Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169 (Proposition 1918:169)

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Nr 169.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel
i avlöning, pension eller livränta in. in.; given
Stockholms slott den 19 mars 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i
mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 käft. (Nr 169.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension

eller livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i
avlöning, pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan
angivna lydelse:

20 §.

År enskild försörjningsskyldig enligt myndighets beslut pliktig
att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till den försörjningsberättigades
underhåll för tid efter beslutets meddelande, skall beträffande sådant
bidrag vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning, pension eller
livränta för underhållsbidrag, som utgår till den underhållsberättigade,
äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ICO.

Förslag

till

L ag

om ändrad lydelse ar 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa
underMllsskybliga att avflytta frän riket.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall hava följande
ändrade lydelse:

i §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två
personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn
under femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor
i den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd
pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess
barnet fyllt femton år.

Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl beträffande enskild
försörjningsskyldig, som enligt myndighets beslut är pliktig att
till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till försörjning av barn eller adoptivbarn
under femton år; och skall i sådant fall vad i denna lag sägs om
underhållsberättigad gälla fattigvårdssamhället.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen
skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla
för en.

Det åligger överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist
är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet
blivit ställd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Förslag

till

Lag

om ersättning i Yissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

75 § i lagen om fattigvården.

Härigenom förordnas som följer:

Har i mål, som avses i 75 § av lagen om fattigvården, någon efter
förordnande av Konungens befallningshavande blivit inkallad för att
inför domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, njute han ersättning
för inställelsen av allmänna medel efter enahanda grunder och i
samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till
vittnen i brottmål; skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 169.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 8 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren:

»Chefen för civildepartementet har förut denna dag i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet beträffande det förslag till lag om fattigvården,
som Kung]. Maj:t beslutat förelägga riksdagen, framhållit, att i anledning
av vissa stadganden i nämnda lag erfordrades lagbestämmelser i
andra ämnen, vilka tillhörde justitiedepartementet, och att det därför
torde ankomma på mig att framlägga förslag i berörda hänseenden.
Sålunda vore det av nöden att införa lagbestämmelser om införsel i avlöning,
pension eller livränta för försörjningsbidrag, om förbud för vissa
försörj ningspliktiga att avflytta från riket samt om ersättning i vissa
fall av allmänna medel till vittnen i mål. enligt den föreslagna lagen om
fattigvården.

Av dessa spörsmål tillåter jag mig först att till behandling upptaga
frågan om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Fastställande
av framtida
försörjningsbidrag.

Införsel.

Kommittén.

Införsel i avlöning, pension eller livränta för försörjningsbidrag.

I 66 § av det för riksdagen framlagda förslaget till fattigvårdslag
stadgas, att om fattigvård enligt 1 § lämnats någon, för vilkens försörjning
annan enligt 3 § är ansvarig, och behovet av fattigvård finnes vara
stadigvarande, den försörjningspliktige må kunna åläggas att till fattigvårdssamhället
å lämpliga tider, så länge behovet av fattigvård fortfar,
utgiva skäligt bidrag till den försörjningsberättigades underhåll. Det
heter vidare i samma paragraf, att, om den försörjningsberättigade eller
den försörjningspliktige kommer i förändrade förhållanden, försörjningsbidraget
må utan hinder av förut meddelat beslut jämkas efter som
skäligt finnes.

Beträffande fattigvårdslagstiftningslcommitténs motivering till motsvarande
stadgande i dess förslag, 68 §, och de däröver avgivna yttranden
m. m. hänvisas till chefens för civildepartementet förutnämnda
anförande.

Kommittén erinrar i sina motiver, att ifråga om verkställighet av
utslag, varigenom krav på ersättning för lämnad fattigvård bifallits,
enahanda regler böra gälla som ifråga om verkställighet av domstols
utslag, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, samt att detta
ansetts följa av sakens natur och således lika litet som i fattigvårdsförordningen
behövt i förslaget särskilt utsägas. Då erfarenheten givit
vid handen, att många svårigheter möta för uttagande i vanlig ordning
av fattigvårdssamhällets fordran, hade, enligt vad kommittén meddelar,
från flera håll uttalats önskan om beredande av möjlighet till en mera
effektiv exekution samt påfordrats lagbestämmelser därom, att den underhållsskyldiges
icke förfallna arbetsförtjänst, pension och dylikt kunde
utmätas för försörjningsbidrags gäldande. Förslag i sådan riktning hade
framställts av fattigvårdskongressen 1906, av centralförbundets för socialt
arbete (C. S. A:s) fattigvårdskommitté, av fattigvårdsmötet för Skåne
1910, vars resolution med instämmanden från 997 av rikets kommuner
år 1911 i petitionsväg ingivits till Kung]. Maj:t, samt i en av allmänna
svenska prästföreningen år 1913 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse.

