Kung!. Maj ds Proposition Nr 392 (Proposition 1919:392)

Kung!. Maj ds Proposition Nr 392.

Nr 392.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag i fråga
om antalet av vissa befattningar vid statens järnvägar
ra. m.; given Stockholms slott den 25 april 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att beträffande sådana befattningar vid statens järnvägar, vilkas
antal enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av
Kungl. Maj:t och riksdagen, från och med den 1 juli 1920 bestämma detta
antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet fogade förteckning.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 käft. (Nr 392.)

3829 18 i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Kungl. Maj:t har tidigare denna dag på min hemställan beslutat
underställa riksdagens prövning upprättat förslag till gemensamt avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. Nämnda förslag, som bygger på det av
kommunikationsverkens lönekommitté den 20 februari 1919 i ämnet avgivna
utlåtandet, avser att reglera avlöningsförhållandena för samtliga
ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom för de icke ordinarie
befattningshavare, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Beträffande statens järnvägar utgår enligt förslaget för befattning
såsom generaldirektör, överdirektör och souschef, överdirektör, överingenjör
samt distriktschef arvode med visst angivet belopp för år räkn it.
För övriga ordinarie befattningshavare utgår lön enligt en i reglem mtet
införd löneplan. Denna plan upptager för manliga tjänstemän 20 lönegrader
och för kvinnliga tjänstemän 7 lönegrader. 1 eu vid reglementet

• Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 392.

fogad tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning
är att hänföra.

Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,
så vitt angår de befattningar, för vilka särskilt arvode är fastställt,
samt de uti berörda tjänsteförteckning uppförda, för manliga
tjänstemän avsedda befattningar, vilka hänförts till 13—20 lönegraderna.

Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

Beträffande icke ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar
fastställes antalet järnvägs fullmäktige och överrevisorer av Kungl. Maj:t
och riksdagen.

Det föreslagna reglementet upptager i fråga om statens järnvägar
vissa nya befattningsgrupper, varjämte i en del fall uppdelning skett av
nu befintliga sådana grupper å olika lönegrader. Beträffande vissa befattningar
har vidare förändrad benämning föreslagits.

1 samband med löneregleringsförslaget hava frågor av organisatorisk
natur upptagits till behandling allenast i den mån sådant varit nödvändigt
för bedömande av behovet av de nya befattningsgruppernas inrättande
samt för befattningarnas placering å löneskalan.

Jag ämnar nu underställa Kungl. Maj:t frågan om antalet av de
befattningar, beträffande vilka avgörandet i sådant hänseende enligt det föreslagna
avlöning sreglementet tillkommer Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt;
och kommer jag därvid att ytterligare behandla vissa av järnvägsstyrelsen
och lönekommittén väckta förslag av organisatorisk innebörd.

I skrivelse den 4 september 1918 till lönekommittén har järnvägsstyrelsen
framlagt förslag i fråga om de organisatoriska förändringar,
som styrelsen ansett böra underställas 1919 års riksdag eller i övrigt
komma till beaktande i samband med kommitténs uppdrag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 september 1918 har järnvägsstyrelsen
sedermera gjort framställning om inrättande av åtskilliga nya
befattningar vid statens järnvägar.

Sedan denna framställning remitterats till kommuDikationsverkens
lönekommitté, bär kommittén med skrivelse den 2 december 1918 överlämnat
förslag beträffande vissa organisation sförhållanden vid statens järnvägar.

Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen därefter den 13 januari
1919 avgivit yttrande i ärendet, varjämte styrelsen i skrivelse den 1 mars
1919 i anledning av lönekommitténs löneregleringsförslag berört vissa
därmed sammanhängande organisationsfrågor vid statens järnvägar.

De förslag, som av järnvägsstyrelsen i förenämnda skrivelse den Föreslagna
20 september 1918 framlagts, avse följande nya ordinarie befattningar: ”lingar!*''

Kungl. Majds Proposition Nr 392.
inom styrelsen:

å administrativa byrån: en förste aktuarie och kalkylatorsbefattning
inom avdelningen för ekonomiska utredningar samt en aktuarie å
statistiska kontoret för ledningen av arbetet med statens järnvägars
berättelse,

å kameralbyrån: en notarie,

å banbyrån: en byråingenjör av l:a klass för geotekniska utredningar
och en byråingenjör av 2:a klass för betongkonstruktioner,

å ban- och maskinbyråerna: en sekreterarbefattning å vardera byrån
i stället för nuvarande notariebefattningen,

å vissa rit- och konstruktionskontor inom de tekniska byråerna:
ny befattning under benämning konstruktör för underingenjör, som är
bunden vid konstruktionsarbete,

å inrikes taxebyrån: en notarie samt
å utrikes taxebyrån: en notarie;

vid distrikten:

en baningenjör av 2:a klass, en maskiningenjör av 2:a klass samt
en trafikinspektör av 2:a klass och en byråassistent, samtliga utgörande
erforderligt sektionsbefäl vid linjen Mora—Orsa—Sveg—Brunflo,
nitton byråassistenter i säkerhetstjänst,

två underinspektörer, en i Krylbo och en i Falköping Ranten samt
en expeditionsföreståndare i Örebro.

Styrelsen har vidare i sistnämnda skrivelse ävensom i skrivelsen
den 4 september 1918 ifrågasatt vissa ändringar beträffande underbefälsgraderna,
nämligen

uppdelning av lokomotivmästarbefattningen i två befattningar: lokomotivmästare
av l:a klass och lokomotivmästare av 2:a klass,

inrättande av två nya slag av befattningar: stallgårdsmästare och
vagngårdsmästare,

uppdelning av överbanmästarbefattningen i två befattningar: överbanmästare
av l:a klass och överbanmästare av 2:a klass, samt

inrättande av en mellangrupp mellan nuvarande stationskaris- och
stationsförmansbefattningar.

Slutligen innefattar styrelsens förslag dels viss ändring i § 3 av
gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar, avseende
uppflyttning av den däri uppdragna gränsen mellan de befattningar,
vilkas antal bestämmes av riksdagen, och de befattningar, vilkas

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

antal årligen av Kungl. Maj:t fastställes i arvodesstaten, dels ock viss
omklassificering inom trafikinspektörsgruppen.

1 eu senare till lönekommittén avlåten skrivelse har järnvägsstyrelsen
hemställt om inrättandet å revisionskontoret av fem revisorstjänster, i
samband varmed föreslagits, att föreståndarens för kontoret tjänstetitel
skulle ändras till revisionskommissare.

Förutom nu berörda förslag av järnvägsstyrelsen har lönekommittén
även haft att behandla åtskiiliga från personalorganisationer eller tjänstemannagrupper
vid statens järnvägar till kommittén riktade framställningar
av mer eller mindre framträdande organisatorisk innebörd. Vid granskning
av det ganska vidlyftiga material, som sålunda förelegat, har kommittén
funnit sig icke böra till prövning upptaga de i järnvägsstyrelsens
skrivelse till Kungl. Maj:t väckta förslagen om inrättande av nya tjänster
inom redan befintliga tjänstemannakategorier samt om viss omklassificering
inom trafikinspektörsgruppen, enär samma förslag icke synts
kommittén vara av organisatorisk innebörd; dock har kommittén ur
annan synpunkt ansett sig böra avgiva yttrande i fråga om förslaget
om anställande av nitton byråassistenter i säkerhetstjänst. Av personalorganisationer
och tjänstemannagrupper gjorda förslag, som ägt sammanhang
med järnvägsstyrelsens framställningar, hava av kommittén berörts
i den mån de därtill givit anledning, varemot kommittén, med hänsyn
till sin begränsade uppgift ifråga om organisationsförhållandena, icke
ansett sig kunna upptaga övriga ifrågavarande förslag, även där de synts
innebära beaktansvärda uppslag. Till stöd härför framhåller kommittén,
att tiden icke medgivit vidtagandet av de mera ingående undersökningar,
som för förslagens definitiva prövning skulle erfordrats, varjämte järnvägsstyrelsen,
för vilken förslagen ej torde varit obekanta, icke berört dem
i sina framställningar och således synes hava funnit dem icke böra vinna
avseende i sammanhang med kommitténs arbeten.

Till en början må här erinras, att riksdagen i skrivelse den 24 maj
1918, nr 215, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar m. m., uttalat, att därest fråga skulle vara att till ett
följande år framlägga förslag om nya slag av tjänster vid statens järnvägar,
vilkas inrättande kunde tänkas innebära eller leda till avsteg från
den år 1907 fastställda organisationen av statsbaneförvaltningen, klarläggande
utredning i sådant avseende borde föreligga, innan ärendet
underställdes riksdagens prövning. I anledning av detta uttalande må
framhållas, att de av järnvägsstyrelsen och lönekommittén i detta sammanhang
framlagda förslagen icke innebära rubbning av den nuvarande

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

A. Befattningar
i
styrelser!.

Administrativa
byrån.

1. En förste
aktuarie.

Järnvägs styrelsen.

statsbaneorganisationen utan endast avse en utvidgning eller påbyggnad
i vissa avseenden av den nuvarande organisationen. Såsom jämväl av
kommittén framhållits, torde därför de framkomna förslagen kunna prövas
utan att behov föreligger av en sådan utarbetad plan för utvecklingen
av statens järnvägars förvaltning, som av riksdagen i nyssberörda skrivelse
åsyftats.

Jag övergår nu till en redogörelse för de förut omförmälda framställningarna,
i den mån desamma icke redan behandlats i samband med
löneregleringsförslaget. 1 sådant hänseende är att märka, att järnvägsstyrelsens
förslag rörande utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att
bestämma antalet befattningshavare redan varit föremål för prövning och
att Kungl. Maj:t — såsom av min inledningsvis lämnade redogörelse för
det föreslagna avlöningsreglementet torde framgå — redan fattat beslut
i denna fråga. Likaledes hava förslagen om inrättandet av stallgårdsoch
vagngårdsmästarbefattningar samt av en mellangrupp mellan nuvarande
stationskaris- och stationsförmansbefattningarna blivit prövade,
vadan anledning att nu ingå på dessa frågor ej torde föreligga. Beträffande
den ifrågasatta uppdelningen av de nuvarande lokomotivmästaroch
överbanmästarbefattningarna har lönekommittén ansett, att en dylik
åtgärd åtminstone icke för närvarande bör vidtagas. Järnvägsstyrelsen
har jämväl i utlåtande över kommitténs betänkande godtagit kommitténs
ståndpunkt i denna fråga; och torde densamma därför tills vidare böra
lämnas åsido.

Från och med år 1908 har inom styrelsen funnits inrättad en
särskild tjänst med uppgift för innehavaren att utföra och leda utredningar
rörande järnvägsekonomiska förhållanden. Denne tjänsteman,
vilken före den 1 januari 1918 benämndes matematiker, men från och
med sistnämnda dag erhållit benämningen byrådirektör, fungerar såsom
föreståndare för administrativa byråns avdelning för ekonomiska utredningar
och har enligt arbetsordningen till åliggande att tillhandagå
styrelsen och dess byråer med utredningar rörande järnvägsekonomiska
förhållanden ävensom matematiska utredningar av försäkringsteknisk och
därmed jämförlig natur samt att med uppmärksamhet följa företeelserna
inom de järnvägsekonomiska områdena samt taga initiativ till och väcka
förslag om sådana anordningar och förenklingar, som kunna åvägabringa
besparingar eller eljest befinnas lämpliga.

Till sitt biträde har ifrågavarande tjänsteman sedan den 1 januari
1918 en aktuarie. Järnvägsstyrelsen hemställer nu om inrättande av

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 802. 7

ytterligare en befattning för ifrågavarande ändamål, samt anför till stöd
härför följande:

»Till verksamhetsområdet för byrådirektören å administrativa byrån borde
höra att verkställa erforderliga utredningar till klarläggande av förhållandet
mellan driftkostnadernas storlek och tariffernas höjd eller med andra ord utredningar,
motsvarande dem, för vilka man vid större enskilda affärsföretag plägar
hava anställd särskild tjänsteman, en s. k. kalkylator.

På grund av omfattningen och den krävande naturen av de utredningar av
skilda slag, som blivit ifrågavarande tjänsteman anförtrodda, har det emellertid
hittills icke varit möjligt att inom styrelsen få till stånd några regelbundna utredningar
av sådan art, som nyss nämnts, utan har man fått nöja sig med dylika
vid särskilt påfordrade tillfällen. Visserligen har förenämnda tjänsteman från
och med den 1 januari 1918 fått såsom biträde åt sig anställd en aktuarie, men
såväl dennes som byrådirektörens tid har i full utsträckning tagits i anspråk för
andra krävande utredningar. Särskilt är härvid att framhålla anbefallda utredningar
rörande byggande av nya bansträckor inom statsbanenätet samt frågor
om beviljande av koncession för enskilda järnvägar. I följd härav har det fortfarande
icke blivit möjligt att anordna ovan åsyftade regelbundna utredningar.

Tidigare torde styrelsens förslag till statsbanetariffer hava grundats på den
allmänna kännedom, som styrelsen ägt rörande driftkostnadernas storlek i förhållande
till olika slags trafik. De taxenedsättningar, som av styrelsen beviljats,
torde hava grundats på — jämte utredning i varje särskilt fall om behovet av nedsättning
— en mera allmän uppfattning rörande de ekonomiska verkningarna av
desamma. Först 1905 års persontariffreform vilade på mera ingående beräkningar
över utgifternas storlek i persontrafik. Sedermera hade järnvägstaxekommittén
föranstaltat om mycket detaljerade beräkningar över utgifternas storlek för olika
slags trafik.

Denna driftkostnadsutredning, vilken grundade sig på 1910 års trafikresultat
och som linnes intagen som del IV A av kommitténs publikationer, ligger alltjämt
som basis för inom styrelsen gjorda, ofta återkommande kalkyler rörande
driftkostnadernas storlek för viss transport eller viss grupp av transporter.

Detta sakernas tillstånd kan givetvis icke vara tillfredsställande. Driftkostnaderna
borde genom bokföring och supplerande statistik så ordnas och
grupperas, att dels en kontinuerlig översikt vinnes rörande relationen mellan
inkomster och utgifter för olika huvudslag av trafik, dels ock ett färdigt utgiftsstatistiskt
underlag beredes för genomförande av detalj beräkningar, grundade på
möjligast färska data rörande kostnadernas storlek under givna detaljförutsättningar.
Vad bokföringen angår, har den bokföringskommitté, som styrelsen under
år 1917 tillsatt, anmodats att i möjligaste mån taga hänsyn till nyss angivna
synpunkter. Emellertid är det icke möjligt att enbart genom bokföring nå det
avsedda syftet, utan erfordras i betydande utsträckning en supplerande statistik
och kalkylation.

En dylik kalkylation kan, såsom av taxekommitténs driftkostnadsutredning
framgår, anknytas redan till nuvarande bokföring, men torde komma att än lämpligare
och smidigare kunna anpassas efter ett blivande moderniserat bokföringssystem.

Särskilt under nu rådande förhållanden, då oupphörliga fluktuationer i
prisnivån vålla ständiga ändringar i driftkostnaden per transportenhet och då
jämväl själva trafikförhållandena undergå stora rubbningar, skulle sådana konti -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

nuerliga, helst månatliga översikter, som ovan antytts, vara synnerligen behövliga.
Men behov därav kommer att allt framgent göra sig starkt gällande, i första
rummet med hänsyn till den allmänna revision av taxeväsendet, som förestår,
men även med hänsyn till behandlingen av de framställningar om taxenedsättning,
som till ej ringa antal pläga inkomma till styrelsen, liksom ock till de många
affärsuppgörelser i övrigt, varom styrelsen har att avgiva förslag eller fatta
beslut.

Med hänsyn till sålunda anförda förhållanden är det nödvändigt att omedelbart
under förenämnda byrådirektör och föreståndare för administrativa byråns
avdelning för ekonomiska utredningar anställa en särskild tjänsteman med huvudsaklig
uppgift att på ett mera självständigt sätt biträda byrådirektören med anordnandet
och utförandet av de här ovan åsyftade utredningarna. Denne tjänsteman,
vilken bör fungera såsom byrådirektörens närmaste man och ställföreträdare,
skulle hava att systematisera och gruppera utgifterna för olika slags trafik och
verkställa såväl kontinuerliga driftkostnadsöversikter som ock ifrågakommande
detalj beräkningar rörande driftkostnadernas storlek för vissa slag av detaljtransporter
in. in.

Till ifrågavarande tjänstemans uppgift borde även höra att i den omfattning,
som kunde finnas vara lämplig, införskaffa siffermaterial rörande utgifterna och
med dem i samband stående utförda arbeten samt systematiskt ordna och
sammanställa detta material till ledning för den sakliga kontrollen. Det är i
detta sammanhang att erinra, hurusom styrelsen i utlåtande över den av överrevisorerna
vid statens järnvägar verkställda granskningen av 1916 års räkenskaper
och förvaltning beträffande den sakliga granskningen anfört, bland annat,
att styrelsen trott sig finna, att genom redovisningens grundande på modernare
bokföringsmetoder och ekonomisk statistik en mera mångsidig och klar överblick
skulle kunna erhållas av utgifternas storlek, sedd såväl i relation till den trafik
och de inkomster, varemot de särskilda utgifterna närmast svarade, som ock i
relation till utförda arbeten och prestationer av olika slag. Belysande översikter
i sistnämnda hänseenden synes styrelsen kunna erhållas, men erfordras för deras
sammanställning och bearbetning en särskilt kompetent fackutbildad tjänsteman.
Det synes vara lämpligt,, att organisationen och ledningen av denna gren av
utgiftsbokföringen lägges under förenämnda byrådirektör att av honom utföras
med biträde av ovan åsyftade tjänsteman, för såvitt den icke är av beskaffenhet
att böra förläggas till respektive tekniska avdelningar.

Med hänsyn till arten samt vikten och betydelsen av de arbetsuppgifter,
som skulle komma att påvila nu ifrågavarande nye tjänstehavare, finner styrelsen
honom böra i avlöningshänseende likställas med förste aktuarie m. fl. För befattningen
i fråga, vars innehavare lämpligen torde kunna erhålla benämningen
förste aktuarie och kalkylator, torde böra föreskrivas samma kompetensvillkor
som för byrådirektören å administrativa byrån eller inför filosofisk fakultet avlagd
examen, i vilken matematik inginge såsom ämne.»

Kommunikation
s verkens
lönekommitté.

Kommunikations verkens lönekommitté, som tagit närmare kännedom
om arten och omfattningen av de arbeten, vilka åligga ifrågavarande
avdélning, har förklarat sig icke hava något att erinra mot inrättandet
av en ny ordinarie tjänst därstädes. Kommittén har jämväl funnit, att
de betydelsefulla uppgifter, som skulle tillkomma innehavaren av den
ifrågasatta tjänsten, böra föranleda, att densamma hänföres till samma

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

lönegrad som föreståndarna för järnvägsstyrelsens kontor i allmänhet
tillhöra, helst som det torde bliva nödvändigt att giva ifrågavarande
befattningshavare en relativt självständig ställning inom avdelningen
och underställa honom ett särskilt arbetskontor.

Sedan den på järnvägstaxekommitténs föranstaltande verkställda
driftkostnadsutredningen avslutats, hava regelbundna utredningar till
klarläggande av förhållandet mellan driftkostnadernas storlek och tariffernas
höjd icke vidtagits. Kommitténs utredning, som grundade sig
på 1910 års trafikresultat, ligger därför fortfarande i huvudsak till grund
för styrelsens kalkyler rörande driftkostnadernas storlek för viss transport
eller viss grupp av transporter. De ändrade förhållanden, som sedan
sistnämnda år inträtt, hava emellertid medfört behovet av kompletterande
eller nya utredningar av ifrågavarande art. Med hänsyn till de
synnerligen betydande belopp, vartill statens järnvägars utgifter uppgå,
måste det nämligen vara av största vikt, att styrelsen vid handläggandet
av tariffrågor eller andra affärsuppgörelser av hithörande art har till sitt
förfogande sådant statistiskt material, som i möjligaste mån motsvarar
de rådande förhållandena. De arbetskrafter, som för närvarande stå till
styrelsens förfogande för ekonomiska utredningar, äro emellertid icke
för nu ifrågavarande ändamål tillräckliga.

Till belysande av den arbetsbörda, som åligger ifrågavarande avdelning,
må framhållas följande.

Avdelningens arbetsuppgifter hava icke blivit genom instruktion
eller i arbetsordningen noga preciserade. Emellertid har en viss praxis
utbildat sig ifråga om arten av de ärenden, som för utredning hänvisats
till avdelningen, och kan det i kortaste sammanfattning sägas, att i allt
större utsträckning dit hänvisats sådana ärenden, som för beredningfordra
särskild statistisk och järnvägsekonomisk utbildning.

Såsom exempel må här nämnas vissa grupper ärenden, som ankomma
på avdelningens handläggning. Statistiska ärenden höra enligt instruktionen
under administrativa byråns handläggning. Statistiska ärenden
av mera krävande art, som icke ansetts böra handläggas av förste
aktuarien å statistiska kontoret, hava av styrelsen eller generaldirektören
hänvisats till ifrågavarande avdelning. Bland sålunda givna uppdrag må
nämnas utarbetandet av förslag till ändrad uppställning av allmän järnvägsstatistik
och till uppställning av statistiken för tjänstebruk.

Under administrativa byråns handläggning höra vidare koncessionsfrågor.
Sådana frågor pläga ofta för ekonomisk utredning överlämnas
till ifrågavarande avdelning. Utredningar rörande nya statsbanor
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 käft. (Nr 392.) 3839 is 2

Departement

chefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 392.

överlämnas i regel till denna avdelning. I samband härmed må nämnas,
att även vid olika tillfällen underhand framlagda förslag till statsinlösen
av enskilda banor dit hänvisats.

Beträffande statsbanornas budgetärenden hava de större finansiella
problem, som särskilt under kristiden uppstått, i regel för utredning hänvisats
till ifrågavarande avdelning. Byrådirektören har sålunda bland
annat varit sysselsatt med utredning rörande beräkningsbara ekonomiska
resultat under nästkommande tioårsperiod. Avdelningen har vidare haft
under utredning frågor om behov av taxeförhöjningar under olika tider
samt sättet för nämnda behovs fyllande genom avvägning av taxeförhöjningarna
för olika slag av transporter. Vidare hava beräkningar utförts
rörande behovet av ökat förlag under kristiden och sättet för behovets
fyllande och avveckling. I samband med dessa stora frågor har avdelningen
haft under utredning ett flertal därmed sammanhängande spörsmål
av mindre genomgripande betydelse.

Även vissa ärenden rörande trafikeringskontrakt handläggas å avdelningen.
Denna har sålunda att uppgöra de årliga avräkningarna med
Luossavaarabolaget för trafiken av lapplandsmalm. Vidare hava förslag
till ett flertal trafikeringskontrakt, avseende trafikering av främmande
banlinjer genom statens försorg, varit under handläggning.

Förutom nu nämnda större ärenden har avdelningen att besvara
det stora antal frågor, som från olika håll ställas pa densamma i statistiska
och järnvägsekonomiska ämnen. Dessa spörsmål beröra så
gott som alla områden inom den vitt utgrenade järnvägstjänsten och
kräva stundom tidsödande utredningar.

Av det anförda torde framgå, att de arbetsuppgifter, vilka åligga
avdelningen, kräva en högt kvalificerad personal för deras fullgörande.
Avdelningen har ock nödgats öka sin personal pa det sätt, att för närvarande,
utom byrådirektören och aktuarien, därstädes tjänstgöra två
amanuenser med högskoleutbildning samt en bokhållare, varjämte tre
kvinnliga kontorsskrivare äro där sysselsatta.

Vad den nu ifrågasatta tjänsten angår, skulle dess innehavare hava
att upprätta periodvis, helst månatligen, återkommande översikter över
utgifternas storlek med fördelning efter en mängd skiftande synpunkter.
På grund av de omfattande utredningsarbeten av annat slag, som åligger
avdelningen, har den nuvarande personalen icke varit i tillfälle att ägna
de frågor, som sålunda skulle ankomma på den nya befattningen, någon
vidare uppmärksamhet, och torde någon förändring härutinnan icke kunna
förväntas.

För fullgörande av sina arbetsuppgifter torde det bliva nödvändigt,
att ifrågavarande befattningshavare får till sitt förfogande ett arbets -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392. 11

kontor med nödig personal. Han skulle sålunda närmast jämställas
med en kontorsföreståndare. Med hänsyn härtill har jämväl i 1''örslaget
till avlöningsreglemente för ifrågavarande ändamål upptagits eu ny befattning,
förste aktuarie, vilken hänförts till 15:e lönegraden och sålunda
i avlöningshänseende likställts med bland andra föreståndarna för miloch
revisionskontoren.

Å det till administrativa byrån hörande statistiska kontoret äro
för närvarande anställda en förste aktuarie och föreståndare, vilken
hädanefter skulle benämnas chef för statistiska kontoret, samt en aktuarie.

