Kung!. Maj.ts proposition Nr 37 (Proposition 1919:37)

Kung!. Maj.ts proposition Nr 37.

Nr 37.

in ''* t i ^ \ - s

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående försäljning av pilsner m. m.; given
Stockholms slott den 24 januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av pilsner;

2) förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

«-

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 31 käft. (Nr 37.)

Kungl, Majds proposition Nr 37.

Förslag

till

* *\./

Förordning angående försäljning av pilsner.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Allmänna bestämmelser.

'' '' ■ 1 §•

Med pilsner förstås i denna förordning'' varje maltdryck, som enligt
förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker Slätt
hänföra till pilsner.

2 §■

Försäljning av pilsner må ej bedrivas av annan än den, som
därtill erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd
är därtill berättigad.

Försäljning av pilsner delas i partihandel och detaljhandel.

’ Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med
detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning, till
försändning på rekvisition samt genom (kfingföring) och iskänkning
försäljning till förtäring på stället).

3 §.

1. Tillstånd till detaljhandel med pilsner må ej meddelas den,
som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den, som
gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig till
rörelsens utövande.

■*/- V \ Vivi K . . V C-'' i , liv

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

2. Sådant tillstånd må dock ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,
som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående
tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller däröver utöva tillsyn,
och ej heller den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri; dock
att, där han tillika bedriver tillverkning i skattepliktigt bryggeri, skall
gälla vad här nedan om sådan tillverkare stadgas.

3. Tillstånd till utskänkning av pilsner må ej meddelas den,
som inom kommun, där utskänkningen skall bedrivas, i öppen bod
idkar handel med annat än matvaror.

Om någon, som redan erhållit tillstånd till utskänkning av pilsner,
inom den kommun, där utskänkningsrättigheten får utövas, öppnar
handel i öppen bod, anses det sålunda meddelade tillståndet till utskänkning
hava förfallit.

4. Ej må tillstånd meddelas till detaljhandel med pilsner inom
läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens behov
upplåtet område.

4 §•

Pilsner, som är försatt med sackarin, får ej hållas till salu.

5 §•

1. Byteshandel med pilsner vare ansedd lika med försäljning av
sådan vara.

2. Den, som annorlunda än vid måltid åt spisande gäster utborga!''
pilsner att å stället förtäras, vare ej berättigad att därtör utsöka
betalning.

II Kap.

Försälj liingsrättigheter.

A. Rätt till partihandel.

6 §.

Rätt till partihandel med pilsner tillkommer allenast tillverkare
''av pilsner samt den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till
avhämtning av sådan vara.

Kungl. Majds proposition Nr 37.

B. (Jtminuteringsrättigheter.

7 §•

Utan särskilt tillstånd må försäljning; till avhämtning- av pilsner
utövas av:

a) den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till
avsalu tillverka pilsner, å tillverkningsstället;

b) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin eller
Öl, å försäljningsstället; samt

c) den, som enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkning av
pilsner, å utskänkningsstället.

8 §•

1. Tillstånd att till avhämtning försälja pilsner meddelas av
Konungens befallningshavande.

2. Ansökan om sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos
Konungens befallningshavande samt skall innehålla uppgift å det ställe,
där försäljningen skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens
behörighet att idka rörelsen. Över gjord ansökan inhämta Konungens
befallningshavande yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa yttranden
böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande av skälen
därför.

I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av
magistratens yttrande ej tillämpning.

3. Har ansökning blivit i stad av stadsfullmäktige eller å landet
av kommunalstämma avstyrkt, må densamma ej bifallas.

9 §.

Tillverkare av pilsner ävensom den, som eljest äger att till avhämtning
försälja pilsner, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända sådan
vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej avlämnas
annat än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation eller å
fartyg; och skall den, som forslar densamma, vara försedd med en av
säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskriven
förteckning, upptagande, särskilt för varje köpare, dennes namn, det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37. b

ställe där och dagen när varan skall avlämnas samt den försända myckenheten.
Såsom ombud, varom nyss är sagt, må ej den, som forslar varan,
användas. Nämnda förteckning skall på anfordran av krono- eller polisbetjänt,
ledamot av kommunalnämnden eller av kommunalnämnden utsedd-
person uppvisas.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsner må av den, som
tillverkat varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes
boende. Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område
utan särskilt tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande
på gjord ansökning och, där fråga är om annan stad
än Stockholm, efter magistratens hörande, därtill meddelar tillstånd.

2. Ej må någon på landet kringföra pilsner till försäljning.

11 §•

Konungens befallningshavande må på ansökning lämna den, som
i stadgad ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka pilsner,
tillstånd att till avhämtning eller genom kringföring försälja av annan
tillverkad pilsner, dock endast i den omfattning och under de villkor,
som, enligt vad ovan är stadgat, gälla för dylik försäljning av pilsner
av egen tillverkning.

C. Uiskänkning srättigheter.

12 §.

Utan särskilt tillstånd må iskänkning av pilsner utövas av:

a) den, som äger rätt till iskänkning av spritdrycker, vin eller
Öl, dock endast där sådan iskänkning bedrives;

b) gästgivare, dock endast till resande i samband med serveringav
mat; samt

c) den, som i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning
vid slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka
avtal om bespisning träffats för en tid av minst en vecka.

13 §.

1. Tillstånd till iskänkning av pilsner meddelas av Konungens
befallningshavande. Sådant tillstånd må, där ej nedan annorlunda stadgas,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

meddelas för ett eller flera, dock högst tre år; skolande försäljningsår
i detta fall räknas från den 1 oktober.

2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrättighet, som i 1 mom.
sägs, göre därom före den 15 mars det år, varunder utskänkningen
skall börja, hos Konungens befallningshavande skriftligen ansökan med
uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande
av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden,
i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd
och kommunalstämma. Dessa yttranden böra innehålla bestämt
till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför; och skola stadsfullmäktige
eller kommunalstämma, därest ansökningen av dem tillstyrkes,
tillika avgiva yttrande, huruvida särskilda föreskrifter för utskänkningens
bedrivande anses nödiga.

I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av
magistratens yttrande ej tillämpning.

4. Har ansökning blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige eller
å landet av kommunalstämma, må densamma ej bifallas.

5. Där den, som innehar rätt till utskänkning enligt denna §, i
behörig ordning ingivit ansökan om ny sådan rättighet för en kommande
försäljningsperiod men avlider, innan ansökningen prövats, äga hans
stärbhusdelägare inom en månad efter dödsfallet till Konungens befallningshavande
ingiva ansökan, att utskänkningsrörelsen i stället må av
dem genom särskilt antagen föreståndare utövas. Om handläggningen
av sistnämnda ansökan gälle i tillämpliga delar vad i 1—4 mom. stadgas.

14 §.

Konungens befallningshavande må på därom gjord ansökning
kunna meddela tillstånd till utskänkning av pilsner:

a) inom område för station vid statens järnvägar ävensom vid
enskild, till persontrafik upplåten järnväg, så ock å statens järnvägars
eller enskild järnvägs tåg, dock endast där utskänkningen för trafikens
behov finnes erforderlig; skolande ansökning härom göras av järnvägens
styrelse, samt, där densamma avser utskänkning å järnvägståg,
handläggas av Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen
har sitt säte;

b) å passagerarfartyg, dock endast till förtäring ombord å fartyget
och, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till be -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 37.

sättningen samt till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid;
skolande ansökning härom handläggas av Konungens befallningshavande
i det län, där fartygets rederi har sitt säte;

c) vid hälsobrunn, badort eller annan kurort för kortare tid än ett
år, dock endast vid måltider till spisande gäster;

d) där eljest utskänkningsrörelse kan komma i fråga att under
endast någon del av året utövas; samt

e) för bestämt tillfälle, därest sådant finnes vara nödigt.

Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan

utskänkning, varom under c) här ovan förmäles, må icke meddelas,
innan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma;
dock att vad i detta mom. sagts om inhämtande av yttrande
från magistrat icke äger tillämpning i Stockholm.

I). Gemensamma bestämmelser för utminuterings- och utskänknings rättiglieter.

15 §.

1. Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av
tillstånd till försäljning av pilsner eller sedermera under rörelsens utövande
stadga de inskränkningar därvid, som kunna anses erforderliga.

Tillstånd till annan försäljning av pilsner än sådan, som avses i
13 § eller 14 § e), skall meddelas att gälla tillsvidare och så länge
Konungens befallningshavande ej finner skäl återkalla detsamma.

Över beslut, varigenom tillsvidare meddelat tillstånd återkallas,
må klagan ej föras.

2. . Då försäljningsrättighet beviljas, skall tillståndsbevis utfärdas
med angivande däri av det lagrum, varå tillståndet grundar sig, samt
varest och för vilken tid rättigheten må begagnas; skolande däri jämväl
utsättas de inskränkningar i rörelsens utövande, som vid tillståndets
meddelande föreskrivits.

3. Över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndsbevis
rörande detaljhandel med pilsner skall hos Konungens befallningshavande
föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för bevisets
utiärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens namn
ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må hava meddelats.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt
bestämmelserna i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å

Kungl. Maj ds proposition Nr 37.

utövande av detaljhandel med pilsner, skall, där icke fråga är om tillstånd
till iskänkning å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande
polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden.

16 §.

1. Avlider den, som erhållit tillstånd till försäljning av pilsner,
må rörelsen för stärbhusdelägarnas räkning utövas, därest tillståndet
avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, därest tillståndet
gäller tillsvidare, till dess tre månader förflutit efter dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar detaljhandel
med pilsner, i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas,
dock icke längre än till dess tre månader förflutit, efter det förhör
enligt 25 § konkurslagen hållits.

2. 1 fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärblmset eller konkursboet,
om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet
eller efter det förhör i konkursen hållits, därom göra anmälan hos
Kommgens befallningshavande med uppgift tillika å den person,
som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan
inom föreskriven tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke
vara därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag,
tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan
meddelades.

III Kap.

Ordningsföreskrifter.

U §•

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.

18 §.

Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej utövas
annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens
bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles, i stad av stadsfiskal
och på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, eu av

T.;» Kungl. Maj ds proposition Nr 37.

nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden.
Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe godkännes,
om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den
besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i denna paragraf är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet
meddelas att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavaren med belopp,
som bestämmes av Konungens befallningshavande.

19 §.

Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,
som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande
dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,
som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.

20 §.

1. Detaljhandel med pilsner må icke fortfara längre än till klockan
tio eftermiddagen.

2. A sön- och helgdagar må utminutering av pilsner å landet
icke äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.
Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å fartyg eller
järnvägståg.

Under högmässogudstjänst vare all utslcänkning av pilsner förbjuden.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för
försäljnings avslutande bestämmes senare än till klockan tio eftermiddagen,
äger Konungens befallningshavande efter framställning, i stad
av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma, därom förordna.

Nödvändiggöra särskilda förhållanden inskränkningar med avseende
å försäljningstiden, må Konungens befallningshavande jämväl därom
meddela förordnande.

4. Vad i denna § är stadgat avser icke iskänkning, varom förmäles
i 12 § b) eller c), ej heller utskänkningsrörelse, som idkas enligt
14 § a) eller b).

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 31 käft. (Nr 37.)

Kttngl. Maj:ts proposition Nr 37.

21 §.

1. Vid tider, då detaljhandel med pilsner ej är tillåten, vare allt
utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe
förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta
pilsner å utskänkningsställe förtäras.

22 §.

1. Pilsner må icke å försäljningsställe utlämnas till den, som är
rusig, ej heller till den, som ej fyllt femton år.

2. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där
han förtärt pilsuer, eller lämnas utan vård.

3. I ntskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

4. A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner idkas utan
samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker
eller ersättningsmedel för sådana förtäras.

23 §.

Maltdryck, som icke enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker är att anse såsom pilsner, må ej vid
försäljning utlämnas i kärl, som å etikett, kork eller propp eller genom
stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner.

24 §.

Å utskänkningsställe skola ett exemplar av denna förordning och
bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 15 § 2 mom. för
rörelsens innehavare utfärdats, vara anslagna.

25 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än pilsner ävensom
i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och auktioner samt
eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än pilsner vare utdelning
av sådan dryck även utan betalning förbjuden.

Knnyl. Maj:ts proposition Nr 37.

