Kung]. Maj.is Proposition Nr 25 (Proposition 1920:25)

Kung]. Maj.is Proposition Nr 25.

Nr 25.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862; given
Stockholms slott den 16 januari 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar
av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 20 käft. (Nr 25.)

2742 19 1

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i Yissa delar av förordningen om kominunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 15, 18, 23, 26, 30, 31, 33—39, 42 och
49 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862
.skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

Kommunens — — — —--befatta.

Verkställighet och förvaltning tillkomma, under ledning av det stadskollegium,
varom i § 33 stadgas, de särskilda, under stadsfullmäktige ställda
nämnder (styrelser) eller personer, som för sådant ändamål utses och vilka
var inom sitt område äro för omförmälda göromål ansvariga.

De förvaltningsmyndigheter)’, åt vilka vården om kommunens gemensamma
angelägenheter sålunda närmast anförtrodd är, hava ock främsta
åliggandet att verka till kommunens gagn och tillse, att de allmänna
behoven varda fyllda i den mån tillgångar därtill finnas eller kunna
beredas.

Överståthållaren — — — — angelägenheter.

§ 15.

Mom. 1. Stadsfullmäktig — — — — fråga.

Mom. 2. Nedan nämnda personer må, med hänsikt till deras ämbetseller
tjänstemannaställning, icke vara stadsfullmäktige, nämligen överståthållaren,
underståthåilaren, polismästaren och stadens fiskaler ävensom
de tjänstemän och betjente, vilka i och för sina befattningar äro inför
stadsfullmäktige eller stadens nämnder redo skyldiga.

Vid — — — — deltaga.

Kungl. May.ts Proposition Nr 25.

§ 18-

Stadsfullmäktige välja årligen bland sig eu ordförande samt en förste
och eu andre vice ordförande, om vilka val underrättelse skall till överståthållarämbetet
insändas.

Åro vid något stadsfullmäktiges sammanträde både ordföranden och
vice ordförandena hindrade att närvara, välja de, som tillstädes äro, eu
annan ordförande för tillfället.

Fullmäktige — — — — — utfärda.

§ 23.

Mom. 1. — — — — — — — — — — — — —----

Mom. 2. Till — — — — — stadsutskylder.

Angående röstövervikt vid val av borgarråd stadgas i § 34.

Mom. 3. ■—- — — -— — -- — — — — — —-----

Mom. 4. — — — — — — — — — — — —-----

§ 26.

Till stadsfullmäktiges åligganden och befogenhet hör:

att — — — — — hänskjutas;

att meddela beslut i angelägenheter, som av de för verkställighet
och förvaltning tillsatta nämnder eller personer likmätigt de för en var
av dem gällande instruktioner fullmäktiges prövning underställas;

att, efter granskning av de utav vederbörande förvaltningsnämnder
upprättade utgifts- och inkomstförslag, bevilja medel till stadsutgiftemas
bestridande samt förordna om uttaxering av de skattebidrag, vilka utöver
befintliga tillgångar kunna till stadens allmänna gagn eller särskilda
dess behov erfordras, ävensom i fråga om utgifter för nya ändamål bestämma
de grunder, efter vilka uttaxering därav skall äga rum; samt

att årligen genom revisorer, vilka stadsfullmäktige utse, granska
dem underlydande nämnders räkenskaper och förvaltning under nästföregående
året; ägande fullmäktige, sedan revisionsberättelser till dem inkommit
och vederbörande fått tillfälle att över gjorda anmärkningar sig
förklara, efter befogenhet avgöra, huruvida anmärkning må förfalla eller
laglig åtgärd för bevakande av stadens rätt bör vidtagas.

Över — — — — del.

Stadsfullmäktige — — — — angelägenheter.

Den, vilken såsom ledamot av stadsfullmäktige underlydande nämnd
eller eljest är redovisningsskyldig till kommunen, må icke väljas till

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

revisor av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga
i val av revisor av sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas
granskning av sagda förvaltning.

§ 30.

För att vinna gällande kraft, skola stadsfullmäktiges beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då de angå:

a) ---''----------------

b) -------------------

c) ------------------r----

d) förändring i de av Kungl. Maj:t för stadskollegiet eller stadens

nämnder fastställda instruktioner; och

e) --------------------

§ 31.

överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande
kraft åt stadsfullmäktiges beslut i alla övriga ämnen med undantag av
följande, varuti avgörandet ankommer endast på fullmäktige, nämligen:

a)---=-----------------

b) -------------------

c) --------------------

d) -------------------

e) --------------------

f) ------_--------------

g) antagande och entledigande ävensom avlönande av borgarråd;

li) antagande och entledigande ävensom avlönande av den hos stadsfullmäktige
anställde sekreterare och vaktbetjäning; samt

i) beslut, varigenom stadsfullmäktige ansett en hos dem omedelbart
väckt eller ifrån stadskollegiet eller någon av nämnderna liänskjuten fråga
böra förfalla eller icke för närvarande kunna till bifall föranleda.

§ 33.

Stadskollegiet åligger att å stadsfullmäktiges vägnar leda förvaltningen
av stadens angelägenheter. Stadskollegiet har för sådant ändamål:

att med uppmärksamhet följa förvaltningen i alla riktningar;

att utan tidsutdräkt göra de framställningar och förslag hos fullmäktige
eller vidtaga de åtgärder i övrigt, som härav föranledas;

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 2ö.

att tillse, det ärenden, i vilka fullmäktige skola meddela utlåtanden
eller beslut, varda, innan de till handläggning där förekomma, underkastade
erforderlig utredning, samt till föredragning i fullmäktige bereda och avgiva
yttranden i dylika ärenden; sallat

att å fullmäktiges vägnar övervaka verkställigheten av fullmäktiges
beslut.

Stadskollegiet äger att frän stadens nämnder eller tjänstemän infordra
de yttranden och upplysningar, som för ärendenas utredande äro av
nöden, och vaka över, att de varda utan onödigt dröjsmål avgivna, ävensom
att hos överståthållarämbetet omedelbart göra framställningar om
upplysningars infordrande från ämbetsmyndigheter, på sätt för fullmäktige
i § 28 är medgivet.

Instruktion för stadskollegiet, vartill stadsfullmäktige uppgöra förslag,
fastställes av Kungl. Maj:t.

§ 34.

Mom. 1. Stadskollegiet utgöres av

a) stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande,

b) minst tre, högst sex borgarråd samt

c) ytterligare nio ledamöter.

Mom. 2. Borgarråden, vilka hava de särskilda åligganden, varom
nedan i §§ 35 och 37 förmärs, väljas av stadsfullmäktige för en tid av
sex år. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit minst två tredjedelar
av de avgivna rösterna. Har ej hela det antal borgarråd, som skall
väljas, blivit utsett vid första omröstningen, skall valet av det antal borgarråd,
som återstår att utse, uppskjutas till en följande dag. Därvid skall
en förteckning upprättas, vari upptagas, därest ingen blivit utsedd vid första
omröstningen, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den
eller de vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta röstetalet. Förteckningen
bör upptaga två gånger så många namn, som borgarråd då äro att
välja. Den omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de i
förteckningen uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de
flesta rösterna. Mellan lika röstetal avgör lotten. Avgår borgarråd före den
bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall befattningen så snart ske kan
återbesättas. För tiden intill dess nytt val skett ävensom vid tjänstledighet
för borgarråd äge stadskollegiet utse annan bland sina ledamöter att uppehålla
tjänsten. Till borgarråd må allenast utses person med synnerlig insikt
och erfarenhet i kommunäla förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv.

De under mom. 1 c) omförmälda ledamöterna jämte ersättare för dem
till lika antal välja stadsfullmäktige bland sig å första sammanträdet i april

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 25.

månad de år, dä val till fullmäktige äga rum. Vid valet skall, där det ej
jämlikt mom. 3 sker proportionellt, ordningen mellan ersättarna särskilt
bestämmas.

Om skyldighet för de ledamöter av stadskollegiet, som omförmälas i
mom. 1 b) och c), att vid varaktigt förfall avgå, samt om ersättares tjänstgöringsskyldighet
gälle vad i kollegiets instruktion är stadgat.

Mom. 3. Val av de i mom. 1 c) omförmäla ledamöterna i stadskollegiet
jämte ersättare för dem, ävensom, därest stadsfullmäktige till särskilt
utskott eller kommitté för beredning överlämna visst eller vissa
ärenden, val till sådant utskott eller kommitté skola, där två eller flera
personer skola utses, ske proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat,
därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal,
vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer,
valet avser, ökat med 1. I fråga om ersättare för ledamot i stadskollegiet
äger härvid vad om suppleant är stadgat motsvarande tillämpning.

§ 35.

Mom. 1. Stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande utöva
enahanda befattningar i stadskollegiet.

Överståthållaren eller, där han är hindrad, underståthållaren äger
övervara stad skollegiets sammanträden samt deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.

Den hos stadsfullmäktige anställda sekreteraren tjänstgör ock i sådan
egenskap hos stadskollegiet.

Mom. 2. Borgarråden föredragä i stadskollegiet ärenden, som på kollegiets
handläggning ankomma. Angående ärendenas fördelning mellan borgarråden
gälle vad därom är i stadskollegiets instruktion stadgat.

Borgarråd skall, ändock han icke är stadsfullmäktig, närvara vid fullmäktiges
sammanträden, där ej förfall, som av fullmäktige godkännes,
föreligger, och äge därvid deltaga i överläggningarna med rätt att framställa
förslag samt att få sin mening till protokollet antecknad.

Borgarråd åtnjuter arvode, för år räknat, efter stadsfullmäktiges bestämmande.
Med befattningen såsom borgarråd må ej utan stadsfullmäktiges
medgivande förenas annan befattning i stadens tjänst eller därmed
jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag.

I 36.

För de i § 4 andra stycket omförmälda ändamål skola finnas en
drätselnämnd och en fattigvårdsnämnd. I upprättade instruktioner, som

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

på förslag av stadsfullmäktige av Kungl. Maj:t fastställas, bestämmes
för varje närrmd antalet ledamöter och suppleanter.

hinna stadsfullmäktige lämpligt, att särskild nämnd {styrelse) tillsättes
för verkställighet eller förvaltning beträffande ärenden av viss art,
hava fullmäktige att upprätta förslag därtill och underställa detsamma
Kungl. Maj:ts prövning.

Överståthållaren är obetaget att övervara näpnndernas sammanträden
samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

§ 37.

Stadskollegiet utser till ordförande i drätselnämnden och till ordförande
i fattigvår dsnämnden de borgarråd, vilkas föredragning sskyldighet omfattar
de till dessa nämnders arbetsområden hörande ärenden, ävensom bland borgarråden
ordförande i de övriga nämnder, beträffande vilka sådant är i
kollegiets instruktion föreskrivet, därvid, hänsyn tages till den fördelning av
föredragnmgsskyldigheten, varom i § 35 förmäles. Tillika utser stadskollegiet
bland sina jämlikt § 34 moln. 1 c) valda ledamöter vice ordförande i
drätselnämnden, f attigv ar dsnämnden samt de övriga nämnder, rörande vilka
bestämmelse härom är i kollegiets instruktion lämnad.

Av stadskollegiet utsedda ledamöter i stadens nämnder tjänstgöra under
den tid, de tillhöra kollegiet, eller den kortare tid, kollegiet vid valet bestämmer.
Bliva platser, varom här är fråga, lediga, skola de av stadskollegiet
omedelbart återbesättas. Den, som jämlikt § 34 av stadskollegiet utsetts i
borgarråds ställe, uppehälle jämväl den befattning, denne innehar såsom
ordförande i nämnd.

De ledamöter i nämnder, vilka ej jämlikt första stycket utses av stadskollegiet,
ävensom suppleanter till fastställt antal väljas av stadsfullmäktige,
där ej i nämndernas instruktioner eller eljest beträffande vissa ledamöter eller
suppleanter är annorlunda stadgat. Till ledamöter och till suppleanter
kunna stadsfullmäktige välja såväl ledamöter av stadsfullmäktige som ock
andra stadens inbyggare, som äro till fullmäktige valbara. Dessa ledamöters
och suppleanters tjänstgöringstid är två är, räknat frän och med den
1 januari. Vid lagtima sammanträdet i december månad återbesättas de
jolatser, som vid då löpande tjänstgöringsårs slut bliva genom avgång
lediga.

Avgående ledamot eller suppleant i nämnd kan omväljas.

Om sättet för stadsfullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i
drätselnämnden gälle vad i § 34 mom. 3 är om val av vissa ledamöter i
stadskollegiet stadgat.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 38.

Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller ersättare i stadskollegiet
eller till ledamot eller suppleant i nämnd, är berättigad att när som
helst avsäga sig uppdraget.

§ 39.

Vad till fullgörande av de åligganden, som här ovan finnas i allmänhet
antydda, nämnderna hava att vidare iakttaga såväl i fråga om
föremålen för deras skilda verksamhet och den befogenhet, en var av
dem tillkommer, som beträffande ordningen och sättet för ärendenas behandling
m. m., bestämmes i nämndernas instruktioner.

§ 42.

Stadens nämnder höra inom tid, som stadsfullmäktige äga bestämma,
dock senast den 15 oktober varje år, till stadskollegiet avlämna förslag
över de utgifter och inkomster, som under det näst följande året äro
för en var av dem att emotse; skolande dessa förslag upptaga
å ena sidan:

de — — — — — — förfalla;
de — — — — — — förestå; samt

de utgifter, som erfordras till företag, vilka nämnden anser sig ytterligare
böra till stadens allmänna nytta föreslå;
och å andra sidan:

alla för kommunalbehov beviljade anslag, som vid det näst följande
årets uppbörd skola till nämnden inflyta;

de inkomster, vilka på annan grund antagas under samma år komma
nämnden för kommunens räkning tillgodo; och
de — — — — — beredas.

Innan de av andra nämnder än drätselnämnden avgivna förslag företagas
till behandling i stadskollegiet, skola yttranden över förslagen inhämtas från
drätselnämnden.

* § 49.

Den, som med stadsfullmäktiges eller stadens nämnders beslut i stadens
gemensamma angelägenheter icke åtnöjes, äger att där uti söka ändring
genom besvär, vilka jämte det överklagade beslutet böra före klockan
tolv å fjortonde dagen efter det klaganden av beslutet erhöll del, dagen
då sådant skedde likväl oräknad, till överståthållarämbetet ingivas.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

Klaganden — — — — — offentliggjordes.

Söker — — — — — förordna.

Besvär, varmed åsyftas, att något av stadsfullmäktige eller nämnd
meddelat beslut i fråga, som till kommunens gemensamma angelägenheter
hör, bör av annan orsak än de här ovan uppgivna undanröjas,
må icke av överståthållarämbetet till prövning upptagas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1920.

De, som då äro ledamöter eller suppleanter i beredningsutskottet,
skola med samma uppdrag fortfara till den 10 april 1920. Från och
med sistnämnda dag skall förvaltningen av stadens angelägenheter ledas
av stadskollegiet, i följd varav ledamöter och ersättare i kollegiet skola
utses under tiden den 1—9 april 1920. De val av borgarråd, som då
förrättas, gälla en tid av allenast fem år.

De, som på grund av tidigare uppdrag äro ledamöter eller suppleanter
i nämnd, i vilken det tillkommer stadskollegiet att utse ordförande
eller vice ordförande, skola frånträda sina befattningar den 10 april 1920.
Från och med sist sagda dag skola sådana nämnder hava den sammansättning,
som med lagens stadganden överensstämmer, i följd varav val
till ledamöter och suppleanter i nämnderna skola företagas under tiden
den 1—9 april 1920. De ledamöter och suppleanter, som då utses av
stadsfullmäktige, väljas för tiden till och med den 31 december 1921,
dock att bland dessa för varje nämnd halva antalet eller, där hela antalet
är ojämnt, det antal, som närmast understiger hälften, skall efter
lottning inför nämnden utträda vid slutet av år 1920.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 20 höft. (Nr 25.)

2742 19 2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist Stockholms
stadsfullmäktiges skrivelser den 16 juni 1919 angående omorganisation
av den centrala förvaltningen i Stockholm samt den 6 oktober samma år
angående ifrågasatt ändring i hälsovårdsstadgan.

Därvid anförde föredragande departementschefen:

Organisationen av Stockholms stads kommunala förvaltning bestämmes
som bekant av en särskild författning, förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862. Anledningen härtill är
givetvis de stora olikheter mellan Stockholms kommunala förhållanden
och de övriga städernas, vilka betingas av huvudstadens storlek och

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

jämväl av dess särställning i förhållande till staten. I stort sett överensstämmer
emellertid Stockholms kommunala organisation med övriga
städers, oeh de skiljaktiglieter, som ursprungligen funnos, hava genom
senare års lagstiftning i ej oväsentlig mån utjämnats. Beslutanderätten
utövas av etthundra på fyra år valda stadsfullmäktige; verkställighet
och förvaltning tillkommer ett antal av stadsfullmäktige valda nämnder
och styrelser. Den viktigaste bland dessa är drätselnämnden, motsvarande
drätselkammaren i andra städer. Drätselnämnden är uppdelad
å två avdelningar, av vilka den första bland annat handhar stadens
penningväsen, den andra gatu- och husbyggnader, renhållning, vattenledning
m. fl. tekniska angelägenheter. Drätselnämndens första avdelning
har emellertid hittills icke intagit samma ledande ställning som
stadens finansstyrelse, vilken i allmänhet tillkommer drätselkammaren i
övriga städer. Uppgiften såsom stadens regering har enligt kommunalförordningen
tillämnats beredningsutskottet, en delegation, bestående av
tio ledamöter jämte stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande,
vilken skall bereda och övervaka verkställigheten av stadsfullmäktiges
beslut. Dess viktigaste funktion är beredningen av den årliga utgiftsoch
inkomststaten.

Denna organisation av förvaltningen har redan länge visat sig
bristfällig. Särskilt har splittringen av viktiga funktioner mellan beredningsutskottet
och drätselnämnden vållat olägenheter. Utskottet äger,
såsom nyss framhållits, de egentliga regeringsuppgifterna, men har, i
saknad av tillräckligt tjänsteorganisatoriskt underlag och utan direkt
och löpande kontakt med finansförvaltningen, icke kunnat behörigen
utöva nämnda uppgifter. Och drätselnämnden har å sin sida ej kunnat
fungera såsom stadens finansstyrelse, då den icke haft att utöva en
sådan myndighets viktigaste uppgift, den finansiella beredningen av
stadsfullmäktiges beslut, särskilt vad angår budgeten. Följden härav
har blivit, att förvaltningen i viss mån kommit att sakna en fast och
planmässig ledning.