Beträffande den nu föreslagna nya aktuariebefattningen för arbetet
med statens järnvägars berättelse anför järnvägsstyrelsen följande:

»Ä järnvägsstyrelsens statistiska kontor äro arbetena uppdelade på två avdelningar,
en för vardera av de båda berättelser, som utarbetas å kontoret, nämligen
allmän järnvägsstatistik och statens järnvägars berättelse.

Den förra avdelningen ledes från och med år 1918 av en aktuarie, som
tillika är kontorsföreståndarens närmaste man och ställföreträdare. Vid förslag
om inrättande av denna nya befattning å statistiska kontoret erinrade styrelsen
(se prop. nr 174/1917 s. 11—13) om järn vägsstatistikens betydliga utveckling
under det sista decenniet, för vilken lämnades närmare redogörelse, samt hurusom,
trots den starka utvecklingen, icke tillkommit någon ny ordinarie befattning,
avsedd för person med högre statistisk utbildning, vadan ledarskapet för statistiken
utövades enligt den ordinarie avlöningsstaten av föreståndare med biträde
av förste bokhållare och bokhållare. Vidare framhöll styrelsen, att vid eu jämförelse
mellan karaktären av de ledande befattningarna under respektive föreståndare
vid å ena sidan statistiska centralbyrån och de statistiska byråerna i
kommerskollegium och socialstyrelsen och å andra sidan statistiska kontoret
visade det sig, att förstnämnda verk av ifrågavarande befattningshavare krävde
högre statistisk utbildning och att åt dem givits ställning av förste aktuarie eller
aktuarie, samt att av en jämförelse mellan arbetsledarförhållandena vid järnvägsstyrelsens
statistiska kontor och vid annan mera omfattande förvaltningsstatistik
framginge, att vid generaltullstyrelsens statistiska kontor, som hade att sammanställa
månads- och årsuppgifter rörande rikets handel för vidare bearbetning
och publicering genom kommerskollegium, utom förste aktuarien funnes för
arbetsledningen tre aktuarier. Slutligen betonades, att på grund av det omfattande
uppgiftsmaterial, som inkomme till statistiska kontoret, bleve statistiken lätt
synnerligen dyrbar, såvida icke vid dess utarbetande förenklade räknemetoder
i största möjliga utsträckning komme till användning och i övrigt en klok begränsning
av det statistiska arbetet i detalj genomfördes. På anförda skäl hemställde
styrelsen, att närmast under förste aktuarien och såsom närmaste man
och ställföreträdare för denne måtte inom kontoret anställas en tjänstehavare av
aktuariegrad, vilken skulle närmast under förste aktuariens överinseende leda
arbetet med uppgörande av allmän järnvägsstatistik, vilken hemställan ock bifölls
av statsmakterna.

Arbetsledningen å den andra avdelningen inom statistiska kontoret åter,
som sysselsättes med utarbetandet av statens järnvägars berättelse och som är

!. En aktuarie
& statistiska
kontoret.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

uppdelad på fyra underavdelningar, en för personstatistik, en för godsstatistik,
en för varuslagsstatistik och en för vagnsstatistik, handhaves nu direkt under
kontorsföreståndaren av en förste bokhållare å varje avdelning.

Då den nytillkomne aktuariens huvudsakliga uppgift är att handhava ledningen
av arbetena med allmän järn vägsstatistik, är det för honom omöjligt att
i detalj deltaga i arbetsledningen för statens järnvägars årsberättelse. För allmän
järnvägsstatistik erfordras nämligen en ledare, som besitter möjlighet att noggrant
och vetenskapligt studera och granska de enskilda järnvägarnas till styrelsen
ingivna uppgifter, varför han icke kan helt överlämna detta arbete åt sina underordnade,
och det blir honom därför icke möjligt att ägna den andra ojämförligt
större avdelningen av kontoret någon avsevärd del av sin arbetskraft.

Icke heller för kontorsföreståndaren, som måste noggrant följa arbetena
med bägge berättelsernas utarbetande och som dessutom upptages av ständigt
ökade löpande göromål med bland annat utredningar och personalfrågor, låter
det sig göra att ägna detaljarbetena å statens järnvägars årsberättelse den ingående
uppmärksamhet, som dock vore i högsta grad nödvändig. Det är härvid att märka,
att denna avdelning nu omfattar en fast personal på mer än 50 personer och att
den tillfälliga personalen tidvis är ännu större.

Å samma huvudavdelning som förenämnda fyra förste bokhållare tjänstgör
ytterligare eu tjänsteman i samma grad, vilken bär att utföra sådana arbeten,
som äro gemensamma för de olika underavdelningarna samt för vissa svårare
arbeten till berättelsen och förekommande utredningar. Då emellertid denne
tjänsteman i viss grad måste hava överinseende över nyssnämnda arbetsledare,
är det givetvis mindre lämpligt, att han intager samma tjänsteställning som dessa,
varför styrelsen håller före, att aktuaries ställning lämpligen borde beredas honom,
och skulle han alltså i denna egenskap närmast under förste aktuarien övervaka
nämnda fyra underavdelningars arbeten och tillse, att behövligt samarbete dem
emellan kommer till stånd.

Av vederbörande departementschef har redan vid prövning av frågan om
inrättande av förberörda aktuariebefattning för arbetet med allmän svensk järnvägsstatistik
påpekats, att en jämförelse med andra statens verk, där statistik
utarbetas, gåve vid handen, att icke vid något av dessa verk den kvalificerade
arbetsledningen vore relativt så fåtalig som å järnvägsstyrelsens statistiska kontor,
att järnvägsstatistiken dock vore av särdeles komplicerad natur, och att det måste
anses vara ett viktigt intresse även ur besparingssynpunkt, att genom direktiv
från arbetsledningens sida dess utarbetande skedde efter teoretiskt och praktiskt
riktiga grunder.

Beträffande ifrågavarande befattning har styrelsen redan i skrivelse den 15
maj 1918 anhållit om bemyndigande att under år 1918 få förordna lämplig
tjänsteman med framstående erfarenhet på ifrågavarande område till bestridande
tillsvidare av en dylik tjänst.

Erfarenheten under den gångna tiden har med all tydlighet ådagalagt behovet
av befattningens uppförande å ordinarie stat, och får alltså styrelsen föreslå,
att i staten upptages ytterligare en aktuariebefattning avsedd för statistiska
kontoret.»

Departements- I anledning av järnvägsstyrelsens förenämnda framställning av den
chefen. maj 1918 }iar Kungl. Maj:t den 18 oktober samma år bemyndigat

Kumgl. Maj. ts Proposition Nr 392. 13

styrelsen att förordna lämplig tjänsteman att från och med den 1 november
1918 tills vidare tjänstgöra såsom aktuarie å statistiska kontoret.
Den i enlighet härmed förorduade aktuarien åligger att närmast under
kontorets föreståndare leda arbetet å den avdelning, som har att utarbeta
statens järnvägars berättelse.

Till belysande av arbetsomfattningen å ifrågavarande kontor kan
meddelas följande från järnvägsstyrelsen inhämtade uppgifter.

Enligt avlöningsstaten för år 1918 utgjordes den ordinarie personalen å
kontoret av 46 personer. Dessutom äro för närvarande å kontoret fast anställda
ett antal extra tjänstemän, aspiranter och kontorsvakter, vadan
kontorets fasta personal uppgår till mera än 60 personer. Härtill komma
ytterligare 18 personer utom kontoret, vilka regelbundet sysselsättas med
vissa betingsarbeten, varjämte under nära halva året sysselsättes en tillfällig
personal, som plägar uppgå till 50 personer eller däröver.

Av denna personal äro samtliga med undantag av den nuvarande
aktuarien, 7 andra ordinarie befattningshavare, 1 extra ordinarie tjänsteman
och 3 kontorsvakter uteslutande att hänföra till avdelningen för
statens järnvägars berättelse.

Å järnvägsstyrelsens statistiska kontor utarbetas regelbundet följande
publikationer, nämligen statens järnvägars årsberättelse, allmän järnvägsstatistik
(utkommer årligen), järnvägsstatistiska meddelanden (utkommer
månadsvis) samt statens järnvägars månadsstatistik för tjänstebruk.

Dessutom utarbetas årligen en publikation benämnd »Vagnslastgodstrafiken
å statens järnvägar», vilken emellertid tryckes blott vart
tredje år. Under de senare åren har ytterligare av kontoret utgivits
en preliminär redogörelse för statens järnvägar.

Sidantalet av dessa publikationer angives här nedan, varvid för
dem, som utkomma i kvartformat, fördubbling ägt rum för erhållande av
jämförbara tal.

Statens järnvägars årsberättelse för år 1916 .......................................... 622 sidor

Allmän järnvägsstatistik för år 1915 (föreligger i korrektur) c:a ......... 700 »

Preliminär redogörelse för år 1917 ........................................................ 152 »

Järnvägsstatistiska meddelanden för år 1917 ......................................... 249 »

Månadsstatistiken för år 1917 .................................................................. 842 »

Summa 2,565 sidor

Härtill kommer »Vagnslastgodstrafiken» c:a .......................................... 330 »

Summa 2,895 sidor

Av de redovisade publikationerna utarbetas »allmän järnvägsstatistik»
och »järnvägsstatistiska meddelanden» å avdelningen för allmän järn -

14 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392.

vägsstatistik och övriga publikationer å avdelningen för statens järnvägars
berättelse.

Då av de nu lämnade uppgifterna torde framgå, att ifrågavarande
aktuariebefattning måste anses jämväl för framtiden behövlig, biträder
jag styrelsens framställning om denna befattnings uppförande å ordinarie
stat.

Kameral byrån.

3. En notarie.

Rörande den föreslagna notarien å kameralbyrån anför styrelsen
följ ande:

»Enligt den av Kung! Maj:t den 21 december 1917 fastställda instruktionen
för järnvägsstyrelsen med underlydande linjeförvaltningar höra till styrelsens
kameralbyrås handläggning:

ärenden, som avse bestämmelser rörande personalens avlönings- och pensionsförhållanden; kameral-

och revisionsärenden;

kassaärenden med tillhörande inventeringar av styrelsens kassa och distriktskassorna; ärenden

rörande fria resor och transporter för personalen och andra därtill
berättigade;

ärenden rörande sjukvård, avsked, pension och understöd, rese-och traktamentsersättning,
gratifikation och annan dylik ersättning åt personal;

ärenden rörande ersättning på grund av gällande bestämmelser om ansvarighet
för skada i följd av järnvägs drift och om ansvarighet för skada till följd av
olycksfall i arbete, varjämte denna byrå dessutom har att handlägga personalen
vid statens järnvägsbyggnader rörande ärenden, som motsvara de här ovan
angivna.

Arbetet å byrån, vilken inrättades i samband med den från 1908 års ingång
genomförda omorganisationen av järnvägsförvaltningen, har under den gångna tiden
visat en så gott som år efter år fortgående stegring. Såsom framgår av nedanstående
tabell med uppgift å antalet till byråns verksamhetsområde under varje
år hänförda ärenden, har denna stegring under senare år varit mycket betydande
:

År

Antal ärenden

1908 ........

1909 ........

1910 ........

1911 ........

1912 ........

1913 ........

1914 ........

1915 .......

1916 ........

1917 ........

431

446

739

723

924

889

..... 1,043

.. .. 1,802

..... 2,278

..... 2,828

För tiden från och med den 1 januari till och med den 31 augusti 1918
utgör motsvarande siffra 2,891.

Kungl. May.ts Proposition Nr 892.

Förestående till belysning av omfattningen av byråns arbetsbörda lämnade
uppgifter äro emellertid så tillvida icke fullständiga, att däri icke medräknats
s. k. samrådsärenden, för vilkas avgörande byråns arbetskrafter i stor utsträckning
årligen anlitats och alltjämt anlitas. Uppgifter å det antal dylika ärenden, i
vilkas avgörande byråchefen å kameralbyrån deltagit, kunna icke lämnas, då registrering
av dylika ärenden icke förekommit å byrån.

Det torde icke kunna förnekas, att den sålunda påvisade stegringen av
arbetet å byrån till en viss grad under åren 1915—1918 rönt inflytande av kristidsförhållandena
och därpå grundade anspråk från personalen på löneförbättringar
m. in., men i betraktande av arten av de ärenden, som höra till byråns handläggning,
samt den alltjämt fortgående personalökningen vid statens järnvägar,
som betingas av statsbanenätets utveckling, synes det saknas fog för ett antagande,
att byråns arbetsbörda framdeles, efter inträdande av normala förhållanden, skulle
nedgå till det omfång, som den både före kristidens uppkomst, i all synnerhet
som byrån på senare tid tillförts en ny grupp av ärenden, vilkas antal icke är
beroende av dyrtidsförhållandena, nämligen ärenden angående pensionering av
icke ordinarie personal.

Byråns ordinarie personal består av, förutom byråchefen och sekreteraren,
två manliga bokhållare, två manliga och två kvinnliga kontorsskrivare. Dessutom
har sedan flera år tillbaka varit anställd en amanuens med juridisk utbildning,
vilken dock icke haft full tjänstgöringstid.

Erfarenheten har givit vid handen, att ökningen av byråns arbetsbörda numera
tagit en sådan omfattning, att byrån icke längre kan på ett tillfredsställande
sätt lösa sin arbetsuppgift utan att byrån erhåller eu förstärkning av de å byrån
i ordinarie tjänst anställda arbetskrafterna med särskild utbildning. De å byrån
förekommande ärendenas mängd och omfattning gör det nämligen omöjligt för
den såsom byråchefens närmaste man å byrån tjänstgörande sekreteraren att,
vid sidan av det arbetsledarskap, som utövas av honom med avseende å underlydande
personal, samt arbetet med beredning av ärenden av mera löpande natur
och granskning av uppsatta förslag till beslut i desamma, medhinna att i erforderlig
mån vara byråchefen behjälplig med beredning av viktigare ärenden av
större omfattning samt med uppsättande av skrivelseförslag i dylika ärenden.
En följd härav har blivit, att en del viktigare till byråns arbetsfält hörande frågor
fått stå tillbaka. För att avhjälpa detta missförhållande synes det vara nödvändigt
att ordna arbetsförhållandena å byrån så, att sekreteraren blir satt i tillfälle att
i större utsträckning än nu är förhållandet biträda byråchefen vid beredning av
dylika å byrån ofta förekommande större och viktigare ärenden. En sådan anordning
kan emellertid icke genomföras utan att sekreteraren till närmaste man
får en kvalificerad tjänsteman, till vilken skulle kunna överlämnas beredningen
och föredragningen inför byråchefen av en del av byråns ärenden vid tillfällen,
då sekreteraren mera odelat behöver ägna sin tid åt större och viktigare ärendens
beredning. Den hittills anlitade utvägen att för beredning av mera löpande
ärenden av administrativ natur och uppsättning av skrivelser i dylika ärenden
anlita arbetskrafter med icke ordinarie anställning och dessutom med kortare
tjänstgöringstid än den normala är numera, med den utveckling byrån vunnit,
otillfredsställande, bland annat med hänsyn därtill, att under senare åren mycket
täta ombyten av amanuenser skett, beroende därpå, att vederbörande, då inga
utsikter förelegat att inom järnvägsstyrelsen erhålla befordran till ordinarie befattning,
lämnat tjänsten och sökt anställning vid andra verk, där större utsikter

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Departements chefen.

Banbyrån.

4. En förste
byr&ingenjör.

i berörda avseende förelegat. Då alltså erfarenheten sedan flera år tillbaka,
även före kristiden, visat, att stadigvarande behov av en arbetskraft med juridisk
och administrativ utbildning utöver de två nuvarande ordinarie tjänstemännen
föreligger vid kameralbyrån, synes tiden vara inne att tillgodose detta behov
genom anställande därstädes av en ordinarie tjänsteman med dylik utbildning.
Det ansvarsfulla och i viss mån självständiga arbete, som sålunda skulle ingå i
sekreterarens närmaste mans tjänsteåligganden, synes icke kunna anförtros åt en
tjänsteman med lägre tjänstegrad och löneförmåner än en notarie.»

På grund av den inträffade ökningen av arbetet å styrelsens kamerala
byrå torde en förstärkning av byråns juridiskt och administrativt
utbildade ordinarie arbetskrafter vara erforderlig. Med hänsyn till arbetets
nuvarande omfattning är det nämligen icke möjligt för byråns
sekreterare att vid sidan av sin ställning som arbetsledare samt arbetet
med ärenden av mera löpande natur medhinna att i erforderlig grad
vara byråchefen behjälplig med beredning och föredragning av de större
och viktigare ärendena, vilka därför i många fall till men för arbetet å
byrån fått stå tillbaka. Åven om den påvisade ökningen i någon mån
varit beroende av med kristiden sammanhängande förhållanden, torde
dock, på sätt styrelsen framhållit, med fog kunna antagas, att någon
väsentlig minskning i arbetet icke efter inträdandet av normala förhållanden
kommer att inträffa. Då sålunda ett stadigvarande behov måste
anses föreligga av eu ny befattning, vars innehavare det skulle åligga
att biträda sekreteraren samt i vissa fall mera självständigt bereda och
inför byråchefen föredraga löpande ärenden samt ärenden av mindre
viktig natur, synes styrelsens förslag om uppförande för ändamålet å
styrelsens stat av en notariebefattning vara fullt befogat, varför förslaget
i denna del av mig tillstyrkes.

Såsom en början till ett systematiskt studium och behandlande av
byggnadsarbeten å svag grund tillsatte järnvägsstyrelsen den 29 december
1913 en geoteknisk kommission av fackmän inom såväl det geologiska
som det väg- och vattenbyggnadstekniska området med uppgift att
geologiskt undersöka vissa av styrelsen angivna statsbanelinjer samt att
i händelse av behov föreslå åtgärder till järnvägens säkerställande mot
sådana rubbningar av banvallen, vilka kunde befaras till följd av jordskred
eller dylikt.

I skrivelse den 29 september 1917 med förslag till inrättandet av
åtskilliga nya befattningar vid statens järnvägar meddelade styrelsen, att
nämnda kommission kunde förväntas hava slutfört sina undersökningar
under loppet av år 1918. Vidare framhöll styrelsen, att erfarenheten under
den tid kommissionen verkat allt mer påvisat nödvändigheten av att

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

jämväl i framtiden vederbörlig uppmärksamhet ägnades de geotekniska
problemen såväl vid anläggandet av nya järnvägar som vid underhållet
av redan betintliga. Detta kunde enligt styrelsens mening icke ske
annorledes än genom inrättandet vid statsbanorna av en geoteknisk fackavdelning,
vilken styrelsen tänkte sig förlagd under banbyrån. Denna
avdelnings uppgifter skulle i huvudsak bliva av två slag, nämligen dels
att företräda don geotekniska specialsakkunskapen vid nybyggnader och
underhållsarbeten vid statens järnvägar och dels att systematiskt arbeta
för en alltmera ökad och fördjupad insikt i de grundläggande frågorna
inom geotekniken. Efter att hava ingått på en närmare redogörelse för
de åligganden, som skulle komma att tillhöra ifrågavarande avdelning, anförde
styrelsen vidare, att de geotekniska frågorna med hänsyn till deras
sammansatta natur svårligen skulle kunna tillfredsställande lösas utan
ömsesidig samverkan mellan verklig geologisk och verklig teknisk sakkunskap.
Styrelsen fann därför nödvändigt, att den geotekniska avdelningen
tillfördes en skicklig väg- och vattenbyggnadsingenjör jämte eu
grundligt utbildad geolog. Då syftemålet med ifrågavarande avdelningvore
av teknisk art, borde avdelningen ställas under ingenjörens ledning.
Med hänsyn härtill och på i övrigt anförda skäl hemställde styrelsen,
som för det dåvarande icke ville ifrågasätta geologens uppförande på
ordinarie stat, att å styrelsens banbyrå måtte inrättas en byråingenjörsbefattning
av l:a klass, avsedd för föreståndaren för en blivande geoteknisk
avdelning.

Beträffande den föreslagna avlöningen hade överingenjören Hjalmar
Fogelmarck varit av skiljaktig mening samt förordat, att ifrågavarande
befattningshavare borde i avlöningshänseende och tjänsteställning likställas
med byrådirektör.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 mars 1918 av berörda
skrivelse förordade jag styrelsens ifrågavarande framställning, och framlade
Kungl. Maj:t i enlighet härmed i en samma dag avlåten proposition,
nr 150, förslag i ämnet.

I anledning av denna framställning väcktes inom riksdagen två
motioner med yrkande, att föreståndaren för den geotekniska avdelningen
skulle tilldelas byrådirektörs löneförmåner och tjänsteställning.

Beträffande förevarande fråga anförde riksdagen i skrivelse den 24
maj 1918, nr 215, följande. Riksdagen, som väl funnit inrättandet av
en geoteknisk avdelning inom järnvägsstyrelsen vara motiverat, hade
dock icke blivit övertygad om nödvändigheten av att personal för en
sådan avdelning omedelbart uppfördes å ordinarie stat. Omfattningen
av den ifrågavarande avdelningen syntes riksdagen vara mindre tydligt
Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 saml. 353 käft. (Nr 392.) 3829 is 3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

angiven, vadan ock svårighet förelåge att bedöma, vilken ställning borde
tillkomma avdelningsföreståndaren. Då ett uppskov med avgörandet av
frågan om den geotekniska avdelningen borde uppföras å ordinarie stat,
icke torde behöva medföra några mera avsevärda olägenheter, hade riksdagen,
som funnit berörda motioner innefatta i viss mån beaktansvärda
synpunkter, fördenskull icke funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.

1 sin skrivelse den 20 september 1918 framhåller järnvägsstyrelsen,
att det skulle vålla styrelsen betydande olägenheter, därest det geotekniska
arbetet vid statens järnvägar skulle behöva avbrytas på grund
av att lämpliga arbetskrafter saknades för övertagande av den med 1918
års utgång upphörande geotekniska kommissionens verksamhet. Styrelsen
har därför förnyat sin framställning i ämnet och anför till stöd härför vidare:

»Det skulle enligt styrelsens förmenande vara i högsta grad olämpligt att,
sedan kommissionen i huvudsak fullföljt sin uppgift att uppdraga riktlinjerna
för det geotekniska arbetets bedrivande, vid densammas nu förestående upplösning
icke se till att arbetskrafter finnas tillgängliga, som kunna övertaga och fullfölja
det av kommissionen påbörjade arbetet.

De åligganden, som komme att påvila den geotekniska avdelningen å banbyrån,
angåvos av styrelsen i skrivelsen den 29 september 1917 sålunda:

1) att, då sådant på grund av geotekniska förhållanden påfordrades, biträda
vid verkställandet av undersökningar för nya statsbanor, dubbelspår, grundläggningar
och övriga arbeten, ävensom att inom styrelsen biträda vid granskning av
inkomna förslag till dylika arbeten;

2) att upprätta förslag till och följa utförandet av arbeten, som särskilt avse
att säkerställa banan;

3) att verkställa inspektioner av från geoteknisk synpunkt beaktansvärda
delar av statsbanenätet;

4) att insamla, ordna och tillgodogöra den erfarenhet rörande geotekniska
frågor, som inhämtats och allt fortfarande inhämtas vid statsbanenätet och även
utanför detsamma;

5) att genom undersökningar av föreliggande stabilitetsfall och genom erforderliga
fält- och laboratoriestudier av jordarternas hållfasthets- och därmed sammanhängande
egenskaper och i övrigt på sätt, som kan befinnas lämpligt, verka
för att föra den grundläggande vetenskapen på området framåt;

6) att utarbeta metoder för verkställandet av geotekniska undersökningar
samt bringa till stånd ändamålsenliga benämningar och beteckningar beträffande
dylika arbeten;

7) att genom publikationer sprida kännedom om de rön inom geotekniken,
som genom institutionens verksamhet framkomma eller vilka av densamma in
samlas; samt

8) att, i den mån arbetet vid statens järnvägar det medgiver och allmänna
geotekniska frågor därav kunna antagas bliva belysta, utföra geotekniska utredningar
även för övriga statens verk, där sådana av desamma begäras.

Med hänsyn till riksdagens uttalanden i ämnet får styrelsen, utöver vad som
finnes angivet i styrelsens skrivelse den 29 september 1917, ytterligare anföra

Kungl. Maj: tv Fr oposition Nr .192. 19

följande, varav torde närmare framgå omfattningen av ifrågavarande tjänstogren
inom förvaltningen.

1) Vid förberedande undersökningar för framdragandet av nya banor och
dubbelspår torde i vanskligare terräng ett samarbete mellan undersökningsförrättaren
och en särskilt utbildad geoteknisk ingenjör vara i hög grad påkallat. Den
senare torde nämligen genom sin speciella kunskap kunna i stort giva anvisningar
på terrängens egenskaper ur bärighetssynpunkt. Vid upprättandet av definitiva
förslag till dylika anläggningar är ett sådant samarbete mellan undersökningsförrättaren
och den geotekniska ingenjören av ännu större betydelse och
torde höra förekomma i varje fall.

Aven vid pågående byggnader böra institutionens tjänstemän anlitas, då
arbetsledningen finner, att de geotekniska förhållandena så kräva.

