Kung!. Maj.ts Proposition Nr SOS (Proposition 1919:305)

Kung!. Maj.ts Proposition Nr SOS.

Nr 305.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensions för håk
landena för övning slör are vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier;
given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna följande bestämmelser angående pensionering av vissa
lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier:

1. För ordinarie lärare i övningsämne vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier — lärare i trädgårdsskötsel
härvid undantagen — skall pensionsunderlaget i förhållande
till den avlöning för år räknat, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, beräknas på det sätt,

att pensionsunderlaget skall, om den sålunda beräknade årsavlöningen
icke överstiger 700 kronor, utgöras av nämnda årsavlöning;

att, om denna årsavlöning överstiger 700 kronor men icke 3,700 kronor,
pensionsunderlaget skall motsvara summan av 700 kronor och 2/3 av deri
del av årsavlöningen, som överskjuter 700 kronor; samt

att, där nämnda årsavlöning överstiger 3,700 kronor, pensionsunderlaget
skall motsvara summan av det på en årsavlöning av 3,700 kronor
sålunda uträknade beloppet eller alltså 2,700 kronor och hälften av den
del av årsavlöningen, som överskjuter 3,700 kronor.

2. Högsta pensionsunderlaget skall för sådan lärare utgöras av det
gällande pensionsunderlaget, omräknat efter avlöning och övertidsersättning i

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 270 höft. (Nr SOS). 1

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

högsta lönegraden, där icke redan det gällande pensionsunderlaget grundats
på förhållandena i nämnda lönegrad.

3. Hel pension för sådan lärare skall utgöra Yio av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande
under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för
pensionstagandet.

Övergångsbestämmelse. Hel pension skall utgöra, därest lärare efter
uppnådd pensionsålder år 1919 avgår från sin tjänst, det under nämnda
år för honom gällande pensionsunderlaget; därest lärare år 1920 avgår
från sin tjänst, 1/z av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
som varit för honom gällande under vart och ett av åren 1919
och 1920; därest lärare år 1921 avgår från sin tjänst, !/3 av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som varit för honom gällande
under vart och ett av åren 1919—1921 o. s. v. samt, därest
lärare år 1927 avgår från sin tjänst, l/$ av sammanlagda beloppen av de
högsta pensionsunderlag, som varit för honom gällande under vart och ett
av åren 1919—1927.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF,

Värner Bydén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter: Ang.pension»

I den framställning, som gjordes till 1904 års riksdag angående ny
löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna lärare vid de
läroverk, föreslogs, bland annat, att pensionsbeloppet skulle för ordinarie hög

övningslärare utgöra tre fjärdedelar av de löneförmåner, han under de tio re lärarinne
sista åren i medeltal för år uppburit eller skulle hava uppburit, i den 8^tatens*fo^>
händelse han hela tiden själv bestritt sin tjänst, dock att pensionsbeloppet *kolesemi
för övningslärare icke i något fall finge överstiga 3,000 kronor. FOreTår^Mi»

Riksdagen, som icke kunde godkänna den av Kungl. Maj:t föreslagna gänande be
beräkningsgrunden, ansåg, att densamma borde ändras i överensstämmelse Btammelser.
med den vid löneregleringar under senaste tiden följda principen, att för

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 305.

tjänst, där avlöningen icke vore delad i lön och tjänstgöringspenningar,
pensionsbeloppet skulle utgöra två tredjedelar av avlöningen. Då emellertid
pensionsbeloppet för de övningslärare, som icke åtnjutit arvode för
överarbete, härigenom skulle bliva något knappt och till och med understiga
vad som dittills varit stadgat eller i särskilda fall av riksdagen beviljats
för övningslärare, som ej haft pensionsrätt sig tillerkänd, beslöt
riksdagen, att nämnda belopp ej skulle utgå med mindre belopp än lönen
oavkortad. Härigenom bereddes lärarna vid de mindre besökta läroverken,
där arvode ej kunde påräknas, eu avsevärd fördel, vilken därjämte, vad
teckningslärarna beträffade, vore ägnad att utjämna den stora skillnad i
pensionsbelopp, som genom Kungl. Maj:ts förslag skulle kunna uppstå
mellan lärare, som endast uppbure lön, och lärare, som åtnjöte både lön
och arvode.

Riksdagen beslöt alltså, att pensionsbeloppet skulle utgöra för ordinarie
övningslärare två tredjedelar av de löneförmåner han under de tio
sista åren i medeltal för år uppburit eller skulle hava uppburit, i den
händelse han hela tiden själv bestritt sin tjänst, dock icke lägre belopp
än lönen oavkortad.

I överensstämmelse härmed blevo också bestämmelserna om övningslärares
pension avfattade i kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny
löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk.

I anslutning härtill föreskrevs vidare i 18 § av lagen avgående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, att för tecknings-,
gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna läroverk skulle, intill dess
ny lönestat kunde varda fastställd, gälla, i avseende å beräkning av pensionsunderlaget,
att såsom pensionsunderlag skulle betraktas lönen, oavkortad,
samt vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom kungörelsen
den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräkning.

Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor i övningsämnen
vid högre lärarinneseminariet gåvos i samband med 1904 års löne- och
pensionsreglering inga särskilda bestämmelser.

Yad däremot angår motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna, stadgades
i den den 27 augusti 1904 utfärdade kungörelsen angående löneoch
pensionsreglering för dessa läroanstalter — på sätt riksdagen med
bifall till vad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit i sådant hänseende beslutit
-— att pensionsbeloppet skulle utgöra för lärare i musik och sång, i teck -

'' Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

ning, i gymnastik och i slöjd tre fjärdedelar av det befattningen åtföljande
arvode med ålderstillägg, dock att för övningslärare, som uppbure
pension för annan statens tjänst, sammanlagda av statsmedel utgående
pensionsbeloppet icke finge överstiga 3,000 kronor.

Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål
meddelades inga föreskrifter.

I den framställning, som till 1918 års lagtima riksdag avläts i fråga Lo ne- och
om löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter (proposition nr 260], föreslogs ifraga om pen- års lagtima
sionsförbållandena för övningslärare vid de allmänna läroverken, bland rlks,Ja*-r''
annat, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skulle utgöra två
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skulle bestämmas med
hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit
för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre belopp'':än
lönen oavkortad. .-..cwn^:

Liknande bestämmelser föreslogos i samma proposition beträffande övningslärare
vid högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier,
dock att vad sålunda föreslagits icke skulle gälla vid folkskoleseminarierna
anställda lärare i trädgårdsskötsel, för vilka andra bestämmelser, varom nu
ej är fråga, skulle komma till tillämpning.

I den skrivelse, nr 394, vari riksdagen anmälde sina beslut i fråga
om nämnda löne- och pensionsregleringar, framhöll emellertid riksdagen —
med erinran därom, att förslaget att övningslärares pension minst skulle
motsvara lönen oavkortad, tillkommit såsom ett av löneregleringskommitten
förordat tillägg till lärarlönenämndens i övriga delar följda förslag -—- att
riksdagen icke kunnat undgå att uppmärksamma, hurusom genom tillägget
»likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad» avsevärda ojämnheter skulle
uppstå i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika
övningslärarkategorier. I betraktande härav hade riksdagen ansett lämpligast,
att omförmälda tillägg uteslötes. Men då detsamma uppenbarligen
tillkommit för att tillgodose de svagast avlönade övningslärarna och då det
givetvis vore av vikt, att den angivna bristen bleve avhjälpt, hade riksdagen
funnit sig böra anhålla, att Kungl. Maj:t måtte åvägabringa eu
utredning i fråga om övningslärarnas pensionsförhållanden och för riks -

Yttrande av
[läroverksöverstyrelsen
och
folkskolöverstyrelsen

1918.