26 §.

1. Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapeuövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse, eller där trupp
är för flera dagar sammandragen, så ock vid annan till större folksamling
ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att
öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oordningar, eller då
försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande
ävensom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt och
kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten
detaljhandel med pilsner eller för sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar
i samma handel, som kunna finnas nödiga.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med pilsner eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äger Konungen därom förordna. 1 fall, varom
nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses
erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av Konungens
befallningshavande, där Konungen det medgivit.

27 §.

1. Därest å ställe, där idkande av utskänkning medgivits enligt
13 §, oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav
rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma,
äger Konungens befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.

2. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning
erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik
handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran
från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å
landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda
försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet,
men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast
inom åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande,
som, därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid
fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

3. Om sådan försäljning av pilsner, varom förmäles i 12 § b) och
c), befinnes ske i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda
lagrum avses, må Konungens befallningshavande ävensom i annan stad
än Stockholm magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande
av rörelsens bedrivande. I fråga om verkställighet och underställning
av sådant beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd,
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 2 mom.
finnes stadgat.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning
av pilsner, som av tillverkare utövas, äger Konungens befallningshavande
stadga de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande,
som kunna finnas erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

IV Kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

28 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning,
avyttrar pilsner, straffes för olovlig försäljning med böter från
och med femton till och med etthundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning
av pilsner eller bedriver någon olovlig försäljning i större omfattning
eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med trettio
till och med ettusen kronor eller med fängelse i högst sex månader.

3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med
därtill hörande lägenheter befintliga förråd av pilsner tillika med kärl
och emballage, vari de förvaras, underkastade beslag och förbrutna.

4. Vad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om
någon, som ej äger rätt till försäljning av pilsner, genom byteshandel
avhänder sig sådan vara.

29 §•

Beträdes den, som handhar utminutering av pilsner, med olovlig utskänkning,
eller den, soin handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

eller idkar någon detaljhandel med pilsner å annat ställe, än därtill
uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till
försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

30 §.

1. Därest pilsner, köpt hos den, som idkar handel med sådan
dryck utan att vara berättigad att avyttra densamma till förtäring på
stället, förtäres i närheten av försäljningsstället å område, däröver säljaren
äger förfoga, skall han, om det sker med hans vetskap, straffas
såsom för olovlig försäljning av sådana drycker efter ty i 28 § 1 och
2 mom. är sagt.

Lag samma vare, om sådan dryck utan betalning i boden utlämnas
till förtäring på stället.

2. Förbryter sig någon emot 25 §, straffes såsom för olovlig
försäljning i 28 § är stadgat.

31 §.

Finnes någon å landet eller i stad utom det planlagda området
forsla och utlämna pilsner utan att medföra förteckning, som i 9 § oraförmäles,
varde, ändå att han själv eller den, för vars räkning forslingen
sker, äger att till försändning försälja pilsner, straffad såsom för olovlig
försäljning därav efter ty i 28 § 1 och 2 mom. sägs, med mindre han
förmår visa, att det forslade var av köpare förut beställt. Förmår han
det, varde för underlåtenheten att medföra förteckning straffad med
böter från och med fem till och med femtio kronor.

Vad nu är stadgat äger ej tillämpning i avseende å den, som i
stad utom det planlagda området forslar och utlämnar pilsner för tillverkare,
som erhållit tillstånd att där genom kringföring försälja pilsner.

Vägrar den, som är skyldig att medföra förteckning, varom sägs
i 9 §, att på anfordran av krono- eller. polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnden
eller av kommunalnämnden utsedd person uppvisa förteckningen,
straffes såsom i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

32 §.

Har den, som gjort sig förfallen till ansvar efter 28, 29, 30 eller
31 §§, förut undergått bestraffning för förseelse, varom sägs i någon

Kung!. Maj.ts proposition Nr 37.

av dessa §§, värde den sist begångna förseelsen såsom upprepad förseelse
ansedd, ändå att densamma icke är av samma art som den
eller de förut begångna.

33 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 23 §, stralfes med böter
från och med trettio till och med ettusen kronor.

34 §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsner, i andra
fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat
eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i enlighet med
denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter från och med fem
till och med tvåhundra kronor.

35 §.

Dömes den, som äger rätt till utskänkning av pilsner, till ansvar
för olovlig försäljning av spritdrycker, skall han tillika förklaras förlustig
sin rätt till försäljning av pilsner.

36 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
mot denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro stadgade
för sådan förseelsé; dock må sammanlagda fängelsestraffet icke
överstiga ett år.

37 §.

Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal
och verkställa beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad,
om domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, samt
om rättegångsförfarandet i sådana mål skall i tillämpliga delar lända

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

till efterrättelse vad i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker
stadgas.

38 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga;
och skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma
kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare
i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats
handläggning tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av vin och Öl upphäves jämväl i vad den avser försäljning
av pilsnerdricka, träder i kraft den 1 januari 1920, från vilken
dag försäljning av pilsner må utövas endast av den, som enligt denna
förordning därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas:

att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende å ordnandet
av försäljningen av pilsner enligt denna förordning, skola vidtagas
i enlighet med bestämmelserna i densamma;

att utskänkningsrättigheter enligt 13 §, varom ansökningar ingivas
under år 1919, ej må beviljas för längre tid än till den 1 oktober
1920; samt

att ansökningar om dylik utskänkningsrätt skola ingivas före utgången
av augusti månad 1919.

Kungl. Maj.ta proposition Nr 37.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 3, 7, 23 ocli 26 §§ i förordningen den
7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
skola, 3, 23 och 26 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

3 §•

1. 1 denna förordning förstås med
svagdricka — — — sex procent;

pilsner varje maltdryck, som ej är hänförlig till svagdricka och som
ej innehåller mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol och är
inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och
fem tiondels procent;

skattefritt bryggeri---tillverkas;

skattepliktigt bryggeri — — — tillverkas, samt
tillverkare--— skötsel.

2. Tillverkningsår — — — september.

7 §.

Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat
lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan
för avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Sådan
eftergift må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck,
som med anledning av jämlikt 26 § 2 mom. i förordningen angående

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

försäljning av pilsner meddelat försäljnings förbud så skadats, att drycken
ej kan för avsett ändamål användas. Till Kungl. Maj:t ställd ansökan
om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd av handlingar,
innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet, ingivas till Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som, efter överkontrollörens hörande, till
Kungl. Magt insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.

23 §.

Från skattepliktigt — — — varumärke.

Beträffande---proppen.

När kärl — — — framträdande.

På sålunda — — — utlämnas.

Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om pilsner.

Dock må för överjäst mörk maltdryck med porterkaraktär och
inbryggd i likhet med porter benämningen pilsner kunna utelämnas och
annan lämplig benämning i dess ställe å kork, propp eller etikett användas.

26 §.

1.-----------------—

2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för
tillverkning i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig
tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd
till försäljning av vin, Öl eller pilsner.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att tillsvidare
till dag, som av Konungen bestämmes, den i 23 § meddelade
föreskrift om, att kork eller propp till butelj, innehållande pilsner, skall
vara stämplad med bryggeriets namn eller viss däremot svarande beteckning
samt ordet »pilsner», icke skall äga tillämpning, därest å
buteljen anbringas etikett av beskaffenhet, som i berörda paragraf
stadgas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 31 höft. (Nr 37.)

Xuntjl. Majte proposition Nr 37.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker skall hava följande ändrade lydelse:

l §■

1 denna förordning förstås

med spritdrycker: — — — alkohol:

med vin: — — — alkohol; och

. med Öl: alla maltdrycker, som innehålla alkohol, med undantag
av sådana, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka eller pilsner.
Spritdrycker — — — rusdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

KungI. Maj: t a proposition Nr 37.

1»

förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt
svagdricka skola, 3 och 6 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:

2 §•

Den, som äger rätt till iskänkning av spritdrycker, vin, Öl eller
pilsner, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja
utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

3 §.

1. Vill någon, som ej enligt 2 § är därtill berättigad, bedriva
iskänkning av tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre därom
skriftligen anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad
hos magistraten och på landet hos landsfiskalen, med uppgift å det
ställe, där utskänkningen skall äga rum. Har anmälan sålunda skett,
skall, där ej nedan annorlunda föreskrives, meddelas bevis, att anmälan
behörigen skett; och skall landsfiskalen därom underrätta kommunal’
nämndens ordförande i den socken, där rörelsen skall utövas.

Vad sålunda är stadgat skall iakttagas varje gång utskänkninga-i
ställe ombytes.

2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som
veterligen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka
drycker, varom i denna förordning är fråga, eller genom gällande
beslut, som ej avser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker,
vin, Öl eller pilsner, ej heller den, om vilken är veterligt, att

Kungi. Maj:ts proposition Nr 37.

honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, Öl eller pilsner
återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana
drycker eller drycker, som avses i denna förordning.

3. Vill någon, efter det honom meddelat, av Kungl. Maj:ts
befallningsh avande fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att
utskänka drycker, som avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker,
vin, Öl eller pilsner upphört att gälla, eller, efter det honom
meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, Öl eller pilsner återkallats,
bedriva rörelse, varom i 1 mom. förmäles, har Kungl. Maj:ts
befallningshavande på ansökan, åtföljd av uppgift om stället, där rörelsen
är avsedd att bedrivas, att efter magistratens eller kommunalnämndens
hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må medgivas eller icke.

Detsamma — — — — omförmäles.

I Stockholm — — — — tillämpning.

4. Inom — — — — tillstånd.

5. Har — — — — upphört.

6 §.

1. Utskänkniug — — — — resande.

2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt
3 § idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker eller pilsner å utskänkningsstället
förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång
till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära rusdrycker eller pilsner.

11 §•

Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning,
som avses i 3 §, dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdiycker,
vin, Öl eller pilsner, då må han ock, på yrkande av vederbörande
allmän åklagare, dömas förlustig sin nämnda utskänkningsrätt,
i fall omständigheterna finnas böra därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920,

Kungi. Maj:ts proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott deri 24
januari 1919.

N ii r v a r a n d e:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hkli.NER.
Statsråden: PETERSSON.

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén.

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde:

1 proposition den 26 april 1918, nr 369, föreslog Kungl. Maj:t,
under åberopande av det propositionen bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet
över tinansärenden för samma dag, 1918 års lagtima riksdag
att antaga vid propositionen fogade förslag till förordningar angående
dels försäljning av pilsner, dels ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§
i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker, dels ändrad lydelse av 1 § i förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt dels ändrad lydelse
av 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Inledsing.

Kuntjl. Maj.ts proposition Nr 37.

1 skrivelse den 19 juni 1918, nr 447, tillkännagav emellertid riksdagen,
såsom jag förut käft tillfälle anmäla, att propositionen icke vunnit
riksdagens bifall.

Sedan berörda författningsförslag i anledning av de inom riksdagen
mot desamma framställda erinringar inom finansdepartementet underkastats
ytterligare granskning och överarbetniug, tillåter jag mig ånyo
anmäla ärendet för Kung!. Magt; och anser jag mig därvid till en
början böra i korthet redogöra för vad i ärendet tidigare förekommit.

Ifrågavarande vid 1918 års riksdag avgivna förslag vilade på ett
av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga utarbetat, i mars
1918 avgivet förslag till bestämmelser om försäljning av sådana kättare
alkoholhaltiga maltdrycker, vilka — hittills i dagligt tal i allmänhet
benämnda pilsnerdricka — intaga en mellanställning mellan å ena sidan
svagdricka och å andra sidan Öl, sådan sistnämnda dryck blivit deli -nierad i förordningen den It juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Etter det riksdagen i skrivelse den l juni 1917, nr 212, meddelat}
att riksdagen för sin del antagit vid berörda skrivelse såsom bilagor
fogade förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker med
liera författningar, anhöll riksdagen samtidigt, att Kungi. Magt villo låta
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till förordning angående
försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak grundat på bestämmelserna
angående försäljning av Öl i gällande vin- och Öl för säl j ni ng sförordning.

Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet
den 29 juni 1917 jämlikt Kung!. Maj:ts bemyndigande ledamoten
av riksdagens andra kammare, borgmästaren Jakob Gustaf Pettersson
samt ombudsmannen hos svenska bryggareföreningen, auditören
Hugo Rehnberg att såsom sakkunniga inom nämnda departement utarbeta
och avgiva förslag till förordning angående försäljning av pilsnerdricka,
i huvudsak grundad på bestämmelserna angående försäljning av
Öl i gällande vin- och ölförsäljningsförordning.

Med skrivelse den 22 mars 1918 överlämnade de sakkunnig*
följande fyra författningsförslag jämte motivering, nämligen förslag till
förordning angående försäljning av pilsner, förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3, 7 och 23 §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker samt förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2, 3, (5 och 11 §§ i förordningen den 9.

Kunyl. proposition Nr 37.

juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker sann
svagdricka.

De sakkunnigas utlåtande remitterades därefter till överståtliållarämbetet,
Kung!. Maj:ts samtliga befällningshavande i länen, kommerskollegium,
kontrollstyrelsen och socialstyrelsen, vilka ålades att till fiuansdfepartementet
inkomma med yttranden i ämnet, varjämte svenska bryggareföreningen
bereddes tillfälle att yttra sig i ärendet.

Sedan nämnda myndigheter ävensom om förmälda förening och
porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o över förslagen avgivit
yttranden, vilka finnas i sammandrag fogade vid ovannämnda proposition
iir 369 till 1918 års lagtima riksdag, undergingo författningsförslagon inom
finansdepartementet granskning och överarbetning, varefter Kungl. Maj:t
den 26 april 1918 avlät nyssberörda proposition i ämnet till riksdagen.

Såsom ovan nämnts vana propositionen emellertid icke riksdagens
bifall.

Från den i nämnda proposition lämnade redogörelse torde jag få anföra
följande historik jämte framställning av de sakkunnigas förslag.

f nykterhetskommitténs den 5 januari 1914 avgivna förslag till
förordning angående försäljning av rusdrycker inbegrepos under beteckningen
Öl alla alkoholhaltiga maltdrycker med undantag av sådana, som
enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
voro att hänföra till svagdricka. Enligt den sålunda givna definitionen,
som fullständigt anslöt sig till beslämmelsen i 1 § av förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl, skulle den föreslagna
öllagstiftningen komma att drabba ej blott pilsnerölet och lagerölet ulan
jämväl alla slag av s. k. lagrade drickor, såsom pilsnordiicka, lagendricka,
iskällardricka och lättöl, d. v. s. maltdrycker, vilka, utan att vara
hänförliga till svagdricka, dock e; innehålla högre alkoholhalt än mellan
3 och 4 Volymprocent, i allmänhet omkring 3.r> volymprocent, och vilka
i regel äga en extrakthalt av något mer än 9 procent.

I ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande framhöll emellertid eu
av kommitténs ledamöter, professor T. T lomber g, att de lagrade buteljdrickorna
av lagerdrickats och pilsnerdrickats typ, ehuruväl även de
kunde missbrukas för berusningsändamål, dock vore i sådant avseende
fhycket oskyldigare än ölet; och då därtill komme, att dessa drickors
Smak vore av samma kvalitet som ölets samt att do följaktligen vore
väl ägnade att konkurrera med detsamma, talade enligt reservantens
mening starka skäl för, att dessa drickor genom lagbestämmelser och
därtill hörande kontrollbestämmelser sammanfördes till eu särskild klass.

Historik.

Nyk''crhetäkommitténs förslag.

1’rofe.sor
T. Thunbcrg*
reservation
vid nykterhetskommitténs förslag.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

inom finans- Det uppslag, professor Thunberg sålunda givit, fullföljdes av

dåvarande chefen för finansdepartementet, då denne jämlikt bemynkallade
tak- digande den 15 maj 1914 uppdrog åt professor Thunberg- jämte dispounmija.
lienten Sven Sand vvall såsom sakkunniga att verkställa ytterligare utredning
.angående i vad mån möjlighet förefunnes att i försäljningsavseende
draga en ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande annan gräns mellan
starkare och svagare maltdrycker än den då stadgade samt angående
därmed sammanhängande tekniska spörsmål.

I anledning av berörda uppdrag avgåvo de sakkunniga den 1 och
den 3 juli 1914 sina särskilda yttranden.

I)å dessa yttranden finnas intagna dels i de här ovan först omförmälda
sakkunnigas till trycket befordrade förslag till förordning angående
försäljning av pilsner m. in. och dels i Kungi. Maj:ts proposition,
nr 242, till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker m. in., torde det här vara
tillfyllest att i fråga om berörda yttranden hänvisa till omförmälda förslag
och proposition.

Chefen» för
finans departementet
anförande

»4/i 1914.

Vid föredragningen i statsrådet den 24 juli 1914 av förslag till
förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m. yttrade
dåvarande chefen för finansdepartementet i fråga om de nyss omförmälda
sakkunnigas betänkanden följande:

»Av vild de sakkunniga anfört synes mig framgå, att bestämda skäl tala för
beredande av en friare ställning åt förutnämnda lättare maltdrycker än åt det egentliga
ölet. Kan man härigenom vinna, att konsumtionen i någon större grad ledes
över till dessa drycker från andra ur nykterhetssynpunkt icke fika oskadliga, lärer
man hava löst en viktig uppgift vid nu förevarande lagstiftning. Skulle man därjämte
genom nämnda frihet bereda möjlighet att i viss män hålla handeln och
näringarna, särskilt bryggerierna, skadeslösa för den förlust, de ej kunna undgå att
lida till följd av de restriktioner, vilka även jag i det följande ärnar föreslå å
handeln med det egentliga ölet, vore vinsten av denna frihet av än större värde,
emedan på detta sätt staten skulle befrias från ersättningsanspråk, som eljest svårligen
kunde avvisas.

Vid uppdragande av gränsen mellan dessa lättare maltdrycker, vilka jag
gemensamt benämner lagrade drickor, och det egentliga ölet vill jag i likhet med
herr Thunberg föreslå, att den övre alkoholgränsen för de lagrade drickorna sättes
vid 3.6 volymprocent och att deras ursprungliga extrakthalt icke får överstiga 91/»
procent. Genom en sålunda angiven gräns, mot vilken kontrollstyrelsen i infordrat
utlåtande icke haft annat att erinra, än att det av praktiska skäl möjligen kunde
ifrågasättas, att alkoholhalten borde bestämmas något högre, skulle till de lagrade
drickorna komma att hänföras ett stort antal av förut omnämnda i handeln förekommande
lättare maltdrycker. Jag vill därvid erinra, att med nämnda av mig
upptagna gräns de lagrade drickorna faktiskt skulle komma att hållas nere vid en

Kungi Maj:ts proposition Nr 37. 25

högsta alkoholhalt av 3.4—3.5 volymprocent, då bryggerierna ej vid tillverkningen
kunna fullt utnyttja den i lag fastställda alkoliolgränsen. Till herr Sandwalls för
slag att ensamt den ursprungliga extrakthalten — och därtill en högre än den nyssnämnda
— skulle för denna typ av maltdrycker vara bestämmande, kan jag ej ansluta
mig. Ett förslag av sådan art synes mig nämligen ej innebära tillräckliga
garantier, att de lagrade drickorna komme att hållas vid den lägre alkoholhalt, som
måste anses nödvändig för medgivande av deras friare ställning i försäljningshänseende.
»

Sedan departementschefen därefter upptagit till behandling frågan
om de grunder, efter vilka försäljning av de lagrade drickorna, sådana
de av honom angivits, skulle få äga rum, samt därvid till en början i
anledning av de ifrågavarande dryckernas genom företagna experiment
ådagalagda ofarlighet framhållit, att gentemot professor Thunbergs ståndpunkt,
enligt vilken man i fråga om det dåvarande ölet skulle erhålla
icke mindre än tre olika försäljningssvstem, talade den bestämda
olägenheten av sådana skiftningar i lagstiftningen, fortsatte departemen
tschefen:

»Med stöd av vad jag sålunda anfört finner jag mig kunna föreslå, att de
lagrade drickorna. i försäljningshänseende helt likställas med svagdricka!. Härigenom
skulle lagstiftningen stödja konsumtionen av de lagrade drickorna och egga bryggerierna
att genom förbättrade tillverkningsmetoder allt mera höja deras smaklighet,
vilket i sin mån skulle bidraga att undantränga det ur nykterhetssynpunkt icke lika
oskyldiga ölet. Slutligen skulle bryggerierna i här berörda drycker hava en produkt,
med vilken de fritt kunde röra sig, och i hanteringen i denna del finna någon ersättning
för sin i övrigt minskade omsättning.

Enligt den definition, jag föreslagit skola i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker införas å det lagrade drickat, skulle som sådant
anses varje maltdryck, som ej vore hänförlig till svagdricka och vilken ej bulle
högre alkoholstyrka och ursprunglig extrahalt, än jag ovan angivit. Av en sådan
definition skulle följa, att maltdrycker, som ej hölle mer än 2 ''jt volymprocent
alkohol, och vilkas ursprungliga extrakthalt, överstege 6 men ej 9.5 procent, komme
att hänföras till lagrat dricka. Härmed skulle åtminstone delvis vinnas vad herr
Thunberg velat nå genom förslaget att med svagdricka under vissa förutsättningar
likställa sådana extraktrika drycker, som ej hölle högre alkoholhalt än den för
svagdricka medgivna.» I

I överensstämmelse med nu återgivna yttrande till statsrådsprotokollet
framlades till 1914 års senare riksdag genom propositionen nr
242 förslag till förordning angående försäljning av svagt alkoholhaltiga
samt tillagade, alkoholfria drycker, enligt vilket för iskänkning av lagrat
dricka, liksom för iskänkning av svagdricka, i regel endast skulle
fordras anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad
hos magistraten och på landet hos länsmannen. Detta förslag antogs
av första men avslogs av andra kammaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 31 käft. {Nr 37.)

1914 Ars
senare ribsdag.

7 91Ö drm rik.sdaq.

j $J 6 års riksdag.

3917 ån riksdag.

Kung!. Maj.is proposition A r 37.

Ett av bevillningsutskottet framlagt samman järnkniug»föfslag bifölls
av andra men avslogs av första kammaren, i följd varav frågan vid nu
nämnda riksdag förföll.

Vid 1915 års riksdag återupptogs frågan om undantagande avlagrat
dricka från den för öl gällande försäljningsordningen genom
motionerna ur 109 av herr E. von Hofsten in. fl. och 112 av hem .1.
.Jonsson i Hökhult in. 11., båda inom andra kammaren. 1 den förra
motionen framlades ånyo i detta avseende samma förslag, som Kungl.
Maj:t avgivit till 1914 års senare rilcdag. 1 den senare motionen återigen
föreslogs, att de maltdrycker, som ej innehölle mer än 3 volymprocent
alkohol, skulle fritagas från den i forsaljningsförordningen
stadgade ordningen för försäljning av Öl. Bevillningsutskottet avstyrkte
motionerna samt tillstyrkte den av nykter hetskommittén föreslagna alkoholgränsen
av 2 Vi volymprocent; till denna ståndpunkt anslöt sig
även andra kammaren, varemot första kammaren biföll herr von Hofafens
in. fi.s motion. Ett av bevillningsutskottet framlagt sammanjämkningsförelag
bifölls av andra men avslogs av första- kammaren.

Jämväl vid 1916 års riksdag väcktes i samband med frågan om
rusdrycksförsäljningens reformerande förslag i nu ifrågavarande ämne
dels genom motionerna nr 62 inom första kammaren av herr Karl Johan
Ekman m. fl. och nr 164 inom andra kammaren av herr Jonsson i
Hökhult m. fl., i vilka motioner föreslogs eu alkoholgräns av 3 procent
mellan å ena sidan de drycker, som skulle vara underkastade samma
kontrollföreskrifter som rusdrycker, och å andra sidan de drycker,
som skulle få försäljas fritt, dels ock genom motionen nr 166 inom
andra kammaren av herr von Hofsten, som härutinnan föreslog eu
alkoholgräns av 3.6 volymprocent. Liksom vid de två toregåeende riksdagarna
avstyrkte bevillningsutskottet bägge berörda förslag och förordade
eu alkoholgräns av 2 Vi volymprocent, vilket förslag bifölls av
andra men avslogs av första kammaren; och då en sammanjämkning av
kamrarnas skiljaktiga ståndpunkter i försäljningsfrågan i dess helhet
icke kunde komma till stånd, förföll även denna fråga.

