Kung!. Maj-.ts proposition Nr 102 (Proposition 1928:102)

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 102.

Nr 102.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående lönereglering för
befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m.;
given Stockholms slott den 17 februari 1928.

Kung]. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprins en-Reg enten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför:

Vid anmälan den 4 januari 1928 av anslagsbehoven under riksstatens för
budgetåret 1928—1929 åttonde huvudtitel hemställde jag under punkt 49, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition angående
ny lönereglering för befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna
beräkna för ändamålet ett ordinarie förslagsanslag av 280,000 kronor. Denna
min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.

Innan jag närmare ingår på själva löneregleringsfrågan, torde emellertid
en kort redogörelse böra lämnas för vilka befattningshavare, som äro

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 1

Löneregle
ring för befattningshavarna
vid
domkapitlens
expeditioner

Befattningshavare
vid
domkapitlens
expeditioner.
Nuvarande
avlöningsanslag.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

anställda vid domkapitlens expeditioner — under benämningen domkapitel
inbegriper jag i det följande, då ej annat framgår av sammanhanget, även
Stockholms stads konsistorium — samt vidare för de anslag, som stå till förfogande
för avlönande av ifrågavarande personal. Därefter torde jag böra
något ingå på innebörden av den år 1902 genomförda, ännu gällande löneregleringen
för tjänstemännen vid domkapitlen samt de framställningar, som
gjorts om förbättrade avlöningsvillkor för personalen vid domkapitelsexpeditionerna.

Vid samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium äro anställda
konsistorienotarier. Vidare finnes vid vart och ett av konsistorierna, med
undantag av domkapitlet i Visby och Stockholms stads konsistorium, en
amanuens samt vid vartdera av domkapitlen i Uppsala och Lund dessutom
ytterligare en amanuens. I några fall innehavas amanuensbefattningarna
som bisysslor, men i övrigt äro de huvudsysslor med full tjänstgöring.
Därjämte äro vid vart och ett av konsistorierna anställda dels ett eller flera
extra biträden, som utföra skrivgöromål samt i en del fall mera kvalificerat
arbete, dels ock en vaktmästare.

Av omförmälda befattningshavare vid konsistorierna hava endast konsistorienotarierna
ordinarie anställning. Den för notarierna gällande avlöningsstaten
är fastställd år 1902 och har sedermera undergått endast smärre förändringar,
bland annat genom tillkomsten av Luleå stift samt föreningen
av Kalmar stift med Växjö stift. I samma stat äro även upptagna arvoden
till en amanuens vid vart och ett av konsistorierna, med undantag för Visby
domkapitel och Stockholms stads konsistorium.

Då detaljerad redogörelse för de avlöningsförmåner, som de olika befattningshavarna
vid konsistorierna åtnjuta, kommer att i det följande meddelas
i samband med frågan om nyreglering av deras avlöning, har jag ej anledning
att här närmare ingå på de nuvarande avlöningsförhållandena utan inskränker
mig till att erinra om de anslag, som för budgetåret 1927—1928
stå till förfogande för avlönande av ifrågavarande personal. Anslagen i fråga
äro dels ett ordinarie anslag till domkapitlens expeditioner, från och med
år 1913 utgående med 91,350 kronor, dels ett extra anslag å 36,400 kronor
till ökade arbetskrafter vid domkapitlens expeditioner, dels ock ett extra förslagsanslag
å 49,000 kronor till provisorisk lönereglering för notarier och
amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna samt tillfälliga lönetillägg åt
därstädes anställda extra biträden och vaktmästare. Av åttonde huvudtitelns
extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen utgår för budgetåret 1927—1928 dylik löneförbättring
till vissa extra biträden och vaktmästare vid konsistorierna med tillhopa
2,875 kronor. Från nämnda huvudtitels ordinarie förslagsanslag till
ålderstillägg bestridas kostnaderna för ålderstillägg åt konsistorienotarierna.

Den år 1902 verkställda löneregleringen var i flera avseenden av genomgripande
betydelse. Före sagda lönereglering härflöto konsistorienotariernas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

avlöning från ett flertal olika inkomstkällor såsom: lösen för expeditioner,
kronotionde, provisioner av kollekt- och stamboksmedel, ersättning för uppbörd
och redovisning av vissa avgifter samt för förvaltning av fonder och
kassor, kollektör, bidrag dels från prästerskapet eller detsamma tillhöriga
kassor, dels ock från vissa kyrkor och församlingar m. m. ävensom statsmedel.
Under sådana förhållanden blev avlöningen högeligen växlande ej
blott i olika stift utan även år från år. Genom 1902 års lönereglering erhöllo
notarierna sin avlöning huvudsakligen av statsmedel — endast några
mindre belopp skulle fortfarande bestridas av vissa domkyrkor — och dittills
utgående avlöningsbidrag och sportler upphörde med vissa undantag. Vidare
erhöllo notarierna pensionsrätt. — För erhållande av notarietjänsterna,
vilka tidigare nästan undantagslöst innehafts av präster med rätt att räkna
dubbla prästerliga tjänstår, uppställdes i samband med löneregleringen vissa
kompetensfordringar nämligen avlagd examen, berättigande till inträde i
rikets rättegångsverk, och förfarenhet i domarevärv.

De genom 1902 års lönereglering fastställda avlöningsbeloppen — vilka
av riksdagen nedsattes under vad Kungl. Maj:t föreslagit—ansågos redan
från början alltför låga, och detta gällde särskilt vissa av notarierna, vilka
genom löneregleringen erhållit minskade inkomster. Yrkanden om löneförbättring
hava därför tid efter annan framkommit.

Framställningar om förbättrade avlöningsförmåner hava sålunda ingivits
av konsistorienotarier och amanuenser åren 1907, 1913, 1916, 1918 och 1925.
— Av dessa framställningar hava de av år 1916 och 1918 lett till att riksdagen
på Kungl. Maj:ts förslag tillerkänt notarierna samt de amanuenser,
för vilka arvoden äro i staten upptagna, för vart och ett av åren 1918 och
1919 tillfällig löneförbättring samt från och med år 1920 provisoriska avlöningstillägg.

Den år 1913 av notarier och amanuenser gjorda framställningen överlämnades,
sedan vederbörande yttrat sig över densamma, den 30 mars 1914
till 1902 års löneregleringskommitté för avgivande av utlåtande. I anledning
härav införskaffade kommittén från konsistorierna utredning rörande
åtskilliga omständigheter, som kunde anses inverka på frågans lösning eller
åtminstone bidraga till dess närmare belysning. Som emellertid den av
Kungl. Maj:t den 13 november 1914 tillsatta s. k. domJcapitelsJcommittén ansett
sig böra, vid fullgörandet av det kommittén givna uppdraget att verkställa
förnyad utredning och avgiva förslag i fråga om konsistoriernas omorganisation,
jämväl taga under omprövning frågan om behövliga arbetskrafter
vid domkapitlen och dessas avlöning, ställdes efter framställning
av domkapitelskommittén samtliga hos löneregleringskommittén befintliga,
till ärendet rörande lönereglering för konsistorietjänstemännen hörande
handlingar till förfogande av domkapitelskommittén. I sitt den 18
december 1918 avgivna betänkande angående stiftsstyrelsernas organisation,
framlade domkapitelskommittén dels förslag till stat för stifts -

Framställningar
om och
förslag till
förbättrade
avlöningsförmåner
för
domkapitels
personalen.

Kungl. Maj ds proposition Nr 102.

styrelserna, enligt vilket lönerna föreslagits till reglering "efter närmare
angivna grunder såväl för konsistorienotarier och amanuenser som för skrivbiträden
och vaktmästare, dels ock förslag till förstärkning av arbetskrafterna
vid konsistoriernas expeditioner. Kommittén framhöll därvid nödvändigheten
av att en lönereglering för ifrågavarande tjänstemän snarast möjligt
komme till stånd. Kommittén fann behovet härav så trängande, att
det syntes kommittén oundgängligt att, även om kommitténs organisationsförslag
icke omedelbarligen skulle föranleda framställning till riksdagen,
löneregleringsfrågan för sig förelädes riksdagen. —- Över kommitténs förslag
avgåvos utlåtanden av samtliga ecklesiastika konsistorier samt en del andra
myndigheter, däribland även av statskontoret den 8 maj 1920.

Vidkommande förutberörda år 1925 av notarier och amanuenser gjorda
framställning återkommer jag senare till densamma.

Behovet av en ny lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna kom också till uttryck i ett uttalande till statsrådsprotokollet
av chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan av 1913 års åttonde
huvudtitel. Såsom närmare framgår av sagda huvudtitel, punkten 41, yttrade
departementschefen:

Sedan under de senare åren löneregleringar genomförts för det stora flertalet
av statens verk och inrättningar, löneregleringar, varigenom tjänstemännens
ställning ansenligt förbättrats, framstode den år 1902 antagna,
ännu gällande avlöningsstaten för de ecklesiastika konsistorierna såsom förhållandevis
synnerligen knappt tillmätt. Frågan om utverkande av förbättrade
avlöningsförmåner för sistberörda tjänstemän kunde därför sägas vara
ganska trängande och skulle säkerligen redan hava upptagits, därest den ej
fått vila i avbidan på lösningen av ett större spörsmål, det om domkapitlens
omorganisation. Såsom förhållandena gestaltat sig, torde man dock
kunna säga, att för det dåvarande tyvärr ingen bestämd tidpunkt kunde
skönjas då detta senare spörsmål kunde antagas vara löst. Vid sådant förhållande
torde det icke få anses med rättvisa och billighet förenligt att alltjämt
undanskjuta frågan om lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna. Departementschefen vore också betänkt på att i en
närmare framtid för Kungl. Maj:t framlägga förslag om åtgärder i sådan
riktning.

Förutom de förut omförmälda framställningarna om förbättrade avlöningsförmåner
för domkapitelspersonalen hava, bland andra, följande framställningar
i ämnet inkommit.

I skrivelse den 16 november 1920, nr 10, hemställde kyrkomötet, att Kungl.
Maj:t måtte, utan avseende på huru frågan om de ecklesiastika konsistoriernas
omorganisation kunde komma att handläggas, utan dröjsmål för riksdagen
framlägga förslag om ny lönereglering för befattningshavarna vid
konsistorierna och i samband därmed om nödig förstärkning av arbetskrafterna
vid desamma, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som av domkapitelskommittén föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

I skrivelse den 20 februari 1924 hemställde domkapitlet i Uppsala, att
Kungl. Maj:t — särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att domkapitlens
extra ordinarie personal, vilken utförde ett maktpåliggande och ansvarsfullt
arbete och som beträffande tjänsteskyldigheter vore fullt jämställd med
ordinarie, bereddes ordinarie anställning i statens tjänst — måtte till 1925
års riksdag framlägga förslag i ämnet. Över denna framställning avgåvos
yttranden av samtliga övriga domkapitel och Stockholms stads konsistorium
samt den 20 oktober 1924 av statskontoret.

Vaktmästarna vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium anhöllo i
en den 2 augusti 1924 till Kungl. Maj:t ingiven skrift, att Kungl. Maj:t
måtte bereda dem lönereglering och i samband därmed ordinarie anställning
samt till 1925 års riksdag framlägga förslag i ärendet. Jämväl i detta
ärende inhämtades yttranden av samtliga domkapitel och Stockholms stads
konsistorium samt den 20 oktober 1924 dagtecknat utlåtande av statskontoret.

I sistnämnda utlåtande framhöll statskontoret, att det icke kunde anses
rimligt, att frågan om en lönereglering för den vid domkapitlen anställda
extra personalen allt fortfarande uppskötes i avvaktan på en möjligen blivande
omorganisation av domkapitlen, varjämte statskontoret uttalade, att
förslag till provisorisk lönereglering för domkapitlens extra personal borde
utarbetas för att föreläggas 1926 års riksdag.

Vid anmälan den 12 december 1924 av kyrkomötets omförmälda skrivelse
samt förberörda, av domkapitlet i Uppsala och konsistorievaktmästarna gjorda
framställningar uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att utarbeta förslag
till provisorisk lönereglering beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen vid
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium samt i samband därmed
taga under omprövning frågan om den lämpligaste anställningsformen och
tjänstgöringsförhållandena för dessa personalgrupper. Statskontoret avgav
den 2 juni 1925 sådant förslag, varöver yttranden inhämtades av domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium.

I juni 1925 inkom härefter flertalet konsistorienotarier och amanuenser med
den av mig förut omförmälda framställningen, däri hemställes om vidtagande
av åtgärder för framläggande till 1926 års riksdag av förslag till ny
definitiv lönereglering för nämnda befattningshavare med placering i lönehänseende
efter de grunder, som tillämpats i avseende på motsvarande befattningshavare
vid länsstyrelserna. Sedan domkapitlen och Stockholms stads
konsistorium yttrat sig över denna framställning, remitterades ärendet den
18 augusti 1925 till statskontoret. För att tagas i övervägande vid besvarande
av denna remiss överlämnades sedermera till statskontoret förberörda,
av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium avgivna yttranden över
det av statskontoret utarbetade förslaget till provisorisk lönereglering för
biträdes- och vaktmästarpersonalen.

I skrivelse den 26 oktober 1925, nr 16, hemställde härefter kyrkomötet,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för framläggande till 1926 års riks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

dag eller så snart ske kunde av förslag till ny definitiv lönereglering för
konsistorienotarier och amanuenser med placering i lönehänseende efter de
grunder, som domkapitelsexpeditionernas synnerligen omfattande och krävande
arbetsuppgifter kunde giva vid handen. Kyrkomötets skrivelse överlämnades
sedermera till statskontoret för att tagas i övervägande vid besvarandet
av förut omförmälda remiss den 18 augusti 1925 å konsistorienotariernas
och amanuensernas i juni 1925 inkomna framställning.

Efter att hava erinrat, dels hurusom fråga uppkommit om reglering av
avlöningen för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsistorierna, dels
om de av konsistorienotarier och amanuenser samt av kyrkomötet under år
1925 gjorda framställningarna om ny definitiv lönereglering för notarier
och amanuenser, dels ock om den utredning, som i dessa ärenden anbefallts,
framhöll chefen för ecklesiastikdepartementet, på sätt framgår av punkt 54
av 1926 års andra huvudtitel, att frågan om ett definitivt ordnande av löneförhållandena
för samtliga befattningshavare vid konsistorierna sålunda gjorts
till föremål för prövning i ett sammanhang men att utredningen emellertid
icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att framställning om dylik lönereglering
kunde föreläggas 1926 års riksdag.

På grund av vad sålunda förekommit har statskontoret — enligt vad statskontoret
i utlåtande den 23 augusti 1926 uttalat — ansett sig böra till behandling
upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för notarier och
amanuenser utan jämväl för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsistorierna;
och har statskontoret i nämnda utlåtande framlagt av statskontoret
utarbetat förslag till dylik lönereglering. Över detta förslag hava yttranden
avgivits av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium.

Under erinran att frågan om lönereglering för de ecklesiastika konsistoriernas
befattningshavare befunne sig i utrett skick, hemställde biskopsmötet
i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 oktober 1926 om
åtgärders vidtagande för ärendets omedelbara framläggande för riksdagen.

Någon framställning om ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid
de ecklesiastika konsistorierna gjordes emellertid icke av Kungl. Maj:t till
1927 års riksdag. Motionsvis blev dock denna löneregleringsfråga underställd
sagda års riksdag. I två likalydande motioner, I: 28 och II: 30,
väcktes nämligen förslag om ny lönereglering för tjänstemännen i fråga.
Detta förslag anslöt sig till det av statskontoret framlagda löneregleringsförslaget,
dock med avvikelse i avseende på de lönegrader, vari vissa tjänstemän
borde placeras.

Beträffande den sålunda framkomna frågan anförde riksdagen i skrivelse
den 27 april 1927, nr 8 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar,
dels ock åtskilliga beträffande samma huvudtitel väckta motioner, punkten 38:

Vad beträffar det motionsvis väckta förslaget om en definitiv lönereglering
för de ecklesiastika konsistoriernas befattningshavare, vill riksdagen erinra,

Kungl. Maj ds proposition Nr 102. 7

att konsistorienotariernas nu gällande lönestat daterar sig från 1902 och att,
frånsett det år 1919 beslutade provisoriska lönetillägget, någon lönereglering
icke kommit dessa tjänstinnehavare till del, liksom övrig personal vid domkapitlen
alltjämt innehar den osäkra ställning den extra ordinarie anställningsformen
innebär. Förslag om en definitiv lönereglering för domkapitlens
tjänstemän hava upprepade gånger framlagts inför Kungl. Maj:t utan
att dock hava lett till någon proposition i ämnet till riksdagen. Det senaste
förslaget är år 1926 avgivet av statskontoret; ej heller detta förslag
har lett till framställning till riksdagen. Motionärernas förslag lugger i stort
sett på statskontorets utredning.

Vid den prövning riksdagen ägnat ifrågavarande motioner, har riksdagen
ej kunnat undgå finna, hurusom kraven på en lönereglering synas vara i
hög grad berättigade. Under senare år har den ena tjänstemannakåren
efter den andra fått sina löner reglerade efter numera vedertagna principer,
och så mycket mera missgynnade torde domkapitlens befattningshavare
kunna betraktas, som deras senaste definitiva lönereglering härrör från år
1902 och dessutom flertalet av personalen aldrig erhållit någon reglering av
sina löner utan fortfarande utgöres av extra ordinarie befattningshavare
med snävt begränsade arvoden. Hur mycket riksdagen än behjärtar det
motionsvis framförda förslaget, har riksdagen dock icke funnit sig böra på
grundvalen av enskild motion bifalla ett förslag i eu fråga, som tarvar eu
så noggrann och detaljerad prövning som en lönereglering av nu förevarande
beskaffenhet.

Riksdagen vill dock framhålla angelägenheten av att Kungl. Maj:t ägnar
detta spörsmål all den uppmärksamhet det enligt riksdagens mening förtjänar,
och håller riksdagen för önskligt, att proposition i ämnet varder förelagd
nästkommande års riksdag. Vid sådant förhållande har riksdagen icke
ansett sig böra ingå i någon prövning av de detaljer, som innefattas i det
i motionerna framförda löneregleringsförslaget, utan förutsätter, att samtliga
hithörande spörsmål varda på vederbörligt sätt av Kungl. Maj:t prövade,
då förslag i ämnet skall föreläggas riksdagen.

Den 12 juli 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda
vid utredning av frågan angående lönereglering för befattningshavarna vid
de ecklesiastika konsistorierna. Med anledning härav tillkallades den 30
juli 1927 för nämnda ändamål statskommissarien G. F. Ouchterlony, vilken såsom
föredragande i statskontoret handlagt ifrågavarande löneregleringsärende.
Sedermera erhöll Ouchterlony den 12 september 1927 bemyndigande att för studerande
på ort och ställe av förhållandena vid domkapitelsexpeditionerna
företaga resor till samtliga domkapitel. Sedan Ouchterlony med stöd av
nämnda bemyndigande under september och oktober besökt samtliga domkapitelsexpeditioner,
har han i en den 17 november 1927 dagtecknad, till
chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse redogjort för den uppfattning,
vartill han vid besök på de olika platserna kommit rörande arbetsoch
personalförhållandena vid domkapitelsexpeditionerna m. m. I det följande
får jag anledning i vissa delar redogöra för innehållet i denna skrivelse.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava kraven på ny lönereglering
för befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna gång

Tillkallande
av en sakkunnig.

Motiv för ny
lönereglering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

efter annan framförts utan att leda till annat resultat än att tillfällig löneförbättring
och sedermera provisoriska avlöningstillägg tillerkänts notarier
och amanuenser, varjämte tillfällig löneförbättring och tillfälliga lönetillägg
tilldelats extra biträden och vaktmästare.

De erinringar mot de nuvarande avlöningsförhållandena vid konsistoriernas
expeditioner, som i de gjorda framställningarna eller däröver avgivna
utlåtanden framförts, äro — förutom vad som anförts beträffande de
utgående avlöningsbeloppens knapphet och otillräcklighet — i huvudsak
följande:

Vad först angår konsistorienotarierna framhålles, att den år 1902 fastställda
avlöningen var synnerligen knappt tillmätt och ännu mer beskurits
genom de enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension utgående pensionsavgifterna, att det provisoriska
avlöningstillägget, som tillerkänts notarierna, blir i viss mån illusoriskt genom
föreskriften att vid dess bestämmande hänsyn skall tagas till beloppet
av vederbörande tillkommande sportler, vilka sportler huvudsakligen utgöra
ersättning för notariens arbete med och ansvar för förvaltning av vissa
prästerskapet enskilt tillhöriga kassor och fonder, att pensionsunderlaget,
om det beräknas efter den enligt 1902 års stat utgående avlöningen, blir
synnerligen lågt, att notarien äger uppbära allenast två ålderstillägg, att någon
kompensation för dyrort och »fjärrort» icke förekommer, samt att notaries
semester är inskränkt till en månad mot 45 dagar för andra tjänstemän
i jämförlig grad. — Beträffande amanuenserna har påpekats, att dessa befattningshavare,
såsom varande endast tillförordnade, kunna undandragas
värjo avlöning under tjänstledighet på grund av sjukdom, att något som
helst anslag till ersättande av sjukvikarier för dem icke finnes, samt att de
icke hava någon rätt vare sig till semester eller till pension. — I fråga om
biträdes- och vaJctmästarpersonalen har särskilt framhållits denna personals
synnerligen knappt tillmätta avlöning samt den i hög grad ovissa ställning
densamma intager, därigenom att den icke har ordinarie anställning och
därför är i avsaknad av de förmåner, som i allmänhet tillkomma ordinarie
befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter.

Att befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna äro i avlöningshänseende
ogynnsamt ställda torde vara obestridligt. Detta gäller icke minst
biträdes- och vaktmästarpersonalen. Anledningen till att denna tjänstemannagrupp
alltjämt fått vänta på en lönereglering, som allmänt erkännes
vara berättigad och av behovet påkallad, torde främst vara att söka i den
omständigheten, att löneregleringsfrågan ansetts alltför intimt sammanhänga
med frågan om konsistoriernas omorganisation för att kunna lösas fristående.
Omorganisationen av domkapitlen är emellertid en utomordentligt svårlöst
fråga, som kan anses ha stått på dagordningen alltsedan förra delen av
1800-talet, i det att sagda spörsmål sedan nämnda tid vid ett flertal tillfällen
varit föremål för ingående uppmärksamhet från statsmakternas sida.
Skilda förslag till frågans lösning hava därvid framkommit, bland annat i olika
kommittébetänkanden. Senast har ett dylikt omorganisationsförslag framlagts
i det förut omnämnda av domkapitelskommittén år 1918 avgivna betän -

Kling1. Maj:ts proposition Nr 102.

kandet. Detta förslag, som utgick ifrån att domkapitlens verksamhetsområden
skulle i stort sett bliva orubbade och domkapitlen sålunda fortfarande
bibehållas vid sin befattning med folkskoleärendena, avstyrktes av
de centrala ämbetsverk, som hördes över ärendet i dess helhet. Anledningen
till detta ämbetsverkens ståndpunkttagande torde hava varit den oklarhet
rörande lämpligaste sättet för lösning av frågan om skolväsendets ledning
och inrättandet av mellaninstanser, som alltjämt är rådande. Då vid sådant
förhållande utsikten att nå fram till en lösning av frågan om domkapitlens
omorganisation synes, åtminstone vad den närmaste tiden angår, vara mycket
liten, uppkommer spörsmålet, huruvida den omständigheten, att en sådan
omorganisation först i en framtid kan komma till stånd, bör anses utgöra
ett hinder för att redan nu genomföra en definitiv lönereglering för personalen
vid domkapitlens expeditioner. I sitt förut omförmälda utlåtande
den 23 augusti 1926 med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna upptager statslcontoret detta
spörsmål till besvarande och uttalar därvid, att i omorganisationsfrågans
nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åberopas som skäl
för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom ordinarie anställning
skulle kunna beredas åt en del av den extra personalen vid konsistorierna
och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen, konsistorienotarierna,
erhålla de löneförmåner, som genom successiva löneregleringar
tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst. Till
stöd för denna uppfattning anför statskontoret bland annat:

Med hänsyn till folkskoleärendenas jämförelsevis ringa antal i förhållande
till övriga ärenden, som handläggas av domkapitlen, torde deras avskiljande
icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid domkapitlens expeditioner.
Det syntes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorganisation
skulle föra med sig eu sådau ändring i befattningshavarnas arbetsuppgifter,
att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt
konsistorienotarierna anginge, syntes, om en ändring i deras tjänsteställning
komme till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.
Skulle vid eu eventuell förändring i stiftsindelningen transport av befattningshavare
till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa ärendegrupper
övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena av särskilda
distriktsstyrelser — eu samtidig överflyttning av personal böra ifrågakomma,
torde det icke möta någon svårighet att hålla möjligheten härtill
öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

Såsom framgår av vad förut anförts torde numera allmän enighet råda
därom, att frågan om definitiv lönereglering för befattningshavarna vid
domkapitelsexpeditionerna bör upptagas till avgörande oberoende av spörsmålet
om ändring av domkapitlens arbetsuppgifter och omorganisation av sagda
myndigheter. Jag har därför ansett mig böra hemställa om framläggande
för årets riksdag av förslag till dylik lönereglering.

Med hänsyn till möjligheten att vissa ärenden kunna komma att över -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

flyttas från domkapitlen till annan eller andra myndigheters handläggning
och att såsom en följd härav en minskning i behovet av personal vid domkapitlens
expeditioner kan uppkomma, finner jag emellertid försiktigheten
bjuda, att man, då det gäller inrättandet av nya ordinarie tjänster i stället
för de nuvarande amanuensbefattningarna, framgår med stor varsamhet.
Det finnes nämligen, utom folkskoleärendena, även en annan grupp
av ärenden — från arbetsbördans synpunkt i de flesta stift av större betydelse
än skolärendena —- rörande vilkas handläggning det ifrågasatts
sådana ändringar, att domkapitlens arbete kan komma att röna inverkan
därav. Vad jag här syftar på äro de förslag rörande ändrade bestämmelser
i avseende på de ecklesiastika löneboställenas förvaltning, som framställts
i vissa av de utlåtanden, som avgivits i anledning av kyrkofondskommitténs
den 31 maj 1923 avgivna betänkande och förslag angående förvaltningen
av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna
medel. Under det att kommittén utgår ifrån att en centralisering av förvaltningen
av nämnda löneboställen bör ifrågakomma endast i ringa omfattning,
samt att den omedelbara förvaltningeh fortfarande bör omhänderhavas
av länsstyrelser och domkapitel, hava några länsstyrelser framhållit
önskvärdheten av att förvaltningen av löneboställena centraliseras till domänstyrelsen
och att dessa boställen sålunda måtte förvaltas på samma sätt
som kronans domäner. I samma riktning hava jämväl domänstyrelsen och
statskontoret uttalat sig. A andra sidan hava domkapitlen i allmänhet gått
in för en viss decentralisering av förvaltningen av den ecklesiastika jordbruksegendomen,
i syfte att församlingarna måtte i väsentligt större utsträckning
än nu är fallet göras intresserade av löneboställenas avkastning, för
vilket ändamål utarrenderingen borde anförtros åt domkapitlen under medverkan
av församlingarna samt med anlitande av sakkunnigt biträde.

Rörande utsikterna till lösning av frågan om löneboställenas förvaltning
i riktning antingen mot centralisering eller mot en ytterligare decentralisering
är det givetvis icke möjligt att nu hysa någon säker uppfattning. Hela
förvaltningsproblemet är för övrigt för närvarande under utredning hos de
s. k. 1927 års prästlöneregleringssakkunniga. Jag vill dock i detta sammanhang
erinra om att, sedan kyrkofondskommitténs förslag framkommit,
Kungl. Maj:t och riksdagen år 1925 gått in för att icke allenast bibehålla
länsstyrelsernas och domkapitlens hittillsvarande befogenhet i avseende
på boställenas förvaltning utan till och med utsträcka sagda befogenhet
samt genom vissa ändringar i den ecklesiastika boställsordningen ävensom
genom antagande av ny arrendeförordning sökt avhjälpa de mera väsentliga
brister, som vidlåda det nuvarande förvaltningssystemet. Skulle
emellertid en gång i framtiden grunderna för boställsförvaltningen komma
att ändras i riktning mot en centralisering eller en fullständigare decentralisering,
torde visserligen härigenom domkapitlens arbetsbörda på detta
speciella område komma att minskas, men domkapitlens befattning med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 11

boställsväsendet blir dock helt säkert under alla förhållanden jämförelsevis
tidskrävande.

Jag övergår härefter till de olika detaljerna i frågan om lönereglering för
befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna. Det förslag jag härvid
har för avsikt att framlägga ansluter sig, ehuru med vissa avvikelser,
till det förslag i ämnet, som statskontoret avgivit i sitt förut omförmälda
utlåtande den 23 augusti 1926. Då ifrågavarande utlåtande, vilket jämte förslag
till lönereglering innehåller utförlig utredning i ämnet, torde få såsom bilaga
fogas vid detta statsrådsprotokoll, inskränker jag mig här till att, där ej
särskilda skäl annat föranleda, endast redogöra för huvudpunkterna i statskontorets
utlåtande, till vilket jag i övrigt hänvisar, och de förslag, vari
detsamma utmynnar, ävensom att i samband därmed även något beröra
domkapitelskommitténs av mig i det föregående omförmälda och i statskontorets
utlåtande jämväl i vissa delar intagna statförslag i vad detsamma
avser tjänstemännen vid domkapitelsexpeditionerna.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna att i domkapitlens
yttranden över statskontorets löneregleringsförslag förekomma vissa yrkanden,
som ej äro av natur att inverka på löneregleringen och vilka jag därför
saknar anledning att nu upptaga till behandling.

I likhet med statskontoret anser jag, att det för den civila statsförvaltningen
gällande avlöningsreglementet och därmed samhörande avlöningsbestämmelser
böra bliva tillämpliga även å befattningshavarna vid domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium, varav följden blir, att dyrtidstillägg
kommer att utgå efter de mindre förmånliga grunder, som gälla för befattningshavare
vid reglerade verk, ävensom att den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
för ordinarie befattningshavare bör fastställas till minst sju timmar.

Härefter upptager jag till behandling de olika grupperna av befattningshavare
vid domkapitlen, nämligen konsistorienotarier, amanuenser, extra
biträden och vaktmästare i nu angiven ordning.

Konsistorienotariens ställning och tjänståligganden hava icke blivit genom
författning närmare reglerade. I förordningen den 11 februari 1687 huru
med rättegång uti domkapitlen skall förhållas ävensom i åtskilliga till komplettering
av denna författning under 1700-talet och början av 1800-talet
utfärdade kungl. brev och förordningar lämnas vissa speciella föreskrifter
om hans tjänståligganden: han skall t. ex. mottaga handlingar, föra diarier,
ansvara för uppburna medel och underskriva protokollet vid domkapitlens
sessioner d. v. s. fullgöra funktioner, som till största delen för närvarande
tillkomma registratorer, alctuarier, notarier och andra tjänstemän i den förutvarande
första normalgraden. Vidare torde förtjäna framhållas, att 1687
års förordning utgår ifrån att en av domkapitlets ledamöter skall såsom
»decanus consistorii» hjälpa notarien med den mera maktpåliggande protokollföringen
samt med författandet av viktiga expeditioner m. m. (§ 10),

Konsistorie notarierna.

Tjänst^

åligganden.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

ävensom att samma förordning förutsätter, att preses själv »andrager» ärendena
i konsistoriet (§ 9). I praxis, som dock synes hava utvecklat sig något
olika i skilda stift, har konsistorienotariens ställning sedan lång tid tillbaka
varit en helt annan, i det att han dels vid sin sida fått biträden av olika
slag, som övertagit huvudparten av det mindre kvalificerade arbetet, dels ock
kommit att svara för beredningen av flertalet ärenden och formuleringen
av de flesta besluten. Med andra ord kan saken uttryckas så, att han praktiskt
taget ensam bär ansvaret för den så att säga kanslimässiga delen av
handläggningen av de ärenden, som avgöras av domkapitlen. De naturliga
konsekvenserna av denna utveckling —- skyldighet för notarien att föredraga
ärendena vid domkapitlens sammanträden och framlägga förslag till beslut,
yttranderätt vid sessionerna samt rätt att få sin mening antecknad till protokollet
— har man dock ännu ej dragit. Det kan därför befaras, att notariens
juridiska sakkunskap och författningskunskap samt den speciella
kännedom om förhållandena i stiftet, han kan hava förvärvat, icke komma
så till sin rätt som önskligt vore.

Departe- För egen del hyser jag den uppfattningen, att det kommer att lända till

mentschefen. båtnad för domkapitlens arbete, om konsistorienotarien dels blir skyldig
föredraga ärendena med undantag av dem, vilka biskopen prövar lämpligt
att själv föredraga eller för föredragning överlämna till någon av domkapitlets
ledamöter, dels ock erhåller yttrande- och reservationsrätt vid behandling
av samtliga ärenden. Bestämmelser i sagda syfte — för vilka enligt
min mening hinder icke möta genom förutberörda i § 9 av 1687 års förordning
intagna stadgande — synas kunna inflyta i den instruktion för befattningshavarna
vid domkapitelsexpeditionerna, som efter löneregleringens
genomförande torde böra utfärdas. Jag vill redan i detta sammanhang
understryka, att jag vid behandlingen av frågan om konsistorienotariernas
placering i lönegrad kommer att utgå från att dessa befattningshavare erhålla
ovan antydda ställning vid ärendenas avgörande.

De sålunda föreslagna bestämmelserna i avseende på tjänståligganden
torde böra äga motsvarande tillämpning på notarien vid Stockholms stads
konsistorium.

Tjänstetitel. Redan i 1893 års proposition, nr 21, med förslag till lag om stiftsstyrelse
föreslogs ändrad benämning på innehavarna av konsistorienotarietjänsterna,
nämligen stiftssekreterare för innehavare av tjänst vid domkapitlen
och konsistoriesekreterare för innehavare av tjänsten vid Stockholms
stads konsistorium. De sålunda ändrade benämningarna, som jämväl av
domkapitelskommittén tillstyrkts, har statskontoret funnit bättre motsvara
de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna, varför statskontoret förordat
desamma.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium hava tillstyrkt eller icke
haft något att erinra mot de föreslagna benämningarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Genom borttagande av benämningen konsistorienotarie skulle komma att
försvinna en ämbetstitel, som i sekler haft hemortsrätt inom den svenska
förvaltningen. Notarietiteln tillkommer emellertid numera befattningshavare
med annan tjänsteställning än den ifrågavarande tjänstemän vid domkapitlen
intaga. På grund härav anser jag mig böra biträda förslaget, att notarierna
vid domkapitlen benämnas stiftssekreterare. Jag tillåter mig i detta sammanhang
hänvisa till att den ene av avdelningscheferna vid länsstyrelserna
benämnes landssekreterare. Vad åter angår notarietjänsten vid Stockholms
stads konsistorium synes mig lämpligast att benämna innehavaren av denna
tjänst sekreterare vid Stockholms stads konsistorium.

För innehavarna av konsistorienotarietjänsterna, vilka tidigare nästan
undantagslöst voro präster, funnos ursprungligen icke föreskrivna andra behörighetsvillkor
än att »till notarieämbetet skall ingen tagas, som icke är
därtill tjänlig och duglig». I samband med 1902 års lönereglering uppställdes
som kompetensfordran för erhållande av notarietjänst avlagd examen,
berättigande till inträde i rikets rättegångsverk, samt dessutom förfarenhet
i domarevärv. För amanuenserna åter linnes ej någon föreskrift
om kompetensfordringar, ehuru dessa tjänstemän äro avsedda att vid förfall
vikariera för notarierna. Under erinran om nämnda förhållanden har statskommissarien
Ouchterlony i sin förberörda skrivelse anfört:

Bortser man från två amanuensbefattningar, vilka innehavas som bisysslor
av befattningshavare vid rådhusrätter, som således icke kunna tänkas aspirera
på uotarietjänst, hava för närvarande endast två amanuenser notariekompetens,
medan en erhållit dispens. Det måste väl dock anses som ett
missförhållande, om flertalet inom den tjänstemannagrupp, från vilken enligt
vanliga befordringsregler och även ur lämplighetssynpunkt notarietjänsterna
förnämligast borde rekryteras, icke kunna ifrågakomma till befordran på
grund av bristande formell kompetens, och det synes föga troligt, att även
med de genom en lönereglering förbättrade avlöningsförhållandena befattningarna
skola mera allmänt komma att besättas med personer med de för
notariebefattning uppställda höga kompetensfordringarna. Vad vidare angår
behövligheten för notarietjänsterna av förfarenhet i domarevärv, torde kunna
erinras, att sådan fordran icke är uppställd för landssekreterare och ej heller
gäller eller är till finnandes för kammarrättsråd med revisionsrotel, vilka äro
föredragande i ärenden, vilka kammarrätten avgör såsom sista instans. Beträffande
omfattningen av domkapitlens egentliga dömande verksamhet upplyser
härefter Ouchterlony, att för femårsperioden 1922—1926 antalet ärenden
i medeltal per domkapitel och år icke uppgått till ett samt anför vidare: Den
uppfattningen torde också delas av flera av de nuvarande tjänstinnehavarna,
att man vid övergången från saknaden av alla föreskrifter om kompetens
gick till motsatt överdrift, då förfarenhet i domarevärv uppställdes som
kompetensvillkor, och att tjänstgöring inom förvaltningen och särskilt just
vid domkapitlen skulle utgöra en minst lika tillfyllestgörande kvalifikation.
Det synes därför med ganska starka skäl kunna ifrågasättas om icke förfarenhet
i domarevärv borde i samband med löneregleringen uteslutas som
behörighetsvillkor. Då utnämningen av konsistorienotarier väl fortfarande

Departe mentschefen.

Kompetensfordringar.

Den sakkunnige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

skulle komma att tillhöra Kungl. Maj:t, synes någon särskild föreskrift om
viss tids tjänstgöring inom förvaltningen knappast vara behövlig. Det kan
erinras, att domkapitelskommitténs förslag i kompetensfrågan innebar, att
som alternativa behörighetsvillkor uppställdes, utöver avlagd juridisk examen,
antingen förfarenhet i domarevärv eller ock genom tjänstgöring vid
förvaltande myndighet eller ämbetsverk vunnen förfarenhet i förvaltningsgöromål.

ent^ehT Hos domkapitlen föreligga ofta till behandling frågor, för vilkas riktiga
bedömande och avgörande kräves juridisk sakkunskap och erfarenhet. Detta
är fallet icke blott i avseende på domkapitlens dömande verksamhet utan
även beträffande de talrikt förekommande besvärsmålen. Vidare ha domkapitlen
enligt gällande bestämmelser i avseende på de ecklesiastika boställena
en del uppgifter, som äro av rent juridisk innebörd. Domkapitlen äga
sålunda att tala och svara för ifrågavarande boställen.

Även inom andra delar av domkapitlens förvaltningsområde är ofta —
särskilt då det gäller att tolka och tillämpa hithörande ej sällan ganska
invecklade författningsbestämmelser — juridisk kunskap önskvärd för ärendenas
behöriga handläggning. Då såsom regel ingen av domkapitlets ledamöter
har juridisk utbildning, måste det därför anses nödvändigt, att konsistorienotarien,
på vilken, såsom praxis utvecklat sig, ansvaret för så gott
som alla ärendens beredning vilar, är i besittning av erforderlig juridisk insikt
och rutin. Såsom oundgängligt kompetensvillkor för stiftssekreterare synes således
böra uppställas, att vederbörande avlagt sådana kunskapsprov, som äro föreskrivna
för utövande av domarämbete. Att äga förfarenhet i domarevärv är givetvis
en god merit för en blivande stiftssekreterare, men det synes ej nödigt
att uppställa domartjänstgöring såsom villkor för behörighet. Även genom
tjänstgöring i administrativa verk torde den nödiga praktisk-juridiska erfarenheten
och författningskännedomen kunna förvärvas.

Ifrågavarande kompetensfordringar böra även gälla sekreteraren vid Stockholms
stads konsistorium.

Nuvarande

avlöningsför måner.

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande avlöningsbelopp: -

Tjänst Lön.

görings- Summa

Kronor penningar. Kronor

Kronor

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund,

Göteborg, Härnösand och Luleå....... 3,000

vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs,
Västerås och Karlstad.......... 2,500

vid domkapitlet i Visby.............. 2,000

vid Stockholms stads konsistorium...... 1,200

1,500	4,500
1,300	3,800
1,000	3,000
800	2,000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg, ett vart å 500
kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

komma vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen
viss expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och prästerskapets
enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt
den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars giltighet
år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till
notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, varvid dock är fästat det villkoret,
att avlöningstillägget icke må utgå med högre belopp, än att det tillsammans
med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig till: för
notarien vid domkapitlet i Visby 2,500 kronor och för notarie vid annat
domkapitel 2,700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads konsistorium
utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1,800 kronor. Av avlöningstillägget
utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. Fri bostad
åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping på grund av donation enligt
testamente den 28 juli 1827, i vilket föreskrives, att förmånen »icke må vid
något tillfälle hindra och varken som något inre eller öppet skäl verka och
anföras till nekande av förbättring uti lagliga löneinkomster, med vilken
konsistorienotarien möjligen må ihågkommas».

För att finna grunderna för nu gällande klassindelning för konsistorienotarietjänsterna
får man återgå till 1893 års förut omförmälda proposition med
förslag till lag om stiftsstyrelse. Efter att hava uttalat, att stiftssekreterarna,
såsom konsistorienotarierna efter omorganisationen skulle benämnas, i avseende
å avlöningsförmåner borde hänvisas till olika grupper allt efter de av dem
innehavande tjänsternas större eller mindre besvärlighet, anförde departementschefen
bland annat:

Det kunde icke nekas, att en gruppering av befattningarna enligt angiven
grund måste bliva i viss mån godtycklig. Men om också någon fullt tillförlitlig
grund ej kunde utfinnas för tjänsternas klassifikation, gåves dock
å det område, som utgjorde föremål för varje stiftsstyrelses administrerande
verksamhet, faktiska förhållanden, från vilka med ganska hög grad av
sannolikhet slutsatser kunde dragas beträffande mera betydande skiljaktigheter
i göromålens mängd inom de särskilda stiftsstyrelserna. Sådana förhållanden
vore stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt,
pastorat, skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk,
vartill komme för Härnösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka
och skola, som berodde på språk och andra egendomliga förhållanden inom
lappmarken och den finsktalande bygden. Det sistnämnda kunde ej på
något sätt i siffror uttryckas, men för övriga ovanberörda förhållanden inom
de särskilda stiften kunde eu i propositionen intagen tabell lämna en ganska
upplysande redogörelse. Härvid hade Stockholms stad utelämnats, vars
konsistorium i flera hänseenden intoge en annan ställning än de egentliga
stiftsstyrelserna.

Det med stöd av det anförda uppgjorda förslaget upptog i l:a klassen
Uppsala, Lunds, Göteborgs och Härnösands stift, i 2:dra klassen Linköpings,
Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Karlstads stift samt i 3:dje klassen
Kalmar och Visby stift. Omorganisationsförslaget vann emellertid icke riksdagens
gillande.

Indelning i
olika klasser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Till grund för den vid 1902 års riksdag genomförda löneregleringen låg
ett av statskontoret utarbetat förslag. Under hänvisning till infordrade enhetligt
uppställda uppgifter för senaste femårsperioden å de vid konsistorierna
handlagda viktigare mål och ärenden samt till en tabell, utvisande stiftens
folkmängd samt antalet av de inom de olika stiften befintliga kontrakt,
pastorat, församlingar, skoldistrikt, folkskolanstalter och allmänna läroverk,
hade statskontoret anfört, att ämbetsverket icke funnit skäl hemställa
om ändring i klassindelningen enligt 1893 års nyss omnämnda förslag.
Propositionen blev även avfattad i enlighet härmed och i denna del jämväl
av riksdagen bifallen.

I samband med beslutet om delning av Härnösands stift samt sammanslagning
av Växjö stift och Kalmar stift bestämdes vid 1903 års riksdag,
att den nyinrättade konsistorienotariebefattningen i Luleå skulle tillhöra l:a
klassen, varjämte konsistorienotarietjänsten i Växjö uppflyttades från 2:dra till
l:a klassen.

Vid den provisoriska lönereglering'' för konsistorienotarierna, som beslöts
vid 1919 års riksdag genom beviljandet av provisoriska avlöningstillägg,
blev i enlighet med domkapitelskommitténs förslag, med undantag för Stockholms
stads konsistorium, någon hänsyn icke tagen till klassindelningen, dock
med viss modifikation beträffande Visby domkapitel i fråga om maximibeloppet
för summan av provisoriskt avlöningstillägg och sportelinkomster.

Den omständigheten, att det provisoriska avlöningstillägget satts till samma
belopp för samtliga befattningar, 2,500 kronor, med undantag beträffande
Stockholms stads konsistorium, där det bestämts till 1,800 kronor, och att
ålderstilläggen, två å 500 kronor, även äro lika, verkar givetvis i riktning
mot en utjämning mellan avlöningsklasserna.

När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorienotarierna
uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande böra
vara indelade uti olika klasser, en indelning, som vid fastställandet av 1902
års stat motiverades med göromålens olika omfattning vid de särskilda domkapitlen.

Domkapitelskommittén — som ville ändra befattningarnas benämning till
stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehållandet av klassindelningen. Rörande
kommitténs motivering för sin ståndpunkt tillåter jag mig hänvisa till kommitténs
betänkande angående stifsstyrelsernas organisation, första bandet s.
212 f. samt det i statskontorets bilagda utlåtande å s. 6 lämnade referatet.

I avseende på frågan om notariernas indelning i avlöningshänseende i
olika klasser intar statskontoret samma ståndpunkt som domkapitelskommittén.
Statskontoret erinrar, att frågan, huruvida till lokalförvaltning hörande befattningshavare
med till arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av
olika arbetsbörda placeras i skilda lönegrader, vid vissa löneregleringar enligt
det nya avlöningssystemet varit föremål för övervägande. Efter att hava
(å s. 7) redogjort för de principer, som i nämnda avseenden tillämpats

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

vid 1925 års lönereglering för länsstyrelsernas personal ävensom vid de år
1926 genomförda löneregleringarna för lantmäterikontoren samt för länsveterinärer
och provinsialläkare, anför statskontoret vidare:

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om arbetsbördan
vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten desamma och
torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full sysselsättning under
stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmänhet inom statsförvaltningen
rådande praxis beträffande administrativa tjänster av närmast
jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas avseende vid avdelningscheferna
vid länsstj^relserna — anser statskontoret, lika med domkapitelskommittén,
att tillräckliga skäl icke äro för handen att fortfarande uppdela
konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen uti skilda lönegrader. Den
större arbetsmängden vid vissa domkapitel lärer, såsom eljest är fallet inom
förvaltningen, böra motvägas genom att biträdande personal i större utsträckning
ställes till dessa domkapitels förfogande till lättande av konsistorienotariernas
arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrupperingen
genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kommer
givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen emellan.
Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande på samma
reallönenivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till levnadskostnaderna
å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där
göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan
kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid
övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon
amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis
knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter löneregleringen,
anser statskontoret för sin del, att även denne konsistorienotarie, då
han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium intager
däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhållande till
domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tydligtvis i avlöningshänseende
allt fortfarande böra sättas lägre än de övriga.

Förslaget att icke vidare uppdela notariebefattningarna vid domkapitlen
uti skilda löneklasser har mött gensaga särskilt av domkapitlet i Uppsala,
som beträffande denna fråga anfört bland annat:

De skäl statskontoret anfört för inrangerande av konsistorienotarierna i
samma löneklass finner domkapitlet icke fullt övertygande och domkapitlet,
som torde vara det mest arbetstyngda i riket, kan ej lämna oanmärkt, att
konsistorienotarien i ett stift som ärkestiftet skulle i avlöningshänseende
likställas med samma befattningshavare i de mindre stiften. Domkapitlet
anser för sin del, att det härutinnan bör göras åtskillnad mellan de större
stiften, såsom Uppsala, Lund och Luleå, och övriga stift.

Den för utredning av frågan angående lönereglering för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna tillkallade sakkunnige, statskommissarien
Ouchterlony, som enligt vad förut nämnts företagit resor till samtliga domkapitel,
har efter undersökning av förhållandena på ort och ställe i sin

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 2

Yttranden.

Den

sakkunnige.