2, 3) Dessa inspektioner böra avpassas efter de respektive bandelarnas allmänna
geotekniska beskaffenhet, så att desamma föi’etagas allt tätare ju större
sannoliklieteii för störande förändringar är. Vid inspektionerna bör den geotekniska
centralinstitutionen givetvis samai’beta med det lokala banbefälet. Inspektionerna
böra därför om möjligt så anordnas, att vederbörande linjebefäl kan deltaga
i förrättningarna.

Med hänsyn till erforderlig kontinuitet beträffande kännedomen om de geotekniska
förhållandena vid statens järnvägar samt för att de geotekniska rön,
som kunna framkomma genom dessa inspektioner, skola få en systematisk behandling,
bör det åligga den geotekniska institutionen att hos sig på ett lätt
överskådligt sätt registrera besiktningens resultat.

4) Det är givetvis en stor fond av erfarenhet, som så småningom förvärvats
av de ingenjörer, vilka haft hand om byggandet och underhållet av statens järnvägar.
Hittills har emellertid denna erfarenhet i mycket ringa grad kunnat
komma andra till godo, då det saknats en institution, som kunnat hopsamla alla
de rön, som blivit gjorda.

Om en verkligt tillförlitlig grund för de praktiska geotekniska frågorna, skall
kunna bringas till stånd, är det emellertid givetvis av synnerligen stor vikt, att
denna erfarenhet, liksom i möjligaste mån dylik erfarenhet från andra platser
inom landet och även utom landet, insamlas och systematiseras. Den föreslagna
geotekniska institutionen får häri en synnerligen betydelsefull arbetsuppgift.

I samband liäiuned bör givetvis det av kommissionen igångsatta insamlandet
av upplysningar rörande inträffade markförskjutningar av skilda slag såväl
inom som utanför statsbanenätet fortsättas.

5) För ifrågavarande arbetsuppgift fordras i första hand ett ingående studium
av jordarternas motståndsförmåga mot olika slag av deformerande inverkan,
såsom belastningar, vattnets inverkan o. s. v.

Sedan dessa frågor i åtminstone vissa huvuddrag blivit klarlagda, kan en
s.ys.te“atisering av * terrängen förekommande belastningsfall, därvid vissa karaktäristiska
typer utskiljas, giva ett värdefullt stöd för bedömande av stabiliteten.
Den geotekniska institutionen bör målmedvetet arbeta för ernåendet av dylik
kunskap.

Härvid synes i första hand böra göras en systematisk undersökning av grunden
vid bankbelastningar av olika slag, såväl sådana, där sjunkningar inträffat,
som sådana, där grunden förmått uppbära bankbelastningen. Liknande undersökningar
böra vidare göras beträffande skärningsslänter av olika höjd och lutning.
Därjämte bör inverkan på stabiliteten av toi''ka och vattendränkning ingående
studeras.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Genom ett fortsatt arbete i denna riktning torde så småningom kunna utfinnas
metoder för numerisk behandling av åtminstone vissa av de här förekommande
jämviktsproblemen.

6) För att kunna jämföra resultaten av undersökningar på olika platser
och på så sätt kunna överföra vunnen erfarenhet från ett fall till ett annat är
det nödvändigt, att undersökningarna utföras efter samma metoder. Vidare är
det givetvis av största betydelse, att de vid undersökningarna framkomna resultaten
åskådliggöras på enhetligt sätt, såväl beträffande benämning av olika jordslag
och föremål som angående den grafiska framställningen av dessa.

Det är sålunda, bland annat, av stor vikt, att de godtyckliga och varierande
namn, som inom tekniken ofta nog användas å jordlager och geotekniska företeelser
av skilda slag, ersättas med enhetliga ur både geologisk och teknisk synpunkt
rationella benämningar.

7) För att framför allt de vid statens järnvägar arbetande ingenjörerna
skola få tillfälle att taga del av dessa rön, torde det vara lämpligt, att desamma
publiceras. Man har därvid tänkt sig, att på bestämd tid varje år borde offentliggöras
en årsredogörelse för institutionens verksamhet. I denna borde som
underordnad del i korthet lämnas en redogörelse för institutionens olika uppdrag
under året. Huvuduppgiften borde dock vara att redogöra för gjorda erfarenheter
ur geoteknisk synpunkt, som kunna tjäna till vägledning framför allt
för det fortsatta arbetet med statens järnvägars byggnad och underhåll, men därjämte
även för övriga arbeten, där geotekniska synpunkter böra beaktas, samt för
belysande av allmänna geotekniska spörsmål.

8) Genom framhållande av denna arbetsuppgift har styrelsen, bland annat,
velat betona önskvärdheten av ett utbyte av den erfarenhet i hithörande ting,
som förvärvats på olika håll inom statens byggnadsverksamhet. Det samarbete
de olika verken emellan beträffande geotekniska frågor, som sålunda kan tänkas
uppkomma, torde bland annat underlätta införandet av gemensamma undersökningsmetoder
och beteckningssätt.

I den mån tid därtill kan beredas, bör enligt styrelsens mening detta samarbete
med fördel kunna utsträckas även till enskilda järnvägar och andra enskilda
och kommunala byggnadsföretag; dock endast i den mån, undersökningarna
i fråga kunna väntas särskilt belysa allmänna geotekniska frågor.

Såsom styrelsen i sin framställning i ämnet år 1917 redan meddelat, har
styrelsen utöver den här omnämnde byråingenjören av l:a klass och i övrigt erforderlig
underordnad byråpersonal till en början icke tänkt sig någon ytterligare
ordinarie befattningshavare å den avdelning å banbyrån, för vilken denne byråingenjör
skulle vara föreståndare. Geologen torde nämligen av skäl, som styrelsen
i omnämnda framställning framhållit, tillsvidare böra anställas på icke ordinarie
stat. Det geotekniska arbetet är ju ännu icke stort mer än påbörjat, varför
styrelsen håller före, att man bör se tiden an ännu ett eller annat år för att
kunna vinna nödiga erfarenheter om arbetets utveckling, sedan den geotekniska
kommissionen upplösts.

I anledning av i riksdagen väckta motioner i fråga om föreståndarens för
den geotekniska avdelningen löneförmåner, får styrelsen slutligen framhålla, att
denna fråga torde komma att upptagas av kommunikationsverkens lönekommitté
i samband med övriga lönefrågor för tjänstehavare med teknisk specialutbildning,
men finner styrelsen sig här höra uttala, att enligt styrelsens mening icke någon
anledning föreligger att i förevarande avseende giva ifrågavarande tjänstehavare
någon företrädesrätt framför andra dylika specialister, som exempelvis förestån -

Kung!. Majt:s Proposition Nr 392. 21

»lama för banbyråns avdelningar för brokonstruktioner samt signal- och säkerlietsanläggningar
in. fl.»

Vid behandlingen av föreliggande fråga inom styrelsen var överingenjören
Fogelmarck av skiljaktig mening samt vidhöll sin förut i
frågan uttalade mening angående den tjänsteställning, som borde tillkomma
föreståndaren för geotekniska avdelningen. Vidare framhöll
Fogelmarck, att han icke ansåge föreståndaren för nämnda avdelning
böra i tjänsteställning och avlöningsförhållande stå framför andra föreståndare
för avdelningar av banbyrån, för så vitt även dessa skulle
bliva uppflyttade till byrådirektörsställning, men att i avvaktande därpå
det vore nödvändigt att giva geologingenjören tillfredsställande ställning,
då det gällde att första gången tillsätta befattningen.

I sitt utlåtande den 2 december 1918 anför kommunikationsverkens
lönekommitté i denna del följande:

»Enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst kommer den sedan år 1914 fungerande
geotekniska kommission för statsbanelinjernas geologiska undersökning att upphöra,
sedan densamma förelagda uppgifter slutförts. Då det lärer vara nödvändigt
för järnvägsstyrelsen att även i fortsättningen äga tillgång till geoteknisk
sakkunskap, synes, på sätt jämväl 1918 års riksdag funnit, en särskild avdelning
inom styrelsen böra för ändamålet inrättas. Däremot kan man ställa sig tveksam
i fråga om, huruvida denna avdelnings föreståndare lämpligen bör vara ordinarie
tjänsteman eller, såsom av järnvägsstyrelsen avsetts beträffande den biträdande
geologen, tills vidare anställas allenast å extra stat. Även inom kommittén hava
härutinnan skilda meningar framförts, men då kommittén beslutat tillstyrka föreståndarens
omedelbara uppförande å ordinarie stat, hava härvid huvudsakligen
följande synpunkter varit bestämmande. Under det att den hittillsvarande geotekniska
kommissionen haft mera begränsade och tillfälliga arbetsuppgifter, vilka
kunnat fullgöras i den mån medlemmarnas tid att ägna sig åt desamma det medgivit,
skulle den ifrågasatta nya avdelningen inom järnvägsstyrelsen anförtros
uppgifter av permanent natur, vilka måste utföras jämsides med de arbeten, som
åligga styrelsens byggnadsavdelning, på det att dessa icke må bliva fördröjda.
Härav följer ock, att avdelningens föreståndare måste vara i tillfälle att odelat
ägna sig åt sin verksamhet inom styrelsen, vilket svårligen torde kunna förutsättas,
därest han ej fast anställes vid verket. Det synes ock vara av vikt, att
den, som skall hava att från början organisera avdelningen och grundlägga densammas
framtida verksamhet, förblir på denna post under en längre följd av år,
en omständighet, vilken är så mycket mera betydelsefull, som befattningens innehavare
säkerligen först efter några års utövande av sin verksamhet och samlande
av viss erfarenhet på området kan förväntas komma att erhålla det rätta greppet
å sin uppgift. Härtill kommer, att det gäller ett inom järn vägsbyggnadstekniken
relativt nytt arbetsområde och att avdelningens verksamhet följaktligen måste
särskilt till en början vara underkastad en successiv utveckling, vars följdriktighet
lätt skulle kunna äventyras, om mer eller mindre täta ombyten av föreståndare
skulle ifrågakomma.

I fråga om avdelningsföreståndarens tjänsteställning har järnvägsstyrelsen
— under erinran om att i två vid 1918 års riksdag väckta motioner föreslagits,

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 392.

Departements chefen.

på sätt jämväl en reservant inom styrelsen ansett, att åt föreståndaren skulle
givas byrådirektörs ställning och avlöningsförmåner — framhållit, att enligt
styrelsens mening icke någon anledning förelåge att i förevarande avseende giva
ifrågavarande tjänstehavare någon företrädesrätt framför andra dylika specialister,
såsom exempelvis föreståndarna för banbyråns avdelningar för brokonstruktioner
samt signal- och säkerhetsanläggningar m. fl. Kommittén kommer att senare i
sammanhang med den allmänna lönegrupperingen fatta definitiv ståndpunkt till
frågan om de nämnda och med dem likställda föreståndarnas för specialavdelningar
ställning å avlöningsskalan, men vill redan nu uttala att, huru än denna
fråga kommer att lösas, det torde vara riktigt att föreståndaren för den geotekniska
avdelningen i avlöningshänseende nu likställdes med byråingenjör av
l:a klass. Det synes nämligen icke böra möta svårigheter att till befattningen
ifråga, för vilken huvudsakligen skulle komma att fordras väg- och vattenbyggnadsteknisk
utbildning, under det att den rent geologiska sakkunskapen skulle företrädas
av den tills vidare på extra stat ställda geologen, förvärva en fullt kvalificerad
person, även om för honom icke omedelbart kan ställas i utsikt en högre
tjänst än förste byråingenjörs.»

Beträffande tjänsteställningen för den geotekniska avdelningens föreståndare
har ledamoten av kommittén, herr Liibeck uttalat en avvikande
mening i det han ansett, att nämnde befattningshavare borde
hava byrådirektörs löneförmåner och tjänsteställning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 mars 1918 framhöll
jag vikten av att, jämväl sedan den geotekniska kommissionens arbeten
blivit avslutade, den geotekniska sakkunskapen funnes representerad
inom styrelsen, och förordade jag såsom bästa sättet för vinnande av
detta syftemål inrättandet i enlighet med styrelsens förslag av en särskild
geoteknisk avdelning å styrelsens banbyrå. Erfarenheten under
det gångna året — jag syftar här närmast på den inträffade järnvägsolyckan
vid Getå — har tyvärr allt för väl ådagalagt betydelsen av de
arbetsuppgifter, som skulle åligga ifrågavarande avdelning. Jag anser
mig därför ånyo böra underställa föreliggande fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Då, såsom av det föregående framgår, behovet av en geoteknisk
avdelning inom järnvägsstyrelsen redan av riksdagen vitsordats, torde
ytterligare motivering för dess inrättande här vara överflödig. Frågan
gäller därför närmast, huruvida för avdelningen erforderlig personal
redan nu bör uppföras på ordinarie stat.

Med vidhållande av min förut i ämnet uttalade mening, finner jag
lämpligast, att ifrågavarande avdelning ställes under ledning av en ingenjör,
vilken, förutom väg- och vattenbyggnadsteknisk utbildning, jämväl
förvärvat grundligare geologisk kunskap än som i regel innehaves
av väg- och vattenbyggnadsingenjörer. I betraktande av avdelningens
specialiserade uppgifter måste det vara av största betydelse för vinnande
av med densamma avsett ändamål, att redan från början såsom före -

Kung}. May.ts Proposition Nr 392.

ståndare kan förvärvas eu person med nyss nämnda kvalifikationer,
vilken bär förmåga att på det lämpligaste sättet organisera avdelningen
samt giva de rätta riktlinjerna för dess arbeten och som därjämte kan
beräknas kvarstå under någon längre tid, ty endast härigenom säkerställes
en följdriktig utveckling av avdelningens verksamhet. Såväl med
hänsyn härtill som ock till omfattningen av byråns verksamhet, sådan
densamma av styrelsen numera närmare angivits, anser jag i likhet med
järnvägsstyrelsen och lönekommittén, att föreståndaren bör beredas ordinarie
anställning. Vad åter angår den fackutbildade geolog, som erfordras
för avdelningen, föreligga, åtminstone för närvarande, icke samma skäl
för denna befattnings uppförande å ordinarie stat.

Beträffande frågan, huruvida avdelningens föreståndare i avlöningshänsende
bör likställas med förste byråingenjör, vilken benämning i förslaget
till avlöningsreglemente upptagits i stället för byråingenjör av
l:a klass, eller byrådirektör, föreligga fortfarande olika meningar. Vid
föredragning av denna fråga föregående år betonade jag vikten av att
till föreståndarbefattningen kunde förvärvas en fullt kvalificerad ingenjör
och att med hänsyn härtill avlöningsförmånerna måste göras någorlunda
lockande. Då järnvägsstyrelsen emellertid fann den avlöning, som tillkom
byråingenjör av l:a klass, för ändamålet tillräcklig, ansåg jag mig
icke höra ifrågasätta högre avlöningsförmåner. Därjämte tog jag även
hänsyn till, att föreståndaren för ifrågavarande avdelning, därest han
tilldelades byrådirektörs tjänsteställning, skulle komma att bliva bättre
ställd än övriga avdelningsföreståndare på banbyrån med jämförliga
kvalifikationer.

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt utlåtande om nytt
avlöningsreglemente för nämnda verk föreslagit, att förste byråingenjörerna
skola placeras i 17:e lönegraden, och har kommittén ej heller
funnit sig böra biträda ett inom kommittén väckt förslag, att vissa
specialingenjörer inom järnvägsstyrelsen, vilka nu innehava förste byråingenjörs
grad, måtte tilldelas eu särställning och uppflyttas i 18:e lönegraden.
Härmed torde kommittén hava åsyftat de förste byråingen jöi''er,
som inom styrelsen förestå broavdelningen, sigualavdelningen m. fl. Vid
framläggande förut denna dag av proposition i ämnet har Kungl. Maj:t
ej i denna del frångått kommitténs förslag. Då det ej torde böra ifrågasättas
att tilldela föreståndaren för den geotekniska avdelningen annan
tjänsteställning än nyssberörda andra avdelningsingenjörer, lärer han
sålunda i lönehänseende böra likställas med förste byråingenjör.

Vidkommande den föreslagna befattningen såsom byråingenjör av
2:a klass numera benämnd byråingenjör — å banbyrån, avsedd för
broavdelningen, anför järnvägsstyrelsen följande.

6. En byråingenjör.

Departemente chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

»Arbetena å broavdelningen inom styrelsens banbyrå Lava av orsaker, som
här nedan angivas, i hög grad ökats och utvidgats under de senaste åren.

Allmänt känt är den stora spridning, som betongkonstruktioner, särskilt
armerade sådana, tack vare ändamålsenligheten, tilltalande utseende, varaktighet
m. m. erhållit under de senaste åren. Även vid statens järnvägar har vid ett
flertal konstruktioner armerad betong kommit till användning, särskilt under nuvarande
tid med rådande höga järnpriser.

Sålunda är armerad betong använd vid ett flertal broar, bland vilka må
nämnas några, större sådana, nämligen gatuviadukten över bangården i Malmö
och den nya bron över Öre älv samt vid de flesta person- och resgodstunnlar
ävensom till ett flertal husbyggnadskonstruktioner. På senaste tiden har även
naturlig sten kommit till vidsträckt användning för såväl järnvägs- som vägbroar.

Automobiltrafikens allt mer fortgående utbredning jämväl å landsbygden
har medfört, att det störa antal vägbroar, som leda över statens järnvägar, numera
måste ägnas en mera omsorgsfull tillsyn än tillförne samt ofta kräva kontrollberäkningar
och omkonstruktion, varigenom ett icke obetydligt merarbete pålagts
broavdelningen.

Förutom arbeten av konstruktiv art utövar avdelningen numera kontrollen
över tillverkning av de å avdelningen uppgjorda järnkonstruktionerna.

År 1917 har dessutom Kungl. Maj:t förordnat, att upphandlingen av alla de
konstruktioner, som tillhöra avdelningen, även skall ombesörjas genom denna
avdelning.

Kär sålunda, förutom upprättandet av konstruktionsritningar jämte kontrakt
och tekniska bestämmelser, det även åligger avdelningen att infordra anbud ävensom
att utöva kontroll över arbetenas utförande, blir därav en påtaglig följd, att
avdelningen, såsom stundom skett, även får deltaga vid slutbesiktningar av sådana
större arbeten, som tillhöra avdelningen, och detta jämväl i fråga om sådana arbeten,
vilka utförts genom statens järnvägars egen försorg. Ett dylikt intimt
deltagande i såväl de teoretiska och konstruktiva som de rent praktiska arbetena
är givetvis av stort gagn för avdelningens verksamhet.

Härav framgår, att avdelningen, som tidigare huvudsakligen endast utfört
till avdelningens verksamhetsområde hörande standard- och specialkonstruktioner,
numera jämväl fått sig ålagd ett flertal andra krävande uppgifter.

Med anledning härav är det nödvändigt att för ett rationellt bedrivande av
arbetet å denna avdelning å banbyrån, utöver den nuvarande byråingenjörsbefattningen
av 2:a klass, å avdelningen inrätta ytterligare en sådan befattning.

Styrelsen anser därför erforderligt, att den närmaste ledningen av göromålen
å den ifrågavarande avdelningen fördelas, på det sätt, att den ene av ifrågavarande
byråingenjörer huvudsakligen handlägger ärenden rörande järnkonstruktioner och
den andre ärenden rörande betongkonstruktioner och att alltså för nämnda ändamål
i staten uppföres arvode för ytterligare en byråingenjör av 2:a klass å banbyrån.
»

År 1901 vidtogs, bland annat, den ändring i järnvägsstyrelsens
organisation, att bankonstruktionsbyrån bildades genom utbrytning från
banbyrån. Denna ordning bestod i huvudsak oförändrad till år 1915, då
bankonstruktionsbyrån ånyo sammanfördes med banbyrån. Både under
tiden som självständig byrå och sedermera har detta styrelsens organ

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

arbetat på två avdelningar, den ena omfattande ärenden rörande signaloch
säkerhetsanordningar och den andra ärenden rörande konstruktioner
och arbeten i järn och betong. Sistnämnda avdelning, som numera benämnes
banbyråns broavdelning, har sedan år 1915 föreståtts av en
byråingenjör av l:a klass med en byråingenjör av 2:a klass såsom närmaste
man.

Till eu början hade ifrågavarande avdelning endast att utföra konstruktioner
i järn till broar och viadukter, men med den ökade trafiken
har allt större krav ställts på nya anordningar å bana och stationsområde,
varför ärenden av helt ny natur kommit att tillhöra avdelningen,
såsom beträffande person- och resgodstunnlar, lokomotivstall, kolgivningsanordningar,
vattentorn, vissa anläggningar tillhörande den elektriska
driften, fabriks- och verkstadsbyggnader m. m.

Automobiltrafikens allt mer fortgående utbredning jämväl å landsbygden
har medfört, att det stora antalet av vägbroar, som leda över
statens järnvägar, numera måste ägnas en mera omsorgsfull tillsyn än
tillförne. Förutom ovannämnda arbeten av konstruktiv natur har under
senare åren åt banbyråns broavdelning därjämte överlämnats kontrollen
över tillverkningen vid verkstäderna av de utav avdelningen uppgjorda
järnkonstruktionerna, vilken kontroll tidigare omhänderhafts av styrelsens
förrådsbyrå, varjämte avdelningen delvis även handhar ledningen av
kontrollen över en del andra större byggnadsföretag i järn och betong.

Den ökade trafiken, särskilt å de norrländska statsbanedelarna, vilken
trafik ställt allt större fordringar på framförandet av tyngre tåg,
har förorsakat upprepade belastningsutredningar och detalj föreskrifter
för linjeförvaltningens räkning. Under år 1917 har dessutom tillkommit
upphandling av sådana arbeten för de trafikerade statsbanorna, som av
avdelningen konstruerats, ett bestyr som tidigare varit anförtrott åt förrådsbyrån.

Sammanfattade bestå avdelningens arbeten sålunda numera i upprättandet
av förslags- och detaljritningar, kostnadsförslag, förslagskontrakt
angående leveranser, tekniska bestämmelser, infordrandet av leveransanbud
och avslutandet av leveranskontrakt, direkt kontroll vid verkstäderna
å arbeten, vilkas utförande avdelningen berett, handhavandet
-av ledningen av det tekniska utförandet av större bro- och liknande
byggnadsföretag såväl i järn som betong samt deltagandet i slutbesiktningen
av större arbeten.

Av det anförda torde framgå, att avdelningens verksamhetsområde
under senare år avsevärt utvidgats. Styrelsens förslag om inrättandet
av ytterligare en byråingenjörsbefattning, avsedd för ifrågavarande avr
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 höft. (Nr 392.) 3829 is 4

Ban- och
maskinbyråerna.

6. Två sekreterare
i stället
för nuvarande
notariebefattningar.

Järnvägs styrelsen.

26 Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 392.

delning, synes med hänsyn härtill väl motiverat, och har jag för mitt
del icke funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del.

Å ban- och maskinbyråerna finnas anställda två notarier, en å vardera
byrån. Med avseende å beredningen av en stor mängd ärenden
tjänstgöra dessa såsom byråchefens närmaste biträden. Dem tillhör sålunda
att handlägga till respektive byråer hörande ärenden av administrativ
och kameral natur, personalärenden, avlöningsärenden rörande
personalen vid ban- respektive maskinavdelningen, ärenden angående
utfärdande av order och instruktioner rörande tjänsten inom respektive
avdelningar, vissa ärenden rörande upphandlingar o. s. v. Till deras
åligganden hör ock att granska och bearbeta förslagen till arvodes- och
kostnadsstater för respektive avdelningar.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu om förändring av ifrågavarande två
notariebefattningar till sekreterarbefattningar samt anför till stöd härför:

»De ärenden, med vilkas handläggning nu nämnda tjänstemän hava att taga
befattning, kunna ofta vara av invecklad beskaffenhet. Ej sällan gäller det tolkningen
och tillämpningen av författningar och andra utfärdade föreskrifter eller
bestämmelser. Det måste förty av här åsyftade tjänstehavare krävas ett avsevärt
mått av initiativ och självständigt omdöme ävensom ingående kännedom om ifrågakommande
författningar och föreskrifter.

De numera synnerligen omfattande byggnadsföretagen vid de trafikerade
statsbanorna samt tillkomsten genom nybyggnad, förvärv eller arrendering av nya
bandelar återverka i hög grad även på göromålen å de administrativa och kamerala
arbetsområdena. Omfattningen av dessa göromål nödvändiggöra därför också
lämpliga, kvalificerade arbetskrafter för ärendenas behöriga beredning.

För att i någon mån belysa arbetets utveckling å de båda byråerna meddelas,
att antalet diarieförda ärenden sedan år 1898, då notarietjänsterna å byråerna
i fråga inrättades, ökats å banbyrån från 968 sistnämnda år till 1,200 år
1917 samt å maskinbyrån från 475 till 1,355. Under år 1918 uppgick antalet
diarieförda ärenden till och med den 1 augusti å banbyrån till 759 mot 736 vid
samma tidpunkt föregående år. För maskinbyråns vidkommande äro motsvarande
siffror 870 den 1 augusti 1918 och 793 den 1 augusti 1917. Härvid är dock att
märka, att diarieföringen under de senare åren högst väsentligt inskränkts. En
hel del oftare återkommande framställningar av likartad beskaffenhet behandlas
sålunda numera utan någon som helst diarieföring för att efter ärendets slutbehandling
samlas i kartonger eller på annat liknande sätt.