Vid 1917 års riksdag återkommo förslagen om alkoholgränsens
höjande. Sålunda föreslogo herr Karl Johan Ekman m. fl. i motionen
nr 72 inom första kammaren samt herr Jonsson i Hökhult m. fl. i
motionen nr 157 inom andra kammaren, att ifrågavarande gräns* skulle
sättas vid 3 volymprocent, medan åter herr von Hofsten i motionen nr

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 37.

162 inom andra kammaren förnyade sitt förslag- om gränsens sättande
vid 3.6 volymprocent.

Sedan liksom vid de tre föregående årens riksdagar bevillningsutskottet
i sitt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker
förordat en alkobolgräns av 2 lU volymprocent samt detta förslag antagits
av andra kammaren, men första kammaren härutinnan liksom beträffande
försäljningsreformen i övrigt anslutit sig till herr von Hofstens motion,
ioreslog bevillningsutskottet i sammanjämkningssyfte, bland annat:

att maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker vore att hänföra till pilsnerdricka, skulle
undantagas från de enligt förslaget till förordning angående försäljning
av rusdrycker för Öl gällande bestämmelserna;

att med pilsnerdricka skulle förstås värjo maltdryck, som ej vore
hänförlig till svagdricka och som ej innehölle mer än tre och sex
tiondels volymprocent alkohol och vore inbryggd med eu stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstege nio och fem tiondels procent;

samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, det
täcktes Kuugl. Magt låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
till förordning angående försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak grundat
på bestämmelserna angående försäljning av Öl i gällande vin- och ölförsälj
niugsförordning.

Detta utskottets förslag antogs av båda kamrarna, och riksdagen*-beslut anmäldes hos Kungi. Magt, genom ovan redan om form Sida skrivelse
av den 1 juni 1917.

Efter denna inledande översikt över vad i frågan hittills förekommit
vill jag övergå till eu redogörelse för de sakliga ändringar i
vin- och öl försälj ningsförordningeus föreskrifter, som de sakkunniga
ansett sig böra föreslå; och torde därvid till en början böra återgivas
vad de sakkunniga själva därom anföra i sitt förslag. De sakkunniga
lämna först en historisk översikt av ämnet, varefter de yttra:

»Såsom den här ovan lämnade historiken utvisar, liar beslutet om undantagande
av maltdrycker, innehållande 2.25 — 3.6 volymprocent alkohol, från de för
försäljningen av rusdrycker, inklusive Öl, stadgade strängare bestämmelserna framgått
ur en önskan att bereda allmänheten lättare tillgång till en måltidsdryck,
som är extraktrikare, fylligare i smaken och mera hållbar än svagdricka!, men på
samma gång såsom berusningsmedel väsentligt ofarligare än det vanliga ölet. Genom
beredande av en sådan undantagsställning för ifrågavarande maltdrycker torde man
hava tänkt sig, att dessa skulle, åtminstone hos en stor del av allmänheten, uttränga
och ersätta de starkare maltdryckerna, vilkas försäljning genom den nya
lagstiftningen underkastats åtskilliga, åtkomsten försvårande restriktioner. I den

De saktom»
gas förslag

Kung!. Maj:!x proposition AV 37.

män detta syfte genom ifrågavarande anordning vunnes, skulle ersättning automatiskt
beredas hryggeriidkarna för den minskning i avsättning av starkare maltdrycker.
som de nya rusdrycksförsäljningsbestämmelserna för dem kunde väntas
medföra. Man har nämligen beräknat, att de bryggerier, som tillverka maltdrycker
av 4 - 6 volymprocents alkoholstyrka, utan större svårigheter eller kostnader i stället
kunna övergå till tillverkning av 3.6-procentiga drycker. Och man har därför förväntat,
att den ifrågasatta undantagslagstiftningen för de senare, i den mån den
verkligen leder till ökad avsättning av desamma, skall vara ägnad att förebygga
framställandet av ersättningsanspråk mot statsverket i ifrågavarande hänseende.

För att de nu antydda syftena skola kunna vinnas, är det emellertid enligt
vår mening även önskvärt, att de kättare maltdryckerna av lagstiftningen erhålla
en benämning, som i sin mån underlättar deras uppgift att såsom måltidsdryck
uttränga och ersätta de starkare maltdryckerna. I sådant avseende har riksdagen
i sin skrivelse i ämnet den 1 juni 1017 använt termen »pilsnerdricka». Denna
benämning har jämväl införts i 1 § av kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker samt i 3 § av kung], förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker såsom gemensam beteckning
för alla maltdrycker, som ej äro hänförliga till svagdricka och som ej innehålla
mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med en
stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Under
pilsnerdricka skulle således inbegripas jämväl lagerdricka, iskällardricka, lättöl o. d.

Det kan emellertid ifrågasättas, om detta namnval ur ovan angivna synpunkt
är lyckligt. Särskilt tran bryggeriindustriens målsmän har i sådant avseende anmärkts,
att benämningen pilsnerdricka skulle allt för skarpt betona ifrågavarande
dryckers frändskap med svagdricka!, för att de skulle kunna hos den stora allmänheten
med framgång konkurrera med ölet. Och med hänvisning till eu ofta gjord
iakttagelse, att för konsumenterna dryckens etikett har eu avgörande betydelse,
har man tram hållit såsom önskvärt, att de lättare maltdrycker, vilka äro avsedda
att ersätta ölet, även måtte erhålla ett namn, som underlättar denna deras uppgift.

Den sålunda fiamställda anmärkningen synes oss förtjäna beaktande. Med
kännedom om deri fördom, som många ölkonsumenter hysa mot alla maltdrycker,
vilka gå under benämningen ''dricka'', varmed i deras föreställning förknippas något
smaklöst och mindrevärdigt, kan det verkligen befaras, att etiketten pilsnerdricka''
inom stora kretsar av allmänheten skulle försvåra de därmed betecknade dryckernas
användande såsom ersättningsmedel för det starkare ölet. På grund härav och dä
en dylik övergång från starkare (ill svagare drycker måste,ej minst ur nykterhetssynpunkt,
anses önskvärd, hava vi ansett lämpligt att för de lättare maltdryckerna
föreslå utbyte av benämningen pilsnerdricka mot beteckningen pilsner.

Fn sådan namnförändring torde för närvarande ställa sig sä mycket lättare
att genomföra, som till följd av bristen på malt allmänheten under den senaste
tiden vant sig vid att den dryck, som i handeln gått under benämningen ''pilsner'',
ofta ej halt avsevärt högre extrakt- och alkoholhalt än lagrat svagdricka.

1 sammanhang härmed har det även befunnits nödigt att genom särskilda
bestämmelser bereda lagligt skydd åt pilsner-namnet, t sådant avseende hava vi
löreslagit, att maltdryck, som icke enligt maltdryckstillverkningsförordningen är att
anse som pilsner, ej må vid försäljning utlämnas å kärl, som å etikett, kork eller
propp eller genom stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner

Kungl. Maj.ts ■proposition Nr 37.

eller liknande benämning, vare sig enbart eller i förening med andra ord. Användandet
av benämningen pilsnerdricka skulle således enligt förslaget ej vara tillåtet.

Då vi fått oss förelagt att utarbeta förslag till förordning angående försäljning
av lättare maltdrycker, i huvudsak grundat på bestämmelserna angående försäljning
av Öl i gällande vin- och ölförsäljningsförordning, hava vi ansett det ligga
inom ramen för vårt uppdrag att i sak föreslå mindre modifikationer i de gällande
ölförsäljningsbestämmelserna, där sådana synas av starka billighetshänsyn påkallade
samt deras genomförande ej kan befaras äventyra den allmänna ordningen och
nykterhetstillståndet. Därjämte hava vi vid utarbetande av vårt förslag sökt åstadkomma
större enhetlighet och en viss förenkling i 1905 års försäljningsbestämmelser.
därvid vi särskilt haft till ögonmärke att, där ej sakligt olika bestämmelser påkallas,
åvägabringa formell överensstämmelse mellan ifrågavarande lagstiftning och kungl.
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

1905 års förordning upptager, såsom förut nämnts, följande olika slag av
ölförsäljning: försäljning till förtäring på stället (utsköljning'', försäljning till
avhämtning, försäljning till försändning på rekvisition och försäljning genom
kringföring. Partihandel omnämnes icke uttryckligen i förordningen. Av sistnämnda
förhållande torde emellertid ej få dragas den slutsatsen, att rätten till
sådan handel, varmed enligt rusdrycksförsäljningstorordningen förstas handel, som
bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export,
skulle vara alldeles undantagen från de i förstnämnda förordning stadgade villkoren
för rätten till försäljning. Utan saknaden av särskilda stadgande!! i berörda hänseende
torde endast innebära, att partihandeln är underkastad samma bestämmelser,
som äro stadgade för försäljningen till avhämtning. Rätt till partihandel med
Öl lär således enligt nu gällande lagstiftning få anses utan särskilt tillstånd tillkomma
i första rummet öltillverkare i fråga om de varor, han själv tillverkat,
samt vidare den, som äger rätt till utminutering av brännvin (12 g). Därjämte
tillkommer rätt till partihandel den, som av Konungens befallningshavande erhållit
tillstånd vare sig till försäljning till avhämtning eller genom kringföring enligt 18
eller 16 g eller till förtäring på stället enligt 7 g.

Under åberopande av vad vi förut yttrat om önskvärdheten att i formellt
avseende vinna överensstämmelse mellan förordningen angående försäljning av pilsner
samt förordningen angående försäljning av rusdrycker, där icke en sakligt olika
behandling av förhållandena påkallas, föreslå vi, att jämväl försäljningen av pilsner
indelas i partihandel och detaljhandel, därvid partihandel innefattar försäljning till
återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export samt detaljhandel
all annan handel. Vidare föreslå vi, att detaljhandeln mä indelas i utminutering
och utskänkning, därvid till utminutering skulle hänföras försäljning till
avhämtning, till försändning på rekvisition samt genom kringföring.

I fråga om olika slag av rättigheter till försäljning av öl skiljer 1905 års
förordning, såsom förut erinrats, mellan ä ena sidan sådana, vilka betraktas såsom
tillbehör till annan näringsrätt och därför få utövas utan särskilt tillstånd, samt ä
andra sidan sådana, vilka bero på särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande.
Denna skillnad har i förslaget bibehållits, och i bestämmelserna angående den förstnämnda
gruppen av rättigheter har ej gjorts annan ändring, än att rätten till partihandel
undantag^ från den handel, som omförmäles under mom. bi och c- i 12 §

Kung!. Maj:ts proposition Nr 37.

av 1005 års förordning såsom medgiven utan särskilt tillstånd. Något behov torde
nämligen ej kunna anses föreligga att medgiva rätt till försäljning till återförsäljare
eller till export vare sig åt dem, som äga rätt till brännvinsutininutering eller åt
dem, soin erhållit rätt till utskänkning av pilsner. I stället har. i anslutning till
vad ovan yttrats om önskvärdheten av särskilda bestämmelser angående partihandeln.
såsom en särskild grupp av rättigheter upptagits rättigheter till partihandel,
vijka utan särskilt tillstånd skulle tillkomma dels tillverkare och dels sådana, som
av Konungens befallning,shavande erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning.

Vad därefter beträffar ordningen för beviljande av tillstånd till detaljhandel,
synas 1905 års bestämmelser i detta hänseende lida av en viss brist på enhetlighet
och system, särskilt i fråga om det inflytande, som härutinnan tillerkänts de kom*
mpnala myndigheterna. Såsom redan av nykterhetskommittén i dess betänkande
del V sid. 76 erinrats, får sålunda ett ur nämnda synpunkt upprättat schema över
de olika slag av försäljningsrättigheter, Konungens befallningshavande kan meddela,
följande utseende:

I. Rättigheter, vilka icke få upplåtas mot kommanalrepresentationens avstyrkande: rättigheter

till utskänkning i Stockholm jämlikt 7 §.

II. Rättigheter, vilka icke få upplåtas mot avstyrkande, i stad av hade slftdsfullmäktige
och magistrat samt på landet av både kommunalnämnd och kommunalstämma
:

rättigheter till utskänkning på landet samt i andra städer än Stockholm
enligt 7 §; samt

rättigheter till försäljning till avhämtning på landet enligt 13 g 3 inom.