Kung!. Maj.is proposition Nr 102.

förutberörda till chefen för ecklesiastikdepartementet ingivna skrivelse uttalat
sig rörande frågan huru, vid bibehållande av det nu gällande systemet
med konsistorienotariebefattningarnas indelning i olika avlöningsklasser, en
sådan klassificering med hänsyn till den växlande arbetsbördan vid de olika
domkapitlen lämpligen borde genomföras i samband med ny lönereglering.
Ouchterlony yttrar rörande denna fråga, bland annat, följande:

Då konsistorienotariernas åligganden i tjänsten, bortsett från notariens vid
Stockholms stads konsistorium, i stort sett äro ensartade, om än tyngdpunkten
av arbetet i de skilda stiften kan falla på olika grenar av tjänsten,
lärer en gradering av tjänsterna i avlöningshänseende icke kunna basera
sig på annan grund än arbetets olika omfattning. Aven om man kan finna
ett mått för respektive domkapitels samlade ämbetsuppgifter, beror emellertid
den arbetsbörda, som för närvarande faktiskt åvilar de olika notariebefattningarna,
icke blott härpå utan även på flera förhållanden av mera
tillfällig och personlig art. Efter att ha redogjort för hurusom graden av
arbetsbelastning sålunda kan sammanhänga med arbetsmetodernas större
eller mindre omständlighet — t. ex. vid domkapitlen praktiserad vidlyftig protokollskrivning
och dylikt, sättet för avfattande av utlåtanden, överlåtande
i större eller mindre grad på kontraktsprostarna av vissa domkapitels åligganden
ifråga om boställsväsendet samt, beträffande fondförvaltningen, sättet för
medelsplaceringen — yttrar Ouchterlony vidare: Då det är på notarien ansvaret
vilar för att expeditionen vederbörligen fullgör vad den åligger, blir
den arbetsbörda, som kommer att falla på honom personligen likväl mest
beroende av storleken och beskaffenheten av den personal han har till sitt
biträde. Sålunda kan ju på notarien protokollsföringen och uppsättningarna
härigenom falla i större eller mindre grad; han kan, såsom förekommer,
vara nödsakad att själv föra diarium och upprätta räkenskaper, vilken senare
uppgift innebär en ganska tidskrävande och för hans egentliga verksamhet
främmande och därför besvärlig uppgift. Till här omnämnda förhållanden
lärer det emellertid icke vara möjligt att taga hänsyn vid en klassificeringav
tjänsterna. Avgörande för frågan om klassificeringen av konsistorienotariebefattningarna
lärer endast kunna vara det kvalificerade arbete, som vid
tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid en rationell arbetsfördelning
kan anses höra åvila befattningen eller, som saken uttrycktes i 1893 års
proposition, till tjänsternas större eller mindre besvärlighet. Denna torde i
sin ordning — då man, som nyss framhållits, måste bortse från personliga
eller tillfälliga omständigheter — få anses stå i direkt förhållande till den
samlade arbetsbörda, som åvilar respektive domkapitel. Då det emellertid
icke nu är fråga om att verkställa någon jämförelse mellan domkapitlen å
ena sidan och andra statsinstitutioner å den andra, utan endast att jämföra
domkapitlen inbördes, är det icke nödvändigt att erhålla något absolut mått
å arbetsbelastningen i dess helhet. Man behöver därför icke söka några uppskattningstal
för samtliga grenar av domkapitlens mångskiftande verksamhet,
utan det torde räcka att välja några representativa uppgifter för de
huvudsakliga verksamhetsområdena, som sammanställda kunna anses utgöra
eu så vitt möjligt rättvis värdemätare. Vid denna jämförelse torde motsvarande
uppgifter som de, vilka legat till grund för nu gällande klassindelning,
i huvudsak kunna användas. Stockholms stads konsistorium har
vid föreliggande undersökning helt uteslutits, då någon jämförelse med domkapitlen
icke kan ifrågakomma och notariebefattningen enligt statskontorets
av konsistoriet biträdda förslag skulle upphöra att vara en ordinarie tjänst.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 102.

Stiftens folkmängd och areal, som åberopats vid föregående utredning,
inverka knappast i och för sig nämnvärt på domkapitelsexpeditionernas arbete
och hava därför nedan icke medtagits. Antalet enheter i den kyrkliga
indelningen — kontrakt, pastorat och församlingar — äro däremot
givetvis lämpliga statistiska data. Kontraktens antal är visserligen icke av
så stor betydelse, men inverkar dock så till vida, att då domkapitlen särskilt
för boställsväsendet stå i livlig förbindelse med prostarna, expeditionens
arbete blir besvärligare, då kontrakten äro många. Antalet församlingar
är tydligen viktigast. Hänsyn torde vidare böra tagas till antalet prästerliga
befattningshavare, dels ordinarie, dels extra ordinarie. Vad de senare
beträffar kan dock framhållas, att prästbrist kan föranleda mera besvär för
ett domkapitel genom svårigheterna att ordna med vikariat m. in. än då
de extra ordinarie prästernas antal är större. Ovanberörda statistiska siffror
torde få anses utgöra lämpliga relationstal i fråga om domkapitlens befattning
med de rent kyrkliga ärendena, vad som sammanhänger med tillsättande
av prästerliga tjänster, förordnanden av olika slag, uträkning och rekvisition
av avlöning m. m. för prästerskapet o. s. v.

Efter fastställandet av nu gällande stat med dess klassindelning har för
domkapitlen tillkommit eu i huvudsak ny ärendegrupp, nämligen befattningen
med det ecklesiastika boställsväsendet, som i allmänhet torde utgöra
den mest omfattande av domkapitlens arbetsuppgifter. Såsom jämförelsetal
torde härvid kunna tjäna dels antalet löneboställen, dels antalet arrendekontrakt.
Den senare siffran bör medtagas därför, att boställena kunna
vara uppdelade i lotter, som utarrenderas var för sig. Framhållas bör dock.
att ärenden rörande utarrendering och syner på de oftast obebyggda lotterna
icke på långt när vållar domkapitlet samma besvär som de, vilka avse bebyggda
boställen. Särskilt torde detta gälla, då lotterna bestå av tomter
eller såsom fallet vanligen är i övre Norrland, den odlade jorden på lotterna
endast är gräsbevuxen. Ur antalet arrendekontrakt torde böra utbrytas sådana,
som endast avse jakt och fiske, vilka äro av enklare beskaffenhet.
Då vid lämnandet av uppgifterna å antalet löneboställen måhända olika
uppfattning gjort sig gällande om vad som är att betrakta som ett särskilt
boställe, har nedan tillika angivits kyrkofondskommitténs uppgifter härom
i tablå X i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (statens
offentliga utredningar nr 71) sid. 59, vilken tablå utvisar antalet prästboställen
enligt jordeboken i de olika stiften.

Vidkommande domkapitlens befattning med folkskoleärenden, i huvudsak
fastställande av reglementen samt avgörande av besvär i utnämningsfrågor,
synes antalet skoldistrikt, skolor och lärarbefattningar utgöra sägande siffror.

Omfattningen av respektive domkapitels medelsförvaltning framgår omedelbart
av en uppgift å respektive fonders antal och kapital. Antalet är
av betydelse därför, att en fördelning av det förvaltade kapitalet på flera
fonder vållar ökat arbete med räkenskaperna och måhända även med själva
förvaltningen.

Antalet handlagda ärenden utgör slutligen eu viss mätare av arbetet i
sin helhet vid respektive domkapitel, och torde uppgifterna härom lämpligen
böra omfatta varje år under sista femårsperioden, 1922—1926. För
att utröna, huruvida och i vilken grad arbetet vid domkapitlen fortfarande
tenderar att öka, torde vara av intresse att även uppvisa antalet ärenden
för januari—september år 1927, jämförda med 1926 års siffror för motsvarande
tid. Den företagna undersökningen av domkapitlens diarier har
emellertid givit vid handen, att de lämnade uppgifterna å i diarierna för

Kungl, Maj.is proposition Nr 102.

respektive år införda ärenden icke äro utan vidare jämförbara på grund av
de mycket olika principer, som tillämpats vid diarieföringen. Efter att ha
antytt en del skiljaktigheter i avseende på diarieföringen vid olika domkapitel
anför Ouchterlony, att nämnda skiljaktigheter nödvändiggöra en viss
justering av uppgifterna å antalet diarienummer för att jämförelsen må
bliva rättvisande. Denna justering har dock måst inskränka sig till 1926
års siffror, enär beträffande de övriga åren något material härför icke föreligger
och en omräkning skulle bliva alltför arbetskrävande. De korrigerade
siffrorna angivas även i den nedan intagna tabellen. Härvid har hänsyn
endast tagits till mera betydande skiljaktigheter eller sådana, beträffande
vilka material varit tillgängligt.

Anmärkas må, att förutom de ärenden, i vilka domkapitlet fattat beslut,
förekomma vid konsistorieexpeditionerna i regel icke diarieförda ärenden,
på sina håll till ett ganska stort antal, i vilka svarsskrivelser avlåtas av
konsistorienotarien. Rörande dessa torde emellertid vanligen icke föras sådana
anteckningar, att uppgift å deras antal kan lämnas.

Vid sidan av en räkning av de av domkapitlen handlagda ärendena
skulle varit önskvärt, att ärendena skulle kunnat så att säga vägas, d. v. s.
uppdelas med hänsyn till sin mer eller mindre krävande beskaffenhet. För
så vitt man icke vill inlåta sig på en långt driven specifikation, lärer dock
en sådan uppdelning bliva ganska godtycklig. Eu efter en bestämd regel
gjord utsovring av vissa lindrigare ärenden, t. ex. av sådana, som endast
föranleda ett läggande till handlingarna, kan dock ske genom att utbryta
dem, som föranlett någon domkapitlets utgående expedition, sådan expedition
dock undantagen, som bestått endast av avskrift av den inkomna handlingen
eller ock enbart av penningremiss, sålunda expedition genom utslag,
aktpåskrift, skrivelse, protokollsutdrag eller cirkulär. En grupp av särskilt
krävande ärenden, varå uppgift lätteligen stått att få, nämligen utslag i
besvärsmål, torde dessutom böra medtagas. För att giva ett begrepp om
omfattningen av domkapitlens dömande verksamhet kunna antalet utslag
enligt domboken även vara av intresse. Antalet expeditioner skulle onekligen
kunna vara av värde, men metoderna i fråga om förandet av expeditionsböckerna
(registraturen) äro så olika, att enhetliga uppgifter härå icke
stått att erhålla.

De ovan föreslagna statistiska data torde utgöra ett ganska tillfyllestgörande
underlag för en jämförelse av arbetsbelastningen vid de olika domkapitlen,
om man därjämte tar hänsyn till vissa förhållanden, som —- förutom
till viss grad i antalet diarieförda ärenden — icke komma till rättvist
uttryck i bemälda statistik. Jag syftar här på de särskilda uppgifter,
som åvila ärkebiskopen och vilka beröra domkapitlet i Uppsala, domkapitlets
i Lund befattning med biskopshemman och kyrkojordar och de speciella
förhållandena i övre Norrland, såsom befolkningens trespråkighet, nomadskoleväsendet,
statsskolorna i finnbygden, kontraktsadjunkterna m. m.
I viss grad göra sig sådana särskilda norrländska förhållanden gällande även
beträffande domkapitlet i Härnösand.

De statistiska uppgifterna äro intagna i nedanstående tabeller. Uppgifterna
å kontrakt, pastorat och församlingar samt ordinarie prästerliga tjänster
äro hämtade från statskalendern. Uppgifterna rörande skolväsendet hava
erhållits från skolöverstyrelsen samt övriga uppgifter lämnats av konsistorienotarierna.
Justeringen av uppgifterna rörande 1926 års ärenden har verkställts
dels efter egna iakttagelser, dels efter från expeditionerna införskaffade
upplysningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitel	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
Kon- trakt	Pasto- rat	För- samlin- gar	Präster-liga be-fatt-ningar	Extra ordi- narie präster	Skol- distrikt	Skolor	Lärare
Uppsala.........	28	151	255	261	15	250	1,207	4,412
Linköping........	21	139	213	220	9	208	762	1,994
Skara...........	16	118	376	212	16	330	658	1,684
Strängnäs........	16	108	172	171	8	163	613	1,843
Västerås.........	16	103	133	178	12	125	933	2,496
Växjö...........	19	145	256	256	4	253	1,008	2,254
Lund...........	25	236	440	319	25	434	1,247	3,151
Göteborg.........	14	124	277	236	23	264	1,043	3,092
Karlstad.........	12	72	143	152	6	141	862	1,872
Härnösand........	12	87	130	156	9	128	1,172	2,257
Luleå...........	7	55	64	138	13	61	1,398	2,560
Visby...........	3	36	93	39	2	90	105	280

Anm.: Kolumn 4 avser sådana prästerliga befattningar, som äro upptagna i statskalendern.
Kolumn 5 avser extra ordinarie präster, som den 1 maj 1927 uppburo adjunktsarvode
från kyrkofonden.

Domkapitel	1.	2.	3.	4.	5.	6.
Löneboställen	Arrendekontrakt	Av domkapitlet förval-tade fonder och kassor
enligt kyrko- fonds- komm.	enligt uppgift från domkap.	enbart rörande jakt och fiske	Övriga	Antal	Kapital
Uppsala.........	379	330	91	562	28	636,000
Linköping........	396	433	2	394	61	1,018,600
Skara...........	418	389	20	451	60	238,200
Strängnäs........	286	247	94	280	65	551,600
Västerås.........	222	206	38	329	74	597,700
Växjö...........	415	415	5	454	49	694,400
Lund...........	652	680	40	713	90	500,800
Göteborg.........	350	351	65	433	36	579,400
Karlstad.........	197	168	29	426	48	527,200
Härnösand........	156	139	19	239	44	460,300
Luleå...........	85	85	14	666	27	219,800
Visby...........	106	110	4	250	10	72,800

Anm.: Kolumn 1 utvisar antalet löneboställen enligt jordeboken efter tablå X sid. 59
i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (st. off. utredn. nr 71). Kolumnerna
5 och 6 ange ställningen den s% 1927, resp. den l/i 1927 i fråga om fonder, för vilka
kalenderåret är räkenskapsår. Härvid har dock bortsetts från de fonder, som jämlikt
nådiga beslut skola den ''/b 1928 överlämnas till vederbörande kyrkoråd, men däremot tilllagts
de, som tillkommit efter den 30/e 1927.

22 Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitel	1.	2-	1 3.	1 4.	1 5-	i 6-	i 7.	8.	9.
		D i a	r i e n u in	mer			År 1926 in-komna ären-den, som föranlett utgående expedition
1922	1923	1924	1925	1926	1926 omräk- nade	järn— sept. 1926	järn— sept. 1927
Uppsala......	3,006	3,717	3,101	3,250	3,853	2,850	2,900	2,913	2,266
Linköping.....	1,361	1,249	1,339	1,253	1,302	1,230	898	1,044	912
Skara........	1,203	1,219	1,186	1,210	1,285	1,285	936	1,038	970
Strängnäs.....	1,019	1,046	1,002	939	943	920	710	900	784
Västerås......	1,196	1,110	1,027	896	994	965	758	930	701
Växjö........	1,777	1,969	1,896	2,056	1,949	1,750	1,431	1,688	1,427
Lund........	2,306	2,483	2,303	2,314	2,384	2,300	1,645	2,452	1,976
Göteborg......	868	873	861	813	851	1,350	584	647	846
Karlstad......	1,265	1,321	1,272	1,192	1,329	1,280	885	1,113	973
Härnösand.....	1,616	1,794	1,741	1,863	1,814	1,390	1,324	1,429	1,201
Luleå........	1,359	1,436	1,495	1,627	1,672	1,570	1,243	1,372	1,222
Visby........	387	381	354	315	433	433	257	364	299

Anm,.: Kolumn 6 angiver det antal, vartill de diarieförda ärendena för år 192G uppskattats
vid en diarieföring enligt enhetliga grunder. Övriga uppgifter i tabellen hava
icke kunnat underkastas en motsvarande justering. Med utgående expedition i kolumn It
avses annan utgående expedition än avskrift av den inkomna handlingen, enbart penningremiss
eller skrivelse från konsistorienotarien.

Domkapitel	1-	2-	3.	4.	6.	6.	7.	8-	9.	10.	it.	12.
Utslag	i besvärsmål	Summa	Utslag enligt domboken	Summa
1922	1923	1924	1925	1926	1922	1923	1924	1925	1926
Uppsala.....	19	25	15	20	25	104	_	_	1	1	1	3
Linköping ....	9	3	6	12	7	37	2	1	1	—	1	5
Skara.......	15	20	11	9	11	66	—	—	1	—	1	2
Strängnäs ....	3	11	10	10	11	45	—	1	—	1	—	2
Västerås.....	17	19	17	18	16	87	—	—	—	—	—	—
Växjö.......	8	13	13	13	15	62	i	1	1	—	3	6
Lund.......	30	31	23	44	37	165	—	1	3	4	1	9
Göteborg.....	11	28	24	29	21	113	—	4	—	—	—	4
Karlstad.....	20	23	16	17	23	99	i	—	—	3	1	5
Härnösand ....	19	16	12	19	16	82	i	3	3	2	2	11
Luleå.......	9	19	11	16	24	79	i	—	1	—	—	2
Visby.......	2	—	4	2	2	10	—	1	—	3	—	4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

På grund av det sålunda framlagda siffermaterialet och de erfarenheter,
som gjorts vid besöken å domkapitelsexpeditionerna, har jag kommit till
följande uppfattning i klassificeringsfrågan. Av ovanstående uppgifter framgår
till en början otvetydbart, att domkapitlet i Visby i fråga om arbetskvantiteten
i alla avseenden står betydligt efter övriga domkapitel. Notariebefattningen
därstädes torde därför, om eu klassificering skall genomföras,
böra sättas i en särskild lägsta avlöningsklass. A andra sidan stå
domkapitlen i Uppsala och Lund i en så markerad särställning i förhållande
till de andra domkapitlen i fråga om arbetsmängden, att en utbrytning av
konsistorienotariebefattningarna vid dessa konsistorier och deras hänförande
till en högre avlöningsklass måste anses motiverad. Notariebefattningarna
vid de övriga domkapitlen äro nu uppdelade i två avlöningsklasser, till den
högre höra notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Göteborg, Härnösand
och Luleå, till den lägre notariebefattningarna vid domkapitlen i Linköping,
Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Utgår man till en början
ifrån att notariebefattningarna vid dessa domkapitel fortfarande skola uppdelas
i två klasser — och en ännu mer detaljerad uppdelning torde väl
knappast kunna ifrågasättas ■—- synes beträffande vissa befattningar deras
placering tämligen given. Till den högre mellanklassen lärer utan tvekan
böra hänföras notariebefattningen vid domkapitlet i A^äxjö. Även notariebefattningarna
vid domkapitlen i Härnösand och Luleå torde böra höra till
denna klass, därvid dels antalet redovisade ärenden, dels och framförallt
de ovanberörda speciella norrländska förhållandena bliva utslagsgivande.
Likaledes synes det klart, att till den lägre mellanklassen böra hänföras
notariebefattningarna i Strängnäs och A7ästerås. Domkapitlet i Karlstad redovisar
visserligen jämförelsevis många diarieförda ärenden, men siffrorna
för församlingar, prästerliga tjänster och löneboställen äro förhållandevis
låga. Notariebefattningen vid detta domkapitel synes därför jämväl böra
hänföras till samma klass. Placeringen av de återstående notariebefattningarna,
nämligen i Göteborg, Skara och Linköping lämnar däremot rum för
tvekan. Vad först angår notariebefattningen vid domkapitlet i Göteborg,
som för närvarande hör till första avlöningsklassen, redovisas från detta
domkapitel ett relativt lågt antal handlagda ärenden. De uppgivna siffrorna
måste emellertid på grund av metoderna för diarieföringen, såsom
framgår av den justerade uppgiften för år 1926 i tabellen, avsevärt höjas
för att jämförelsen skall bliva rättvisande. Det oaktat är ärendeantalet ej
obetydligt lägre än för domkapitlet i Växjö. I fråga om församlingar, prästerliga
tjänster, löneboställen samt skolförhållanden visar domkapitlet dock
rätt höga siffror. För en lägre placering skulle ju den omständigheten
kunna tala, att befattningen för närvarande kan uppehållas med allenast
obetydlig amanuenstjänstgöring och knapp biträdeshjälp. Emellertid bedrives
arbetet på expeditionen, mycket på grund av arbetsbördans tryck, under
mera förenklade former än vid domkapitlen i allmänhet, och befattningen
synes, så vitt jag kunnat döma, hårt arbetsbelastad. Jag kominer därför
till den slutsatsen, att tillräckliga skäl saknas att nu sätta befattningen lägre
än notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Luleå och Härnösand,
med vilka den för närvarande är jämställd. Notariebefattningen vid domkapitlet
i Skara hör nu till andra avlöningsklassen. Även vid detta domkapitel
är antalet diarieförda ärenden rätt avsevärt lägre än vid domkapitlet
i Växjö. Notarien har visserligen till sitt förfogande en heltidsamanuens
men obetydlig biträdeshjälp; arbetsformerna äro tunga och hela räkenskaps -

Departe mentschefen.

24 Kungl. Mqj.is proposition Nr 102.

föringen vilar på notarien. Man skulle således hava anledning antaga, att
vid förenklade arbetsmetoder och rationell arbetsfördelning befattningen ej
skulle bli så svårskött. Emellertid äro stiftets siffror i fråga om församlingar,
prästerliga tjänster, skoldistrikt och särskilt löneboställen rätt höga, och
arbetsbördan i dess helhet förefaller ungefär jämförlig med domkapitlets i
Göteborg. Det synes därför riktigast, att notariebefattningarna vid dessa
domkapitel jämställas i avlöningshänseende, vilket för notarien i Skara skulle
innebära en uppflyttning. Om notariebefattningarna vid dessa domkapitel
hänföras till den högre avlöningsklassen torde vid ett studium av siffrorna
för domkapitlet i Linköping framgå, att även notariebefattningen vid detta
domkapitel bör inpassas i samma avlöningsgrad, något som jämväl för
denna skulle innefatta en uppflyttning. Beträffande sistnämnda befattning
kan särskilt anföras, att domkapitlets medelsförvaltning är av relativt stor
omfattning. I enlighet med förestående skulle alltså för klassificering av
notarietjänsterna domkapitlen få följande gruppindelning: 1. Uppsala och

Lund, 2. Linköping, Skara, Växjö, Göteborg, Härnösand och Luleå, 3. Strängnäs,
Västerås och Karlstad, 4. Visby.

Det kan emellertid starkt ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligga
att vid en klassificering hava två mellangrupper. Visserligen kan, om jämförelse
göres mellan ytterligheterna, d. v. s. de mest och det minst arbetsbelastade
domkapitlet, skillnaden i arbetsbördan vara rätt avsevärd, men
svårigheten är att uppdraga en gräns, som verkligen kan erkännas som
rättvis. I gränsfallen kommer säkerligen den befattningshavare, som hänförts
till en lägre avlöningsklass på grund av en relativt ringa skillnad i
domkapitlens uppskattade arbetsbörda — vilken ju för övrigt kan underkastas
förskjutningar och måhända dessutom icke inverkar på honom personligen
— att känna den lägre löneställningen som en orättvisa. Avskiljer
man de två domkapitel, i Uppsala och Lund, som ostridigt stå väsenligt
framför de övriga i fråga om arbetets omfattning, ett förhållande, som säkerligen
också blir en konstant företeelse, samt å andra sidan domkapitlet
i Visby, beträffande vilket motsatsen är förhållandet, synas skiljaktigheterna
i arbetsbördan vid de övriga domkapitlen, såsom av de ovan lämnade statistiska
data torde framgå, icke vara så stora, att de tillräckligt motivera
konsistorienotariebefattningarnas uppdelning i olika avlöningsklasser, särskilt
som givetvis dessa skiljaktigheter bliva utslagsgivande vid bestämmande av
anslagen till övrig personal vid expeditionerna. Framhållas må ock, att
samtliga de befattningar, varom nu är fråga, måste anses vara arbetstyngda
tjänster. För min del tvekar jag icke att förorda, att konsistorienotariebefattningarna
vid de olika domkapitlen uppdelas i allenast tre grupper, omfattande
i första gruppen domkapitlen i LTppsala och Lund, i andra gruppen
alla de övriga domkapitlen utom det i Visby och i tredje gruppen sistnämnda
domkapitel.

Såsom förut nämnts hava domkapitelskommittén och statskontoret ansett,
att vid reglering av avlöningsförmånerna för konsistorienotarierna någon
indelning av deras befattningar i olika klasser icke bör förekomma. Statskontoret
har motiverat sin ståndpunkt till denna fråga dels med att göromålen
vid domkapitlen äro till arten desamma, dels ock därmed att den
större arbetsmängden vid ett domkapitel bör motvägas genom att biträdande
personal i större utsträckning ställes till förfogande för lättande av nota -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

riens arbetsbörda, varjämte statskontoret åberopar den i allmänhet inom
statsförvaltningen tillämpade praxis i förevarande avseende.

Den av statskommissarien Ouchterlony verkställda utredningen giver vid
handen, att betydande skiljaktigheter förefinnas i avseende på arbetsbelastningen
vid de olika domkapitelsexpeditionerna. Och i direkt förhållande
till arbetsmängden torde — såsom Ouchterlony framhållit — om man bortser
från personliga och tillfälliga omständigheter, få anses stå det kvalificerade
arbete, som vid tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid rationell
arbetsfördelning åvilar konsistorienotarien. Vid de mest arbetstyngda domkapitelsexpeditionerna,
där arbetet måste fördelas mellan ett flertal befattningshavare,
kommer således konsistorienotarien att så gott som uteslutande
syssla med högt kvalificerat arbete, som ställer stora krav på vederbörandes
skicklighet och omdömesförmåga, under det att notarien vid en expedition
med mindre sammanlagd arbetsbörda får själv utföra även en större eller
mindre del av sådant arbete, som i förra fallet utföres av den biträdande
personalen under notariens uppsikt.

Den nu antydda så att säga kvalitativa skiljaktigheten i den konsistorienotarierna
i de olika stiften åvilande arbetsbördan är givetvis ägnad att
göra arbetet vid en större domkapitelsexpedition för notarien mera betungande
än vid en mindre. Skälig hänsyn härtill synes mig tala för att icke
helt övergiva principen om ifrågavarande tjänsters indelning i olika löneklasser
utan, om ock i modifierad form, bibehålla en dylik klassificering.

Därest man utgår från att notarierna fortfarande böra i avlöningshänseende
hänföras till olika klasser, uppkommer frågan, huru en sådan uppdelning
skall kunna genomföras så rättvist som möjligt. För bedömande härav
torde tillräcklig ledning få anses förefinnas i de statistiska uppgifter rörande
göromålens omfattning vid de olika domkapitlen, som av statskommissarien
Ouchterlony förebragts. Vid prövning av det föreliggande jämförelsematerialet
har jag funnit övervägande skäl tala för den uppfattning i indelningsfrågan,
som Ouchterlony framlagt i händelse en klassindelning ansåges
önskvärd. I anslutning till vad han härutinnan anfört, får jag därför —
med bortseende från förhållandena vid Stockholms stads konsistorium, som
i detta avseende intar en särställning — förorda att å ena sidan notarietjänsterna
vid domkapitlen i Uppsala och Lund hänföras till en högsta löneklass
och å andra sidan notarietjänsten vid domkapitlet i Visby till en särskild
lägsta klass. Oaktat notarietjänsterna vid de övriga domkapitlen förete
icke oväsentliga skiljaktigheter ur arbetssjmpunkt, finner jag dock icke tillräckliga
skäl föreligga för deras uppdelning i olika klasser utan anser, att
dessa tjänster böra placeras i en och samma klass, vilken av skäl, för vilka
jag i det följande kommer att redogöra, torde böra nära ansluta sig till
den klass, som bestämmes för notarietjänsterna vid domkapitlen i Uppsala
och Lund.

Löncgrads placering.

Yttranden.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Jag övergår härefter till att behandla den löneställning konsistorienotarierna
vid löneregleringen böra erhålla.

Beträffande detta spörsmål ansåg domkapitelskommittén landssekreterartjänsterna
vara de befattningar inom den civila statsförvaltningen, med vilka
stiftssekreterartjänsterna närmast vore att jämföra, och föreslog i anslutning
härtill, att den fasta avlöningen för stiftssekreterarna, vilka skulle äga bibehålla
vissa sportler, bleve densamma som för befattningshavare i den dåvarande
tredje normalgraden. I sitt utlåtande över domkapitelskommitténs
betänkande förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som ledamot
i domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna
löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén anvisat
stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot en byrådirektörslön bättre avpassad.
Aven kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sekreterarens
ledamotskap och fann endast under denna förutsättning likställigheten i lönehänseende
med byråchef vara försvarbar.

I sitt förslag till lönereglering har statskontoret — som enligt vad förut
nämnts ansett, att samtliga stiftssekreterare böra erhålla samma löneställning
— uttalat sig för att ifrågavarande befattningshavare borde placeras i
lönegrad B 28. Till stöd härför anför statskontoret bland annat:

Om löneregleringen nu icke förknippas med en omorganisation, som gör
konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det enligt
statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlöningsbänseende
jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av centrala ämbetsverk eller
länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskontoret gav uttryck i sitt
utlåtande över domkapitelskommitténs betänkande, i vilket utlåtande statskontoret
uttalade sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfarande.
De tjänster, statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde
den s. k. byrådirektörsgraden inom den civila statsförvaltningen, vilken intog
en mellanställning mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana
tjänstemän vid centrala verk, vilka visserligen benämndes byrådirektörer,
men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrådirektörsgrad
motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden B 28, och
torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad innebära en
för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om, som ämbetsverket
anser riktigt, samtliga sportler indragas. En lägre lönegrad anser
statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för dessa befattningshavare,
av vilkas kunnighet och arbetsförmåga domkapitlens fullgörande av sina
uppgifter i väsentlig grad är beroende.

Domkapitlen hava i sina yttranden över statskontorets löneregleringsförslag
framställt vissa yrkanden i avseende på stiftssekreterarnas lönegradsplacering.
Domkapitlet i Uppsala, som enligt vad förut nämnts förordat viss klassificering
av ifrågavarande tjänster, hemställer, att sekreterarna vid domkapitlen
i Uppsala, Lund och Luleå måtte sättas i lönegrad B 30 och sekreterarna
vid de övriga domkapitlen i lönegrad B 29, vilka båda lönegrader motsva -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 27

rade den tredje normalgraden. Bomkapitlen i Lund, Karlstad och Luleå
förorda lönegraden B 30 för tjänsterna i fråga, därvid domkapitlet i Lund
tillfogar att, därest konsistorienotarierna icke generellt skulle komma att
placeras i lönegraden B 30, domkapitlet måste fasthålla vid att åt konsistorienotarien
i Lund beredes sagda lönegrad. Bomkapitlet i Växjö har uttalat
att, i avbidan på domkapitelsinstitutionens omorganisering, tjänstemännen
vid konsistorierna synas kunna bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner.
Därest ny lönereglering emellertid kommer att fastställas, finner domkapitlet
lönegrad B 28 lämplig för stiftssekreteraren. Eu minoritet i domkapitlet
förordar dock lönegraden B 30. Bomkapitlet i Vishy föreslå)'' lönegraden
B 29 såsom lämplig för samtliga ifrågavarande befattningshavare. Bomkapitlet
i Linköping har utan att närmare precisera sin ståndpunkt anfört, att
de allmänna grunderna för eu ny lönereglering för konsistorietjänstemännen
böra ansluta sig till grunderna för den lönereglering, som gäller för motsvarande
befattningshavare vid länsstyrelserna.

Ur den delvis vidlyftiga motivering domkapitlen anfört för notariernas
placering i omförmälda lönegrader torde här böra återgivas endast det
huvudsakligaste.

Bomkapitlet i Uppsala anför sålunda bland annat:

Den, som bestämmer sig för att taga anställning som domkapitel''änsteman,
torde praktiskt taget vara avskuren från möjlighet till högre befordran
än den, som kan vinnas vid domkapitel, ett förhållande som enligt domkapitlets
mening bör inverka vid avgörandet av de ifrågavarande befattningshavarnas
löneförhållanden. Domkapitlet är ock av den uppfattningen,
att det ligger stor vikt uppå, att till så krävande och för domkapitlens verksamhet
så utomordentligt betydelsefulla tjänster som stiftssekreterarbefattningarna
förvärva insiktsfulla och skickliga personer, vilkas erfarenhet domkapitelsförvaltningarna
under en längre tid kunna tillgodogöra sig, och att
avlöningen så bestämmes, att befattningarna såsom sluttjänster bliva tillräckligt
lockande.

Såsom stöd för att stiftssekreterarna böra komma i åtnjutande av högre
löneförmåner än de av statskontoret föreslagna åberopar domkapitlet vidare,
att statskontorets förslag innebär indragning av notariernas sportler samt att
stiftssekreterarna hava en omfattande medelsförvaltning, medförande för dem
personligt ansvar.

Den omständigheten, att konsistorienotarierna icke äro bisittare i domkapitlen,
finner domkapitlet icke böra tillmätas någon vikt. Vare sig bisittare
eller icke, äro deras arbetsuppgifter till beskaffenhet och omfattning desamma.

Domkapitlet i Lund yttrar bland annat:

Särskilt vill domkapitlet understryka den av domkapitelskommittén hävdade
meningen, att konsistorienotarien är att likställa med tjänsteman i
tredje avlöningsgraden. Domkapitlets författningskunnige rådgivare och
expeditionshavande måste tillförsäkras en ställning, som berättigar domkapitlet
att på honom ställa de stora krav, som förhållandena inom Lunds stift

Departe mentschefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

nödvändiggöra. Domkapitlet finner notariens tjänståligganden förete nära
likhet med en landssekreterares. Den mera formella skillnaden i tjänsteansvar
är för landssekreteraren kompenserad med den till landssekreteraren
utgående avlöningsförstärkningen. Domkapitlet finner det sålunda med rättvisa
och billighet överensstämmande, att jämväl stiftssekreteraren placeras i
samma lönegrad som landssekreteraren eller B 30.

Domkapitlet anställer tillika en jämförelse mellan konsistorienotarien och
akademisekreteraren, vilken senare placerats i lönegraden B 28, samt uttalar
att akademisekreterarens arbete icke torde vare sig till omfattning, ansvar
eller svårighetsgrad kunna mäta sig med det av konsistorienotarien utförda.

Domkapitlet i Luleå har anfört bland annat följande:

Konsistorienotarietjänsterna äro till antalet så få, att ledighet å sådan
tjänst endast rätt sällan uppkommer, på grund varav befordran till konsistorienotariebefattning
kan nås, först när amanuens nått rätt framskriden ålder.
Den tjänste- och löneställning han då erhåller blir också slutmålet för hans
strävanden i statens tjänst. Någon befordran kan nämligen icke annat än
möjligen i något undantagsfall tänkas.

Aven om de av domkapitelskommittén föreslagna förändringarna i domkapitlens
organisation, i vad dessa förändringar avsågo stiftssekreterarna,
icke blivit genomförda, står det lika fullt fast, att de krav, som måste ställas
på konsistorienotariernas tjänsteduglighet, därför icke blivit mindre. Arbetsuppgifternas
omfattning och beskaffenhet äro nämligen realiter desamma,
och det lär väl icke böra antagas, att den formella tjänsteställningen såsom
ledamot eller icke ledamot av stiftsstyrelse skulle inverka på vederbörandes
ansvarskänsla vid ärendenas handläggning.

Domkapitlet i Karlstad anför följande:

Statskontoret har föreslagit konsistorienotariernas eller de blivande stiftssekreterarnas
placering i lönegrad B 28. Domkapitlet vill dock yrka på
att de bliva jämställda med avdelningscheferna vid länsstyrelserna, landssekreterare
och landskamrerare, och sålunda placeras i lönegrad B 30. Även
om de ej äro bisittare i domkapitlen, är deras arbetes art och omfattning
jämförbar med avdelningschefernas vid länsstyrelserna, om man tager i
betraktande den stora arbetshjälp, som dessa senare ha till sitt förfogande.
Och även om konsistorienotarierna ej äga beslutanderätt i domkapitlet, är
dock domkapitlet i väsentlig grad beroende av deras kunnighet och arbetsförmåga
och den utredning, som av dem presteras i de särskilda ärendena.
Domkapitlet vill därjämte framhålla att, även om konsistorienotarierna placeras
i B 30, komma de dock i avlöningshänseende betydligt under landssekreterare
och landskamrerare, vilka tillerkänts avlöningsförstärkning och
personliga lönetillägg.

Vid bestämmande av lönegrad för viss tjänst toi’de i första hand de krav,
som ställas på innehavaren med hänsyn till de honom åliggande arbetsuppgifternas
art och omfattning vara av avgörande betydelse.

Då det nu gäller att fatta ståndpunkt till frågan om konsistorienotariernas
eller, för att använda den av mig föreslagna benämningen, stiftssekreterarnas
lönegradsplacering, må det villigt erkännas, att på innehavarna av dessa

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

tjänster måste, såsom framgår av det förut sagda, ställas jämförelsevis höga
fordringar. Konsistorierna äro nämligen, på grund av sin egendomliga
sammansättning och sina säregna arbetsformer, för sin verksamhet och arbetsresultatet
i hög grad beroende av att stiftssekreterarna innehava icke blott erforderliga
kvalifikationer i avseende på juridisk sakkunskap och förfarenhet på det
administrativa området utan även besitta stor duglighet och arbetsförmåga.
Ehuru de krav, som sålunda på grund av förhållandena måste ställas på dessa
tjänstemän, tala för att placera dem i en jämförelsevis hög lönegrad, kan jag
likväl icke, så länge de ej äro bisittare i konsistorierna, för någon av dem
förorda ett överskridande av den av statskontoret föreslagna lönegraden B 28.
Med hänsyn till den av mig i det föregående förordade klassificeringen, synes
lämpligt att de tjänster, som i lönehänseende skulle sättas högst, nämligen
stiftssekreterartjänsterna vid domkapitlen i Uppsala och Lund, placeras i
nämnda lönegrad B 28. Beträffande sekreterartjänsterna vid övriga domkapitel
utom det i Visby, vilka tjänster, såsom framgår av det förut anförda,
samtliga synas böra i lönehänseende jämställas, måste beaktas, att
vissa av dem i avseende å arbetsbördan komma jämförelsevis nära befattningarna
i Uppsala och Lund. Övervägande skäl synas mig tala för att
dessa tjänster — i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborg,
Karlstad, Härnösand och Luleå — sättas i lönegraden B 27, vilken grad
liksom den närmast högre intar en mellanställning mellan förutvarande
andra och tredje normalgraderna. För stiftssekreteraren i Växjö skulle en
dylik placering innebära, att avlöningen i lägsta löneklass jämte därå belöpande
dyrtidstillägg komme att något understiga nuvarande begynnelseavlöning
jämte därå utgående dyrtidstillägg. Sagda förhållande torde dock ej böra
tillmätas någon vidare betydelse, enär notarietjänsten för närvarande är vakant
och icke kommer att tillträdas av ny innehavare förrän den 1 maj
1929. Sekreterare’än sten vid domkapitlet i Visby, där göromålens mängd är
avsevärt mindre än vid de övriga domkapitlen, synes mig lämpligen böra
placeras i lönegraden B 25.

Till belysande av de löneförmåner innehavarna av ifrågavarande tjänster
enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta, inberäknat dyrtidstillägg efter de
grunder, som gälla för tjänstemän vid icke nyreglerade verk, och den avlöning,
inklusive dyrtidstillägg efter reducerade grunder, som efter lönereglering
skulle tillkomma dem vid placering i såväl den av statskontoret
föreslagna som den av mig förordade lönegraden, får jag hänvisa till
omstående tablå. Vid uträkning av dyrtidstillägget har ett indextal av
172 lagts till grund.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 102.

Konsistorienotariernas (stiftssekreterarnas) avlöning enligt nu gällande bestämmelser
och efter ny lönereglering vid olika lönegradsplacering.

Domkapitel	Summa nuvarande avlöning, inräknat dyrtidstillägg	Avlöning etter löne-reglering	Ökning ( + ), resp. minsk-ning (—)
Löne- grad	Orts- grupp	Summa avlöning, inräknat dyrtidstillägg
Uppsala................	9,708	28	E	10,680	+ 972
	(avlöning utan			(lägsta löne-
	ålderstillägg)			klass)
	11,008			12,228	+ 1,220
	(avlöning med			(högsta löne-
	2 ålderstillägg)			klass)
V äxjö.................	9,708	28	C	10,116	+ 408
	11,008			11,748	+ 740
		27		9,552	— 156
				11,256	+ 248
Lund.................	9,708	28	D	10,404	+ 696
	11,008			11,988	+ 980
Göteborg...............	9,708	28	F	10,968	+ 1,260
	11,008			12,468	+ 1,460
		27		10,404	+ 696
				11,988	+ 980
Härnösand..............	9,708	28	F	10,968	+ 1,260
	11,008			12,468	+ 1,460
		27		10,404	+ 696
				11,988	+ 980
Luleå.................	9,708	28	G	11,256 '')	+ 1,548
	11,008			12,708 *)	+ 1,700
		27		10,680 *)	+ 972
				12,228'')	+ 1,220
\| lånköping..............	8,768	28	E	10,680	+ 1,912
	10,116			12,228	+ 2,112
		27		10,116	+ 1,348
				11,748	+ 1,632
Skara.................	8,768	28	0	10,116	+ 1,348
	10,116			11,748	+ 1,632
		27		9,552	+ 784
				11,256	+ 1,140

) Härtill kommer kallortstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitel	Summa nuvarande avlöning, inräknat dyrtidstillägg	Avlöning efter löne-reglering	Ökning ( + ), resp. minsk-ning (■—)
Löne- grad	Orts- grupp	Summa avlöning, inräknat dyrtidstillägg
Strängnäs...............	8,768	28	D	10,404	+ 1,636
	10,116			11,988	+ 1,872
		27		9,840	+ 1,072
				11,508	+ 1,392
Västerås...............	8,768	28	F	10,968	+ 2,200
	10,116			12,468	+ 2,352
		27		10,404	+ 1,636
				11,988	+ 1,872
Karlstad...............	8,768	28	F	10,968	+ 2,200
	10,116			12,468	+ 2,352
		27		10,404	+ 1,636
				11,988	+ 1,872
Visbv.................	7,468	28	C	10,116	+ 2,648
	8,828			11,748	+ 2,920
		25		8,472	+ 1,004
				10,116	+ 1,288 \|

Konsistorienotariebefattniugen vid Stockholms stads konsistorium är för
närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre avlöning
än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är
emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i enlighet
med Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsistoriets egen
hemställan meddelade beslut.

Rörande denna befattning uttalade domkapitelskommittén, att, om den kyrkliga
organisationen i Stockholm bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande,
liksom dittills, kunde skötas såsom bisyssla till annan befattning, en anordning,
för vilken i huvudstaden med dess rikliga tillgång på administrativt
utbildade arbetskrafter förutsättningarna givetvis voro större än
annorstädes.

Statskontoret anser lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bibehålla
ifrågavarande befattning, som icke ger sin innehavare full sysselsättning,
starkt kunna ifrågasättas och finner tidpunkten vara inne att i
samband med löneregleringen förändra densamma från ordinarie syssla till
arvodestjänst. Visserligen skulle, yttrar statskontoret vidare, den svävande
frågan om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon
ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande sakliga
skälen tala för tjänstens förändring till icke-ordinarie och en sådan åt -

Notariebefattningen
vid
Stockholms
stads konsistorium.

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

gärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter för befattningens
återuppförande som ordinarie och dess placering å löneskalan, för
den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell omorganisation
av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen av tjänsten av
berörda anledning icke böra äga rum. Med utgångspunkt från nu utgående
löneförmåner — lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, provisoriskt avlöningstillägg
och sportelinkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret
1924—1925 till 187: 50 kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare
dyrtidstilläggsgrunderna varda gällande, föreslår statskontoret begynnelsearvodet
för tjänsten till 5,700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360
kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare
360 kronor. De bestämmelser i övrigt, som kunna erfordras rörande denne
befattningshavares avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av
sportler, villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet
ävensom rörande ersättning till vikarie, skulle, enligt vad statskontoret föreslår,
i anslutning till stadgandet i § 1 i kungörelsen med avlöniugsbestämmelser
för icke ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen meddelas
av Kungl. Maj:t.

Rörande den ytterligare motiveringen för statskontorets förslag hänvisas
till s. 10 f. i statskontorets bilagda utlåtande.

Från statskontorets beslut i denna del var statskommissarien, friherre
Leijonhuvud skiljaktig. Han yttrade:

Då konsistoriets verksamhetsområde i icke oväsentlig grad vidgats under
senaste tiden och all anledning finnes att antaga, att en ytterligare utvidgning
kommer att äga rum, synes det enligt min mening kunna med
fog ifrågasättas, huruvida frågan om en förändring av tjänstens karaktär i
den av statskontoret föreslagna riktning bör upptagas till avgörande, innan
man kan bilda sig en säker uppfattning om konsistoriets blivande organisation
och verksamhetsområde. För min del skulle jag vilja förorda, att
tjänsten bibehålies såsom ordinarie samt hänföres till lönegraden B 21. Utan
hinder av eu sådan anordning lärer tjänsten kunna fortfarande i avvaktan
på resultatet av nu pågående utveckling tillsättas medelst förordnande tillsvidare.

Stockholms stads konsistorium har i avgivet yttrande anfört bland annat:

Ehuru konsistoriet måste hysa en viss tveksamhet mot notarietjänstens
förändring till en icke ordinarie befattning, ansåge sig konsistoriet likväl
på skäl statskontoret i denna del anfört böra ansluta sig till statskontorets
förslag. Konsistoriet förutsatte därvid, att arvodesbefattning av ifrågavarande
slag finge förenas med annan befattning eller tjänst.

Konsistoriet tillstyrkte de föreslagna avlöningsförmånerna under förutsättning,
att särskild ersättning för bestyret med två år 1926 under konsistoriets
förvaltning ställda donationsfonder med ett sammanlagt kapitalbelopp
av omkring 540,000 kronor och eventuellt ytterligare tillkommande fonder
alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman. Skulle emellertid de
av nyssnämnda fonder utgående arvoden — i enlighet med statskontorets

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

förslag — indragas till statsverket, måste konsistoriet, då statskontorets förslag
vore upprättat utan hänsyn tagen till dessa arvoden, bestämt påyrka,
att begynnelselönen bestämdes till minst 6,000 kronor med tre förhöjningar,
vardera å 360 kronor.

Statskontorets förslag att i samband med löneregleringen förändra notarietjänsten
eller, som jag förut föreslagit att tjänsten skulle benämnas, sekreterartjänsten
vid Stockholms stads konsistorium till en icke ordinarie befattning
med arvode enligt stat finner jag lämpligt med hänsyn därtill att för
tjänstens bestridande för närvarande ej erfordras full tjänstgöring.

Skulle med hänsyn till blivande omorganisation av konsistoriet eller en
utvidgning av dess arbetsområde ett återuppförande av ifrågavarande tjänst
såsom ordinarie anses behövligt, torde detta då kunna äga rum. Jag vill i
detta sammanhang framhålla, att den ändring i konsistoriets sammansättning,
som genomfördes år 1927 (se lagen den 4 mars 1927, nr 27) icke
haft något nämnvärt inflytande på notariens arbetsbörda.

Med hänsyn till frågan om pensionsrätt för tjänstens blivande innehavare
skulle möjligen någon anledning till tveksamhet rörande lämpligheten av
tjänstens avförande såsom ordinarie kunna föreligga. Då emellertid utsikt
torde finnas att snart nå fram till eu lösning av spörsmålet om pensionsrätt
för icke ordinarie befattningshavare, synes pensionsfrågan ej böra utgöra
hinder för tjänstens förvandling till icke-ordinarie.

Den av statskontoret föreslagna avlöningen, 5,700 kronor jämte tre ålderstillägg,
ett vart å 360 kronor, synes mig vara lämpligt avvägd. Till jämförelse
mellan sagda avlöning och de nuvarande avlöningsförmånerna torde följande
uppgifter böra lämnas. Den föreslagna avlöningen jämte dyrtidstillägg
efter reducerade grunder belöper sig till: begynnelseavlöning 6,726
kronor och slutavlöning 7,992 kronor, under det att de nuvarande avlöningsförmånerna,
inräknat sportler och dyrtidstillägg såsom för tjänstemän vid
oreglerade verk, utgöra: begynnelseavlöning 5,773 kronor 50 öre och slutavlöning
7,145 kronor 50 öre. I sistnämnda båda belopp ingå jämväl
förvaltningsarvoden för de i konsistoriets utlåtande omnämnda två fonderna
med 400 kronor.

I fråga om grunderna för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet
samt ersättning till vikarie m. m. torde bestämmelser böra meddelas
av Kungl. Maj:t efter lönenämndens hörande.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos konsistorienotarierna
tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller och som han icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och kassor
samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden blivit
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.) 3

Departe mentschefen.

Sportler.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prästerskapet
eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, arvode för utdelning
av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll
av barn utom barnhuset.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefattningar
för budgetåret 1924—1925 framgår av en å sid. 12 i statskontorets
bilagda utlåtande intagen sammanställning av uppgifter, som statskontoret
införskaffat från vederbörande befattningshavare.

Statskontoret anser, att i överensstämmelse med den princip, som allmänt
tillämpats vid löneregleringar under de senare åren, de sportler, som konsistorienotarierna
fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra
indragas eller upphöra. Beträffande denna fråga yttrar statskontoret vidare
bland annat:

Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlöningsförmånerna
medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig upphörande av
sportelinkomsterna, behöver icke i samband med löneregleringen meddelas,
enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlöningsreglementet för
civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till nyssnämnda bestämmelser
Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras rörande sportlernas indragning till statsverket
eller upphörande, i den mån sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare, å vilka det
nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning den 1 juli 1925 eller
framdeles, rätten till expeditionslösen skall upphöra och sådan lösen redovisas
till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat, d. v. s. genom stämpel.

Under erinran att domkapitelskommittén berört frågan angående möjligheten
att i större utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhållande,
att för ett slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar
men att enligt kommitténs mening starka skäl talade mot att ytterligare
belasta de under domkapitlens vård ställda fonder och kassor med förvaltningskostnader,
yttrar statskontoret, som något närmare ingår på frågan,
bland annat att, därest förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta
statsinkomster, det synes statskontoret föreligga anledning att till övervägande
upptaga frågan, i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör
utgå av fondernas och kassornas medel. Det här behandlade spörsmålet
äger likväl, enligt statskontorets mening, icke något nödvändigt samband
med löneregleringen, som därför icke behöver göras härav beroende.

Vidkommande slutligen arvodena för utdelning av fosterlöner vill det
synas statskontoret, som om barnhusdirektionen borde befrias från erläggande
av dylik ersättning — därest det över huvud taget anses, att utdelningen
fortfarande bör förmedlas av domkapitlen. Det torde härvid kunna
erinras, att redan 1902 års riksdag uttalade den meningen, att samma skäl,
vilka föranlett att flera av de dittills konsistorienotarierna tillkommande

Kung!. May. Is proposition Nr 102.

sportler i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning skulle upphöra,
syntes böra föranleda, att även berörda provision snarast möjligt upphörde
att utgå.