(i Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

dagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning kunde föranleda. I
samband härmed föreskrev också riksdagen, att övningslärare — med undantag
dock för lärare i trädgårdsskötsel — som med eller under år 1919
utnämndes till ordinarie befattning, skulle vara underkastad de förändrade
bestämmelser ifråga om rätt till pension, som under nämnda år kunde varda
meddelade.

I enlighet med riksdagens beslut äro ock de i ämnet utfärdade kungörelserna
den 22 juli 1918 avfattade.

Sedan med anledning av riksdagens om förmälda beslut läroverksöverstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen anbefallts inkomma med utredning och
förslag i frågan, hava överstyrelserna i skrivelse den 12 november 1918
framlagt förslag i ämnet och däri hemställt, att bestämmelserna rörande
pensionsunderlag för övningslärare vid ifrågavarande läroanstalter måtte erhålla
följande lydelse:

»För annan ordinarie övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel skall
pensionsunderlaget, såvida den med hans tjänst under närmast föregående
hösttermin förenade tjänstgöring icke överstigit 20 timmar i veckan, utgöra
den årsavlöning, efter vilken han sagda termin uppburit avlöning,
men 2/s av nämnda årsavlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring omfattat
iner än 20 timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som motsvarar
årsavlöningen för 20 timmars tjänstgöring i veckan, varvid den mot 20
timmar i veckan svarande årsavlöningen beräknas efter det belopp för
veckotimme, varmed ersättning skolat utgå för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den fastställda lönen svarande undervisningstiden,
och skall för ordinarie övningslärare hel pension utgöra Yio av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande
under vart och ett av de 10 år, som förflutit närmast före tidpunkten
för pensionstagandet».

Överstyrelserna hava till stöd för sitt förslag anfört följande:

Den utredning, som överstyrelserna fått i uppdrag att verkställa, avser att
åstadkomma en sådan reglering av övningslärarnas pensionsförhållanden, att de
svagast avlönade bland dessa lärare bliva tillgodosedda. Läroverksöverstyrelsen
har redan tidigare, nämligen i framställning den 31 januari 1917, framlagt en
dylik utredning, avpassad efter de avlöningsbestämmelser, som av nämnda överstyrelse
föreslagits i dess yttrande den 10 juni 1915 angående lärarlönenämndens
betänkande beträffande ny löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken med flera läroanstalter. Då de numera fastställda avlönings
bestämmelserna för nämnda lärarpersonal emellertid i flera avseenden avvika från

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

dem, som legat till grund för sagda utredning, är denna icke längre tillämplig
på de förändrade förhållandena, även om dess ledande principer fortfarande kunna
i det hela följas.

För att få en överblick över pensionsbeloppens storlek för olika kategorier
av övningslärare och för olika omfattning av dessa lärares tjänstgöring har å
skrivelsen bilagda tabellbilagor för de särskilda lärargrupperna införts tjänstgöringens
timantal, avlöningen i högsta lönegraden, motsvarande pensionsunderlag
enligt de genom kungörelse den 22 juli 1918 utfärdade bestämmelser samt
pensionsunderlagen enligt det av överstyrelserna i det följande framlagda förslag.

Då, såsom framgår av dessa tabeller, de mot de lägre timtalen svarande
pensionsunderlagen måste anses vara för låga, bör i fråga om dessa enligt riksdagens
uttalande en höjning ske. För vinnande av detta ändamål ha överstyrelserna
ansett, att till grund för pensionsunderlagets beräkning i dessa fall bör
läggas lurarms hela avlöning, alltså icke endast två tredjedelar av denna avlöning,
såsom föreskrivits i ovan anförda bestämmelser. En manlig musiklärare vid realskola
med minsta föreskrivna tjänstgöring (9 veckotimmar) får då en pension av
1,440 kronor i stället för enligt nämnda bestämmelse 960 kronor, en manlig
teckningslärare med 10 veckotimmar 1,600 kronor i stället för 1,070 kronor, en
manlig gymnastiklärare med 13 veckotimmar 2,080 kronor i stället för 1,390
kronor.

Det blir då fråga om hur långt denna princip för pensionsunderlagets beräkning
bör tillämpas. Givet är, att för lärare, vars tjänstgöring omfattar ett
stort timantal, icke samtliga löneförmåner utan endast en del av dessa kunna få
ingå i pensionsberäkningen. För sådana lärare torde man icke ens kunna bibehålla
bestämmelsen, att pensionens belopp icke skall understiga lönen. Den
ifrågavarande gränsen bör enligt överstyrelsernas mening avpassas så, att ett
skäligt existensminimum för en tjänsteman i ifrågavande lärares ställning blir
så vitt möjligt honom tillförsäkrat. Härvid torde man icke böra stanna vid ett
alltför lågt timantal utan se till, att även lärare med något större tjänstgöring
få sina berättigade intressen i pensionshänseende tillgodosedda. I samma mån
som tjänstgöringen varit mera omfattande och läraren sålunda åt densamma ägnat
sin huvudsakliga verksamhet, bör nämligen detta anspråk äga berättigande.
Överstyrelserna ba tänkt sig, att nämnda gränsskilnad lämpligen borde sättas vid
20 veckotimmars tjänstgöring, så att lärare med högst denna tjänstgöring skulle
få tillgodoräkna sig hela sin avlöning vid pensionsunderlagets beräkning. För
större tjänstgöring än 20 veckotimmar skulle endast två tredjedelar av samtliga
avlöningsförmåner utgöra pensionsunderlag, dock så att detta icke sättes till lägre
belopp äu som motsvarar avlöningen för 20 timmars tjänstgöring i veckan. En
följd av sistnämnda bestämmelse skulle bliva, att, såsom av tabellerna framgår,
beträffande timantal, som ligger närmast över 20, pensionsunderlaget kominer att
bliva lika med pensionsunderlaget för 20 timmar. Detta inträffar nämligen för
alla de timantal, för vilka två tredjedelar av hela avlöningen är mindre än hela
avlöningen för 20 veckotimmar. Även för dessa timantal kommer alltså en höjning
av pensionsunderlaget att äga rum, ehuru med avtagande storlek ju längre
man avlägsnar sig från gränsen 20 veckotimmar. Av tabellerna framgår, att

Kungl. Majts Proposition Nr 305.

nämnda höjning upphör först vid 29 timmar och att sålunda ända till detta timantal
pensionsunderlaget håller sig något högre än två tredjedelar av avlöningssumtnan.
Emellertid bör erinras om att sistnämnda förhållande äger rum även
för flera andra lärarkategorier. Så utgör exempelvis för manliga adjunkter och
lektorer i högsta lönegraden pensionsunderlaget 72 % av deras hela avlöning.
Det torde därför icke få anses oberättigat, att även övningslärare med något
mera omfattande tjänstgöring intill en viss gräns kommer i åtnjutande av någon
höjning av pensionen utöver det belopp, som skulle betingas av pensionsunderlagets
beräkning enligt normen två tredjedelar (67 %) av avlöningen.

1 förslaget till pensionsbestämmelser har uttryckligen angivits, på vad sätt
den mot 20 veckotimmars tjänstgöring svarande årsavlöningen skall beräknas,
detta med hänsyn till en eller annan lärare, vars tjänstgöring kan komma att
omfatta ett mindre timantal än som motsvarar den för den fastställda lönen bestämda
tjänstgöringsskyldigheten.

Vad beträffar bestämmelsen om pensionens belopp hava överstyrelserna anslutit
sig till den formulering av ifrågavarande bestämmelse, som förekommer i
gällande pensionslag för civila tjänstinuehavare.

