Kring], Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72 (Proposition 1917:72)

Kring], Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Nr 72.

Kungl. Mnj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande; given Stockholms
slott den 23 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen

l:o) att bevilja följande belopp, att utgå av medel, som särskilt
beredas, nämligen:

a) för uppsättande i överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
närmare angivna grunder av ett nytt tungt artilleriregemente, benämnt
Andra tunga artilleriregementet, såsom engångskostnader ett anslag av

18.168.000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av

11.405.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 5,485,000 kronor;

b) för anskaffande av viss artillerimateriel ett anslag för år 1918
av 14,661,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år
1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 2,900,000 kronor;

c) för omorganisation i överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
närmare angivna grunder av arméns flygvapen till en särskild flygbataljon
såsom engångskostnader ett anslag av 8,779,100 kronor samt
därav för år 1918 anvisa ett belopp av 6,231,100 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 3,064,000 kronor;

d) för anskaffande av viss fortifikationsmateriel m. m. ett anslag
för år 1918 av 5,596,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,100,000 kronor;

e) för anskaffande av viss intendentunnateriel ett anslag för år 1918
av 8,781,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,750,000 kronor;

f) för anskaffande av viss sjukvårds- och veterinärmateriel ett anslag
för år 1918 av 990,300 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 72.

g) för uppförande av en ny ammunitionsfabrik i Jönköping ett anslag
av 6,995,000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av

5,447,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,100,000 kronor; samt li)

för uppförande av ett nytt krutbruk invid Jönköping ett anslag för
år 1918 av 6,375,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 2,500,000 kronor;

2:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) a) föreslagits,

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat
för Andra tunga artilleriregementet år 1918;

dels medgiva, att medel, som besparas till följd av vakanser i
volontärbeställningar vid övriga artilleritruppförband, må användas för
anställning och avlöning ej mindre under tiden den 1 november—den
31 december 1917 av i Andra tunga artilleriregementets stat för år 1918
upptaget fast anställt manskap än även under tiden den 1 november—
den 31 december 1918 av sådant manskap, som enligt plan är avsett
att vid regementet tillkomma för år 1919;

dels ock medgiva, att, utöver den personal, som tinnes upptagen i
det uti innevarande års statsverksproposition framlagda förslag till stat
för intendenturkåren år 1918, må vid samma kår för år 1918 tillkomma
1 kapten av andra klassen och 1 förvaltare;

3:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) c) föreslagits,

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat
för Flygbataljonen år 1918;

dels medgiva, att medel, som besparas till följd av vakanser i volontärbeställningar
vid ingenjörtrupperna, må användas för anställning
och avlöning ej mindre under tiden den 1 november—den 31 december
1917 av i Flygbataljonens stat för år 1918 upptaget fast anställt manskap
än även under tiden den 1 november—den 31 december 1918 av sådant
manskap, som enligt plan är avsett att vid bataljonen tillkomma för år 1919;

dels medgiva, att från Flygbataljonens övnings- och underhållsmedel
må till flygpersonalen utbetalas flygpremier, utbildningspremier, spanararvoden
och ekiperingsbidrag enligt i statsrådsprotokollet angivna, av
arméförvaltningen föreslagna grunder;

dels ock godkänna, i stället för de uti innevarande års statsverksproposition
framlagda, de vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stater
för fortifikationen och Fälttelegrafkåren år 1918;

Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

4:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkterna
2:o) och 3:o) föreslagits,

dels öka ordinarie förslagsanslaget till avlöning och rekrytering m. m.
för år 1918 med, utöver vad i årets statsverksproposition äskats, 373,078
kronor;

dels öka ordinarie anslaget till intendentur kåren för år 1918 med,
utöver vad i årets statsverksproposition äskats, 5,973 kronor;

dels för bestridande av vissa ordinarie kostnader för Andra tunga
artilleriregementet å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av
266,300 kronor;

dels ock för bestridande av vissa ordinarie kostnader för Flygbataljonen
å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 762,560
kronor; samt

5:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) g) och h) föreslagits, medgiva, att — för beredande av erforderliga
tomtområden för den nya ammunitionsfabriken och det nya krutbruket
genom markutbyte mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Jönköpings
stad, å andra sidan, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
arméförvaltningens artilleridepartement härutinnan föreslagit — till lantförsvaret
må, mot den ersättning, Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter
motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars 1918
överlämnas för markutbytets verkställande erforderliga delar av de under
domänstyrelsens förvaltning stående kronolägenheterna Osterängen nr 2
och Mellanängen nr 1 i Ljungarums socken av Jönköpings län.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Kungl. Maj:ts
propositioner
nr 220 och
225 vid 1916
års riksdag.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1,917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Mörcke, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om vidtagande
av vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande samt anförde därvid följande:

»Innan jag ingår på de förslag, som härutinnan nu blivit framställda,
anhåller jag att i korthet få erinra om innebörden av de utav Kungl. Maj:t
vid 1916 års riksdag föreslagna åtgärder för lantförsvarets stärkande.