I anledning av statskontorets förslag att konsistorienotarierna nu tillkommande
sportler skola i samband med blivande lönereglering indragas eller
upphöra, anför domkapitlet i Linköping, att rättvisa och billighet kräver, att
stiftssekreteraren berättigas att, i likhet med vad som gäller för landssekreterare
och landskamrerare, uppbära viss årlig avlöningsförstärkning i anledning
av sportlernas borttagande.

jDomkapitlet i Skara yttrar, att det icke synes domkapitlet riktigt, att i
testamenten och donationsbrev kassans förvaltare tillförsäkrade arvoden indragas
till staten, utan böra dessa fortfarande till kassaförvaltaren utgå oavsett
den nya löneregleringen.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Beträffande statskontorets förslag om indragning av konsistorienotarierna
tillkommande sportler har domkapitlet intet att erinra mot att expeditionslösen
och arvode för utdelning av fosterlöner indragas. Vidkommande åter
arvode för förvaltning av kassor och fonder vill domkapitlet framhålla, att,
där arvodet grundar sig på enskildas donationer, det aldrig kan tänkas
hava varit donatorernas mening, att arvodet skulle kunna indragas till
statsverket. Där arvodet åter grundar sig på ett prästmötes beslut, såsom
t. ex. där prästmöte beviljat konsistorienotarie arvode för redovisning och
förvaltning av vissa prästerskapets uppbördsmedel, torde intet hinder förefinnas
för ett nytt prästmöte att besluta, att arvodet skall upphöra att utgå.
Och det torde vara att förmoda, att därest arvodet indrages till statsverket,
ett kommande prästmöte snarast möjligt fattar ett sådant beslut. Domkapitlet
vill därför hemställa, att arvodena fortfarande måtte få utgå eller,
om detta ej kan medgivas, att stiftssekreterarna i likhet med landssekreterare
och landskamrerare, måtte beviljas personliga lönetillägg såsom gottgörelse
för mistade sportler.

Vidare yttrar Stockholms stads konsistorium:

Statskontorets förslag förutsätter, att bland annat arvoden för förvaltning
av vissa fonder skola till statsverket indragas. Denna bestämmelse har hos
konsistoriet framkallat vissa betänkligheter. Sedan till grund för statskontorets
förslag liggande uppgifter om nu utgående avlöningsförmåner vid
notarietjänsten lämnats, hava innevarande år under konsistoriets förvaltning
ställts två större donationer med ett sammanlagt kapitalbelopp av omkring
540,000 kronor. Dessa donationer, som emottagits endast under förutsättning
att alla för deras förvaltning erforderliga kostnader skulle bestridas av
fonderna själva, medföra givetvis för konsistoriets personal ökat arbete, ett
arbete som måste anses helt och hållet falla utanför personalens tjänståligganden.
Konsistoriet finner det obilligt och ledande till orimliga konsekvenser,
om vederbörande tjänsteman skulle vara skyldig att utan särskild
ersättning omhänderhava det många gånger tidsödande och maktpåliggande
arbete, som förvaltningen av här avsedda donationer medför. Konsistoriet
hemställer därför, att särskild ersättning för bestyret med ovannämnda dona -

Yttranden.

Departe mentschefen.

Fri bostad.

Resekostnadsoch
traktamcntsersättning.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

tionsfonder och eventuellt ytterligare tillkommande fonder av enahanda art
alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman.

Beträffande arvodena för utdelning av de fosterlöner, som utgå från
allmänna barnhuset i Stockholm, har jag intet att erinra mot att, därest
lönereglering för konsistorietjänstemännen kommer till stånd, barnhusdirektionen
befrias från erläggande av dylik ersättning.

I anslutning till den praxis, som torde hava tillämpats vid andra under
senare tid genomförda löneregleringar, finner även jag, att i den mån ersättning
prövas fortfarande böra utgå för förvaltning av de fonder och
kassor, som omhänderhas av konsistorienotarierna, denna ersättning bör
komma statsverket till godo, samt att för sådant ändamål de sportler, som
för närvarande tillkomma konsistorienotarierna i form av förvaltningsarvoden,
böra indragas till statsverket.

Frågan i vilken omfattning ersättning för kostnader för förvaltning av de
av konsistorienotarierna omhänderhavda fonderna och kassorna bör utgå av
samma fonders och kassors medel, torde, i enlighet med statskontorets förslag,
efter löneregleringens genomförande böra upptagas till övervägande.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linköping
fri bostad. I fråga härom erinrar statskontoret, att i det löneregleringsförslag,
som låg till grund för propositionen i ämnet till 1902 års riksdag av
statskontoret framhölls, att till följd av innehållet i den donationsurkund,
varigenom åt nämnde konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej
kunde inräknas i den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom.
Denna statskontorets uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Statskontoret uttalar härefter, att nämnda förmån icke heller nu
lärer böra föranleda minskning av avlöningen.

Jag delar statskontorets uppfattning härutinnan.

Jag övergår härefter till frågan om resekostnads- och tralctamentsersättning
åt stiftssekreterare.

DomkapitelsJcommittén yttrade beträffande denna fråga:

Enligt kyrkolagens kap. 24: 6 skall biskopen vid de årliga visitationerna
domkapitlets notarie »sig till hjälp taga». Denna föreskrift om notariens
medverkan vid visitationerna, givetvis för att ombesörja protokollföringen,
har alltmera kommit ur tillämpning, och blott i tre stift förekommer understundom,
att notarien medföljer på visitationsresor. Uppenbarligen har, i
mån som domkapitlens arbete tillväxt, tiden för notarierna visat sig otillräcklig
för resor inom stiften. Men helt visst har här även kostnadsfrågan
spelat in. Då på grund av kyrkolagens nyssnämnda föreskrift deltagandet
i visitationsresorna ansetts ingå i notariens tjänsteplikt, för vars fullgörande
resekostnads- och traktamentsersättning icke utgår — prejudicierande utslag
i sådan riktning föreligger — har biskopen helt naturligt dragit sig för att

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

påfordra notariens medverkan, då därigenom en stundom ganska avsevärd
kostnad skulle tillskyndas denne.

Kommittén finner detta förhållande beklagligt. Aven om det icke kan
ifrågakomma, att stiftssekreteraren regelmässigt skulle medfölja vid visitationsresorna,
vore det tvivelsutan ur flera synpunkter önskvärt, att så emellanåt
skedde. Den personliga och mera levande kännedom om förhållandena
inom stiftet, han därigenom kunde förvärva, skulle helt visst bliva av stort
värde för fullgörandet av hans arbete, och i särskilda fall, där frågor föreligga,
vilka sedermera skola bliva föremål för domkapitlets handläggning,
skulle sekreterarens medverkan därvid väsentligen underlättas, om han på
ort och ställe fått taga kännedom om förhållandena.

Enligt kommitténs mening bör därför det nu förefintliga ekonomiska
hindret i berörda hänseende •undanröjas, därigenom att stiftssekreteraren
tillerkännes resekostnads- och traktamentsersättning, då han enligt biskopens
uppdrag deltager i visitationsförrättning. I § 19 av förslaget till instruktion
för stiftsstyrelse har kommittén intagit föreskrift därom, att stiftssekreteraren
skall på anmodan av biskopen vara pliktig att, mot åtnjutande av resekostnads-
och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente, närvara vid
visitationsförrättning och därvid föra protokoll.

Statskontoret erinrar nu, att ämbetsverket i sitt utlåtande över domkapitelskommitténs
betänkande föreslog, att skyldigheten att närvara vid visitationsförrättning
och därför åtnjuta ersättning borde göras beroende av att domkapitlet
därom i varje särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet
av skälen till att hans deltagande ansetts nödvändigt, varjämte ämbetsverket
ifrågasatte, om icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde
för vissa landsstatstjänstemän, skulle kunna inskränkas till gottgörelse för
resekostnader utan rätt till dagtraktamente.

Vad statskontoret sålunda uttalat har givit anledning till erinringar från
en del domkapitel. Domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg, Luleå
och Visby ha sålunda gjort gällande, att såväl resekostnads- som traktamentsersättning
bör utgå till stiftssekreteraren vid dennes tjänsteresor. Såsom
en obillighet framhålles att utesluta honom från rätt till dagtraktamente.
— I avseende på frågan om vem, som skall bestämma, huruvida sekreteraren
skall företaga tjänsteresa, äro domkapitlen av olika mening. Domkapitlen
i Skara och Luleå hålla före, att det bör anförtros åt biskopen att
avgöra, när stiftssekreterarens biträdande erfordras vid visitationer eller andra
förrättningar. Såsom stöd härför åberopar domkapitlet i Skara bestämmelsen
i kyrkolagen kap. 24: 6. Domkapitlet i Göteborg anser, att biskopen bör avgöra,
när stiftssekreterarens biträde erfordras vid visitationer, och domkapitlet,
när sådant biträde är behövligt vid andra förrättningar. Domkapitlet
i Lund uttalar, att det bör ankomma på biskop och domkapitel att förordna
stiftssekreteraren att närvara vid kyrkliga förrättningar eller som konsistorieombud
in. m. Domkapitlen i Uppsala och Visby anse, att resekostnads- och
traktamentsersättning bör utgå vare sig resa företages på uppdrag av biskop
eller domkapitel.

Departe mentschefen.

Tjänstår och
nådår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Stockholms stads konsistorium föreslår, att konsistoriets sekreterare i fråga om
rätt till resekostnads- och traktamentsersättning jämställes med stiftssekreterare.

Givetvis kan det ur flera synpunkter vara av betydelse, att åt stiftssekreteraren
beredes möjlighet att utan ekonomisk uppoffring biträda biskopen
vid visitationer och andra förrättningar i orterna eller att mottaga förordnande
såsom konsistorieombud. På grund av de kostnader, som skulle förorsakas
av ofta förekommande resor, och med hänsyn jämväl till arbetet
på domkapitlets expedition torde dock sekreteraren böra tagas i anspråk för
dylika uppdrag endast i sådana enstaka fall, då hans närvaro anses nödvändig
på grund av särskilda omständigheter. Såsom exempel på förrättningar
av dylik karaktär kunna nämnas sådana, där det gäller att undersöka
prästs tjänstutövning i vissa hänseenden eller att utreda större kyrkliga
indelnings- och organisationsfrågor jämte därmed i sammanhang stående
ekonomiska uppgörelser. Såsom statskontoret föreslagit, torde sekreterarens
rätt till ersättning böra göras beroende av att domkapitlet i varje särskilt
fall meddelat beslut i ämnet .med angivande i protokollet av skälen till att
hans närvaro ansetts nödvändig. Beträffande ersättningens storlek synes
mig billigheten fordra, att ersättningen icke inskränkes till att endast avse
resekostnaden, utan torde även traktamentsersättning böra utgå. Därest någon
erinran från riksdagens sida icke göres mot vad jag nu anfört, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut i löneregleringsfrågan,
meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Vad sålunda föreslagits i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning
torde endast böra gälla stiftssekreterare. Att tillerkänna sekreteraren vid
Stockholms stads konsistorium ersättning i förevarande avseende finner jag
icke av behovet påkallat.

På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915 års kyrkomöte, att den rätt till
tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,
finge upphöra; dock att rubbning ej skulle ske i den tjänstårs- och nådårsrätt,
som kunde tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, vilken tillträtt
befattningen, innan blivande lönereglering, i samband varmed tjänstårs- och
och nådårsrätten upphävdes, trätt i kraft, och icke funnes villig att övergå
på den nya avlöningsstaten med därvid fästade villkor.

Domkapitelskommittén uttalade sig för att berörda rätt måtte upphöra i
samband med genomförandet av ny lönereglering för stiftsstyrelsernas tjänstemän.
Bland de villkor och bestämmelser, som skulle gälla för de nya avlöningsförmånernas
åtnjutande, borde därför intagas en bestämmelse om skyldighet
för konsistorienotarie, som vid den nya avlöningsstatens ikraftträdande
tillträdde stiftssekreterarbefattning och inginge på samma avlöningsstat, att
frånsåga sig den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus
efter konsistorienotarie. För de konsistorienotarier, som icke överginge på
den nya avlöningsstaten, skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Statskontoret framhåller nu att i samband med löneregleringen bör till
slutgiltigt avgörande upptagas frågan om upphörande av tjänstårs- och nådårsrätten
för efterlevande till konsistorienotarie. Ämbetsverket uttalar, att
en blivande lönereglering bör förknippas med det av domkapitelskommittén
föreslagna villkoret.

Vad statskontoret på denna punkt anfört har ej föranlett erinran från
något domkapitel.

Jag delar statskontorets uppfattning i denna fråga. Spörsmålet om de
ytterligare åtgärder, som för berörda rätts avskaffande böra vidtagas, torde
lämpligen behandlas i samband med frågan om familjepensioneringens
ordnande.

Jag övergår härefter till den personal, som biträder konsistorienotarierna å domkapitelsexpeditionerna:
amanuenser, skriv- och räknebiträden samt vaktmästare.

Såsom framgår av det förut anförda (sid. 18—25), är den arbetsbörda,
som åvilar domkapitelsexpeditionerna, mycket olika. På grund härav är
behovet av biträdande personal i samma mån växlande. I en tabell, vilken
torde få såsom bilaga fogas vid detta statsrådsprotokoll, finnas införda upplysningar
såväl angående antalet och arten av de fast anställda biträdena som rörande
anslagen till biträdeshjälp av mera tillfällig karaktär1. Med ledning av det
material, som stått till mitt förfogande, har jag sökt bilda mig en uppfattning i
frågan, huruvida domkapitelsexpeditionerna för närvarande kunna anses inbördes
någorlunda rättvist tillgodosedda i förevarande hänseende. Det har därvid
visat sig att en jämförelse stöter på stora vanskligheter, icke blott på grund
av svårigheten att uppskatta arbetsbördan vid de olika expeditionerna utan i
nästan lika hög grad till följd av svårigheten att från arbetsprestationssvnpunkt
med varandra på ett rättvist sätt jämföra befattningshavare med så olika kvalifikationer,
sysselsättning och tjänstgöringstider som den här ifrågavarande
personalen. Jag har dock icke kunnat undgå att få ett ganska bestämt
intryck av att vissa expeditioner äro proportionsvis bättre utrustade med
arbetskrafter än andra. Så t. ex. synes skillnaden i arbetskrafter mellan
domkapitelsexpeditionen i Lund med två amanuenser och tre skrivbiträden,
samtliga enligt uppgift med full tjänstgöring, och expeditionen i \ äxjö med
en amanuens och ett skrivbiträde vara större än som kan motiveras av
olikheten i arbetsbörda. Då det nu gäller att fastställa ny lönereglering för
hela domkapitelspersonalen och i samband därmed skaffa denna personal i
så stor utsträckning, som förhållandena medgiva, en tryggare anställning,
vore det givetvis önskvärt att kunna i möjligaste mån utjämna förutberörda
olikhet expeditionerna emellan. Detta är dock möjligt endast i viss utsträck.
ning. Dels kan man icke, innan arbetsformerna — i fråga om diarieföring,
protokollsskrivning m. in. — vid de olika expeditionerna blivit ordnade på

1 Jämför även tablå s. 48.

Konsistorie amanuenser.

40 Kungl. May.ts proposition Nr 102.

ett någolunda ensartat, rationellt sätt, med full säkerhet bedöma personalbehovet,
och dels nödgas man av hänsyn till den för närvarande anställda
personalen att i viss omfattning avstå från omläggningar, som från arbetseffektens
synpunkt annars synas lämpliga. Under sådana omständigheter
torde vara väl motiverat att hålla möjlighet öppen för Kungl. Maj:t att så
småningom vidtaga av behovet påkallade åtgärder dels i utjämnande syfte
mellan olika expeditioner, dels ock i syfte att åstadkomma ett rationellare
utnyttjande av arbetskrafterna inom varje särskild expedition.

För att visa den riktning, vari utvecklingen enligt min mening bör ledas,
torde följande antydningar vara tillräckliga: Utom stiftssekreteraren böra på
varje domkapitelsexpedition — jag bortser dock här från domkapitlet i Visby —
vara anställda såsom ordinarie befattningshavare dels ett kvalificerat skrivbiträde
(kanslibiträde) med uppgift, bland annat, att föra diarier, liggare av
olika slag och räkenskaper, att uppsätta enklare expeditioner samt att, i
mån av tid, verkställa förekommande renskrivning, dels och en vaktmästare
(expeditionsvakt), kunnig i maskinskrivning. Härtill kommer i vart och ett av
de största stiften en ordinarie tjänsteman i den förutvarande första normalgraden
såsom stiftssekreterarens biträde vid de egentliga sekreterargöromålen, möjligen
ock ett skrivbiträde av lägre grad. Vidare anställes i mån av behov
icke-ordinarie personal: amanuenser och skrivbiträden, med den dagliga
tjänstgöringstid, som förhållandena påkalla. Enär räkenskaperna böra, åtminstone
som regel, kunna föras av ordinarie kanslibiträdet, torde särskilda
räkenskapsförare icke behöva anställas.

Efter dessa inledande anmärkningar ber jag att få övergå till de särskilda
personalgrupperna.

Såsom förut nämnts finnas amanuensbefattningar, försedda med arvode
enligt stat, inrättade vid samtliga ecklesiastika konsistorier utom de i Visby
och Stockholm. Jämlikt 1902 års lönereglering med däri i anledning av
Kalmar stifts indragning och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå
amanuensarvodena med 1,800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö,
Lund, Göteborg, Härnösand och Luleå och med 1,600 kronor vid domkapitlen
i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt medgivande
av 1910 års riksdag uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet
i Lund ett avlöningsbidrag av 300 kronor från den under domkapitlets vård
stående äldre pastoraliefonden. Amanuenserna uppbära dessutom från och
med år 1920 jämlikt riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg,
som utgå vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor, vid domkapitlen
i Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1,500 kronor
och vid domkapitlen i Göteborg, Härnösand, Västerås och Karlstad med
1,000 kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefattningar
finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

med år 1920 respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,
till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbetskrafter
vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3,700 kronor
per år.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmåner
med undantag av dyrtidstillägg.

Domkapitel Arvode

Uppsala........ 1,800

» 3,700

Växjö......... 1,800

Lund.......... 1,800

» 3,700

Göteborg....... 1,800

Härnösand...... 1,800

Luleå ......... 1,800

Linköping...... 1,600

Skara.......... 1,600

Strängnäs....... 1,600

Västerås........ 1,600

Karlstad........ 1,600

Fond- medel	Provisoriskt
avlönings- tillägg	Summa
—	1,700	3,500
—	—	3,700
—	1,500	3,300
300	1,500	3,600
—	—	3,700
—	1,000	2,800
—	1,000	2,800
—	1,700	3,500
—	1,500	3,100
—	1,500	3,100
—	1,500	3,100
—	1,000	2,600
—	1,000	2,600

En amanuensbefattning, i Uppsala, innehaves av en kvinna. Av de övriga
äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand, tydligen att betrakta
som bisysslor, då deras innehavare tillika innehava ordinarie statlig eller
kommunal tjänst. Vid den provisoriska löneregleringen vid 1919 års riksdag
utgick man ifrån att amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare
full sysselsättning, medan amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås,
Göteborg, Karlstad och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

DomJcapitelskommittén uttalade sig för att amanuensbefattningarna skulle
ombildas till ordinarie tjänster, för vilkas innehavare kommittén föreslog
benämningen stiftsnotarie. Enligt kommitténs förslag skulle sålunda vid
vart och ett av konsistorierna utom de i Visby och Stockholm inrättas en
förste stiftsnotariebefattning med samma avlöning som länsnotariebefattning
av första graden. Därjämte skulle vid vartdera av domkapitlen i Uppsala
och Lund inrättas en andre stiftsnotarietjänst i avlöningshänseende jämställd
med länsnotarietjänst av andra graden. Vidare skulle vid domkapitlet i
Visby och vid Stockholms stads konsistorium, därest nuvarande stiftsorganisation
bibehölles, anställas en amanuens med arvode av 1,800 kronor. En
reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotariebefattningar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund måtte inrättas stiftsassessorsbefattningar
med avlöning motsvarande länsassessors.

Efter att ha erinrat om domkapitelskommitténs ifrågavarande förslag samt
redogjort dels för de av domkapitlen i anledning av konsistorienotariernas
och amanuensernas lönepetition avgivna yttranden i vad rörer amanuenserna,
dels ock för viss av statskontoret införskaffad utredning, påvisar statskontoret,
hurusom i fråga om såväl arten som omfattningen av det arbete, som utföres
av amanuenserna, väsentliga olikheter förefinnas vid de skilda domkapitlen
(Bil. sid. IG f.), samt anför vidare:

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika, torde
givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rummet bero på
den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda domkapitlen, men
även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis knappa biträdesanslagen.
Om lönevillkoren förbättras och biträdesanslagen ökas, kan visserligen
förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels expeditioner efter hand
kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär man likväl böra i stort sett
utgå från de nuvarande förhållandena och till en framtid uppskjuta de åtgärder,
som kunna motiveras av en dylik omläggning av arbetet.

Till följd av de förut påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen
kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga
grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma
för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke behöves,
är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuensbefattningar,
som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en
sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten bjuda,
att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjänster. I
främsta rummet torde härvid ifrågakomma en amanuensbefattning vid domkapitlet
i Lund och en vid domkapitlet i Uppsala. Vid vartdera domkapitlet
finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning, men anser sig statskontoret
icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa befattningar, som tillkommit
först från och med år 1920 respektive 1922, nu omändras till ordinarie,
varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle finnas vid samma domkapitel.
Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som tillhöra de mera arbetsbetungade
och där det högre amanuensarvodet, 1,800 kronor, utgår, synes finnas fog
för att ordinarie anställning beredes åt amanuenserna. Sju timmars tjänstgöring
åvilar enligt uppgift amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men
på grund av vad som upplysts angående göromålen vid denna befattning

— nämligen att allt renskrivningsarbete å expeditionen utföres av amanuensen

— torde dess förändring till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej
heller i fråga om amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som uppgives
vara förenad med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig statskontoret
för närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst.
Av domkapitlen i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring
uppgivits belöpa sig till i medeltal 21/a respektive 31/2 timmar per dag,
har påyrkats befattningarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom
deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Aven om en utsträckning av
tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer likväl
med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan på vidare
erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke full tjänst -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

göring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga. Vid domkapitlen
i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes kortare arbetstid,
och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon förändring i dessa
förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de tre sistnämnda
domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för amanuenserna icke kunna
ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt
till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befattningarna
iunehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså
vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuensbefattningar,
som icke förändras till ordinarie tjänster, torde det däremot
få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och övriga
förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke ordinarie
personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra hänföras
till extra ordinarie befattningshavare.

Vad vidare angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, anser
statskontoret, att de ordinarie befattningshavarna skäligen borde placeras i
lönegraden B 21, vilken bland annat innefattade revisorer och notarier vid
de centrala ämbetsverken. En sådan placering kunde också anses närmast
motsvara den lönenivå, som domkapitelskommittén på sin tid föreslog. Innehavarna
av de nya ordinarie tjänster, som skulle ersätta vissa amanuensbefattningar,
finner statskontoret, i överensstämmelse med domkapitelskommitténs
förslag, lämpligen böra benämnas stiftsnotarier.

För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel vore närmaste biträden
till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekreterareu, syntes
enligt statskontorets uppfattning i allmänhet en placering i 18 lönegraden
kunna anses lämpligt avvägd. Då förhållandena kunde vara rätt olikartade
vid de skilda domkapitlen, syntes likväl en enhetlig lönegradsplacering tillsvidare
icke böra fastställas. Det lämpligaste torde vara, att beslut meddelades
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel
avgivit förslag jämte redogörelse för de med amanuensbefattningen förenade
göromålen. I de fall där behovet icke krävde, att amanuensen hade full
tjänstgöring, borde avlöningen självfallet utgå med ett i förhållande till
den kortare arbetstiden reducerat belopp, och syntes Kungl. Maj:ts beslut
böra innefatta jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skulle utgå oavkortad
eller beräknas efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som
fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle, yttrar statskontoret,
kunna läggas lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordinarie
amanuens i den lönegrad, som ansåges som den normala, beloppet
givetvis reducerat i förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan beräkning
skulle likväl, om man utginge från 18 lönegraden som den normala,
särskilt för amanuensen i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i
medeltal utgöra allenast 2 timmar, resultera i eu löneminskning. Arvodena
torde därför böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots
de ändrade grunderna för dyrtidstillägget icke gåve lägre inkomst än för
närvarande. Med hänsyn härtill föresloge statskontoret, att arvodet för amanuenserna
vid dessa domkapitel bestämdes till 3,000 kronor för en var.
Vid nuvarande konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst syntes
likväl böra övervägas, huruvida icke arvodet kunde nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhölle full avlöning av stats -

Yttranden.

44 Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

medel, borde det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910
års riksdags beslut ägde uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden, givetvis
upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt cirkulär den 13
juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expenser, torde
någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutvarande avlöningstillgång
icke vara erforderlig.

Från statskontorets förslag, att amanuensbefattningen vid domkapitlet i
Skara icke skulle förändras till ordinarie befattning, voro statskommissarierna
friherre Leijonhuvud och Thorstenson av skiljaktig mening, i det de ansågo
en dylik förändring av befattningen böra vidtagas (Bil. sid. 50 f.).

Statskontorets förslag i avseende på lönereglering för amanuenserna bar
givit anledning till en del framställningar från domkapitlen.

Domkapitlet i Uppsala hemställer sålunda, att vid domkapitlet måtte inrättas
två stiftsnotariebefattningar, den ena med placering i lönegrad B 24
och den andra i lönegrad B 21. Domkapitlet i Linköping har, i anledning
av vad statskontoret uttalat rörande renskrivningsarbetet vid expeditionen,
meddelat, att renskrivningsarbetet endast vore en mindre del av amanuensens
många och krävande tjänståligganden, samt påyrkat, att amanuensbefattningen
ersättes med en ordinarie tjänst i minst lönegrad B 21. Domkapitlet
i Skara hemställer, att ordinarie stiftsnotarietjänst måtte inrättas
vid domkapitlet, samt anför beträffande amanuensens dagliga tjänstgöringstid
av sex timmar, som statskontoret åberopat till stöd för att icke för närvarande
förändra tjänsten till ordinarie, att domkapitlet icke ansett längre
arbetstid kunna åläggas amanuensen med det ringa arvode han åtnjuter.
Domkapitlet i Strängnäs har, med bifogande av eu till domkapitlet ställd
skrift från amanuensen vid domkapitlet, anfört, att domkapitlet funne det
önskvärt, att konsistorieamanuensen, av vilken efter den nya löneregleringens
genomförande måste fordras full tjänstgöring, uppfördes på ordinarie
stat; om detta icke kunde ske, yrkar domkapitlet, att amanuensen med avseende
på lön ej måtte bliva sämre ställd än övriga »e. o. stiftsnotarier».
Domkapitlets i Västerås hemställan går ut på att det av statskontoret föreslagna
arvodesbeloppet för amanuensen vid domkapitlet, 3,000 kronor, måtte
i enlighet med ett av amanuensen i skrivelse till domkapitlet framställt
förslag undergå viss förhöjning. De förut omförmälda reservanterna i avseende
på domkapitlets i Växjö utlåtande ifrågasätta lönegraden B 24 för
stiftsnotarien i Växjö. Domkapitlet i Lund föreslår, att vid domkapitlet
måtte inrättas två stiftsnotarietjänster, den ena med placering i lönegraden
B 24 och den andra i B 21. Skulle sistnämnda tjänst ej inrättas, förordas
i stället två amanuensbefattningar med avlöning enligt lönegrad 19.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Till följd av att den nuvarande amanuensen har sin huvudsakliga befattning
förlagd till läroverket och ej har så mycken tid övrig att ägna åt

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

domkapitlet, har av honom endast fordrats en daglig arbetstid av omkring
två timmar, och ha i stället göromålen måst ordnas så, att extra biträdet
och vaktmästaren fått full tjänstgöringstid. Dessa sysselsättas även båda
med, förutom det egentliga renskrivningsarbetet, mera kvalificerade göromål.
Givet är dock, att vid nuvarande amanuensens avgång ur tjänst eu längre
tjänstgöringstid kommer att fordras av hans efterträdare. Under förutsättning
således att såväl extra biträdet som vaktmästaren uppföras på ordinarie
stat, anser domkapitlet för närvarande ej behövligt, att amanuensbefattningen
vid domkapitlet utbytes mot ordinarie tjänst.

Domkapitlet i Härnösand anför:

Ehuru det är oundgängligen nödvändigt att amanuenstjänsten vid domkapitlet
förändras till en heltidstjänst, samt permanent behov av en sådan
tjänst för framtiden föreligger, anser sig domkapitlet likväl icke böra för
närvarande bestämt påyrka eu ombildning av amanuenstjänsten till stiftsnotarietjänst.
Beträffande löneställning anser domkapitlet denna böra bliva
för eventuellt vid domkapitlet anställd stiftsnotarie lönegrad B 21 och för
heltidstjänstgörande amanuens lönegrad 18.

I avseende på domkapitlets uppfattning rörande löneställningen voro två
ledamöter av avvikande mening, i det de ansågo, att stiftsnotarien respektive
amanuensen borde i lönegradsbänseende placeras något gynnsammare
än vad domkapitlet föreslagit.

Domkapitlet i Luleå hemställer, att vid domkapitel, där stiftsnotarie med
kompetens att befordras till stiftssekreterare kommer att bliva anställd såsom
ordinarie tjänsteman med full tjänstgöring, lön måtte tillerkännas honom
i lönegrad B 24.

Såväl omfattningen som arten av arbetet vid domkapitlens expeditioner
gör det nödvändigt, att stiftssekreterarens närmaste man äger förutsättningar
för att kunna verksamt biträda stiftssekreteraren vid handläggning av de
löpande göromålen, så att sekreteraren kan användas för mera kvalificerade
uppgifter. Vidare måste han kunna vid behov vikariera för sekreteraren.
Nämnda förhållande samt jämväl hänsyn till rekryteringen av sekreterargraden
tala i och för sig för att amanuensbefattning, som ger sin innehavare
full sysselsättning under den normala dagliga tjänstgöringstiden, förändras
till ordinarie tjänst. Statskontoret anser emellertid försiktigheten bjuda att
endast förvandla fyra amanuensbefattningar, nämligen de vid domkapitlen
i Uppsala, Lund, Växjö och Luleå, till ordinarie tjänster. Med hänsyn till
den av mig i det föregående antydda möjligheten att, förutom folkskoleärendena,
jämväl en annan grupp ärenden, nämligen ärenden rörande förvaltning av
de ecklesiastika boställena, kan komma att i viss utsträckning avskiljas från
domkapitlens handläggning, anser jag mig böra förorda att man går ännu
försiktigare till väga än statskontoret tänkt sig vid förvandling av amanuenstjänster
till ordinarie tjänster, och vill därför föreslå, att endast två
amanuensbefattningar omändras till ordinarie tjänster. Nämnda antal anser
jag emellertid med hänsyn bland annat till stiftssekreterarkårens rekrytering

Departe mentschefen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

vara ett minimum, under vilket man ej kan gå. Vid val av domkapitel,
där amanuensbefattning bör bli ordinarie tjänst, synes mig företräde böra
tillerkännas domkapitlen i Uppsala och Lund, vilka äro de mest arbetstyngda,
något som ock föranlett inrättande vid vartdera av dessa domkapitel
av ytterligare en amanuensbefattning.

Mot benämningen stiftsnoiarie för innehavare av tjänst, som inrättas i
stället för nu befintlig amanuensbefattning, bar jag intet att erinra.

Samma kompetensvillkor torde böra uppställas för stiftsnotarie och amanuens
som för stiftssekreterare. De nuvarande amanuenserna synas därest
de eljest befinnas lämpliga, böra i dispensväg förklaras behöriga att såsom
amanuenser övergå på den nya staten.

I fråga om löneställning för stiftsnotarierna kan jag icke biträda de bland
annat av domkapitlen i Uppsala och Lund gjorda framställningarna om
deras placerande i en högre lönegrad än den av statskontoret föreslagna
eller B 21, utan anser mig böra förorda att stiftsnotarierna i Uppsala
och Lund hänföras till sagda lönegrad B 21.

Beträffande amanuensbefattningarna finner jag den av statskontoret föreslagna
lönegradsplaceringen — i 18:de lönegraden av löneplanen för extra
ordinarie tjänstemän — vara lämplig för normala fall. Dock torde, såsom
statskontoret ifrågasatt, någon enhetlig placering tills vidare ej böra fastställas,
utan bör det, så länge förhållandena ej kunna anses stabiliserade,
ankomma på Kungl. Maj:t att efter införskaffande av erforderlig utredning
på förslag av vederbörande domkapitel meddela beslut i nämnda avseende och
därvid tillika föreskriva, huruvida avlöningen skall utgå oavkortad eller beräknas
efter reducerad arbetstid.

Vid domkapitelsexpeditionerna i Västerås och Karlstad innehavas amanuensbefattningarna
för närvarande såsom bisysslor av två läroverksadjunkter.
Den dagliga tjänstgöringstiden, som delvis fullgöres utom tjänsterummet,
synes vara synnerligen växlande men uppgives i medeltal per dag utgöra
högst 4 timmar i Västerås och omkring 2 timmar i Karlstad. Statskontoret,
som utgått ifrån att de nuvarande förhållandena skulle tillsvidare vara oförändrade,
har, såsom framgår av det förut anförda, föreslagit att dessa amanuenser
fortfarande skulle uppbära fixt arvode, bestämt till 3,000 kronor för
vardera. Då ett arvode av denna storlek till amanuensen i Karlstad förefaller
med hänsyn till den korta dagliga tjänstgöringstiden vara alltför högt, anser
jag mig icke kunna tillstyrka statskontorets förslag i denna del. Det synes
mig för övrigt kunna starkt ifrågasättas, huruvida man icke, efter det den
nya löneregleringen börjat tillämpas, bör även av amanuenserna vid dessa
domkapitelsexpeditioner fordra en bestämd, efter expeditionens behov avpassad
tjänstgöringstid varje dag. Någon anledning att av hänsyn till de
nuvarande amanuenserna, vilka ju för sin utkomst icke äro beroende av bisysslan,
avstå från den organisation av arbetet å respektive expeditioner, som
befinnes mest rationell, kan enligt min mening icke anses föreligga. Under

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

sådana förhållanden synes det lämpligt, att även dessa amanuenser bliva
extra ordinarie tjänstemän, placerade i viss lönegrad och med vederbörligen
reducerad tjänstgöringstid.

Vad slutligen beträffar det belopp av 300 kronor, som den ene amanuensen
vid domkapitlet i Lund äger uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden,
anser jag i likhet med statskontoret, att detta avlöningsbidrag bör
upphöra att utgå.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner och det extra
anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för budgetåret
1927—1928 till avlönande av extra biträden vid nedan angivna domkapitel
och Stockholms stads konsistorium följande belopp:

för domkapitlet	i Uppsala........	. . . kronor	3,000	—
» »	i Linköping.......	»	1,800	—
» »	i Skara..........	»	600	—
» »	i Strängnäs.......	»	500	—
» »	i Västerås........	»	1,200	—
» »	i Växjö.........	»	1,400	—
» »	i Lund ..........	»	6,000	—
» »	i Göteborg.......	»	2,500	—
» »	i Karlstad........	»	1,800	—
» »	i Härnösand......		3,100	—
» »	i Luleå..........	»	3,750	—
» »	i Visby..........	»	900	—
» Stockholms stads konsistorium . . .	»	750	—

Summa kronor 27,300: —

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner
anslag till »vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. in.» å 500
kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads
konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att densamma
icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1,400 kronor.
Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra
biträdet i Lund F. Malmström, som tillerkänts ett arvode av 3,000 kronor,
samt av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna
Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,
av vilka en var uppbär ett arvode av 1,800 kronor. Några biträden uppbära
sedan flera år tillbaka tillfällig löneförbättring, uppgående för budgetåret
1927—1928 till sammanlagt 1,505 kronor, varjämte vissa biträden på grund
av medgivande av 1927 års riksdag för sagda budgetår åtnjuta tillfälliga
lönetillägg med tillhopa 4,130 kronor. Av anslaget till extra biträden vid
domkapitlet i Växjö utgår jämlikt särskilt beslut ett belopp av 50 kronor till
bibliotekarien vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning för
vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

Biträdes personalen.

Kungl. Maj:ts proposition JSlr 102.

Av följande tablå framgå tjänstgörings- och avlöningsförhållandena m. in.
för de extra biträdena vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret
1927—1928:

Konsistorium och
bef.-havare

Daglig

arbetstid, Arvode
timmar

Tillf, löne- Tillf, löneförbättring
tillägg

Annan

Summa anställning
m. m.

Uppsala. Ett biträde. .	7	1,800	—	310
Ett dito........	7	1,200	—	310
Linköping Ett biträde	3 å 4	1,200	250	—
Tillfällig skrivhjälp		600	—	—
Skara. Ett biträde . . .	2 å 3	600	150	115
Strängnäs. Ett biträde	3 å 4	500	100	120
Västerås. Ett biträde	c:a 5	1,200	—	250
Växjö. Ett biträde . . . V ård av domkapit-lets i Kalmar äldre	7 å 8	1,350		170
arkivalier.......		50	—	—
Lund. Ett biträde (F.
Malmström)......	c:a 7	3,000	500	—
Ett dito........	c:a 7	1,800	—	240
Ett dito........	c:a 6	1,200	—	200
Göteborg. Ett biträde	c:a 7	1,800	—	380
Tillfällig skrivhjälp		700	—	—
Karlstad. Ett biträde	6	1,800	—	380
Härnösand. Ett biträde	6	1,400	—	380
Ett dito........	e:a 5 Vs	1,200	—	300
Räkenskapsförare . .	ej best.	500	—	—

Luleå. Ett biträde . . .	6 å 7	1,800	—	450
Ett dito........	6 å 7	1,200	—	375
Räkenskapsförare . .		350	—	—
Tillfällig arbetshjälp		400	—
Visby. Ett biträde . .	1	800	100	—
Ett dito........	2	600	100	—
Stockholm. Ett biträde	c:a 1	500	125	—
Ett dito........	3 V2 å 4	750	180	150

2,110

1,510

'' Kamrer vid
Kinda kanala.
-b., överförmyndare.

Handarbetslärarinna 720 1,

450

1,520

1,450
600 (

865 {

3.500
2,040
1,400

2,180

700

2,180

1,780

1.500
500

Lektor vid lä
roverket i IT.
uppbär 150 kr.
av prästerskapets
fonder
enligt prästmötesbeslut.

Utför skrivgöromål
för Norrbottens
arbetsstugor.

350

400

2,250

1,575

900 Landsfogde.

700

625

1,080

Am. i eckl.-dep. Extra
bef.-havare i
riksarkivet.

Såsom förut omnämnts avgav statskontoret den 2 juni 1925 förslag till
provisorisk lönereglering för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal.
I sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör statskontoret för huvudpunk -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

terna i nämnda förslag och däröver av domkapitlen avgivna yttranden (s.
22 f.) samt anför vidare:

Vid den nu ifrågasatta definitiva löneregleringen och den i samband därmed
ändrade anslagsberäkningen syntes statskontorets ovannämnda förslag
till provisorisk lönereglering, över vilket yttranden föreligga från domkapitlen,
kunna tjäna till vägledning. Vid de domkapitel — Uppsala, Lund,
Göteborg, Karlstad, Härnösand1 och Luleå — där de kvinnliga biträdena hade
full tjänstgöring och med riksdagens tillstånd åtnjöte högre avlöning än
den eljest medgivna och vilka i provisorieförslaget jämställdes med befattningshavare
i lönegraden B 7, torde ordinarie kanslibiträdesbefattningar,
alltså i nyssnämnda lönegrad, höra inrättas. Med anledning av att domkapitlet
i Växjö upplyst att manliga biträdet vid domkapitlets expedition J. Elmdahl,
ehuru han även hade annan anställning, likväl hade full tjänstgöring
vid domkapitlet, ville statskontoret icke motsätta sig att jämväl denna biträdesbefattning
förändrades till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

För det lägre avlönade biträdet i Uppsala, som även hade full tjänstgöring,
ansåge statskontoret, i anslutning till provisorieförslaget, att ordinarie anställning
tillsvidare icke borde ifrågasättas. Däremot syntes det rimligt, att
biträdet i fråga, som varit anställt sedan år 1921, erhölle extra ordinarie
anställning och därmed rätt till avlöningsförhöjningar enligt allmänna regler.
Avlöningen till detta biträde torde böra beräknas efter lönegraden B 4 (kontorsbiträde).
Även vid domkapitlet i Luleå vore numera anställt ett andra
biträde med full tjänstgöring, men då anställningen tillträtts så nyligen som
i mars 1925, torde biträdet tillsvidare böra anses som extra befattningshavare
och avlönas av särskilda åt domkapitlet härtill anvisade medel. Manliga
biträdet Malmström i Lund, som likaledes hade full tjänstgöring, intoge
i avlöningshänseende en särställning, som domkapitlet ville bibehålla, jämväl
om befattningen uppfördes på ordinarie stat. Att på grund av personliga
förhållanden inrätta en ordinarie tjänst av högre grad än vad eljest
ansåges behövligt vid motsvarande institutioner, torde dock icke böra ifrågakomma,
liksom ej heller en sådan oformlighet, som att inrätta en ordinarie
befattning och omedelbart uppföra den på övergångsstat. Om Malmström
utnämndes till ordinarie kanslibiträde, skulle detta emellertid medföra en
löneminskning, och torde för den skull befattningens omändring till ordinarie
böra anstå så länge Malmström kvarstode i tjänst. I stället torde i överensstämmelse
med vad statskontoret i provisorieförslaget förordat, ett lämpligt
avvägt belopp till Malmströms avlönande böra anvisas domkapitlet.
Detta uteslöte icke, att Malmström kunde genom särskilt beslut av Kungl.
Maj:t förklaras berättigad till semester, sjukavlöning m. m. i deu utsträckning,
som exempelvis tillkomme extra ordinarie personal. Den biträdespersonal,
som i övrigt förekomme vid domkapitlen, hade icke full tjänstgöring
och borde betraktas som extra befattningshavare.

I fråga om de belopp, som borde anvisas de olika domkapitlen till avlönande
av extra personal, torde statskontorets provisorieförslag kunna följas
med vissa jämkningar. Vid jämförelse mellan utgående anslag och de belopp,
statskontoret föresloge, borde ihågkommas, att tillfällig löneförbättring,
som brukat tillerkännas vissa av dessa befattningshavare, nu skulle upphöra

1 Sedan förutvarande första biträdet vid domkapitlet i Härnösand erhållit pension, utgår
arvodet med 1,400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

Yttranden.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 102.

ävensom att dyrtidstillägg i förekommande fall komme att utgå efter den
för reglerade verk gällande mindre fördelaktiga beräkningsgrunden.

Efter närmare motivering (s. 25) föreslår statskontoret, att för avlönande
av extra biträdespersonal följande anslag ställas till respektive konsistoriers
förfogande:

domkapitlet	i Linköping...........	. kronor 3,000	—
»	i Strängnäs...........	3>	750	—
»	i Växjö.............	»	50	_1
>	i Skara..............	»	1,050	•—
»	i Lund ..............	»	4,200	_2
»	i Göteborg...........	»	500	—
»	i Västerås............	»	1,500	—
»	i Härnösand..........		1,950	—
»	i Luleå..............	»	1,950	—
»	i Visby..............		2,500	—
Stockholms	stads konsistorium......	»	1,950	—
	eller tillsammans	kronor	19,400	—

Härutöver lärer, yttrar statskontoret vidare, ett mindre belopp böra beräknas
till Kungl. Maj:ts disposition, då erfarenheten visat behövligheten av en
sådan anordning. De för extra biträden vid domkapitlen avsedda medlen
torde därför lämpligen kunna avrundas till 21,000 kronor. Fördelningen
mellan de olika domkapitlen av det belopp, som riksdagen anvisar till extra
befattningshavare skulle, enligt vad statskontoret föreslår, liksom fallet vore
vid länsstyrelserna, för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t.

I fråga om den av Malmström innehavda biträdesbefattningen uttalade
statskommissarien, friherre Leijonhuvud följande från statskontorets förut
angivna ståndpunkt avvikande mening:

Denna befattning, som vore förenad med full tjänstgöring, måste anses
vara för överskådlig framtid av behovet påkallad och borde därför nu förändras
till ordinarie biträdesbefattning med den placering i avlöningshänseende,
som föreslagits för övriga biträdesbefattningar, beträffande vilka en
dylik förändring förordats av statskontoret. Den avlöning, som enligt ämbetsverkets
förslag borde tillkomma Malmström, syntes skälig; och torde
skillnaden mellan sålunda föreslaget belopp och vad Malmström erhölle såsom
innehavare av en ordinarie kanslibiträdesbefattning böra anvisas såsom
personligt avlöningstillägg åt Malmström att utgå från det under riksstatens
elfte huvudtitel uppförda anslaget till allmänna indragningsstaten.

I fråga om statskontorets förslag om inrättande av ordinarie kanslibiträdesbefattningar
vid de i det föregående angivna domkapitel har erinran
gjorts av domkapitlet i Lund. 1 2

1 Arkivariearvode.

2 Anslaget utgår med detta belopp, under förutsättning att biträdet Malmström kvarstår
i tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitlet föreslår, att jämväl Malmströms biträdesbefattning måtte förvandlas
till ordinarie kanslibiträdesbefattning samt att, så länge Malmström
därå kvarstode, till de vid denna befattning ingående löneförmåner måtte
läggas såsom ett personligt lönetillägg för Malmström skillnaden mellan
högsta . löneklassen för landskanslist (B 15) och högsta löneklassen för
kanslibiträde (B 7), varigenom Malmström komme att beredas de löneförmåner,
han skäligen borde besitta och som han gjort sig förtjänt av under
sin långa och nitiska tjänstgöring hos domkapitlet.

Beträffande det förut omförmälda, vid domkapitlets i Växjö expedition anställda
biträdet Elmdahl har domkapitlet i skrivelse den 23 december 1927
upplyst, att Elmdahl numera vore avliden, samt vidare anfört bland annat:

I Elmdahls ställe hade såsom biträde anställts J. A. Petersson, som avlagt
kansliexamen och vilken hade en arbetstid vid expeditionen av i regel 7 ä 8
timmar dagligen, vilken tid ofta väsentligt överskredes. Med den ringa personalen
vid domkapitlets expedition och med hänsyn till stiftets omfattning
och den ständigt rådande tendensen till ökning av domkapitelsgöromålen
vore den av statskontoret för biträdet föreslagna lönegraden B 7 den allra
lägsta, som kunde ifrågakomma.

I utlåtande i anledning av statskontorets löneregleringsförslag har domkapitlet
i Strängnäs, beträffande anslag till extra biträden, hemställt, att
löneförmånerna för extra biträdet vid domkapitlets expedition måtte så bestämmas,
att de — dyrtidstillägget inberäknat — icke understege 1,000 kronor
samt att biträdet måtte tillerkännas rätt till ålderstillägg. Vidare
har domkapitlet i Västerås i avgivet yttrande uttalat, att en höjning av det
av statskontoret för biträdet vid domkapitlets expedition beräknade beloppet,
1,500 kronor, vore behövlig.

Yrkanden om högre anslagsbelopp till extra biträden än som enligt vad
förut nämnts av statskontoret föreslagits, förekomma vidare i en del av de
framställningar om anslag till biträden för budgetåret 1928—1929, som, i
likhet med vad för innevarande och föregående budgetår brukat ske, gjorts
av konsistorierna. De sålunda föreliggande yrkandena äro följande:

Domkapitlet i Uppsala hemställer om inrättande från och med den 1 juli
1928 av ytterligare en biträdesbefattning vid domkapitlet med avlöning i enlighet
med bestämmelserna beträffande lönegrad 2. Till stöd härför anföres:

Genom lagändringarna rörande den ecklesiastika löningsjorden m. fl. nya
författningar har domkapitlets arbetsbörda tillväxt i sådan grad, att de löpande
göromålen omöjligen kunnat medhinnas, om icke domkapitlet i början
av år 1927 anställt ett extra biträde, obetydligt avlönat med tillfälligtvis
tillgängliga medel. Då arbetet vid expeditionen år efter år hastigt ökas,
ligger det i öppen dag, att domkapitlet ej kan sörja för göromålens behöriga
gång, om icke motsvarande ökning i arbetskrafter erhålles.

Domkapitlet i Växjö har anhållit om ett anslag å 150 kronor till renskrivning
och tillfälliga tjänstebiträden, enär erfarenheten visat, att det vissa
tider, då så stor anhopning av arbete å domkapitlets expedition sker, att

Departe mentschefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

arbetskrafterna, icke räcka till, är alldeles nödvändigt att tillfälligt anställa
extra hjälp.

Domkapitlet i Luleå, som för innevarande budgetår åtnjuter ett anslag å
3,750 kronor till extra biträden, därav 350 kronor disponeras till räkenskapsförare
och 400 kronor till tillfällig arbetshjälp, har, under förutsättning att
ny lönereglering träder i kraft den 1 juli 1928, ansett domkapitlets framställning
om anslag till avlönande av extra biträden under budgetåret 1928
-—1929 allenast behöva avse anslagsbehovet för räkenskapsförare och tillfällig
arbetshjälp samt för sagda ändamål begärt ett anslag av 850 kronor,
därav 500 kronor avsedda till tillfällig arbetshjälp, enär de nu för sistnämnda
ändamål tillgängliga medlen, 400 kronor, visat sig icke vara fullt
tillräckliga.