III. Rättigheter, beträffande vilka tillfälle skall lämnas kommunal stil mm a eller
stadsfullmäktige alt. yttra sig:

rättigheter till utskänkning vid hälsobrunn, badort eller annan kurort enligt
9 § t inom.

IV. Rättigheter, beträffande vilka kommunalnämnd och kommanalstämma
skola höras:

rättigheter till utskänkning inom område för järnvägsstation å landet enligt
8 § första stycket.

V. Rättigheter, beträffande vilka magistraten i annan stad än StocMglm
skall höras:

rättigheter till försäljning till avhämtning enligt 13 § % inom.;

rättigheter till utskänkning inom område för järnvägsstation i stad enligt
8 § första stycket; samt

rättigheter för tillverkare till försäljning genom kringföring utom stads plan-:
lagda område enligt 15 g I mom. VI.

VI. Rättigheter, som kunna meddelas utan någon kommunal myndighets
hörande:

Kanyl. Mej ds proposition Nr 37.

rättigheter till försäljning till avhämtning i Stockholm enligt 13
rättigheter till utskickning inom område för järnvägsstation i Stockholm
enligt 8 § första stycket;

rättigheter för tillverkare till försäljning genom kringföring i Stockholm
utom stadens planlagda område enligt 15 §;

rättigheter till iskänkning å järnvägståg enligt 8 g, andra stycket;

rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg enligt 9 § 2 inom.;

rättigheter till utskänkning för kortare tid än ett är enligt 9 § 8 mom.:

rättigheter till utskänkning vid bestämt tillfälle enligt 10 g; samt

rättigheter för tillverkare att till avhämtning och genom kringföring försälja
av annan tillverkat öl enligt 16 g.

En sådan olikhet i ordningen för meddelande av försäljningstillstånd är näppeligen
av sakens natur påkallad, och en förenkling av ifrågavarande brokiga system
måste därför anses önskvärd. I sådant avseende hava vi ansett, att de detaljhandelsrättigheter,
vilka bero på särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande,
lämpligen skulle kunna uppdelas i två huvudgrupper, nämligen å ena sidan sådana,
för vilkas beviljande erfordras i vissa fall tillstyrkande av vederbörande kommunalrepresentation
samt i andra fall yttrande av vederbörande polismyndighet, samt ä
andra sidan sådana, vilka kunna av Konungens befallningshavande beviljas utan
hörande av de kommunala myndigheterna. Till den förra gruppen skulle hänföras
de mera stadigvarande försäljningsrättigheter, som omförmälas i gällande öl- och
vinförsäljningsförordnings 7, 13 och 16 gg, ävensom tillverkares rätt enligt 15 §
att sälja genom kringföring i stad utom det planlagda området. Till den senare
gruppen skulle åter hänföras de tillfälliga försäljningsrättigheter. som finnas omförmälda-
i 8. 9 och 10 gg av samma förordning. Inom den förra gruppen skulle
för försäljningstillstånds beviljande erfordras:

a) tillstyrkande av kommunalstämma för beviljande av s. k. ständiga rättigheter
till utminutering och utskänkning å landet:

b) tillstyrkande av stadsfullmäktige för beviljande av s. k. ständiga rättigheter
till utskänkning i stad; samt

c) yttrande av magistraten för beviljande av s. k. ständiga utminuteringsrättigheter
av alla slag i stad.

Förutom större enkelhet och överskådlighet medför ett sådant system, att
de kommmunala representationerna i fråga om de s. k. ständiga utskänknings- och
utminuteringsrättigheternn pa landsbygden samt de s. k. ständiga utskänkningsrättigheterna
i stad erhålla ett avgörande inflytande, något som riksdagen och särskilt
andra kammaren upprepade gånger uttalat som ett önskemål. Därjämte erhålla
i nämnda avseenden en närmare anslutning till bestämmelserna i förordningen
angående försäljning av rusdrycker. Beträffande de s. k. ständiga utminuteringsrättigheterna
i stad. om vilka ansökningar kunna förekomma till behandling å alla
tider på året och vilkas hänskjutande till yttrande av stadsfullmäktige därför i
många städer skulle föranleda extra sammanträden, innefattar förslaget en anslutning
till de i 1905 års förordning givna bestämmelserna. Vad slutligen angår de tillfälliga
rättigheterna, innebär den av oss föreslagna ordningen, att ansökningar om
alla dylika rättigheter skulle behandlas på samma sätt, d. v. s. kunna avgöras av
Körningens befallningshavande utan de kommunala myndigheternas hörande, vilket
i fråga om utskänkningsrättigheter vid hälsobrunn, badort eller annan kurort samt

Kung1. Maj:ts proposition Nr 37.

vid järnvägsstation utgör ett eftergivande av den i sådant avseende nu gällande
föreskritt. I betraktande av de lättare maltdryckernas relativa ofarlighet såsom
berusningsmedel och med hänsyn därtill, att de kommunala myndigheterna icke
heller enligt 1905 års bestämmelser äga rätt till veto mot upplåtande av dylika
rättigheter, torde emellertid en sådan förändring icke kunna anses betänklig. Givet
är för övrigt, att Konungens befallningshavande även över ansökningar om dylika
rättigheter är oförhindrad och i regel väl även torde finna sig föranlåten att inhämta
yttrande av vederbörande polismyndighet.»

De föreslagna ändringarna i vin- och ölförsäljningsförordningens
bestämmelser för beviljande av tillstånd till detaljhandel med Öl har
emellertid den ene av de sakkunniga icke för sin del kunnat godkänna,
utan har han vid förslaget lögat ett särskilt yttrande av följande lydelse:

»Under utarbetandet av förevarande förslag har undertecknad liehuberg
framhållit önskvärdheten av vissa lättnader i fråga om rätt till försäljning av pilsner,
bl. a. genom att tillåta restauratör att, allenast efter en enkel anmälan till veder’j.
örande. myndighet, vid måltid till spisande gäst utskänka pilsner; genom att, vid,
försäljning genom kringföring i stad, tillåta avlämnande av pilsner till person, som''
i en lokal utför arbete, men icke där bär bostad; genom eftergift från skyldigheten
att, vid försäljning genom försändning, medföra nu föreskriven förteckning å
köpare m. in. Ehuru varken irån ordnings- eller nykterhetssynpunkt betänkligheter.
mot dylika detaljändringar borde möta, har jag på grund av begränsningen av det
åt de sakkunniga lämnade uppdraget, om än efter tvekan, funnit mig böra frånfalla
dessa önskemål. •

Med hänsyn till de upplysningar, som under innevarande månad kommit mig
tillhanda bl. a. att försäljningsbolagen i vissa städer, enligt mitt förmenande i
strid mot grunderna för 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, vidtagit förberedande
åtgärder i syfte att åt bolagen förvärva uteslutande rätt till utskänkning av
pilsner — finner jag mig däremot icke kunna godkänna bestämmelserna i 8 § 3
mom. och 13 § 4 mom. av föreliggande förslag, varigenom bestämmanderätten i fråga
om upplåtande av rätt till utskänkning av pilsner i annan stad än Stockholm uteslutande
förbehålles stadsfullmäktige samt rätt till utminutering och utskänkning å
landet uteslutande förbehålles kommunalstämman. Enligt min mening böra på detta
område nu gällande bestämmelser bibehållas och Konungens befallningshavande sålunda
äga lätt att upplåta ifrågavarande rättigheter efter tillstyrkan av en av de kommunala
myndigheter, som i ärendet hörts. I detta sammanhang finner jag mig böra framhålla,
att den staten enligt mitt förmenande gentemot företagare och arbetare i
bryggeiiindustrien åliggande ersättningsskyldighet i anledning av genomförandet av
den nya rusdryckslagstiftningen kan bliva väsentligt ökad, om försäljningsrätten
mskränkes utöver grunderna för 1917 års riksdagsbeslut.»

1 sitt förslag hava de sakkunniga vidare anfört följande:

»Om de kommunala representationerna, på sätt vi sålunda föreslå, erhålla
ratt till veto mot upplåtande av rätt till stadigvarande rättigheter till utskänk-;
ning samt ä landet jämväl mot upplåtelse av sådana rättigheter till utminutering,
synes det i 2 § 2 mom. av 1905 års förordning stadgade absoluta förbudet mot

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

upplåtande av tillstånd till försäljning av öl inom läger, kasernområde eller annat,
uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område kunna upphävas åtminstone
för det fall, att vederbörande befälhavare gör framställning om sådan upplåtelse.
Därigenom skulle det kunna bliva möjligt att exempelvis på en sådan ort som
Karlsborg tillhandahålla maltdrycker av högst 3.6 volymprocent alkohol.»

Efter att hava återgivit eu till de sakkunniga från styrelsen för
Stockholms kaféidkareförening ingiven skrivelse av den 27 november
1917, åsyftande, bland annat, införande i förslaget av bestämmelse, att
försäljningsåret vid meddelande av rättigheter till utskänkning av pilsnerdricka
icke såsom hittills skulle sammanfalla med kalenderår utan räknas
från den 1 oktober till och med den 30 september, anföra de sakkunniga,
att det sålunda framställda önskemålet syntes kunna beaktas, utan
att några andra berättigade intressen därigenom träddes för nära, Härefter
fortsätta de sakkunniga:

»Enligt kungl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning av
vin, maltdrycker m. m. räknades försäljningsåret i stad från den 1 oktober och på
landet från den 1 november. I det av den s. k. maltdryckskommittén den 23 maj
1900 avgivna betänkande med förslag till förordning om försäljning av vin och
maltdrycker m. in. föreslogs i detta avseende icke någon förändring. Men i ett på
grundvalen av nämnda kommittébetänkande inom finansdepartementet utarbetat förslag
räknades kalenderåret som försäljningsår, vilket ock av Kungl. Maj:t och riksdagen
godkändes. Anledningen till denna förändring synes hava varit det vid 1905
års omarbetning av maltdrycksförsäljningslagstiftningen uppställda önskemålet att
bringa denna lagstiftning i närmare överensstämmelse med brännvinsförsäljningslagstiftningen.

Sedan försäljningen av'' de starkare maltdryckerna numera genom förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker i alla huvudsakliga delar
underkastats samma bestämmelser som försäljningen av spritdrycker, torde ej något
behov föreligga att i detta speciella fall vidhålla kravet på en dylik överensstämmelse
jämväl för försäljningen av de svagare maltdryckerna, då denna försäljning
skall underkastas särskild reglering. Och då försäljningsårets räknande från den
1 januari, med hänsyn därtill att hyreskontrakten angående kafélokalerna i regel
utlöpa den 1 oktober, för kaféidkarna uppenbarligen måste medföra kännbara olägenheter.
synes det skäligt, att vid meddelande av tillstånd till utskänkning av pilsner
för ett eller flera, högst tre år, försäljningsåret skall räknas från den 1 oktober.
T sammanhang härmed har det ansetts nödigt att bestämma tiden, inom vilken
ansökningar om ifrågavarande rättigheter skola ingivas, till den 15 mars det är,
varunder utskänkningen skall börja. Med en sådan bestämmelse torde det ej vara
omöjligt att få ifrågavarande ansökningar på landet behandlade på den ordinarie
kommunalstämman i mars.

Angående möjlighet för stärbhusdelägare att inträda i utövningen av avliden
persons försäljningsrätt, stadgas i 18 § av 1905 års förordning, att, då den avlidne
efter tillstånd utövat utskänkning, rörelsen må för stärbhusdelägarnas räkning fortBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 31 höft. (Nr 37.) 5

Departements chefen,

B4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

sättas, därest tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, därest
tillståndet gäller tills vidare, till dess tre månader förflutit efter dödsfallet; och
åligger det i sådant fall stärbhusdelägarna att inom en månad efter dödsfallet hos
Konungens befallningshavande anmäla sin önskan att fortsätta rörelsen med uppgift
å den person, som antagits till föreståndare för rörelsen.