Det av Kungl. Maj:t för 1914 års senare riksdag framlagda förslaget
till lantförsvarets ordnande var uppgjort med hänsyn till den
kännedom, man vid tiden för förslagets uppgörande hade om bristerna
i vårt försvarsväsende, och med beaktande av de krav, som vid nämnda
tidpunkt ansågos oundgängligen böra tillgodoses. Erfarenheterna från
det ännu pågående världskriget gåvo emellertid snart vid handen, att
arméns behov av materiel av olika slag måste tillgodoses i avsevärt
större utsträckning, än man år 1914 beräknat, ävensom att vissa grenar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

av försvarsorganisationen måste utvecklas och förstärkas lör att kunna
motsvara sitt ändamål.

Med anledning härav och under framhållande av nödvändigheten
att stärka arméns krigsberedskap gjorde vederbörande myndigheter
under loppet av år 1915 och början av år 1916 åtskilliga framställningar
om anvisande av medel dels för anskaffande av viss för armén
ytterligare erforderlig materiel, dels för vidtagande av åtskilliga
andra försvarsanordningar. Sålunda föreslogo arméförvaltningens
vederbörande departement, att medel måtte anvisas för anskaffning av
viss artillerimateriel, för komplettering av viss ingen]örmateriel, för
fyllande av bristerna i arméns intendenturutrustning, för anskaffning av
råvaror in. in. för tillverkning av krigsmateriel samt för utvidgning av
statens ammunitionsfabrik, Karl Gustafs stads gevärsfaktori och Åkers
krutbruk. Vidare gjorde chefen för generalstaben framställning angående
omorganisation av arméns flygvapen, angående vidtagande av vissa
befästningsanordningar, angående vidtagande av åtgärder för tryggande
i krigstid av trafiken å vissa järnvägslinjer samt angående anskaffning
och uppläggande i förråd av vissa verktyg och materialier. An vidare
föreslogo vissa av lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, att
medel måtte anvisas för anskaffning av utrustning och förrådslokaler åt
landstormen. Slutligen gjorde generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet framställning om uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente.

Att bereda tillgångar till täckande av de högst avsevärda kostnader,
ett bifall till de gjorda framställningarna skulle medföra, ansågs
emellertid under dåvarande förhållanden icke möjligt. Huru angeläget
det än vore att för stärkande av landets försvarskraft kunna tillgodose
flertalet av de framställda kraven, måste man därför söka begränsa sig
till fyllande av sådana oundgängliga behov, vartill medel kunde beredas.
På grund härav och sedan statsrådet och chefen för finansdepartementet
meddelat, att anledning funnes att antaga, att för lantförsvarets extra
ordinarie behov icke under de närmaste åren kunde påräknas högre
belopp än 40,000,000 kronor, anmodade jag chefen för generalstaben att,
efter samråd med generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet,
chefen för fortifikationen, generalintendenten samt ordföranden i den
av Kungl. Maj:t den 26 juli 1915 tillsatta krigsmaterielkommissionen,
under nämnda förutsättning avgiva yttrande, vilka lantförsvarets behov
syntes vara av beskaffenhet att böra tillgodoses inom ramen av ett till
40,000,000 kronor begränsat anslag till extra ordinarie utgifter.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 72.

Sedan chefen för generalstaben till åtlydnad härav uti skrivelse den
24 mars 1916 avgivit förslag i ämnet, anmäldes ärendet inför Kungl.
Maj:t den 28 april 1916. Därvid yttrade jag till statsrådsprotokollet
bland annat, att med hänsyn till angelägenheten av att kunna tillgodose
det trängande behovet av en förstärkning av härens tunga artilleri med
fattande av beslut rörande den föreslagna utvidgningen av arméns fabriker
syntes böra anstå till ett kommande år; att då de medel, som för det dåvarande
kunde beredas för tillgodoseendet av lantförsvarets behov, i första
hand borde avses för stärkandet av det rörliga försvaret, medel icke
heller kunde beräknas för vissa föreslagna provisoriska befästningsarbeten;
samt att, därest kravet på en förstärkning av det tunga artilleriet
skulle kunna tillgodoses inom ramen av det beräknade 40-miljonersanslaget,
med den föreslagna omorganisationen av flygvapnet borde tillsvidare
anstå, särskilt som det kunde ifrågasättas, huruvida den lämpliga
tidpunkten redan vore inne att med ledning av erfarenheterna från
kriget skrida till en definitiv organisation av detta vapen.

Beträffande de framställda förslagen i övrigt ansåg jag mig böra
tillstyrka äskande av anslag med följande belopp, nämligen:

till artillerimateriel ..................................................... kronor 12,170,800: —

t> fortifikationsmateriel ................................................ » 2,534,300: —

» intendenturmateriel............................................... » 14,980,800: —

» engångskostnader för uppsättande av ett nytt

tungt artilleriregemente .................................... » 10,614,892: —

Summa kronor 40,300,792: —

Förenämnda belopp, 40,300,792 kronor, vilket var avsett att utgå
av medel, som särskilt bereddes, ansågs böra enligt en viss närmare
angiven plan fördelas på åren 1917, 1918 och 1919.