Statskonto- Efter det statskontoret anbefallts yttra sig i ärendet, har ämbetsver rets^utlatande

^et deu 23 januari 1919 avgivit utlåtande och däri tillstyrkt, att för beräkning
av pensionsunderlag och pension för ifrågavarande lärare måtte
givas bestämmelser av följande innebörd:

»För annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel skall pensionsunderlaget
i förhållande till den avlöning för år räknat, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast
föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, beräknas på det sätt,
att pensionsunderlaget skall, om den sålunda beräknade årsavlöningen icke
överstiger 700 kronor, utgöras av nämnda årsavlöning; att om denna årsavlöning
överstiger 700 kronor men icke 3,700 kronor, pensionsunderlaget
skall motsvara summan av 700 kronor och 2/s av den del av årsavlöningen,
som överskjuter 700 kronor; samt att, där nämnda årsavlöning överstiger
3,700 kronor, pensionsunderlaget skall motsvara summan av det på en
årsavlöning av 3,700 kronor sålunda uträknade beloppet eller alltså 2,700
kronor och hälften av den del av årsavlöningen, som överskjuter 3,700
kronor; och skall hel pension för sådan lärare utgöra !/io av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande
under vart och ett av de 10 år, som förflutit närmast före tidpunkten för
pensionstagandet».

Efter erinran om de före år 1918 gällande pensionsbestämmelser för
övningslärare och tillkomsten av dessa bestämmelser anför statskontoret
följande:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

Härav framgår, att redan tidigare framträtt vissa vanskliglieter vid ordnandet
av pensionsförhållandena för övningslärarna vid statens förenämnda läroanstalter
och särskilt vid de allmänna läroverken. Detta förhållande är givetvis
beroende av den avsevärda skillnad *i avlöningen även mellan övningslärare i
samma kategori vid skilda läroverk, vilken skillnad i sin ordning har sin grund
i den olika omfattning, vari övningslärares undervisning vid läroverken enligt
föreliggande faktiska behov måste tagas i anspråk. Med hänsyn härtill har avlöningen
för övningslärarna så ordnats, att för lärare av samma kategori bestämts
viss fast avlöning i vissa lönegrader för en tjänstgöring, omfattande visst antal
timmar i veckan, olika med hänsyn till såväl tjänstgöringens omfattning som
grunden för avlöningen för lärare vid högre allmänt läroverk och lärare vid
realskola eller samskola. Utöver denna fasta lön utgår, där tjänstgöringen överstiger
det härför bestämda antalet veckotimmar, särskild för veckotimme bestämd
ersättning, olika icke blott för olika lönegrader och för skilda lärarkategorier
utan även allt efter som läraren är anställd vid ena eller andra gruppen av läroverk.
För en del av dessa övningslärare, särskilt för vid realskolor anställda
lärarinnor i kvinnligt handarbete, är minimitjänstgöringen endast 6 veckotimmar
med eu avlöning i högsta lönpgraden av blott 696 kronor för år räknat; och då
en sådan befattning synes hava karaktär av bisyssla bredvid annan huvudsaklig
verksamhet, skulle man nästan kunna ifrågasätta, huruvida skäl kunna anses
föreligga att här anordna pensionering. Jämför man härmed, att fall förekomma,
då övningslärare och -lärarinnor tagas i anspråk för en undervisning av ända till
34 veckotimmar, då avlöningen kan stiga till inemot 6,000 kronor om året, framgår
med full tydlighet, att särskilda svårigheter måste möta vid försök att enhetligt
ordna pensionsförmånen för dessa lärargrupper med deras skiftande tjänstgörings-
och avlöningsföihållanden.

De egenartade avlöningsförhållanden, som sålunda befunnits böra tillämpas
i fråga om övningslärare, hava givetvis även utgjort anledning till det undantagsstadgande,
att dessa lärare i olikhet mot alla andra civila tjänstinnehavare
få grunda pensionen icke blott på den fasta lönen utan även på ersättningen
för överarbete.

Vid ovanberörda beslut om borttagande av orden »likväl icke lägre belopp
än lönen oavkortad» har riksdagen uppenbarligen letts av den tanken, att vid
tillämpning av det sålunda uteslutna stadgandet pensionsbeloppen skulle bliva
alltför olika för övningslärare med tjänstgöring till ungefär samma omfattning.
En undersökning visar också, att i flera fall en väsentlig skillnad i pensionsbeloppen
skulle framträda även mellan lärare tillhörande samma kategori; exempelvis
skulle eu manlig teckningslärare vid realskola med en medeltjänstgöring av
15 veckotimmar erhålla pension ä 1,600 kronor, om han åtnjöt avlöning i högsta
•lönegraden, medan en manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk med
motsvarande tjänstgöring och i samma lönegrad skulle få 2,480 kronor. Det
gäller då först att avgöra, huruvida häri ligger något förkastligt. För den sistnämnde
är en minimitjänstgöring av 15 veckotimmar i staten fastställd, förden
förre däremot endast 10 timmar, och för tjänstgöringen därutöver bekommer han
ett tillägg efter vissa grunder; men denna övertidsersättning kan måhända icke

Bihang till riksdagens protokoll ditt t). 1 samt. 270 höft. (Nr 305). 2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

anses utan vidare böra berättiga till högre pension än den, vartill den fasta lönen
giver anledning; åtminstone skulle man kunna säga, att först då övertidstjänstgöringen
och därför åtnjuten ersättning har nått någon större omfattning
i förhållande till minimitjänstgöringen och därför i staten bestämd avlöning, bör
någon inverkan på pensionsbeloppet vara skäligen påkallad. Denna tankegång
synes ligga till grund för det uteslutna stadgandet, något som särskilt framträder,
om man jämför, huru pensionsförhållandena skulle ställa sig för övningslärare
av samma kategori vid samma grupp av läroverk. Exempelvis skulle, med
tillämpning av det uteslutna stadgandet, en manlig teckningslärare i högsta lönegraden
vid högre allmänt läroverk med ända till 22 timmars tjänstgöring icke
få högre pension än den i förenämnda exempel upptagna manliga teckningsläraren
vid liknande läroverk med minimitjänstgöring av 15 veckotimmar eller 2,480
kronor, motsvarande den fasta lönen med föreskriven avrundning.

På grund härav ligger enligt statskontorets mening en i viss mån berättigad
synpunkt till grund för det stadgande, som uteslutits; men om detsamma befinnes
böra återupptagas, håller statskontoret dock före, att stadgandet — i syfte att
avgifter för pensioneringen må erläggas å det belopp, som lägst skall utgå i hel
pension — bör knytas, icke till bestämmelsen om pensionens belopp utan till
föreskriften om pensionsunderlaget, vilket alltså skulle lägst motsvara lönen oavkortad.
Indirekt skulle en sådan bestämmelse påverka pensionsbeloppet i önskad
riktning.

Härigenom skulle givetvis de svagast avlönade bliva i tillbörlig mån tillgodosedda,
då hel pension i intet fall skulle utgöra mindre belopp än den fasta
lönen. Men dä emellertid det icke lärer kunna förnekas, att, såsom riksdagen
framhållit, ojämnheter i fråga om pensionsbeloppen vissa lärargrupper emellan
därvid skulle uppstå, synes annan utväg böra sökas för att i fullständigare mån
vinna en lämplig anordning av ifrågavarande pensionsförhållanden.