Denna bestämmelse innebär, att stärbhusdelägare sakna laglig möjlighet såväl
att övertaga avliden persons försäljningsrätt i det fall, att innehavaren av rättigheten
avlider, innan han trätt i utövning av densamma, som ock att efter utgången
av augusti månad fullfölja en av den avlidne ingiven ansökan om tillstånd, som
ej hunnit företagas till avgörande under dennes livstid. Då ett sådant förhållande
uppenbarligen kan lända till obillighet mot stärbhusdelägarna, särskilt med hänsyn
till de hyresavtal, som den avlidne kan hava träffat, hava vi ansett skäligt, att
stärbhusdelägare jämväl i nu nämnda fall beredes möjlighet att träda i den avlidnes
ställe samt att utöva rörelsen genom särskilt antagen och godkänd föreståndare.

Avvikelse från 1905 års förordning i fråga om ordningsföreskrifter har
huvudsakligen endast skett i de avseenden, där en närmare anslutning till rusdrycksförsäljningsförordningen
ansetts påkallad och kunnat verkställas utan verklig skärpning
i de äldre bestämmelserna. Sålunda bär nykterlietsnämnd ålagts att utse eu
av de besiktningsmän, som jämte stadsfiskal eller kronobetjent skola besiktiga
utskänkningslokal. Tiden för tillåtet utövande av detaljhandel på landet har, i likhet
med vad som gäller för rusdrycksutskänkning, utsträckts till kl. 10 på aftonen;
och förbudet mot utskänkuing ä sön- eller helgdag, under det gudstjänst hålles
i församlingens kyrka, har inskränkts att gälla endast högmässogudstjänst.

Beträffande offentlig myndighets rätt att för alltid eller för viss tid förbjuda
eljest tillåten försäljning ansluter förslaget sig till motsvarande bestämmelser i
rusdrycksförsäljningsförordningen.

Ansvarsbestämmelserna hava i formellt avseende omarbetats till närmare
överensstämmelse med motsvarande stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen.
I sak hava vi för vissa förseelser föreslagit skärpning av de enligt 1905 års förordning
stadgade straffen, dock med iakttagande av att straffen för ifrågavarande
förseelser alltid satts väsentligt lägre än straffen för motsvarande överträdelser av
rusdry cksför säljningsförordningen.»

Det de sakkunniga givna uppdraget avsåg, såsom förut nämnts,
utarbetandet av förslag till förordning angående försäljning av lättare
maltdrycker, i huvudsak grundat på bestämmelserna angående försäljning
av Öl i gällande vin- och Öl försälj ni ngsförordning. De sakkunniga hava
därvid föreslagit mindre modifikationer i nu gällande bestämmelser, där
sådana modifikationer varit av billighetsskäl påkallade samt deras
genomförande ej kunnat befaras äventyra den allmänna ordningen och
nykterhetstillståndet. Därjämte hava de sakkunniga vid utarbetandet av
sitt förslag sökt åstadkomma större enhetlighet och en viss förenkling i
1905 års försäljningsbestämmelser, därvid de särskilt haft till ögonmärke
att, där ej sakligt olika bestämmelser påkallades, åvägabringa formell

KungU Maj.ts proposition Nr 37.

överensstämmelse med förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker.

Sedan jag vid anmälan inför Kung!. Maj:t den 26 april 1918 av
nämnda förslag förklarat, att jag funnit detsamma kunna läggas till
grund för lagstiftning i ämnet, anförde jag:

»Vad då till en början beträffar frågan om benämningen av ifrågavarande
lättare maltdrycker, så synes mig tvekan icke kunna råda om
lämpligheten av en gemensam benämning, men namnvalet erbjuder
givetvis vissa svårigheter, enär det gäller att finna ett namn, som,
på samma gång det tydligt skiljer sig från såväl det alkoholstarkare
ölet som från det alkohol svagare svagdricka!, är lämpligt och bekvämt
att begagna. De sakkunniga hava nu såsom benämning å ifrågavarande lättare
maltdrycker föreslagit ordet pilsner, detta på grunder, som här ovan
anförts, och vartill jag tillåter mig hänvisa. Emellertid hava från vissa
håll emot detta förslag framställts erinringar; och hava i stället föreslagits
andra namn såsom lättöl, halvstarka maltdrycker m. fl. Jag finner
mig emellertid böra biträda de sakkunnigas förslag såsom ur olika
synpunkter lämpligare än övriga under ärendets behandling i ramkomna
förslag i namnfrågan.»

Vid behandlingen av propositionen uttalade bevillningsutskottet
den uppfattning, att »pilsner» vore eu betekning, som bättre än någon
annan föreslagen benämning vore ägnad att gorå drycken populär.

Ifrågavarande benämning bär av mig bibehållits i de nva förslag,
som jag nu går att förelägga Kungl. Maj:t.

Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för de nu ånyo
omarbetade förslagen; och kommer jag därvid att först paragraf vis
behandla förslaget till förordning angående försäljning av pilsner, varefter
de övriga författningsförslagen bliva föremål för behandling. Jaganser
det dock icke erforderligt att omnämna de mindre redaktionella
ändringar, som på vissa punkter företagits i de sakkunnigas förslag,
utan torde jag i denna del kunna inskränka mig till att beröra de ändringar,
som äro av mera betydelse eller eljest erfordra eu förklaring. I
de fall, då annat ej nämnes här nedan, hade redan i de till 1918 ars
lagtima riksdag framlagda författningsförslagen företagits motsvarande
ändringar. Där återigen ändringar i nämnda författningsförslng vidtagits
i anledning av mot desamma inom riksdagen framställda anmärkningar,
kommer detta att särskilt angivas. Där ej annat framhålles, har

Speciell motivering.

Förslaget till
förordning
angående försäljning
av
pilsner.

1 och 2 §§.

3 §■

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

jag anslutit mig till den av de sakkunniga förebragta, av mig förut
refererade allmänna motiveringen till förslaget.

I fråga om 1 och 2 §§ av förslaget till förordning angående försäljning
av pilsner, torde ingen närmare motivering vara erforderlig.
I 2 § har jag emellertid infört det av de sakkunniga icke upptagna
allmänna förbudet i 1905 års vin- och ölförsäljnings förord ning mot
handel med dylika varor, såvida tillstånd därtill ej erhållits eller vederbörande
på grund av lagstadgande eljest vore till handelns idkande behörig.

3 § innehåller i 1 och 2 mom. bestämmelse om de personliga
kvalifikationerna för idkande av detaljhandel med pilsner. I förhållande
till motsvarande stadgande i 2 § 1 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen
har i förslaget den ändring vidtagits, att god frejd icke
längre upptagits såsom förutsättning för tillstånds erhållande. I stället
skall, enligt de sakkunnigas förslag, tillstånd ej få meddelas annan än
den, som gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara
lämplig till rörelsens utövande. Den föreslagna ändringen sammanhänger
med den numera genomförda lagstiftningen om borttagande av
straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende. 1 detta sammanhang
må erinras om den under år 1917 av Kungl. Maj:t efter riksdagens
hörande utfärdade stadgan angående hotell- och pensionatrörelse, vilken
såsom personliga lcvalifikationsgrunder endast upptager, att sökande gjort
sig känd för redbarhet och ordentlighet, råder över sig och sin egendom
samt i övrigt med hänsyn till rörelsens omfattning anses lämplig.
Emellertid synes det mig, att vad i såväl nämnda stadga som rusdrycksförsäljningsförordningen
finnes föreskrivet såsom ytterligare villkor för
erhållande av tillstånd till handel med pilsner, nämligen att vederbörande
skall råda över sig och sitt gods, jämväl bör vinna tillämpning i förevarande
avseende; dock med den inskränkning, att gift kvinna synes
böra beredas möjlighet att idka handel med pilsner.

Bestämmelserna i 2 mom. motsvara föreskrifterna i vin- och ölförsäljningsförordningens
2 § 1 mom.

Beträffande stadgandena i 3 inom., vilka motsvaras av bestämmelserna
i 11 § i vin- och ölförsäljningsförordningen, har svenska bryggareföreningen
ansett, att dessa stadganden med hänsyn till ifrågavarande
maltdryckers relativa ofarlighet i förhållande till vin och starkare maltdrycker
utan olägenhet torde kunna utgå ur förslaget och att häremot
varken ur ordnings- eller nykterhetssynpukt kunde framföras några
betänkligheter. Åven kommerskollegium har gjort gällande eu liknande
uppfattning. Kollegium har nämligen ansett, att bestämmelserna i 11

Kun f/l. Maj:ts proposition Nr 37.

§ av 1905 års förordning visserligen böra slopas men i stället ersättas
av en föreskrift om förbud mot utskänkning av pilsner i lokal eller å
plats, där handel med annat än matvaror idkas i öppen bod, eller sådan
lokal, som med dylik öppen bod står i inre förbindelse.

Svenska bryggare föreningens hemställan, att de i 11 § av vin- och
ölförsäljningsförordningen förekommande stadgandena icke måtte upptagas
i nu förevarande förslag, kan jag icke godkänna. Ej heller kan
kommerskollegii förslag av mig biträdas. Det synes mig nämligen icke
förefinnas något verkligt behov att frångå nu gällande bestämmelser,
och det torde ur kontrollsynpunkt ingalunda vara betydelselöst, att
handeln med pilsner begränsas till vissa slags affärer.

1 motsats till de sakkunniga anser jag ej heller tillräckliga skäl
förefinnas att frångå det förutvarande stadgandet om förbud mot försäljning
av pilsner inom lägerplats eller annat dylikt område. Jag har
ej heller funnit mig övertygad om riktigheten av de skäl, som bevillningsutskottets
majoritet vid 1918 års riksdag förebragte för sin ståndpunkt,
att endast utminutering skulle förbjudas.

4 § motsvarar 3 § i'' vin- och ölförsäljningsförordningen; men
har det i sistnämnda lagrum intagna stadgandet, att Öl, som är försatt
med något för hälsan skadligt ämne, ej iår hållas till salu, ur förslaget
uteslutits, detta i överensstämmelse med motsvarande stadgande i rusdrycks
försälj nings förordni ngen.

5 § motsvarar utan någon ändring 4 och 5 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen.

I fråga om innehållet i (3 § får jag hänvisa till de sakkunnigas
förut återgivna uttalanden, till vilka jag i allo ansluter mig. Enligt
förslaget skall den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till
avhämtning av pilsner, även hava rätt till partihandel med sådan vara.
Denna bestämmelse har sin grund i det förhållandet, att det kan tänkas,
att vid vissa tillfällen, såsom vid helger o. d., rättighetsinnehavare enligt
12 och 13 §§ icke kunna få sitt behov av pilsner tillgodosett från vederbörande
tillverkare.

Under rubriken utminuteringsrättigheter hava intagits stadganden,
vilka motsvara 12—16 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen. Stadgandena
hava underkastats smärre redaktionella omarbetningar, för vilka
särskild motivering torde vara överflödig. Endast i 8 § hava föreslagits
ändringar i sak.

Beträffande innehållet i och avfattningen av 7 samt 9 11 §§

har jag helt anslutit mig till de sakkunnigas förslag. Jag finner mig
emellertid böra upptaga till bemötande vissa mot 7, 9 och 10 §§ framställda
erinringar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Enligt 7 § b) skall försäljning'' till avhämtning av pilsner få utövas
av den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin eller Öl, å
försäljningsstället. Overståthållarämbetet erinrar nu, att rätt till utminutering
av pilsner väl utan vidare borde tillkomma den, som vore berättigad
försälja spritdrycker eller den starkare maltdrycken Öl, men att
anledning däremot ej synes föreligga att med försäljningsrätt till enbart
vin sammanbinda en liknande rätt i avseende å pilsner. Om försäljningsrätten
begränsades till vin, fortsätter overståthållarämbetet, torde detta
i regel bero på att med hänsyn till rörelsens beskaffenhet tillhandahållandet
av Öl ansåges ej böra ifrågakomma, och det syntes inkonsekvent
att i så fall utan särskilt medgivande tillåta försäljning av den
ölet närstående pilsnern.

De av overståthållarämbetet uttalade farhågorna lära emellertid
icke böra tillmätas någon betydelse vid det förhållande, att numera
rättighet till utminutering av vin endast tillkommer sådant bolag, varom
förmäles i 17 och 18 §§ av rusdrycksförsäljningsförordningen.

I 8 §, som närmast motsvarar vin- och ölförsäljningsförordningens
13 §, har till eu början intagits den bestämmelse att, därest ansökning
om rätt att till avhämtning försäl ja pilsner blivit å landet av kommunalstämma
avstyrkt, ansökningen ej skulle få bifallas; hittills gäller, att
endast om båda de kommunala myndigheterna, kommunalnämnd och
kommunalstämma, avstyrkt ansökningen, densamma ej må bifallas.

