar dessutom föreslagits
sådan övergångsbestämmelse, att i hela riket hithörande val komma
att äga rum åren 1924, 1928, 1932 o. s. au Beträffande val av fångvårdsstyrelse,
för vilka val inga bestämmelser finnas, som'' möjliggöra
ledamöternas och suppleanternas tillsättande genom proportionella val,
föreslås däremot den nuvarande valordningens bibehållande. För vinnande
av detta syfte kräves på grund av ändringarna beträffande val av
kommunalnämnd tilläggande av ett särskilt moment i 12 § fattigvårdslagen.

För reformering av sammanräkningsförfarandet föreslå de sakkunniga
sådan lydelse av § 29 mom. 5 c) i kommunalförordningen för landet,
att Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning, varom
kungörelse utfärdas, fortast möjligt verkställa sammanräkning av de
röster, som vid kommunalfidlmäktigval inom länet avrgivits. Den om
förrättningen utfärdade kungörelsen skall innehålla uppgift om den ordningsföljd,
i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer
att för de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före
förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor. Valens utgång
skall kungöras omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsningav
protokollet. Med protokollets uppläsning skall valet för den kommunen
vara avslutat. Härigenom skulle, framhålla de sakkunniga, sammanräkningsförrättningen
för länets fullmäktigkommuner i viss mån även
formellt bliva en sammanhängande förrättning med iakttagande dock, att
förrättningen för varje kommun blir slutförd för sig.

Beträffande motiveringen för de sakkunnigas förslag hänvisas till
betänkandet sid. 29—72.

Över kommunalförfattningssakkunnigas förslag hava utlåtanden infordrats
från länsstyrelserna, varjämte de kommunala fullmäktigkorporationerna
samt magistrater och stadsstyrelser lämnats tillfälle att yttra
sig i ärendet. Vidare haA7a de sakkunniga under pågående utredning
inhämtat utlåtanden från överståthållarämbetet samt Stockholms stadsfullmäktige
och magistrat angående deras ställning till förevarande förslag,
i vad de angå huvudstaden. Stadsfullmäktige hava därATid till sitt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 106 käft. (Nr 120.) i55t 21 8

Inkomna

yttranden.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 120.

utlåtande fogat av stadskollegiet begärda yttranden från de fyra partiernas
valorganisationer i huvudstaden.

Yttranden över förslaget i dess helhet eller delar därav föreligga
sålunda från samtliga 25 länsstyrelser, från fullmäktige i 47 städer och
38 landskommuner och municipalsamhällen, från 48 magistrater och
stadsstyrelser, från 3 drätselkamrar och municipalnämnder samt från 4
partiorganisationer, d. v. s. från sammanlagt 165 myndigheter och korporationer.

Av dessa myndigheter och korporationer har det stora flertalet tillstyrkt
eller förklarat sig icke hava något att invända mot de av de
sakkunniga framlagda förslagen. För den successiva förnyelsens avskaffande
hava sålunda uttalat sig 22 länsstyrelser, 35 stadsfullmäktigkorporationer,
31 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer, 35
magistrater och stadsstyrelser, 3 drätselkamrar och municipalnämnder
samt de 4 partiorganisationerna, d. v. s. sammanlagt 130 myndigheter
och korporationer av 165. För fullmäktigvalens förläggande å tid, som
av de sakkunniga föreslagits eller därmed i det närmaste sammanfallande,
hava uttalat sig 23 länsstyrelser, 42 stadsfullmäktigkorporationer,
34 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer, 46 magistrater och
stadsstyrelser, 3 drätselkamrar och municipalnämnder samt de 4 partiorganisationerna,
d. v. s. sammanlagt 152 myndigheter och korporationer
av 165. En länsstyrelse har icke yttrat sig över de delar av förslaget,
som avse tiden för valen.

För den successiva förnyelsens bibehållande hava uttalat sig 3 länsstyrelser,
12 stadsfullmäktigkorporationer, 7 kommunal- och municipalfullmäktigkorporationer
samt 13 magistrater och stadsstyrelser, d. v. s.
sammanlagt 35 myndigheter och korporationer av 165. För bibehållande
av den nuvarande tiden för fullmäktigvalen hava uttalat sig överståthållarämbetet,
5 stadsfullmäktigkorporationer, 4 kommunalfullmäktigkorporationer
samt 2 magistrater och stadsstyrelser, d. v. s. 12 myndigheter
och korporationer av 165.

De skäl, som i de inkomna yttrandena framföras för och emot förslagen,
äro i allmänhet desamma, som framkommit vid frågans riksdagsbehandling
eller framlagts av de sakkunniga, och ofta hava vederbörande
nöjt sig med en hänvisning till dessa skäl eller avgivit sitt yttrande
utan motivering.

Detta gäller. synnerligast de yttranden, i vilka de framlagda förslagen
om den successiva förnyelsens avskaffande förordas.

De fördelar av reformen, som därvid i första hand framhållas, äro
sålunda inskränkning av de kommunala valkampanjerna till hälften med

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 120.

åtföljande besparing av kostnader och besvär för såväl det allmänna
som de olika politiska partierna, varjämte såsom eu vinst tillika anlores,
att genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje val skulle
komma att omfatta, proportionalismen och minoriteternas möjlighet att
göra sig gällande skulle mera än nu komma till sin rätt. Anmärkningsvärt
är, hurusom en del av de myndigheter och korporationer, som år
1917 eller 1919, då frågan om den successiva förnyelsens avskaffande
var på remiss, avstyrkte reformen i fråga, numera ändrat sin uppfattning
och tillstyrka avskaffandet.

Så är exempelvis fallet med överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,
Älvsborgs och Jämtlands län samt med stadsfullmäktige och magistrater
i åtskilliga städer, däribland de i Stockholm. Såsom motiv för den ändrade ståndpunkten
framföres den ökning av valmanskåren, som skett sedan 1917, och varigenom
en inskränkning av antalet valkampanjer finge en större betydelse ävensom
faran för plötsliga förändringar i fullmäktigkorporationernas sammansättning
minskades. Länsstyrelserna i Kristianstads, Västernorrlands och Jämtlands län
förklara uttryckligen, att den ifrågasatta nya valmetoden, varigenom reduktionsregeln
komme att avskaffas, vore utslagsgivande eller nödvändig förutsättning
för den successiva förnyelsens avskaffande, och i samma riktning uttalar sig ett
flertal andra myndigheter och korporationer, exempelvis magistraterna i Karlskrona,
Malmö, Ystad och Borås samt stadsfullmäktige i sistnämnda stad.

Magistraten i Lysekil däremot, som avstyrker den successiva förnyelsens
omedelbara borttagande, framhåller, att det dels icke med någon säkerhet
kan förutsägas, att de år 1922 nyvalda kamrarna komma att besluta
den nya valmetodens införande för de kommunala representantvalen, dels
kan ifrågasättas, huruvida sagda metod med sitt stränga upprätthållande av
rangordningen är lämplig även för kommunala val, samt gör därefter följande uttalande:
»Om man emellertid utgår från att den skulle bli antagen även för dessa
val, så torde man icke utan vidare kunna utgå ifrån att därigenom beredes den
lättnad i uträkningsförfarandet, som är nödig för att den antydda olägenheten av
besättandet av så stort antal mandat på eu gång skall kunna bortelimineras.
Den erfarenhet ifråga om den nya valmetoden, som vunnits vid årets riksdagsmannaval,
torde icke kunna läggas till grund för ett omdöme härutinnan, då det
vid dessa val ju rört sig om ett jämförelsevis ringa antal mandat. Och det torde
hava visat sig, att någon lättnad i sammanräkningsförfarandet icke inträtt genom
den nya valmetoden vid riksdagsmannavalen. Visserligen hava särskild^ sakkunniga
undersökt denna sak och funnit, att det icke skulle medföra någon olägenhet
att välja ett dubbelt antal fullmäktige, om den nya metoden bleve tilllämpad.
Men det finnes grundad anledning att icke tillmäta detta utlåtande en
avgörande betydelse; och dessa sakkunniga ha ju dock medgivit att sammanräkningsförfarandet
skulle komma att bli mera betungande än under nuvarande förhållanden
(sid. 37 överst). Det vill därför synas som om med beslutet om upphävande
av den successiva förnyelsen borde anstå dels tills dess den nya valmetoden
blivit vederbörligen antagen ifråga om de kommunala valen samt dels tills dess denna
metod blivit vid fullmäktigvalen prövad. De tiitt förekommande förändringarna
ifråga om valmetoden och därmed sammanhängande författningar, som ägt rum

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

under de senaste åren och vållat såväl valförrättarna som den väljande allmänheten
störa svårigheter, borde mana till större försiktighet än som hittills ägt
rum vid lagstiftningen å detta område. Att bibehålla den successiva förnyelsen
vid fullmäktigvalen ännu några år kan uppenbarligen icke vålla några vidare
olägenheter.»

Ur övriga yttranden, som avstyrka den successiva förnyelsens borttagande,
må anföras följande uttalanden av länsstyrelserna i Uppsala,
Södermanlands och Örebro län.

Länsstyrelsen i Uppsala län åberopar i tidigare utlåtande framförda betänkligheter
mot långt gående inskränkningar av antalet offentliga valförrättningar. »Om»,
heter det därefter i det nu avgivna yttrandet, »såsom måste förutsättas, deltagandet
i allmänna val uppbäres av den enskilde valberättigades livliga intresse
och på insikt grundade övertygelse, kan det endast vara hälsosamt, att ett sådant
intresse utan alltför störa avbrott manas till verksamhet och att den valberättigade
uppfordras att ständigt underhålla och förkovra sin insikt i allmänna värv. Ett
gott resultat garanteras tydligen icke därigenom, att — i olikhet mot hittills —
valmannen endast med långa mellantider ruskas upp ur en habituel! sömn och
således bringas att i yrvaket tillstånd avgiva sin valsedel. Ifrågasättas kan, om
ej den överklagade valtröttheten huvudsakligen beror dels på ovana, dels på en, i
de flesta fall säkerligen omedveten, känsla av oförmåga; båda dessa orsaker torde
kunna undanrödjas genom övning vid ofta återkommande valtillfällen. Härtill
kommer, att förmenat sensationella händelser, vilka kanske snart reduceras till
sina verkliga mått, övergående situationer och lyckade s. k. vallögner åtminstone
icke höra utöva onödigt långvariga verkningar. Icke minst viktig är den omständigheten,
att, när de egentliga politiska valen sällan förekomma och den
känsliga barometer saknas, som i andra länder utgöres av fyllnadsval, de kommunala
valen kunna giva en värdefull ledning beträffande inträffade ändringar i
det allmänna tänkesättet, och sålunda på eu gång giva riksdagsmajoriteten eu
varning och antyda lämpligheten av en riksdagsupplösning. För övrigt måste
den föreslagna reformen anses vara i själva verket odemokratisk och sålunda
strida mot nu vedertagna principer. Om man i historien läste om en period, då,
sedan massorna förvärvat den hett åtrådda rösträtten, det inträffar att — samtidigt
därmed, att representativsystemets tillämpning utvidgas på bekostnad av
det omedelbara deltagandet i allmänna värv — antalet tillfällen för rösträttens
utövande inskränkes, skulle man utan tvekan beteckna denna period såsom reaktionär''.
Såsom en praktisk olägenhet måste framhållas, att sammanräkningarna
bliva vida mera besvärliga och tidsödande samt i följd härav komma att i hög
grad. förrycka länsstyrelsernas vanliga verksamhet. Denna olägenhet skulle
emellertid kunna undvikas genom sammanräkningarnas anförtroende åt särskilda
nämnder, eventuellt för andra områden än länen. Av det föregående framgår,
att befallningshavanden icke kan förorda det remitterade förslaget. Skulle emeller
tid, av skål, som befallningshavanden icke förmår uppskatta, det anses lämpligt
och nyttigt att inskränka antalet kommunala val, hemställer befallningshavanden,
att denna inskränkning genomföres medelst landets indelande — såsom i fråga
om val till första kammaren — i distrikt, inom vilka de kommunala valen hållas
olika år med den anordning, att varje år inom ett av distrikten sådana val äga
rum. Härigenom skulle åtminstone en av inskränkningens betänkliga följder bliva
i avsevärd mån förebyggd.»

(Jl

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Även länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar tidigare avgivna yttranden
och anför därutöver såsom skäl mot förslaget bl. a. följande: »Valen till landstingen
äro politiska val, i det att landstingsmannen fortfarande välja ledamöter
av riksdagens första kammare. Valen till stads-, kommunal- och municipalfullmäktige
böra däremot icke anses såsom politiska val utan såsom endast kommunala,
ehuru åt dessa val, särskilt i de större kommunerna, numera givits i högre
eller mindre grad en politisk karaktär. Den omständigheten, att successiv förnyelse
av landstingskorporationerna avskaffats, synes för den skull ej böra i och
för sig — av likformighetsskäl — föranleda avskaffande av den successiva förnyelsen
av fullmäktigkorporationerna. Inom smärre kommuner eller municipalsamhällen
kan inom mindre tid än fyra år inträda stora förändringar i fråga om
befolkningens antal och sammansättning. Så t. ex. kan en stor industriell nyanläggning
tillföra samhället en proportionsvis mycket stor tillökning av invånarantalet,
och tvärtom kan nedläggandet av eu eller flera större industriföretag inom samhället
föranleda betydande minskning av folkmängden, vilkens flertal därefter måhända
också utgöres av helt andra grupper än industriidkare och industriarbetare.
I det förra fallet synes det oegentligt, att de nytillkomna befolkningslagren ej
för rån efter liera års förlopp få inverka på sammansättningeii av kommunens
eller samhällets fullmäktige, och i det senare fallet synes det likaledes otill
börligt, att samhällets angelägenheter skulle intill fyraårsperiodens utgång bestämmas
av fullmäktige, vilkas flertal måhända utsetts av de befolkningslager,
som redan lämnat orten. Enskilda personer, som ej i vidare grad bekymra sig
om politiska frågor, kunna dock vara livligt intresserade för de kommunala angelägenheterna
i den kommun eller det samhälle, dit de inflytta, om också detta intresse
kanske mest går ut därpå, att de mera än andra skatter tryckande kommunalskylderna
ej måtte stiga till allt för stor höjd. Även mot dylika till en kommun
nyinflyttade enskilda personer skulle det innebära eu orättvisa, att de ej finge
förrän efter flera års förlopp med sina röster inverka på sammansättningen av
ortens fullmäktigkorporation. Såsom skäl för den ifrågasatta ändringen hava de
sakkunniga åberopat bland annat, att inskränkningen av de kommunala valkampanjerna
till hälften innebure en avsevärd besparing av kostnader och besvär
för såväl det allmänna som de olika politiska partierna. Yad sålunda anförts
synes befallningsliavanden kunna gälla i fråga om förhållandena i större städer
och större industrisamhällen, varemot i det stora flertalet landskommuner ''de
kommunala valkampanjerna’ icke torde kräva avsevärda kostnader eller besvär
för det allmänna och för de olika politiska partierna. Ej heller torde den s. k.
''valtröttheten’ eller ''valledan’ hittills i fråga om de kommunala valen i någon
mera betydlig grad gjort sig märkbar.»

I fortsättningen framhåller länsstyrelsen såsom sin mening, att sammanräkningsförrättningarna
vid den successiva förnyelsens borttagande skulle bliva
långt mera besvärliga och tidsödande än för närvarande, något som för magistrater
och stadsstyrelser, som hava att ombesörja sammanräkningen av stadsfullmäktigval
var och en blott för sin stad, vore av mindre betydelse, men som för länsstyrelserna,
som skola sammanräkna alla val av kommunal- och municipalfullmäktige i hela
länet, skulle föranleda stora praktiska olägenheter. Vid detta resonemang utgår
emellertid länsstyrelsen från förutsättningen, att den nuvarande reduktionsregeln
fortfarande skulle tillämpas vid fullmäktigvalen. Även med den nya sammanräkningsmetoden
skulle vederbörande myndigheters arbete enligt länsstyrelsens
mening i vissa fall bliva mera betungande, därest den successiva förnyelsen
upphörde.

Kungl, Maj:ts Proposition Nr 120.

t>2

På grund av det anförda anser sig länsstyrelsen böra avstyrka avskaffandet
av den succesiva förnyelsen av fullmäktige åtminstone i fråga om val av kommunaloch
municipaliullmäktige. — De skäl sakkunniga anfört för avskaffande av den
successiva förnyelsen av kommunal- och municipal nämnder synas länsstyrelsen
alldeles icke övertygande, och länsstyrelsen avstyrker på det bestämdaste de sakkunnigas
förslag, att dessa nämnders alla ledamöter jämte suppleanter skulle
utses på en gång för fyra år i sänder.

Den tredje länsstyrelse, som avstyrker den successiva förnyelsens borttagande,
nämligen länsstyrelsen i Örebro län, framhåller, bland annat, att de kommunala
valen näppeligen äro av den natur att föranleda så uppslitande och
tidsödande strider, som de politiska valen. Beträffande reformen i fråga och
dess konsekvenser heter det vidare i det av sagda länsstyrelse avgivna utlåtandet:
»Den från flera håll uttalade farhågan för att ett avskaffande av den successiva
förnyelsen och således nyval av hela ifrågavarande korporationer på en gång
skulle möjliggöra en alltför hastig ändring i dessas sammansättning och därigenom
äventyra kontinuiteten i det kommunala arbetet, kan befallningshavanden
visserligen icke dela, då erfarenheten av hittills förrättade val icke giver något
stöd härför. Befallningshavanden kan däremot icke finna det annat än fördelaktigt,
att valmännen erhålla tillfälle att vartannat år i viss mån själva pröva de
kommunala förhållandena och vederbörande fullmäktiges sätt att handhava sitt
uppdrag. Slutligen böra dock framhållas de rent tekniska svårigheterna för val
på en gång av ett stort antal representanter i en korporation, vilka svårigheter
göra sig gällande icke minst vid sammanräkningsförfarandet. Dessa svårigheter
komma ock enligt befallningshavandens uppfattning icke att minskas utan
fastmera att ökas, om, såsom ifrågasatts, de vid 1921 års riksdag antagna och
vid senast förrättade riksdagsmannaval tillämpade bestämmelser för sammanräkningen
också skola gälla i fråga om de kommunala valen. Nu berörda omständighet
bör givetvis icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för en reform,
därest en sådan i och för sig är behövlig och önskvärd, men med sin ovan uttalade
uppfattning i ärendet har befallningshavanden ansett sig icke kunna underlåta
att framhålla även nu berörda påföljd av ett upphävande utav den successiva
förnyelsen av ifrågavarande kommunala korporationer. Enär således vid en jämförelse
mellan skälen för och emot de sakkunnigas förslag i denna del de skäl,
som tala emot den avsedda ändringen, enligt befallningshavandens mening äro
övervägande, finner befallningshavanden sig böra hemställa, att förslaget härutinnan
icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.»

I övriga yttranden, som gå ut på den successiva förnyelsens bibehållande,
framföras inga nya synpunkter på frågan. Det framhålles
sålunda, att den ifrågasatta reformen skulle möjliggöra genomgående
och plötsliga förändringar av fullmäktigkorporationernas sammansättning
till skada för kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en målmedveten
kommunalpolitik; att genom den successiva förnyelsens borttagande
väljarna alltför sällan skulle komma i tillfälle att uttrycka sin
vilja såväl beträffande de personer, som skola företräda dem, som beträffande
den kommunalpolitik, som bör följas; samt att den nuvarande
proportionella metoden, tillämpad vid val för tillsättande av ett större

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 120. 03

antal platser, vore förenad med rent tekniska svårigheter, vartill komme
ökat arbete vid röstsammanräkningarna.

Mot de av de sakkunniga föreslagna ändringarna beträffande antalet
fullmäktige framföras i de avgivna utlåtandena anmärkning allenast från
stad sstyrelsen i Borgholm.

Denna myndighet anser, att vid borttagande av den successiva förnyelsen av
stadsfullmäktige dessas antal i städer med 2,000 invånare eller därunder bör utgöra
högst 15.

Stadsstyrelsen i Ludvika anser med hänsyn till kontinuiteten riskabelt att
avskaffa den successiva förnyelsen, därest icke samtidigt bestämmes, att även
städer, berättigade till minsta antalet fullmäktige, indelas i valkretsar.

I övrigt göras i de inkomna yttrandena inga invändningar mot den
nuvarande valkretsindelningens bibehållande jämväl vid avskaffande av den
successiva förnyelsen.

Intet av de avstyrkande utlåtandena utöver det ovan återgivna från
länsstyrelsen i Södermanlands län innehåller något uttalande angående

den successiva förnyelsens upphörande i fråga om kommunal- och municipalnämnd.

Såsom framgår av ovan anförda siffror, har de sakkunnigas förslag
om tiden för fullmäktigvalens förrättande vunnit ännu livligare anslutning
än förslaget om den s^^ccessiva förnyelsens upphörande.

1 några av de utlåtanden, som i huvudsak tillstyrka den av de sakkunniga
föreslagna ändringen av tiden för fullmäktigvalens förrättande,
framföras emellertid vissa speciella önskemål beträffande sagda tid.

Så framhålla stadsfullmäktige i Karlskrona och Ronneby önskvärdheten av att
valmånaden sättes så sent på året som möjligt, enär det kan befaras, att stadsfullmäktige,
som ej bliva omvalda, förlora intresset för sitt mandat.

Magistraten i Karlskrona anser önskvärt, att tiden för stadsfullmäktigvalen
framflyttas till tiden från mitten av oktober till slutet av november, så att valförberedelserna
kunna ske efter magistratsledamöternas semester.

Kommunalfullmäktige i Mölndal och Fässberg vilja hava fullmäktigvalen förlagda,
till tiden 15 oktober—15 november. Stadsstyrelsen i Hässleholm föreslår
november såsom lämplig valmånad. Stadsstyrelsen i Ludvika anser, att valen
lämpligen böra äga rum i november och mandatstiden, om den skall ändras, utgå
den 30 november, på det att samma stadsfullmäktige, som besluta om nästkommande
års stat, även skola vara de, som skola tillämpa densamma. Stadsftälmäktige
och magistraten i Västervik åter anse, att valen med hänsyn till flyttningarna
den 1 oktober böra förrättas under tiden 10—30 september."

I övrigt förete de tillstyrkande utlåtandena beträffande tiden för valen
skiljaktiga meningar allenast i fråga därom, huruvida landstingsmannaoch
fullmäktigvalen böra hållas på en och samma dag och följaktligen

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

sammanföras till en gemensam förrättning, eller om en sådan sammanföring
icke bör äga ram. Två länsstyrelser och två fullmäktigkorporationer
uttala sig för önskvärdheten av att landstingsmannavalen och
fullmäktigvalen sammanföras till en förrättning eller i varje fall äga rum
så samtidigt som möjligt, medan å andra sidan en länsstyrelse och två
fullmäktigkorporationer yrka på förbud mot ett dylikt sammanförande
av valen eller i varje fall understryka olämpligheten därav.-

Länsstyrelsen i Gottlands län understryker sålunda önskvärdheten av att landstingsmanna-
och fullmäktigvalen sammanföras till en förrättning samt anför vidare:
»Om så ej sker minskas nämligen, såsom vederbörande departementschef i det
till propositionen i ämnet till 1918 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
framhållit, i avsevärd grad de fördelar, man med sammanförandet vill vinna.
Väl måste de mot sammanförandet av ifrågavarande val till en förrättning
uttalade betänkligheter tillerkännas ett visst berättigande, men det synes dock
knappast vara ådagalagt, att sådana anordningar ej kunna åstadkommas, som
äro ägnade att förebygga den oreda och förvirring, sammanförandet befaras skola
medföra. Erinras må, att de på våren 1919 i de olika kommunerna samtidigt
förrättade två fullmäktigval för skilda tidsperioder, såsom de sakkunniga själva
vitsordat, förlupit utan större olägenheter ( det invecklade maskineriet fungerade
dock på det stora hela taget väl’, sid. 47 i betänkandet).»

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar sig vara ense med de sakkunniga i
fråga om önskvärdheten av att sammanföra de kommunala valen och landstingsmannavalen
till en i möjligaste män begränsad tidsperiod samt fortsätter: »Av
skäl, vilka visserligen icke kunna helt och hållet underkännas, hava de sakkunniga
emellertid icke ansett sig kunna förorda valens förrättande på en och samma
dag, utan inskränkt sig till att föreslå en valperiod på något över en månad.
Det är dock tydligt, att ett av huvudsyftena med den ifrågavarande lagstiftningen,
nämligen inskränkning i antalet valtillfällen, bäst skulle bliva tillgodosett genom
införandet av gemensam valdag för dessa val. Det torde niimligen kunna ifrågasättas,
huruvida mycket är att vinna i valdeltagandet, om två valförrättningar anordnas
under loppet av föga mer än en månad. Särskilt torde detta gälla inom
valdistrikt, där väljarna hava långa avstånd till vallokalen. Inom sådana distrikt
bleve säkerligen deltagandet i valen större, om dessa kunde anordnas på samma
dag. Enligt länsstyrelsens förmenande bör det därför tagas under allvarlig omprövning,
huruvida de olägenheter och svårigheter, som väntas bliva förknippade
med en dylik anordning, må kunna genom lämpliga åtgärder neutraliseras. Under
förutsättning, att för de olika valen användas skilda valkuvert, forsedel^ med
tryckt påskrift om det val som avses, torde för valförrättaren icke kunna möta
någon nämnvärd svårighet att samtidigt mottaga och sortera kuverten, kontrollera
förefintligheten av rösträtt för de olika valen samt verkställa erforderliga anteckningar
i röstlängden. Större uppmärksamhet förtjänar då den fara för förväxling
av valsedlar, som obestridligen måste förefinnas vid ett gemensamt val. Men
även denna olägenhet torde kunna i avsevärd grad nedbringas genom en föreskrift,
att valsedlarna skola vara försedda med tydlig påskrift om det val, som
avses. Om denna påskrift gives samma form och utseende som på valkuverten,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 05

torde risken för förväxling vara nedbragt till ett minimum och i praktiken icke
bliva av någon som helst betydelse. Den nu berörda frågan synes i varje fall
vara av sådan vikt, att den bör göras till föremål för en mera ingående undersökning,
innan proposition i iimnet framlägges för riksdagen.»

Den motsatta meningen omfattas av länsstyrelsen i Jönköpings län, som beträffande
frågan om ändrad tid för fullmäktiges väljande icke har annat att erinra
mot de sakkunnigas förslag än att, då det med fullt fog av de sakkunniga anses,
att fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande till en gemensam förrättning
icke bör äga rum, bestämmelse därom synes böra intagas i mom. 5 av
§ 29 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 31 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad.

Stadsfullmäktige i Trälleborg framhålla lämpligheten av att det stadgas, att
en viss tid, t. ex. fjorton dagar, bör förflyta mellan de till samma tidsperiod
bestämda valen till landsting och till stadsfullmäktige. Om dessa val förrättas
alltför nära in på varandra, är nämligen enligt stadsfullmäktiges mening den
möjligheten ej utesluten, att intresset för det sist förrättade valet förminskas.

Samma uppfattning kommer till synes jämväl i yttrandet från kommunalfullmäktige
i Jämshög.

Av de 12 yttranden, som gå ut på ett bibehållande av den nuvarande
tiden för fullmäktigval, innehålla egentligen allenast de beträffande Stockholms
stad någon motivering för den sålunda framförda meningen.

Yttrandena beträffande förslaget, i vad det rör Stockholms stad, äro
helt naturligt av särskild vikt, eftersom den ifrågasatta reformen för
huvudstadens vidkommande har den största räckvidden.''

Stadsfullmäktige i Stockholm förorda, att fullmäktigvalen i huvudstaden allt
fortfarande skola förrättas i mars månad och mandatstiden räknas från den 1
därpå följande april. Till motivering av denna sin ståndpunkt erinra stadsfullmäktige
om de stora praktiska olägenheter för det kommunala förvaltningsarbetet,
som den föreslagna omläggningen skulle medföra. »Visserligen är det,» framhålla
stadsfullmäktige, »önskvärt, att valen förrättas så snart ske kan efter röstlängdens
upprättande, samt att val av elektorer för val av ledamöter av riksdagens första
kammare förläggas till samma tidpunkt av året som landstingsmannavalen. Vid
bedömande av förevarande fråga bör emellertid synnerlig hänsyn även tagas till
de kommunala myndigheternas arbetsbörda och dess fördelning. De uppgifter,
som numera åvila Stockholms stadsfullmäktige jämte stadens nämnder och styrelser,
äro av den betydande vikt och omfattning, att en omläggning av de kommunala
valen i en riktning, som i hög grad försvårar deras arbete, icke bör utan
tvingande skäl genomföras. Stadsfullmäktige hava icke kunnat finna, att sådana
skäl här föreligga. —--

Redan i slutet av augusti och början av september måste inom nämnder
och styrelser ett forcerat arbete börja på upprättande av budgetsförslagen för
nästkommande år, då dessa förslag författningsenligt skola före september månads
utgång vara inlämnade till stadskollegiet. Någon framflyttning av denna tidpunkt
är icke utan allvarligt men för budgetsberedningen möjlig. Det torde vara
tämligen uppenbart, att förberedelserna för ett kommunalt val av dubbelt så stor
omfattning som det hittills i Stockholm vanliga skulle, därest valet ägde rum
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.) 155421 9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 120.

under senare hälften av september eller första hälften av oktober, utöva ett störande
inflytande å det då pågående förvaltningsarbetet. Valet berör nämligen
helt visst de flesta personer i förtroendeställning inom kommunalförvaltningen.
Det har visat sig vara en praktisk och ändamålsenlig ordning, att valbestyren
förlagts till den tidigare delen av vårterminen, då de kommunala arbetsuppgifterna
enligt erfarenheten icke äro så trängande, och att den senare delen av
vårterminen samt höstterminen reserveras för de större och viktigare kommunala
ärendena. Med den successiva förnyelsens upphörande och valförrättningens
till följd därav starkt ökade omfattning vinna skälen för denna arbetsfördelning
ytterligare i styrka. Stadsfullmäktige få sålunda vidhålla sitt avstyrkande av de
Sakkunnigas förslag till ändring av valtid och mandatsperiod för stadsfullmäktige
i Stockholm.

De sakkunnigas författningsförslag ger stadsfullmäktige anledning till följande
anmärkning.

De sakkunniga hava uppenbarligen förbisett, att med stadsfullmäktiges
mandatsperiod nära sammanhänger stadskollegiets samt nämnders och styrelsers
tjänstgöringstider. Vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle det egenartade
och förmodligen ej avsedda förhållandet inträda, att i april månad samma år,
som stadsfullmäktige väljas, d. v. s. nära ett halvt år före detta val, stadskollegiets
ledamöter, med undantag av ordföranden och borgarråden, nyväljas för fyra
år. Förflyttas mandatsperiodens början för stadsfullmäktige till den 1 januari,
så torde även tiden för valen till stadskollegiet böra ändras. Likaså torde böra
övervägas, huruvida icke tiden för valen till nämnder och styrelser bör jämkas,
då det näppeligen kan anses lämpligt, att dessa val förrättas av en stadsfullmäktigkorporation,
som redan i sin helhet varit underkastad nyval, och omedelbart
innan de för de följande fyra åren nyvalda tillträda sina uppdrag. Jämväl i andra
hänseenden -lära de av de sakkunniga föreslagna lagändringarna tilläventyrs böra
föranleda omläggningar. Ordningen för huvudstadens kommunala arbete, sådan
den reglerats genom kommunalförordningen för Stockholm, skiljer sig nämligen
så väsentligt från förhållandena i landets övriga städer, att ett förenhetligande
i här föreslagen riktning möter avsevärt större svårigheter, än vad kommunalförfattnings
sakkunniga synas hava förutsatt.

Den korta tid, som stått till stadsfullmäktiges förfogande för avgivande av
yttrande över det remitterade förslaget, har icke medgivit stadsfullmäktige att
företaga den närmare utredning, som denna ytterligare revision av kommunalförordningen
kan påkalla. Stadsfullmäktige förutsätta emellertid, att — därest
en lagstiftning i av de sakkimniga förordad riktning anses böra komma till stånd
— stadens myndigheter beredas tillfälle att avgiva förnyat yttrande i ärendet.»

Magistraten i Stockholm, som i ett den 21 januari 1921 avgivet utlåtande
över av de sakkunniga tidigare ifrågasatt förläggande av fullmäktigvalen till
september, med hänsyn till semesterförhållanden och magistratens arbetsbörda
avstyrkt en ändring av tiden för fullmäktigvalen, har nu i sitt senaste, den 23
september 1921 avgivna yttrande, sedan den föreslagna tiden ändrats därhän, att
valen i sin helhet kunna förrättas i oktober, frångått sin tidigare ståndpunkt och
anföra därvid bland annat följande: »Ehuruväl magistraten alltså vidhåller sin
uppfattning om mars månad såsom en med hänsyn till verkets arbetsbörda lämpligare
vahnånad än oktober, vill magistraten dock å''andra sidan icke påstå, att
skillnaden härvidlag är så stor, att den bör få inverka avgörande, därest synnerligen
viktiga skäl skulle befinnas tala för den av de sakkunniga föreslagna änd -

(57

Kungl. May.ts Proposition Nr 120.

ringen. I detta hänseende liar framför allt den utredning, de sakkunniga förebragt
till stöd för sitt krav på valens förrättande snarast möjligt efter röstlängdens
fullbordande, synts magistraten så övertygande, att magistraten gentemot detta
krav finner sina betänkligheter mot valförrättningens överflyttande till hösten
böra falla.»

Överståthållarämbetet vidhåller däremot sin tidigare uttalade ståndpunkt, att
fullmäktigvalen i Stockholm alltjämt böra förrättas i mars månad, och avstyrker
följaktligen i denna punkt det av de sakkunniga framlagda förslaget. »Detta avstyrkande
är,» heter det i yttrandet, »grundat på önskvärdheten av att icke rubba
på den ordning, som uti ifrågavarande avseende gällt i huvudstaden alltsedan
kommunallagarna trädde i tillämpning. Genom att förrätta stadsfullmäktigvalen
i mars och låta de nyvalda börja sitt arbete den 1 därpå följande april, hinna
de nya stadsfullmäktige att bliva något samarbetade med varandra under vårmånaderna
och varda på så sätt bättre än eljest skulle vara förhållandet beredda
att upptaga till prövning de viktiga frågor, som vanligen förekomma till avgörande
under hösten och de första månaderna å det nya året. Erfarenheten har nämligen
givit vid handen, att med den stora kommunalförvaltning, som åligger
Stockholms stadsfullmäktige, så medhinner man icke under hösten att avgöra
samtliga de frågor, som stå på dagordningen för verkställighet under följande år,
utan nödgas överskjuta prövningen av en del utav dem till början av detta nya
år. Skulle man nu, på sätt de sakkunniga föreslagit, låta de nyvalda stadsfullmäktige
träda i tjänstgöring den 1 januari, så avhugger man det som bäst pågående
arbetet och överlåter det vid den tiden återstående arbetet till den. nyvalda
korporationen, som i den (nån den icke förut tillhört stadsfullmäktige icke
är inne i arbetet och icke är van att samarbeta. Att detta icke skulle vara en
lycklig anordning synes uppenbart.

På sätt överståthållarämbetet redan anfört i sin ovanberörda skrivelse till
kommunalförfattningssakkunniga, så finnes ett skäl för ifrågavarande vals förläggande
till hösten, nämligen önskvärdheten av att elektorsvalen till första kammaren,
vilka tydligen böra ske samtidigt med stadsfullmäktigvalen, förrättas vid
samma tid av året som landstingsmannavalen, men, såsom av ämbetet i samma
skrivelse tillika förmälts, synes detta skäl dock icke vara tillräckligt starkt för
att rubba den anordning, som ur kommunal synpunkt är önskvärd. Vikten av
att arbetet inom huvudstadens stora kommunala förvaltning fortgår ostört och
utan rubbningar är så betydande, att den sistnämnda synpunkten icke synes
böra tillmätas någon avgörande betydelse. Överståthållarämbetet delar således
fortfarande samma åsikt som stadsfullmäktige uti förenämnda fråga och
hemställer därför att de sakkunnigas förslag uti ifrågavarande del icke måtte
vinna bifall.» ...

De fyra partiorganisationerna i huvudstaden hava ingenting att erinra mot
att tiden för stadsfullmäktigvalen ändras på sätt, som av de sakkunniga föreslagits.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i § 29 mom.
5 c) av förordningen om kommunalstyrelse på landet angående sammanräkningsförfarandet
vid kommunalfullmäktigval hav-a vissa erinringar framställts
av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Värmlands, \ ästmanlands
och. Västerbottens län. Dessa anmärkningar rikta sig huvud -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

sakligen mot bestämmelserna angående sammanräkningens kungörande,
varvid enligt sakkunnigförslaget skulle meddelas uppgift om den ordningsföljd,
i vilken sammanräkningen, därest hinder icke mötte, komme
att för de olika kommunerna företagas.

Sålunda anför länsstyrelsen i Södermanlands län, att bestämmelsen, att kungörelse
om- tiden för sammanräkning av kommunalfullmäktigval skulle av länsstyrelsen
utfärdas och befordras till uppläsning i vederbörande kommuners kyrkor,
syntes onödig. Det hade nästan aldrig i länet hänt, att någon medlem från
vederbörande kommun infunnit sig vid sammanräkningen. Det torde vara tillfyllest,
att tiden för sammanräkningen kungjordes genom anslag tre dagar före
förrättningen. Liknande ändring borde göras i § 32 mom. 3 angående sammanräkning
för utseende av efterträdare åt avgången fullmäktig. Varför skulle för
övrigt sammanräkningen av rösterna från de olika kommunerna betraktas såsom
en sammanhängande förrättning? Hos länsstyrelserna förelåge ofta sådana förhållanden,
att det kunde vara öavvisligen nödvändigt att göra ett uppehåll för
en eller flera dagar mellan särskilda sammanräkningar.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det understundom kunna möta svårigheter
att i den kungörelse, som enligt förslaget skall utfärdas, beräkna ordningsföljden
för sammanräkningarna. Länsstyrelsen anför vidare: »Såsom hittills skett,
lära nämligen sammanräkningarna i framtiden komma att hos länsstyrelserna
verkställas på flera avdelningar, och det kan därvid av olika anledningar befinnas
nödvändigt att överflytta eu kommuns valsedlar från en avdelning till en annan.
Då erfarenheten visat, att allmänhetens intresse för sammanräkningarna är synnerligen
ringa och endast undantagsvis andra än representanter för pressen inom
residensstaden infinna sig till sammanräkningarna, synes en kungörelse av det
innehåll, som föreslagits, skäligen betydelselös och torde enligt länsstyrelsens
mening helt kunna undvaras. Möjligen kunde den ersättas med ett anslag i länsstyrelsens
lokal rörande sammanräkningens fortgång.»

Och länsstyrelsen i Värmlands län anför i förevarande fråga: »I praktiken
komme en sådan bestämmelse säkerligen icke att medföra något egentligt gagn
och i alla händelser måste det befaras möta svårigheter att iakttaga därmed given
föreskrift, då, åtminstone, såsom sammanräkningsarbetet här varit ordnat, detsamma
uppdelats på olika avdelningar. Efter befallningshavandens förmenande
bör för den skull nämnda bestämmelse lämpligen utgå och länsstyrelsen lämnas
öppet att under förrättningens gång, efter sig då företeende omständigheter,
träffa avgörande om den ordning, i vilken sammanräkningen för de olika kommunerna
skall äga rum.»

Samma uppfattning kommer till synes jämväl i yttrandet från länsstyrelsen
i Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför följande erinran mot den föreslagna
lydelsen av § 29 mom. 5 c): »Enligt § 29 mom. c) skall befallningshavanden
omedelbart efter röstsammanräkningen kungöra valens utgång beträffande varje
kommun genom uppläsning av protokollet. Detta stadgande, att protokollet genast
skall uppläsas finnes även i gällande lagstiftning, men är synnerligen opraktiskt
och föranleder fördröjande av förrättningen i betänklig mån. Protokollsföringen
är vid de flesta sammanräkningarna mycket tidsödande, och föreskriften har icke
alltid kunnat efterföljas. Enligt befallningshavandens mening torde därför före -

K un (fl. Maj.ts Proposition Nr 120. 69

skriften om protokollets uppläsning böra utgå och valets utgång kungöras genom
ett offentligt tillkännagivande.»

Samma länsstyrelse fäster dessutom uppmärksamheten å förefintlig bristande
överensstämmelse mellan bestämmelserna i § 29 mom. 5 a) i förordningen
om kommunalstyrelse på landet och motsvarande bestämmelser i § 5 mom. 2 c)
i landstingsförordningen beträffande den minimitid, under vilken val skola fortgå.
Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida av praktiska skäl de olika bestämmelserna
icke borde bringas i överensstämmelse med varandra.

Utöver vad ovan framhållits, innehålla yttrandena från magistraterna i
Stockholm och Vimmerhy yrkanden, att städernas magistrater helt och hållet
måtte befrias från befattning med valförrättning och röstsammanräkning, medan
överståthållarämbetet för sin del uttalar, att någon ändring i härutinnan förefintliga
bestämmelser icke bör företagas.

Ovan refererade yttranden giva tydligt vid handen, att bland länsstyrelserna
samt de kommunala representationerna och myndigheterna
en synnerligen allmän opinion förefinnes för åtgärder till minskande av
antalet valkampanjer och att enigheten i uppfattning härutinnan är
långt större nu, än när frågan för några år sedan var föremål för yttrande.
Riksdagen har i sin i det föregående omförmälda skrivelse nr
134 år 1920 uttalat sin mening i frågan.

Åven jag är av den uppfattning, som jämväl kommit till uttryck
i nyssnämnda riksdagsskrivelse, att eu inskränkning av antalet valtillfällen
är önskvärd, särskilt sedan nya stora befolkningslager gjorts delaktiga
av den kommunala och politiska rösträtten. Det kan över huvud
taget icke vara lämpligt att med alltför korta mellanrum sätta i gång
det stora valmaskineri, som de kommunala fullmäktigvalen förutsätta och
som på ett helt annat sätt än tillförne griper in i menig mans liv. Åven
ur kostnadssynpunkt och för att bereda de kommunala organen ökad
arbetsro är en inskränkning av antalet val önskvärd. En sådan inskränkning
torde, såvitt angår de kommunala valen, vara att anse såsom
en ren konsekvens av en del tidigare reformer, ett fortskridande på den
väg, man slagit in på. vid utökande av mandatstiden för riksdagens
andra kammare och borttagande av den successiva förnyelsen av landstingen.
En reform i den riktning, som nu av kommunalförfattningssakkunniga
föreslagits, utgör jämväl ett led i strävandena att bringa
överensstämmelse mellan de normer, som reglera de politiska och de
kommunala representantvalen. Slutligen vill jag erinra om ytterligare
ett ofta framhållet motiv för den successiva förnyelsens avskaffande,
nämligen att genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje
val härvid skulle komma att omfatta, proportionalismen och minoriteternas
möjlighet att göra sig gällande skulle mera än nu komma till sin rätt.

Departe ments chefen.

Den successiva
förnyelsens
avskaffande
för fullmäktig
korp orationerna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

Beträffande invändningarna, att reformen skulle möjliggöra genomgående
och. plötsliga förändringar i fullmäktigkorporationernas sammansättning
till skada för kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en
målmedveten kommunalpolitik samt att till följd av det stora antal
mandat, som skulle vid varje val besättas, ofta ett fåtal röster, ett
kotteri, skulle kunna genomdriva val, som ej stöddes av någon allmännare
mening, torde det vara tillfyllest att hänvisa till vad de sakkunniga
anfört gentemot dessa invändningar (betänkandet sid. 30—33). I
likhet med riksdagen och de sakkunniga anser jag, att den proportionella
valmetoden i och för sig utgör en tillräcklig garanti för kontinuitetens
bevarande i fullmäktigförsamlingarna. Och den allmänna och
lika rösträtten torde omöjliggöra, att en alltför ringa minoritet, ett
kotteri, skall kunna förskaffa sig representanter i fullmäktige.

Större vikt torde böra tillerkännas anmärkningen, att genom den
successiva förnyelsens borttagande väljarna alltför sällan skulle komma
i tillfälle att uttrycka sin vilja såväl beträffande de personer, vilka skola
företräda dem, som i fråga om den kommunalpolitik, som bör följas.
Häremot kan emellertid invändas, att i fråga om andra kammaren och
landstingen sagda synpunkt icke varit utslagsgivande. Beträffande andra
kammaren utgör visserligen upplösningsrätten ett korrektiv mot förlängningen
av tiden mellan de allmänna valen, men i fråga om landstingen
förefinnes intet sådant korrektiv. Ur demokratisk synpunkt torde det
vara av vikt, att valen så anordnas, att deltagandet i desamma blir så
livligt som möjligt. Vid eu granskning av siffrorna angående valdeltagandet,
vilka under de senaste åren märkbart sjunkit, kan man icke
underlåta att åtminstone delvis härleda denna minskning i valdeltagandet
från den väldiga anhopning av val, som förekommit, och förmoda, att
vid mera sällan återkommande val, som gälla hela representationen, deltagandet
både genom valets ökade betydelse och genom frånvaron av
s. k. valtrötthet skall bliva livligare och allmännare, än vad nu alfabet.
År eu dylik förmodan riktig, så förefinnes tydligen ytterligare
ett skäl för den successiva förnyelsens borttagande.

Slutligen hava framhållits dels de större möjligheter till valkupper,
som skulle skapas genom den successiva förnyelsens borttagande, dels
vissa rent tekniska svårigheter samt ökat arbete vid röstsammanräkningarna,
som vore förenade med val för tillsättande av ett större antal
platser. Dessa svårigheter och olägenheter, som nära hänga samman
med den nuvarande proportionella valmetoden och särskilt reduktionsregelns
tillämpning, och vilka i det i propositionen till 1918 års lagtima
riksdag framlagda förslaget endast mycket ofullständigt avhjälptes
eller mildrades genom vissa i och för sig föga önskvärda jämkningar i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

gällande bestämmelser angående valkretsindelning och antalet fullmäktige
i förhållande till folkmängden, torde hava utgjort den förnämsta
anledningen till att den successiva förnyelsens borttagande då strandade.
Kommunalförfattningssakkuniga hava även ansett dessa rent tekniska
och därmed sammanhängande svårigheter, som vid den nuvarande valmetoden
äro förenade med den successiva förnyelsens avskaffande, vara
av den natur, att man, endast för den händelse en reformering av valmetoden
i huvudsaklig överensstämmelse med vad redan skett i fråga
om andrakammarvalen genomföres, torde böra förorda den ifrågasatta
reformen. Med stöd av uttalande av proportionsvalssakkunniga anse
kommunalförfattningssakkunniga, att genom den nya sammanräkningsmetoden
de med den ifrågasatta reformen förenade rent tekniska svårigheterna
ävensom faran för valkupper och överraskningar vid valen
bliva avlägsnade.

Härutinnan delar jag helt de sakkunnigas uppfattning och anser
sålunda, att den nya sammanräkningsmetodens införande jämväl vid de
kommunala representantvalen bör utgöra förutsättning för avskaffandet
av den successiva förnyelsen av fullmäktigkorporationerna.

Åven beträffande reformens omfattning delar jag de sakkunnigas
mening, enligt vilken någon skillnad ej bör göras mellan val av stadsfullmäktige
å ena sidan samt val av kommunal- och municipalfullmäktige
å den andra. Redan önskvärdheten av att erhålla likformighet i bestämmelserna
beträffande land och stad talar för reformens tillämpning för samtliga
fullmäktigval. Den år 1918 utvidgade tillämpningen av fullmäktigsystemet
i landskommunerna ökar i hög grad betydelsen och nyttan av
den föreslagna reformen. Att, såsom föreslogs i propositionen till 1918
års lagtima riksdag, göra ett undantag i fråga om Stockholms stadsfullmäktige,
torde icke vara motiverat, särskilt som överståthållarämbetet
samt stadsfullmäktige och magistraten i Stockholm numera för sin del
förorda den ifrågasatta reformens företagande jämväl för huvudstadens
vidkommande.

Av det föregående framgår, att jag anser starka skäl tala för de
sakkunnigas förslag om den successiva förnyelsens avskaffande samt de
däremot framförda invändningarna icke vara av beskaffenhet att böra
hindra reformens genomförande. Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas
förslag i denna del.

Av de sakkunniga föreslagna jämkningar beträffande bestämmelserna
om antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden äro icke betingade
av den successiva förnyelsens borttagande utan av önskvärdheten dels

Antalet fullmäktige
i för
hållande till
folkmängden

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

allmän rådstuga
jämväl
å annat ställe
än rådhuset.

ökning av
antalet fullmäktige
allenast
i samband
med de
allmänna
valen m. m.

Viss ändring
för klarläggande
av gränsen
mellan
stämmas och
fullmäktiges
befogenhet.

därav att jämväl kommuner med 2,000 invånare eller därunder erhålla
viss frihet att själva fixera antalet fullmäktige, dels därav att även
övriga kommuner härutinnan erhålla större valfrihet än för närvarande,
varigenom ändringar av fullmäktigantalet på grund av folkmängdsökning
mindre ofta skulle behöva ifrågakomma. Dessa av de sakkunniga åberopade
motiv för ändringsförslagen i fråga anser jag övertygande och biträder
därför nämnda förslag, enligt vilka fullmäktiges antal skall utgöra

i	landskommun	med 2,000 invånare eller därunder		. 15—20,
b		b		» över 2,000 till och med 5,000	invånare ...	15—25,
b		b		B B 5,000 B B B 10,000	B	20—30,
b		b		b b 10,000 invånare.....................		25—40,
samt i	stad	med 2,000 invånare eller därunder.........		15—20,
	»	b	b	över 2,000 till och med 5,000 invånare............	15—25,
	»	»	b	B 5,000 B B B 10,000	B ............	20—30,
	»	b	b	b 10,000 b b b 20,000	B ..........	25—40,
	b	b	b	b 20,000 b b b 40,000	B ............	35—50,
	»	b	»	b 40,000 invånare ...........................		45—60.

Likaledes biträder jag det av de sakkunniga föreslagna tillägget till
§ 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, genom vilket
möj liggöres allmän rådstugas hållande jämväl å annat ställe än rådhuset.

Jag tillstyrker vidare de av de sakkunniga föreslagna, å sid. 55 o. f.
här ovan refererade ändringarna i § 27 och § 28 mom. 2 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet samt i §§ 7 och 31 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad. De sålunda föreslagna bestämmelserna utfylla,
såsom de sakkunniga närmare påvisa (betänkandet sid. 42—45), vissa
luckor i nuvarande lagstiftning och äro till en del ägnade att inskränka
antalet extra valkampanjer och sammanräkningsförrättningar. Den föreslagna
ändringen av § 7 i kommunalförordningen för stad föranleder en
formell ändring av § 8 i samma förordning, i sammanhang varmed torde
böra i sistnämnda lagrum, i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit,
införas uttrycklig bestämmelse därom, att jämväl avgörandet av fråga
enligt § 21 om antalet fullmäktige är förbehållen allmänna rådstugan.

Beträffande § 27 i kommunalförordningen för landet hava de sakkunniga
i den del av sitt betänkande, som avser gränsen mellan kommunalstämmas
och kommunalfullmäktiges befogenhet (sid. 95 o. ff.), uttalat,
att kommunalförordningen bör reglera gränsen mellan stämmans
och fullmäktiges befogenhet även i fråga om ärenden, som icke äro
kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse, samt för den skull

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120. 73

bland annat föreslagit, att ur nämnda paragraf inom. 1, däri stadgas
att »den kommunen i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt»
skall i vissa kommuner uppdragas åt fullmäktige, orden »i kommunala
angelägenheter» skola utgå. Detta förslag upptogs i Kungl.

Maj:ts ovan omförmälda proposition nr 299 till 1921 års riksdag (sid.

3, 19 och 20). 1 sitt utlåtande i frågan, nr 40, föreslog emellertid

konstitutionsutskottet (sid. 2 och 4), att nämnda uttryck skulle »i anslutning
till paragrafens nuvarande lydelse och för undvikande av missförstånd»
bibehållas, och detta blev även riksdagens beslut.

Knligt vad jag försport, har även efter 1921 års lagändring på
vissa håll tvekan yppats, huruvida beslutanderätt i ärenden, som icke
äro kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse, må, när fråga är
om annan författning än kommunalförordningen, utövas av kommunalfullmäktige.
(Jämför Hammarskjölds Kommunallagarna, 8 upplagan,

1921: »Enligt § 27, även i dess nya lydelse, är det kommunens be slutanderätt

i ’kommunala angelägenheter’, vilken överflyttas på kommunalfullmäktige.
Huruvida kommunalstämmans befogenhet, när den
icke grundar sig på F. K. L., utan på särskild författning, övergår på
kommunalfullmäktige, kan därför fortfarande synas tvivelaktigt och beroende
därpå, om den särskilda författningen avser kommunala angelägenheter;
jfr R. 1920 ref. 76 särsk. sidd. 185 f. Vid senaste lagändring
förutsattes emellertid uppenbarligen, att uttrycket ''kommunala
angelägenheter’ skulle fattas i eu mycket vidsträckt bemärkelse.» Se
jämväl Landskommunernas tidskrift 1922, 2 häftet, sid. 40).

För undanröjande av den tvekan, som sålunda yppats, synes det
mig lämpligt, att nämnda uttryck »i kommunala angelägenheter» uteslutes.
En motsvarande ändring anser jag, i anslutning till vad de sakkunniga
föreslagit, böra vidtagas i kommunalförordningen för stad § 7
mom. 1.

Såsom ett led i de föreslagna åtgärderna för inskränkning av an- Futtmäktigvai
talet valkampanjer ingår jämväl de sakkunnigas förslag om fullmäktig- (elektorsval)
valens sammanförande till samma år som valen av landsting. Här- tZgsmannaigenom
skulle, såsom det heter i riksdagsskrivelsen år 1920, det av val unde/
riksdagen år 1917 framlagda önskemålet om vart annat år regelbundet 3amma
återkommande kommunala och politiska val bliva i avsevärd grad förverkligat.
Det avsedda syftet nås tydligen genom övergångsbestämmelser
av innehåll, att i kommuner med fullmäktige valen av desamma i
enlighet med den nya ordningen skola äga rum första gången år 1922,
varav följer, att dessa val sedermera skulle försiggå åren 1926, 1930 o. s. v.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 106 käft. (Nr 120.) 1554 21 10

KungJ. Maj:ts Proposition Nr 120.

Fullmäktigvalens

förläggande
till en tidigart
tidpunkt
under året.

Att den tidsbestämning för de kommunala representantvalen, som
skulle åstadkommas genom dylika övergångsbestämmelser och de av mig
förut angivna tilläggen till § 28 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet och § 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
skulle för kommuner, som deltaga i landsting, väsentligen inskränka
valkampanjerna, ligger i öppen dag. Ur ordningssynpunkt innebär det
också för väljarna en verklig fördel, att under ett och samma, vart
fjärde år återkommande, valår få utöva sin kommunala rösträtt. Åven
med avseende på arbetet med sammanräkningarna utgör ett dylikt förhållande
en förenkling. För städer, som ej deltaga i landsting, hava
däremot bestämmelser om fullmäktigvalens förläggande till samma år
som landstingsmannavalen ingen betydelse ur valkampanj synpunkt. Men
här förefinnes för dylika bestämmelser ett annat minst lika viktigt skäl,
nämligen önskvärdheten, att de båda väljarkårerna till första kammaren
— landstingen och elektorerna, vilka sistnämnda skola väljas i samband
med stadsfullmäktigvalen — komma att. utses i möjligaste mån
samtidigt eller i varje fall enligt samma års röstlängd.

Under sådana förhållanden finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag i dessa delar, med undantag dock beträffande stadsfullmäktigvalen
i Stockholm, till vilka jag i det följande skall återkomma.

Vid den sålunda av mig föreslagna omläggningen av de kommunala
fullmäktigvalen bör jämväl, såsom de sakkunniga framhålla, till prövning
upptagas frågan, huruvida icke samtidigt ändringar böra vidtagas
i nu gällande bestämmelser angående den tid på året, då fullmäktigvalen
skola förrättas. De sakkunniga hava i sådant hänseende, såsom förut
nämnts, föreslagit, att fullmäktigvalen skola såväl i stad som på landet
förrättas under tiden 16 september—20 oktober.