Yad överstyrelserna i sådant avseende föreslagit synes dock lämna rum för
vissa erinringar. De hava föreslagit, att hela den beräknade årsavlöningen skulle
bilda pensionsunderlaget, i fall tjänstgöringen under näst föregående hösttermin
omfattat högst 20 veckotimmar. Mot att låta hela fasta lönen ingå i pensionsunderlaget
torde icke kunna göras någon anmärkning, enär så varit förhållandet
redan enligt 1904 års löne- och pensionsleglering; men däremot vill det synas
statskontoret vara att gå väl långt att tillämpa samma regel beträffande ersättningen
för övertimmar i sådan utsträckning, som av överstyrelserna föreslagits.
Den mot den fasta lönen svarande tjänstgöringen är nämligen i de allra flesta
fall bestämd till väsentligt mindre än 20 veckotimmar. Här synes därför en
begränsning vara erforderlig.

Vidare kan mot föreliggande förslag anmärkas, att detsamma såsom av de
bifogade tabellerna framgår, i tillämpningen medför den verkan, att ända till 10
veckoti mmars längre tjänstgöring i vissa fall icke i någon mån inverkar på beloppet
av pensionsunderlaget och därför ej heller på pensionens belopp; under
det att man i stället synes med ett sådant system, som av överstyrelserna förordats,
böra eftersträva, att varje ökning i tjänstgöringens omfattning må göra
sig i tillbörlig mån märkbar i beloppet av pensionsunderlag och pension.

Kung]. May.ts Proposition Nr 805.

Slutligen må framhållas, att överstyrelsernas förslag innebär, att icke blott
pensionsunderlaget under ett visst år skulle Aeräknas med ledning av tjänstgöringens
omfattning under nästföregående hösttermin, utan även den avlöning,
som då av vederbörande uppbars, skulle, omräknad till årsavlöning, läggas till
grund för pensionsunderlaget. Det förra synes riktigt och överensstämmer med
nu gällande stadgande, men det senare avviker från vad nu gäller och synes
medföra den betänkliga påföljden, att uppflyttning i högre lönegrad icke skulle
under första året i den nya lönegraden medföra någon förhöjning av pensionsunderlaget.

Vill man, såsom riksdagen synes hava åsyftat, bättre tillgodose de svagast
avlönade utan att för de högre avlönade böja pensionsunderlaget utöver de belopp,
vartill nuvarande bestämmelser föranleda,'' skulle sådant kunna ske genom
ett stadgande, att pensionsunderlaget för övningslärare skall, därest lärarens
tjänstgöring under nästföregående hösttermin icke omfattat större antal veckotimmar
än han för den fastställda lönen är skyldig tjänstgöra, utgöras av den
fastställda lönen, men i annat fall motsvara summan av nämnda lön och 40
procent av den sammanlagda ersättning, som belöper på överskjutande antal
veckotimmar.

På detta sätt skulle pensionsunderlaget aldrig understiga den fastställda
lönen och för varje ökning i tjänstgöringens omfattning ökas i någon mån och
därigenom verka till ökning även av pensionsbeloppet.

Härigenom vinnes däremot icke en utjämning mellan pensionsunderlag, respektive
pension för lärare vid högre och lägre skolor med samma omfattning
av tjänstgöring. Exempelvis skulle skillnaden mellan pensionsunderlagen för en
manlig teckningsliirare i högsta lönegraden vid högre allmänt läroverk och vid
realskola, vilka båda räknade 18 veckotimmars tjänstgöring under nästföregående
hösttermin, utgöra 561 kronor.

Vill man åstadkomma jämväl en sådan utjämning, måste all tanke på att
minsta pensionsunderlaget skall i varje fall utgöra den fastställda lönen släppas,
och samma utgångspunkt för beräkningen tillämpas över hela linjen. Härvid
kunde man tänka sig gränsen, intill vilken hela veckotimmesersättningen skulle
inräknas i pensionsunderlaget, fastställd till 10 veckotimmar, i vilket fall av den
å överskjutande antalet veckotimmar belöpande ersättning borde få i pensionsunderlaget
inräknas 50 %, för att de högst avlönade icke skulle drabbas av någon
avsevärd minskning i nuvarande pensionsunderlag, respektive pension.

Om någon ytterligare förbättring av de svagare avlönades pensionsunderlag
synes erforderlig, skulle detta kunna vinnas genom böjning av gränsen till exempelvis
15 veckotimmar, i vilket fall procentsatsen vid tillgodoräknande av ersättningen
för överskjutande antalet veckotimmar torde böra sänkas till 40 %
för att icke verka för stor böjning för de bättre avlönade.

Med visst fog synes emellertid kunna göras gällande, att hela avlöningen
må i pensionsunderlaget inräknas endast i den mån den motsvarar minimiantalet
veckotimmar och alltså utgör fast avlöning i högsta lönegraden; och på grund
härav skulle med utgångspunkt från det lägsta antal veckotimmar, som för någon
grupp av ifrågavarande lärare är bestämt, d. v. s. 6 veckotimmar, som är

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

min imitjänstgö ringen för lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor, kunna
fastställas den normen, att hela »vlöningen skulle i pensionsunderlaget inräknas
endast för 6 veckotimmar. För överskjutande antal veckotimmar till och med
20 skulle då tillgodoräknas Va av avlöningen och för återstående veckotimmar
endast Va av avlöningen, allt i syfte att reglera pensionsunderlagen till lämpliga
belopp.

Vid bestämmande av pensionsunderlaget enligt dessa grunder, som i det
avseendet överensstämma med överstyrelsernas förslag, att beräkningen hänför sig
till antalet veckotimmar, synes såsom nämnda styrelser föreslagit tillika böra
stadgas, att för varje veckotimme tillgodoräknas det belopp, som i varje fall enligt
staten utgår såsom ersättning för varje veckotimmes tjänstgöring utöver den
mot den fastställda lönen svarande undervisningstiden.

Därest något av dessa olika sätt att anordna nu beskrivna system skulle
befinnas böra ifrågakomma, synes gränsen lämpligen kunna sättas vid 10 veckotimmar;
och skulle statskontoret under sådan förutsättning vilja föreslå, att beräkningen
av pensionsunderlag och pension för ifrågavarande lärare må bestämmas
på följande sätt:

För annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel skall pensionsunderlaget
beräknas i förhållande till den avlöning för år räknat, han skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin var för hans tjänst bestämd, på det sätt, att pensionsunderlaget
skall, om hans tjänstgöring under nämnda termin varit bestämd till 10
veckotimmar eller därunder, utgöras av nämnda års^vlöning samt i annat fall
motsvara summan av hela den på 10 veckotimmar belöpande del av årsavlöningen
och hälften av den del av årsavlöningen, som belöper på överskjutande
antal veckotimmar; varvid för varje veckotimme tillgodoräknas det belopp, som
i varje fall enligt staten utgår såsom ersättning för varje veckotimmes tjänstgöring
utöver den mot den fastställda lönen svarande undervisningstiden. Hel
pension skall för sådan lärare utgöra Vio av sammanlagda beloppen av de högsta
pensionsundei-lag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de 10
år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

Emellertid synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke de uppställda önskemålen
skulle med en större jämnhet, än som kan vinnas genom en enhetlig beräkning
av pensionsunderlaget efter tjänstgöringens omfattning i veckotimmar,
kunna åstadkommas genom en beräkning direkt efter den avlöning, vartill tjänstgöringen
under nästföregående hösttermin föranleder. Därigenom skulle utan
tvivel vinnas en ytterligare utjämning, där sådan kan anses önskvärd, i det att
samma avlöningsbelopp, oavsett det olika antal veckotimmar, som i ena och
andra fallet kan hava lett till detta belopp, alltid skulle medföra samma pensionsunderlag.
Exempelvis skulle en manlig teckningslärare vid realskola och
en manlig slöjdlärare vid folkskoleseminarium, den förre med 30 veckotimmars
tjänstgöring och den senare med 32 veckotimmars tjänstgöring, hava samma
pensionsunderlag, 3,250 kronor, då bådas avlöning är lika eller 4,800 kronor i
högsta lönegraden.