Frågan om ändringar av den gällande organisationen har därför
sedan länge varit under övervägande inom Stockholms stadsfullmäktige.
Bland de förslag, som härvid framkommit, må särskilt nämnas en år 1904
väckt motion, vari bland annat framhölls ändamålsenligheten av att hos
drätselnämnden anställdes två »verkställande ledamöter», en för de finansiella
angelägenheterna och en för de tekniska göromålen, samt hemställdes
om tillsättande av en kommitté för utarbetande av ny instruktion för drätselnämnden.
År 1905 beslöto stadsfullmäktige tillsätta en kommitté med
uppdrag att utreda frågan om de ändringar, som borde vidtagas i orga -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

nisationen av samt arbetsfördelningen mellan fullmäktige underlydande
nämnder och styrelser samt huruvida några ytterligare nämnder eller
avdelningar av nämnd kunde anses erforderliga, ävensom om någon
ändring i övrigt av det kommunala arbetssättet borde ifrågakomma förberedande
av ärendenas mera skyndsamma och eljest ändamålsenliga behandling.

Den med anledning av detta beslut tillsatta kommittén framlade
år 1907 förslag att i spetsen för de finansiella och de byggnadstekniska
förvaltningsgrenarna skulle ställas genom val av stadsfullmäktige utsedda
avlönade personer, i vilket syfte kommittén föreslog anställandet av en
drätseldirektör samt omorganisation av byggnadskontoret.

1 utlåtande över detta förslag framhöll beredningsutskottet, att kommittén
grundat sina framlagda förslag på kommunalförvaltningens hittillsvarande
organisation, med bibehållande sålunda i huvudsak av oavlönade
förtroendemän i spetsen för de olika grenarna av förvaltningen,
och att det från vissa håll satts i tvivelsmål, att det i längden skulle
låta sig göra att bygga på berörda förvaltningsprincip, samt framhållits,
att man i dess ställe borde tänka sig i spetsen för den kommunala
förvaltningen en verklig stadsstyrelse av avlönade, inför stadsfullmäktige
ansvariga tjänstemän. I anledning härav hade gjorts gällande, att stadsfullmäktige
icke borde företaga organisationsfrågan till avgörande, med
mindre utredning förelåge om möjligheten och lämpligheten att anordna
förvaltningen på antydda grunder. Utskottet, som fann det vanskligt
att av den föreliggande utredningen söka draga en bestämd slutsats
rörande den princip, som med största fördelen skulle kunna läggas till
grund för en reform i ärendet, hemställde i sitt berörda utlåtande, att
stadsfullmäktige måtte bemyndiga utskottet att åt lämplig person uppdraga
att framlägga förslag till omorganisation av Stockholms kommunalförvaltning.
Enligt utskottets mening vore det härvid önskligt, att
en organisationsform kunde finnas, som förenade decentralisationens och
centralisationens fördelar och samtidigt toge tillbörlig hänsyn till de av
ålder gällande formerna för förvaltningen. Vid sitt sammanträde den
28 maj 1912 beslöto stadsfullmäktige bifalla utskottets hemställan; och
lämnade utskottet sedermera uppdraget i fråga åt vice häradshövdingen
P. R. Rabe.

I skrivelse till utskottet av den 26 mars 1914 framlade herr Rabe
sitt betänkande med förslag i ämnet (se bihang nr 5 till beredningsutskottets
utlåtanden och memorial för år 1914).

Herr Rabes förslag innefattade rätt genomgripande ändringar av
förvaltningen. Det åsyftade till en början en lämpligare ordning för

KungL Maj:ts Proposition Nr 25.

lekmannaelementets deltagande i förvaltningen, särskilt i syfte att underlätta
samarbetet mellan stadsfullmäktige och förvaltningsmyndigheterna.
Genom att minska antalet fullmäktige till sextio och samtidigt öka
relativa antalet fullmäktige i de särskilda styrelserna samt genom att
tillerkänna styrelseledamöterna arvoden för sitt arbete ansågs större sakkunskap
inom den beslutande församlingen och en bättre samverkan
mellan denna och de förvaltande nämnderna kunna ernås. Nämndernas
ledamotsantal begränsades, och beslutanderätten i alla löpande eller
brådskande ärenden överlämnades åt föredragande tackchefer, benämnda
stadsdirektörer. Arbetsfördelningen mellan nämnderna omlades i liera
fall i syfte att skapa överskådliga och organiskt sammanhängande arbetsområden.
Genom dessa åtgärder borde uppenbarligen större snabbhet
och effektivitet inom de särskilda förvaltningsgrenarna kunna erhållas.

I fråga om de centrala delarna av stadsförvaltningen ansåg herr
Rabe, att de egentliga regeringsfunktionerna vore alltför betungande för
att fortfarande på ett tillfredsställande sätt kunna handhavas av ett
kollegium av oavlönade förtroendemän. Men då han icke ville ifrågasätta
införande av medbeslutande ämbetsmän i en förvaltning, som
hittills genomgående haft lekmannakaraktär, föreslog han i stället beredningsutskottets
fullständiga avskaffande. Dess uppgifter med avseende
å den finansiella beredningen av stadsfullmäktiges beslut skulle övertagas
av drätselnämnden, som därmed gjordes till en verklig finansstyrelse.
Den allmänna administrativa ledningen av stadens förvaltning och särskilt
utredningen av de större ärendena skulle vila hos stadens kansli,
vars chef, Stockholms stadssekreterare, skulle arbeta under tillsyn av
och i samråd med stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande jämte
drätselnämndens ordförande. Dessa tre, stadens främste förtroendemän,
benämnda kanslidelegerade, skulle sålunda stå i spetsen för förvaltningen.
Ordförandena skulle jämväl erhålla årsarvoden, närmast till
täckande av med uppdragen förenade utgifter. Av kansliet skulle föredragningen
i drätselnämnden samt sekreteraregöromålen i denna och alla
övriga nämnder handhavas.

I mångt och mycket vann det Rabeska förslaget stora sympatier
och den vidare utredningen av organisationsfrågan har helt och hållet
vilat på dess grund. Den egenartade ordningen för den administrativa
centralisationen i förvaltningen genom sekreteraresysslornas sammanförande
i ett enda verk rönte emellertid starkt motstånd, och det blev
därför snart tydligt, att förslaget knappast skulle låta sig i sin helhet
förverkligas. Man slög i stället in på att genom partiella reformer söka
genomföra herr Rabes förslag, till att ”börja med inom fastighets- och
finansförvaltningen.

Grunderna
för förvaltning-ens
omorganisation.

Brister i den
nuvarande organisationen.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

År 1917 beslöto stadsfullmäktige sålunda i anledning av en inom fullmäktige
väckt motion uppdraga åt en kommitté av fem personer att på
grundvalen av det av herr Rabe utarbetade förslaget till omorganisationsplan
för kommunalförvaltningen och de däröver avgivna utlåtandena
ävensom de över motionen avgivna yttrandena uppgöra och till stadsfullmäktige
inkomma med förslag till sådan förändrad organisation av
Stockholms stads förvaltningsmyndigheter, att drätselnämndens första
avdelning ombildades till en verklig Jinansstyrelse och i sammanhang
därmed drätselnämndens och lantegendomsnämndens fastighetsförvaltningar
sammanfördes under en fastighetsstyrelse.

Sedan stadsfullmäktige den 18 november 1918 i huvudsak bifallit
kommitténs den 6 april samma år avgivna förslag om fastighetsärendenas
utbrytning ur drätselnämndens arbetsområde samt sammanslagning med
de yttre stadsområdenas fastighetsförvaltning under en särskild fastighetsnämnd,
har kommittén till behandling upptagit frågan om drätselnämndens
ombildning till en verklig finansstyrelse och häröver den 5 mars 1919
avgivit sitt slutbetänkande.

Kommitténs förslag omfattar ej blott drätselnämndens omorganisation
till en central finansstyrelse utan även inrättande i beredningsutskottets
ställe av en ny kommunal myndighet, benämnd stadskollegiet, vars uppgift i
korthet kan sägas vara att å stadsfullmäktiges vägnar utöva den kommunala
regeringsmakten. Förslagets genomförande förutsätter vissa ändringar i
bl. a. förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm
samt lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm;
förslag till sådana författningsändringar hava utarbetats av kommittén.

Efter det beredningsutskottet i utlåtande nr 284 för år 1919 med
vissa ändringar tillstyrkt kommitténs förslag, hava stadsfullmäktige i
sin ifrågavarande skrivelse den 16 juni 1919 hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte avlåta proposition till riksdagen med förslag till ändringar i nyssnämnda
förordning och lag i huvudsaklig överensstämmelse med till
skrivelsen fogade förslag. Till den sålunda gjorda framställningen har
överståthållarämbetet tillstyrkt bifall.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga denna fråga.

Vid övervägande av ifrågavarande spörsmål fann kommittén en av
den nuvarande ordningens största brister ligga i splittringen av de ekonomiska
ärendenas beredning mellan beredningsutskottet och drätselnämndens
första avdelning. Den senare myndigheten handhar förvaltningen
av stadens centrala kassa och räkenskapsväsen, låneväsendet och
fondförvaltningen, medan den förra ansvarar för vad i det Rabeska be -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25. IT)

tänkandet kallats den centrala finansberedningen, eller prövningen av de
å stadsfullmäktige ankommande ärendena ur synpunkten av deras betydelse
för stadens ekonomi. Kommittén framhåller, att viktigast härvid
vore budgeten, dess sammanställning och beredning samt att olägenheterna
av nyssnämnda splittring icke kunnat i väsentligare mån minskas genom
att utskottet på senare år ofta plägat inhämta första avdelningens yttrande
över finansiellt viktiga ärenden även från andra förvaltningsgrenar
än drätselnämndens egna. I överensstämmelse med den mening, som i
hen- Ilabes betänkande uttryckts, har kommittén funnit en av de viktigaste
förutsättningarna för en rationell finansstyrelse vara eu nära och
fast organiserad förbindelse mellan stadens centrala finansförvaltning och
den myndighet, å vilken stadsfullmäktigärendenas beredning ur ekonomisk
synpunkt ankommer.

Kommittén fann sig ock till eu början i överensstämmelse med sitt
uppdrag böra söka problemets lösning å de linjer, herr Rabe anvisat.
Den organisationsplan, som härvid inom kommittén uppgjordes, var i
sina huvuddrag följande.

Från drätselnämnden skulle såsom en fullt självständig styrelse dess andra
avdelning utbrytas, och första avdelningen komme således att ensam utgöra stadens
drätselnämnd. Å denna nämnd skulle ankomma — utom förvaltningen av
de angelägenheter, som nu tillhöra densamma, i främsta rummet stadens penningväsen
— att till föredragning i stadsfullmäktige bereda och avgiva yttrande
i ej mindre alla under dess förvaltning hörande ärenden, i vilka stadsfullmäktige
skola besluta, än även övriga, under fullmäktiges behandling hörande ärenden,
som äro av betydelse för stadens ekonomi. Drätselnämnden skulle vidare övervaka
verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut i sådana ärenden. Alla de uppgifter
i fråga om den centrala finansberedningen, som nu tillhöra beredningsutskottet,
skulle således överflyttas å den nya drätselnämnden, och härmed ansågs
utskottets befattning med hithörande frågor självfallet böra upphöra och nämndens
yttranden gå direkt till stadsfullmäktige. Efter en så betydande inskränkning av
beredningsutskottets kompetensområde kunde utskottet givetvis ej längre tillerkännas
den ledande uppgift, som det nuvarande beredningsutskottet enligt kommunalförordningen
äger, nämligen att följa förvaltningen av stadens angelägenheter
i alla riktningar och till fullmäktige göra de framställningar och förslag, som
härav kunna föranledas, samt att i allmänhet övervaka verkställigheten av fullmäktiges
beslut (kommunalförordningen för Stockholm, § 33). Det nya utskottets
uppgift bleve allenast att till föredragning i stadsfullmäktige bereda de
ärenden, som icke, enligt vad nyss sagts, tillhörde drätselnämndens beredningsuppgift.

Den sålunda angivna omläggningen av beredningsutskottet kunde emellertid
i viss mån försvaga den centrala ledning av förvaltningen, som enligt kommunalförordningens
nyss anförda 33 § ankommer på utskottet att utöva. Endels
skulle den visserligen, i vad anginge ärenden av ekonomisk betydelse, övertagas

Förslag
till finansstyrelse.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

Kritik av
finans styr el seför
slag et.

av drätselnämnden, men någon ledning av förvaltningen nr allmännare synpunkter
tillkomme varken drätselnämnden eller det nya beredningsutskottet. Denna
brist skulle enligt det först uppgjorda utkastet fyllas därigenom, att stadsfullmäktige
valde tvänne vice ordförande, vilka jämte ordföranden bildade en särskild
delegation med uppgift att tillse, att stadsfullmäktigärendena bleve vederbörligen
beredda, och för sådant ändamål från vederbörande infordra erforderliga
yttranden, att vaka över att dessa yttranden utan onödigt dröjsmål avgåves, att
upprätta föredragningslista för stadsfullmäktiges sammanträden samt att i allmänhet
med uppmärksamhet följa förvaltningen av stadens angelägenheter i alla
riktningar. Ordförandena skulle däremot icke, i motsats till vad nu är förhållandet,
ingå i beredningsutskottet såsom självskrivna ledamöter. Uppenbarligen
borde den egentliga stadsregeringen komma att ligga hos ordförandekollegiet,
vilket skulle övervaka och leda hela utredningsarbetet i förvaltningen. Denna
ledning skulle kollegiet lättare kunna utöva, om vice ordförandena voro ledamöter
av, hälst tillika ordförande i drätselnämnden, respektive beredningsutskottet, men
det ansågs icke lämpligt att i lag uttryckligen fastslå en sådan anordning. Att
ordförandena under alla förhållanden skulle äga bevista såväl utskottets och drätselnämndens
som övriga nämnders och styrelsers sammanträden, kunde anses
följa av deras rätt att övervaka förvaltningen i alla dess grenar; tilläventyrs kunde
stadganden härom införas i stadsfullmäktiges arbetsordning.

Vid den närmare prövningen av den här i korthet återgivna organisationsplanen
fann emellertid kommittén densamma lida av allvarliga
svagheter och ansåg den ej heller ensam kunna läggas till grund för
en tillfredsställande lösning av det organisationsproblem, som innefattades
i kommitténs uppdrag. I själva verket kunde, enligt kommitténs
mening, detta uppdrag icke rätt fullgöras utan samtidigt framläggande
av förslag till andra omdaningar av stadens centrala förvaltning än dem,
som drätselnämndens första avdelnings ombildning till en verklig finansstyrelse
i och för sig innebure. Skälen för denna uppfattning vore
följ ande.

Eu omorganisation av drätselnämnden i angiven riktning torde, därest
ej andra, fullt betryggande anordningar vidtoges, komma att på ett betänkligt
sätt motverka de redan nu illa tillvaratagna regeringsfunktionerna inom kommunalförvaltningen.
Med regeringsfunktioner avsåges här den allmänna ledningen
av ärendenas gång, närmast utövad i form av tillsyn över utredningen av de
ärenden, som tillhörde stadsfullmäktiges beslutanderätt, samt dessa ärendens
slutliga beredning till föredragning inom stadsfullmäktige. Denna ledning förutsatte
naturligen även ett övervakande av verkställigheten av stadsfullmäktiges
beslut och den löpande förvaltningen i allmänhet. Den måste självfallet utövas
i nära samförstånd med den beslutande korporationen själv och i enlighet med
de riktlinjer för kommunens verksamhet, som ägde denna myndighets anslutning
och gillande.

Uppgiften att vara stadens regering hade i nu gällande kommunalförordning
anförtrotts åt beredningsutskottet (se kommunalförordningen § 33). I och med
drätselnämndens omorganisation till en verklig finansstyrelse på nyss föreslaget

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 25. 17

sätt skulle från utskottet utbrytas dess måhända viktigaste uppgift, nämligen
den finansiella beredningen av ärendena. Med sålunda beskuren kompetens kunde
icke från utskottet förväntas någon ledande verksamhet, och dess hithörande
uppgifter skulle därför övergå till andra myndigheter, nämligen det förut angivna
ordförandekollegiet samt, för ärenden av ekonomisk betydelse, drätselnämnden.
Redan denna splittring av den högsta ledningen inom förvaltningen voro ägnad
att väcka starka betänkligheter. Av de tre ordförandena, vilka vore valda ur
väsentligen andra synpunkter, och som icke ägde annat tjänstebiträde än stadsfullmäktiges
kansli, torde icke kunna förväntas, att de skulle ägna ledningen av
stadens angelägenheter den tid och arbetskraft, som dess effektiva handhavande
förutsatte; sannolikt skulle ordförandekollegiet komma att inskränka sig till de
övervägande formella ärenden, som enligt det Rabeska förslaget tilltänkts de s. k.
kanslidelegerade.

Det skulle således bliva drätselnämnden i dess egenskap av finansstyrelse,
å vilken stadsregeringen i verkligheten väsentligen skulle ankomma. En sådan
ordning kunde av flera skäl ej anses tillfredsställande. Drätselnämndens uppgift
vore nämligen begränsad till ärendenas beredning ur ekonomisk synpunkt, medan
hos stadens regering hänsynen till finanserna visserligen borde intaga en viktig
plats, men icke vara ensam bestämmande. Uppställandet och genomförandet av
de stora kommunalpolitiska riktlinjerna för stadens förvaltning borde självfallet
ske efter en allsidigare prövning än den rent finansiella. En sådan prövning
folie emellertid utanför området för drätselnämndens befogenhet, och den vore
ej heller utrustad härför, då den till sitt tjänstebiträde vid beredningsarbetet
endast hade stadens kassa- och räkenskapsverk, kammarkontoret. Ensidigheten
i drätselnämndens uppgifter och organisation motverkades ej heller av någon
närmare organiserad förbindelse mellan densamma och stadens övriga fackmyndigheter.

Den arbetsbörda, som den ifrågasatta omorganisationen skulle lägga å drätselnämnden,
bleve vidare så omfattande, att nämnden knappast skulle få någon
tid och kraft övrig för den överblickande och i egentlig mening ledande uppgift,
som stadsregeringen främst avsåge. Drätselnämnden skulle nämligen utom den
nuvarande första avdelningens förvaltning övei''taga den större och viktigare delen
av beredningsutskottets uppgift jämte tillsynen över stadens ekonomiska förvaltning
i dess helhet, vilken antagligen borde förbindas med en viss centralisering
av det nuvarande kassa- och räkenskapsväsendet. Att en nämnd, sammansatt av
oavlönade, på kort tid valda personer, skulle kunna tillgodose alla dessa uppgifter
och tillika fungera som en effektiv och initiativkraftig stadsregering, kunde
på goda grunder betvivlas. Helt visst måste den nya drätselnämnden liksom för
närvarande beredningsutskottet nöja sig med att pröva ärendena allt efter som
de strömmade in på dess bord; blott i sällsynta undantagsfall skulle den kunna
utöva en verklig ledning av det kommunala arbetets gång.