Antalet utgående expeditioner uppgick å banbyrån under år 1917 intill den
1 augusti till 1,572 och under samma tid år 1918 till 1,809 samt å maskinbyrån
till 2,976 under de första sju månaderna av år 1917 och 3,081 under motsvarande,
tid år 1918. Dessa siffror utgöra emellertid ej något direkt jämförbart uttryck
för arbetsbördan å ban- och maskinbyråerna sins emellan, enär de arbetsuppgifter,
som åligga de båda byråerna, delvis äro rätt artskilda och därför också fordra
olika behandling.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 392.

Göromålen, som, enligt vad av det anförda framgår, påvila notarierna å ban■ocli
maskinbyråerna, motsvaras följaktligen numera icke av deras tjänsteställning.

Arbetet är för närvarande fastmer av den krävande och maktpåliggande natur,

-att styrelsen funnit det vara. en enkel gärd av rättvisa, att en förändring av ifrågavarande
båda notariebefattningar till sekreterarbefattningar åstadkommes.

Det är ju ock att märka, att med den alltjämt fortgående stegringen av
antal ärenden, som enligt ovanstående är att förvänta, dessa tjänstehavare komma
att i än större omfattning än nu direkt under vederbörande byråchef utöva ledningen
av det administrativa och kamerala arbetet å byrån samt dessutom själva
handlägga särskilt krävande arbetsuppgifter av administrativ och kameral natur,
allt göromål närmast motsvarande dem, som tillkomma sekreterarna å övriga
styrelsens byråer.

Det är visserligen riktigt, att nu ifrågakommande tjänstemän, även om de
sålunda på vissa områden äro byråchefens närmaste män, icke äro hans ställföreträdare
som på vissa av de icke tekniska byråerna är fallet, men härvidlag är att
märka, att redan förut är i detta avseende olika ordnat på de tekniska byråerna.»

I sitt betänkande den 2 december 1918 har kommunikationsverkens Kommunikalönekommitté
tillstyrkt föreliggande förslag om utbyte av de nuvarande ^XTmitté
två notariebefattningarna å ban- och maskinbyråerna mot sekreterartjänster,
och har kommittén därvid framhållit, att å samtliga byråer i
styielsen, med undantag av de nyss nämnda samt av verkstads- och
•elektrotekniska byråerna, sekreterare numera funnes anställda. I olikhet
med vad förhållandet vore beträffande sistnämnda två byråer, handlades
-emellertid å ban- och maskinbyråerna jämväl personal- och avlöningsärenden
samt ärenden av administrativ natur, vilken omständighet kommittén
funnit särskilt tala för, att även å dessa byråer borde anställas
sekreterare i stället för notarier.

Av järnvägsstyrelsens utredning framgår, att den arbetsbörda, SOm Departementspåvilar
notarierna å ban- och maskinbyråerna, sedan år 1898, då ifråga- chefenvarande
tjänster inrättades, ökats i sådan grad, att dessa tjänster numera
med hänsyn såväl till ärendenas mängd som till göromålens beskaffenhet
närmast äro att likställa med sekreterarbefattningarna å övriga
styrelsens byråer. Det måste därför anses billigt, att ifrågavarande befattningshavare
erhålla en högre tjänsteställning än deras nuvarande.

Det må i detta sammanhang erinras, att i föreliggande förslag till avlöningsreglemente
ifrågasatts inrättandet av en ny och högre sekreterarbefattning
än den hittillsvarande, förslagsvis benämnd förste sekreterare.

Denna nya befattning är huvudsakligen avsedd för de å byråerna placerade
tjänstemän av nuvarande sekreterares grad, vilka äro byråchefs
närmaste man och ställföreträdare. Då de nu ifrågavarande befattningshavarna
å ban- och maskinbyråerna, ehuru på vissa områden vederbörande
byråchefs närmaste man, likväl icke skulle komma att vara

28 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

ställföreträdare för byråchef, torde de böra hänföras till nuvarandesekreterargraden.

Vissa tekniska Beträffande de föreslagna konstruktörsbefattningama å järnvägsstybyråer.
reisens tekniska byråer anförde styrelsen i sin skrivelse den 20 september

konstruktörer. 1918 följande:

Järnvägs styrelsen.

»Beträffande förhållandena å de rit- eller konstruktionskontor, som tillhöra
vissa byråer inom styrelsen, anser styrelsen sig böra nämna, att det under årens
lopp visat sig allt mera svårt att rekrytera personalen med kvalificerade arbetskrafter
samt att kvarhålla dem, som där blivit anställda, sedan de kommit så in
i göromålen å respektive arbetsområden, att det kunnat överlämnas åt dem att
utföra sina arbetsuppgifter utan alltför detaljerad handledning. Detta har berott dels
därpå, att linjetjänsten med sin större självständighet och omväxling varit mera
lockande, dels ock i synnerhet därpå, att för elementarskoleingenjörer inga befordringsmöjligheter
förefunnits i styrelsen, samt att befordringsmöjligheterna för
högskoleingenjörerna varit betydligt sämre inom styrelsen än i linje- och verkstadstjänst,
d. v. s. utanför styrelsen.

Så som förhållandena för närvarande äro, har det blivit vanligt, att tjänstemännen
å konstruktionskontoren, så snart tillfälle erbjuder sig, söka sig ut i
linje- eller verkstadstjänst.

En dylik sakernas ordning medför emellertid mycket stora olägenheter för
ritkontorsarbetet. Kontinuiteten i arbetet kan icke i önskvärd grad upprätthållas
och arbetsledaren blir nödsakad ägna en mycket väsentlig del av sin tid åt
upplärandet av nya arbetskrafter samt att alltför mycket i detalj följa och leda
arbetena. Eunnes vana och på de tekniska specialområdena tränade arbetskrafter
att tillgå, vilka efter allmännare direktiv kunde utföra dem tilldelade uppgifter,
skulle mycken tid inbesparas för arbetsledaren.

Det framstår därför såsom önskvärt, att för här ifrågavarande personal måtte
kunna beredas sådana förbättrade utsikter i avlöningshänseende, att den må finna
med sin fördel förenligt att kvarstanna inom respektive verksamhetsgrenar.

Vid övervägande av vad härutinnan må kunna åtgöras är även att beakta,
hurusom arbetet å här åsyftade kontor till viss del, nämligen den del, som utgör
verkligt konstruktionsarbete, är av rätt så kvalificerad natur samt av vederbörande
tjänsteman kräver ett ej ringa mått av omdöme och skicklighet. I fråga
om vikten och betydelsen av det arbete, som utföres å ifrågavarande kontor, må
framhållas, hurusom för en ekonomisk och utan störande avbrott försiggående
drift med nödvändighet erfordras för ändamålet lämpligt konstruerade anordningar
såväl beträffande rullande materiel som bana och bangårdar.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har styrelsen ansett, att möjlighetbör
beredas underingenjörer i styrelsen, vilka äro bundna vid konstruktionsarbete,
att erhålla samma avlöning som ban- och maskininspektorer. Detta torde
lämpligen kunna ske genom inrättande inom styrelsen av en ny befattning, konstruktör,
till vilken sådana underingenjörer, som nyss nämnts, skulle kunna befordras.
_

Börande antalet erforderliga befattningar inom den nu ifrågasätta tjanstegruppen
torde denna efter växlande förhållanden böra bestämmas uti den årliga,
arvodesstaten, som Kungl. Maj:t på hemställan av styrelsen fastställer.»

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 802. 29

I detta sammanhang föreslog järnvägsstyrelsen viss ändring av § 3
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar. Detta förslag
innebar, såsom förut omnämnts, utvidgad befogenhet för Kungl.
Maj:t att ensam bestämma antalet befattningshavare. Till de befattningar,
vilkas antal skulle fastställas av Kungl. Maj:t, borde jämväl enligt
styrelsens mening hänföras den nu föreslagna befattningen konstruktör.
För den händelse emellertid, att detta förslag icke skulle
vinna bifall, hemställde styrelsen om nyinrättande inom styrelsen av 12
konstruktörsbefattningar, vartill behovet för närvarande skulle kunna inskränkas.
Dessa befattningshavare vore avsedda att placeras 5 å banbyrån,
nämligen en å vardera av allmänna avdelningen, arkitektavdelningen,
broavdelningen, signalavdelningen och spåravdelningen, 2 å
byggnadsbyrån, 3 å maskinbyrån, därav en å lokomotivkonstruktionsavdelningen,
en å vagnkonstruktionsavdelningen och en för arbeten och
utredningar rörande maskinavdelningens nya byggnader och maskinella
anordningar, samt slutligen 2 å elektrotekniska byrån.

Kommunikationsverkens lönekommitté yttrar beträffande de föreslagna
nya befattningarna i sitt betänkande den 2 december 1918:

»För de å styrelsens ordinarie stat upptagna underingenjörsbefattningarna
kräves icke högre teknisk examen, utan föreskriver gällande instruktion, att underingenjör
skall hava avlagt teknisk examen, åtminstone från teknisk elementarskola.
Då för närvarande någon möjlighet till vidare befordran inom järnvägsstyrelsen
icke kan beredas teknisk personal utan högskolekompetens, har följden
blivit, såsom styrelsen framhåller, att dylik personal sökt sig ut till linjetjänst,
vilken ter sig mera lockande samt dessutom lämnar möjlighet till befordran
till högre poster, såsom ban- och maskininspektor. Det ombyte av tjänsteinnehavare,
som därav föranledes, måste givetvis vara ogynnsamt särskilt i fråga om
de med mera självständigt konstruktionsarbete sysselsatta underingenjörerna.
Det är därför förklarligt, att behov uppkommit att inom järnvägsstyrelsen äga
tillgång till någon bättre avlönad tjänst för elementarskoleingenjörer än underingenjörsbefattningen.
För att syftet härmed fullt skall ernås, måste den nya
befattningen, mot vars inrättande kommittén — särskilt med hänsyn till vissa
av dessa befattningshavares mera kvalificerade arbete — icke funnit anledning
till erinran, i avlöningshänseende likställas med ban- och maskininspektor.

Vidkommande antalet konstruktörsbefattningar, har järnvägsstyrelsen ansett
detsamma böra fastställas av Kungl. Maj:t, vilket skulle innebära rubbning av
nuvarande förhållande, i det att ban- och maskinspektorers samt med dem jämnställda
befattningshavares antal för närvarande är bestämt i avlöningsreglementet.
Kommittén, som i sitt blivande betänkande om avlöningsreglementet kommer att
beröra denna fråga, har dock icke funnit sig kunna biträda en så långt gående
utvidgning av den Kungl. Maj:t nu tillkommande befogenheten i avseende å
bestämmandet av befattningshavarnas antal vid statens järnvägar. Vid sådant
förhållande vill kommittén beträffande antalet av de nu erforderliga konstruktörsbefattningarna
tillstyrka vad järnvägsstyrelsen alternativt föreslagit, eller att de -

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 392.

Departements

chefen.

Inrikes taxebyrån.

8. Ang. en
notariebefattning.

samma tillsvidare tillsättas till ett antal av tolv med den placering å de skilda
byråerna, som av styrelsen i samma skrivelse angivits.»

Vid anmälan av lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente har
Kungl. Maj:t, med biträdande av järnvägsstyrelsens och kommitténs i
förevarande hänseende gjorda framställningar, i reglementet upptagit
den föreslagna nya befattningen, konstruktör, avsedd för sådana underingenjörer,
vilka äro bundna vid konstruktionsarbete. Den nya befattningen
har hänförts till 14:e lönegraden och är sålunda i lönehänseende
jämnställd med baninspektor och maskininspektor. Enligt förslaget skall
antalet av de befattningar, som hänförts till nyssnämnda lönegrad, fastställas
av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt; och återstår sålunda
här att till prövning upptaga frågan om konstruktörernas antal.

Förhållandet mellan antalet .underingenjörer å vederbörande byråer
och antalet av de föreslagna konstruktörsbefattningarna framgår av
följande uppställning:

Banbyrån.........................

Byggnadsbyrån .............

Maskinbyrån...................

Elektrotekniska byrån .

Underingenjörer enligt Konstruktörer enligt järn1919
års arvodesstat. vägsstyrelsens förslag.

18 5
8 2
8 3
6 2

I en till mig från järnvägsstyrelsen avlämnad promemoria har närmare
redogjorts för de göromål, som skulle tillkomma var och en av
de ifrågasatta konstruktörsbefattningarna. På grund av denna redogörelse
samt med hänsyn till vad såväl järnvägsstyrelsen som lönekommittén
i ärendet anfört, har jag funnit mig böra tillstyrka uppförandet
i staten av 12 befattningar av ifrågavarande slag.

Till inrikes taxebyrån höra bland annat ärenden rörande ersättning
för förlust eller minskning av samt skada å till befordran mottaget gods
i den inrikes trafiken. Dessa ärenden handläggas från och med år 1918
å en särskild avdelning, som förestås av en byrådirektör med en notarie
såsom närmaste man. Styrelsen hemställer i skrivelsen den 20 september
1918 om inrättandet av ytterligare en notariebefattning för denna avdelning
samt anför härom följande.

»Antalet ärenden angående ersättning för under järnvägstransport förkommet
eller skadat gods har, alltsedan handläggningen av dessa ärenden den 1
mars 1915 överflyttades från linjen till styrelsen, oavbrutet ökats, vilket framgår
av nedanstående uppgifter:

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

År	Hela antalet	Medeltal pr
	ärenden.	månad.
1915 mars—dec..............................	...................... 3,400	340
1916 ................................................	........................ 6,741	562
1917 ...................................................	........................ 10,278	857
1918 jan. -juli	....................... 9,672	1,382

Under första tiden dessa ärenden handlades i styrelsen, avgjordes desamma
av byråchefen å inrikes taxebyrån, utom i viktigare fall, då föredragning inför
generaldirektören eller vederbörande överdirektör ägde rum. Det visade sig
dock snart, att de inkomna ärendenas antal blev allt för stort, för att byråchefen
skulle kunna medhinna att handlägga alla dessa ärenden utan att eftersiitta handläggningen
av byråns övriga ärenden, som i och för sig betydligt vuxit i antal.
Ärendenas handläggning måste därför överlämnas åt särskilda tjänstemän, vilka
ägde att avgöra desamma efter direktiv av byråchefen och under hans överinseende.
Redan under år 1916, då ärendenas antal ännu icke hunnit ökas i den
grad som sedermera, hade sålunda en distriktssekreterare och en notarie samtidigt
. uppdrag att i byråchefens ställe handlägga ärenden av ifrågavarande slag.

Även efter det Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen i skrivelse den
30 november 1916 föreslagit riksdagen anställandet av en byrådirektör såsom föreståndare
för en särskild avdelning för ersättningsärenden och riksdagen bifallit
detta förslag, har, på grund av ersättningsärendenas oavlåtliga ökning, det förut
tillämpade systemet måst följas, i det att ärendenas handläggning varit uppdragen
åt flera personer, för närvarande tre, förutom byrådirektören, varav en linjetjänsteman
och en extra tjänsteman.

Det är påtagligt, att en del av den uppkomna ökningen av ersättningsärendena,
särskilt under de två sista åren, är föranledd av krisförhållandena, men
styrelsen är dock av den bestämda uppfattningen, att, även sedan normala förhållanden
åter inträtt, antalet ärenden kommer att bliva mycket betydande. Bland
dessa ärenden torde otvivelaktigt ett mycket stort antal komma att vara av rätt
så invecklad natur, för vilkas beredning erfordras väl kvalificerade tjänstemän.
Enligt nuvarande organisation finnes för ärendenas beredning endast en sådan
tjänsteman anställd å avdelningen, nämligen en notarie. Denne kan emellertid,
även om han skulle befrias från sitt nuvarande uppdrag att i byrådirektörens
ställe avgöra en del av ärendena, och även om ärendena skulle minskas till det
antal, de uppnådde t. ex. år 1916, och byrådirektören själv skulle kunna hinna
handlägga alla ärendena, omöjligen medhinna såväl att övervaka de för ärendenas
avgörande erforderliga undersökningarna, så att dessa ledas på rätt spår
med klara och riktiga direktiv, som att själv bereda de viktigare målen och
granska i övriga mål uppsatta koncept. För att icke beredningen skall äventyras
och därmed rätt väsentliga ekonomiska intressen, såväl statens järnvägars
som den trafikerande allmänhetens, skola sättas på spel, synes det därför styrelsen
vara av vikt, att de kvalificerade arbetskrafterna å avdelningen måtte ökas.

Då en bättre ordnad ledning av ärendenas beredning därigenom skulle kunna
åstadkommas, skulle det bliva möjligt att verkställa densamma både fortare och
mera effektivt än med de nuvarande arbetskrafterna, vilket i sin tur skulle medföra
möjlighet för byrådirektören att snabbare avgöra ärendena. Man skulle alltså
vinna ett i allo bättre arbetsresultat, vilket med hänsyn till allmänhetens krav
på snabb behandling av ingivna ersättningsanspråk är alldeles nödvändigt. Det

KungL Maj:ts Proposition Nr 392.

Departements chefen.

Utrikes
taxebyrån.
D. Ang. en
notariebefattning.

må anmärkas, att den nya arbetskraften dock icke är tillräcklig för att möjliggöra
en snabb avverkning av den stora mängd ärenden, som under nuvarande
krisförhållanden inkomma å skadeersättningsavdelningen. För avverkning av
denna onormala arbetsbörda måste styrelsen delvis anlita extra arbetskrafter.

Styrelsen föreslår alltså, i anslutning till vad ovan anförts, anställandet å
inrikes taxebyrån av ytterligare en notarie.»

Såsom av järnvägsstyrelsen påvisats, har antalet ersättningsärenden
under de senare åren avsevärt ökats. Enligt vad jag inhämtat, uppgingo
ersättningsbeloppen för under järnvägstransport förkommet eller
skadat gods under år 1917 till 358,773 kronor 23 öre och under tiden
januari—september 1918 till 635,099 kronor.

För avverkande av den arbetsbörda, som sålunda påvilat ifrågavarande
avdelning, har den å avdelningen anställda ordinarie personalen
icke varit tillräcklig, utan hava för ändamålet ytterligare arbetskrafter
måst anlitas. Sålunda har styrelsen funnit sig nödsakad uppdraga åt
en inkallad linjetjänsteman samt åt en extra tjänsteman att var för sig
självständigt handlägga och avgöra vissa grupper ärenden, varjämte eu
juridiskt bildad person utom styrelsen anlitats för beredning och föredragning
av vissa ärenden inför byrådirektören.

Det är uppenbart, att den inträffade ökningen av ersättningsärendena
till väsentlig del varit beroende på förhållanden, som sammanhängt
med kristiden. När normala förhållanden åter inträda, bör därför en avsevärd
minskning av ersättningsärendena vara att påräkna. För närvarande
och innan någon erfarenhet är vunnen rörande omfattningen av
ifrågavarande göromål under mera normala förhållanden, kan jag därför
icke förorda, att avdelningens nuvarande personal utökas med den föreslagna
nya notariebefattningen, utan synes därmed böra tillsvidare anstå.

Å utrikes taxebyrån äro för närvarande anställda, utom byråchefen,
två sekreterare, en expeditionsföreståndare samt ett antal bokhållare och
kontorsskrivare. Av sekreterarna har den ena att behandla godstaxefrågor
och den andre persontaxefrågor. Expeditionsföreståndaren är
föreståndare för den byrån underställda, men fristående resebyrån. Järnvägsstyrelsen
föreslår i skrivelsen den 20 september 1918 förstärkning
av arbetskrafterna å byrån med en notarie samt anför till stöd härför:

»De ojämförligt mest omfattande ärendena å utrikes taxebyrån äro de, som
beröra godstrafiken, och bland dem framstå följande två grupper såsom särskilt
viktiga och tidskrävande.

Den första gruppen av ärenden utgöres av de egentliga taxefrågorna, de
som röra ändringar av godstaxorna med utlandet och uppgörande av nya sådana

Kungl. May.ts Proposition Nr 392.

3:5

taxor. De Lava under början av kriget varit jämförelsevis mindre arbetssamma,
då de ändringar, som därunder ägt rum, huvudsakligen bestodo i förenklingar
och indragningar, beroende på trafikens minskning och de försvårande förhållandena.
Klart är emellertid, att på denna period kommer att följa en annan, då
det gäller att ånyo uppbygga vad som under krigstiden försvunnit, och denna
period kommer att bliva långvarig och fylld av förhandlingar med utländska järnvägsförvaltningar
och såsom följd därav mycket omfattande arbeten. Uppgörandet
av nya taxor med utlandet har redan under det förflutna året påbörjats med
de enligt Kungl. Maj:ts uppdrag inledda förhandlingarna med Danmark om ny
svensk-dansk godstaxa, fotad på nya grunder och med hänsyn tagen även till
den sannolika nya taxan för svenska statens och enskilda järnvägar. Detta arbete
har ombesörjts av byråchefen med biträde av en bokhållare. Närmast i
ordningen står, sedan enighet vunnits om grundprinciperna för den danska
taxan, att utarbeta densamma, och samtidigt härmed torde det bliva nödvändigt
att upptaga även samtrafikstaxan mellan de svenska och norska järnvägarna till
behandling. Denna måste nämligen liksom den danska vara omarbetad samtidigt
med att ny taxa kommer till stånd å de svenska järnvägarna. Och det är
vidare i hög grad önskvärt, att förhållandena med Danmark och Norge äro ordnade,
innan det vid krigets slut, sannolikt nära nog på en gång, blir nödvändigt
att påbörja utarbetandet av nya taxor för samtrafiken med Finland, Kyssland,
Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike och måhända England. Den tidigare
erfarenheten har till fullo visat; att arbetet med utländska godstaxor föranleder
en lång rad av förhandlingar och kräver avsevärda arbetskrafter.

Den andra gruppen av ärenden utgöres av skadeersättnings- och fraktrestitutionsfrågor.
Antalet sådana framgår av följande sammanställning:

År.	Skalle-	Frakt-
ersättningar.	restitutioner.
1913......................................	.......................... 372	301
1914........................................	......................... 313	295
1915........................................	.......................... 474	419
1916........................................	.......................... 850	671
1917.......................................	.......................... 845	423
1918 (till den ''%) ................	........................ 623	254

Det stora antalet skadeersättningsärenden beror delvis på krisförhållandena,
varemot fraktrestitutionerna — regleringar beroende på att godset skickats annan
väg än den, som det enligt taxan bör transporteras, att oriktiga tariffer tillämpats
eller på omdestineringar — vilka ofta kräva fullt lika stort arbete som skadeersättningarna,
hålla sig i ett mera konstant antal. Även med hänsyn till möjlig
minskning, då mera normala förhållanden inträda, kan sammanlagda antalet ifrågavarande
ärenden svårligen väntas understiga 1,000 om året. De äro ofta av synnerligen
invecklad beskaffenhet, och då utredningar nödvändiggöra deras sändande
fram och tillbaka mellan olika svenska och utländska järnvägsförvaltningar,
blir följden, att de vidlyftiga handlingarna måste ånyo studeras flera
gånger. I styrelsens betänkande den 26 april 1912 angående ny trafikstadga påvisades
behovet av en ny tjänsteman för skadeersättningsärenden i inrikes trafik,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 höft. (Nr 392.) 3829 is 5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

vilka då till antalet understego vad här ovan angivits för skadeersättningsärenden
i utrikes trafik. Då vid nämnda tid av statsmakterna ansågs enligt då rådande
förhållanden vara erforderligt inrätta en notariebefattning för förstnämnda
ärendens handläggning, torde i än högre grad för sistnämnda ärendens behandling
erfordras en tjänsteman i notaries grad och tjänsteställning.

De båda här ovan omtalade grupper av ärenden inom utrikes taxebyrån
äro var för sig av den omfattning, att de kräva sin man. Ehuru givetvis byråchefen
kommer att ingående sysselsätta sig med särskilt den förra gruppen
därav, kräver emellertid hänsynen till byråns allmänna ledning, att han därvid
har en kvalificerad arbetskraft till förfogande, som kan föra förhandlingar, leda
detaljarbeten och eventuellt självständigt övertaga ansvaret för utarbetandet av
en del av de många taxorna. Att lägga hela denna börda och därjämte skadeersättningsfrågorna
på sekreteraren, som ju enligt instruktionen har att närmast
byråchefen leda och hålla samman avdelningens alla arbeten och svara för deras
behöriga gång, kan rimligtvis icke ifrågakomma: Det behöves alltså en ökning

av den kvalificerade arbetskraften å byrån, och styrelsen anser därför, att å
byrån bör tillsättas en tjänsteman i notariegrad, vars åligganden lämpligen kunna
preciseras till att omfatta huvudsakligen skadeersättnings- och restitutionsfrågor.
Styrelsen får därför hemställa, att å utrikes taxebyrån måtte nyinrättas en notariebefattning.
»

Departements- Då ökningen av byråns arbete under sista åren till väsentlig del be chefen.

ror av kristidens förhållanden samt jämväl i övrigt tillräckligt material
icke synes mig föreligga för bedömande av behovet att å ordinarie stat
uppföra eu notarietjänst å ifrågavarande taxebyrå, har jag icke för närvarande
ansett mig böra upptaga järnvägsstyrelsens förevarande förslag
i detta hänseende.