Tjänstgöringens omfattning blir även bär givetvis av betydelse, i det att

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

antalet veckotimmai-, som varit bestämt för vederbörandes tjänstgöring under
nästföregående hösttermin, alltjämt skulle tagas i betraktande vid bestämmande
av den årsavlöning, som skulle läggas till grund för pensionsunderlagets beräknande;
men beräkningen skulle direkt hänföra sig till den sålunda uträknade
avlöningen. För att nå de uppställda önskemålen synes detta system böra, med
bibehållande av den princip, som varit för statskontoret ledande vid framläggande
av förut angivna olika sätt för pensionsunderlagets beräknande, böra så
anordnas, att hela avlöningen intill ett visst jämförelsevis lågt belopp får ingå
i pensionsunderlaget, men att, där avlöningen överstiger detta belopp, endast
viss del av överskjutande avlöningsbeloppet må grundlägga pensionsunderlag.
Då den fasta avlöningen i högsta lönegraden för ifrågavarande lärare lägst utgör
i avrundat tal 700 kronor, synes detta belopp böra av alla lärare få i dess
helhet inräknas i pensionsunderlaget. För att med denna utgångspunkt erhålla
pensionsunderlag till belopp, som kunna anses skäliga, synas av överskjutande
avlöningen intill 3,700 kronor böra få tillgodoräknas 2/s samt av avlöningsbelopp
över 3,700 kronor hälften.

I fråga om verkningarna av ett sådant system, vilket givetvis kan till sina
detaljer jämkas, exempelvis genom bestämmande av gränsbeloppen till 1,000
kronor, respektive 2,500 kronor, hava liksom beträffande verkningarna av förut
angivna beräkningsgrunder framlagts några exempel i bilagda tabeller, däri till
jämförelse intagits de belopp, vartill pensionsunderlagen med nu gällande bestämmelser
och med tillämpning av överstyrelsernas förslag skulle uppgå.

Vidare fäster statskontoret uppmärksamheten på behovet av en övergångsbestämmelse
utöver den i sådant avseende nu gällande föreskriften.
I kungörelserna den 22 juli 1918 angående ifrågavarande löne- och pensionsregleringar
är i sammanhang med bestämmelserna om pensionsunderlag och
pension för övningslärare tillika stadgat, att övningslärare, som befordrats
till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet
fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med
tillämpning av förut gällande löne- och pensionsbestämmelser. Härigenom
anser statskontoret ett tillfredsställande övergångsstadgande hava givits för
de övningslärare, som före de nya löneregleringarnas ikraftträdande ägt
rätt till pension. Men genom de nya löneregleringarna ha vissa grupper
av övningslärare, såsom exempelvis lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid
samskolorna, upptagits såsom ordinarie övningslärare med rätt till pension.
Dessa hade förut icke ägt pensionsrätt, och därför hade icke heller något
pensionsunderlag varit för dem gällande före 1919 års ingång. Då övningslärares
pension enligt såväl nu gällande som av statskontoret föreslagna
stadganden skulle utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som
varit för vederbörande gällande under vart och ett av de 10 år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet, kunde detta icke till -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

lämpas under de närmaste åren för övningslärare, tillhörande nämnda grupper.
För dessa fall ansåg statskontoret böra föreskrivas, att för tid, då övningslärares
tjänst icke varit med pensionsrätt förenad, pensionsunderlag skulle
med tillämpning av de utav statskontoret föreslagna bestämmelser beräknas
i förhållande till den avlöning, övningsläraren under sådan tid uppburit
eller skulle hava uppburit, därest han hela tiden själv bestritt sin tjänst.

Skrivelse från I en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ingiven
skrift hava sedermera representanter för lärarna i teckning, musik och
holms allmän-gymnastik vid Stockholms allmänna läroverk och seminarier framställt vissa
na arover . jjnspem;”(j j förevarade fråga, gående ut därpå,

att övningslärarnas pensionsunderlag måtte bestämmas efter den högsta
ordinarie årsavlöning, därvid lön och arvoden sammanräknade, som under
tjänstetiden åtnjutits; eller

att en övergångsbestämmelse rörande övningslärarnas pensionering måtte
åstadkommas, att gälla så länge som nu föreskriven medelavlöningsberäkningstid
avses omfatta; samt

att genom en sådan övergångsbestämmelse årsavlöningarna under de
år, som falla före år 1919 uti den fastställda tidsperioden, måtte, i och
för pensionsunderlagens bestämmande, få beräknas enligt den från och med
år 1919 gällande avlöningsstaten för övningslärare.

Till stöd härför anföres i huvudsak följande:

Tydligt är, att nuvarande bestämmelser rörande beräknandet av pensionsunderlagen
för övningslärare äro något invecklade, vilket även inom riksdagen
blivit anmärkt. Vida enklare, och utan att någons förmenta rätt trädes för nära,
vore, att pensionsunderlagen för övningslärare bestämdes efter den högsta ordinarie
årsavlöning, som under tjänstetiden åtnjutits.

Genom nuvarande bestämmelser inträffar emellertid, att, om den föreskrivna
medelavlöningsberäkningen skall tydas efter ordalydelsen, flertalet övningslärare,
och just de med mera omfattande tjänstgöring, som på grund av allmänna pensionslagens
föreskrift nödgas avgå från sin tjänst under de närmaste 9 åren efter
år 1919, icke komma i åtnjutande av full pension enligt den nya lönestaten. Ty
ända till år 1929 kommer bestämmelsen om 1 O-årsperioden att indraga de före
år 1919 gällande avlöningsförmånerna i beräkningen av medelinkomsterna för
respektive övningslärare och därigenom deras pensioner bliva lägre än som väntats
genom den nya löneregleringen. Detta förhållande sätter övningslärarna i en
undantagslöst ogynnsam ställning gent emot samtliga på rikets stat avlönade
övriga befattningsinnehavare, då ju det vanliga är, att, i och med eu ny lönestats
ikraftträdande, den tjänsten åtföljande pensionen omedelbart beräknas till sitt
fulla belopp.

Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 305.

Undertecknade göra nu härmed en vördsam framställning om att så även
måtte ordnas med övningslärarnas pensioner, vilka i varje fall, under alla omständigheter,
äro att anse såsom knappt tillmätta.

I fråga om sättet för detta önskemåls förverkligande bedja vi få framlägga
följande förslag:

att, i den händelse grunden med medelavlöningsberäkning för viss årsperiod
kommer att bibehållas, en övergångsbestämmelse göres, att gälla så lång tid
medelavlöningsberäkningen skulle anses komma att omfatta, samt

att årsinkomsterna under de år, som falla före år 1919, uti en fastställd tidsberäkningsperiod
måtte få beräknas enligt den från och med år 1919 gällande
avlöningsstaten för övningslärare.

En dylik retroaktiv verkan av den nya lönestatens tillämpning vid pensionsberäkning
skulle göra övningslärarna i pensionshänseende likställda med övriga
löntagare och medföra alla rättvisa önskningars tillfredsställande.

Det sålunda framställda förslaget medför ett bibehållande av de för närvarande
i varje förekommande fall nödvändiga omständliga medelavlöningsberäkningarna
för visst antal tjänstår. 1 tillämpningen torde detta beräkningssätt
framdeles komma att bliva utan betydelse på grund av den likformighet i tjänstgöringen,
som för varje särskild övningslärartjänst så småningom uppstått. Till
belysande av denna numera för de ordinarie övningslärarna år från år i det
närmaste likformiga tjänstgöring hänvisas till skrivelsen bilagda tabeller.