Därjämte fann jag mig böra tillstyrka, att för uppförande av landstormsförråd
äskades ett anslag av 365,589 kronor, att utgå av tomtförsäljningsmedel.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, föreslog Kungl. Maj:t
uti avlåten proposition (nr 220) riksdagen:

dels att bevilja följande belopp, att utgå av medel, som särskilt
bereddes, nämligen:

l:o) lör anskaffande av viss artillerimateriel ett anslag av 12,170,800
kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 3,050,000 kronor;

2:o) för anskaffande av viss fortifikationsmateriel ett anslag av
2,534,300 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 653,000
kronor;

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

3:o) för anskaffande av viss intendenturmateriel ett anslag av
14,980,800 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 2,400,000
kronor; samt

4:o) för uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente i överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet närmare angivna grunder såsom
engångskostnader ett anslag av 10,614,892 kronor samt därav för år
1917 anvisa ett belopp av 4,107,442 kronor;

dels ock att för uppförande av landstormsförråd bevilja, utöver förut
av riksdagen anvisade medel, ett anslag av 365,589 kronor, att av
Kungl. Maj:t utav omhänderhavande medel förskottsvis utanordnas för
att sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna för till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försåldes,
kunde komma att inflyta.

För beredande av medel till täckande av förenämnda 40,300,792
kronor ävensom vissa kostnader för sjöförsvarets stärkande föreslog
Kungl. Maj:t uti en sedermera den 2 maj 1916 avlåten proposition (nr
225) riksdagen att besluta eu särskild krigsmaterielskatt, avsedd att
under åren 1917—1919 utgå av högre inkomst.

Uti skrivelse den 13 juni 1916 (nr 219) anförde riksdagen, att den
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förevarande propositioner funnit sig
icke kunna ägna de framlagda förslagen i deras helhet en så ingående
prövning, som påkallades av deras omfattning och vikt. En ytterligare
utredning hade nämligen i åtskilliga hänseenden funnits behövlig. Det
torde emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att så anordna en dylik utredning,
att den icke behövde kräva någon längre tid. Riksdagen ville
ifrågasätta, om icke i detta sammanhang även vissa försvarsangelägenheter,
som icke inginge i de förevarande propositionerna, men vilkas
framläggande av Kungl. Maj:t förebådats, lämpligen kunde komma i
beaktande.

Emellertid hade riksdagen ansett det vara av stor vikt, att sådana
av Kungl. Maj:t föreslagna materielanskaffningar och därmed sammanhängande
anordningar, vilka riksdagen funnit synnerligen behövliga till
förstärkande av åtgärderna för vår neutralitets tryggande, och som kunde
omedelbart vidtagas, av riksdagen godkändes utan avvaktande av den
förnyade utredningen rörande övriga delar av propositionerna. Riksdagen
hade alltså bifallit vissa äskanden av sådan natur. Med hänsyn till
angelägenheten av, att dessa åtgärder för neutralitetsskyddets stärkande
snarast möjligt komme till utförande, hade riksdagen medgivit, att här -

Riksdagens
skrivelse den
13 juni 191 C.

8 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 72.

för behövliga medel gjordes tillgängliga för Kungl. Maj:t redan under
år 1916.

Riksdagen hade ansett, att de av riksdagen beviljade anslagen icke
för det dåvarande borde föranleda upptagandet av en särskild krigsmaterielskatt,
utan att desamma kunde anvisas att tillsvidare utgå av tillgängliga
medel, dock att, när ifrågavarande belopp skulle täckas, detta
skedde genom beskattning, som lades på de ekonomiskt bärkraftiga
samhällslagren.

Beträffande de av Kungl. Maj:t äskade anslagen hade riksdagen,
vad lantförsvaret anginge, ansett medel böra beviljas för följande ända -

mål, nämligen:

till anskaffande av viss artillerimateriel............................. 2,100,000 kronor

» anskaffande av viss fortifikationsmateriel .................. 350,000 »

» anskaffande av intendenturmateriel för landstormen 2,400,000 »

» uppförande av landstormsförråd................................... 240,000 »

Summa 5,090,000 kronor

1 anslutning till vad riksdagen tidigare uttalat och beslutat i fråga om
beredande av medel för fullbordande av de utav 1906 års riksdag beslutade
kasernetablissemangen för 15 infanteriregementen ävensom rörande förplägnadsanstalten
i Hässleholm, hade riksdagen ansett, att de till uppförande
av landstormens förråd avsedda medel, 240,000 kronor, icke
borde utgå av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
utan på annat sätt beredas, och hade riksdagen beslutat, att
beloppet ifråga skulle utgå på samma sätt som övriga här ovan omförmälda
anslag.

1 anslutning till vad sålunda anförts, anmälde riksdagen, att densamma dels

beviljat

1) för anskaffande av viss artillerimateriel ett anslag av 2,100,000
kronor;

2) för anskaffande av viss fortifikationsmateriel ett anslag av 350,000
kronor;

3) för anskaffande av intendenturmateriel för landstormen ett anslagav
2,400,000 kronor; samt

4) för uppförande av landstormsförråd, utöver förut av riksdagen
anvisade medel, ett anslag av 240,000 kronor;

dels ock beslutat, att de för bestridande av omförmälda utgifter erforderliga
belopp finge av Kungl. Maj:t redan under år 1916 av tillgängliga
medel förskjutas för att framdeles hos riksdagen anmälas till ersättande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Med hänsyn till det läge, vari frågan om lantfö revarets stärkande
på grund av riksdagens förenämnda beslut kommit, ansågs den närmaste
omsorgen vara att skyndsamt låta verkställa förnyade tekniska utredningar
angående de lånt för svar sbehov, som, enligt vad krigets erfarenheter
givit vid handen, i främsta rummet borde tillgodoses. Vid verkställande
av dessa utredningar syntes av praktiska skäl lrågan om ökad möjlighet
till ammunitionstillverkning böra särskilt behandlas.