Stockholms stads konsistorium, till vars förfogande för avlönande av extra
biträdespersonal enligt statskontorets löneregleringsförslag skulle ställas ett
belopp av 1,950 kronor, har anfört:

Därest detta förslag genomfördes, skulle konsistoriet — med hänsyn tagen
till dyrtid stilläggets utgående efter den för reglerade verk gällande beräkningsgrund
— för ifrågavarande ändamål icke erhålla högre belopp än som
för närvarande utginge; och har konsistoriet, under framhållande hurusom
det visat sig omöjligt att med nuvarande biträdeshjälp medhinna göromålen
å konsistoriets expedition, anhållit, att Kungl. Maj:t vid framläggande för
riksdagen av förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid
konsistorierna måtte utverka ett anslag å 2,500 kronor till extra biträden
vid konsistoriet.

Vidare har domkapitlet i Göteborg i en den 28 december 1927 dagtecknad
skrivelse anfört, att — därest statskontorets i löneregleringsärendet framställda
förslag om anställande hos domkapitlet av en amanuens med full
tjänstgöring och ett kanslibiträde bifölles — ett årligt anslag å 1,000 kronor
till skrivbiträde vid domkapitlets expedition erfordrades för att arbetet å
expeditionen skulle kunna utföras på ett tillfredsställande sätt.

Statskontorets förslag att vissa extra biträdesbefattningar vid domkapitlen,
skola förvandlas till ordinarie tjänster, finner jag välgrundat. Med avseende
på den löneställning, som bör tillerkännas dessa befattningshavare, synas
mig de arbetsuppgifter, som enligt inhämtade upplysningar nu åvila dem,
fullt motivera, att befattningshavarna i fråga i enlighet med statskontorets
förslag placeras i den lönegrad, vartill kanslibiträden hänföras, eller lönegrad
B 7. Jag biträder sålunda statskontorets förslag, att en ordinarie
kanslibiträdesbefältning inrättas vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,
Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå. Såsom kompetensvillkor
för kanslibiträdena torde böra fordras, bland annat, god allmänbildning,
framstående skicklighet i maskinskrivning och någon färdighet
i bokföring.

Vidare torde tillräckliga skäl få anses föreligga för statskontorets förslag,

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 102.

att anslag lämnas till en extra ordinarie kontorsbiträdesbefältning vid domkapitlet
i Uppsala med grundlön av 1,908 kronor.

I fråga om extra biträdet Malmström vid domkapitlets i Lund expedition
ansluter jag mig till statskontorets förslag att icke förändra befattningen till
ordinarie utan i stället anvisa visst belopp för Malmströms avlönande. För
närvarande åtnjuter Malmström ett arvode av 3,000 kronor jämte tillfällig
löneförbättring av 500 kronor. Med hänsyn till de olika grunderna för dyrtidstilläggets
beräkning torde det av statskontoret föreslagna beloppet, 4,200
kronor, kunna anses tillräckligt. Bestämmelser om semester, sjukavlöning
m. m. för Malmström torde böra meddelas av Kungl. Maj:t efter lönenämndens
hörande.

I avseende på anslag till extra befattningshavare vid domkapitlens expeditioner
har statskontoret föreslagit, att till vederbörande konsistoriers förfogande
skulle ställas vissa närmare angivna belopp om tillhopa 19,400 kronor,
vilken summa borde höjas till 21,000 kronor, för att uågot belopp
skulle stå till Kungl. Maj ds disposition för tillgodoseende av kommande
behov. Nämnda av statskontoret beräknade anslagssumma lärer dock icke
vara tillfyllest. Vissa omständigheter, för vilka jag strax vill redogöra,
synas nämligen göra det nödvändigt att ett större anslag ställes till förfogande.

Sedan statskontoret avgav förslag i förevarande avseende, har 1927 års
riksdag på Kungl. Maj ds förslag anvisat medel dels till avlönande med
1,200 kronor av ytterligare ett extra biträde vid domkapitlets i Lund expedition,
dels till ökade anslag till extra biträden vid domkapitlen i Linköping
och Göteborg. Enligt medgivande av sagda års riksdag hava ock tillfälliga
lönetillägg tillerkänts vissa av de befattningshavare, varom här är fråga.
Ytterligare föreligga, såsom redan omnämnts, yrkanden av flera domkapitel
om högre anslag till extra biträden än som föreslagits av statskontoret, och
dessa yrkanden synas mig böra i viss mån tillmötesgås. Vidare torde här böra
räknas med att ett belopp av 1,200 kronor för passning och städning vid
Stockholms stads konsistorium, vilken anslagspost, enligt vad jag har för avsikt
att föreslå i det följande, synes böra utgå i stället för anslag till en extra ordinarie
expeditionsvakt vid konsistoriet. På grund av nämnda omständigheter
och med hänsyn därtill, att dyrtidstillägg kommer att utgå efter de mindre
förmånliga grunderna, torde det närmaste behovet av anslag till extra befattningshavare,
renskrivning m. m., såsom anslaget lämpligen synes kunna
benämnas, böra beräknas, till cirka 26,500 kronor. För att kunna möta ytterligare
behov utan att behöva göra framställning till riksdagen, bör emellertid
något högre belopp än 26,500 kronor ställas till Kungl. Maj ds disposition.
Med hänsyn till att flertalet domkapitel varit synnerligen knappt tillgodosedda
i avseende på anslag till extra biträden, vilket ock — såsom framgår av
handlingarna i ärendet och även i övrigt kommit till min kännedom — föranlett,
att arbetet vid vissa domkapitelsexpeditioner blivit lidande, i det att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

en del liggare och register i brist på arbetskraft ej kunnat föras, anser jag,
att utöver nyssnämnda 26,500 kronor ytterligare 2,200 kronor böra ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande, vadan hela anslaget skulle utgöra 28,700
kronor.

I enlighet med vad statskontoret föreslagit skulle medel från ifrågavarande
anslag efter framställning från domkapitlen anvisas av Kungl. Maj:t,
och torde detta åtminstone till en början böra äga rum årligen.

Vaktbetj
aning.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner samt det extra
anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för innevarande
budgetår till vaktbetjäning vid domkapitlen sammanlagt 15,005 kronor. Beloppet
fördelar sig mellan konsistorierna på följande sätt:

Uppsala. .
Linköping
Skara . . .
Strängnäs
Västerås .
Växjö . . .
Lund ...
Göteborg .
Karlstad .
Härnösand
Luleå . . .
Visby . . .
Stockholm

......kronor 1,350: —

...... » 1,200: —

...... » 1,350: —

...... » 1,115: —

...... » 1,000: —

...... » 1,350: —

...... » 1,175: —

...... » 1,100: —

...... » 1,065: —

...... » 800: —

...... > 800: -

Summa kronor 15,005: —

De till respektiva konsistorier anvisade beloppen utgå i sin helhet såsom
avlöning till den vid varje konsistorium anställde vaktmästaren. Vissa av
vaktmästarna hava plägat erhålla tillfällig löneförbättring; för budgetåret
1927—1928 belöper sig denna till sammanlagt 1,370 kronor. Därjämte åtnjuta
några vaktmästare på grund av medgivande av 1927 års riksdag för
sagda budgetår tillfälliga lönetillägg med tillhopa 3,030 kronor. Vaktmästaren
i Visby uppbär på grund av kungl. brev den 28 juni 1913 av statsmedel
400 kronor såsom ersättning för mistad förmån av bostad, bränsle
och lyse. Beloppet ingår i förstärkningsanslaget och ligger i det belopp av
800 kronor, som anvisats domkapitlet till »ökad hyresersättning för domkapitlet
samt ersättning för bostad m. m. åt vaktmästaren». Förutom av
statsmedel erhålla vissa vaktmästare kontant avlöningsbidrag av domkyrkor,
fonder och kassor samt av församlingar och stiftets prästerskap, varjämte
några vaktmästare åtnjuta förmån av fri bostad, värme och lyse.

Vaktmästarnas avlöningsförhållanden m. in. under budgetåret 1927—1928
framgå av vidstående tablå:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 55

Vaktbetjäning vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1927—1928.

Vaktmästaren vid	Daglig		Tillfäl-	Tillfäl-ligt lö-netill-lägg		Annan ersättning
nedan angivna konsistorier	arbetstid timmar	Arvode	förbätt- ring	Summa	(frånsett dyrtids-tillägg)	Naturaförmåner
Uppsala ....	8	1,350	100	310	1,760		Fri bostad i bygg-
	[ »sä gott \|						nadskassans hus.
Linköping . . .	J som hela [	1,200	100	310	1,610		Vedbrand å expe-
\| dagen* \|						ditionskassans be-kostnad.

Skara1).....	6	1,350	100	170	1,620
Strängnäs . . .	4 å 5	1,115	70	100	1,285	(235 kr. av domkyr-[ kan.	\|2 famnar ved av \| domkyrkan. Fri bostad i dom-
		*				[50 kr. gratifikation	kyrkans hus,
Västerås ....	8	1,000	250	380	1,630	av diverse eckle-	värme och lyse på
					l siastika medel.	domkyrkans be-kostnad.

Växjö.....	c:a 7	1,350	100	170	1,620
Lund2).....	7	1,350	100	—	1,450
Göteborg . . .	7	1,350	—	380	1,730	\|l50 kr. av biskops-\| huskassan.
						315 kr. 14 öre (för
Karlstad ....	6 ä 7	1,175		380	1,555	år 1927) av dom-kyrkan.4)	Fri bostad i domka-
						(257 kr. 03 öre avstif-\| tets präster.5)	pitlets hus. Ved-
Härnösand . .	7—9	1,100		380	1,480	brand och lyse på expeditionskas-sans bekostnad.

							Fri bostad med fri
							värme och fri be-
Luleå8).....	7	1,065	150	450	1,665	°)	lysning i av sta-ten förhyrd lägen-heti biskopshuset.

						400 kr. ersättning
						för bostad, bränsle
Visby.....	4	800	200	—	1,000	och lyse, av stats-medel, 117 kr. er-
						sättning av stiftets präster.7)
Stockholm . . .	3 å 5	800	200	_	1,000	I26I kr. frän vissa
				{ församlingar.

*) Vaktmästaren tillika eldare vid domkyrkan.

2) » > vaktmästare hos domkyrkorådet.

s) » » klockare vid domkyrkan.

4) Ersättning för eldning, skurning och städning av domkapitlets i Karlstad lokaler utgår
till vaktmästaren från expensanslaget med 360 kronor.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Härnösand lokaler utgår till vaktmästarens
hustru med 400 kronor; vaktmästaren har till åliggande att sköta värmeledningen, såga,
hugga och bära upp ved samt ombesörja snöskottning.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Luleå lokaler utgår till vaktmästaren från
expensanslaget med 600 kronor; städningen ombesörjes dock till största delen genom av
vaktmästaren lejd arbetskraft.

7) Ersättning för städning och skurning av domkapitlets i Visby lokaler utgår till vaktmästaren
från expensanslaget med 300 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitelskommittén föreslog, att samtliga vaktmästarbefattningar vid domkapitlen,
alltså en vid varje domkapitel, förändrades till ordinarie tjänster,
i fråga om avlöningen likställda med vaktmästarna vid länsstyrelserna. Under
förutsättning, att verksamhetsområdet för Stockholms stads konsistorium
bleve oförändrat, ansåg kommittén, att vaktmästargöromålen där kunde bliva
behörigen ombesörjda av ett biträde, för vilket ett arvode av 1,000 kronor
syntes skäligt. Då skyldighet att ombesörja uppvärmning och renhållning
icke i allmänhet inginge i de vid statens institutioner anställda vaktmästarnas
tjänståligganden och länsstyrelsernas vaktmästare befriats fråii dessa sysslor,
syntes det kommittén rimligt, att jämväl domkapitlens vaktmästare fritoges
från skyldigheten att utan särskild ersättning ombesörja ifrågavarande
göromål.

Statskontoret, som i sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör för domkapitelskommitténs
omförmälda förslag beträffande vaktmästarna och statskontorets
däröver avgivna utlåtande, erinrar vidare om det av statskontoret
uPPg.iordä förslaget till provisorisk lönereglering för vaktmästarpersonalen
samt domkapitlens yttranden över sagda förslag (Bil. s. 27 f.). Härefter
anför ämbetsverket:

Om en definitiv lönereglering skall genomföras för personalen vid domkapitlens
expeditioner, synes det icke kunna råda någon tvekan om lämpligheten
och rimligheten därav, att sådana vaktmästarbefattningar, som redan
nu äro förenade med full tjänstgöring, förvandlas till ordinarie tjänster.
Detta är enligt de lämnade uppgifterna fallet vid domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå.
Befattningshavarna torde liksom i allmänhet är fallet med innehavarna av
motsvarande reglerade tjänster böra benämnas expeditionsvakter och hänföras
till den för dessa avsedda lönegraden B 5.

Vaktmästarna vid domkapitlen i Växjö, Strängnäs och Visby samt vid
konsistoriet i Stockholm uppgivas hava kortare tjänstgöring, i Växjö 5 timmar,
i Strängnäs 4 ä 5 timmar, i Visby 4 timmar och i Stockholm 3 å 5
timmar (olika skilda dagar). För dessa kan ordinarie anställning icke ifrågasättas,
så länge icke full tjänstgöring åligger dem och sådan även är av
behovet påkallad. Det bör då tagas under övervägande, vilken anställningsoch
avlöningsform för deras vidkommande bör komma till användning. Domkapitlet
i Strängnäs har uttalat sig för att avlöningen icke uppdelades i lön
och ålderstillägg, utan att den lön, som motsvarade arbetet, utginge redan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 57

från början. Det må även erinras, att enligt de allmänna avlöningsbestämmelserna
för icke ordinarie befattningshavare vid den reglerade civilförvaltningen
extra ordinarie anställning — med undantag beträffande amanuens

— endast må innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring
i ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.
De befattningar, varom nu är fråga, synas emellertid statskontoret
vara av den art, att det får anses lämpligt, att innehavarna erhålla
den fastare anställning och de förmåner i fråga om semester, sjukavlöning,
läkarvård o. s. v., som tillkommer extra ordinarie personal. Visserligen skulle
detta kunna ske även genom meddelande av särskilda bestämmelser, men
torde det vara enklast att genom att för dem medgiva extra ordinarie anställning
låta de för sådan personal gällande generella bestämmelserna bliva
å dem tillämpliga. Att härigenom ett avsteg sker från det av Kungl. Maj:t
för erhållande av extra ordinarie anställning föreskrivna, nyss återgivna allmänna
villkoret, synes statskontoret knappast böra inge några starkare betänkligheter.
Såsom extra ordinarie befattningshavare lära dessa expeditionsvakter

— såsom jämväl de torde böra benämnas — enligt de allmänna reglerna
för lönegradsplaceringen komma att hänföras till 5 lönegraden i löneplanen
för extra ordinarie personal. En undersökning ger emellertid vid handen,
att då hänsyn tages till reduceringen i avlöningen på grund av den kortare
tjänstgöringstiden och de ändrade dyrtidstilläggsgrunderna, vissa av dessa
skulle även med de löneförhöjningar, vartill de torde bliva berättigade på
grund av sin tidigare tjänstgöring, efter löneregleringen erhålla avlöningsminskning,
åtminstone innan flera avlöningsförhöjningar intjänats. Att till
undvikande av detta medgiva deras placering uti en högre lönegrad, torde
icke vara lämpligt men däremot synes det statskontoret rimligt, att expeditionsvakt
i dylikt fall tillerkännes personligt lönetillägg. Vid beräkningen
av detta torde hänsyn jämväl böra tagas till de ersättningar och förmåner
i tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom
till vaktmästare i förekommande fall utgående ersättning för städning,
om detta arbete kommer att åläggas expeditionsvakten i tjänsten. Därest
avlöningen höjes på grund av arbetstidens utsträckning, torde kravet på
lönetillägg böra i motsvarande mån förfalla.

Om expeditionsvakten i Visby sålunda erhåller avlöning såsom extra ordinarie
befattningshavare med rätt till personligt lönetillägg, saknas anledning
att för honom som avlöningsform längre bibehålla ersättning för mistad
bostad med värme och lyse.

För fördelningen av de till avlönande av extra ordinarie vaktbetjäning
anslagna medlen torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag
av vederbörande domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra
ordinarie expeditionsvakter med hänsyn till längden av den dagliga arbetstid,
som vid vederbörande domkapitel prövas behövlig för dylik befattningshavare.
I

I anslutning till de förut återgivna uttalandena av domkapitelskommittén
rörande vaktmästarnas befrielse från skyldigheten att utan särskild ersättning
ombesörja städning och renhållning samt statskontorets i denna del
avstyrkande utlåtande, meddelar statskontoret de redogörelser rörande vaktmästarnas
göromål, som lämnats i de till statskontoret av domkapitlet avgivna
uppgifterna.

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Härefter erinrar statskontoret, hurusom frågan rörande utnyttjande av
vaktmästarnas arbetstid varit föremål för uttalanden vid vissa kommittéutredningar
ävensom att Kungl. Maj:t genom cirkulär den 31 december 1920
(svensk författningssamling nr 915) anbefallt vederbörande myndigheter att
tillse, att vaktmästarkårens rekrytering och tjänstgöringsförhållanden bleve
så ordnade, att vaktmästarnas arbetstid i all den mån ske kunde behörigen
utnyttjades för andra göromål än rena vaktbestyr.

Då domkapitlens vaktmästare, yttrar statskontoret vidare, genom den nu
föreslagna löneregleringen skulle erhålla en väsentligt förbättrad löneställning
— åtminstone gällde detta dem, som vunne ordinarie anställning —
syntes det icke böra ifrågakomma att i sammanhang härmed, såsom domkapitelskommittén
föreslagit, bevilja en generell befrielse från vissa dem
hittills åliggande göromål, och statskontoret ansåge sig böra framhålla att
då här vore fråga om mindre verk, där enligt sakens natur de egentliga
vaktmästargöromålen icke kunde vara så omfattande, skäl syntes föreligga
för domkapitlen att i anslutning till bestämmelserna i förberörda kungörelse
tillse, huruvida icke genom användande av vaktmästarna för maskinskrivning
och andra enklare expeditionsgöromål behovet av särskild biträdeshjälp
kunde nedbringas.

Statskontorets förslag beträffande vaktmästarpersonalen har föranlett erinringar
från domkapitlen i Växjö, Lund och Visby.

Domkapitlet i Växjö anför:

Domkapitlet kan icke biträda statskontorets mening, att vaktmästaren
härstädes icke bör erhålla ordinarie anställning. Såsom stöd för sin åsikt
har statskontoret anfört, att vaktmästaren uppgivits hava endast 5 timmars
daglig tjänstgöring. I anledning härav får domkapitlet upplysa, att domkapitlets
föregående vaktmästare, avliden i maj 1926, i flera avseenden
visade sig olämplig för vaktmästarsysslan och icke kunde användas till utförande
av åtskilligt arbete, som borde hava tillkommit honom. Detta förklarar,
att han icke kunde sägas hava full tjänstgöring. Sedan annan vaktmästare
anställts, är förhållandet annorlunda. Då jämväl eldning, städning
och renhållning vid domkapitlet, som numera icke utföres av vaktmästaren,
bör åläggas denne, kommer vid sådant förhållande vaktmästarens tjänstgöring
att omfatta mer än 7 timmar dagligen. Domkapitlet hemställer
därför, att härstädes måtte anställas en expeditionsvakt med full tjänstgöringsskyldighet
och avlöning i lönegraden B 5.

I en sedermera ingiven skrift har domkapitlet framhållit, att vaktmästarens
dagliga tjänstgöring kommer att uppgå till och säkerligen överskrida
7 timmar, även om eldning, städning och renhållning icke åläggas honom.

Domkapitlet i Lund yttrar:

Den hos domkapitlet sedan den 1 juli 1926 anställde vaktmästaren G.
Lundberg är tillika vaktmästare hos domkyrkorådet i Lund med en årlig
lön av 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg å 150 kronor. Då såväl domkapitlet
som domkyrkorådet framdeles, när det beslutade nya kapitelhuset

Kung!. Maj ds proposition Nr 102.

bliver färdigt, skola ha lokaler i samma hus, och då vidare domkapitlets
bemälde vaktmästare, som flera år under den förutvarande vaktmästarens
sjukdom vikarierat å befattningen, förvärvat sig en god kännedom om de
å domkapitelsvaktmästaren fallande göromålen, fann domkapitlet det vara
till förmån för det allmänna, att dessa båda befattningar förenades å denne
samme innehavare. Härvid vill domkapitlet meddela, att Lundbergs anställning
hos domkyrkorådet utan någon inskränkning medgiver hans tagande
i anspråk för domkapitlets räkning i full utsträckning jämlikt avlöningsreglementet.
Med hänsyn till innehavet av dessa båda tjänster torde han
emellertid ej böra erhålla oavkortad avlöning som domkapitelsvaktmästare
efter lönegraden B 5. I anslutning härtill finner domkapitlet en minskning
i avlöningen enligt lönegraden B 5 åt vaktmästaren eller expeditionsvakten
böra äga rum med skäligt ansedda 500 kronor, så länge vaktmästare''än -sterna vid domkapitlet och domkyrkorådet uppehållas av samme innehavare
och denne uppbär ovannämnda lön hos domkyrkorådet. Enligt domkapitlets
förmenande skulle härigenom åt vaktmästaren hos domkapitlet vinnas
en efter göromålens antal och omfattning avpassad avlöning, jämte det i
blivande staten utväg lämnas öppen att, i den händelse dessa göromål skulle
bliva så omfattande, att annan befattning icke vidare kan därmed förenas,
medel finnas anvisade till full avlöning enligt lönegraden B 5 åt domkapitlets
vaktmästare eller expeditionsvakt. Vidkommande pensionsavgifternas
bestämmande synas desamma böra beräknas enligt lönegraden B 5 och
expeditionsvakten sålunda erhålla oavkortad pension i denna lönegrad. Att
låta expeditionsvakten gå miste om denna förmån torde icke böra ifrågasättas,
särskilt som han väl endast lärer erhålla pension å den hos domkapitlet
innehavda befattningen.

Domkapitlet i Visby anför:

Vaktmästarens dagliga arbetstid har hitintills kunnat beräknas till 4 timmar.
Detta är genomsnittstid. Vaktmästaren härstädes har nämligen ej haft
annan bestämd tjänstgöringstid än den tid, domkapitlets expedition hållits
öppen för allmänheten, d. v. s. 2 timmar varje helgfri dag. Därutöver har
han emellertid varit skyldig att ägna sin tid åt domkapitlets tjänst i den
utsträckning och närhelst på dagen sådant varit av behovet påkallat. Därigenom
har hans arbetstid ibland kunnat inskränka sig till ‘6 timmar —
sällan mindre — men understundom åter kunnat uppgå till 7 timmar och
mera om dagen. När det nu är meningen, att även konsistorienotarien
skall erhålla ny definitiv lönereglering och i samband därmed påläggas utsträckt
tjänstgöringstid, lärer därav med största sannolikhet följa, icke blott
att den tid, expeditionen hålles öppen för allmänheten, och vaktmästaren
samtidigt måste vara skyldig till passning å tjänsterummet, kommer att
ökas med eu timme eller kanske mera om dagen, utan även att konsistorienotariens
vidgade tjänstgöring kommer att medföra ökat arbete för vaktmästaren
även utom expeditionstiden. Jämväl är att märka, att i vaktmästarens
genomsnittliga arbetstid av 4 timmar om dagen ej ingår
den tid, som åtgår till städning, skurning och annan rengöring in. m.
dylikt av domkapitlets sessionssal och expeditionslokal, varför han åtnjuter
särskild ersättning. Sistnämnda tids omfattning torde ej kunna beräknas
lägre än till D/s timma om dagen i genomsnitt. Att, därest nyssberörda
arbeten, med frångående av vad för närvarande gäller i detta avseende,
inberäknas bland vaktmästarens tjänståligganden, dennes dagliga arbetstid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

kommer efter ikraftträdandet av ny lönereglering för domkapitlets samtliga
befattningshavare att uppgå till minst 7 timmar, synes alldeles visst. Under
sådana omständigheter torde det vara både rättvist och lämpligt, att vaktmästaren
även vid Visby domkapitel vid ny lönereglering erhåller ordinarie
anställning, dock med skyldighet att utan särskild ersättning ombesörja
städning in. m. dylikt av domkapitlets sessions- och expeditionslokal. I
varje fall bör det ej komma i fråga, att hans avlöning beräknas reducerad
på grund av mindre än »full» tjänstgöring.

Domkapitlen i Karlstad och Luleå hava utan att dock vilja göra något
bestämt yrkande framhållit, att goda skäl föreligga för vaktmästarnas vid
dessa domkapitelsexpeditioner placering i samma lönegrad som förste expeditionsvakt
vid länsstyrelse.

Departe- Förutom de av statskontoret föreslagna konsistorievaktmästarna torde, på
mentechefen. grun(j av vad domkapitlet i Växjö upplyst rörande den vid domkapitlets
expedition nyanställde vaktmästarens tjänstgöringsförhållanden jämväl denne
vaktmästare böra erhålla ordinarie anställning.

Däremot anser jag icke tillräckliga skäl nu föreligga att förändra vaktmästarbefattningen
vid domkapitlet i Visby till ordinarie tjänst. Då intet
synes vara att erinra mot den benämning och lönegrad, som av statskontoret
föreslagits för de vaktmästare, som skulle bliva ordinarie befattningshavare,
anser jag, att vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås,
Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå böra inrättas ordinarie
expeditionsvaktbefattningar med placering i lönegrad B 5.

Vad domkapitlet i Lund föreslagit rörande minskning av avlöningen
m. m. åt expeditionsvakten vid domkapitlets expedition, så länge han tilllika
är vaktmästare hos domkyrkorådet, synes icke böra föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd, utan torde rätten att med expeditionsvaktbefattningen
förena anställning som vaktmästare hos domkyrkorådet böra prövas i den
i 3 § 2 mom. avlöningsreglementet angivna ordning.

Beträffande vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och Visby samt
Stockholms stads konsistorium, vilka på grund av kortare daglig tjänstgöringstid
icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, kan tveksamhet
råda rörande det befogade i att såsom statskontoret ifrågasatt tillerkänna
dem anställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Särskilt gäller
detta vaktmästaren vid Stockholms stads konsistorium. På grund av vad
jag inhämtat rörande denne vaktmästares göromål finner jag det riktigare
att i stället för anslag till vaktmästare utgår visst belopp till »passning och
städning», vilket belopp med hänsyn till de nuvarande avlöningsförmånerna
torde tills vidare kunna beräknas till 1,200 kronor för år att utgå från det
av mig i det föregående omförmälda anslaget till extra befattningshavare,
renskrivning m. in. För vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och
Visby anser jag mig däremot kunna förorda ett undantag från bestämmelsen,
att extra ordinarie anställning endast må, med undantag beträffande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

amanuens, innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring
av ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.
Lämpligt synes vara, att jämväl dessa vaktmästare benämnas
expeditionsvakter ävensom att de hänföras till lönegraden 5 i löneplanen
för extra ordinarie personal.

Skulle med tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna expeditionsvakt
vid domkapitlen i Strängnäs och Visby erhålla mindre inkomst än
han haft som vaktmästare, torde i enlighet med vad statskontoret föreslagit
expeditionsvakt i dylikt fall böra tillerkännas personligt lönetillägg, vid vars
beräkning hänsyn eventuellt bör tagas till de ersättningar och förmåner i
tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom
till vaktmästare utgående ersättning för städning, för så vitt detta arbete
kommer att åläggas expeditionsvakt i tjänsten. Därest avlöningen höjes på
grund av arbetstidens utsträckning eller till följd av att vederbörande
expeditionsvakt erhåller intjänad avlöningsförliöjning, torde det personliga
lönetillägget böra i motsvarande grad minskas eller upphöra utgå.

På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att efter förslag av vederbörande
domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra ordinarie expeditionsvakt
med hänsyn till längden av den dagliga arbetstiden.

Beträffande expeditionsvakternas göromål anser jag i likhet med statskontoret
att, där ej särskilda förhållanden anses böra föranleda annat, det
bör åligga expeditionsvakt att utan särskild ersättning ombesörja expeditionslokalernas
städning och eldning, skötsel av- värmeledning samt renhållning
av gård och gata.

Vid nyanställning av expeditionsvakt torde vederbörande konsistorium
särskilt beakta att sådan person antages, som är fullt van vid maskinskrivning
och även i övrigt äger förutsättningar för fullgörande av expeditionsgöromål
så att behovet av särskild biträdeshjälp kan nedbringas.

Vid 1902 års lönereglering bestämdes, att till minskande av statsverkets Särskilda erutgifter
för konsistorierna vissa domkyrkor, fonder och kassor åliggande s.ällmng,Jr

ö och förmåner

bidrag, kontanta och in natura, fortfarande skulle utgå. En del av dessa för vakthava
efter hand blivit avlösta och statsanslagen höjda. Enligt vad av den mästarna.
föregående redogörelsen framgår åtnjuta emellertid alltjämt derå vaktmästare,
utöver avlöningen av statsmedel, särskilda kontanta ersättningar och naturaförmåner.
Statskontoret, som anser att de kontanta ersättningarna till vaktmästarna
böra upphöra i samband med löneregleringen, anför:

Frågan om upphörande av det bidrag till konsistorievaktmästarens avlöning,
som av gammalt utgår från den så kallade biskopshuskassan i Göteborg,
fr. o. m. år 1922 med 150 kronor, var föremål för övervägande i
sammanhang med anslagsäskandena till 1926 års riksdag beträffande domkapitlens
expeditioner, och uttalade departementschefen att vid genomförandet
av den väntade löneregleringen berörda utgift borde avlyftas från biskops -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

huskassan. Bestämmelse härom lärer i samband med den nu föreslagna
löneregleringen böra meddelas.

Domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad hava att erlägga vissa bidrag till
konsistorievaktmästarnas avlöning, den förra domkyrkan, i enlighet med
dess stat av den 26 september 1919, 235 kronor kontant samt två famnar
ved, den senare lösen för viss spannmål, enligt senaste uppgift uppgående
till 315 kronor 14 öre. Domkapitlet i Strängnäs har i sitt utlåtande hemställt
om domkyrkans befrielse från berörda förpliktelser. Statskontoret
finner ej heller tillräckliga skäl för bibehållande av dessa för statsverket
relativt ringa avlöningsbidrag, vilka dock för domkyrkorna med hänsyn till
dem åvilande skyldigheter äro i viss mån betungande. Statskontoret hemställer
därför, att föreskrift i samband med löneregleringen meddelas om
bidragens upphörande.

Beträffande de ersättningar, som fortfarande utgå till vissa vaktmästare
(Härnösand och Visby1) från vederbörande stifts prästerskap samt till en
vaktmästare (Stockholm) från vissa församlingar, anför statskontoret, att om
vaktmästarna nu av statsmedel erhålla avlöning efter statsförvaltningens
allmänna normer, torde vara att antaga, att nu ifrågavarande ersättningar
komma att upphöra.

I fråga om de naturaförmåner, som tillkomma några av vaktmästarna,
yttrar statskontoret:

Vaktmästarna vid domkapitlen i Härnösand och Luleå åtnjuta fri bostad
i av staten tillhandahållna lägenheter, i Härnösand i domkapitlets hus och
i Luleå i de av statsverket förhyrda lokalerna i biskopshuset. Dessa lägenheter
bliva efter löneregleringen att betrakta som tjänstebostäder, för vilka
befattningshavarna enligt bestämmelserna i 22 § i avlöningsreglementet hava
att till statsverket erlägga ersättning, däri inbegripen eventuell gottgörelse
för centraluppvärmning. Vaktmästaren i Linköping har fri bostad i stiftets
bygguadskassas hus jämte fri vedbrand å expeditionskassans bekostnad.
Vaktmästaren i Västerås erhåller av domkyrkan såväl fri bostad som fri
värme och fritt lyse. Någon anledning torde icke föreligga att befria byggnadskassan
och domkyrkan från att tillhandahålla bostad åt domkapitelvaktmästarna,
förpliktelser, som grunda sig på föreskrift senast i cirkuläret
den 13 juni 1902. Ifrågavarande bostäder torde under dessa förhållanden
vara att anse som lägenheter, »som disponeras av statsverket», och alltså
att betrakta som tjänstebostäder, för vilka innehavarna jämlikt ovannämnda
paragraf i avlöningsreglementet hava att till statsverket erlägga ersättning
genom avdrag å avlöningen. Reellt sett innebär detta icke någon ändring
för byggnadskassan och domkyrkan, och det torde därför icke vara något
att erinra mot att hyresersättningen för dessa lägenheter ingår till statsverket,
som till vaktmästarna lämnar full avlöning. På ett formellt annat
sätt skulle visserligen saken kunna ordnas genom att avlöningen av statsmedel
minskades med bostadsförmånens uppskattade värde; härvid skulle
dock erfordras särskilda bestämmelser, antingen rörande hyresuppskattningen
eller beträffande dyrtidstillägget. Det synes statskontoret lämpligast,
att det förfares på det i fråga om tjänstebostäder vanliga sättet. Förtnå 1

Det i statskontorets utlåtande omnämnda bidraget till vaktmästaren i Linköping har
upphört att utgå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 63

nerna av fri vedbrand och fri belysning böra i samband med löneregleringen
upphöra.

I anledning av vad statskontoret anfört rörande den av vaktmästaren vid
domkapitlet i Härnösand disponerade lägenheten har nämnda domkapitel
anfört:

Vaktmästaren har visserligen fri bostad i domkapitelshuset men detta hus
äges ej av staten. Domkapitlet — ej Kungl. Maj:t och kronan — har lagfart
å fastigheten. Beträffande detta hus hänvisas i övrigt till en domkapitlets
utlåtande bilagd, av rektorn G. Bucht upprättad promemoria rörande
detsamma. Domkapitlet vill tillägga, att, då denna byggnad år 1925 undergick
en genomgripande restaurering och nyinredning, så anlitades för detta
ändamål ej statsmedel. Till bestridande av kostnaderna, som uppgingo till
i avrundat tal 40,400 kronor, upptog nämligen domkapitlet med Kungl. Maj:ts
den 19 december 1924 lämnade tillstånd, för sin synodalkassas räkning ur
de av domkapitlet förvaltade fonderna ett amorteringslån å nämnda belopp.
Avsett är att avbetala berörda skuld med hyresinkomsterna från domkapitelshuset
samt med synodalkassan tillkommande lösen för kronotiondespannmål.
Domkapitlet kan vid nu angivna förhållande ej dela statskontorets
uttalade mening, att den av vaktmästaren disponerade lägenheten är
att betrakta som tjänstebostad, för vilken befattningshavaren enligt bestämmelserna
i 22 § avlöningsreglementet har att till statsverket erlägga ersättning.
Givetvis bör vaktmästaren efter ny lönereglerings genomförande betala
hyra för lägenheten men denna hyra bör ej betalas till statsverket utan
till domkapitlet för att användas såsom ett välbehövligt tillskott till förräntning
och amortering av restaureringsskulden.

Jag biträder statskontorets förslag att dels bidraget å 150 kronor från den
s. k. biskopshuskassan i Göteborg till konsistorievaktmästarens därstädes avlöning,
dels ock de bidrag, som domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad
erlägga till respektive konsistorievaktmästares avlöning, böra vid ny lönereglerings
ikraftträdande upphöra att utgå. Därest vad sålunda föreslagits
icke föranleder erinran från riksdagens sida, torde i samband med löneregleringen
böra meddelas föreskrift om bidragens upphörande.

Vad statskontoret föreslagit rörande ersättning till statsverket för de lägenheter
vaktmästarna i Härnösand, Luleå, Linköping och Västerås för närvarande
disponera ävensom upphörande av förmånen av fri värme och fri
belysning synes icke giva anledning till annan erinran än att på grund av
vad domkapitlet i Härnösand upplyst rörande domkapitelshuset därstädes,
ersättning för den av expeditionsvakten i nämnda hus disponerade lägenheten
bör tills vidare erläggas till domkapitlet för att användas till förräntning
och amortering av den genom domkapitelshusets restaurering uppkomna
skulden.

Den nu gällande avlöningsstaten för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna innehåller bestämmelse därom, att med konsistorienotariebefatt -

Yttranden.

Departe mentschefen.

Avlönings vlllkor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ning, förutom vid Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen
å konsistorieexpeditionen.

Numera är i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagen
en generell föreskrift, att med ordinarie befattning icke må förenas annan
tjänst å rikets eller riksdagens stat, och ej heller, utan att sådant medgivits
genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

I fråga om förening av tjänster hade domkapitelskommittén förordat, att
förbud för innehavande av tjänst å kommuns stat borde gälla endast för
stiftssekreterarna. Statskontoret yttrar nu, att, om stiftssekreterarna undantagas,
torde av befattningshavarna vid domkapitlen väl egentligen stiftsnotarierna
kunna ifrågakomma till erhållande av dylik befattning. Statskontoret
måste emellertid ställa sig tveksamt rörande lämpligheten av att
för dessa tjänstemän, som hade att vikariera för stiftssekreterarna, lämna
medgivande till innehav av dylik tjänst. Tillräcklig anledning att i detta
fall stadga ett undantag från de allmänna bestämmelserna i avlöningsreglementet
syntes statskontoret i varje fall ej föreligga.

Statskontoret erinrar vidare, att vid löneregleringar enligt det nya lönesystemet
plägat medgivas, att avlöningsreglementet skall omedelbart efter
dess ikraftträdande med visst undantag varda gällande för samtliga ordinarie
tjänstemän, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars
och ens hela tjänstetid vid något av de verk, beträffande vilka reglementet
skall lända till efterrättelse, och statskontoret uttalar, att motsvarande bestämmelser
lära komma att meddelas vid genomförandet av löneregleringen
för domkapitlens befattningshavare. Beträffande den härvid uppkommande
frågan, huruvida en konsistorienotarie, som övergår till stiftssekreterarbefattning,
skall anses hava erhållit befordran till högre tjänst eller om han fortfarande
skall anses inneha samma befattning, som allenast ändrat benämning,
anför statskontoret, att det icke torde vara något att erinra emot att
konsistorienotarie- och stiftssekreterarbefattningarna vid bestämmande av
placering i löneklass anses som samma tjänster. Uttrycklig bestämmelse
härom syntes emellertid till undvikande av tvekan böra meddelas och det
sålunda föreskrivas, att i fråga om placering i löneklass å den nya lönestaten
konsistorienotariebefattning skulle anses motsvara stiftssekreterarbefattning.

För befattningshavare, som från icke ordinarie befattning vunne befordran
till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpeditionerna, borde däremot, enligt
statskontorets mening, vid bestämmande av begynnelselön och sedermera
uppflyttning till högre löneklass rätt att tillgodoräkna föregående tjänstgöring
i vederbörlig ordning prövas enligt bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Beträffande avlöningsreglementets 13 § 3 mom., som innehåller vissa bestämmelser
rörande tjänstgörings- och förflyttningsskyldighet m. m. för
tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, anser statskontoret,
att en förtydligande föreskrift bör meddelas därom, att vid tillämpning
i fråga om befattningshavare vid domkapitelsexpeditionerna av de i
första punkten i nyssnämnda moment givna bestämmelserna om tjänstemans
förflyttningsskyldighet skall med uttrycket »det verk han tillhör eller
varunder han lyder» förstås samtliga ecklesiastika konsistorier. De ifrågavarande
bestämmelserna i avlöningsreglementet, kompletterade med en föreskrift
av nyss antydd innebörd, syntes giva statsverket tillbörlig frihet att,
om en omorganisation av domkapitlen i ena eller andra riktningen komme
till stånd, göra de omflyttningar bland domkapitlens personal, som av ändrade
förhållanden kunde påkallas.

I detta samband erinrar statskontoret om en annan bestämmelse i avlöningsreglementet,
där innebörden av uttrycket »verket» bleve av betydelse,
nämligen stadgandet i § 15 rörande tjänstemans rätt att uppbära oavkortad
avlöning för den tid, han tjänstgjort å annan befattning inom verket. Om
en tjänsteman vid ett av de ecklesiastika konsistorierna förordnades att
uppehålla befattning vid annat sådant konsistorium, torde det vara mera
ändamålsenligt att betrakta tjänstgöringen såsom fullgjord vid eget verk,
som sålunda i detta avseende borde anses innefatta samtliga konsistorier.
En sådan tolkning av ifrågavarande stadgande syntes emellertid statskontoret
kunna godtagas utan att någon särskild förtydligande bestämmelse
meddelades.

Vad sålunda uttalats och föreslagits i fråga om avlönings villkor för befattningshavarna
vid domkapitelsexpeditionerna har icke mötts av gensaga
från något av domkapitlen.

Vad angår frågan om förening med ordinarie tjänst av tjänst å kommuns
stat anser jag icke skäl föreligga att vare sig för stiftssekreterare eller
stiftsnotarie utverka undantag från bestämmelsen i avlöningsreglementet om
förbud mot dylik tjänsteförening.

I anledning av statskontorets uttalande att i fråga om löneklassplacering
å den nya lönestaten konsistorienotariebefattning är att anse som samma
befattning som stiftssekreterarbefattning vill jag erinra, att, enligt vad jag
beträffande stiftssekreterarnas tjänståligganden föreslagit, dessa skola vid
domkapitlens sessioner dels i viss utsträckning föredraga ärenden, dels ock
erhålla yttrande- och reservationsrätt vid behandling av samtliga ärenden.
Ifrågavarande bestämmelser synas mig dock endast innebära en sådan naturlig
utveckling av konsistorienotariernas nuvarande ämbetsställning och
arbetsuppgifter, att den icke bör utgöra hinder för att då det gäller frågan
om placering i löneklass stiftssekreterartjänst anses motsvara konsistorienotariebefattning.
Den stiftssekreterare i enlighet härmed tillkommande rätt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 5

Departe mentschefen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstgöring såsom
konsistorienotarie torde dock endast böra avse själva övergången till den
nya staten, då notarie övertar stiftssekreterarbefattning vid den domkapitelsexpedition
han i egenskap av notarie tillhört.

Beträffande rätten för befattningshavare, som från icke ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpedition, att i
fråga om löneklassplacering tillgodoräkna föregående tjänstgöring bör, såsom
statskontoret uttalat, prövning av dylik rätt äga rum i vanlig ordning. I detta
sammanhang vill jag särskilt framhålla, att förutsättningarna för ett dylikt
tillgodoräknande kunna tänkas föreligga, då en amanuens befordras till stiftsnotarie
vid den domkapitelsexpedition, där han förut tjänstgjort och även
efter sin befordran fullgör i huvudsak samma arbetsuppgifter som han förut
fullgjort i egenskap av amanuens.

Statskontorets förslag om meddelande av en förtydligande föreskrift i avseende
på tillämpningen av bestämmelserna i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet
finner jag lämplig. Likaledes ansluter jag mig till statskontorets
uppfattning rörande tolkningen av bestämmelserna i 15 § avlöningsreglementet.

För det fall, att konsistorienotarie skulle vilja kvarstå å nu gällande stat,
torde i anledning av sportlernas indragning till statsverket föreskrift böra
meddelas, att sådan konsistorienotarie skall erhålla gottgörelse för mistade
sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av den inkomst han
må hava åtnjutit av sportler under budgetåren 1923—1928.

I detta sammanhang torde böra upptagas frågan om de inkomster vid konsistorienotarietjänsten
i Växjö, vilken för tiden den 1 juli 1928—den 30 april
1929 böra tillkomma avlidne konsistorienotarien därstädes K. A. F. Hjelmqwists
stärbhusdelägare. Med tillämpning av den rätt till tjänst- och nådår,
som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, åtnjuta Hjelmkwists
stärbhusdelägare förmånen av tjänst- och nådår vid konsistorienotarietjänsten
till den 1 maj 1929. Till vikariens avlönande användas enligt vad i
ärendet inhämtats de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och
en tredjedel av det provisoriska avlöningstillägget ävensom sportelinkomsten.

Då någon rätt för stärbhuset att komma i åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt den nya avlöningsstat för domkapitelsexpeditionerna, som är
avsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1928, icke lärer kunna ifrågasättas,
skulle stärbhuset, med analog tillämpning av bestämmelserna i 36 §
avlöningsreglementet, under tiden 1 juli 1928—den 30 april 1929 äga uppbära
endast de med tjänsten enligt nu gällande ordinarie stat förenade avlöningsförmåner,
dock med skyldighet att avstå vad som behöves för tjänstens
förrättande. Billigheten synes emellertid kräva, att stärbhuset får under ifrågavarande
tid åtnjuta jämväl nu utgående provisoriskt avlöningstillägg till den
del det icke erfordras för avlöning av vikarie. Då sportlerna nu uppbäras
av vikarien och denne från och med den 1 juli 1928 lärer komma att av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

lönas enligt de nya avlöningsbestämmelserna, torde någon gottgörelse för
mistade sportler icke i detta fall böra ifrågakomma.

För den händelse annan konsistorienotarie skulle avlida före den 1 juli
1928, torde vara lämpligast att meddela generell bestämmelse om rätt för
stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före nyssnämnda tidpunkt,
att under den tid de, räknat från och med den 1 juli 1928, åtnjuta
förmånen av tjänst- eller nådår vid konsistorienotarietjänsten, uppbära nu
utgående provisoriskt avlöningstillägg till den del det icke erfordras för
vikaries avlöning.

Såsom statskontoret uttalat, lära några särskilda bestämmelser angående
den egna pensioneringen för de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens
expeditioner icke erfordras, om det civila avlöningsreglementet blir å dem
tillämpligt. Utan särskild föreskrift bliva de nämligen underkastade de
pensionsbestämmelser, som gälla eller komma att gälla för de efter detta
reglemente reglerade befattningar.

I § 1 av reglementet den 6 november 1874 för prästerskapets änke- och
pupillkassa finnas intagna bestämmelser bland annat därom, att alla efter
sagda dag blivande konsistorienotarier och konsistorieamanuenser skulle vara
förpliktade att ingå i nämnda kassa. Förnyat reglemente för prästerskapets
änke- och pupillkassa utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 december 1926
(nr 529). På grund av bestämmelserna i sistnämnda reglemente och enligt
en av Kungl. Maj:t i cirkulär sistnämnda dag till statskontoret m. fl. myndigheter
avgiven förklaring äro konsistorienotarier och konsistorieamanuenser,
som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga
att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa följer, att de äro uteslutna från delaktighet i sistnämnda
kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 anställts såsom konsistorienotarie
eller amanuens, är på grund av stadgande i § 2 mom. 1 av
det förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa utesluten
från delaktighet i sagda kassa. Härav följer enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa skyldighet för konsistorienotarie såsom ordinarie
tjänsteman att vara delaktig i denna senare kassa.

Omförmälda förnyade reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa
var ej utfärdat, då statskontoret avgav sitt vid detta statsrådsprotokoll fogade
utlåtande med förslag till förevarande lönereglering, men i utlåtandet
erinrar statskontoret om den förberedande behandlingen av frågan om förnyat
reglemente för nämnda kassa och de därvid föreslagna ändrade principerna
för familjepensionering av konsistorienotarier och amanuenser, vilka
principer sedermera fastställts och för vilka nyss redogjorts. I anslutning härtill
upptar statskontoret till behandling frågan, huruvida stiftssekreterar- och stiftsnotarietjänsterna
böra i pensionsavseende anses som samma befattningar som

Tjänste pensioner.

Familje pensioner.

Stiftssekreterare.
Stiftsnotaricr
och
amanuenser.

Departe mentschefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

konsistorienotarie- respektive amanuenstjänsterna eller som nya befattningar. I
enlighet med vad statskontoret redan i fråga om avlöningsvillkoren uttalat, anser
statskontoret, att stiftssekreterarbefattningarna icke gärna kunna anses annat
än som samma befattningar som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorieamanuensbefattningarna
åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas
mot ordinarie tjänster, stiftsnotariebefattningar, med heltidstjänstgöring och
väsentligt förhöjd avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas som helt
nya tjänster anser statskontoret uppenbart. Det syntes därför icke kunna
ifrågakomma att låta konsistorieamanuenser, som befordrades till stiftsnotarier,
kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa och utesluta
dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför vid en sådan befordran
i och för familjepensioneringen övergå från den förra till den senare kassan.

Redan i frågan om stiftssekreterarnas rätt att för placering i löneklass
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom konsistorienotarie vid samma
domkapitelsexpedition har jag anslutit mig till statskontorets uppfattning,
att stiftssekreterarbefattning bör anses motsvara konsistorienotarietjänst. Om
en konsistorienotarie, som är delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa,
i samband med den nya löneregleringen tillträder befattning såsom stiftssekreterare,
skulle han alltså kvarstå såsom delägare i sagda kassa. Härvid
är emellertid att märka, att han på grund av bestämmelserna i det förnyade
reglementet för kassan (§ 66) skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp
oförändrat, som var för honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927.
Följaktligen skulle den löneförhöjning för stiftssekreteraren, som den nya
löneregleringen innebär, icke medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna
för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en
synnerligen oförmånlig ställning i förhållande till efterlevande efter jämnställda
statens befattningshavare. Någon möjlighet att råda bot härpå genom
en ändring av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän,
att stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan,
finge tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt
högre delaktighetsbelopp, torde med hänsyn till de konsekvenser, som därav
skulle föranledas, enligt min uppfattning icke förefinnas. A andra sidan
kan det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande
omständigheter föreligga — icke anses försvarligt att pensionerna för de
efterlevande få förbliva på samma nivå som före löneregleringen. Någon
annan utväg till förbättrande av pensionerna torde emellertid icke förefinnaB
än att det i sådant fall får tagas under övervägande, huruvida icke tilläggspensioner
av statsmedel till lämpligt avvägda belopp må kunna beviljas.

Vad åter angår stiftsnotarietjänsterna lära de, såsom statskontoret framhållit,
böra anses såsom nya tjänster i förhållande till amanuenstjänsterna.
I enlighet härmed skulle alltså amanuens, som befordras till stiftsnotarie,
innan han uppnått en levnadsålder av 60 år, vara skyldig att inträda såsom

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Emot fortsatt erläggande av
avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa torde det emellertid stå
honom öppet att i denna kassa kvarstå såsom delägare i en av kassans
fonder, nämligen tillskottsfonden.