Revisons- Å järnvägsstyrelsens revisionskontor finnas för närvarande anställda

kontoret. en revisor och föreståndare, eu förste bokhållare samt ett antal bokhållare
revisorer, och kontorsskrivare. I sitt betänkande den 2 december 1918 har kommunikationsverkens
lönekommitté med anledning av till kommittén gjorda
framställningar upptagit till behandling väckt förslag om inrättandet å
revisionskontoret av tre revisorsbefattningar, i lönehänseende likställda
med notarie.

Revisions Frågan om inrättandet av dylika befattningar har även berömts av

kommitterade. revisionskommitterade i deras betänkande av den 1 december 1915.
Kommitterade anföra härom, bland annat, följande:

»Vid en jämförelse med statsförvaltningen i övrigt synes oss uppenbart, att
även vid, järnvägsrevisionen revisorsbefattningar under föreståndaren behöva inrättas.
Även om man direkt utan sådana jämförelser söker uppskatta arbetets
valör, synes oss det kvalificerade revisionsarbetet vid en så differentierad för -

Kungl. Maj:tu Proposition Nr SOU.

;5ö

vältning som statens järnvägar vara av den fordrande beskaffenhet, att befattningar
av denna grad äro till fullo motiverade. Som i kapitlet angående personalens
utbildning och rekrytering utvecklats, bör man av de kvalificerade revisionstjänstemännen
kräva icke blott fullgoda insikter i räkenskaps- och redovisningsväsendet
och i gällande författningar och förvaltningsföreskrifter samt allmän
förvaltningskännedom, utan även förmåga att självständigt kunna bedöma och
taga ståndpunkt till en mångfald i räkenskapen framträdande förhållanden. På
personalens duglighet beror i främsta rummet, huruvida revisionen kan fylla de
krav, som ur den allmänna statsnyttans synpunkt på densamma ställas. Skall
revisionen emellertid med någon utsikt till framgång i konkurrensen med förvaltningstjänsten
kunna förvärva och kvarhålla dugande krafter, få befordringsförhållandena
ej ställa sig alltför oförmånliga, något som nu onekligen är fallet.
Det är dock givet, att förbättrandet av berordringsförkållandena för en tjänstemannagrupp
icke kan vara ett tillräckligt skäl för att inrätta högre tjänster, om
icke arbetets natur i och för sig påfordrar det, men detta är, såsom vi förut sökt
visa, just förhållandet beträffande järnvägsrevisionen.

Ett ytterligare motiv för vårt förslag ligger i den av oss förordade omläggningen
av arbetsmetoderna genom införandet av lokala räkenskapsundersökningar
och inventeringar. Kontrollörernas motsvarande förrättningar vid stationerna
avse, frånsett inventeringarna, uteslutande en formell räkenskapskontroll å jämförelsevis
enkla och enhetliga räkenskaper och rikta sig mot relativt underordnade
stationstjänstemän. Revisionens förrättningar komma att avse ett synnerligen
skiftande räkenskapsmaterial, berörande de mest olikartade förhållanden, och
linjeförvaltningarnas högsta tjänstemän kunna här stå i redogörarställning. Dessa
grannlaga förrättningar fordra såväl en rakryggad karaktär som takt och omdöme.
Det kan givetvis icke vara lämpligt att anförtro dylika uppdrag åt personer av
allt för låg tjänstegrad, ehuruväl lägre personal bör kunna anlitas såsom biträden
vid förrättningarna. Att revisionens föreståndare själv skall annat än i undantagsfall
kunna äga tid härför, kan icke förväntas. Det är icke omöjligt, att genom
förändring i de kamerala förhållandena sådana räkenskapsundersökningar icke
bliva erforderliga i den omfattning vi i detta betänkande förutsatt, men även om
man helt skulle underlåta att taga hänsyn till dem, får revisorsbefattningars inrättande
anses väl grundat på beskaffenheten av revisionsarbetet i övrigt.

Vårt förslag avser icke, att revisorsbefattningar skola inrättas i den omfattning,
som motsvarar hela behovet av kvalificerade arbetskrafter vid revisionen.
Vid järnvägsstyrelsen liksom vid järn vägsförvaltningen i övrigt kan ordinarie
anställning vinnas som s. k. tjänsteman av högre grad i befattningar, lägre än
tjänstemannabefattningar av första graden i de centrala verken, vid revisionen sålunda
som förste bokhållare, bokhållare och kontorsskrivare. Något avsteg från
denna allmänna princip, som genom den tidigare ordinarieanställningen torde vara
till gagn både för tjänstemännen och staten, anse vi ej heller för revisionens del
lämplig, bland annat ur rekryteringssynpunkt. Nu kan man beräkna att erhålla
unga dugande krafter, som, efter den utbildning vi föreslagit och sedan större
mogenhet genom skälig tids tjänstgöring vid revisionen erhållits, kunna vinna
befordran till revisorer. Om en rimlig proportion hålles mellan revisorsbefattningarna
och den övriga kvalificerade personalen, torde få anses tillbörligt sörjt
för att personalen i dess helhet blir god, i den mån åtgärder av denna art kunna
åstadkomma det.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Järnvägs styrelsen.

Efter noggrannt övervägande av vad här anförts, av behovet av personal
för de lokala undersökningarna och inventeringarna samt av utvidgningen såväl
till art som omfång av revisionens arbetsuppgifter i övrigt hava vi kommit till
den slutsatsen, att minst fyra revisorsbefattningar böra inrättas, om revisionen
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter. I samband med
utbildningsfrågan hava vi uttalat, att de nya befattningarna böra tillsättas endast
i den mån lämpliga kompetenta sökande äro att påräkna. Det torde böra ankomma
på den utnämnande myndigheten, järnvägsstyrelsen, som bör vara fullt
inne i förhållandena, att bestämma tidpunkten för respektive befattningars tillsättande.
Yi vilja dock betona, att ej andra synpunkter än kompetensfrågan
böra få föranleda uppskov.»

I en till lönekommittén riktad framställning hade föreståndaren för
revisionskontoret föreslagit inrättandet av tre revisorsbefattningar därstädes.
Då jämväl järnvägsstyrelsen i skrivelse till kommittén fäst
dennas uppmärksamhet å revisionstjänstemännens löneställning, fann sig
kommittén böra undersöka, huruvida särskilda omständigheter betingade,
att å järnvägsstyrelsens revision, i motsats mot vad förhållandet vore å
revisionsavdelningarna inom övriga kommunikationsverk, allenast funnes,
frånsett föreståndaren, tjänstemän av högst förste bokhållares grad.
För den skull anmodade kommittén järnvägsstyrelsen att meddela uppgift,
om och i vilken utsträckning styrelsen ansåge särskilda revisorstjänster
böra, utan föregripande av den slutliga behandlingen av revisionskommitterades
förenämnda betänkande, inrättas å styrelsens revisionskontor.
Till svar härå anförde styrelsen följande:

»Göromålen å styrelsens revisionskontor hava under de senare åren betydligt
vuxit i omfattning och mångsidighet genom utgifternas stegring och genom
att nya uppgifter tillagts kontoret. Ökningen i arbete och personal har gjort,
att föreståndaren numera icke kan medhinna att på ett tillfredsställande sätt
handhava arbetsledningen, utan har såväl denna som andra göromål, vilka tidigare
handhafts av föreståndaren ensam, måst i större eller mindre utsträckning överflyttas
på andra tjänstemän. En vida större självständighet mot tillförne har
därför efter hand måst inrymmas åt de mera erfarna tjänstemännen. Sålunda få
dessa exempelvis numera i regel själva uppsätta sina anmärkningar. Den utbetalningen
föregående granskningen av styrelsens utgifter har även fördelats
mellan flera av dem, en uppgift som med hänsyn till utgifternas storlek, till att
utanordningsrätt inom styrelsen äges av en mängd tjänstemän och till att utanordningen
även i fråga om författningsenligheten stöder sig på revisionens
granskning måste betecknas som maktpåliggande. Vidare är åt en tjänsteman
uppdraget att granska pensionsuträkningarna, innan pensionsbreven av styrelsen
utfärdas. Genom de mångahanda bestämmelser, som gälla rörande pensioneringen
av järn vägspersonal, och ärendenas mängd är detta ett synnerligen ansvarsfullt
arbete. Eevisionsarbetets art gör det även behövligt med en permanent arbetsledning
av ingående och krävande natur och de yngre och oerfarnare tjänstemännen
måste utbildas för sina uppgifter genom att förrätta sitt arbete under
äldre och kunnigare tjänstemäns handledning. Yikten av de göromål, som sålunda

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

påvila vissa av revisionens tjänstemän, synes styrelsen därför vid en jämförelse
med förhållandena vid andra ämbetsverks revisioner, där det kvalificerade granskningsarbetet
i allmänhet ntföres av tjänstemän i revisors tjänstegrad, väl motivera
förändringen av vissa av de nuvarande förste bokhållar- och bokliållartjänsterna
till revisorsbefattningar med tjänsteställning och avlöning motsvarande notaries.
Härför talar även de svårigheter, de bristande befordringsutsikterna medföra för
revision skontoret att förvärva och behålla dugande krafter. Antalet av de tjänstemän,
åt vilka ovanberörda mera självständiga och viktiga göromål äro anförtrodda,
utgör för närvarande fem, och bör sålunda enligt styrelsens förmenande samma
antal revisorsbefattningar inrättas. Kontorsföreståndaren har visserligen i sin
framställning hos kommittén endast ifrågasatt tre dylika befattningar, men har
anledningen härtill varit, att han icke ansett sig kunna gå längre än vad revisionskommittén
på ett tidigare stadium föreslagit. Då emellertid verkställd undersökning
givit vid handen, att flera tjänstemän utöva sådana självständiga uppgifter,
som utgöra skälet för befattningarnas uppflyttning, anser styrelsen rättvisan
och konsekvensen även kräva, att revisorstjänster inrättas till fulla det i
verkligheten behövliga antalet, i synnerhet som av en jämförelse med andra verks
revisioner och de av dem granskade utgifterna oförtydbart framgår, att detta
antal ingalunda är för högt tilltaget. Då de ifrågasatta befattningarna äro motiverade
av revisionsarbetets art, sådant det för närvarande bedrives, och revisionskommitténs
förslag tenderar till en utvidgning av revisionens arbetsuppgifter,
kan förslaget icke anses på något sätt föregripa den slutliga prövningen av denna
kommittés betänkande.

Under förutsättning att förslaget genomföres, torde förste bokhållarbefattningen
å kontoret kunna indragas, liksom tillsvidare ett antal bokhållarbefattningar.»

I sitt betänkande anför lönekommittén, under åberopande av vad
sålunda i ärendet förekommit, följande:

»Att de arbetsuppgifter, som åligga järnvägsstyrelsens revisionskontor, rent
kvantitativt sett äro betydande, ligger i öppen dag, enär verkets utgifter för drift
och underhåll sprungit upp till nära två hundra miljoner kronor och den personal,
vars avlöningar och pensionsavgifter skola av revisionen granskas, uppgår till
över 40,000 personer. Men även göromålens art är givetvis krävande, så omfattande
och mångskiftande som förvaltningen av statens järnvägar är. Uppenbarligen
måste därför den, som skall leda, övervaka och sammanhålla kontorets
arbeten, hava vid sin sida ställda några väl kvalificerade medhjälpare, som kunna
självständigt granska mera komplicerade och svårkontrollerade räkenskapsdelar
samt uppsätta anmärkningar och verkställa viktigare utredningar. Skola sådana
arbetskrafter kunna bibehållas vid kontoret, måste nödvändigtvis bättre befordringsutsikter
kunna bjudas dem än för närvarande är fallet, då den biträdande ordinarie
personalen utgöres allenast av kontorsskrivare och bokhållare samt en
förste bokhållare.

På grund härav finner sig kommittén böra förorda, att å järnvägsstyrelsens
revisionskontor anställas tjänstemän av samma grad som revisorer i de andra
verken, och anser i likhet med järnvägsstyrelsen, att denna fråga icke bör göras
beroende av den slutliga prövningen av revisionskommitténs förslag, som jämväl
avser dylika befattningars inrättande hos styrelsen.

Yidkommande antalet revisorer, föreslog revisionskommittén minst fyra,
under det kontorets föreståndare med hänsyn till den därefter vidtagna över -

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

KungL 3Iaj:ts Proposition Nr 392.

Järnvägsstyrelsen

den 18/i 1919.

Departements chefen.

flyttningen av förrådsredogörelsernas granskning till förrådsbyrån ansett sig böra
ifrågasätta allenast tre. Järnvägsstyrelsen åter bär vid nu verkställd granskning
funnit, att fena tjänstemän utöva sådana självständiga uppgifter, som utgöra skälet
för befattningarnas inrättande, samt följaktligen föreslagit detta antal i utbyte
mot förste bokhållar- och bokhållare änster.

I likhet med revisionskommitterade finner emellertid kommittén, att revisorsbefattningar
icke behöva inrättas i den omfattning, som motsvarar hela behovet
av kvalificerade arbetskrafter vid revisionen, vadan åtminstone tills vidare sådana
tjänster icke synas böra ifrågakomma i större antal än föreståndaren, efter berörda
överflyttning av vissa granskningsdelar, ansett nödigt, eller således tre.»

I anledning av lönekommitténs förslag i ämnet erinrar järnvägsstyrelsen
i sitt utlåtande den 13 januari 1919 om nödvändigheten för
kontorets föreståndare att hava vid sin sida erforderligt antal väl kvalificerade
medhjälpare, som kunna självständigt granska mera komplicerade
och svårkontrollerade räkenskapsdelar samt uppsätta anmärkningar och
verkställa viktigare utredningar. Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen
vid verkställd undersökning, även med beaktande av utbrytningen av den
jämförelsevis mindre omfattande granskningen av förrådsredogörelserna,
funnit, att fem tjänstemän utövade sådana självständiga uppgifter, som
utgjorde skälet för befattningarnas inrättande. Det vore icke möjligt
att mellan dess fem tjänstemän uppdraga någon avgörande skillnad i
vikten och arten av dem underställda arbeten, vadan styrelsen funnit
det vara en uppenbar orättvisa att i tjänsteställning giva några av dessa
företräde framför de övriga. Att märka vore även, att redan år 1915
under dåvarande förhållanden av sakkunniga revisionskommitterade föreslagits
ett antal av fyra revisorer eller allenast till antalet en mindre än
styrelsen ansett på grund av arbetets omfattning och art nu vara av nöden.

Den utredning, som sålunda föreligger, torde till fullo ådagalägga
behovet av att å revisionskontoret under föreståndaren inrättas biträdande
befattningar av högre tjänsteställning än de nuvarande. I det föreliggande
förslaget till avlöningsreglemente har jämväl med hänsyn härtill
beträffande statens järnvägar upptagits en ny befattning, revisor, avsedd
för tjänstemän å ifrågavarande kontor. I lönehänseende har den nya
befattningen hänförts till 13:e lönegraden och sålunda likställts med
notariebefattning. I detta sammanhang må erinras, att föreståndaren för
revisionskontoret, vars nuvarande tjänstebenämning utbytts mot benämningen
förste revisor, hänförts till 15:e lönegraden.

Beträffande det erforderliga antalet revisorsbefattningar må till en
början framhållas,'' att revisionskommitterades förslag om inrättandet av
fyra sådana befattningar synes vara avgivet under förutsättning av eu
väsentlig utvidgning av revisionskontorets arbetsområde. Nämnda förslag
torde därför näppeligen för närvarande kunna läggas till grund för

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392. 39

ett avgörande i denna del. Det torde jämväl vara befogat att i avbidan
på den slutliga behandlingen av kommitterades förslag iakttaga
försiktighet vid bestämmandet av de nya befattningarnas antal, och synes,
på sätt lönekommittén framhållit, dessa befattningar icke behöva inrättas
i den omfattning, som motsvarar hela behovet av kvalificerade arbetskrafter
vid revisionen. Jag anser mig därför icke kunna gå längre än
lönekommittén, utan föreslår, att antalet av ifrågavarande befattningar
för närvarande begränsas till tre. Vid bifall till detta förslag torde förste
bokhållarbefattningen ävensom två bokhållarbefattningar lämna-indragas.

På grund av utsträckningen av statsbanenätet genom inköp av de
enskilda förut tillhöriga bandelarna Mora—Orsa och Orsa—Sveg samt
dessa bandelars fortsättning norrut till Brunflo genom nu pågående
banbyggnad har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 20 september 1918
föreslagit inrättandet av nya trafik-, ban- och maskinsektioner samt
anställandet av för de nya sektionerna erforderligt befäl eller en trafikinspektör
av 2:dra klass och en byråassistent, en baningenjör av 2:dra
klass samt en maskiningenjör av 2:dra klass.

Innan jag redogör för järnvägsstyrelsens förslag i denna del må
allenast erinras, att i förslaget till avlöningsreglemente tjänstebenämningen
för trafikinspektör av 2:a klass, baningenjör av 2:a klass och maskiningenjör
av 2:a klass utbytts mot benämningen trafikinspektör, baningenjör,
respektive maskiningenjör. Motsvarande befattningshavare av
l:a klass hava i avlöningsreglementet erhållit titeln förste trafikinspektör,
förste baningenjör, respektive förste maskiningenjör.

Beträffande till en början behovet av en ny trafiksektion anför styrelsen
följande:

»Genom ifrågavarande nya bandelar tillkommer givetvis från inlandsbanans
anslutningspunkt till det övriga statsbanenätet vid Brunflo ned till Mora en så
betydande sammanhängande statsbanelänk, att dess uppdelning på angränsande
sektioner icke låter sig göra.

Börande behovet av en ny trafiksektion har styrelsen visserligen till en början
tagit i övervägande, huruvida densamma lämpligen kunde tilldelas någon av de
närgränsande 10:de eller 18:de trafiksektionerna. Styrelsen har emellertid funnit,
att dessa sektioner på grund, bland annat, av sin redan nu avsevärda längd —
respektive 563 och 288 kilometer — icke kunna belastas med ytterligare bandelar.
Yad särskilt 10:de trafiksektionen angår, är denna redan nu alltför stor, men har
styrelsen till följd av inlandsbanans läge hittills icke kunnat vidtaga eller föreslå
åtgärd för dess minskande. I och med det omförmälda statsförvärvet och utsikten
att inom den närmaste tiden få sammanhängande förbindelse över statens
järnvägar från Brunflo till Kristinehamn har emellertid för styrelsen erbjudit sig
tillfälle till frågans lösning på ett tillfredsställande sätt, i det styrelsen funnit
sig föranlåten att härigenom föreslå sådan ändring av den nuvarande trafiksek -

B. Distrikten.

11. Nya befattningar

för linjen
Mora—Orsa—
Sveg—
Brunflo.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

tionsindelningen, att den nu till 10 trafiksektionen hörande linjen Brunflo—
Åsarne utbrytes och jämte de förvärvade bandelarna Mora—Orsa och Orsa—
Sveg samt de under byggnad varande bandelarna Sveg—Åsarne och Sveg—Hede,
vilka ban delar torde öppnas för allmän trafik, den förra under loppet av år 1920
och den senare under åren 1920 och 1921, bildar en ny trafiksektion. Härigenom
minskas 10:de trafiksektionen med 67,4 kilometer.

Den nya trafiksektionen skulle erhålla en längd av 382 kilometer och omfatta
49 stationer och trafikplatser. För jämförelse lämnas här nedan en uppgift
å övriga trafiksektioners längd:

Stockholmssektionen....................................i................. 10 km.

Sektion 1 ................................................................... 195 »

» 2 156 »

> 3 .........................................''........................... 309 »

» 16 236 »

> 4 114 »

» 5 .............................................................••••• 301 »

» 6 .................................................................. 212 »

> 17 .T................................................................. 334 »

» 18 ..................................................................... 288 »

» 7 203 »

» 8 204 »

» 9 274 »

» 10 563 »

» 11 435 »

» 12 255 »

> 13 408 »

» 14 479 »

» 15 449 »

Person- och godstrafikens utveckling å bandelen Orsa—Sveg framgår av
nedanstående tablå:

Å r.	Inkomst av	Kesande.	II- och fraktgods.
persontrafik. Kronor.	godstrafik. Kronor.	Tusental.	Tusental ton.
1909 .............................................................	79,023	30	107,586	60	37,8	26,8
1910 .............................................................	71,689	56	121,387	13	3o, o	36,6
1911 .............................................................	82,861	43	145,659	62	42,6	40,9
1912 .............................................................	89,773	28	206,845	40	47,5	59,3
1913 .............................................................	86,655	79	151,894	39	47,9	36,8
1914 .............................................................	95,210	25	198,397	50	53,0	55,4
1915 .............................................................	93,573	91	250,247	87	48,6	62,9
1916 .............................................................	130,891	76	339,689	24	63,1	64,4
1917 .............................................................	181,398	—	632,295	-	80,5	84,i

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 392.

Då det är att förvänta, att trafiken å den föreslagna trafiksektionen efter
linjen Brunflo—Svegs färdigbyggande kommer att taga sådan omfattning, att
densamma fullt motiverar åtgärden, får styrelsen hemställa, att i staten upptages
en trafikinspektörsbefattning av 2:a klass och en byråassistentbefattning.»

Beträffande behovet av en ny bansektion, må erinras, att statsbanenätet
för närvarande är indelat i 23 bansektioner. Längderna av dessa
sektioner framgå av följande inom järnvägsstyrelsen upprättade tabell:

1 bansektionen

14 »

3 »

4/5

10/16

7/8

11/12

20
21
22

25
27

24 km
192 »
236 »
154 »
309 »
114 »
334 »
301 »

212 »
288 »
218 »
190 »
204 »
269 »
258 »
260 >
248 »
232 »
240 >
239 »
204 *
408 »
246 »

I denna del anför styrelsen följande:

»Styrelsen har tänkt sig, att den nya bansektionen skulle omfatta dels
den 14 kilometer långa sträckan Mora—Orsa, som nu tillhör 17 bansektionen,
dels linjen Orsa—Sveg med en längd av 123 kilometer. Avsikten är dessutom
att till en början underställa den blivande nye baningenjören även den av statens
järnvägar arrenderade 121 kilometer långa Dala—-Hälsinglands järnväg med
bibanan Göringen—Dalfors. Under den gångna arrendetiden har järnvägen i
fråga med avseende å bantjänsten stått under ledning av baningenjören vid 17:de
bansektionen med en i Bollnäs placerad underingenjör som sin närmaste man.
Denna sektion, vars huvudort är Storvik, har härigenom blivit väl omfattande.
Styrelsen har därför ansett, att Dala—Hälsinglands järnväg med bibana lämpligen
bör överflyttas till den nya sektionen. Härigenom skulle denna i verkligheten
iå en total längd av 258 kilometer, vartill inom en ej alltför avlägsen
framtid torde komma att läggas den under byggnad varande 73 kilometer långa
statsbanelinjen Sveg—Hede. Vid arrendetidens utgång föreligger givetvis behov
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 353 höft. (Nr 392.) 3829 is 6

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

av omreglering av bansektionerna, härvid kompensation erhålles från Inlandsbanan,
som då fullbordats.»

Vidkommande behovet av en ny mäskinsektion, med föreslagen benämning
den 19:de, erinrar styrelsen om, att sektionsbefälet vid maskinavdelningen
enligt den för år 1918 fastställda arvodesstaten utgöres av
5 maskiningenjörer av 1 klass och 8 maskiningenjörer av 2 klass. Maskinsektionernas
inbördes storlek och klass framgå av efterföljande av
järnvägsstyrelsen lämnade sammanställning.

I. Sektioner, som förestås av maskiningenjörer av l:a klass.

	Bankilo- meter. •	Antal lok.	Antal underställd personal.
l:a och 2:a maskinsektionerna....................................	370	147	1,341
4:e » 17:e » ....................................	447	87	611
7:e » 8:e » ...................................	406 .	130	1,112
ll:e » 12:e » *).................................	680	92	716
15:e maskin sektionen ...................................................	449	97	957

*) Inklusive Dala—Hälsinglands järnväg samt linjen Sveg—Hora Noret.