I enlighet härmed bemyndigade Kungl. Maj:t den 14 juni 1910
statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla generallöjtnanten
i generalitetets reserv A. F. von Matern, generalmajoren i
generalitetets reserv H. E. Hult, översten och chefen för Smålands artilleriregemente
P. A. L. R. Hammarskiöld, översten vid intendenturkåren
K. E. W. Söderhielm samt majoren vid fortifikationen K. A. B.
Amundson för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande
av ifrågavarande utredningar, utom vad anginge frågan om beredande
av ökad möjlighet till ammunitionsti 11 verka ing.

Därjämte bemyndigades statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
att tillkalla ytterligare högst fem sakkunniga för att inom departementet
biträda vid utredning av sistberörda fråga. För verkställande
av denna utredning tillkallades sedermera ledamoten av riksdagens första
kammare friherre O. H. A. Fleming, överingenjören S. Nauckhoff, verkstadsdirektören
K. Weman, kaptenen vid kustartilleriet S. E. Swensson
samt kaptenen vid Smålands artilleriregemente N. E. D. Brehmer.

Med särskilda skrivelser den 21 september, den 31 oktober och den 18 december
1916 hava förenämnda sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska
utredningar rörande vissa lantförsvarsbehov avgivit förslag i ärendet.

Vidare hava förenämnda sakkunniga för verkställande av utredning
angående frågan om beredande av ökad möjlighet till ammunitionstillverkning
med särskilda skrivelser den 14 november och den 19 december
1916 överlämnat förslag i nyssnämnda fråga.

över de sålunda avgivna förslagen har arméförvaltningen den 23
november och den 7 och 8 december 1916 samt den 8 och 15 januari
1917 avgivit särskilda underdåniga utlåtanden.

Jag övergår nu till att redogöra för de sakkunnigas förslag. Med
hänsyn till ärendets natur torde emellertid denna redogörelse endast
böra omfatta huvuddragen av samma förslag. De närmare upplysningar,
som erfordras för de ifrågasatta åtgärdernas bedömande, torde riksdagens
vederbörande utskott erhålla genom de handlingar, som komma att tillhandahållas
utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.)

Tillkallande
av sakkunniga
för verkställande
av ytterligare
utredningar
angående
lantförsvareta
stärkande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Förslag av sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska
utredningar rörande vissa lantförsvarsbeliov.

Allmänna synpunkter.

Uti sitt den 21 september 1916 avgivna yttrande hava de sakkunniga
till en början framhållit, att det sedan hösten 1914 pågående kriget
i en mångfald avseenden lämnat erfarenheter, vilka de sakkunniga
vid verkställandet av sitt -uppdrag tagit under övervägande. I vissa
fall syntes erfarenheterna från kriget redan nn så påtagliga, att faran
av misstag vid deras utnyttjande syntes vara ringa. Så vore exempelvis
förhållandet beträffande utvecklingen av det tunga artilleriet och
flygväsendet. I andra fall däremot vore erfarenheterna från kriget ännu
så motsägande och understundom så föga kända, att de sakkunniga icke
ansett sig med stöd därav kunna göra något uttalande. Så vore exempelvis
förhållandet beträffande det permanenta fasta försvaret, vilken gren
av försvarsväsendet därför icke av de sakkunniga kunnat göras till föremål
för utredning.

De viktigaste erfarenheter kriget lämnat inom områden, som berördes
av de sakkunnigas utredning, kunde hänföras dels till den moderna
krigföringen och dess villkor, sådana dessa framträtt på de olika krigsskådeplatserna,
dels till krigstillståndets direkta återverkningar på förhållandena
i vårt land.

Beträffande den moderna krigföringen och dess villkor hade det pågående
kriget mer än något föregående visat tillämpningen av satsen
»folket i vapen». Den allmänna värnpliktens konsekvenser torde aldrig
tillförne hava dragits så hänsynslöst ej blott så, att allt värnpliktigt
manskap tagits i användning, utan även så, att värnplikten, då så ansetts
nödigt, utvidgats att omfatta årsklasser, som ännu ej inträtt i eller redan
lämnat vämpliktsåldern. Användningen av frivilliga hade ävenledes
haft stor utsträckning. I samband med denna vidsträckta tillämpning
av den allmänna värnplikten hade gränserna mellan de olika uppbåden
mer och mer utplånats. Linje och reserv hade uppträtt jämsides med
varandra, och även landstormstrupper hade i synnerligen stor utsträckning
använts sida vid sida med linje- och reservtrupper. Vidare hade
nödvändigheten att i möjligaste män öka härarnas numerär verkat därhän,
att man icke nöjt sig med organiserandet av de trupper, som upptagits
i vederbörliga mobiliseringsplaner, utan omedelbart efter dessas
ställande på krigsfot gripit sig an med organiserandet av nya improviserade
arméer.