Till en början anser jag mig i anslutning till de sakkunniga böra
konstatera, att önskemålet om valkoncentrering och minskning av antalet
valkampanjer vinnes i samma mån, som man närmar tiden för
fullmäktigvalen till den tid, vilken för närvarande gäller för landstingsmannaval.
Åven önskemålet att väljarkorporationerna till första kammaren
— d. v. s. landstingen och elektorerna i städer, som ej deltaga i
landsting — väljas i möjligaste mån samtidigt, talar för ett dylikt närmande,
vilket väl, eftersom tiden för landstingsmannavalen helt nyligen och efter
en grundlig undersökning i fråga om den lämpligaste valtiden fixerats,
skulle innebära ett tillbakaflyttande av tiden för stadsfullmäktigvalen.
Kravet på att val i allmänhet förrättas så snart som möjligt efter

Kanal. May.ts Proposition Nr 120. 75

röstlängdens upprättande utgör jämväl, efter de ändrade bestämmelserna
om den kommunala röstlängden, ett synnerligen kraftigt motiv för ett
dylikt tillbakaflyttande av fullmäktigvalen. Särskilt torde det vara av
vikt, att valen äga rum före den stor.a årliga omflyttningen under veckan
24—31 oktober. Ur den allmänna rösträttens princip, att så många medborgare
som möjligt böra sättas i stånd att taga del i det politiska och
kommunala livet, kan det icke vara riktigt, att de kommunala fullmäktigvalen
äro förlagda efter denna omflyttning, då, särskilt efter fullmaktsröstningens
avskaffande, de, som flyttat till annan ort, i allmänhet icke
kunna göra bruk av sin rösträtt. Särskilt betänkligt blir ett sådant
förhållande i fråga om den politiska rösträtt, som kommer till uttryck
vid val av elektorer.

För en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalen i landskommunerna
talar synnerligen kraftigt behovet för länsstyrelserna att
erhålla en rikligare tillmätt tid än nu för verkställande av sammanräkningarna
av kommunal- och municipalfullmäktigval, så att dessa
sammanräkningar med säkerhet och utan att alltför mycket inkräkta på
länsstyrelsernas ordinarie arbete kunna slutföras före mandatstidens
början. Så gott som samtliga länsstyrelser hava i skrivelser till Kungl.
Maj:t framhållit omöjligheten av att efter den allmänna och lika rösträttens
införande och sedan fullmäktigsystemet blivit i allt större utsträckning
genomfört å landsbygden få hithörande sammanräkningar
färdiga i rätt tid. Med hänsyn härtill uppdrog vederbörande departementschef
den 30 maj 1919 åt kommunalförfattningssakkunniga att utreda
jämväl frågan om undanröjande av de olägenheter, som för närvarande
äro förenade med sagda röstsammanräkningar. Sedan dess
har från länsstyrelsen i Örebro län inkommit ännu en framställning i
frågan, vilken finnes återgiven i de sakkunnigas betänkande sid. 49 o. ff,
och de sakkunniga utveckla ytterligare behovet av att länsstyrelserna
erhålla längre tid för hithörande sammanräkningars utförande.

Dylikt behov av längre tid för sammanräkningarna, som sålunda
för landsbygdens vidkommande utgör ett synnerligen kraftigt skäl för
fullmäktigvalens förläggande till en tidigare tidpunkt än för närvarande,
föreligger knappast i fråga om städerna. Däremot motiveras en tillbaka-''
flyttning av tiden för sammanräkningarna för såväl landsbygd som städer
av önskvärdheten därav, att besvär över valen så vitt möjligt hinna
prövas före mandatstidens början eller i varje fall, innan en alltför
avsevärd del av densamma förlupit.

Jämväl de nya bestämmelserna angående rätt för personer, tillhörande
vissa vrkes- och tjänstegrupper, att utan inställelse inför val -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISO.

förrädare rösta vid de politiska och kommunala representantvalen, motivera,
såsom de sakkunniga närmare utveckla (betänkandet sid. 54 och
55), en tillbakaflyttning av tidpunkten framför allt för kommunal- och
municipalfullmäktigvalen men jämväl för stadsfullmäktigvalen.

Gent emot de skäl, sola av de sakkunniga anförts till stöd för förslaget
om fullmäktig valens förläggande tidigare under året än för närvarande,
hava hittills, om man bortser från huvudstaden, anförts allenast
tre skäl för ett bibehållande av nuvarande valtid, nämligen, att fullmäktigvalens
förläggande till en tidigare tidpunkt med bibehållande av
nuvarande mandatstermin skulle medföra, att fullmäktige, som icke omvalts,
en längre tid än nu är fallet komme att efter valet uppehålla
sina befattningar, för vilka de förmodas därefter icke längre hysa samma
intresse, att ett sammanförande av politiska eller delvis politiska val med
rent kommunala skulle medföra, att jämväl åt de sistnämnda skulle, till
skada för den kommunala förvaltningen, givas en politisk prägel, samt
att avsevärda delar av särskilt städernas och framförallt storstädernas
befolkning intill långt fram på hösten vistas å annan ort än hemorten
och följaktligen vid en kraftig tillbakaflyttning av tiden för fullmäktigvalen
icke skulle kunna utan avsevärt besvär och försakande av behövlig
semestervila deltaga i dessa val eller i varje fall i det föregående
valarbetet.

Dessa motskäl torde emellertid icke på långt när kunna tillerkännas
samma betydelse som de skäl, vilka framförts för fullmäktigvalens tillbakaflyttande.
I denna fråga är jag sålunda enig med de sakkunniga
och torde till stöd för en sådan uppfattning kunna inskränka mig till
att ur betänkandet (sid. 56 o. tf.) anföra följande:

»Synpunkten, att representanter icke böra fungera, sedan andra valts, kan
aldrig fullt tillgodoses, och — — — den torde hava sin förnämsta betydelse, då
de valda^ i sin ordning skola utse representanter att fungera under en avsevärd
tid framåt, t. ex. landstingsman och elektorer för val av ledamöter till första
kammaren — — —. För övrigt ske redan nu kommunalfullmäktigvalen avsevärd
tid före det viktiga decembersammanträdet, och icke blott på landet, utan
även i stad torde ofta sammanräkningarna vara slutförda före berörda sammanträde.
Den uppfattning, att en inom kort avgående representant förlorar sitt intresse
för uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter detsamma, torde
för övrigt icke vara av erfarenheten bestyrkt. —--

Anmärkningen (mot ett sammanförande av politiska eller delvis politiska
val med rent kommunala) riktar sig tydligen i första hand mot ett Sammanförande
av olika val till en gemensam valförrättning och framför allt mot ett
sammanförande av andra-kammarvalen med de kommunala representantvalen, vare
sig landstingsmannavalen eller fullmäktigvalen. I fråga om ett sammanförande
under viss kortare tidsrymd av landstingsmannaval och fullmäktigval är an -

Kungl. Maj:tfi Preposition Nr 120.

märkningen icke av större betydelse. Sant är, att landstingsmannavalen därigenom,
att landstingen äro valkorporationer till första kammaren, fått en i mångt
och mycket politisk karaktär, men även kommunalfullmäktigvalen och än mera
stadsfullmäktigvalen ske redan nu under användning av de gängse politiska
partibeteckningarna; och har farhågan, att den ifrågasatta anordningen skulle
medföra, att något av landstingsmannavalens politiska karaktär skulle överföras
på fullmäktigvalen, något fog för sig, så förefinnes väl även möjlighet för att
anordningen vore ägnad att betona jämväl förstnämnda vals kommunala karaktär
och betaga dem något av deras politiska färg. För övrigt må erinras, att man
icke hyst några betänkligheter att till gemensam valförrättning sammanföra stadsfullmäktigval
och de enbart politiska valen av elektorer för utseende av ledamöter
till riksdagens första kammare. —--

Invändningen (mot val under semestertid) har tydligen, så vitt angår de
kommuner, som deltaga i landsting, fog för sig allenast för den händelse, att
man skulle vilja förlägga fullmäktigvalen en avsevärdare tid före landstingsmannavalen,
d. v. s. före den tredje söndagen i september eller närmast därförut
infallande lördag, men saknar varje betydelse i fråga om valens förläggande till
ungefär samma tidpunkt som eller en senare tidpunkt än landstingsmannavalen.»

På ovan anförda skäl finner jag mig, i likhet med det övervägande
antalet av de i ärendet hörda myndigheterna, böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag om fullmäktigvalens förrättande under tiden 16 september—20
oktober.

De sakkunnigas utredning av förevarande fråga har, som jag redan Landstingsanfört,
resulterat i förslag till fullmäktigvalens förläggande till en viss ™uiZiäktigvai
tidsperiod av de år, då landstingsmannaval äga rum. De sakkunniga å en och
hava däremot icke velat låta den ifrågasatta valkoncentrationen gå ända samma dag''
därhän, att de båda slagen av val, d. v. s. landstingsmannaval och fullmäktigval,
ovillkorligen skola hållas på en och samma dag och i samband
med varandra.

I dénna fråga hava sålunda de sakkunniga med hänsyn till att en
dylik gemensam valförrättning lätteligen för valmännen kan bliva eu
källa till oreda och förvirring’intagit enahanda ståndpunkt, som kommit
till uttryck i propositionen nr 261 till 1918 års lagtima riksdag.

Åven jag delar denna uppfattning. Visserligen förrättades våren 1919
i de olika kommunerna samtidigt tvenne fullmäktigval, nämligen dels för
tiden 1 maj eller i stad 1 april 1919—31 december 1920 och dels för tiden
1 maj eller i stad 1 april 1919—31 december 1922, och i enlighet med
bestämmelser i § 4 i lagen om val till riksdagen förrättas valen av elektorer
för utseende av ledamöter till riksdagens första kammare »i samband
med» stadsfullmäktigvalen. Därvid bör emellertid ihågkommas, att
det i förra fallet var fråga om val med enahanda rösträttsbestämmelser
och väljarkårer och att följaktligen varje väljare behövde använda allenast

Tid för stadsfullmäktigvalen
i
Stockholm.

Kung!. Maj;ts Proposition Nr 120.

ett valkuvert, samt att det i senare fallet rör sig om val i våra största
städer med deras goda tillgång på såväl lämpliga vallokaler som tränade
valförrättare. I våra mindre städer och synnerligast å landsbygden, där
valens sammanförande i och för sig skulle vara mest önskvärt, förefinnas
tydligen icke motsvarande resurser för de särskilda valens verkställande
under betryggande former vid en och samma förrättning, och valens förläggande
till särskilda förrättningar under en och samma dag omöjliggöres
på landsbygden redan av den omständigheten, att båda valen
skola förrättas inför valnämnden. Åven i de mindre städerna skulle
säkerligen en anordning av sistnämnda slag i många fall stöta på svårigheter.

För att sålunda icke, samtidigt med att särskilda åtgärder föreslås
för förhindrande av masskasseringar vid valen, tillskapa nya anledningar
till sådana masskasseringar har jag ansett lämpligt, att i § 29 mom. 5 a)
i förordningen om kommunal styrelse på landet samt i § 31 mom. 1 av
förordningen om kommunalstyrelse i stad uttryckligt förbud införes mot
fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande till en och
samma dag.

Ser man frågan om tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm enbart
ur väljarnas synpunkt, måste man givetvis i likhet med de sakkunniga
komma till den uppfattningen, att även dessa val böra förläggas
till tiden 16 september—20 oktober och att följaktligen mandatstiden
för stadsfullmäktige jämväl i Stockholm bör löpa efter kalenderår. Särskilt
torde därvid böra beaktas, att den ursprungliga orsaken, varför stadsfullmäktigvalen
i huvudstaden förlagts till mars månad, just varit hänsynen
till att valen borde förrättas efter en så njmpprättad röstlängd
som möjligt, och att, sedan tiden för röstlängdens upprättande blivit en
annan, samma skäl numera talar för valens förläggande till hösten. Beaktande
förtjänar jämväl följande av de sakkunniga i denna fråga framförda
motiv:

»Och detta skäl för valens förläggande till tiden närmast efter röstlängdens
slutjustering gör sig, med hänsyn till den stora omflyttningen under sista veckan
av oktober, med ökad styrka gällande. Att, såsom nu är fallet i Stockholm,
stadsfullmäktigvalen förrättas mer än ett halvt år efter röstlängdens slutjustering,
under vilken mellantid de stora årliga flyttningarna försiggå, innebär i själva verket,
särskilt efter fullmaktsröstningens avskaffande, att ett stort antal röstberättigade
medborgare bliva ur stånd att utöva sin rösträtt på grund av flyttningar från en
ort till en annan. Omflyttningarna hava för Stockholms vidkommande en synnerligen
stor omfattning, även relativt taget större än för någon annan kommun i
riket. Stora flertalet av dessa flyttningar kommer på senare hälften av oktober.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

7‘J

Besinnar man härtill, att de stora flyttningstalen i första hand avse personer, tillhörande
grupperna arbetare och tjänare, samt att följaktligen den rösträttsförlust,
som blir en följd av den nuvarande tidpunkten för valet, drabbar de olika sociala
lagren synnerligen ojämnt, måste betänkligheterna mot valförrättning efter
flyttningstiden i oktober givetvis bliva än större. För övrigt bör iliågkommas,
att valens förläggande så nära soin möjligt efter röstlängdens upprättande och i
varje fall före flyttningstiden är av alldeles särskild betydelse i fråga om Stockholm
och andra städer, där elektorer för utseende av ledamöter till första kammaren
skola väljas samtidigt med stadsfullmäktige, och där valen alltså icke enbart
beröra kommunalförvaltningen i en kommun, där den flyttande måhända icke
vidare kommer att hava sin verksamhet, och för vilken han följaktligen torde
hava mindre intresse, utan tillika utgöra ett uttryck för rent politiska intressen
och åskådningar, som äro oberoende av vistelseorten.»

Ej heller av de sakkunniga framförda synpunkter beträffande önskvärdheten,
att fullmäktigval och elektorsval med hänsyn till bestämmelserna
om röstning utan personlig inställelse ske i möjligaste mån samtidigt
över hela riket, sakna betydelse (jfr betänkandet sid. 64 och 65).

Oaktat sålunda vägande skäl kunna anföras för de sakkunnigas förslag
beträffande tiden för stadsfullmäktigvalen i huvudstaden och för
mandatstiden därstädes, anser jag mig icke böra tillstyrka detsamma, utan
föreslår bibehållande härutinnan av nu gällande bestämmelser. Detta
beror i första hand på den avvisande hållning gent emot den ifrågasatta
reformen, som intagits av överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i
Stockholm, och därpå att, eftersom huvudstaden har sin egen kommunalförfattning,
hänsyn kan tagas till denna stockholmsmyndigheternas uppfattning
utan inverkan på de för övriga kommuner i riket gällande eller
föreslagna bestämmelser. Jag har därvid ställt mig på motsvarande
ståndpunkt, som Kungl. Maj:t intog i propositionen nr 261 till 1918
års lagtima riksdag, där i fråga om förslag till den successiva förnyelsens
borttagande, huvudsakligen på grund av stockholmsmyndigheternas
avvisande hållning, undantag gjordes för Stockholms stadsfullmäktige.

Det torde ej heller kunna förnekas, att överståthållarämbetet och
stadsfullmäktige i Stockholm anfört goda skäl, då de, med hänsyn huvudsakligen
till arbetsförhållandena inom stadsfullmäktige, stadskollegiet samt
övriga styrelser och nämnder, påyrka den nuvarande valtidens bibehållande,
även om, såsom också i viss män medgives av stadsfullmäktige,
en del av de med den ifrågasatta reformen förenade olägenheterna kunde
övervinnas eller väsentligen mildras genom ändring av dels bestämmelserna
i § 34 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
angående tid för val av ledamöter i stadskollegiet, dels de bestämmelser,
som angå tiden för val av stadens övriga nämnder och styrelser samt
tjänstgöringstiden för dessa. Den omständigheten, att huvudstadens för -

Den succesiva
förnyelsens
borttagande ''
för kommunal-
och municipalnämnd

m. m.

Ändrade
bestämmelser
för sammanräkningar

vid kommunalfullmäktigval
m. m.

80 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

vältning fullständigt omlagts så sent som år 1920, torde också tala för
att icke nu reformer vidtagas, ägnade att ånyo framkalla vissa ändringar
i sagda förvaltning.

Den år 1918 införda bestämmelsen, att val av ledamöter och suppleanter
i kommunal- och municipalnämnd skola ske proportionellt, därest
sådant äskas av viss minoritet, står, såsom de sakkunniga påvisat, i mindre
god överensstämmelse med den låga minimisiffran för antalet ledamöter
i dylik nämnd. Proportionellt valsätt, då endast två eller tre ledamöter
skola utses, är tydligen föga värt såsom sådant, vare sig det skall göra
sig gällande vid ett formligt proportionellt val eller vid en frivillig överenskommelse,
avseende ep rättvis fördelning av platserna i enlighet med
de olika partiernas styrka. Dessa av de sakkunniga framförda skäl för
borttagande av den successiva förnyelsen av kommunal- och municipalnämnd,
varigenom varje val av sådan nämnd skulle komma att omfatta ett
dubbelt så stort antal ledamöter och suppleanter som för närvarande, anser
jag övertygande, och biträder jag således detta förslag. Likaledes är
jag enig med de sakkunniga, då de dels för att i våra fullmäktigkommuner
på landsbygden undvika plötslig omkastning eller ensidighet i
förvaltningen, som kan bliva en följd av en mer eller mindre samtidig
förnyelse av kommunalfullmäktige och kommunalnämnd, dels för att
kommunalnämndsval icke skola komma att företagas av vare sig fullmäktige,
som äro helt nya i sin funktion, eller som stå under omval, föreslå,
att val av ledamöter och suppleanter i kommunal- och municipalnämnd
skola förrättas i december månad andra året efter det, då allmänna val
av fullmäktige ägt rum. Åven ur ordningssynpunkt samt till förenklande
av en kommuns övergång från stämmo- till fullmäktigsystem är
det fördelaktigt, att val av kommunalnämnd och municipalnämnd över
hela riket äga rum vissa bestämda år, nämligen 1924, 1928, 1932 o. s. v.

Dessa ändringar av bestämmelserna om val av kommunalnämnd betinga,
med hänsyn till att den successiva förnyelsen av fångvårdsstyrelse
även enligt min mening bör bibehållas, viss ändring i fattigvårdslagen,
och biträder jag vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser
om sammanräkningsförfarandet vid kommunal- och municipalfullmäktigval,
varigenom länsstyrelserna få längre tid för dessa sammanräkningar
och sammanräkningen för varje kommun skall slutföras för sig, biträder
jag likaså. Jag delar sålunda icke den uppfattning, som härvid
kommit till uttryck i vissa länsstyrelsers utlåtanden, i vilka anmärkning

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 120.

framföres mot de föreslagna bestämmelserna angående, sammanräkningens
kungörande. Att, såsom ett par länsstyrelser föreslagit, ersätta detta
kungörande med allenast ett anslag i länsstyrelsens lokal rörande sammanräkningens
fortgång eller att ur kungörelsen utesluta uppgiften om
den ordningsföljd, i vilken sammanräkning, därest hinder ej möter, kommer
att för de olika kommunerna företagas, anser jag icke tillrådligt,
enär härigenom sammanräkningen skulle berövas en del av den offentlighet,
som bör tillkomma en dylik förrättning. Den av de sakkunniga
föreslagna formuleringen av förevarande lagrum, varigenom, där omständigheterna
så påkalla, en förändring kan göras i den i kungörelsen angivna
ordningsföljden för de olika sammanräkningarna, bryter tydligen
udden av invändningarna, att sagda ordningsföljd ej alltid kan på förhand
med bindande säkerhet angivas. Ej heller anmärkningen mot den
från gällande lag hämtade bestämmelsen därom, att valens utgång skall
kungöras genom uppläsning av protokollet, finner jag böra föranleda
ändring i de sakkunnigas förslag.

I anslutning till vad en länsstyrelse anfört därom, att den tid, varunder
valen skola fortgå, angives olika i kommunalförordningarna och i
landstingsförordningen, anser jag, på sätt även proportionsvalssakkunniga
i sitt i det föregående omförmälda betänkande III föreslagit, sådan
ändring böra göras i § 5 mom. 2 c) i sistnämnda förordning, att jämväl
landstingsmannaval skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen.

Av tvenne magistrater gjorda yrkanden, att städernas magistrater
måtte helt och hållet befrias från befattning med valförrättning och röstsammanräkning,
anser jag så mycket mindre böra för närvarande föranleda
någon åtgärd, som detta spörsmål ingår bland de frågor, vilka fortfarande
äro föremål för utredning av kommunalförfattningssakkunniga.

På grundval av kommunalförfattningssakkunnigas förslag har jag låtit
inom socialdepartementet utarbeta förslag till de författningsändringar,
vilka erfordras för genomförande av de av dessa sakkunniga förordade,
av mig i det föregående tillstyrkta reformerna. Dessa förslag hava, i
den mån de beröra de författningar, i vilka ändringar påkallas för införande
av den nya proportionella sammanräkningsmetoden m. m., sammanförts
med de i sistnämnda syfte utarbetade lagförslagen.

Föredraganden uppläser härefter i enlighet med ovan angivna grunder
avfattade förslag till

Bihang till riksdagms protokoll 1922. 1 sand. 106 höft. (Nr 120.)

1554 21 1 1

KungI. Maj:ts Proposition Nr 120.

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21
mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av lagen den 20 maj 1921 med vissa
föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän,

lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 26 november
1920 om val till riksdagen samt

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården;

och hemställer föredraganden, att förslagen, vilka äro av den lydelse
bilagor till detta protokoll utvisa, må genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192 2.

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE

AVGIVET DEN 12 FEBRUARI 1921
BEHANDLANDE FRÅGORNA

UPPHÖRANDE AV DEN SUCCESSIVA FÖRNYELSEN AV
KOMMUNAL-, MUNICIPAL- OCH STADSFULLMÄKTIGE
SAMT ÄNDRAD TID FÖR DESAMMAS
VÄLJANDE

GRÄNSEN MELLAN KOMMUNALSTÄMMAS
OCH KOMMUNALFULLMÄKTIGES
BEFOGENHET M. M.

STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
210114

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. socialdepartementet ,

A. Motivering.............................

I. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande.......

Nuvarande bestämmelser...................

Riksdagsbehandling ......................

1917 års riksdag s. 15. Infordrade utlåtanden och yttranden s. 16.
1918 års lagtima riksdag s. 20. 1919 års lagtima riksdag s. 26.
1920 års riksdag s. 26. Sammanfattning av anförda skäl för och
emot den successiva förnyelsens avskaffande s. 29.

De sakkunniga........................

Den successiva förnyelsens avskaffande s. 29. Valtröttheten s. 29.
Behovet av färre valprocedurer s. 30. Den proportionella valmetoden
såsom garanti för kontinuitetens bevarande s. 30. »Kotteripolitik» s. 30.
Valkupper s. 33. Faran av för långa mellanrum mellan valen s. 33.
Supplerande bestämmelser i syfte att förebygga olägenheter i samband
med den successiva förnyelsens avskaffande s. 34. Olämpligheten av en
genomgående sänkning av antalet fullmäktige s. 34. Olämpligheten av
en genomgripande ändring i nu gällande valkretsindelning s. 35. Den
väntade nya valmetoden s. 36. Ståndpunktstagande s. 37. Stadsfullmäktigvalen
i Stockholm s. 38. Lagändringar s. 39. Fattigvårdsfullmäktige
s. 39. Antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden
samt valkretsindelning s. 40. Lagförslag s. 41. Ökning av antalet
fullmäktige allenast i samband med de allmänna valen;
mandatstid, då val sker första gången s. 42. Lagförslag s. 44.
Fu 11mäktigsystemets avskaffande på grund av minskad folkmängd
s. 45. Fullmäktigval »samtidigt med» landstingsmannaval
s. 45. Fullmäktigval, elektorsval och landstingsmannaval
under samma år s. 45. Fullmäktigvals och landstingsmannavals sammanförande
till gemensam förrättning s. 46. Tillbakaflyttande av tiden
för fullmäktigval i andra kommuner än Stockholm s. 47. Departementschefens
yttrande år 1918 och sedan dess ändrade förhållanden
s. 47. önskvärdheten av längre tid för sammanräkningsförrättningar
s. 48. Bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse s. 54.
Flyttningsförhållandena s. 55. Olämpligheten av att en representant
fungerar efter det att en annan valts i hans ställe s. 56. Faran för
att fullmäktigvalen skola få politisk prägel s. 56. Val under semestertid
s. 57. Fixering av tiden för fullmäktigval s. 57. Lagförslag s. 58. Ändrad
tid för stadsfullmäktigvalen i Stockholm s. 59. Inkomna utlåtanden och
yttranden s. 59. De sakkunnigas ståndpunkt s. 61. Lagförslag s. 66.
Ändrade bestämmelser för sammanräkningarna vid kommunal-
och municipalfullmäktigval s. 66. Erinringarna från länsstyrelsen
i Örebro län befogade s. 66. Lagförslag s. 67. Val av
ledamöter och suppleanter i kommunal-och municipalnämnd
s. 67. Gällande bestämmelser s. 67. Skälen för den successiva för -

tid

Sid.

nyeisens avskaffande i fråga om fullmäktige ej för handen i fråga om
nämnden s. 68. Den proportionella valmetoden och den låga minimi -

siffran för antalet ledamöter i nämnden s. 69. Ändringsförslag s. 69.

Val av ledamöter och suppleanter i fångvårdsstyrelse s. 70.
Lagförslag s. 71. Val i den kyrkliga kommunen s. 71.

11. Gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet m.m. 73

Historik........................... 73

Bestämmelser i 1862 års förordningar s. 73. 1918 års kommunallags reform

och senare skedda förändringar s. 74. I riksdagen framställda
yrkanden om förtydligande eller ändrade bestämmelser s. 75.

De sakkunniga........................ 86

Gränsen mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet s. 86.
Jämförelse med motsvarande bestämmelser för stad s. 86. Gränsbestämmelsernas
brister i olika avseenden s. 88. Den generella bestämmelsen
för trång s. 88. Den generella bestämmelsen för vid s. 90.
Vissa andra otydligheter och ofullständigheter s. 91. Principer i

fråga om gränsregleringen s. 92. Av de sakkunniga uppgjord förteckning
s. 93. Sättet för bristernas avhjälpande genom nya lagbe stämmelser

s. 93. Föreslagna ändringar i förordningen om kommunalstyrelse
på landet s. 95. Förslug till ändringar i andra författningar
s 96. Ärenden, angående vilka gälla särskild röstgrund s. 96.
Val av nämndemän s. 97. Val av sockenfullmäktige för utseende av
vattenrättsnämndemän s. 98. Val av ledamöter i valnämnd s. 99.
Tiden för val av landstingsmän s. 99. Kommuns uppdelning i pensionsdistrikt
s. 99. Ärenden rörande handeln med rusdiycker s. 100.
Tillämpning på kommunalfullmäktige av andra bestämmelser
ang. kommunalstämma s. 101. Nu gällande regler s. 101.
Föreslagna ändringar s. 101. F. K. L. § 17 s. 101. Landstingsförordn.
§ 5 s 103. F. K. L. § 29 mom. 5 a) s. 103. F. K. L. § 21

s. 104. F. K. L. § 23 s. 104. F. K L. § 34 s. 104. K. F. L.

§ 36 s. 105. Övriga lagrum i F, K. L. s. 107. Ändringar i
förordningen om kommunalstyrelse i stad s. 107.

B. Lagförslag.............................109

Förordningen om kommunalstyrelse på landet...............111

J‘''örordmngen om kommunalstyrelse i stad.................123

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm..............126

Förordningen om landsting.......................128

Lagen om fattigvården .........................129

Lagen om val till riksdagen......................131

Rättegång sb alken...........................133

Vattenlagen......................1.......134

C. Bilagor...............................135

Bilaga 1. Utlåtanden och yttranden angående borttagande av den successiva förnyelsen
för stadsfullmäktige i Stockholm samt angående ändrad tid för valen

till sagda korporation........................137

Bilaga 2. Förteckning över vissa i lagar, författningar etter annorstädes förekommande
bestämmelser, som av de sakkunniga tagits i betraktande vid behandling
av frågan om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
befogenhet.........................146

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. socialdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 maj 1919 uppdrog dåvarande
statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet åt undertecknad Lyberg,
Rooth, Magnusson, Lidström och Persson att i egenskap av sakkunniga
inom departementet biträda med utredning och förslag rörande vissa spörs o mål

på kommunalförvaltningens område. Åt undertecknad Lyberg uppdrogs
att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbeten, och såsom sekreterare
förordnades undertecknad Odén. På grund av senare, den 16
januari 1920, erhållit bemyndigande uppdrog departementschefen åt Odén
att med bibehållande av uppdraget såsom sekreterare hos de sakkunniga
i egenskap av sakkunnig biträda med berörda utredning och förslag.

De spörsmål, som sålunda hänvisats till de sakkunniga, voro ursprungligen
följande: fråga om rätt att deltaga i kommunala val och av -

göranden utan personlig inställelse, fråga om ersättning åt innehavare av
kommunala förtroendeuppdrag, fråga om införande av proportionellt valsätt
vid vissa på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande
val utöver vad därom redan är stadgat, fråga om ett noggrannare bestämmande
av gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
befogenhet, fråga om förändrade bestämmelser i avseende på distriktsindelning
och därmed i samband stående anordningar vid kommunala val i
syfte att bereda de röstberättigade ökade möjligheter att begagna sig av
sin rätt att deltaga i valen samt i samband därmed stående fråga om vissa
ändringar i hittills gällande bestämmelser om valdistriktsindelning vid
kommunala och politiska val i avsikt att erhålla överensstämmelse i valdistriktsindelningen
för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och
val till riksdagens andra kammare, fråga om sammanförande av den politiska
och den kommunala röstlängden samt slutligen fråga om sättet för
undanröjande av vissa med sammanräkningen vid kommunalfullmäktigval
förenade olägenheter.

Genom nådig skrivelse av den 29 november 1919 har Kungl. Maj:t
sedermera med överlämnande av en från länsstyrelsen i Örebro län inkommen
underdånig framställning om vissa ändrade bestämmelser med avseende å
tiden för kommunalfullmäktigval m. m. anbefallt de sakkunniga att taga
sagda framställning i övervägande vid fullgörande av dem lämnade uppdrag,
varjämte Kungl. Maj:t i enlighet med en från de sakkunniga den 11
december 1919 gjord hemställan om viss utvidgning av det de sakkunniga
lämnade uppdrag genom nådig skrivelse den 16 januari 1920 bemyndigat
de sakkunniga att till behandling upptaga även sådana kommunala frågor,
vilka, utan att direkt kunna hänföras till de i beslut den 30 maj 1919
omförmäld a spörsmål, likväl stå dessa så nära, att deras behandling lämpligen
bör ske i samband med dessa.

Sedan riksdagen i skrivelse den 16 april 1920 (n:r 134) anhållit,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning och till nästa års läks -

dag framlägga därav föranledda förslag dels om upphörande av den successiva
förnyelsen av stadsfullmäktige, kommunal- ocli municipalfullmäktige
samt stadsfullmäktige i Stockholm, dels ock sammanförande av valen
av berörda kommunala korporationer till samma år som valen av landsting,
har vidare Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 sistlidna maj uppdragit
åt de sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i de uti
ifrågavarande riksdagsskrivelse angivna hänseenden.

Chefen för civildepartementet har vidare på grund av nådigt bemyndigande
den 21 sistlidne maj uppdragit åt de sakkunniga, förstärkta med
ytterligare tvenne för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga, att biträda
med utredning och förslag rörande en revision av landstingsförordningen.
De för deltagande i detta arbete särskilt tillkallade sakkunniga voro borgmästaren
Gunnar Mikael Fredriksson Fant och muraren Gustaf Vilhelm
Källman. Sedan den senare avsagt sig det honom meddelade uppdraget,
har i hans ställe tillkallats kommunalkamreraren Axel Sterne.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 10 september
1920 uppdragit åt de sakkunniga att skyndsamt inkomma med förslag till
de föreskrifter och formulär m. m., vilkas utfärdande ankommer på Kungl.
Maj:t jämlikt lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan
inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt
om behandling av valsedelsförsändelse.

Av nämnda till de sakkunniga hänvisade spörsmål hava de angående
rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse,
valdistriktsindelning vid kommunala och politiska val samt sammanförande
av den kommunala och den politiska röstlängden behandlats i ett av de
sakkunniga den 20 januari 1920 dagtecknat betänkande, vars förslag i
huvudsak upptagits och framlagts i Kungl. Maj:ts proposition n:r 286 till
1920 års riksdag. Förslagen i fråga hava av riksdagen utan större förändringar
antagits — Svensk författningssamling n:r 384—396. Uppdraget
av den 10 september 1920 att inkomma med förslag till särskilda före -

skrifter och formulär för röstning utan personlig inställelse vid vissa
kommunala val har på grund av ärendets skyndsamma natur, som ej
möjliggjort dess behandling av de sakkunniga in pleno, fullgjorts på så
sätt, att undertecknade Lyberg och Odén i ett den 20 september 1920
avgivet betänkande framlagt förslag till kungörelse angående kuvert m. m.,
som avses i lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan
personlig inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala
val — Svensk författningssamling n:r 616 — ävensom förslag till viss
cirkulärskrivelse till länsstyrelserna och P. M. angående valsedelsförsändelse,
avsedd att utdelas till kommunerna.

De sakkunniga hava nu närmast till behandling upptagit dels frågan
om upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipaloch
stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande, dels frågan
om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet
ävensom vissa andra i samband med dessa spörsmål stående frågor.
I dessa delar utarbetat betänkande överlämnas härmed.

Rörande övriga till de sakkunniga hänvisade frågor skola de sakkunniga
senare inkomma med betänkande och förslag.

Stockholm den 12 februari 1921.

ERNST LYBERG.

Axel Rooth. P. Lidström.

K. E. Magnusson. P. J. Persson. Sven Oden.

A. Motivering,

210114

I. Upphörande av den successiva förnyelsen av kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas

väljande.

I § 28 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på l-ändet Nuvarandebestadgas
bland annat, att kommunalfullmäktige skola väljas för fyra år, stammelse''-samt att i kommun, där valet sker första gången, halva antalet fullmäktige
eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,
skall utses för allenast två år; och böra dessa fullmäktige och de, som
skola kvarstå i fyra år utses genom särskilda val. Är kommun indelad i
valkretsar, skola i enlighet med bestämmelserna i § 29 mom. 1 av sagda
förordning av det antal fullmäktige, som bör för hela kommunen på en
gång och för samma tid väljas, så många utses i varje valkrets, som, efter
förhållandet mellan hela antalet fullmäktige för kommunen och hela antalet
fullmäktige för valkretsen, därå belöpa; och äger kommunalstämma
enligt nu angiven grund bestämma, huru många fullmäktige skola i varje
valkrets genom ett val utses. 1 fråga om stadsfullmäktige gälla samma
bestämmelser, dock att det antal fullmäktige, som enligt ovan angiven
grund skall utses i varje valkrets, bestämmes av magistraten — § 31 av
förordningen om kommunalstyrelse i stad —. Genom lag den 9 juni
1911 hava samma bestämmelser införts jämväl i fråga om stadsfullmäktige i
Stockholm — § 17 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm —.
Dessförinnan valdes huvudstadens fullmäktige för allenast två år och val
skedde vart år, avseende varje gång halva antalet fullmäktige.

Med dessa bestämmelser om fullmäktigkorporationernas successiva
förnyelse sammanhänga i viss mån bestämmelserna om antalet fullmäktige
samt om valkretsindelning vid fullmäktig val, varjämte även bestämmelser
om tidpunkten för valens förrättande och mandatens begynnande vid förevarande
utredning äro av betydelse.

I fråga om kommunalfullmäktiges antal stadgas i § 28 mom. 1 av
förordningen om kommunalstyrelse på landet, att:

kommun med 2,000 inv. eller därunder utser 20 fullmäktige

» över 2,000 t. o. in. 5,000 inv. » 21—25 >

» » 5,000 > 10,000 » » 26—30 »

» » 10,000 invånare » 31—40 »

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i § 21 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad sålunda:

stad med
» över

» »

2,000 inv. eller därunder utser 20 fullmäktige

2,000	t. o. m. 5,000 inv.	» 21—25	»
5,000	> 10,000 »	» 26—30	»
10,000	» 20,000 »	» 31—40	»
20,000	» 40,000 >	» 41—50
40,000	invånare	» 51—60	»

Kommunens vid kommunalstämma eller allmän rådstuga röstberättigade
invånare bestämma inom ovannämnda begränsningar det antal
fullmäktige, som bör för kommunen utses.

Antalet stadsfullmäktige i Stockholm utgör enligt § 4 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm ett hundra.

Med avseende på valkretsindelningen vid fullmäktigval gäller för
såväl land som stad, att kommun med mer än 10,000 invånare skall indelas
i valkretsar. Vid sådan valkretsindelning iakttages, att varje krets
kommer att utse på landet minst tio, högst tjugu och i stad med undantag
för Stockholm, minst tio, högst tjugufem samt i Stockholm minst
femton högst tjugufem fullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet
en fullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles,
då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen; att på landet delar av samma by eller hemman
ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets
skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att
antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet
kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna. Indelningen i valkretsar
jämte antalet fullmäktige för varje valkrets bestämmes på landet
efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag av kommunalstämma
och i stad efter därom av magistraten uppgjort förslag av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga — förordningen om kommunalstyrelse
på landet § 29 mom. 1, förordningen om kommunalstyrelse i
stad § 22 och förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm § 5 —.

Med avseende på tidpunkten för valen föreskriver § 29 mom, 5 a)
av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att kommunalfullmäktigvalen
skola hållas under tiden 1 november—15 december å dag, som kommunalstämma
det år, val skall förrättas, bestämmer; och enligt § 14
mom. 2 och § 23 av förordningen om kommunalstyrelse i stad skola stadsfullmäktigvalen
förrättas i december å dag eller dagar, SOm magistraten
för varje valkrets bestämmer. Stadsfullmäktigvalen i Stockholm skola i
enlighet med bestämmelserna i § 6 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm förrättas i mars månad å dagar, vilka magistraten
särskilt för varje valkrets utsätter.

För kommunalfullmäktige ävensom för stadsfullmäktige utom i Stockholm
räknas mandatstiden från och med den 1 januari året efter det,
under vilket valet förrättats, för stadsfullmäktige i Stockholm däremot från
och med den 1 april det år, då valet förrättats.

Samtliga ovan anförda lagrum angående kommunalfullmäktige äga
i enlighet med stadgande i § 80 mom. 1 av förordningen för landet tilllämpning
jämväl i fråga om municipalfullmäktige.

Några i särskilda §§ av respektive förordningar givna bestämmelser,
att de allmänna kommunal-, municipal- eller stadsfullmäktigvalen skola förrättas
under ett och samma år eller under vissa angivna år, förefinnas
icke. Genom övergångsbestämmelser till de respektive kommunalförordningarna
har emellertid åstadkommits en dylik tidsbestämning för hithörande
val. övergångsbestämmelserna till förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad innehålla sålunda bland annat, att i
kommun, municipalsamhälle eller stad, där fullmäktige finnas eller skola
tillsättas, skall på landet å stämma före utgången av mars månad 1919
och i stad under mars månad 1919 val av hela antalet fullmäktige
äga rum. Därvid skall halva antalet fullmäktige eller, om detta icke är
jämnt, det antal, som är närmast under hälften utses på landet för tiden
frän och med den 1 maj 1919 till och med den 31 december 1920 och i
stad för tiden från och med den 1 april 1919 till och med den 31 december
1920 och återstående antalet fullmäktige från samma bcgyrinelsetider
till och med den 31 december 1922; och böra de fullmäktige, som skola
kvarstå till utgången av år 1920, och de, som skola kvarstå till utgången
av år 1922, utses genom särskilda val. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,
som dessförinnan utsetts för tid efter den 31 december 1918,
skall utgå på landet den 30 april 1919 och i stad den 31 mars 1919.
Dessa övergångsbestämmelser verka tydligen därhän, att för närvarande
kommunalfullmäktig-, municipalfullmäktig- och stadsfullmäktigval i det
stora flertalet kommuner med fullmäktige skola förrättas under åren 1922,

1924, 1926 o. s. v. Men enär bestämmelser saknas därom, att, då fullmäktigval
sker första gången, valet skall gälla allenast intill början av kalenderåret
närmast efter det, då fullmäktigval i rikets övriga kommuner äga
rum, kunna kommuner, som efter 1919 års marsval infört eller införa full-*
mäktigsystem, komma att hålla hithörande val under andra år än de övriga
kommunerna. Stadsfullmäktigvalen i huvudstaden skola i enlighet
med övergångsbestämmelserna till förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm förrättas åren 1921, 1923, 1925 o. s. v.

Den successiva förnyelse, som i fråga om fullmäktigkorporationerna
vinnes genom ovan anförda bestämmelser, åstadkoms i fråga om landstingen
genom bestämmelser i § 2 mom. 5 samt § 16 i landstingsförordningen.
Enligt sagda lagrum skulle valen av landstingsman, för vilka
mandatstiden liksom för fullmäktige är fyra år, ske inom samtliga landstingsområden
vart annat år för en grupp landstingsvalkretsar och vart
annat år för en andra grupp, varvid skulle iakttagas, att hela antalet
landstingsmän bleve, i den mån så ske kunde, lika fördelat mellan de
båda grupperna. Med avseende å tidpunkten för landstingsmannavalens
förrättande stadgades i § 5 mom. 2 c och mom. 3 a, att desamma skulle
hållas på landet Maria bebådelsedag med viss möjlighet till undantag —
före 1913 under mars månad — och i stad under senare hälften av mars
månad — före 1913 under senare hälften av maj månad —.

Genom lag den 19 juni 1919 ändrades emellertid dessa bestämmelser
därhän, att landstingsmannavalen inom samtliga valkretsar skola
avse samma tid, och, med vissa möjligheter till undantag, äga rum på
landet den tredje söndagen i september och i stad likaledas den tredje
söndagen i september eller, därest magistraten så beslutar, närmast dårförut
infallande lördag. I samband härmed antog riksdagen såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling förslag till ändrad lydelse av § 17
mom. 1 i riksdagsordningen i avsikt att framdeles — vid 1921 års riksdag
— i fråga om tidpunkten för de ordinarie andrakammarvalen i vallagen
— § 54 — införa liknande bestämmelser som för landstingsmannavalen.
Efter dessa lagändringars genomförande skola — i allmänhet å den tredje
söndagen i september eller närmast därförut infallande lördag — över hela
riket förrättas landstingsmannaval åren 1922, 1926, 1930 o. s. v. och val
till riksdagens andra kammare åren 1924, 1928, 1932 o. s. v.

Riksdagsbe- Med denna fråga om upphävande av den successiva förnyelsen av

handling, landsting, soin sålunda i samband med införande av en gemensam valdag,
alternerande för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, vunnit
sin lösning, voro ursprungligen nära förbundna frågorna om den successiva

förnyelsens upphävande för kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt
de kommunala och politiska valens sammanförande i möjligaste mån till en
och samma tidpunkt, såsom närmare framgår av nedan anförda historik.

1 anledning av tvenne vid 1917 års riksdag inom första kammaren
av herr Clason väckta motioner (n:r 43 och n:r 44) antog riksdagen sådana
grundlagsändringar, som erfordrades för genomförande av en 4-årig valperiod
för andra kammaren, och anhöll i skrivelse den 9 juni 1917 (n:r
308), att Kungl. Maj:t ville låta för 1918 års riksdag framlägga förslag
till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar, att val till landstingsman
och stadsfullmäktige samt eventuellt även andra kommunala
val i högre grad än nu är fallet bleve sammanförda till en och samma tidpunkt.

Beträffande de kommunala valen framhöll motionären det önskvärda
i att dels de olika slagen av dessa sammanfördes till samma tidpunkt, så
att dubbla valstrider undvekes, och dels reglerna om att halva uppsättningen
skulle väljas vart annat år bortfölle. De val, som borde sålunda
sammanföras, vore egentligen valen av landstingsmän samt av stadsfullmäktige.
Eventuellt kunde man tänka sig ändring även beträffande andra
kommunala val. Motionären ifrågasatte också, huruvida icke valperioderna
kunde utsträckas. Slutligen ansåg han böra undersökas, huruvida icke de
på nämnda sätt sammanförda kommunala valen borde sättas i relation till
andrakammarvalen, antingen så, att alla sammanfördes till en gemensam
tidpunkt vart fjärde år eller så, att val hölles vart annat år, den ena
gången andrakammarval, den andra gången kommunala val.

Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till motionärens synpunkter,
fann det vara synnerligen önskvärt, att en anordning, innebärande att
valstriderna icke alltför ofta förekomma, kunde genomföras. I riksdagens
skrivelse framhölls, att bland de kommunala valen särskilt landstingsmanna-
och stadsfullmäktigvalen under senaste år fått en allt starkare utpräglad
politisk innebörd och därmed också medfört valkampanjer, i omfattning
jämförliga med dem, vilka andrakammarvalen framkallade, och
föranledande olägenheter av samma art som dessa. Om man ville försöka
att genomföra en sådan anordning, att valstriderna icke alltför ofta återkomme,
borde man otvivelaktigt fatta såväl de kommunala som de i egentlig
mening politiska valen i ögonsikte. Bland de olika utvägar för frågans
lösning, som motionären antytt, ansåge riksdagen den anordning vara mest
tilltalande, att val av något av ifrågavarande slag förekomme endast vart
annat år, var annan gång andrakammarval och var annan gång de till
gemensam tidpunkt sammanförda kommunala valen. Valperioderna för
andrakammarvalen skulle alltså utsträckas till fyra år. 1 fråga om de
kommunala valen skulle nuvarande valperioder bibehållas men regeln om

1917 ars
riksdag.

den successiva förnyelsen bortfalla, så att vederbörande korporation bleve
på en gång vald i sin helhet. Och uttalade riksdagen, att aven vid dylika
val det proportionella valsystemet erbjöde garantier för nödig kontinuitet
i de kommunala ärendenas handläggning.

I fråga om ändringar beträffande de kommunala valen borde en
utredning genom Kungl. Maj:ts försorg ske. Denna, som borde bygga på
den förutsättningen, att valen till andra kammaren bleve fyraåriga, borde
i första rummet giva vid handen, vilka slag av kommunala val, som skulle
beröras av den ifrågasatta omläggningen. Riksdagen hade för sin del utgått
från, att detta skulle bliva fallet med landstingsmannaval och stadsfullmäktigval,
men ville icke uttala sig om i vad mån en omläggning
kunde anses lämplig och genomförbar med avseende på de i egentlig mening
kommunala valen på landet. Med avseende på de val, som ansåges
böra inbegripas i omläggningen, finge utredningen givetvis icke bindas
vid den anordning, vilken av riksdagen antytts såsom närmast till hands
liggande. Aven andra vägar borde, i anslutning till vad i motionen anförts,
tagas i betraktande, så t. ex. möjligheten att till ett och samma
valtillfälle sammanföra de politiska och de kommunala valen.

Infordrade över donna riksdagens skrivelse infordrade Kungl. Maj:t utlåtande

M0cÄ°y«-W från länsstyrelserna, varjämte landstingen, stadsfullmäktige, magistrater
randen, och stadsstyrelser lämnades tillfälle att yttra sig i ärendet.

För innehållet i dessa utlåtanden och yttranden redogöres i det utdrag
ur statsrådsprotokollet, som finnes bilagt Kungl. Maj:ts proposition
nr 261 till 1918 års lagtima riksdag; och meddelas här nedan en del
citat, som avse upphävandet av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige
och kommunalfullmäktige ävensom de kommunala valens sammanförande
inom en kortare tidsperiod.

»Vad därefter», heter det i sagda utdrag ur statsrådsprotokollet, »angår den
för vinnande av syftet med riksdagens skrivelse betydelsefulla frågan om eventuellt
upphävande av reglerna om successiv förnyelse av landsting och stadsfullmäktige
bryta sig meningarna skarpare.

Flertalet såväl av länsstyrelserna som av övriga i ärendet hörda anse en
ändring i detta avseende, så att hela korporationen utses vid ett enda val, kunna
utan olägenhet ske och understryka riksdagens uttalande, att även vid dylika val
det proportionella valsättet i och för sig erbjuder tillräckliga garantier för nödig
kontinuitet i det kommunala arbetet. Det medgives dock av åtskilliga, att i
fråga om stadsf ull mäktig val en dylik omläggning måste anses i viss mån betänklig
ur den synpunkten, att valet komme att omfatta ett alltför stort antal representanter.
Ju större antal platser valet avsåge, desto mera möjlighet erbjödes den
s. k. kotteripolitiken att verka, och desto svårare vore det att kunna beräkna valets
utgång. Det har därför framhållits (av stadsfullmäktige i Vänersborg), att en
lagändring i nu nämnd riktning med nödvändighet förutsatte sådan ändring i

22 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att även städer med lägre invånarantal
än 10,000 finge delas i valkretsar. Magistraten i Malmö anser det
böra tagas i övervägande, huruvida icke, om hela stadsfullmäktigantalet skulle
väljas för en och samma period, de i berörda lagrum angivna minimi- och maximitalen
för stadsfullmäktige för varje valkrets borde något sänkas; och magistraten
i Ulricehamn anser under nämnda förutsättning nödigt att vidtaga sådan ändring
i föreskrifterna om indelning av städerna i valkretsar, att högst ett visst
antal platser, förslagsvis tio, finge i samma valförrättning tillsättas. Läns.styrelsen
i Gävleborgs län gör gällande, att betänkligheterna i nu angivna hänseende
skulle minskas genom en sådan, även eljest önskvärd, omläggning av valmetoden,
att rangordningsregeln oftare än hittills vunne tillämpning.

Förslaget att avskaffa reglerna om successiv förnyelse av ifrågavarande
korporationer avstyrkes, utom, såsom redan nämnts, av ''länsstyrelsen i Uppsala
län, jämväl av överståthållar ämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings
och Älvsborgs län, vidare av Uppsala läns, Jönköpings läns, Kalmar läns norra
och Skaraborgs läns landsting, av stadsfullmäktige i ett stort antal städer (22),
däribland Stockholm och Gävle, samt av åtskilliga magistrater och stadsstyrelser,
varjämte Örebro läns landsting och magistraten i Stockholm, som icke direkt avstyrka
förslaget i denna del, framhålla, att betänkligheter resa sig mot detsamma.
Till stöd för avstyrkandet anföres huvudsakligen, att ett vals utgång understundom
kan bero av en uppjagad stämning eller en mot de förutvarande representanterna
riktad tillfällig misstämning och efter någon tid visa sig ej motsvara
den verkliga uppfattningen hos valmännen; att, därför om valet förrättades på en
gång av korporationen i sin helhet, i densamma kunde komma att ingå ett mycket
stort antal nyvalda (det uppgives i detta hänseende, att vid ett val i Östersund
av 15 platser 9 besatts med nya män), vilket i sin tur måste medföra ett
försvagat arbetsresultat och äventyra den önskvärda kontinuiteten i förvaltningen;
samt att det knappast vore lämpligt, att valmanskårens rätt att giva sitt
omdöme om kommunens förvaltning skulle inskränkas till allenast en gång vart
fjärde år. Vad särskilt angår stadsfullmäktigval (i synnerhet i de mindre städerna)
framhålles, att man, därest val av halva antalet företoges vart annat år,
hade möjlighet att tidigare för kommunalförvaltningen förvärva person, som man
funne därför lämplig, än om det dröjde fyra år mellan vart val; att om valet
skulle omfatta hela kåren, man ej kunde iakttaga samma noggrannhet vid granskning
av de olika kandidaternas lämplighet som under nuvarande valsätt; att till
följd av det stora antal mandat, som skulle vid varje val besättas, och den därav
föranledda starka reduktionen av rösttalen för dem, som sist bleve tilldelade plats
från en lista, ofta ett fåtal röster skulle kunna genomdriva inval, som ej stöddes
av någon allmännare mening; att på grund av detta förhållande slumpen komme
att än mera än nu spela in vid val och göra utgången oberäknelig; samt att den
nuvarande proportionella metoden tillämpad vid val för tillsättande av ett större
antal platser, vore förenad med rent valtekniska svårigheter av beskaffenhet att
i och för sig motivera en uppdelning av valet, i vilket avseende anfördes, att
röstsammanräkningen vid ett val av t. ex. 30 ledamöter säkerligen toge minst
dubbel så lång tid som sammanräkningarna av två successiva val av vardera 15
ledamöter.

Även med de förra av de nu anförda skälen torde man huvudsakligen hava
velat rikta sig mot ändring av bestämmelserna om stadsfullmäktigval. Åt 3—210114 -

skilliga landsting, som uttala sig för avskaffande av den successiva förnyelsen av
landstingen, vilja däremot icke yttra sig om lämpligheten av motsvarande ändring
beträffande stadsfullmäktigval. Å andra sidan anföra stadsfullmäktige i vissa
städer, att de visserligen motsätta sig dylik ändring vad angår stadsfullmäktigval,
men att de däremot finna ändring kunna ske i fråga om landstingsmannaval.
— — — —. — — — — — — — — — — ^— — — —

Stadsfullmäktige i Stockholm anföra: Nuvarande föreskrift, att val till
stadsfullmäktige skulle äga rum vart annat år i stället för varje år, infördes så
nyligen som år 1911. Att gå ännu längre i riktning av minskning av valtillfällena
syntes icke påkallat av förhållandena i Stockholm, och torde ej heller vara
erforderligt, om man ville införa en större koncentrering av valen för riket i
övrigt. Om Stockholms stadsfullmäktigrepresentation skulle väljas på en gång,
skulle detta utan tvivel äventyra en önskvärd kontinuitet i stadsfullmäktiges arbete
och stadens kommunala förvaltning. Den nuvarande ordningen borde därför
bibehållas. Med denna ståndpunkt saknade stadsfullmäktige egentlig anledning
att ingå på frågan om lämpligheten att sammanföra de kommunala och politiska
valen, men ville stadsfullmäktige i denna fråga hava uttalat, att ett dylikt sammanförande
syntes kunna medföra, att vid val till kommunalrepresentationen de
politiska synpunkterna bleve till nackdel för kommunalrepresentationens sammansättning
ännu mer dominerande än nu vore fallet. — — — — — — —

Vad därefter angår frågan om nedbringande av antalet valkampanjer genom
sammanförande av olika slag av val till samma tid, så uttalas även härutinnan
betydligt skiftande meningar.

På åtskilliga håll ställer man sig över huvud taget tvivlande till nyttan
av ett sammanförande av olika slags val. Särskilt framhålles, att en sådan åtgärd
komme att verka splittrande på intresset för de särskilda valen. Länsstyrelsen
i Stockholms län förklarar, att därest den successiva förnyelsen av landsting
och stadsfullmäktige ej vidare komme att äga rum samt riksdagsmannavalen
komme att hållas endast vart fjärde år, så att alternering mellan dessa och de
nämnda kommunala valen kunde ske, därmed alla ändringar vore genomförda,
för vilka behov kunde förefinnas i Stockholms län; dock vore intet att erinra mot
ett förläggande av stadsfullmäktig- och kommunalfullmäktigvalen till samma årstid
som landstingsmannavalen, därest detta visade sig önskligt. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser, att det visserligen vore önskvärt att minska valarbetet
för valmän och valförrättare, men att tveksamt vore, huruvida detta syfte
kunde vinnas genom att val av skilda slag ägde rum mera samtidigt än vad nu
vore fallet. Det valarbete, som bestode i propaganda av press och politiska sammanslutningar,
vore däremot ingen anledning att underlätta eller förenkla. Yäl vore
förmånligt, om detta slag av valarbete mindre ofta förekomme, men befaras kunde,
att valstriderna komme att bedrivas med ökad intensitet och större hänsynslöshet,
ju mera sällan de ägde rum. Magistraten i Hudiksvall framhåller, att agitation
och särskilda valtekniska åtgärder för varje särskilt val i allt fall ej
kunde undvikas.

Flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna uttala sig i anslutning
till den av såväl motionären i ämnet som av riksdagen förordade mening
för en sådan lösning av frågan, att landstingsmannavalen och stadsfullmäktigvalen
sammanföras till samma tid på året och företagas vart fjärde år, alternerande
med andrakammarvalen. Sålunda yttra sig bland andra länsstyrelserna i

Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,
Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län samt Södermanlands läns, Östergötlands
läns, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns, Örebro läns, Kopparbergs läns,
Gävleborgs läns och Norrbottens läns landsting.