II. Sektioner, som förestås av maskiningenjörer av 2:a klass.

	Bankilo- meter.	Antal lok.	Antal underställd personal.
3:e maskinsektionen ...................................................	309	78	623
16:e » ..................................................	236	64	502
5:e » .................................................	301	42	412
6:e och 18:e maskinsektionerna....................................	500	60	513
9:e maskinsektionen ..................................................	274	67	481
10:e » .................................................	833	86	692
13:e » ..................................................	408	47	410
14:e » ..................................................	479	60	475

Vidare anför styrelsen:

»Av tablån framgår, att den 10:de maskinsektionens längd är påfallande stor,
vartill kommer, att det geografiska läget av sektionens olika bandelar verkar försvårande
i fråga om inspektion av sektionsföreståndaren. En minskning av sek -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

tionen hade därför redan tidigare varit önskvärd, men har därmed fått anstå i
avvaktan på färdigställandet av bandelarna Sveg—Brunflo och Sveg—Hede. När
dessa handelar bliva fullt färdiga, skulle 10:e maskinsektionen, med hänsyn jämväl
till tillkomsten av linjen Orsa—Sveg och bandelen Orsa—Mora Noret, som för
närvarande är provisoriskt tillagd 11 :e och 12:e maskinsektionerna, förlängas med
230 kilometer, under förutsättning av bibehållandet av nuvarande distriktsindelning.
En uppdelning av sektionen bör därför icke längre uppskjutas, och synes
denna nppdelning böra företagas sålunda, att den nya sektionen omfattar Inlandsbanan,
d. v. s. linjerna Östersund—Vilhelmina och Brunflo—Sveg ävensom linjen
Sveg—Hede samt de genom inköp förvärvade bandelarna Sveg—Orsa och Orsa—
Mora. Storleken av den nya maskinsektionen och av den blivande 10:e maskinsektionen
framgår av följande siffror, vilka emellertid ifråga om antalet lokomotiv
och underställd personal endast äro approximativa.

Bankilo-

meter.

Antal

lok.

Antal

underställd

personal.

10:e maskinsektionen..................................................

504

550

19:e » ............................................

626

400

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen om inrättande av en
ny maskiningenjörstjänst av 2 klass såsom föreståndare för den nya 19:e maskinsektionen.
»

Genom införlivandet med statsbanenätet av bandelarna Mora—Orsa Departement»-och Orsa—Sveg samt tillkomsten av förbindelselinjen Sveg—Brunflo, vilken ch«fensistnämnda
linje torde kunna beräknas bliva i sin helhet öppnad för trafik
under loppet av år 1920, uppkommer en ny sammanhängande statsbanelänk
av betydande längd, som givetvis måste föranleda förändringar av
den nuvarande sektionsindelningen och anordnandet av nya sektioner.

Beträffande till en början den av berörda anledning föreslagna nya
trafiksektionen, skulle densamma enligt styrelsens förslag omfatta linjen
Brunflo—Åsarne samt bandelarna Mora—Orsa och Orsa—Sveg ävensom
de under byggnad varande bandelarna Sveg—Asarne och Sveg—Hede.

Med denna omfattning skulle sektionen erhålla en längd av 382 kilometer
med 49 stationer och trafikplatser och sålunda i nu nämnda hänseende
komma att nå över medeltalet för samtliga nuvarande trafiksektioner.
Redan nu har trafiken å bandelen Orsa—Sveg visat en stark
stegring, och torde det vara att förvänta, att densamma efter linjen
Brunflo—Svegs färdigbyggande kommer att än ytterligare ökas. Med
anledning härav tillstyrker jag styrelsens förslag om uppförande å
ordinarie stat av en trafikinspektörsbefattning för ifrågavarande sektion.

Kungl. May.ts Proposition Nr 392.

12. Angående
byråaesi■tenter
i
läkerhetatjänst.

Såsom beträffande övriga trafiksektioner är fallet, torde jämväl för ifrågavarande
sektion erfordras en byråassistent, vilken skulle tjänstgöra såsom
trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare.

Den med anledning av ifrågavarande bandelars tillkomst föreslagna
nya bansektionen skulle omfatta bandelarna Mora—Orsa och Orsa—
Sveg, varjämte till en början under föreståndaren för sektionen skulle
ställas den av staten arrenderade Dala—Hälsinglands järnväg med bibanan
Göringen—Dalfors. Sektionens längd skulle härigenom bliva 258
kilometer, vartill emellertid sedermera skulle komma den under byggnad
varande statsbank inj en Sveg—Hede. Mot vad sålunda föreslagits har
jag icke funnit anledning till erinran, och torde för ändamålet i staten
böra upptagas en baningenjörsbefattning.

Förslaget om en ny maskinsektion föranledes närmast av behovet
av en delning av den nuvarande 10:de maskinsektionen. Den nya sektionen
skulle efter färdigställande av bandelarna Sveg—Brunflo och Sveg
—Hede komma att omfatta linjerna Östersund—Vilhelmina, Brunflo—
Sveg, Sveg—Hede, Sveg—Orsa och Orsa—Mora. Den nya sektionen,
vilken beträffande antalet bankilometer skulle bliva en av de största,
torde, på sätt styrelsen föreslagit, böra ställas under befäl av en maskiningenjör,
och föreslår jag därför'', att för ändamålet en dylik befattning
uppföres å den ordinarie staten.

I sitt den 29 september 1917 avgivna förslag till inrättande av nya
ordinarie befattningar vid statens järnvägar hade styrelsen även upptagit
nitton byråassistenter i säkerhetstjänst. Till stöd härför framhöll styrelsen,
att, även med inrättandet av eu samtidigt föreslagen ny befattning
å trafikbyrån inom styrelsen, vars innehavare skulle bliva närmaste
man och ställföreträdare för säkerhetsinspektören, måste den närmaste
iuspektionsskyldigheten av säkerhetstjänsten allt fortfarande kvarligga
hos trafiksektionsledningen. Styrelsen hade även genom en rad av
åtgärder sökt att i möjligaste mån från trafikinspektörerna avlägsna
annat arbete, för att de skulle kunna ägna mera tid åt resor och inspektion.
Men samtidigt med att sådana åtgärder vidtagits, hade arbetet
å trafikinspektörsexpeditionerna så ökats, att den verkliga vinsten av
verkställd arbetsöverflyttning icke blivit så stor som varit avsett. Styrelsen
hade därför kommit till den uppfattningen, att enda sättet för
åstadkommande av en effektiv inspektion av säkerhetstjänsten vore, att

— utöver den nu å trafikinspektörsexpeditionen tjänstgörande assistenten

— till trafikinspektörens förfogande ställdes ytterligare en byråassistent,
vars uppgift skulle vara att under trafikinspektörens överinseende och

Kungl. Maj: tö'' Proposition Nr 392. 45

på hans order ofta företaga inspektionsresor, undersöka personalens
kvalifikationer i förevarande hänseende och verkställa anbefalld årlig
examinering i hithörande stycken, och till vars uppgift även skulle höra
att tid efter annan föredragningsvis meddela personalen de viktigaste
erfarenheterna i säkerhetstjänsten. Styrelsen sammanfattade de uppgifter,
som skulle åligga ifrågavarande byråassistenter, sålunda, att desamma
skulle bliva

att närmast under trafikinspektören tillse, att för säkerhetstjänsten
gällande föreskrifter behörigen efterlevdes och rätt tillämpades, och för
den skull företaga täta resor för inspektion av stationer och tåg;

att verkställa examinering av all extra ordinarie personal;

att förrätta de årligen återkommande förhören med all trafikpersonal;

att tillse, att ändringar i och tillägg till säkerhetsföreskrifterna
komme till därav berörd personals kännedom och av denna rätt uppfattades;
samt

att övervaka, att ingen person sattes i säkerhetstjänst, innan han
blivit examinerad och godkänd i de förordningar, som rörde denna tjänst.

Styrelsen uttalade emellertid tvivel om, huruvida ett antal av nitton
fullt kompetenta tjänstemän skulle finnas att tillgå vid 1919 års ingång,
och hemställde styrelsen därför om rätt att, för den händelse det skulle
visa sig nödvändigt, tillsätta dessa befattningar successivt och med hänsyn
till sektionernas vikt och betydelse i säkerhetsavseende.

Vid föredragning av föreliggande fråga den 8 mars föregående år
uttalade jag min anslutning till styrelsens förslag, och gjorde Kungl.
Maj:t i enlighet härmed i förut omförmälda proposition, nr 150, framställning
till riksdagen i ämnet.

Inom riksdagen väcktes motion, att riksdagen måtte avslå ifrågavarande
framställning, och gjordes därvid bland annat gällande, att de
ändringar i avlöningsreglementet för statens järnvägar, som föreslagits,
i viss mån kunde anses hava sammanhang med organisationsspörsmålet vid
banorna. Riksdagen fann sig icke heller för det dåvarande kunna medgiva
ifrågavarande befattningars uppförande å avlöningsstaten. Visserligen
hade riksdagen icke funnit några betänkligheter ur organisatorisk
synpunkt möta mot dessa befattningars inrättande, men å andra sidan
hade riksdagen icke funnit det ådagalagt, att befattningarna åtminstone
för det dåvarande vore oundgängligen nödvändiga, särskilt som under
de senare åren tjänstemännen av högre grad å trafiksektionerna i väsentlig
grad utökats. Därtill komme, att kompetenta aspiranter till alla
platserna saknades, varför någon olägenhet av att Kungl. Maj:ts förslag
för det dåvarande lämnades utan bifall enligt riksdagens mening icke
vore att befara.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

Styrelsen gör i sin skrivelse den 20 september 1918 gällande, att
det vore oundgängligt av nöden att erhålla förstärkta arbetskrafter å
ifrågavarande område och har därför ånyo framfört frågan. Rörande
behovet av de ''föreslagna befattningarna har styrelsen, under åberopande
av sin tidigare framställning i ämnet, ytterligare anfört följande:

»Säkerhetsinspektionen åligger och säkerhetsansvaret påvilar naturligtvis i
allra första hand stationsföreståndarna. Det är nu emellertid med stationsföreståndarna
som med den övriga personalen på stationen, att det dagliga arbetet
ovillkorligen något mattar blicken för detaljerna i säkerhetsarbetet, och även hos
stationsföreståndarna finnes samma begär som hos den övriga personalen att
låta allt gå fort undan för att stationen må kunna klara sig vid lösningen av
förekommande trafikuppgifter, särskilt vid trafikrubbningar.

Det är därför av nöden, att en ständigt upprepad detaljerad säkerhetsinspektion
å stationerna utövas av den närmast högre inspektionsinstansen,
nämligen trafikinspektören.

Trafikinspektörerna hava också insett detta och sökt, så långt de ägt
möjlighet att närmare följa trafikarbetet, att med all skärpa tillse, att säkerhetsbestämmelserna
bliva följda. Men trafikinspektörerna hava dock icke möjlighet
att kunna utöva en verklig effektiv detaljuppsikt härvidlag. För att komma
riktigt underfund med säkerhetstjänstens utförande å en station och personalens
arbetssätt erfordras, att man ägnar hela dagar och i förekommande fall även
nätter åt att följa tjänsten å de olika arbetsområdena samt att man därunder
samtalar med personalen och söker intränga i dess tankegång. En så effektiv
inspektion från trafikinspektörens sida har möjligtvis kunnat utövas förr i
lugnare tider, om ock mera sällsynt, men är i våra tider otänkbar. Trafikinspektörerna
äro nämligen numera av sitt övriga arbete absolut förhindrade att
på detta sätt lägga sig stilla en eller ett par dagar på varje station flera gånger
om året. Nu måste inspektionsarbetet utföras kanske under blott ett par gånger
i månaden företagna tjänsteresor över hela sektionen, där de möjliga korta uppehållen
få på bästa sätt utnyttjas för såväl säkerhets- som all annan inspektion.
Det torde få anses ligga i öppen dag, att under sådana förhållanden säkerhetsinspektionen
ingalunda kan bliva av den ingående art, som saken kräver. Ännu
en gång må härvid framhållas, att trafikinspektörerna icke äro endast vad namnet
angiver inspektörer, titan framför allt sektionsföreståndare och såsom sådana i
stor utsträckning bundna vid sina expeditioner och upptagna bland annat med
arbetet utåt i förhållande till förvaltningen och trafikanter.

Redan år 1912 framkom tanken på särskilda inspektörer i säkerhetstjänst.
Att frågan då icke drevs längre, torde närmast hava berott på svårighet att till
dessa viktiga tjänster skaffa fullt kvalificerad personal.

Nu torde denna lösning emellertid icke längre rådligen kunna uppskjutas.
Det har nämligen framgått, att alla de åtgärder, som järnvägsstyrelsen under de
senaste åren vidtagit för ökande av trafiksäkerheten, icke varit fullt tillfyllest
för vinnande av bästa möjliga trygghet. Saken är också mycket mera pressande
än förr. Yid den utveckling av trafiken, som statens järnvägar väl snart skola
stå inför, komma ytterligare stora krav att ställas på säkerhetstjänsten. Då.
behöver skarp kontroll utövas över att vid trafikökningen icke säkerhetsföreskrifterna
eftersläppas på ett för den resande allmänhetens säkerhet äventyrligt

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 392.

sätt, och då erfordras det,'' att den i säkerhetstjänst sysselsatta personalen är
väl upplärd i hithörande författningar och väl praktiskt inarbetad i utövandet
av säkerhetstjänsten. Men det är, som sagt, fullständigt omöjligt att lägga allt
detta arbete på trafikinspektörerna och dem nu underställda arbetskrafter. Trots
alla försök att avlyfta från trafikinspektörerna så mycket som möjligt av deras
arbetsbörda, har det visat sig, att de ärenden, som måste på grund av sakens
natur kvarligga hos trafikinspektörerna, utgöra ett så stort dagligt arbete, att
man måste söka andra utvägar för skapande av möjligheter för honom att ansvara
för den behövliga inspektionen av säkerhetstjänsten. Möjligen skulle här kunna
komma under diskussion tanken att göra trafiksektionerna så mycket mindre,
att trafikinspektörerna skulle kunna ägna mera tid åt säkerlietsinspektionen, än
som det med de nuvarande trafiksektionernas storlek är möjligt. Detta alternativ
är emellertid otillfredsställande ur den synpunkten, att ett styckande av trafiksektionerna
vore i trafikledningshänseende synnerligen ofördelaktigt, och leder
nog ej heller till målet, emedan även vid högst betydligt avkortade sektioner
arbeten kvarstå, som hindrande binda trafikinspektören vid förrättningen av sektionsföreståndartjänsten.
Dessutom är också den andra utvägen med särskilda
säkerlietsinspektörer fullt lika god och betydligt billigare. Denna utväg är ock
numera möjlig att utföra, då statens järnvägar genom utbildandet av ett större
antal tjänstemän, vilka såväl genom genomgående av anordnade undervisningskurser
skaffat sig teoretisk kompetens som därutöver förvärvat jämväl praktisk
erfarenhet på området, äga tillgång på fullt kvalificerad personal för detta arbete.

I motion i andra kammaren i ämnet framhålles, att den inspektionstjänst,
som det här är fråga om att tillgodose, lika väl kan skötas genom befattningshavare
i annan något lägre befattning än de nu föreslagna nya befattningshavarna.
Häremot anser sig styrelsen böra anföra en bestämd gensaga. Att
lägga inspektionen av en så viktig gren av järnvägs tjänsten som trafiksäkerheten
och^ rekryternas utbildning inländerna på personal i ännu lägre ställning än
byråassistents måste anses vara fullkomligt förkastligt. Snarare skulle man
tänka sig denna tjänst högre än byråassistenttjänsten på grund av dess vikt
och på den förmansställning, som dessa tjänstemän måste hava gentemot stationsinspektorer
och stationsmästare.»

På grund av det anförda har styrelsen hemställt om upptagande i
staten av, förutom härovan begärda byråassistentbefattning för linjen
Mora—Orsa—Sveg—Brunflo, nitton nya byråassistentbefattningar.

I sin den 30 september 1918 avgivna berättelse rörande statens
järnvägars räkenskaper och förvaltning under år 1917 hava de av
Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna berört föreliggande spörsmål.
I nämnda berättelse anföres nämligen bland annat följande:

»I några av sina föregående berättelser hava överrevisorerna fäst uppmärksamheten
på omständigheter, vilka enligt överrevisoremas mening tydde på, att
vissa organ inom linjeförvaltningarna icke fungerade på ett fullt tillfredsställande
sätt. Särskilt hava överrevisorerna framhållit, att den linjeförvaltningarna åliggande
inspektionen borde göras mera effektiv. I likhet med Malmslättskommissionen
ansågo överrevisorerna, att trafikinspektörernas arbete borde ordnas så, att de

Överreviio rerna.

Kungl. Mcij:ts Proposition Nr 392.

kunde verkställa mera effektiva inspektioner, så att kontrollen över säkerhetsföreskrifternas
tillämpning kunde bliva fullt betryggande. Detta framhölls såväl
i 1915 års berättelse som ock i en till nämnda berättelse avgiven särskild P. M.

Under tiden sedan 1915 års berättelse avgavs, hava vidtagits flera förbättringar
i förevarande hänseende. Så hava från trafikinspektörerna avlyftats vissa
tidsödande ärenden, som man ansett kunna utan större olägenhet undantagas
från deras direkta handläggning, trafiksektionernas antal har ökats, särskilda
trafikinspektörer hava anställts såsom biträden på trafikdirektörsexpeditionerna,
och en del tjänster av högre grad hava i avlöningshänseende höjts, på det att
man för göromålen å dessa expeditioner skulle kunna bereda plats för särskilt
kvalificerad personal.

Men med den trafik, som nu råder vid statsbanorna, kunna ändock icke
trafikinspektörerna ägna erforderlig tid åt inspektion av säkerhetstjänsten. Trafikinspektörerna
äro icke blott inspektörer, de äro även sektionsföreståndare och.
på grund härav och genom sitt övriga arbete hindrade att använda tillräcklig tid
för inspektionsresor. Deras inspektion lärer därför i regel inskränka sig till att
ett par gånger i månaden beresa sektionen och därvid söka att på bästa sätt
utnyttja tiden för såväl säkerhets- som annan inspektion. Under sådana förhållanden
kan inspektionen av säkerhetstjänsten knappast bliva av tillräckligt
ingående art.

Vid en överläggning före avgivande av 1915 års berättelse med dåvarande
byråchefen för trafikbyrån, därvid bland annat säkerhetsfrågan behandlades, frarnhöllo
överrevisorerna lämpligheten av att särskilda tjänstemän anställdes för att
utföra inspektion av säkerhetstjänsten. Överrevisorerna ifrågasatte, att järnvägsstyrelsen
skulle ofördröjligen förordna lämpliga tjänstemän att tills vidare utföra
detta inspektion sarbete. Då emellertid järnvägsstyrelsen hade för avsikt att ingå
till Kungl. Maj:t med dylik hemställan och det meddelades överrevisorerna, att
järnvägsstyrelsen vid den tidpunkten icke ägde för alla platser fullt utbildad personal,
ansågo sig överrevisorerna icke böra i 1915 års berättelse närmare ingå på frågan.

Järnvägsstyrelsen överlämnade kort därefter till Kungl. Maj:ts prövning
ett förslag till lösning av detta viktiga ärende. På grund av vad järnvägsstyrelsen
anfört och med hänsyn till allmänhetens berättigade krav på att allt göres, som
är erforderligt för ernående av största möjliga trygghet, föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till 1918 års riksdag, att ytterligare en tjänsteman i byråassistents
grad måtte anställas å varje trafiksektion, vilken skulle ägna hela sin tid åt resor
över sektionen för inspektion av säkerhetstjänsten med skyldighet jämväl för honom
att verkställa examinering av personalen.

Å detta förslag yrkades i en av en riksdagsman i andra kammaren väckt
motion avslag under motivering bland annat, att förslaget innebure ett spörsmål,
som berörde organisationen i dess helhet.

Statsutskottet fann emellertid inga betänkligheter ur organisatorisk synpunkt
mot befattningarnas inrättande. Däremot hade utskottet icke funnit aet
ådagalagt, att ifrågavarande befattningar åtminstone för det dåvarande voro
oundgängligen nödvändiga, särskilt som under de senare åren tjänstemännen av
högre grad å trafiksektionerna i väsentlig grad ökats; och fann sig alltså utskottet
icke kunna tillstyrka ifrågavarande befattningars inrättande.

Enligt överrevisorernas åsikt är emellertid denna fråga av så vital betydelse
för statsbanorna, att den icke kan undanskjutas, varför överrevisorerna nu anse
sig böra återkomma till densamma.

Kung1. May.ts Proposition Nr 392.

De åtgärder, som järnvägsstyrelsen under de senaste åren vidtagit för
trafiksäkerhetens ökande, hava icke kunnat under den alltmer sig stegrande
trafikbördan vara tillfyllest för vinnande av bästa möjliga trygghet. Trots alla
ansträngningar att åstadkomma en ändring till det bättre, kan säkerhetstjänsten
än fortfarande icke tillgodoses på sätt dess betydelse kräver. Det är av största
vikt, att den i säkerhetstjänst sysselsatta personalen är väl upplärd i hithörande
författningar och praktiskt inarbetad i utövandet av denna tjänst.

Detta arbete kan icke tillfredsställande utföras av trafikinspektörerna, utan
krävas härtill nya krafter.

Overrevisorerna kunna icke finna annat än att järnvägsstyrelsens förslag
om inrättande av byråassistenter i säkerhetstjänst utgör den mest tillfredsställande
lösningen.

Såsom skäl till statsutskottets avstyrkande av befattningarna framhölls, dels
att antalet tjänstemän av högre grad på trafikinspektörsexpeditionerna särskilt
under de senare åren i väsentlig grad ökats, dels att kompetenta aspiranter
saknades.

Beträffande det förstnämnda skälet hava överrevisorerna undersökt förhållandena
och funnit, att de förändringar, som skett bland personalen å trafikinspektörsexpeditionerna,
endast bestått däri, att dels eu kontorsskrivartjänst
å varje trafikinspektörsexpedition höjts till bokhållargrad, dels kontorsskrivartjänster
inrättats å vissa expeditioner för det ökade detaljarbetets utförande.
Bristen på kompetenta aspiranter är, enligt vad överrevisorerna inhämtat, nu
avhjälpt.»

På grund av det anförda hava överrevisorerna som sin åsikt framhållit,
att inrättande av de av järnvägsstyrelsen åstundade byråassistentbefattningarna
i säkerhetstjänst nu är för statens järnvägar ett trängande
behov.

I detta ämne anför kommunikationsverkens lönekommitté följande:

»Det av 1918 års riksdag icke bifallna förslaget om anställandet av nitton
byråassistenter i säkerhetstjänsten har av järnvägsstyrelsen ånyo upptagits. Yäl
har kommittén i likhet med riksdagen icke funnit hinder ur organisatorisk synpunkt
böra möta för dessa befattningars inrättande och skulle således måhända
icke hava att taga befattning med frågan. Men då densamma innefattas i den
av Kungl. Maj:t till kommittén remitterade framställningen från järnvägsstyrelsen
och synes kommittén hava ett betydande allmänt intresse, har kommittén ansett
sig böra göra ett uttalande i ämnet, särskilt som kommittén icke känt sig alldeles
övertygad om lämpligheten av järnvägsstyrelsens förslag i den form det äger.
Det är ingalunda kommitténs mening, att något, som rimligen kan fordras för
vinnande av ökad trafiksäkerhet, bör eftersättas, och det är ej heller ur den synpunkten,
som kommittén ställt sig tveksam mot det framkomna förslaget. Men
å andra sidan synes det kunna med visst fog ifrågasättas, huruvida vad man i
detta avseende velat vinna bäst uppnås genom den av järnvägsstyrelsen föreslagna
anordningen, något som först efter anställda försök lärer kunna utrönas.
Kommittén vill därför förorda, att ett antal tjänstemän med de av järnvägsstyrelsen
angivna åligganden på försök anställas men utan att uppföras på ordinarie
stat. För dessa försök borde enligt kommitténs mening vara tillfyllest med
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 käft. (Nr 392.) 3829 is 7

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Kungl. Majds Proposition Nr 392.

Järnvägs»tyrelsen

den 13/i 1919.

ett något mindre antal sådana befattningshavare än järnvägsstyrelsen föreslagit.
Det skulle sålunda kunna ifrågasättas, att eu person placerades på varje distrikt
med befogenhet för distriktsförvaltningen att närmare ordna tjänstgöringen. Då
kommittén likväl svårligen kunnat bedöma, huruvida tillräckligt omfattande erfarenhet
rörande befattningarnas lämplighet skulle kunna vinnas vid en så stark
reduktion av det antal järnvägsstyrelsen funnit nödigt samt det måhända skulle
vara önskvärt att placera större antal på ett än på ett annat distrikt, har kommittén
funnit riktigast föreslå, att ett något större antal, dock högst tio, tjänstemän
anställas i säkerhetstjänst med sådant fyllnadsarvode, att den sammanlagda
avlöningen för en var av dem uppgår till vad han såsom ordinarie byråassistent
skulle åtnjuta, samt att järnvägsstyrelsen måtte lämnas fria händer att så planlägga
deras användning, att material för ett allsidigt bedömande av befattningarnas
behövlighet och lämplighet må kunna vinnas.»

Med anledning av lönekommitténs uttalande i ämnet anför järnvägsstyrelsen
i sitt utlåtande den 13 januari 1919:

»Genom sitt förslag har styrelsen ånyo upptagit sin den 29 september 1917
för år 1918 framställda begäran om inrättande av dessa 19 nya byråassistenter
att användas i säkerhetstjänst.