Kung). Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 11

Behovet av krigsmateriel hade under inflytande av dessa faktorer
icke inskränkts till vissa planlagda organisationer^ behov, utan praktiskt
taget beräknats för hela den krigsdngliga befolkningens användning för
krigsändamål. I och med det att trupper ur samtliga uppbåd använts
under i stort sett samma betingelser vid fronten, hade de militära anledningarna
bortfallit att tilldela något uppbåd krigsmateriel till mindre
omfattning än de övriga. Då ekonomiska synpunkter framtvungit eu
inknappning uti tilldelandet av krigsmateriel på alla de håll, där så
utan fara kunnat ske, hade det icke varit en mer eller mindre konstlad
uppbådsindelning, som angivit, var gränsen mellan det fullständiga och
det mindre fullständiga tilldelandet av krigsmateriel skulle dragas, utan
endast hänsynen till, om vederbörlig truppavdelning använts vid fronten

eller bakom densamma. _ _

Härarnas stora numerär, krigets långvarighet, stridernas väldighet
och förlusternas storlek hade åt ersättningstjänsten givit en omfattning,
som förut icke förekommit. På grund härav samt till följd av de störa
nyorganisationsarbetena hade depåerna och verksamheten i desamma fått
en långt större betydelse, än man förut varit benägen tillmäta desamma.

Ingen av de krigförande makterna hade givetvis redan vid krigets
utbrott haft i förråd krigsmateriel till den omfattning, som angåves av
ovan anförda synpunkter. Detta torde för övrigt icke legat inom det
ekonomiskt tänkbaras ram. Den oerhörda kraftutveckling, som följt efter
den första mobiliseringen, syntes allestädes hava fört med sig nödvändigheten
att tillgodogöra sig allt, vad man haft att tillgå av äldre användbar
krigsmateriel av olika slag. Dessutom hade nytillverkning av krigsmateriel
i alla länder bedrivits i mycket stor omfattning. De svårigheter,
som därvid mött den omedelbart efter krigsutbrottet nödvändiga
kompletteringen av krigsmaterielen, hade riktat uppmärksamheten på
nödvändigheten att redan i fred vidtaga åtgärder i syfte att trygga råvarutillgången
vid krigsutbrott och att förbereda inhemsk tillverkning,
respektive import, av erforderlig krigsmateriel. Åven om sådana, åtgärder
vore vidtagna, åtginge dock en viss tid, innan landets industri hunne
omläggas i avsedd riktning och importen komme igång. Förbrukningen
av materielen måste emellertid beräknas redan från det densamma utlämnats
i bruk. Den materiella krigsberedskapen vore sålunda icke tryggad
blott därigenom, att det för den första utrustningen erforderliga
behovet vore tillgodosett och åtgärder vidtagna för förberedandet av ny -tillverkning eller import. I förråd måste dessutom finnas viss krigsmateriel
i en myckenhet, som motsvarade dels förbrukningen av den
utlämnade materielen, dels vad som erfordrades för tillgodoseendet av
utgående ersättningskontingenters behov av krigsmateriel, allt för den

12 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

tid, som förflöte mellan mobiliseringen och den tidpunkt, då nytillverkad
krigsmateriel kunde beräknas inflyta i förråden.

I många avseenden hade krigserfarenheterna påkallat förändringar
såväl av det före kriget beräknade behovet av krigsmateriel som i den
då använda utrustningens beskaffenhet. Kriget hade sålunda påvisat behövligheten
att öka utrustningen med en del föremål, som nu icke inginge
i densamma. Vissa av dessa utrustningsföremål, vilka vore att i allmänhet
hänföra till ställningskriget, borde till bestämda mängder uppläggas
i för armén i dess helhet beräknade förråd. Andra åter borde
tilläggas fältutrustuingslistorna. Vidare hade kriget ådagalagt, att av
viss redan nu befintlig materiel borde finnas betydligt större mängder,
än för närvarande vore fallet. Slutligen hade kriget visat, att viss nu
använd eller för anskaffning avsedd utrustning borde utbytas mot utrustning
av ändrad modell och beskaffenhet.

Krigstillståndets direkta återverkningar på förhållandena i vårt land
hade gjort sig kännbara dels i militärt hänseende därutinnan, att åtgärder
för neutralitetens skyddande måst vidtagas och övergången till 1914
års härordning påskyndats, dels på det ekonomiska området.

Den ökade tjänstgöring, som varit förenad med neutralitetsskyddet,
hade medfört en ökad slitning av materielen, som under inflytandet av
höjda anskaffningskostnader och i vissa fall mindre slitstyrka hos materielen
tenderade att minska den under truppernas förvaltning liggandematerieltillgången
eller i bästa fall hindra densammas förkovran. Å andra
sidan hade den särskilda befäls- och underbefälsutbildning, som bedrivits
i samband med inkallelserna till tjänstgöring för rikets försvar, möjliggjort
en betydligt hastigare utveckling av reservorganisationen än
den, varmed man år 1914 räknat, liksom densamma i någon män kimde
anses hava ökat hela härorganisationens militära användbarhet. Av 1914
års härordningsproposition samt riksdagens beslut framginge, dels att
man avsett att genom härordningen tillgodogöra sig hela manskapstillgången
i beväringen, dels att man tänkt sig, att de reservtrupper, som
uppsattes av andra uppbådet, skulle användas och följaktligen i viss mån
utrustas på annat sätt än de, som uppsattes av första uppbådet, dels
slutligen att man antagit, att reservorganisationen i sin helhet icke skulle
kunna genomföras förrän under åren 1922—1924. Detta innebure, att
man vid den tidpunkt, då befälstillgången medgåve organisationens genomförande,
även måste vara beredd på att utrusta en styrka motsvarande
beväringens hela manskapstillgång. Vad angiuge tanken att de ur andra
uppbådet organiserade reservtrupperna skulle användas huvudsakligen för
lokala uppgifter, medan första uppbådets skulle få samma användning
som linjen, så hade kriget visat, att en sådan åtskillnad numera icke