För enahanda lösning med det undantag, som föranledes därav att den
successiva förnyelsen bibehälles för landstingsmanna- och stadsfullmäktigval, uttala
sig länsstyrelsen i Södermanlands län, Uppsala läns landsting, Jönköpings
läns landsting, med vilket länsstyrelsen i länet instämmer, samt stadsfullmäktige,
magistrater och stadsstyrelser i åtskilliga städer. Under en fyraårsperiod skulle
således enligt denna mening ena året förrättas andrakammarval, två av åren hållas
till en och samma tid sammanförda landstingsmanna- och stadsfullmäktigval
samt det fjärde året bliva fritt från val.

Jämtlands läns landsting, som icke uttalar sig beträffande den successiva
förnyelsen, tillstyrker, att stadsfullmäktigval och landstingsmannaval i städerna
lämpligen må, för undvikande av två valkampanjer, ske på samma tid.

Såsom skäl för sammanförandet av dessa val anföres i allmänhet endast
lämpligheten, ja, av flera till och med behovet, av att i görligaste mån inskränka
antalet upprivande valstrider, och förmenas olägenheterna av åtgärden icke bliva
betydande.

Mot ett sammanförande av dessa två slag av val framhålles av bland andra
länsstyrelsen i Värmlands län, att landstingsmannavalen numera otvivelaktigt
måste betraktas såsom politiska val, under det att stadsfullmäktigvalen icke torde
kunna hänföras till politiska val i egentlig mening, om än partihänsynen också
beträffande dessa allt mera framträtt; ett fortgående i samma riktning kunde
icke vara till gagn utan borde motverkas, vilket säkerligen icke bleve fallet,
därest stadsfullmäktigvalen sammanfördes med politiska val. Åtskilliga myndigheter
ställa sig tveksamma till ett sammanförande av ifrågavarande val på den
grund att en för båda slagen av val lämplig gemensam tid svårligen läte sig
erbjuda.

Under framhållande av dessa eller ungefär enahanda synpunkter föreslås
av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län samt detta läns landsting, att landstingsmannavalen
skola sammanföras med andrakammarvalen till samma tid på året,
under det att stadsfullmäktigvalen hållas särskilt.

Av vissa andra myndigheter, däribland länsstyrelsen i Älvsborgs län samt
Skaraborgs läns landsting, förordas ett sammanförande med andrakammarvalen av
ej blott landstingsmannavalen utan även stadsfullmäktigval i de städer, vars
stadsfullmäktige hava att utse ledamöter i första kammaren. Härigenom skulle,
anföres det, komma att sammanföras samtliga val, som på grund av sin natur
helt eller i väsentlig grad bestämdes av politiska synpunkter. Genom att medtaga
jämväl övriga stadsfullmäktigval skulle man endast ytterligare befordra den
föga lyckliga utveckling, varigenom dessa val på senare tid kommit att allt för
mycket bestämmas efter politiska synpunkter på bekostnad av de kommunala
synpunkterna och av intresset att erhålla verkliga förmågor till kommunernas
ledande män. Skaraborgs läns landsting förmenar, att valarbete av större betydelse
endast förekommer vid de tre förstnämnda slagen av val, under det att
valarbetet vid andra val är begränsat till en kort tid närmast före vederbörande
val och i regel sker ej genom allmänna föredrag utan mest genom insamlande av
fullmakter och personlig uppmaning till valmän att deltaga i valet.

1918 års
lagtima
riksdag.

Ett avsevärt antal myndigheter och korporationer förorda, för att i största
möjliga mån nå syftet med riksdagens skrivelse, sammanförande av andrakatnmarval
med ej blott landsting* in an caval utan även stadsfullmäktigvalen i samtliga
städer, eller förklara i allt fall en sådan anordning vara värd att taga i
övervägande. — — — — — — — — — — — — — — — —

Mot sammanförande av dessa skilda slag av val har emellertid flertalet av
de hörda myndigheterna med större eller mindre skärpa vänt sig. Därvid har
— utom ovanberörda mot sammanförande av olika slag val över huvud riktade
argument — särskilt anförts, att de politiska synpunkterna skulle bliva alldeles
för dominerande även vid Jandstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen och onödigtvis
skärpa den utveckling i detta avseende, åt vilken sistnämnda val redan tendera.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —

Det sammanförande av olika slags val, varom i ärendet är fråga, har man
fattat på olika sätt. Några av myndigheterna hava utgått från att de val, som
sammanfördes, skulle, om de avsåge samma valområde, hållas i en förrättning. I
allmänhet synes man emellertid hava tänkt sig frågan gälla endast ett sammanförande
av tiderna för valen inom en något så när kort tidrymd. Åtskilliga hava
uttalat sig direkt om, huruvida sammanförande till en och samma förrättning
borde ifrågakomma.

Endast ett fåtal förordar uttryckligen sammanförande av olika val till en
och samma förrättning. Magistraten i Uddevalla anser, att genom särskilda anordningar
och exempelvis genom olika färgade kuverter samt stämpel, angivande
vilket val kuvertet avser, torde, utan risk för några förväxlingar av betydelse,
låta sig göra ätt vid samma val tillfälle upptaga valkuvert för både stadsfullmäktig-
och landsting*mannaval. Magistraten i Trälleborg finner ej heller valtekniska
svårigheter föreligga att sammanföra sistnämnda båda slag av val till en förrättning.
Jämväl stadsfullmäktige i Ystad och i Varberg tillstyrka sammanförande
av berörda val till ett valtillfälle. — — — — — — — — — — —

Från intet håll förordas sammanförande till en förrättning av andrakammarval
och annat slag av val. — — — — — — — — — — — —

Vissa av de hörda myndigheterna avstyrka uttryckligen ett sammanförande
av olika val till samma förrättning. Bland dem är länsstyrelsen i Örebro län,
som framhåller, att det icke kunde komma att bidraga till reda och ordning i
valförrättningarna, att val till skilda korporationer på sådant sätt sammanblandades,
samt att för övrigt anordningarna före och vid dylika gemensamma valförrättningar
skulle i hög grad försvåras.

På de flesta håll göres icke något direkt uttalande i frågan, utan yttrar
man sig endast helt allmänt om sammanförande av val till samma tid på året.»

Efter att hava inhämtat dessa utlåtanden och yttranden framlade
Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års lagtima riksdag (n:r 261) förslag
till vissa ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och
i stad samt i förordningen om landsting, gående ut på ett upphävande
av den successiva förnyelsen av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och
landsting.

I samband med den successiva förnyelsens avskaffande i fråga om
fullmäktigkorporationerna föreslogs i propositionen vissa ändringar i bestäm -

melserna om fullmäktiges antal samt valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval.

Enligt förslaget skulle

landskommun med 2,000 inv. eller därunder utse 16 fullmäktige

■> » över 2,000 t. o. in. 10,000 inv. » 16—30 »

» » » 10,000 invånare » 31—40 »

samt

stad med 2,000 inv. eller därunder utse 16 fullmäktige

» över 2,000 t. o. m. 10,000 inv. » 16—30 »

> » 10,000 » 20,000 » » 31—40

20,000 » 40,000 » 41—50 »

» » » 40,000 invånare 51—60 »

I fråga om valkretsindelningen föreslogs ingen allmän sänkning av
det invånarantal (I0,u00), vid vilket kommun skulle indelas i valkretsar,
men, om i landskommun eller stad med högst 10,u00, men mer än 2,000
invånare bestämts, att antalet fullmäktige skulle vara högre än tjugu, så
skulle enligt förslaget kommunen eller staden för val av fullmäktige
indelas i valkretsar. Varje krets på landet som i stad skulle utse minst
sex högst femton fullmäktige — jfr ovan sid. 12 —.

I det till denna proposition fogade statsrådsprotokollet framhåller
departementschefen efter att hava redogjort för infordrade utlåtanden och
yttranden önskvärdheten att inskränka antalet valförrättningar. Bland
medlen för att nå detta syfte nämnes i första hand avskaffandet av den
successiva förnyelsen av landsting och stadsfullmäktige. I fråga om de
senare heter det:

»Ä.ven stadsfullmäktige förnyas för närvarande med halva antalet vart
annat år, men varje val sker för staden i dess helhet, så att hela valmanskåren
däri deltager. Om nu en sådan ändring skulle ske, att samtliga fullmäktige
komme att väljas på en gång, skulle detta uppenbarligen för valmännen medföra
en avgjord lättnad, och ändring är således ur denna synpunkt ännu starkare
motiverad för stadsfullmäktige än för landstingen. Den från vissa håll uttryckta
farhågan, att kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet därmed skulle äventyras,
kan icke tillmätas någon egentlig betydelse på samma grund som nyss anförts
rörande landstingen, nämligen att det proportionella valsättet tryggar mot allt
för tvära omkastningar. Däremot framträda i städerna andra betänkligheter.
Enär antalet fullmäktige är i förhållande till folkmängden relativt högt, i synnerhet
i de mindre städerna, skulle valens förrättande på en gång för hela antalet
komma att öka möjligheterna för smågrupper bland väljarna att göra sig gällande
enligt det proportionella systemet. I en stad, som har 30 stadsfullmäktige, skulle

en grupp eller ett kotteri, innehavande eu oO-del av hela väljarkårens rösttal, äga
möjlighet att insätta en representant, huru olämplig han än vore, under det att
för närvarande det åtminstone fordras, att gruppen disponerar en 15-del av rösttalen,
för att den skall kunna utöva sådan makt. Dessutom visar erfarenheten,
att, på grund av vissa brister i den nu gällande proportionella metoden, vid starkare
splittring inom ett parti ganska små minoriteter hava möjlighet att giva
ett val en opåräknad utgång, och denna möjlighet ökas, ju större det antal platser
är, som valet avser. En sådan oförmånlig inverkan av valens sammanförande
kunde emellertid väsentligen förekommas dels genom sådana ändrade bestämmelser
angående valkretsindelning, att även städer med mindre än 10,000 invånare
må kunna indelas i valkretsar, samt att varje krets får att utse högst t. ex. 15
fullmäktige, och dels genom nedsättning av antalet stadsfullmäktige i städer, som ej
indelas i valkretsar. Såsom en annan olägenhet skulle kunna anföras, att i mindre
städer, där lämpliga krafter för det kommunala arbetet icke alltid stå till buds,
det måste anses som en nackdel, att, om en inom annan ort för sådant arbete
använd person inflyttat eller någon, som på grund av offentligt uppdrag nödgats
avsäga sig fullmäktigskapet, åter ställes till förfogande, det måste dröja en något
längre tid, innan man kan taga en dylik person i anspråk för kommunalförvaltningen.

Sådana fall torde emellertid vara jämförelsevis sällsynta och kunna tydligen
ej anses vara av den vikt, att de skulle få utgöra hinder för den ifrågasatta
förändringen.»

Departementschefen ingår därefter på frågan om en förlängning av
mandatstiden och tillbakavisar därvid denna utväg för ernående av färre
valkampanjer. Därefter avhandlas spörsmålet, huruvida den successiva förr
nyeisen hör avskaffas även i fråga om andra kommunala val.

»Dessa andra val», heter det, »äro av fyra särskilda slag: 1) val inom den
kyrkliga kommunen (såväl i stad som på landet), såsom av kyrkoråd, skolråd
m. m., 2) val av drätselkammare och andra styrelser i städer, som ej hava stadsfullmäktige,
o) val på landet av kommunalnämnd och andra styrelser samt 4) val
av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.

Yad de tre första kategorierna beträffar torde man kunna påstå, att i regel
dessa val ej föranleda valkampanjer av någon betydelse och att vid dem de politiska
synpunkterna spela en ganska underordnad roll. Här är ju i det hela fråga
om val av rena förvaltningsmyndigheter. Skulle man genom att sammanföra nu
berörda val med andra val bidraga att giva dem en politisk anstrykning,, vore
därav knappast några fördelar att hämta.

Tveksammare är frågan, huru man bör ställa sig till den fjärde kategorien,
eller valen av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige. Sedan numera allt
flera av de folkrikare kommunerna på landet övergått att bliva ’städer under
landsrätt’, kan man tilläventyrs göra gällande, att i de flesta av de kommuner,
där kommunalfullmäktige utses, den politiska livaktigheten ej är så- stor, att valkampanjerna
vid deras tillsättande bliva av avsevärd omfattning. A andra sidan
må framhållas, att kommunalfullmäktige ej utgöra representantförsamlingar, dit
valen ske efter proportionell metod och efter huvudsakligen samma regler som de
vid stadsfullmäktigvalen tillämpade. Förhållandena i dessa kommuner och i de

mindre städerna torde väl också i huvudsak vara likartade. Riktigast synes
därför vara att låta kommunalfullmäktigvalen följa samma regler som stadsfullmäktigvalen.
Detsamma bör då också gälla om municipalfullmäktigvalen.»

Till slut prövar departementschefen möjligheten av att inskränka
valkampanjerna genom samman för cm da av skilda val till ungefär samma
tid på året. Av principiella skäl tillbakavisas därvid till början projektet
att sammanföra alla tre valen, andrakammarval, landstingsmannaval
och fullmäktigval, till ett och samma år och till ungefär samma tid- på
året ävensom förslaget att sammanföra andrakammarval och landstingsmannaval.
Gent emot förslaget att sammanföra landstingsmannaval och
fullmäktigval hyste departementschefen inga betänkligheter av principiell
natur, men mot detsamma talade vissa praktiska svårigheter, som voro
förenade med dess genomförande. Härom gjorde departementschefen bl. a.
följande uttalande:

»Vad först augår frågan, huruvida nämnda val må kunna sammanföras till
eu enda förrättning, är att märka, att endast ett ringa fåtal av de hörda myndigheterna
och korporationerna vågat förorda en dylik åtgärd. Man kan icke
förneka den fara, som föreliggei’, att, huru man än söker ordna eu sådan gemensam
förrättning, densamma skall för valmännen bliva en källa till oreda och förvirring.
Jag har därför ansett tanken på ett sammanförande av valen till en
förrättning höra åtminstone för närvarande uppgivas. Medgivas måste emellertid
att, om valen icke kunna sålunda sammansläs, de fördejar, man genom sammanförandet
velat vinna, i avsevärd grad skulle minskas. Åtskilligt sjmes dock vara
att vinna redan genom att sammanföra ifrågavarande val inom en viss kortare
tidrymd på sätt i flertalet av de avgivna yttrandena förordats.»

Departementschefen diskuterar därefter frågan, under vilken månad
de till samma år sammanförda landstingsmannavalen och fullmäktigvalen
lämpligen kunde tänkas förlagda och stannar därvid för september såsom
den lämpligaste valmånaden.

»I och för sig», framhåller departementschefen, »vore önskligt, att valen
kunde förläggas till september, som i allmänhet ansetts lämplig såsom valmånad,
och till någon dag efter det landstingen för året hållits. I så fall måste man
emellertid antingen förordna om upprättande av särskild vallängd för ifrågavarande
val, vilken åtgärd under nu rådande förhållanden knappast skulle uppväga
därav förorsakade besvär och kostnader, eller också nöja sig med att för
valen tillämpa den föregående år upprättade kommunala röstlängden. Att emellertid
vid stadsfullmäktigvalen använda denna äldre röstlängd, i stället för att,
såsom nu, begagna den samma höst upprättade röstlängden, innebär en avgjord
olägenhet och en avsevärd försämring av nuvarande ordning. Den äldre röstlängden
hänför sig ju till förhållandena ett år tidigare än den senare röstlängden
gör och avviker sålunda beträffande t. ex. avflyttade eller inflyttade personer betydligt
mera från förhållandena vid valen än den sistnämnda. Mot ett förläggande
av stadsfullmäktigvalen till den nu ifrågasatta tiden talar även, att i sä -

dant fall de fullmäktige, som icke omvalts, skulle omkring tre månader, således
en avsevärd tid, fortfarande uppehålla sina befattningar, för vilka de givetvis icke
längre kunde hysa samma intresse.»

Den då föreskrivna tidpunkten för den kommunala röstlängdens
upprättande utgjorde även hinder för valens förläggande till oktober eller
november, och december ansågs vara en för de kommunala myndigheterna
redan alltför arbetstyngd månad, för att man skulle våga än mera öka arbetsbördan
med ytterligare valförrättningar. Julmånaden vore också från
valmännens sida sett en synnerligen olämplig valmånad, särskilt för landsbefolkningen.
Departementschefen slutade sitt anförande i förevarande
fråga sålunda:

»Något annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om en bestämd valdag för
de politiska valen komme till stånd samt rösträtten i kommunerna blir mindre skiljaktig
än nu från den politiska. Sista söndagen i september eller första söndagen
i oktober kunde då lämpligen bliva valdag, vart annat år för de politiska valen
och vart annat år för stadsfullmäktig- och landstingsmannavalen. Detta är enligt
min mening det mål, vartill man bör sträva i förevarande hänseende. Men
för närvarande möta såväl mot denna anordning som mot ett sammanförande av
landstings- och stadsfullmäktigvalen överhuvud så stora olägenheter, att jag
ansett mig icke böra tillstyrka ett frångående i nämnda hänseende av nuvarande
ordning för berörda val. Såväl landstingsmannavalen som fullmäktigvalen torde
alltså tillsvidare böra hållas å nu stadgade tider.»

Vad Stockholms stad vidkommer, föreslogs i den kungl. propositionen
ingen som helst ändring i bestämmelserna om stadsfullmäktigvalen. Motiven
härför angivas i det till propositionen fogade utdraget ur statsrådsprotokollet
sålunda:

»Vad därefter angår frågan om ändring av de för Stockholm gällande bestämmelserna
om stadsfullmäktigval, så synes visserligen principiellt ett bibehållande
av regeln om fullmäktigkorporationens successiva förnyelse icke vara mera
påkallat för Stockholms del än eljest för de större städerna. Men å andra sidan
måste man taga i betraktande, att Stockholm sedan gammalt i kommunalt hänseende
intagit en särställning, och att antalet stadsfullmäktige där är betydligt
mycket större än i någon annan stad. Härtill kommer, att, såsom stadsfullmäktige
i Stockholm framhållit, nu gällande föreskrift, enligt vilken val till stadsfullmäktige
därstädes skall äga rum vart annat år i stället för varje år, såsom tidigare
var stadgat, infördes så nyligen som år 1911. Med hänsyn härtill och till den
avvisande hållning, såväl stadsfullmäktige som myndigheterna i Stockholm intagit
till förslaget, har jag funnit tills vidare inga ändringar i förevarande hänseende
böra vidtagas i de för Stockholm gällande reglerna.»

I anslutning till denna proposition väcktes inom första kammaren
motioner

dels av herr Hellberg (n:r 162 och n:r 163) samt av herr von Mentzer
(n:r 169 och n:r 170), som bland annat avsågo att förlägga landstingsmanna -

valen och valen till riksdagens andra kammare till en gemensam valdag
på hösten;

dels av herr Ström (n:r 167), som hemstiillde, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kung]. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta ett förslag:,
att föreläggas riksdagen, syftande till att åstadkomma, att stadsfullmäktige
i Stockholm skulle väljas på så sätt, att samtliga stadsfullmäktige
utsåges på en gång;

dels av herr Wikström (n:r 389), som hemställde, att riksdagen måtte
bifalla Kungl. Maj:ts proposition n:r 261 med de ändringar i däri innehållna
lagförelag, som betingades därav, att val till landsting samt stadsoch
kommunalfullmäktige efter viss övergångstid skulle gälla för tre år;

dels av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i Sollelteå (n:r
391), som hemställde, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen n:r 261, evad däri föresloges uppdelning av stad vid stadsfullmäktigval
i valkretsar;

dels slutligen av herr Sterne (n:r 394), som hemställde om vissa
ändringar i den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen angående antalet
stadsfullmäktige i förhållande till folkmängden ävensom i bestämmelserna
angående antalet kommunalfullmäktige.

Ö O , .

Konstitutionsutskottet, som hade att behandla förevarande proposition
och motioner, förordade i sitt utlåtande n:r 21 Kungl. Maj:ts proposition
i vad densamma anginge ett upphävande av den successiva förnyelsen
av landstingen, men hemställde tillika, med godtagande i huvudsak
av de i herr Hellbergs motion framställda förelag, att riksdagen måtte
besluta vissa andra ändringar i landstingsförordningen, gående ut på att
landstingsmannavalen skulle förläggas till sista söndagen i september, samt
att såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga ett förslag
till ändring i riksdagsordningen, enligt vilket val till riksdagsmän i andra
kammaren skulle verkställas första söndagen i september.

Utskottet hemställde vidare, att Kungl. Maj:ts proposition, i vad
den rörde avskaffandet av den successiva förnyelsen av kommunal-, municipal-
och stadsfullmäktige, icke måtte vinna riksdagens bifall, samt att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på
söckendag.

Utskottets motivering för bibehållande av successiv förnyelse av fullmäktigkorporationerna
var av följande lydelse:

»I jämförelse med landstingsmannavalen hava de övriga kommunala valen
synts utskottet vara av underordnad vikt för det syftemål — inskränkning i
antalet valstrider av mera allmän omfattning —, som föranlett Kungl. Maj:ts

4—210114

1919 års
lagtima
riksdag.

1920 års
riksdag.

förslag. Frågan om dessa vals anordnande torde också kunna lösas oberoende av
det resultat, till vilket utskottet kommit beträffande andrakammarvalen och landstingsmannavalen.
Vid sådant förhållande hava de praktiska olägenheter, som ett
upphävande av den successiva förnyelsen av fullmäktigekorporationerna skulle
draga med sig, för utskottet blivit avgörande. Dessa olägenheter bestå förnämligast
däri, att den ifrågavarande åtgärden, därest den isolerad genomfördes,
skulle föranleda, att ett allt för stort antal mandat komme att på en gång besättas;
att åter, som Kung! Maj:t med hänsyn till denna omständighet föreslagit,
dels för mindre städer minska, antalet fullmäktige, dels i långt större utsträckning
än nu är fallet föreskriva stads (resp. kommuns) uppdelning i valkretsar,
finner, utskottet av flera grunder icke tilltalande. Utskottet har således icke ansett
sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition, i vad den avser förordningarna
om kommunalstyrelse i stad och på landet. Därmed torde även de förslag, som
i anledning av propositionen motionsvis framförts av herrar Ström, Sterne, Ericson
i Funäsdalen och Johansson i Sollefteå, böra förfalla.»

Mot utskottets uttalande framfördes flera reservationer, av vilka två
gingo ut på, att utskottet bort tillstyrka upphävandet av den successiva
förnyelsen jämväl för fullmäktigkorporationerna.

Emellertid vunno varken Kungl. Majrts eller utskottets förslag bifall
av någondera kammaren, utan riksdagen anhöll i skrivelse den 19 juni
1918 (n:r 454), att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning av frågan
om införande av en för hela landet gemensam valdag på hösten, alternerande
för valen till andra kammaren och landstingsmannavalen, vilken
utredning borde omfatta jämväl frågan om lämpligheten av den gemensamma
valdagens fastställande till en arbetsfri söckendag, samt att till
nästa riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t,
efter att hava infordrat utlåtande från landsting och länsstyrelser, i propositionerna
(n:r 121 och n:r 374) till 1919 års lagtima riksdag förslag till
de ändringar, i förordningen om landsting och i riksdagsordningen, som
ovan å sid. 14 anförts. Dessa propositioner blevo av konstitutionsutskottet
tillstyrkta i dess utlåtanden n:r 21 och n:r 22 och antogos av riksdagen.

Sedan sålunda den successiva förnyelsen av landsting avskaffats,
väcktes vid 1920 års riksdag i första kammaren motion, n:r 42, av herr
Stendahl, vari hemställdes »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t till nästa riksdag framlägga förslag om
upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige
i Stockholm, samt kommunal- och municipalfullmäktige».

Med erinran, att konstitutionsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag
tillstyrkt l propositionen n:r 261 till samma riksdag framställt förslag om
upphävande av den successiva förnyelsen av landsting, stads-, kommunal -

och municipalfullmäktige endast i vad detsamma rörde landstingen, yttrade
motionären till stöd för sitt yrkande bland annat följande:

»Dessa frågor ha emellertid numera kommit i ett förändrat läge.

Genom den utsträckta rösträtten ha valmanskårerna svällt ut till den grad,
att kostnaderna och besväret för det allmänna såväl som för de olika partierna
stigit högst betydligt och sannolikt komma att stiga än ytterligare. Att inskränka
valkampanjerna till hälften, innebär tydligen en ren nationalekonomisk
besparing. Av de skäl, som anförts emot en dylik åtgärd, kan talet om att densamma
skulle riskera kontinuiteten inom representationerna utan vidare avfärdas,
enär det proportionella valsättet härvidlag bjuder fullständig säkerhet, särskilt
när mandatantalet i kretsarna blir tillräckligt stort för att proportionalismens
väsen kan komma till uttryck.

Återstår sedan de olägenheter, som kunna uppstå, därest ett allt för stort
antal mandat komma att på en gång besättas. Genom de förslag till reformering
av vårt nuvarande valsätt, som i trontalet bebådats, får man hoppas, att valmetoden
måtte bli så förbättrad, att inga olägenheter kunna uppstå, om ett större
antal platser skola besättas i en valkrets.»

Slutligen framhöll motionären, att »samtliga de skäl, som tala för
reformens vidtagande vid stadsfullmäktigvalen i stad, gälla i minst samma
grad förhållandena i Stockholm».

Denna motion blev av konstitutionsutskottet tillstyrkt på så sätt,
att utskottet i sitt utlåtande n:r 6 hemställde, att riksdagen ville, i anledning
av motionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t efter verkställd utredning till nästa års riksdag framlägga förslag
dels om upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige, kommunal-
och municipalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Stockholm, dels
ock om sammanförande av valen av berörda kommunala korporationer till
samma år som valen av landsting.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, och även första kammaren
beslöt för sin del riksdagsskrivelse, dock att denna skulle gå ut
därpå, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning och till nästa års
riksdag framlägga därav föranledda förslag dels om upphörande o. s. v.
lika med utskottets förslag. Sedan frågan för sammanjämkning återremitterats
till konstitutionsutskottet, hemställde detta i sitt memorial n:r 134
om bifall till den av första kammaren beslutade formuleringen. Denna
hemställan blev av riksdagen bifallen.

I den riksdagsskrivelse, n:r 134, som sålunda kom till stånd, återgivas
till en början de av konstitutionsutskottet vid 1918 års riksdag framförda
skäl för avstyrkande av den i ovan berörda proposition föreslagna
åtgärden att upphäva bestämmelserna om successiv förnyelse av kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige — jfr sid. 26 —; och anföres därefter
följande:

»Olägenheterna ifråga torde emellertid kunna till väsentlig del avlägsnas
bl. a. genom en ändamålsenligare valkretsindelning. Riksdagen far vidare erinra
om, att den vid 1918 års urtima riksdag beslutade genomgripande reformen av
den kommunala valordningen samt den sedan 1919 års lagtima riksdag vilande
grundlagsändringen om kvinnans politiska rösträtt helt hava förändrat de förutsättningar,
från vilka utskottet i ovananförda yttrande utgick. Nya stora folklager
hava gjorts delaktiga av den kommunala och politiska rösträtten. Under
sådana förhållanden framträder starkare, än tillförene, kravet att i möjligaste
mån inskränka antalet valkampanjer av olika slag. Ofta återkommande val förorsaka
enligt riksdagens mening såväl valmanskåren som det allmänna onödiga
kostnader, varjämte de myndigheter, som hava att förrätta valen och ombesörja
sammanräkningarna betungas med arbete, som med fördel kan undvikas. Vad
slutligen den kommunala verksamheten beträffar, kräver denna framför allt arbetsro
och tid för sin ostörda utveckling.

Det synes riksdagen därför, att upphävande av den successiva förnyelsen
av de i motionen omnämnda kommunala korporationerna är synnerligen önskvärt.
Ett sådant upphävande kan också enligt riksdagens mening ske utan nämnvärda
olägenheter. Genom det proportionella valsättet får kontinuiteten i det kommunala
arbetet anses behörigen tryggad.

År 1919 infördes, jämsides med upphävandet av den successiva förnyelsen
av landstingen, bestämmelser om alternerande val vartannat år av landsting och
av riksdagens andra kammare. Lagändringar i samma riktning beträffande de
kommunala fullmäktigeinstitutionerna skulle uppenbarligen främja det till grund
för samtliga här nämnda reformer och reformsträvanden liggande syftet att nedbringa
antalet val. Ett bibehållande av nu rådande ordning däremot, med kommunala
val infallande mellan valen till landsting och andra kammaren, motverkar
direkt sagda syfte. Genom att upphäva den successiva förnyelsen av de
nämnda kommunala korporationerna samt förlägga valen av dessa till samma år
som valen av landsting bleve det av riksdagen år 1917 i skrivelse n:r 308 framlagda
önskemålet om vartannat år regelbundet återkommande kommunala och politiska
val i avsevärd grad förverkligat. Frågan om ett dylikt förläggande av
alla mera betydande kommunala val till samma år kräver emellertid en närmare
prövning. Ävenledes spörsmålet om upphörande av här nämnda kommunala institutioners
successiva förnyelse fordrar på grund av det förändrade sakläget utredning
utöver vad förut i ämnet förebragts. Med hänsyn till de olika mandattiderna
för ledamöterna i nu fungerande kommunala fullmäktigekorporationer äro,
vid lagändringar i här avsedd riktning, lämpligt avfattade övergångsbestämmelser,
anknytande den tilltänkta samtidiga förnyelsen av korporationerna ifråga till
utgången av någon av nu gällande mandattider, av särskild vikt.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning och till nästa års riksdag framlägga därav
föranledda förslag dels om upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige,
kommunal- och municipalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Stockholm,
dels ock om sammanförande av valen av berörda kommunala korporationer till
samma år som valen av landsting».

Under riksdagsbehandlingen av frågan om den successiva förnyelsens Samman avskaffande,

sådan denna behandling kommit till synes i nu an för da anförda skål

historik, torde hava framförts så gott sora alla skål för och emot refor-/0»'' och emnf
. ° den succesm men

l fråga. ,-a förnyel Fördelen

av en sådan reform skulle, i enlighet med vad där anförts, sen» avskafväsentligen
ligga i den inskränkning av de kommunala valkampanjerna an
till hälften, som härigenom vunnes, vilket särskilt med hänsyn till den
genom den utsträckta kommunala rösträtten skedda ökningen av valmanskåren
och den politiska karaktär, fullmäktigvalen allt mera fått, innebure
en avsevärd besparing av kostnader och besvär för såväl det allmänna
som de olika politiska partierna. Det har därvid framhållits, att med
hänsyn till det sätt, varpå den successiva förnyelsen åstadkomines i fråga
om fullmäktigkorporationerna till skillnad mot vad fallet var i fråga om
landstingen, dess avskaffande, vad de förra angår, skulle innebära en större
lättnad för valmännen än avskaffandet av den successiva förnyelsen av
landstingen. Såsom en vinst av reformen i fråga har jämväl anförts, att
genom den fördubbling av antalet fullmäktige, som varje val skulle komma
att omfatta, proportionalismen och minoriteternas möjlighet att göra sig
gällande skulle mera än nu komma till sin rätt.

Mot den successiva förnyelsens avskaffande har huvudsakligen anförts,
att reformen i fråga skulle möjliggöra genomgående och plötsliga
förändringar av fullmäktigkorporationernas sammansättning till skada för
kontinuiteten i fullmäktiges verksamhet och för en målmedveten kommunalpolitik;
att genom den successiva förnyelsens borttagande väljarna
alltför sällan skulle komma i tillfälle att uttrycka sin vilja såväl beträffande
de personer, som skola företräda dem, som beträffande den
kommunalpolitik, som bör följas; att till följd av det stora antal mandat,
som skulle vid varje val besättas, ofta ett fåtal röster, ett kotteri, skulle
kunna genomdriva inval, som ej stöddes av någon allmännare mening;
att av samma skäl med gällande valmetod slumpen än mera än nu skulle
spela in vid valen och göra utgången oberäknelig; samt att den nuvarande
proportionella metpden, tillämpad vid val för tillsättande av ett större
antal platser, vore förenad med rent tekniska svårigheter, vartill komme
ökat arbete vid röstsammanräkningarna.

Då de anförda skälen för den successiva förnyelsens avskaffande De sakkunäven
vid representantvalen i primärkommunerna under den senaste tiden m?a*
vunnit alltmera gehör, lärer man vara berättigad att söka en bidragande f®” fsrnyeiorsak
därtill i en rådande allmän känsla av olust inför nära på varandra sens avskaf -

följande valkampanjer. Då en dylik känsla är ägnad att slappa intresset

iande.

Valtrött hetev.

Behovet av
färre valprocedurer.

Den proportionella
valmetoden
såsom
garanti
för kontinuitetens
bevarande.

» Kotteripolitiks.

icke blott för själva valen utan också för allmänna angelägenheter överhuvudtaget,
bör givetvis till densamma tagas avgörande hänsyn, om
den kan förmodas bliva beståndande i händelse av val med de mellantider,
som bliva regel med nu gällande bestämmelser i riksdagsordningen
och kommunalförordningarna, men undanröjas eller förminskas genom
förlängning av dessa mellantider, i vad angår fullmäktigval. Men det
kan icke anses uteslutet, att den i ögonen fallande s. k. valtröttheten väsentligen
är beroende av den tillfälliga anhopning av val — politiska och kommunala
— under åren 1919, 1920 och 1921, som ansetts påkallad av
omfattande förändringar i såväl den kommunala som den politiska rösträtten,
och att denna valtrötthet för den skull måhända har sin grund i
rent tillfälliga omständigheter. Uppenbart är emellertid, att övergående
stämningar lika litet få inverka på den föreliggande frågan som på lagstiftningsfrågor
i allmänhet och icke få skymma de realskäl, som anförts
för och emot den påyrkade förändringen. Det har för den skull varit
angeläget lör de sakkunniga att vid övervägande av dessa skäl söka frigöra
sig från den nu allmänna känslan av valleda.

Vägande skäl för den successiva förnyelsens avskaffande äro givetvis
dels önskvärdheten aft så sällan som möjligt behöva över hela landet
igångsätta valprocedurer, vilka medföra betydande tidsförlust och därjämte
ofta avsevärda direkta utgifter för ett stort antal av samhällsmedlemmarna,
dels det behov av arbetsro, som även för de kommunala representanterna
gör sig gällande och bättre tillgodoses, ju mera sällan arbetet störes av
förestående eller pågående valkampanjer.

Att vissa av de olägenheter, vilka anmärkts såsom förbundna med
den åsyftade reformen, hava fog för sig, kan icke förnekas, men å andra
sidan har en del av de framförda anmärkningarna aldrig varit av någon
egentlig betydelse eller har på grund av förändrade förhållanden förlorat
den betydelse de ursprungligen ägt.

De sakkunniga vilja därvid till en början erinra, att den successiva
förnyelsen av fullmäktigkorporationerna ursprungligen varit avsedd att
förhindra eller mildra de hastiga och genomgripande förändringar i dessa
korporationers sammansättning, som majoritetsvalen voro ägnade medföra.
Den proportionella valmetoden utgör emellertid, •såsom även framhållits
vid förevarande frågas riksdagsbehandling, i och för sig en rätt stark
garanti gent emot dylika hastiga förändringar, vadan den successiva förnyelsen
ur denna, synpunkt numera i långt mindre grad än förr är av
behovet påkallad.

Med avseende å anmärkningen, att genom den successiva förnyelsens
avskaffande ett mindre antal medborgare än nu, ett kotteri, skulle
bliva i stånd att skaffa sig egna representanter i fullmäktige, vilja de sak -

kunniga erinra, att det proportionella valsättets syfte just är att låta minoriteterna
komma till sin rätt. Vid allmän och lika rösträtt är ur rättvisans synpunkt
intet att anmärka mot en dylik möjlighet. Annorlunda kunde förhållandet
vara, så länge den graderade röstskalan tillämpades och följaktligen ett
fåtal röstägande kunde med lätthet sammansluta sig och i fullmäktige
insätta ett relativt stort antal representanter för sina speciella intressen.
Under dåvarande förhållanden måste det hava ansetts såsom en betänklig
sak att genom avskaffande av den successiva förnyelsen ytterligare nedbringa
det minimital av röstägande, som erfordrades för att erhålla en
representant i fullmäktigeförsamlingen. Aven den genom rösträttsreformen
skedda ökningen av väljarskarorna har medfört, att ett kotteri för

Översikt över fiillin äktigwlen i vissa lands- och siadskoinmuner.

K o ra m n n	Folk- mängd vid 1918 års ut-gång	Antal full- mäk- tige, valda för fyra kalen- derår, årl919	Val, förrättade under något av åren 1916-	-1918	1919 års båda vårval
Röstberättigade	Avgivna god-kända valsed-lar	Röst- berät- tigade	Halva antalet avgiv-na god-kända val-sedlar och röste-tal
Antal perso- ner	Röste- tal	Därav inom högsta röst-gruppen1 2	Medel- röstetal inom högsta röstgrnp- pen	Antal	Röste- tal ''
Antal perso- ner	Röst e-tal
Sköldinge......	3,175	13	682	4,OSS	9	259	28,8	324	2,675	1,735	1,000
Malmköping.....	806	10	263	2,202	12	322	26,8	141	1,525	496	373j
Valdemarsviks köping	1,765	10	333	2,250	8	262	32,8	286	2)2,100	981	722
Älmhults köping . . .	1,283	10	291	2,631	9	231	25,7	36	408	665	527
Nybro köping ....	2,508	13	498	3,836	23	692	30,1	201	2,236	1,390	1,018
Gråmanstorp ....	3,732	13	840	6,166	42	1,178	28,0	387	3,894	2,006	1,392
Ahus köping ....	1,281	10	477	3,687	23	678	29,5	189	1,914	741	519
Säffie köping ....	2,688	13	389	3,665	27	772	28,6	340	2) 3,500	1,515	1,146
Kungsörs köping . . .	1,803	10	427	3,363	11	343	31,2	274	2,588	1,018	769
Sollefteå landskommun	2,814	12	432	3,212	13	354	27,2	371	3,109	1,474	976
Östhammar.....	911	10	353	3,209	20	674	33,7	216	2,851	596	485
Säter ........	1,554	10	584	5,485	17	589	34,6	374	5,382	916	696
Söderköping.....	2,570	12	57C	5,836	46	1,586	34,5	221	3,387	1,583	1,063
Vimmerby......	2,893	13	693	6,415	36	1,248	34,7	292	4,680	1,580	1,282
Huskvarna.....	7,802	15	2,355	32,411	42	1,480	35,2	1,495	28,349	3,969	3,123
Växjö........	8,911	15	2,511	31,535	204	7,102	34,8	1,308	23,884	5,207	3,194

1 För landsbygden 20—40 röster, för städerna 28—40 röster.

2 Delvis beräknade tal.

att kunna få in sina kandidater i fullmäktige måste vara talrikare nu än förr.
Till belysande av dessa förhållanden hava de sakkunniga, med ledning av dels
den statistik, som åvägabragts av 1918 års kommunalrösträttssakkunniga,
dels den officiella statistiken och för densamma införskaffat, delvis icke
publicerat primärmaterial, i omstående tabell gjort en siffersammanställning
angående fullmäktigvalen i ett antal landskommuner och städer inom
de mindre storleksgrupperna före och efter rösträttsreformen.

Med användande av detta siffermaterial har uppgjorts nedanstående
tablå, utvisande, absolut och relativt taget, det minimiantal röstberättigade,
som skulle erfordrats för insättande av en representant i fullmäktige dels
före rösträttsreformen och vid successiv förnyelse, dels efter rösträttsreformen
och utan successiv förnyelse. I fråga om det förra alternativet meddelas
tvenne sifferserier, avseende väljarkotteriets omfattning, om detsamma
tänkes bestå i ena fallet, littera a), av röstägare, tillhörande uteslutande de
högsta röstgrupperna, i andra fallet, littera b), av röstägare, jämt fördelade
på samtliga röstgrupper, d. v. s. med bortseende från den före rösträtts -

i ! Kommun	Före rösträttsreformen och vid förnyelse	successiv	Efter rösträttsreformen och utan successiv förnyelse
Fallet a)	Fallet b)	Absoluta tal	I % av kom-munens folkmängd
Absoluta tal	I % av kom-munens folkmängd	Absoluta tal	I % av kom-munens folkmängd
Sköldinge . . .........	8	0,25	25	0,79	40	1,26
Malmköping..........	6	0,74	15	1,86	19	2,36
Valdemarsviks köping.....	7	0,40	29	1,64	37	2,10
Älmhnlts köping........	2	0,16	4	0,31	27	2,10
Nybro köping.........	6	0,24	16	0,64	41	1,63
(iråmanstorp..........	11	0,29	30	0,80	56	1,50
Abos köping..........	7	0,56	19	1,51	26	2,06
Säffle köping.........	10	0,37	27	1,00	46	1,71
Kungsörn köping........	9	0,50	28	1,55	39	2,16
Sollefteå landskommun.....	10	0,36	31	1.10	41	1,46
Östhammar..........	9	0,99	22	2,41	25	2,74
Säter...........• .	16	1,03	38	2,45	35	2,25
Söderköping..........	9	0,35	19	0,74	45	1,75
Vimmerby...........	11	0,38	23	0,80	52	1,80
Huskvarna..........	54	0,69	100	1,28	105	1,35
Växjö.............	46	0,52	88	0,99	107	1,20

reformen tillämpade röstskalan. Beräkningarna angående förhållandena
före rösträttsrefonnen äro gjorda under förutsättning, att då förrättade
val avsett det antal fullmäktige, som år 1919 valdes för fyra år.

Om sålunda, såsom de sakkunniga framhållit, den suecessiva förnyelsens
avskaffande under nuvarande förhallanden icke torde innebära någon
egentlig fara för kontinuitetens bevarande inom fullmäktigkorporationerna
eller för att en alltför ringa minoritet, ett kotteri, skulle kunna förskaffa
sig representanter i fullmäktige, så kan emellertid å andra sidan icke förnekas,
att det proportionella valsätt, som för närvarande tillämpas i vårt
land, icke under alla förhållanden, utesluter för sagda kontinuitet ödesdigra
kupper, som kunna sättas i scen även av ett relativt ringa antal
väljare. Exempel på dylika kupper ha icke saknats under de senaste fullmäktigvalen.
Och en tillfällig kupp, som bestämmer valresultatet, måste,
om hela representationen väljes på en gång, givetvis få en mer ödesdiger
betydelse, än då vid varje tillfälle utses endast en del av densamma.
Synnerligast vid en valmetod, som tillämpar tvenne med varandra konkurrerande
regler, och som härigenom inbjuder till kuppförsök och gör
valresultatet oberäkneligt, får risken i berörda avseende av den successiva
förnyelsens avskaffande icke helt förbises — jfr nedan sid. 36 —.

Avsevärd hänsyn bör även tagas till den framförda synpunkten, att
det är för en sund kommunalförvaltning nyttigt och för upprätthållande
av det allmänna intresset för förvaltningen betydelsefullt, att kommunmedlemmarna
jämförelsevis ofta få anledning taga ståndpunkt till förvaltningsfrågorna.
I fråga om de kommunala representationerna saknas ju
upplösningsrätten, denna rätt, som i fråga om riksdagens andra kammare
utgör ett medel att utan att invänta den ordinarie mandatstidens utgång
vid viktigare frågors avgörande låta de röstberättigade i val säga sin
mening, och som därför ansetts neutralisera olägenheterna av den reform,
varigenom de röstberättigade numera i regel endast vart fjärde i stället
för förut vart tredje år få gå till val av andrakammarledamöter. Det har
också gjorts gällande, att i händelse av större mellantider i fråga om de
kommunala representantvalen det måhända vore att befara, att det bleve
icke så mycket de kommunala frågorna, utan de allmänt politiska synpunkterna,
om vilka valen komrae att röra sig. I sistberörda hänseende kan
dock erinras, att genom den anordning, som skulle bliva en följd av den
successiva förnyelsens avskaffande, ungefär två år skulle förflyta mellan
de ordinarie valen till riksdagens andra kammare och fullmäktigvalen.
De senare kunna därför icke på samma sätt som de val av halva fullmäktigrepresentationerna,
som enligt nu gällande ordning skola förrättas
kort tid efter andrakammarvalen, antagas få sin prägel av dessa politiska val.

5—210114

Valkupper

Faran av
för långa
mellanrum
mellan
valen.

Den omständigheten får ej heller alldeles förbises, afl genom fullmäktigvalens
förrättande allenast vart fjärde år, den tidpunkt, då en kommunmedlem
får tillfälle att första gången göra sin kommunala rösträtt
gällande i kommun med fullmäktige, otta framskjutes i avsevärd grad.
Medan det för närvarande icke dröjer mera än högst två år, innan eu till
rösträttsåldern hunnen person kan deltaga i val av fullmäktige, skulle
denna tidrymd efter den successiva förnyelsens avskaffande komma att förlängas
till högst fyra år.

Supplerande För avhjälpande av de olägenheter, som, utöver ovan anförda av

serV^yfte principiell natur, ansetts förenade med den successiva förnyelsens avskafatt
före- fande, har framhållits, att de nya valbestämmelserna lämpligen böra suppbqenheterti
leras me(i bestämmelser, medförande en sänkning av fullmäktiges antal
''samband samt en allmännare uppdelning i valkretsar. I detta sammanhang har
”cessfva för- åven erinrats, att införande av nya metoder för det proportionella valsättet
nyeisens av-borde råda bot mot svårigheterna att på eu gång välja ett större antal
skaffande. je<];i,n^ter, ävensom, så vitt möjligt, minska den arbetsökning i fråga om
sammanräkningarna, som ifrågavarande reform ansetts innebära. Omnämnda
supplerande bestämmelser och en reformering av valmetoden skulle
även, har det erinrats, vara ägnade att i sin mån förhindra eller mildra
verkningar av kupper eller den förryckning av valresultaten, som ovan
framhållits.

Olämplig- Vad först angår frågan om sänkning av fullmäktiges antal, är det

»eno^i^äendetydligt, att en sänkning till hälften av det nu för varje valkrets stadgade
sänkning av antalet, vilket skulle erfordras för att på dylikt sätt råda bot mot svå^mäktige11"
riffheten att på en gång utse ett större antal fullmäktige, under inga förhållanden
kan ifrågakomma redan av den omständigheten, att sistnämnda
antal i viss mån fixerats med hänsyn därtill, alt fullmäktige skola utgöra ett
fylligt uttryck ej blott för olika partiintressen,, utan ock för de olika lokalintressen,
som ej minst i en landskommun pläga förefinnas. En representativ
församling måste bistå av ett rätt stort antal personer; minimianialet
fullmäktige för en kommun med inemot 2,000 invånare torde icke
böra sättas avsevärt lägre än nu är fallet, d. v. s. 20. Ej heller en obligatorisk,
allmän sänkning av antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden
torde utan tvingande skäl böra tillgripas. Ty genom bestämmelser
i sådan riktning skulle kommunerna tvingas att i stora flertalet fall fatta
nya beslut angående antalet fullmäktige samt vid första nyval enligt de
nya bestämmelserna nödgas till skada för kommunförvaltningen utesluta
en del representanter, vilka de eljest skulle hava omvalt, och hindras från
att i avgåendes ställe insätta nya kommunala krafter, som stå till förfogande.
Att i fråga om ett obligatoriskt nedbringande av fullmäktigantalet gå

längre än vad Kung!. Maj:t. föreslagit i propositionen nr 261 till 1918 års
lagtima riksdag — jfr ovan sid. 21 — skulle de sakkunniga icke anse
tillrådligt. Men sagda förslag skulle, även om det supplerades med de i
samma proposition föreslagna bestämmelserna om en allmännare uppdelning
i valkretsar, icke avhjälpa olägenheten, att ett val omfattar ett alltför
stort antal fullmäktige. Med dessa bestämmelser skulle nämligen
iuaximiantalet på en gång valda fullmäktige utgöra 20.

Mot en allmännare indelning i valkretsar vid fullmäktigval kan
erinras, att valkretsindelning i kommunerna, framför allt på landsbygden,
är ägnad att, stundom till skada för en enhetlig kommunalpolitik, skärpa
de rent lokala motsättningarna, och att man därför med största försiktighet
torde böra tillgripa medlet att ytterligare uppdela i valkretsar. Att
meddela nya föreskrifter om uppdelning i valkretsar av kommuner med
lägre invånarantal än det för närvarande i sådant hänseende fastställda
eller om längre gående valkretsindelning i de fall, då sådan redan är föreskriven,
lärer för övrigt icke kunna ske utan en ingående undersökning,
huruvida med hänsyn till de lokala förhållandena en dylik uppdelning
med iakttagande av eljest om valdistriktsindelning gällande bestämmelser
låter sig göra. Aven om detta utan svårighet vore möjligt, skulle emellertid
i allt fall sådana nja föreskrifter medföra ett fullständigt nedbrytande av
den genomgående valdistriktsindelning, som verkställts så nyligen som år
1920 på grund av då införda nya bestämmelser.

Att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit i ovannämnda proposition till
1918 års lagtima riksdag, vid ytterligare valkretsindelning göra densamma

Landskommuner och municipal-samhällen	Antal lands- kommu- ner	Antal muni-cip 1-samh.	Antal lands-komm. o. mnni-cipalsamhällen	Landskommuner och municipal-samhätlen	Antal lands- kommu- ner	Antal muni- cipal- samh.	Antal lands- ; komm. o. muni-! cipatsamhällcn 1
med 20	fullm.	333	29	362	med	31 fullm.	2		1 2
> 21		50	4	54	>	32 >	2	_	2
» 22	>	18	—	18	>	33 »	-	—	-
> 23	>	21	—	21	>	34 .		—	*
» 24	»	49	2	51	>	35 .	2	—	2
» 2ö	»	339	13	352	>	36 »	1	—	1
V 26	>	'' 4	3	7	>	37 »	—	—	—
. 27	>	2	—	2	>	38 »	2	—	2
> 28	»	3	—	3	>	39 >	—	—	— !
• 29		1	-	1	, >	40 >	15	-	15
» 30		93	4	97		Summa	937	55	992

Olämpligheten
av cd
genomgripande
ändring
i nu gällande
valkretsindelning.

Den väntade
nya valmetoden.

beroende icke av kommunens folkmängd, utan av antalet fullmäktige, torde
i och för sig vara välbetänkt och vara ägnat att direkt nå förefintligt syfte,
nämligen att inskränka det antal fullmäktige, som skola genom en valförrättning
utses. Bestämmelser i sådan riktning skulle tydligen för kommunen
möjliggöra att genom lämplig reglering av antalet fullmäktige och,
med hänsynstagande till de lokala förhållandena, inom vissa gränser själv
bestämma, huruvida valkretsindelning skall företagas eller ej. Vid bedömande
av innebörden och verkningarna av bestämmelser i antydd
riktning måste emellertid hänsyn tagas till den omständigheten, att för
närvarande antalet fullmäktige i de olika kommunerna i allmänhet utgör
det högsta för storleksgruppen tillåtna. Att så är fallet, framgår med
önskvärd tydlighet av omstående av de sakkunniga på basis av icke
publicerat primärmaterial sammanställda tablå angående de kommunala
represen tan t valen våren 1919. Bestämmelser av ifrågasatt innebörd skulle
sålunda antingen medföra samma resultat som bestämmelser om valkretsindelning
vid lägre folkmängdssiffra än nu gällande, med åtföljande i
det föregående angivna olägenheter, eller också tvinga ett stort antal
kommuner att för undvikande av valkretsindelning inskränka det nuvarande
antalet fullmäktige, vilket av skäl, som ovan å sid. 34 angivits, medför
åtskilliga olägenheter.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits skulle de sakkunniga sålunda
endast under synnerligen tvingande förhållanden kunna förorda bestämmelser
om ytterligare valkretsindelning vare sig vid viss lägre folkmängdssiffra
eller vid visst antal fullmäktige, liggande under den nuvarande
maximigränsen för det för de olika storleksgrupperna tillåtna antalet.

Det återstår därför att undersöka, huruvida de olägenheter, som
man velat förekomma genom bestämmelser om minskat antal fullmäktige
och längre gående valkretsindelning, kunna avvärjas eller motverkas genom
ifrågasatta nya valmetoder. Sådana äro för närvarande, närmast för de politiska
valen, under utarbetande inom särskild sakkunnigkommission, och, enligt
vad sagda kommission meddelat, kommer förslag i frågan att föreligga å
sådan tid, att detsamma kan för slutlig lösning framläggas vid 1921 års
riksdag. Proportionsvalssakkunnigas förslag lärer bland annat gå ut på
reduktionsregelns slopande och en genomgående tillämpning av rarigordningsregeln,
varigenom valresultatens oberäknelighet, som utgör den
väsentligaste olägenheten vid det nuvarande valsättet, skulle i stort sett
bortelimineras, oavsett det antal platser, som skola genom ett val besättas.
På förfrågan hava sagda sakkunniga uttalat, att med den nya metoden
en fördubbling av det antal fullmäktige, som skola på en gång väljas, ur
teknisk synpunkt icke skulle medföra någon som helst olägenhet, och att

metoden garanterar mot oberäkneliga valresultat av den art, som är konstaterad
i fråga om det hittillsvarande valsystemet, varjämte arbetet med
varje sammanräkning vid den nya metoden, tillämpad på val av ett dubbelt
så stort antal fullmäktige som nu, icke skulle bliva avsevärt mera
betungande än en sammanräkning under nuvarande förhallanden.

De sakkunniga förutsätta, att, sedan en ny metod antagits för de
politiska valen, arbeten omedelbart igångsättas för att denna metod, om
så erfordras i modifierad form, måtte komma till användning jämväl vid
de kommunala representantvalen. Antages, såsom är att vänta, den nya
metoden i fråga om riksdagsmannaval redan av 1921 års riksdag, så torde
utan svårighet frågan för de kommunala valens vidkommande kunna få
sin lösning vid 1922 års riksdag och härmed så till vida förutsättning
skapas för den successiva förnyelsens avskaffande.

Det är huvudsakligen det läge, vari frågan om ny valmetod sålunda
befinner sig, som för de sakkunniga varit utslagsgivande vid besvarandet av
spörsmålet om den successiva förnyelsens avskaffande vid fullmäktigvalen.
Om, utöver de anmärkningar av principiell innebörd mot den ifrågasatta förändringen,
skulle hava mött praktiska svårigheter av den art, att, till undvikande
av förryckande valresultat m. m., varit nödvändigt att, i händelse av
hela representationens utseende genom en valprocedur, föreskriva antingen
att valkretsindelning måste ske i ett mycket stort antal kommuner, där
valen hittills skett samfällt, och ändring av nu gällande valkretsindelning
företagas i ett flertal andra kommuner, eller också att det nuvarande antalet
fullmäktige måste i avsevärd grad minskas, torde de sakkunniga
knappast hava funnit tillräckliga skäl tala för en omläggning av valen. Men,
då de reformer av det proportionella valsättet, som proportionsvalsakkunniga
ämna föreslå, och som för de kommunala representantvalen
kunna komma i tillämpning redan vid nästa val, anses erbjuda önskvärda
garantier mot valens förryckande av anledning, som ovan berörts, hava de
sakkunniga, om ock på grund av de principiella betänkligheterna med
någon tvekan, funnit sig böra förorda ett avskaffande av den successiva
förnyelsen av fullmäktigkorporationerna.

Med avseende å lösningen av förevarande fråga hava de sakkunniga
med anslutning till den i propositionen n:r261 vid 1918 års lagtima riksdag
förebragta motiveringen ej ansett någon skillnad böra göras mellan val
av stadsfullmäktige å ena sidan och val av kommunal- och municipalfullmäktige
å den andra. Den efter tiden för denna propositions avgivande
utvidgade tillämpningen av fullmäktigsystemet i landskommunerna ökar i
hög grad betydelsen och nyttan av den ifrågasatta reformen.

Stånd punkts tagande.

Stadsfull- Vad angår stadsfullmäktigvalen i Stockholm, föreslog Kungl. Maj:t i

''^Stociholm ovan anförda proposition ingen ändring av gällande bestämmelser. Motiven
härför, som finnas anförda å sid. 24 här ovan, knyta sig till dels Stockholms
särställning i kommunalt hänseende i allmänhet, dels det betydligt
större antalet stadsfullmäktige i Stockholm än i övriga städer, dels det
förhållandet, att den för Stockholm gällande föreskriften, eldigt vilken val
till stadsfullmäktige skall äga rum vart annat år i stället för förut varje
år, infördes så nyligen som år 1911, dels slutligen och kanske framför
allt »den avvisande hållning såväl stadsfullmäktige som myndigheterna i
Stockholm intagit till förslaget».