Om tjänst- och nådårsrätten upphäves för konsistorienotaries stärbhus,
kommer den prästerskapets änke- och pupillkassa åliggande pensioneringsskyldigheten
att inträda tidigare. För den förlust, som härigenom åsamkas
kassan, anser statskontoret, att gottgörelse bör beredas kassan. Statskontoret
föreslår i sådant avseende, att gottgörelsen må utgå av det under elfte
huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, uppförda förslagsanslaget: diverse
föremål. Till detta förslag vill jag ansluta mig, då det synes mig ofrånkomligt
att gottgörelse i förevarande avseende beredes prästerskapets änkeoch
pupillkassa. Beträffande grunderna för gottgörelsens bestämmande torde
denna böra utgå med belopp, som i varje särskilt fall motsvarar den faktiska
utgiftsökning, som förorsakas kassan genom att pension utbetalas tidigare. De
ersättningsbelopp, om vilka här kan bli fråga, äro jämförelsevis obetydliga. I
medeltal beräknas de för varje befattning uppgå till 1,500 eller 1,600 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om familjepensionering för de extra
biträden och vaktmästare, som skulle erhålla ordinarie anställning såsom
kauslibiträden, respektive expeditionsvakter. För så vitt dessa befattningshavare
äro män och icke uppnått 60 års ålder bliva de skyldiga att inträda
såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och därmed även att
erlägga i reglementet för kassan stadgade befordringsavgifter.

Statskontoret, som i sitt utlåtande räknar med att obligatorisk delaktighet
i nämnda kassa skulle ifrågakomma endast för expeditionsvakterna, erinrar
om att bidrag till befordringsavgifter lämnats olika grupper befattningshavare
i samband med deras uppförande å ordinarie stat, däribland sjukvårds-
och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler. Under åberopande
härav föreslår statskontoret, att bidrag till befordringsavgifterna för
expeditionsvakterna vid domkapitelsexpeditionerna måtte lämnas av statsmedel
i likhet med vad som skett vid uppförande å ordinarie stat vid
ingången av år 1919 av nämnda personal vid statens hospital och asyler.
I fråga härom anför statskontoret:

Bestämmelserna om bidrag för sistnämnda personal funnes meddelade i
kungörelsen den 31 december 1918, nr 1062. Enligt denna utgick sådant
bidrag endast till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fvllt 32 år,
och utgjorde för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig
befattning före 32 års ålder viss procent å skillnadsbeloppet mellan den för
hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande befordringsavgiften,
samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32 års ålder,
samma procenttal å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder den 1
januari 1919 och den för hans ålder vid anställningen gällande befordringsavgiften.
Då det nu gällde uppförande å ordinarie stat av en kår, som

Kaneltbiträden
och
expeditionsvakter.

Departe mentschefen.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

förut endast haft extra anställning, syntes samma skäl som i fråga om
ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler tala för att staten träder
hjälpande emellan. Med hänsyn till den levnadsålder, vid vilken motsvarande
befattningshavare vid civilförvaltningen plägade uppnå ordinarie anställning,
torde samma grunder, som gällt för nyssnämnda ekonomipersonal,
kunna tillämpas i fråga om ett eventuellt bidrag från statsverket till vaktmästarnas
vid domkapitlen befordringsavgifter. En överslagsberäkning gåve
vid handen, att statens utgift i så fall icke torde komma att överstiga ett
belopp av 2,400 kronor. Försiktigheten torde bjuda att som villkor för
erhållande av bidrag till befordringsavgift jämväl uppställa, att befattningshavaren
skulle hava tillträtt anställning vid domkapitel före den 1 juli 1926.

Rörande spörsmålet om familjepensionering för kanslibiträdena anför statskontoret: På

grund av bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279)
angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare
i statens tjänst bliva de kvinnliga biträdena vid domkapitlen, som vid löneregleringen
erhålla ordinarie kanslibiträdestjänster, förpliktade att för ifrågavarande
pensionering till civila pensionsfonden erlägga samma avgifter som
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa äro stadgade för manlig
innehavare av samma befattning, alltså även eventuellt befordringsavgifter.
Om i enlighet med statskontorets nyss framlagda förslag vaktmästarna vid
domkapitlen erhålla viss lindring i dem åliggande befordringsavgifter, torde
konsekvensen därför kräva, att även ifrågavarande biträden få motsvarande
nedsättning i sina avgifter till civila pensionsfonden i och för familjepensioneringen.
För detta ändamål torde dock icke erfordras anvisandet av
några medel utan allenast ett medgivande till nedsättning av avgifterna i
fråga.

Särskilt för eu del av de extra biträden och vaktmästare vid domkapitelsexpeditionerna,
som skulle erhålla ordinarie anställning, torde med hänsyn
till deras ålder befordringsavgifterna för familjepensionering bliva ganska
betungande. Jag anser därför billigheten kräva att, i likhet med vad som
skett då ett flertal andra personalgrupper erhållit ordinarie anställning,
jämväl biträdes- och vaktmästarpersonalen vid domkapitlen, vilken personal
i avlöningshänseende varit mycket ogynnsamt ställd, genom bidrag av statsmedel
beredes lindring vid erläggandet av ifrågavarande befordringsavgifter.
Emot de av statskontoret föreslagna grunderna för bidragets utgående har
jag intet att erinra.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för bidragen till befordringsavgifterna
föreslår statskontoret för kanslibiträdenas vidkommande allenast
eu nedsättning av deras avgifter till civila pensionsfonden. Därest
detta förslag icke möter invändning från riksdagens sida, torde närmare
föreskrifter i förevarande avseende böra meddelas av Kungl. Maj:t. Vad
åter angår bidragen till befordringsavgifter till expeditionsvakterna torde
särskilda medel för deras bestridande vara erforderliga. Till sättet för deras
utgörande återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Beträffande det av statskontoret för erhållande av bidrag till befordringsavgifter
uppställda villkoret, att befattningshavaren skall hava tillträtt anställning
vid domkapitel före den 1 juli 1926, har domkapitlet i Lund
hemställt, att nämnda datum måtte bestämmas till den 1 januari 1927,
varigenom den hos domkapitlet nyanställde vaktmästaren, som tillträtt sin
befattning den 1 juli 1926, komme att erhålla rätt till bidrag till befordringsavgifterna.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då statskontorets
förslag i nu förevarande avseende torde vara avgivet under förutsättning att
löneregleringsfrågan komme att föreläggas 1927 års riksdag tillstyrker jag,
att såsom villkor i förevarande avseende föreskrives, att vederbörande tillträtt
anställning hos domkapitel före den 1 juli 1927.

Slutligen vill jag i anledning av att statskontoret räknat med att obligatorisk
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa endast skulle ifrågakomma
för expeditionsvakterna framhålla, att jämväl för manliga kanslibiträden
vid löneregleringens ikraftträdande dylik skyldighet torde uppstå.

Med hänsyn till vederbörandes ålder och tidpunkt för anställning torde
emellertid nämnda omständighet sakna betydelse för den förevarande frågan
om bidrag till pensionsavgifterna.

I likhet med vad/Jsom skett, då det nya avlöningsreglementet kommit övergångsatt
tillämpas å andra grupper av statens befattningshavare, torde jämväl
beträffande stiftssekreterarna, de enda befattningshavare vid domkapitelsexpeditionerna
som förut innehaft ordinarie anställning, riksdagens medgivande
böra inhämtas för att ordna övergången från den förutvarande
förskottsutbetalningen av lönen till den blivande efterskottsutbetalningen.

De särskilda övergångsbestämmelser, som kunna erfordras i anledning av bestämmen
löneregleringen, lära i anslutning till riksdagens medgivande i sådant avse- serende
i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet för
civilförvaltningen böra meddelas av Kungl. Maj:t. Dessa torde bland annat
böra innefatta det i det föregående föreslagna stadgandet rörande stiftssekreterares
rätt att för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna tjänstetid som
konsistorienotarie.

Såsom förut erinrats utgå för närvarande avlöningarna till befattnings- An''^t och
havarna vid domkapitlens expeditioner — frånsett dyrtidstillägg — från
följande anslag under åttonde huvudtiteln: ordinarie obetecknade anslaget
till domkapitlens expeditioner, extra obetecknade anslaget till ökade arbetskrafter
vid domkapitlens expeditioner, extra förslagsanslaget till provisorisk
lönereglering för notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna
samt tillfälliga lönetillägg åt därstädes anställda extra biträden och vaktmästare,
ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg samt extra förslagsanslaget
till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Ordinarie

tjänstemän.

Departe mentschefen,

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 102.

Om avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall vinna tilllämpning
å ifrågavarande befattningshavare, påkallar detta ändrade anordningar
i fråga om såväl anslag som stater i överensstämmelse med vad
som tillämpas för reglerade verk.

Vad då först beträffar frågan om avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän
anför statskontoret härom följande:

Avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna höra utgå från en såsom
förslagsanslag betecknad anslagspost, från vilken jämväl skall bestridas de
avlöningsförhöjningar, som motsvara nuvarande ålderstillägg. Avlöningen
bör beräknas efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För
befattningar, som antagits i regel komma att innehavas av kvinnor, har vid
senare löneregleringar räknats med avlöning efter en löneklass lägre, enär
kvinnlig innehavare av befattning icke får uppflyttas i högsta löneklassen
i lönegraden. Med hänsyn därtill, att kvinnorna i regel erhålla ordinarie
anställning väsentligt tidigare än männen, torde emellertid denna beräkning
genomsnittligt bliva för låg, och då de personer, som torde komma att
erhålla de befattningar, varom nu är fråga, eller kanslibiträdestjänsterna vid
domkapitlen, lära kunna för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna en relativt
lång tjänstetid, har statskontoret i detta fall ansett sig för alla befattningar
böra räkna med avlöning i näst högsta löneklassen i lönegraden. Avlöningsberäkningen
påverkas jämväl av de orter, å vilka befattningshavarna äro
placerade. Vid löneregleringar för verk med befattningshavare å skilda
orter hava olika beräkningsgrunder använts, dels har man utgått från respektive
befattningshavares verkliga eller antagna placering, dels från samtliga
befattningshavares placering å en medeldyr ort, vid hospitalen exempelvis
E-ort. För konsistoriernas vidkommande kan sistnämnda beräkningsgrund
med hänsyn till den faktiska ortsgrupperingen anses ge ett riktigt medelvärde
och torde därför kunna komma till användning.

För egen del anser jag det vara riktigare att vid anslagets beräkning
utgå från den faktiska ortsgrupperingen än från en för alla befattningshavare
gemensam medeldyr ort. Med den verkliga ortsgrupperingen som utgångspunkt
och efter de i övrigt av statskontoret föreslagna beräkningsgrunderna,
mot vilka jag intet har att erinra, uppgå avlöningarna till de befattningshavare,
som enligt vad jag i det föregående förordat skulle erhålla
ordinarie anställning, till sammanlagt 176,802 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid domkapitelsexpeditionerna
skulle, enligt vad statskontoret föreslår, bestridas ■— förutom
kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i §§ 25, 28 och 32 avlöningsreglementet:
läkarvård m. m., felräkningspenningar och begravningshjälp
— jämväl vissa andra kostnader.

Statskontoret föreslår sålunda, att i enlighet med det i avseende på statsdepartementen
tillämpade systemet för bestridande av vikariatsersättning, då
icke ordinarie befattningshavare förordnats uppehålla ordinarie tjänst, motsvarande
vikariatskostnader vid domkapitelsexpeditionerna skulle utgå av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 73

den till avlöningar till ordinarie befattningshavare upptagna anslagsposten,
vilken dock icke med anledning härav skulle behöva höjas.

Vidare föreslår statskontoret, att kostnaderna för övergångslön för stiftssekreterarna,
vilka kostnader ämbetsverket beräknat icke komma att uppgå
till mera än cirka 5,000 kronor, skulle i enlighet med den praxis, som i allmänhet
tillämpats vid löneregleringar efter det nya lönesystemet, utgå från
avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän. Någon höjning av anslaget på
grund härav anser statskontoret icke erforderlig.

Om expeditionsvakterna erhålla bidrag till gäldande av befor äring savgifter
till civilstatens änke- och pupillkassa, anser statskontoret slutligen jämväl
denna utgift med hänsyn till det ringa belopp för varje år, varom det rör
sig, lämpligen kunna bestridas från anslagsposten till ordinarie befattningshavare,
vilken anslagspost icke heller på denna grund syntes behöva höjas.

Emot statskontorets förslag att kostnaderna för vikariatsersättning och s. k.
övergångslön bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare
har jag intet att invända.

Vad slutligen angår sättet för bestridande av kostnaderna för bidrag till
expeditionsvakternas befordringsavgifter synes det knappast behövligt att för
dessa jämförelsevis obetydliga kostnader upptaga eu särskild anslagspost i
domkapitlens stat, utan anser jag mig även i denna del kunna biträda statskontorets
förslag.

Förutom de kostnader, som i det föregående angivits, torde från här ifrågavarande
anslagspost få bestridas jämväl kostnaderna för det i § 14 avlöningsreglementet
omnämnda kallortstillägg, vilket bör utgå till befattningshavare
vid domkapitlet i Luleå. Särskild föreskrift torde böra av Kungl. Maj:t
meddelas rörande kallortstillägg åt befattningshavare vid nämnda domkapitel.

Med hänsyn till de kostnader anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän
vid domkapitelsexpeditionerna skulle ha att svara för, torde anslaget,
som bör hava förslagsanslags natur, sättas till 179,000 kronor.

Beträffande avlöningen till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium
anför statskontoret:

Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium synes statskontoret
lämpligen böra uppföras för sig i staten. Då det föreslagna arvodet,
5,700 kronor, skulle vara förenat med tre ålderstillägg å 360 kronor,
torde anslagsposten i anslutning till grunderna för beräkning av anslaget
till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra uppföras såsom förslagsanslag
med i avrundat tal 6,400 kronor. Från denna torde jämväl få utgå kostnaderna
för vikariat för konsistoriesekreteraren, vilket skulle överensstämma
med vad redan föreslagits beträffande vikariat för ordinarie tjänstemän och
vad statskontoret har för avsikt föreslå beträffande vikariat för extra ordinarie
befattningshavare.

Stockholms stads konsistorium har i sitt yttrande i ärendet hemställt, att,
då jämväl notarien vid konsistoriet uppbure lön och provisoriskt lönetillägg

Departe mentschefen.

Sekreteraren
vid Stockholms
stads
konsistorium.

Kungl. Maj ds proposition Nr 102.

i förskott, medgivande till utbetalning av s. k. övergångslön måtte lämnas
jämväl i fråga om t. f. innehavaren av notarietjänsten vid konsistoriet.

Departe mentschefen.

Jag biträder statskontorets förslag rörande sättet för ifrågavarande avlönings
upptagande i staten, vilket överensstämmer med vad i liknande fall
brukat ske.

Från anslaget torde böra bestridas kostnad för läkarvård in. m. och begravningshjälp
samt vikariatsersättning.

Däremot anser jag mig ej kunna tillstyrka konsistoriets hemställan om
utbetalning av s. k. övergångslön till vikarien å notariebefattningen vid
konsistoriet.

Icke ordinarie Frågan om anslag till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare uppbeJ''havare
* ^as härefter till behandling av statskontoret, som yttrar bland annat:

Vid 1926 års riksdag har för departementen vidtagits en principiell ändring
beträffande anslagsmedlen till avlöning åt icke ordinarie personal. Anslagen
anvisas å departementens stater såsom en enda anslagspost av förslagsanslags
natur men sönderfalla i tre underavdelningar: grundlöner till
extra ordinarie tjänstemän, bestämt belopp, avlöningsförhöjningar till extra
ordinarie tjänstemän, förslagsvis anvisat belopp, extra befattningshavare,
renskrivning m. m., bestämt belopp. Från den andra posten få jämväl bestridas
vissa enligt givna författningsbestämmelser automatiskt utgående utgifter,
såsom läkarvård, begravningshjälp in. m. Vid uppställande av den
nya staten för domkapitlen, torde samma principer böra tillämpas. Vid beräkning
av avlöningarna till den extra ordinarie personalen torde det vara
nödvändigt eller åtminstone lämpligt att utgå från den faktiska ortsgrupperingen.
Beträffande lönegradsplaceringen synes man böra räkna med 18
lönegraden för amanuens, 4 lönegraden för kontorsbiträde och 5 lönegraden
för vaktmästare. Såsom förut nämnts skulle det dock ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta såväl beträffande den lönegrad, till vilken de olika befattningarna
skola hänföras, som huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå
oavkortad eller reduceras till följd av kortare arbetstid. Om det i något fall
skulle befinnas lämpligare att i stället för en extra ordinarie tjänsteman anställa
en extra befattningshavare, lärer hinder dock icke böra möta att för
dennes avlönande disponera ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman
avsett belopp. Att vid beräkningen av nu ifrågavarande post avse
något särskilt belopp till Kungl. Maj:ts förfogande torde icke vara erforderligt,
enär besparing kommer att uppstå, då extra ordinarie tjänstemän vikariera
å ordinarie befattning.

Departe- I enlighet med det förslag, som av mig i det föregående (sid. 45 f., 52 f.
mentschefen. QCji ggj framlagts, skulle från posten grundlöner till extra ordinarie tjänstemän
utgå grundlön till en amanuens vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad,
Härnösand och Luleå, till ett extra ordinarie kontorsbiträde i Uppsala samt
till en vaktmästare vid ett vart av konsistorierna i Strängnäs och Visby.
Avlöningen till amanuenserna i Västerås och Karlstad samt till vaktmästarna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

bör räknas till ett med hänsyn till den lägre tjänstetiden nedsatt belopp.

För amanuenserna i Strängnäs, Göteborg och Härnösand torde för möjliggörande
av ett tillmötesgående av framförda krav på full tjänstgöring för
dessa tjänstemän, därest detta vid prövning befinnes befogat, böra räknas
med full avlöning. Såsom statskontoret framhållit, lärer Kungl. Maj:t äga
befogenhet att, om så finnes lämpligare, för avlönande av en extra befattningshavare
använda ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman
avsett belopp.

Med tillämpning av de grunder, som av statskontoret angivits, kunna
grundlönerna till extra ordinarie tjänstemän vid domkapitelsexpeditionerna
beräknas till ett belopp av högst 47,500 kronor. Från detta anslag torde
även få bestridas kostnaderna för det kallortstillägg, som bör utgå till extra
ordinarie befattningshavare vid domkapitelsexpeditionen i Luleå.

Beträffande den andra underavdelningen, avlöning sförhöj ning ar till extra
ordinarie tjänstemän, yttrar statskontoret bland annat:

För departementens del räknades med kostnaden för endast en avlöningsförhöjning.
Med hänsyn till de mindre utsikterna för de extra ordinarie
tjänstemännen vid domkapitlen att vinna ordinarie anställning torde man
här böra räkna med tre avlöningsförhöjningar. Från denna post böra jämväl
bestridas författningsenligt utgående kostnader för läkarvård m. m. och
begravningshjälp, och torde detta jämväl böra gälla beträffande eventuella
sådana utgifter för biträdet Malmström, om Kungl. Maj:t tillerkänner honom
rätt till dylika förmåner. Vidare bör anslagsposten få anlitas för de personliga
lönetillägg, som efter statskontorets förslag skulle i händelse av inkomstminskning
utgå till de extra ordinarie expeditionsvakterna. Statskontoret
föreslår slutligen, att från denna anslagspost måtte få utgå kostnaderna
dels för vikariat å extra ordinarie befattningar oberoende av anledningen
till vikariatet, dels ock för vikariat för biträdet i Lund Malmström
under dennes semester eller sjukdom. I motiveringen (Bil. s. 44 f.) anföres
bland annat, att den ersättning, som skall utgå vid uppehållande av extra
ordinarie befattning, är reglerad genom allmänna författningsbestämmelser
ävensom att det därför knappast torde behöva möta några betänkligheter
att låta vikariatskostnaderna utgå från ett förslagsanslag, när såsom beträffande
domkapitlen skulle bliva fallet, såväl antalet befattningar som
lönegrader skulle bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid beräkning av kostnaderna för avlöningsförhöjningarna åt extra ordi- Departenarie
tjänstemän torde man för att vara på säkra sidan böra, såsom stats- mentschefe
kontoret föreslagit, utgå från tre avlöningsförhöjningar.

Intet synes vara att invända mot att ifrågavarande anslag anlitas för bestridande
av kostnaderna för dels författningsenligt utgående läkarvård m. m.
och begravningshjälp åt extra ordinarie tjänstemän ävensom åt biträdet Malmström,
dels ock personliga lönetillägg till extra ordinarie expeditions vakter,
därest sådana tillägg finnas böra utgå.

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Yad angår vikariat å extra ordinarie befattningar vid domkapitelsexpeditionerna
böra sådana i möjligaste mån undvikas. Där det emellertid med
hänsyn till arbetets å vederbörande domkapitelsexpedition behöriga bestridande
finnes oundgängligen nödvändigt att förordna vikarie å extra ordinarie befattning
eller vid något tillfälle för biträdet Malmström, synas jämväl kostnaderna
härför, i enlighet med statskontorets förslag, kunna bestridas från
anslaget till avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän.

Med utgångspunkt från de i det föregående angivna beräkningsgrunderna
och med hänsyn till de kostnader, som skulle bestridas från här ifrågavarande
anslagsmedel, torde anslaget till avlöningsförhöjningar m. m. till extra
ordinarie tjänstemän, vilket anslag bör ha karaktär av förslagsanslag, kunna
sättas till 12,000 kronor.

Den till beloppet begränsade posten extra befattningshavare, renskrivning
m. m., vilken skall av Kungl. Maj:t fördelas mellan konsistorierna torde, i
enlighet med vad av mig i det föregående (sid. 53 f.) föreslagits, böra
upptagas till 28,700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.
skulle alltså enligt det förestående beräknas sålunda:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst. . . kronor 47,500: —
Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.

förslagsvis................................. * 12,000:

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst..... » 28,700: —

Förslagsanslag kronor 88,200: —

Från anslagen till domkapitlens expeditioner äro medel anvisade till hyror
för domkapitlen i Luleå och Visby. Till förstnämnda domkapitel utgå till
hyra för sessions- och expeditionslokal samt för bostad till vaktmästare sammanlagt
4,400 kronor. Domkapitlet i Visby uppbär till hyra för sessionsoch
expeditionslokal 2,000 kronor, därav 1,000 kronor bestridas från
nämnda anslag och 1,000 kronor från åttonde huvudtitelns förslagsanslag
till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Till bestridande av ifrågavarande hyreskostnader torde ett särskilt anslag
böra upptagas i staten för domkapitelsexpeditionerna. Vid bestämmande av
anslagets storlek bör erinras om att, enligt vad i det föregående föreslagits,
expeditionsvakten vid domkapitlet i Luleå skall för den av honom disponerade
tjänstebostaden — liksom även expeditionsvakterna vid domkapitlen i
Linköping och Västerås för de av dem innehavda bostäderna — erlägga
hyra till statsverket.

Då emellertid hyrorna för ifrågavarande tjänstebostäder, vilka hyror böra
gottskrivas anslaget till domkapitelsexpeditionerna, skola jämlikt härom gällande
föreskrifter av domkapitlen bestämmas med hänsyn till i orten gällande
hyrespriser och sålunda icke kunna i förväg för längre tid fixeras,
torde hyresutgifterna för domkapitlen böra upptagas utan avdrag för hyres -

Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

inkomsterna. Då hyresutgif terna för domkapitlen i Luleå och Visby enligt
vad av den lämnade redogörelsen framgår uppgå till sammanlagt 6,400
kronor, skulle alltså i staten för domkapitelsexpeditionerna behöva för ifrågavarande
ändamål upptagas en anslagspost å nyssnämnda belopp.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle staten för domkapitlens expeditioner
få följande utseende:

Stat för domkapitlens expeditioner.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 179,000: —
Arvode till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium,

förslagsanslag.............................. » 6,400: —

Anm.: Arvodet utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas med
360 kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor samt efter 9 år
med än ytterligare 360 kronor.

Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
................................... » 88,200: —

Hyror................... »_6,400: —

Summa förslagsanslag kronor 280,000: —

Ifrågavarande belopp torde under titeln domkapitlens expeditioner böra
uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag.

Sammanläggas följande å innevarande budgetårs riksstat uppförda anslag:
domkapitlens expeditioner, 91,350 kronor, öxade arbetskrafter vid domkapitlens
expeditioner, 36,400 kronor, och provisorisk lönereglering m. m.
vid de ecklesiastika konsistorierna, 49,000 kronor, erhålles ett belopp av
176,750 kronor. Då den föreslagna staten slutar å 280,000 kronor, skulle
alltså kostnadsökningen enligt stat i anledning av den nya löneregleringen
utgöra 103,250 kronor.

Härvid torde emellertid böra erinras, att Kungl. Maj:t, enligt vad som
framgår av innevarande års åttonde huvudtitel, punkten 267, föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition angående lönereglering för befattningshavarna
vid de ecklesiastika konsistorierna, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna en nedsättning med 10,000 kronor av det under åttonde huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg. Anledningen till den
sålunda i utsikt ställda anslagsminskningen är att, i händelse nyssnämnda
lönereglering genomföres, medel från anslaget ej vidare behöva tagas i anspråk
för ålderstillägg åt befattningshavarna vid konsistorierna. Nyssnämnda
belopp av 10,000 kronor, varmed jag har för avsikt i detta sammanhang
föreslå att åttonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg må nedsättas, bör
tagas i betraktande vid beräkning av den med förevarande lönereglering
förbundna kostnadsökningen enligt stat, som alltså skulle inskränka sig till
93,250 kronor.

Den verkliga utgiftsökningen uppgår emellertid till ett icke obetydligt

Utgifts ökning.

Hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

lägre belopp än det nyss angivna, enär dels löneregleringen kommer att
medföra nedsättning i dyrtidstilläggen och minskad belastning å åttonde
huvudtitelns extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen, dels det nya förslagsanslaget till
domkapitlens expeditioner kommer att tillföras hyror för tjänstebostäder,
dels ock statsverket, ehuru under annan titel, kommer att uppbära konsistorienotariernas
indragna sportler, i den mån desamma prövas fortfarande
böra utgå. Med hänsyn härtill torde den av löneregleringen föranledda
faktiska merkostnaden kunna approximativt beräknas till 70,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, jämte därmed samhörande avlöningsbestämmelser
skall från och med den 1 juli 1928 äga
tillämpning å befattningshavare vid de ecklesiastika konsistoriernas
expeditioner samt att i samband därmed de
sportler, som nu tillkomma konsistorienotarierna i form av
expeditionslösen samt arvoden för förvaltning av vissa fonder
och kassor och för utdelning av fosterlöner, skola — arvodena
dock endast i den mån desamma prövas fortfarande
böra utgå — indragas till statsverket;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare kapitlens expeditioner på följande sätt: . . Stifts- Kansli- Stiftssekreterare. . . ... u. notarie. biträde. Domkapitel Lönegrad Lönegrad Lönegrad B 28 B 27 B 25 B 21 B 7	vid dom- Expedi- tionsvakt. Lönegrad B 5
Uppsala.....	1 — —	1	1	i
Linköping . . .	— 1 —	—	—	i
Skara ......	. — 1 —	—	—	i
Strängnäs....	. — 1 —	—	—	—
Västerås.....	. — 1 —	—	—	i
Växjö.......	. — 1 —	—	1	i
Lund.......	1 — —	1	1	l
Göteborg.....	. — 1 —	—	1	i
Karlstad ....	. — 1 —	—	1	i
Härnösand . . .	— 1 —	—	1	i
Luleå........	— 1 —	—	1	i
Visby ......	. — — 1	—	—	—

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för
domkapitlens expeditioner att tillämpas från och med budgetåret
1928—1929;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

dels föreskriva, att vid tillämpningen i fråga om befattningshavare
vid de ecklesiastika konsistoriernas expeditioner
av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda avlöningsreglemente
givna bestämmelserna om tjänstemans förfly ttningsskyldighet
skall med uttrycket »det verk han tillhör
eller varunder han lyder» förstås samtliga domkapitel och
Stockholms stads konsistorium;

dels föreskriva, att beträffande konsistorienotarie, som vid
den nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträder stiftssekreterarbefattning,
den rätt till tjänstår och nådår, som må
tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, skall upphöra;

dels medgiva, att den ökade utgift för pensioner, som i
anledning av nyssnämnda föreskrift kommer att drabba
prästerskapets änke- och pupillkassa, må ersättas kassan av statsmedel
att utgå från det under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten,
uppförda förslagsanslaget till diverse föremål;

dels förordna, att konsistorienotarie, som kvarstår å nu
gällande avlöningsstat, skall erhålla gottgörelse för mistade
sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av
sportelinkomsterna vid tjänsten under de fem budgetåren
den 1 juli 1923—den 30 juni 1928, ävensom medgiva, att
stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före
den 1 juli 1928, må under den tid de, räknat från och med
sagda dag åtnjuta förmån av tjänst- eller nådår vid konsistorienotarietjänsten,
uppbära avlöningen vid tjänsten enligt
nu gällande stat jämte provisoriskt avlöningstillägg och
eventuellt utgående dyrtidstillägg till den del nämnda avlöningsförmåner
icke erfordras till vikaries avlöning;

dels medgiva, att för vaktmästare vid domkapitel, som den
1 juli 1928 erhåller ordinarie expeditionsvaktbefattning vid
domkapitel, må, under förutsättning att han tillträtt anställning
vid domkapitlet före den 1 juli 1927, av statsmedel
utgå bidrag till de befordringsavgifter, han kan hava att
erlägga till civilstatens änke- och pupillkassa, i överensstämmelse
med de grunder, som varit fastställda för motsvarande
bidrag beträffande vissa befattningshavare, tillhörande
sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och
asyler;

dels medgiva, att statens ovannämnda bidrag till expeditionsvakternas
vid domkapitlen befordringsavgifter må bestridas
av den i staten för domkapitlens expeditioner upptagna
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän;
dels medgiva, att kvinnligt biträde vid domkapitel, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

den 1 juli 1928 erhåller ordinarie kanslibiträdesbefattning
vid domkapitel, må under enahanda förutsättning som föreskrivits
i fråga om expeditionsvakt erhålla motsvarande nedsättning
i de avgifter, hon har att till civila pensionsfonden
erlägga för pensionering av efterlevande barn;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid domkapitel,
å vilken ovannämnda avlöningsreglemente kommer att från
och med den 1 juli 1928 äga tillämpning, enligt hittills
gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som provisoriskt avlöningstillägg
— i förskott, skall vid ingången av juli månad 1928
till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning,
han vid utgången av juni månad 1928 innehade, i
förskott uppburit för juli månad 1928, om de dittills varande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande (övergångslön); dels

medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordning
må bestridas av den i staten för domkapitlens
expeditioner upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk lämnade medgivanden må i tilllämpliga
delar gälla även beträffande befattningshavare vid
domkapitlens expeditioner;

dels under åttonde huvudtiteln — med uteslutande av det
ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner — under
samma rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av............................kronor 280,000: —

dels ock nedsätta det under åttonde huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg

nu.
med
till.

kronor 135,000: —
» 10,000: —
125,000: —

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.

Bilaga

Domkapitelsexpeditionernas organisation samt kostnaden för befattningshavarnas
avlöning m. m.

(inberäknat provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring
och tillfälligt lönetillägg).

Nuvarande organisation	Av statskontoret föreslagen organisation	Av Kungl. Maj:t före-slagen organisation
Uppsala (ortsgrnpp E).
Notarie ....	. 7,200-8,200	Stiftssekreterare B. 28 9,060-10,500	Stiftssekreterare B. 28
Amanuens . .	.....3,500	Stiftsnotarie . . .B. 21 6,000—7,212	Stiftsnotarie ... B. 21
>	.....3,700	Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000	Amanuens
Extra biträde	.....2,110	Kanslibiträde . . B. 7 2,628—3,060	Kanslibiträde . . B. 7
1) »	.....1,510	E. o. kontorsbitr. lgr. 4 1,908—2,484	E. o. kontorsbiträde *) Expeditionsvakt. B. 5
Vaktmästare .	.....1,760	Expeditionsvakt. B. 5 2.340—2,916
Linköping (ortsgrupp E).
Notarie ....	6,500-7,500	Stiftssekreterare B. 28 9,060-10,500 + fri bostad.	Stiftssekreterare B. 27 (fri bostad).
Amanuens . .	.....3,100	Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000	Amanuens
Extra biträde	.....1,450	Extra biträde.........3,000	'')
Renskrivning	..... 600
Vaktmästare......1,610 -t- tjänstebostad och ved.	Expeditionsvakt. B. 5 2,340—2,916 (tjänstebostad).	Expeditionsvakt . B. 5 (tjänstebostad).
Skara (ortsgrupp C).
Notarie ....	6,500—7,500	Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens . .	.....3,100	Amanuens . ev. lgr. 18 3,972—5,580	Amanuens
Extra biträde	..... 865	Extra biträde.........1,050	n
Vaktmästare .	.... 1,620	Expeditionsvakt . B. 5 2,160—2,688	Expeditionsvakt . B. 5
Strängnäs (ortsgrupp D).
Notarie ....	6,500—7,500	Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens . .	.... 3,100	Amanuens med redu-cerad lön ev. lgr. 18 4,128—5,790	Amanuens, ev. med re-ducerad tjänstgöring
Extra biträde	.... 720	Extra biträde.......... 750	IN
Vaktmästare......1,285 + av domkyrkan 235 kr. och 2 famnar ved.	E. o. expeditionsvakt med reducerad lön lgr. 5 ........ 1,974—2,664 -1- personligt lönetillägg.	E. o. expeditionsvakt med reducerad tjänst-göring o. lön + ev. personligt lönetillägg

'') Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, renskrivning
m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

Nuvarande organisation	Av statskontoret föreslagen organisation	Av Kungl. Maj:t före-slagen organisation
Västerås (ortsgrupp F).
Notarie.....6,500—7,500	Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens.......2,600	Amanuens, arvode......3,000	Amanuens med redu-cerad tjänstgöring
Extra biträde.....1,450	Extra biträde.........1,500	*)
Vaktmästare .....1,630 + tjänstebostad, värme och lyse; 50 kr. gratifikation.	Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030 (tjänstebostad).	Expeditionsvakt . B. 5 (tjänstebostad).
Växjö (ortsgrupp 0).
Notarie.....7,200-8,200	Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens.......3,300	Stiftsnotarie . . . B. 21 5,580—6,756	Amanuens
Extra biträde .... 1,5702)	Kanslibiträde . . B. 7 2,424—2,820	Kanslibiträde . . B. 7
	Vård av arkivalier i Kalmar 50	*)
Vaktmästare......1,620 Lund (ortsgrupp D).	E. o. expeditionsvakt med reducerad lön lgr. 5 ........ 1,896—2,556	Expeditionsvakt B. 5
Notarie..... 7,200-8,200	Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260	Stiftssekreterare B. 28
Amanuens.......3,600 (därav 300 kr. från äldre pastoraliefond). Amanuens.......3,700	Stiftsnotarie. . .B. 21 5,790—6,984 Amanuens, ev. lgr. 18 4,128—5,790	Stiftsnotarie... B. 21 Amanuens
Extra bitr. Malmström 3,500		Kanslibiträde . . B. 7
Extra biträde.....2,040	Kanslibiträde . . . B. 7 2,526—2,940	Extra bitr. Malmström
, , .....1,400	Extra biträdet Malmström . 4,200	‘)
Vaktmästare......1,450	Expeditionsvakt. B. 5 2,250—2,802	Expeditionsvakt B. 5
Göteborg (ortsgrupp F). Notarie..... 7,200—8,200	Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens.......2,800	Amanuens med redu-cerad lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210	Amanuens
Extra biträde.....2,180	Kanslibiträde . . . B. 7 2,730—3,180	Kanslibiträde . . B. 7
* » 700		*)
Vaktmästare......1,730 + 150 kr. av biskopshus-kassan.	Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030	Expeditionsvakt B. 5
Karlstad (ortsgrupp F).
Notarie..... 6,500—7,500	Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740	Stiftssekreterare B. 27
Amanuens.......2,600	Amanuens, arvode......3,000	Amanuens med redu-cerad tjänstgöring

1) Erforderligt belopp enligt Kung!. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, renskrivning
m. m.

2) Därav 50 kr. för vård av domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

III

Nuvarande organisation

Av statskontoret
föreslagen organisation

Av Kung!. Maj:t föreslagen
organisation

Extra biträde.....2,180

Vaktmästare......1,555

+ 315 kr. av domkyrkan
(för år 1927).

Härnösand, (ortsgrupp F).

Notarie..... 7,200—8,200

Amanuens.......2,800

Extra biträde.....1,780

» > 1,500

Räkenskapsförare . . . 500

Vaktmästare......1,480

+ tjänstebostad med ved
och lyse + c:a 257 kr. av
stiftets präster.

Luleå (ortsgrupp G).

Notarie..... 7,200—8,200

Amanuens.......3,500

Extra biträde.....2,250

» > 1,575

» » 750

(därav räkenskapsförare
350 kr.)

Vaktmästare......1,665

+ tjänstebostad, värme och
lyse.

Visby (ortsgrupp G).

Notarie.....5,500—6,500

Extra biträde (mani.) 900
» » 700

Vaktmästare......1,400

+ 117kr.avstiftets präster.

Stockholm (ortsgrupp G).

Notarie.....4,000—5,000

Extra biträde.....1,080

» '' (mani.). 625

Vaktmästare......1,000

+ 261 kr. från vissa församlingar.

Kanslibiträde ... B. 7 2,730—3,180
Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Amanuens med reducerad
lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210

Kanslibiträde . . . B. 7 2,730—3,180
Extra biträde..........1,950

Expeditionsvakt. B. 5 2,430—3,030
(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 9,540-10,980
Stiftsnotarie . . B. 21 6,420—7,668
Kanslibiträde . . B. 7 2,832—3,300
Extra biträde.........1,950

Expeditionsvakt B. 5 2,520—3,144
(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020
Extra biträde.........2,500

E. o. expeditionsvakt
med reducerad lön,

lönegr. 5 ...... 1,896—2,556

+ ev. personligt lönetillägg.

Konsistoriesekre terare,

icke ordin, arvode 5,700—6,780

Extra biträde.........1,950

E. o. expeditionsvakt
med reducerad lön,

lgr. 5 ........ 2,208—2,832

+ ev. personligt lönetillägg.

Kanslibiträde . . B. 7
Expeditionsvakt B. 5

Stiftssekreterare B. 27
Amanuens

Kanslibiträde . . B. 7

Expeditionsvakt B. 5
(tjänstebostad!

Stiftssekreterare B. 272''
Amanuens 2

Kanslibiträde . . B. 72)

*) Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till
skrivning m. in.

") Dessutom kallortstillägg.

’)

Expeditionsvakt B. 5S)
(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 25

E. o. expeditionsvakt
med reducerad tjänstgöring
o. lön + ev.
personligtlönetilllägg.

Sekreterare

’)

»Passning o. städning»,
erforderligt belopp
enligt Kungl. Maj:ts
bestämmelse från anslaget
till extra befattningshavare,
renskrivning
m. m.

extra befattningshavare, ren -

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 18 augusti 1925 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
statskontoret att avgiva utlåtande över en av flertalet konsistorienotarier
och konsistorieamanuenser gjord underdånig framställning om
åtgärder för framläggande för riksdagen av förslag till ny definitiv lönereglering
för dessa befattningshavare, över vilken framställning samtliga
konsistorier sig utlåtit. För att tagas i övervägande vid besvarande av
denna remiss har Eders Kungl. Maj:t sedermera till statskontoret överlämnat,
dels den 2 september 1925 konsistoriernas underdåniga utlåtanden
över ett av statskontoret på nådigt uppdrag utarbetat förslag till provisorisk
lönereglering för biträden och vaktmästare vid konsistorierna,
dels den 6 november 1925 kyrkomötets underdåniga skrivelse den 26 oktober
samma år med hemställan om ny definitiv lönereglering för konsistorienotarier
och konsistorieamanuenser. Med återställande av de remitterade
handlingarna får statskontoret i detta ärende anföra följande.

Statskontoret med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna.

Nu gällande ordinarie stat för domkapitlens expeditioner förskriver sig
i huvudsak från år 1902. Sedan ett i proposition till 1893 års riksdag
framlagt förslag rörande omorganisation av stiftsstyrelserna med liärav
föranledda anslagsäskanden icke vunnit riksdagens gillande, hade till
1895 års riksdag avlåtits en proposition, som avsåg att med undanskjutande
av omorganisationsfrågan genomföra en lönereglering. Denna proposition
hade likväl vid gemensam votering blivit av riksdagen avslagen.
Kungl. Maj:ts till 1902 års riksdag i ämnet avlåtna proposition, som lika
ledes åsyftade att utan samtidig omorganisation få till stånd en lönereg
lering, blev däremot med A7issa ändringar av riksdagen bifallen. Den ordinarie
stat för domkapitlens expeditioner, som i samband härmed fastställdes,
har sedermera endast undergått vissa smärre förändringar i anledning
av dels tillkomsten av Luleå stift samt föreningen av Växjö och
Kalmar stift, dels någon ökning av anslagen till extra biträden och vaktmästare,
dels ock upphörande av vissa bidrag från domkyrkorna i Uppsala
och Strängnäs. Nu utgående ordinarie anslag till domkapitlens expeditioner
fastställdes av 1912 års riksdag. Staten upptager såsom ordinarie
tjänstemän allenast notarierna vid domkapitlen och Stockholms stads
konsistorium samt dessutom amanuensbefattningar, förenade med arvode,
ävensom anslag till extra biträden och vaktbetjäning. Därjämte hava årligen
utgått särskilda anslag å extra stat till förstärkning av det ordinarie
anslaget till domkapitlens expeditioner, huvudsakligast för beredande
av ytterligare medel till amanuenser, extra biträden och vaktbetjäning.

Ett förslag till definitiv lönereglering i samband med omorganisation
av domkapitlen framlades utav domkapitelkommittén i betänkande den
18 december 1918. Häröver hava utlåtanden avgivits av samtliga ecklesiastika
konsistorier samt en del andra myndigheter, däribland även av statskontoret
den 8 maj 1920. Förslagen haA7a emellertid icke föranlett någon
proposition till riksdagen.

Däremot har för konsistorienotarier och amanuenser eu provisorisk lönereglering
gällt från och med år 1920 enligt riksdagens för varje år lämnade
medgivande. Medel härtill haA7a utgått från särskilt anslag å
extra stat.

Beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen föreligger ett av statskontoret
enligt nådigt uppdrag utarbetat förslag till provisorisk lönereglering.
I ett underdånigt utlåtande den 20 oktober 1924 hade statskontoret
beträffande frågan om en lönereglering för den extra personalen framhållit,
att det icke kunde anses rimligt, att denna fråga allt fortfarande
uppskötes i avvaktan på eu möjligen blivande omorganisation av domkapitlen.
Enligt statskontorets mening borde förslag till provisorisk lönereglering
för domkapitlens etxra personal utarbetas för att föreläggas
1926 års riksdag, och hemställde statskontoret, att Eders Kungl. Maj:t
måtte uppdraga åt ämbetsverket att uppgöra förslag till provisorisk lönereglering
för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal. Den 12 december
1924 erhöll ämbetsverket det ifrågasatta uppdraget, och förslag i
ämnet avgavs av statskontoret den 2 juni 1925. Såsom ovan omnämnts,
hava de över förslaget infordrade yttrandena från domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium överlämnats till statskontoret för att tagas i
ÖA7ervägande vid avgivande uat underdånigt utlåtande över konsistorienotariernas
och amanuensernas föreliggande lönepetition, och har i samma

syfte till ämbetsverket även remitterats kyrkomötets underdåniga skrivelse
den 26 oktober 1925 angående lönereglering för konsistorienotarier
och amanuenser.

Något förslag till provisorisk lönereglering för biträdes- och vaktmästarpersonalen
har emellertid icke framlagts för innevarande års riksdag. I
det till årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, andra
huvudtiteln, punkt 54, erinrade departementschefen om förenämnda till
statskontoret remitterade ärenden samt framhöll, att frågan om ett definitivt
ordnande av löneförhållandena för samtliga befattningshavare vid
konsistorierna sålunda gjorts till föremål för prövning i ett sammanhang.
Då utredningen emellertid icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att
framställning om dylik lönereglering kunde föreläggas 1926 års riksdag,
syntes det vara nödvändigt, att avlöningsförhållandena för personalen
vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1926—1927 lör bleve
ordnade efter enahanda grunder som för närvarande vore gällande. Anslagen
till domkapitlens expeditioner hava även beräknats med hänsyn
härtill.

På grund av vad sålunda förekommit, har statskontoret ansett sig böra
till behandling upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för
de personalgrupper vid de ecklesiastika konsistorierna, som i den remitterade
petitionen avses, notarier och amanuenser, utan jämväl för biträdes-
och vaktmästarpersonalen. Härvid måste givetvis domkapitelkommitténs
omfattande utredning bliva i viss mån vägledande.

Domkapitelkommittén, som erhållit i uppdrag icke blott att utreda frågan
om de kyrkliga konsistoriernas omorganisation, utan jämväl om och
på vad sätt en jämkning i stiftsindelningen borde äga rum, framlade
samtidigt förslag i båda dessa frågor. Som emellertid vissa med ändrad
stiftsindelning sammanhörande spörsmål icke kunnat upptagas till utredning,
var organisationsförslaget med tillhörande kostnadsberäkningar
byggt på en stiftsindelning, i vilken allenast ett stift, omfattande Stockholms
stad med angränsande områden, tillkommit utöver de nuvarande
stilten. Kommittén uttalade sig likväl alternativt rörande organisation
och kostnader för den händelse något särskilt Stoekholmsstift tillsvidare
icke inrättades. Organisationsförslaget utgick ifrån att biskopens och
domkapitlens verksamhetsområden i stort sett skulle bliva orubbade och
dessa sålunda bl. a. fortfarande bibehållas vid sin befattning med folkskoleärendena.
Förslaget blev av de centrala ämbetsverk, som hördes över
ärendet i dess helhet, avstyrkt. Statskontoret aberopade härvid den meningsskiljaktighet,
som tydligtvis rådde rörande lämpligheten av att bibehålla
domkapitlen som distriktsstyrelser för folkskoleväsendet, och fann
det oklokt att genomföra en ny och dyrbar organisation, innan klarhet
härutinnan vunnits. Statskontoret ingick dock i detaljprövning av förslaget,
och återkommer ämbetsverket i det följande till sina da gjorda
uttalanden. Skolöverstyrelsen hemställde, att förslaget icke måtte godkännas,
utan att frågan om skolväsendets ledning och förvaltning å mellanstadiet
gjordes till föremål för ny utredning. Kammarkollegiet utta
lade, att en omorganisation av domkapitlen i varje fall icke borde komma
till utförande, innan spörsmålet om deras framtida uppgifter vunnit sin
slutliga lösning. Kollegiet hänvisade härvid även till frågan om folkskoleväsendets
ledning på mellanstadiet samt därjämte till pågående ut -

Motivering
för en ny.
definitiv lönereglering.

redningar rörande kyrkofondens förvaltning och revision av den ecklesiastika
arrendeförordningen. Även flertalet domkapitel ställde sig avvisande
mot organisationsförslaget i väsentliga punkter. Vad kommittén
föreslagit i fråga om personalen på expeditionerna och dess avlöningsförhållanden
föranledde däremot endast till smärre erinringar av ett par
konsistorier.

Någon proposition till riksdagen i anledning av kommittéförslaget har
emellertid hittills icke blivit framlagd, och ej heller har, så vitt statskontoret
känner, någon förnyad utredning blivit igångsatt, utan torde av allt
att döma frågan om domkapitlens omorganisation för närvarande vara
på obestämd tid undanskjuten. Under sådana förhållanden uppställer sig
frågan, huruvida den omständigheten, att en omorganisation av domkapitlen
framdeles kan komma till stånd, kan anses utgöra ett hinder för
genomförandet av en definitiv lönereglering för personalen vid domkapitlens
expeditioner. Hindret skulle då bestå däri, att den personal, som nu
skulle ifrågakomma till uppförande på ordinarie stat, icke skulle i sin
helhet bliva behövlig efter en omorganisation, eller att denna personal
eller de befattningshavare, som redan nu äro ordinarie, konsistorienotarierna,
skulle efter en omorganisation erhålla mindre kvalificerade uppgifter,
som borde betinga en lägre löneställning, eller ock att löneregleringen
skulle hindra en i samband med en omorganisation önskvärd omplacering
av befattningshavarna. Beträffande de i nyssnämnda utlåtanden
berörda frågor, vilkas lösning skulle kunna tänkas mera avsevärt inverka
på domkapitlens organisation, må erinras, att en revision av den ecklesiastika
arrendeförordningen genom beslut vid sistlidet års riksdag genomförts,
och i avseende å kyrkofondens förvaltning bär numera förslag avgivits
till inrättande av en särskild styrelse för kyrkofonden. Varken den
sålunda genomförda reformen eller den, som föreslagits, torde emellertid
för domkapitlens del innebära sådan ändring i arbetsuppgifterna, att
därigenom skulle möjliggöras en minskning i personaluppsättningen på
expeditionerna, i varje fall ej av den personal, som nu kan tänkas böra
bliva ordinarie. Vad angår ett eventuellt framtida avskiljande av folkskoleärendena
frän domkapitlens ämbetsområde, har ett av domkapitlen,
nämligen det i Härnösand, i sitt utlåtande över den remitterade lönepetitionen
särskilt uttalat sig rörande en dylik eventualitet. Domkapitlet påvisar,
vilket relativt ringa antal folkskoleärendena utgöra av samtliga till
domkapitlets handläggning hörande ärenden — något som även bekräftas
av inkomna uppgifter rörande domkapitlet i Göteborg — samt uttala]'',
att om den genom folkskoleärendenas överflyttning till annan myndighet
föranledda minskningen i arbetsbördan mot förmodan skulle möjliggöra
indragning av personal, detta givetvis kommer att enbart gälla de extra
biträdena. Även enligt statskontorets uppfattning torde folkskoleärendenas
avskiljande icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid
domkapitlens expeditioner. Det måste härvid även beaktas, att, enligt
vad i vissa domkapitels utlåtanden över lönepetitionen genom uppgifter
å diarieförda ärenden påvisats, arbetet vid expeditionerna i allmänhet
torde hava undergått en ej ringa stegring, sedan det till grund för domkapitelkommitténs
betänkande liggande materialet insamlades, något, som
jämväl bör ihågkommas vid bedömandet av det nuvarande personalbehovet.
Det synes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorganisation
skulle föranleda en sådan ändring i befattningshavarnas arbetsupp -

gifter, att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt
konsistorienotarierna angår, lärer, om en ändring i deras tjänsteställning
kommer till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.
Skulle vid en eventuell förändring i stiftsindelningen transport av befattningshavare
till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa
ärendegrupper övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena
av särskilda distriktsstyrelser — en samtidig överflyttning av personal
böra ifrågakomma, lärer det icke möta någon svårighet att hålla möjligheten
härtill öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

På grund av vad sålunda anförts, anser statskontoret, att i omorganisationsfrågans
nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åberopas
som skäl för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom
ordinarie anställning skulle kunna beredas åt en del av den fasta extra
personalen och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen,
konsistorienotarierna, erhålla de löneförmåner, som genom successiva löneregleringar
— senast vid innevarande års riksdag för ett antal institutioner
— tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst.
Statskontoret får därför för sin del tillstyrka, att en ny definitiv lönereglering
beslutas för personalen vid domkapitlens expeditioner, och lämnar
ämbetsverket i det följande detaljerade förslag beträffande de olika
befattningshavarna.