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 7''d.

läte sig upprätthålla. Den manskapsnumerär, varmed ett nutida krig
fördes, vore så oerhört stor, att det allra minst för ett litet folk voro
tillrådligt att avsäga sig möjligheten att göra fälthären så stark, som
tillgången av för ändamålet lämpat manskap tilläte. I fråga om utrustningen
medförde detta, att hela reserven borde, så långt ske kunde,
utrustas efter samma grunder som linjen. Vad slutligen tidpunkten för
reservorganisationens genomförande anginge, så hade, som förut nämnts,
den särskilda befälsutbildningen möjliggjort ett betydligt hastigare genomförande
än år 1914 beräknats.

Beträffande krigstillståndets direkta återverkningar på de ekonomiska
förhållandena i vårt land, hade detsamma medfört en allmän prisförhöjning,
som gjort, att många av de till grand för 1914 års beräkningar
liggande grundpriserna icke längre vore giltiga. Vidare hade importsvårigheter
i vissa fall omöjliggjort anskaffningen i avsedd utsträckning, i
andra fall vållat avsevärt försenade leveranser. Svårigheter av detta
slag hade i vissa fall nödvändiggjort användning av råvarumaterialier
av lägre kvalitet än de under vanliga förhållanden använda.

De sakkunniga ville slutligen i detta sammanhang såsom sin åsikt
framhålla, dels att det ingalunda kunde betraktas såsom alldeles givet, att
ett krig inom vårt land finge samma karaktär av stillastående och uthållighetskamp
som det nu på kontinenten ''pågående, ehuruväl man givetvis
måste vara beredd därpå, dels att nu rådande förhållanden icke
utan vidare kunde tagas till måttstock för bedömandet av de svårigheter
för ordnande av tillförseln utifrån, som skulle mota, om Sverige invecklades
i krig. Vad som däremot med all säkerhet framginge av det förut
anförda, vore, att de kostnadsberäkningar, som år 1914 uppgjorts för de
av den nya härordningen betingade materielanskaffningarna, icke längre
kunde godtagas. Än tydligare bleve detta, om man besinnade, att hela
den forcerade anskaffning, som av kriget framtvingats, måst ske under
en världskris, som drivit materielprisen till en förut oanad höjd.

De lantförsvarsbehov, vilka av de sakkunniga gjorts till föremål
för behandling, hava i utredningen sammanförts under huvudrubrikerna
artilleribehov, fortifikationsbehov, intendenturbehov samt sjukvårds- och
veterinärbehov. Då i de sakkunnigas uppdrag icke angivits någon begränsning
med avseende å de belopp, varmed de vid verkställandet av
sina tekniska utredningar hade att räkna, hava de sakkunniga ansett sig
böra upptaga alla de lantförsvarsbehov, som synts dem, enligt vad krigets
erfarenheter givit vid handen, böra i främsta rummet tillgodoses.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Generalfälttygmästarens

och inspektörens
för
artilleriet
framställning
den 31 mars
1916.

A. Artilleribeliov.

Uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente.

Uti särskild underdånig skrivelse den 31 mars 1916 framhöll generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, att det pågående världskriget
beträffande artilleriet lämnat många lärdomar, som man redan nu
kunde förutse komma att bliva beståndande för avsevärd tid framåt och
vilka det vore av vikt att snarast möjligt tillgodogöra sig, därest man
i händelse av krig skulle kunna hava utsikt att utan onödiga människooffer
vinna framgång. Den kanske viktigaste av dessa lärdomar vore
den, som vunnits beträffande fälthärens förseende med tungt artilleri.
Det hade nämligen med oemotsäglig tydlighet framgått, att fälthären
måste förses med ett talrikt tungt artilleri, att uti ifrågavarande artilleri
borde ingå dels, och huvudsakligen, kastpjäser, såväl 15 cm. pjäser
som dylika av grövre kaliber, dels ock långskjutande tunga fältkanoner,
samt att äldre för andra ändamål avsedda tyngre pjäser måst i stor utsträckning
tagas i anspråk för fälthärens behov, detta jämväl i de länder,
vilka vid krigsutbrottet varit i besittning av ett talrikt och med moderna
pjäser försett tungt fältartilleri.