Av dessa skäl synes det förstnämnda bärande endast i så måtto, att, om
några särskilda förhållanden kunna åberopas, som just för Stockholm kunde
motivera de nuvarande valbestämmelsernas bibehållande, den omständigheten,
att Stockholm har sin egen kommunalförordning, utan svårighet
möjliggör ett sådant bibehållande. Att antalet stadsfullmäktige i Stockholm
är betydligt större än i andra städer, utgör enligt de sakkunnigas mening
intet direkt skäl för den successiva förnyelsens bibehållande för stadsfullmäktige
i denna stad; antalet fullmäktige är, relativt taget, lägre i Stockholm
än i övriga kommuner, och bestämmelserna om antalet fullmäktige i varje
valkrets äro i huvudsak desamma som för övriga städer. Med de resurser,
som huvudstaden har att tillgå för själva valen och för sammanräkningarna,
torde i själva verket hithörande svårigheter och olägenheter i Stockholm
kunna övervinnas långt lättare än i våra mindre städer och landskommuner.
Förändringarna år 1911 i kommunalförordningen för Stockholm,
varigenom stadsfullmäktigvaleu, som förut höllos varje år, komino att förrättas
allenast vart annat, voro betingade just av önskan att minska besvär
och kostnader för valen i fråga och kunna sålunda enligt de sakkunnigas
mening på intet sätt tala emot en ytterligare koncentrering av hithörande
val. På grund av stadens folkrikhet och storlek torde i och för sig vinsten
av en sådan valkoncentrering vara större för Stockholm än för övriga
städer.

Vad slutligen angår frågan om de kommunala myndigheternas i
Stockholm egen uppfattning och åsikter om den ifrågasatta reformen, bör
framhållas, att av de yttranden, soin år 1918 avgåvos av stadens myndigheter,
såväl det av stadsfullmäktige som det, av överståthållarämbetet
avgivna direkt avstyrkte den successiva förnyelsens upphävande, varjämte
magistraten, utan att direkt a\ styrka förslaget, uttalade betänkligheter mot
detsamma. — jfr sid. 17 och 18 —.

Under behandlingen vid 1920 års riksdag av frågan om den

successiva rörnyelsens borttagande, föranledd av motion från stockholmsrepresentant,
gjordes emellertid, så vitt de sakkunniga kunnat finna, från
stockholmshåll ingen invändning mot hithörande reformförslag.

För utrönande av den ståndpunkt, som överståthållarämbetet, stadsfullmäktige
och magistraten i Stockholm för närvarande intaga till frågan
om den successiva förnyelsens avskaffande och vissa i samband därmed
stående frågor, hava de sakkunniga i skrivelser den 3 sistlidna december
anhallit om utlåtande från myndigheterna i fråga. Stadsfullmäktige hava till
eget utlåtande fogat av stadskollegiet begärda yttranden från de fyra olika
partiernas valorganisationer i huvudstaden. Sålunda till de sakkunniga
inkomna utlåtanden och yttranden finnas återgivna i en till förevarande betänkande
fogad bilaga. Som av densamma framgår förorda samtliga sagda
myndigheter och organisationer numera ett avskaffande av den successiva
förnyelsen för stadsfullmäktige i Stockholm.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga icke ansett några
som helst skäl föreligga att beträffande den ifrågasatta reformen göra

Oc1 O o

undantag för huvudstadens vidkommande, utan hava föreslagit den successiva
förnyelsens avskaffande jämväl för stadsfullmäktige i Stockholm.

De av de sakkunniga för den successiva förnyelsens upphävande Lagändrw.-sålunda föreslagna lagändringarna avse § 28 mom. 2 av förordningen om Qarkommunalstyrelse
på landet, § 31 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad samt § 17 av förordningen om kommunalsfyrelse i Stockholm.

Genom den successiva förnyelsens avskaffande bliva även vissa bestämmelser
i § 29 monn 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet och
i § 31 monn 3 i förordningen om kommunalstyrelse i stad angående
det antal fullmäktige, som, där valkretsindelning förekommer, bör i varje
valkrets genom ett Val utses, överflödiga, varför lagrummen i fråga av de
sakkunniga föreslagits skola utgå.

Bestämmelsen i § 80 av förordningen om kommunalstyrelse på landet
verkar därhän, att genom den av de sakkunniga föreslagna ändringen
av § 28 mom. 2 i förstnämnda förordning den successiva förnyelsen avskaffas
jämväl i fråga om municipalfullmäktige.

Samtliga ändringar i bestämmelserna om val av k o mm u n al ful 1 mä k- Fattigvårds ■
tige, som av de sakkunniga föreslagits» komma automatiskt att avse jäm‘--/“WmÄi^?
väl fattigvårdsfu 11 mäktige, som i enlighet med bestämmelserna i § fi av
den år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller skola förekomma
i de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett fattigvårds 7

O O

samhälle.

Antalet fullmäktige
i förhållande
till
folkmängden
samt valkretsindelning.

I enlighet med vad ovan anförts hava de sakkunniga i det stora hela
''ställt sig avvisande till förslag om ändring av gällande bestämmelser angående
antalet fullmäktige och valkretsindelning såsom betingad av den successiva
förnyelsens avskaffande. En sådan ändring erfordras tydligen icke
i samband med reformen i fråga, eftersom den nya valmetoden, såsom de
sakkunniga förutsatt, från och med år 1922 skulle komma till användning
jämväl vid de kommunala representantvalen.

Emellertid hava de nuvarande bestämmelserna i § 28 mom. 1 avförordningen
om kommunalstyrelse på landet och § 21 av förordningen
om koramunalstyrelse i stad från vissa andra synpunkter, oberoende av
den successiva förnyelsens avskaffande eller i varje fall icke enbart betingade
av sagda reform, synts de sakkunniga i viss mån dels olämpliga,
dels i behov av komplettering. Såsom olämplig måste sålunda, enligt de
sakkunnigas mening, i första hand betecknas bestämmelsen, att landskommun
eller stad med 2,000 invånare eller därunder ovillkorligen skall utse
tjugu fullmäktige, medan för kommuner, tillhörande andra storleksgrupper,
lämnas en viss valfrihet med avseende på fullmäktigantalet. Vid
kommunalförordningarnas tillkomst och fram till 1918 års rösträttsreform
hade denna inadvertens i bestämmelserna för landskommunernas
vidkommande föga att betyda, eftersom endast ett par landskommuner, tillhörande
den lägsta storleksgruppen, hade infört fullmäktigsystem; och, vad
städerna angår, torde förhållandet i fråga fortfarande vara av föga betydelse.
De från och med år 1919 tillämpade bestämmelserna om fullrnäkiigsystem
hava emellertid ökat antalet fullmäktigkommuner och fullmäktigmunicipalsamhällen
i den lägsta storleksgruppen därhän, att för närvarande 365
landskommuner och 36 municipalsamhällen med 2,000 invånare eller därunder
hava fullmäktige, därav 1 kommun med under 500 invånare, 23
kommuner samt 7 municipalsamhällen med 501—1,000 invånare och 74
kommuner samt 16 municipalsamhällen med 1,001—1,500 invånare. Enligt
vad de sakkunniga erfarit, har frånvaron av varje som helst valfrihet med
avseende på fullmäktigantalet i dessa mindre kommuner förorsakat vissa
svårigheter, och för de minsta kommunerna torde bestämmelsen om ett så
högt antal fullmäktige som 20 kunna utgöra ett verkligt hinder för fullmäktigsystemets
införande, enär det emellanåt icke anses möjligt att uppbringa
tillräckligt antal lämpliga fullmäktigkandidater. Jämför man bestämmelserna
angående antalet fullmäktige i kommuner av olika storleksgrupper,
är det tydligt nog, att antalet fullmäktige i förhållande till folkmängden
eller till antalet röstberättigade är mångfaldigt större i en liten
kommun än i en större. l)å dfet med nuvarande bestämmelser i en
kommun med 800 invånare kommer en fullmäktig på vid pass tjugufem

''11

röstberättigade, inser man, att betänkligheter kunna yppa sig mot införande
av fullmäktigsystem, och att i eu sådan kommun den ovan framhållna
farhågan för kotteripolitik vid full mäktigvalen fortfarande, trots de förändrade
bestämmelserna om rösträtt, skulle kunna hava fog för sig. A
andra sidan bör uppenbarligen minimiantalet representanter sättas så högt,
att olika åskådningar och lokalintressen kunna inom representationen bliva
företrädda.

Ur dessa synpunkter hava de sakkunniga ansett lämpligt föreslå, att
antalet fullmäktige för kommuner med 2,000 invånare eller därunder sättes
till lägst 15, högst 20.

Då vidare det för varje kommun lämpliga antalet fullmäktige otta
i stor omfattning beror på de lokala förhållandena mera än på folkmängden,
och då det icke kan vara lämpligt att i onödan tvinga eu kommun,
som överskrider de fixerade gränserna för invånarantalet att ovillkorligen
öka antalet fullmäktig^, hava de sakkunniga ansett, att även kommuner
med över 2,000 invånare böra hava större valfrihet än nu med avseende
på ful 1 noäktigantalet, och att gränserna i fråga om antalet fullmäktige
skola för på varandra följande storleksgrupper av kommuner delvis gå in
i varandra. I enlighet härmed skulle enligt de sakkunnigas förslag gränserna
för fullm äktigantalet för de olika storlcksgrupperna på landsbygden
bliva följande: första gruppen 15—20 fullmäktige, andra gruppen 15—25,
tredje gruppen 20—30 och fjärde gruppen 25—40.

Det kan i anslutning till dessa ändrade bestämmelser beträffande antalet
fullmäktige och med hänsyn till vad ovan å sid. 36 framhållits synas ligga
nära till hands att låta valkretsindelningen vid fullmäktigval bero icke av
antalet invånare i kommunen, utan av antalet fullmäktige. Genom bestämmelser
i denna riktning skulle även med avseende å valkretsindelningen
kommunerna lämnas större frihet än nu och kunna genom att bestämma
fullmäktigantalet inom de vidare gränser, som av de sakkunniga förordats,
låta de lokala förhållandena och icke allenast folkmängden vara utslagsgivande
i frågan, huruvida valkretsindelning skulle företagas eller ej. Men
då de sakkunniga på förut angivna skäl icke funnit behövligt att föreslå
längre gående valkretsindelning än den, som hittills föreskrivits i fråga
om kommuner med mera än 10,000 invånare, och dessa kommuner, vad
angår landsbygden, för vilken frågan huvudsakligen är av intresse, i ringa
omfattning torde till antalet ökas utöver de nuvarande, vilka redan hava
sin valkretsindelning genomförd, hava de sakkunniga icke velat ifrågasätta
någon ändring i nu gällande valkretsbestämmelser.

De sakkunniga hava sålunda i ovan omförmälda frågor allenast föreslagit,
att bestämmelserna i § 28 mom. 1 av förordningen om kommunal 6—210114 -

Lag förakt g.

styrelse på landet ändras därhän, att fullmäktiges antal i förhållande till

folkmängden skall utgöra

O O

i kommun med 2,000 inv. eller därunder.....15—20

» » » över 2,000 t. o. in. 5,000 inv. . . 15—25

» » » » 5,000 » 10,000 > . . 20—30

» » » » 10,000 invånare..... 25—40,

samt att § 21 av förordningen om kommunalstyrelse i stad får den lydelsen,
att

stad med 2,000 inv. eller därunder utser.....15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv. utser . . 15—25

» » » 5, <>00 » , 10,000 ». » . . 20—30

» » 10,000 » 20,000 » » . . 25—40

» > » 20,000 » 40,000 > » . . 35 —50

» » » 40,000 invånare utser....... 45—60.

Som synes, behöva enligt de föreslagna ändringarna i bestämmelserna
kommunerna i intet fall ändra det antal fullmäktige, de för närvarande hava.

ökning av an- De sakkunnigas uppmärksamhet har vidare fästs därå, att de nuva tige

allenast /rande bestämmelserna i kommunalförordningarna för land och för stad
samband med icke tydligt angiva, när beslut om ökning av antalet fullmäktige skall gå
valen ""man- i verkställighet, eller när ökning av antalet fullmäktige på grund av ökad
datatid, då val folkmängd skall ske. Bestämmelsen om att fullmäktigval skall företagas
S gången''" P& landet under tiden 15 november—31 december och i stad under december
månad giver visserligen vid handen, att på grund av ökad folkmängd
eller på grund av eljest fattade beslut val för utfyllande av antalet fullmäktige
icke bör ske förrän under sagda tider.

Men att i detta avseende ovi-shet råder, framgår av nedanstående,
i Hammarskjölds kommentar till § 7 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad relaterat rättsfall:

»Några röstberättigade personer i staden K. begärde hos magistraten, att,
då staden enligt ett av statistiska centralbyrån utfärdat intyg dåmera hade mer
än 10,000 invånare och vid sådant förhållande stadsfullmäktiges antal, som dittills
varit 27, borde höjas till minst 31, högst 40, magistraten måtte så fort som möjligt
sammankalla allmänna rådstugan för att.bestämma det antal nya stadsfullmäktige,
som borde väljas, och därefter föranstalta fyllnadsval. Magistraten avslog
framställningen, av skäl, bland annat, att stadsfullmäktigval enligt F. K. S.
§ 1 Ii (motsv. nuv. § 14 mom. 2) skulle hallas först i december. Häröver anfördes
besvär med åberopande, att denna gång vore fråga om ''fyllnadsval’, som kunde
ske å annan tid an i december. Med avseende a vad i F. K. S. vore stadgat
rörande dels huru och när val av stadsfullmäktige skulle anställas och dels den

tid, varunder vald stadsfullmäktig i ett eller annat fall skulle befattningen utöva,
fann K. bef. ej skal till ändring i magistratens resolution, så vitt magistraten
därigenom förklarat den gjorda framställningen för det närvarande icke föranleda
till någon dess åtgärd. K. M:t gjorde häruti ej ändring (nr 54(>).»

»Utslaget vill», tillägger Hammarskjöld, »tydligen säga, att ändring i antalet
stadsfullmäktige borde inträda med nytt kalenderår och val av det ökade
antalet alltså ske i december, kanske ock att det borde ställas i sammanhang med
det ordinarie val, som skall ske vartannat år; det sista motsäges dock av ett
senare utslag (nr 1710).»

Sistnämnda av Hammarskjöld avsedda rättsfall är följande:

Genom nådigt brev den 3 augusti 1906 hade K. M:t förordnat, att Fors
socken, inberäknat Nyfors municipalsamhälle, samt Klosters socken skulle med
hela deras dåvarande områden frän och med ingången av är 1907 i kommunalt,
administrativt och judieiellt hänseende införlivas med Eskilstuna stad och i fråga
om denna reglering föreskrivit bland annat, att de införlivade områdenas invånare
skulle i stadens kommunala angelägenheter åtnjuta enahanda rösträtt som stadens
invånare.

En invånare i ett av de införlivade områdena hade med anledning härav
hos magistraten i Eskilstuna, å egna och före detta Fors socken röstberättigade
invånares vägnar, hemställt, att, som genom Fors och Klosters socknars införlivande
med Eskilstuna stad från och med den 1 januari 1907 den gemensamma stadskommunens
invånarantal uppginge till 26,808 personer, samt stadsfullmäktige i
följd härav borde, jämlikt 25 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad utgöra
minst 41 personer, stadens röstberättigade invånare omedelbart måtte kallas till
allmän rådstuga för bestämmande av antalet stadsfullmäktige, och att, sedan rådstugans
derutinnan fattade beslut vunnit laga kraft, allmän rådstuga måtte genast
åter sammankallas för verkställande av stadsfullmäktigval.

Magistraten både med hänsyn till vad i förordningen om kommunalstyrelse
i stad vore stadgat rörande dels huru och när val av stadsfullmäktige skulle anställas,
och dels den tid, varunder vald stadsfullmäktig i ett eller annat fall skulle
befattningen utöva, funnit den gjorda framställningen för närvarande icke kunna
till någon åtgärd föranleda.

Över detta magistratens beslut anförde ovannämnde person besvär hos
Kungl. Maj:ts betällningshavande, som i sin resolution yttrade, a:t enär Kungl.
Maj:t genom nådiga brevet angående Fors och Klosters socknars införlivande med
Eskilstuna stad bland annat föreskrivit, att de införlivade omrädenas invånare i
stadens kommunala angelägenheter skulle åtnjuta enahanda rösträtt som stadens
invånare, förordnade Kungl. Maj:ts befäl Iningshavande med stöd jämväl av 17 och
25 §§ i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att, utan hinder av magistratens
förenämnda beslut, allmän rådstuga skulle av magistraten snarast möjligt utlysas
för bestämmande av det antal stadsfullmäktige, som borde för det nybildade stadssamhället
utses.

En av stadens rådmän anförde häröver besvär hos Kungl. Maj:t och hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte, med undanröjande av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
överklagade resolution, fastställa magistratens beslut, därvid klaganden
bland annat anförde, att, då den ökning av antalet stadsfullmäktige, som föranleddes
av den ökade folkmängden, icke borde ske förrän vid nästa ordinarie val

Lag förslag.

av stadsfullmäktige, d. v. s. i december månad 1908, det icke kunde anses lämpligt
att redan nu föranstalta om bestämmandet av antalet fullmäktige.

Kung!. Maj:t gjorde ingen ändring i Kung]. Maj:ts befallningshavandes
beslut, utan ansåg, att val av det ökade antal stadsfullmäktige, som betingades
av den väsentligt ökade folkmängden i staden, lagligen borde äga rum i december
månad 1907. Vid sådant förhållande kunde det icke anses olämpligt, att allmän
rådstuga så snart ske kunde utlystes för att bestämma det antal stadsfullmäktige,
som inom lagstadgad begränsning för staden utsåges.

Det senast anförda rättsfallet torde närmast hava betydelse för frågan
om beslutanderättens utövande efter ändring i den kommunala indelningen,
vilken fråga emellertid numera får anses reglerad genom bestämmelserna
i 13 och 14 §§ i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De sakkunniga hava ansett, att dylika »fyllnadsval», avseende en
eller ett par fullmäktige, över huvud taget äro oförenliga med bestämmelsen,
att vid fullmäktigval det proportionella valsättet skall tilllämpas.
I synnerhet måste det anses olämpligt, att ett majoritetsparti på
stämma eller allmän rådstuga skall, i avsikt att stärka sin ställning i fullmäktige
på de andra partiernas bekostnad, kunna besluta dylikt fyllnadsval.
Aven ur synpunkten att undvika ofta återkommande valkampanjer
och sammanräkningsförrättningar torde det vara lämpligt att införa bestämmelser,
att ökning av fullmäktiges antal skall ske först i samband
med allmänt nyval.

För att i full utsträckning kunna tillgodose önskemålet, att de kommunala
representantvalen skola ske under ett och samma år, kräves slutligen
en bestämmelse, att, då val av fullmäktige sker första gången, valet
skall avse kortare tid än fyra år, där sådant är nödvändigt för att fullmäktiges
tjänstgöringstid må upphöra samtidigt i alla kommuner.

De sakkunniga hava för den skull föreslagit sådana tillägg till § 28 av
förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 31 av förordningen om
kommunalstyrelse i stad, att i kommun eller stad, där val av fullmäktige
sker första gången, valet icke skall avse längre tid än till början av den
period, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets kommuner och städer
äga rum; att, om kommun eller stad fattat beslut om ändring av fullmäktiges
antal, särskilt fullmäktigval icke i anledning därav må företagas, utan kommunens
eller stadens förutvarande fullmäktige företräda densamma intill utgången
av den tid, för vilken de blivit valda; samt att lag samma vare, där
ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.
Därjämte har i samma lagrum erinrats om de undantag från sålunda
fastställda regler, vilka kunna föranledas av föreskrifter i lagen om ordning
och villkor för ändring i rikets kommunala och ecklesiastika indelning.

Dä vidare förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad Fuiimäktigsakna
bestämmelser, huru med avseende ä fullmäktigsystemets förblivande®*®^®™®^®
eller avskaffande skall förfaras i kommun eller stad, vars invånarantal efter grund av
systemets införande sjunkit under 1,500, hava de sakkunniga föreslagitminsmgngd°
sådant tillägg till § 27 mom. 2 av förstnämnda förordning samt till § 7
mom. 2 av den sistnämnda, att i kommun eller stad med fullmäktige, vars
folkmängd efter fullmäktiginstitutionens införande nedgått till 1,500 eller
därunder, kommunens eller stadens beslutanderätt fortfarande skall utövas
av fullmäktige, därest icke kommunalstämman respektive allmänna rådstugan
annorlunda beslutar.

I ovan refererade riksdagsskrivelse n:r 134/1920 ifrågasattes också Full mäktig val
fullmäktigvalens sammanförande till samma år som valen av landsting, med^iands»varigenom
det av riksdagen år 1917 i skrivelse n:r 308 framlagda önske- tingsmannamålet
om vart annat år regelbundet återkommande kommunala val bleve ra,\
i avsevärd grad förverkligat». Landstingsmannavalen skola hädanefter i ^“förenlighet
med de vid 1919 års lagtima riksdag beslutade ändringarna i val och
landstingsförordningen förrättas åren 1922, 1926, 1930 o. s. v., vadan så- l(^nnaval
lunda det av riksdagen avsedda syftet skulle nås genom att samtidigt med under samden
successiva förnyelsens borttagande utbyta kommunalförordningarnas nu- ma a’
varande övergångsbestämmelser om fullmäktigvalens förrättande mot bestämmelser,
att i kommuner med fullmäktige valen av desamma i enlighet
med den nya ordningen skola äga rum första gången år 1922, varav skulle
följa att hithörande val sedermera skulle försiggå åren 1926, 1930 o. s. v.

Att den tidsbestämning för de kommunala representantvalen, som
skulle åstadkommas genom dylika övergångsbestämmelser och de i det
föregående angivna tilläggen till § 28 av förordningen om kommunalstyrelse
på landet och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse i stad
skulle för kommuner, som deltaga i landsting, väsentligen inskränka valkampanjerna,
ligger i öppen dag. Ur ordningssynpunkt innebär det också
för väljarna en verklig fördel, att under ett och samma vart fjärde år
återkommande valår få fullgöra sin kommunala rösträtt. Aven med avseende
på arbetet med sammanräkningarna utgör ett dylikt förhållande
en förenkling.

För städer, som ej deltaga i landsting, hava däremot bestämmelser
om fullmäktigvalens förläggande till samma år som landstingsmannavalen
ingen betydelse ur valkampanjsynpunkt. Men här förefinnes för dylika
bestämmelser ett annat, enligt de sakkunnigas förmenande minst lika viktigt
skäl, nämligen önskvärdheten, att de båda väljarkårerna till första
kammaren — landstingen och »elektorerna», för vilka sistnämnda val skola

Fullusa k tigvals
och
landstivgsmannavals

sammanförande
till
gemensam
förrättning.

förrättas i saraband med stadsfullmäktigvalen, — komma att utses i möjligaste
mån samtidigt eller i varje fall enligt samma års röstlängd.

De sakkunniga hava sålunda uppgjort förslag till övergångsbestämmelser
till förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad
av ovan angiven innebörd ävensom till de med hänsyn till elektorsvalen
erforderliga konsekvensändringarna i vallagens övergångsstadganden — angående
stadsfullmäktigval i Stockholm se sid. 66 —.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke en ytterligare koncentration
av de kommunala representantvalen bör eftersträvas på sådant
sätt, att fullmäktigvalen och landstingsmannavalen skulle komma att förrättas
icke blott samma kalenderår, utan jämväl vid ungefär samma tid
på året,. Först under denna förutsättning vinnes genom den successiva
förnyelseris avskaffande fullt ut syftet att inskränka antalet valkampanjer
för de kommunala och politiska representantvalen.

Denna fråga har ju, som i den anförda historiken närmare angivits,
under åren 1917 och 1918 varit föremål för en rätt ingående diskussion,
dock utan praktiskt resultat. Sedan denna tid hava emellertid så omfattande
omvälvningar skett i de på frågan inverkande rösträtts- och valförhållandena,
att de sakkunniga ansett lämpligt att nu upptaga densamma
till förnyad prövning, helst som i anledning av nedan omförmälda förhållanden
de sakkunniga i förevarande eller annat sammanhang måste söka
bringa denna fråga till lösning.

Det kan synas ligga närmast till hands att låta den ifrågasatta
valkoncentrationen gå ända därhän, att de båda slagen av val hållas på
en och samma dag och i samband med varandra, vilket, med bibehållande
av den tredje söndagen i september såsom gemensam valdag för andiakammarval
och landstingsmannaval, skulle innebära, att jämväl fullmäktigvalen,
på landet som i stad, skulle förrättas å sagda dag — eller i stad
därförut infallande lördag —. Sedan genom de vid 19*20 års riksdag beslutade
ändringarna i förordningen om kommunalstyrelse på landet, i
landstingsförordningen och i vallagen valdistriktsindelningen på landsbygden
blivit densamma för alla tre valen, möter, teoretiskt sett, intet hinder
för en djdik dubbel valförrättning. Emellertid kan man, såsom tidigare
framhållits — jfr utdrag ur statsrådsprotokollet, fogat till Kungl. Maj:ts
proposition n:r 261 till 1918 års lagtima riksdag,—icke förneka den fara,
som föreligger, att, huru man än söker ordna en sådan gemensam förrättning,
densamma skall för valmännen bliva en källa till oreda och förvirring.
Hur svårt det är att på ett ti 11 fred stå Ilande sätt ordna ett dubbelval,
visar erfarenheter från våren 1919, då i de olika kommunerna samtidigt
tvenne fullmäktigval förrättades, nämligen dels för tiden 1 maj

eller i stad 1 april 1919—31 december 1920 och dels för tiden 1 maj
eller i stad 1 april 1919—31 december 1922. Det invecklade maskineriet
funderade dock på det stora hela taget väl — antalet överklagade val
torde icke hava varit större än vanligt —, detta tack vare, att det vid
sagda tillfälle gällde val med enahanda rösträttsbestämmelser och väljarkårer,
och att följaktligen endast ett valkuvert behövde vid valen användas.
Svårigheterna skulle för valförrättare och för väljare bliva avsevärt större,
om de samtidigt skeende valen äro av olika slag. 1 >e olika rösträttsbestämmelserna
skulle valla huvudbry och förorsaka felaktigheter i valen, valsedlar
skulle förväxlas o. s. v. Därjämte medföra den väldiga ökningen i
väljarskarorna med åtföljande trängsel i vallokalerna och otillräckligt antal
valförrättare, att det ofta nog skulle bliva omöjligt att utan en ytterligare
uppdelning i valdistrikt medhinna de båda valen på en dag. Mot en
ytterligare uppdelning i valdistrikt tala ekonomiska skäl och svårigheterna
att erhålla kompetenta valförrättare samt lämpliga vallokaler i tillräckligt
antal, svårigheter, som redan nu lära gjort sig gällande här och var på landsbygden.
Märkligt är också, hurusom, när hithörande spörsmål voro på remiss
år 1918, endast ett ringa fatal av de då hörda myndigheterna och korporationerna
vågade förorda olika vals sammanförande till en och samma förrättning,
ehuru vid sagda tidpunkt den allmänna kommunala rösträtten ännu
icke var genomförd. Visserligen har man redan slagit in på vägen att förrätta
olika slag av val i ett sammanhang, i det att enligt § 4 av den nya vallagen
val av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första kammare
skola förrättas »i samband med» stadsfullmäktigvalen i dessa städer. Men
om en dylik dubbel valförrättning utan större olägenheter torde kunna
försiggå i våra största städer med deras goda tillgång på såväl lämpliga
vallokaler som tränade valförrättare, så följer icke därav, att samma anordning
kan tillämpas i de mindre städerna eller i landskommunerna.

De sakkunniga hava sålunda icke ansett sig böra förorda ett dylikt
sammanförande av landstingsmannaval och fullmäktigval till en och
samma dag.

Ovan antydda svårigheter skulle däremot icke yppa sig vid före- Tillbakaskrift
om att full mäktigvalen och landstingsraannavalen skola samman-^"^."
föras inom en viss kortare tidrymd, exempelvis september månad, till fuilmäktigvilken
iu valdagen för sistnämnda val numera är förlagd. Vid behand- v.al i andra

J . e> . „ ... o-, kommuner

lingen av detta spörsmål hava de sakkunniga törst tagit sikte pa rikets än Stock samtliga

landskommuner och städer med undantag av Stockholm för att Jwlm sedan

särskilt avhandla frågan med avseende på huvudstaden. mentscheféns

1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 april 1918 förklarade yttrande år
departementschefen ett dylikt förläggande av landstingsmannavalen och

ändrade förhållanden.

Önskvärdheten
av
längre tid
för sammanräkningsförrättningar.

fullraäktigvalen till september månad vara i och för sig önskligt, i det
att september vore den ur flertalet synpunkter lämpligaste valmånaden.
Emellertid ville departementschefen vid sagda tillfälle icke framlägga förslag
i denna riktning, enär detsamma skulle medföra, att landstingsmannavalen
måste förrättas på grundval av en röstlängd, som vore ett halvt
år gammal. Den kommunala röstlängden upprättades nämligen vid sagda
tid i början av året.

Numera kvarstår tydligen intet hinder av dylik art för att göra
september till valmånad för de kommunala representantvalen; enligt gällande
bestämmelser föreligger den kommunala röstlängden i allmänhet
färdig i slutet av juli månad, vadan sålunda en tillbakaflyttning av fullmäktigvalen
innebär, atr, dessa komma att förrättas strax efter röstlängdens
upprättande. Förhållandena hava efter departementschefens berörda yttrande
förändrats även därutinnan, att den tredje söndagen i september
blivit valdag för landstingsmannaval, samt att den allmänna och lika rösträtten
med därav följande ökning av väljarskarorna och den utvidgade
tillämpningen av det representativa systemet jämväl i landskommunerna,
såsom av riksdagen framhållits, ökat önskvärdheten av en större koncentrering
av valen och dem åtföljande kampanjer. Vad angår städer,
som ej deltaga i landsting, gäller givetvis, vad ovan å sid. 45 anmärkts
beträffande fullmäktigvalens förläggande till samma år som landstingsmannavalen,
nämligen, att elektorsval och landstingsmannaval, såsom båda
avseende valkorporationer till första kammaren, böra förrättas i möjligaste
män samtidigt.

Emellertid utgöra enligt de sakkunnigas mening de sålunda angivna
önskemålen ingalunda de enda eller ens de viktigaste skälen för fullmäktigvalens
tillbakaflyttande, utan härför kunna anföras ytterligare ett flertal,
delvis än viktigare skäl, såsom närmare här nedan utvecklas.

För en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalens förrättande
talar, vad angår landskommunerna, i första hand behovet för de
sammanräknande myndigheterna, för närvarande länsstyrelserna, att erhålla
eu rikligare tillmätt tid än nu för verkställande av sammanräkningarna
för kommunal- och municipalfullmäktigval, så att dessa sammanräkningar
med säkerhet och utan att alltför mycket inkräkta på länsstyrelsernas
ordinarie arbete kunna slutföras före mandatstidens början.

Frågan om en tillbakaflyttning av tidpunkten för fullmäktigvalen
utgör sålunda en integrerande del av spörsmålet om undanröjande av vissa
olägenheter, som äro förenade med de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna
för de kommunala representantvalen, vilket spörsmål det

åligger de sakkunniga att utreda. Härom anför departementschefen i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 30 maj 1919 följande:

»Enligt § 29 mom. 5 c) i förordningen om kommunalstyrelse på landet
åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att vid offentlig, minst sex dagar
förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning sammanräkna de vid kommunalfullmäktigval
avgivna rösterna. Denna förrättning skall påbörjas, så snart omständigheterna
det medgiva och senast inom fjorton dagar från valets förrättande.

Sedan genom de vid 1918 års urtima riksdag fattade beslut kommunalfullmäktiginstitutionens
tillämpning högst avsevärt utsträckts, har länsstyrelsernas
arbete med de i nyssnämnda lagrum avsedda sammanräkningar blivit vida mer
omfattande än förut, och svårigheter hava yppat sig att med de arbetskrafter, som
stå länsstyrelserna.till buds, medhinna arbetet i fråga. Det har därför varit nödvändigt
att vid de under mars innevarande år förrättade valen ställa extra arbetskrafter
till länsstyrelsernas förfogande, vilket torde komma att orsaka statsverket
rätt så betydande utgifter. Emellertid har från åtskilliga länsstyrelser framhållits,
hurusom en dylik åtgärd för framtiden icke vore tillfyllest, och hava av
vissa länsstyrelser framställts förslag till ordnande på ändamålsenligare sätt av
sammanräkningsarbetet. Sålunda har bland annat av några länsstyrelser påyrkats
den ändring i kommunalförordningen, att sammanräkningen icke skulle verkställas
av länsstyrelser utan av vederbörande kommunala myndigheter med biträde
av sakkunniga personer. Från ett par håll har även förordats, att den i
avsedda lagrum stadgade tid, inom vilken sammanräkningarna skola påbörjas,
ändras därhän, att bestämmelserna kunde i verkligheten efterlevas, vilket för
närvarande icke alltid vore fallet.

Då de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna utan tvivel äro
förenade med avsevärda olägenheter, finner jag mig böra tillstyrka, att även frågan
om sättet för dessa olägenheters undanröjande göres till föremål för utredning
i förevarande sammanhang.»

De framställningar från länsstyrelserna, som i ovan anförda utdrag
ur statsrådsprotokollet åsyftas, och som överlämnats till de sakkunniga,
ådagalägga tydligt nog de stora svårigheter, som för närvarande förefinnas
att även med anlitande av extra arbetskrafter få hithörande sammanräkningar
färdiga i rätt tid, d. v. s. i god tid före mandatstidens början.
Ett ytterligare vittnesbörd härom utgör en senare från länsstyrelsen i
Örebro län till Kungl. Maj:t avgiven framställning. Denna utmynnar i en
direkt hemställan om vissa ändrade bestämmelser med avseende å tiden
för kommunalfullmäktigval och innehåller även en del erinringar mot de
nuvarande bestämmelserna angående sammanräkningarna för dessa val,
varför densamma lämpligen torde böra in extenso återgivas. Den lyder
med uteslutning av rubrik och underskrift sålunda:

»Enligt bestämmelserna i 29 § 5 mom. a) nådiga förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, enligt denna paragrafs lydelse i lagen
den 23 december 1918, skall stämma för val av kommunalfullmäktige hållas under
tiden från och med den 1 november till och med den 15 december å dag, som

1—210114

kommunalstämma det år val skall förrättas bestämmer; och skall sedermera, jämlikt
stadgandet i samma paragraf och moment stycket c), sammanräkning av de
vid valet avgivna rösterna av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställas
vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning,
vilken skall påbörjas så snart omständigheterna det medgiva och senast inom
fjorton dagar från valets förrättande.

Förberörda bestämmelser hava på grund av den relativa fåtaligheten av
dylika val före tillkomsten av lagändringen den 23 december 1918 hittills icke
vållat några egentliga svårigheter i tillämpningen. Men med de nya förhållanden,
som härutinnan inträtt genom berörda lagändring, föreligga omständigheter,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening påkalla eu ändring
av ifrågavarande bestämmelser i vissa hänseenden.

Under senare delen av nästkommande och sedermera vart annat år torde
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande få att förrätta sammanräkningar i fråga
om ett antal av mellan femtio och sextio kommunalfullmäktigval och i flertalet
andra län torde förhållandet vara ungefär enahanda. Detta omfattande och tidsödande
arbete kan givetvis icke utföras utan tillhjälp av extra personal, som
måste särskilt för berörda ändamål anställas. Det är emellertid tydligt, att svårighet
skall uppstå att på lämpligt sätt ordna sammanräkningsarbetet samt att
anskaffa den extra personalen och rationellt utnyttja dess arbete, om tiden för
valen och därmed också för sammanräkningarna är utsträckt under så lång tid
som eu och en halv månad, helst förrättningarna dessutom under denna tid lätteligen
kunna bliva mycket ojämnt fördelade.

Härtill kommer emellertid en annan och viktigare omständighet, nämligen
att om, såsom lätt kan inträffa, flertalet val utsättas att äga rum under senare
delen av valperioden eller exempelvis under första hälften av december månad,
det icke torde bliva möjligt att medhinna sammanräkningarna för alla dessa val
samt utskrivandet av protokoll före den 1 därpåföljande januari, dä uppdraget
skall av de valde tillträdas; och i allt fall måste arbetet härmed försiggå under
den allra sista delen av året, då göromål av olika slag ändock pläga hos Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande hopa sig.

Någon skälig anledning till kommunalfullmäktigvalens utsträckande till en
så långvarig''och sen tid, som för närvarande är stadgad, lärer numera icke heller
förefinnas. Ifrågavarande bestämmelse torde nämligen hava tillkommit för att
möjliggöra valens förläggande till sådan tidpunkt, att den i 14 § kommunalförordningen
för landet omförmälda nya röstlängd hunnit upprättas, sa att denna
måtte kunna vid valet tillämpas. Med de ändrade bestämmelserna i nämnda förordning,
enligt vilka kommunal röstlängd upprättas och slutligt granskas samtidigt
med och på enahanda sätt som röstlängd för val till riksdagens andra kammare,
har detta skäl bortfallit. Den kommunala röstlängden bör nu senast den
1 september föreligga i det skick, att den kan lända till efterrättelse, och därefter
förefinnes av sådan orsak icke längre något hinder för kommunalfullmäktigvalens
förrättande.

Emellertid böra dessa val tydligen icke heller äga rum alltför tidigt under året;
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig på grund härav höra föreslå
sådana ändrade bestämmelser i ifrågavarande hänseende, att stämma för förrättande
av kommunalfullmäktigval skall hållas under oktober månad, varigenom
bland annat även den fördel skulle vinnas, att valet kunde försiggå innan tjänste -

personal, som den 1 november skall tillträda anställning inom annan kommun,
avflyttat från orten eller i allt fall tillträtt den nya befattningen.

I sammanhang härmed torde jämväl nu gällande bestämmelser om den tid
efter förrättat kommunalfullmäktigval, inom vilken sammanräkning skall av
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande företagas, lämpligen böra något förändras,
i det att dessa bestämmelser enligt sin nuvarande lydelse dels i vissa fall icke
låta sig helt tillämpas och dels i allt fall, särskilt då såsom nu ofta blir fallet,
en stor mängd dylika sammanräkningar förekomma ungefär samtidigt, äro mindre
lämpliga.

Inom Örebro län, som dock i kommunikationskänseende anses väl utrustat,
finnas åtskilliga kommuner, från vilka postgången till Örebro drager två dagax-.
Om sålunda exempelvis ett kommunalfullmäktigval äger rum på en fredag, hinna valprotokoll
och valsedlar anlända till länsstyrelsen först på måndagen och kungörelsen
om sammanräkningen kan sålunda uppläsas i vederbörande sockenkyrka först påföljande
söndag. Då sammanräkningen får äga rum först sex dagar efter kungörelsens
uppläsande, kan denna förrättning hållas tidigast därpåföljande lördag,
varvid emellertid den maximitid av fjorton dagar efter valet, inom vilket enligt
författningen sammanräkningen skall företagas, blir överskriden. Enahanda blir
ofta förhållandet, om valet ägt rum på eu onsdag eller torsdag, enär, sedan protokoll
och valsedlar inkommit, det med hänsyn till postförhållandena kan inträffa,
att tillräcklig tid icke återstår för att kungörelsen om sammanräkning skall hinna
uppläsas närmast påföljande söndag. För dylika fall torde för närvarande författningens
bestämmelser i dex-as helhet kunna följas allenast på det sätt, att kungörelse
om sammanräkningen, efter under hand ingången underrättelse om dagen
för valet, utfärdas innan valhandlingarna inkommit, något som emellertid kan
föranleda till misstag och i alla händelser måste betecknas såsom mindre lämpligt.

I varje fäll kvarstår med nuvai-ande bestämmelser det förhållandet, att
Eders Kungl Maj:ts befallningshavandes valfrihet med avseende å dagen för sammanräkningens
företagande blir ytterst begränsad, om ens någon. Härav blir en
följd att, om såsom vid förenämnda vart annat år förekommande sammanräkningar
säkerligen blir fallet och som vid vårvalen innevarande år också skedde, ett stort
antal val äger rum samma dag, sammanräkningarna för dessa vanligen också
måste utsättas till en och samma dag och måhända flertalet av dessa förrättningar
då och sedermera dag för dag uppskjutas intill dess tid blir att företaga dem
till verklig handläggning.

Om, såsom av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ovan föreslagits,
sluttiden för valens förrättande bestämmes till tidigare dag än den 15 december,
torde anledning ock saknas att kräva så kort tid som fjorton dagar efter valet
för sammanräkningens verkställande; och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser sig därför, i händelse förberörda förslag vinner avseende, böra tillika föreslå,
antingen att ingen annan bestämmelse beträffande tiden för sammanräkning
meddelas, än att denna förrättning skall äga rum i så god tid. att protokoll över
förrättningen kan expedieras före ingången av det år, med vilket de valda skola
inträda i tjänstgöring, eller, om detta icke skulle anses lämligt, senast inom fyra
veckor från valets förrättande.»

De sakkunniga kunna icke nu till slutgiltig lösning upptaga frågan
om lämpligaste sättet för röstsammanräkningarnas anordnande, eftersom

Antal landskommuner och muuicipalsamliällen, som under mars och april eller 1 nov.—15 dec.
1919 valt fullmäktige, ävensom sagda landskommuners och mnnicipalsamhällens folkmängd den

1 jan. 1920.

					Landskommuner med ett invånartal	om						Summa lands-
1															Municipal-	kommuner
Län	1 OCH) och	1000—	1501-	2 001—	5 001—					Samhällen	oeh	munici-
	därunder	1500		2 000		5 000	10 000	10 000	summa			palsamnaiien
	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-	An-	Folk-
	tal	mängd	tal	mängdi tal	mängd \| tal	mängd	tal	mängd	tal	mängd	tal	mängd	tal	mängd	tal	mängd
Stockholms . . .	1	686			17	29 390	24	70 263	4	32 374	1	20 039	47	152 752	8	19 824	55	172 576
Uppsala ....	—	—	—		7	12 022	9	24 923	2	16 135	—	—	18	53 080	_	_	18	53080
Södermanlands .	2	1637	2	2 471	11	18 908	16	44 592	2	13 607	—	—	33	81215	4	6 754	37	87 909
Östergötlands	>)9	>)6 927	16	20 065	17	29110	19	58 609	3	21 075	—	—	64	135 786	3	5 499	67	141 285
Jönköpings . . .	2	1628	8	10 191	16	28 080	20	55 273	—	—	—	—	46	95172	2	2 642	48	97 814
Kronobergs . . .	1	960	1	1328	8	13 205	32	95 497	—	—	—	—	42	110 990	4	4 323	46	115313
Kalmar ....	1	788	4	5 773	14	24 858	27	84 673	5	27 484	—	—	51	143 576	1	753	52	144 329
Gottlands . . .	1	614	—	—	—	—	—	—	—	—	—		1	614	_	—	1	614
Blekinge ....	1	777	—	—	2	3 332	20	56 836	6	40112	—	—	29	101057	_	. -	29	101 057
Kristianstads . .	—	—	9	11 637	22	38 370	33	94 287	—	—	—	—	64	144 294	7	9 822	71	154116
Malmöhus . . .	4	3 684	6	8 228	26	44 274	21	57112	2	12 054	—	—	59	125 352	7	19 127	66	144 479
Hallands ....	—	—	9	L1 886	8	13 229	17	44 904	1	5 654	—	—	35	75 673	2	5 287	37	80960
Göteb. o. Bohus.	—	—	4	5 469	17	29741	16	50 257	6	35 229	2	32 932	45	153 628	8	32 493	53	186121
Älvsborgs . . .	1	953	—	—	16	27 445	29	80 952	—	—	—	—	46	109 350	1	1312	47	110 662
Skaraborgs . . .	1	952	2	2 459	7	12 259	13	34 321	—	—	—	—	23	49 991	—	—	23	49 991
Värmlands . . .	—	—	3	4 299	14	23 835	37	109 648	8	52 796	1	10 083	63	200 661	1	2 515	64	203176
Örebro.....	—	—	3	4 334	15	26 246	20	62 256	5	31 974	3	39 030	46	163840	3	5 073	49	168 913
Västmanlands	—	—	2	2 746	13	22 043	15	47 515	2	14153	—	—	32	86 457	—	—	32	86 457
Kopparbergs . .	—	—	1	1395	9	15 956	19	52 702	15	104 759	3	45 379	47	220 191	—	—	47	220191
Gävleborgs . . .	—	—	1	1493	6	10 761	19	63 309	12	89 245	3	36 722	41	201 530	2	3 800	43	205 330
Västernorrlands .	—	—	2	2 552	7	12 587	30	94 816	11	74 538	3	33 721	53	218214	3	7 331	56	2255*5
Jämtlands . . .	—	—	1	1213	12	20 782	21	61 334	2	11912	—	—	36	95 241	2	2 560	38	97 801
Västerbottens . ■	—	—	—	—	2	3 215	11	46 082	10	76 072	3	42 773	26	168 142	—	—	26	16*.142
Norrbottens . .	—	—	—	—	1	1687	9	30127	7	50 049	5	74 090	22	155 953	3	13 934	25	169887
Summa	24 19 006	74 97 539(267 461 335 477 1 420288 103	709222	24	334 769(969	3 042 759	61	143 049	10303185 808

■) Därav 1 kommun med 457 inv.

denna fråga i viss mån är beroende av förestående ändringar i vår proportionella
valmetod, varom, på sätt förut anmärkts, för närvarande utredning
pågår inom annan kommission. Men de olägenheter, som äro förenade med
de nuvarande bestämmelserna om sammanräkningarna för kommunalfullmäktigvalen
äro tydligen, oberoende av valmetoden och oberoende av vilka
myndigheter, som förrätta sammanräkningarna, så avsevärda, att de omedelbart
torde böra i möjligaste mån avlägsnas.

För att såvitt möjligt åskådliggöra den arbetsbörda, som sammanräkningarna
för närvarande pålägga länsstyrelserna, hava de sakkunniga
på basis av till statistiska centralbyrån inkommet primärmaterial angående
år 1919 förrättade kommunal- och municipalfullmäktigval i omstående
tabell meddelat en översikt länsvis över antalet landskommuner och
municipalsamhällen, som vid 1920 års ingång hade fullmäktige, ävensom
dessa kommuners och samhällens folkmängd. Till jämförelse meddelas
här nedan med ledning av vissa genom 1918 års rösträttssakkunniga införskaffade
uppgifter en tablå över antalet kommuner och municipalsamhällen,
som den 1 januari 19 L8 hade fullmäktigsystem:

Län	Antal lands- kommu- ner	Antal muni- cipal- samb.	Antal lands-komm. o. mun. samb.	Län	Antal lands- kommu- ner	Antal muni- cipal- samh.	Antal lands-komm. o. mun. samh.
Stochholms.....	7	1	8	Värmlands.....	1	_	1
Södermanlands . . .	2	2	4	Örebro .......	2	2	4
\| Östergötlands ....	2	3	5	Västmanlands . . .	1	—	1
Jönköpings.....	1	2	3	Kopparbergs ....	1	— ''	1
Kronobergs.....	1	2	3	Gävleborgs.....	2 .	—	2
Kalmar......	2	1	3	Västernorrlands . . .	1	—	1
Kristianstads ....	2	3	5	Jämtlands.....	1	1	2
Malmöhus.....	2	3	5	Västerbottens ....	2	—	2
Göteborgs o. Bohus .	2	2	4	Norrbottens ....	—	1	1
Skaraborgs • . . . .	1	—	1	Summa	33	23	56 J

Av dessa siffersammanställningar framgår, att, medan antalet landskommuner
och municipalsamhällen med fullmäktige ännu vid ingången av
år 1918 uppgick till allenast 56, så utgjorde vid ingången av år 1920
motsvarande antal 1,030. Före rösträttsreformen hade ingen länsstyrelse att
verkställa mer än 8 sammanräkningar. År 1919 hade länsstyrelsen att företaga
i Kristianstads län 71 sammanräkningar, i Östergötlands län 67, i Malmöhus

Bestämmelserna
om röstning
utan personlig
inställelse.

län 66, i Värmlands län 64 o. s. v. Endast inom Gottlands län, där allenast
en fullmäktigkommun finnes, och Uppsala län med 18 fullmäktigkommuner
har länsstyrelsen att verkställa mindre än 20 sammanräkningar.
Och antalet landskommuner med fullmäktige ökas alltjämt hastigt nog, i
det att, såsom ovan framhållits,även de mindre kommunerna, där detta systems
införande är beroende av kommunens eget gottfinnande, alltmera börja införa
fullmäktige. Härtill kommer, att sammanräkningen för varje särskild
kommun numera, genom väljarkårens ökning, torde vara arbetsammare
än förr, ehuru förhållandet, att rösterna numera gälla lika, givetvis i och
för sig innebär en lättnad.

Det behov av längre tid för sammanräkningarna, som för landsbygdens
vidkommande utgör ett synnerligen kraftigt skäl för fullmäktigvalens
tillbakaflyttande, föreligger knappast i fråga om städerna. Deras respektive
magistrater eller stadsstyrelser hinna även med nuvarande tidsbestämmelser
utan större svårighet före årsskiftet slutföra på dem ankommande
sammanräkningar, ehuru det icke är utan olägenhet för dessa myndigheter
att under den även i övrigt arbetstyngda och på grund av julhelgen reducerade
december månad verkställa såväl valförrättningar som sammanräkningar.
Däremot motiveras en tillbakaflyttning av tiden för sammanräkningarna
för såväl landsbygd som städer av önskvärdheten att besvär över
valen så vitt möjligt hinna prövas före mandatstidens början eller i varje
fall, innan en alltför avsevärd del av densamma förlupit.

Jämväl de nya bestämmelserna angående rätt för personer, tillhörande
vissa yrkes- eller tjänstegrupper, att utan inställelse in för valförrättare rösta vid
de politiska och kommunala representantvalen, motivera en tillbakaflyttning
av tidpunkten framförallt för kommunal- och municipalfullmäktigvalen, men
jämväl för stadsfullmäktigvalen. Redan i sitt den 20 januari 1920 avgivna
betänkande hava de sakkunniga sålunda framhållit, hurusom de olika
bestämmelserna med avseende å tiden på året för andrakammarvalen och
landstingsmannavalen å ena sidan och fullmäktigvalen å den andra i viss
mån kunde betinga, att de yrkesgrupper, som medgivas rätt att under vissa
villkor avgiva valsedel utan personlig inställelse inför valförrättaren, bestämdes
olika för dessa båda grupper av val, trots önskvärdheten och fördelen
av härutinnan likformiga bestämmelser. Den utökning av hithörande
yrkesgrupper i fråga om fullmäktigvalen — exempelvis med gruppen
skogsarbetare -— , som härvid med visst fog kunde ifrågasättas, tillbakavisades
emellertid av de sakkunniga, och Kungl. Maj:t och riksdagen
godtogo de sakkunnigas motivering och förslag i dessa delar. I denna
motivering heter det bland annat:

»De sakkunniga kava vid sådant förhållande så mycket mindre funnit
anledning föreslå eu utökning av yrkesgruppernas antal i nu angivna avseende,
som de sakkunniga anse, att gällande bestämmelser om tiden för kommunaltullmäktigval
bör ändras därhän, att valen skola förrättas minst en månad och om
möjligt två månader tidigare än den nu bestämda sista dagen för dessa val

den 15 december _ och i annat sammanhang komma att därom avgiva förslag,

i främsta rummet stött på den omständigheten, att vederbörande myndighet för
att före årets utgång kunna slutföra sammanräkningen av valresultaten måste
sättas i tillfälle att börja sammanräkningen redan under oktober eller november månad.
Då skogsarbetet i allmänhet icke är påbörjat vid den tidigare tidpunkt, då valen
efter dylik ändring skulle komma att förrättas, och tiden för stadsfullmäktigvalens
förrättande, även1 om för stad gällande bestämmelser därom bibehållas,
givetvis för frågan är av mindre betydelse, bortfaller genom berörda ändring det
skäl, som eljest kunde hava åberopats för den ifrågavarande undantagsställningen
för skogsarbetare.»

Kraftigare än de nya bestämmelserna om röstning utan personlig ^**»»6*
inställelse tala emellertid flyttningsförhållandena för tanken att förlägga full- dena.
mäktigvalen på landsbygd som i stad till en tidigare tidpunkt än nu. Vad
de tjänsteanställda angår, både inom jordbruk och husligt arbete och till
stor del även industri och handel, ske de stora årliga flyttningarna från
en ort till en annan under veckan 24—31 oktober. Det har anmärkts,
att hyresavtalen vanligen utlöpa den 1 oktober, och att fördenskull även
vid ‘sagda tid jämförelsevis ofta företagas flyttningar av personer inom
olika sociala lager, framförallt bland stadsbefolkningen. Den senare synpunkten
torde dock för förevarande fråga vara av jämförelsevis underordnad
betydelse, enär de med hyrestidens utgång sammanhängande flyttningarna
dock oftast företagas från en plats till en annan inom samma
kommun.

Ur den allmänna rösträttens princip, att så många medborgare som
möjligt böra sättas i stånd att taga del i det politiska och kommunala livet,
kan det icke vara riktigt, att de kommunala fullmäktigvalen äro förlagda
strax efter denna stora omflyttning i slutet av oktober; och oegentlighet en
blir tydligen större i samma mån som det representativa systemet vinner insteg
i kommunerna. De personer, som flytta från en ort till en annan, äro
upptagna i den gamla hemortens mantals- och röstlängder och äga följaktligen
vid de allmänna fullmäktigval, som eventuellt äga rum under det
kalenderår, flyttningen skett, rösträtt i den förutvarande hemkommunen,
men ej i den kommun, där de under valet hava sitt hemvist. Så länge
fullmaktsröstning var tillåten vid de kommunala representantvalen, kunde
vederbörande från den nya hemorten utöva rösträtt i den gamla, men sedan
sagda system avskaffats, äro omförmälda förhållanden liktydiga med
förlust "av kommunal rösträtt, såvitt icke den flyttande är i tillfälle att

för valet göra en kanske no g så lång, tidsödande och kostbar resa till den
förutvarande hemorten. En sådan resa är tydligen möjlig allenast för en person
i goda ekonomiska omständigheter och för övrigt oberoende ställning;
och det må i detta sammanhang erinras, att under den graderade röstskalans
dagar en av orsakerna till det livligare valdeltagandet inom de
högsta röstgrupperna, enligt vad 1918 års rösträttssakkunniga framhållit,
var att söka däri, att man inom dessa röstgrupper oftare än inom andra
efter flyttning deltog i valen inom den gamla hemkommunen. Ur denna synpunkt
kan förhållandet, att fullmäktigvalen ske efter de stora årliga omflyttningarna
i viss mån sägas innebära en social orättvisa. I varje fall måste
omnämnda förhållanden ytterligare tala för en tillbakaftyttning av tidpunkten
för fullmäktigvalen.

oiämpiighe- Gent emot ovan anförda motiv för en tillbakaflyttning av fullmäk ''representant*

tigvalen har med någon större styrka framförts endast det skälet, att fulldetatTenaTm
Stigvalens förläggande till en tidigare tidpunkt med bibehållande av
nan valts**?" bestämmelsen, att fullmäktiges mandatstid skall löpa efter kalenderår,
hans ställe, skulle medföra, att fullmäktige, som icke omvalts, en längre tid än nu
är fallet komine att efter valet uppehålla sina befattningar* för vilka de
förmodas därefter icke längre hysa samma intresse. Häremot kan emellertid erinras,
att synpunkten, att representanter icke böra fungera, sedan andra
valts, aldrig kan fullt tillgodoses, och att den torde hava sin förnämsta
betydelse, då de valda i sin ordning skola utse representanter att fungera
under en avsevärd tid framåt, t. ex. landstingsmän och elektorer för val
av ledamöter till första kammaren — jfr nedan sid. 58 —. För övrigt
ske redan nu kommunalfullmäktigvalen avsevärd tid före det viktiga decembersammanträdet,
och icke blott på landet, utan även i stad torde ofta
sammanräkningarna vara slutförda före berörda sammanträde. Den uppfattning,
att en inom kort avgående representant förlorar sitt intresse för
uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter detsamma, torde för
övrigt icke vara av erfarenheten bestyrkt.