En sådan lönereglering torde givetvis böra ansluta sig till de numera
allmänt vedertagna löneprinciperna, och det för civilförvaltningen gällande
avlöningsreglementet därför bliva även å denna personal tillämpligt.
Såsom en följd härav skulle dyrtidstillägg komma att utgå efter de
mindre förmånliga grunder, som äro fastställda för befattningshavare
vid reglerade verk, och gäller detta såväl ordinarie som extra personal,
vilket bör beaktas vid tillmätandet av avlöningen. En förutsättning för
löneregleringen lärer likaledes vara, att den dagliga tjänstgöringstiden
fastställes till minst sju timmar.

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande Konsistens
avlöningsbelopp: notarierna.

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö,	Lund,	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Nuvarande Summa, förhållanden
Göteborg. Härnösand och Luleå . vid domkapitlen i Linköping,	Skara,	3.000	1.500	4.500
Strängnäs, Västerås och Karlstad		2.500	1.300	3.800
vid domkapitlet i Visby ............		2.000	1.000	3.000
vid Stockholms stads konsistorium .		1.200	800	2.000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg ä 500 kronor
efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill komma
vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen viss
expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och prästerskapets
enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt
den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars giltighet
år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till
notarie vid domkapitel med 2.500 kronor, varvid dock är fästat det villkoret,
att detsamma icke må utgå med högre belopp, än att det tillsam -

mans med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig: för notarie
vid domkapitlet i Visby till 2.500 kronor och beträffande notarie vid
annat domkapitel till 2.700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads
konsistorium utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1.800 kronor. Av
avlöningstillägget utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar.
Fri bostad åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping
på grund av donation enligt testamente den 28 juli 1827, i vilket löreskrives,
att förmånen »icke må vid något tillfälle hindra och varken som
något inre eller Öppet skäl verka och anföras till nekande av förbättring
uti lagliga löneinkomster, med vilken konsistorienotarien möjligen må
ihågkomma^».

Klassindel- När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorieninp-
notarierna uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande
böra vara indelade uti olika klasser, eu indelning, som vid fastställandet
av 1902 års stat motiverats med göromålens olika omfattning vid de särskilda
domkapitlen. Domkapitelkommittén — som ville ändra befattningarnas
benämning till stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehållandet
av klassindelningen. Kommittén anförde, att enahanda olikheter
i fråga om arbetsmängden otvivelaktigt på andra arbetsområden i örefunnes
mellan till graden likställda befattningar, utan att detta i allmänhet
ansetts böra betinga en skillnad i avlöningsförmåner. Kraven på arbetets
kvalitet och på grund härav fordringarna på tjänstemännens kompetens
och duglighet vore överallt desamma. Vissa ärendegrupper, framförallt
kungl. remisser i större frågor, vore allestädes ungefärligen lika
omfattande. Vad arbetsmängden i övrigt anginge, vore det riktigast, att
olikheten härutinnan kompenserades genom lämplig avvägning av antalet
arbetskrafter i övrigt, som ställdes till stiftsstyrelsernas lör fogande.
Ett stöd för sin uppfattning fann kommittén däri, att den motsvarande
indelning av landssekreterare- och landskamreraretjänster, som dittills
varit gällande, från och med år 1918 upphävts med undantag allenast för
de båda största länen, där särskilda förhållanden otvivelaktigt voro rådande.
I fråga om domkapitlet i Visby, som i fråga om arbetsmängden
intoge en särställning, kunde visserligen ifrågasättas ett undantag från
regeln, men fann kommittén detta olämpligt ur rekryteringssynpunkt.
Även här finge arbetets omfattning öva inflytande vid bestämmandet av
domkapitlets övriga arbetskrafter. För konsistorienotarien (sekreteraren)
vid Stockholms städs konsistorium föreslog dock kommittén en lägre
löneställning, för den händelse att någon ändring i stiftsstyrelsen för
Stockholm icke bleve genomförd.

Mot kommitténs förslag att, med nyssnämnda undantag, upphäva konsistorienotariebefattningarnas
indelning uti skilda avlöningsklasser hade
statskontoret icke något att erinra uti sitt över betänkandet avgivna
utlåtande.

Sedan kommitténs förslag avgavs, har inom statsförvaltningen införts
det nya avlöningssystemet, som gör lönebeloppens storlek beroende, förutom
av den lönegrad, till vilken eu befattning hänförts, även av den
ortsgrupp, till vilken befattningshavarens placeringsort hör. En dylik
differentiering av avlöningen efter levnadskostnadernas storlek å respektive
placeringsorter kommer sålunda automatiskt till stånd beträffande
konsistorienotarierna, om avlöningsreglementet för civilförvaltningen blir

gällande för befattningshavare vid domkapitlens expeditioner. Denna
lönedifferentiering åsyftar emellertid att giva lika reallön i samma lönegrad.
Vill man vid löneregleringen bibehålla den nuvarande, på arbetsmängdens
olika storlek vid respektive domkapitel baserade klassindelningen,
böra befattningarna tydligtvis hänföras till olika lönegrader. Frågan,
huruvida till lokalförvaltning hörande befattningshavare med till
arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av olika arbetsbörda placeras
i skilda lönegrader, har vid vissa löneregleringar enligt det nya avlöningssystemet
varit föremål för övervägande.

Närmast till hands ligger härvid en jämförelse med avdelningscheferna
vid länsstyrelserna, landssekreterare och landskamrerare, med vilka tjänster
konsistorienotariebelattningarna förete åtskilliga likheter. Vid den
för länsstyrelsernas personal år 1925 genomförda löneregleringen blevo
dessa avdelningschefer, ehuru göromålen vid de särskilda länsstyrelserna
otvivelaktigt äro av betydligt olika omfattning, samtliga hänförda till
samma lönegrad — något annat var över huvud taget aldrig ifrågasatt.
Fn viss olikhet i avlöningshänseende uppstod dock därigenom, att den
avlöningsiörstärkning, som i samband med en indragning av sportlerna
tillerkändes alla avdelningscheferna, bestämdes till ett högre belopp i de
tre största länen och till ett lägre belopp i Gotlands län än det, som tillkom
avdelningscheferna i övriga län.

Vid innevarande års riksdag har beslutats lönereglering för lantmäterikontoren.
I fråga om överlantmätarebefattningarna hade Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, att alla skulle placeras uti samma lönegrad, B 30, samt
nio erhålla särskild avlöningsiörstärkning, varav en med högre belopp
än de övriga. Riksdagen vidtog emellertid den ändringen i Eders Kungl.
Maj:ts förslag, att förenämnda nio befattningar hänfördes till lönegraden
B 30, varav eu tillika med avlöningsiörstärkning, samt de övriga till
lönegraden B 29 med undantag av överlantmätarebefattningen i Gotlands
län, som av särskild anledning uppfördes å övergångsstat. Riksdagen utgick
härvid likväl ifrån att samtliga befattningar, utom den i Gotlands
län, borde placeras uti lönegrad, motsvarande den tidigare tredje normalgraden,
samt att bägge förenämnda lönegrader i det nya avlöningsreglementet
voro avsedda att motsvara sistnämnda grad.

Lönereglering har vidare innevarande år genomförts för länsveterinärer
och provinsialläkare. Uti Eders Kungl. Maj:ts proposition hade samtliga
länsveterinärer föreslagits till placering i lönegraden B 20, men riksdagen
beslöt, att länsveterinärerna i de fyra nordligaste länen skulle med
hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och de ringa inkomsterna av enskild
praktik in. m. hänföras till lönegraden B 21. För provinsialläkarna
har fastställts ett särskilt avlöningsreglemente. enligt vilket en gradering
i avlöningshänseende av befattningarna genomförts genom deras fördelning
på skilda lönegrupper. Vid befattnings hänförande till den ena eller
andra gruppen, vilket skall ankomma på Kungl. Maj:t, är avsett, att i
främsta rummet hänsyn skall tagas till i vad mån distrikt kan anses svår
skött eller ej samt storleken av de inkomster av enskild praktik, som
kunna påräknas, och endast i mindre grad till levnadskostnadernas storlek
och kallortstörhållanden. Då det sålunda beträffande såväl länsveterinärer
som provinsialläkare väsentligen varit olikheten i extra inkomster,
som föranlett den ovannämnda graderingen i avlöningen, lära dessa
löneregleringar likväl sakna egentlig betydelse vid bedömande av konsistorienotariernas
lönefråga.

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om
arbetsbördan vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten desamma
och torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full sysselsättning
under stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmänhet
inom statsförvaltningen rådande praxis beträffande administrativa
tjänster av närmast jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas
avseende vid avdelningscheferna vid länsstyrelserna — anser statskontoret,
lika med domkapitelkommittén, att tillräckliga skäl icke äro för
handen att fortfarande uppdela konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen
uti skilda lönegrader. Den större arbetsmängden vid vissa domkapitel
lärer, såsom eljest är fallet inom förvaltningen, böra motviigas
genom att biträdande personal i större utsträckning ställes till dessa domkapitels
förfogande till lättande av konsistorienotariernas arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrupperingen
genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kommer
givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen
emellan. Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande
på samma reallönnivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till levnadskostnaderna
å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där
göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan
kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid
övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon
amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis
knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter
löneregleringen, anser statskontoret för sin del, att även denne konsistorienotarie,
då han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma
lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium intager
däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhållande
till domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tydligtvis
i avlöningshänseende allt fortfarande böra sättas lägre än de
övriga.

Löneställ- Då statskontoret nu övergår till att behandla den löneställning, konsininp.
storienotarierna vid löneregleringen böra erhålla, torde till en början
böra ånyo erinras, att domkapitelkommittén föreslagit en ändrad benämning
på befattningarna, nämligen stiftssekreterare för tjänst vid domkapitlen
och konsistoriesekreterare för tjänst vid Stockholms stads konsistorium,
därest detta komme att bibehållas oförändrat. Statskontoret
vill redan här framhålla, att ämbetsverket finner dessa benämningar
bättre motsvara de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna och
därför vara att förorda. De befattningar inom den civila statsförvaltningen,
med vilka stiftssekreteraretjänsterna närmast vore att jämföra, ansåg
domkapitelkommittén vara landssekreterarebefattningarna, och föreslog
i anslutning härtill, att den fasta avlöningen för stiltssekreterarna,
vilka skulle äga bibehålla vissa sportler, blev densamma som för befattningshavare
i tredje normalgraden. Det är härvid likväl att märka, att
enligt kommitténs organisationsförslag sekreterarna skulle erhålla cn i
viss mån förstärkt tjänsteställning och ett ökat ansvar. Någon väsentligare
ändring i sak i fråga om de dem påvilande arbetsuppgifterna torde

förslaget emellertid icke hava inneburit. I sitt utlåtande över betänkandet
förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som ledamot i
domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna
löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén anvisat
stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot eu byrådirektörslön
bättre avpassad. Även kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sekreterarens
ledamotskap och fann endast under denna förutsättning likställigheten
med byråchefer vara försvarsbar.

Den remitterade petitionen, vars direkta hemställan är mera allmänt
hållen, synes åsyfta konsistorienotariernas (sekreterarnas) vid domkapitlen
likställighet i avlöningshänseende med landssekreterarna. Det framgår
dock icke, huruvida härmed avses endast lönegradsplaceringen eller
jämväl den landssekreterare tillkommande avlöningsförstärkningen. I de
utlåtanden, som av domkapitlen avgivits över petitionen, hava följande
uttalanden gjorts beträffande konsistorienotariernas löneställning. Tre
domkapitel, i Växjö, Göteborg och Karlstad, tillstyrka bifall till petitio
närernas hemställan. Två domkapitel, i Linköping och Härnösand, hänvisa
till domkapitelkommitténs utredning. Ett domkapitel, i Lund, påyrkar
likställighet med landssekreterare. Två. i Uppsala och Luleå, hemställa
om placering i lönegraden B 30, varvid likväl domkapitlet i hopsala
endast uttalar sig rörande befattningen vid detta domkapitel. Konsistorienotaries
jämställande med landssekreterare har mött gensaga av två
domkapitel, i Västerås och i Visby, som framhålla, det förra, att kommitténs
förslag i lönefrågan utgick från en omorganisation med andra
arbetsförhållanden och annat tjänsteansvar för domkapitlets tjänstemän,
och det senare, att det förelåge en skillnad mellan landssekreterarnas och
konsistorienotariernas tjänsteställning och juridiska ansvar för vederbörande
myndigheters beslut.

Om löneregleringen nu icke förknippas med eu omorganisation, som gör
konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det
enligt statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlöningshänseende
jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av centrala
ämbetsverk eller länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskontoret
gav uttryck i utlåtandet den 8 maj 1920, vari statskontoret uttalade
sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfarande. De tjänster,
statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde den s. k. byrådirektörsgraden
inom den civila statsförvaltningen, vilken intog en mellanställning
mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana
tjänstemän vid centrala Wrk, vilka visserligen benämndes byrådirektörer,
men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrådirektörsgrad
motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden
B 28, och torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad
innebära eu för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om,
som ämbetsverket nedan föreslår, samtliga sportler indragas. Pin lägre
lönegrad anser statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för
dessa befattningshavare, av vilkas kunnighet och arbetsförmåga domkapitlens
fullgörande av sina uppgifter i väsentlig grad är beroende. Hänsyn
lärer även i viss grad höra tagas till lör befattningarna uppställda
kompetenskrav, juridisk examen samt förfarenhet i domarevärv. I samband
med löneregleringen torde, såsom statskontoret förut tillstyrkt, be -

Statskontorets
förslag
beträffande
notarierna
vid dom
kapitlen.

*10

nämn ingen på konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen böra
utbytas mot stiftssekreterare.

Notarie- Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium är
PefaUnmgeii för närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre
[''''lins stads avlöning än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är

konsisto- emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i cnligrium.
het med Eders Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsistoriets
egen hemställan meddelade beslut. Rörande denna befattning uttalade
domkapitelkommittén, att, om den kyrkliga organisationen i Stockholm
bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande, liksom dittills, kunde
skötas såsom bisyssla till annan befattning, en anordning, för vilken i
huvudstaden med dess rikliga tillgång på administrativt utbildade arbetskrafter
förutsättningarna givetvis voro större än annorstädes. Avlöningsformen
kunde då också bibehållas, dock med skälig förhöjning av avlöningens
belopp. Kommitténs förslag upptog en avlöningsförhöjning av 1,000
kronor beträffande lönen och 500 kronor beträffande tjänstgöringspenningarna.

Lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bibehålla ifrågavarande
befattning, som icke ger sin innehavare full sysselsättning, anser
statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Vid den innevarande år beslutade
löneregleringen för musikaliska akademien med musikkonservatoriet
blevo ett antal förut ordinarie befattningar, beträffande vilka förhållandena
voro likartade, omändrade till icke ordinarie befattningar förenade
med arvode, och anfördes det därvid av departementschefen bl. a., att det
skäl, som tidigare föranlett, att dessa tjänster blivit ordinarie statsbeställningar,
eller hänsynen att kunna bereda vederbörande tjänsteinnehavare
pension, icke numera kunde tillmätas samma betydelse, då frågan om
icke ordinarie befattningshavares pensionsrätt snart torde komma att
lösas. Särskilt som å notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium
nu icke finnes någon ordinarie innehavare, torde tidpunkten vara
lämplig att i samband med löneregleringen förändra densamma från ordinarie
syssla till arvodestjänst. Visserligen skulle den svävande frågan
om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon
ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande
sakliga skälen tala för tjänstens förändring till icke ordinarie och en
sådan åtgärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter
för befattningens återupplörande som ordinarie och dess placering å löneskalan,
för den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell
omorganisation av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen
av tjänsten av berörda anledning icke böra äga rum. Vid bestämmande
av arvodets storlek har man att välja mellan att sätta del.samma till ett
fixt och då relativt högre belopp eller att medgiva förhöjningar efter
viss tjänstetid. Vid nyssnämnda lönereglering för musikaliska akademien
hava bägge sätten vunnit tillämpning, och anser sig statskontoret
i föreliggande fall böra förorda systemet med åldersförhöjningar. Då
även för denna befattning någon löneförbättring lärer vara motiverad,
torde med utgångspunkt från nu utgående löneförmåner — lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg, provisoriskt avlöningstillägg och sportel
inkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret 1924—1925 till 187:50
kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare dyrtidstilläggsgrun -

*11

derna varda gällande, begynnelsearvodet skäligen kunna bestämmas till
5.700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360 kronor, efter 6 år med
ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare 360 kronor. De bestämmelser
i övrigt, som kunna erfordras rörande denna befattningshavares
avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av sportler,
villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet ävensom
rörande ersättning till vikare, lära i anslutning till stadgandet i § 1
i kungörelsen med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie befattningshavare
vid civilförvaltningen böra meddelas av Kung]. Maj:t. Benämningen
å befattningen torde, om ändring sker beträffande konsistorienotariebefattningarna
vid domkapitlen, böra ändras till konsistoriesekreterare.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos de konsistorienotarierna
tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller och som lian icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och
kassor samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden
blivit ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prästerskapet
eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda blev förordnat, arvode för utdelning
av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till
underhåll av barn utom barnhuset.

Domkapitelkommittén iörordade, att expeditionslösen skulle indragas
och ersätta s med stämpelavgifter samt att även förvaltningsarvodena
skulle frångå konsistorienotarierna och i stället användas för bestridande
av särskilda omkostnader för ordnande av domkapitlens medelsförvaltning.
Arvodena för utdelning av fosterlöner vore enligt kommitténs
mening snarast att betrakta såsom ersättning för frivilligt åtagande,
som näppeligen kunde anses falla inom ramen för stiftssekreterarnas
tjänsteåligganden, ocli då därtill komme, att det vore ovisst, om sagda
arvoden komme att i framtiden utgå, ansåg kommittén anledning ej förefinnas
att i fråga om denna post vidtaga särskild åtgärd i sammanhang
med löneregleringen.

Vad angår kommitténs uttalande, att arvodena för utdelning av fosterlöner
vore att betrakta såsom ersättning för ett frivilligt åtagande, torde
detta icke vara riktigt. I reglementet för barnhuset den 28 december 1850
var stadgat, att till besparande av tidsspillan och omkostnader för fosterföräldrar
fosterlönerna borde dem tillställas genom prästerskapet eller
på annat sätt, en föreskrift, som även återfinnes i nu gällande reglemente
den 25 november 1910. Under hänvisning till berörda stadgande i reglementet
förklarade Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 augusti 1852 direktionen
för barnhuset berättigad att mot erläggande av vanligt arvode
till konsistorienotarien genom domkapitlen fördela ifrågavarande barnhusmedel.
I förbigående må omniimnas, att arvodet jämlikt direktionens
beslut den 28 februari 1813 fastställts till 16 skillingar banco, eller 50 öre
för varje uttingat barn. Utdelningen av fosterlöner lärer sålunda vara
att betrakta som ett konsistorienotariernas åliggande i tjänsten.

Vid 1919 års provisoriska lönereglering, som sedermera år för år erhållit
förlängd giltighet, hava genom bestämmelserna om hänsynstagandet

Sportler.

*12

till sportelinkomsten vid utbetalningen av det provisoriska avlöningstilllägget
till konsistorienotarierna en begränsning av sportlerna till 200 kronor
per år och beträffande notariebefattningen vid domkapitlet i Visby
en indragning av sportlerna i realiteten ägt rum. Detta gäller dock icke
notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium, där provisoriska
avlöningstillägget vid konsistorienotariebefattningen icke gjorts beroende
av sportlerna.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefattningar
för budgetåret 1924—1925 framgår av nedanstående sammanställning
av de uppgifter, som statskontoret införskaffat från vederbörande
befattningshavare.

Sportelinkomster vid konsistorienotariebefattningarna budgetåret 1924
—1925:

		Expedi-	Förvalt-	Arvode för
		nings-	utdelning av	Summa.
			arvoden.	fosterlöner.
Domkapitlet	i Uppsala .......	. 23:50	804: —1 2	77:50	905: —
»	» Linköping .....	. 14: —	1.097: 85	51: 75	1.163: 60
»	» Skara .........	. 34: —	287: 75	34:50	356: 25
	» Strängnäs .....	. 33:25	1.334: 06	103: 75	1.471:06
»	» Västerås .......	. 13: —	261: 46	38:25	312: 71
»	» Växjö .........	. 68:25	407: —3	136: 75	612: —
»	» Lund ..........	. 88:25	73: 78	112: 50	274: 53
»	» Göteborg ......	. 15:—1	693: 53	40: 75	749: 28
»	» Karlstad .......	. 16:25	280: 72	39: —	335: 97
»	» Härnösand .....	. 25:—1	749:19	39: 25	813: 44
»	» Luleå .........	. 25: —	89:09	106: 50	220: 59
»	» Visby .........	. 8:50	—	36:50	45: —
Stockholms stads konsistorium .	. 30: —	187: 50	—	217: 50
	Summa 394: —	6.265: 93	817: —	7.476: 93

I överensstämmelse med den princip, som allmänt tillämpats vid löneregleringar
under de senare åren, lära de sportler, som konsistorienotarierna
fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra indragas
eller upphöra. Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlöningsförmånerna
medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig
upphörande av sportelinkomsterna, behöver icke i samband med löneregleringen
meddelas, enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlöningsreglementet
för civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till
nyssnämnda bestämmelser Eders Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras rörande
sportlernas indragning till statsverket eller upphörande, i den mån
sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom nådiga
kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare,
å vilka det nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning, den
1 juli 1925 eller framdeles rätten till expeditionslösen skall upphöra och

1 Approximativ uppgift.

2 Enligt uppgift dessutom i förvaltningsarvode 410 kronor såsom bidrag i anseende till
svag avlöning.

3 Er. o. m. budgetåret 1925—1926 utgå enligt domkapitlets beslut icke längre några
förvaltningsarvoden.

*13

sådan lösen redovisas till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat,
d. v. s. genom stämpel.

Rörande de enligt hittills varande bestämmelser konsistorienotarierna
tillkommande förvaltningsarvoden torde bestämmelse böra meddelas, att
desamma, i den mån de fortfarande skola av vederbörande gäldas, skola
till statsverket indragas. Domkapitelkommittén föreslog, att förenämnda
arvoden — med tillskott av visst anslag av statsmedel — skulle direkt användas
för bestridande av kostnaderna för domkapitlens medelsförvaltning.
Arvodena torde för sådan händelse böra såsom särskilda uppbördsmedel
gottskrivas anslaget till domkapitlens expeditioner samt beräknas
som tillgång vid anslagets bestämmande. Ur såväl budgetteknisk synpunkt
som för anslagsberäkningen lärer det emellertid vara lämpligare
att, på sätt numera förfares vid länsstyrelserna, sportelinkomsterna tillgodoföras
riksstatens inkomsttitel »diverse inkomster» och utgifterna för
medelsförvaltningen i sin helhet utgå från avlöningsanslaget.

Kommittén har även berört frågan angående möjligheten att i större
utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhållande, att för ett
slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar; enligt kommitténs
mening talade starka skäl mot att ytterligare belasta de under domkapitlens
vård ställda fonder och kassor med förvaltningskostnader. Därest
förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta statsinkomster, synes
det statskontoret föreligga anledning att till övervägande upptaga frågan,
i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör utgå av fondernas
och kassornas medel. Beträffande exempelvis sådana av domkapitlet
förvaltade fonder, som utgöra lokala avlöningstillgångar, kan det
med fog göras gällande, att statsverket bör erhålla full ersättning för
förvaltningskostnaderna efter skälig uppskattning. Emellertid må erinras,
att kyrkofondskommittén den 4 april 1922 avgivit ett utlåtande med
förslag angående den framtida förvaltningen av vissa ecklesiastika fonder,
som nu förvaltas av domkapitlen, och bär kommittén hemställt, att
vissa av dessa fonder till förvaltning övertoges av statskontoret eller vederbörande
kyrkoråd. I underdånigt utlåtande över betänkandet i fråga hava
kammarkollegiet och statskontoret dock föreslagit vidtagande av viss
ändring i lagen om prästerskapets avlöning i syfte att möjliggöra uteslutandet
av större fonder från förvaltningen av kyrkoråden. Sedan avgörande
blivit träffat rörande förvaltningen av de av kyrkofondskommittén
behandlade fonderna, böra enligt statskontorets mening domkapitlen anbefallas
att inkomma med utredning och förslag rörande den ersättning för
förvaltningen, som anses böra utgå av de fonders och kassors medel, som
stå under domkapitlens vård. Avgörandet i dessa frågor synes lämpligen
böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Det bär behandlade spörsmålet
äger likväl icke något nödvändigt samband med löneregleringen, som därför
icke behöver göras härav beroende.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.) 7

*14

Konsistorienotariens
i
Linköping
bostadsförmån.

Reseersätt ning.

Rätten till
tjänstår och
nådår.

I detta sammanhang kan vara av intresse att erinra om den provision,
som från prästerskapets änke- och pupillkassa hittills utbetalts såsom ersättning
för bestyret med upphörd och redovisning av vissa kassan tillkommande
medel och som, efter att tidigare hava tillfallit konsistorienotarierna,
vid 1902 års lönereglering indrogs till statsverket och sedan såsom
särskilda uppbördsmedel gottskrivits anslaget till domkapitlens expeditioner.
Innevarande års riksdag har på förslag av Eders Kungl. Maj:t
medgivit, att nämnda provision efter ikraftträdande av nytt reglemente
för kassan må upphöra att utgå.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linköping
fri hostad. I det löneregleringsförslag, som låg till grund för den
nådiga propositionen i ämnet till 1902 års riksdag framhöll statskontoret,
att till följd av innehållet i den donationsurkund, varigenom åt nämnda
konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej kunde inräknas i
den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom. Denna statskontorets
uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riksdagen. Ej
heller nu lärer denna förmån höra föranleda minskning av avlöningen.

I samband med föreliggande löneregleringsförslag torde höra erinras
därom, att i avseende å stiftssekreterarnas rätt till ersättning vid tjänsteresor
viss utsträckning föreslogs av domkapitelkommittén. I förslaget
till instruktion för stiftsstyrelse hade kommittén intagit bestämmelse därom,
att stiftssekreterare skulle efter anmodan av biskop vara pliktig närvara
vid visitationsförrättning och därvid föra protokoll, och borde han
enligt kommitténs mening i dylika fall åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet. Statskontoret föreslog i sitt utlåtande,
att skyldigheten att närvara vid visitationsförrättning och därför
åtnjuta ersättning borde göras beroende av att domkapitlet därom i varje
särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet av skälen till att
hans deltagande ansetts nödvändigt. Ämbetsverket ifrågasatte tillika, om
icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde för vissa landsstatstjänstemän,
skulle kunna inskränkas till gottgörelse för resekostnader
utan rätt till dagtraktamente.

I samband med löneregleringen lärer till slutgiltigt avgörande höra upptagas
frågan om upphörande av tjänstårs- och nådårsrätten för efterlevande
till konsistorienotarie. På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915
års kyrkomöte, att den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma
stärbhus efter konsistorienotarier, finge upphöra; dock att rubbning ej
skedde i den tjänstårs- och nådårsrätt, som kunde tillkomma stärbhus
efter konsistorienotarie, vilken tillträtt befattningen, innan blivande lönereglering,
i samband varmed tjänstårs- och nådårsrätten upphävdes, trätt
i kraft, och icke funnes villig att övergå på den nya avlöningsstaten med
därvid fästade villkor. Domkapitelkommittén uttalade sig för att berörda
rätt måtte upphöra i samband med genomförandet av ny lönereglering för
stiftsstyrelsernas tjänstemän. Bland de villkor ocli bestämmelser, som
skulle gälla för de nya avlöningsförmånernas åtnjutande, borde därför
intagas en bestämmelse om skyldighet för konsistorienotarie, som vid den
nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträdde stiftssekreterarebefattning
och inginge på samma avlöningsstat, att frånsåga sig den rätt till tjänstår
och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie. För

*15

de konsistorienotarier, som icke överginge på den nya avlöningsstaten,
skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

Om en lönereglering nu beslutas, lärer densamma böra förknippas med
det av kommittén föreslagna villkoret; till de ytterligare åtgärder, som
för berörda rätts avskaffande torde böra vidtagas, återkommer statskontoret
i samband med frågan om familjepensioneringens ordnande. Denna
fråga behandlas dock lämpligast samtidigt beträffande såväl konsistorienotarier
som amanuenser, varför statskontoret nu tillsvidare lämnar den
åsido.

Amanuensbefattningar, försedda med arvode, finnas inrättade vid samtliga
ecklesiastika konsistorier utom de i Visby och Stockholm. En befattning
vid varje konsistorium är uppförd å den ordinarie staten. Jämlikt
1902 års lönereglering och däri i anledning av Kalmar stifts indragning
och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå amanuensarvodena med
1.800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand
och Luleå och med 1.600 kronor vid domkapitlen i Linköping, Skara,
Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt medgivande av 1910 års riksdag
uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet i Lund ett avlöningsbidrag
av 300 kronor från den under domkapitlets vård stående äldre pastoraliefonden.
Amanuenserna uppbära dessutom från och med år 1920 jämlikt
riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg, som utgå vid
domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1.700 kronor, vid domkapitlen i
Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1.500 kronor och vid
domkapitlen i Göteborg, Västerås, Härnösand och Karlstad med 1.000
kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefattningar
finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och
med år 1920, respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,
till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbetskrafter
vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3.700 kronor
per år. Provisoriskt avlöningstillägg utgår icke till dessa amanuenser,
ehuru formuleringen av riksdagens beslut och nådiga kungörelsen i
ämnet icke framgår, att de skulle vara härifrån undantagna. Av anslagsberäkningen
synes emellertid, att detta varit avsett.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmå -

ner med undantag av dyrtidstillägg. Domkapitel. Arvode.	Fond-	Provisoriskt avlönings-	Summa.
Uppsala .......	.. 1.800		tillägg. 1.700	3.500
» .........	.. 3.700	—	—	3.700
Växjö ..........	.. 1.800	—	1.500	3.300
Lund ...........	.. 1.800	300	1.500	3.600
» ...........	.. 3.700	—	—	3.700
Göteborg .......	.. 1.800	—	1.000	2.800
Härnösand .....	.. 1.800	—	1.000	2.800
Luleå ..........	.. 1.800	—	1.700	3.500
Linköping ......	,. 1.600	—	1.500	3.100
Skara ..........	,. 1.600	—	1.500	3.100
Strängnäs ......	. 1.600	—	1.500	3.100
Västerås .......	. 1.600	—	1.000	2.600
Karlstad .......	. 1.600	—	1.000	2.600

Konsistorie amanuenser.

Nuvarande

förhållanden.

*16

Amanuenserna åtnjuta icke någon sportelinkomst i denna sin egenskap,
om härtill icke räknas den ersättning, som amanuens må uppbära för den
händelse han är kommissionär. En amanuensbefattning, i Uppsala, innehaves
av en kvinna. Av de övriga äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad
och Härnösand, tydligen att betrakta som bisysslor, då deras innehavare
tillika innehava ordinarie statlig eller kommunal tjänst. Vid den provisoriska
löneregleringen vid 1919 års riksdag utgick man ifrån att amanuensbefattningarna
vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,
Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare full sysselsättning, medan
amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad
och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

Domkapitel- Domkapitelkommittén ansåg nödvändigt, att amanuensbefattningarna
kommitténs omreglerades till »verkliga tjänster». Det syntes kommittén självklart,
förslag. ai.|oetet vid domkapitlen både vore av den omfattning och hade den

beskaffenhet, att vid sidan av stiftssekreteraren behövdes en tjänsteman,
som helt ägnade sig däråt. Om sekreteraren skulle kunna befrias från en
mängd av löpande göromål, som till förfång för de mera krävande arbetsuppgifterna
upptoge hans tid, erfordrades inom stiftsstyrelsen en arbetskraft
med tillräcklig utbildning och erfarenhet för att kunna övertaga uppgifter,
som icke direkt krävde handläggning av stiftssekreteraren. Vid
sekreterarens tjänstledighet vore av vikt att hava tillgång till vikarie med
kännedom om göromålen. Även för rekryteringen av sekreteraretjänsterna
bleve dessa befattningar av betydelse. För dessa tjänstemän, som
skulle ersätta amanuenserna, föreslog kommittén benämningen stiftsnotarie.
I lönehänseende ansågos tjänsterna böra ungefärligen likställas med
befattningar i första normalgraden och närmast jämföras med länsnotarietjänsterna.
Kommittén föreslog, att avlöningsförmånerna för stiftsnotarie
bestämdes till samma belopp som för länsnotarie av l:a lönegraden och
för de stiftsnotarier av andra graden, som kommittén ansett erfordras vid
domkapitlen i Uppsala och Lund, till samma belopp som för länsnotarie av
andra lönegraden. För amanuenserna i Visby och Stockholm, som icke
skulle hava full tjänstgöring, föreslog kommittén arvoden av 1.800 kronor.
En reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotariebefattningar
av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund inrättades
stiftsassessorsbefattningar, i lönehänseende jämställda med länsassessorer.

Statskonto- i utlåtande den 8 maj 1920 hade statskontoret icke något att erinra
tände ''l920 beträffande kommitténs förslag i fråga om stiftsnotariebefattningarna
an 6 '' för den händelse en omorganisation genomfördes.

Lönepeti- Den föreliggande lönepetitionen utmynnar i en allmänt hållen hemtionen
och Sällan om konsistorienotariernas och konsistorieamanuensernas placering
yttranden118 i lönehänseende efter de grunder, som tillämpas i avseende på motsvarande
befattningshavare vid länsstyrelserna. Då i petitionen tidigare återgivits
domkapitelkommitténs uttalande om att avlöningsförmånerna för
stiftsnotarie böra bestämmas till samma belopp som för länsnotarie av
första lönegraden, vill det synas, som om petitionärerna åsyftat stiftsnotaries
likställighet med dessa tjänstemän. Det må då härvid erinras,
att vid 1925 års lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna

*17

länsnotarie av första lönegraden hänförts till lönegraden B 24 i avlöningsreglementet
för civilförvaltningen och länsnotarie av andra lönegraden
till lönegraden B 21.

Beträffande sökandenas löneställning vid en lönereglering innehålla vissa
domkapitels yttranden endast en hänvisning till domkapitelkommitténs
betänkande eller ett tillstyrkande av petitionärernas hemställan. Andra
åter uttala sig mera bestämt. Domkapitlet i Uppsala, som dock yttrar sig
allenast beträffande den egna expeditionen, påyrkar, att stiftsnotarierna,
som skulle ersätta amanuenserna, placeras, den ena i lönegraden B 24 och
den andra i lönegraden B 21 samt upplyser tillika, att bägge amanuenserna
redan nu uteslutande ägna sig åt domkapitlet. Domkapitlet i Lund
föreslår de två amanuensernas ersättande med en stiftsassessor, med avlöning
motsvarande länsassessors, sålunda i lönegraden B 27, och en stiftsnotarie
i lönegraden B 21 samt uppgiver, att bägge amanuenserna ägna
sin huvudsakliga tid åt domkapitlet. Domkapitlet i Luleå föreslår, att
stiftsnotarie placeras i lönegraden B 24. Enligt av konsistorienotarien
lämnad uppgift är amanuensen av denna sin befattning regelmässigt upptagen
under sex timmar av dagen. Domkapitlet i Härnösand uttalar sig
för att amanuensbefattningen förändras till heltidstjänst; i en till yttrandet
fogad p. m. från konsistorienotarien upplyses, att amanuensens vid domkapitlet
tjänstgöring i medeltal uppgår till 3 L timmar per dag. Domkapitlet
i Linköping meddelar, att amanuensen ägnar hela sin arbetstid
åt domkapitlet.

Till utredningens fullständigande anmodade statskontoret domkapitlen
i Skara, Växjö, Göteborg, Strängnäs, Västerås och Karlstad att inkomma
med uppgift å den dagliga arbetstiden för innehavaren av respektive amanuensbefattning
ävensom med yttrande, huruvida enligt domkapitlets
åsikt göromålens vid domkapitlet art och omfattning krävde befattningens
ersättande med en med full tjänstgöring, 7 timmar, förenad ordinarie
tjänst i 21 lönegraden enligt avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen.
Domkapitlens svar härå innehålla i huvudsak följande.

Amanuensen vid domkapitlet i Skara har omkring 6 timmars daglig
tjänstgöring, det mesta, som kunnat åläggas honom med den ringa avlöning
han uppbär. Tjänsten anses böra förändras till en ordinarie befattning
med full tjänstgöring, sju timmar dagligen, i minst 21 lönegraden.

För amanuensen vid domkapitlet i Växjö uppgives den dagliga arbetstiden
vara omkring 7 timmar. Domkapitlet förordar på det livligaste befattningens
ersättande med en ordinarie t jänst i 21 lönegraden.

Domkapitlet i Göteborg, som hänvisar till en åtföljande skrivelse från
konsistorienotarien, upplyser, att den dagliga arbetstiden för amanuensen
är omkring 2’A timmar. Göromålen vid domkapitlet äro emellertid numera
av den art och omfattning, att de kräva amanuensbefattningens ersättande
med en ordinarie befattning med full tjänstgöring. I konsistorienotariens
promemoria framhålles, att göromålens ökning nödvändiggör
en utökning av arbetskrafterna, antingen genom att ytterligare en amanuensbefattning
inrättas eller ock därigenom att den nuvarande amanuensbefattningen
utbytes mot en ordinarie tjänst. Amanuensen har för närvarande
ingen bestämd daglig arbetstid å tjänsterummet, men beräknas
det arbete han utför för domkapitlet kräva i medeltal 2K> timmar om
dagen. Särskilt om viss daglig arbetstid föreskrives eller utökning sker
av det arbete, som nu kräves av amanuensen, torde det bliva svårt eller

*18

omöjligt att få vid statens eller stadens verk i Göteborg anställda tjänstemän
att åtaga sig tjänstgöring som amanuens bos domkapitlet. Då den
ytterligare arbetshjälp åt konsistorienotarien, som erfordras, kan beräknas
kräva en tjänstgöringstid av i medeltal omkring 4 timmar om dagen,
synes den enda, i varje fall den bästa lösningen vara den, att en notarietjänst
i 21 lönegraden inrättas vid domkapitlet i stället för amanuensbefattningen.

Domkapitlet i Strängnäs beräknar amanuensens dagliga tjänstgöring
till 4 å 7 timmar och hemställer, att befattningen må bliva ordinarie »med
de löneförmåner, som kunna bestämmas med hänsyn till arbetet och arbetstiden».

Amanuensen vid domkapitlet i Västerås, som tillika är läroverksadjunkt,
har till sitt huvudsakliga arbete räkenskapsväsendet som bokförare samt
registreringen och protokollföringen var fjärde vecka. Arbetet utföres
till stor del i hemmet om eftermiddagarna och växlar från under sommar -och höstmånaderna, då arbetet på grund av boksluten är betydligt, 7 timmar
och därutöver, till under de första vintermånaderna en ganska ringa
tjänstetid. I medeltal anses tjänstgöringen utgöra högst 4 timmar dagligen.
Arten av amanuensens göromål synes icke domkapitlet kräva befattningens
ersättande med en med full tjänstgöring förenad ordinarie tjänst,
åtminstone icke en tjänst i så hög lönegrad som 21.

Amanuensen vid domkapitlet i Karlstad, som även är läroverksadjunkt,
beräknas hava eu arbetstid av i medeltal två timmar per dag. Under förutsättning
att avlöningarna för extra biträdet och vaktmästaren bli tillmätta
så, att av dem kan krävas full tjänstgöring, sju timmar, anser domkapitlet
ej för närvarande behövligt, att amanuensbefattningen vid domkapitlet
utbytes mot eu ordinarie tjänst.

Statskonto- Av det föregående torde framgå, att i fråga om såväl arten som omfatt rets

förslag, ningen av det arbete, som utföres av amanuenserna, väsentliga olikheter
förefinnas vid de skilda domkapitlen. Några domkapitel anse hos dem
anställda amanuensers arbete så kvalificerat, att de påyrka befattningarnas
placering i 27 eller 24 lönegraden. Vidare föreligga yrkanden på
amanuensernas placering i 21 lönegraden. Domkapitlet i Linköping upplyser,
att amanuensen bland annat har till åliggande att utföra allt renskrivningsarbete
å expeditionen, något som domkapitlet dock anser vara
ett missförhållande, som bör avhjälpas genom ökat anslag till biträden.
Av domkapitlets i Strängnäs allmänt hållna uttalande torde framgå, att
domkapitlet icke anser sig kunna tillstyrka så hög placering som i 21 lönegraden
eller avlöning beräknad efter full tjänstgöring. Domkapitlen i
Karlstad och Västerås framhålla, att ordinarie heltidstjänster icke äro
behövliga, det senare domkapitlet dessutom, att så hög placering som i
21 lönegraden icke är motiverad. Kortare arbetstid än den normala förekommer
vid domkapitlen i Karlstad, Västerås, Strängnäs, Göteborg och
Härnösand. Från de två sistnämnda domkapitlen hemställes dock om befattningarnas
ändring till heltidstjänster. Vid övriga domkapitel torde
amanuenserna hava full eller i det närmaste full tjänstgöring. Amanuensbefattningarna
vid domkapitlen i Västerås, Karlstad, Göteborg och Härnösand
torde för närvarande vara att betrakta såsom bisysslor, då de två
förra innehavas av adjunkter vid allmänna läroverk och de senare av en
assessor i rådhusrätten, respektive av en förste rådman. Av amanuen -

*19

serna i Växjö och Luleå är den förre tillika domkyrkosyssloman och den
senare vice auditör, av vilka befattningar åtminstone den senare torde
vara att anse som bisyssla till amanuenstjänsten.

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika,
torde givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rummel
bero på den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda domkapitlen,
men även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis
knappa biträdesanslagen. Om lönevillkoren förbättras och biträdesanslagen
ökas, kan visserligen förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels
expeditioner efter hand kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär
man likväl böra i stort sett utgå från de nuvarande förhållandena och till
en framtid uppskjuta de åtgärder, som kunna motiveras av eu dylik omläggning
av arbetet.

Till följd av de ovan påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen
kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga
grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma
för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke beliöves,
är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuensbefattningar,
som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en
sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten
bjuda, att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjänster.
I främsta rummet torde härvid ifrågakomma eu amanuensbefattning
vid domkapitlet i Lund och eu vid domkapitlet i Uppsala. Vid vartdera
domkapitlet finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning,
men anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa befattningar,
som tillkommit först från och med år 1920 respektive 1922, nu
omändras till ordinarie, varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle
finnas vid samma domkapitel. Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som
tillhöra de mera arbetsbetungade och där det högre amanuensarvodet,
1.800 kronor, utgår, synes finnas fog för att ordinarie anställning beredes
åt amanuenserna. Sju timmars tjänstgöring åvilar enligt uppgift
amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men på grund av vad förut
upplysts angående göromålen vid denna befattning torde dess förändring
till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej heller i fråga om
amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som uppgives vara förenad
med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig statskontoret för
närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst. Av domkapitlen
i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring uppgivits
belöpa sig till i medeltal 2 E respektive 3 V timmar per dag, har
påyrkats befattningshavarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom
deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Även om en utsträckning av
tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer likväl
med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan
på vidare erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke
full tjänstgöring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga.
Vid domkapitlen i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes
kortare arbetstid, och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon förändring
i dessa förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de
tre sistnämnda domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för amanuenserna
icke kunna ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt

*20

till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befattningarna
innehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså
vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuensbefattningar,
som icke förändrats till ordinarie tjänster, torde det däremot
få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och
övriga förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke
ordinarie personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra
hänföras till extra ordinarie befattningshavare.

Vad sedan angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, så torde
de ordinarie befattningshavarna skäligen höra placeras i lönegraden B 21,
vilken bland annat innefattar revisorer och notarier vid de centrala äm
hetsverken. En sådan placering kan också anses närmast motsvara den
lönenivå, som domkapitelkommittén på sin tid föreslog. Med avseende på
de yrkanden på väsentligt högre lönegradsplacering, som framförts av
domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå, kan framhållas, att nämnda domkapitel
utgått från stiftssekreterarnas hänförande till 30 lönegraden, medan
statskontoret i föreliggande förslag ansett dessa befattningshavare
böra placeras i 28 lönegraden, vilket icke kan undgå att jämväl i någon
mån inverka på de närmast underställda befattningshavarnas ställning,
dels ock att domkapitelkommittén icke biträdde ett inom kommittén väckt
och sedermera reservationsvis framfört förslag om inrättande vid domkapitlen
i Lund och Uppsala av stiftsassessorsbefattningar med avlöning
motsvarande länsassessorers. De nya ordinarie tjänster, som skulle ersätta
vissa amanuensbefattningar, torde lämpligen i överensstämmelse
med domkapitelkommitténs förslag böra benämnas stiftsnotarier.

I fråga om de extra ordinarie amanuensernas lönegradsplacering må.
erinras, att jämlikt de för den reglerade civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna
(k. kung. nr 356 år 1925) lön till andre amanuens
må utgå högst enligt 16 lönegraden och för förste amanuens högst enligt
18 lönegraden i den i kungörelsen intagna löneplanen, samt att jämlikt
nådiga cirkuläret den 20 juli 1925 extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse
med arbetsuppgift, motsvarande vad som ålegat extra länsnotarie
eller extra länsbokhållare, må placeras i högst 19 lönegraden i nämnda
löneplan. För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel äro närmaste
biträden till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekreteraren,
synes i allmänhet en placering i 18 lönegraden kunna anses lämpligt
avvägd. Då såsom i viss mån torde framgå av vad förut anförts, förhållandena
kunna vara rätt olikartade vid de skilda domkapitlen, synes likväl
en enhetlig lönegradsplacering tillsvidare icke böra fastställas. Det
lämpligaste torde vara, att beslut meddelas av Eders Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel avgivit förslag jämte redogörelse
för de med amanuensbefattningen förenade göromålen. I de fall
där behovet icke kräver, att amanuensen har full tjänstgöring, bör avlöningen
självfallet utgå med ett i förhållande till den kortare arbetstiden
reducerat belopp, och lärer Eders Kungl. Maj:ts beslut böra innefatta
jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå oavkortad eller beräknas
efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som
fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle kunna läggas
lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordinarie amanuens i
den lönegrad, som anses som den normala, beloppet givetvis reducerat i

förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan beräkning skulle likväl,
om man utgår från 18 lönegraden som den normala, särskilt för amanuensen
i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i medeltal utgöra
allenast 2 timmar, resultera i en löneminskning. Arvodena torde därför
böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots de ändrade
grunderna för dyrtidstillägget icke giva lägre inkomst än för närvarande.
Med hänsyn härtill föreslår statskontoret, att arvoden för amanuenserna
vid dessa domkapitel bestämmas till 8.000 kronor för en var. Vid nuvarande
konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst synes likväl
böra övervägas, huruvida icke arvodet kan nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhålla full avlöning av statsmedel,
bör det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910 års
riksdags beslut äger uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden givetvis
upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt nådiga cirkuläret
den 13 juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expenser,
torde någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutvarande
avlöningstillgång icke vara erforderlig.

I det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner ingår ett belopp
av 7.000 kronor, till avlönande av extra biträden vid domkapitlen. Ytterligare
medel för ändamålet hava beräknats från det under en följd av år
anvisade förstärkningsanslaget å extra stat. De belopp, som från förenämnda
två anslag under rubriken extra biträden stå till de olika domkapitlens,
respektive Stockholms stads konsistorii förfogande för budgetåret
1926—1927, utgöra, efter av innevarande års riksdag beslutad höjning:

för domkapitlet i Dppsala..................... 3.000

» » i Linköping .................. 1.200

» » i Skara ...................... 600

» » i Strängnäs .................. 500

» » i Västerås .................... 1.200

» » i Växjö ...................... 1.400

» » i Lund ...................... 4.800

» » i Göteborg .................. 2.300

» » i Karlstad ................... 1.800

» » i Härnösand ................ 3.100

» » i Luleå ...................... 3.750

» » i Visby ...................... 900

» Stockholms stads konsistorium ............ 750

Summa 25.300

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner
anslag till »vikariatsersättning, extra biträden, renskrivning m. m.» å 500
kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads
konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att densamma
icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1.400 kronor.
Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra
biträdet i Lund F. Malmström, som erhåller arvode av 3.000 kronor, samt
av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna
Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,
vilka en var uppbära arvode av 1.800 kronor. Samma avlöning både även

Biträdes personaltn.