Enligt kommitténs mening skulle alltså drätselnämndens omorganisation
till en finansstyrelse kunna medföra ett allvarligt försvagande av
den centrala ledningen av förvaltningen. Denna ledning skulle i verkligheten
väsentligen ankomma å drätselnämnden och till följd därav inskränkas
till förvaltningens ekonomiska sida. Aven med en sådan begränsning
vore det tvivelaktigt, huruvida finansstyrelsen med sina många
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 20 käft. (Nr 25.) 274219 3

Samman fattning.

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 25.

Frågan om
åstadkommande
av eu
effektiv städsregering.

löpande arbetsuppgifter skulle hinna utöva den med erforderlig sakkunskap
och kraft. Den centrala ledningens försvagande torde icke kunna
i större mån motverkas av det ifrågasatta överlämnandet av vissa regeringsfunktioner
åt ett kollegium av de trenne ordförandena i stadsfullmäktige,
då dessa skulle utses för väsentligen andra, i och för sig krävande
uppgifter. En sådan anordning skulle även medföra en viss
konkurrens med drätselnämnden, varigenom utsikterna till en allsidig
och enhetlig ledning av stadens anelägenheter ytterligare försämrades.

Frågan om inrättande av en finansstyrelse sammanhänger således,
framhåller kommittén, på det närmaste med frågan om åstadkommande
av en arbetsduglig stadsregering och bör därför icke lösas, utan
att samtidigt betryggande anordningar även i det senare hänseendet
träffas. •

Att beredningsutskottet icke på ett tillfredsställande sätt kunnat
fylla de kommunala regeringsuppgifterna, finner kommittén vara allmänt
erkänt. Angående orsakerna härtill anför kommittén:

Såsom herr Rabe i sin kritik av den nuvarande organisationen utförligt
visat, vore orsakerna till att beredningsutskottet icke kunnat fylla nyssnämnda
uppgifter endels att finna i utskottets brist på nära, lämpligt organiserade förbindelser
med de särskilda fackmyndigheterna, till följd varav trygghet saknades
för den erforderliga sakkunskapen vid ärendenas avgörande inom utskottet. Denna
brist ersattes ej heller av utskottets tjänstebiträden, vilka i huvudsak inskränkts
till nödig kansliper3onal.

En ytterligare och måhända den viktigaste bristen i utskottets organisation
läge enligt kommitténs mening däri, att dess arbetskrafter uteslutande utgjordes
av på kort tid valda, oavlönade personer, vilka endast i den utsträckning deras
övriga sysselsättningar medgåve kunde ägna sig åt arbetet inom utskottet. Olägenheterna
härav vore synnerligen betydande och växte i samma mån som vikten
och omfattningen av stadens förvaltning och utskottets egen arbetsbörda. De
frivilliga arbetskrafterna, vilka ofta blott under själva sammanträdena kunde ägna
sin uppmärksamhet åt stadens affärer, erbjöde icke någon trygghet för det sammanhang
med föregående beslut och mellan åtgärder inom skilda förvaltningsgrenar,
den klara och bestämda målmedvetenhet, som måste prägla stadens regering.
Ofta nog vore de betungade även med andra förtroendeuppdrag inom
förvaltningen, och med bästa vilja kunde de icke så sätta sig in i och överblicka
utskottets samtliga uppgifter, som önskligt vore. Vanligen begränsade sig den
enskilda ledamoten till de ärenden, som vore föremål för hans särskilda intresse
och kunskaper, och sökte närmare följa dessa. Då det emellertid blott för ett
min dre tal vore möjligt att ständigt deltaga i utskottets sammanträden, och utskottets
samt dess avdelningars sammansättning vid besluts fattande därför ofta
växlade, funnes icke någon säkerhet för att den av ett visst ärende intresserade
ledamoten komme att följa detta ärende till dess slutbehandling eller för att de
synpunkter, som vid den förberedande behandlingen gjorts gällande, överhuvudtaget
skulle uppmärksammas vid avgörandet. Den tillfälliga besättningen av ut -

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 25.

skottssammanträdena förorsakade givetvis också talrika, i och för sig onödiga
bordläggningar och oskälig omgång i ärendenas behandling. Man sökte skjuta
på avgörandet för att hinna sätta sig in i frågan. Beredningsutskottet erbjöde
emellertid en betydande fördel, som vid en nyordning av stadens centrala ledning
ej borde uppgivas, nämligen dess nära förbindelse med stadsfullmäktige,
vars olika meningsriktningar vore på ett auktoritativt sätt inom utskottet företrädda.
Utskottet vore därigenom väl ägnat att förbereda fullmäktiges överläggningar,
att utöva den så att säga parlamentariska delen av stadsregeringens uppgift.
Denna regering skulle naturligen alltid föras å den beslutande korporationens
vägnar samt avse att leda förvaltningen i överensstämmelse med dess
önskningar.

Kommittén har, såsom av det föregående framgår, kommit till den Arvoden åt
uppfattningen, att det numera icke vore möjligt att ernå en effektiv
stadsregering, utan att några av dess ledamöter tillerkändes ersättning mstema.
för sitt arbete och en sådan ställning i övrigt, att deras odelade arbetskraft
kunde påräknas för uppdraget. I detta hänseende har kommittén
anfört:

Då detta uppdrag vore av den stora vikt för hela stadsförvaltningen, åt t
det icke i nämnvärd omfattning kunde övertagas av tjänstemän, vore den här
förordade utvägen den enda, som med framgång kunde beträdas för ernående
av en arbetsduglig regeringsmyndighet. Kommittén förbisåge icke de invändningar,
som kunde göras gällande emot en sådan, för vår kommunalförvaltning
förhållandevis ny anordning. I främsta rummet torde de rikta sig emot de faror
för politisk korruption, som tillerkännande av arvoden åt valda förtroendemän
kunde anses innebära, för att dessa uppdrag skulle betraktas och tillsättas såsom
lämpliga partibelöningar. Med den stora betydelse de njTa uppdragen komme
att äga, den offentlighet, med vilken deras utövning komme att vara förenad, det
överallt synliga ansvar, som komme att påvila deras innehavare, och de betydande
anspråk, som måste ställas på innehavarnes kvalifikationer och arbetsförmåga,
torde farorna för partikorruption emellertid ej behöva tillmätas någon
större betydelse. Disken för ett parti att härvid på ett olämpligt sätt utnyttja
sin ställning vore så stor, det ansvar, som vid ifrågavarande befattningars tillsättning
påvilade den väljande korporationen, så lätt att utkräva, att ett obehörigt
utnyttjande av denna valrätt finge anses som rätt osannolikt. Kommittén
hade ej heller kunnat förbise, att farorna för partipolitiska missbruk vore mycket
större i fråga om mindre betydande och blott med mindre arvoden förenade förtroendeuppdrag,
och att sådana arvoden måste komma att bliva allt vanligare,
om icke de viktigaste arbetsuppgifterna snart nog avlyftes å fullt avlönade, kvalificerade
och verkligt ansvariga förtroendemän.

Slutligen erinrades därom, att frågan om införande av en delvis avlönad
ledning av kommunalförvaltningen på senare år varit aktuell även i andra svenska
städer än Stockholm. Flerstädes hade man sålunda åt en på längre tid tillsatt
»verkställande ledamot» av drätselkammaren anslagit ett årsarvode å några tusen
kronor med uppdrag för denna ledamot att handhava ärendenas utredning och å
drätselkammarens vägnar leda förvaltningen. Behovet av en nyordning av den
hävdvunna kommunala organisationen i samma riktning, som här föreslagits, hade

Förhållandet
mellan stads -regeringen och
stadens fackmyndigheter.

20 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

varit så allmänt känt, att svenska stadsförbundet i en framställning till Kungl.
Maj:t av den 25 januari 1919 hemställt om en allsidig utredning av frågan om
en revision av den för städerna utom Stockholm gällande kommunallagstiftningen
i syfte att möjliggöra en sådan omläggning av förvaltningen, att ansvaret för och
ledningen av densamma i lämplig omfattning kunde överflyttas från de oavlönade
förtroendemännen till kvalificerade ämbetsmän.

Angående stadsregeringens förhållande till den nya finansstyrelsen
anför kommittén:

Att stadsregeringen bör utövas i nära samband med den myndighet, som
sköter stadens finanser och följaktligen redan utövar en ledande uppgift på ett
viktigt område, har av det föregående framgått. Det kunde måhända rentav ifrågasättas
att åt finansstyrelsen, det vill säga den omorganiserade drätselnämnden,
anförtro uppdraget att i allo utöva regeringsuppgifterna, varvid nämnden givetvis,
i överensstämmelse med vad nyss anförts, skulle ökas med ett antal avlönade
ledamöter. Denna utväg möter emellertid enligt vår mening i en så stor stad
som Stockholm avgörande betänkligheter. En sådan organisation skulle innebära
en alltför långt driven, i och för sig föga lämplig sammanblandning av uppgifterna,
å ena sidan, att handhava stadens penningeförvaltning och övervaka den
ekonomiska sidan av de olika förvaltningsgrenarnas skötsel, å den andra, att ur
allmännare synpunkter leda arbetet i dess helhet och förbereda stadsfullmäktiges
beslut. Eu sådan sammanblandning av löpande förvaltningsärenden och regeringsfunktioner
strider mot god arbetsfördelning och skulle i onödan betunga
stadsregeringens ledamöter, liksom det ock kan befaras, att den skulle giva de
finansiella synpunkterna en oskälig vikt inom stadsstyrelsen och bidraga till en
viss ensidig läggning av dess arbete. Av dessa skäl anse vi, att stadsregeringen
bör organiseras såsom en fristående myndighet, om ock i nära samband med
drätselnämnden. Stockholm skiljer sig i detta hänseende på grund av omfattningen
av dess förvaltning från övriga städer, där drätselkammaren redan nu
mestadels intager och efter en omläggning av förvaltningen genom införande av
avlöning åt de främsta förtroendemännen helt visst överallt skulle komma att
intaga ställningen såsom stadens regering. I Stockholm är det ej blott ändamålsenligare,
utan överensstämmer också bättre med traditionerna inom dess organisation
att anknyta stadsregeringen till stadsfullmäktiges presidium.

Kommittén föreslår därför, att det ordförandekollegium, bestående
av stadsfullmäktiges ordförande samt tvenne vice ordförande, som i det
föregående omtalats, utvecklas till eu verklig stadsregering genom dess
förstärkning med ytterligare ett antal av stadsfullmäktige valda, delvis
avlönade ledamöter.

Beträffande frågan om stadsregeringens förhållande till finansförvaltningen
samt övriga förvaltningsgrenar och deras ledning framhåller
kommittén, att den omständigheten, att ett organiserat samband mellan
det nuvarande beredningsutskottet och fackstyrelserna ej finnes, är en
av bristerna i utskottets organisation, en brist som vid den nya stads -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 2.7.

regeringens utformning måste fyllas. Enklast och effektivast finner
kommittén detta kunna ske på sådant sätt, att förvaltningen uppdelas i
vissa större grupper och att tillsynen över var och en av dessa grupper
jämte den förberedande behandlingen av från desamma härrörande ärenden,
som höra under stadsregeringens och stadsfullmäktiges handläggning,
fördelas mellan stadsregeringens ledamöter. Denna tillsyn förutsatte
givetvis rätt för vederbörande ledamot att deltaga i till hans arbetsområde
hörande styrelsers sammanträden samt torde med avseende å de
viktigare förvaltningsgrenarna bäst utövas i den form, att regeringsledamoten
i fråga såsom ordförande övertager ledningen av styrelsens
arbete. Stadsregeringen borde således bemyndigas att bland sina ledamöter
och företrädesvis de avlönade bland dem utse ordförande, eventuellt
ock vice ordförande, i fackstyrelserna. Å dessa ledamöter ankomme
sedermera beredningen och föredragningen i stadsregeringen och stadsfullmäktige
av ärenden rörande deras olika arbetsområden. Man skulle
härmed vinna en bekväm och naturlig anknytning mellan stadens regering
och de särskilda fackmyndigheterna. Regeringsledamöterna skulle
såsom styrelseordförande äga tillfälle att utöva den erforderliga ledningen
av ärendenas utredning och arbetets gång utan att därför behöva
betungas med löpande förvaltningsdetaljer. Att stadsregeringen icke
härigenom skulle bliva allenast en de olika förvaltningsgrenarnas intresserepresentation,
där var och en utan hänsyn till det helas krav sökte
tillgodose sina specialintressen, läge i själva anordningens natur: stadsregeringen
vore icke en av ordförande eller chefer sammansatt delegation
utan utsåge tvärtom själv sina representanter ute i förvaltningen
med uppgift att där företräda den centrala ledningens synpunkter.

Av särskild vikt vore, framhåller kommittén, denna anordning genom
det samband, som den kunde skapa mellan stadsregeringen och drätselnämnden.
Då skälen för den centrala finansberedningens överlämnande
åt drätselnämnden såsom stadens finansstyrelse självfallet kvarstode även
efter stadsregeringens inrättande, vore det nämligen angeläget att organisera
ett sådant samarbete mellan de båda myndigheterna, att icke i anledning
av vissa frågors behandling först hos den ena och sedan hos den
andra någon motsättning dem emellan av natur att försvåra arbetet eller
förorsaka omgång kunde uppkomma. I drätselnämnden, stadens viktigaste
fackstyrelse, borde stadsregeringen äga att utse såväl ordförande
som vice ordförande. Då dessa ansvarade för ärendenas beredning och
föredragning hos båda myndigheterna, torde samarbetet kunna ske väl
och raskt, och även om meningsskiljaktigheter givetvis varken kunde
eller borde vara uteslutna, funnes full trygghet för att de icke skulle

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 25.

Kommitténs

förslag.

St ads f tillmäletige.

förorsaka någon stockning i ärendenas handläggning. Det viktigaste
gemensamma ärendet under året vore naturligen uppgörandet och prövningen
av kommunens budget.

Överhuvudtaget torde, fortsätter kommittén, oavsett betydelsen av
samarbetet mellan stadsregeringen och fackmyndigheterna, de avlönade
regeringsledamöternas övertagande av de viktigare styrelsernas ledning
medföra ett avsevärt underlättande av styrelsernas arbete och minska
de bördor, som den nuvarande ordningen lägger å de frivilliga arbetskrafterna.
Åven för förvaltningens verk och chefer måste det innebära
betydande fördelar att genom en direkt och ansvarig representant för
stadens regering kunna erhålla erforderliga direktiv för arbetet.

De grundsatser, på vilka den av kommittén föreslagna organisationen
vilar, äro således följande:

Ombildning av drätselnämndens första avdelning till en central finansstyrelse
genom att åt denna myndighet uppdraga stadsfullmäktigärendenas
prövning ur ekonomisk synpunkt; beredningsutskottets ersättande
med en ny, delvis avlönad myndighet med uppgift att vara stadens
regering och utöva en effektiv ledning av arbetets gång i det hela; samt
befogenhet för denna myndighet att inom sig utse ordförande och vice
ordförande i de viktigare styrelserna samt att i övrigt genom sina ledamöter
följa förvaltningens gång i dess olika grenar.

Stadsfullmäktige hava i princip biträtt de förslag, vilka kommittén
framlagt, samt härom anfört följande: Dessa förslag anslöte sig på ett
lyckligt sätt till den traditionella ordningen av Stockholms kommunalförvaltning,
enligt vilken den högsta tillsynen över stadens angelägenheter
varit anförtrodd åt stadsfullmäktiges presidium och beredningsutskott.
För den reorganisation av utskottet till en ny myndighet, kallad
stadskollegiet, som kommittén föresloge, anfördes giltiga skäl. Med
sina avlönade föredragande komme stadskollegiet givetvis att vara bättre
rustat än utskottet att motsvara de ständigt ökade krav, som huvudstadens
förvaltning ställde å stadsregeringen. Formen för åstadkommande
av en nära löpande förbindelse mellan stadskollegiet och förvaltningsmyndigheterna,
nämligen genom de föredragande borgarrådens och
vissa övriga ledamöters ställning såsom ordförande eller vice ordförande
i de viktigare styrelserna, syntes praktisk, särskilt därigenom, att denna
förbindelse åstadkommes utan några väsentliga rubbningar av förvaltningsmyndigheternas
organisation. Borgarrådens ställning såsom ordförande
skänkte dem tillika utan vidare de befogenheter gentemot för -

Kung}. Maj:tv Proposition Nr 25. 23

valtningsmyndigheterna, som ledningen av ärendenas allmänna gång och
utredning betingade, utan att de därför obehörigt inkräktade på de egentliga
fackchefernas område.

Den nutida stadsförvaltningens uppgifter hava som bekant under
de senaste årtiondena i hög grad vuxit och den kommunala finanshushållningen
har vunnit en alltmera stegrad omfattning. Detta har haft till
följd en allt större svårighet att sammanhålla de olika förvaltningsgrenarna
och leda städernas affärer. De folkvalda förtroendemännen hava
under trycket härav i stegrad grad måst kräva biträde av fackutbildade
tjänstemän. ^ I viss mån har det varit möjligt att inom gällande kommunallagstiftnings
ram tillgodose de krav, som de nya förhållandena
ställa å kommunalförvaltningen. Men i en del hänseenden har en lösning
av problemen ej kunnat vinnas. Och i någon mån torde svårigheterna
hava ökats därigenom, att kommunalförvaltningen genom de
senare årens rösträttsreformer kommit att i ökad omfattning handhavas
av nya element, vilka av sitt förvärvsarbete äro hindrade att ägna så
myciien tid och arbetskraft åt de kommunala uppgifterna, som föregående
tiders kommunala förtroendemän.

Vid dessa förhållanden är det givet, att frågan om en omorganisation
av städernas kommunalförvaltning under de senaste åren vunnit en
alltmera ökad aktualitet, och klart är, att kravet pa en dylik omorganisation
blivit särskilt starkt från de större städernas sida.

Ett uttryck för behovet av reformer på detta område har framträtt i
en skrivelse den 25 januari 1919 från styrelsen för svenska stadsförbundet,
däri hemställts om en allsidig utredning av frågan om en revision
av gällande kommunallagstiftning i syfte att möjliggöra den omorganisation
av stadsförliållandena, som de ändrade tidsförhållandena gjort
oundgänglig.