Faran föryu Man har vidare anmärkt, att ett sammanförande av politiska eller

valen*skola delvis politiska val med rent kommunala skulle medföra, att jämväl åt de
få politisk sistnämnda skulle,, till skada för den kommunala förvaltningen, givas eu
prage1'' politisk prägel. Anmärkningen riktar sig tydligen i första hand mot ett
sammanförande av olika val till en gemensam valförättning och framför
allt mot ett sammanförande av andra-kammarvalen med de kommunala
representantvalen, vare sig landstingsmannavalen eller fullmäktigvalen. T
fråga om ett sammanförande under viss kortare tidsrymd av landstingsmannaval
och fullmägtigval är anmärkningen icke av större betydelse.
Sant är, att landstingsmannavalen därigenom, att landstingen äro valkor -

porationer till första kammaren, fått en i mångt och mycket politisk karaktär,
men även kommunalfullmäktigvalen och än mera stadsfullmäktigvalen
ske redan nu under användning av de gängse politiska partibeteckningarna;
och har farhågan, att den ifrågasatta anordningen skulle medföra, att
något av landstingsmannavalens politiska karaktär skulle överföras på fullmäktigvalen
något fog för sig, så förefinnes väl även möjlighet för att
anordningen vore ägnad att betona jämväl förstnämnda vals kommunala
karaktär och betaga dem något av deras politiska färg. För övrigt
må erinras, att man icke hyst några betänkligheter att till gemensam
valförrättning sammanföra stadsfullmäktigval och de enbart politiska
valen av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första
kammare.

Såsom ett mot fullmäktigvalens tillbakaflyttande talande skäl har yai un(jer
man slutligen anfört, att avsevärda delar av särskilt städernas och framför semestertid,
allt storstädernas befolkning intill långt fram på hösten vistas å annan
ort än hemorten och följaktligen vid en kraftig tillbakaflyttning av tiden
för fullmäktigvalen icke skulle kunna utan avsevärt besvär och försakande
av behövlig semestervila deltaga i dessa val eller i varje fall i det föregående
valarbetet. Invändningen i fråga har tydligen, så vitt angår de
kommuner, som deltaga i landsting, fog för sig allenast för den händelse,
att man skulle vilja förlägga fullmäktigvalen en avsevärdare tid före
landstingsmannavalen, d. v. s. före den tredje söndagen i september eller
närmast därförut infallande lördag, men saknar varje betydelse i fråga
om valens förläggande till ungefär samma tidpunkt som eller en senare
tidpunkt än landstingsmannavalen — jfr nedan sid. 61 —.

Med det ovan anförda anse sig de sakkunniga hava tillräckligt Fixering av
motiverat en tillbakaflyttning av fullmäktigvalen i såväl landskommuner ^årtigvai.''
som städer.

Vid ett närmare fixerande av den för fullmäktigvalen lämpligaste
tiden torde till en början vara tydligt, att för landsbygdens vidkommande
behovet av längre tid för sammanräkningarna samt, för såväl landsbygds
som städers vidkommande, dels önskvärdheten att besvär över valen såvitt
möjligt skola hinna prövas före mandatstidens början eller i varje fall
innan avsevärd tid av densamma förlupit, dels de ovan å sid. 54 med
bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse sammanhängande
faktorer, dels slutligen de allmänna flyttningarna för tjänsteanställda, utgöra
skäl för att ifrågavarande val böra äga rum före den 24 oktober. För ett
ytterligare tillbakaflyttande av valtiden därhän, att valen skulle förrättas
om möjligt före den 1 oktober tala dels önskvärdheten av att få september
till valmånad och att genom valens förläggande så nära landstingsmanna 8

—210114

Lagförslag.

valen som möjligt förenkla och underlätta valarbetet, dels omständigheten,
att flyttningar från en ort till en annan ofta ske redan den 1 oktober
såsom sedvanlig tid för hyresflyttningar. Som ovan framhållits, äro emellertid
1 oktober-flyttningarna icke av någon större betydelse för förevarande frå^a.

A andra sidan torde även viktiga skäl tala för att valen icke förläggas
tidigare än till mittm av september. Så torde val under första dagarna
av nämnda månad komma att ligga väl nära tiden för röstlängdens
justering och för besvärs anförande över justeringsåtgärder, du flera möjligheter
för att val ske så pass tidigt, desto större blir risken, att myndigheterna
icke hinna att före valen vederbörligen pröva sagda besvär. Stadsfullmäktigval
i början av september skulle vidare kunna medföra, att elektorerna
för utseende av ledamöter i riksdagens första kammare blevo valda
före förstakammarvalet i september, vilket i sin tur skulle hava till följd,
att, enär de nyvalda elektoreinas funktionstid börjar först den 1 januari
året efter det, de blivit valda, de gamla elektorerna skulle komma att
fungera, ehuru redan ersatta med andra — jfr ovan sid. 56 —. Även
den i det föregående framhållna omständigheten, att särskilt städernas och
framför allt storstädernas befolkning till stor del vistas på annan ort under
åtminstone förra hälften av september, talar för att icke förlägga valen
tidigare än under senare hälften av sagda månad.

Konsekvensen av det ovan anförda blir tydligen, att fullmäktigvalen
böra äga rum efter den 15 september och helst före den 1 oktober.

Mot en så kort valtid talar emellertid, särskilt för landsbygdens vidkommande,
att man, om endast tvenne söndagar inträffa under sagda tid,
därav en, den tredje i månaden, vore upptagen av landstingsmannaval,
faktiskt skulle för fullmäktigvalen vara hänvisad till endast en söndag, och
att man, om denna av särskild anledning ej lämpade sig såsom valdag,
måste företaga sagda val på söckendag. Även för städernas vidkommande,
särskilt de störres, torde den anförda tidsperioden bliva väl kort, om många
valkretsar skola välja, helst som man på sina håll gärna önskar hava sammanräkningen
för en valkrets slutförd, innan nästa valkrets väljer.

Med hänsyn härtill, och då 1 oktober-flyttningarna icke hava någon
större betydelse för valen och ej heller möjligheten av en något ökad tid
mellan landstingsmannavalen och fullmäktigvalen kan anses innebära någon
större olägenhet, hava de sakkunniga ansett, att fullmäktigvalen på landet
som i stad böra förrättas under tiden från och med den 16 september
till och med den 20 oktober.

Ovan av de sakkunniga förordade reformer i fråga om tiden för
fullmäktigvalens förrättande komma till uttryck genom ändring av eller
tillägg till § 29 mom. 5 a) av förordningen om kommunalstyrelse på

landet samt § 14 inom. 2 och § 31 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad. De sakkunniga hava framlagt förslag till hithörande lagändringar.

Samtidigt med ändringen av § 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad hava de sakkunniga i kraft av sitt uppdrag att genom
lämpliga bestämmelser söka underlätta valdeltagandet föreslagit visst tillläo-o-
till paragrafens första moment, avseende att möjliggöra allmän rådstugas
hällande ä annat ställe än rådhuset. Genom ett sådant tillägg rådes
hot mot det förhållandet, att i rådhuset förefintliga lokaler efter den allmänna
och lika rösträttens införande understundom äro otillräckliga för
den allmänna rådstuga, vid vilken stadsfullmäktigvalen förrättas, och mot
härav förorsakad trängsel i vallokalen och försvårat valdeltagande.

Den sålunda av de sakkunniga föreslagna valtiden i andra kommuner
än Stockholm skulle medföra en tillbakaflyttning av den senaste tid - fullmäktigpunkten
för kommunal- och municipalfullmäktigvalen med två månader
och för stadsfullmäktigvalen med två och en halv månader. Däremot
skulle icke företagas någon som helst omläggning av sagda fullmäktiges
mandatstid; denna skulle fortfarande som hittills omfatta hela kalenderår.

De föreslagna bestämmelsernas tillämpning på Stockholms stad komme
däremot att innebära, att stadsfullmäktigvalen därstädes, räknat från tiden
för röstlängdens upprättande, komme att äga rum ej mindre än sex och
en halv månader tidigare än för närvarande, vilket knappast torde kunna
eller böra ske utan att mandatstiden samtidigt omlägges, så att densamma
liksom för fullmäktige i rikets övriga kommuner tager sin början med
kalenderåret näst efter det, då valen förrättats.

Med hänsyn till den särställning, som huvudstaden sålunda intager, ^omna
torde förevarande fråga, i vad den angår stadsfullmäktigvalen i Stockholm, yttranden,
böra särskilt prövas. I de skrivelser, som de sakkunniga, i enlighet med
vad ovan anförts, den 3 december 1920 avlåtit till överståthållarämbetet,
stadsfullmäktige och magistraten i Stockholm, framfördes för den skull
förutom anhållan om utlåtande i fråga om den successiva förnyelsens avskaffande
även anhållan om upplysning »angående de skäl, som på sin tid
förefunnits eller fortfarande förefinnas för stadsfullmäktigvalens i Stockholm
förläggande till mars månad i stället för till december såsom i övriga
städer, och huruvida dessa skäl eller andra anses böra utgöra hinder för
att dessa val (ävensom valen av elektorer för utseende av ledamöter till
riksdagens första kammare) förrättas under september månad och för att
stadsfullmäktiges mandatstid räknas från den 1 januari året efter det, då
valet förrättats».

Av de med anledning av sagda skrivelser från Stockholms myndigheter
och partiorganisationer inkomna utlåtandena, vilka, såsom ovan fram -

hållits, finnas återgivna i en till detta betänkande fogad bilaga, framgår,
att förslaget angående mandatstidens begynnande med kalenderår i och
för sig icke framkallat några erinringar från vederbörandes sida. Allmänna
valmansförbundet framhåller fastmera, att det förefölle såsom en ren vinst
att låta mandatstiden i Stockholm liksom i rikets övriga kommuner sammanfalla
med kalenderåret och det kommunala budgetsåret.

Dessa utlåtanden upptaga icke några andra skäl mot en dylik omläggning
av mandatstiden än sådana, som hänföra sig till det förhållandet,
att härigenom skulle nödvändiggöras ett förläggande av valen till tiden
september—december.

Andrad tid för valförrättningen avstyrkes av såväl stadsfullmäktige
som överståthållarämbetet och magistraten, varemot samtliga partiorganisationer
i huvudstaden ingenting hava att erinra mot bestämmelser i sådan
riktning. Tre av organisationerna framhålla emellertid uttryckligen, att
september icke vore lämplig månad för stadsfullmäktigvalen i huvudstaden.
Även de från stadsfullmäktige, överståthållarämbetet och magistraten framförda
invändningarna mot en ändring av valtiden rikta sig framför allt
mot september såsom valmånad. Det påpekas sålunda, att val i september
skulle medföra, dels att fullmäktige, som icke omvalts, en längre tid skulle
komma att uppehålla sina befattningar, för vilka de förmodas efter valet
icke längre hysa samma intresse, dels att valen i sådant fall skulle komma
att infalla under en tid, då eu stor del av valmanskåren i åtnjutande av
semester befunne sig å annan ort. Semesterförhållandena skulle också med
hänsyn till att det förberedande valarbetet, »för vilket numera måste anslås
en tid av några månader» — jfr stadsfullmäktiges yttrande —, göra även
oktober och november mindre lämpliga såsom valmånader. Såsom skäl
mot en ändring över huvud taget i fråga om den nuvarande valtiden i
huvudstaden, erinra stadsfullmäktige, hurusom den nuvarande anordningen
praktiskt visat sig medföra stora fördelar, då hela senare delen av kalenderåret
därmed kunnat befrias från de valbestyr, som i all synnerhet efter
de stora rösträttsutvidgningarna måste taga stadsfullmäktiges uppmärksamhet
starkt i anspråk och inkräkta på arbetsron i stadens beslutande
församling. I händelse av val under sista kvartalet skulle valen och valförberedelsen
»till tiden sammanfalla med det mest forcerade budgetsarbetet
i stadens nämnder och styrelser». Även magistraten framhåller den
större arbetsbördan under höstmånaderna såsom skäl för den nuvarande
valtidens bibehållande. »Rådhusrättens arbete är nämligen», heter det i
magistratens utlåtande, »enligt vad erfarenheten visar, som regel vida mer
betungande under hösten än under våren, beroende framför allt på eu

(51

tendens hos advokatkåren att under sommaren låta arbetet delvis ligga
nere för att på hösten återupptaga detsamma med ökad energi.»

Magistraten påpekar vidare, hurusom önskemålet att sammanföra
landstingsmannaval och fullmäktigval icke kan åberopas såsom skål för
ändring av tiden för fullmäktigvalen i Stockholm, där landstingsmannaval
icke förekomma. Uverståthållarämbetet däremot framhåller såsom enda skäl
för en omläggning av tiden för stadsfullmäktigvalen önskvärdheten, att
de förut omförmälda elektorsvalen, vilka ske i samband med stadsfullmäktigvalen,
förrättas vid samma tid av året som landstingsinannavalen.

Magistratens utlåtande slutar med en erinran om önskvärdheten
för magistraten att bliva befriad från föreskriven befattning med valförrättningar
och sammanräkningar.

Beträffande ovan relaterade synpunkter vilja de sakkunniga i anslutning
till sin i det föregående anförda motivering —jfr sid. 47—58 — till
en början medgiva, att åtminstone förra hälften av september månad med
hänsyn till semester förhållandena särskilt för huvudstadens vidkommande
icke torde vara någon lämplig valtid. I slutet av september eller åtminstone
under förra hälften av oktober torde däremot antalet av dem, som
åtnjuta semester, icke vara större än vanligt, och sålunda ur denna synpunkt
intet hinder möta för ett allmänt valdeltagande. När det i stadsfullmäktiges
utlåtande talas om ett förberedande valarbete, som skulle begynna
»några månader» före valen, torde därmed knappast kunna avses
annat arbete än det direkta »byråarbete», som utföres av personer, som
på ett eller annat sätt såsom ledare eller tjänsteanställda äro knutna till
partiorganisationerna. Men att dessa personer under de vart fjärde år
återkommande fullmäktigvalen anpassa sin semester med hänsyn till detta
valarbete, torde knappast få anses utgöra en obillig fordran.

Angående den förmenta olämpligheten av en längre tids mellanrum
mellan valen och mandatstidens början hava de sakkunniga i annat sammanhang
framhållit, hurusom uppfattningen, att en inom kort avgående representant
förlorar sitt intresse för uppdraget och i ett eller annat hänseende
vansköter detsamma, knappast torde vara bestyrkt av den erfarenhet man
har från andra kommuner. Aven om det från principiell synpunkt måhända
kan synas oegentligt, att eu representant fortsätter att fungera efter
det att en annan valts i hans ställe, så måste å andra sidan besinnas, att
vid valens förrättande omedelbart före mandatstidens uta$n£, den ännu
större oegentligheten kan inträffa — särskilt efter den successiva förnyelsens
upphörande —, att eventuella besvär över valen icke kunna prövas före.
mandatstidens början, och att en stor del av fullmäktigkåren får fungera

De sakkunnigas
ståndpunkt.

men sedermera måste avgå, emedan valet i ett eller annat hänseende
varit olagligt.

Gent emot det från stadsfullmäktige och magistraten påpekade förhållandet,
att sista kvartalet vore eu för såväl stadsfullmäktige och underlydande
styrelser och nämnder som för rådhusrätten synnerligen arbetstyngd
tid, under vilken valbestyren ej borde få inverka störande eller ytterligare
öka arbetsbördan, vilja de sakkunniga för sin del erinra, att
själva valförberedelserna icke i större omfattning torde behöva taga tid
från arbetet i stadsfullmäktige och nämnder, samt att för övrigt det forcerade
arbetet därstädes knappast torde — bland annat på grund av semesterledigheterna
— begynna så tidigt som i september, till vilken tid
väl valarbetet väsentligen skulle komma att förläggas, därest valen skola
förrättas under tiden 16 september—20 oktober. Genom val under sagda
tid skulle i stort sett stadsfullmäktiges och nämnders hela egentliga arbetstermin,
oktober—maj, förbliva oberörd av valens eventuellt störande
inflytande.

Att rådhusrättens arbetsbörda är större under var och eu av årets
fyra sista månader än i mars månad, skulle däremot kunna tänkas utgöra
visst skäl för den nuvarande valtidens bibehållande. För att emellertid
få utrönt, i vilken omfattning rådhusrättens arbetsbörda under årets fyra
sista månader vore större än under övriga tider på året, samt i vad mån
till följd härav valförrättningar och sammanräkningar, så länge magistraten
hade sig dessa uppuifter anförtrodda, icke utan större olägenhet kunde
förläggas till sagda tid, hava de sakkunniga på grundval av visst från
Stockholms rådhusrätt till statistiska centralbyrån inkommet statistiskt material
företagit eu undersökning, huru under ett visst år avgjorda civila
och kriminella mål samt lagfarts- och inteckningsärenden fördela sig på
de olika kalendermånaderna. Undersökningen avser det senaste år, för
vilket fullständiga uppgifter inkommit, nämligen år 1916. Resultaten av
undersökningen föreligga i omstående tablå.

I den mån målens och ärendenas antal kan sägas utgöra en måttstock
för rättens arbetsbörda, giver denna tablå knappast stöd för att arbetstungan
under september—december skulle, relativt taget, vara större
än under mars månad; tvärtom synes antalet under sistnämnda månad
avgjorda mål och ärenden i allmänhet vara större än under någon annan
månad på året.

I anledning av de sakkunnigas förfrågan angående de särskilda skal,
som på sin tid, förefunnits för stockholmsvalens förläggande till mars, och
huruvida dessa skäl fortfarande anses böra utgöra hinder för dessa vals
förrättande under hösten, har stadskollegiet meddelat en upplysning, som

Månad	Civila mål	Krimi-nella mål *	Summa civila och kriminella mål1	Lagfurts- ärendcn	Inteck-nings-ärendon 2	Summa lagfarts- och intecluiings-ärenden2
Januari.........	374	83	457	60	1 556	1616
Februari.........	411	103	514	37	1479	1516
. Mars...........	504	115	619	76	2 065	2141
April..........	385	94	479	126	1395	1521
Maj...........	475	115	590	97	2 247	2 344
Juni...........	308	87	395	96	823	919
Juli...........	351	94	445	106	1366	1472
Augusti.........	372	134	506	54	1031	1085
September........	347	98	445	43	1941	1984
Oktober.........	417	88	505	101	964	1065
November........	368	114	482	69	1902	1971
December.........	280	128	408	71	1246	1317
Summa	4592	1253	5845	936	18015	18 951

tydligt nog angiver, att de ursprungliga skälen för Stockholms undantagsställning
i fråga om valtid och mandatstid ej längre äro för handen. Kollegiet
framhåller sålunda bland annat, att enligt det förslag till ny kommunalförordning
för Stockholm, som på sin tid framlades av en för ändamålet
tillsatt kommitté, valet av stadsfullmäktige skulle förrättas i december
och gälla från och med den 1 januari. I sitt yttrande över sagda
förslag framböll emellertid överståthållarämbetet, att, enär prövningskommittén
för bevillningstaxeringen avslutade sitt arbete först i mitten
av december, skulle vid val i december detta komma att förrättas enligt
en röstlängd, grundad på föregående års bevillningstaxering, vilken i sin
tur återgick på mantalsskrivningen två år förut. Med hänsyn härtill föreslog
ämbetet de tidsbestämningar för val och mandatstid, som sedermera
infördes i förordningen och som ännu gälla. Detta skäl har emellertid
numera bortfallit, sedan tiden för röstlängdens upprättande blivit en annan.
Det anförda skälet, att valen borde förrättas enligt en så nyupprättad
röstlängd, som möjligt, vilket på sin tid föranledde stockholmsvalens
förläggande till mars månad, talar alltså numera med lika fog för att,

1 Häri ingå ej brott mot vissa förordningar, där den tilltalade blivit av rådhusrätten sakfälld,
utgörande under hela år 1916 sammanlagt 632 mål.

2 Häri ingå ej relaxationer, postpositioner, presentationer o. dyl., utgörande under hela år 1916
sammanlagt 3 092.

eftersom enligt gällande bestämmelser röstlängden föreligger färdig i
augusti, valen förläggas till någon av de närmast därpå följande höstmånaderna.

Och detta skäl för valens förläggande till tiden närmast efter röstlängdens
slutjustering gör sig, med hänsyn till den stora omflyttningen
under sista veckan av oktober, med ökad styrka gällande. Att, såsom nu
är fallet i Stockholm, stadsfullmäktigvalen förrättas mer än ett halvt år
efter röstlängdens slutjustering, under vilken mellantid de stora årliga
flyttningarna försiggå, innebär i själva verket, särskilt efter fullmaktsröstningens
avskaffande, att ett stort antal röstberättigade medborgare
bliva ur stånd att utöva sin rösträtt på grund av flyttningar från en ort
till en annan. Omflyttningarna hava för Stockholms vidkommande en
synnerlig stor omfattning, även relativt tager större än för någon annan
kommun i riket. Stora flertalet av dessa flyttningar kommer på senare
hälften av oktober. Besinnar man härtill, att de stora flyttningstalen i
första hand avse personer, tillhörande grupperna arbetare och tjänare,
samt att följaktligen den rösträttsförlust, som blir en följd av den nuvarande
tidpunkten för valet, drabbar de olika sociala lagren synnerligen
ojämnt, måste betänkligheterna mot valförrättning efter flyttningsriden i
oktober givetvis bliva än större. För övrigt bör ihågkommas, att valens
förläggande så nära som möjligt efter röstlängdens upprättande och i varje
fall före flyttningstiden är av alldeles särskild betydelse i fråga om
Stockholm och andra städer, där elektorer för utseende av ledamöter till
första kammaren skola väljas samtidigt med stadsfullmäktige, och där
valen alltså icke enbart beröra kommunalförvaltningen i en kommun,
där den flyttande måhända icke vidare kommer att hava sin verksamhet,
och för vilken han följaktligen torde hava mindre intresse, utan tillika
utgöra ett uttryck för rent politiska intressen och åskådningar, som äro
oberoende av vistelseorten.

Till sist må erinras, att tiden för f ullmäktigval eller elektorsval i
en kommun icke längre torde böra bestämmas alldeles oberoende av
de för representantvalen i övriga delar av riket fixerade tiderna. Vikten
av att landsting och elektorer såsom båda utgörande väljarkårer till första
kammaren komma att väljas i möjligaste mån samtidigt har i det föregående
framhållits — jfr sid. 45 och 48 —. Och likaså har i denna punkt
erinrats om de nya bestämmelserna angående rätt att rösta utan personlig
inställelse inför valförrättare. De yrkes- och tjänstegrupper, som under
vissa villkor medgivits sådan rätt, äro bestämda med hänsyn till valens
förrättande på hösten, ej i mars månad. Vid bibehållande av olika tider
för stadsfullmäktigvalen och elektorsvalen i Stockholm å ena och övriga

kommunala och politiska representantval å andra sidan kan med fog ifrågasättas,
huruvida icke dessas yrkes- och tjänstegrupper böra bliva helt andra
vid de förra valen, något som emellertid ur Övriga synpunkter måste anses
såsom synnerligen olämpligt —jfr ovan sid. 54—. Ehuru av underordnad
betydelse torde slutligen även den synpunkten böra beaktas att
ett bibehållande av den nuvarande tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm
skulle nödvändiggöra, att de särskilda åtgärderna med tillhandahållande
av valkuvert i rikets samtliga kommuner skulle påfordras icke endast
under den eljest enligt de sakkunnigas förslag för de politiska och
kommunala representationerna gemensamma valtiden på hösten, utan också
under februari—mars.

Av de sakkunniga lagda synpunkter på förevarande fråga kunna sammanfattas
sålunda: De sakkunniga hava visserligen ansett, att man i fråga om
omläggningen av tiden för stadsfullmäktigvalen i Stockholm bör taga särskild
hänsyn till vederbörande stockholmsmyndigheters uppfattning, så mycket
mera som detta på grund av att huvudstaden har sin egen kommunalförordning
kan låta sig göra utan inverkan på de för övriga kommuner gällande
eller föreslagna bestämmelser. Emellertid torde av vad ovan framhållits
vara tydligt, att några särskilda skäl för att Stockholm skall hava
annan valtid än övriga kommuner i riket icke förefinnas, även om vad av
myndigheterna anförts angående mars månad såsom lämpligare valtid än
någon av månaderna under sista kvartalet med hänsyn till arbetet inom
stadsfullmäktige och rådhusrätt ävensom angående september såsom en på
grund av semesterförhållandena olämplig valmånad, måhända gör sig
mera gällande i huvudstaden än i övriga städer. Det ursprungliga skälet
för den undantagsställning Stockholm hittills intagit i fråga om tiden för
stadsfullmäktigvalen har, som sagt, bortfallit eller har fastmera förvandlats
till ett synnerligen kraftigt skäl för valtidens omläggning till likhet
med den för fullmäktigvalen i övrigt gällande. Då det vid tidigare tillfällen
gällt att bestämma valtiden, har det utslagsgivande momentet alltid
varit hänsynen till väljarkåren — önskemålet att så många som möjligt av
de röstberättigade verkligen bliva i tillfälle att utöva sin rösträtt —. Hänsynen
till de särskilda representationernas och myndigheternas arbetsbörda
har kommit först i andra rummet. Betydelsen för väljarna, att valen ske
efter en så nyupprättad röstlängd som möjligt har av såväl regering som
riksdag vid upprepade tillfällen betonats och har utgjort ett av huvudskälen
för såväl riksdagsmannavalens som de kommunala representantvalens
förläggande till årets sista kvartal. Hösten har också hittills ansetts
såsom den även ur andra synpunkter lämpligaste valtiden. Slutligen

9—210114

Lagförslag.

Ändrade bestämmelser

för sammanräkningarna

vid kommunal-
och municipalfullmäkt/gval.

Erinringarna
från
länsstyrelsen
i Örebro
län befogade.

har avskaffandet av fullmaktsröstningen vid de kommunala representantvalen
i hög grad ökat kravet på att jämväl dessa komma att förrättas före
de talrika personflyttningarna under sista veckan av oktober.

Med hänsyn till anförda förhållanden och övriga i det föregående
åberopade motiv hava de sakkunniga ansett, att jämväl stadsfullmäktigvalen
och elektorsvalen i Stockholm böra förrättas under årets sista kvartal,
efter den 15 september, men före den 21 oktober. Vid ett dylikt
ståndpunktstagande har hänsyn sålunda tagits till de framförda invändningarna
mot september såsom valmånad; en bestämmelse, att valen skola
förrättas under tiden 16 september—20 oktober, giver möjlighet för magistraten
att utsätta valen till mitten av oktober.

Förläggas sålunda stadsfullmäktigvalen i Stockholm till samma tid
på året som fullmäktigvalen i rikets övriga kommuner, så böra givetvis de
ovan å sid. 46 föreslagna bestämmelserna angående fullrnäktigvalens hållande
under samma år som landstingsmannavalen tillämpas jämväl i
fråga om fullmäktigvalen i huvudstaden. Skulle mars bibehållas som
val månad för stadsfullmäktigvalen i Stockholm, torde däremot dessa val
böra förläggas till årel näst efter det, då landstingsmannaval förrättats.

De sakkunniga hava sålunda utöver förut å sid. 39 och 46 angivna
ändringar och tillägg i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
föreslagit vissa ändringar i §§ 6, 17 och 19 av sagda förordning
och övergångsstadgandet däri, avseende stadsfullmäktigvalens förläggande
till tiden 16 september—20 oktober och mandatstidens begynnande
den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Dessa ändringar och
tillägg nödvändiggöra med hänsyn till bestämmelsen, att elektorsvalen
skola ske i samband med stadsfullmäktigvalen vissa konsekvensändringar
i lagen om val till riksdagen. De sakkunniga hava följaktligen utarbetat
förslag jämväl till ändringar i § 3 av sagda lag och i övergångsstadgandet.

De ovan av länsstyrelsen i Örebro län gjorda erinringarna mot
de nuvarande bestämmelserna i fråga om sammanräkningarna för kommunal-
och municipalfullmäktigval äro enligt de sakkunnigas förmenande i
det stora hela fullt befogade. Bestämmelserna i fråga, som tillkommit
under en tid, då varje länsstyrelse hade att företaga allenast ett fätal sammanräkningar,
och som hittills på grund av den korta tid, som stått till
buds för sammanräkningarnas utförande, förblivit oförändrade, kunna
numera faktiskt i vissa fall knappast följas eller äro i varje fall mindre
lämpliga. Såsom av sagda länsstyrelse närmare utvecklas, måste sålunda
med nuvarande bestämmelser länsstyrelsen omedelbart efter det att ett val
ägt rum och utan att hava mottagit den assurerade försändelsen med val -

(!7

sedlarna föranstalta om uppläsning i kyrka av kungörelse om röstsammanräkningen
och långt på förhand binda sig för att sammanräkningen för
den ena eller andra kommunen ovillkorligen skall äga rum viss dag eller
åtminstone viss dag taga sin början. En del sammanräkningar kunna kräva
mycket längre tid än som beräknats, och även andra oförutsedda faktorer
kunna störande inverka på sammanräkningsarbetet. Det har under sådana
förhållanden ofta nog icke varit möjligt för länsstyrelserna att
förfara på annat sätt än att den dag, på vilken viss sammanräkning enligt
kungörelsen skulle taga sin början, allenast öppna den försändelse, som
innehåller valkuverten, för att sedermera på annan dag »fortsätta» sammanräkningen.
Under sådana förhållanden kunna måhända fjorton dagar
efter det sista valets förrättande sammanräkningarna på sådant sätt hava
»påbörjats» för stora flertalet av länets fullmäktigkommuner, men vara
färdiga allenast för ett fåtal.

Fullmäktigvalens förläggande till senare hälften av september eller
första tjugo dagarna av oktober, varigenom länsstyrelserna för sammanräkningarnas
utförande i allmänhet skulle erhålla två månader längre tid
än nu, möjliggör tydligen en reformering av bestämmelserna angående
sammanräkningsarbetet.

De sakkunniga hava därför föreslagit sådan lydelse av § 29 mani. Lagförslag.
5 c), att Konungens befallningshavande vid offentlig förrättning, varom
kungörelse utfärdas, skall fortast möjligt verkställa sammanräkning av de
röster, som vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits. Den om förrättningen
utfärdade kungörelsen skall innehålla uppgift om den ordningsföljd,
i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer
att för de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före
förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor. Valens utgång
skall kungöras omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsning
av protokollet. Med protokollets uppläsning skall valet för den kommunen
vara avslutat.

Härigenom blir sammanräkningsförrättningen för länets fullmäktigkommuner
i viss mån även formellt en sammanhängande förrättning med
iakttagande dock, att förrättningen för varje kommun blir slutförd lör sig.

Enligt § 40 mom. 1 av förordningen om kommunalstyrelse på lan- Val av ledadet,
jämförd med § 36 mom. 4 i samma förordning, skall kommunal- suppleanter i
stämman eller i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktige kommunaimed
hänsikt till kommunens vidd och folkmängd utse det antal ledamöter, °pai^ämnd.
varav kommunalnämnden skall vara sammansatt ; dock må detta antal icke Gällande bevara
under fem eller över elva. Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika *tämmelser.

Skälm för
den successiva
förnyelsens''
avskaffande
i
fråga om
fullmäktige
ej för handen
ifråga
om nämnden -

antal suppleanter. Ifrågavarande val av ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd
skola i enlighet med bestämmelser i § 17 mom. 1, jämförd
med § 36 mom. 4, äga rum å ordinarie kommunalstämma eller fullmäktigsammanträde
i december månad.

Före rösträttsreformen måste ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd
utses genom majoritetsval, men år 1918 tillkom i samband med
införande av obligatorisk beredning genom kommunalnämnd sådan bestämmelse
i § 40 (mom. 2), att hithörande val skulle ske proportionellt,
därest sådant äskades av viss minoritet. Bestämmelsen är ämnad att utgöra
en garanti mot majoritetsförtryck och har, såsom avsett varit, verkat därhän,
att, där partimotsättningar förefunnits, kommunalnämndens sammansättning
efter partier kommit att bestämmas genom frivillig överenskommelse
dem emellan, utan att, annat än i mycket sällsynta undantagsfall,
den besvärliga proceduren med proportionellt val måst tillgripas.

Beträffande såväl de ordinarie kommunalnämndsledamöternas som
suppleanternas tjänstgöringstid heter det i andra stycket av § 42, att därom
gäller vad i § 28 mom. 2 är stadgat i avseende å kommunalfullmäktige.
I enlighet härmed skola ledamöter och suppleanter i nämnden väljas för
fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet
skett och halva antalet väljas vart annat år.

Formuleringen av § 42 nämnda lagrum har gjort, att de sakkunniga,
ehuru frågan om kommunalnämndens successiva förnvelse icke
strängt taget torde ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, varit
nödsakade att till prövning upptaga jämväl detta spörsmål. Göres ingen
ändring i omförmälda stadgande, verkar detta tydligen därhän, att, om i
enlighet med de sakkunnigas förslag den successiva förnyelsen avskaffas
för kommunal- och municipalfullmäktige, samma reform genomföres jämväl
i fråga otn kommunal- och municipalnämnd. För ett bibehållande av den
successiva förnyelsen för sistnämnda kommunala organ fordras i sådant
fall, att lagrummet i sin helhet omformuleras.

Att de skäl, som anförts för den successiva förnyelsens avskaffande
för fullmåktigkorporationerna, i allmänhet icke äro för handen i fråga om
kommunal- och municipalnämnd, torde lätt inses. Valen till dessa rena
förvaltningsorgan äro endast i rätt sällsynta undantagsfall förenade med
någon agitation eller valkampanj i egentlig mening. I de för närvarande
synnerligen talrika fall, där fullmäktigsystem tillämpas — jfr ovan å sid.
52 anförd tabell —, är kominunalnämndsvalet en angelägenhet, som uteslutande
ankommer på fullmäktige utan någon inblandning från övriga
kommunmedlemmar, och i de små kommuner, som icke hava fullmäktigsystem,
torde i allmänhet inga skarpare partimotsättningar göra sig gäl -

lande med avseende på valet. Finnas dylika motsättningar, utjämnas de
irenom överläggningar mellan de ledande kommunalmännen, som då vanligen
överenskomma om en gemensam lista. Proportionellt val i egentlig
mening förekommer, som sagt, mycket sällan. Under dylika förhållanden
föreligger tydligen icke i fråga om kommunal- eller municipalnämnd det
huvudmotiv, som i fråga om fullmäktigkorporationerna framkallat kravet
på den successiva förnyelsens avskaffande. Härtill kommer, att den större
kontinuitet, som i varje fall en successiv förnyelse är ägnad att garantera,
är av synnerlig betydelse för förvaltningsorgan, sådana som kommunalnämnd
och municipalnämnd.

Sagda förhållanden torde också utgjort anledning till att, då Kungl.
Maj:t till 1918 års lagtima riksdag framlade proposition med förslag till
den successiva förnyelsens avskaffande för representantförsamlingarna, någon
motsvarande ändring i fråga om kommunal- och municipalnämnd icke
ifrågasattes, ehuru icke särskild motivering för ifrågavarande ståndpunkt
i propositionen förebragtes.

Emellertid har efter sagda propositions framläggande en omständighet
tillkommit, som enligt de sakkunnigas mening gör åtminstone en
obligatorisk föreskrift om successiv förnyelse för kommunal- och municipalnämnd
synnerligen olämplig, nämligen den i samband med den kommunala
rösträttsreformen tillkomna, omförmälda möjligheten av kommunaloch
municipalnämndsledamöternas tillsättande genom proportionella val.
I betraktande av den låga minimisiffran för antalet ledamöter i kommunaleller
municipalnämnd, står bestämmelsen om successiv förnyelse av kommunal-
och municipalnämnd i dålig samklang med proportionalismens syfte.
Proportionellt valsätt, då endast två eller tre ledamöter skola utses, är
tydligen föga värt såsom sådant, vare sig det skall göra sig gällande vid
ett formligt proportionellt val eller vid en frivillig överenskommelse, avseende
en rättvis fördelning av platserna i enlighet med de olika partiernas
styrka. Efter införande av berörda valsätt vid sagda nämnders tillsättande
är ej heller den successiva förnyelsen av samma behov för kontinuitetens
bevarande som tillförene.

För drätselkammare i stad gälla samma bestämmelser om proportionellt
valsätt som för kommunalnämnd, men de närmare reglerna för
val av drätselkammare och dess arbetssätt finnas icke intagna i förordningen
om kommunalstyrelse i stad, utan i särskilda, av respektive städer
antagna och av länsstyrelsen fastställda reglementen. Såsom i viss mån
utgörande ett kriterium på olämpligheten eller i varje fall obehövligheten avkommunalnämndens
successiva förnyelse må anföras, hurusom, enligt vad
de sakkunniga hava sig bekant, flera städer för tillgodoseende på veder -

Den proportionella
valmetoden
och
den låga
minimisiffran
för antalet
ledamöter
i
nämnden.

Ändrings förslag.

Val av ledamöter
och
suppleanter
i fattigvårdsstyrelse.

börligt sätt av proportionalismens syfte, sedan tillämpning av proportionellt
valsätt genom år 1913 antagen lag möjliggjorts, företagit sådan ändring
av sina drätselkammarreglementen, att drätselkamrarna från att förut hava
successivt förnyats numera utses genom val, omfattande samtliga ledamöter
på en gång.

Den omständigheten, att städerna äga att inom vissa gränser själva,
under hänsynstagande till de särskilda lokala förhållandena, reglera formerna
för de förvaltande organens tillsättande och deras arbete, framkallar
spörsmålet, huruvida det icke kunde vara lämpligt att lämna våra landskommuner
enahanda frihet och därmed lösa spörsmålet om den successiva
förnyelsen av kommunal- och municipalnämnd. Emellertid torde
denna fråga knappast ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, utan
eventuellt tagas under omprövning vid den allmänna revision av kommunallagarna,
som vid flera tillfällen förebådats. De sakkunniga hava därför
på skäl, som ovan anförts, för sin del föreslagit den successiva förnyelsens
avskaffande jämväl i fråga om kommunal- och municipalnämnd.

För att i våra fullmäktigkommuner undvika plötslig omkastning
eller ensidighet i förvaltningen, som kan bliva en följd av en mer eller
mindre samtidig förnyelse av kommunalfullmäktige och kommunalnämnd,
och för att kommunalnämndsval icke skola komma att företagas vare sigav
fallmäktige, som äro helt nya i sin funktion, eller som stå under omval
— jfr ovan sid. 56 —, hava de sakkunniga vidare föreslagit, att ledamöter
och suppleanter i kommunalnämnd — och municipalnämnd — skola
förrättas i december månad andra året efter det att allmänna val till kommunalfullmäktige
i rikets kommuner ägt rum. De föreslagna bestämmelserna
hava sin plats i § 42 av förordningen om kommunalstyrelse på
landet. För reformens fullständiga genomförande har dessutom föreslagits
sådan övergångsbestämmelse, att föreskriven tidsordning för kommunalnämnds-
och municipalnämndsval skall gälla först från och med den
1 december 1924, och att, om tjänstgöringstid för ledamot eller suppleant
i sådan nämnd utgår tidigare än den 31 december 1924, val av
ny ledamot eller suppleant icke må ske för längre tid än till utgången av
år 1924. I enlighet med dessa bestämmelser skulle val av kommunalnämnd
och municipalnämnd över hela riket äga rum åren 1924, 1928, 1932 o. s. v.

På grund av formuleringen av 12 § i lagen om fattigvården, enligt vilken
för fångvårdsstyrelse i fråga om »ledamots och suppleants tjänstgöringstid
och avgång gäller å landet, vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd
och i stad, vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat»,
kommer vid den successiva förnyelsens avskaffande för kommunalnämnd och

stadsfullmäktige, såvida icke ändring i sagda lagrum företages, enahanda
förändring att automatiskt genomföras jämväl i fråga om tattigvårdsstyrelse.
Fattigvårdsstyrelsens karaktär av förvaltningsorgan för speciellt
syfte och frånvaron av bestämmelser, som möjliggöra ledamöternas eller
suppleanternas tillsättande genom proportionella val, medföra emellertid, att
varken önskvärdheten att inskränka antalet valkampanjer eller olämpligheten
att låta ett proportionellt val avse ett allt för ringa antal platser,
vilka förhållanden var för sig utgjort huvudmotiven för förslagen att avskaffa
den successiva förnyelsen av fullmäktige respektive kommunalnämnd,
kunna åberopas för en motsvarande ändring av bestämmelserna för fattigvårdsstyrelses
tillsättande. Frånvaron av den särskilda garanti för kontinuitetens
bevarande, som det proportionella valsättet erbjuder, medför också,
att den successiva förnyelsen är långt mera av behovet påkallad för fångvårdsstyrelse
än för exempelvis fullmäktige och kommunalnämnd.

Den genom riksdagens skrivelse den 19 december 1918 (n:r 40) ifrågasatta
utvidgningen av det proportionella valsättets tillämpning i kommunerna,
vilken fråga för utredning och förslags avgivande hänvisats till
de sakkunniga, kunde måhända tänkas leda därhän, att inom den närmaste
framtiden bestämmelser införas om proportionellt val jämväl i fråga
om ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelse, i vilket fall denna
styrelse torde, med hänsyn till de låga minimisiffrorna för antalet ledamöter
och antalet suppleanter, böra tillsättas enligt enahanda bestämmelser, som av de
sakkunniga föreslagits i fråga om kommunalnämnd. Fattigvårdslagens bestämmelser,
att minst en av ledamöterna i fattigvårdsstyrelse och likaså minst
en av suppleanterna skall vara kvinna (11 §), samt att fattigvårdssamhälle,
där ej dess fattigvård är av ringa omfattning, skall indelas i distrikt,
vart och ett stående under närmaste uppsikt av en ledamot i styrelsen
(19 §), vilka bestämmelser för erhållande av en välordnad och effektiv fattigvård
synas vara synnerligen välbetänkta, lägga emellertid enligt de sakkunnigas
förmenande hinder i vägen för införande av proportionellt system
vid fattigvårdsstyrelses tillsättande. Bestämmelsen att varje ledamot skall
hava uppsikt över fattigvården inom visst distrikt, torde i allmänhet
förutsätta, att vederbörande skall vara bosatt inom distriktet.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett, att den successiva
förnyelsen fortfarande bör tillämpas i fråga om fattigvårdsstyrelse,
och hava för ernående av detta syfte framlagt förslag till en formell omredigering
av 12 § i lagen om fattigvården.

Om, såsom är att förmoda, de utredningar, som för närvarande
bedrivas inom särskild av statsrådet och chefen för ecklesiastikdeparte -

Lagför slag.

Val i den
kyrkliga,
kommunen.

mentet tillkallade sakkunnigkommission angående frågan om införande av
representativt system i den kyrkliga kommunen, resultera i införande i
församlingarna av särskilda fullmäktige för de rent kyrkliga ärendenas
behandling, så böra givetvis för dessa fullmäktige tillämpas de av
koinmunalförfattningssakkunniga för kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
föreslagna bestämmelserna, och sålunda jämväl valen av kyrkofullmäktige
äga rum — under tiden 16 september—20 oktober — åren
1922, 1926, 1930 o. s. v. samt avse hela korporationen på en gång.
Samma ordning bör införas jämväl för valen av kyrkofullmäktige i Göteborg.
Valen av kyrkoråd samt av kyrkonämnd i Göteborg ävensom
av skolråd eller skolstyrelse böra förrättas efter enahanda bestämmelser
som av kommunalförfattningssakkunniga föreslagits i fråga om kommunal-
och inunicipalnämnd. Utarbetandet av de för sagda reformers genomförande
inom den kyrkliga kommunen erforderliga lagbestämmelser
bör ankomma på ovan omförmälda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga.

II. Gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
befogenhet in. in.

Medan 1862 års förordning om kommunalstyrelse i stad i sin ursprungliga
lydelse uttryckligen stadgade, att den staden i kommunala angelägenheter
tillkommande beslutanderätt skulle, såvida stadens invånarantal
överstege 3,000, uppdragas åt en särskild representation, stadsfullmäktige
— § 7 i förordningen om kommunalstyrelse i stad —, innehöll § 7
i förordningen om kommunalstyrelse på landet en generell bestämmelse,
att alla de angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan ägde att vårda,
skulle till överläggning och beslut i kommunalstämman upptagas, d. v. s.
skulle behandlas å församling, bestående av kommunens röstberättigade
medlemmar. Endast för den händelse kommunalstämman så beslöte, ägde
kommunen åt fullmäktige överlåta att med kommunalstämmas rätt handlägga
och avgöra de till stämmans behandling hörande ärenden, och för
sådant beslut fordrades, att kommunalstämman med mer än hälften av
kommunens hela röstetal efter röstvärdet sig därom förenade — § 27 —.
Dessa villkor för beslutets giltighet — som ägde sin motsvarighet i fråga
om överlåtande av rådstugas beslutanderätt till stadsfullmäktige i stad
med 3,000 invånare eller därunder — ändrades år 1913 därhän, att för sådant
beslut skulle erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet. Dessa bestämmelser verkade därhän, att
ännu vid slutet av år 1917 allenast 15 egentliga landskommuner, d. v. s.
0,63 % av samtliga, samt 18 köpingar och 23 municipalsamhällen ägde fullmäktige.

Men icke nog med att kommunalförfattningarna sålunda i hög grad
försvårade fullmäktigsystemets införande i landskommuner, utan därjämte
undantogos en del viktiga ärenden, som alltid skulle handläggas
å kommunalstämma. Dessa ärenden voro enligt den ursprungliga § 33
i förordningen om kommunalstyrelse på landet följande:

a) fråga om försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan
kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta

10—210114

Historik.

Bestämmelser
i 1862
års förordningar.

1918 års
kommunallagsreform

och senare
skedda f örändringar.

avseende ändamål genom gåva eller testamente kommunen tillfallit, ävensom
överenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen
till sådan fastighet äger;

b) påläggande av avgifter för sådana nya företag, som erfordra uttaxering
för längre tid än fem år;

c) upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än två år;

d) justering av de i § 65 omförmälda längder;

e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och
kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter i
kommunalnämnden; samt

f) val till landstingsmän; ävensom till valmän för sådana vals anställande.

För stad med fullmäktige däremot begränsades enligt uttryckliga
föreskrifter allmänna rådstugans befogenhet till att utse stadsfullmäktige
och till att besluta om upphävande av fullmäktigsystem i stad med högst
3,000 invånare.

Olikheten mellan land och stad i de ursprungliga kommunallagarnas
bestämmelser i fråga om det representativa systemet bottna i historiskt
givna förutsättningar. Medan på landet vid de nya kommunallagarnas
tillkomst de kommunala angelägenheterna så gott som undantagslöst
avgjordes å sockenstämmorna, så hade i städerna, åtminstone de större,
redan på ett tidigt stadium representativt system införts. Betecknande
är, hurusom i det betänkande, som avgavs av 1859 års kommunalförfattningskommitté,
de föreslagna bestämmelserna om vissa viktiga ekonomiska
angelägenheters bibehållande under stämmans befogenhet motiveras
med följande ord: »Att fullmäktige icke sällan bättre än den allmänna
församlingen skulle kunna, i dessa såväl som andra frågor, pröva och besluta,
vad nyttigast vore, må medgivas; men det goda, som icke understödjes
av det allmänna erkännandet, kan lätt verka till motsatta
följder.»

Ovan antydda bestämmelser om den kommunala beslutanderättens
handhavande ägde med vissa under åren 1909 och 1913 föreslagna smärre
förändringar bestånd ända intill den stora kommunallagsreformen år 1918.
Genom densamma infördes såväl för land som för stad bestämmelsen,
att beslutanderätten i kommun med över 1,500 invånare ovillkorligen
skall handhavas av fullmäktige, varjämte kommun med 1,500 invånare
eller därunder genom beslut med enkel majoritet äger rätt att införa
fullmäktigsystem. Verkan av dessa för landsbygdens hela kommunala
liv genomgripande bestämmelser har blivit, att vid utgången av år
1919 ej mindre än 969 landskommuner med en sammanlagd folkmängd

uv 3,042,759 hade kommunalfullmäktige. Fullmäktigkommunerna på landsbygden
utgjorde sålunda 40,29 % av samtliga med en folkmängd om
73,39 % av hela landsbygdens. Märkligt är, att i ej mindre än 98 landskommuner
med eu folkmängd av 1,500 eller därunder, och där sålunda
införande av fullmäktige förutsätter beslut därom å kommunalstämma,
vid slutet av år 1919 infört fullmäktigsystem; och antalet av sådana
smärre kommuner med fullmäktige är statt i hastig ökning.

Samtidigt med denna utvidgning av det representativa systemets
tillämpning i landskommunerna skedde även därutinnan en utvidgning,
att alla de ekonomiska ärenden ävensom val av kommunalnämnd och dess
ordförande, vilka enligt förut gällande bestämmelser även i fullmäktigkominuner
skulle handläggas av kommunalstämma, överflyttades till fullmäktige.
Genom 1918 års kommunallagsreform överflyttades vidare den
kommunala röstlängdens justering till valnämnden; och genom lag den
30 juni 1920 skola kommunalfullmäktigvalen förrättes inför sagda valnämnd.

Nu gällande bestämmelser angående kommunalfullmäktiges befogenhet
återfinnas i förut ornförmälda § 27 och i § 35 — som motsvarar
förutvarande § 33 — av förordningen för kommunalstyrelse på landet. I
den förra stadgas, på sätt nyss omförmälts, att kommuner med mera än
1,500 invånare måste och övriga kommuner efter därom fattat beslut
kunna hava kommunalfullmäktige. I samma § föreskrives, att det är den
kommunen i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätten,
som »med de villkor och undantag här nedan sägs» uppdrages åt fullmäktige,
när sådana finnas. Undantagen äro uppräknade i § 35, enligt vilken
följande ärenden alltid skola behandlas å kommunalstämma:
justering av debiterings- och uppbördslängden,
val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,
beslut, varom i § 16 sägs (angående kungörande i tidningar av
stämma), samt

beslut enligt § 17 angående dag för kommunalstämma och enligt
§ 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

Då bestämmelserna, som reglera gränsen mellan den kommunala pri- I riksdagen
märförsamlingens och den kommunala representationens kompetensområde,
varit på likartat sätt uppställda före och efter 1918 års kornmunallagsre- om förtydform,
torde anledning till tvekan vid bestämmelsernas tillämpning hava
förefunnits i lika hög grad före som efter tiden för denna reforms till- stämmelser.
komst. Före sagda tid hava dock sällan klagomål över förefintlig otydlighet
avhörts vare sig genom anförda besvär över fattade beslut av stämma
eller fullmäktige eller genom väckta förslag om förtydligande föreskrifter.

Annorlunda har förhållandet varit efter år 1918. Sedan landskommunerna
i stor omfattning måst eller frivilligt beslutat införa fullmäktigsystemet
och för den skull i långt högre grad än förut blivit hänvisade till reglerna
för fullmäktiges verksamhet, hava dessa regler naturligen blivit alltmera
uppmärksammade, klagomålen över deras verkliga eller förmenta otydlighet
allt flera och krav på oir redigering i förtydligande syfte framkommit.

Yrkanden gjordes sålunda vid 1919 års lagtima riksdag i motioner
dels inom första kammaren (motion n:r 7) av herr Lindström, som hemställde,
att riksdagen ville besluta sådan ändring i lag om kommunalstyrelse
på landet att §§ 7, 11, 18, 40 och 44 samt eventuellt andra
paragrafer erhålla sådan ändrad lydelse, att därav tydligen kunde framgå,
vad som hörde till kommunalstämmas och vad som hörde till kommunalfullmäktiges
avgörande, och att kommunalfullmäktige måtte äga befogenhet
att själva utse de nämnder, som hade att bereda ärendena före deras
avgörande; dels inom andra kammaren (motion n:r 100) av herr Hansson
i Gärda, som hemställde, att riksdagen måtte i § 27 eller annan paragraf
i Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet göra det tilllägg,
att i förordningen uttryckligen utsädes, att behandlingen av alla de
ärenden eller verkställande av de val, som i särskilda förordningar ålåge

7 o o

kommunalstämma, skulle behandlas av kommunalfullmäktige, där fullmäktige
vore införda.

I motiveringen till förstnämnda motion heter det bl. a.:

»Att vissa ärenden, såsom val av fullmäktige, obetingat böra böra till
kommunalstämma synes självfallet och att likaledes frågor av större ekonomisk
räckvidd förbehållas kommunalstämma, torde kanhända åtminstone för närvarande
vara lämpligt. Däremot kan betvivlas, huruvida frågor böra behandlas avkommunalstämma,
för vilkas avgörande särskilda bestämmelser äro utfärdade om
rätt att däruti deltaga eller om särskild röstgrund därvid. Otydlighet synes mig
härutinnan förefinnas. Särskilt gäller detta vissa val, vilkas betydelse nu bliver
mer och mer framträdande. Jag påminner här om val av valnämnd för val av
riksdagsman till andra kammaren. Kan detta val företagas av kommunalfullmäktige?
Vidare om val av ordförande och hans suppleant till distriktsstämma
för val av landstingsmän och kommunalfullmäktige. Kunna dessa val företagas
av kommunalfullmäktige? Vidare val av nämndemän, val av ombud för väghällningsskyldiga,
val av plogfogdar m. m.

Då desslikes enligt § 18 i lag om kommunalstyrelse på landet, som träder
i kraft den 1 instundande mars månad, de ärenden, som å kommunalstämma till
avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden
eller andra nämnder, torde däri kunna innefattas, att de ärenden, som avkommunalfullmäktige
till avgörande företagas, likaledes skola vara vederbörligen
beredda och till följd härav borde åt kommunalfullmäktige vara inrymd rättighet
att utse kommunalnämnd jämte ordförande och vice ordförande i densamma.»

Herr Hansson anförde till stöd för sin hemställan bland annat
följande:

»I förordningen om kommunalstyrelse på landet, enligt beslut av urtima
riksdagen den 17 december 1918, stadgas bland annat i § 27, att i kommun med
över 1.500 invånare skall kommunalstämmas beslutanderätt uppdragas åt kommunalfullmäktige.
I § 35 stadgas vidare vilka ärenden, som alltid skola å kommunalstämma
eller distriktsstämma handläggas. Utav sistnämnda bestämmelser
framgår, att kommunalstämma endast har att handlägga: a)justering av i § 65
omförmälda längd; b) val till ordförande och vice ordförande till kommunalstämma
som ock till kommunalfullmäktige; c) beslut varom i § 16 sägs, så ock beslut
enligt § 17 angående dag för kommunalstämma.

Utav det här anförda skulle kunna förutsättas, att alla andra ärenden skola
handläggas utav fullmäktige. Dock synes i en del fall ovisshet härvidlag råda
rörande en del särskilda förordningar. Man bar inom många kommuner ansett,
att § 27 endast bar tillämpning beträffande själva förordningen om kommunalstyrelse
på landet och icke vidkommande de särskilda lagar och förordningar, som
finnas, då icke i dem uttryckligen stadgas att de höra under kommunalfullmäktiges
handläggning. De förordningar, som icke innehålla dylika stadganden, äro
bland annat: Lag av den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister, samt Lag
av den 29 september 1899 angående fjärdingsmannabestyrets utgörande. Däremot
finnes i Lag om allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913 samt i K. F. av
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker särskilda stadganden, som
föreskriva, att kommunalfullmäktige, där sådana finnas, skola övertaga kommunalstämmas
beslutandet ätt. Att tvekan kan uppstå rörande stämmans och fullmäktiges
inbördes förhållande till varandra, rörande vem som har beslutanderätt, då
icke särskilt stadgande finnes i resp. lag och förordning införd, framgår utav
Kungl. Maj:ts utslag den 10 december 1915, Regeringsrättens årsbok 1915 std. 199,
vari stadfästes Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Göteborgs och Bohus län
utslag, innebärande att i en kommun, där kommunalfullmäktige fanns, kommunalstämma
ändock hade att yttra sig över de frågor, varom i K. F. av den 1 juni
1905 angående försäljning av vin och Öl sägs.»

Efter att hava citerat ett anförande i föreliggande fråga av regeringsrådet
Thulin — jfr sid. 89 här nedan — fortsätter motionären:

»Utav det här anförda framgår, att tvekan kan uppstå, huruvida kommunalstämmans
beslutanderätt överlåtits på fullmäktige med avseende å de författningar,
vari icke direkt stadgande om denna rätts överlåtande finnes. Genom de
ändringar, som vid urtima riksdagen 1918 antagits i förordningen om kommunalstyrelse
på landet § 27, avses givetvis förnämligast att få ärendena mera noggrant
prövade av därtill valda representanter för kommunens medlemmar. Genom
beslutanderättens överlämnande anse sig de kommunala medborgarna icke så i
detalj hänvisade ntt följa respektive ärenden. Hålles då en kommunalstämma för
vissa frågors avgörande, röner densamma icke det intresse eller den tillslutning,
som är nödvändig för att besluten må bliva ett uttryck för samtliga röstberättigades
mening. Kommunalfullmäktigeinstitutionens införande tjänar ju till att
underlätta och koncentrera behandlingen av kommunens angelägenheter, och är

det ju då av stor vikt, att alla frågor, som uppkomma, behandlas av fullmäktige,
då icke särskilt stadgas, att ärendena skola å kommunalstämma handläggas.