Nuvarande

förhållanden.

*22

Domkapitel kommitténs förslag.

Statskontorets
utlåtande
1920.

1925 års förslag
till provisorisk
lönereglering
för
biträden och
vaktmästare.

medgivits utgå till biträdet Anna Blomberg i Härnösand, som emellertid
av årets riksdag beviljats pension från och med den 1 juli 1926. Några
biträden uppbära dessutom enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut tillfällig
löneförbättring. Vissa biträden hava enligt från domkapitlen lämnade
uppgifter full tjänstgöring, andra — varav en del innehava platserna såsom
bisysslor — begränsad sådan. Av anslaget till extra biträden vid domkapitlet
i Växjö utgår jämlikt särskilt beslut ett belopp av 50 kronor till
bibliotekarien vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning
för vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

Statskontoret bilägger härjämte en på infordrade uppgifter grundad
förteckning å biträdespersonalen under sistlidet budgetår, utvisande avlönings-
och anställningsförhållandena. (Bil. 1.)

Domkapitelkommitténs förslag beträffande biträdespersonalen innebär
inrättandet av ordinarie biträdesbefattningar, därav sju av andra graden,
nämligen vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Göteborg,
Härnösand och Luleå samt, under förutsättning av ett oförändrat Stockholmsstift,
sex av första graden, nämligen vid domkapitlen i Skara,
Strängnäs, Västerås, Karlstad, Uppsala och Lund. Manliga biträdet i
Lund Malmström föreslogs skola uppföras å övergångsstat med avlöning
i likhet med landskanslist. För domkapitlet i Visby och Stockholms stads
konsistorium avsågos vissa anslagsbelopp till renskrivning. För beredande
av biträdeshjälp vid domkapitlens medelsförvaltning skulle därjämte från
vederbörande fonder och kassor utgående förvaltningsarvoden — beräknade
till cirka 5.000 kronor — ställas till domkapitlens förfogande jämte
ett anslag å 9.000 kronor av statsmedel.

Kommitténs förslag beträffande biträdespersonalen gav icke statskontoret
i dess utlåtande i ärendet anledning till annat än erinringar av
mera formell natur, som i detta sammanhang sakna intresse.

Såsom i det föregående omnämnts, avgav statskontoret, efter nådigt uppdrag,
den 2 juni 1925 förslag till provisorisk lönereglering för domkapitlens
biträdes- och vaktmästarpersonal. På grund av löneregleringens natur
kunde ordinarie anställning icke ifrågasättas, men ansåg statskontoret,
att åtminstone den del av ifrågavarande personal, som hade hel, eller i
det närmaste hel daglig tjänstgöring borde erhålla anställning motsvarande
den, som enligt det nya avlöningssystemet för civilförvaltningen
betecknades som extra ordinarie. Under erinran att ifrågavarande personals
avlöningsförmåner dittills i huvudsak avvägts med utgångspunkt
från den avlöning, som tillkommit jämförlig personal vid länsstyrelserna
och då enligt beslut av 1925 års riksdag det nya lönesystemet där införts,
föreslog statskontoret, att jämväl vid den ifrågasatta provisoriska löneregleringen
vid domkapitlen detta systems grunder skulle vinna tillämpning
beträffande personal med full tjänstgöring. Härav följde, att dyrtidstillägg
efter löneregleringen komma att utgå efter reducerat grundtal.
Med hänsyn till att pensionsavgifter icke skulle erläggas samt då
arbetet vid konsistorierna antogs icke ställa fullt samma krav på befattningshavarna
som fallet vore vid länsstyrelserna, ansågs dock rimligt,
att begynnelseavlöningen sattes omkring 10 procent lägre. För personal
med reducerad tjänstgöring borde, vad biträdespersonalen anginge, särskilda
arvoden såsom dittills fastställts och vad vaktmästarpersonalen

*23

beträffade viss reduktion med hänsyn till den kortare tjänstgöringen ske.
Personal med arvode borde icke vara berättigad till ålderstillägg, men
däremot övrig personal. Avdrag å avlöningen borde göras för de särskilda
ersättningar eller förmåner, som i vissa fall tillerkänts personalen
för i tjänsten utfört arbete. Statskontoret förutsatte även, att de ersättningar
från prästerskapet, som utginge, skulle försvinna, om de icke utgjorde
gottgörelse för särskilda, utom tjänsten vid konsistorierna fallande
uppdrag. Semester om högst 16 dagar per år skulle få åtnjutas av såväl
de fast anställda biträdena som av vaktmästarna.

Vad särskilt biträdespersonalen angår, föreslog statskontoret att kvinnliga
biträdena i Uppsala, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå,
som samtliga hade full tjänstgöring och åtnjöto högre avlöning än de
övriga och vilkas arbetsuppgifter syntes vara något mera kvalificerade
än kvinnliga biträdens i allmänhet, i fråga om begynnelselönen jämställdes
med befattningshavare i lönegraden B 7, förutvarande andra graden,
dock med iakttagande av ovan berörda procentuella nedsättning. De
skulle därjämte äga erhålla tre eller, om innehavaren av befattningen
vore man, fyra ålderstillägg å 150 kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 år.
Av övriga extra biträden hade endast ett kvinnligt biträde i Uppsala
samt manliga biträdena Elmdahl i Växjö och Malmström i Lund full
daglig tjänstgöring. I avvaktan på ytterligare erfarenhet rörande behovet
av två fast anställda biträden i Uppsala föreslogs, att för avlönande
av ett extra biträde ett belopp av 1.650 kronor ställdes till domkapitlets
förfogande. För avlönande av biträdet Elmdahl i Växjö, vilken jämväl
innehade annan befattning, borde ett belopp av 1.650 kronor få av domkapitlet
disponeras. För biträdet Malmström i Lund beräknade statskontoret
en avlöning av 4.200 kronor, vilket belopp borde domkapitlet anvisas,
så länge Malmström kvarstode i tjänst. För avlönande av i övrigt
erforderlig personal för skriv- och räkenskapsgöromål borde följande belopp
ställas till förfogande, nämligen för domkapitlet i Linköping 1.800
kronor, i Skara 1.050 kronor, i Strängnäs 750 kronor, i Västerås 1.500 kronor,
i Göteborg 500 kronor, i Härnösand 1.950 kronor, i Luleå 1.500 kronor,
i Visby 1.980 kronor samt för Stockholms stads konsistorium 1.950 kronor.
Domkapitlets i Växjö biträdesanslag borde dessutom ökas med det arvode,
som utginge för vården av Kalmar domkapitels äldre arkivalier, 50 kronor.
De medel, som förutom avlöningen till de fast anställda biträdena i
Uppsala, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, skulle ställas
till respektive konsistoriers förfogande för extra biträden skulle alltså

uppgå till följande belopp:

domkapitlet i Uppsala......................... 1.650

» i Linköping ...................... 1.800

» i Skara .......................... 1.050

» i Strängnäs ...................... 750

» i Västerås ........................ 1.500

» i Växjö .......................... 1.700

» i Lund .......................... 4.200

» i Göteborg ...................... 500

» i Härnösand .................... 1.950

» i Luleå .......................... 1.500

» i Visby .......................... 1.980

Stockholms stads konsistorium ................ 1.950

Summa 20.530

*24

Domkapitlens
yttranden.

Statskontorets
förslag.

Domkapitlen hava i sina yttranden över statskontorets förslag framfört
vissa erinringar mot detsamma. Ordinarie anställning för biträden med
full tjänstgöring påyrkas av vissa domkapitel. De flesta domkapitlen motsätta
sig med bestämdhet, att avlöningen sättes lägre än för motsvarande
personal vid länsstyrelserna. Domkapitlet i Linköping framhåller behovet
av att dess biträde erhåller full daglig tjänstgöring samt avlöning i
lönegraden B 7, eller ock att domkapitlet erhåller ett anslag av 1.500 kronor
till ytterligare ett biträde för renskrivning. Domkapitlet i Växjö anser,
att den omständigheten, att bitriidet Elmdahl även har annan anställning,
icke hör, då lian likväl bär full tjänstgöring vid domkapitlet, föranleda.
att han får lägre avlöning än övriga fast anställda biträden. Domkapitlet
förordar därför, att Elmdahl får samma avlöning, som dessa biträden.
Domkapitlet i Lund hemställer i anslutning till domkapitelkommitténs
förslag, att biträdet Malmström erhåller avlöning som landskanslist,
eller i lönegraden B 15. Domkapitlet i Luleå begär i anslutning till
sin underdåniga anmälan om medelsbehovet för budgetåret 1926—1927 eu
höjning till 1.950 kronor av anslaget till extra biträden — frånsett avlöningen
till det fast anställda biträdet. Domkapitlet i Visby framhåller,
under erinran att domkapitlet saknar amanuens, att det föreslagna biträdesanslaget
är för lågt och hemställer om höjning med minst 500 kronor.
Utan att göra några direkta yrkanden uttala domkapitlen i Västerås och
Härnösand, att anslagen äro väl knappa.

Vid den nu ifrågasatta definitiva löneregleringen och den i samband
därmed ändrade anslagsberäkningen lärer statskontorets ovannämnda förslag
till provisorisk lönereglering, över vilket yttranden föreligga från
domkapitlen, kunna tjäna till vägledning. Vid de domkapitel — Uppsala,
Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå — där de kvinnliga biträdena
hava full tjänstgöring och med riksdagens tillstånd åtnjuta högre
avlöning än den eljest medgivna och vilka i provisorieförslaget jämställdes
med befattningshavare i lönegraden B 7, hira ordinarie kanslibiträdesbefattningar,
alltså i nyssnämnda lönegrad, böra inrättas. Med anledning
av vad domkapitlet i Växjö anfört rörande manliga biträdet Elmdahl.
vill statskontoret icke motsätta sig att jämväl denna biträdesbefattning
förändras till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

För det lägre avlönade biträdet i Uppsala, som även har full tjänstgöring,
anser statskontoret, i anslutning till provisorieförslaget, att ordi
narie anställning tillsvidare icke bör ifrågasättas. Däremot synes det
rimligt, att biträdet i fråga, som varit anställt sedan år 1921, erhåller
extra ordinarie anställning och därmed rätt till avlöningsförhöjningar enligt
allmänna regler. Avlöningen till detta biträde torde böra beräknas
efter lönegraden B 4 (kontorsbiträde). Även vid domkapitlet i Luleå är
numera anställt ett andra biträde med full tjänstgöring, men dä anställningen
tillträtts så nyligen som i mars 1925 torde biträdet tillsvidare böra
anses som extra befattningshavare och avlönas av särskilda åt domkapitlet
härtill anvisade medel. Manliga biträdet Malmström i Lund, som likaledes
har full tjänstgöring, intar i avlöningshänseende en särställning,
som domkapitlet vill bibehålla, jiimviil om befattningen uppföres på ordinarie
stat. Att på grund av personliga förhållanden inrätta eu ordinarie
tjänst av högre grad än vad eljest anses behövligt vid motsvarande institutioner,
torde dock icke böra ifrågakomma, liksom ej heller en sådan

*25

oformlighet, som att inrätta en ordinarie befattning och omedelbart uppföra
den på övergångsstat. Om Malmström utnämndes till ordinarie kanslibiträde,
skulle detta emellertid medföra eu löneminskning, och lärer
för den skull befattningens omändring till ordinarie böra anstå så länge
Malmström kvarstår i tjänst. I stället torde i överensstämmelse med vad
statskontoret i provisorieförslaget förordat, ett lämpligt avvägt belopp
till Malmströms avlönande höra anvisas domkapitlet. Detta utesluter icke.
att Malmström kan genom särskilt nådigt beslut förklaras berättigad till
semester, sjukavlöning m. m. i den utsträckning, som exempelvis tillkommer
extra ordinarie personal. Den biträdespersonal, som i övrigt förekommer
vid domkapitlen, har icke full tjänstgöring och bör betraktas som
extra befattningshavare.

I fråga om de belopp, som böra anvisas de olika domkapitlen till avlönande
av extra personal, torde statskontorets provisorieförslag kunna följas
med vissa jämkningar. Vid jämförelse mellan nu utgående anslag
och de belopp, statskontoret föreslår, bör ihågkommas, att tillfällig löneförbättring,
som brukat tillerkännas vissa av dessa befattningshavare, nu
skulle upphöra ävensom att dyrtidstillägg i förekommande fall kommer
att utgå efter den för reglerade verk gällande mindre fördelaktiga beräkningsgrunden.
Om andra biträdet i Uppsala erhåller extra ordinarie anställning,
skulle vid domkapitlet i Uppsala icke erfordras något anslag till
extra personal. Vid domkapitlet i Växjö skulle, om därvarande biträdesbefattning
förvandlas till ordinarie, anslag endast behövas till arvode för
vården av domkapitelsarkivet i Kalmar. Ä andra sidan torde någon böjning
vara motiverad för vissa domkapitels vidkommande. I anledning av
vad domkapitlet i Linköping anfört, vill statskontoret förorda, att biträdesanslaget
vid detta domkapitel sättes till 3.000 kronor, innebärande en
ökning utöver vad tidigare föreslagits av 1.200 kronor. Genom beslut vid
årets riksdag bär anslaget till extra biträden vid domkapitlet i Luleå
ökats med 450 kronor. Om man bortser från den högre avlönade biträdesbefattningen,
som enligt föreliggande förslag skulle uppföras å ordinarie
stat, disponerar domkapitlet härigenom för ändamålet ett belopp av
1.950 kronor, vilket även domkapitlet i sitt utlåtande över provisorieförslaget
påyrkat att erhålla utöver avlöningen till det fast anställda biträdet.
Anslaget lärer efter den av riksdagen vidtagna höjningen givetvis
nu icke böra sättas lägre. Domkapitlets i Visby yrkande på böjning av
anslaget till extra biträden synes vara förtjänt av tillmötesgående och
förordar statskontoret, att domkapitlets biträdesanslag ökas till 2.500
kronor.

Statskontorets förslag beträffande biträdespersonalen innebär alltså, att
ordinarie kanslibiträdesbefattningar inrättas vid domkapitlen i Uppsala,
Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, tillsammans 7 befattningar,
att anslag lämnas till en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst
i Uppsala (grundlön 1.908 kronor) samt att för avlönande av extra biträdespersonal
följande anslag ställas till respektive konsistoriers förfogande:

domkapitlet i Linköping............... 3.000 kronor

» i Strängnäs .............. 750 »

» i Växjö .................. SO1 »

» i Skara .................. 1.050 »

1 Arkivariearvode.

*26

domkapitlet i Lund .................. 4.2001 kronor

» i Göteborg ................ 500 »

» i Västerås ................ 1.500 »

» i Härnösand ............. 1.950 »

» i Luleå .................. 1.950 »

» i Visby .................. 2.500 »

Stockholms stads konsistorium......... 1.950 »

eller tillsammans 19.400 kronor

Härutöver lärer ett mindre belopp böra beräknas till Eders Kungl. Maj:ts
disposition, då erfarenheten visat behövligheten av en sådan anordning.
De för extra biträden vid domkapitlen avsedda medlen torde därför lämpligen
kunna avrundas till 21.000 kronor. Fördelningen mellan de olika
domkapitlen av det belopp, som riksdagen anvisar till extra befattningshavare,
lärer, liksom fallet är vid länsstyrelserna, böra för varje år bestämmas
av Kungl. Maj:t.

Vaktbetjä- I det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner ingår ett belopp
nmg. av io.OOO kronor till vaktbetjäning vid domkapitlen och i förstärkningsNuvarande
anslaget, efter den av årets riksdag vidtagna höjningen beträffande domförhållanden.
kapitiet i Växjö, för samma ändamål, 4.670 kronor. Beloppet fördelar sig
mellan konsistorierna på följande sätt:

Uppsala ...................................... 1.350

Linköping .................................... 865

Skara ........................................ 1.350

Strängnäs .................................... 1.115

Västerås ..................................... 1.000

Växjö ........................................ 1.350

Lund ......................................... 1.350

Göteborg ..................................... 1.350

Karlstad ..................................... 1.175

Härnösand .................................... 1.100

Luleå ........................................ 1.065

Visby ........................................ 800

Stockholm .................................... 800

Summa 14.670

De till respektive konsistorier anvisade beloppen utgå i sin helhet såsom
avlöning till den vid varje konsistorium anställde vaktmästaren. Vissa
av vaktmästarna hava plägat erhålla tillfällig löneförbättring; för sistförflutna
budgetåret belöpte sig denna till sammanlagt 1.270 kronor. Vaktmästaren
i Visby uppbär på grund av kungl. brev den 28 juni 1913 av
statsmedel 400 kronor såsom ersättning för mistad förmån av bostad,
bränsle och lyse. Beloppet ingår i förstärkningsanslaget och ligger i det
belopp av 800 kronor, som anvisats domkapitlet till »ökad hyresersättning
för domkapitlet samt ersättning för bostad m. m. åt vaktmästaren». Förutom
av statsmedel erhålla vissa vaktmästare kontant avlöningsbidrag
av domkyrkor, fonder och kassor samt av församlingar och stiftets prästerskap.
Två vaktmästare (Härnösand, Luleå) åtnjuta fri bostad i av staten

1 Anslaget utgår med detta belopp, under förutsättning att biträdet Malmström kvarstår
i tjänst.

*27

tillhandahållna lägenheter jämte värme och lyse på statens bekostnad.
En vaktmästare (Linköping) innehar fri hostad i stiftets byggnadskassas
hus och erhåller vedbrand på statens bekostnad. För en vaktmästare
(Västerås) tillhandahåller domkyrkan fri hostad och bekostar värme och
lyse. En vaktmästare (Strängnäs), som ej har fri bostad, erhåller viss
ved från domkyrkan. Annan anställning vid sidan av tjänsten hos domkapitlet
inneliaves av tre vaktmästare, en är eldare vid domkyrkan (Skara),
en eldare vid stifts- och gymnasiebiblioteket (Växjö) och eu klockare vid
domkyrkan (Luleå). Enligt lämnade uppgifter rörande arbetstiden kunna
samtliga vaktmästare utom tre anses hava full tjänstgöring. För de sistnämnda
uppgives arbetstiden i medeltal uppgå till respektive 4 å 5 timmar
(Strängnäs), 4 timmar (Visby) och 3 å 5 timmar (Stockholm). Bilagda,
på infordrade uppgifter grundade sammanställning, visar avlöningsförhållandena
m. m. vid de olika konsistorierna (Bil. 2).

Domkapitelkommittén föreslog, att samtliga vaktmästarebefattningar
vid domkapitlen, alltså en vid varje domkapitel, förändrades till ordinarie
tjänster, i fråga om avlöningen likställda med vaktmästarna vid länsstyrelserna.
Att för någon av domkapitelvaktmästarna ifrågasätta den ställning
i lönehänseende, som inom vissa centrala verk tillkom förste vaktmästare,
hade enligt kommitténs mening icke tillräckliga skäl för sig.
Under förutsättning, att verksamhetsområdet för Stockholms stads konsistorium
bleve oförändrat, ansåg kommittén, att vaktmästargöromålen
där kunde bliva behörigen ombesörjda av ett biträde, för vilket ett arvode
av 1.000 kronor syntes skäligt. Då skyldighet att ombesörja uppvärmning
och renhållning icke i allmänhet inginge i de vid statens institutioner
anställda vaktmästarnas tjänsteåligganden och länsstyrelsernas vaktmästare
befriats från dessa sysslor, syntes det kommittén rimligt, att
jämväl domkapitlens vaktmästare fritoges från skyldigheten att utan särskild
ersättning ombesörja ifrågavarande göromål.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet anförde statskontoret, att intet
syntes vara att erinra mot likställigheten i avlöningshänseende med
länsstyrelsernas vaktmästare, men då domkapitlens vaktmästare, efter vad
statskontoret toge för givet, voro mindre upptagna av rena tjänstegöromål
(passning å ämbetslokalen, handlingars kringbärande o. s. v.) ansåg
statskontoret, att domkapitelvaktmästarna borde i regel, liksom dittills
vid de flesta domkapitel varit fallet, utan särskild ersättning ombesörja
ämbetslokalernas städning och uppvärmning samt renhållning av gård
och gata. I avseende å vaktmästarnas familjepensionering fäste statskontoret
uppmärksamheten därå, att inträde i civilstatens änke- och pupillkassa
komme att bliva obligatoriskt för dem och att befordringsavgifter,
som vid inträdet måste erläggas till denna kassa, kunde bliva rätt betydliga,
varför det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke bidrag till
dessa befordringsavgifter borde beviljas av statsmedel i likhet med vad
som enligt 1918 års lagtima riksdags beslut ägt rum i fråga om befattningshavare,
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens
hospital och asyler.

De allmänna grunderna för statskontorets förslag till provisorisk lönereglering
för vaktbetjäningen vid domkapitlen hava i det föregående angivits.
Begynnelselönerna skulle enligt förslaget utgå med följande belopp
vid respektive konsistorier:

Statskontorets
utlåtande
1920.

1925 års förslag
till provisorisk
lönereglering.

*28

Domkapitlens
yttranden.

Statskontorets
förslag.

Uppsala ...................................... 2.100

Linköping .................................... 2.010

Skara ........................................ 2.010

Strängnäs .................................... 1.800

Västerås ...................................... 2.190

Växjö ........................................ 1.710

Lund ......................................... 2.010

Göteborg ...................................... 2.190

Karlstad ...................................... 2.100

Härnösand .................................... 2.190

Luleå ........................................ 2.280

Visby ........................................ 1.650

Stockholm .................................... 1.500

Ålderstilläggen föreslogos liksom för biträdena till 150 kronor, fyra för
manliga befattningshavare och tre för kvinnliga, att utgå med tre års
mellanrum.

Det torde höra anmärkas, att sedan förslaget avgavs, vissa ändringar
skett i den i avlöningsförfattningarna åsyftade ortsgrupperingen, nämligen
att Skara överförts från grupp D till grupp C, Växjö från grupp B
till grupp C och Karlstad från grupp E till grupp F.

I sina yttranden över förslaget hava flera domkapitel, liksom i fråga om
biträdena, påyrkat, att vaktmästarna erhålla ordinarie anställning. Förslaget,
att avlöningen skulle tillmätas lägre än för motsvarande personal
vid länsstyrelserna, har även i fråga om vaktmästarna mött en allmän
gensaga. Domkapitlets i Strängnäs yttrande torde något utförligare böra
omnämnas. Domkapitlet anför i huvudsak följande. När domkapitlet år
1925 antog ny vaktmästare, inrycktes i den för honom fastställda instruktionen
den bestämmelsen, att han, om han vid en eventuell lönereglering erhölle
ökad lön, skulle vara skyldig att åtaga sig ökat arbete. Domkapitlet
tänkte därvid särskilt på spillringen av den ved, som åtginge för uppvärmningen
av domkapitlets lokaler och renhållningen av gata vid domkapitelgården,
arbeten, för vilka nu särskild ersättning utginge. Då vaktmästarna
enligt förslaget icke skulle bliva ordinarie och vidare vissa av
dem, däribland vaktmästaren vid Strängnäs domkapitel, icke vid tjänsten
hade full sysselsättning, syntes det mindre lämpligt, att avlöningen delades
i lön och ålderstillägg, utan borde den lön, som motsvarade arbetet,
utbekommas redan från början. Domkapitlet hade nu antagit vaktmästaren
tills vidare med skyldighet att avträda tjänsten tre månader efter
skedd uppsägning. Denna anställningsform ansågs böra kvarstå, då ordinarie
anställning icke ifrågasattes.

Om en definitiv lönereglering skall genomföras för personalen vid domkapitlens
expeditioner, synes det icke kunna råda någon tvekan om lämpligheten
och rimligheten därav, att sådana vaktmästarebefattningar, som
redan nu äro förenade med full tjänstgöring, förvandlas till ordinarie
tjänster. Detta är enligt de lämnade uppgifterna fallet vid domkapitlen
i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand
och Luleå. Befattningshavarna torde liksom i allmänhet är fallet
med innehavarna av motsvarande reglerade tjänster böra benämnas expeditionsvakter
och hänföras till den för dessa avsedda lönegraden B 5.

*29

Vaktmästarna vid domkapitlen i Växjö, Strängnäs ock Visky samt vid
konsistoriet i Stockkolm uppgivas kava kortare tjänstgöring, i Växjö 5
timmar, i Strängnäs 4 å 5 timmar, i Visky 4 timmar ock i Stockkolm 3 å
5 timmar (olika skilda dagar). För dessa kan ordinarie anställning icke
ifrågasättas, så länge icke full tjänstgöring åligger dem ock sådan även
är av behovet påkallad. Det bör då tagas under övervägande, vilken anställnings-
ock avlöningsform för deras vidkommande bör komma till användning.
Domkapitlet i Strängnäs kar, såsom förut omnämnts, uttalat
sig för att avlöningen icke uppdelades i lön ock ålderstillägg, utan att den
lön, som motsvarade arbetet, utginge redan från början. Det må även erinras,
att enligt de allmänna avlöningskestämmelserna för icke ordinarie
befattningshavare vid den reglerade civilförvaltningen extra ordinarie
anställning — med undantag beträffande amanuens — endast må innehavas
av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring i ungefär samma
omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.
De befattningar, varom nu är fråga, synas emellertid statskontoret vara
av den art, att det får anses lämpligt, att innehavarna erhålla den fastare
anställning ock de förmåner i fråga om semester, sjukavlöning, läkarvård
o. s. v., som tillkommer extra ordinarie personal. Visserligen skulle detta
kunna ske även genom meddelande av särskilda bestämmelser, men torde
det vara enklast att genom att för dem medgiva extra ordinarie anställning,
låta de för sådan personal gällande generella bestämmelserna bliva
å dem tillämpliga. Att härigenom ett avsteg sker från det av Eders Kungl.
Maj:t för erhållande av extra ordinarie anställning föreskrivna, nyss
återgivna allmänna villkoret, synes statskontoret knappast böra inge
några starkare betänkligheter. Såsom extra ordinarie befattningshavare
lära dessa expeditionsvakter — såsom jämväl de torde böra benämnas —
enligt de allmänna reglerna för lönegradsplaceringen komma att hänföras
till 5 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie personal. En undersökning
ger emellertid vid handen, att då hänsyn tages till reduceringen i avlöningen
på grund av den kortare tjänstgöringstiden ock de ändrade dyrtidstilläggsgrunderna,
vissa av dessa skulle även med de löneförhöjningar,
vartill de torde bliva berättigade på grund av sin tidigare tjänstgöring,
efter löneregleringen erhålla avlöningsminskning, åtminstone innan liera
avlöningsförhöjningar intjänats. Att till undvikande av detta medgiva
deras placering uti en högre lönegrad, torde icke vara lämpligt men däremot
synes det statskontoret rimligt, att expeditionsvakt i dylikt fall tillerkännes
personligt lönetillägg. Vid beräkningen av detta torde hänsyn
jämväl böra tagas till de ersättningar och förmåner i tjänsten, som för
närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom till vaktmästare
i förekommande fall utgående ersättning lör städning, om detta arbete
kommer att åläggas expeditionsvakten i tjänsten. Därest avlöningen höjes
på grund av arbetstidens utsträckning, torde kravet på lönetillägg böra i
motsvarande mån förfalla.

Om expeditionsvakten i Visby sålunda erhåller avlöning såsom extra
ordinarie befattningshavare med rätt till personligt lönetillägg, saknas
anledning att för honom som avlöningsform längre bibehålla ersättning
för mistad bostad med värme och lyse.

För fördelningen av de till avlönande av extra ordinarie vaktbetjäning
anslagna medlen torde det böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att på
förslag av vederbörande domkapitel bestämma den avlöning, som bör

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Kr 102.)

*30

Expeditions vakternas göromål.

utgå till extra ordinarie expeditionsvakter med hänsyn till längden av
den dagliga arbetstid, som vid vederbörande domkapitel prövas behövlig
för dylik befattningshavare.

I anslutning till de förut återgivna uttalandena av domkapitelkommittén
rörande vaktmästarnas befrielse från skyldigheten att utan särskild
ersättning ombesörja städning och renhållning samt statskontorets i denna
del avstyrkande utlåtande, torde vara av intresse att taga del av de redogörelser
rörande vaktmästarnas göromål, som lämnats i de till statskontoret
avgivna uppgifterna. Städning och rengöring av expeditionslokalerna
synes icke utföras av vaktmästarna vid domkapitlen i Uppsala,
Växjö och Lund och ej heller som åliggande i tjänsten av vaktmästarna
vid domkapitlen i Härnösand, Luleå och Visby. I Härnösand uppbär vaktmästarens
hustru ersättning för städningen; vaktmästaren har dock till
åliggande att sköta värmeledningen, såga, hugga och bära upp ved samt
ombesörja snöskottning. I Luleå uppbär vaktmästaren ersättning för
städningen, som dock huvudsakligast utföres av lejd arbetskraft. 1 Visby
erhåller vaktmästaren, dock först fr. o. in. budgetåret 1925—1926, särskild
ersättning för städning och rengöring. Vid övriga konsistorier synes det
tillhöra vaktmästarnas åligganden att utan extra ersättning ombesörja
städning av expeditionslokalerna, eventuellt även rengöring, ävensom
eldning, skötsel av värmeledning o. s, v. I fråga om vaktmästarnas utförande
av andra göromål än de, som i allmänhet räknas till vanliga vaktmästargöromål,
må nämnas, att beträffande vaktmästaren vid domkapitlet
i Karlstad uppgives, att han jämväl utför diverse skrivgöromål både
för hand och för maskin, samt beträffande vaktmästarna i Växjö, Göteborg
och Luleå, att de deltaga i enklare expeditionsgöromål.

Frågan rörande utnyttjande av vaktmästarnas arbetstid har varit föremål
för uttalanden vid vissa kommittéutredningar ävensom för beslut av
Eders Kungl. Maj:t. I sitt den 14 november 1916 avgivna betänkande,
delen L I, angående reglering av löneförhållandena in. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare framhöll 1902 års löneregleringskommitté
vikten därav, att vaktmästarnas tjänstgöringstid måtte
kunna, i större utsträckning än för det dåvarande ofta ägde rum, utfyllas
av effektivt arbete, men att en nödvändig förutsättning därför vore, att
vissa minimifordringar i kompetens bleve uppställda, såsom förmåga att
skriva redig handstil, möjligen också någon färdighet i maskinskrivning.
I den mån som vaktmästarnas avlöning ökades, borde tagas under omprövning,
huruvida icke också deras göromål kunde i motsvarande grad ökas,
så att statsverket erhölle skälig valuta för vad som utgåves till vaktbetjäning.
I betänkandet den 3 november 1920 med förslag till ny definitiv
lönereglering för befattningshavarna vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk, vilket betänkande låg till grund för det nya lönesystemets
införande vid allmänna civilförvaltningen, erinrade kommittén om
dessa sina tidigare uttalanden samt hänvisade vidare till att kommunikationsverkens
lönekommitté avsett, att utbytet av benämningen vaktmästare
mot expeditionsvakt skulle bliva icke allenast av formell betydelse, utan
att kommittén ansett, att åt dem, som fungerade såsom vaktmästare i verken
borde, såsom på sina håll i mindre utsträckning redan skett, kunna
anförtros förrättandet jämväl av en del mera kvalificerade göromål vid
sidan av vaktmästarsysslorna. Löneregleringskommittén instämde till

*31

fullo i detta betraktelsesätt. Kommittén ansåg i betraktande av den icke
oväsentliga avlöningsförbättring, kommitténs förslag skulle medföra, att
de framförda synpunkterna borde vinna beaktande samt hemställde om
åtgärder från Eders Kungl. Maj:ts sida. Vid föredragning av kommitténs
betänkande i denna del fann även Eders Kungl. Maj:t för gott att genom
det ännu gällande nådiga cirkuläret den 31 december 1920 (Svensk Författningssamling
nr 915) anbefalla vederbörande myndigheter att tillse,
att vaktmästarkårens rekrytering och tjänstgöringsförhållanden bleve så
oidnade, att vaktmästarnas arbetstid i all den mån ske kunde behörigen
utnyttjades för andra göromål än rena vaktbestyr.

Då domkapitlens vaktmästare genom den nu föreslagna löneregleringen
skulle erhålla en väsentligt förbättrad löneställning — åtminstone gäller
detta dem, som vinna ordinarie anställning — lärer det icke böra ifrågakomma
att i sammanhang härmed, såsom domkapitelkommittén föreslagit
bevilja en generell befrielse från vissa dem hittills åliggande göromål,
och statskontoret anser sig böra framhålla att då här är fråga om
mindre verk, där enligt sakens natur de egentliga vaktmästaregöromålen
icke kunna vara så omfattande, skäl synas föreligga för domkapitlen att
i anslutning till bestämmelserna i ovanberörda nådiga kungörelse tillse
huruvida icke genom användande av vaktmästarna för maskinskrivning
och andra enklare expeditionsgöromål behovet av särskild biträdeshjälp
kan nedbringas.

Enligt vad i det föregående omnämnts, åtnjuta flera vaktmästare i och
för sin tjänst, utöver avlöningen av statsmedel, vissa särskilda ersättningar
och förmåner. Da de nu vid den definitiva löneregleringen skulle
erhålla avlöning i full överensstämmelse med statens nya lönesystem,
skulle härav följa, att, i den mån ersättningarna och förmånerna fortfarande
utgå, de borde å sina löner vidkännas motsvarande avdrag. Emelleitid
torde, enligt vad statskontoret nedan föreslår, de kontanta ersättningarna
i samband med löneregleringen böra upphöra.

Vid 1902 års lönereglering bestämdes, att till minskande av statsverkets
utgifter för konsistorierna vissa domkyrkor, fonder och kassor åliggande
bidiag, kontanta och i natura, fortfarande skulle utgå. En del av dessa
hava emellertid efter hand blivit avlösta och statsanslagen höjda. Senast
vid innevarande års riksdag beviljades en anslagsökning för avlyftande
från domkyrkan i Växjö fr. o. in. detta budgetår av dess skyldighet att
till domkapitlets vaktmästare erlägga ett avlöningsbidrag av 230: 25 kronor.

Från samma tidpunkt har även tvenne andra avlöningsbidrag upphört.
Vid avgivande den 23 december 1925 av underdånigt utlåtande över ett
förslag till ny stat för domkyrkan i Linköping hemställde statskontoret,
att det av ålder från domkyrkan utgående bidraget till domkapitlets vaktmästare,
86: 70 kronor, endast skulle utgå till den dåvarande innehavaren
av befattningen intill dess en lönereglering trädde i tillämpning, med
vilken vore förknippad skyldighet att å lönen vidkännas avdrag för särskilda
ersättningar och förmåner i tjänsten. Bestämmelse av sådant innehåll
meddelades jämväl i nådiga brevet den 29 januari 1926 angående
den nya staten för domkyrkan. Som ifrågavarande vaktmästare den 30
sistlidne juni avlidit, har domkyrkans berörda förpliktelse numera upphört.
Det lönetillskott å 200 kronor från stiftets byggnadskassa, som utgick
till samme vaktmästare jämlikt nådigt brev den 9 december 1887 och

Särskilda ersättningar

och förmåner
för vaktmästarna.

*32

varå enligt för varje år lämnade nådiga medgivanden jämväl dyrtidstilllägg
utgått av samma kassas medel, hade tillerkänts vaktmästaren personligen,
och även byggnadskassans förpliktelse i detta avseende har sålunda
numera förfallit. I detta sammanhang kan vara av intresse att erinra,
att den tidigare föreningen av vaktmästarebefattningen vid stifts- och
läroverksbiblioteket i Linköping med konsistorievaktmästaretjänsten därstädes
jämväl från samma tidpunkt upphört, sedan vid nämnda bibliotek
inrättats en med statsmedel avlönad ordinarie expeditionsvaktsbefattning.

Frågan om upphörande av det bidrag till konsistorievaktmästarens avlöning,
som av gammalt utgår från den så kallade biskopshuskassan i
Göteborg, fr. o. m. år 1922 med 150 kronor, var föremål för övervägande i
sammanhang med anslagsäskandena till detta års riksdag beträffande
domkapitlens expeditioner, och uttalade departementschefen att vid genomförandet
av den väntade löneregleringen berörda utgift borde avlyftas
från biskopshuskassan. Bestämmelse härom lärer i samband med den
nu föreslagna löneregleringen böra meddelas.

Domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad hava att erlägga visso bidrag
till konsistorievaktmästarnas avlöning, den förra domkyrkan, i enlighet
med dess stat av den 26 september 1919, 235 kronor kontant samt två iamnar
ved, den senare lösen för viss spannmål, enligt senaste uppgift uppgående
till 323: 51 kronor. Domkapitlet i Strängnäs bär i sitt utlåtande
hemställt om domkyrkans befrielse från berörda förpliktelser. Det synes
statskontoret ej heller finnas tillräckliga skäl för bibehållande av dessa
för statsverket relativt ringa avlöningshidrag, vilka dock för domkyrkorna
med hänsyn till dem åvilande skyldigheter äro i viss mån betungande.
Statskontoret hemställer därför, att föreskrift i samband med
löneregleringen meddelas om bidragens upphörande.

Särskild ersättning utgår vidare till vissa vaktmästare från stiftets
prästerskap. Vaktmästaren i Linköping uppbär sålunda jämlikt prästmötesbeslut
500 kronor från stiftets fattig- och emeritkassa jämte dyrtidstillägg
därå med 200 kronor från samma kassa enligt beslut av stiftsstämman.
Vaktmästarna i Härnösand och Visby uppbära bidrag, åstadkomna
genom på prästmötena beslutad uttaxering bland stiftets prästerskap, uppgående
enligt senaste uppgifter till 257:03 kronor respektive 117 kronor
för år. Det torde även böra omnämnas, afl vaktmästaren vid Stockholms
stads konsistorium från vissa församlingar efter beslut varje år plägar
direkt erhålla ett avlöningshidrag, för de senare åren uppgående till 261
kronor. Om vaktmästarna nu av statsmedel erhålla avlöning ef t er statsförvaltningens
allmänna normer, torde vara att antaga, att nu ifiagavarande
ersättningar komma att upphöra. Det kan för övrigt anmärkas, att
avlöningsbidraget till vaktmästaren i Härnösand enligt beslutet skulle
utgå intill nästa prästmöte, »försåvitt icke den av statsmedel utgående
vaktmästareavlöningen under tiden erhölle en skälig ökning», samt avlöningsbidraget
till vaktmästaren i Visby »intilldess ny lönereglering för
vaktmästaren blivit fastställd och trätt i tillämpning, dock icke längre än
till utgången av året före nästa prästmöte i stiftet».

*33

ningsreglementet liava alt till statsverket erlägga ersättning, däri inbegripen
eventuell gottgörelse för centraluppvärmning. Vaktmästaren i
Linköping har fri bostad i stiftets byggnadskassas hus jämte fri vedbrand
å expeditionskassans bekostnad. Vaktmästaren i Västerås erhåller av
domkyrkan såväl fri bostad som fri värme och fritt lyse. Någon anledning
torde icke föreligga att befria byggnadskassan och domkyrkan från
att tillhandahålla bostad åt domkapitelvaktmästarna, förpliktelser, som
grunda sig på föreskrift senast i nådiga cirkuläret den 13 juni 1902. Ifrågavarande
bostäder torde under dessa förhållanden vara att anse som lägenheter,
»som disponeras av statsverket», och alltså att betrakta som tjänstebostäder,
för vilka innehavarna jämlikt ovannämnda paragraf i avlöningsreglementet
hava att till statsverket erlägga ersättning genom avdrag
å avlöningen. Reellt sett, innebär detta icke någon ändring för byggnadskassan
och domkyrkan, och det torde därför icke vara något att erinra
mot att hyresersättningen för dessa lägenheter ingår till statsverket, som
till vaktmästarna lämnar full avlöning. På ett formellt annat siitt skulle
visserligen saken kunna ordnas genom att avlöningen av statsmedel minskades
med bostadsförmånens uppskattade värde; härvid skulle dock erfordras
särskilda bestämmelser, antingen rörande hyresuppskattningen eller
beträffande dyrtidstillägget. Det synes statskontoret lämpligast, att det
förfares på det i fråga om tjänstebostäder vanliga sättet. Förmånerna av
fri vedbrand och fri belysning böra i samband med löneregleringen
upphöra.

De av domkapitelkommittén föreslagna villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av de i den föreslagna nya staten upptagna avlöningsförmånerna
anslöto sig i huvudsak till motsvarande föreskrifter i samband
med den år 1917 beslutade löneregleringen för fögderiförvaltningen och
statsdepartementen. Vid nya lönesystemets införande hava emellertid bestämmelser
av denna art intagits i avlöningsreglementet varför kommitténs
förslag numera i det hela saknar aktualitet. I ett par avseenden torde
detsamma likväl böra beröras. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen
att konsistorienotarie, som tillträder stiftssekreterarebefattning, skall
frånträda tjänstårs- och nådårsrätten lärer, såsom statskontoret förut
framhållit, böra meddelas i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen.
I fråga om förening av tjänster förordade kommittén under åberopande
av förhållandena vid länsstyrelserna, att förbud för innehavande
av tjänst å kommuns stat borde gälla endast för stiftssekreterare. I avlöningsreglementet
är numera intaget ett generellt förbud att med ordinarie
befattning förena annan tjänst å kommuns stat, utan att sådant
medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Vid den år 1925
beslutade löneregleringen för länsstyrelsernas personal medgavs, att med
annan tjänst än landssekreterar- och landskamrerar- eller länsassessorsbefattning
kunde under den i 2 momentet av 3 § i avlöningsreglementet
angivna förutsättning förenas tjänst å kommuns stat. Om stiftssekreterarna
undantagas, torde av befattningshavarna vid domkapitlen väl
egentligen stiftsnotarierna kunna ifrågakomma till erhållande av dylik
befattning, men måste statskontoret ställa sig tveksamt rörande lämpligheten
av att för dessa tjänstemän, som hava att vikariera för stiftssekreterarna,
lämna medgivande till innehav av dylik tjänst. Tillräcklig
anledning att i detta fall stadga ett undantag från de allmänna bestäm -

Avlönings villkor.

*34

melserna i avlöningsreglementet synes statskontoret i varje fall ej
föreligga.

I fråga om rätten att uppbära ålderstillägg innebar kommitténs förslag
bland annat följande. Befattningshavare borde få tillgodoräkna den tid,
som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
innehavande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla avlöningsstaten.
Denna rätt borde tillkomma stiftssekreterare i avseende å den tid,
han innehaft ordinarie tjänst såsom konsistorienotarie, ävensom stiftsnotarie
i avseende å den tid, han innehaft stadigvarande förordnande såsom
konsistorieamanuens. Befattningshavare borde tillika få tillgodoräkna
den tid, han inom samma lönegrad innehaft ordinarie tjänst i annat
statens ämbetsverk. Därest kvinnligt biträde, som befordrades till
ordinarie biträde hos stiftsstyrelse från tiden för den nya statens ikraftträdande,
omedelbart före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört
arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet hos domkapitel, skulle
biträdet få för åtnjutande av löneförhöjning räkna till godo nämnda
tjänstgöring. Den, som antogs till vaktmästare hos stiftsstyrelse från
tiden för den nya statens ikraftträdande, skulle för erhållande av löneförhöjning
få tillgodoräkna den tid, han omedelbart före tillträdet till
befattningen innehaft stadigvarande anställning såsom vaktmästare hos
domkapitlet med full tjänstgöringsskyldighet och avlöning nära jämförlig
med ordinarie vaktmästares.

I sitt utlåtande den 8 maj 1920 över kommittébetänkandet anförde statskontoret
i fråga om de särskilda bestämmelserna rörande stiftssekreterarnas
och stiftsnotariernas tillgodoräkning av föregående tjänstetid, att desamma
borde utgå ur avlöningsvillkoren, enär konsistorienotarie- och
konsistorieamanuensbefattningarna enligt ämbetsverkets mening icke i
ämbetsställning motsvarade de nya stiftssekreterare- och stiftsnotarietjänsterna.

Vid löneregleringar enligt det nya lönesystemet har plägat medgivas,
att avlöningsreglementet skall omedelbart efter dess ikraftträdande med
visst undantag varda gällande för samtliga ordinarie tjänstemän, såsom
om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid
vid något av de verk, beträffande vilka reglementet skall lända till efterrättelse,
och lära motsvarande bestämmelser komma att meddelas vid
genomförandet av löneregleringen för domkapitlens befattningshavare.
Då uppkommer frågan, huruvida en konsistorienotarie, som övergår till
stiftssekreterarebefattning, skall anses hava erhållit befordran till högre
tjänst och bestämmelserna i 12 § i avlöningsreglementet rörande löneklassplacering
i dylikt fall skola tillämpas, eller om han fortfarande skall anses
innehava samma befattning, som allenast ändrat benämning. Statskontorets
ovan återgivna uttalande rörande detta spörsmål hänförde sig
till en lönereglering, som var förknippad med en omorganisation. Då det
nu gäller enbart en lönereglering och någon ändring i nuvarande konsistorienotariers
ämbetsställning och arbetsuppgifter icke ifrågasättes,
torde det icke vara något att erinra mot att konsistorienotarie- och stiftssekreterarebefattningarna
— trots den ej oväsentligt höjda lönenivån —
vid bestämmande av placeringen i löneklass anses som samma tjänster.
Uttrycklig bestämmelse härom torde emellertid till undvikande av tvekan
böra meddelas och det sålunda föreskrivas, att i fråga om placering
i löneklass å den nya lönestaten konsistorienotariebefattning skall anses

motsvara stiftssekreterarebefattning. Den här berörda frågan kan bliva
av betydelse jämväl vid beräkning av pension för stiftssekreterare, som
avgår ur tjänst inom fem år efter löneregleringen, men torde särskild
föreskrift rörande pensionsberäkningen icke bliva erforderlig.

Avlöningsreglementets 11 § innehåller bestämmelser om tillgodoräkning
av föregående anställningstid för den, som från icke ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst. Härvid gäller — förutom att endast
anställningstid efter fyllda 18 år tages i betraktande samt att anställningen
skall hava innehafts i en följd — att tjänstgöringen icke blott till art
utan även till omfattning skall finnas svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten samt att tre år skola
avräknas. Enligt statskontorets åsikt torde även för domkapitlens befattningshavare
tillgodoräkningsrätten böra i vederbörlig ordning prövas
efter de sålunda i avlöningsreglementet fastslagna reglerna, och ämbetsverket
kan därför icke tillstyrka, att vad domkapitelkommittén på sin
tid i detta avseende föreslagit lägges till grund för några särskilda bestämmelser
av för vederbörande gynnsammare innebörd.

Avlöningsreglementets 13 §, 3 moment innehåller vissa föreskrifter rörande
tjänstemäns förflyttningsskyldighet m. in., vilka skulle bliva tilllämpliga
å befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner. Här stadgas
sålunda, att tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen,
skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande
instruktion som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden samt den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller till annan befattning vid det verk, han tillhör eller varunder han
lyder, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Därjämte skall sådan
tjänsteman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas från
det verk, han tillhör, till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande
lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det
verk, till vilket göromålen överflyttas. Vid 1925 års lönereglering för
länsstyrelsernas befattningshavare ansågs nödvändigt att rörande ifrågavarande
stadganden i avlöningsreglementet i visst avseende lämna en förtydligande
bestämmelse. Jämlikt riksdagens skrivelse nr 333 och nådiga
kungörelsen den 6 juni 1925, nr 272, gäller sålunda, att vid tillämpning
i fråga om befattningshavare vid länsstyrelserna av dessa avlöningsreglementets
bestämmelser skall med > det verk han tillhör eller varunder han
lyder» förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna
länet. Även för befattningshavare vid domkapitlen lärer, med hänsyn till
en eventuell omorganisation, en analog föreskrift böra i samband med
löneregleringen meddelas. De ovan återgivna bestämmelserna i avlöningsreglementet,
kompletterade med en föreskrift av nyss antydd innebörd,
torde giva statsverket tillbörlig frihet att, om en omorganisation av domkapitlen
i ena eller andra riktningen kommer till stånd, göra de omflyttningar
bland domkapitlens personal, som av ändrade förhållanden kunna
påkallas.

I detta samband må erinras om en annan bestämmelse i avlöningsreglementet,
där innebörden av uttrycket »verket» blir av betydelse, nämligen
stadgandet i § 15 rörande tjänstemans rätt att uppbära oavkortad
avlöning för den tid, han tjänstgjort å annan befattning inom verket. Om
en tjänsteman vid ett av de ecklesiastika konsistorierna förordnas att
uppehålla befattning vid annat sådant konsistorium lärer det vara mera

*36

Pensione ring.

Familje pensionering.

Stiftssekreterare,

tiftsnotarier
och amanuenser.

ändamålsenligt att betrakta tjänstgöringen såsom fullgjord vid eget verk,
som sålunda i detta avseende bör anses innefatta samtliga konsistorier.
En sådan tolkning av ifrågavarande stadgande synes emellertid statskontoret
kunna godtagas utan att någon särskild förtydligande bestämmelse
meddelas.

Några särskilda bestämmelser angående den egna pensioneringen för
de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner erfordras
icke, om det civila avlöningsreglementet blir å dem tillämpligt. Utan särskild
föreskrift bliva de nämligen underkastade de pensionsbestämmelser,
som gälla eller komma att gälla för de efter detta reglemente reglerade
befattningar.