Efter att hava behandlat frågan om fastställande av framtida försörjningsbidrag
(68 § i kommitténs förslag), anför kommittén följande:

»Även om man kan hysa grundad förhoppning att det nu föreslagna förfarandet
skall medföra ett godvilligt fullgörande av försörjningsplikten i vida
större omfattning än nu, är det emellertid nödigt, för att detta förfarande må

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

erhålla verklig betydelse, att möjlighet beredes att även hos en tredskaude eller
försumlig försörjare uttaga det fastställda bidraget. Då ett flertal dylika försörjare
sakna utmätningsbara tillgångar, gäller det härvid att kunna för ändamålet
tillgodogöra sig deras lön eller arbetsförtjänst. Det har därför, i samband
med yrkandet på fastställande av framtida försörjningsbidrag, jämväl påyrkats,
att till gäldande av detta bidrag utmätning borde få äga rum i den försörjningspliktiges
ej förfallna lön, pension och dylika inkomster. Uti förslag, som av
lagberedningen efter samråd med kommittén uppgjorts och är avsett att inom
kort framläggas, har föreslagits rätt till införsel i avlöning, pension och livränta
till gäldande av underhållsbidrag, som någon förpliktats utgiva. Dessa bestämmelser
äro avsedda att tillämpas även på sådant bidrag, som här är i fråga, dock
icke på fattigvårdssamhälles fordran för redan utgiven fattigvård, utan endast på
framtida försörjningsbidrag, som fastställts på fattigvårdsstyrelses talan, i den
mån detta förfaller till betalning.»

Uti motiverna till det av lagberedningen den SO november 1915
framlagda förslaget till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta
framhöll lagberedningen, under hänvisning till (38 § i fattigvårdslagstiftningskommitténs
förslag till fattigvårdslag, att den där stadgade rätten
kunde vara av stor betydelse, men att den för att fylla sitt ändamål
måste vara förenad med fånighet att erhålla införsel i den underhållsskyldiges
avlöning, vadan införselinstitutet ansetts även för de i nämnda
paragraf avsedda fall böra kunna komma till användning.

I lagberedningens berörda förslag upptogs också en bestämmelse
därom, att om enskild försörjningsskyldig genom myndighets beslut
förpliktats att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till den försörj ningsberättigades
underhåll, beträffande sådant bidrag vad i samma lag
stadgats om införsel i avlöning, pension eller livränta för underhållsbidrag,
som utginge till den underhållsberättigade, skulle äga motsvarande
tillämpning.

Vid granskning i lagrådet av lagberedningens nämnda förslag hemställdes
av tre ledamöter, att stadgandet om införsel till förmån för
fattigvårdsamhälle måtte utgå. Därvid erinrades av en ledamot, att det
icke kunde vara lämpligt att i den ifrågasatta ordningen meddela bestämmelser
om införsel för fattigvårdssamhällets rätt till bidrag av den
försörjningspliktige, innan föreskrifter om denna rätt blivit såsom lag
antagna, varjämte framhölls, att fattigvårdssamhälle i många fall kunde
såsom målsman för den försörjningsberättigade söka införsel eller, om
underhållsbidrag icke blivit bestämt, vidtaga åtgärder för att få den
försörjningsskyldige förpliktad att utgiva underhållsbidrag. De två andra
ledamöter, som hemställde, att ifrågavarande stadgande måtte utgå, erinrade
om svårigheten att, innan förslaget till lag om fattigvården antagits,

Lagbered ningens förslag.

Lagrådet.

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

meddela bestämmelser om införsels användande i berörda utsträckning
samt anförde:

»De villkor, varunder detta bör äga rum, måste angivas i lagen. I de fall,
där rätten till underhåll kan av den underhållsberättigade själv göras gällande
och sålunda fråga icke är om ersättning för lämnad fattigvård, synes denna rätt
icke böra överflyttas på det fattigvårdssamhälle, som bidrager till försörjningen.
Åtminstone måste i lagen om fattigvård närmare angivas de förutsättningar,
varunder i angivna fall fattigvårdssamhället må kunna övertaga den underhållsberättigades
anspråk mot den underhållsskyldige. Då utredning härutinnan
saknas, synes med användningen av införsel till förmån för fattigvårdssamhälle
böra anstå, tills frågan härom kan komma under bedömande i samband med den
nya fattigvårdslagstiftningen.»