Ändring i här berörda avseende kan ju antingen ske genom tillägg i de
förordningar, där sådant icke finnes angående fullmäktiges övertagande av beslutanderätten,
eller genom förtydligande av § 27 i kommunalförordningen i sådan
riktning, att därav tydligen framgår vilka ärenden, som skola av kommunalfullmäktige,
respektive stämma handläggas, och synes det senare alternativet vara
det mest ändamålsenliga.»

I sitt över dessa motioner avgivna utlåtande n:r 16 hemställde konstitutionsutskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t, eventuellt i samband med en allmän revision av förordningen om
kommunalstyrelse på landet, upptaga spörsmålet, huru gränsen mellan
kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet måtte bliva på
ett noggrannare sätt bestämd, än i nu gällande lagstiftning är fallet, samt
till riksdagen snarast möjligt inkomma med förslag i ämnet.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen — jfr riksdagens
skrivelse n:r 86 —.

»Det torde», heter det bland annat i sagda utskottsutlåtande, »med säkerhet
kunna antagas, att man vid irtfärdandet av 1862 års förordning om kommunalstyrelse
på landet avsett, att alla de till kommunalstämmans behandling hörande
ärenden, vilka icke jämlikt § 33 (§ 35) voro från kommunalfullmäktiges beslutanderätt
uttryckligen undantagna, skulle handläggas och avgöras av kommunalfullmäktige.
Såsom bestämmelserna kommit att lyda, synes detta emellertid i
vissa hänseenden icke hava blivit förhållandet.

Från den allmänna regeln, att kommunens samtliga röstberättigade medlemmar
äga taga del i överläggningar och beslut, meddelar förordningen om kommunalstyrelse
på landet två undantag. I § 11 — nuvarande § 10 — stadgas, att
i överläggningar och beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord.
må ej andra taga del än de, som sådan jord innehava. I § 12 — nuvarande § 11
— föreskrives, att där för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande av
kommunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskild stadgad, skall röstvärdet
vid beslut över ärenden, som röra sädana besvär, beräknas efter den särskilt bestämda
grunden. Då dessa ärenden icke i § 33 (§ .->5) av förordningen om kommunalstyrelse
på landet undantagits från kommunalfullmäktiges beslutanderätt,
skulle man med en formell tolkning av §§ 27 och 35 vara nödsakad att hänföra
dem under kommunalfullmäktige. 1 sakligt hänseende vore det emellertid tydligen
synnerligen otillfredsställande, att en församling, som är vald enligt för kommunen
i allmänhet gällande röstgrund, skulle äga beslutanderätt i ärenden, för
vilkas avgörande å kommunalstämma särskild röstgrund är stadgad. Justitierådet
Hammarsköld yttrar även i sin kommentar till g 33 (§ 35) av förordningen om
kommunalstyrelse på landet, att det torde kunna betvivlas, ''om val, som skeda å
kommunalstämma verkställas, men för vilka gälla särskilda bestämmelser om

rätt att däruti deltaga eller om röstgrund därvid, kunna ske av kommunalfullmäktige’.

Under det att den i § 12 (§ 11) omnämnda föreskriften om särskild röstgrund
vid beslut över ärenden som röra besvär, vilka skola utgöras efter annan
grund än den för utgörande av kommunalutskylder i all mänhet gällande, numera,
på grund av vissa ändringar i lagstiftningen om byggande och underhåll av tingshus
m. fl. byggnader, saknar betydelse, bar bestämmelsen i § II (§ 10) att vid
beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord, ej andra äga taga de!
än de, som sådan jord innehava, tämligen stor räckvidd. Till bevis härför vill
utskottet anföra följande lagrum. I 19 § av skiftesstadgan den 9 november 18(56
bestämmes, att gode män vid lantmäteriförrättningar skola å allmän kommunalstämma
väljas, och äge därvid en var, som i kommunen hemman under ägandeeller
nyttjanderätt innehaver, lika röst. 1 117 § av samma förordning stadgas,
att ledamöter i ägodelningsrätt skola inför häradsrätten genom sockenfullmäktige
efter förmedlade hemmantalet utväljas; sockenfullmäktige torde för förrättande av
sådant val därför å kommunalstämma ävenledes böra utväljas efter förmedlade
hemmantalet. I 52 § av lagen den 23 oktober 1*91 angående väghållningsbesvärets
utgörande å landet säges, att väghällningsskyldige äga att å vägstämman låta
sin talan utföras genom av den kommunvis å kommunalstämmor efter''vägfyrktal
utsedda ombud. I 5 § av förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser
bestämmes, att två lednmöter av skogsvårdskommitté utses enligt den
grund, som för utseende av gode män vid laga skifte är stadgad.

I stadganden utanför kommunallagarna är, såsom särskilt herr Hansson
påpekat, icke sällan föreskrivet, att vissa ärenden skola till avgörande eller för
yttrande å kommunalstämma företagas. I en del lagar av yngre datum har för
sådana fall direkt föreskrivits, att kommunalstämmans rätt övergår till kommunalfullmäktige,
där sådana finnas. Så är händelsen i 20 § av lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring, i 95 § av förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker samt i 7 § av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.
A andra sidan finnes det stadganden, vilka visserligen giva kommunalstämman
beslutanderätt i vissa ärenden, men av vilkas avfattning framgår, att
kommunalstämmas rätt icke kan utövas av kommunalfullmäktige. I varje fall är
detta händelsen i två hänseenden. En analys av 1 kap. 1 § rättegångsbalken,
vari lämnas föreskrifter om nämndemansval, ger vid handen, att nämndemän icke
kunna väljas av kommunalfullmäktige, utan att sådana val måste företagas å
kommunalstämma. Ej heller äro enligt gällande rätt landstingsmannaval överlåtna
åt kommunalfullmäktige utan skola alltid äga rum å kommunalstämma.
Då i § 35 av förordningen om kommunalstyrelse på landet val varken av nämndemän
eller av landstingsman är undantaget ifrån kommunalfullmäktiges beslutanderätt,
visar sig här alltså tydligt, att den i § 35 av nämnda förordning förefintliga
uppräkningen av ärenden, som alltid skola behandlas å kommunalstämma,
icke är fullständig.

Beträffande en tredje grupp av stadganden, kan man, såsom samma motionär
framhållit, icke ur stadgandena erhålla ledning, huruvida åt kommunalstämma
inrymd rätt bör övergå till kommunalfullmäktige. Så bestämmes i § 2 av lagen
den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande, att fjärdingsmän
utses ä kommunalstämma, utan att det tillägges, huruvida fjärdingsman även
kan väljas av kommunalfullmäktige. Genom det av motionären åberopade Kungl.

Maj:ts utslag den 10 december 1915 är fastslaget, att det beträffande stadganden
av denna art i varje särskilt fall får bedömas, om det kan hava varit avsett, att
kommunalstämmans befogenhet överlåtits på kommunalfullmäktige eller icke. Ett
dylikt avgörande kan emellertid ibland vara föremål för vanskligheter; huruvida
t. ex. val av valnämnd för val av riksdagsmän, varom stadgas i § 21 av lagen
den 26 maj 1909 om val till riksdagen, alltid måste ske å kommunalstämma eller
även kan förrättas av kommunalfullmäktige, torde vara svårt att avgöra.

Det framgår av vad utskottet sålunda anfört, att utskottet delar den åsikt,
som kommit till uttryck i motionerna, att gränsen mellan kommunalfullmäktiges
och kommunalstämmans befogenheter icke är dragen med önskvärd tydlighet.
Utskottet kan emellertid icke finna, att gällande lagstiftning lider av brister i
den grad, som påstås i herr Lindströms motion. .Redan det påståendet, att ''med
anledning av’ den tveksamhet, som varit rådande om den befogenhet och beslutanderätt,
som borde tillerkännas kommunalfullmäktige, ’tid efter annan lagändringar
tillkommit, varigenom kommunalstämma befriats från en del kommunala
och andra ärenden, som i stället tillerkänts kommunalfullmäktige’, är icke riktigt.
De bestämmelser om kommunalfullmäktiges beslutanderätt, som 1862 antogos,
blevo i huvudsak gällande till 1918. Vidare anser sig utskottet böra påpeka, att
enligt vad år 1918 stadgats, samtliga ekonomiska frågor i kommun skola behandlas
av kommunalfullmäktige, där sådana finnas. Frågan, huruvida val av ordförande
och hans suppleant till distriktsstämma för val av landstingsmän och
kommunalfullmäktige kunna företagas av kommunalfullmäktige, måste obetingat
besvaras i jakande riktning. Beträttände plogfogdar är att anmärka, att de jämlikt
78 § av lagen den 23 oktober 1891, angående väghållningsbesvärets utgörande
å landet, skola väljas av delägarna i ploglag. Till slut vill utskottet framhålla,
att av en jämförelse mellan § 27 och § 35 i kommunalförordningen för landet,
särskilt om sistnämnda paragraf jämföres även med den lydelse, den ägde före
lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse på landet, tydligt framgår, att redan enligt gällande rätt kommunalfullmäktige
äga befogenhet att själva utse kommunalnämnd.

Då kommunalfullmäktigeinstitutionen numera i ett större antal kommuner
blivit obligatorisk, är det enligt utskottets uppfattning emellertid av synnerlig
vikt, att gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter
dragés på sådant sätt, att icke tvekan kommer att råda, huruvida ett
ärende hör under fullmäktiges eller stämmas beslutanderätt. Utskottet anser sig
dock icke böra, i enlighet med motionärernas hemställan, föreslå ny lydelse av de
paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet, som äro av vikt i förevarande
hänseende. Anledningen härtill är närmast, att ändringar av dessa paragrafer
fordra hänsynstagande till ett flertal lagrum — ofta av mycket skiftande
natur — icke blott i kommunallagarna utan även utom dessa. De av motionärerna
åsyftade ändringarna fordra därför ingående utredningar, vilka icke lämpligen
kunna av utskottet företagas. Härtill kommer att förordningen om kommunalstyrelse
på landet, vilken efter sin tillkomst för över ett hälft århundrade
tillbaka icke genomgått någon grundlig omdaning utan endast partiella förändringar,
är avfattad med tanke på, att kommunens beslutande myndighet är kommunalstämma.
När genom föregående års lagstiftning beslutanderätten i kommunerna
i stället i regel uppdragits åt kommunalfullmäktige, bliva förordningens
bestämmelser, som fortfarande i vissa delar äro avfattade för det fall, att kom -

munalstämma har beslutanderätten inom kommun, i många hänseenden otydliga.
Utskottet anser det synnerligen önskvärt, att dessa otydligheter snarast möjligt
bliva undanröjda. Enligt vad utskottet inhämtat, lärer Kungl. Maj:t vara betänkt
på att underkasta kommunalförordningen på landet en allmän revision. Vid
en ‘sådan revision bör givetvis även frågan om ett noggrannare uppdragande av
gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter hava
sin plats, och utskottet anser det därför lämpligast, att riksdagen i skrivelse till
Kung!. Maj:t anhölle, att Kungl. Maj:t eventuellt i samband med den ifrågasatta
revisionen av förordningen om kommunalstyrelse på landet ville upptaga även
detta spörsmål till behandling.>

Vid samma riksdag väckte herr Johansson i Olstorp i andra kammaren
tvenne motioner n:r 254 och n:r 258, gående ut på att i kommun, där
kommunalfullmäktige finnas, dessa må förrätta nämndemansval och val av
ombud vid vägstämma.

Till stöd för den förstnämnda av dessa motioner, i vilken hemställdes
om visst tillägg till den om nämndemansval handlande i 1 kap. 1 § av
rättegångsbalken, anförde motionären, att, sedan kommunalfullmäktige numera
funnes i ett stort antal kommuner, ovisshet syntes råda om vilken
beslutande myndighet rätteligen borde förrätta nämndemansval, och att
det för undanröjande av denna ovisshet vore tillräckligt, att i nämnda
lagrum infördes ett tillägg, att även kommunalfullmäktige ägde välja
nämndemän.

Första lagutskottet, till vilket denna motion hänvisades, hemställde
i sitt utlåtande n:r 15, att densamma icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, och denna hemställan blev av riksdagen bifallen.

Utskottet motiverade sin hemställan sålunda:

»1734 års lag innehöll ursprungligen ej några bestämmelser om huru nämndemän
skulle utses. Först genom förordningen den 18 december 1823 och sedermera
genom förordningen den 19 juli 1872 lämnades närmare föreskrifter i förevarande
avseende. Enligt den lydelse, 1 kap. 1 § i rättegångsbalken erhöll genom
sistnämnda förordning skulle vid inträffande ledighet i nämnden val hållas
å kommunalstämma i den valkrets, för vilken ledigheten inträffat. Om flera
socknar eller sockendelar voro förenade till gemensam valkrets, skulle häradsrätten
bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet skulle förrättas.

Nu nämnda regler äro fortfarande gällande för val av nämndemän å landet.
Vad städer utan egen jurisdiktion beträffar, så hava stadgandena i 1872 års
förordning, ehuru enligt ordalydelsen endast gällande landskommuner, ansetts äga
analog tillämpning även på städer under landsrätt. I dessa hava sålunda nämndemansvalen
förrättats å allmän rådstuga. I proposition till 1917 års riksdag
föreslog emellertid Kungl. Makt att nämndemansvalen i dylika städer skulle förrättas
av stadsfullmäktige. På förslag av lagutskottet, som anslöt sig till ett
motionsvis framställt yrkande om att dessa val allt fortfarande skulle, på sätt
dittills skett, förrättas av allmän rådstuga, förklarade sig dock riksdagen icke

11—210114

kunna godkänna det i propositionen framlagda förslaget utan gav paragrafen den
lydelse, den nu har.

Beträffande städerna har riksdagen sålunda redan klart och tydligt uttalat,
att allmänna rådstugans rätt att utse nämndemän icke bör överflyttas på stadsfullmäktige.

Enligt utskottets mening torde ej heller beträffande landskommunerna någon
tvekan behöva råda om huru dylika val där skola förrättas. I 1 kap. 1 §
rättegångsbalken, sådant detta lagrum nu lyder enligt lagen den 7 maj 1917,
stadgas: ''Val förrättas på landet å kommunalstämma’, och denna bestämmelse
motsvaras av en erinran i tredje stycket av 17 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, där det heter: ''om kommunalstämma för val av landstingsmän
ävensom om val av nämndemän är särskilt stadgat’.

I dessa bestämmelser har någon ändring ej gjorts i anledning av den ökade
användning, som kommunalfullmäktigeinstitutionen erhållit genom lagen den 23
december 1918.

Att val av nämndemän alltjämt skall vara en kommunalstämmas angelägenhet,
framhölls också av konstitutionsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag
i anledning av en då väckt motion om att i förordningen om kommunalstyrelse
på landet uttryckligen skulle utsägas, att behandlingen av alla ärenden eller
verkställande av de val, som enligt särskilda förordningar ålåge kommunalstämman,
skulle behandlas av kommunalfullmäktige, där sådana voro införda. I sitt
utlåtande n:r 16 anförde nämligen konstitutionsutskottet, att kommunalstämmas
rätt bland annat i fråga om nämndemansval icke kunde utövas av kommunalfullmäktige.

Såsom redan nämnts, kunna flera socknar vara förenade till gemensam valkrets
för utseende av nämndemän. Därest inom en dylik valkrets en av socknarna
hava kommunalfullmäktige, under det den eller de andra fortfarande utöva
sin beslutanderätt å kommunalstämma, skulle ett överflyttande på fullmäktige av
kommunalstämmans rätt beträffande nämndemansval medföra den egendomliga
konsekvensen, att en del av väljarna vid valet komme att utgöras av kommunalfullmäktige,
under det att andra delen komme att utgöras av direkt å kommunalstämma
röstande. Att ett dylikt förhållande ej kan vara överensstämmande
med de av ålder gällande bestämmelserna om lika rösträtt vid nämndemansval är
uppenbart.

En lagändring i av motionären föreslagen riktning synes redan av denna
anledning icke kunna tillstyrkas.»

Uti motionen n:r 258 hemställdes, att riksdagen ville besluta, att i
§ 52 andra stycket av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet efter ordet kommunalstämmor måtte insättas
orden: »eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas», och att i slutet av
stycket skulle göras ett tillägg, vari sades, att berörda val vare lika gilt
antingen det skett å kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige.

Motionären framhöll, hurusom vid senast förrättade val av ombud
att för de väghållningsskyldige närvara vid distriktets vägstäminor, det visat
sig, att dessa val i stor utsträckning skett i strid med vad som före -

skreves i § 52 andra stycket i lag angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet, i det att valen förrättats å kommunalfullmäktiges sammanträden
och icke å kommunalstämma.

Det kunde eldigt motionärens mening vara tvivelaktigt, huruvida
kommunalfullmäktige i detta fall kunde representera hela kommunens vägfyrktal.
Nödigt syntes därför vara, att i sagda lag, gjordes sådant tilllägg,
att allt missförstånd undanröjdes, och att valet finge samma giltighet
frånsett vilken av de beslutande myndigheterna som förrättat detsamma.

Jordbruksutskottet, till vilket denna fråga hänvisades, framhöll i sitt
utlåtande n:r 14, att enligt vad utskottet inhämtat bland annat frågan om
kompetensfördelningen mellan kommunalstämma och kommunalfullmäktige
för närvarande vore under utredning av de av chefen för civildepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning
och avgivande av förslag rörande vissa spörsmål å kommunalförvaltningens
område. Under hänvisning till sålunda pågående utredning
hemställde utskottet, att förevarande motion ej måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Till sist torde böra erinras om en i riksdagen väckt fråga, som
visserligen icke upptagits på grund av förefintlig otydlighet i saken vidkommande
föreskrifter, men som åsyftat ändring i gränsen mellan kommunalstämmas
och kommunalfullmäktiges verksamhetsområden.

Uti likalydande motioner, n:r 61 i första kammaren och n:r 226 i
andra kammaren, föreslogo år 1919 herr Carl Gustaf Ekman m. fl. samt
herr Moberger m. fl. på uppdrag av riksdagens nykterhetsgrupp vissa
ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, avseende, att frågan, huruvida
inom en kommun tillstånd till detaljhandel med rusdrycker måtte
meddelas, skulle i princip avgöras genom omröstning å kommunalstämma
eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av stadens kommunalt röstberättigade
invånare. Motionärernas förslag innebar vidare, att, därest vid sådan
omröstning majoriteten av de röstande avstyrkte, att tillstånd till sådan
detaljhandel meddelades, frågan skulle förfalla, men att vid motsatt utgång
av omröstningen utlåtanden skulle inhämtas av kommunalnämnd och
kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige eller, i Stockholm,
av endast stadsfullmäktige, ävensom att, där stadsfullmäktige eller
kommunalfullmäktige avstyrkt samtliga inkomna ansökningar om rätt till
detaljhandel med rusdrycker, tillstånd icke måtte meddelas. Konungens
befallningshavandes befogenhet enligt 22 § i rysdrycksförsäljningsförordningen
att medgiva tillfälliga rättigheter skulle upphöra enligt det föreliggande
förslaget, vilket slutligen avsåge, att på Kungl. Maj:t skulle an -

komma att meddela närmare bestämmelser angående det ifrågasatta omröstningsförfarandet.

Till stöd för förslaget anförde motionärerna bland annat följande:

»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få
anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter
till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening
inom kommunen. Med nu gällande här ovan relaterade anordningar komma emellertid
dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna fråga
ovidkommande omständigheter, såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden
vid valtillfällena, manipulationer via det proportionella valsystemets tillämpning,
organisatoriska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande av
valmaskineriet kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarna till rusdrycksförsäljningen
och en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet inom
representationen, som ej motsvaras av den verkliga meningen inom valmanskåren.
Detta kan ej anses vara till gagn vare sig för det allmänna nykterhetstillståndet
eller för de kommunala ärendenas rationella behandling.»

Bevillningsutskottet hemställde med anledning av dessa motioner i

er o

sitt utlåtande n:r 16, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj.-t ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken
utsträckning den kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan
vid avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna
utövas genom omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna
angelägenheter röstbei’ättigade medlemmar eller eljest i annan ordning än
genom de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter
eller representativa organ, ävensom för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet anförde i huvudsak följande:

»Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande
förslaget framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige
skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel med
rusdrycker, sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade medlemmar
äga stämma, i princip beslutat, att sådan rättighet skall medgivas. Efter primärförsamlingens
principiella beslut borde, synes det, endast frågor, som angå de
närmare anordningarna vid rättighets meddelande, kunna ankomma på de kommunala
myndigheternas eller representativa organens handläggning och beslut.

I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande. För
denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de skäl, som motionärerna
anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen icke anledning att befara
den verkliga folkmeningen inom kommunerna i de frågor, det här gäller, icke
skulle komma till uttryck genom de representativa organens beslut. Erfarenheten
torde tvärtom hava visat, att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom kommunerna,
merendels kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just den
omständigheten, att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslags -

givande betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet, som det
vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet framhålla
följande.

Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke sammanfalla
med de linjer, efter vilka de politiska partierna äro uppdelade, har
följden ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts bäst kvalificerade till
kommunala förtroendeposter, icke kunnat uppställas som kandidater eller fallit
igenom vid valen, därför att deras uppfattning i nykterhetsfrågor icke sammanfallit
med den, som omfattats av valmännens majoritet. Denna nykterhetsfrågans
behärskande ställning har även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag
kommit att anförtros åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter
övervägande fallit inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan
anledning stått mer eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller ock
åt sådana, vilkas fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit deras huvudsakliga
förtjänst. I samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten vid,
att i den mån på sina håll en strävan förefinnes att vid kommunala val låta
personlig duglighet och lämplighet komma till sin rätt oberoende av politiska
åsikter, en sådan lovvärd strävan motarbetas av det inflytande, som de nykter -hetspolitiska synpunkterna utöva.

I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning
att taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom de föreliggande
motionerna. Om nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning
kommun tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida rätt till detaljhandel
må inom kommunen medgivas, överflyttas från det representativa organet
till primärförsamlingen, så bör härigenom mycket vara vunnet för frigörandet av
de kommunala valen från de nykterhetspolitiska synpunkternas behärskande inflytande.

Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet,
när avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke medgåves,
men att i motsatt fall icke mycket vore vunnit, enär åtskilliga andra i
samband med rusdryckshanteringens reglerande stående frågor återstode, vilka
det alltjämt skulle tillkomma vederbörande kommunala representation att handlägga.
I fråga härom hyser utskottet den uppfattningen, att genomförandet av
ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det av motionärerna framlagda
otvivelaktigt skulle vara av största betydelse i det hänseende, som ovan berörts.
Den inom utskottet framförda anmärkningen bör dock, synes det, föranleda,
att frågan underkastas en ytterligare granskning, därvid även bör undersökas,
huruvida och på vad sätt syftet att göra de kommunala valen oberoende
av nykterhetspolitiska synpunkter må kunna påkalla författningsändringar även
i andra hänseenden än dem, som i förevarande motioner avses. En sådan ytterligare
utredning synes påkallad även med hänsyn därtill, att de författningsändringar,
som här ifrågasättas, innebära en avvikelse från grundtanken i ovannämnda,
enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kommunallagarna införda
bestämmelser om utsträckt användning av det representativa systemet och vidgad
befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den utredning, som utskottet
sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att den lämpligen bör
verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning om dess utförande.»

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av andra kammaren, men avslogs
av den första, vadan sålunda frågan förföll.

Vid 1920 års riksdag återkommo motionärerna med framställning i
ämnet men upptogo därvid det förslag till riksdagsskrivelse, som framförts
av 1919 års bevillningsutskott.

Utskottet hemställde i sitt utlåtande n:r 23 om bifall till motionerna
i fråga, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De sak- Vid behandlingen av föreliggande spörsmål riktas helt naturligt

Gränsen mel uPPmärksamheten på det förhållandet, att beträffande gränsen mellan ålitan
stämmas män na rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet klagomål över förefint°Cjh
full™J°~ lig otydlighet icke avhörts, ehuru fullmäktigsystemet i städerna nästan
* Egenhet'' undantagslöst sedan lång tid tillbaka varit genomfört och de stadganden,
Jämförelse som reglera allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet, följakt’^Sen
i vidsträckt omfattning prövats av erfarenheten.
stämmelser Nära till hands ligger för den skull det antagandet, att förordnin för

stad. gen om kommunalstyrelse i stad innehåller tydligare bestämmelser i berörda
hänseende än förordningen om kommunalstyrelse på landet i vad
angår kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet. Att detta
kan sägas vara fallet, framgår av en jämförelse mellan de båda förordningarnas
bestämmelser. Den generella bestämmelsen för stad, § 7, är
visserligen i huvudsak likformig med motsvarande lagrum — förut omförmäl
da § 27 — i förordningen för landet. Enligt bägge förordningarna
är det nämligen beslutanderätten i »kommunala angelägenheter», som uppdrages
åt fullmäktige. Men under det att sagda begränsning av beslutanderätten
torde vara för stads vidkommande motiverad av magistratens
befogenhet att i vissa fall för staden besluta, finnes beträffande landskommun
knappast något motsvarande skäl för begränsningen. Och förutom
det att i sagda lagrum för stad icke såsom i § 27 av förordningen om
kommunalstyrelse på landet är inskjuten satsen »med de villkor och undantag
här nedan sägs», har i § 8 av förordningen för stad åt omfattningen
av stadsfullmäktiges befogenhet givits ett uttryck, som icke har sin
motsvarighet i den förra förordningen. Sedan i första stycket av berörda
§ 8 stadgats, att stadens samtliga röstberättigade invånare utöva »kommunens
beslutanderätt» vid allmän rådstuga, meddelas nämligen i andra stycket
föreskrift, att i stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, »allmänna rådstugans
befattning inskränkes» till val av stadsfullmäktige och behandling
av fråga om upphävande av beslut om stadsfullmäktigeinstitutionens införande,
när denna institution icke är obligatorisk. Utan tvivel har härigenom
stadsfullmäktiges beslutanderätt fastslagits på ett kraftigare och

mera positivt sätt, än som kan sägas vara händelsen beträffande kommunalfullmäktiges
beslutanderätt.

Att stadsfullmäktige skola utöva beslutanderätten även i fall, då
kommunen enligt särskild författning har att behandla ärende, som icke
direkt ligger inom ramen för kommunalförordningarna, torde man för övrigt
indirekt kunna sluta även av sista stycket av omförmälda § 8, vilket
lyder: »Om val av landstingsmän och nämndemän är särskilt stadgat».
Då endast dessa i särskild författning omförmälda ärenden omnämnas såsom
undantagna de i lagrummet givna reglerna om utövande av kommunens
beslutanderätt, finnes anledning antaga, att lagstiftaren avsett, att
dessa regler däremot skola vara tillämpliga i fråga om andra enligt dylik författning
på stadssamhälles beslut beroende ärenden. Icke heller till denna
bestämmelse finnes numera motsvarighet i förordningen om kommunalstyrelse
på landet. I § 17 har visserligen funnits stadgandet: »Om kommunalstämma
för val av landstingsmän ävensom om val av nämndemän är särskilt
stadgat». Men då stadgandet genom år 1913 vidtagna ändringar i
förordningen kom att omedelbart ansluta sig till bestämmelser, som uteslutande
angå tiden för kommunalstämmas hållande, har man vid läsningen
av detsamma knappast, på sätt första lagutskottet vid 1920 års
riksdag synes hava velat göra gällande, kunnat uppfatta detsamma såsom
en erinran, att dessa val skulle förrättas av kommunalstämman, och följaktligen
icke heller därav kunnat draga någon slutsats analog med den,
vilken beträffande stad härletts ur bestämmelsen i § 8. Detta var uppenbarligen
även konstitutionsutskottets åsikt, då utskottet vid 1919 års riksdag
anmärkte, att förordningen om kommunalstyrelse på landet bland
annat så till vida vore ofullständig, att val varken av nämndemän eller
av landstingsmän enligt förordningens ordalydelse vore undantagna från
kommunalfullmäktiges beslutanderätt — jfr sid. 79 —.

I överensstämmelse härmed blev stadgandet i vad angick val av
landstingsmän — jämte den i samma stycke förekommande hänvisningen
till § 29 i fråga om kommunalstämma för val av kommunalfullmäktige
— uteslutet i sammanhang med år 1920 beslutad ändring, varigenom
kommunalstämmans befattning med dessa val överflyttades till valnämnden.

Även om bestämmelserna för stad alltså äro tydligare än bestämmelserna
för landskommunerna, lärer emellertid frånvaron av varje tvekan
vid tillämpningen av de förra huvudsakligen vara beroende på andra
skäl. Ett av dessa är, att de ärenden, rörande vilka ovisshet uppkommit,
oftast angå endast landskommunerna, icke städerna. Men framför allt är
orsaken att söka i den omständigheten, att efter tillkomsten av 1862 års

kommunalförordningar utfärdade författningar, vilka meddela föreskrifter
angående ärenden, som bero på kommunernas prövning, i allmänhet för
städernas del nämna stadsfullmäktige såsom behöriga att i dessa ärenden
besluta, men för landskommunernas del angiva endast kommunalstämma
såsom den beslutande församlingen. Denna brist på likformighet har åter
givetvis löranletts därav, att alltsedan kommunalförordningarnas tillkomst
fullmäktige i regel funnits i städerna, under det att motsatsen varit fallet
i landskommunerna.

sfämmeher- Otydligheten och bristerna i de bestämmelser, som avse att upp näs

brister draga gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges be*
seendenV~ fo"eilhet> göra äg, såsom i 1919 års riksdagsskrivelse anmärkts, kännbara
beträffande ett flertal ärenden.

Den generella bestämmelsen, att det är kommunens beslutanderätt i
kommunala angelägenheter, som utövas av kommunalfullmäktige, där sådana
finnas, måste, sammanställd med de uppräknade undantagen i § 35,
betecknas såsom på samma gång för trång och för vid.

bestämmelse För tr&n9 ,är den i så måtto, att bestämmelsens formulering giver

för trång. stöd för den meningen, att endast ärenden, varom kommunalförordningen
handlar, kunna med stöd av bestämmelsen avgöras av fullmäktige. Tv
med visst fog kan sägas, att endast dessa ärenden äro kommunala angelägenheter.
Orsaken till det inskränkande uttryckets upptagande år 1918
i förordningen för landet finnes icke angiven vare sig i den avlåtna propositionen
eller i det till grund för densamma lagda kommittébetänkandet
eller i sammanhang med vederbörande utskottsutlåtande. Sannolikt
har därmed icke asyftats annat än att i redaktionellt hänseende vinna
överensstämmelse med stadgandet för stad. Men om redan läsningen av
§ 27 i och för sig berättigar till den slutsatsen, att uttrycket avser att
inskränka den kommunens beslutanderätt, som eljest utövas av kommunalstämman,
synes lagrummet, jämfört med §§ 6 och 7 i samma förordning,
giva ytterligare stöd för en dylik slutsats. Ty sedan i § 6 under
avdelningen »allmänna stadgandem föreskrivits, att »kommunens beslutanderätt
utövas, på sätt nedan sägs, i kommunalstämma eller genom kommunalfullmäktige»,
angivas i påföljande § 7 under avdelningen »om kommunalstämman»
såsom föremål för kommunalstämmans behandling dels alla
de ärenden, som enligt särskilda författningar vid tiden för förordningens
tillkomst voro hänvisade till sockenstämmans handläggning, och dels°»de
övriga angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan äger att vårda».
Då härefter under avdelningen »Om kommunalfullmäktige» fullmäktiges
befogenhet säges omfatta kommunens beslutanderätt i kommunala angelägenheter,
lärer den uppfattningen vara motiverad, att man på så sätt

8!)

velat för fullmäktiges behörighetsområde uppdraga eu annan allmän gräns
än för stämmans, varigenom inom det förra skulle falla endast de ärenden,
vilkas vårdande enligt § 7 ankommer på kommunen »såsom sådan».

När det enligt olika författningar efter år 1862 överlämnats till
kommunalstämma eller till landskommun att i ett eller annat hänseende
besluta, skulle det för den skull enligt denna uppfattning i varje särskilt
fall vara nödvändigt att med ledning av § 1 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet — vilket lagrum angiver omfattningen av den kommunala
självstyrelsen i landskommunerna — pröva, huruvida det ärende,
varom är fråga, är en angelägenhet av kommunal natur. Befinnes detta
vara händelsen, tillkommer beslutanderätten kommunalfullmäktige. I motsatt
fall tillkommer den stämman, såvida icke respektive författningar annorlunda
föreskriva. Men då ett ärendes natur i berörda hänseende ofta
endast med svårighet låter sig bestämma, blir en sådan prövning förenad
med stora vanskligheter för de kommunala myndigheterna. Och någon
rimlig anledning till en uppdelning efter dylik grund av ärendena lärer
icke förefinnas.

Mot den sålunda framförda uppfattningen göres å andra sidan gällande,
att varje ärende, i den mån detsamma överlämnats till behandling
av kommunal myndighet, alltid är att anse såsom en kommunal angelägenhet
och för den skull bör handläggas av kommunalfullmäktige, därest
icke motsatsen direkt föreskrivits eller på grund av sakens natur självfallet
måste antagas vara förutsatt.

Enahanda uppfattningar kunna givetvis framföras beträffande den
beslutanderätt, som enligt reglementen och andra stadganden av offentlig
eller privat natur emellanåt överlämnats till kommunalstämma, utan att
därvid förutsatts tillvaron av eller talats om kommunalfullmäktige.

De båda meningarna hava kommit till synes vid behandlingen av
två mål, som varit föremål för regeringsrättens prövning. Det ena fallet,
som finnes refererat i Regeringsrättens årsbok år 1915, sid. 199, gällde,
huruvida i kommun med fullmäktige yttrande över ansökan, varom i
förordningen den 1 juni 1905 angående försäljning av vin och öl sägs,
skulle inhämtas av fullmäktige eller av stämman. Regeringsrättens utslag,
som fastställde länsstyrelsens och var enhälligt, innebar, att kommunalstämman,
ej fullmäktige, hade att avgiva dylikt yttrande. Regeringsrådet
Thulin anförde till närmare utveckling av sin mening:

»Då i § 27 av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas, att
kommunen åt fullmäktige äger att överlåta att med kommunalstämmans rätt
handlägga och avgöra de till stämmans behandling hörande ärenden, med de undantag,
som bl. a. i 35 § upptagits, avses närmast de ärenden, som enligt ifråga 12—210114 -

varande förordning ankomma på kommunalstämma. Där i särskild författning
stadgats, att visst ärende ankommer på kommunalstämma, får det i varje särskilt
fall bedömas, om det kan kava varit avsett, att kommunalstämmans befogenhet
överlåtits på kommunalfullmäktige eller icke. I senare tid synes man hava sökt
i författningarna lämna uttryckliga föreskrifter därom, se t. ex. lagen om allmän
pensionsförsäkring den 30 juni 1913, § 19, jämförd med § 23. Huruvida iförordningen
angående försäljning av vin och öl avsetts, att kommunalstämmans rätt skulle
hava överlåtits på kommunalfullmäktige, kan vara tveksamt, men har jag vid
jämförelsen med särskilt 13 § i förordningen angående försäljning av brännvin
stannat vid den uppfattningen, att sådan överlåtelse ej varit åsyftad.»

Från regeringsrådet Thulins uppfattning, att stadgandet i förordningen
om kommunalstyrelse på landet har avseende närmast på de ärenden,
som enligt sagda förordning ankommer på kommunalstämma, avviker
i viss mån den mening, som kommit till uttryck i ett samma år av socialstyrelsen
gjort uttalande rörande en annan på regeringsrättens prövning
då beroende fråga, som närmast berörde spörsmålet, huruvida understödjande
av en sjukkasseförening vore att hänföra till kommunens gemensamma
angelägenheter. I det till regeringsrätten av socialstyrelsen avgivna
utlåtandet, som finnes anfört i nyssnämnda årgång av Regeringsrättens
årsbok, sid. 47, heter det bland annat:

»Det generella stadgandet angående omfattningen av den kommunala självförvaltningen
återfunnes i § 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet
och motsvarande författning rörande stad, enligt vilka paragrafer vederbörande
kommun ägde att under given förutsättning vårda sina gemensamma ordningsoch
hushållningsangelägenheter. Efter tillkomsten av dessa författningar hade i
olika specialförfattningar lämnats anvisningar om vad i det särskilda fallet finge
anses kunna och böra hänföras till dylika gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.
Sålunda hade i fråga om kommunernas uppgifter med avseende
ä fattigvården meddelats föreskrift i 9 § av förordningen angående fattigvården,
genom vilket stadgande till kommunerna riktats en allmän och direkt uppmaning
att vidtaga tjänliga åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov.
Av detta stadgande framginge tydligt, att understödjande av sjukkassor vore en uppgift,
som varje kommun icke blott kunde, utan borde påtaga sig, ty sjukkasseverksamhetens
stora betydelse för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov syntes
icke kunna betvivlas.»

Regeringsrättens utslag i förevarande fråga innehåller intet uttalande
rörande socialstyrelsens ovan anförda lagtolkning.

Den generella Vare sig den ena eller den andra av ovan omförmälda uppfattnin hestammeisen

gar j-a„es fgr god, är förordningens huvudbestämmelse för vid i det avseendet,
att, såsom av konstitutionsutskottet anmärktes vid 1919 års lagtima
riksdag, från bestämmelsen icke gjorts undantag för kommunala angelägenheter,
vid vilkas avgörande annat stadgande om rösträtt och röstgrund
skall tillämpas än det, som gäller vid val av fullmäktige. Såväl

kommunalförordningen som andra författningar innehålla nämligen föreskrifter
om ärenden, i vilkas behandling dels icke alla enligt de allmänna
bestämmelserna kommunalt röstberättigade och dels andra än sålunda röstberättigade
få deltaga med iakttagande antingen av bestämmelsen, att varje
röstberättigad har eu röst, eller av bestämmelse om annan röstgrund. Då
de efter allmän och lika rösträtt utsedda kommunalfullmäktige givetvis
icke böra i dylika fall utöva beslutanderätten, men vid förordningens uppräkning
av undantag från den allmänna regeln dessa fall icke omnämnas,
är det uppenbart, att uppräkningen är ofullständig. Av sådan art äro
ärenden angående endast i mantal satt jord, i vilka enligt förordningens
§ 10 inom. 2 icke andra äga deltaga än de, som äga sådan jord, samt
dylika eller likartade ärenden. Enahanda skulle förhållandet vara med
ärenden, varom talas i § 11 mom. 2, som föreskriver, att, där för deltagande
i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom kommunen erlägga
kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande av dessa utskylder
i allmänhet gällande finnes särskilt stadgad, röstvärdet vid beslut i
dvlikt ärende skall beräknas efter den särskilt bestämda grunden. Då
stado-anden av denna art numera icke finnas, torde emellertid bestämmel Ö sen

vara överflödig och böra utgå.

Ett närliggande fåll är nämndemansval, som på grund därav, att
enligt rättegångsbalkens föreskrifter endast en del av kommun eller område
större än kommun emellanåt har att däri deltaga, måste antagas under
alla förhållanden vara förbehållna stämmorna, men som på landet
— jfr ovan sid. 87 och nedan sid. 97 — icke äro genom kommunalförordningen
på ett tydligt sätt angivna såsom undantagna kommunalfullmäktiges
behandling, såvida icke åt uttrycket »kommunala angelägenheter»
måste givas den mera begränsade omfattning, varom ovan förmälts.

Därjämte är i några fall formuleringen av de i särskilda författnin- vissa andra
gar intagna stadganden, enligt vilka kommun har att med visst ärende
taga befattning, icke fullt tydlig. Så är, efter vad den nedan verkställda digheter.
undersökningen utvisar, händelsen med bestämmelsen, att valnämnd skall
utses i den ordning, som om nämndemansval är stadgad, med föreskriften
i vattenlagen, att vattenrättsnämndeman skall utses på sätt, som om utseende
av ledamot i ägodelningsrätt finnes stadgat, och med lagens
om allmän pensionsförsäkring bestämmelse om kommuns uppdelning i
pensionsdistrikt och sammanslagning av kommuner till ett pensionsdistrikt.

Och slutligen omfattar kommunalförordningens undantagsbestämmelse
icke frågor om upphävande av beslut om de kommunala angelägen -

Principer
i fråga om
gränsregleringen.

heternas överlämnande till kommunalfullmäktige (§ 27) samt om bestämmande
av antalet fullmäktige (§ 28), ehuru det torde ligga i sakens natur,
att dessa frågor skola behandlas av stämman. Att den förra frågan icke
blivit omnämnd kan synas så mycket mera anmärkningsvärt, som i förordningen
om kommunalstyrelse i stad bestämmelse i motsvarande hänseende
finnes beträffande stadsfullmäktige, och — jämte stadgandet, varigenom
själva stadsfullmäktigvalet förbehålles allmänna rådstugan, — utgör
denna förordnings enda undantagsbestämmelse från den allmänna regeln.
Att den andra frågan icke blivit omnämnd bland undantagen i
någondera av de båda förordningarna, har måhända ansetts motiverat därav,
att densamma enligt lagbudens formulering skall avgöras av kommunens
vid kommunalstämma (stadens vid allmän rådstuga) röstberättigade
invånare och sålunda icke på eljest vanligt sätt angivas vara beroende på
beslut av kommunen (staden).

Sedan enligt 1920 års förut omförmälda lagändring landstingsmannavalen
hädanefter skola på landet förrättas inför valnämnden, föreligger
däremot numera icke den av 1919 års konstitutionsutskott anmärkta
oegentligheten, att dessa val icke genom uttrycklig bestämmelse undantag^
från kommunalfullmäktiges beslutanderätt.

Behovet att genom kompletterande bestämmelser råda bot mot den
osäkerhet, som sålunda förefinnes beträffande stämmas och fullmäktiges befogenhet,
blir tydligen allt mera trängande, i samma mån som fullmäktigsystemet
vinner allmännare tillämpning i landskommunerna. Vid eu
dylik gränsreglering bör man i första hand låta sig ledas av den med
1918 års kommunallagsreform erkända uppfattningen, att en representativ
församling i allmänhet är bättre skickad att fatta beslut till det allmännas
bästa än en primärförsamling, och följaktligen tillse, att i kommuner med
fullmäktige så få ärenden som möjligt förbehållas stämman, detta så
mycket hellre som just i sådana kommuner stämman på grund av det
fåtal kommunala ärenden den har att avgöra i allt mindre grad torde
tillvinna sig kommunmedlemmarnas intresse, blir fåtaligt besökt och sålunda
icke kommer att utgöra ett verkligt uttryck för kommunmedlemmarnas
uppfattning och vilja. Även önskvärdheten att så långt sig göra
låter i fråga om befogenheten likställa kommunalfullmäktige med stadsfullmäktige
utgör ett vägande skäl för att vid utstakande av gränserna
mellan stämmas och fullmäktiges kompetensområden tillämpa den sålunda
förordade principen.

Vissa undantag från denna princip måste dock göras. Till ärenden,
beträffande vilka kommunalfullmäktige icke böra eller rimligen icke kunna
utöva beslutanderätten, måste tydligen hänföras sådana här ovan omför -

inrida, för vilkas avgörande röstgrunden är en annan än den, som gäller
kommunal rösträtt i allmänhet, och efter vilken kommunalfullmäktige utses.
I fråga om dessa ärenden måste beslutanderätten utövas av stämman.

Från fullmäktiges befogenhet torde därjämte böra undantagas sådana ärenden,
som avgöras genom beslut av flera kommuner gemensamt, eller där
del av kommun har att besluta ensam eller samman med annan kommundel.
Vidare lära de sakkunniga icke hava anledning föreslå ändring
beträffande beslutanderättens utövande i de fall, där lagstiftaren med angiven
motivering direkt uttalat, att ärende skall avgöras å kommunalstämma
och icke av fullmäktige, detta dock endast för så vitt icke ändrade
förhållanden inträtt, som otvetydigt motivera en lagändring. Till sist
torde böra tillses, att likartade eller varandra närstående ärenden komma
att avgöras av samma beslutande församling — stämma eller fullmäktige —.

För att dessa principer skola vid uppgörande av förslag till regie- Av de säkrande
bestämmelser komma i tillämpning, är det nödvändigt att kunna uppgjord
överblicka de fall, då enligt andra författningar än kommunalförordnin-/ör£ecA:mji0.
garna det ankommer på landskommun att ärende handlägga. Fn förteckning,
upptagande bland annat i allt väsentligt dessa fall, har för den skull
uppgjorts och tinnes såsom bilaga fogad vid detta betänkande. I förteckningen
hava icke upptagits ärenden, som överlämnats till kommunerna
enligt de s. k. kristidsförordningarna, eftersom dessa, även i den mån de
ännu gälla, äro av tillfällig natur. I densamma hava däremot på grunder,
för vilka i det följande redogöres, omnämnts författningar, enligt
vilka kommunalstämmans ordförande tillerkänts viss befogenhet eller ålagts
viss skyldighet. Om en eller annan bestämmelse, soin för fullständighetens
skull måhända bort hava plats i förteckningen, icke däri återfinnes,
är bestämmelsen av underordnad betydelse eller i allt fall icke av sådan
art, att med avseende å densamma kan ifrågakomma undantag från den
allmänna regeln, att kommunalfullmäktige skola utöva kommunens beslutanderätt,
såvida icke fråga är om ärende, för vars avgörande särskild röstgrund
är stadgad.

Vid övervägande härefter av spörsmålet om den form för de an- Sättet för
märkta bristernas avhjälpande, som bör anlitas, kan den utvägen synas avhjälpande
ligga nära, att förordningen om kommunalstyrelse på landet i förevarande genom tiga
hänseende göres likformig med förordningen om kommunalstyrelse i stad, a9meeiSer!~
vilken senare förordning, enligt vad av den förut lämnade redogörelsen
framgår, icke givit anledning till osäkerhet beträffande gränsen mellan
allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet. Aven om ett omarbetande
av bestämmelserna i sådant syfte skulle helt hava avhjälpt de
överklagade bristerna, har denna utväg dock icke lämpligen kunnat av de

sakkunniga anlitas, då den i ämnet verkställda utredningen icke, såsom i
riksdagsskrivelsen förutsatts, kommit till utförande i sammanhang med en
fullständig revision av kommunalförfattningarna. Ty en omredigering av
förordningen om kommunalstyrelse på landet för vinnande av överensstämmelse
i speciellt förevarande hänseende med förordningen för stad
skulle beröra själva uppställningen av författningarna och bör för den
skull icke tagas under slutligt övervägande annat än samtidigt med den
i utsikt ställda revisionen.

De sakkunniga vilja icke underlåta att i detta sammanhang understryka
behovet av en dylik fullständig omarbetning av kommunalförfattningarna,
vilket behov icke blott vid behandlingen av föreliggande spörsmål,
utan också under de sakkunnigas arbete i övrigt framträtt i en mångfald
av författningarnas detaljer. I anledning av de sakkunnigas utredningar
redan genomförda och nu ifrågasatta ändringar i särskilda delar av
förordningen om kommunalstyrelse på landet beröra flertalet av förordningens
lagrum. Ett fortsatt partiellt avhjälpande av bristerna och en därefter
följande allmän revision måste medföra ett avsevärt dubbelarbete, som
knappast är påkallat, sedan de mest trängande kraven genom lagändringar
blivit tillgodosedda. Dessutom riskeras ytterligare genom ett dylikt arbetssätt
samstämmigheten mellan såväl de olika författningarna som vardera
författningens olika delar. Ett ytterligare vägande skäl för den allmänna
revisionens omedelbara företagande är, att i annat fall såväl förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd som förordningen om landsting
komme att erhålla ny form och delvis nytt innehåll, innan åtgärder i
liknande syfte blivit vidtagna beträffande förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och om kommunalstyrelse i stad. Inom ecklesiastikdepartementet
år 1918 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om
införande i den kyrkliga kommunen av representativt system hava nämligen
under arbete förslag till fullständig revision av kyrkostämmoförordningen,
vilket förslag enligt inhämtade upplysningar lärer komma att avlämnas
under loppet av innevarande år. Och under år 1920 har det
uppdragits åt kommunalförfattningssakkunniga att verkställa utredning
och avgiva förslag angående revision av landstingsförordningen, vilken
utredning förutsattes bliva färdig så tidigt, att proposition i ämnet kan
föreläggas 1922 års riksdag. Men det synes knappast vara med nödig
planmässighet i lagstiftningsarbete förenligt, att de för den borgerliga
primärkommunen gällande förordningarna, till vilka förordningarna för den
kyrkliga kommunen och länskommunen hittills anslutit sig, under någon
längre tid bibehållas oförändrade i en del hänseenden, som genom revisionen
av de senare underkastats mer eller mindre genomgripande förändringar.

Då de sakkunniga alltså ansett sig hänvisade till annan form för
de behövliga lagändringarna, hava olika möjligheter varit under övervägande.
Jämte de stadganden, som äro nödvändiga att införa i själva
kommunalförordningen för att förtydliga och komplettera denna, kunna
antingen övriga författningars specialbestämmelser var för sig på likartat
sätt behandlas eller i kommunalförordningen intagas ett generellt stadgande,
som angiver regeln för tillämpningen av dessa bestämmelser, eller
ock denna regel upptagas i särskild lag. I de bägge senare fallen skulle
tillägg och ändringar i andra författningar än kommunalförordningarna
erfordras endast för den händelse, att vid den verkställda granskningen
undantag från regeln funnes påkallad.

I valet mellan dessa alternativ hava de sakkunniga stannat vid
det, varigenom den allmänna regeln såväl i ena som i andra hänseendet
kommer till uttryck i kommunalförordningen. Visserligen kan mot detsamma
anmärkas, att härmed i kommunallagarna införas bestämmelser,
som reglera behandlingen även av angelägenheter, som strängt taget icke
kunna rubriceras såsom kommunala. Men å andra sidan torde det vara
allenast till fördel, att ett så viktigt spörsmål som det angående gränserna
mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet uttömmande avhandlas
i förordningen om kommunalstyrelse. Då ett ärende, som avgöres av kommunens
beslutande organ, med visst fog kan, oavsett om det ej direkt
angår kommunalförvaltning eller kommunalpolitik, betraktas såsom kommunalt
— jfr ovan sid. 89 —, synes ett sådant tillvägagångssätt även formellt
vara försvarligt, helst ett allmänt omnämnande av ärenden, som det
enligt särskilda författningar tillkommer kommunen att omhänderhava,
redan nu finnes i det förut omförmälda stadgandet (§7) om kommunalstämmas
befogenhet. En i särskild lag utfärdad bestämmelse av den natur,
som här avses, torde av de kommunala myndigheterna och kommunalmannen
lättare förbises än en bestämmelse, som ingår i den allmänna
förordning, som reglerar den kommunala självstyrelsen. Och det förstnämnda
av de tre alternativen skulle nödvändiggöra en massändring av
lagar och förordningar, som i och för sig är mindre önskvärd samt
dessutom är förbunden med risken, att ett eller annat fall genom förbiseende
icke bleve beaktat.

I överensstämmelse med,den uppfattning, till vilken de sakkunniga
sålunda anslutit sig, och sotn innebär, att kommunalförordningen bör reglera
gränsen mellan stämmans och fullmäktiges befogenhet även i fråga
om ärenden, som icke äro kommunala angelägenheter i trängre bemärkelse,
hava de sakkunniga föreslagit följande:

Föreslagna
ändringar i
förordn ngen
om kommunalstyrelse
på landet.

Orden »kommunala angelägenheter» utgå ur § 27 av nämnda förordning.
Förordningens § 35 uppdelas i två moment, av vilka det första
med i övrigt samma lydelse som nuvarande § 35 kompletteras med ett
angivande av de i kommunalförordningen omförmälda ärenden, vilka jämte
förut i lagrummet uppräknade böra undandragas kommunalfullmäktiges
beslutanderätt, samt det andra momentet innehåller det generella stadgande,
som är avsett att klarlägga behandlingen av ävenden, som omförmälas
i andra författningar eller enligt föreskrift av enskilda personer eller
sammanslutningar skola behandlas å kommunalstämma eller av kommunens
beslutande myndighet.

Då de sakkunniga på skäl, som förut andragits, föreslå, att § 11
mom. 2 såsom överflödigt skall utgå, har enligt förslaget uppräkningen
i första momentet av berörda § 35 fullständigats med hänvisningar allenast
till § 10 mom. 2 samt §§27 och 28. Emedan momentet börjar
med ett stadgande, som erinrar därom, att val av kommunalfullmäktige
skola förrättas inför valnämnden, har det för fullständighetens skull dessutom
ansetts lämpligt att i sammanhang därmed omnämna, att jämväl
befattningen med den kommunala röstlängden tillkommer valnämnden.

Genom andra momentet fastslås, att ärende, varom i annan förordning
eller annorledes stadgas, och för vars avgörande gäller annan grund
för rösträtten än den i kommunala angelägenheter i allmänhet gällande,
alltid skall företagas å stämma, men att däremot alla andra i särskild
författning omförmälda ärenden skola, om icke uttryckligt undantag i
densamma göres, behandlas av fullmäktige, där sådana finnas.

Förslag till De sakkunniga hava härefter att undersöka, i vad mån de särskilda

författningsbestämmelser, enligt vilka ärende ankommer på kommuns elfattningar.
ler kommunalstämmas avgörande, böra i anslutning till den föreslagna
allmänna bestämmelsen i § 35 kompletteras i syfte att förhindra ärendets
behandling av kommunalfullmäktige, eller huruvida dessa bestämmelser i
ett eller annat hänseende behöva förtydligas.

Ärenden,angå- Härvid är till en början påtagligt, att i den ovan omförmälda för CniaeJärskifd1

teckningen upptagna ärenden, för vilka stadgas annan röstgrund än den
riistgrund. vid kommunala avgöranden i allmänhet gällande, redan enligt den allmänna
bestämmelsens formulering äro undantagna kommunalfullmäktiges beslutanderätt.
Detta är sålunda fallet med alla ärenden, som angå endast i mantal
satt jord, samt i anledning härav eller på grund av annan föreskrift
val av gode män vid lantmäteriförrättning enligt 19 § skiftesstadgan, val av
sockenfullmäktige för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt enligt 117 § i
skiftesstadgan, val av ledamöter i skogsvårdskommittéer, ärenden angående
socken- och häradsallmänning^ samt val av ombud vid vägstämma enligt

52 § av lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet. — Jfr förteckningen
avd. B I —.

Av eljest förekommande bestämmelser har, på sätt av den förutVa''d^^n"
lämnade redogörelsen framgår, föreskriften i 1 kap. 1 § rättegångsbalken
om nämndemansval varit föremål för riksdagsbehandling, föranledd av
osäkerhet beträffande föreskriftens tolkning. Såsom 1920 års första lagutskott
erinrat, är det otvetydigt, att lagstiftaren icke avsett, att kommunalstämmans
beslutanderätt i detta fall skulle kunna utövas av kommunalfullmäktige.
Visserligen har detta — likasom år 1917 i lagrummet
infört tillägg, att nämndemansval i stad (lydande under landsrätt) skall
företagas å allmänna rådstugan — närmast motiverats därav, att vid
nämndemansval icke skulle tillämpas vid fullmäktigval tidigare gällande
graderad röstskala, utan varje röstande hava en röst. Men stadgandet i
berörda §, att rätten bestämmer, å vilken kommunalstämma valet skall
förrättas, då flera socknar eller sockendelar äro förenade till en valkrets,
angiver, att förhållandena vid nämndemansval kunna vara sådana, att den
för kommun valda representantförsamlingen representerar andra än de vid
nämndemansval röstberättigade, samt att följaktligen kommunalfullmäktige
måste åtminstone i dessa fall vara obehöriga.