Emot den föreslagna ändringen hava erinringar framställts från
olika håll, men har jag vid övervägande av desamma kommit till den
uppfattningen, att då uti rusdrycksförsäljningsförordningen utövandet
av det kommunala vetot ansetts böra tillkomma kommunalstämman
ensam, motsvarande stadgande bör, på sätt föreslagits, här meddelas.

Enligt 38 § i förslaget skall vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkomma kommunalfullmäktige, där sådana finnas. I
anledning av de nyligen beslutade ändringarna i kommunallagstiftningen
får nämnda bestämmelse ökad räckvidd.

Då likställighet mellan stad och landsbygd i förevarande avseende
innebär eu konsekvent tillämpning av principen om kommunernas vetorätt,
har jag dessutom — i överensstämmelse med den uppfattning, som
hävdades av bevillningsutskottets majoritet vid 1918 års lagtima riksdag
— ansett mig böra nu föreslå, att jämväl stadsfullmäktige skola höras
i förevarande frågor samt att, därest stadsfullmäktige avstyrka ansökning
om tillstånd att till avhämtning försälja pilsner, sådan ansökning
icke skulle få bifallas.

Såväl kommerskollegium som svenska bryggareföreningen anse

Kungl. Maj:ts proposition Kr 37.

bestämmelsen om medförande av särskild förteckning å köparna vid
försäljning för försändning på rekvisition kunna utan olägenhet i nykterhetsavseende
ur förslaget uteslutas.

Då, enligt mitt förmenande, förteckningen är ett av medlen, och
ett rätt tillförlitligt sådant, för kontrollerandet av vederbörandes ordentliga
handhavande av sina försäljningsrättighcter, bär jag ansett mig böra i förslaget
bibehålla vin- och ölförsäljningsförordningeus föreskrifter härutinnan.

Med avseende å den i 1 mom. första punkten intagna bestämmelsen
har svenska bryggareföreningen föreslagit, att densamma borde
så ändras, att i stad avlämnande av pilsner finge ske till person, som
i en lokal utförde arbete utan att där hava sin bostad.

Med anledning härav torde jag få anföra vad bevillningsutskottet
vid 1918 års lagtima riksdag härutinnan yttrat:

»Med avseende å tolkningen av uttrycket »inomhus till därstiides
boende» får utskottet erinra, hurusom 1915 års riksdag, i skrivelse till
Konungen (nr 172) rörande antagande av förordning angående försäljning
av vin och Öl, i fråga om innebörden av motsvarande bestämmelser
i nämnda förordning uttalade följande: »Det har blivit ifrågasatt, huruvida
icke 14 och 15 §§ borde avfattas så, att icke eu bokstavlig tolkning
av det i dessa paragrafer förekommande uttrycket »inomhus till
därstädes boende» skulle kunna lägga hinder i vägen för avlämnande
eller utbjudande av vin eller Öl till person, som i ett hus innehade lokal
för drivande av verksamhet, men icke där hade bostad. Då en dylik
tolkning från de myndigheters sida, vilka hava att tillämpa författningen,
icke lärer vara att befara, har riksdagen likväl icke funnit förändringav
författningens text erforderlig, men velat i detta sammanhang omförmäla
den gjorda erinringen.»

Under rubriken »utskänkningsrättigheter» återfinnas i förslaget
de stadgande!!, vilka motsvaras av 6—10 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen.

Åven vid 12 § har överståthållarämbetet framställt samma erinran,
som jag vid redogörelsen för 7 § i förslaget haft tillfälle omnämna.
Åven om fall kunna förekomma, också i framtiden, då utskänkning
av enbart vin må utövas av annan än sådant bolag, varom förmäles i
rusdrvcksförsäljningsförordningen, torde dessa tall dock kunna antagas
bliva sällsynta, varför något skäl att frångå de sakkunnigas förslag i
denna del icke lärer förefinnas.

Enligt de sakkunnigas förslag skall utan särskilt tillstånd utskänkniug
av pilsner få utövas av den, som äger rätt till utskänkning av
spritdrycker, vin eller Öl, dock endast där sådan utskänkning bedrives.

io §.

12 §.

13 §.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

För det fall, att sådan rätt avser iskänkning av endast öl samt meddelats
enligt 20 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, skulle sålunda
rättighetsinnebavaren äga att dels enligt sistnämnda lagrum iskänka
Öl vid måltid till spisande gäster till en myckenhet av högst två tredjedels
liter och dels enligt de sakkunnigas förslag iskänka pilsner utan
någon begränsning vare sig med hänsyn till dylik måltid eller med
avseende å den utskänkta myckenheten. Kungl. Majs befallningshavande
i Örebro län framhåller, att ur kontrollsynpunkt en dylik anordning
måste anses otillfredsställande, då det i händelse av åtal för
olaga ölutskänkning torde bliva förenat med synnerlig svårighet att
gendriva eu av den åtalade framställd invändning därom, att utskänkningen
omfattat pilsner och ej Öl. Kungl. Majs befallningshavande
anser, att berörda olägenhet icke torde kunna hävas på annat sätt, än
att rätten att iskänka pilsner i nu avsett fall icke göres vidsträcktare
än rätten att iskänka öl.

Visserligen kunna svårigheter uppstå med avseende å kontrollen
över utövandet av sådana utskänkningsrättigheter, som nyss omförmälts,
men dessa svårigheter föreligga nog i viss mån beträffande rättighetsinnehavare
enligt 20 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, oavsett huruvida
han har rätt till iskänkning av pilsner eller ej. Tillräckliga skäl
synas mig därför ej förefinnas att frångå det av övriga myndigheter
utan anmärkning lämnade förslaget i denna del.

Ifrågavarande paragraf återgiver innehållet i 6 § av vin- och ölförsäljningsförordningen
med undantag för stadgandet i andra stycket av 6 §
2 mom., vilket innehåller ett stadgande om skjutsentreprenörs rätt till
ölförsäljning. Sistberörda stadgande har här uteslutits, emedan detsamma
till följd av stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet helt
blivit satt ur tillämpning. Denna stadga innehåller nämligen, i motsats
till den därförut gällande, inga bestämmelser om gästgivares eller skjutsentreprenörs
rätt till ölförsäljning.

Beträffande motiveringen för stadgandena i 2, 3 och 4 mom. av
13 § gäller i tillämpliga delar vad jag anfört under 8 §, och torde jag
därför här kunna inskränka mig till en hänvisning till yttrandet under
samma paragraf.

I 1 mom. av 13 § har, såsom ovan angivits, införts stadgande
om att försäljningsår skulle räknas från den 1 oktober till och med
den 30 september. I anslutning härtill har föreslagits, att ansökning
om sådan rättighet, som i paragrafen avses, skall ingivas före den 15
mars det kalenderår, varunder utskänkningen skall börja.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 37.

Rörande stadgandet i 5 inom. får jag åberopa vad i de sakkunnigas
förut refererade allmänna motivering därom yttrats.

L 14 § hava de förutvarande bestämmelserna i 8—10 §§ av vinoch
ölförsäljningsförordningen blivit sammanförda.

Såsom framgår av de sakkunnigas motivering till förslaget, innebär
den av dem föreslagna ordningen, att ansökningar om rättigheter,
som i förevarande paragraf avses, skulle kunna avgöras av Kungl.
Maj:ts befalluingshavande utan de kommunala myndigheternas hörande,
vilket i fråga om utskänkningsrättigheter vid hälsobrunn, badort eller
annan kurort samt vid järnvägsstation utgör ett eftergivande av den i
sådant avseende enligt vin- och ölförsäljningsförordningen gällande föreskrift.
De sakkunniga hava förmenat, att i betraktande av de lättare
maltdryckernas relativa ofarlighet som berusningsmedel och med hänsyn
därtill, att de kommunala myndigheterna icke heller enligt nu
gällande bestämmelser äga rätt till veto mot upplåtande av dylika
rättigheter, den föreslagna förändringen icke torde kunna anses betänklig.

De sakkunnigas förslag härutinnan har jag emellertid icke ansett
mig böra biträda. Jag har därför låtit omarbeta förslaget i denna
punkt till överensstämmelse med förut gällande bestämmelser. Jag anser
mig i detta sammanhang hava skäl uttala den förmodan, att Kungl.
Maj:ts befallningshavande även i de fall, där skyldighet därtill icke
förefinnes, kommer att, såvitt sådant låter sig göra, inhämta yttrande
från de kommunala myndigheterna, samt att Kungl. Maj:ts befallningshavande
vid avgörande av hithörande frågor icke utan vägande skäl
kommer att frångå de kommunala myndigheternas hemställan.

Bevillningsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag föreslog, att
till mom. e) i 14 § av det nämnda riksdag förelagda förslaget skulle
läggas orden: »därest sådant finnes vara nödigt.» Detta tillägg har
inskjutits i det nu föreliggande förslaget.

15 § motsvaras av 17 och 32 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen.

I fråga om bestämmelserna i 3 mom. får jag hänvisa till vad de
sakkunniga därom i sitt förslag yttrat.

I de sakkunnigas förslag i denna del har jag ansett mig böra
företaga ett par smärre ändringar, vilka emellertid ej torde behöva särskilt
motiveras.

Vad angår innehållet i 16 §, till den del detsamma motsvarar 18 §
i vin- och ölförsäljningsförordningen, får jag hänvisa till de sakkunnigas
yttrande härutinnan.

Såsom ett andra stycke i 1 mom. har dessutom upptagits den i
rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande niskänkning givna före Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 31 höft. (Nr 37.) 6

14 §.

15 §.

16 §.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 37.

skriften att, där rättighetsinnehavare försättes i konkurs, rörelsen må för
konkursboets räkning fortsättas genom antagen och godkänd föreståndare,
dock icke längre än till dess tre månader förflutit, efter det förhör
enligt. 25 § konkurslagen hållits. 1 detta stycke har jag vidtagit eu
redaktionell ändring för att tydligare utmärka, att bestämmelsen har
avseende endast å sådan rättighetsinnehavare, som efter meddelat tillstånd
redan utövar detaljhandel med pilsner.

17 § i förslaget är lika lydande med 19 § av vin- och ölförsäljningsförordningen.

hörslagets 18 §, som motsvarar vin- och ölförsäljningsförordningens
20 §, har omredigerats till full överensstämmelse med motsvarande
stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen, nämligen 53 §.

19 § motsvarar 21 § 1 stycket av vin- och ölförsäljningsförordningen.

Med clen avfattning, 18 § efter omarbetning erhållit, har den av
de sakkunniga föreslagna föreskriften, att vad i samma paragraf vore
stadgat även skulle gälla, då försäljningsställe ombytes, blivit obehövlig
och därför fått utgå ur förslaget.

Beträffande 20 §, som motsvarar 22 § i 1905 års förordning, hava
de sakkunniga anfört följande:

»I denna paragraf liava föreslagits vissa avvikelser från motsvarande stadgande
i vin- och ölförsäljningsförordningen, huvudsakligen i syfte att vinna större
likformighet med rusdrycksförsäljningsförordningen.

Då i rusdrycksförsäljningsförordningen i fråga om utskänkningstidens längd
icke gjorts åtskillnad mellan stad och land, hava vi ansett oss kunna föreslå borttagandet
av den i sådant avseende nu bestående skillnaden även vid utskänkning
av pilsner. Härigenom vinnes också överensstämmelse med stadgandet i 6 § av
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker
samt svagdricka.

I 2 inom. har i förhållande till motsvarande stadgande i vin- och ölförsäljmngsförordningen
vidtagits den ändringen, att med restauratör å passagerarfartyg
likställts sådan restauratör å annat fartyg samt å järnvägståg. Någon anledning
att giva den ene ett företräde framför den andre synes oss nämligen ej förefinnas.»

- Mot de sakkunnigas förslag i denna del har jag en erinran att
gorå. Enligt 22 § i vin- och ölförsäljningsförordningen äger Kungl.
Maj:ts befallningshavande befogenhet att jämväl förordna <jm'' inskränkningar
med avseende å försäljningstiden.'' Det synes mig icke föreligga
skäl att frångå vin- och ölförsäljningsförordningens berörda bestämmelse,
detta så mycket mindre, som förslaget avser att utsträcka
utskänkningstiden jämväl å landet till klockan tio om aftonen.