En ledamot av lagrådet lämnade det föreslagna stadgandet utan
annan anmärkning, än att då med detsamma avsåges »allenast utgifter
för den framtida försörjningen, men uttrycket bidrag i lagförslaget eljest
begagnas även för att beteckna underhållskostnad under förfluten tid»,
ändrad avfattning av förevarande paragraf härutinnan torde vara av
nöden.

I propositionen i ämnet till 1917 års riksdag medtogs icke det
stadgande, som avsåg införsel för fattigvårdssamhälles fordran. Lagen
den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta innehåller
ej heller något dylikt stadgande.

Den sålunda i anledning av lagrådets anmärkning fallna frågan
synes mig böra, då nu fattigvårdslagstiftningen föreligger till behandling,
ånyo upptagas.

Vad då först vidkommer frågan, huruvida rätt till införsel skall
medgivas fattigvårdssamhället, synas mig några betänkligheter häremot
så mycket mindre böra möta, som ändamålet därmed är alldeles likartat
med det, för vilket införsel eljest kan erhållas, eller att få bidrag till
underhållsberättigads försörjning. Att fattigvårdssamhället i första hand
bekostar försörjningen lärer ej böra föranleda till, att den försörjningspliktige
försättes i en gynnsammare ställning. Så länge civillagstiftningen
rörande underhållsskyldigheten ännu icke fullständigt ordnats,
föreligger i alla händelser ett stort behov av att fattigvårdssamhället
erhåller rätt att uttaga föröörjningsbidrag genom införsel, och även sedermera
torde denna rätt kunna få sin betydelse. Efter borttagandet av
fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt över understödstagare, som fyllt 21 år,
(se 77 § i Kungl. Maj:ts förslag till lag om fattigvården) har fattigvårdsstyrelsen
ej annan möjlighet att bevaka sådan försörjningsberättigads
anspråk än genom att erhålla dennes skriftliga uppdrag därtill, och då

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169. 9

det kan vara förenat med omgång eller svårigheter att erhålla sådant,
lärer det även med hänsyn härtill vara av betydelse att fattigvårdssamhället
erhåller en självständig rätt till införsel. Vidare bör erinras
därom, att fattigvårdssamhället enligt förslaget till fattigvårdslag liksom
enligt gällande fattigvårdsförordning har rätt att förelägga vissa försörjningspliktiga
arbete, vilket innebär ett vida längre gående ingrepp än
införsel, men att det naturligen är i allas intresse att ej tillgripa denna
utväg, så länge bidrag till försörjningen kan erhållas i annan ordning.

I fråga om innehållet av och formen för ett stadgande om införsel
för denna fattigvårdssamhällets rätt synes mig det av lagberedningen därom
gjorda förslag böra i huvudsak upptagas. I anledning av den av tvenne
ledamöter av lagrådet gjorda anmärkningen, att i fattigvårdslagen borde
närmare angivas de förutsättningar, varunder fattigvårdssamhället må kunna
övertaga den underhållsberättigades anspråk mot den underhållsskyldige,
må erinras att, såsom förslaget till lag om fattigvården avfattats, fattigvårdssamhället
har en självständig, av det civilrättsliga förhållandet ej direkt
beroende rätt till gottgörelse för lämnad fattigvård och enligt 66 § i
förslaget till utfående av framtida försörjningsbidrag. Några ytterligare
föreskrifter i det av nämnda ledamöter av lagrådet angivna syfte synas
mig därför icke erforderliga, varemot, i anledning av vad en ledamot av
lagrådet anfört i redaktionellt hänseende, en jämkning vidtagits i lagberedningens
förslag.

Jag övergår härefter till frågan om

Förbud för vissa försörjningspliktiga att avflytta från riket.

Ett av de önskemål, som framförts i ändamål att göra åtgärderna
mot försumliga försörjningspliktiga mera effektiva, är vidare förbud för
försörjningspliktig att utflytta ur riket. Förslag om stadgande av ett
sådant hava framställts i samband med de ovan omnämnda yrkandena
om införsel för försörj ningsbidrag.

Jämväl angående detta ämne har av lagberedningen i samråd med
fattigvårdslagstiftningskommittén uppgjorts förslag till lagstiftning. I
sitt den 30 november 1915 framlagda förslag till lag om förbud för
vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket upptog nämligen lagberedningen
jämte huvudbestämmelsen i 1 § första stycket, att den, som
förpliktats att utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under
15 år, icke må avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 höft. (Nr 169.) 2

Lagbered ningens förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Lagrådet.