Efter det statskontoret avgivit sitt ovanberörda utlåtande, bär stats- Skrivelse från
kontoret i skrivelse den 6 februari 1919 meddelat, att till ämbetsverket st^skontoret
framställts en förfrågan om rätta sättet för beräknande av pensionsavgift, *

som skall av ifrågavarande lärare erläggas enligt bestämmelserna i civila
pensionslagen. Då därigenom statskontorets uppmärksamhet blivit fäst på
behovet att i detta hänseende meddelas en närmare bestämmelse, vilken
lämpligen syntes böra åvägabringas i sammanhang med de ändrade stadgande^
vartill statskontoret förut framlagt förslag, hade statskontoret ansett
sig ej böra underlåta att anmäla denna fråga. Statskontoret anförde härutinnan
följande:

Enligt stadgande i 10 § av civila pensionslagen skall tjänstinnehavare erlägga
pensionsavgift till årligt belopp, motsvarande visst procenttal av det för
honom gällande, pensionsunderlag; avgiftsprocenten beräknas efter beloppet av det
för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och utgör Vio procent för varje helt
hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än 3 procent. Då i kungörelserna
den 22 juli 1918 angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
ifrågavarande läroanstalter är stadgat, att för ordinarie övningslärare med undantag
för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium pensionsunderlaget skall
utgöras av V» av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring
till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för lians
tjänst bestämd, har härigenom givits en bestämmelse om det för läraren gällande

Kungl. Majits Proposition Nr 305.

pensionsunderlag, vara avgiften skall beräknas, men däremot är icke vare sig
genom detta stadgande eller eljest i nämnda kungörelser bestämt vad som skall
anses utgöra »det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag», efter vilket
avgiftsprocenten skall avpassas. Tvekan har därför uppstått, huru med avgiftsberäkningen
rätteligen bör förfaras. Någon ledning för frågans avgörande synes
icke vara att vinna varken från de intill utgången av år 1918 gällande bestämmelser,
enligt vilka ett visst till siffran fastställt löneavdrag för pensionsändamål
blivit stadgat, eller ur de handlingar, som innefatta förarbetena till nu gällande
löne- och pensionsregleringar för lärarpersonalen vid nämnda läroanstalter.

I allmänhet behöves i nu ifrågavarande avseende icke någon särskild bestämmelse,
enär det av vederbörande stat jämförd med pensionslagen utan vidare
framgår vad som är det högsta för varje tjänst stadgade pensionsunderlag. Så
är däremot icke förhållandet beträffande övningslärarna på grund av de egenartade
avlöningsförhållandena för dessa lärare och det därav beroende stadgandet
om pensionsunderlaget, som med tjänstgöringens olika omfattning blir olika för
lärare med samma fasta avlöning. Den fasta avlöningen är icke i och för sig
avgörande för beloppet av det vid varje tillfälle gällande pensionsunderlaget, och
den fasta avlöningen i högsta lönegraden synes därför icke heller, såsom eljest
i allmänhet är fallet, kunna utan vidare läggas till grund för beräkningen av
det högsta pensionsunderlaget för tjänsten. Den tanken har då framkastats, att
det högsta pensionsunderlaget skulle motsvara det högsta avlöningsbelopp, som
enligt staten kan utgå för tjänst av samma kategori d. v. s. summan av den för
sådan tjänst gällande fasta avlöningen i högsta lönegraden och den högsta ersättning,
som enligt staten må utgå för övertidstjänstgöring. En sådan beräkning
synes emellertid kunna leda till alltför höga avgifter i vissa fall. Förlärare
i teckning vid enkelseminarium t. ex. är den fastställda lönen beräknad för 15
veckotimmar och utgör i lägsta lönegraden 1,950 kronor och i högsta lönegraden
2,625 kronor, men ersättning för övertidstjänstgöring kan för lärare i teckning
vid seminarium utgå för ytterligare 17 veckotimmar, varigenom högsta avlöningen
stiger till 5,600 kronor. För en teckningslärare vid ett enkelseminarium utan
övertidstjänstgöring och i lägsta lönegraden utgör enligt gällande bestämmelser
pensionsunderlaget 2/s av 1,950 kronor, men avgiftsprocenten skulle beräknas efter
ett högsta pensionsunderlag av ända till 2/s av 5.600 kronor, utan att läraren
skulle hava utsikt att kunna komma i åtnjutande av högre pension än den, som
motsvarar ett pensionsunderlag av 2/s av 2,625 kronor, under förutsättning att
tjänstgöringens omfattning alltjämt icke överstiger minimum.

Med hänsyn till de verkningar, som en sådan beräkning alltså kan medföra,
torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det högsta pensionsunderlaget lämpligen
borde i anslutning till bestämmelsen om beräkningen av det för läraren
gällande pensionsunderlaget bestämmas att motsvara det sålunda beräknade
pensionsunderlaget, omräknat efter avlöning och övertidsersättning i högsta
lönegraden, där icke redan det gällande pensionsunderlaget är grundat på förhållandena
i högsta lönegraden. För den ovan exempelvis nämnda läraren i
teckning med ett gällande pensionsunderlag av 2/s av 1.950 kronor skulle alltså
det högsta pensionsunderlaget utgöra 2/s av 2,625 kronor. För en sådan lärare

Kungl. Maj ds Proposition Nr 305.

med 20, respektive 32 veckotimmars tjänstgöring skulle gällande pensionsunderlag
i lägsta lönegraden utgöra B/s av 2,600, respektive 4,415 kronor, medan avgiftsprocenten
skulle bestämmas efter ett högsta pensionsunderlag av Vä av 3,500,
respektive 5,600 kronor. Där det gällande pensionsunderlaget beräknats med
tillämpning av avlöning och övertidsersättning i högsta lönegraden, har givetvis därmed
uppnåtts det högsta pensionsunderlaget, vadan någon omräkning ej erfordras.

Även om bestämmelsen rörande pensionsunderlagets beräknande ändras, på
sätt statskontoret i sitt förenämnda utlåtande ifrågasatt, synes ett uttryckligt
stadgande rörande vad som skall anses såsom det högsta pensionsunderlaget
för tjänsten vara erforderligt.

Statskontoret hemställer därför, det täcktes Kungl. Maj:t taga i övervägande,
huruvida icke ett stadgande borde meddelas i syfte att det högsta
pensionsunderlaget, efter vilket avgiftsprocenten enligt pensionslagen beräknas,
skall för ifrågavarande övningslärare utgöras av det gällande pensionsunderlaget,
omräknat efter avlöning och övertidsersättning i högsta lönegraden,
där icke redan det gällande pensionsunderlaget grundats på förhållandena
i nämnda lönegrad.

Sedan över statskontorets sistnämnda skrivelse läroverksöverstyrelsen Läroverks -

för beräkning av den procent, efter vilken pensionsavgifterna för ordinarie övningslärare
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter med undantag för lärare
i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium skola beräknas, är erforderlig. Likaså
finna överstyrelserna, att en beräkning av nämnda procent med hänsyn till det
pensionsunderlag, som uppkommer, om man utgår ifrån att vederbörande tjänstinnehavare
uppbär lön i högsta lönegraden och dessutom den högsta ersättning,
som enligt staten må kunna utgå för övertidstjänstgöring för ifrågavarande tjänst,
skulle komma att innebära en orättvisa mot sådana lärare, som hava en mindre
övertidstjänstgöring.