Denna framställning, som av Kung! Maj:t upptogs i proposition till 1918
års lagtima riksdag, avstyrktes emellertid av statsutskottet och sedermera genom
riksdagsskrivelse under motivering av att det icke syntes ådagalagt, att ifrågavarande
befattningar åtminstone för det dåvarande vore oundgängligen nödvändiga,
ävensom att kompetenta aspiranter för alla platser saknades. I sitt infordrade
yttrande har nu lönekommittén icke heller ansett sig böra tillstyrka denna styrelsens
framställning, varvid kommittén å sin sida anfört såsom skäl, att kommittén
ställt sig tveksam, huruvida det framkomna förslaget är det bästa för att nå ett
även av kommittén erkänt större behov av trygghet i säkerhetshänseende vid
statsbanorna. Kommittén funne sig därför endast kunna tillstyrka beviljandet
av vissa tilläggsarvoden, som skulle göra det möjligt att förordna tjänstemän att
upprätthålla sådana befattningar, som av styrelsen avses, för att på sådant sätt
försöksvis utröna lämpligheten av denna anordning.

Att ett verkligt behov av effektivare inspektion på säkerhetsområdet föreligger,
anser styrelsen på grund av det relaterade icke direkt förnekat av vare
sig riksdagen eller kommittén. Såvitt styrelsen kan finna, ifrågasätter heller icke
riksdagen lämpligheten av det av styrelsen föreslagna sättet av denna viktiga
frågas lösning, utan endast tidpunkten härför. Med anledning av denna riksdagens
ståndpunkt har styrelsen framhållit, dels att till styrelsens förfogande
står från och med maj månad 1919 ett tillräckligt antal trafiktjänstemän, som då
genomgått högre trafikutbildning, och vilka härigenom bliva särskilt lämpliga att
användas just i dessa viktigare befattningar, dels att styrelsens bestämda uppfattning
är, att frågan om en bättre inspektion av säkerhetsväsendet vid statens
järnvägar icke kan längre uppskjutas. Detta sakförhållande har också med styrka
framhävts av statens järnvägars överrevisorer i deras nu senast inlämnade Embetsberättelse,
varvid överrevisorerna jämväl förordat inrättandet av de begärda byråassistenttjänsterna.
När nu lönekommittén intagit en annan ställning till denna
fråga i så måtto, att kommittén ställt sig tveksam till, om styrelsens förslag vore
den bästa lösningen, så anför kommittén för denna sin ställning, såvitt styrelsen

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 392.

kunnat finna, intet sakligt skäl, varför styrelsen saknar möjlighet att bemöta kommitténs
uppfattning. För egen del kan styrelsen sålunda endast hänvisa till av
styrelsen förebragta skäl i sina skrivelser den 29 september 1917 och den 20
september 1918, varjämte styrelsen tillåter sig åberopa den av överrevisorerna
för sin ståndpunkt angivna utförliga motivering.

Lika väl som härav tydligt framgår angelägenheten av föreliggande frågas
lösning, lika väl synes det styrelsen härav vara ådagalagt, att enda tillfredsställande
lösningen är anskaffandet av särskilda tjänstemän av minst byråassistents
grad för säkerhetsinspektionens verkställande. Om också det eljest skulle kunna
anses överflödigt att jämväl betona, att styrelsen, innan styrelsen framlagt föreliggande
förslag, givetvis noggrannt övervägt alla olika lösningar av frågan, anser
sig styrelsen på grund av lönekommitténs yttrande böra med skärpa framhålla
detta. Det är då för styrelsen svårt att förstå, varför styrelsen skall tvingas
anställa försök i en sak, varom styrelsen redan vunnit övertygelse. Men häremot
skulle styrelsen ändock icke vilja resa någon invändning, om icke en sådan
lösning av frågan innebure lietydande olägenheter för såväl verket som för vederbörande
personal. I och med ett förordnande för ett antal dylika byråassistentplatser
måste naturligen ett lika stort antal andra ordinarie tjänster upprätthållas
på vikariat. Sålunda blir följden den, att om nu — som av lönekommittén föreslagits
— tio tilläggsarvoden skulle för ändamålet ställas till styrelsens förfogande,
minst 20 men antagligen ett ännu större antal tjänster vid statens järnvägar
skulle under längre tider komma att skötas endast av tillfälligt förordnad
personal — ett förhållande, som styrelsen med den erfarenhet styrelsen haft av
olägenheten av dylika längre tjänsteförordnanden måste beteckna såsom för
tjänsten synnerligen otillfredsställande.

För de olika tjänstehavarna betyder vidare lösningen med tilläggsarvoden,
såsom styrelsen måste se saken, endast att dessa tjänstemän bliva under lika
lång tid, som de förvalta tjänsterna på förordnande, försenade i avseende på
befordran och lön.

Om mot all förmodan — styrelsen hyser dock för sin del härom ingen
tvekan — säkerhetstjänstens övervakande icke skulle i den mån styrelsen nu
förfäktat påfordra dessa tjänsters bibehållande i staten, är ju alltid den möjlighet
öppen att i motsvarande mån vidtaga indragning av dylik tjänst vid besättande
av byråassistentbefattning, inom vilken tjänstekategori snabb omsättning av tjänstehavarne
förefinnes.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört, måste styrelsen vidhålla sitt förslag
om dessa byråassistenters inrättande på ordinarie stat och sålunda avstyrka
lönekommitténs förslag om tilläggsarvoden. För att emellertid på annat sätt i
möjligaste mån tillmötesgå kommitténs tanke att på visst sätt underkasta lämpligheten
av dessa byråassistenter en prövning, anser sig styrelsen kunna tillstyrka,
att endast en de! av det begärda antalet byråassistenttjänster tillsvidare anvisas
styrelsen. Styrelsen utgår härvid från den tanken, att på de minsta sektionerna
det givetvis föreligger större möjlighet för trafikinspektören att ägna erforderlig
tid åt säkerhetstjänstens inspektion än på de större sektionerna. Utgående
härifrån skulle styrelsen kunna tänka sig att till en början anordna sådan inspektion
endast vid l:a, 3:e, 16:e, 4:e, 5:e, 17:e, 7:e, 8:e, 9:e, ll:e, 12:e, 14:e och 15:e
sektionerna och låta de övriga skötas av trafikinspektörerna. Det minsta antal
tjänster, som styrelsen sålunda anser nödvändigt, utgör 13.»

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Departements chefen.

I mitt yttrande föregående år till statsrådsprotokollet i föreliggande
fråga betonade jag inspektionens vikt för säkerhetstjänstens riktiga och
omsorgsfulla handhavande och dess stora betydelse för ökande av trafiksäkerheten,
varjämte jag erinrade om de åtgärder, som vidtagits i syfte
att nå en önskvärd begränsning av de inspekterande myndigheternas
arbetsområden och därmed också en noggrann säkerhetsinspektion. Beträfande
särskilt trafikinspektörerna hade sålunda från dem avlyftats vissa
tidsödande ärenden, som ansetts utan någon större olägenhet kunna
borttagas från deras direkta handläggning, varjämte vissa stora och
arbetsamma trafiksektioner uppdelats samt nya tjänster inrättats, varigenom
en ny fördelning av arbetet med säkerhetsinspektionen möjliggjorts.
Emellertid, anförde jag vidare, hade resultatet av de gjorda
ansträngningarna icke blivit fullt tillfredsställande. Till en trafikinspektörs
åliggande i egenskap av sektionsföreståndare hörde nämligen en
mångfald olika viktiga frågor, från vilkas handläggning han icke under
några omständigheter kunde befrias, såsom spörsmål från och förhandlingar
med allmänheten, ekonomifrågor, personalfrågor m. m. Dessa
åligganden nödgade honom att under sina inspektionsresor dela sitt intresse
mellan säkerhetstjänsten och ett flertal andra frågor, som under
inspektionsresan samlade sig på honom, och medgåve honom i övrigt
icke att så ofta företaga resor, som ur trafiksäkerhetssynpunkt vore
erforderligt. Den väsentliga arbetsökning inom järn vägsadministrationens
alla områden, som vore en given följd av trafikens tillväxt, hade även
medfört nödvändigheten av en utvecklad arbetsuppdelning och specialisering
av arbetskrafterna. Särskilt hade därvid framträtt kravet på att
inspektion av säkerhetstjänsten på stationerna erhölle sitt speciella organ
inom sektionerna.

Av huvudsakligen dessa skäl samt med hänsyn jämväl till allmänhetens
berättigade krav på att allt gjordes, som befunnes erforderligt för
ernående av största möjliga trygghet under järnvägsresor, biträdde jag
föregående år styrelsens förslag om inrättandet av ifrågavarande befattningar.

Såsom av det föregående framgår, framhöll riksdagen såsom skäl
mot befattningarnas inrättande, bland annat, att särskilt under de senare
åren tjänstemännen av högre grad å trafiksektionerna i väsentlig grad
ökats. Av överrevisorernas utredning framgår emellertid, att den
ökning av trafiksektionernas arbetskrafter, som skett, icke kan underlätta
trafikinspektörernas arbete i sådan grad, att de alltid bliva i tillfälle
att på ett ur trafiksäkerhetssynpunkt tryggande sätt ägna sig åt
inspektionsarbetet. Detta torde även få anses vara lönekommitténs

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3U2. 53

mening. Ej lieller torde en anordning, varigenom åt någon av do
nuvarande underordnade tjänstemännen å trafikinspektörsexpeditionerna
uppdroges säkerhetsinspektionen, vara ägnad att tillfredsställande litsa
denna fråga.

I detta sammanhang torde förtjäna nämnas, att överrevisorerna även
haft under övervägande uppkommet förslag att minska trafiksektionerna
så mycket, att trafikinspektörerna skulle kunna ägna mera tid åt säkerhetsinspektionen
än som med sektionernas nuvarande längd är möjligt.
Detta förslag hava överrevisorerna emellertid funnit otillfredsställande
ur den synpunkten, att ett styckande av trafiksektionerna vore ur trafikledningshänsyn
ofördelaktigt. En ökning av antalet trafiksektioner har
också beräknats bliva avsevärt dyrare än inrättandet av särskilda befattningar,
speciellt avsedda för säkerhetstjänsten.

Av det anförda torde framgå, att en lösning av föreliggande fråga
bör ske så snart omständigheterna medgiva det. Den förebragta utredningen
har styrkt mig i den uppfattningen, att för den av järnvägsstyrelsen
föreslagna anordningen goda skäl blivit anförda. Då berörda
förhållande emellertid endast efter anställda försök med full säkerhet
kan fastslås och då det, särskilt med hänsyn till de ekonomiska svårigheter,
varunder statens järnvägar för närvarande arbeta, är av största
vikt, att nya ordinarie tjänster icke skapas i större utsträckning än som
av förhållandena oundgängligen påfordras, synes mig försiktigheten
bjuda, att man för närvarande icke definitivt binder sig vid den föreslagna
anordningen, utan, på sätt lönekommittén ifrågasatt, försöksvis
för ändamålet tills vidare förordnar ett antal tjänstemän med de av
järnvägsstyrelsen angivna åligganden. Visserligen torde det icke kunna
undvikas, att härigenom vissa av järnvägsstyrelsen påpekade olägenheter
uppkomma, men då det å andra sidan snart nog torde visa sig; huruvida
järnvägsstyrelsens förslag är oundgängligt och i allo ändamålsenligt,
samt den provisoriska anordningen sålunda kan förväntas komma
att bibehållas allenast en kortare tid, lärer nämnda olägenheter icke behöva
tillmätas någon avgörande betydelse. Med hänsyn till det nu anförda
anser jag mig för närvarande icke höra biträda järnvägsstyrelsens
förslag om inrättandet av nya ordinarie befattningar för ifrågavarande
ändamål.

Beträffande antalet av de befattningshavare, vilka, på sätt ovan föreslagits,
försöksvis böra anställas, torde detta under inga förhållanden
böra överstiga vad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande den 13 januari
1919 ansett vara nödvändigt eller tretton. Jag förutsätter emellertid
som sannolikt, att nämnda antal skall kunna något nedbringas. Denna
fråga torde jag emellertid få senare anmäla inför Kungl. Maj:t.

13. Två underinspektörer,

en i Krylbo
och en i
Falköping
Ranten.

14. En expeditionsföreståndare
i
Örebro.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 392.

Som förut nämnts, har styrelsen vidare föreslagit inrättande av två
underinspektorsbefattningar, en i Krylbo och en i Falköping-Ranten.

Av de uppgifter, som styrelsen lämnat beträffande ifrågavarande
två stationer, torde framgå, att trafikarbetet därstädes är av sådan omfattning,
att behov av en underinspektorsbefattning å vardera statio7aen
föreligger. I föreliggande förslag till avlöningsreglemente har befattningen
såsom underinspektör hänförts till 12:e lönegraden. Med hänsyn
härtill och då ifrågavarande nya tjänster — i likhet med övriga nya
ordinarie befattningar, som i detta sammanhang föreslås — icke torde
behöva tillsättas förr än den 1 juli 1920, då det nya reglementet är avsett
att träda i kraft, torde denna fråga icke behöva underställas riksdagens
prövning.

Å de största godsexpeditionerna har det ansetts lämpligt att giva
föreståndaren en högre tjänsteställning med större befogenhet än den
som i allmänhet tillkommer föreståndare för godsexpedition. Förutom
ansvaret med uppbörden, åligger det honom icke allenast att övervaka
arbetet å expeditionen utan även att tillse, att emottagningen, ut lämningen,
lastningen och lossningen av styckegodset utföres efter givna föreskrifter.
Å dessa expeditioner handhaves dessutom en betydande utländsk
trafik, vilken på föreståndaren ställer särskilt stora fordringar. Dylika
expeditionsföreståndarbefattningar finnas för närvarande inrättade en vid
vardera expeditionen för ankommande och avgående gods vid Stockholm
norra, Göteborg, Malmö och Norrköping.

Järnvägsstyrelsen har nu efter en jämförande granskning mellan
arbetets omfattning å nämnda expeditioner samt å godsexpeditionen i
Örebro, varest expeditionen för ankommande och avgående gods äro
sammanförda till en enda expedition med gemensam föreståndare, kommit
till den uppfattningen, att fullt fog finnes för uppflyttande av nämnda
befattning från förste stationsskrivares till expeditionsföreståndares
tjänstegrad.

För jämförelse med andra liknande expeditioner har styrelsen åberopat
här nedan (sid. 56—57) intagna tablå över antalet personal i expeditionstjänst
samt trafikens och penningrörelsens omfattning år 1917 vid förenämnda
statens järnvägars fraktgodsexpeditioner, som för närvarande
förestås av expeditionsföreståndare, samt fraktgodsexpeditionerna vid
Örebro, Uppsala, Jönköping och Karlstad, vilka hava förste stationsskrivare
såsom föreståndare (se tablån).

Av denna tablå framginge, anför järnvägsstyrelsen, att fraktgodsexpeditionen
i Örebro beträffande personalstyrkan vore ungefär dubbelt så stor

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302. 55

som den vid Uppsala och Jönköping samt fyrdubbelt så stor som den i
Karlstad ävensom att den beträffande antalet utfärdade expeditioner och
uppbörd vida överträffade dessa. Jämfördes åter fraktgodsexpeditionen
i Örebro med de fraktgodsexpeditioner, som förestodes av tjänstemän
med expeditionsföreståndares grad, befunnes den förstnämnda expeditionen
beträffande personalantalet stå framför de båda expeditionerna i
Norrköping och avgående godsexpeditionen i Göteborg samt vara jämställd
med avgående godsexpeditionen i Malmö, beträffande antalet utfärdade
expeditioner överträffa de båda expeditionerna i Norrköping samt
ankommande godsexpeditionen i Göteborg och Malmö och vara nära
jämförlig med ankommande godsexpeditionen Stockholm norra samt beträffande
influten uppbörd kunna ställas framför avgående fraktgodsexpeditionen
Stockholm norra, avgående godsexpeditionen i Göteborg
samt avgående godsexpeditionen i Norrköping.

I anledning av det anförda har styrelsen föreslagit, att fraktgodsexpeditionen
i Örebro bör förestås av en tjänsteman av expeditionsföreståndares
grad.

Den föreliggande utredningen synes mig giva vid handen, att föreståndaren
för fraktgodsexpeditionen i Örebro bör erhålla tjänsteställning
såsom expeditionsföreståndare, och torde därför ytterligare en dylik befattning
böra uppföras i staten.

Järnvägsstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att den utveckling trafiken
under de senare åren erhållit och de ökade krav dess behöriga
skötande ställer på ledning och i första hand vissa trafikinspektörer,
bibragt styrelsen den uppfattningen, att den nuvarande uppdelningen av
trafiksektionerna — 5 av l:a och 14 av 2:a klass — icke kan anses
vara fullt rättvis, då arbetet å vissa av de till 2:a klass hänförda
sektionerna under årens lopp så avsevärt ökats, att de i trafikhänseende
äro fullt jämförbara med sektioner av l:a klass och hava att uppvisa
en trafik, som vida överstiger den på övriga 2:a klass sektioner. Styrelsen
har därför ansett sig böra framlägga förslag till ändring beträffande
den nuvarande uppdelningen av trafiksektioner av l:a och 2:a
klass.

Innan styrelsens motiv för detta förslag framlägges, må här lämnas
en kort sammanfattning av denna frågas läge under de gångna åren.

Vid avgivande av sitt förslag angående järn vägsadministrationen hade
1893 års järnvägskommitté föreslagit inrättande av tolv trafikinspektörs -

Departements chefen.

15. Sex förste
trafikinspektörer
samt
indragning av
sex trafikinspektörsbefattningar.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392.

Ta -

över antalet personal samt trafikens och penningrörelsens omfattning

			P e	r s o	n a 1.			E	x p e d i -
S t a t i o	n.							expeditioner
xf.	fsts.	sts.	tjml.	Summa.	avsända.	emottagna.	Summa.
Avgående fraktgodsexp., Stockholm N	1	1	4	28	34	674,082	_	674,082
Ankommande »	»	1	1	3	54	59	—	368,694	368,694
Avgående »	, Malmö ......	r	1	3	20	25	448,455	—	448,455
Ankommande »	)) ......	i	1	2	27	31	—	257,191	257,191
Avgående »	, Göteborg ...	i	1	3	10	15	413,753	—	413,753
Ankommande »	»	i	1	1	28	31	—	261,934	261,934
Avgående »	, Norrköping .	i	1	1	8	11	196,197	—	196,197
Ankommande »	»	i	1	1	12	15	—	155,836	155,836
Avgående »	, Uppsala......	—	1	1	3	5	111,242	—	111,242
Ankommande »	» ......	—	1	—	9	10	—	116,635	116,635
Fraktgodsexp., Örebro		—	1	4	20	25	180,246	137,832	318,078
» , Jönköpin	er o ...............	—	1	1	8	10	84,386	82,728	167,114
» , Karlstad .................. *) Särskild efterkravsbyrå.	—	1	1	4	6	81,597	115,604	197,201

befattningar, vilkas innehavare skulle hava till huvudsakligt åliggande att
handhava ledningen av tågens gång och ombesörja deras utrustande
med vagnar och trafikpersonal, verkställa vagnfördelningen inom sektionen
samt till utbetalning godkänna räkningar på distriktskassan för
sektionens behov. Dessutom borde tillkomma honom enahanda befogenhet
att självständigt avgöra en del personalfrågor, som ifrågasatts för
baningenjör och maskiningenjör. Någon uppdelning av trafikinspektörstjänsternå
uti klasser hade dock icke av denna kommitté ifrågasatts.

Lönekommittén av år 1906 föreslog däremot en uppdelning av dessa
tjänster i två klasser, utgående ifrån, att trafikinspektören å distriktets
huvudstation vid förfall för distriktschefen skulle utöva förestandarskapet
för trafikavdelningen samt att trafikförhållandena å de sektioner, som
gränsade intill eller omfattade de större distriktens huvud stationer, Stockholm,
Göteborg och Malmö, vore betydligt mera svårskötta än en del övriga
sektioner. Enahanda vore även ifråga om trafikens storlek förhållandet

Kuntjl. May.ts Proposition Nr 392.

blå

år 1917 vid vissa större fraktgodsexpeditioner vid statens järnvägar.

tioner	och influtna	medel			Utbetalda medel. Avsända eftertraf.	Summa omhänder-havda medel.
utfärdade efterkravs- sedlar.	fraktbelopp	emottagna efter kraf.	övrig uppbörd	Summa.
avsänd betalning.	eraottaget att betalas.
	K	r o n o	r .
42,595	1,211,372			20,081	1,231,453	l) 3,335,678	1,231.453
—	—	2,230,705	1,284,034	27,729	3,542,468	—	3,542,468
34,607	634,780	—	—	—	634,780	2,843,611	3,478,391
—	2) 12,302	3,586,485	1,068,225	149,538	4,816,550	—	4,816,550
26,900	755,027	—	—	9,810	764,837	1,988,106	2,752,943
—	—	1,341,124	520,206	19,554	1,880,884	—	1,880,884
6,569	523,738	—	—	11,927	535,665	588,581	1,124,246
—	—	2,053,399	412,123	61,824	2,527,346	—	2,527,346
9,109	126,029	—	—	2,909	128,938	466,389	595,327
—	—	775,832	257,509	12,541	1,045,882	—	1,045,882
9,171	149,158	1,011,259	285,573	11,950	1,457,940	674,166	2,132,106
6,722	281,436	926,262	198,898	18,920	1,425,516	395,457	1,820,973
4,594	67,702	444,924	172,042	5,986	690,654	179,366	870,020

2) Lovande djur och åkdon.

med tvenne andra sektioner, nämligen dåvarande 8:de och 9:de trafiksektionerna.
Däremot ansåg kommittén, att trafikförhållandena å de sektioner,
vars huvudorter sammanfölle med IV och V distriktens, icke vore av
den krävande natur, att föreståndarna för dessa borde hänföras till trafikinspektörer
av l:a klass. I avgivet utlåtande över kommitténs förslag
uttalade emellertid järnvägsstyrelsen, att ingen gradskillnad borde göras
mellan trafikinspektörsbefattningarna å distriktens huvudstationer, vilket
även blev riksdagens beslut.

Under tiden efter år 1908 hava tid efter annan enstaka förändringar
vidtagits beträffande trafiksektionernas klassificering.

Genom Kungl. Maj:ts beslut av den 1 oktober 1914 och den 6 augusti
1915 angående ny uppdelning av I, II och III distrikten förändrades
sålunda bland annat 9:de sektionen att omfatta linjen Mjölby—Hässleholm
(274 km.) i stället för Katrineholm—Alvesta (302 km.), varjämte
samtidigt tillkom eu ny sektion, den 16:de, underlagd I distriktet och
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 käft. (Nr 392.) 3829 is 8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

omfattande linjerna Katrineholm—Mjölby och Järna—Åby (235 km.).
Dessa sektioner ansågos då ej vara av den betydelse, att de borde
hänföras till trafiksektionerua av'' l:a klass, varemot 15:de trafiksektionen,
som förut omfattat linjen Gällivare—Riksgränsen med bilinjer (230 km.),
men genom tillökning med linjen Gällivare—Lnleå erhöll en längd av
449 km., på grund av dels denna ökning dels ock med hänsyn till det
viktiga och ömtåliga samarbetet med statens järnvägars stora trafikanter
å denna linje jämte den vid denna sektion rådande egenartade trafiken,
utförd under oftast vidriga naturförhållanden, ansågs böra hänföras till
l:a klass sektionerna.

I sammanhang med inrättandet från och med år 1918 av trafikinspektör
av l:a klass hos trafikdirektörerna sänktes vidare 2:a, 8:de,
10:de och 13:de trafiksektionerna till 2:a klass.

Järnvägsstyrelsen framhåller nu, att dessa tidvis skeende sänkningar
och höjningar av trafiksektionerua varit föranledda av förändrad uppdelning
av sektionerna eller av tillkomsten av nya trafikleder, varvid
styrelsen i allmänhet sökt bibehålla det ursprungliga antalet trafikinspektörer
av l:a klass med bortseende från att ej alltid full rättvisa på så
sätt gjordes vissa 2:a klass sektioner vid klassindelningen. Någon jämförelse
trafiksektionerna emellan, grundad på ett arbetsangivande klassificeringssystem,
hade sålunda därvid icke gjorts. Sedan med 1918 års
ingång trafikdirektörerna erhållit ersättare i de å deras expeditioner
placerade trafikinspektörerna och anledningen till en sektions hänförande
till l:a klass av den anledning, att dess föreståndare skulle ställföreträda
trafikdirektören, sålunda bortfallit, funne styrelsen tiden vara inne för
ett mera allmänt värdesättande av trafiksektionerna efter det å varje
sektion utförda trafikarbetet. Styrelsen utginge därvid från den förutsättningen,
att, liksom storleken och arten av eu stationsföreståndares
arbete samt det därmed förenade ansvaret borde ligga till grund för
stationernas klassificering, en värdesättning av trafiksektionerna sinsemellan
efter ungefärligen samma grunder borde vara berättigad.