Vad nu särskilt Stockholm angår, har, såsom av den inledningsvis
meddelade framställningen framgår, under ett flertal år arbete pågått
med utredning av hithörande förhållanden, och detta arbete har omsider
resulterat i det omorganisationsförslag, om vars godkännande stadsfullmäktige
nu hemställt. Det kunde tilläventyrs ifrågasättas, att det vore
mindre lämpligt att upptaga frågan om Stockholms kommunala omorganisation
isolerad utan sammanhang med den kommunala förvaltningsreformen
i övrigt. Men det är uppenbart, att de kommunala förhållandena
i huvudstaden i så väsentliga hänseenden skilja sig från förhållandena
i övriga städer, att det icke kan väcka betänklighet att nu för sig
upptaga frågan om Stockholms centrala kommunalförvaltnings omorga^

Departe ments chefan -

KungI. Maj:ts Proposition Nr 25.

nisation, och det avgörande av den ena eller andra frågan av principiell
eller praktisk innebörd, som på grundval av det föreliggande förslaget
kan komma till stånd, kan tydligen ej på något sätt anses föregripa de
ifrågavarande spörsmålens lösning vad övriga städer angår. Framhållas
må, att på grund av huvudstadens storlek och den för Stockholm gällande
kommunalförordningens detaljerade avfattning svårigheterna att inom nuvarande
lagstiftnings ram övervinna de med förvaltningsarbetet förenade
svårigheterna äro jämförelsevis mera betydande i Stockholm än i mindre
städer, varför också reformkravet, vad huvudstaden angår, vunnit en ännu
livligare anslutning än annorstädes, och det har från många håll betonats
angelägenheten av, att en omorganisation snarast möjligt kommer till stånd.
Då nu Stockholms stadsfullmäktige efter ingående utredningar hos Kungl.
Maj:t anhållit om statsmakternas medverkan till genomförande av den
organisation, som stadsfullmäktige funnit mest ändamålsenlig, ligger häri
givetvis ett starkt skäl för mig att förorda erforderliga lagstiftningsåtgärder.

Det i det föregående omförmälda, av vice häradshövdingen Rabe
utarbetade reformförslaget åsyftade att i ett sammanhang lösa den kommunala
organisationsfrågan. Det nu föreliggande förslaget är betydligt
mindre omfattande; det syftar icke till någon omorganisation av hela den
kommunala förvaltningen utan huvudsakligen till avhjälpande av allenast
två brister, ehuru väsentliga sådana, i förvaltningen. Den ena av dessa
brister är, att Stockholm för närvarande saknar en verklig kommunalregering.
Beredningsutskottet skulle ju närmast vara stadens regering,
men till följd av stadens utveckling och därmed sammanhängande förhållanden
har utskottet fått en så väldig arbetsbörda med beredning av
de ärenden, som skola föreläggas stadsfullmäktige, att det icke kunnat
ägna sig åt sina regeringsfunktioner. En annan brist ligger i att det
saknas verklig kontakt mellan beredningsutskottet, å ena sidan, samt
vederbörande nämnder och styrelser, å den andra.

Till avhjälpande av dessa brister har nu föreslagits inrättande av
ett stadskollegium med delvis avlönade ledamöter, s. k. borgarråd, vilka
samtidigt skola vara ordförande i de viktigaste styrelserna och nämnderna,
samt ombildande av drätselnämndens första avdelning till en
central finansstyrelse, som skall hava att pröva stadsfullmäktigärendena
ur ekonomisk synpunkt.

Vid övervägande av de sålunda föreliggande huvudgrunderna för
den föreslagna organisationen vill det synas, som om förslaget på ett
lyckligt sätt löst de organisationsproblem, som här förelegat, och detta
utan en mera genomgripande omgestaltning av den kommunala organisationen,
än som varit oundgängligen nödvändig. Ur principiell synpunkt

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25

synes betänklighet ej böra möta mot förslaget. Därvid är särskilt att
taga i betraktande en av dess mest betydande nyheter, införande av
avlönade förtroendemän. Förhållandena torde numera vara sådana, att
en dylik anordning är ofrånkomlig, och det är att förvänta, att den skall
bliva av nytta för det kommunala arbetet. Jag kan icke heller dela
den mening, som tidigare någon gång gjorts gällande, att efter införandet
av arvoden skall vid befattningarnas tillsättning hänsyn mera tagas till
politisk åskådning än saklig kompetens. På sätt jag längre fram skall
tillåta mig att närmare utveckla, synes det dock böra tagas i övervägande,
huruvida icke särskilda anordningar böra vidtagas för att i
görligaste män förebygga, att politiska synpunkter i alltför hög grad
finge göra sig gällande vid befattningarnas tillsättande.

Den ifrågavarande anordningen med delvis avlönade förtroendemän
synes även stå i samklang med den tankegång, som ligger till grund
för riksdagens skrivelse nr 61 för år 1918, däri hemställts om utredning,
huruvida och i vad mån, med bibehållande såsom regel av gällande
rättsgrundsats, att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oavlönade,
kommun må berättigas att till innehavare av dylika uppdrag,
under de begränsningar och villkor, som kunna befinnas erforderliga,
besluta ersättning. Jag erinrar, att den sålunda av riksdagen väckta
frågan för närvarande är under övervägande av jämlikt bemyndigande
den SO maj 1919 inom civildepartementet tillkallade sakkunniga.

Såsom kommittén anfört, skilja sig Stockholms kommunala förhållanden
i avsevärd mån från förhållandena i de städer, där drätselkammaren
redan nu intar ställningen såsom stadens regering, en anordning,
som på många håll anses önskvärd. Det synes mig därför
välbetänkt att, såsom i förevarande förslag skett, söka undvika en sammanblandning
mellan de ärenden, som med rätta tillhöra drätselnämnden,
och de egentliga regeringsuppgifterna. Den föreslagna anordningen med
ett stadskollegium och en fristående drätselnämnd synes mig därför vara
att förorda. Genomförandet av ett dylikt förslag för huvudstadens del
kan dock, såsom redan antytts, icke anses föregripa dessa organisationsspörsmåls
lösande vad övriga städer angår.

Ett av de svåraste av de problem, som i förevarande sammanhangkräva
sin lösning, är givetvis åstadkommande av ett organiskt och smidigt
samband mellan stadens regering, stadskollegiet, och de talrika
beredande nämnderna och styrelserna. Förslaget att låta stadskolle giets

ledamöter vara ordförande och i vissa fall vice ordförande i de
viktigaste fackstyrelserna synes mig innefatta en lycklig lösning av detta
spörsmål, en lösning mot vilken mera vägande anmärkningar knapB
Utäng till riksdagens protokoll 1920. 1 samt 20 käft. (Nr 25.) 2742 19 4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

Den föreslagna
organisationen.

Stadskollegiet
och dess uppgifter.

Kommittén.

past kunna göras. Den i det föregående refererade motivering, som
kommittén framlagt för sitt förslag i denna del, synes mig övertygande Icke

heller i övrigt finner jag skäl till erinran mot huvudgrunderna
för den föreslagna organisationen.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för förslagets bestämmelser.

I överensstämmelse med de i det föregående refererade grundsatser
har kommittén föreslagit följande organisation.

I beredningsutskottets ställe inrättas en ny myndighet, benämnd
stadskollegiet, med uppgift att leda förvaltningen av stadens angelägenheter.
För sådant ändamål åligger det stadskollegiet att med uppmärksamhet
följa förvaltningen i alla riktningar, att utan tidsutdräkt göra de
framställningar och förslag hos stadsfullmäktige eller vidtaga de åtgärder
i övrigt, som härav föranledas, att tillse, det ärenden, i vilka fullmäktige
skola meddela utlåtanden eller beslut, varda, innan de till handläggning
där förekomma, underkastade erforderlig utredning, samt till föredragning
i fullmäktige bereda och avgiva yttranden i dylika ärenden, samt
att å stadsfullmäktiges vägnar övervaka verkställigheten av fullmäktiges
beslut. Stadskollegiet äger att från förvaltningsmyndigheterna
infordra nödiga yttranden och upplysningar samt vaka över att de utan
onödigt dröjsmål avgivas, ävensom samma rätt som beredningsutskottet
att hos överståthållarämbetet omedelbart göra framställning om upplysningars
infordrande från ämbetsmyndigheter, på sätt för fullmäktige i
kommunalförordningens § 28 är medgivet. Instruktion för stadskollegiet
fastställes av Kungl. Maj:t.

Såsom motivering härtill anför kommittén:

»Vad till eu början den föreslagna nya stadsregeringens benämning angår,
så torde det vara uppenbart, att namnet beredningsutskott ej längre bör ifrågakomma.
Regeringens uppgift skall ej allenast vara att till föredragning i stadsfullmäktige
bereda ärendena, vilket praktiskt sett utgjort utskottets egentliga
verksamhet. Eu förändring av benämningen är även lämplig för att det med
full tydlighet må framgå, att den nya myndigheten skall komma att intaga en
helt annan och ledande ställning, än som i verkligheten utövats av utskottetStadsregeringen
bör vidare ej heller kallas nämnd eller styrelse — eventuellt
stadsnämnd, stadsstyrélse — då härigenom besvärliga förväxlingar med stadens
egentliga fackmyndigheter uppkomma.

Såsom en praktisk och tilltalande benämning föreslå vi i stället stadskollegiurn.
Denna ansluter sig på ett lyckligt sätt till gamla traditioner inom Stockholms
kommunalförvaltning — sedan Karl XI:s förmyndarregerings förordnings
den 12 dec. 1672 förvaltades Stockholm å stadens vägnar av den på fyra kollegier
indelade magistraten (justitie-, poiitie-, handels- och ämbetskollegium) och några
av dessa kollegier fortlevde ända in på senare delen av 1800-talet (se Nils Östmans

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 25

redogörelse i publikationen Stockholms Rådhus och Råd I). Benämningen ger
tillika tillkänna, att myndighetens uppgift ej är begränsad till vissa särskilda
angelägenheter utan avser stadsförvaltningen i dess helhet.

Vad kollegiets ledamöter angår, så torde någon särskild titel vara av nöden
endast för de avlönade bland dem. I praktiken torde dessa komma att intaga
samma ställning som de kommunala borgmästarna exempelvis i Köpenhamn, men
då titeln borgmästare här ej kan komma i fråga, hava vi i stället föreslagit den
från det Rabeska förslaget hämtade benämningen borgarråd.

Kollegiets uppgifter hava angivits i nära anslutning till beredningsutskottets,
sådana dessa avfattats i kommunalförordningens § 33, dock med vissa betydelsefulla
tillägg och modifikationer. I likhet med utskottet skall kollegiet i första
rummet hålla sig underrättad om förvaltningens gång å alla områden samt utöva
en härpå grundad initiativtagande och ledande verksamhet, dels genom förslag
hos stadsfullmäktige, men dels ock genom andra åtgärder, bland vilka givetvis
främst framställningar hos stadens förvaltningsmyndigheter komma i fråga. Utskottets
uppgift att till föredragning hos stadsfullmäktige bereda å fullmäktige
ankommande ärenden har utvidgats till en skyldighet att jämväl tillse, att dessa
ärenden dessförinnan underkastas erforderlig utredning. Vi hava därmed velat
tydligare än nu är fallet betona, att stadsregeringen ej blott skall genomgå de
dill fullmäktige från fackmyndigheterna inströmmande ärendena och förbereda
fullmäktiges överläggningar och beslut i desamma, utan även planmässigt leda
själva utredningsarbetet, vilket i själva verket torde kunna betraktas såsom stadsregeringens
väsentligaste uppgift. Då vissa av kollegiets ledamöter tillika innehava
uppdrag att vara ordförande eller vice ordförande i viktigare fackstyrelser,
är kollegiet för övrigt på ett helt annat sätt än utskottet rustat att utöva denna
ledande verksamhet. Härmed kan ock uppgiften att övervaka verkställigheten
av stadsfullmäktiges beslut, vilken naturligen närmast ankommer å borgarråden,
komma att innefatta anvisningar rörande förvaltningsarbetets gång, där så
erfordras.

Slutligen har stadskollegiet i likhet med beredningsutskottet bemyndigats
att från stadens nämnder och tjänstemän infordra nödiga yttranden och upplysningar,
och i syfte att undvika den försening och omgång, som nu alltför ofta
är förenad med remissväsendet, har tillfogats, att kollegiet skall vaka över, att yttrandena
»varda utan onödigt dröjsmål avgivna». Med den här föreslagna organisationen
kan för övrigt utredningsarbetet läggas i andra former än de nu tillämpade.

Genom borgarråden bör stadskollegiet och stadsfullmäktige kunna i muntliga
former i större utsträckning än nu få taga del av fackmyndigheternas erfarenheter
och meningar och den nu ofta alltför vidlyftiga och oöverskådliga tryckningen
av stadens handlingar väsentligt inskränkas. Formliga remisser till olika myndigheter
torde, sedan ärendena fördelats å de föredragande råden i och för utredning,
kunna i många, troligen flertalet fall undvikas. Kollegiets utlåtanden
till stadsfullmäktige torde till formen mera komma att närma sig Kungl. Maj:ts
propositioner till riksdagen.

Instruktionen för stadskollegiet bör i likhet med instruktionerna för stadens
nämnder och styrelser fastställas av Kungl. Maj:t.»

I denna del hava stadsfullmäktige ej haft något att erinra mot kom- stadsfniimäkmitténs
förslag. use -

Departe ments chefen.

Stadskollegiets
sammansättning Kommittén.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 25.

I det föregående har jag anslutit mig till förslaget om inrättande
av ett stadskollegium, som skall hava till uppgift att vara stadens regering
och leda det kommunala arbetet.

I avseende å de huvudsakliga uppgifter, som enligt förslaget skall
åligga detta kollegium, ‘hava delade meningar icke försports; icke heller
jag finner anledning till erinran mot vad härutinnan föreslagits.

Enligt kommitténs förslag skulle stadskollegiet bestå av stadsfullmäktiges
ordförande, förste och andre vice ordförande samt femton av
stadsfullmäktige utsedda ledamöter.

Av dessa femton ledamöter skulle sex, kallade borgarråd, väljas, utom
eller inom stadsfullmäktige, å första sammanträdet i april månad för en
tid av åtta år, första gången, år 1920, dock allenast för tiden till den
15 april 1923. Till borgarråd borde allenast utses person med synnerlig
insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor eller allmänna värv
i övrigt.

Avginge borgarråd före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,,
skulle så snart ske kunde fyllnadsval anställas för återstående tiden, och
tills detta skett ägde stadskollegiet utse annan bland sina ledamöter att
förrätta göromålen. Vid ledighet för borgarråd ägde ock stadskollegiet
utse annan bland sina ledamöter i hans ställe; förelåge under längre tid
än sex månader i följd eller tillhopa nio månader under ett år hinder för
borgarråd att tjänstgöra, skulle borgarrådet avgå.

Borgarråd skulle åtnjuta arvode för år räknat efter stadsfullmäktiges
bestämmande.

I händelse borgarråd vid utgången av sin mandatsperiod icke omvaldes
eller ock dessförinnan på grund av sjukdom eller eljest utan att
hava förverkat tjänsten nödgades avgå, skulle årligen under lika lång tid,
som den, under vilken han innehaft befattningen, dock högst åtta år,
till honom utgå ersättning med belopp, motsvarande hälften av det för
honom såsom borgarråd senast fastställda arvodet.

Med befattningen såsom borgarråd finge ej utan stadsfullmäktiges
medgivande förenas annan befattning i stadens tjänst eller därmed jämförligt
allmänt eller enskilt uppdrag.

Övriga nio ledamöter i stadskollegiet skulle väljas för en tid av två år
bland stadsfullmäktige. Samtliga dessa nio ledamöter jämte suppleanter
för dem till lika antal skulle utses å första sammanträdet i april månad
de år, då val till stadsfullmäktige ägt rum.

Val av dessa ledamöter jämte suppleanter skulle ske proportionellt
på sätt därom vore särskilt stadgat, därest sådant äskades av minst så många

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 2-r>.

väljande, som motsvarade det tal, vilket erhölles, om samtliga väljandes
antal delades med det antal personel-, valet avsåge, ökat med 1.

Tjänstgöringsåret för ledamöter i stadskollegiet skulle börja den
15 april.

Förslaget i denna del motiverades av kommittén sålunda.

»Med den omfattande och viktiga arbetsbörda, som påvilar stadskollegiet,
lärer ett lägre medlemsantal än det här föreslagna eller aderton icke vara tillrådligt.
Kollegiet måste på ett fylligt och auktoritativt sätt företräda de olika
meningsriktningarna inom stadsfullmäktige, och härvid komma naturligtvis särskilt
de icke avlönade, på kortare tid valda ledamöterna i betraktande. Dessas
antal bör följaktligen icke vara väsentligt lägre än antalet valda ledamöter i det
nuvarande beredningsutskottet eller tio. Enligt vårt förslag skulle, därest de tre
ordförandena frånräknas, antalet på kortare tid valda ledamöter utgöra nio.

Borgarrådsuppdragen, å vilka stadskollegiets uppgifter närmast vila, och
som sålunda måste betraktas såsom stadsförvaltningens viktigaste och mest krävande
befattningar, äro visserligen, även de, enligt vår mening att anse såsom
kommunala förtroendeuppdrag, men givetvis måste vid deras tillsättning i främsta
rummet hänsyn tagas till vederbörandes insikt och erfarenhet i den kommunala
förvaltningens olika grenar eller andra allmänna värv, till kunskaper och till
ådagalagd duglighet i likartade uppdrag. Befattningen måste därför så utformas,
att för densamma fullt kvalificerade personer kunna påräknas.

Ur denna synpunkt är det uppenbart, att tiden för uppdraget måste bestämmas
till en väsentligt längre period än för kollegiets övriga ledamöter. Lämpligen
synes den böra utgöra åtta år, motsvarande tvenne mandatsperioder för ett
stadsfullmäktiguppdrag. Härifrån torde emellertid vid första tillsättningen, da
ännu varje erfarenhet om den nya organisationen och därför måhända även
lämpliga kandidater i tillräckligt antal komma att saknas, undantag böra göras.
Yi föreslå således, att det första valet, som förutsättes komma att äga rum
i april 1920, skall gälla allenast till utgången av den fyraårsperiod, för vilken
halva antalet stadsfullmäktige år 1919 väljes, eller till i april 1923. Självfallet
bör året för borgarrådsval sammanfalla med år, då stadsfullmäktigval
äger rum.