Av en jämförelse mellan förhållandena vid vår armé och förhållandena
vid de krigförande makternas härar framginge, att det tunga artilleriet
inom vår armé borde utgöras av tre regementen av samma styrka
som det nuvarande Positionsartilleriregementet. En stor trygghet skulle
vinnas, om det betydande tillskott i värnkraft, som en sådan ökning
av fälthärens tunga artilleri skulle medföra, kunde komma armén till
godo. Saknaden av en tidsenlig materiel utgjorde emellertid ett svårt
hinder för organisationens snara genomförande. Detta syntes dock ej
få utgöra något hinder för en i övrigt nödvändig utökning av vapnet.
Utom den tunga artillerimateriel, som vore tilldelad Gottlands artillerikår,
Boden—Karlsborgs artilleriregemente och Positionsartilleriregementet,
funnes ett antal äldre pjäser, som, ehuru de för närvarande vore avsedda
för andra ändamål, dock med säkerhet kunde förutses skola komma
att i händelse av krig användas åtminstone i ställningskriget. Under
avvaktan på att en ny tidsenlig materiel hunne anskaffas och för att,
då densamma anskaffats, hava för materielens handhavande användbar
kader och utbildade värnpliktiga att tillgå, syntes det vara lämpligt och
även nödvändigt att snarast möjligt och såsom ett första steg organisera
ett nytt tungt artilleriregemente. Att samtidigt uppsätta båda de som
erforderliga framhållna regementena syntes under nuvarande förhållanden
knappast vara möjligt, enär artilleriets hela officers- och underofficersstyrka
ännu icke tilläte däremot svarande tillfällig minskning av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

nuvarande kadrer och svårigheter syntes möta att därvid säkerställa
rekrytering och remontering samt på ett tillfredsställande sätt ordna
förläggningen.

De pjäser, som borde ingå i arméns båda tunga artilleriregementen,
syntes böra vara 15 cm. haubitser och 10,5 cm. kanoner. Nämnda
pjäser ägde i avseende på rörlighet, skottvidd och verkan tillfredsställande
egenskaper och syntes, särskilt 15 cm. haubitserna, i samtliga
de krigförande makternas härar utgöra huvudmassan av det tunga artilleriet.

Vad fredsorganisationen beträffade, borde vartdera av de båda tunga
artilleriregementena organiseras på regementsstab, två tunga haubitsdivisioner,
vardera bestående av divisionsstab och två tunga haubitsbatterier
om fyra pjäser, samt en tung kanondivision, bestående av divisionsstab
och två tunga kanonbatterier om fyra pjäser.

Den fast anställda personalen vid det nya regementet borde beräknas
till samma styrka som vid Positionsartilleriregementet efter genomförd
härordning, dock med tillägg av en regementspastor och med undantag
för musikpersonalen, som tillsvidare och intill dess frågan angående
musikpersonalen vid armén bleve slutligt avgjord, borde beräknas till
samma styrka som för närvarande vid Positionsartilleriregementet enligt
för år 1916 gällande stat. Det nya regementets personal skulle alltså
utgöras av följande, med fasta avlöningsförmåner anställda:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

6 kaptener av första klassen,

4 kaptener av andra klassen,

7 löjtnanter av första klassen,

5 löjtnanter av andra klassen,

3 underlöjtnanter och

3 fänrikar.

Underofficerare:

12 styckjunkare,

12 sergeanter av första klassen och

12 sergeanter av andra klassen.

Manskap:

10 furirer av första klassen,

20 furirer av andra klassen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

24 konstaplar,

96 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av andra klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av andra klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av andra klassen,

2 ho vslagarkon staplar och

3 hovslagarartillerister.

Musikpersonal:

1 musikstyckjunkare,

2 musiksergeanter av första klassen,

2 musiksergeanter av andra klassen,

1 musikfurir av andra klassen, / ''

1 musikkonstapel,

2 musikvicekonstaplar och
2 trumpetare.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare och
1 batalj onsveterinär.

Som regementet borde hava egna tygverkstäder i likhet med de
flesta övriga artilleriregementen, erfordrades en ökning av staten för
artilleriets fabriker och tygstater med

1 tygförvaltare av andra klassen,

1 tygverkmästare och

4 tyghantverkare.

Intendenturpersonal borde beräknas till samma antal som vid Positionsartilleriregementet,
varför intendenturkären borde ökas med
1 kapten av första klassen och
1 förvaltare.

Den värnpliktiga personalen borde slutligen efter samma beräkningsgrund
utgöra 250 vapenföra vid första tjänstgöringen.

För rättsväsendet tillkomme vissa kostnader, vilka dock ej här kunde
beräknas och som borde bestridas från medel under andra huvudtiteln.
Antalet stamhästar borde beräknas till samma antal som vid Posi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

tionsartilleriregem entet efter genomförd härordning, eller till 1 tjänstehäst
och 184 kronan tillhöriga nummerhästar.

Behovet av lejda hästar borde på samma sätt, enligt de efter genomförd
härordning gällande grunder, beräknas till 13,104 hästlejningsdagar,
nämligen för G batterier å 52 hästar i 42 dagar.

Med hänsyn till nödvändigheten att snarast möjligt, utan att avvakta
uppförandet av ett nytt kasernetablissemang, kunna verkställa
regementets uppsättande måste detsamma under de första åren erhålla
en provisorisk förläggning. Av flera skäl, såväl ekonomiska som militära,
borde emellertid de nödvändiga artilleriförråden ej uppföras å den provisoriska
förläggningsorten, utan å den ordinarie (mobiliseringsorten). Ett
snart bestämmande av denna senare vore därför önskvärt. Uti förslaget
hade upptagits kostnaderna för ny kasern med tillhörande förråd och
tygverkstäder. Däremot hade några kostnader icke upptagits för inköp
av erforderlig kaserntomt, enär dessa icke ens närmelsevis kunde angivas,
innan den slutliga förläggningsplatsen blivit bestämd. Därest
denna valdes så, att redan befintliga övnings- och skjutfält kunde utnyttjas,
syntes, med undantag för eventuella nödvändiga utvidgningar
av dessa, särskilda kostnader ej erfordras för tillgodoseendet av regementets
behov av övnings- och skjutplatser.