Om en undersökning av gällande bestämmelser följaktligen giver
till resultat, att dessa för närvarande förutsätta valens förrättande av kommunalfullmäktige,
skulle däremot bestämmelsernas bibehållande i oförändrad
form, sedan § 35 i kommunalförordningen kompletterats på föreslaget
sätt, otvivelaktigt medföra, att åtminstone i fullmäktigkommun, som bildar
egen valkrets, valet förrättades av kommunalfullmäktige. Då i valkretsen
ingår kommundel, skulle detta däremot icke låta sig göra, även
om kommundelen ingår i en kommun med fullmäktige och återstoden
av valkretsen utgöres av kommun eller kommuner med fullmäktige. Och
då valkretsen består visserligen av hela kommuner, men av såväl kommun
med fullmäktige som kommun utan fullmäktige, torde det utan ytterligare
regler för valet vara svart att tillämpa en föreskrift, att beslutanderätten
i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall, om icke
motsatsen är uttryckligen stadgat, utövas av dessa. Men att nämndemän
i en del fullmäktigkommuner skulle komma att väljas av fullmäktige,
under det att i andra valet förrättades å stämman, måste betecknas såsom
mindre lämpligt och ledande till oreda. Ktt fullföljande beträffande
nämndemansval av principen, att på landskommuns prövning beroende
ärende så vitt möjligt skall överlämnas till representantförsamlingen,
kunde tänkas ske på det sättet, att, föreskrift meddelades, att i
valkretsar av den beskaffenhet, varom förmäles i de två här ovan sist berörda
13—21011i

Val av sockenfullmäktige
för utseende
av vattenrättsnämndemän.

fallen, utses elektorer för kommundel och för kommun utan fullmäktige.
Men förutom olägenheten av nya detaljerade valbestämmelser möter fölen
dylik anordning svårigheten att fastställa de grunder, efter vilka dessa
elektorer skulle utses. Dessa svårigheter bero huvudsakligen därpå, att
förhållandet mellan antalet fullmäktige och folkmängden kan i olika kommuner
högst väsentligt variera inom de gränser, som kommunalförordningarna
angiva. Eu mot denna svårighet svarande oegentlighet vidlåder för
övrigt val genom kommunalfullmäktige, även då valkretsen utgöres av två
eller flera hela fullmäktigkommuner.

Med hänsyn såväl till sålunda anförda omständigheter som till 1920
års förutnämnda riksdagsbeslut, varigenom tanken på nämndemansvals förrättande
av fullmäktige torde få anses avvisad, hava de sakkunniga stannat
vid den jämväl av nämndemansuppdragets karaktär i viss mån motiverade
uppfattningen, att nämndemän fortfarande alltid böra väljas av befolkningen
omedelbart, och för den skull föreslagit ett tillägg till 1 kap.
1 § rättegångsbalken av innehåll, att dylikt val icke må förrättas avkommunalfullmäktige.

1 11 kap. 4 § vattenlagen stadgas, att vattenrättsnämndemän skola
■ utses för de norra länen en för varje tingslag och för övriga delar av
riket en för varje domsaga på det sätt, som om utseende av ledamot i
ägodelningsrätt finnes stadgat, d. v. s. efter förmedlade hemmantalet, dock
så att vid val av de sockenfullmäktige, som skola utse vattenrättsnämndemän
envar, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad,
äger eu röst. I motsats till vad som gäller beträffande nämndemän vid
häradsrätterna skola alltså vattenrättsnämndemän alltid väljas genom kommunvis
utsedda elektorer — sockenfullmäktige —.

På sätt genom kungörelse den 30 augusti 1918 om val av vattenrättsnämndemän
ytterligare understrykes, skall alltså elektorsval ske kommunvis
och varje i kommunens angelägenheter röstberättigad hava en röst,
men vid själva valet inför häradsrätten av vattenrättsnämndemän såsom
röstgrund gälla det förmedlade hemmantalet.

För val genom kommunalfullmäktige av dessa sockenfullmäktige
möta följaktligen icke samma praktiska svårigheter som vid nämndemansval
annat än möjligen i det fåtal fall, då gränsen för tingslag eller domsaga
skär sockengräns. Men då uppdraget att vara vattenrättsnämndemän
till sin allmänna karaktär torde böra likställas med uppdraget att vara
nämndeman vid häradsrätt, synes det riktigast, att sockenfullmäktige för
val av vattenrättsnämndemän likasom nämndemän utses omedelbart av kommunens
röstberättigade i stället för att genom sockenfullmäktigvalets överlämnande
till kommunalfullmäktige göra valet av vattenrättsnämndemän i

dubbel måtto medelbart. I enlighet härmed hava de sakkunniga föreslagit,
att i förberörda § av vattenlagen göres ett tillägg av innehåll, att
val av sockenfullmäktige icke må företagas av kommunalfullmäktige.

Enligt 33 § av lagen om val till riksdagen gäller, att för kommun Vai^av iodapå
landet skall å ordinarie kommunalstämma i mars månad varje år utses nämnd,
fyra ledamöter jämte två suppleanter i valnämnden, samt att valet skall
ske »i den ordning som om nämndemansval är stadgat». Ehuru den citerade
satsen utan tvivel tillkommit uteslutande för att fastslå den från

förut gällande kommunala röstskala avvikande röstgrunden, lärer den dock
på grund av den ovan omförmälda ordningen för nämndemansval medföra,
att valet bör företagas å stämma, även sedan denna röstgrund numera
kommit att gälla också för kommunaltullmäktigval och för kommunal rösträtt
i allmänhet.

Någon anledning, varför valet av valnämnd skulle förbehållas kommunalstämma
i kommuner med fullmäktige, finnes emellertid knappast.

De sakkunniga hava för den skull föreslagit, att hänvisningen till nämndemansval
skall utgå, i sammanhang varmed bestämmelsen om tiden för
valet underkastats en oväsentlig jämkning.

Bland de ärenden, i vilka enligt § 35 av förordningen om kommu-™®"^
nalstyrelse på landet beslutanderätten förbehållits kommunalstämman, mär- man.
kes fråga om bestämmande enligt samma förordnings § 29 om dag för
val av kommunalfullmäktige. I § 5 av förordningen om landsting stadgas,
att från regeln, att val av landstingsmän skall på landet förrättas
tredje söndagen i september månad, undantag må göras i så måtto, att
val äger rum å annan dag i samma månad, därest »kommunalstämman
med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster så beslutar».
Då de sakkunniga icke funnit sig hava skäl att utesluta förbehållet
i § 35 beträffande tiden för val av kommunalfullmäktige, men fråga
om tiden för val av landstingsmän är av likartad beskaffenhet, hava de sakkunniga
föreslagit, att åt nyss omförmälda bestämmelse i landstingsförordningeu
gives sådant innehåll att icke heller beträffande ändrad tid för val av
landstingsmän kommunalfullmäktige kunna utöva kommunens beslutanderätt.

Enligt 19 § tredje stycket i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall beslut om kommuns uppdelning i två eller flera i pensionspensionsdistrikt
eller om två eller flera kommuners sammanslagning till ett distrikt
pensiorisdistrikt fattas »å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga». I påföljande
paragraf föreskrives, att ledamöter i pensionsnämnd väljas »å landet av
kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i
stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga».

100

Om dessa i omedelbar följd efter varandra meddelade bestämmelser endast
sammanställas med varandra, lärer man hava fog för antagandet, att skillnaden
i formulering avsett att giva uttryck åt olika innehåll, och att laostiftarens
mening varit, att i det förra fallet, då kommunalfullmäktige på
landet icke jämställts med stadsfullmäktige i stad, beslutanderätten skulle
vara förbehållen kommunalstämma. Men om i kommunalförordningen införes
det föreslagna generella stadgandet, att kommunalfullmäktige äro
behöriga besluta, så vida motsatsen icke uttryckligen stadgas i den särskilda
författning, varigenom ärende överlämnas till kommunalstämmas
avgörande, berättigar olikheten i uttryckssätt icke vidare till ett sådant
antagande. Då anledning att undandraga ärendet kommunalfullmäktiges
handläggning icke förefinnes och ett avhjälpande av bristen på formell
överensstämmelse mellan de två lagbnden icke lärer ankomma på de sakkunniga,
har någon ändring av bestämmelserna icke behövt föreslås.

randehlnddn ^ satt *ramDar av den såsom bilaga till detta betänkande fogade

med
ker. försäljning av rusdrycker tillhör kommunalstämmans prövning tillkomma
kommunalfullmäktige, där sådana finnas. I år 1920 beslutad skrivelse till
Kungl. Maj:t har riksdagen — såsom tidigare här ovan omförmälts —
anhållit om utredning av frågan, i vilken utsträckning den kommunerna
författningsenligt tillkommande medverkan vid avgörandet av ärenden, som
röra handeln med rusdrycker, må kunna utövas genom omröstning bland
vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter röstberättigade
medlemmar eller eljest i annan ordning än genom de i kommunalförfattningarna
omförmälda kommunala myndigheter eller representativa organ.

Den utredning, som härigenom ifrågasatts, skulle åsyfta att, åtminstone
i första hand, även i kommuner med kommunalfullmäktige förbehålla
kommunalstämman avgörandet i vad angår dylik medverkan, och
berör alltså frågan om gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges
befogenhet. Då uppdrag att verkställa denna utredning emellertid
icke lämnats de sakkunniga, hava de så mycket mindre ansett sig
böra därmed taga befattning, som den begärda utredningen torde få
anses vara i högre grad av nykterhetspolitisk natur än eu kommunal
författningsfråga.

Vid den verkställda undersökningen av de olika författningarna har
härutöver icke ifrågasatts något förtydligande tillägg eller med den förut
angivna principiella utgångspunkten befunnits motiverat att undandraga
kommunalfullmäktige kommunens beslutanderätt. Sålunda komma på
grund av den allmänna bestämmelsen i § 35 mom. 2, att av fullmäktige

101

behandlas alla sådana under B II i den bilagda förteckningen omförmälda
ärenden, rörande vilka icke, på sätt ovan sagts, föreskrift om undantag
från regeln föreslagits.

O Ö

I nära anslutning till frågan, i vad mån kommunalstämmas befo~p^g^nu''nåigenhet
överflyttas på kommunalfullmäktige i kommun, där sådana finnas, fullmäktige
stål- spörsmålet, huruvida de i kommunalförordningen givna bestämmelserna
angående kungörande och hållande av stämma, stämmans arbetsför- ang. kommumer,
verkställighet av stämmans beslut, stämmoordförandens befogenhet nalstammaoch
åligganden in. in. skola i tillämpliga delar gälla även beträffandeNw
kommunalfullmäktige. Under det att uppställningen av förordningen förstad
är sådan, att de föreskrifter, som i dessa hänseenden skola iakttagas
beträffande stadsfullmäktige, i allmänhet äro direkt meddelade under avdelningen
»Om stadsfullmäktige», inskränker sig förordningen om kommunalstyrelse
på landet till dels en föreskrift i § 34 angående val av kommunalfullmäktiges
ordförande och vice ordförande och dels meddelande i
§ 36 av några från bestämmelserna avvikande regler för kommunalfullmäktiges
verksamhet jämte en allmän hänvisning i samma § till vad för
kommunalstämma är stadgat.

Avfattningen av berörda § 36 lämnar i åtskilliga hänseenden rum Slängar.
för osäkerhet om tillämpligheten på kommunalfullmäktige av förordningens
talrika bestämmelser om kommunalstämma, och vad med stämmans
verksamhet har samband; och i andra fall medför den generalla hänvisningen,
att vissa av dessa bestämmelser skola tillämpas på kommunalfullmäktige,
ehuru detta knappast varit avsett. De sakkunniga hava därföre
utan att ändra förordningens uppställning utarbetat förslag till en
omredigering, som på några punkter även innefattar sakliga ändringar. I
huvudsak innebär denna omredigering, att § 36 ansluter sig endast till
förordningens avdelning »Om kommunalstämma» och därvid i särskilda
moment nämner de olika lagbud under samma avdelning, vilka med avseeende
å fullmäktige äro tillämpliga, under det att förslag uppgjorts till
direkta ändringar av de bestämmelser i övriga delar av förordningen,
vilka, ehuru de böra gälla även fullmäktige, för närvarande nämna enbart
kommunalstämman.

Dels för att vinna större tydlighet vid hänvisningar i § 36 till olika *•K’ L''§ 17‘
delar av en och samma § och dels för att få de för kommunalstämma gällande
reglerna mera lämpade för kommuner med fullmäktige, hava emellertid även
några av lagrummen under avdelningen »Om kommunalstämma» omarbetats.

I enlighet härmed har föreslagits ändring i § 17, som för närvarande
i mom. 1 avhandlar tiden för ordinarie kommunalstämmor och dessa

102

stämmors uppgifter ävensom hinder i vissa fall för röstberättigad att deltaga
i ärendes avgörande samt i mom. 2 behandlar frågan om behörig:-het att påkalla stämmas hållande.

Enligt nu förefintlig hänvisning i § 36 är § 17 i sin helhet tillämplig
beträffande fullmäktige. Enligt förslaget åter är lagrummet uppdelat i fem
moment, av vilka mom. 2 handlar om kommunalstämma i kommun, där kommunalfullmäktige
finnas, och för den skull icke genom hänvisning i § 36
göres på fullrnäktigsammanträde tillämpligt, samt mom. 3 medgiver rätt för
kommunalt röstberättigad och kronobetjänt att begära stämmas utlysande och
att anföra besvär över ordförandens avslag å sådan begäran. Icke heller till
detta senare moment hänvisas enligt förslagets § 36, emedan dylik rätt att
begära fullrnäktigsammanträde icke torde böra ifrågakomma och icke heller
beträffande fullrnäktigsammanträde i stad finnes medgiven. I detta sammanhang
kan erinras, att i förordningen om kommunalstyrelse i stad (§ 34) meddelas
föreskrift, att stadsfullmäktige skola sammanträda så ofta de flesta av
fullmäktige det äska, men att motsvarighet till denna föreskrift icke finnes i
förordningen om kommunalstyrelse på landet. Ehuru ensartade bestämmelser
torde i detta hänseende böra gälla för kommunalfullmäktige och
stadsfullmäktige, hava de sakkunniga icke ansett sig — i viss mån på sidan
om sitt uppdrag — böra föreslå intagande av en motsvarande föreskrift i
förordningen för landet, utan funnit, att fråga härom så mycket hellre
bör kunna anstå till den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna,
som något av erfarenheten styrkt behov av sådan bestämmelse icke gjort
sig gällande vare sig i landskommunerna, där den saknats, eller i städerna,
där den funnits.

Mom. 1, 4 och 5 äro däremot enligt hänvisningar i § 36 tillämpliga
på kommunalfullmäktige, varav följer, att fullmäktigsammanträden —
likasom ordinarie kommunalstämmor i kommuner, där fullmäktige icke
finnas, — skola, med möjlighet till undantag i de nordliga länen, hållas
under senare hälften av mars månad samt i oktober och december, att
ordinarie fullrnäktigsammanträde i december må kunna bestämma om dagen
för ordinarie sammanträde under nästföljande år, samt att ledamot av kommunalnämnd
eller annan till kommunen redovisningsskyldig icke är berättigad
deltaga i vissa beslut, som angå den redovisningsskyldige. Sistberörda
bestämmelse skulle sålunda fortfarande komma att ingå under § 17, ehuru
den med hänsyn till arten av övriga stadganden i samma lagrum knappast
lämpligen där har sin plats. Då det likartade stadgandet för stad har sin
plats i § 14 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, vilket lagrum
med avseende å innehållet svarar mot § 17 i förordningen för landet, samt
det icke utan avsevärda rubbningar av författningarnas uppställning låter

103

sig göra att flytta ifrågavarande bestämmelse om inskränkning i rätten att
deltaga i vissa ärendens behandling, hava de sakkunniga ansett, att åven
härmed bör tillsvidare anstå.

Enligt den föreslagna förändrade avfattningen av § 17 kommer
emellertid även beträffande kommunalstämmas hållande att gälla ändrade
föreskrifter. Medan nämligen hittills bestämmelsen om hållande årligen
av tre ordinarie kommunalstämmor varit gemensam för samtliga landskommuner,
skall enligt mom. 2 i förslaget endast eu ordinarie stämma
hållas i kommuner med fullmäktige, nämligen stämman i december månad
för granskning av debiterings- och uppbördslängden. Da annat ärende än
detta icke enligt förordningens föreskrifter skall i sådan kommun behandlas
av stämma, motiveras ändringen naturligen därav, att det är oegentligt
att meddela föreskrift om andra ordinarie stämmor, än sådana, som
måste behandla för varje år enligt kommunalförordningen regelmässigt
återkommande ärenden. Sedan den av de sakkunniga föreslagna omredigeringen
av § 33 i lagen om val till riksdagen blivit verkställd, torde icke
heller i annan författning än kommunalförordningen finnas stadgande, enligt
vilket i kommun med fullmäktige ärende skall behandlas å ordinarie
stämma i mars eller oktober.

Genom det av de sakkunniga till intagande i § 5 av förordningen ^andstmgs-^
om landsting föreslagna tillägget, enligt vilket det alltid förbehålles kommunalstämman
att besluta om undantag från den i förordningen givna
regeln om valdag, skulle emellertid ett dylikt stadgande komma i tillämpning,
om det bibehölles oförändrat. Ty lagbudet innehåller för närvarande,
att dylikt beslut skall fattas å ordinarie kommunalstämma i. mars
månad. Med hänsyn härtill, och då någon olägenhet av en jämkning i tidsbestämmelsen
icke uppkommer, har stadgandet omformulerats så att ifrågavarande
beslut icke får fattas senare än å kommunalstämma i mars månad
det år valet skall ske eller tidigare än å ordinarie kommunalstämma i
december månad det nästföregående året. Härigenom blir för kommuner
med fullmäktige icke blott ordinarie stämma i mars för ifrågavarande
ändamål överflödig, utan också möjlighet beredd att genom besluts fattande
redan å ordinarie decemberstämman undgå utlysande av särskild
stämma för ändamålet.

För vinnande av sistnämnda önskemål har en motsvarande ändring g^9Kmo^
föreslagits i § 29 mom. 5 a) av förordningen om kommunalstyrelse på 8 5 a).
landet, vari meddelas föreskrift om den kommunalstämman enligt 35
förbehållna rätten att bestämma om dagen för kommunalfullmäktigval.

Under det att i § 29 för närvarande stadgas, att dylikt bestämmande
skall ske under det år, valet äger rum, skulle enligt den ändrade av -

104

F. K. L.

§ 21.

F. K. L.
§ 23.

F. K. L.
§ 34.

fattningen föreskrivas, att beslut skall fattas i god tid före valet, dock
icke tidigare än under december månad nästföregående år.

Vidare har föreslagits, att i § 21 av samma förordning för fullständighetens
skull uttryckligen angives, att med kommunalskatt, varom i
paragrafen talas, förstås jämväl utskylder till kommunen, vilka beslutats av
korum linål fullmäktige.

I § 23 finnas meddelade vissa bestämmelser om protokollsföring vid
kommunalstämma och om protokollsjustering. För att erhålla regler, som
lämpligen kunna användas jämväl vid justering av kommunalfullmäktiges
protokoll, och som överensstämma med de i allmänhet praktiserade, hava
dessa bestämmelser omarbetats. Härigenom komma reglerna visserligen
att bliva något olika dem, som enligt förordningen om kommunalstyrelse
för stad gälla med avseende å stadsfullmäktiges protokoll. Vid sådant förhållande
kunde måhända synas lämpligare att låta med omredigeringen
anstå i avbidan på den motsedda allmänna revisionen av kommunalförfattningarna.
De sakkunniga hava dock ansett sig icke böra undanskjuta
frågan, eftersom den hör nära samman med spörsmålet om kommunalfullmäktiges
bundenhet vid bestämmelser, som i första hand meddelats beträffande
kommunalstämma, samt, enligt inhämtade upplysningar, sakkunniga
för utredning av fråga om representativt system i den kyrkliga
kommunen hava för avsikt att i sitt förslag till förordning för den kyrkliga
kommunen upptaga motsvarande regler i vad angår justering av
kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges protokoll.

I sammanhang med denna omredigering av § 23 har uteslutits föreskriften
i samma §, att protokollet skall innehålla icke blott besluten,
utan också skälen därtill. Föreskriften, som icke har motsvarighet i förordningen
om kommunalstyrelse i stad, torde i allmänhet icke iakttagas och
är för övrigt — om den skulle regelmässigt tillämpas — ägnad att icke
blott onödigt öka ordförandens arbete, utan också utsätta honom för
risken att i protokollet framhäva synpunkter, som äro eller förmenas vara
ensidiga.

Den generella hänvisningen i § 36, sammanställd med bestämmelsen
i § 17 mom. 1, enligt vilken å ordinarie decemberstäinman skola
företagas val till de befattningar, som vid årets slut bliva lediga, har föranlett
villrådighet, huruvida kommunalfullmäktiges ordförande och vice ordförande,
vilka enligt § 34 skola utses årligen, kunna väljas å annan tid
än under december månad för det följande året. Då ordföranden helst
bör vara i funktion redan vid årets början, är det uppenbart, att valet
bör ske redan i december, så vida icke särskilda skäl tala för valets förrättande
senare. Detta är givetvis händelsen, då nyval av fullmäktige ägt

103

rum. På grund hilrav har föreslagits, att bestämmelsen i § 34 ändras
därhän, att valet året efter det att fullmäktige utsetts skall företagas
snarast möjligt i januari månad för det löpande året, men eljest i december
månad för det påföljande.

Vad härefter angår den ändrade uppställningen och avfattningen av §
36, givas i mom. 1 likasom förut regler angående kungörande av och kallelse
till fullmäktigsainman träde. Förslaget åsyftar i huvudsak endast att på ett
tydligare sätt än hittills angiva, i vilka avseenden andra föreskrifter än
de enligt § 16 för kommunalstämma gällande skola lända till efterrättelse,
samt att fastslå tillämpligheten i övrigt av föreskrifterna i sistberörda §.
Härigenom blir det tydligt — vad även med den nuvarande avfattningen
torde hava avsetts —, att sammanträde må kungöras genom tidningsannons
blott för det fall, att stämman därom med vanlig majoritet beslutar, och
att en minoritet inom fullmäktige icke kan bestämma, att annons skall
i viss tidning intagas. Anledningen till denna avvikelse från vad för
kommunalstämma är stadgat är givetvis den, att det ofientliga kungörandet
icke har tillnärmelsevis samma betydelse för kommunalfullmäktige —
vilka skola var för sig skriftligen kallas — som för kommunmedlemmarna,
då de själva genom stämman skola utöva kommunens beslutanderätt. Därjämte
föreslås i samma mom. ett tillägg av innehåll, att det åligger stämmans
ordförande att kalla till första fullmäktigsammanträde icke allenast
för det fall, att beslut fattats om representativt system i kommunen, utan
också när sådant system på grund av folkmängdens storlek måste införas
oberoende av därom fattat beslut. Det har i sammanhang härmed anmärkts,
att bestämmelse saknas om vem det åligger att kalla till kommunalfullmäktiges
första sammanträde året efter det att allmänna val av
kommunalfullmäktige ägt rum och sålunda ordförande ännu icke blivit vald
för året. Men då förhållandet är enahanda beträffande stadsfullmäktige
och saken i allmänhet utan olägenhet ordnas på det sättet, att fullmäktige
i sådant fall vid sitt decembersammanträde uppdrager åt någon fullmäktig
att vidtaga kallelseåtgärderna, hava de sakkunniga icke för närvarande
ansett sig böra härutinnan framlägga förslag till kompletterande bestämmelser
i författningarna.

I mom. 2, 3 och 4 hava i omredigerad form —jämte bestämmelsen
att varje kommunalfullmäktig har en röst — upptagits de i samma mom.
för närvarande införda föreskrifter med avseende å fullmäktiges arbetsformer
och rättigheten att deltaga i fullmäktiges överläggningar och beslut,
vilka avvika från eller sakna motsvarighet i reglerna för kommunalstämma.

F. K. r,.
§ 36.

H—210114

106

Då, enligt vad de sakkunniga erfarit, den mening emellanåt gjorts
gällande, att, med tillämpning av nuvarande, i § 36 förekommande
hänvisningar till bestämmelserna om kommunalstämma, frågor kunna
hos kommunalfullmäktige väckas icke allenast av fullmäktig, utan även
av annan i kommunen röstberättigad person, har det ansetts lämpligt, att
i mom. 2 upptaga från § 36 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
bestämmelsen, att vid fullmäktiges sammanträde envar bland dem är berättigad
väcka förslag rörande kommunens gemensamma angelägenheter.
Av bestämmelsen torde — likasom hittills" ansetts vara fallet med frågan
om motionsrätt hos stadsfullmäktige — följa, att andra kommunalt
röstberättigade än medlemmar av den kommunala representationen icke
äro berättigade att hos densamma väcka förslag.

I anslutning till bestämmelsen, att kommunalfullmäktige icke äro
beslutmässiga, utan att minst hälften av dem äro tillstädes, och för att
undgå den nu i mom. 2 förekommande dubbla hänvisningen till andra
agrum, har därjämte i momentet nämnts, att i fråga om valbarhet till
revisor samt rätt att deltaga i revisorsval eller i beslut med anledning av
revisorernas granskning gäller vad i § 17 mom. 5 stadgas. Omedelbart
därefter har införts den av sistberörda diskvalifikationsgrund föranledda
jämkningen i fråga om beslutmässigheten, därvid omredigering ansetts
nödig, emedan den i ämnet meddelade bestämmelsen i sin nuvarande form
icke utsäger vad som med densamma avses.

I mom. 5 av förslaget förekommer till sist, såsom förut nämnts, med
angivande av de olika lagrummen, hänvisning till de under avdelningen
»Om kommunalstämma» givna bestämmelserna, i den mån de skola reglera
jämväl kommunalfullmäktiges verksamhet och hänvisning till dem icke
skett tidigare i paragrafen. Enligt den förändrade avfattningen av stadgandet
har härvid nämnts icke blott kommunalfullmäktige och deras beslut,
utan även kommunalfullmäktiges ordförande, emedan en del av de
bestämmelser, till vilka hänvisas, angiver den befogenhet, som tillkommer,
och de skyldigheter, som påvila stämmans ordförande.

I sammanhang härmed har uppmärksammats, att i åtskilliga andra
författningar än kommunalförordningarna förekomma stadganden, enligt
vilka det ankommer på kommunalstämmans ordförande att i ett eller annat
hänseende taga befattning med visst ärende. När sådant ärende därjämte
är föremål för kommunalt avgörande, lärer det utan vidare vara klart, att,
om kommunens beslutanderätt rörande ärendet utövas av kommunalfullmäktige,
fullmäktiges ordförande har att taga den befattning med detsamma,
som enligt stadgandet tillkommer stämmans ordförande. Men när

107

ärendet icke skall eller icke behöver behandlas av kommunens beslutande
organ, kali tvekan uppstå, huruvida i kommuner med fullmäktige den
förre eller den senare skall träda i funktion. Då härigenom riskeras, att
icke någon av dem anser sig vara befogad eller skyldig därtill, hava de
sakkunniga funnit påkallat, att en anvisning härutinnan lämnas i lagen
och förty härom i förevarande § 36 under mom. 6 intagit ett stadgande,
vilket motsvarar det, som föreslagits i § 35 mom. 2 angående frågan om
utövande av kommunens beslutanderätt.

De under avdelningen »Om kommunalstämma» icke ingående lagrum,
vilka i något sammanhang nämna kommunalstämma, och vars tilllämplighet
på kommunalfullmäktige kunna ifrågasättas, ehuru de icke
direkt beröra den genom förslaget till ny lydelse av § 35 fullständigt
reglerade frågan om beslutanderättens utövande, återfinnas under avdelningarna
»Om kommunalutskylder, deras uppbörd och redovisning» (§§
57—72) samt »Om underställning och besvär» (§§ 73—80). Dessa bestämmelser
röra av kommunalstämma tillsatta styrelser (§§ 62, 71 och 72),
utgifts- och inkomstförslagets framläggande viss tid före ordinarie kommunalstämma
(§ 63), av kommunalstämman beviljad avskrivning av utskylder
(§ 70), avlämnande av kommunens räkenskaper och revisionsberättelser
till kommunalstämmans ordförande (§§ 71 och 72), granskning av
revisionsberättelse å ordinarie kommunalstämman i mars månad (§ 72)
samt underställning av kommunalstämmans beslut (§ 73).

I flertalet av dessa fall har omredigeringen kunnat inskränkas till
ett ersättande av ordet »kommunalstämma» eller likartat uttryck med ordet
»kommunen» såsom den juridiska person, vars funktioner utövas antingen
genom stämman eller genom fullmäktige. I tj^dlighetens intresse har ordet
»kommull» även i några andra lagrum under sistberörda två avdelningar
fått ersätta ordet »kommunalstämma», ehuru i dessa fråga är om beslutanderättens
utövande, vilken redan genom bestämmelserna i § 35 reglerats.

Särskild motivering till övriga gjorda ändringar i förenämnda §§
torde icke vara påkallad.

Då det ämne, som här ovan behandlats, rört ett missförhållande,
som gjort sig kännbart i landskommunerna, men icke har sin motsvarighet
i stadssamhällena, ligger det i sakens natur, att de ifrågasatta ändringarna
i förordningen om kommunalstyrelse på landet i allmänhet icke påkalla
motsvarande ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Men
då det ansetts lämpligt att för fullständighetens skull i § 35 av den förra
förordningen bland ärenden, som äro förbehållna stämman, nämna fråga
enligt § 28 om antalet kommunalfullmäktige, torde, för vinnande av lik -

övriga lagrum
i
F. K. L.

Ändringar i
förordningen
om kommunalstyrelse

i stad.

108

formighet, jämväl i § 8 av den senare förordningen såsom allmänna
rådstugan förbehållen nämnas fråga enligt § 21 om antalet stadsfullmäktige.

Även § 7 i förordningen för stad har underkastats en oväsentlig
redaktionell omarbetning för vinnande av formell överensstämmelse med
den föreslagna nya lydelsen av § 27 i förordningen för landet. Likaledes
har § 40 i den förra förordningen omformulerats i enlighet med den
ifrågasatta ändrade lydelsen av § 36 mom. 2 stycket 4 i den senare.

B. Lagförslag.

'' : , *

■i

■

l : vu

'' •- - v

i, •«

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 11 och 17, § 21 mom. 3, §§ 23, 27
och 28, § 29 mom. 1 samt mom. 5 a) och c) ävensom §§ 34—36, 42,
60, 62, 63, 67 och 70—74 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11.

Varje röstberättigad äger en röst.

§ 17.

Mom. 1. I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola
årligen tre ordinarie kommunalstämmor hällas: en under senare hälften av
mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående
årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i valnämnd
enligt vad därom är särskilt stadgat; en i oktober för bestämmande av kommunens
utgifts- och inkomststat enligt § 63; och en i december månad för
granskning av debiterings- och uppbördslängden samt för anställande av val
till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom
av revisorer; dock att i kommun inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län de två förstnämnda stämmorna, därest
skäl därtill föreligger, må kunna hållas högst fjorton dagar före eller högst
fjorton dagar efter den för dessa stämmor ovan stadgade tid.

Kommunalstämma i kommun, varom i detta mom. stadgas, hålles även,
när Konungens befallningshavande eller kommunalnämnden det äskar, eller
då stämmans ordförande finner sådant nödigt.

112

Mom. 2. I kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall årligen
ordinarie kommunalstämma hållas i december månad för granskning av
debiterings- och uppbördslängden och för anställande av val, som på stämman
ankomma.

Kommunalstämma i sådan kommun hålles även, när så är nödigt
för behandling av annat ärende, i vilket beslutanderätten är stämman förbehållen;
och äger Konungens befallningshavande, kommunalnämnden och
stämmans ordförande i fråga om stämma för sådant ärende enahanda
befogenhet, som i mom. 1 sägs.

Mom. 3. Enskild man, som är berättigad till talan i kommunalstämma,
ävensom vederbörande kronobetjänt, äger att för uppgivet ärende,
begära kommunalstämmas sammankallande. Avslår ordföranden sådan begäran,
meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen därtill;
och äger sökanden att däröver föra klagan inom den tid och på den ort,
som för besvärs anförande i § 15 stadgas.

Mom. 4. Ordinarie kommunalstämma i december'' må kunna beträffande
ordinarie kommunalstämma under nästföljande år besluta, å vilken
dag sådan stämma skall hållas eller, därest så ej finnes lämpligt, huruvida
stämma skall utsättas till sön- eller helgdag.

Mom. 5. Den, vilken såsom ledamot av kommunalnämnd eller eljest
är redovisningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,
för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor
av sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning
av sagda förvaltning.

§ 21.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses i mom. 2 c) och d) utskylder
till kommunen vare sig de beslutats å kommunalstämma, av kommunalfullmäktige
eller å kyrkostämma.

§ 23.

Ordföranden skall vid kommunalstämma föra eller på eget ansvar
låta föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen samt beslutet.
Sedan förhandlingarna blivit i protokoll avfattade, justeras protokollet. Justering
skall, där så ske kan, beträffande protokollet i dess helhet eller delar
därav, verkställas genast vid stämman. 1 annat fall verkställes juste -

113

Ting senast inom fjorton dagar därefter, antingen av ordföranden jämte
därtill för varje gäng av stämman utsedda ledamöter eller ock vid kommunalstämma
ä dag, varom vid tillfället underrättelse meddelas. Särskild
kungörelse om sådan stämma erfordras ej. Protokollet undertecknas av ordföranden
samt dessutom av minst två vid stämman närvarande ledamöter
eller de särskilda justeringsmännen, om sådana varit utsedda.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske
frän predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles.
Hör till kommun jämväl annex- eller kapellförsamling, skall dylikt tillkännagivande
ske allenast i kommunens huvudkyrka.

§ 27.

Mom. 1. T kommun med över 1,500 invånare skall den kommunen
tillkommande beslutanderätt, med de undantag här nedan i § 35 sägs,
uppdragas åt kommunalfullmäktige.

Mom. 2. Vill kommun med 1,500 invånare eller därunder åt fullmäktige
överlåta beslutanderätt, som i mom. 1 avses, må sådant vara tilllåtet.
Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än
fem år efter beslutets fattande. Där kommunens invånarantal nedgått till
1,500 eller därunder, skall kommunens beslutanderätt fortfarande utövas
av kommunalfullmäktige, därest kommunalstämman icke annorlunda beslutar.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande
ofördröjligen anmälas.

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 inv. eller därunder........utser 15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv....... » 15—25

» » » 5,000 » 10,000 » » 20—30

x > » 10,0(»0 inv............. » 25—40

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som
bör för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ävensom
angående rätt att avsäga sig uppdraget gäller vad i § 13 är stadgat om
ordförande i kommunalstämma.

15—210114

114

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett. I kommun, där val sker
första gängen, skall valet dock icke avse längre tid än till början av den
tidsperiod, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets kommuner skola
äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning
därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skola kommunens förutvarande
fullmäktige företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken
de blivit valda. Lag samma vare, där ändring av fullmäktiges antal
påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Om val av kommunalfullmäktige i anledning av ändring i kommunal
indelning är särskilt stadgat.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer
än 10,000 invånare indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst
tio, högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i
allmänhet en kommunalfullmäktige utses för varje tal, motsvarande det
som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med antalet
fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller hemman ej
utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall
kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige
för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet kan ske,
lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Mom. 5 a). Allmänna val av kommunalfullmäktige skola ä dag, som
kommunalstämma i god tid före valet beslutar, förrättas under tiden från och
med den 16 september till och med den 20 oktober. Ej må beslut om dag för
valet fattas tidigare än under december månad året näst före det, dä valet
skall ske. Val får ej äga rum å tider, då allmän gudstjänst hålles inom
kommunen, samt skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen
och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I kungörelse
om valförrättning skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan

115

kungörelse utfärdas för varje valdistrikt av valnämndens ordförande i den
ordning, som för kallelse till kommunalstämma stadgas.

Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt inför den
valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val till riksdagens
andra kammare.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade
röstlängd eller del av röstlängd.

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig
inställelse inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan ordning
än i särskild lag stadgas.

b) — — — — — — — — — — — — — — __

c) Konungens bej allning shav ande skall vid offentlig förrättning, varom
kungörelse utfärdas, fortast möjligt verkställa sammanräkning av de
röster, som vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits. Den om förrättningen
utfärdade kungörelsen bör innehålla uppgift om den ordningsföljd,
i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att för
de olika kommunerna företagas, och skall senast sex dagar före förrättningens
början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.

Konungens befallning skärande läte vid förrättningen föra protokoll.
Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom uppläsning
av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den kommunen
avslutat.

De avgivna valsedlarna skola av Konungens befallningshavande inläggas
under försegling och förvaras intill utgången av den tid valen gälla.

§ 34.

Kommunalfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en
vice ordförande. Dessa val skola året efter det, under vilket kommunalfullmäktige
utsetts, förrättas snarast möjligt i januari månad för det löpande
året, men eljest företagas i december månad för det påföljande året.

§ 35.

Mom. 1. Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) upprättande och justering av den kommunala röstlängden samt
val av kommunalfullmäktige, vilka ärenden skola handläggas i den ordning,
som i §§ 14 och 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,
nämligen

116

ärende, varom förmäles i .§ 10 mom. 2,
justering av debit er inga- och uppbördslängden,
val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,
beslut i frågor, varom i §§ 16, 27 och 28 sägs, ävensom beslut enligt
§ 17 inom. 4 angående dag för kommunalstämma och enligt § 29
angående dag för val av kommunalfullmäktige.

Mom. 2. Där annorstädes än i denna förordning stadgas, att
beslutanderätt i ärende tillkommer kommun på landet eller kommunalstämma,
utan att tillika föreskrives att sådant ärende icke må av kommunalfullmäktige
behandlas, skall beslutanderätten utövas av fullmäktige,
där sådana finnas, dock att ärende, för vars avgörande gäller annan
grund för rösträtten än i § 8 sägs, alltid skall å kommunalstämma företagas.

§ 36.

Mom. 1. Där kommunalfullmäktige, på sätt i § 27 sägs, skola övertaga
kommunalstämmas beslutanderätt, skall kungörelse om fullmäktiges
sammanträde utfärdas första gången av stämmans ordförande eller, i händelse
av hinder för honom, av vice ordföranden, samt därefter av fullmäktiges
ordförande eller, i händelse av hans förhinder, av vice ordföranden.

Angående kungörelses innehåll samt sättet för densammas utfärdande
och delgivande skall, med iakttagande i övrigt av vall i motsvarande hänseenden
uti § 16 stadgas beträffande kommunalstämma, galla,

att kungörelsen icke i något fall behöver i kyrkan uppläsas tidigare
än åtta dagar före sammanträdet,

att kungörelsen icke behöver anslås å viss plats inom kommunen ellei''
må införas i en eller flera tidningar i orten, med mindre fullmäktige
därom med enkel majoritet beslutat,

att skriftlig kallelse till sammanträde, innehållande uppgift om tid,
ställe och överläggninqsämne för sammanträdet, bör genom ordförandens
försorg, så vitt möjligt är, senast fyra dagar förut delgivas en var fullmäktig
eller med posten till honom översändas, samt

att underrättelse om sammanträdet bör inom tid som nyss sagts
meddelas de personer, som utan att vara ledamöter av fullmäktige äga att
jämlikt mom. 3 här nedan deltmia i fullmäktiges överläggningar.

Mom. 2. Vid kommunalfullmäktiges sammanträde är envar bland, dem
berättigad att väcka förslag rörande kommunens gemensamma angelägenheter.
Vid omröstning äger varje kommunalfullmäktig en röst.
Kommunalfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida
icke flera än hälften av dem är o tillstädes.

117

/ fråga om valbarhet till revisor samt rätt att deltaga i revisorsval
eller i beslut i anledning av revisorernas granskning gäller vad i §17
mom. 5 stadgas. År till följd av detta stadgande ledamot hindrad att
deltaga i handläggningen av visst ärende, må denna omständighet icke utgöra
hinder för tillstädesvarande Övriga ledamöter att ärende företaga, såvida
de utgöra flera än hälften av dem, som icke av nyss angiven anledning
äro hindrade att deltaga i ärendets behandling.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kommunalfullmäktige
godkänt förhinder från sammankomst sig avhåller, skall höta till kommunens
kassa två riksdaler riksmynt och dubbelt så mycket, om sammanträdet
måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

Mom. 3. Vid kommunalfullmäktiges sammanträden äga ordföranden
och vice ordföranden i kommunalstämman samt ordföranden och vice ordföranden
i kommunalnämnden, ändock att de icke äro kommunalfullmäktige,
att vara tillstädes och i överläggningarna, men ej i besluten, deltaga.

Mom. 4. Kommunalfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga;
dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att överläggningen
skall inom lykta dörrar hållas.

Mom. 5. I övrigt gäller med. avseende å kommunalfullmäktige, kommunalfullmäktiges
ordförande och kommunalfullmäktiges beslut till efterrättelse
vad. i motsvarande hänseenden beträffande kommunalstämma stadgas
i § 15, § 17 mom. 1 och 4 samt §§ 18—26; med iakttagande dock
att omröstning, då fråga icke är om val, alltid skall verkställas öppet,
samt, i avseende å tillämpningen av vad i § 19 mom. 3 är stadgat om
kungörandet av ny stämma på grund av uppskov med ärendets avgörande,
att de i mom. 1 här ovan meddelade föreskrifter angående kungörandet av
sammanträde skola lända till efterrättelse.

Mom. 6. Vad annorledes än i denna förordning stadgas om befogenhet
eller skyldighet för kommunalstämmans ordförande att med ärende
taga befattning, utan att tillika föreskrives, att sådan befogenhet eller skyldighet
icke må överflyttas till kommunalfullmäktiges ordförande, skall i
kommun, där fullmäktige finnas, anses gälla fullmäktiges ordförande, såvida
beslutanderätten i ärendet icke enligt § 35 är förbehållen kommunalstämman.

§ 42.

I avseende å villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller
suppleant i kommunalnämnd ävensom angående rättighet att uppdraget
sig avsäga gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd väljas för en tid av
fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet

118

skett. Valet skall förrättas i december månad under andra året efter det
då allmänna val till kommunalfullmäktige i rikets kommuner enligt gällande
bestämmelser ägt rum.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval; och
bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum
i december månad. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för
den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt
val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt
den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör i stället inträda.

§ 60.

Där i lag eller allmän författning stadgat år, att kommunalutskyld
endast från vissa av de i § 57 omförmälda beskattningsföremål skall utgå,
eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas,
eller att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar
skola till fyllande av särskilda behov bidraga, gäller till efterrättelse
vad sålunda förordnat är. I övrigt äger kommunen ej besluta avvikelse
från de i §§ 57, 58 och 59 för kommunalutskylders utgörande
stadgade grunder.

§ 62.

Kommunalnämnden åligger att varje år uppgöra ett utgiftsförslag
och ett inkomstförslag.

Uti det förra upptagas:

a) de kommunens skulder, som, antingen till hela beloppet eller till
viss procent därav, förfalla till betalning under det nästföljande året;

b) alla de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande
året;

c) de utgifter, som ytterligare, enligt kommunalnämndens fram ställning,

kunna av kommunens gemensamma behov för det nästföljande
året påkallas; och /

d) ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov
av kommunalnämnden användas.

Uti inkomstförslaget böra upptagas:

a) det löpande årets möjliga behållning;

b) alla då redan för kommunalbehov beviljade anslag, som under
det nästföljande året förfalla till uppbörd;

c) de inkomster, som på annan grund beräknas böra under det nästföljande
året kommunen tillgodokomma; samt

119

d) den summa, som ytterligare kan erfordras, jämte förslag till sättet
för dess anskaffande.

För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrelser,
vilka kommunen för vissa bestämda förvaltningsbestyr kan hava tillsatt, att
till nämnden före den 1 september ingiva sina specialförslag över utgifterna
för det nästföljande året.

§ 63.

Utgifts- och inkomstförslagen böra uppgöras före den 1 oktober
varje år och skola från dagen för kungörandet av ordinarie kommunalstämma
i oktober eller i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktiges
ordinarie sammanträde i samma månad hållas tillgängliga på
lämplig ort, som i kungörelsen tillkännagives; och skola på nämnda stämma
eller fullmäktig sammanträde särskilt de uti utgiftsförslaget upptagna utgifter,
som enligt § 62 först då till beviljande föreslås, jämte de frågor
och behov, av vilka desamma påkallas, till överläggning och avgörande
företagas.

Efter fulländad granskning skola förslagen, jämte de i anledning
därav fattade beslut, återlämnas till kommunalnämnden, som deruti inför
beslutade ändringar och tillägg och därefter oförtövat ombesörjer upprättande
av ordentlig debiterings- och uppbördslängd.

De bidrag, vilka sålunda blivit beviljade att under det nästföljande
året utgå, anses för det löpande årets kommunalutskylder och skola till
utgörande fördelas på dem, som under det löpande året varit till kommunen
skattskyldiga.

§ 67.

Stämma för uppbörd av sålunda debiterade kommunalutskylder skall
kungöras fjorton dagar förut och på lämplig ort inom kommunen, före
februari månads utgång, förrättas av kommunalnämnden eller vissa dess
medlemmar, så vida icke kommunen finner skäligt att om tiden eller
sättet för uppbörden annorlunda förordna.

§ 70.

Efter uppbördsstämman upprättar kommunalnämnden för varje valdistrikt
dels avskrivningslängd, upptagande dem, för vilka kommunen beviljat
avskrivning, med angivande tillika av avskrivningsorsaken, dels ock

120

restlängd å övriga skattskyldiga, som vid stämman ej guldit sina kommunalutskylder.
Dessa längder skola, restlängden i två exemplar, inom
två månader efter uppbördsstämmans avslutande överlämnas till utmätningsmannen
i orten; och åligger honom att i vederbörlig ordning indriva
och till nämnden redovisa de resterande utskylderna. Samtidigt med
överlämnandet av restlängden till utmätningsmannen skall nämnden härom
till Konungens befallningshavande insända skriftlig anmälan med uppgift
å restlängdens slutsumma.

Vid indrivandet av de resterande utskylderna äger utmätningsmannen
att såsom uppbördsprovision jämväl uttaga hos den restskyldige tre
procent av det resterande beloppet.

§ 71.

De räkenskaper, vilka det åligger kommunalnämnden eller annan
av kommunen tillsatt förvaltningsmyndighet att föra, skola ställas på
kalenderår.

Särskilda av kommunen tillsatta styrelser skola före den 15 januari
varje år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel, desamma
under nästföregående år omhänderhaft. Nämnden upptager donna
redovisning i kommunens allmänna räkenskaper, vilka årligen böra före
den 1 februari av nämnden tillställas kommunalstämmans ordförande eller
i kommun, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande.

§ 72.

Till granskning av kommunalnämndens och andra av kommunen
tillsatta styrelsers räkenskaper och förvaltning utses revisorer, vilka inom
förelagd tid böra avlämna sin berättelse till stämmans ordförande, då fr äg a
om ansvarsfrihet skall behandlas av stämman, och i annat fall till fullmäktiges
ordförande. Ordföranden åligger att över gjorda anmärkningar
infordra vederbörandes förklaringar, varefter det tillkommer i förra fallet
stämman och i senare fallet fullmäktige att å sammanträde, som enliqt
vad i denna förordning sägs skall hållas i mars månad, besluta, huruvida
anmärkning må förfalla, eller laglig åtgärd för bevarande av kommunens
rätt vidtagas skall.

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning och
fastställelse, då besluten angå:

121

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan kommunen
tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta avseende
ändamål genom gåva eller testamente kommunen tillfallit, ävensom överenskommelse,
som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan
fastighet äger; och

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel av den sammanlagda inkomst,
för vilken enligt § 58 kominunalutskylder skolat för sistförflutna året utgöras,
och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola
i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Kungl. Maj:ts nådiga prövning skola ock underställas de av kommunalstämma
och kommunalfullmäktige antagna förslag till nya eller förhöjda
avgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar
med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga prövning underställas,
skall insändas till Konungens befallningshavande. vilken det åligger
att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Magt överlämna.

§ 74.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva
gällande kraft åt beslut, vilka

a) röra kommunens indelning i valkretsar för val av kommunalfullmäktige; b)

äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande
av sedlighet, hälsovård, vård om brandväsendet samt ordning och
säkerhet inom kommunen;

c) rörande i § 51 omförmält tilldelande av gottgörelse eller arvode
åt kommunalnämndens ordförande eller förhöjning därav; eller

d) avse påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre
tid än fem år.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,
skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse,
skall skäl därför uppgivas.

Kommunen må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj:t
över vägrad fastställelse föra klagan.

16—210114

122

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, dock
att vad i § 42 finnes stadgat därom, att val av kommunalnämnd skall ske
under andra året efter det att allmänna val till kommunalfullmäktige ägt
rum, skall gälla först från och med den 1 december 1924.

I kommun eller municipalsamhälle, där kommunal- eller municipalfullmäktige
finnas eller skola tillsättas, skall år 1922 å stadgad tid val av
hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige,
som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december 1922, ändå att de
valts för längre tid.

Utgår tjänstgöringstid för ledamot eller suppleant i kommunalnämnd
eller municipalnämnd tidigare än den 31 december 1924, må val av ny
ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till utgången av år 1924.

123

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8, § 14 mom. 1 och 2 samt §§ 21,
31 och 40 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7.

Mom. 1. I stad med över 1,500 invånare skall den kommunen tillkommande
beslutanderätt, med de undantag här nedan sägs, uppdragas
åt stadsfullmäktige.

Mom. 2. I stad med 1,500 invånare eller därunder må det på de
vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige
sin beslutanderätt överlåta. Förslag om upphävande av sådant
beslut må icke väckas förr än fem år efter beslutets fattande. Där stadens
invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall kommunens beslutanderätt
fortfarande utövas av stadsfullmäktige, därest allmänna rådstugan
icke annorlunda beslutar.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande
ofördröjligen anmälas.

§ 8.

Vid allmän rådstuga utöva stadens samtliga röstberättigade invånare
kommunens beslutanderätt.

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna rådstugans
befattning till val av stadsfullmäktige samt beslut i frågor, varom
i § 7 mom. 2 och § 21 sägs.

124

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna rådstugan
beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter.

Om val av landstingsmän samt av nämndemän är särskilt stadgat.

§ 14.

Mom. 1. Allmän rådstuga skall hållas inför magistraten i rådhuset
eller å ställe, som magistraten för ändamålet bestämmer.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige
finnas, under senare hälften av september eller de tjugu första dagarna av oktober
de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad, där stadsfullmäktige icke
finnas, varje år uti maj månad, för att besluta i anledning av berättelsen om
föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt uti december för bestämmande
av stadens utgifts- och inkomststat enligt § 61 och för anställande
av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut
bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken såsom ledamot av drätselkammare eller eljest är redovisningsskyldig
till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,
för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av sådan
förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda
förvaltning.

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden
sålunda, att:

stad med 2,000 inv. eller därunder...........utser 15—20

» » över 2,000 t. o. m. 5,000 inv......... » 15—25

» » » 5,000 » 10,000 » » 20—30

» » » 10,000 » 20,000 » ........ » 25—40

» » » 2(),000 » 40,000 » » 35—50

» » » 40,000 inv................ » 45—60

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för
staden utses.

§ 31.

Mom. 1. Allmänna val av stadsfullmäktige skola ä daq, som magistraten
bestämmer, förrättas under tiden från och med den 16 september till

125

och med den 20 oktober. Stadsfullmäktige väljas för fyra är, räknade från
och med den 1 januari aret näst efter det, då valet skett. I stad, där val
sker första gången skall valet dock icke avse längre tid än till början av
den tidsperiod, för vilken allmänna val av fullmäktige i rikets städer skola
äga ruin.

Mom. 2. Har stad fattat beslut om ändring av fullmäktiges antal,
må i anledning därav särskilt fullmäktig v al icke företagas utan skola
stadens förutvarande fullmäktige företräda densamma intill utgången av
den tid, för vilken de blivit valda. Lag samma vare, där ändring av fullmäktiges
antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning
är särskilt stadgat.

§ 40.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, där icke
minst två tredjedelar av ledamöternas hela antal äro tillstädes. År till
följd av stadgandet i § 33 ledamot hindrad att deltaga i handläggning
av visst ärende, må denna omständighet icke utgöra hinder för tillstädesvarande
övriga ledamöter'' att ärende företaga, såvida de utgöra flera än
två tredjedelar av dem, som icke av nyss angiven anledning äro hindrade
att deltaga i ärendets behandling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

1 stad, där stadsfullmäktige finnas eller skola tillsättas, skall år 1922
ä stadgad tid val av hela antalet fullmäktige äga rum. Tjänstgöringstiden
för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december
1922, ändå att de valts för längre tid.

126

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kominunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 mom. 2 samt §§ 17 och 19 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 6.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige verkställes av de valberättigade
inför magistraten under tiden från och med den 16 september till och
med den 20 oktober vart fjärde år å dagar, vilka magistraten särskilt för
varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten äger
bestämma.

En var valberättigad anses tillhöra den valkrets, där han är mantalsskriven,
och må ej inom annan valkrets rösträtt utöva.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Ordningen för valkretsarnas sammankallande ombytes dem emellan
så, att varje valkrets får i sin tur börja valet.

§ 17.

Stadsfullmäktig väljes för fyra år, räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, dä valet skett.

§ 19.

Stadsfullmäktige sammanträda en gång i varje månad med undantag
av juli och augusti månader på dag, som stadsfullmäktige äga att bestämma,

127

samt däremellan sä ofta ordföranden finner sådant av nöden. Kallelse till
sammanträde bör ock utfärdas, då tio eller flera av fullmäktige med uppgift
om anledningen skriftligen därom anhålla.

Sammanträde skall jämväl hållas, då överståthållarämbetet det äskar
för behandling av uppgivet ärende.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då Lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

År 1922 skall ä stadgad tid val av hela antalet stadsfullmäktige
äga rum. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts,
skall utgå den 31 december 1922, ändå att de valts för längre tid.

128

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5:2 c) i förordningen om landsting den 21 mars

1862.

Härigenom förordnas, att § 5: 2 c) i förordningen om landsting den
21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

2. — — — — — __________

c) Valet skall förrättas tredje söndagen i september månad eller,
om kommunalstämma med minst två tredjedelar av de i omröstning en deltagandes
röster så beslutar, å annan dag i september; beslutet får icke
fattas senare än å kommunalstämma i mars månad det år valet skall
ske eller tidigare än å ordinarie kommunalstämman i december månad det
nästföregående året. Ej må i sådant fall kommunens beslutanderätt utövas
av kommunalfullmäktige.

Valet får ej äga rum under tider, då allmän gudstjänst hålles inom
kommunen, och skall fortgå minst en och en halv timme före klockan tre
eftermiddagen samt minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. I
kungörelse om valförrättning för landstingsmannaval skall tiden för valet
noggrant angivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

129

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen om fattigvården den 14 juni
1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

1 mom. Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen utses bland
inom fattigvårdssamhället bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt
tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas
eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden
för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens

målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare eller landsfogde icke vara ledamot
eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fattigvårdsstyrelse
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i och
för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må icke
vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller
suppleant i fattigvårdsstyrelse gäller å landet vad om ledamot eller supple 17—210114 -

130

ant i kommunalnämnd och i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna
stadgat; dock att kvinna, endast om hon är gift, äger med avseende
å uppdrag, varom här är fråga, tillgodonjuta den henne enligt
kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. Ledamöter och, suppleanter i fattigvärdsstyrelse väljas för
en tid av fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter
det, då valet skett.

I fattigvårdssamhälle där val sker första gången, skall halva antalet
ordinarie ledamöter och halva antalet suppleanter eller, om antalet icke är
jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år,
och höra dessa ledamöter och suppleanter, ävensom de, vilka skola i fyra
är kvarstå, utses genom särskilda val.

Särskilt val av ledamöter och suppleanter för kortare tid än fyra år
må ock ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter
eller suppleanter är nödigt med hänsyn till att hälften av hela antalet ledamöter
och suppleanter, eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är
närmast över eller under hälften, skall utses vartannat år.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänsgöringsiid,
anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör under den tid,
som för den avgångne återstått.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

131

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 och 33 §§ samt övergångsstadgandet i lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 3 och 33 §§ samt övergångsstadgandet i
lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skola erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

Elektorer för stad, som icke deltager i landsting, väljas för fyra år,
räknade frän och med den l januari året näst efter valet.

För Stockholms stad och Göteborgs stad tillämpas vid valet den
valkretsindelning, som gäller för val av stadsfullmäktige. Annan stad,
som ej deltager i landsting, skall, därest folkmängden uppgår till minst
40,000 personer, indelas i valkretsar, med iakttagande därav, att i regel
för varje valkrets kommer att utses minst fem, högst tio elektorer; att
varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje;
att område, som vid val av stadsfullmäktige utgör en valkrets, ej må på
skilda valkretsar fördelas; att antalet elektorer varder i den mån så utan
olägenhet kan ■ ske lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar, så ock det antal elektorer, som skall för
varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av Konungens
befallningshavande.