Av borgarrådsuppdragets kvalificerade beskaffenhet följer vidare, att detsamma
bör förenas med ett årsarvode, som ej må understiga de högsta löner,
som nu i allmänhet utgå åt befattningshavare i stadens tjänst, och vilket kan
tillförsäkra staden kandidater även från den högre statsförvaltningen och från
det ekonomiska livet. I viss mån torde arvodet även böra avpassas efter borgarrådsuppdragens
olika arbetsbördor, ävensom efter de valdes kvalifikationer och
anspråk. Det är vidare tydligt, att borgarråd måste tillförsäkras vissa ekonomiska
förmåner vid avgång från befattningen av sjukdom eller liknande orsak,
eller där han, exempelvis av politiska skäl, ej omväljes. Lämpligen synes han i
sådant fall böra vara garanterad en årlig ersättning med lönens halva belopp,
att utgå under lika lång tid, som han innehaft uppdraget, dock högst åtta år.
Har han förverkat tjänsten, d. v. s. inträder omständighet, som enligt allmän lag
diskvalificerar honom att innehava allmän befattning, så bör självfallet ersättning
ej utgå. Sådan omständighet är exempelvis, att borgarråd för visst brott ådömes

Stads fullmäktige.

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

den påföljd, att han ej må utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning,
varigenom han enligt strafflagen (kap. 2 § 19) även förverkat ämbete, som av
honom innehaves.

I fråga om valbarhet till borgarråd torde andra bestämmelser än de ovan
angivna rörande de allmänna kvalifikationer, som böra utmärka innehavare av
dylikt uppdrag, ej vara påkallade. Självfallet bör det stå stadsfullmäktige fritt
att till borgarråd utse även medlem av annan kommun än Stockholms. Att med
borgarrådsbefattning i regel ej bör kunna förenas annan tjänst, ligger likaså i
sakens natur.

Med hänsyn till den karaktär av förtroendeuppdrag, borgarrådsbefattningarna
efter vår mening höra äga,, är det visserligen ej uteslutet, att vid deras besättande
avseende fästes ej blott vid innehavarnas sakliga kvalifikationer, utan i viss mån
även vid den blivande partiställningen inom stadskollegiet, nämligen i det fall,
då en till borgarrådsuppdrag föreslagen person tillika intar en partipolitiskt bestämd
ståndpunkt. Då emellertid, såsom förut betonats, vederbörandes insikt
och duglighet i första hand måste vara bestämmande vid valet, därest den nya
organisationen skall medföra gott resultat, och då det partipolitiska momentet
vidare torde bliva tillräckligt företrätt bland kollegiets övriga ledamöter, lära
sadana fall ej komma att bilda regeln. Bestämmelser om proportionellt valsätt
vid tillsättande av borgarråd anse vi därför såväl obehövliga som oförenliga med
den prövning ur helt andra än partipolitiska grunder, vilken vid borgarrådsval
bör komma i främsta rummet.

Till stöd härför vilja vi även erinra om nödvändigheten av att borgarrådsbefattningarna
tillsättas efter eu enhetlig plan, så att full trygghet vinnes för att
lämpliga innehavare av de olika uppdragen, av vilka vart och ett erfordrar särs
kil da förutsättningar, komma att finnas. Med proportionella val skulle det vara
möjligt för en helt liten grupp inom stadsfullmäktige att utan hänsyn till övriga
kandidater tillsätta ett av borgarrådsuppdragen, något som även på grund av
farorna för uppdragets användande som en partibelöning med hänsyn till de
betydande ekonomiska förmåner, som äro förenade med detsamma, vore mycket
litet tilltalande. Det ansvar, som påvilar eu majoritet av fullmäktige, är alltför
kännbart, att denna skulle på ett dylikt sätt kunna missbruka sin ställning.
Majoriteten är vid det av oss föreslagna valsättet av praktiskt-politiska skäl mera
tvingad att taga hänsyn till andra meningsriktningar än en minoritet vid proportionellt
valsätt.

För vår ståndpunkt i detta hänseende kan slutligen ett skäl av formell art
anföras. Enär borgarrådsbefattning icke är av den beskaffenhet, att suppleant
för borgarråd, pliktig att när som helst inträda i dennes ämbetsutövning, kan
utses, måste fyllnadsval äga rum vid borgarråds avgång före den bestämda tjänstgöringstidens
slut. Sådant val kan icke ske enligt proportionell grund, och man
skulle då, därest proportionalismen tillämpades vid det ordinarie valet, erhålla
dels proportionellt, dels genom vanligt majoritetsval utsedda borgarråd.

Då borgarrådens arbete utgör förutsättningen för stadskollegiets verksamhet,
måste givetvis vissa bestämmelser meddelas, huru dessa befattningar skola uppehållas
vid förfall för ordinarie borgarråd. För de förslag, som vi i detta hänseende
framställa, torde närmare motivering ej erfordras.»

I avseende å stadskollegiets sammansättning och därmed sammanhängande
bestämmelser hava stadsfullmäktige i viss mån varit av annan
uppfattning än kommittén.

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 25.

Sålunda hava stadsfullmäktige funnit det av kommittén föreslagna
antalet deltagare i stadskollegiets sammanträden väl högt samt härutinnan
anfört:

»Medan det nuvarande utskottets plenum räknar tolv bisittare, skulle deras
antal i stadskollegiet uppgå till aderton, vartill komma nio suppleanter för de
nio tvåårsledamöterna. Då även suppleanterna enligt traditionerna inom Stockholms
förvaltning helt viss skulle anses berättigade att närvara vid kollegiets
sammanträden, kunde dessa komma att bevistas av ej mindre än 27 personer.
Det är fara värt, att arbetsformerna inom en så stor kollegial myndighet skulle
bliva alltför omständliga, och att kollegiet icke skulle kunna med nödig kraft och
skyndsamhet fylla sina regeringsuppgifter. Ju flera personer, som äga deltaga i
en kollegial myndighets arbete, desto mindre blir onekligen det ansvar, som varje
enskild deltagare känner för dess uppgifter. Man anser sig med mindre olägenhet
kunna utebliva från sammanträden, där ändock alltid tillräckligt antal deltagare,
ledamöter eller suppleanter, komma att finnas. Kollegiet kunde därför i
verkligheten komma att äga en rätt växlande sammansättning, vilket naturligtvis
medför allvarliga olägenheter för dess arbete.»

Eu minskning av antalet deltagare i stadskollegiet har synts stadsfullmäktige
lämpligen kunna vinnas genom en inskränkning av suppleanternas
uppgift. Härom anföra stadsfullmäktige:

»Yad bär ovan yttrats om olägenheterna av ett stort antal deltagare i kollegiala
myndigheters sammanträden gäller särskilt suppleantinstitutionen, sådan
denna praktiskt kommit att tillämpas inom Stockholms kommunalförvaltning. I
verkligheten fungerar här suppleanten mera som en icke röstberättigad ledamot
än som det suppleanten närmast är avsedd att vara, nämligen ersättare med
uppgift att allenast vid förfall för ordinarie ledamot deltaga i arbetet. Med de
krav på enhetlighet och kontinuitet, som särskilt måste ställas å den kommunala
regermgsmyndighetens verksamhet, äro suppleanter för dess bisittare i hittills
gängse mening knappast förenliga. Det måste vara av mindre olägenhet för stadskollegiets
arbete, att dess sammanträden ej alltid äro fulltaligt besökta, än att
dess beslut komme att fattas än av den ena, än av den andra kretsen av ledamöter
och suppleanter.»

Enligt stadsfullmäktiges mening böra därför suppleanter i vanlig bemärkelse
ej Jinnas i stadskollegiet. Stadsfullmäktige anse emellertid, att
liksom för stadsfullmäktige, ersättare för två-årsledamöterna måste väljas,
med uppgift att i avgången ledamots ställe inträda i kollegiet. Sådana
personer, vilka, till förebyggande av varje missuppfattning, av stadsfullmäktige
funnits lämpligen kunna benämnas ersättare, böra således ej i
allmänhet äga närvara och deltaga i kollegiets sammanträden och ej
heller inkallas vid blott tillfälligt förfall för ledamot.

En dylik begränsning av ersättarnas uppgifter erfordrar emellertid,
anföra stadsfullmäktige vidare, i syfte att kollegiets arbetsduglighet och

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 25.

tillika de olika partigruppernas rätt att där vara behörigen företrädda
skall vara under alla förhållanden tryggad, vissa bestämmelser om skyldighet
för tvåårsledamot att vid varaktigt förfall avgå från befattningen.
Stadsfullmäktige hava i detta hänseende föreslagit enahanda bestämmelser
som de för borgarråd ifrågasatta (se ovan), dock att den tid, under
vilken tvåårsledamot skall kunna vara hindrad att fullgöra sitt uppdrag
utan att därför vara skyldig avgå, föreslagits skola inskränkas till högst
tre månader i följd eller tillhopa fem månader under ett år.

Vad borgarrådens antal angår, så hava stadsfullmäktige funnit det
kunna ifrågasättas, huruvida icke även detta borde kunna bestämmas till
en lägre siffra än den av kommittén föreslagna eller sex. Denna fråga
vore givetvis beroende av den fördelning av arbetet inom kollegiet, som
kunde bliva fastställd. Utan att ingå på någon närmare prövning av vad
kommittén i detta hänseende föreslagit, syntes det stadsfullmäktige
opraktiskt att i kommunalförordningen fixera ett bestämt antal borgarråd,
då detta antal uppenbarligen kunde växla med kollegiets arbetsbörda
och olika befattningshavares personliga förutsättningar samt den
med hänsyn härtill jämkade arbetsfördelningen. Stadsfullmäktige hava
för den skull ansett sig höra föreslå, att i kommunalförordningen allenast
bestämdes, att borgarrådens antal skall vara minst tre och högst sex. Bestämmelsen
om ett minimiantal av tre betingades av att borgarråd enligt
förslaget skulle utses till ordförande åtminstone i drätselnämnden,
fattigvårdsnämnden och folkskoledirektionen (se kommunalförordningen
§ 37 och folkskolelagen § 3), vilket återigen hade sin grund däri, att de
båda första nämnderna, i motsats till övriga verkställighetsorgan, av
historiska skäl ansetts böra fortfarande särskilt omnämnas i kommunalförordningen,
och att den sistnämnda delegationens organisation och
ställning reglerades av en särskild lagstiftning. Stadskollegiet skulle således
komma att bestå av de tre ordförandena, nio tvåårsledamöter samt
minst tre, högst sex borgarråd, eller tillsammans minst 15, högst 18 ledamöter.

Med sålunda förordade jämkningar av de föreslagna bestämmelserna
om stadskollegiets organisation ansåge stadsfullmäktige kollegiet vara väl
ägnat att fullgöra sina uppgifter. Åven efter stadsfullmäktiges förslag
lomme kollegiets plenum att utgöra en nog så talrik församling. Härvid
borde emellertid beaktas, att kollegiets arbete i avsevärd utsträckning
torde komma att förläggas till mindre beredningar inom detsamma. Det
borgarråd och den tvåårsledamot, som representerade stadskollegiet i
samma styrelse, lomme givetvis att förberedelsevis gemensamt behandla
förekommande ärenden, innan de föredroges i kollegiets plenum, liksom

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

ock i stor utsträckning gemensam beredning mellan två eller liera borgarråd
och tvåårsledamöter av ärenden, berörande liera förvaltningsområden,
måste förekomma. Förbises linge slutligen ej, att i stadskollegiets
plenum med dess planmässigt ordnade föredragning arbetet måste komma
att ske avsevärt lättare, än som för närvarande i beredningsutskottet vore
möjligt.

De skäl, som av kommittén anförts mot tillämpningen av proportionell
metod vid val av borgarråd, hava stadsfullmäktige för sin del
funnit övertygande. Det gällde nämligen här tillsättning av befattningar,
för vilka särskilda sakliga kvalifikationer vore av nöden, även om därvid,
med hänsyn till borgarrådens ställning såsom kommunala förtroendemän
och stadsfullmäktiges representanter inom förvaltningen, jämväl
politiska synpunkter torde komma att göra sig gällande. Till synnerlig
olägenhet kunde ock de proportionella valen vid detta tillfälle bliva
därigenom, att de, såsom kommittén anmärkt, gjorde det möjligt för en
helt liten grupp stadsfullmäktige att med uteslutande av sakliga hänsyn
tillsätta en av borgarrådsbefattningarna.

I avseende å val av borgarråd yrkades inom stadsfullmäktige, i
överensstämmelse med en i beredningsutskottet av stadsfullmäktiges vice
ordförande och en annan ledamot avgiven reservation, att för sådant val
skulle erfordras 2/s majoritet, att om sådan majoritet ej erhölles, ny omröstning
skulle verkställas samt att, om ej heller därvid sådan röstövervikt
uppnåddes, befattningen skulle tillsättas av stadskollegiet med iakttagande
av att borgarråden därvid icke ägde rösträtt. Detta motiverades
med nödvändigheten av att i görligaste mån förhindra, att befattningarna
som borgarråd bleve använda såsom partibelöningar samt att
stärka den för råden nödvändiga prestigen inom stadsfullmäktige. Städs-,
fullmäktige beslöto emellertid efter en ingående diskussion med 51 röster
mot 30 avslå det sålunda framställda yrkandet.

I avseende å mandatstiden för borgarråd hade beredningsutskottet i
sitt yttrande över kommittéförslaget i likhet med kommittén förordat
denna tids bestämmande till åtta år. Däremot hade utskottet föreslagit,
att den första mandatsperioden måtte bestämmas till sju år i stället för
tre år, såsom kommittén förordat.

Utskottet anförde i dessa hänseenden bl. a.

»Den främsta betingelsen för att den föreslagna organisationen skall komma
att medföra avsett gagn, utgör, att man i borgarrådsuppdragen kan påräkna
personer av framstående duglighet. Härför erfordras uppenbarligen bland annat,
att mandatstiden göres så lång, som med uppdragets parlamentariska, karaktär
är förenligt. Emot den av kommittén såsom regel föreslagna perioden av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 20 käft. (Nr 25.) 27421» 5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

åtta år, eller dubbla tiden för ett stadsfullmäktiguppdrag, finner utskottet ur
denna synpunkt icke något att erinra, men denna regel bör enligt utskottets mening
gälla även vid fyllnadsval. Kommittén har nämligen föreslagit, att samtliga
borgarrådsbefattningar skola förnyas på en gång, och att sålunda val efter ett
under mandatsperioden avgånget borgarråd skall äga rum allenast för den tid,
som för den avgångne återstått. Det skulle därför ej sällan kunna inträffa, att
borgarråd komme att tillsättas på måhända blott ett eller annat år, något som i
väsentlig mån vore ägnat att avskräcka eljest lämpliga kandidater till befattningen.
Utskottet vill därför föreslå, att fyllnadsval i likhet med huvudvalet skall
äga rum för en tid av åtta år. Med tiden kommer borgarrådsuppdragen således
att förnyas successivt, icke alla på en gång, något som även med hänsyn till kontinuiteten
i kollegiets arbete måste betraktas som en fördel.

Likaså finner utskottet den av kommittén föreslagna övergångsbestämmelsen,
enligt vilken borgarråden första gången skola utses allenast för tre år, mindre
lämplig. Kommittén har till stöd för sitt förslag anfört, att vid första valtillfället
varje erfarenhet om den nya organisationen och därför måhända även lämpliga
kandidater komme att saknas. Denna svårighet torde emellertid genom den
föreslagna förkortningen av mandatstiden blott komma att förvärras. Utskottet
vill därför för sin del föreslå, att den första mandatsperioden för borgarråden
bestämmes så nära överensstämmande med de följande, som det är möjligt med
hänsyn därtill, att valet sker å ett jämnt årtal och bör utlöpa å ett udda, d. v. s.
att den första valperioden omfattar sju år.»

Stadsfullmäktige hava i avseende å mandatstiden för borgarråd
funnit skäl föreligga för en jämkning i kommitténs förslag, i det att
stadsfullmäktige funnit en mandatstid av sex år vara tillfyllest. Även
fyllnadsval anse stadsfullmäktige böra äga rum för sex år. Det första
valet av borgarråd skall enligt stadsfullmäktiges förslag avse en tid av
fem år.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att tjänstgöringstiden för
ledamot av stadskollegiet skall börja och utlöpa den 15 april, har synts
stadsfullmäktige mindre lämplig, då nyvalen till kollegiet i regeln torde
komma att ske åtminstone en vecka dessförinnan och det ej kunde anses
lämpligt eller behövligt, att kollegiet i sin gamla sammansättning skulle
fortsätta att under denna tid fungera. Med hänsyn härtill syntes det
enklare och riktigare, att mandatsperioden för tvåårsledamot, liksom för
ledamot av det nuvarande beredningsutskottet, löpte intill dess nyval
vid första sammanträdet i april de år, då val till stadsfullmäktige ägde
rum, skett, och att den nyvalde omedelbart inträdde i kollegiet. I fråga
om borgarråd åter, vars mandat enligt stadsfullmäktiges förslag ofta
kunde komma att utlöpa å annan tid av året än i april, torde det däremot
vara lämpligt att fixera en bestämd tjänstgöringstid av sex, första
gången fem, år och i övrigt nöja sig med föreskriften, att första valet
till stadskollegiet skall företagas under tiden den 1—9 april 1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 2~>. 35

I avseende å stadskollegiets organisation hava på några punkter
inom stadsfullmäktige skiljaktiga meningar yppat sig. Städs!ullmäktiges
majoritet har sålunda funnit de avlönade ledamöternas, de s. k. borgarrådens,
antal böra bestämmas till minst tre, högst sex, vilket innebar en
avvikelse från kommitténs förslag, enligt vilket borgarråd skulle utses
till bestämt antal, nämligen sex. Inom stadsfullmäktige föreslogs emellertid
även att antalet skulle utgöra 2—6, enär det icke vore nödvändigt
eller lämpligt att redan nu bestämma, att ett borgarråd skulle vara
ordförande i folkskoledirektionen; tills vidare kunde det befinnas tillräckligt
att utse två borgarråd, vilka skulle vara ordförande i resp. drätselnämnden
och fattigvårdsnämnden.

Vid övervägande av denna fråga finner jag mig böra biträda den
ståndpunkt, vartill majoriteten kommit.

En annan fråga, beträffande vilken olika förslag framkommit, är
den om mandatstiden för borgarråd. Under det kommittén och beredningsutskottet
föreslagit en tid av åtta år, förordades från annat håll en
hälften så lång mandatstid. I enlighet med ett inom stadsfullmäktige
framställt kompromissförslag, hava stadsfullmäktige, såsom förut
nämnts, föreslagit, att borgarråd skola utses-för en tid av sex år.

Ehuru givetvis skäl kunna anföras såväl för en längre som en kortare
tjänstgöringstid än sex år, finner jag icke anledning föreligga att avvika
från det slut, vartill stadsfullmäktige kommit.