Vidare anför styrelsen, att det vid avgörande av frågan, om en trafiksektion
borde hänföras till den ena eller andra klassen, syntes naturligt,
att de faktorer borde vara avgörande såsom värdemätare, vilka utgjorde
eu exponent för trafikinspektörens personliga insats i trafikarbetet å
sektionen. Såsom för detta ändamål lämpliga och belysande faktorer
hade styrelsen upptagit antal personal, stationer och trafikplatser, antal
enskilda banor och avvikande linjer, antal tågkilometer, lastade och
lossade vagnar samt resande, varvid styrelsen utgått ifrån, att personalantalet
bör vara en exponent för trafikinspektörens arbete ur befäls -

Kungl. May.ts Proposition Nr 392.

synpunkt samt ifråga om rekryterings-, befordrings- och undervisningsfrågor,
antalet stationer och trafikplatser jämfört med antalet tågkilometer
giva ett uttryck för omfattningen av trafikinspektörens arbete i
säkerhetstjänsten, under det att hans mer eller mindre krävande arbetsbörda
i den rena trafiktjänsten samt hans verksamhet utåt såsom representant
för statens järnvägar lämpligen torde kunna värdesättas
genom en jämförelse sektionerna emellan beträffande antalet enskilda
banor, tågkilometer, lastade och lossade vagnar samt resande.

I enlighet med nu angivna grunder har styrelsen uppgjort följande
förslag till klassificeringstabell för samtliga trafiksektioner vid statens
j ärnvägar:

Sektion.	Personal.	Summa expo-nenter för sta-tioner och trafik-platser	Tågkilometer	Antal resande i avsänd trafik.	Antal vagnar lossade och lastade.	Enskilda banor och avvikande linjer.	Expo- nent- s lim-ma.	Sektioner- nas ordnings-följd efter exponent-summans storlek
Namn eller nr.	Klass.	Använd i medel-tal per dag.	Ex- ponent- tal.	I medel-tal per månad.	Ex- ponent- tal.	I medel-tal per månad.	Ex- ponent- tal.	I medel-tal per månad.	Ex- ponent- tal.	Antal.	Ex- ponent- tal.
Sek- tion.	Sm.
st	i	1,170	26	92	2;576	i	190,392	20	23,587	24	6	6	169	7	241
i	i	572	8	85	155,044	38	220,131	23	8,088	9	8	8	l) 171	3	188
2	2	508	8	65	91,341	20	132,112	14	8,808	9	9	9	*) 125	1	186
3	2	770	14	98	123,356	29	141,499	15	17,283	18	14	14	188	16	182
16	2	762	14	91	132,095	32	201,805	21	13,433	14	10	10	182	5	181
4	1	602	11	85	65,851	14	208,278	21	12,254	13	4	4	148	11	179
5	2	575	8	105	123,264	29	129,988	13	13,311	14	12	12	181	9	175
6	2	408	5	75	64,234	14	84,157	9	8,326	9	7	7	119	St	169
17	2	335	4	74	112,653	26	159,338	16	17,304	18	6	6	144	12	163
18	2	165	2	40	51,915	12	25,774	3	8,427	9	6	6	72	4	148
7	1	1,282	29	118	96,894	20	344,146	35	18,607	19	20	20	241	17	144
8	2	450	5	80	74,718	16	128,455	13	11,784	12	9	9	135	2	135
9	2	752	14	86	166,016	41	65,310	7	15,897	16	11	11	175	8	135
10	2	319	4	59	71,632	16	71,187	8	6,451	7	5	5	99	15	124
11	2	625	11	107	136,839	32	86,026	9	11,240	12	8	8	179*	6	119
12	2	711	14	86	134,874	32	63,623	7	16,126	17	7	7	163	14	113
13	2	311	4	28	77,256	16	44,889	5	5,846	6	2	2	61	10	99
14	2	422	5	56	118,937	26	60,959	7	5,235	6	3	3	103	18	72
15	1	425	5	56	179,096	44	80,672	9	5,534	6	4	4	124	13	61

i) + 15 = 186.
i) + 10 = 135.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Trafiksektionernas omfattning:

Stockholms

trafiksektion.

3 »

16 »

6 »

8
9

13 »

Hagalund—Stockholm central—Nyboda, Tomteboda—Vartan, Albano—Stockholm östra,
Karlberg—Norrtull, Tanto—Stockholm södra.

Nyboda—Jama, Katrineholm—Hallsberg, Saltskog—Södertälje.

Hagalun d—Krylbo.

Krylbo—Hallsberg—Mjölby, Örebro södra—Svärta, Dagarn—Hultebo.

Järna—Mjölby, Iby—Katrineholm.

Göteborg S. J.—Olskroken—Falköping R.

Falköping R.—Laxå—Hallsberg, Falköping R.—Nässjö, Skövde—Karlsborg.

Laxå—Svärta—Kristinehamn—Charlottenberg, Kil—Fryksta.

Göteborg B:s—Halmstad, Olskroken—Strömstad, Fjärås—Lygnem.

Kristinehamn—Mora, Brintbodarne—Limedsforsen, Nyhyttan—Finnsbyttan, Persberg—
Persbergs gruvor.

Trälleborg F.—Malmö—Hässleholm, Arlöv—Kävlinge, Ångfärjeleden Trälleborg F.—
Sassnitz, Malmö F.—Köpenhamn.

Kävlinge—Halmstad, Billesholms gruva—Landskrona, Åstorp—Höganäs nedre, Ängelholm—Hälsingborg
F.

Hässleholm—Nässjö—Mjölby.

Bräcke—Storlien, Östersund—Vilhelmina, Jämtlands Sikås—Hammerdal, Ulriksfors—
Strömsund, Brunflo—Åsarne.

Ljusdal—Långsele, Långsele—Sollefteå, Ljusdal—Hudiksvall, Ange—Sundsvall.

Krylbo—Ljusdal, Kilafors—Stugsund.

Jörn—Boden—Karungi—Haparanda, Karungi—Övertorneå, Älvsby—Piteå.

Långsele—Jörn, Mellansel—Örnsköldsvik, Vännäs—Umeå, Bastuträsk—Kallholmen.
Luleå—Boden—Riksgränsen, Gällivare—Koskullskulle, Gällivare—Malmberget.

Beträffande de olika trafikfaktorerna ävensom sättet för beräknande
av på dem fallande exponenter anför styrelsen följande:

»Antalet å en sektion anställd personal torde i och för sig vara av den
betydelse, att man därav torde kunna göra sig en något så när bestämd uppfattning
om den arbetsbörda, som påvilar trafikinspektören. Ehuru huvudvikten
således enligt styrelsens mening i detta avseende bör läggas å faktorn »antal
personal», synes det i och för ett rättvist bedömande av här föreliggande fråga
väl motiverat att medräkna även övriga, här ovan nämnda faktorer. Vid beräknande
av poängtal för faktorn »anställd personal» har styrelsen utgått ifrån, att
personaluppsättningen på en normalsektion lämpligen torde kunna beräknas till
omkring 500 man och därför vid beräknande av poängtal för denna faktor använt
genomgående skala med en poäng för varje begynnande 100-tal man intill 500.
För varje detta tal överskjutande begynnande 100-tal man har däremot tillagts
tre* poäng. Genom denna högre värdesättning av trafiksektion med större personalstyrka
har man, synes det, även värdesatt det ökade arbetet för trafikinspektören.

Enär alla inom en trafiksektion befintliga stationer ej av trafikinspektören
kräva samma arbete, utan detta ökas i den mån arbetet å stationen växer, hava
helt naturligt alla stationer ej kunnat givas samma poängtal, utan har exponentberäkningen
skett enligt följande grunder:

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392,

Trafikplats och 7 klassens station exponenttal V4

stationer över klass ..

» » V2

» »2

» »4

» » 6

> » 8

» » 12

........................... 24

Exponenterna för antalet tågkilometer och resande hava beräknats sålunda,
att för varje 10,000 tågkilometer per månad upptagits två poäng och för motsvarande
antal resande en poäng. Då emellertid antalet tågkilometer anses vara
en större värdemätare av den på trafikinspektören vilande arbetsbördan än antalet
resande, har för den förra trafikfaktorn tillagts en poäng för varje 10,000-tal
utöver 100,000 tågkilometer.

För varje 1,000-tal lastade eller lossade vagnar har sektionen tilldelats en
poäng och för varje enskild järnväg eller avvikande linje en poäng. Samtliga
medeltal äro beräknade efter 1917 års trafik.

Då emellertid den sålunda verkställda poängberäkningen för 1 och 2 trafiksektionernas
del blir mindre gynnsam, i det dessa hava att uppbära hela stockholmstrafiksektionens
trafik utan att härför få tillgodoräkna sig annat exponenttal
än för faktorn tågkilometer, varjämte de hava att ombesörja ledningen av tågens
gång till och från Stockholm, har styrelsen ansett rättvist tilldela dessa sektioner
ett tillägg av respektive 15 och 10 poäng.

En sammanställning av här nämnda faktorer och på dem grundade poängtal
giver, såsom av tabellen framgår, vid handen, att 3, 16, 5, 11, 9 och 12 trafiksektionerna
hava en trafik, som avsevärt överstiger trafiken å 4 trafiksektionen.
Därest gränsen mellan trafiksektioner av l:a och 2:a klass sättes vid poängtalet
150, vilket även synes styrelsen lämpligt, skulle alltså nämnda trafiksektioner
f. n. av 2:a klass vara att hänföra till l:a klass sektioner. 4:de trafiksektionen, som
befinner sig invid den angivna gränsen, anses på grund av sin avsevärda persontågfrekvens
böra bibehållas i sin nuvarande klass.

15 trafiksektionen, för närvarande av l:a klass, når enligt nu föreslagna
klassifikationssystem endast upp till en poängsiffra av 124, men anser styrelsen i anslutning
till vad styrelsen ovan anfört rörande sagda sektion och närmare utvecklat
i styrelsens skrivelse den 9 maj 1916 i ämnet starka skäl föreligga att
fortfarande bibehålla denna sektion vid dess nuvarande klass på grund av den
särställning nämnda sektion genom sin egenartade trafik och sitt läge intager.

Enligt berörda beräkningar och med hänvisning till de i tabellens slutkolumn
upptagna exponenttal skulle alltså till l:a klass sektion hänföras Stockholmssektionen,
1, 3, 4, 5, 7, 9, 11, 12, 15 och 16 sektionerna samt till 2:a klass
sektion 2, 6, 8, 10, 13, 14, 17 och 18 sektionerna.»

På grund av vad sålunda anförts och då det syntes styrelsen angeläget,
att arbete och ansvar av enahanda natur och till ungefärligen
samma omfattning även i avlöningshänseende värdesattes lika, har styrelsen
hemställt om upptagande i staten av 6 nya trafikinspektörsbefattningar
av l:a klass samt indragning av motsvarande antal tralikinspektörsbefattningar
av 2:a klass.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Departements chefen.

C. Angående
viss personal
å ångfärja.

Deri förebragta utredningen torde utvisa, att den nuvarande indelningen
av trafiksektionerna i olika klasser icke kan anses fullt tillfredsställande.
Detta har jämväl framhållits av statens järnvägars överrevisorer.
Dessa hava nämligen, i samband med frågan om inrättandet å
trafikinspektörsexpeditionerna av särskilda tjänstemän för säkerhetstjänsten,
framhållit, att flera trafiksektioner för närvarande såsom föreståndare
hade trafikinspektörer av 2:a klass, ehuru dessa sektioner i avseende å
såväl trafik som tågfrekvens vore att helt jämställa med sektioner, vilka
förestodes av trafikinspektörer av l:a klass. Då arbete och ansvar av
enahanda slag och omfattning borde värdesättas lika, hava överrevisorerna
funnit en ändrad klassificering av trafiksektionerna av behovet påkallad.
Med hänsyn härtill och då, på sätt styrelsen framhållit, något hinder
icke längre föreligger mot att genomföra en klassificering, grundad på
trafikarbetet inom de olika sektionerna, synes en åtgärd i sådan riktning
nu böra vidtagas.

Mot de nya grunder, som av styrelsen i förevarande hänseende
föreslagits, synes mig icke föreligga anledning till erinran.

Därest i enlighet med styrelsens förslag gränsen mellan sektioner
av l:a och 2:a klass sättes vid en exponentsiffra av 150, skulle till förstnämnda
klass hänföras Stockholmssektionen samt sektionerna med nr 1, 3,
5, 7, 9, 11, 12 och 16. Härutöver torde emellertid till denna klass även
böra hänföras sektionerna nr 4 och 15. Den förra sektionen, vilken för
närvarande tillhör l:a klassen och omfattar linjen Göteborg—Olskroken—
Falköping-Ranten, ligger beträffande poängsiffran omedelbart under den
föreslagna gränsen samt är på grund av sin avsevärda tågtrafik av krävande
natur. Någon sänkning av denna sektion synes därför icke böra
vidtagas. Vad angår 15:de sektionen är dess förvaltning av särskilt
krävande och ansvarsfull art, i det sektionsledningen har att ombesörja
de betydande malmtransporterna på Gällivare- och riksgränsbanorna med
bilinjer.

Därest den nu föreslagna klassificeringen av sektionerna vinner
bifall, skulle det nuvarande antalet trafikinspektörer av l:a klass eller,
såsom befattningen i förslaget till avlöningsreglemente benämnes, förste
trafikinspektörer ökas med 6, under det ett motsvarande antal trafikinspektörsbefattningar
av 2:a klass, numera benämnda trafikinspektörer,
skulle kunna indragas.

Bland de befattningar, vilkas antal enligt föreliggande förslag till
avlöningsreglemente skall fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,
upptages i berörda förslag även, i olikhet mot vad nu är

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 392.

fallet, viss ångfärjepersonal, nämligen befälhavare av klass 1 och klass
2 samt förste styrman av klass 1. Dessa befattningar hava framkommit
genom en uppdelning av nuvarande befälhavare och förste styrmanstjänsterna,
och har man vid denna uppdelning avsett den högre klassen
av vardera befattningen för de två Trälleborg—Sassnitzfärjorna samt
den lägre klassen för Malmö—Köpenhamnsfärjan. I enlighet härmed
torde alltså i staten, så vitt nu är i fråga, böra upptagas två befälhavare
av klass 1, en befälhavare av klass 2 samt två förste styrmän av
klass 1.

Den i förslaget till avlöningsreglemente upptagna nya befattningen
förste sekreterare, är, såsom jag redan i avlöningspropositionen berört,
avsedd att förbehållas befattningar, för vilka kräves högre examen på det
juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens och
vilkas innehavare tillika inom verkens styrelser intaga ställning såsom
byråchefs närmaste man och ställföreträdare. Därjämte skulle emellertid
inom järnvägsstyrelsen till ifrågavarande lönegrad hänföras även de
såsom ställföreträdare för trafikbyråernas chefer tjänstgörande sekreterarna.
I enlighet härmed skulle alltså inom järnvägsstyrelsen 5 förste
sekreterarbefattningar inrättas, nämligen en å administrativa, en å kamerala
samt en å vardera av de tre trafikbyråerna.

Beträffande antalet av de befattningar vid statens järnvägar, för
vilka i förslaget till avlöningsreglemente särskilt arvode upptagits, har
någon ändring icke blivit ifrågasatt.

I fråga om övriga befattningar, vilkas antal bör underställas riksdagens
prövning, torde innebörden av föreliggande förslag framgå av
följande jämförande sammanställning:

D. Angående
antalet förste
sekreterare.

Sammanfattning
av förslaget.

64 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Styrelsen.

Enligt föreliggande förslag.	Enligt § 3 i gällande avlöningsreglemente.
	Befattning.	An- tal.	Befattning.	An- tal.
	Aktuarie .......................................	3	Aktuarie.......................................	2
	Expeditionsföreståndare....................	i	Expeditionsföreståndare ..................	1
	Kassör ..........................................	i	Kassör..........................................	1
13:e löne-graden	Kontrollör.......................................	7	Kontrollör ....................................	7
Notarie.........................................	11	Notarie .......................................	12
	Registrator ....................................	1	Registrator....................................	1
	Revisor.........................................	3	—	—
14:e löne-	.Konstruktör....................................	12		_
graden
	Förrådskontrollör ...........................	1	Förrådskontrollör ..........................	1
	Förste aktuarie ..............................	1	—	—
	Förste kontrollör..............................	3	Förste kontrollör ...................... ...	3
	Förste revisor .................................	1	Revisor och föreståndare för revisions-
			kontoret ..................................	1
15:e löne-	Intendent .......................................	1	Intendent och föreståndare för biljett-
graden			och blankettkontoret .................	1
	Kamrer..........................................	1	Kamrer och föreståndare lör kamre-
			rarkontoret .................................	1
	Milkontrollör .................................	1	Milkontrollör och föreståndare för mil-
			kontoret....................................	_1
	Sekreterare ....................................	9	Sekreterare ...................................	*12
16:e löne-	Byråingenjör ...............................	14	Byråingenjör av 2:a klass ..............	13
graden	Chef för statistiska kontoret ............	1	Förste aktuarie och föreståndare för
			statistiska kontoret ....................	1
	/Förste byråingenjör ........................	15	Byråingenjör av l:a klass ...............	14
17:e löne-	» sekreterare ..........................	5	--	—
graden	Lantmätare ....................................	1	Lantmätare...................................	1
	Överinspektör ................................	3	Överinspektör.................................	3
	(-Arkitekt .......................................	1	Arkitekt.......................................	1
18:e löne-	Byrådirektör...................................	5	Byrådirektör .................................	5
graden	Ombudsman....................................	2	Ombudsman .................................	2
	Överkontrollör.................................	1	Överkontrollör ..............................	1
20:e löne-	Byråchef .......................................	11	Byråchef......................................	11
graden	Förste byrådirektör ........................	2	Förste byrådirektör ........................	2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392-Distrikten och huvudverkstäderna.

Enligt föreliggande förslag.	Enligt § 3 i gällande avlöningsreglemente.
Befattning.	An- tal.	Befattning.	An- tal.
	Byråassistent ................................	20	Byråassistent.................................\|	19
13:e löne-	Distriktskassör................................	5	Distriktskassör .............................	5
graden	Expeditionsföreståndare.....................	21	Expeditionsföreståndare ..................[	20
	Förste styrman av klass 1 ...............	2	—	—
	Baninspektor .....................•...........	5	Baninspektor.................................	5
	Distriktskamrer ..............................	5	Distriktskamrer..............................	5
	Elektroingenjör ..............................	1	Elektroingenjör..............................	1
14:e löne-	Förrådsförvaltare..............................	1	Förrådsförvaltare ..........................	1
graden	Maskininspektor..............................	20	Maskininspektor ............................	20
	Stationsinspektor av klass 2 ............	33	Stationsinspektor å 2:a klassens sta-
			tion........................................	33
	(Verkstadskamrer..............................	1	Verkstadskamrer .........................	1
15 :e löne-	Befälhavare av klass 2 å ångfärja......	1	—	—
graden	Stationsinspektor av klass 1...............	13	Stationsinspektor & l:a klassens sta-
			tion..........................................	13
	(Baningenjör....................................	171)	Baningenjör av 2:a klass ...............	202)
	Befälhavare av klass 1 å ångfärja......	2	—	—
	Maskiningenjör ..............................	10	Maskingenjör av 2:a klass...............	9
16:e löne-	Signalingenjör.................................	5	Signalingenjör ..............................	5
graden	Telegrafin gen jör..............................	5	Telegraf ingen jör ..........................	5
	Trafikinspektör ...............................	9	Trafikinspektör av 2:a klass ............	14
	Överinspektör .................................	3	Överinspektör.................................	3
	/Distriktssekreterare...........................	5	Distriktssekreterare .......................	5
	Förrådsintendent..............................	5	Förrådsintendent ...........................	5
17:e löne-	Förste baningenjör...........................	13	Baningenjör av l:a klass..................	13
graden	Förste maskiningenjör .....................	15	Maskingenjör av l:a klass ...............	15
	.Förste trafikinspektör ......................	16	Trafikinspektör av l:a klass ............	10
	iBandirektör...................................	5	Bandirektör ................................	5
19:e löne-	•{ Maskindirektör................................	6	Maskindirektör .............................	6
graden	(Trafikdirektör ................................	5	Trafikdirektör................................	5

*) Minskas till 16 vid ledigblivande av en övertalig befattning utav ifrågavarande slag.
a) Minskas till 15 i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag. (Antalet på grund
härav för närvarande nedbringat till 16.)

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 353 höft. (Nr 392.)

3829 18 9

Departe ments chefens hemställan.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och anförts
far jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att beträffande sådana befattningar vid statens
järnvägar, vilkas antal enligt avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av
Kungl. Maj:t och riksdagen, från och med den 1 juli
1920 bestämma detta antal på sätt angives i den vid
statsrådsprotokollet fogade förteckning (bil. 1).

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Edw. Wetterling.

Kungi. May.ts Proposition Nr SO''2.

Bilaga 1.

Förteckning över befattningar vid statens järnvägar, vilkas antal enligt
avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas
av Kungl. Maj:t och riksdagen.

A. Befattningar, avsedda i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:

Generaldirektör och chef...................................................................................... 1

Överdirektör och souschef.................................................................................... 1

Överdirektör............................................................................................................ 1

Överingenjör
Distriktschef

C. Befattningar, hänförliga till 13—20 lönegraderna i avdelningen A av den vid
avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning:

B. Befattningar, avsedda i 42 § av avlöningsreglementet:

Järnvägsfullmäktig
Överrevisor .............

Aktuarie ................................

Byråassistent .....................

Distriktskassör ......................

Expeditionsföreståndare ....
Förste styrman av klass 1

Kassör.....................................

Kontrollör...............................

Notarie...................................

Registrator .............................

Revisor......................................

Baninspektor

Distriktskamrer...
Elektroingenj ör...
Förråds förvaltare
Konstruktör.........

Maskininspektor ......................

Stationsinspektor av klass 2
Verkstadskamrer.....................

CM O

Kung!. Mayts Proposition Nr 392.

Befälhavare av klass 2 å ångfärja...............

Förrådskontrollör .............................................

Förste aktuarie....................................................

Förste kontrollör.................................................

Förste revisor ...................................................

Intendent ...........................................................

Kamrer..................................................................

Milkontrollör ....................................................

Sekreterare ......................................................

Stationsinspektor av klass 1 .......................

Bauingenjör........................................................................ '') 17

Befälhavare av klass 1 å ångfärja .............................. 2

Byrå ingen jö)r ........................................................................ 14

Chef för statistiska kontoret .......................................... 1

Maskiningenjör..............................................................v..... 10

Signalingenjör .................................................................. 5

Telegrafingenjör.............................................................. 5

Trafikinspektör..................................................................... 9

Överinspektör........................................................................ 3

Distriktssekreterare ........................................................... 5

Förrådsintendent............................................................... 5

Förste baningenjör .......................................................... 13

Förste b vråingenjör............................................................ 15

Förste maskiningenjör ..................................................... 15

Förste sekreterare............................................................. 5

Förste trafikinspektör....................................................... 16

Lantmätare ..................................................................... 1

Överinspektör..................................................................... 3

Arkitekt .............................................................................. 1

Byrådirektör ....................................................................... 5

Ombudsman.......................................................................... 2

Överkontrollör ..................................................................... 1

x) Minskas till 16 vid ledigblivande av en övertalig befattning utav ifrågavarande
slag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 892.

(i!)

Bandirektör .................................................................. 5

Maskindirektör..................................................................... ö

Trafikdirektör........................................................................ 5

Byråchef.............................................................................. 11

Förste byrådirektör.......................................................... 2

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 353 käft. (Nr 392.)

8829 18 10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Sid.

Föreslagna nya befattningar............................ 3

A. Styrelsen.

Administrativa byrån.

1. En förste aktuarie.......................... 6

2. En aktuarie å statistiska kontoret..................11

Kameralbyrån.

3. En notarie..............................14

Banbyrån.

4. En förste byråingenjör........................16

5. En byråingenjör....................... 23

Ban- och maskinbyråerna.

6. Två sekreterare i stället för nuvarande notariebefattningar......26

Vissa tekniska byråer.

7. Tolv konstruktörer..........................28

Inrikes taxebyrån.

8. Angående en notariebefattning....................30

Utrikes taxebyrån.

9. Angående en notariebefattning....................32

Revisionskontoret.

10. Tre revisorer.............................34

B. Distrikten.

11. Nya befattningar för linjen Mora—Orsa—Svag—Brunflo......... 39

12. Angående byråassistenter i säkerhetstjänst................44

13. Två underinspektörer ..........................54

14. En expeditionsföreståndare i Örebro...................54

15. Sex förste trafikinspektörer samt indragning av sex trafikinspektörsbefatt ningar

...............................55

C. Angående viss personal å ångfärja.......................62

D. Angående antalet förste sekreterare......................63

Sammanfattning av förslaget.........................63

Departementschefens hemställan..........................66

Stockholm, K. L. Beckman* Boktr., 1919.