Då det av statskontoret framlagda förslaget, som går ut på att det högsta
pensionsunderlaget, efter vilket avgiftsprocenten enligt pensionslagen beräknas,
skall för här ifrågavarande övningslärare utgöras av det gällande pensionsunderlaget,
omräknat efter avlöning och övertidsersättning i högsta lönegraden, där
icke redan det gällande pensionsunderlaget grundats på förhållandena i nämnda
lönegrad, kan sägas vila på samma principer, som gälla för beräkning av övriga
civila tjänstinnehavares pensionsavgifter, anse sig överstyrelserna böra tillstyrka
den av statskontoret gjorda framställningen.

De svårigheter, Horn visat sig uppkomma, då det gällt fastställandet Departements
av bestämmelser rörande övningslärares pensionering, äro beroende av de chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 270 käft. (Nr 305). 3

och skolöverstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande, hava överstyrelserna
skrivelse den 25 februari 1919 anfört följande:

• överstyrelsens
1 och skolöverstyrelsens
utlåt&nd6 I

likhet med statskontoret finna överstyrelserna, att närmare bestämmelse 1919. ’

Kung). Maj.ts Proposition Nr 30ö.

i förhållande till övriga statens befattningshavare säregna avlöningsförhållanden,
som för övningslärarna allt fortfarande gälla och måste gälla, så
länge tjänstgöringen för dem är vid olika läroanstalter så varierande, som
den nu ter sig. Dessa avlöningsförhållanden hava också tillförene lett till
det mot allmänt vedertagna regler stridande stadgandet, att övningslärarna
få grunda sin pension ej blott på den fasta lönen utan även på ersättningen
för överarbete. För reglerande av hithörande frågor hava nu olika
förslag framlagts dels av läroverks- och folkskolöverstyrelserna, dels av
statskontoret.

överstyrelsernas förslag utgår från tjänstgöringens omfattning under
nästföregående hösttermin. Mot överstyrelsernas förslag synes raig den
huvudanmärkningen kunna riktas, att det icke på ett smidigt sätt anpassar
pensionsunderlaget efter den växlande avlöningen. Det lämnar uppenbarligen
rum för vissa ojämnheter och fyller ej det önskemål man här vill
vinna, nämligen att varje ökning i tjänstgöringens omfattning bör i tillbörlig
mån göra sig märkbar i beloppet av pensionsunderlag och pension.

Statskontoret åter framlägger två alternativa förslag, av vilka statskontoret
dock synes giva företräde, åt det ena. Det första alternativet överensstämmer
i det avseendet med överstyrelsernas förslag, att beräkningen
av pensionsunderlaget hänför sig till antalet veckotimmar, men är i så
måtto att föredraga framför överstyrelsernas förslag, att pensionsunderlagen
enligt detsamma bättre skulle komma att avspegla de olika skiftningarna i avlöningen.
Det förslag däremot, varåt statskontoret giver företräde, utgår från en
beräkning icke efter tjänstgöringens omfattning i veckotimmar räknat utan
direkt efter den avlöning, vartill tjänstgöringen under nästföregående hösttermin
föranleder. Jag anser detta sistnämnda förslag obetingat vara att
föredraga; därigenom skulle samma avlöningsbelopp, oavsett olika antal
veckotimmar, som i ena eller andra fallet lett till detta belopp, alltid medföra
samma pensionsunderlag, en som synes fullt rättvis och med motsvarande
förhållanden i avseende å andra civila befattningshavare överensstämmande
grundsats. Statskontorets senare förslag synes mig sålunda bäst
svara mot de principer, som annorstädes äro vid beräknande av pensionsunderlag
tillämpade, på samma gång det enligt min mening på ett mjukare
och smidigare sätt ställer pensionsunderlagen i relation till de växlande
avlöningsbeloppen. Mot de närmare detaljerna i detta förslag har jag intet
att erinra.

För åskådliggörande av de olika förslagen tillåter jag mig hänvisa till
en av statskontoret uppgjord tabell, angivande i siffror hur detta skulle i

Kung!. Maj:te Proposition Kr 305

praktiken te sig ifråga om pensionering av manlig teckningslärare vid
realskola. Nämnda tabell torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Beträffande övergångsbestämmelser är för närvarande stadgat, att övningslärare,
som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen
träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma
i åtnjutande av med tillämpning av förut gällande löne- och pensionsbestämmelser.
I avseende å detta stadgande, vilket beslöts av 1918 års lagtima
riksdag i samband med löneregleringen för ifrågavarande lärare, bör
givetvis någon ändring icke vidtagas.

Statskontoret har emellertid uppmärksammat, hurusom genom de nya
löneregleringarna vissa grupper av övningslärare, vilka förut icke ägt
pensionsrätt, upptagits såsom ordinarie befattningshavare med rätt till pension
och hurusom i följd därav den föreslagna bestämmelsen om medeltalsberäkningen
för fastställande av beloppet av hel pension icke kan på sådana
övningslärare tillämpas under de närmaste åren. I anledning härav har
statskontoret föreslagit eu bestämmelse av innebörd, att för tid, då övningslärares
tjänst icke varit med pensionsrätt förenad, pensionsunderlag skall
med tillämpning av föreslagna bestämmelser beräknas i förhållande till den
avlöning, övningsläraren under sådan tid uppburit eller skulle hava uppburit,
därest han hela tiden själv bestritt sin tjänst.

Detta förslag till övergångsstadgande synes mig böra skärskådas i
samband med det önskemål i avseende å övergångsbestämmelser, som kommit
till uttryck i ovanberörda skrift från representanter för ifrågavarande
lärarkategorier. I nämnda skrift göres gällande, hurusom de övningslärare,
vilka komma att avgå från sin tjänst under de närmaste nio åren efter
år 1919, icke skulle komma i åtnjutande av full pension enligt den nya
lönestaten, enär ända till år 1928 bestämmelsen om beräknandet av hel
pension efter pensionsunderlagen under de tio åren närmast före pensionstagandet
skulle komma att indraga de före år 1919 gällande avlöningsförmånerna
i beräkningen och därigenom pensionen bliva lägre än som väntats
genom den nya löneregleringen.

Som bekant verkar en ny lönestats ikraftträdande städse så, att det
för den reglerade tjänsten antingen automatiskt enligt civila pensionslagen
inträdande eller i saraband med lönestaten fastställda pensionsunderlåget
Omedelbart efter nämnda ikraftträdande blir gällande och grundar
därpå utgående pension, under förutsättning att tjänstinnehavaren under
minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum För öv -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