En vida viktigare fråga är utan tvivel den, som jag redan i korthet
berört, nämligen huruvida och i så fall vilka föreskrifter som böra
meddelas till betryggande av att borgarrådsbefattningarna tillsättas med
behörigt iakttagande av kravet på sakkunskap och utan att kandidaternas
politiska åskådning blir i allt för hög grad bestämmande.

Till en början synes det mig tydligt att proportionell metod icke bör
få tillämpas vid val av borgarråd. Såsom inom stadsfullmäktige framhållits,
skulle detta just vara ett sätt att åt dessa val giva en utpräglat
politisk färg; härtill kommer, att om, såsom stadsfullmäktige föreslagit
och även jag anser lämpligt, borgarrådens antal skall kompletteras efter
hand i den mån vakanser uppstå, möjlighet att använda proportionell
metod icke förefinnes.

Vad härefter angår frågan om kvalificerad majoritet vid val av borgarråd,
är det visserligen min livliga förhoppning att, såsom även av
medlemmar utav olika partier inom stadsfullmäktige framhållits, en
majoritet inom stadsfullmäktige icke skall missbruka sin ställning vid
tillsättande av borgarråd. Men möjlighet till missbruk förefinnes, och
det synes knappast vara riktigt att bortse härifrån, då ju garanti

Departe ments chefen -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 25.

icke föreligger, att vid dessa viktiga funktionärers tillsättande hänsyn
alltid i första rummet tages till den personliga dugligheten och kommunala
synpunkter. Jag är även av den åsikten, att en bestämmelse om kvalificerad
majoritet skulle komma att tydligt utmärka, att dessa val icke äro
några partival, utan val, i avseende å vilka sakkunskap och personlig
duglighet skulle vara de främst avgörande faktorerna. Jag tror, att det
skulle vara ett sätt att i viss mån råda bot på det överklagade missförhållandet,
att ensidigt politiska synpunkter alltmera göra sig gällande
även på det kommunala området till förfång för de sakliga. Åven
om kommunalpolitiska synpunkter torde komma att spela in vid valet,
synes man böra i görligaste mån tillse, att de valda uppbäras av förtroende
hos ett övervägande flertal stadsfullmäktige. Detta skulle icke
med säkerhet vara fallet i avseende å ett borgarråd, vars val genomdrivits
med knapp majoritet. Har valet däremot skett enhälligt eller med
stort flertal, bör även en stadsfullmäktigkår med betydligt ändrad sammansättning
kunna godtaga ett sådant borgarråd och jämväl, om han befunnits
äga framstående duglighet, omvälja honom, fastän partiförhållandena,
då han valdes första gången, voro helt andra. Det synes mig sålunda
kunna antagas, att borgarrådens väljande med kvalificerad majoritet skulle
befordra kontinuitet och sammanhang samt förebygga alltför tvära omkastningar
i avseende å handhavandet av de förvaltningsuppgifter, som
åligga borgarråden, vilket givetvis skulle vara en betydande fördel. Att,
såsom från något håll framkastats, en bestämmelse om ®/s majoritet skulle
föranleda, att de kraftigaste och mest energiska männen icke skulle
bliva valda, synes mig icke behöva befaras. I avseende å uppdrag av
förevarande slag synes mig sannolikheten tala för att personer av den
mest framstående duglighet skola äga större förutsättningar att samla
erforderligt flertal än de mindre kapabla.

Emellertid synes mig den av stadsfullmäktiges minoritet föreslagna
bestämmelsen, enligt vilken, om kvalificerad majoritet ej kunnat ens
vid förnyad omröstning vinnas, borgarråden skola tillsättas av stadskollegiet,
knappast vara tillfredsställande.

I första hand kan mot densamma invändas, att det måste anses
mindre lämpligt, att val av dessa viktiga tjänstemän skall i vissa fall
ankomma på någon annan än stadsfullmäktige. Visserligen är jag ense
med de ledamöter i stadsfullmäktige, vilka framhållit, att de olika
meningsgrupperna vid dessa val säkerligen skulle i flertalet fall, för att
undvika, att frågan bleve hänskjliten till stadskollegiet, gå varandra till
mötes och förena sig om kandidater, som kunde samla erforderlig
majoritet. Men så skulle nog icke alltid bliva fallet, och det synes då

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

mindre egentligt att överlåta avgörandet på kollegiet, vars ledamöter
äro tillsatta av stadsfullmäktige, delvis med enkel majoritet (ordföranden
och de båda vice ordförandena) och delvis, i de flesta fall, efter proportionell
metod (de nio för två år valda ledamöterna).

Härmed är jag inne på den andra, kanske mest vägande, anmärkningen
mot anordningen i fråga: att den, när ett hänskjutande till
stadskollegiet kommer till stånd, endast undantagsvis skulle leda till
annat resultat än ett avgörande med enkel majoritet. Sedan stadsfullmäktiges
majoritet två gånger uttalat sin uppfattning, skulle det säkerligen
bliva svårt för kollegiets i avgörandet deltagande ledamöter, av
vilka flertalet i avseende å sitt omval är beroende av stadsfullmäktiges
majoritet, att hävda en uppfattning, stridande mot den av majoriteten
omfattade. Åven om, såsom jag förut antytt, ett hänskjutande till
stadskollegiet i allmänhet skulle undvikas, synas mig de nu berörda
anmärkningarna mot den ifrågasatta anordningen så pass vägande, att
jag icke anser mig kunna förorda densamma.

Ett annat tänkbart sätt för tvistefrågans lösning skulle vara att,
när vid två omröstningar inom stadsfullmäktige den erforderliga majoriteten
icke kunnat vinnas, frågan avgjordes av Kungl. Maj:t eller överståthållarämbetet.
Ehuru en bestämmelse av dylik innebörd säkerligen
skulle i det övervägande antalet fall medföra godvillig överenskommelse
mellan partierna, synes det mig dock ur principiell synpunkt knappast
riktigt, att dessa kommunala tjänstemän skola ens i undantagsfall tillsättas
på annat sätt än genom beslut av kommunal myndighet.

En lyckligare lösning, som måhända i flertalet fall skulle medföra
samma resultat, nämligen val av borgarråd, som uppbäras av allmänt
förtroende, skulle enligt min mening vinnas genom följande anordning:
Därest vid ärendets första företagande till avgörande erforderlig majoritet
ej kunnat vinnas och sålunda hela det antal borgarråd, som skall väljas,
ej blivit utsett, uppskjutes valet av det antal borgarråd, som återstår
att utse, till en följande dag. Därvid upprättas en förteckning, vari
upptagas, därest ingen blivit utsedd vid första omröstningen, de, som
erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller de vid berörda
omröstning utsedda erhållit högsta röstetalet. Förteckningen bör
npptaga två gånger så många namn, som borgarråd då äro att välja.
Den omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de i förteckningen
uppförda personerna. De äro valda, som då erhållit de flesta
rösterna. Mellan lika röstetal avgör lotten.

Anordningen i fråga skulle väl ej i samma grad som den av stadsfullmäktiges
minoritet föreslagna bestämmelsen vara ägnad att fram -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

tvinga en överenskommelse mellan partierna men dock verka ganska
starkt i samma riktning utan att vara förenad med den oegentligheten,
att det slutliga avgörandet i något fall fråntoges kommunens beslutande
församling. Ett majoritetsparti, som icke kunde för sina kandidater
samla Vs majoritet, skulle säkerligen i de flesta fall draga sig för att
vid en följande omröstning genomdriva deras val med enkelt flertal, såvida
icke dessa kandidater verkligen vore av framstående duglighet och
för uppdraget i fråga lämpliga. Och vore detta fallet, funnes ej anledning
antaga, att övriga partier skulle vägra sin medverkan till deras
val. Ett genomdrivande, sedan vid den första omröstningen Va majoritet
ej kunnat vinnas, av undermåliga kandidater, skulle säkerligen av den
allmänna opinionen stämplas såsom ett maktmissbruk och på grund av
det uppseende, som ett dylikt förfarande skulle väcka, med hänsyn till
partiets eget intresse såvitt möjligt undvikas.

Eu bestämmelse, sådan som den nu antydda är ingen nyhet för
vår lagstiftning. Före de proportionella valens införande innehöll 9 §
landstingsförordningen ett liknande stadgande.

Framhållas må till sist, att i det nu föreliggande förslaget finnes
en annan föreskrift, som är ägnad att i viss män utgöra garanti mot
maktmissbruk i förevarande hänseende. Jag syftar på stadgandet i
kommunalförordningens § 33 om stadskollegiets skyldighet att, innan
ärende förekommer till handläggning i stadsfullmäktige, underkasta detsamma
erforderlig utredning samt till föredragning i fullmäktige bereda
och avgiva yttrande i ärendet. Hos stadskollegiet, vars medlemmar i
flertalet fall skola hava att samarbeta med de blivande borgarrådeD, kan
förutsättas den allvarligaste önskan att för detta samarbete förvärva
sakligt kvalificerade krafter. Och kollegiet bör vid avgivande av sitt
yttrande vara vida mer obundet än om det hade att som sista instans
besluta i ärendet, sedan detta, utan att tillräcklig majoritet uppnåtts, behandlats
inom stadsfullmäktige. Särskilt om, såsom jag anser lämpligt,
tjänsterna kungöras till ansökan lediga, torde goda förutsättningar finnas
för att stadsfullmäktige skola hava att välja mellan ett icke alltför
ringa antal dugande personer. Då de sökandes namn och kvalifikationer
samt stadskollegiets yttrande i valärendet bringas inför offentligheten,
bör det bliva svårt för ett majoritetsparti och knappast förenligt med
dess egna intressen att av politiska skäl, med undanskjutande av mera
kvalificerade sökande, till platserna i fråga utse mindre dugliga personer.

På de i det föregående anförda skäl här jag låtit inom civildepartementet
verkställa en omarbetning av § 34 i förslaget till ändrad lydelse
av kommunalförordningen för Stockholm i enlighet med de av mig här
ovan angivna grunder.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25. 39

I övrigt synas mig de nu ifrågavarande, av stadsfullmäktige förordade
bestämmelserna lämpliga och icke giva anledning till erinran
från min sida.

Stadskollegiets organisation och arbetssätt skola, liksom de egentliga
förvaltningsnämndernas, bestämmas genom en särskild av Kungl. Maj:t
fastställd instruktion. Förslag till sådan instruktion samt till ny lydelse
av instruktionerna för stadens nämnder hava numera utarbetats av särskilda
av stadsfullmäktige tillkallade sakkunniga, men stadsfullmäktiges
beslut i ärendet har ännu ej inkommit till Kungl. Maj:t. Jag har därför
icke ännu fattat ståndpunkt till förslagen i fråga. I allt väsentligt ansluta
de sig till kommitténs förut återgivna förslag. De sakkunnigas
förslag till instruktioner för stadskollegiet samt för drätselnämnden torde
få såsom bilagor fogas till detta protokoll. Vid sådant förhållande synes
något detaljerat referat av dessa förslag ej vara erforderligt, utan lärer
jag kunna inskränka mig till följande redogörelse för deras huvudgrunder.

Stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande utöva enahanda
befattningar inom stadskollegiet. Å kollegiet ankommande frågor
fördelas å borgarråden för beredning och föredragning enligt särskild
gruppindelning, som av kollegiet fastställes.

Med iakttagande av den för borgarråden bestämda föredragningsskyldigheten
utser stadskollegiet bland'' borgarråden ordförande och bland
sina övriga ledamöter vice ordförande i drätselnämnden, fattigvårdsnämnden,
fastighetsnämnden, gatunämnden, styrelsen över stadens industriella
verk, folkskoledirektionen samt lönenämnden, ävensom bland
borgarråden ordförande i stadsplanekommissionen, hamnstyrelsen, hälsovårdsnämnden,
slakthus- och saluhallsstyrelsen, yrkesskolenämnden, styrelsen
för stadens statistiska kontor samt löneavtalsnämnden.

Denna anordning förutsätter i fråga om hälsovårdsnämnden viss
ändring av hälsovårdsstadgan. Stadsfullmäktige hava i särskild skrivelse
den 6 oktober 1919 gjort en framställning härom till Kungl. Maj:t,
vilken framställning tillstyrkts av överståthållarämbetet.

I denna skrivelse erinra stadsfullmäktige till en början därom att,
enligt kommitténs, av stadsfullmäktige godkända förslag, å ett av borgarråden
skulle ankomma att handlägga bland annat hälso- och sjukvårdsfrågor,
särskilt ärenden tillhörande hälsovårdsnämndens verksamhetsområde,
samt att enligt grunderna för den nya organisationen vederbörande
borgarråd skulle såsom av stadskollegiet utsedd ordförande leda
de viktigaste nämnderna inom sitt arbetsfält. I detta hänseende anföra
stadsfullmäktige vidare:

Stadskollegiets
samt
förvaltningsnämndernas

organisation
och arbetssätt.

Departe ments chefen.

KungI. Maj:ts Proposition Kr 25.

I fråga om hälsovårdsnämnden lägga bestämmelserna i gällande hälsovårdsstadga
hinder i vägen för en dylik, i och för sig önskvärd anordning. Alldeles
självfallet torde vara, att hälsovårdsnämndens angelägenheter äro av den vikt,
att de i minst lika hög grad som övriga större förvaltningsstyrelsers kräva en
direkt förbindelse mellan stadsregeringen och nämnden. Detta gäller visserligen
främst sjukvården, men det torde starkt kunna sättas i fråga, huruvida icke
nämndens uppgifter även efter en eventuell utbrytning av denna förvaltningsgren
äro så betydande, att stadskollegiet borde vara företrätt i nämnden genom dennas
ordförande. Stadsfullmäktige vilja erinra exempelvis om epidemisjukvården och
om bostadsinspektionen. Det vore utan tvivel till gagn, om möjlighet förefunnes
för stadskollegiet att tillsätta ordförande i hälsovårdsnämnden.

Med avseende å nämndens ur kommunal synpunkt viktigaste angelägenhet,
sjukvården, hänvisar den kommitté, som utarbetat det av stadsfullmäktige sedermera
för sin del i huvudsak godkända förslaget, till möjligheten och lämpligheten
av hithörande frågors överlämnande till eu särskild, rent kommunal nämnd, i
vilken stadskollegiet utan hinder av hälsovårdsstadgans bestämmelser om hälsovårdsnämnds
sammansättning skulle kunna utse ordförande. Denna utväg kan
ej anses tillfredsställande. Den innebär nämligen en sammankoppling av tvenne
olika organisationsfrågor utan egentligt samband med varandra, nämligen å ena
sidan frågan om stadsregeringens effektivitet å hälsovårdsnämndens verksamhetsområde,
å den andra om sjukvårdsförvaltningens organisation. På goda grunder
har visserligen, såsom kommittén erinrar, en utbrytning av sjukvården från hälsovårdsnämnden
föreslagits, men å andra sidan liar lämpligheten av en sådan reform
även blivit bestridd. Med all säkerhet förutsätter densamma således en utredning,
som på obestämd tid skulle komma att uppskjuta en praktisk ordning av
hithörande ärendens handläggning inom stadsregeringen. Man torde ock böra
räkna med den eventualiteten, att utredningen utmynnar i tillsättandet, icke av
en självständig sjukvårdsnämnd, utan av en särskild avdelning för hithörande
ärenden inom hälsovårdsnämnden, såsom i Göteborg år 1916 skett. Och i den
senare händelsen stode man ändock till sist inför nödvändigheten av ändringar
i hälsovårdsstadgan.

På grund av vad sålunda anförts, anse stadsfullmäktige, att hälsovårdsnämnden
redan i och med den nya organisationens ikraftträdande bör innefattas
bland de nämnder, i vilka stadskollegiet bland borgarråden utser ordförande.
En sådan anordning låter sig, såsom förut påpekats, ej förena med gällande
hälsovårdsstadgas bestämmelser om hälsovårdsnämndens sammansättning; enahanda
är förhållandet med avseende å den nya hälsovårdsstadga, som väntas
komma att utfärdas.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställa stadsfullmäktige
om åtgärd för införande i hälsovårdsstadgan av sådant tillägg till bestämmelserna
om hälsovårdsnämnds sammansättning, att desamma skola
lända till efterrättelse i Stockholm i den mån icke Kungl. Maj:t efter
stadsfullmäktiges hörande annorlunda stadgar.

Till en början ber jag att få erinra, att det nu gäller att fatta
definitiv ståndpunkt, förutom till det nyss berörda spörsmålet om viss
ändring i hälsovårdsstadgan, allenast till de delar av det uppgjorda

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 25

organisationsförslaget, varom bestämmelser äro avsedda att inflyta i av
Kungl. Maj:t och riksdagen antagna författningar, nämligen kommunalförordningen
för Stockholm och lagen om folkskoleväsendet därstädes.

I avseende å nämnda bestämmelser hava i allmänhet enighet
varit rådande inom stadsfullmäktige. Dock har någon tvekan yppat
sig, huruvida borgarråden skola vara självskrivna ordförande i de
styrelser och nämnder, som de tillhöra, samt huruvida stadskollegiet
skall äga rätt att utse vice ordförande i förvaltningsstyrelserna. Det
har sålunda gjorts gällande, att det skulle vara tillräckligt, om stadskollegiet
kunde bland sina ledamöter utse ordförande och vice ordförande
i drätselnämnden och fattigvård snämnden. Det vore mindre
lämpligt, att folkskoledirektionen icke skulle äga själv utse vare sig
ordförande eller vice ordförande. Denna direktion vore icke ens företrädesvis
ett förberedande och utredande eller ett verkställighetsorgan och
hade viktiga uppgifter, som läge på sidan om den kommunala kontrollen,
uppgifter, som vore ett direkt utflöde av statslagstiftningens föreskrifter,
såsom upprättande av undervisningsplaner och reglementen för folkskolan,
lärartillsättningar och den översta kontrollen över barns skolgång m. in.
Hela tendensen på folkskoleväsendets område ginge i riktning mot borttagande
av självskrivenheten till ordförandeskap i skolstyrelserna.