Konsistorienotarier och konsistorieamanuenser äro jämlikt 1 § i reglementet
för prästerskapets änke- och pupillkassa delägare i nämnda kassa,
varav enligt bestämmelserna i 2 § av reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa följer, att de äro uteslutna från delaktighet i sistnämnda
kassa. Domkapitelkommittén föreslog, att stiftsstyrelsernas tjänstemän
skulle för familjepensioneringen överflyttas från prästerskapets till civilstatens
änke- och pupillkassa. Beträffande de personer, som före den nya
löneregleringens ikraftträdande innehade notarie- och amanuensbefattningar
vid konsistorierna, ansåg kommittén det icke kunna ifrågasättas,
att de vid övergång till de omorganiserade befattningarna, stiftssekreterare-
och stiftsnotariebefattningarna, skulle tvingas att övergå från den
änke- och pupillkassa, de redan tillhörde, nämligen prästerskapets, till
civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt kommitténs åsikt vore det lämpligast,
att dem lämnades frihet att välja, vilkendera kassan de ville tillhöra.
I sitt utlåtande över kommitténs betänkande hade statskontoret
icke något att erinra mot befattningshavarnas vid domkapitlen överflyttning
till civilstatens änke- och pupillkassa, men anförde beträffande den
sålunda föreslagna valfriheten, att en övergång till nämnda kassa sannolikt
komme att äga rum endast i de fall då övergången vore jämförelsevis
fördelaktig för vederbörande tjänsteman eller, vilket vore detsamma, ofördelaktig
för kassan, och med hänsyn härtill komme väl knappast valfrihet
att av kassornas delägare medgivas. Så framt icke svårigheterna
kunde avlägsnas genom i vederbörlig ordning beslutade reglementsändringar
ansåg statskontoret, att de konsistorienotarier, som utnämndes till
stiftssekreterare, borde obligatoriskt kvarstå som delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa. För att delägarna i kassan skulle ingå på
härav påkallade ändringar i reglementet, ehuru till följd av borttagandet
av tjänst- och nådår kassans pensioneringsskyldighet komme att i regel
inträda 1 å 2 år tidigare för varje särskilt stärbhus, borde staten åtaga
sig att gottgöra kassan härav förorsakad förlust, för vilket ändamål ett
mindre förslagsanslag å 1.000 kronor borde uppföras å riksstatens elfte
huvudtitel. Beträffande stiftsnotarierna anförde statskontoret, att då för
dem befordringsavgifterna vid övergång till civilstatens änke- och pupillkassa
borde bliva väsentligt lägre än för stiftssekreterarna och då för de
förra utsikten till befordran till annan anställning inom den civila administrationen
borde vara väsentligt större än för de senare, syntes det
kunna tagas under övervägande, om icke för sistnämnda tjänstemän lämpligen
kunde bestämmas, att de skulle tillhöra civilstatens änke- och pupill -

*37

kassa, även om för stiftssekreterarna bestämdes, att de skulle kvarstå i
prästerskapets.

Vid de utredningar, som de senare åren ägt rum angående beredande
av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa har
jämväl konsistorienotariernas och konsistorieamanuensernas familjepensionering
varit föremål för övervägande. Sålunda har 1921 års pensionskommitté
i sitt i betänkande den 28 februari 1923 (Statens offentliga
utredningar 1923: 26) intagna förslag till förnyat reglemente för nämnda
kassa uteslutit dessa befattningshavare från delaktighet i kassan varav
enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa i stället följer
skyldighet för konsistorienotarie att bliva delaktig i denna senare. Såsom
extra ordinarie tjänsteman skulle däremot konsistorieamanuens icke bliva
delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa. Liksom vid föregående liknande
överflyttningar av familjepensioneringen för vissa tjänstinnehavare,
såsom exempelvis vid överflyttningen från flottans pensionskassas
gratialfond till civilstatens änke- och pupillkassa av familjepensioneringen
för den civila personalen vid marinförvaltningen och personalen vid
lotsverket, avsåg kommitténs förslag likväl icke någon ändring av nuvarande
konsistorienotariers och konsistorieamanuensers ställning såsom
delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa. I sådant syfte hemställde
kommittén, att Eders Kungl. Maj:t vid fastställandet av förnyat reglemente
för kassan måtte förordna, att den, som efter utgången av april
192 (härmed åsyftades den tidpunkt, då reglementet skulle träda i kraft)
anställes såsom notarie och amanuens å domkapitlets expedition, icke
må inträda såsom delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa samt
att den å domkapitels expedition anställda befattningshavare, som vid
nämnda tidpunkt redan är delägare i kassan, skall kvarstå i sådan egenskap
och förty vara befriad från skyldighet att inträda såsom delägare i
civilstatens änke- och pupillkassa. De sakkunniga, som tillkallades för
ytterligare utredning av frågan angående beredande av förbättrad pensionering
från prästerskapets änke- och pupillkassa och därmed sammanhängande
frågor, upptogo i sitt den 14 november 1925 avgivna betänkande
(Statens offentliga utredningar 1925:36) pensionskommitténs förslag i
nu berörda hänseende. Genom proposition nr 199 till innevarande års
riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen att under villkor, att nytt
reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa bleve i stadgad ordning
antaget och efter prövning funnes kunna av Kungl. Maj:t fastställas,
besluta vissa ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter
präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådår in. m. Förslaget, som
i vissa avseenden jämväl skall underställas kyrkomötet, bifölls av riksdagen.
Frågan om antagandet och fastställandet av nytt reglemente för
prästerskapets änke- och pupillkassa lärer sålunda snart nog komma under
omprövning hos kassans fullmäktige och Eders Kungl. Maj:t. Av
nyssnämnda proposition framgår, att det är tänkt, att det nya reglementet
skall bliva gällande fr. o. m. den 1 maj 1927. Man torde härvid kunna
utgå ifrån att framtida befattningshavare vid de ecklesiastika konsistorierna
i enlighet med de här förut refererade enstämmiga förslagen
komma att för sin familjepensionering hänvisas till civilstatens änkeocli
pupillkassa.

Vad angår de befattningshavare vid konsistorierna, som vid det nya
reglementets ikraftträdande äro delägare i prästerskapets änke- och pupill -

kassa, kommer, därest den av statskontoret nu föreslagna löneregleringen
beslutas, saken i ett i viss mån annat läge, än då den behandlades av 1921
års pensionskommitté och förenämnda sakkunniga. Konsistorienotarierna
skulle sålunda erhålla förhöjd löneställning och ändrad benämning, men,
då det icke är fråga om någon omorganisation, lära stiftssekreterarebefattningarna
icke gärna kunna anses annat än som samma befattningar
som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorieamanuensbefattningarna
åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas mot ordinarie tjänster,
stiftsnotariebefattningar, med deltidstjänstgöring och väsentligt förhöjd
avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas som helt nya tjänster
synes statskontoret uppenbart. Det lärer därför icke kunna ifrågakomma
att låta konsistorieamanuenser, som befordras till stiftsnotarier,
kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa och utesluta
dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför vid en sådan befordran
i och för familjepensioneringen övergå från den förra till den senare
kassan. För dylikt fall finnes varken i gällande reglemente för prästerskapets
änke- och pupillkassa eller i det av de sakkunniga föreslagna förnyade
reglementet för kassan stadgat något medgivande att till gäldande
av åliggande retroaktivavgifter återfå någon del av erlagda avgifter, men
däremot skulle befattningshavaren äga rätt att mot fortsatt erläggande av
årsavgifter bibehålla sin delaktighet i kassan, i trots av att han i sin
nya befattning är förpliktad till delaktighet i annan änke- och pupillkassa.
Av de nuvarande innehavare av konsistorieamanuensbefattningarna,
som närmast torde kunna ifrågakomma till erhållande av ordinarie
stiftsnotarietjänst, kommer en på grund av sin ålder att icke vara berättigad
till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa och de övriga äro
icke av den ålder, att retroaktivavgifterna kunna sägas bliva i avsevärd
grad betungande.

Det förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa är,
såsom nämnts, tänkt att bliva gällande med ingången av ecklesiastikåret
1927—1928, alltså den 1 maj 1927, medan löneregleringen för domkapitlens
befattningshavare icke lärer kunna genomföras förr än med budgetåret
1927—1928 eller sålunda den 1 juli 1927. Det hade givetvis varit önskvärt,
att de ändrade bestämmelserna angående familjepensioneringen och angående
avlöningen kommit att träda i kraft vid samma tidpunkt, men någon
egentlig olägenhet lärer icke vållas av att så icke blir fallet. Förhållandet
bör emellertid uppmärksammas vid utfärdandet av erforderliga föreskrifter.

De särskilda föreskrifter, som i samband med fastställandet av ett nytt
reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa lära böra meddelas
rörande familjepensionering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner,
torde i anslutning till det ovan sagda böra innehålla ett fastslående
av, att konsistorienotarier och konsistorieamanuenser, som vid
reglementets ikraftträdande äro delägare i kassan, äga att kvarstå i sådan
egenskap samt en bestämmelse att sådan konsistorienotarie är undantagen
från delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, och detta jämväl
om han erhåller stiftssekreterarebefattning.

Såsom statskontoret i sitt utlåtande den 20 maj 1920 framhöll, lärer, om
tjänst- och nådårsrätten för konsistorienotaries stärbhus upphäves, staten
böra gottgöra prästerskapets änke- och pupillkassa för den förlust, kassan
kommer att lida genom den tidigare inträdande pensioneringsskyldighe -

ten. Statskontoret föreslog, att för sådant ändamål ett förslagsanslag skulle
uppföras å riksstatens elfte huvudtitel. Till undvikande att ett särskilt
anslag skall behöva vara uppfört å riksstaten ända till dess den siste
av de nuvarande konsistorienotarierna avgått ur tjänsten ■— eventuellt
t. o. m. år 1956 —, ehuru anslaget måhända endast någon enstaka gång
behöver anlitas, vill statskontoret nu så till vida modifiera sitt förslag,
att riksdagens medgivande utverkas, att gottgörelsen må utgå av det
under elfte huvudtiteln, Allmänna indragningsstaten uppförda förslagsanslaget:
diverse föremål.

För de biträden och vaktmästare, som vid löneregleringen erhålla ordi- Biträden och
narie befattning, följer, för så vitt do äro män och icke uppnått 60 års vaktmästare
ålder, Skyldighet att inträda som delägare i civilstatens änke- och pupillkassa
och därmed även att erlägga i reglementet för kassan stadgade befordringsavgifter.
Då den ende manlige befattningshavare, som vid den
nya lönestatens ikraftträdande torde komma att erhålla ordinarie biträdestjänst,
då överskridit 60 år, skulle obligatorisk delaktighet i kassan
ifrågakomma endast för expeditionsvakterna. Av dessa kommer däremot
ingen vid nämnda tidpunkt att vara över 60 år, ehuru en uppnår denna
ålder senare under året. I sitt underdåniga utlåtande över domkapitelkommitténs
förslag ifrågasatte statskontoret såsom i det föregående omnämnts,
huruvida icke bidrag till befordringsavgifterna borde beviljas av
statsmedel i likhet med vad som skett vid sjukvårds- och ekonomipersonalens
vid statens hospital och asyler uppförande å ordinarie stat med ingången
av år 1919. Bestämmelserna härom finnas meddelade i nådiga
kungörelsen den 31 december 1918, nr 1062. Enligt denna utgick sådant
bidrag endast till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fyllt 32 år,
och utgjorde för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig
befattning före 32 års ålder viss procent å skillnadsbeloppet mellan
den för hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande
befordringsavgiften, samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32
års ålder, samma procenttal å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder
den 1 januari 1919 och den för hans ålder vid anställningen gällande befordringsavgiften.
Liknande medgivanden hava även lämnats i några
andra fall. Sålunda medgav 1913 års riksdag (skrivelsen nr 235) att tillläggs-
och befordringsavgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, som
viss vid Trollhätte kanalverk förut anställda personal, vilken övergått i
statens tjänst, hade att erlägga, finge bestridas av vederbörande verks
medel. 1921 års riksdag medgav (skrivelsen nr 67), att såsom bidrag till
beredande av delaktighet i telegrafverkets änke- och pupillkassa för den
från aktiebolaget Stockholms telefon av telegrafverket övertagna personal,
som erhållit ordinarie tjänst vid samma verk, finge av telegrafmedel
utbetalas visst belopp. Slutligen har av 1925 års riksdag medgivits (skrivelsen
nr 161), att de befordringsavgifter, som vissa extra kronojägare,
vilka varit i tjänst hos förutvarande ägare av ett av staten inköpt skogskomplex,
hade att vid anställning såsom ordinarie kronojägare erlägga
för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, finge till den del desamma
överstege vad vederbörande hade att erlägga, därest hans ålder vid anställningen
som ordinarie kronojägare uppgått till 35 år, gäldas av domänverkets
medel. Då det nu gäller uppförande å ordinarie stat av en kår,
som förut endast haft extra anställning, synas samma skäl som i fråga

*40

om ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler tala för att staten
träder hjälpande emellan. Med hänsyn till den levnadsålder, vid vilken
motsvarande befattningshavare vid civilförvaltningen pläga uppnå ordinarie
anställning, torde samma grunder, som gällt för nyssnämnda ekonomipersonal,
kunna tillämpas i fråga om ett eventuellt bidrag från statsverket
till vaktmästarnas vid domkapitlen hefordringsavgifter. En överslagsberäkning
ger vid handen, att statens utgift i så fall icke torde
komma att överstiga ett belopp av 2.400 kronor. Försiktigheten torde
bjuda att som villkor för erhållande av bidrag till befordringsavgift jämväl
uppställa, att befattningshavaren skall hava tillträtt anställning vid
domkapitel före den 1 juli 1926.

På grund av bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 279) angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare
i statens tjänst bliva de kvinnliga biträdena vid domkapitlen,
som vid löneregleringen erhålla ordinarie kanslibiträdestjänster, förpliktade
att för ifrågavarande pensionering till civila pensionsfonden erlägga
samma avgifter som i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa
äro stadgade för manlig innehavare av samma befattning, alltså även
eventuellt hefordringsavgifter. Om i enlighet med statskontorets nyss
framlagda förslag vaktmästarna vid domkapitlen erhålla viss lindring
i dem åliggande hefordringsavgifter, torde konsekvensen därför kräva, att
även ifrågavarande biträden få motsvarande nedsättning i sina avgifter
till civila pensionsfonden i och för familjepensioneringen. För detta ändamål
torde dock icke erfordras anvisandet av några medel, utan allenast
ett medgivande till nedsättning av avgifterna i fråga.

Övergångs- Tillämpningen av det nya avlöningsreglementet medför övergång från
lön. förutvarande förskottsbetalning av lön och med denna jämförlig avlöning
till efterskottsbetalning av hela avlöningen, och har på grund härav vid
löneregleringar efter det nya avlöningssystemet medgivande plägat lämnas
till utbetalning av en extra månadslön (s. k. övergångslön). Liknande
anordning lärer därför jämväl i detta fall böra träffas.

De särskilda övergångsbestämmelser, som kunna erfordras i anledning
av löneregleringen, lära i anslutning till riksdagens medgivande i sådant
avseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet
för civilförvaltningen böra meddelas av Eders Kungl. Maj:t. Dessa torde
bland annat böra innefatta det av statskontoret i det föregående föreslagna
stadgandet rörande stiftssekreterares rätt att för uppflyttning i
lönegrad tillgodoräkna tjänstetid som konsistorienotarie.

Anslag och Avlöningarna till befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner —
8tat- frånsett dyrtidstillägget — utgå för närvarande från följande anslag under
åttonde huvudtiteln: ordinarie obetecknade anslaget till domkapitlens
expeditioner, extra obetecknade anslaget till ökade arbetskrafter å domkapitlens
expeditioner, extra obetecknade anslaget till provisorisk lönereglering
för tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna ordinarie förslagsanslaget
till ålderstillägg samt extra förslagsanslaget till tillfällig
löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Om avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall vinna
tillämpning å ifrågavarande befattningshavare, påkallar detta ändrade

Övergångs bestämmel ser.

anordningar i fråga om såväl anslag som stater i överensstämmelse med
vad som tillämpas för reglerade verk. Avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna
böra sålunda utgå från en såsom förslagsanslag betecknad
anslagspost, från vilken jämväl skall bestridas de avlöningsförhöjningar,
som motsvara nuvarande ålderstillägg. Avlöningen bör beräknas
efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För befattningar,
som antagits i regel komma att innebavas av kvinnor, har vid senare löneregleringar
räknats med avlöning efter en löneklass lägre, enär kvinnlig
innehavare av befattning icke får uppflyttas i högsta löneklassen i lönegraden.
Med hänsyn därtill, att kvinnorna i regel erhålla ordinarie anställning
väsentligt tidigare än männen, torde emellertid denna beräkning
genomsnittligt bliva för låg, och då de personer, som torde komma
att erhålla de befattningar, varom nu är fråga, eller kanslibiträdestjänsterna,
vid domkapitlen, lära kunna för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna
en relativt lång tjänstetid, har statskontoret i detta fall ansett sig
för alla befattningar böra räkna med avlöning i näst högsta löneklassen
i lönegraden. Avlöningsberäkningen påverkas jämväl av de orter, å vilka
befattningshavarna äro placerade. Vid löneregleringar för verk med befattningshavare
å skilda orter hava olika beräkningsgrunder använts, dels
har man utgått från respektive befattningshavares verkliga eller antagna
placering, dels från samtliga befattningshavares placering å en medeldyr
ort, vid hospitalen exempelvis E-ort, För konsistoriernas vidkommande
kan sistnämnda beräkningsgrund med hänsyn till den faktiska ortsgrupperingen
anses ge ett riktigt medelvärde och torde därför kunna komma
till användning. Efter de angivna normerna skulle en beräkning av avlöningarna
till de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner
te sig sålunda:

12 stiftssekreterare i lönegraden B 28 å 10.020 120.240

4 stiftsnotarier i » B 21 » 6.768 27.072

7 kanslibiträden i » B 7 » 3.060 21.420

9 expeditionsvakter i » B 5 » 2.772 24.948

Summa 193.680

Från samma anslag böra jämväl bestridas kostnaderna för de förmåner,
som omnämnas i §§ 25, 28 och 32 i avlöningsreglementet (läkarvård in. m.,
felräkningspenningar och begravningshjälp). Av denna anledning lärer
anslaget dock icke behöva höjas.

Vid innevarande års riksdag uteslötos ur departementens stater de särskilda
förslagsanslagen till vikariatsersättning, i samband varmed riksdagen
medgav, att lön och vikariatsersättning till icke ordinarie tjänsteman,
som uppehåller ordinarie befattning å vilken avlöningsreglementet den 22
juni 1921 (nr 451) är tillämpligt, må, där särskilt anslag till vikariatsersättningar
icke är för vederbörande verk anvisat, utgå från anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Bestämmelse härom är sedan
meddelad i nådiga kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 269). Någon höjning
av de i departementens stater upptagna anslagsposterna till avlöningar
till ordinarie befattningshavare ansågs emellertid icke behöva av nyssnämnda
anledning vidtagas. I propositionen i ämnet antyddes tillika, att
man även vid de övriga till den allmänna civilförvaltningen hörande
ämbetsverken borde efter hand övergå till samma system för vikariatskostnadernas
bestridande. Någon särskild anledning att för domkapitlens

vidkommande uppföra en anslagspost till vikariatsersättningar torde icke
finnas, utan lära vikariatskostnaderna i enlighet med det nya systemet
böra utgå från anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare,
vilket dock icke, lika litet som vid departementen, torde påkalla
någon höjning av berörda anslagspost.

Vid löneregleringen för länsstyrelsernas personal vid 1925 års riksdag
upplördes i staten för länsstyrelserna för det första budgetåret en särskild
som förslagsanslag betecknad anslagspost för övergångslön. För tullstyrelsens
pcb tullstatens vidkommande uppfördes vid den år 1922 beslutade
löneregleringen för övergångslönen ett särskilt anslag å extra stat ä övergångsårets
riksstat. I allmänhet har dock vid löneregleringar enligt det
nya lönesystemet praxis varit den, att den s. k. övergångslönen fått utgå
från anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare, utan
att denna anslagspost på grund härav ökats. Särskilt som av de befattningshavare,
vilka nu förevarande lönereglering avser, endast stiftssekreterarna
förut innehava ordinarie befattning och därför bli berättigade till
övergångslön — denna torde icke komma att uppgå till mer än cirka 5.000
kronor — lärer det vanliga förfarandet i detta fall böra tillämpas och
övergångslönen sålunda bestridas från avlöningsanslaget för ordinarie
tjänstemän.

De bidrag av statsmedel till befordringsavgifter till civilstatens änkeocli
pupillkassa, som medgåvos beträffande ekonomipersonalen vid statens
hospital och asyler, utgingo från ett särskilt anslag å extra stat, som var
uppfört å riksstaterna för de år utgiften förekom. Om motsvarande förmån
nu beviljas expeditionsvakterna vid domkapitlens expeditioner, synes
det med hänsyn till de ringa belopp för varje år, varom det här rör sig,
vara obehövligt att upptaga ett särskilt anslag i riksstaten eller en särskild
anslagspost i domkapitlens stat, utan borde jämväl denna utgift
lämpligen kunna bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän, vilken icke på denna grund torde behöva höjas.

I anslutning till det ovan anförda torde anslagsposten till avlöningar
till ordinarie befattningshavare vid domkapitlens expeditioner, förslagsanslag,
böra sättas till i avrundat tal 194.000 kronor.

Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium synes statskontoret
lämpligen böra uppföras för sig i staten. Då det föreslagna arvodet,
5.700 kronor, skulle vara förenat med tre ålderstillägg å 360 kronor,
torde anslagsposten i anslutning till grunderna för beräkning av anslaget
till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra uppföras såsom förslagsanslag
med i avrundat tal 6.400 kronor. Från denna torde jämväl få utgå
kostnaderna för vikariat för konsistoriesekreteraren, vilket skulle överensstämma
med vad ovan föreslagits beträffande vikariat för ordinarie tjänstemän
och vad statskontoret nedan föreslår beträffande vikariat för extra
ordinarie befattningshavare.

Vid innevarande års riksdag har för departementen vidtagits en principiell
ändring beträffande anslagsmedlen till avlöning åt icke ordinarie
personal. Anslagen anvisas å departementens stater såsom en enda anslagspost
av förslagsanslags natur, men sönderfalla i tre underavdelningar:
grundlöner till extra ordinarie tjänstemän, bestämt belopp, avlöningsförhöjningar
till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis anvisat belopp,
extra befattningshavare, renskrivning m. m., bestämt belopp. Från den
andra posten få jämväl bestridas vissa enligt givna författningsbestäm -

melser automatiskt utgående utgifter, såsom läkarvård, begravningshjälp
m. m. Vid uppställande av den nya staten för domkapitlen, torde samma
principer böra tillämpas. Vid beräkning av avlöningarna till den extra
ordinarie personalen torde det vara nödvändigt eller åtminstone lämpligt
att utgå från den faktiska ortsgrupperingen. Från posten grundlöner
för extra ordinarie tjänstemän skulle enligt statskontorets i det föregående
framlagda förslag utgå grundlön till en amanuens vid ett vart av
domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Lund, Göteborg och
Härnösand, till ett extra ordinarie kontorsbiträde i Uppsala samt till en
vaktmästare vid ett vart av konsistorierna i Strängnäs, Växjö, Visby och
Stockholm. Avlöningen till amanuensen vid Strängnäs och till vaktmästarna
bör räknas till ett med hänsyn till den lägre tjänstetiden nedsatt
belopp. För amanuenserna i Göteborg och Härnösand torde för möjliggörande
av ett tillmötesgående av framförda krav på full tjänstgöring för
dessa tjänstemän därest detta vid prövning befinnes befogat, böra räknas
med full avlöning. Beträffande lönegradsplaceringen synes man böra
räkna med 18 lönegraden för amanuenserna, 4 lönegraden för kontorsbiträdet
och 5 lönegraden för vaktmästarna. Såsom förut nämnts skulle det
dock ankomma på Eders Kungl. Maj:t att besluta såväl beträffande den
lönegrad, till vilken de olika befattningarna skola hänföras, som huruvida
avlöningen i lönegraden skall utgå oavkortad eller reduceras till följd
av kortare arbetstid. Om det i något fall skulle befinnas lämpligare att
i stället för en extra ordinarie tjänsteman anställa en extra befattningshavare,
lärer hinder dock icke böra möta att för dennes avlönande disponera
ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman avsett belopp. Att
vid beräkningen av nu ifrågavarande post avse något särskilt belopp till
Eders Kungl. Maj:ts förfogande torde icke vara erforderligt, enär besparing
kommer att uppstå, då extra ordinarie tjänstemän vikariera å ordinarie
befattning. I enlighet med de grunder, som i det föregående angivits,
kunna grundlönerna till extra ordinarie tjänstemän vid domkapitlen beräknas
till ett belopp av 35.500 kronor.

Posten avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,
lärer även böra beräknas med hänsyn tagen till den faktiska ortsgrupperingen
ävensom till reduceringen av avlöningen vid kortare tjänstgöring.
För departementens del räknades med kostnaden för endast en
avlöningsförhöjning. Med hänsyn till de mindre utsikterna för de extra
ordinarie tjänstemännen vid domkapitlen att vinna ordinarie anställning
torde man här böra räkna med tre avlöningsförhöjningar. Kostnaderna
skulle i så fall belöpa sig till i avrundat tal 8.300 kronor. Från denna post
böra jämväl bestridas författningsenligt utgående kostnader för läkarvård
in. m. och begravningshjälp, och torde detta jämväl böra gälla beträffande
eventuella sådana utgifter för biträdet Malmström, om Eders Kungl.
Maj:t tillerkänner honom rätt till dylika förmåner. Vidare bör anslagsposten
få anlitas för de personliga lönetillägg, som efter statskontorets
förslag skulle i händelse av inkomstminskning utgå till de extra ordinarie
expeditionsvakterna. Enligt vad ämbetsverket nedan föreslår torde slutligen
kostnader för vikariat för extra ordinarie tjänstemän böra få utgå
från denna anslagspost. Med extra ordinarie anställning för vissa befattningshavare
vid domkapitlen följer rätt till semester. Även om det ofta
icke torde vara nödvändigt att under tiden förordna vikarie eller på annat
sätt förstärka arbetskrafterna, lärer det dock vara behövligt att lämna
domkapitlen medel till nödvändiga vikariatskostnaders bestridande. Detta

*44

skulle kunna ske genom att vissa belopp härtill inginge i de medel, som
beräknas till extra befattningshavare. Vikariat för extra ordinarie tjänstemän
kan emellertid förekomma även av annan anledning än att dessa
åtnjuta semester. En extra ordinarie tjänsteman kan vara av sjukdom
hindrad att tjänstgöra eller förordnad att vikariera för en ordinarie befattningshavare
under dennes semester eller ledighet för sjukdom eller av
annan anledning. I de senare fallen blir den extra ordinarie tjänstemannens
avlöning ledig, därigenom att kostnaderna för vikariatet å den
ordinarie befattningen utgår från anslaget till avlöningar åt ordinarie
befattningshavare, och det skulle kunna medgivas, att den extra
ordinarie tjänstemannens avlöning, eller åtminstone hans grundlön finge
användas för befattningens uppehållande. I de iorra fallen åter skulle allenast
den ringa del av avlöningen, som den sjuke tjänstemannen avstår,
kunna stå till förfogande. Skulle förhindret att tjänstgöra bero på skada
i tjänsten och tjänstemannen alltså uppbära avlöningen oavkortad, komma
inga medel att finnas tillgängliga. Det synes därför statskontoret vara
lämpligast och enklast att, i analogi med vad som gäller beträffande vikariat
å ordinarie tjänster, kostnaderna för vikariat å e. o. befattningar, oberoende
av anledningen, 1‘å bestridas från det förslagsanslag, som avsetts
till en del av dessa tjänstemäns avlöning, d. v. s. det till avlöningsförhöjningar
beräknade beloppet. Den ersättning, som skall utgå vid uppehållande
av e. o. befattning, är reglerad genom allmänna författningsbestämmelser,
och det torde därför knappast behöva möta några betänkligheter
att låta vikariatskostnaderna utgå från ett förslagsanslag, när såsom beträffande
domkapitlen skulle bliva fallet enligt statskontorets förslag, såväl
antalet befattningar som lönegraderna, skulle bestämmas av Eders
Kungl. Maj:t. Då det endast beror på personliga förhållanden, att biträdet
i Lund Malmströms befattning icke skulle ändras till en ordinarie kanslibiträdestjänst,
torde det vara rimligt, att domkapitlet icke på denna
grund avstänges från möjligheten att under hans semester eller sjukdom
avlöna vikarie. Även i detta fall torde därför ifrågavarande anslagspost
få anlitas för bestridande av vikariatskostnaderna. Vilka kostnader, som
vid bifall till vad statskontoret sålunda förordat kunna komma att utgå
från posten avlöningsförhöjningar, kan svårligen beräknas, men då det
torde kunna förväntas, att å anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie
befattningshavare i dess helhet besparingar komma att uppstå på
grund av vikariat å ordinarie tjänster, lärer det under rubriken avlöningsförhöjningar
beräknade beloppet ej behöva höjas till högre belopp än förslagsvis
10.000 kronor.

Från posten extra befattningshavare, renskrivning m. m. som skulle vara
till beloppet begränsat, skulle utgå dels arvodena till amanuenserna i Karlstad
och Västerås, för en var 3.000 kronor, dels det belopp, 21.000 kronor,
för avlönande av extra biträdespersonal, som, enligt vad statskontoret
ovan föreslagit, skulle av Eders Kungl. Maj:t fördelas mellan konsistorierna.
Posten torde sålunda böra bestämmas till 27.000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.

skulle alltså enligt det förestående beräknas sålunda:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst .......... 35.500

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., förslagsvis
....................................................... 10.000

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst ............ 27.000

Förslagsanslag kronor 72.500

*45

Från anslagen till domkapitlens expeditioner äro medel anvisade till
hyror, nämligen för domkapitlet i Visby 1.000 kronor till hyra för expeditionslokal
och för domkapitlet i Luleå, efter av innevarande års riksdag
vidtagen höjning, 4.400 kronor till hyra för sessions- och expeditionslokal
och för bostad till vaktmästaren, eller sålunda sammanlagt 5.400
kronor. Enahanda belopp lärer nu höra uppföras i staten såsom en särskild
anslagspost. Visserligen är avsett, att vaktmästaren i Luleå skall
erlägga hyra för ifrågavarande bostad till statsverket, liksom även vaktmästarna
i Linköping, Västerås och Härnösand för de av dem innehavda
tjänstehostäderna, vilka hyror torde höra gottskrivas anslaget till domkapitlens
expeditioner, men då hyresbeloppen jämlikt härom gällande allmänna
föreskrifter skola av domkapitlen bestämmas med hänsyn till i
orten gällande hyrespriser och sålunda icke kunna i förväg fixeras, torde
hyresutgifterna böra upptagas utan avdrag för hyresinkomsterna.

Vid bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit skulle staten för
domkapitlens expeditioner få följande utseende:

Stat för domkapitlens expeditioner.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... 194.000
Arvode till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium

förslagsanslag ........................................ 0.400

Anm.: Arvodet utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas med
360 kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor samt efter 9 år med
än ytterligare 360 kronor.

Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
................................................ 72.500

Hyror ............... 5.400

Summa förslagsanslag kronor 278.300

Ifrågavarande belopp torde under titeln domkapitlens expeditioner höra
uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag.

Sammanläggas följande å innevarande budgetårs riksstat uppförda anslag:
domkapitlens expeditioner, 91.350 kronor, ökade arbetskrafter vid
domkapitlens expeditioner, 34.070 kronor, och provisorisk lönereglering vid
de ecklesiastika konsistorierna, 42.000 kronor, jämte för förra budgetåret
beviljade tillfälliga lönetillägg, 2.725 kronor, erhålles 170.145 kronor. Då
den föreslagna staten slutar å ett belopp av 278.300 kronor, skulle alltså
kostnadsökningen enligt stat i anledning av den nya löneregleringen utgöra
108.155 kronor. Härvid är dock att märka, dels att löneregleringen
kommer att medföra nedsättning i dyrtidstilläggen och minskad belastning
a åttonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg (ålderstilläggen belöpa sig
för närvarande till omkring 10.500 kronor), dels att det nya förslagsanslaget
kommer att tillföras hyror för tjänstebostäder, dels ock att statsverket,
ehuru under annan titel, kommer att uppbära konsistorienotariernas indragna
sportler. Den verkliga utgiftsökningen uppgår följaktligen till ett
mindre belopp än det ovan angivna och kan approximativt beräknas till
76.000 kronor.

Under åberopande av vad statskontoret i detta utlåtande anfört, hemställer
ämbetsverket, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå 1927 års
riksdag:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 9

Kostnads beräkning.

Hemställan.

*46

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall f. o. m. den 1 juli 1927 äga tillämpning å befattningshavare
vid domkapitlens expeditioner samt att i samband därmed de sportler, som
hittills tillkommit konsistorienotarierna i form av expeditionslösen samt
arvoden för förvaltning av vissa fonder och kassor och för utdelning av
fosterlöner, skola, i den mån arvodena prövas fortfarande böra utgå, till
statsverket indragas;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid domkapitlens
expeditioner på följande sätt:

Domkapitel

Uppsala .....

Linköping

Skara .......

Strängnäs

Västerås .....

Växjö .......

Lund .......

Göteborg

Karlstad

Härnösand

Luleå .......

Visby .......

Stiftssekre terare.

Lönegrad B 28
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1

Stiftsnotarie.
Lönegrad B 21

Kanslibiträde.

Lönegrad B 7

Expeditions vakt.

Lönegrad B 5
1
1
1

dels godkänna den av statskontoret föreslagna staten för domkapitlens
expeditioner;

dels medgiva, att i fråga om placering i löneklass å den nya lönestaten
konsistorienotariebefattning skall anses motsvara stiftssekreterarebefattning; dels

föreskriva, att vid tillämpningen i fråga om befattningshavare vid
de ecklesiastika konsistorierna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda
avlöningsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet
skall med uttrycket »det verk han tillhör eller varunder han
lyder» förstås samtliga ecklesiastika konsistorier;

dels föreskriva, att för konsistorienotarie, som vid den nya avlöningsstatens
ikraftträdande tillträder stiftssekreterarehefattning, den rätt till
tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,
skall upphöra;

dels medgiva, att den ökade utgift för pensioner, som i anledning av
nyssnämnda föreskrift kommer att drabba prästerskapets änke- och pupillkassa,
må ersättas kassan av statsmedel samt utgå från det under elfte
huvudtiteln, allmänna ind ragningsstaten, uppförda förslagsanslaget diverse
föremål;

dels medgiva, att för vaktmästare vid domkapitel, som den 1 juli 1927
erhåller ordinarie expeditionsvaktbefattning vid domkapitel, må, under
förutsättning att han anställts vid domkapitlet före. den 1 juli 1926, av
statsmedel utgå bidrag till de befordringsavgifter, han kan hava att erlägga
till civilstatens änke- och pupillkassa, i överensstämmelse med de
grunder, som varit fastställda för motsvarande bidrag beträffande vissa

*47

befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens
hospital och asyler;

dels medgiva, att kvinnligt biträde vid domkapitel, som den 1 juli 1927
erhåller ordinarie kanslihiträdesbefattning vid domkapitel, må under enahanda
förutsättning erhålla motsvarande nedsättning i de avgifter, hon
har att till civila pensionsfonden erlägga för pensionering av efterlevande
barn;

dels medgiva, att statens ovannämnda bidrag till expeditionsvakternas
vid domkapitlen befordringsavgifter må bestridas av den i staten för domkapitlens
expeditioner upptagna anslagsposten till ordinarie tjänstemän;

dels besluta att, där ordinarie tjänsteman vid domkapitel, å vilken ovannämnda
avlöningsreglemente kommer att f. o. m. den 1 juli 1927 äga tilllämpning,
enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av
avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som provisoriskt avlöningstillägg
— i förskott, skall vid ingången av juli månad 1927 till honom på
statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1927
innehade, i förskott uppburit för juli månad 1927, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande (övergångslön);

dels medgiva, att övergångslönen må bestridas av den i staten för domkapitlens
expeditioner upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartementen med flera
verk lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande
befattningshavare vid domkapitlens expeditioner;

dels ock under åttonde huvudtiteln — med uteslutande av det ordinarie
anslaget till domkapitlens expeditioner — under samma rubrik uppföra
ett ordinarie förslagsanslag av kronor 278.300.

I förevarande ärendes slutliga handläggning hava, förutom undertecknade
deltagit statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Thorstenson
samt t. f. statskommissarien Tottie.

Utdrag av ämbetsverkets protokoll, utvisande vid ärendets föredragning
uttalade särskilda meningar, bifogas härjämte.

Stockholm den 23 augusti 1926.

G. F. Ouchterlony.

Underdånigst:
PER SÖDERMARK.

Carl Peyron.

*48

Bil, 1.

Biträden vid domkapitlen under budgetåret 1925—1926.

	Födelseår	Anställ- ningsår	Daglig arbetstid timmar	Lön av stats-medel	Tillfäl-lig löne-förbätt-ring	Annan ersätt-ning (frånsett dyrtids-tillägg)	Annan anställning
Uppsala.
Örner, Maria......	1867	1915	6''It k 7	1,800	—
Olsson, Margit.....	1903	1921	6	1,200	—
Linköping.							Kamrerare vid Kin-da kanalaktiebo-
Wigart, Ivar......	1866	1911	c:a 3	1,200	250		lag. Överförmyn-dare. Lärare i
Skara.							bokföring vid teknisk skola.
Drakenberg, Anna1 . .	1869	1904}	2 k 3	600	100		Itlanflarbetslära-
de Frese, Maria'' . . .	1850	1904		\ rinna.
Strängnäs.
Lundquist, Svea ....	1904	1923	högst 3	500	100
Västerås.
Eklund, Elsa......	1894	1909	4	1,200	—
Växjö.
Elmdahl, Johan ....	1866	1903	c:a 6	1,350	—		(Kyrkvaktare vid \ domkyrkan.
Lund.
Malmström, Fredrik .	1872	1893	c:a 7	3,000	500
Palm, Ruth.......	1894	1914	c.a 7	1,800	—
Göteborg.
Norlund, Anna.....	1860	1902	c:a 7	1,800	—
Karlstad.
Hallström, Berta . . .	1893	1911	6	1,800	—
Härnösand.
Blomberg, Anna2 . . .	1883	1904	6	1,800	__	\| ISO: — av präs-
Alander, Martin ....	1885	1920	ej bestämd	500	—	1 terskapets	(Lektor vid läro-
Fredenberg, Eva . . .	1899	1926	4''A k 5	800	—	prästmötes-\| beslut.	\ verket.
Luled.
Carlsson, Rut8.....	1900	1924	6 5 7	1,800	—
Visby.
Broms, G. A......	1883	1914	1	800	100		Landsfogde.
Johansson, Anna . . .	1875	1920	2	600	100
Stockholm.							[Amanuens i eckle-siastikdeparte-
Tunberg, Lars.....	1890	1921	minst 1	500	125		mentet. Extra befattningshava-re i riksarkivet.
Kruse, Anna......	1877	1916	2''/« 5 3	750	180	1

1 Dessa biträden ha dessutom gemensamt uppburit 120 kr. i extra lönetillägg, som dock
av riksräkenskapsverket anmärkts till återbäring.

2 Av riksdagen beviljad pension fr. o. m. den ''/i 1926.

8 Förut i mer än fem år anställd vid statens järnvägar.

*49

Bil. 2.

Vaktbetjäning under budgetåret 1925—1926.

	O: a, C0	Anställ- ningsår	Daglig arbetstid	Lön av stats-	Tillfäl-lig löne-förbätt-ring	Annan ersättning (frånsett dyrtids-	Natura-	Annan
	CO po	timmar	medel	tillägg).	förmåner	anställning
Uppsala.
Kantzel, C. G.. . . Linköping. Johnsson, J. A.1 . .	1882	1911	8	1,350	100	350:— av stiftet»	Fri bostad i
1843	1873	\| »så gott \| Jsom hela} \| dagen» )	865	—	byggnadskassa, 86:70 av domkyr-kan, 700:— av prästerskapets	byggnadskas-sans hus. Ved-brand å expe-ditionskas-	( Vaktmästare vid \| stifts- och lä-\| roverksbiblio-\| teket.
Skara.						emeriti- och fat-tigkassa.	sans bekost-nad.
Sjögren. A. M.2 . .	1885	1918	6	1,350	100			f Eldare vid dom-
					\ kyrkan.
Strängnäs.
Eriksson, K. E.. .	1892	1925	4 ii 5	1,115	70	f 235: — av dom-\ kyrkan.	1 2 famnar ved av
	domkyrkan.
Västerds. Wickström, E. G. Växjö.	1892	1924	8	1,000	250	(60:— gratifikation j av diverse eckle-[ siastika medel.	Fri bostad i domkyrkans hus, värme och lyse på domkyrkans bekostnad.
Gunnér, P. O.3 . .	1865	1915	5	1,120	100	f 230:25 av dom-\ kyrkan.	j Eldare vid stifts-och gymnasie-\| biblioteket.
Lund,.
Henriksson, M,4. .	1850	1884	7	1,350	100
Oöteborg.
Eriksson, G. M. . .	1885	1913	7	1,350	—	( 150: — av biskops-\| husfonden.
Karlstad.
Hellqvist, G. F.. . Härnösand.5	1901	1921	6 ä 7	1,175	—	f 323:51 av dom-[ kyrkan.
						domkapitlets
Cedergren, J. A. . .	1867	1905	7-9	1,100		[ 257:03 av stiftets	hus.Vedbrand och lyse på
					expeditions-kassans be-kostnad.

Luleå.''''							Fri bostad med
							fri värme och
Håkansson, H. . .	1898	1923	7	1,065	150	300: — ersättning för	fri belysning i av staten för-	( Klockare vid l domkyrkan.
Visby.						städning, av stats-	hyrd lägenhet
					medel, 400: — er-	i biskops-
olin, O.......						sättning för bo-	huset.
1873	1904	4	800	200	stad, bränsle och lyse, av statsme-del, 117: — ersätt-ning av stiftets präster.


Stockholm.
astin, Gerda . . .	1871	1915	3 å 5	800	200 1	261: — från vissa församlingar.

1 Avliden den so/a 1926. De i kolumnen »annan ersättning» upptagna ersättningar tillkommo endast
hnsson personligen.

2 Dessutom uppburit 270 kronor såsom extra lönetillägg, som dock av riksräkenskapsverket anmärkts
11 återbäring.

8 Fr. o. m. den l/i 1926 höjdes lönen med 230 kronor och bortföll domkyrkans bidrag.

* Av riksdagen beviljad pension fr. o. m. den 1/i 1926.

Ersättning för städning av domkapitlets lokaler utgår till vaktmästarens hustru med 400 kronor.

• Ersättning för städning av domkapitlets lokaler utgår till vaktmästaren med 500 kronor fr. o. m.
1925; städningen ombesörjes dock till största delen genom av vaktmästaren lejd arbetskraft.

*50

Bil. 3.

Utdrag av protokoll hållet i Kungl. statskontoret vid sammanträde
in plena den 23 augusti 1926.

Närvarande:

Herr Generaldirektören Södermark,

Statskommissarien friherre Leijonhufvud,

Statskommissarien Thorstenson,

Statskommissarien Ouchterlony samt
t. f. Statskommissarien Tottie.

S. D. Statskommissarien Ouchterlony föredrog Kungl. Ma,j:ts nådiga
remiss med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid
de ecklesiastika konsistorierna; och beslöts underdånigt utlåtande enligt
registratur.

Statskommissarierna Thorstenson och friherre Leijonliufvud voro i vissa
delar från beslutet skiljaktiga, och yttrade i sådant avseende den förstnämnda
ledamoten: »I fråga om vissa av de nuvarande amanuensbefattningarnes
uppförande såsom ordinarie tjänster kan jag icke i allo dela
pluralitetens mening. Jag kan nämligen icke finna annat än att alla skäl
tala för att jämväl beträffande amanuenstjänsten vid domkapitlet i Skara,
vars utbyte mot ordinarie tjänst pluraliteten förklarat sig icke kunna
förorda, en sådan ändring bör vidtagas. Vid domkapitlet finnes icke mer
än en sådan tjänst och att densamma är för överskådlig framtid behövlig
torde vara uppenbart. Den nuvarande innehavarens dagliga arbetstid
anges visserligen av domkapitlet till endast 6 timmar eller sålunda något
mindre än Tull’ arbetstid enligt nya avlöningsreglementet, men av domkapitlets
yttrande framgår, att denna kortare arbetstid beror på att mera
arbete icke ansetts kunna av vederbörande utkrävas för den av honom åtnjutna
avlöningen och alltså ej på att icke tjänsten i och för sig skulle
kräva längre arbetstid. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna
anser jag att statskontoret bort föreslå tjänstens uppförande å
ordinarie stat.»

Friherre Leijonhufvud anförde: ”Enligt statskontorets förslag bör notarietjänsten
hos Stockholms stads konsistorium förändras till en icke-ordinarie
befattning, förenad med arvode. Visserligen har nämnda tjänst sedan
flera år tillbaka icke tillsatts med ordinarie innehavare utan uppehållits
på förordnande, gällande tillsvidare; och en sådan anordning torde hava
föranletts därav, att göromålen i tjänsten icke anses betinga full tjänstgöring.
Men då konsistoriets verksamhetsområde i icke oväsentlig grad
vidgats under senaste tiden och all anledning finnes att antaga, att en
ytterligare utvidgning kommer att äga rum, synes det enligt min mening
kunna med fog ifrågasättas, huruvida frågan om en förändring av tjänstens
karaktär i den av statskontoret föreslagna riktning hör upptagas till
avgörande, innan man kan bilda sig en säker uppfattning om konsistoriets

blivande organisation och verksamhetsområde. För min del skulle jag
vilja förorda, aft tjänsten bibehålies såsom ordinarie samt hänföres till
lönegraden B 21. Utan hinder av en sådan anordning lärer tjänsten kunna
fortfarande i avvaktan på resultatet av nu pågående utveckling tillsättas
medelst förordnande tillsvidare.

I fråga om amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara ansluter jag
mig till den mening, som framförts av statskommissarien Tliorstenson.

Vad slutligen beträffar biträdesbefattningarna vid domkapitelsexpeditionerna
har statskontoret föreslagit, att de biträdesbefattningar, som äro
förenade med full tjänstgöring och vilkas innehavare enligt riksdagens
beslut åtnjuta högre avlöning än den eljest medgivna, skulle förändras
till ordinarie kanslibiträdesbefattningar i lönegraden B. 7. Emellertid har
statskontoret därvid undantagit den biträdesbefattning vid domkapitlet
i Lund, som nu innehaves av manliga biträdet Malmström, och med hänsyn
till den särskilda ställning i avlöningshänseende, som Malmström intager,
föreslagit, att denna biträdesbefattning bihehålles såsom icke- ordinarie
samt att för domkapitlet i Lund beräknas i anslaget till avlönande
av extra biträden ett belopp av 4.200 kronor att utgå så länge Malmström
kvarstår i tjänst. För min del kan jag icke finna, att Malmströms nuvarande
löneställning bör inverka på föreliggande fråga eller giva anledning
till att från förändring till ordinarie utesluta den befattning, som nu av
honom innehaves. Denna befattning, som är förenad med full tjänstgöring,
måste anses vara för överskådlig framtid av behovet påkallad och
bör därför enligt min mening nu förändras till ordinarie biträdesbefattning
med den placering i avlöningshänseende, som föreslagits för övriga
biträdesbefattningar, beträffande vilka en dylik förändring förordats av
statskontoret. Den avlöning, som enligt ämbetsverkets förslag borde tillkomma
Malmström, synes skälig; och torde skillnaden mellan sålunda
föreslaget belopp och vad Malmström erhåller såsom innehavare av en
ordinarie kanslibiträdesbefattning böra — i likhet med vad förut i dylika
fall skett, exempelvis beträffande kontorsbiträdet i Göta hovrätt J. M.
Håkansson (se 1917 års riksdags skrivelse nr 2 och 1926 års riksdags skrivelse
nr 241) — anvisas såsom personligt avlöningstillägg åt Malmström
att utgå från det under riksstatens elfte huvudtitel uppförda anslaget till
allmänna indragningsstaten.»

Som ovan.

In fidem:

Carl Peyron.

INNEHALL.

Sid.

Befattningshavare vid domkapitlens expeditioner. Nuvarande avlönings anslag.

.............................................. 2

Framställningar om och förslag till förbättrade avlöningsförmåner för

domkapitelspersonalen ................................... 3

Konsistorienotarierna...................................... 11

Tjänståligganden ..................................... 11

Tjänstetitel.......................................... 12

Kompetensfordringar................................... 13

Nuvarande avlöningsförmåner............................. 14

Indelning i olika löneklasser............................. 15

Lönegradsplacering..................................... 2G

Notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium........... 31

Sportler...........................................33

Resekostnads- och traktamentsersättning.....................36

Tjänstår och nådår.................................... 38

Konsistorieamanuenser..................................... 40

Biträdespersonalen........................................ 47

Vaktbetj aning........................................... 54

Avlöningsvillkor......................................... 63

Tjänstepensioner......................................... 67

Familj epensionering....................................... 67

Overgångslön........................................... 11

Övergångsbestämmelser.................................... 71

Anslag och stat......................................... H

Utgiftsökning........................................... 77

Hemställan............................................. 78

Bilagor:

Domkapitelsexpeditionernas organisation samt kostnaden för befattningshavarnas
avlöning in. m.......................... I—TII

Statskontorets förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna................*1—*51

Stockholm 1028, Tvär Haeggströms Boktryckeri A. B.
280111