33 §.

För varje valdistrikt å landet skall Unnas en valnämnd av fem inom
distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant
för honom förordnar Konungens befallningshavande årligen före februari

132

månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas varje
av ä ordinarie kommunalstämma i mars eller i kommun, där fullmäktige
finnas, å fullmäktiges ordinarie sammanträde i samma månad. Det åligger
i förra fallet kommunalfullmäktiges och i senare fallet kommunalstämmans
ordförande att ofördröjligen utan lösen låta tillställa en var av de valda
ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag av stämmoprotokollet,
i vad dem rörer. Om de personers namn och bostad, som
blivit till ordförande och suppleant för honom utsedda, låter Konungens
befallningshavande i länskungörelserna meddela underrättelse.

Övergångsstadgande.

Genom denna lag upphäves Lagen om val till riksdagen den 26
maj 1909.

Den nya lagen träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till
ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen
och till övergångsstadgande däri efter att hava av riksdagen antagits, varder
av Konungen gillat.

Elektorer för städer, som ej deltaga i landsting, skola genom särskild
valförrättning under maj månad det år, dä lagen träder i kraft, utses
för tiden från. c åtförr ät tningsdagen-s avslutande till utgången av år 1922,
dock att för Stockholms stall valet ma av magistraten utsättas att förekomma
i samband med val av stadsfullmäktige i mars månad. Kallelse till valet
utfärdas och kungöres i den ordning, som i fråga om val av stadsfullmäktige
gäller.

ö O

133

Förslag

till

Lag om

undrad lydelse av 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

1 KAP.

1 §•

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med
tolv män, som därtill valda äro. De tolv kullas häradsnämnd. Då ledigt
ram i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för vilken
ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma; och äge,
där derå socknar eller socktiedelar till gemensam valkrets äro förenade,
rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas skall.
I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat å allmän rådstuga.
En var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, äge
rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han tillhör; och have varje
röstande en röst. Vid lika röstetal skilje lotten. Ej må vid nämndemansval
kommunens beslutanderätt utövas av kommunalfullmäktige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

134

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

11 KAP.

4 §■

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands
och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av riket
en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i ägodelningsrätt
linnés stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige, som
skola utse vattenrättsnämndemän, envar, som i kommunens allmänna angelägenheter
är röstberättigad, äga en röst. Ej må vid sådant val kommunens
beslutanderätt utövas av kommunalfullmäktige. Består domsaga, för
vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två eller liera
tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför den av domsagans
häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets utgång skall domh
avand en så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman
upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän hos domhavanden
eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget, förordne
domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän och
att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida befattningen,
intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att annan
blivit utsedd, skall vad soin linnes stadgat beträffande nämndeman i häradsrätt
äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

C. BILAGOR.

137

Bilaga 1.

Utlåtanden och yttranden angående borttagande av den successiva förnyelsen
för stadsfullmäktige i Stockholm samt angående ändrad tid för

valen till sagda korporation.

1. Av Stockholms stadsfullmäktige.

Till Kommunalförfattningssakkunniga.

I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 3 december 1920 har Ni
anhållit om vissa upplysningar i fråga om eventuellt upphävande av den successiva
förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen samt beträffande stadsfullmäktigevalens
förläggande till tid under hösten i stället för, såsom nu är fallet, till
mars månad.

Med anledning av Eder skrivelse hava de fyra olika partiernas valorganisationer
i huvudstaden satts i tillfälle att avgiva yttrande i.föreliggande fråga.

Beträffande innehållet i de med anledning härav avgivna yttrandena få
stadsfullmäktige hänvisa till stadskollegiets bilagda tryckta utlåtande nr 4.

För egen del får stadsfullmäktige anföra följande.

Vad först angår den successiva förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen
hava vägande skäl såväl för som emot densamma anförts. Ehuru stadsfullmäktige
förut motsatt sig den föreslagna omläggningen, måste fullmäktige finna densamma
numera vara ur flera synpunkter väl motiverad. Det närmast till hands liggande
skälet är önskvärdheten i allmänhet av färre valtillfällen, icke minst med hänsyn
till de besvär och kostnader, som vid valmanskårens nuvarande omfattning drabba
såväl det allmänna som partiorganisationerna i och för valens anordnande och
förberedande. Måhända än större vikt måste tillmätas de psykologiska verkningar,
som alltför täta val kunna medföra. Den förmåga att stimulera intresset för allmänna
angelägenheter, ett val kan väntas medföra, torde utebliva, om valen
komma för tätt. Därest valen äga rum med längre mellanrum, kan intresset
däremot väntas bliva livligare, deltagandet större och folkmeningens utslag följaktligen
tillförlitligare. Detta så mycket mera, som nya frågor då träda i förgrunden
och fånga intresset på annat sätt än vid täta val.

Jämväl för den valda korporationen själv torde det vara av vikt, att dess
arbete icke störes av alltför ofta återkommande val. Genom att valet kommer

18—210114

138

att omfatta ett större antal mandat, bliva med den proportionella valmetoden
möjligheterna större att ernå en rättvis fördelning av platserna partierna emellan.
Den viktigaste invändningen emot en förnyelse pa en gång är faran för bristande
kontinuitet i den valda korporationens sammansättning. Såvitt stadsfullmäktige
kunnat finna, torde emellertid denna fara vid proportionell valmetod icke böra
tillmätas någon större praktisk betydelse. Stadsfullmäktige få sålunda för sin
del förorda ett upphävande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktigekorporationen
i Stockholm.

Däremot kunna stadsfullmäktige ej tillstyrka den av Eder ifrågasatta omläggningen
av tiden för stadsfullmäktigevalen och av valperioderna. I 1862 års
kommunalförordning för Stockholm stadgades, att stadsfullmäktigevalen skulle
äga rum i mars och stadsfullmäktiges tjänstgöringsår löpa från den 1 därpå följande
april. Denna anordning har i pruktiken visat sig medföra stora fördelar,
då kela senare delen av kalenderåret därmed kunnat befrias från de valbe-tyr,
som i all synnerhet efter de stora rösträttsutvidgningarna måste taga stadsfullmäktiges
uppmärksamhet starkt i anspråk ocb inkräkta på arbetsron hos stadens
beslutande församling. En sådan förläggning av valen är för övrigt desto lämpligare,
som fullmäktiges arbetsprogram under höstmånaderna plägar vara överfyllt
av stora ocb viktiga ärenden. 1 främsta rummet märkes härvid den arliga statbehandlingen,
vilken under de tidigare höstmånaderna förorsakar de förvaltande
nämnderna mycket arbete samt under november och december i hög grad plägar
belasta stadskollegiets och stadsfullmäktiges arbetstid. Genom att förlägga valet
till hösten och låta stadsfullmäktiges tjänstgöringstid börja med kalenderår skulle
slutligen det föga tilltalande förhållandet inträda, att årets viktigaste ärende,
budgeten, komme att avgöras av en korporation, vars mandat i större eller mindre
utsträckning måhända redan bestämts skola omedelbart därefter upphöra.

Skulle emellertid av allmänna skäl en ändring finnas med nödvändighet
påkallad, så kunna stadsfullmäktige icke under några förhållanden tillstyrka stadsfullmäktigevalens
i Stockholm förläggande till samma månad som valen till riksdagens
andra kammare och landstingsvalen, nämligen september. Stadsfullmäktige
vilja i detta hänseende, med hänvisning till vad de olika valorganisationerna
i sina yttranden till stadskollegiet anfört, erinra därom, att det förberedande valarbetet,
för vilket numera måste anslås en tid av några månader, då skulle behöva
förläggas till en tid av året, som såväl ur valförrättarens synpunkt som
även med hänsyn till partiorganisationernas arbete måste betecknas såsom ytterst
ogynnsam. Valen och valförberedelserna skulle vidare till tiden sammanfalla med
det mest- forcerade budgetsarbetet i stadens nämnder och styrelser. Slutligen
'' måste det anses vara i hög grad oegentligt, att så lång tid som tre till fyra månader
skulle komma att förflyta mellan valet och den tidpunkt, då den valdes
tjänstgöring börjar. För de av stadsfullmäktige, som icke omväljas, måste givetvis
intresset för arbetet komma att i avsevärd mån förminskas, och att giva denna
för kommunalförvaltningen ogynnsamma övergångstid en så lång utsträckning
måste anses skäligen opraktiskt.

Ett förläggande av stadsfullmäktigevalen till i december kan icke heller
ur förvaltningens synpunkt förordas, då denna månad med hänsyn till budgetsbehandlingen
är stadsfullmäktiges brådaste tid. Ehuru eu dylik anordning sedan
år lö62 tillämpas i landets övriga städer, våga stadsfullmäktige hålla före, att de

vunna erfarenheterna icke äro av den art, att de kunna åberopas till stöd för en
liknande anordning i Stockholm.

Stadskollegiet har satt de fyra olika partiernas valorganisationer i tillfälle

att avgiva yttrande i föreliggande fråga.

Från Allmänna valmansförbundet för Stockholm, Stockholms frisinnade valmansförening
och Stockholms Arbetarekommun hava med anledning härav inkommit
skriftliga yttranden. Stockholms Vänsterkommun har tillika muntligt hos
stadskansliet anhållit att få meddela, att den icke hade något att erinra emot
kommunalförfattningssakkunnigas förslag.

Allmänna valmansförbundet anför i sitt yttrande den 23 december 1920

^ Vidkommande först frågan om avskaffande av stadsfullmäktiges successiva
förnyelse förefaller det, som om den hittillsvarande ordningen närmast vore pakallad
för att vid användningen av majoritetsval trygga kontinuiteten inom tullmäktige,
så att icke vid ett omslag i majoriteten bland valmännen fullmäktige
skulle komma att bestå av uteslutande nyvalda representanter. Sedan numera
det proportionella valsättet införts, förefinnes knappast ens en teoretisk möjlighet
för ett dylikt omslag, därest hela fullmäktigeuppsättningen väljes samtidigt.
Däremot kan man genom fullmäktiges förnyelse på en gång bl. a. vinna, att de
kommunala valens antal inskränkes till hälften. De få garantier mot kommunalt
vanstyre, som numera finnas, göra det dessutom angeläget, att det korrektiv, som
ligger i den allmänna opinionens dom, sådan den uttryckes vid valen, tar gorå
sio- gällande gent emot hela fullmäktigeuppsättningen på en gång. Visserligen
kan det invändas, att enstaka tillfälligheter och just vid tiden för valet aktuella
frågor kunna bli helt avgörande för valutgången, men det förefaller, som om dessa
tillfälliga stämningar skulle kunna få ett starkare grepp över väljarekaren, därest
valen återkomma så tätt som vart annat år. Genom längre intervaller mellan
valen tvingas valmännen att taga mera hänsyn till händelser och förhållanden
under en längre tid. Vi få alltså för var del bestämt förorda den successiva förnyelsens
avskaffande och val av hela fullmäktigeuppsättningen pa en gång. °

Vidkommande tiden för fullmäktigeuppdraget kunna vi icke finna nagra
särskilda skäl, som tala för annan mandattid i Stockholm än i landsorten, utan
förefaller det tvärtom som om det bleve en ren vinst^ att låta mandattiden sammanfälla
med kalenderåret och det kommunala budgetåret. ....

Då val under sådana förhållanden bör ske på hösten, hava vi ingentig att
erinra mot den strävan, som gör sig gällande att försöka åstadkomma en för hela
landet gemensam valmånad, dock under förutsättning att härtill väljes en manad,
som ur de flesta synpunkter är den mest lämpliga. Vi vilja bestämt bestrida, att
september månad är som valmånad den lämpligaste.

Stockholm den 24 januari 1921.

På stadsfullmäktiges vägnar:
ALLAN CEDERBORG.

Yngre Larsson.

140

Meningen med den allmänna rösträtten är ju den, att alla befolkningsgrupper
skola givas tillfälle att deltaga i valen. Då nu fullm afrostning är avskaffad
och den istället införda rättigheten med valsedelsförsändelse är synnerligen begränsad,
är det angeläget, att sådan tidpunkt för valet väljes, att största möjlio-a
antal väljare^ skola kunna, deltaga, vilket ur flera synpunkter icke är fallet med
september manad. Vi vilja särskilt erinra om, att semesterförmånen numera utsträckes
till allt vidare kretsar av löntagare, vilket gör, att en stor del personer
under september månad icke vistas i staden eller ock så nyss hava återkommit,
att deras borgerliga näring i särskilt hög grad kräver deras uppmärksamhet.

Om september månad gjordes till valmånad, måste en hel del viktiga valförberedelser,
bl. a. kandidatnomineringarna, vid vilka största möjliga antal väljare
bör beredas tillfälle närvara, förläggas till den ännu ogynnsammare tidpunkten,
slutet av augusti eller början av september månader. Det kan ej heller anses
som något särdeles eftersträvansvärt att åstadkomma en mer än tre månader lång
tidsintervall mellan valet och mandatets tillträdande.

_ Vi förmena därför, att den lämpligaste tidpunkten för val är tiden fr. o. m.
den 15 oktober t. o. m. den 30 november, en tidpunkt, som vi även anse vara den
för såväl landsortsstäderna som landsbygden förmånligaste.

Med anledning av det ovan framhållna få vi därför slutligen anföra följande
Denne synpunkter, som vi finna vara värda beaktande vid avgivande av
yttrande i herörda frågor:

1. Stadsfullmäktiges successiva förnyelse bör avskaffas.

2. Mandattiden synes lämpligen kunna göras sammanfallande med kalender-
och budgetår.

3. September månad bör icke göras till valmånad för Stockholm, utan
valen iörläggas till tiden mellan 15 oktober och 30 november.

Stockholms frisinnade valmansförenings yttrande den 23 december 1920 är
av följande lydelse.

Beträffande upphörandet av det successiva förnyandet av stadsfullmäktio-e
vilja vi på det kraftigaste tillstyrka denna reform, sedan efter det proportionella
valsättets införande någon fara icke längre torde föreligga för att dessa korporationer
härigenom skulle komma att sakna den erforderliga kontinuiteten i sin
sammansättning.

Yad angår sammanförandet av de olika kommunala valen till samma år
som landstingsmannavalen synes intet vara att invända mot denna åtgärd. Däremot
torde^ kunna ifrågasättas, huruvida september är den ur valsynpunkt lämpligaste
av årets månader. Åtminstone för huvudstadens vidkommande synes mars
månad bättre lämpa sig för dessa val än september, som i mycket stor utsträckning
användes som semestermånad. Även den långa tid, under vilken vid septembervalen
icke återvalda stadsfullmäktige ändock skulle vara nödgade att utöva
det uppdrag, som genom valen lämnats åt andrå personer, synes väcka betänkligheter.
Då emellertid numera genom riksdagens beslut september blivit bestämd
till den allmänna valmånaden under valår, anse vi oss icke böra avstyrka den
ifrågasätta reformen.

Stockholms Arbetarekommun har i yttrande den 5 januari i år anfört följande.

141

Vad först borttagandet av det successiva förnyandet av stadsfullmäktige
angår, synes oss att ingen som helst fara föreligger för brådstörtande omvälvningar
i stadsfullmäktiges sammansättning, efter det proportionella valsättets införande.
Så länge majoritetsvalen voro gällande, kunde farhågor för djupgående
förändringar i kornmunalrepreseutationen ha skäl för sig, men erfarenheten visar,
att faran även under majoritetsvalens dagar kunde hänföras till de teoretiska
spekulationernas område, och detta torde i realiteten ännu mera bliva fallet under
de garantier, som det proportionella valsättet ger. Den eftersträvansvärda kontinuiteten
i stadsfullmäktiges sammansättning anse vi sålunda kommer att bibehållas,
även om valet omfattar hela antalet fullmäktige, varför några mera betydande
invändningar ej gärna kunna göras mot denna förändring.

Beträdande sammanförandet av de olika kommunalvalen till samma år som
landstingsvalen ha vi intet egentligt att invända.

1 fråga om tiden på året för valets förrättande torde det kunna ifrågasättas,
huruvida september är den lämpligaste månaden för huvudstadens vidkommande.
Ett stadsfullmäktigeval av den omfattning som huvudstadens, kräver
nämligen rätt avsevärda och tidsödande förarbeten, vilka ungefärligen kunna beräknas
till en tid av två månader före valet.

Dessa förarbeten skulle alltså bliva förlagda till sommarmånaderna, vilka
äro föga lämpliga härför. Skulle sålunda en förändring från nuvarande bestämmelser
ske, anse vi att tiden bör fastställas till oktober månad. Genom att valet
hålles i slutet av oktober månad, skulle en del olägenheter bortfalla, ty vid denna
tidpunkt har semestertiden i allmänhet gått förbi, och de röstberättigade komma
sålunda i tillfälle att utan större olägenheter och kostnader kunna fullgöra sina
med borgarpl i kter.

Vi vilja dock slutligen påpeka, att denna avvikande mening i en detalj
icke utgör skal för oss att yrka avslag på förändringen ifråga, så mycket mer
som genom riksdagens beslut september fastställts till valmånad i allmänhet, vad
det gäller politiska val.

2. Av Magistraten i Stockholm.

Till Kommunalförfattningssakbunniga.

Uti skrivelse till magistraten den 3 december 1920 haven I anhållit om
upplysning dels angående de skäl, som på sin tid förefunnits eller fortfarande
förefinnas för stadsfulImäktiuvalens i Stockholm förläggande till mats manad i
stallet för till december såsom i övriga städer, och huruvida dessa skäl eller
andra ansåges böra utgöra hinder för att dessa val (ävensom valen av elektorer
för utseende av ledamöter till riksdagens forsta kammare) förrättas under september
manad och för att stadsfullmäktiges mandatstid räknas från den 1 januari
året efter det, då valet förrättats, dels huruvida utöver de allmänna olägenheter.
som vore förenade med ett avskaffande av den successiva törnvelsen av
stadsfullmäktigkorporationerna, för Stockholms vidkommande några särskilda skäl
tillkomst för ett bibehållande av stadsfullmäktigkorporationeus successiva förnyelse.

142

Som bekant bar magistraten redan tidigare haft tillfälle uttala sig i vissa
hithörande ämnen.

Jämte det 1917 års riksdag för sin del beslöt den numera genomförda
fyraåriga valperioden för andrakammarval i stället för den förutvarande treåriga,
uttalade sig riksdagen jämväl för vissa andra åtgärder i syfte att förekomma
alltför täta valstrider. Den lämpligaste anordningen ansåg riksdagen vara den,
att val förekomme endast vartannat år, varannan gång politiska (varmed i detta
sammanhang avsågs andrakammarval) och varannan gång kommunala. Riksdagen
tänkte sig emellertid även möjligheten att sammanföra andrakammarvalen
och de kommunala valen. I vilketdera fallet som helst borde, ansåg riksdagen,
den successiva förnyelsen av de kommunala korporationerna bortfalla.

Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning i
dessa frågor, såvitt anginge de kommunala valen, avgav magistraten den 7 september
1917 yttrande över denna riksdagsskrivelse. I fråga om de uttalanden,
magistraten då gjorde, får magistraten hänvisa till här bifogade avskrift av berörda
yttrande.

Såsom därav framgår, uttalade magistraten då betänkligheter mot ett förnyande
på en gång av hela antalet stadsfullmäktige. De skäl, som härvid voro
för magistfaten avgörande, hänförde sig dels till själva det allmänt politiska
syftet med den nuvarande ordningen, dels ock till de tekniska svårigheter, som
förväntades komma att vidlåda röstsammanräkningen, därest hela antalet representanter
skulle på en gång förnyas.

Vid den förnyade prövning av frågan, som magistraten nu haft att företaga,
har magistraten haft tillfälle att taga del av ett utav Stockholms stadskollegium
den 13 innevarande januari till stadsfullmäktige avgivet yttrande i
ärendet. Magistraten har därav funnit, att såväl stad-kollegiet självt som de
fyra olika huvudpartierna i Stockholm, vilkas yttranden av kollegiet inhämtats,
varit eniga om att tillstyrka den successiva förnyelsens avskaffande.

Med hänsyn till den enhälliga mening, som sålunda yppats, har magistraten,
ehuruväl de synpunkter, magistraten i sin nyssnämnda skrivelse framhöll,
fortfarande synas magistraten icke kunna frånkännas berättigande, likväl icke
ansett sig böra nu avstyrka den ifrågasatta reformen, och detta så mycket mindre
som med den omfattning, ett stadsfullmäktigval i huvudstaden numera äger, en
inskränkning av antalet dylika val i och för sig måste för magistraten såsom valförrättare
te sig såsom synnerligen välkommen.

Vad härefter angår frågan om en omläggning av tiden för stadsfullmäktigvalen
i Stockholm och en förändring av stadsfullmäktiges mandatstid härstädes,
tillåter sig magistraten i fråga först om den historiska grunden till nuvarande
anordning hänvisa till den utredning, som lämnats i stad skollegiets ovannämnda
yttrande. Såsom därav framgår, hava de ursprungliga skälen till den
nuvarande ordningen numera förlorat sin betydelse, men hava i deras ställe numera
trätt andra skäl, som göra en omläggning av mandatstid och valtid för
huvudstadens del föga önskvärd. Av de skål, som härvidlag anförts och vilka
synas magistraten över huvud vara synnerligen beaktansvärda, har magistraten
såsom valförrättare särskild anledning att understryka betydelsen av att valen
om möjligt förläggas, såsom nu är fallet, till en tid, då verkets personal kan
hållas någorlunda fulltalig, hellre än till en tid, då, såsom i september alltid
är fallet, en stor del av verkets tjänstemän åtnjuter semester och alltså icke kan

14.1

påräknas för det vidlyftiga arbetet med själva valet och förberedelserna därtill.
Magistraten vill i detta sammanhang tillägga, att för magistraten såsom valförrättare
ej blott september, utan även övriga höstmånader te sig såsom för
ifrågavarande val bestyr vida olämpligare äti den hittills därtill anslagna tiden.
Rådhusrättens arbete är nämligen, enligt vad erfarenheten visar, som regel vida
mer betungande under hösten än under våren, beroende framför allt på en tendens
hos advokatkåren att under sommaren låta arbetet delvis ligga nere för att
på hösten återupptaga detsamma med ökad energi.

Magistraten vill slutligen icke underlåta att framhålla, hurusom de skal,
som synas hava föranlett tanken på en ändring av valtiden för stadsfullmäktige,
icke torde hava någon som helst tillämpning å Stockholm. Det synes nämligen
av Eder skrivelse framgå att en dylik ändring närmast skulle syfta till att möjliggöra
ett sammanförande av de kommunala valen med valen av landsting. Ett
dylikt sammanförande på de orter, där landstingsval över huvud äger rum, synes
emellertid icke på något sätt försvåras därigenom att huvudstaden, där sådana
val icke förekomma, beredes tillfälle att bibehålla den särställning, som den sedan
gammalt ägt, och att fortfarande åtnjuta de därmed förenade fördelar. _ Att återigen
beröva staden dessa fördelar allenast för att tillfredsställa ett uniformitetskrav
utan något som helst praktiskt gagn, detta synes magistraten näppeligen
höra ifrågakomma.

Skulle emellertid en överflyttning av stadsfullmäktigvalen till hösten äga
rum, måste i allt fall tillses, att andrakammarvalen och stadsfullmäktigvalen icke
förlägiras till samma år, utan ske alternerande, på sätt även 1917 års riksdag
ansåg lämpligast. De svårigheter, som enligt vad magistraten i sin nyssnämnda
skrivelse framhöll skulle vara förenade med ett sammanförande av andrakammarval
och stadsfullmäktigval, torde visserligen delvis komma att inom en nära framtid
bortfalla, men ett annat hinder lärer komma att uppstå, därest i enlighet
med föreliggande förslag stadsfullmäktigvalen i allt fall komma att vart fjärde
år förknippas med val av elektorer till riksdagens första kammare. Att i samband
med ett dylikt dubbelt val ytterligare anordna röstupptagning för andrakammarval
synes magistraten vara att ställa alltför stora krav på såväl valförrättare
som valmän. Ehuruväl magistraten antager, att de sakkunniga icke syfta
till en dylik anordning, har det likväl synts magistraten ej vara överflödigt att
framhålla detta, enär en motsatt uppfattning helt nyligen kommit till synes i en
vid den nu samlade riksdagen väckt motion.

Sedan magistraten nu yttrat sig i de frågor, som i Eder skrivelse omnämnts,
vill magistraten begagna tillfallet att beröra ett spörsmål, som i viss
mån därmed äger sammanhang. Såsom av det ovan sagda framgår, är den magistraten
åliggande uppgiften att tjänstgöra såsom valförrättare vid huvudstadens
allmänna val av en synnerligen betungande beskaffenhet. De nu föreliggande
förslagen om inskränkning av valtillfällenas antal må visserligen i sin mån syfta
att underlätta denna uppgift, kvar står dock, att de allmänna valen numera, då
de inträffa, verka i hög grad förryckande på fullgörandet av verkets egentliga,
på ett helt annat område förlagda arbetsuppgift. Magistratens, befattning med
huvudstadens allmänna val är tydligt vis en kvarleva från den tid, då magistraten
ännu jämväl i övrigt hade betydande administrativa uppgifter att fylla. Ju
mer verkets huvudsakliga arbete kommit att koncentrera sig på dess rena domstolsfunktioner,
desto mera har dess befattning med valen kommit att te sig som

144

en anomali. Betydelsen härav har givetvis varit mindre, så länge ännu det härav
föranledda arbetet höll sig inom rimliga gränser. Med den oerhörda omfattning
valmanskåren redan äger vid de kommunala och sannolikt inom kort kommer
att få vid de politiska valen, bliver emellertid frågan av en helt annan betydelse
än förr, och det må därför icke förvåna, om inom magistraten börjat yppas
en allt livligare önskan att om möjligt bliva befriad från denna för dess
egentliga verksamhet så främmande funktion. Det synes magistraten som om
detta mål utan större svårighet skulle kunna vinnas/exempelvis genom valbestyrens
överlämnande åt särskilda valnämmler i analogi med vad i landskommunerna
i vissa fall äger rum. Ehuru fullt medveten om, att frågans lösning i hela
dess vidd ej faller inom det område, som beröres av Edert uppdrag, bar magistraten
dock känt sig av förhållandena föranlåten att bringa sina önskemål härutinnan
till Eder kännedom, för den händelse Ni under Edert arbete skulle finna
tillfälle att i något avseende beakta dessa önskemål.

Stockholms rådhus den 21 januari 1921.

På magistratens vägnar:

A. E. DAHLBERG.

W. Hilarion Wistrand.

3. Av Överståthållarämbetet.

Till Kommunalförfattningssakkunniga.

I anledning av Eder skrivelse den 3 december 1920 med begäran om vissa
upplysningar får överståthållareämbetet anföra följande.

Vad först beträffar frågan, huruvida skälen för stadsfullmäktigevalens i
Stockholm förläggande till mars månad i stället för till december såsom i övriga
städer och huruvida dessa skäl eller andra anses böra utgöra hinder för att dessa
val ävensom valen av elektorer för utseende av ledamöter till riksdagens första
kammare förrättas under september månad och för a t stadsfullmäktiges mandatstid
räknas från den 1 januari året etter det, då valet förrättats, så hava, på
sätt framgår av till sakkunniga redan avgivna yttranden, såväl stadsfullmäktige
som . magistraten avstyrkt en sådan förändring uti för närvarande gällande
ordning.

EU skäl för förläggande av ifrågavarande val jämväl i fråga om Stockholm
till september är önskvärdheten av att elektorsvalen till första kammaren,
vilka tydligen böra ske samtidigt med stadsfullmäktigevalen, förrättas vid samma
tfd av året som landstingsmannavalen. Men härmed äro ock, så vitt Överståthällareämbetet
kan finna, skälen också uttömda för en förändring i nu bestående
ordning. Ur kommunal synpunkt torde intet intresse förefinnas för att val till
stadsfullmäktige ske i den ena kommunen å samma tider som i andra. De skäl
som tala för att tiden för stadsfullmäktigevalen i Stockholm allt fortfarande förlägges
till mars månad hava blivit så kraftigt och så uttömmande framförda av

I4f>

stadsfullmäktige och magistraten att Overståthållareämbetet för sin del icke där
till har något att tillägga.

Det är tydligt att även om i andra kommuner binder icke möter att förrätta
val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige i september månad och
således å samma tid som landstingsmannavalen så bliver förhållandet annorlunda
i Stockholm med dess stora administration och det myckna arbete som denna kräver
av den kommunala representationen.

De av stadsfullmäktige och magistraten anförda skälen synas vara sa
starka att olägenheten av att även elektorsvalen till första kammaren skulle
bliva förrättade i mars månad och således å annan tid än landstingsmannavalen
icke böra föranleda någon ändring uti vad ur kommunalsynpunkt är önskvärt.

Yad därefter vidkommer förslaget om upphävande av den successiva förnyelsen
av stadsfullmäktigekorporationen i Stockholm finner sig Overståthållareämbetet
i likhet med stadsfullmäktige böra förorda samma förslag.

Stockholm i Överståthållareämbetets kansli den 3 februari 1921.

CARL HEDERSTTERNA.

Hj. Gr af ström.

Vi—2101i4

146

Bilaga 2.

Förteckning över vissa i lagar, författningar eller annorstädes förekommande
bestämmelser, som av de sakkunniga tagits i betraktande vid behandling
av frågan om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
befogenhet.1

A. Ärenden, som omförmälas i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1. Ärenden, vid vilka annan riistgruud än den vanliga tillämpas.

1. Ärenden, rörande sådana besvär, som åligga alla, villca inom kommunen erlägga
kommunalutskylder, men för vilkas utgörande stadgas annan grund än den för utgörande av
kommunalutskylder i allmänhet gällande — jfr sid. 96 —.

I § 11 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på landet heter det, att där
för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder,
annan grund än den för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet gällande
finnes särskilt stadgad, skall röstvärdet vid beslut över ärenden, som röra sådana besvär, beräknas
efter den särskilt bestämda grunden.

2. Ärende, som angår endast i mantal satt jord — jfr sid. 96 —.

Enligt § 10 mom. 2 av förordningen om kommunalstyrelse på landet må i ärende,
som angår endast i mantal satt jord, ej andra taga del än de, som innehava sådan jord.

il. Ärenden, vid vilka den vanliga röstgrnndeu tillämpas.

1. Ärenden, som enligt § 35 ankomma på kommunalstämma — jfr sid. 96 —.

Enligt § 35 av förordningen om kommunalstyrelse på landet skola följande ärenden

alltid behandlas å kommunalstämma:

justering av den i § 65 omförmälda uppbörds- och debiteringslängden,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut, varom i § 16 sägs angående plats för anslående av kungörelse om kommunalstämma
och angående införande i tidning av tillkännagivande om tid och ställe för kommunalstämma,

beslut enligt § 17 angående dag för kommunalstämma och

beslut enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

2. Ärenden, som, ehuru ej upptagna i § 35, måste anses ankomma på kommunalstämma
— jfr sid. 92 —.

Beslut enligt § 27 mom. 2 angående avskaffande av fullmäktigsystem i kommun
med 1,500 invånare eller därunder — jfr § 8 i förordningen om kommunalstyrelse i
stad —,

1 Förteckningen omfattar icke i s. k. kristidsförfattningar förekommande bestämmelser och avser
ej heller frågan, i vilken mån med avseende å kommunalfullmäktige, dess ordförande och beslut äger
tillämpning, vad i kommunalförordningen i motsvarande hänseende stadgas beträffande kommunalstämma.

147

beslut enligt § 28 beträffande antalet kommunalfullmäktige och ändring av detta
antal — jfr andra stycket av sagda §, enligt vilket kommunens vid kommunalstämma röstberättigade
invånare bestämma det antal kommunalfullmäktige, som bör för kommunen
utses —.

B. Ärenden, som omförmälas i andra författningar eller förordningar än förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

1. Ärenden, vid vilka annan riistgrund än den vanliga tillämpas — jfr sid. 96 —

1. Val av ombud vid vägstämma in. m.

Enligt § 35 i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet skall inom varje socken utdrag av det vid vägsynen förda protokollet sist från
och med andra söndagen efter syneförrättningens slut hållas för de väghållningsskyldige
tillgängligt å det ställe, som för ändamålet utses av kommunalstämma, och kungörelse härom
uppläsas i socknens kyrka sist å nämnda söndag eller, om gudstjänst då ej hålles, å först
därefter infallande med gudstjänst förenad söndag och, där kommunalstämma så beslutar,
anslås å viss plats inom kommunen. Enligt § 52 i samma lag skola kommunvis a kommunalstämmor
efter vägfyrktal utses ombud vid vägstämma jfr nedan under D 3 —.

2. Val av gode män vid lantmäteriförrättningar.

Enligt § 19 i skiftesstadgan skall å landet för varje socken finnas två inom häradet
eller tingslaget boende gode män, vilket antal, där det för lantmäteriförrättningarnas obehindrade
gång ej är tillräckligt, må efter behov ökas. Dessa gode män skola å »allmän
kommunalstämma» väljas för eu tid av sex år, och äge därvid en var, som i kommunen
innehar hemman under ägande- eller nyttjanderätt, lika röst.

3. Val av sockenfullmäktige för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt.

Enligt § 117 sldftesstadgan är första domstol i skiftesmål å landet den i varje härad
eller tingslag förefintliga ägodelningsrätten, i vilken ordinarie domare i orten är ordförande.
Ledamöterna i rätten utgöras av tre i lanthushållning kunniga, inom häradet eller tingslaget
boende, bofasta män, vilka, på föranstaltande av domaren i orten, väljas inför häradsrätten,
genom sockenfullmäktige, »efter förmedlade hemmantalet».

h. Val av ledamöter i skogsvårdskommitté.

Enligt § 5 i förordningen den 24 juli 1903 om skogsvårdsstyrelser må, för medverkan
vid utförandet av den skogsvårdsstyrelsen tillkommande uppgiften i avseende å skogsvården,
inom kommun, som sådant önskar, tillsättas en skogsvardskommitte av7 tre personer, vilka
för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen samt de två övriga av kommunalstämman
enligt den grund, som för utseende av gode män vid laga skifte är stadgad. Motsvarande
bestämmelse förekommer i förordningen den 13 juni 1908 angående skogsvardsstyrelse
inom Gottlands län och äger enligt förordningen den 20 juni 1913 angående den
skogsvårdsstyrelse åliggande verksamhet på Öland tillämpning jämväl därstädes.

5. Ärenden angående socken- och häradsallmänning ar samt vid avvittring för vissa
socknar avsatta gemensamhetsskogar i Kopparbergs län och Norrland.

Enligt 8—10 §§ i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket stadgas,
att »de som i socknen hemman äga och bebo» hava att efter hemmantalet besluta angående
sockenallmännings vård och användning.

Enligt 6 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket pro delägare i häradsallmänning »de, som i häradet bygga och bo, efter

148

oförmedlade hemmantalet». Dessa delägare skola genom sockenombud utse en allmänningsstyrelse.

Enligt ett flertal avvittringsresolutioner har vidare av det jordägarna i en socken
tilldelade skogsanslaget en viss del avsatts såsom allmänningsskog, vilken liksom av skogens
avkastning bildade fonder förvaltas av de jordägande sockenmännen enligt reglementen fastställda
av Kungl. Maj:t.

II. Ärenden, vid vilka den vanliga röstgrnnden tillämpas. 1

1. Val av nämndemän — jfr sid. 97 —.

Att särskilda rösträttsbestämmelser gälla för val av nämndemän fanns i förordningen
om kommunalstyrelse på landet ursprungligen stadgat i eu särskild §, nämligen § 35, som
lydde: »Om utväljande av elektorer för riksdagsmannaval samt om val av nämndemän är
särskilt stadgat».. År 1909 utgick bestämmelsen i vad angår val av elektorer för riksdagsmannaval,
och vid rösträttsreformen 1913 ströks hela §:en, som det vill synas allenast för att
man utan större ändring av paragrafföljden skulle i förordningen få in de vidlyftiga bestämmelserna
om proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige. Bestämmelsen om nämndemansval
fick i stället sin plats i § 1 t mom. 1, men kom därvid i sådan! .sammanhang, att
den åtminstone till synes kom att avse allenast tiden för kommunalstämma då dylika val
skola förrättas. I förordningen om kommunalstyrelse i stad däremot är sedan år 1918
nämndemansvalens särställning utsagd genom ett till ordningen för dessa val över huvud
taget, hänförligt lagrum, nämligen i § 8.

De särskilda föreskrifterna om nämndemansval återfinnas i Rättegångsbalken 1 kap.
1—3 §§ och avse efter lagändring år 1917 —- varefter ovan omförmälda stadgande i förordningen
om kommunalstyrelse i stad § 8 infördes år 1918 — även nämndemansval i
stad, som lyder under häradsrätt. Ea landet gälla och gällde även före lagändringen bestämmelser,
att nämndemansval förrättas å kommunalstämma, att alla å sådan stämma
i kommunala angelägenheter röstberättigade därvid äga rösträtt, och att varje röstande har
eu röst. Därjämte föreskrives, att, där flera socknar eller sockendelar till gemensam valkrets
för nämndemansval äro förenade, rätten skall bestämma, a vilken sockens kommunalstämma
valet skall förrättas.

2. Val av sockenfullmäktige för utseende av vattenrättsnämndemän — jfr sid. 98 —.

Enligt vattenlagen den 28 juni 1918 kap. 11 § 2 skall första domstol i vattenmål,

vattendomstolen, bestå av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter
två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. De sistnämnda skola enligt
§ 4 utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands och Kopparbergs län en för varje
tingslag samt i övriga delar av riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende
av ledamot i ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,
som skola utse vattenrättsnämndemän, envar, som i kommunens allmänna angelägenheter är
röstberättigad, äga en röst.

I en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse den 30 augusti 1918 om val av vattenrättsnämndemän
lämnas med stöd av föreskrifterna i vattenlagen följande anvisningar angående
vad ifråga om sagda val bör iakttagas, nämligen

att valet avser en tid av sex år, räknat från och med år 1919,

att i Norrland ävensom Värmlaiids och Kopparbergs län utses en vatteurättsnämndeman
för varje tingslag samt i övriga delar av riket en för varje domsaga,

1 Angående frågan om vissa hithörande ärendens karaktär av »kommunala angelägenheter» se
sid. 88—91. .

alt om domsaga, för vilken allenast eu vatteurättsnämndeinau skall utses, bestar av
två eller flera tingslag, valet förrättas inför de» av domsagans häradsrätter, som domhavanden
bestämmer,

att valet sker genom fullmäktige, utsedda av de kommuner, vilka äga att deltaga i
val av ledamot i ägodelningsrätt,

att vid utseende av fullmäktig envar i kommunens allmänna angelägenher röstberättigad
äger en röst,

att beträffande röstgrunden vid valet inför häradsrätten skall gälla vad för motsvarande
fall är stadgat angående val av ledamot i ägodelningsrätt, samt

att vattenrättsnämndeman, som bör vara allmänt betrodd, om siu orts förhållanden
kunnig man, skall vara valbar till nämndemansbefattning vid häradsrätt inom orten och ej
må hava uppnått sextiofem års ålder.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndeman och att kvarstå i
uppdraget skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman i häradsrätt äga motsvarande
tillämpning.

8. Val av ledamöter i valnämnd — jfr sid. 90 —.

Enligt § 33 i lagen om val till riksdagen skall för värjo valdistrikt på landet
finnas en valnämnd av fem inom valdistriktet boende personer. Fyra av ledamöterna i
denna nämnd jämte två suppleanter väljas å första ordinarie kommunalstämma varje år i
den ordning, som om nämndemansval är stadgad.

J,. Fråga om undantag från bestämmelsen, att val av landstings män skall förrättas
(ten tredje söndagen i september — jfr sid. 99 —.

Enligt § 5 mom. 2 c) i landstingsförordningen kan kommunalstämma besluta om
undantag från regeln, att val av landstingsman skall förrättas den tredje söndagen i september.
För sådant besluts giltighet fordras, att två tredjedelar av de i omröstningen deltagande
sig därom förena.

5. Kommuns indelning i två eller flera pensionsdistrikt m. in. — jfr sid. 99 —.

I § 19 av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring stadgas, att varje
socken på landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör egen kommun, skall bilda
ett pensionsdistrikt. Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,
skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt, Där på grund av kommunens vidsträckthet
eller folkmängd eller andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i
två eller flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden
prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Beslut
om sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upphävande eller förändring därav
fattas å landet av kommunalstämma, och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmän rådstuga.

I nästpåföljande § stadgas, att ledamöter av pensionsnämnd jämte suppleanter utses
å landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga, ock på motsvarande
sätt stadgas i 23 § beträffande fråga om ersättning åt ledamöterna av nämnden.

6. Yttrande och framställning rörande valdistriktsinclelnmg för andrakammarval.

Enligt § 32 i lagen om val till riksdagen skall Konungens befallningskavande för bifall
till framställning av förändring i valdistriktsindelning för andrakammarval å landsbygden
hava inhämtat vederbörande kommunalstämmas yttrande, så ock i det fall, där sagda myndighet
utan föregående framställning förordnar om indelning i valdistrikt eller om ändring
i redan skedd indelning.

1 Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

150

7. Ärenden angående indelning i brandrotar och utseende av brandfogde.1

Enligt § 5 i lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning av skogseld
skall varje socken å landet utgöra en brandrote; dock äge Konungens befallningshavande
efter framställning medgiva, att, vad sålunda är stadgat, ej skall äga tillämpning i fråga
om viss socken eller att två eller flera socknar må förenas till en brandrote. Konungens
befallningshavande äge oek att, efter inhämtat yttrande av kommunalstämma, besluta, att socken
skall utgöra mera än en brandrote, och huru i sådant fall socknen skall till brandrotar indelas.
Enligt § 6 i samma lag skall för varje brandrote finnas en brandfogde, som för
tre år väljes, å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige, eller, där sådana
cj finnas, av allmän rådstuga. Finner Konungens befallningshavande den valde icke lämplig,
förordne Konungens befallningshavande om nytt val. För brandfogde skall utses en suppleant.
Äro två eller flera socknar förenade till en brandrote och enas de icke i valet av brandfogde,
äge Konungens befallningshavande utse den av de valda, som finnes därtill lämpligast.
I § 14 stadgas vidare, att, om utöver vad denna lag innehåller, ordningsföreskrifter
finnas till förekommande eller släckning av skogseld, så äger på landet kommunalstämma att
därom besluta. § 15 i sagda lag föreskriver, att brandfogde, därest å landet kommunalstämma
sådant beslutar, äger att erhålla arvode för uppdraget till belopp, som prövas skäligt .

8. Ärende angående indelning i fjärdingsmansdistrikt och utseende av fjärdingsman-1

I § 1 av lagen den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande

stadgas, att inom varje socken skall finnas en fjärdingsman, dock att i socken av större
vidd två eller flera fjärdingsman må efter Konungens befallningshavandes prövning anställas,
sedan socknemännen å kommunalstämma blivit hörda och landsfiskal sig yttrat. Då, inom
samma landsfiskalsdistrikt smärre socknar angränsa varandra, må, på lika sätt, bestämmas
om anställande för två eller flera sådana av endast en fjärdingsman. Enligt. §§ 2 och 3
av sagda lag skall fjärdingsman för en tid av minst tre år utses och hans avlöning bestämmas
av kommunalstämma, och enligt § 4 äger landsfiskalen att, då två eller flera till
ett fjärdingsmansdistrikt sammanslagna socknar icke enas i valet av fjärdingsman, utse
den av de valde, han finner därtill lämpligast. 1 § 2 av ovannämnda lag stadgas därjämte,
att »fjärdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr>.

9. Val av fosterbarnsnämnd.1

Enligt § 3 i lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård äga, i fall så anses nödigt
och lämpligt, i stad stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga och på
landet kommunalstämma att åt särskild styrelse, med namn av fosterbarnsnämnd, uppdraga
den befattning med fosterbarnsvården. som eljest skulle enligt denna lag utövas av hälsovårds-
eller kommunalnämnden.

10. Val av ombud vid mantalsskrivningsfafrättning.1

Enligt 7 § mom. 1 i förordningen den G augusti 1894 angående mantalsskrivning
skola vid mantalsskrivning tillstädesvara pastor eller, om han har förfall, någon av honom
förordnad lämplig person, helst annan inom församlingen tjänstgörande präst, vederbörande
stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunombud, vilka till det antal, som för vinnande
av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av Konungens befallningshavande
bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt utses av »den myndighet, som utövar kommunens
beslutanderätt».

11. Val av gode män för tillsyn över förmyndare.1

Enligt 3 § i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning
av omyndigs egendom skall å landet varje kommun å kommunalstämma utse gode män

Angående littera 6—19 se sid, 100 o. 101,

151

en eller flera, att hava tillsyn å förmynderskap; och rnå flera kommuner, lydande under
samma rätt, till god man utse samma person.

12. Val av nykterhetsnämnd.1

Enligt 3 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister skall i varje
kommun finnas en nykterhetsnämnd. Nykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan
nämnd blivit tillsatt, utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. Särskild nykterhetsnämnd
må tillsättas, i fall så prövas lämpligt på landet av kommunalstämma. Om dylik
uämnds sammansättning, val av ledamot och suppleant däri, ledamots och suppleants
tjänstgöringstid och avgång, val av ordförande och vice ordförande äger för annan
ort än Stockholm vad om fattigvårdsstyrelse finnes stadgat motsvarande tillämpning.

13. Val av ombud i markegång snämnd.1

Enligt 7 . § i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för
markegångsprisens bestämmande skola på landet till ledning vid »årsprisets» bestämmande
priskuranter upprättas av en för fögderiet i oktober månad varje år utsedd särskild nämnd
(markegångsnämnden), vilken består dels av ombud, ett för varje kommun, å kommunalstämma
valda bland ortens avgäldsgivare, skiftesvis av det antal kommuner och efter den
ordning dem emellan, som Kung!. Maj:ts befallningshavande årligen bestämmer, med iakttagande
dock att antalet ej må understiga fyra eller överstiga åtta, dels ock av motsvarande
antal ledamöter, som Kungl Majrts befallningshavande förordnar bland inom fögderiet bosatta,
för oväld och sakkunskap kända män, helst avgäldstagare. Vid förfall för de ordinarie
ledamöterna inträda i nämnden suppleanter, som i enahanda ordning och till samma
antal utses av såväl kommunalstämman som Kungl. Majrts befallningshavande.

lh. Förord vid distriktsbammorskas tillsättande och yttrande angående ersättningsiaxa
för dylik m. m.1

Enligt § 1 i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor äger
medicinalstyrelsen medgiva, att stad så ock närbelägen mindre landskommun må undantagas
från barnmorskedistriktsindelningen, under villkor att staden eller landskommunen träffar avtal
med tillräckligt antal i staden praktiserande barnmorskor, varigenom dessa mot ersättning
av staden eller landskommunen, beräknad efter antalet utförda förrättningar förplikta sig att
enligt, fastställd taxa betjäna barnaföderskor. Enligt § 3 i samma lag tillsättes distriktsbarnmorska
av barnmorskestyrelsen, sedan, efter inhämtande av vederbörande tjänsteläkares
yttrande, den eller de till barnmorskedistriktet, hörande kommuner avgivit sitt förord, och
enligt § 5 böra, innan ersättningstaxan för distriktsbarnmorska fastställes, den eller de till
barnmorskedistriktet hörande kommuner lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet.

15. Yttrande angående särskilt tillstånd till handel med explosiva varor.1

Enligt § 49 i förordningen den 19 november 1897 angående explosiva varor må
särskilt tillstånd till handel med explosiv vara av l:a klass ej lämnas annan person än den,
som är till handels idkande i allmänhet berättigad samt i övrigt gjort sig känd för ordentlighet
och redbarhet, och meddelas av Konungens befallningshavande efter vederbörande
kommunalmyndighets hörande.

16. Fråga om handelsbods etc. öppenhållande.1

Lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss
annan rörelse stadgar (§§ 1 och 2) vissa tider å dagen, då handelsbod, rakstuga, frisérsalong
och varmbadinrättning må hållas öppna för allmänheten. Enligt § 3 må, i den mån sådant
påkallas av särskilt förhållande inom viss kommun, tiden för öppethållande inom vissa
angivna gränser bestämmas annorlunda än i §§ 1 och 2 är stadgat. Beslut i sådan rikt 1

Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

ning, ävensom ändring eller upphävande av dylikt beslut tillkommer (§§ 5 och 7), den
myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt». Ifrågavarande beslut skola fastställas av
länsstyrelsen, som har att ofördröjligen allmängöra de fastställda besluten genom införande
därav i länskungörelserna. varjämte genom vederbörande kommunala myndighets försorg
tillkännagivande om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll skall införas
i minst en tidning inom orten, varförutom beträffande landskommun tillkännagivande om
kungörelsen skall ske i kyrkan (§ 6).

17- Yttrande över ansökning om framdragande av elektrisk ledning.1

Enligt 3 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar skola i fråga om ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra
avstående eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk anläggning,
bland andra de kommuner eller municipalsamhällen, inom vilkas områden ledning skall framdragas,
lämnas tillfälle yttra sig.

18. Beslut angående skogsaccismedels användning. 1

Enligt § 3 i lagen den 11 oktober 1912 om slcogsaccis och om virkestaxering åligger
det kommunalnämnden att varje år i sammanhang med uppgörandet av inkomstförslaget för
kommunen beräkna skogsaccisfondens behållning vid nästföljande års början, där sådan fond
finnes, och den på grund av löpande årets taxering utgående skogsaccisen. Av sålunda
tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut såsom tillskott till täckande av
sådana utgifter för nästföljande år för kommunala och kyrkliga ändamål, till vilka enligt
gällande kommunalförfattningar medel eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga
skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för etthundra kronor till
kommunen skattpliktig inkomst under nästföljande år kommer att med en fjärdedel understiga
utdebiteringen för samma inkomstbelopp under löpande året. Detta tillskott användes
till bestridande av utgifter, som kommunalstämman beslutat för det nästföljande året, i den
mån tillskottet därtill förslår. Skulle tillskottet vara större än som erfordras för täckande
av nämnda utgifter, skall överskottet avräknas på vad kyrkostämman beslutat till uttaxering
under det nästföljande året.

19. Fråga om skatt för hund och sättet för hundskattemedlens användning.1

Enligt §§ 1 och 2 i kungörelsen den 1 juni 1877 angående skatt för hundar må

såväl i stad som på landet kommun besluta, huruvida hundskatt skall utgå, om beloppet av denna
skatt (intill 15 kronor) samt om de inflytande medlens användning för kommunens behov.

Anm. I åtskilliga nyare författningar stadgas, att ärende skall behandlas av kommunalfullmäktige,
där sådana finnas, och i annat fall av kommunalstämma. Så är förhållandet beträffande:

a) ärenden, som enligt § 95 i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker ankomma på kommuns prövning (jfr sid. 1001;

b) ärenden, som enligt § 36 i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av
pilsnerdricka ankomma på kommuns prövning: (så ej förut, jfr å sid. 89 och 90 anfört referat nr
Regeringsrättens årsbok);

c) val av hästuttagningsnämnd och fråga om ersättning åt valda ledamöter av sådan
nämnd enligt §§ 7 och 9 i lagen flen 2 juli 1915 angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot:

d) fattigvårdsärenden enligt § 7 i lagen om fattigvården den 14 juni 1918:

e) frågor angående sättet och ordningen för fördelningen av rekvisitioner enligt lagen den
24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens
behov; direkt stadgas visserligen endast (§ 2 mom. 3), att vederbörande kommun ansvarar för utgörande
av rekvisition, och att »kommunen själv» besluter rörande dessa frågor, men då i fortsättningen av
paragrafen talas om åtgärder, som icke tillåta »avvaktande av sammanträde av kommunalstämma eller
kommunalfullmäktige», följer därav uppenbarligen, att förordningen avser, att ärendena skola behandlas
av fullmäktige, där sådana finnas:

1 Angående littera 6—19 se sid. 100 o. 101.

153

/) val av pensionsnämnd och fråga om ersättning åt ledamöter och ordförande i nämnden
enligt SS SO, 23 och 26 i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, — jfr ovan —;

g) val av taxeringsnämnd cell fråga om ersättning till ledamöter av nämnden enligt Zo
och 54 i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering;

h) fråga om upptagande av nöjesskatt enligt § 2 i förordningen den 30 maj 1J1J om ratt.

för kommun att upptaga avgift vid vissa oticutliga nöjesiillstäilningar; . . .

?.) beslut om tillsättande av särskild hälsovårdsnämnd och val av ledamöter i sällan
nämnd enligt § 35 i hälsovårdsstadgan deu 19 juni 1919; . ,

j) frilän om köttbesiktning enligt lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och
slakthus; sådan'' fråga ankommer i stad på st ad-t allmäktige och i annat samhälle, där hälsovårdsstadgan
för riket är tillämplig »motsvarande kommunalmyndighet», d. v. s. på landet kommunal- eller municipal fullmäktige,

där sådana finnas; ... . . . , , , „ „

k) tillsättande av styrelser för lärhngsskola, yrkesskola, ettang handelsskola eller hushållsskola,
enligt stadgan den 16 september 1918 för den kommunala yrkesundervisningen; ledamöter i
dylika styrelser med undantag för skolans föreståndare, som är självskriven ledamot, utses »av stadsfullmäktige
eller däremot svarande kommunal myndighet» d. v. s. på landet kommunal- eller municipalfullmäktige,
där sådana finnas.

C. Ärenden, som ankomma på kommunalstämma enligt föreskrift av enskilda

personer eller sammanslutningar.

Ärenden av dylik natur äro t. ex. val av huvudmän i sparbank och av s. k. brandstodskommittéer.
Reglementariska och andra föreskrifter av denna art pläga endast tala
om kommunalstämma såsom i de olika fallen berättigad att besluta. De ärenden, som här
avses, äro givetvis icke kommunala angelägenheter i egentlig mening — jfr sid. 106 o. 107 —.

D. Vissa kommunalstämmans ordförande tillkommande åligganden enligt andra
författningar eller förordningar än förordningen om kommunalstyrelse på landet

— jfr sid. 106 o. 107 —. 1 2

1. Åligganden enligt taxeringsförordningen.

Enligt förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering ankommer det på kommunalstämmans ordförande bland annat att tillhandahålla
taxeringsnämnden erforderligt antal exemplar av sagda förordning och av de övriga
författningar, som skola av taxeringsnämnden tillämpas (§ 28), att före januari månads utgång
till taxeringsnämndens ordförande avlämna avskrifter av taxeringslängder och prövningsnämndens
särskilda längder för nästföregående år (§ 29 mom. 2), samt att under viss tid
av minst 14 dagar tillhandahålla de skattskyldiga de avskrifter av de hos prövningsnämnden
förda längderna, som före den 15 september tillställts honom av häradsskrivaren (§ 47
mom. 3).

2. Åligganden i fråga om riksförsäkringsanstaltens uppgift rörande arbetsgivare.

Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete aligger det kommunalstämmans
ordförande att, sedan vederbörande häradsskrivare före den 1 oktober tillställt
honom riksförsäkringsanstaltens uppgift rörande de inom kommunen boende arbetsgivare,
av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden, under
viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt
och därvid tillkännagivet ställe hålla uppgiften de avgiftspliktiga tillhanda samt därefter
senast inom oktober månads utgång återsända uppgifterna till häradsskrivaren (§ 3 mom. 2).
20—210114

154

$■ Befattning med vägfyrktalslängd.

Enligt lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
skall vägfyrktalslängden senast den 1 december insändas till kommunalstämmans ordförande.
Sedan vägfyrktalslängden framlagts till granskning och av de väghållningsskyldiga
å kommunalstämma justerats, skall kommunalstämmans ordförande taga avskrift av den justerade
längden och därefter översända densamma till vägstyrelsen (§ 59).

Jf. Skyldighet för häradshövding att meddela kommunalstämmans ordförande om
sammanträde inför häradsrätt i hushållsmål.

Enligt kungörelsen den 22 juli 1875 angående skyldighet för häradshövding att
meddela kommunalstämmas ordförande underrättelse om sammanträde inför häradsrätt i hushållsmål
av allmän beskaffenhet åligger det domhavaden att om dylikt sammanträde meddela
vederbörande kommunalstämmas ordförande underrättelse så tidigt, att ombud för menigheten
må kunna i behörig ordning utses.