Liknande synpunkter hava i avgivet yttrande framförts av skolöverstyrelsen,
som på anförda skäl ansett, att det föreslagna sättet föi
utseende av ordförande och vice ordförande i folkskoledirektionen helst
borde ersättas av självskrivenhet till säte och stämma i stadskollegiet fölen
av direktionen själv vald ordförande. Emellertid läte enligt överstyrelsens
åsikt en sådan undantagsställning för direktionen svårligen
förena sig med den ifrågasatta organisationen i övrigt. I varje fall borde
dock vid stadskollegiets behandling av ärenden utav nu ifrågavarande
slag möjlighet beredas direktionsmajoriteten att, då dess mening avveke
från ordförandens, få sin uppfattning i _ föreliggande frågor omedelbart
företrädd. Ett liknande intresse funnes jämväl i avseende å yrkesskolenämnden
i dess egenskap av lärlings- och yrkesskolestyrelse. A id behandling
inom stadskollegiet av ärende, ifråga om vilket ordförandens
mening inom folkskoledirektionen eller yrkesskolenämnden skilde sig
från flertalet ledamöters eller itråga om vilket i övrigt särskilda förhållanden
därtill föranledde, borde direktionen eller nämnden äga utse någon
sin ledamot eller chefstjänsteman att inom kollegiet vid ärendets behandling
deltaga i överläggningen med rätt att därvid framställa förslag samt
få sin mening antecknad till protokollet. Åven om en sådan anordning
icke vore ägnad att fullt avhjälpa de förut påpekade svagheterna i orgaBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 20 käft. (hr 25.) 274219 G

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

msationen, skulle densamma otvivelaktigt innebära en verklig förbättring
därigenom, att den tryggade de ifrågavarande förvaltningsorganens rätt
att under alla förhållanden få sin mening företrädd inom den centrala
stadsregeringen. De bestämmelser, som erfordrades för ett reglerande
av den sålunda föreslagna anordningen, kunde lämpligen införas i instruktionerna
för stadskollegiet, folkskoledirektionen samt yrkesskolenämnden;
och hemställdes att, innan sådana instruktioner fastställdes,
överstyrelsen måtte beredas tillfälle att avgiva yttrande och förslagrörande
deras avfattning.

I avseende å de sålunda framförda betänkligheterna finner jag mig
böra framhålla, att en betydelsefull del av denna reform just ligger däri,
att borgarråden skola vara ordförande i de viktigaste nämnderna och
styrelserna, sedan gammalt hava nämndernas ordförande intagit en
ledande ställning inom desamma samt dirigerat utredningsarbetet och
ärendenas allmänna gång. Det bästa sättet för att åstadkomma ett
organiskt samarbete mellan nämnderna och stadskollegiet synes därför
vara, att borgarråden göras till ordförande i nämnderna och andra av
kollegiets ledamöter till vice ordförande däri. Vad särskilt folkskoledirektionen
beträffar, kan den självskrivenhet, som här föreslagits, ej vara
att jämnställa med den, som tillkommit och delvis ännu tillkommer
prästerna i rikets övriga skolstyrelser. I förevarande fall är det ju icke
så, att självskrivenheten är bunden vid ett visst ämbete, utan stadsfullmäktige
skola äga till borgarråd utse personer, som äro skickade att
vara ordförande i de särskilda nämnderna. Det är att förvänta, att på
detta sätt ordförandeposten även i folkskoledirektionen kommer att besättas
på ett sätt, som väl tillgodoser de hithörande ärendenas stora betydelse.

\ äl är det sant, att folkskoledirektionen ej blott är ett under stadsfullmäktige
lydande förberedande och verkställande organ, utan att densamma
även av staten anförtrotts viktiga, genom dess lagstiftning reglerade,
självständiga förvaltningsuppgifter. Men ifråga om dessa torde
avsevärda motsättningar mellan direktionen, vars ledamöter med ett
undantag utses av stadskollegiet och stadsfullmäktige, samt vederbörande,
såsom direktionens ordförande fungerande borgarråd knappast vara att
befara. Ur nu angiven synpunkt torde därför en anordning, som i förevaiande
hänsende i högre grad skilde sig från den i övrigt föreslagna
organisationen, icke vara av behovet påkallad beträffande folkskoledirektionen
och kanske än mindre vidkommande yrkesskolenämnden. Stadsfullmäktiges
förslag innebär i allt fall en betydande förbättring av nuvarande
organisation, i det enligt förslaget de viktigare förvaltningsnämnderna
alltid vid ärendenas behandling inom kollegiet skola vara på

Kungl Maj:fn Proposition Nr 25.

auktoritativt sätt representerade, något som för närvarande icke är fallet
vid ärendenas handläggning inom beredningsutskottet. Förbises må ej
heller, att en bestämmelse, sådan som den av skolöverstyrelsen ifrågasätta
— vilken för övrigt, enligt vad jag har anledning antaga, knappast
skulle vara ägnad att väcka någon allmännare tillfredsställelse bland
stadsfullmäktige — måhända även skulle stöta på vissa praktiska svårigheter.
Sådana anordningar böra utan tvivel, såvitt möjligt undvikas,
som inverka tyngande på stadsregeringens arbete. Den består ju enligt
stadsfullmäktiges förslag av ej mindre än aderton personer, och det kan
därför måhända vara förenat med vissa olägenheter att ytterligare oka
de vid sammanträdena närvarandes antal. Emellertid torde det vid fastställande
av samtliga instruktioner böra tagas under övervägande, huruvida
och i vad mån det kan befinnas lämpligt att bereda förvaltningscheferna
och, därest sådant skulle låta sig gorå, andra vederbörande,
tillfälle att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, inom stadskollegiet
muntligen framlägga sin uppfattning i de frågor, som falla
inom deras verksamhetsområden. Genom en dylik anordning skulle i
vissa fall och särskilt i frågor, för vilkas bedömande fackkunskap vore
erforderlig, ärendena erhålla en allsidigare belysning än den, som kunde
bjudas enbart genom vederbörande borgarråds föredragning och nämndens
protokoll med därvid till äventyrs av ledamöter eller fackchefer fogade
reservationer. Antagligt är därför, att stadskollegiet själft skulle finna
det vara påkallat av ärendenas sakliga behandling att i sådana fall, da
därtill kan finnas anledning, anlita denna utväg.

Vad angår hälsovårdsnämnden, synas mig goda skäl tala för stadsfullmäktiges
uppfattning om lämpligheten av att stadskollegiet skall
kunna bland borgarråden utse ordförande jämväl i denna nämnd. Da
emellertid hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919, vilken tratt i kraft
den 1 januari 1920, lägger hinder i vägen för en dylik anordning,
hava stadsfullmäktige hemställt om sådant tillägg till stadgans bestämmelser
om hälsovårdsnämndens sammansättning, att dessa bestämmelser
skola lända till efterrättelse i Stockholm i den mån icke Kungl. Mapt
efter stadsfullmäktiges hörande annorlunda stadgar. Mot detta förslag
har lag intet i huvudsak att erinra. Hälsovårdsstadgan har emellertid
tillkommit efter riksdagens hörande, varför en bestämmelse av antydd
innebörd icke lärer böra däri införas utan att riksdagen i samband med
prövning av det föreliggande omorganisation sförslaget beretts tillfälle
att yttra sig över den ifrågasatta ändringen i hälsovårdsstadgan. Sedan
det * visat sig, huruvida riksdagen har något att erinra mot berörda
ändring, torde jag få tillfälle att ånyo anmäla denna fråga för Kung .
Maj:t.

Jämförelse
mellan
kommitténs
förslag och
det Rabeska
förslaget.
Kommittén.

Kutig!,. Maj:ts Proposition Nr 25.

„ P™ av lieri; Rabe som en huvudsak i den blivande organisationen
payrkade centraliseringen av stadens finansiella angelägenheter hos en
verklig finansstyrelse har i nära överensstämmelse med hans förslag upptagits
i kommitténs organisationsplan. Kommittén framhåller, att det
Kabeska betänkandets kritiska utredning av den nuvarande organisationens
brister jämte klargörandet av de problem, som vid en omorganisation
maste lösas, i full utsträckning lämnat utgångspunkterna för kommitténs
arbete, men att kommittén med avseende å den centrala ledningens organisation
dock kommit till andra resultat än den Rabeska utredning-en
Härom anför kommittén:

»Det Rabeska forslaget vilade helt och hållet på den grundsatsen, att förvaltningens
ledning uteslutande skulle ligga i de oavlönade, på kort tid valda
förtroendemannens händer. Efter en rationell arbetsfördelning mellan de olika
forvaltnmgsstyrelserna och med tillämpning av ett långt drivet direktörssystem
ansågs styrelsernas arbetsbörda kunna hållas inom sådana gränser, att den fortfarande
helt och hållet kunde uppbäras av frivilliga arbetskrafter. För den centrala
ledningen av stadsförvaltningen erkändes emellertid dessa vara otillräckliga •
beredningsutskottets erfarenheter voro i detta hänseende tillräckligt bevisande’
Da herr Rabe emellertid icke ville införa en avlönad stadsregering, föreslog lian
utskottets avskaffande och införande i stället av eu effektiv centralisation av stadens
utredningsarbete i ett stort, för hela förvaltningen gemensamt stadskansli.
Har skulle arbetet fördelas å en rad särskilda sekretariat, vilkas chefer svarade
or var sin större grupp av ärenden, på samma sätt som borgarråden enligt vårt
förslag. Den egentliga ledningen av arbetets gång i förvaltningen skulle i verkligheten
tillkomma kansliets chef, stadssekreteraren, vilken jämte sina avdelningschefer
skulle ansvara för ärendenas föredragning i finansstyrelsen, samt överhuvudtaget,
_ efter samråd med stadsfullmäktiges och drätselnämndens ordförande
leda utrednmgsmaskmeriet och remissväsendet.

Denna egenartade organisation, som avsåg och helt visst även kunde lämna
ekmannastyret det hittills saknade stödet av kvalificerade utredningstjänstemän
lider enligt var mening av det bestämda felet, att den i alltför hög grad vilar
på de frivilliga arbetskrafternas förmåga att utföra sina viktiga uppgifter, särskilt
1 vad dessa avse den egentliga stadsregeringen. Erfarenheterna från de år som
gatt sedan den Rabeska utredningen utfördes, torde tillfyllest hava bestyrkt den
uppfattningen, att — huru oundgängligt det frivilliga arbetet än är för den kommunala
sj aktor val till ngen — det icke längre ensamt är tillräckligt, när det gäller
att utova ledningen av eu så betydande förvaltning som Stockholms städs Det
endemäPa ^ ^ f°rUt narmare utvecklat, förstärkas med avlönade förtro i

förskjutas emellertid alldeles förutsättningarna för det Rabeska för s

aget. Med införande av avlönade föredragande förtroendemän i den centrala
edmngen förlora sekreterarbefattningarna sitt berättigande eller, rättare sagt
de uppgå i de nya borgarrådsämbetena, vilkas uppgift praktiskt sett är densamma
som deras. Det av oss framlagda förslaget kan således betraktas som en vidare
utveckling av det Rabeska Sekreterarne övergå till föredragande borgarråd, bisittare
och medbestämmande i stadens centrala myndighet; kansliet utvecklas från

Tennfil. Maj:ts Proposition Nr 25. 45

ott efter byråsystem organiserat ämbetsverk till en stor kollegial myndighet, vald
av stadsfullmäktige och av fullmäktige anförtrodd uppgiften att å deras vägnar
bida de kommunala ange agenhetena — på samma sätt som valda borgmästare
t hl rdd inlT kommunala menighetens vägnar fordom regerade det svenska

r n ! kommitténs förslag till ändringar av kommunalförordningen och seidsfuiimäkfolkskolelagen
hava stadsfullmäktige infört de ändringar, som betingas ,ig0-av de av stadsfullmäktige framställda, i det föregående refererade förslag.
Ehuru väl 1 praxis icke ansetts tillhöra sådana stadsfullmäktiges
beslut, som i allmänhet äro underkastade överståthållarämbetets stadfästelse,
torde dock, säga stadsfullmäktige, med hänsyn till borgarrådsuppdragens
karaktär av avlönade tjänster ett uttryckligt stadgande av
sadant innehåll vara erforderligt, att beslut om antagande och entlediavensom
avlönande av borgarråd icke erfordra överståthållarens
stadfästelse for att ernå gällande kraft. En dylik föreskrift har följaktligen
inarbetats i kommunalförordningens § 31.

.... .Av utav kommittén utarbetade författningsförslagen bär endast Departetorslaget
om ändrad lydelse av kommunalförordningen för Stockholm under- mentB_
kastats granskning inom civildepartementet. Då förslaget till lag om Chefen''
ändring av lagen om folkskoleväsendet i Stockholm berör ett ämne, som
ti Ihör ecklesiastikdepartementet, torde det ankomma på chefen för sistnämnda
departement att framlägga förslag till sådan lagändring. I
samband med utfärdande av dessa författningar och sedan stadsfullmäktige
inkommit med förslag till instruktioner för stadskollegiet och stadens
nämnder, torde jag bliva i tillfälle att för Kungl. Maj:t anmäla de av
namnda förslag till instruktioner, som skola underställas Kungl. Maj:t.

Innan dessa förslag fastställas, torde vederbörande centrala statsmyndio--heter böra sättas i tillfälle att yttra sig över vissa av dem. '' &

tu förslaget . till lag om ändrad lydelse av kommunalförordningen för
c tockholm är i huvudsak avfattat i enlighet med de av kommittén angivna,
1 det föregående refererade grunder med de av stadsfullmäktige
föreslagna ändringar. ö

De viktigaste nya stadgandena förekomma i §§ 33—35 och 37, vilka
avse stadskollegiet. Därjämte hava §§ 4, 15, 18, 23, 26, 30, 31, 36, 38,

’ ockl 49 undergått ändringar, vilka dock egentligen endast äro
konsekvenser av de förutnämnda nyheterna och av huvudsakligen formell
natur. 0

. ■ j § .34 a,v det utav stadsfullmäktige godkända förslaget har vidtagits
den ändring i avseende å val av borgarråd, varom jag i det föregå -

40 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

ende uttalat mig. Därjämte liar emellertid förslaget underkastats viss
jämkning av mera formell natur, för vilken någon motivering icke torde

vara erforderlig. , , . . , , ,

I avseende å lagändringens ikraftträdande har jag i enlighet med
stadsfullmäktiges förslag ansett detta böra sättas till en så pass snart
infallande tidpunkt som den 1 april 1920. Det har nämligen med styrka
betonats vikten av att omorganisationen kan träda i tillämpning sa snart
som möjligt. Det är att hoppas att riksdagen skall kunna i sa god tid
företaga författnings förslaget till slutlig prövning, att lag i amnet samt
övriga författningar kunna utfärdas före den för ikraftträdandet föreslagna

Enligt förslaget skola de, som vid lagens ikraftträdande äro ledamöter
i beredningsutskottet, fortfara därmed till den 10 april 1920. Val
av ledamöter och ersättare i stadskollegiet är avsedd att första gången
äo-a rum under tiden 1—9 april 1920 och avse eu tid av fem ar.

De nämnder, i vilka det skall tillkomma stadskollegiet att utse ordförande,
skola enligt förslaget från och med den 10 april 1920 erhålla
förändrad sammansättning. Val av ledamöter och suppleanter i sadana
nämnder skola äga rum under tiden 1—9 april. De ledamöter och suppleanter,
som då utses av stadsfullmäktige, väljas för tiden till och med
den 31 december 1921, dock att bland dessa för varje namnd halva
antalet eller, om detta är ojämnt, det antal som närmast understiger haltten,
skall efter lottning inför nämnden utträda vid slutet av ar 1J20.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet
med ovan angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse i
vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den -3
maj 1862 samt hemställde, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen, avlåtas
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Kung]. Maj:fn Proposition Nr 2.r>.

Bilaga A.

Förslag

till

Instruktion för stadskollegiet i Stockholm.

§ 1.

Stadskollegiet, som har till uppgift att å stadsfullmäktiges vägnar
leda förvaltningen av stadens angelägenheter, åligger för sådant ändamål:
att med uppmärksamhet följa förvaltningen i alla riktningar;
att utan tidsutdräkt göra de framställningar och förslag hos fullmäktige
eller vidtaga de åtgärder i övrigt, som härav föranledas;

att tillse det ärenden, i vilka fullmäktige skola meddela utlåtanden
eller beslut, varda, innan de där förekomma till behandling, underkastade
erforderlig utredning, samt till föredragning i fullmäktige bereda och
avgiva yttrande i dylika ärenden; samt

k j å fullmäktiges vägnar övervaka verkställigheten av fullmäktiges

Stadskollegiet äger att från stadens nämnder (styrelser) eller tjänsteman
infordra de yttranden och upplysningar, som för ärendenas utredande
äro av nöden, och vaka över att de utan onödigt dröjsmål avgivas,
ävensom att hos överståthållarämbetet omedelbart göra framställmng
om upplysningars infordrande från ämbetsmyndigheter, på sätt
för fullmäktige i § 28 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
är medgivet. Från drätselnämnden skall yttrande inhämtas rörande de
av övriga nämnder till stadskollegiet avlämnade förslagen till inkomstoch
utgift sstater, i alla stadsfullmäktiges prövning underställda frågor
rörande forvarv eller avyttring av fast egendom samt i övriga under

stadsfullmäktiges behandling hörande ärenden av särskild vikt för stadens
ekonomi.

Stadskollegiet äger åt viss nämnd uppdraga verkställighet och förvaltning
i ^sådan kommunens gemensamma angelägenhet, vars liandäggnmg
icke enligt gällande författning tillhör särskild stadsmyndighet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 2.

Stadskollegiet biträdes vid fullgörande av sina uppgifter av stadskansliet,
vars chef är stadssekreteraren. Denne tjänstgör jamval såsom
stadskollegiets sekreterare.

Stadssekreteraren tillsättes av stadsfullmäktige i den ordning tull -

mäktige besluta. . ,

Övriga å stadskansliets stat upptagna tjänstemän tillsattas av stads Extra

personal antages och entledigas av stadssekreteraren, dar ej

av stadskollegiet annorlunda bestämmes.

Närmare föreskrifter rörande stadskansliets åligganden och organisation
meddelas i dess instruktion, vilken utfärdas av stadskollegiet.

§ 3.

Mom. 1. Stadskollegiet utgöres av

a) stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande,

b) minst tre, högst sex borgarråd samt

c) ytterligare nio ledamöter.

Mom 2 De under mom. 1 c) omförmälda ledamöterna jämte ersättare
för dem till lika antal, med uppgift att i afgången ledamots
ställe inträda i stadskollegiet, välja stadsfullmäktige bland sig a törsta
sammanträdet i april månad de år, då val till fullmäktige aga rum.
Vid valet skall, där det ej jämlikt mom. 3 sker proportionellt, ordningen

mellan ersättarna särskilt bestammas.

Borgarråden, vilka hava de särskilda åligganden, varom nedan i
SS 4 5 och 8 förmäles, väljas av stadsfullmäktige för en tid av sex ar.
Avgår borgarråd före den'' bestämda tjänstgöringstidens utgång, skal
platsen så snart ske kan återbesättas. För tiden intill dess nytt val
skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd age stadskollegiet utse
annan bland sina ledamöter att uppehålla tjänsten. Till borgarrad ma
allenast utses person med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala

förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. . ,

Mom. 3. Val av de i mom. 1 c) omförmälda ledamöterna i stadskolleo-iet
jämte ersättare för dem skall ske proportionellt på satt därom
är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många va jande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga valj andes antal delas

ICungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

med det antal personer valet avser, ökat med 1. I fråga om ersättare
för ledamot i stadskollegiet äger härvid vad om suppleant är stadgat
motsvarande tillämpning.