21 § har, ehuru den undergått en viss omredigering, ett med 23 §
i vin- och ölförsäljningsförordningen överensstämmande innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Mot förslagets 22 §, vilken i huvudsak motsvarar 24 § i 1905 års 22 §-förordning, bär jag intet att erinra; rörande den av de sakkunniga föreslagna
ändringen i gällande bestämmelser hänvisar jag till de sakkunnigas
motivering.

23 §, som saknar motsvarighet i vin- och ölförsäljnings förordningen, 23
har tillkommit för att bereda ökat skydd för namnet å den dryck, vars
försäljning förordningen avser att reglera; och får jag beträffande paragrafens
bestämmelser i sådant syfte hänvisa till vad i den allmänna
motiveringen härom förut anförts.

För att bereda svagdricksbryggerierna möjlighet att fortfarande
såsom dittills för sina produkter använda benämningar med »pilsner»
såsom ingående beståndsdel, till exempel »pilsnersvagdricka», ansåg
sig bevillningsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag böra ur det av
Kungl. Maj:t då framlagda förslaget, som därutinnan överensstämde
med de sakkunnigas förslag, utesluta orden »eller liknande — — —
andra ord».

Den sålunda föreslagna ändringen har av mig iakttagits i det nu
föreliggande förslaget.

24 och 25 §§ motsvara 26 § 2 inom. samt 27 § i vin- och ölför- 24 och 28 §§-säljningsförordningen. I 25 § hava till vinnande av närmare överensstämmelse
med 61 § rusdrycksförsäljningsförordningen orden »auktioner

samt eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än pilsner» blivit
införda.

Då bestämmelserna i 25 § och 26 § 1 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen
antingen under årens lopp helt kommit ur bruk eller
ock funnits sakna praktisk betydelse, hava de sakkunniga icke infört
motsvarande bestämmelser i sitt förslag. Särskilt anmärka de sakkunniga
beträffande 25 § 2 mom. av berörda förordning, att något stadgande
av motsvarande innehåll icke återfinnes i rusdrycksförsäljningsförord
ningen.

Emot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har från min sida icke
funnits något att erinra.

Mot förslagets 27 § har jag funnit anledning till ett par erinringar. 20 och 27 §§-

Med den formulering 27 § 1 mom. erhållit, skulle någon befogenhet
icke tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande att direkt, utan magistrats
eller kommunalnämnds föregående ingripande, återkalla meddelat tillstånd.
Visserligen äger Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt 15 §

1 mom. i förslaget befogenhet att återkalla tillsvidare meddelat tillstånd,
men någon bestämmelse om befogenhet att återkalla tillstånd, som
meddelats enligt 13 § eller som gäller för bestämd tid, har icke intagits

28—37 §§.

28 och 29 §§.

30 och 31 §§.

32 §.

44 Kungl. Majds proposition Nr 37.

i förslaget av de sakkunniga. Då däremot i såväl 28 § av vin- och
ölförsäljnings förordningen som 72 § av rusdrycksförsäljningsförordningen
finnas intagna stadganden av sådant innehåll, har jag ansett, att eu
dylik bestämmelse bör inryckas i 27 § såsom ett särskilt moment.

Därjämte har jag låtit vidtaga sådana ändringar i förslagets 27 §,
att, i händelse dels sådan försäljning, varom i 12 § b) förmäles, sker
i större omfattning eller på obehörigt sätt, dels ock tillverkares försäljning
föranleder oordningar, Kungl. Maj:ts befallningshavande skall
kunna inskrida däremot.

I formellt avseende hava i de sakkunnigas förslag ansvarsbestämmelserna
omarbetats till närmare överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens
motsvarande bestämmelser. Dessutom har förvissa
förseelser föreslagits någon skärpning av de i 1905 års förordningstadgade
straffen. Dessa skärpningar hava dock icke varit större, än
att straffen för ifrågavarande förseelser alltid satts väsentligt lägre än
straffen för motsvarande överträdelser av rusdrycksförsäljningsförordningens
stadganden. Häremot finnes från min sida intet att erinra.

Beträffande förslagets 28 och 29 §§, så återfinnas motsvarande
stadganden i 33 och 34 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen. Såsom
nyss antytts hava emellertid företagits vissa omredigeringar, varjämte
föreslagits någon förhöjning av straffsatserna.

Det i 33 § 3 mom. i vin- ''och ölförsäljningsförordningen förekommande
stadgandet, att förbrytelses begående å sön- eller helgdag
skall anses såsom försvårande omständighet, liar ur förslaget uteslutits.
Något häremot svarande stadgande förekommer icke i rusdrvcksförsäljningsförordningen.

30 och 31 §§ hava sin motsvarighet i 35 och 37 §§ i vin- och
ölförsäljningsförordningen. Dock hava de i 1905 års förordning förekommande
bestämmelserna rörande beslag å vara såsom i vissa fäll allt
för stränga av de sakkunniga något modifierats; och svnes intet vara
att erinra häremot.

I 38 § av vin- och ölförsäljningsförordningen stadgas, att om den,
som gjort sig förfallen till ansvar efter 33, 34 eller 35 § eller 37 §
första punkten i samma förordning, förut undergått bestraffning för
förseelse, varom sägs i någon av dessa §§, skall den sist begångna
förseelsen anses såsom upprepad förseelse, ändå att densamma icke
är av samma art som den eller de förut begångna. De sakkunniga
hava ansett, att till följd av avfattningen av förslagets 28—31 §§ detta
stadgande blivit överflödigt, varför detsamma av dem uteslutits.

Då emellertid härigenom skulle kunna uppstå anledning till miss -

Kungl. Majds proposition Nr 37.

förstånd rörande lagförslagets innebörd, har jag icke kunnat ansluta
mig till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga, utan har jag låtit
under 32 § intaga föreskrifter, vilka motsvara 38 § i vin- och ölförsälj
nin gs förordningen.

33 §, som innehåller det straffrättsliga skyddet för »pilsner»- 33 §•
namnet, saknar, i likhet med stadgandet i 23 §, motsvarighet i vinoch
ölförsäljningsförordningen.

I 34 § har införts en allmän straffbestämmelse i stället för 1905 34 §•

års förordnings alla detalj bestämmelser.

1 fråga om 35 §, som närmast motsvaras av 39 § i vin- och Öl- 35 §■
försäljningsförordningen, bör erinras, hurusom de sakkunniga föreslagit
det nya stadgande, att jämväl den, som utövade sådan utskänkningsrörelse,
vartill tillstånd ej erfordrades, skulle kunna dömas förlustig sin
rätt till utskänkning. Ehuru detta nya stadgande kan tänkas i tillämpningen
bereda vissa svårigheter, anser jag mig dock böra biträda de
sakkunnigas förslag. Jag vill erinra, att de administrativa myndigheterna
redan enligt 1905 års förordning hava en liknande befogenhet.

30 § motsvarar 42 § av vin- och ölförsäljningsförordningen. I 36 fide
sakkunnigas förslag har jag vidtagit den jämkning, att högsta sammanlagda
strafftiden nedsatts till ett år.

I fråga om 37 och 38 §§ torde någon särskild motivering ej vara 37 och 38 §§.
erforderlig.

Rörande bestämmelserna med avseende å förordningens ikraftträdande
har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag. Med
hänsyn därtill, att en författning i ämnet kan komma att utfärdas
först under år 1919, måste dock eu jämkning ske i fråga om de i övergångsbestämmelserna
angivna tidpunkter.

Vad därefter angår förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 3, -7 och 23 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, så bär i fråga om 3 § icke
vidtagits annan ändring än att ordet »pilsnerdricka» utbytts mot ordet
»pilsner». Om den närmare anledningen till den föreslagna namnförändringen
tillåter jag mig hänvisa till vad jag därom förut anfört.

1 fråga om den av de sakkunniga i 7 § föreslagna ändringen,
som är av redaktionell art, erfordras intet yttrande.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av 23 §
i tillverkningsförordningen skulle pilsner, därest den ej av köpare avhämtades
i öppna kärl, endast få utlämnas på kärl, som voro stämplade
eller å etikett, kork eller propp betecknade med såväl bryggeriets namn

Övriga författnings
förändringar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

som ordet pilsner. Tillverkare skulle alltså vid anbringande av dylik
beteckning hava valfrihet mellan begagnande av stämpel eller påsättande
av etikett.

I fråga om de sakkunnigas förslag i berörda avseende har kontrollstyrelsen
uttalat, att enligt styrelsens mening detsamma icke vore tillfredsställande.
Styrelsen anser nämligen, att då anbringandet av den
föreskrivna beteckningen har till syfte att bereda köpare" av maltdryck
möjlighet att fastställa dryckens karaktär och myndigheterna tillfälle att
övervaka, att icke drycker av annan beskaffenhet säljas såsom pilsner,
anbringandet av beteckningen torde böra äga rum på sådant sätt, att
största möjliga säkerhet föreligger, att beteckningen icke avlägsnas av
tillfälliga anledningar. Under erinran om de i 23 och 31 §§ maltdryckstillverkningsförordningen
intagna föreskrifterna om anbringande
av beteckning å kärl, innehållande svagdricka, har kontrollstyrelsen
föreslagit, att föreskrifterna om anbringande av stämpel eller beteckning
å kärl, innehållande pilsner, måtte avfattas i överensstämmelse med
nyssberörda stadgande rörande svagdricka.

De av kontrollstyrelsen framförda synpunkterna har jag funnit
värda beaktande. Visserligen har Kungl. Maj:t den 28 maj 1918 förord
nät (Sv. författningssamling nr 308), att de i 23 och 31 §§ av förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker meddelade föreskrifterna, att kork eller propp till butelj,
innehållande svagdricka, skall vara stämplad med bryggeriets namn eller
viss, däremot svarande beteckning jämte ordet »svagdricka», icke skola
äga tillämpning, därest å buteljen anbringas etikett av beskaffenhet, som i
berörda paragrafer stadgas. Emellertid gäller att den tillverkarna sålunda
beredda lättnaden skall få åtnjutas allenast tills vidare till dag,
som av Konungen bestämmes. Vid sådant förhållande synes det mig
riktigast, att åt det nya stadgandet i 23 § gives det innehåll, kontrollstyrelsen
föreslagit. 1 övergångsbestämmelserna till det 1918 års lagtima
riksdag förelagda förslaget inrycktes emellertid en föreskrift, varigenom
tillverkare av pilsner bereddes samma förmån, som, enligt vad
ovan nämnts, föreslagits skola tillkomma tillverkare av svagdricka.
Ehuru sedan dess förhållandena så förändrats, att det synes tvivelaktigt,
huruvida någon motsvarande undantagsbestämmelse bör komma
i tillämpning för tiden efter den 1 januari 1920, synes mig försiktigheten
likväl bjuda, att icke avskära möjligheten att bereda dylik lättnad,
i händelse behov därav alltjämt skulle komma att föreligga.
Nämnda övergångsbestämmelse har därför ånyo upptagits i det nu föreliggande
förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

I anledning .av vad vid 1918 års lagtima riksdag förekommit
vid behandlingen av den då föreliggande propositionen har jag ansett
mig böra föreslå, att i 23 § intages en bestämmelse av innehåll, att för
överjäst mörk maltdryck med porterkaraktär och inbryggd i likhet med
porter benämningen pilsner må kunna utelämnas och annan lämpligbenämning
i dess ställe å kork, propp eller etikett användas.

Slutligen har jag i 26 § vidtagit eu ändring, vilken icke torde
behöva närmare motiveras.

Vad därefter slutligen angår förslagen till förordningar angående
ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker samt angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och
11 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka, så hänföra sig dessa förslag till
det ifrågasatta införandet i lagstiftningen av benämningen pilsner å de
maltdrycker, vilka hålla en alkoholhalt av mellan 2 1/i och 3.6 volymprocent.

Departementschefen uppläste härefter förslag till

1) förordning angående försäljning av pilsner;

2) förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattningav
maltdrycker;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 14 juni 1917 angående, försäljning av rusdrycker; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av av 2, 3, 6 och 11 §§ i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka;

och hemställde departementschefen, att berörda förslag måtte
föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Karl Lindström.