ningslärare skulle nu under de närmaste tio åren efter den nya löneregleringens
ikraftträdande, därest inga särskilda övergångsbestämmelser föreskreves,
vid beräkning av hel pension hänsyn tagas, vad angår sådana
lärare, som förut ägt pensionsrätt, till sådant eller sådana pensionsunderlag,
som gällde före 1918 års lönereglering, och vad angår sådana lärare, som
förut ej ägt peusionsrätt, till enligt statskontorets förslag pensionsunderlag,
beräknade enligt föreslagna bestämmelser på avlöning, som uppburits före
nämnda lönereglering. Under de närmaste åren efter den nya löneregleringens
ikraftträdande skulle alltså i betraktande av förutvarande små avlöningar
pensionsbeloppen ställa sig relativt ofördelaktiga för att bliva högre,
ju mer man närmade sig år 1928, och först efter sistnämnda år fullt motsvara
vad man genom de av mig förordade bestämmelserna vill vinna.
Otvetydigt synes mig en sådan anordning ej överensstämma med vad hittills
uppställts såsom normer vid pensionsbeloppets beräkning, på samma
gång den enligt mitt förmenande ej bringar full rättvisa beträffande de
övningslärare, som vid uppnådd pensionsålder avgå under de närmaste åren.
Billigheten synes mig därför kräva, att genom en övergångsbestämmelse en
utjämning härutinnan kommer till stånd. Att, såsom i övningsläramas
skrift ifrågasättes, giva den nya lönestaten en retroaktiv verkan vid pensionens
beräknande synes mig innebära en sådan principiell avvikelse från
de grunder, på vilka nu i allmänhet gällande pensionsbestämraelser äro
fotade, att jag icke finner mig kunna biträda ett dylikt förslag. Jag
anser i stället frågan böra så lösas, att övergångsbestämmelsen får den
innebörden, att hel pension skall utgöra, därest övningslärare efter uppnådd
pensionsålder år 1919 avgår från sin tjänst, det under nämnda år för
honom gällande pensionsunderlaget; därest lärare år 1920 avgår från sin
tjänst, x/2 av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlagen, som
varit för honom gällande under vart och ett av åren 1919 och 1920;
därest lärare år 1921 avgår från sin tjänst, x/s av sammanlagda beloppen
av de högsta pensionsunderlagen, som varit för honom gällande under
vart och ett av åren 1919—1921 o. s. v. samt, därest lärare år 1927
avgår från sin tjänst, V9 av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlagen,
som varit för honom gällande under vart och ett av åren
1919—1927.

Vad till sist beträffar frågan om beräkning av pensionsavgifter för
ifrågavarande lärare, synes mig vad statskontoret i detta avseende föreslagit
välbetänkt, varför jag vill förorda detta förslag.

Kungl. Maj:te Proposition Nr 305.

De bestämmelser jag nu förordat angående ifrågavarande lärares
pensionering, synas mig, även om de falla inom ramen för civila pensionslagens
stadganden, dock icke, på grund av sin alldeles speciella karaktär,
böra inrymmas inom nämnda lag. Det förefaller mig lämpligast, att särskilt
stadgande härom utfärdas, varvid hänvisning till detta bör ske från
vederbörande paragrafer i nämnda lag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att godkänna följande bestämmelser angående pensionering
av vissa lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier:

* till den avlöning för år räknat, läraren skulle uppbära,

därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst
bestämd, beräknas på det sätt,

att, pensionsunderlaget skall, om den sålunda beräknade
årsavlöningen icke överstiger 700 kronor, utgöras
av nämnda årsavlöning;

att, om denna årsavlöning överstiger 700 kronor
men icke 3,700 kronor, pensionsunderlaget skall motsvara
summan av 700 kronor och 2/s av den del av
årsavlöningen, som överskjuter 700 kronor; samt

att, där nämnda årsavlöning överstiger 3,700 kronor,
pensionsunderlaget skall motsvara summan av det på
en årsavlöning av 3,700 kronor sålunda uträknade beloppet
eller alltså 2,700 kronor och hälften av den del
av årsavlöningen, som överskjuter 3,700 kronor.

2. Högsta pensionsunderlaget skall för sådan
lärare utgöras av det gällande pensionsunderlaget,
omräknat efter avlöning och övertidsersättning i högsta
lönegraden, dör icke redan det gällande pensions

Kungl. ''Majris Proposition. Nr 305.

underlaget grundate på förhållandena i nämnda. lönegrad.

3. Hel pension för sådan lärare skall utgöra ‘/io
av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart Och ett
av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för
pensionstagandet.

Övergångsbestämmelse. Ilek pension skall utgöra,
därest lärare efter uppnådd pensionsålder år 1919 avgår
från sin tjänst, det under nämnda år för
honom gällande pensionsunderlaget; därest lärare år
1920 avgår från sin tjänst, 1/-> av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som varit
för honom gällande under vart och ett av åren
1919 och 1920; därest lärare år 1921 avgår från sin
tjänst, d/s av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
som varit för honom gällande under vart
och ett--av åren 1019—1921 o. s. v. samt, därest
lärare år 1927 avgår från sin tjänst, Y9 av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, som
varit för honom gällande under vart och ett av åren
. 1919—1927.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition till riksdagen avlåtas av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

;•* . Hemming Gadd.

Kungl. Majts Proposition Nr 3 OA.

•PA

Manliga teckningslärare vid realskolor.

Bilaga.

Antal veckotimmar näst före- gående hösttermin	Därå belöpande årsavlöning i högsta lönegraden		Pen	i o n s u n	der	1 a g	''
O, •< g tf g-l rt- e t—‘ <o >-» 00	enl. samma kung. »dock lägst lönen oavkortad»	enl. överstyrelsernas förslag	fasta lönen + 40 % för överskjutande veckotimmar	hela avlöningen för 10 veckotimmar; 60 % för överskjutande vecko- timmar	hela avlöningen för 16 veckotimmar; 60 % för överskjutande vecko- timmar	hela avlöningen för 6 veckotimmar; V» t. o. m. 20; V2 för överskjutande veckotimmar	hela avlöningen t. o. m. 700 kr.; på överskjutande avlöningen 2/„ t. o. m. 3,700 kr.; därefter V»
10	1,600	1,070	1,600	1,600	1,600	1,600	1,600	1,386: 67	1,300: —
11	1,760	1,180	1,600	1,760	1,664	1,680	1,760	1,493: 34	1,406: 67
12	1,920	1,280	1,600	1,920	1,728	1,760	1,920	1,600: —	1,513: 33
13	2,080	1,390	1,600	2,080	1,792	1,840	2,080	1,706: 67	1,620: —
14	2,240	1,500	1,600	2,240	1,856	1,920	2,240	1,813: 34	1,726: 07
16	2,400	1,600	1,600	2,400	1,920	2,000	2,400	1,920: —	1,833: 33
16	2,660	1,710	1,710	2,560	1,984	2,080	2,464	2,026: 67	1,940: —
17	2,720	1,820	1,820	2,720	2,048	2,160	2,528	2,133: 34	2,046: 67
18	2,880	1,920	1,920	2,880	2,112	2,240	2,692	2,240: —	2,163: 33
19	3,040	2,030	2,030	3,040	2,176	2,320	2,656	2,346: 67	2,260: —
20	8,200	2,140	2,140	3,200	2,240	2,400	2,720	2,453: 34	2,366: 67
21	3,360	2,240	2,240	3,200	2,304	2,480	2,784	2,633: 34	2,473: 33
22	3,620	2,350	2,350	3,200	2,368	2,660	2,848	2,613: 34	2,580: —
23	3,680	2,460	2,460	3,200	2,432	2,640	2,912	2,693: 34	2,686: 67
24	3,840	2,560	2,560	3,200	2,496	2,720	2,976	2,773: 34	2,770: —
25	4,000	2,670	2,670	3,200	2,660	2,800	3,040	2,853: 34	2,850: —
26	4,160	2,780	2,780	3,200	2,624	2,880	3,104	2,933: 34	2,930: —
27	4,320	2,880	2,880	3,200	2,688	2,960	3,168	3,013: 34	8,010: —
28	4/480	2,990	2,990	3,200	2,762	3,040	3,232	3,093: 34	3,090: —
29	4,640	3,100	3,100	3,200	2,816	3,120	3,296	3,173: 34	3,170: -
30	4,800	3,200	3,200	3,200	2,880	3,200	3,300	3,253: 34	3,260: —
31	4,960	3,310	3,310	3,310	2,944	3,280	3,424	3,333: 34	3,330: —
32	6,120	3,420	3,420	3,420	3,008	3,360	3,488	3,413: 34	3,410: —
33	6,280	3,520	3,520	3,620	3,072	3,440	3,662	3,493: 34	3,490: —
34	5,440	3,630	3,630	3,630	3,136	3,620	3,616	3,678: 34	3,670: —