§ 4.

Borgarråden föredraga i stadskollegiet ärenden, som på kollegiets
handläggning ankomma.

Borgarråd skall, ändock han icke är stadsfullmäktig, närvara vid
fullmäktiges sammanträden, där ej förfall, som av fullmäktige godkännes,
föreligger, och äge därvid deltaga i överläggningarna med rätt att framställa
förslag samt att få sin mening till protokollet antecknad.

Borgarråd åtnjuter arvode för år räknat, efter stadsfullmäktiges bestämmande.

Med befattningen såsom borgarråd må ej utan stadsfullmäktiges
medgivande förenas annan syssla i stadens tjänst eller därmed jämförligt
allmänt eller enskilt uppdrag.

§ 5-

Borgarråd äger årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, med bibehållande av sitt arvode åtnjuta en och
en halv månads semester å tid, som av stadskollegiet fastställes. Annan
ledighet än semester äger stadskollegiet bevilja borgarråd, dock högst
en vecka varje gång, där ej på grund av sjukdom eller annat laga
förfall längre tids ledighet erfordras. Föreligger dylikt hinder längre
tid än sex månader i följd eller tillhopa nio månader under ett år, skall
borgarrådet avgå.

I händelse borgarråd vid utgången av den tid, för vilken han blivit
utsedd, icke omväljes eller ock dessförinnan på grund av sjukdom eller
eljest utan att hava tjänsten förverkat nödgas avgå, skall årligen under
så lång tid, som motsvarar den, under vilken han innehaft befattningen,
dock ej för längre tid än sex år, till honom utgå ett belopp motsvarande
hälften av det för honom såsom borgarråd senast fastställda arvodet.

§ 6.

År ledamot, som under § 3 mom. 1 c) omförmäles, förhindrad att
bevista stadskollegiets sammanträden under längre tid än tre månader
i följd eller tillhopa fem månader under ett år, skall han från befattningen
avgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 20 käft. (Nr 25.)

2742 19 7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 7.

Stadskollegiets ordförande och två vice ordförande handlägga ärenden
rörande ordningen vid stadskollegiets sammanträden, uppsättande av
föredragningslistor för dessa sammanträden samt i allmänhet frågor
rörande arbetets gång inom kollegiet.

§ 8.

Mom. 1. De ärenden, som ankomma å stadskollegiets handläggning,
fördelas å borgarråden enligt den gruppindelning av ärendena,
som av kollegiet fastställes.

Vid uppgörande av denna indelning skall iakttagas, att följande
ärenden skola tillhöra var sin grupp:

a) ärenden av betydelse för stadens ekonomi och särskilt ärenden
tillhörande drätselnämndens verksamhetsområde;

b) ärenden rörande fastighetsförvaltningen och stadsplaneväsendet;

c) ärenden rörande hälsovård, sjukvård och fattigvård; samt

d) ärenden rörande undervisningsväsendet.

Borgarråd äger att utan föregående föredragning från vederbörande
myndigheter infordra de upplysningar och yttranden, som för beredningen
av till hans arbetsområde hörande ärenden finnas erforderliga.

Mom. 2. Stadskollegiet eller å dess vägnar ordförandena äga bestämma,
av vilket borgarråd ärende, som icke upptagits i den fastställda
gruppindelningen, skall beredas och föredragas.

Utan hinder av gällande arbetsfördelning äge stadskollegiet eller
å dess vägnar ordförandena att hänskjuta visst ärendes beredning och
föredragning till annat borgarråd än det, till vars arbetsområde det
eljest hör, eller till gemensam beredning och föredragning av flera
borgarråd, där sådant med hänsyn till sambandet mellan skilda ärenden
eller av andra skäl synes lämpligt.

Mom. 3. Mellan sina övriga ledamöter äger stadskollegiet fördela
göromålen på sätt lämpligast synes. De ledamöter, vilka från början tagit
del i huvudsakliga handläggningen av ett ärende, böra, såvitt ske kan,
därmed fortfara till slutet.

§ 9.

Stadskollegiet utser bland borgarråden ordförande och bland sina
övriga ledamöter vice ordförande i följande stadens nämnder, nämligen

Öl

Kungl. Maj: tu Proposition Nr 25.

drätselnämnden, fattigvårdsnämnden, fastiglietsnämnden, gatunämnden,
styrelsen över stadens industriella verk, folkskoledirektionen samt lönenämnden
ävensom bland borgarråden ordförande i hamnstyrelsen, hälsovårdsnämnden,
slakthus- och saluhallsstyrelsen, yrkesskolenämnden, styrelsen
för stadens statistiska kontor och löneavtalsnämnden.

Till ordförande i drätselnämnden och till ordförande i fattigvårdsnämnden
skola utses de borgarråd, vilkas föredragningsskvldighet omfattar
de till dessa nämnders arbetsområden hörande ärenden. Jämväl
i övrigt skall vid val av ordförande hänsyn tagas till den gällande fördelningen
av föredragningsskyldigheten mellan borgarråden.

§ 10.

Mom. 1. Stadskollegiet, för vilket tjänstgöringsåret börjar den 1
april, sammanträder å första helgfria dag efter stadsfullmäktiges första
sammanträde i denna månad samt därefter enligt den plan för sammanträden,
som å första sammanträdet under tjänstgöringsåret av kollegiet
antages, ävensom eljest när ordföranden så finner nödigt eller
minst tre ledamöter med uppgift om anledningen därom skriftligen göra
framställning.

Sammanträde skall jämväl hållas, då överståthållarämbetet det äskar
för behandling av uppgivet ärende.

Mom. 2. Vid stadskollegiets sammanträden äga överståthållaren
eller, där han hindrad är, underståthållaren samt stadssekreteraren att
vara tillstädes och i överläggningarna deltaga.

§ ii.

Stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande innehava enahanda
befattningar i stadskollegiet.

Aro såväl ordföranden som båda vice ordförandena hindrade att
bevista kollegiets sammanträde, utses ordförande för tillfället.

§ 12.

Kallelse till sammanträde skall genom sekreterarens försorg skriftligen
utfärdas och senast dagen förut, såvitt möjligt är, delgivas envar
ledamot samt överståthållaren.

Förhinder åt t bevista sammanträde skall i god tid meddelas sekreteraren.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 13-

För varje sammanträde upprättas en föredragningslista, som upptager
de på stadskollegiets handläggning eller beslut ankommande ärenden
i den ordning ordföranden med avseende å deras vikt eller behovet av
deras skyndsamma avgörande finner skäligt bestämma.

Uppstår fråga om visst ärendes föredragning i annan ordning än
den, vari det å listan förekommer, gäller därom vad de flesta närvarande
besluta.

§ 14-

Ärende må till avgörande företagas, såvida minst halva antalet av
ledamöterna, däribland, utom föredraganden, minst två borgarråd, är
tillstädes.

Begäres omröstning, skall denna vid val ske med slutna sedlar,
där så äskas, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika röstetal.
I övriga frågor verkställes öppen omröstning, och bliver den mening
gällande, varom de flesta förena sig. Falla rösterna å båda sidor lika,
gälle den mening ordföranden biträtt.

§ 15-

Vid stadskollegiets sammanträden föres protokoll, som vid näst
därpå följande sammanträde justeras, såvida ej åt ordföranden jämte
en eller flera ledamöter uppdragits att dessförinnan verkställa justeringen.

Till protokollet skola jämte anteckning om de tillstädes varande
upptagas de ärenden, som till handläggning förekomma, besluten samt,
där omröstningen varit öppen, huru varje ledamot röstat. Önskar någon,
att skälen för hans särskilda mening åtfölja protokollet,- bör han senast
vid dess justering avlämna sin mening, skriftligen avfattad, för att till
protokollet bifogas.

§ 16-

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras
på sätt och å ställe, som av stadskollegiet bestämmes. En var, som
det åstundan äger att på sekreterarens expeditionsrum taga avskrift av
protokoll och få densamma till riktigheten bestyrkt av sekreteraren.

Kungl. May.ts Proposition Nr 25.

§ 17-

Mom. 1. Stadskollegiets expeditioner skola, försedda med stadssekreterare^
kontrasignation, å stadskollegiets vägnar undertecknas av
ordföranden samt föredragande borgarrådet. Vid förfall för ordföranden
inträder i hans ställe någon av vice ordförandena eller, om dessa äro
hindrade, två av borgarråden.

Mom. 2. Protokollen jämte utdrag av desamma undertecknas av
stadssekreteraren.

§ 18-

Mom. 1. Varje stadskollegiets utlåtande skall jämte därifrån skiljaktiga
meningar befordras till trycket i fortlöpande nummerordning för
året samt ett exemplar därav överlämnas till en var av stadsfullmäktige
sist vid det tillfälle, då kallelse meddelas till det sammanträde, vid vilket
ärendet första gången skall hos stadsfullmäktige handläggas. Kollegiet
äger att därjämte låta såsom bilagor trycka sådana till ärendet hörande
handlingar, som kollegiet anser vara av den vikt, att innehållet av desamma
bör i dess helhet komma till fullmäktiges kännedom.

Mom. 2. Kortfattad underrättelse om fullmäktiges beslut i anledning
av stadskollegiets utlåtanden skall till trycket befordras och vidfogas
årets utlåtanden.

§ 19.

Skulle stad skollegiet finna ett ärende vara av den brådskande beskaffenhet,
att fullmäktige böra kallas att däri besluta, innan kollegiets
yttrande hinner tryckas och utdelas till stadsfullmäktige, må det ankomma
på kollegiet att hos ordföranden anhålla, det fullmäktige ändock må
för sådant ärendes behandling varda kallade till sammanträde.

Denna instruktion träder i kraft den 1 april 1920. Angående de
val till stadskollegiet, som närmast därefter skola äga rum, gälle vad i
bestämmelserna för ikraftträdande av lagen den om ändring

i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862 är stadgat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 25.

Bilaga B.

Förslag

till

Instruktion för Stockholms stads drätselnämnd.

§ 1.

Stockholms stads drätselnämnd utgör organ för stadens penningförvaltning
samt ombesörjer verkställighet och förvaltning av de kommunens
angelägenheter i övrigt, vilkas vård av stadskollegiet åt nämnden
överlämnas.

Nämnden äger att själv eller genom ombud så inför som utom
domstol anhängiggöra och föra stadens talan i alla ärenden, som falla
inom nämndens förvaltningsområde.

§ 2.

Nämnden uppbär, förvaltar och redovisar i föreskriven ordning de
inkomster, vilka inflyta av allmänna rörelsen eller inkomstgivande rättigheter
eller beredas genom uttaxering eller annorledes, tillser, att stadens
rätt i dessa hänseenden behörigen iakttages, samt bestrider de utgifter,
vilka erfordas för stadens allmänna behov i de avseenden, varom i denna
instruktion förmäles, och vilka blivit bestämda i den ordning, som före--skrives i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Om nämndens befogenhet att göra framställning om rättelse i debitering
av stadsutskylder är stadgat i kommunalförordningen för Stockholm.

§ 3.

Nämnden handhaver ledningen av stadens kassa- och räkenskapsväsen
i överensstämmelse med reglemente, som av stadsfullmäktige fastställes.
I avseende på uppbörden och redovisningen av stadens medel
skall iakttagas vad i detta reglemente finnes föreskrivet.

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 2.r>.

§ 4.

Drätselnämnden äger att i nödig omfattning å stadens vägnar upptaga
lån, i den man icke därigenom den i § 30 i kommunalförordningen
lör Stockholm stadgade gränsen för stadens underställningsfria upplåning
överskrides.

Frågor om lån till högre belopp samt om avskrivning ur räkenskaperna
av någon stadens fordran, sedan vederbörande revisorer yttrat
sig däröver, skola underställas stadsfullmäktiges prövning.

§ 5-

I fall, som ej tåla uppskov, må nämnden på framställning medgiva
överskridande av beviljat anslag. Sådant överskridande skall genast
anmälas till stadskollegiet.

§ 6.

Nämndens verkställande organ för handhavande av penningförvaltningen
utgöres av kammarkontoret, vars chef är stadskamreraren.

Genom revisionskontoret, vars chef är stadsrevisorn, granskas samtliga
räkenskaper rörande kommunalförvaltningen, i avseende å vilka ej
annorledes är förordnat.

Under nämnden lyda vidare auktionsverket, vars chef är auktionsdirektören,
samt stadens ombudsman.

§ 7.

A nämndens stat upptagen personal antages av nämnden.

Extra personal antages och entledigas av vederbörande förvaltningschef,
där ej av nämnden annorlunda bestämmes.

§ 8.

Instruktion för kammarkontoret och revisionskontoret samt i övrigt
nödiga instruktioner för drätselnämnden underlydande tjänstemän ävensom
reglemente för auktionsverket utfärdas av nämnden, som tillika övervakar,
att personalen fullgör sina åligganden och prövar dess åtgöranden, då
sådana hos nämnden överklagas. #

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 9.

Nämnden, består av, förutom ordförande och vice ordförande, som
utses av stadskollegiet, fem andra ledamöter, vilka jämte fem suppleanter
för nämndens ledamöter väljas av stadsfullmäktige.

Angående tiden och ordningen för val av ledamöter och suppleanter
samt deras tjänstgöringstid gälle i övrigt vad i kommunalförordningen
för Stockholm därom stadgas.

Ordningen mellan suppleanterna skall, där valet ej skett proportionellt,
bestämmas vid tjänstgöringsårets början i första rummet efter
suppleanternas tjänstetid i nämnden, men vid lika tjänstetid efter ålder
såsom stadsfullmäktig eller efter levnadsår; dock att genom enhälligt
beslut av nämnden må kunna bestämmas, att viss ledamot skall vid
förfall i första rummet ersättas av viss suppleant.

§ io.

Har borgarråd, som utsetts till ordförande i nämnden, avgått eller
erhållit tjänstledighet, skall den, som jämlikt § 34 mom. 2 i kommunalförordningen
för Stockholm utsetts i hans ställe, uppehålla jämväl hans
befattning såsom ordförande i nämnden.

Åro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att bevista
nämndens sammanträde, utses ordförande för tillfället.

När överståthållaren är tillstädes, föres ordet av honom.

§ Il Nämnden

äger mellan sina ledamöter fördela göromålen på sätt
lämpligast synes, ävensom uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter
eller åt under nämnden lydande förvaltningschefer, var för sitt område,
att handhava särskilda förvaltningsärenden. Beslut, som på grund av
sådant uppdrag fattas, skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

§ 12-

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse minst en gång i
månaden, eller när ordföranden eljest sa finner nödigt eller minst tva
ledamöter med uppgift on* anledningen därom skriftligen göra framställning.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 25.

Förhinder att bevista sammanträde skall i god tid meddelas ordföranden.

Vid val av under nämnden lydande förvaltningschefer skola samtliga
ledamöter eller suppleanter för dem vara tillstädes. Övriga ärenden
må till avgörande företagas, såvida ledamöter eller suppleanter äro tillstädes
till minst det antal, som närmast överstiger hälften.

Vid val inom nämnden sker omröstning, där så äskas, med slutna
sedlar, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika röstetal. I övriga
frågor verkställes öppen omröstning, och bliver den mening gällande,
varom de flesta förena sig. Falla rösterna å båda sidor lika, gälle den
mening ordföranden biträtt.

§ 13-

Vid nämndens sammanträden äger stadskamreraren närvara och
deltaga i överläggningarna med rätt att därvid framställa förslag samt
få sin mening antecknad till protokollet.

Enahanda befogenhet tillkommer övriga i § 6 om förmälda förvaltningschefer,
var för sitt förvaltningsområde.

§ H.

Vid nämndens sammanträden föres protokoll, som vid näst därpå
följande sammanträde justeras, såvida ej åt ordföranden uppdragits att
ensam eller jämte en eller flera ledamöter dessförinnan verkställa justeringen.

Till protokollet skola jämte anteckning om de tillstädesvarande
upptagas de ärenden, som till handläggning förekomma, samt besluten.
Önskar någon, att skälen för hans särskilda mening åtfölja protokollet,
bör han senast vid protokollets justering avlämna sin mening, skriftligen
avfattad, för att detsamma bifogas.

§ 15.

Från nämnden utgående expeditioner skola, försedda med vederbörlig
kontrasignation, å nämndens vägnar undertecknas av ordföranden
eller, därest han är hindrad, av två av nämndens ledamöter.

Protokollet jämte utdrag därav undertecknas av protokollsföraren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 20 höft. (Nr 25.) 274219 8

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 25.

§ 16-

Nämnden åligger att varje år till stadskollegiet avlämna förslagtill
inkomst- och utgiftsstat för det kommande året, vad angår avlöningsoch
pensionsväsendet, före den 15 juni och i övriga delar före september
månads utgång, därest ej stadsfullmäktige jämlikt § 42 i kommunalförordningen
för Stockholm bestämma annan tid, inom vilken statförslagen
skola avgivas, ävensom att avgiva de utlåtanden och redogörelser,
som infordras av stadsfullmäktige, stadskollegiet, vederbörande borgarråd
eller annan behörig myndighet.

§ 17-

Stadens huvudbok skall, avslutad för kalenderår, tillika med nämndens
övriga räkenskaper samt hos nämnden förda protokoll före den 1 därpå
följande maj tillhandahållas revisorerna, vilka till ett antal av fem, jämte
tre suppleanter, utses av stadsfullmäktige.

Revisorerna äga till sin hjälp antaga sekreterare och kameralbiträde.

Revisionsberättelsen bör vara avslutad och berättelse däröver till
nämnden avlämnad inom oktober manads slut. Berättelsen med det
utlåtande, vartill den må anses föranleda, skall av nämnden ofördröjligen
överlämnas till stadsfullmäktige.

Övergångsbestämmelse.

Denna instruktion träder i kraft den 1 april 1920. De, som på
grund av tidigare uppdrag äro ledamöter eller suppleanter i drätselnämnden,
skola frånträda sina befattningar den 10 april 1920. Från
och med sistnämnda dag skall nämnden hava den sammansättning, som
i denna instruktion stadgas, i följd varav val av ledamöter och suppleanter
i nämnden skola företagas under tiden 1—9 april 1920. De ledamöter
och suppleanter, som då utses av stadsfullmäktige, väljas för tiden till
och med den 31 december 1921, dock att bland dessa två ledamöter och
två suppleanter skola efter lottning inför nämnden utträda vid slutet
av 1920.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.