Departements chefen.

ställt av denne godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens
fullgörande, till dess barnet fyllt 15 år, tillika i andra stycket av samma
paragraf ett stadgande av innehåll, att vad sålunda stadgats skulle äga
tillämpning jämväl beträffande enskild försörjningsskyIdig, som genom
myndighets beslut förpliktats att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag
till försörjning av barn under 15 år.

Vid granskning av lagberedningens nu nämnda förslag i lagrådet
anmärktes av tre ledamöter, att om, på sätt vid granskning av förslaget
till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta hemställts, bestämmelsen
däri om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle uteslötes,
jämväl andra stycket av 1 § i förslaget till lag om förbud för vissa
underhållsskyldiga att avflytta från riket borde utgå.

Detta stycke uteslöts också i den för 1917 års riksdag framlagda
propositionen och ingår ej heller i den lag i ämnet, som utfärdades den
14 juni 1917. Enligt denna lag kan fångvårdsstyrelse ändock i viss
omfattning bevaka samhällets intresse i förevarande hänseende. Det
stadgas nämligen i 2 §, att innan däri för vissa fall medgiven befrielse
för underhållsskyldig att vid avflyttning ställa pant eller borgen bifalles,
överexekutor skall giva såväl den underhållsberättigade som, där så
finnes erforderligt, fångvårdsstyrelse tillfälle att yttra sig i ärendet.
Vidare föreskrives i 3 §, att då fara är för handen, att underhållsskyldig
avflyttar från riket utan att ställa säkerhet, utmätningsman på begäran
av underhållsberättigad eller fångvårdsstyrelse äger meddela förbud för
den underhållsskyldige att avflytta.

Då lagberedningens förslag om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle
i avlöning m. m. nu åter upptagits, synas de av beredningen
föreslagna reglerna om utflyttningsförbud, då försörjningsskyldig blivit
förpliktad att till fattigvårdssamhälle erlägga försörjningsbidrag, jämväl
böra komma till tillämpning.

Enligt förslaget till lag om fattigvården hava adoptivföräldrar samma
försörjningsplikt mot minderåriga adoptivbarn som föräldrar mot minderåriga
barn. Det föreslagna hindret för avflyttning torde därför böra
gälla även den, som förpliktats utgiva försörjningsbidrag till adoptivbarn.

Ehuru i förslaget till fattigvårdslag minderårighetsgränsen bestämts
till 16 år och enskilds försörjningsplikt i följd härav upphör först då
barnet eller adoptivbarnet uppnått denna ålder, torde det icke vara
lämpligt att i förevarande lag, där förbud mot avflyttning eljest icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

gäller längre än till dess barnet fyllt 15 år, gå över denna åldersgräns,
utan lärer förbudet, även då det gäller person, som förpliktats att till
fattigvårdssamhälle utgiva försörjningsbidrag, böra avse allenast tiden till
dess barnet eller adoptivbarnet fyllt 15 år.

Slutligen kommer jag till frågan om

Ersättning i vissa fäll av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 §
i Kungl. Maj:ts förslag till lag om fattigvården.

I 77 § av det av fattigvårdslagstiftningskommittén uppgjorda förslaget
till lag om fattigvården stadgades att, där någon, som intagits å
lattigvårdsanstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete
utanför anstalt, gjorde sig skyldig till förseelse av visst i 76 § av förslaget
närmare angivet slag och icke läte sig rätta av honom enligt
sistnämnda paragraf tilldelad varning, fångvårdsstyrelse eller anstaltsstyrelse
kunde anmäla saken hos allmänna åklagaren, på vilken det ankomme
att hos Kungl. Majrts befallningshavande göra framställning om
den felandes dömande till tvångsarbete. Enligt vad vidare föreskrevs
kunde Kungl. Maj:ts befallningshavande för förebringande av utredning
i saken förordna om förhör vid domstol.

Härvid anförde kommittén:

»En fullständig utredning i dessa mål torde i många fall ej kunna erhållas
annat än genom vittnesbevisning, och medgivandet om förhörs hållande inför
domstol bör därför även avse vittnesförhör. Hållande av vittnesförhör på begäran
av åklagare eller efter myndighets förordnande torde emellertid kräva, att
kostnaden för vittnes inställelse förskotteras av statsverket. Hå lagen den 4 juni
1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål icke är i
dylikt fall tillämplig, har kommittén ansett sig böra föreslå en särskild lag till
reglerande av hithörande förhållanden.»

Det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till lag om
fattigvården, som i 75 § upptager de bestämmelser, som motsvara 77 §
i kommittéförslaget, avviker från kommitténs förslag därutinnan, att anmälan
om dömande till tvångsarbete må av vederbörande fattigvårdseller
anstaltsstyrelse göras direkt hos Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Det av kommittén uppgjorda förslaget till lag om ersättning åt
vittnen i dessa mål innehåller, att om i dylika mål, någon vid förhör
inför domstol blivit av allmän åklagare åberopad såsom vittne eller för
att upplysningsvis höras eller ock efter förordnande av Kungl. Maj:ts
befallningshavande blivit för sådant ändamål inkallad, njuter han ersätt -

Förslaget
till fattigv&rdslag.

Förslaget
till lag om
vittnesersättning.

Departements

chefen.

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 169.

ning för inställelsen av allmänna medel efter enahanda grunder och i
samma ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till
vittnen i brottmål; och skall sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

I motiveringen anför kommittén, att någon skyldighet för allmänna
åklagaren att återgälda kostnaden näppeligen torde kunna ifrågasättas,
samt att med hänsyn till målets art och ändamålet med den påyrkade
åtgärden det synts kommittén lämpligast, att ej heller svaranden kan
åläggas återgälda kostnaden i fråga.

Mot förslaget, att i dessa mål kostnaden för vissa vittnens inställelse
skall förskotteras av statsmedel och stanna å statsverket synes intet vara
att erinra. En liknande anordning förekommer för närvarande enligt
lagen den 30 juni 1913 om ersättning i vissa fall av allmänna medel
till vittnen i mål enligt lagen om behandling av alkoholister.

Med hänsyn till den omarbetning, som 77 § i kommitténs förslag
till fattigvårdslag undergått, bör emellertid förevarande lagförslag underkastas
motsvarande förändring. Därvid uppstår fråga, huruvida vad i förslaget
stadgats om av åklagare åberopad person bör gälla person, som inkallats
av fattigvårdsstyrelsen, vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag i åklagarens
ställe är part i målet. I nyssnämnda lag den 30 juni 1913 har
någon motsvarande föreskrift beträffande person, som inkallats av nykterhetsnämnd,
ej meddelats, och någon egentlig anledning att giva
fattigvårdsstyrelse en mera gynnad ställning än nykterhetsnämnd lärer
knappast föreligga. I praktiken torde väl i allmänhet komma att
tillgå så, att fattigvårdsstyrelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
lämnar uppgift på lämpliga vittnen och att befallningshavanden, om
skäl för deras hörande anses föreligga, förordnar om deras inkallande
till domstolen. Skillnaden mellan ett dylikt förfarande och den nyss
ifrågasatta anordningen torde i realiteten icke bliva särdeles stor. Jag
har därför icke ansett mig böra föreslå någon föreskrift av antytt innehåll.

I övrigt synes mig skäl ej föreligga att frångå kommitténs förslag.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom
justitiedepartementet utarbeta förslag till

l:o) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta,

2:o) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om
förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3:o) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen
i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Departementschefen uppläste härefter de ifrågavarande lagförslagen,
vilka voro av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
N. Beite.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension

eller livränta.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1917 om införsel i
avlöning, pension eller livränta skall fogas en ny paragraf av nedan
angivna lydelse:

20 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa
underliållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall hava följande
ändrade lydelse:

i §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två
personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn
under femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor
i den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd
pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess
barnet fyllt femton år.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen
skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla
för en.

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist
är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet
blivit ställd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

75 § i lagen om fattigvården.

Härigenom förordnas som följer:

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 169.

Utdrag av protokollet, hullet i Kanyl. Maj:ts laqräd tisdagen
den 12 mars 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Kegeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
8 februari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättade förslag till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om
införsel i avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 1 § i
lagen den 14 juni 1917 om förhud för vissa underhällsskyldiga att avflytta
fi''ån riket'' och lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen
i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
löredragits av häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren Jacob Linders.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 151 käft. (Nr 169.)

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IRQ.

Utdrag av protokollet Över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott tisdagen den 19 mats 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotté,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

TJndén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Löfgren, anmälde lagrådets den 12
mars 1918 avgivna utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den
8 februari 1918 till lagrådet remitterade förslagen till

l:o) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta,

2:o) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om
förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket samt

3:o) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen
i mål enligt 75 § i lagen om fattigvården.

Lagrådet hade lämnat lagförslagen utan anmärkning.

Under erinran att de kostnader, som bliva en följd av lagen om
ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 §
i lagen om fattigvården, torde böra utgå ur det under andra huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget »ersättning åt domare, vittnen och parter»,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. G. Bruno.