I samband med genomförandet av den nya organisationen syntes
böra tagas under övervägande, huruvida icke i vår armé namnet »Positionsartilleri»
borde utbytas mot »Tungt fältartilleri», enär den förra
benämningen ej längre vore tidsenlig eller stode i samklang med materielens
beskaffenhet och användning. Regementena i fråga borde därefter
benämnas »Tunga artilleriregementen».

Enligt inom arméförvaltningen verkställda kostnadsberäkningar skulle
engångs- och årliga kostnaderna för det tunga fältartilleriets utökande
med ett nytt regemente och omorganisation enligt förut angiven plan,
med undantag för vissa extra övergångskostnader, ställa sig sålunda:

A. Engångskostnader.

1. Artilleribehov:

a) Handeldvapen................. kr. 288,000: —

b) Artilleripjäser m. m....... » 8,939,850: — pr_ 9 227,850:_

2. Fortifikationsbehov:

a) Kasernbyggnad, befäls boställen,

stallar, förråd

m. m............................. » 2,730,000: —

b) Tygverkstäder m. in. » 500,000: — , 3,230,000: —

Transport kr. 12,457,850: —

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.) 3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

3. Intendenturbehov:

a) Munderingsutrustning'' ..

b) Kaseminventarier..........

c) Stamhästar.......................

4. Sjukvårdsbehov:

a) Sjukvårdsmateriel..........

b) Veterinärmateriel............

Transport kr. 12,457,850: —

kr. 698,907: —

5 50,000: —

» 156,400: — avjämnat » 905,000: —

» 13,660: —

» 4,041b —_t> 17,705: —

Summa kronor 13,380,555: —

B. Årliga kostnader.

1. Anslag under artilleridepartementets förvaltning:

Ordinarie vapenanslaget ..................................................... kronor 151,615: —

2. Anslag under fortifikationsdepartementets förvaltning: Ordinarie

byggnadsanslaget (de närmaste 4 åren efter

nybyggnad) ..................................................................... » 15,000: —

3. Anslag under intendentsdepartementets för valtning: Vederbörande

ordinarie underhållsanslag:

a) Stamanställda åkr. 1,11 i 365 dagar kr. 70,901: 25

b) Stamhästar » » 1,13»365 » » 75,890:80

c) Lejda hästar )) » 4,63» 42 » ,_60^7L52 avjämnat kr. 210,000: -

✓

4. Anslag under sjukvårdsstyrelsens förvaltning:

Ordinarie sjukvårdsanslaget................................................. » 3,970:03

5. Anslag under civila departementets förvaltning:
a) Avlöningsanslaget ........................ kronor 266,935: —

b) Anställnings- och avskedspremier

c) Hyra, expenser m. m. vid trupp förbanden

...................................

d) Intendenturkåren ..........................

e) Inkvarteringskostnader..................

f) Ålderstillägg....................................

» 3,800: —

))	1,500: —
D	5,972: 50
)>	13,400:.—
»	1,150: —	» 292,757:50

Summa kronor 673,342: 53

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Beträffande övergången till den nya organisationen ansåge generalfälttygmästaren
ocli inspektören för artilleriet, att det nya regementets
uppsättning borde taga sin början redan under år IDIG så tidigt och
till en sådan omfattning, att en första årsklass värnpliktiga kunde överföras
från infanteriet och utbildas från och med den 1 november 1916.
Därigenom vunnes, att den redan belintliga äldre artillerimateriel, vilken
vore avsedd att tagas i anspråk, intill dess ny tidsenlig materiel hunne
anskaffas,- kunde vid behov börja krigsorganiseras redan under år 1917
och att vid den nya materielens utdelning, vilken syntes kunna taga sin
början under år 1918, såväl erforderlig kader som ett visst antal utbildade
värnpliktiga funnes att tillgå. Med regementets uppsättning till
fulltalig styrka, i vad anginge fast anställd personal och hästar, borde
därför ej heller dröja längre, än vad förhållandena krävde, och syntes
denna uppsättning kunna förväntas vara genomförd från och med den
1 januari 1918, i vad personalen anginge. Under övergångstiden den
1 november 1916—den 31 december 1917 kunde regementet lämpligen
organiseras som en division om stab samt två haubits- och ett kanonbatteri,
vartdera om fyra pjäser.

I enlighet med vad sålunda anförts, hade utarbetats förslag till
övergångsplan, innefattande bestämmelser angående den fast anställda
personal, som under övergångsåret 1917 borde uppföras å regementets
stat, sättet för personalens uppsättning, uttagning av värnpliktiga, uppsättning
av stamhästar m. m.

Enligt denna övergångsplan borde under år 1917 å regementets
stat uppföras följande fast anställda personal, nämligen

officerare: 1 överstelöjtnant (chef), 1 major (divisionschef), 3 kaptener
av första klassen, 2 kaptener av andra klassen, 4 löjtnanter av första
klassen, 3 löjtnanter av andra klassen, 6 underlöjtnanter och fänrikar;

underofficerare: 7 styckjunkare, 7 sergeanter av första klassen, 7
sergeanter av andra klassen;

manskap: 6 furirer av första klassen, 12 furirer av andra klassen, 9

konstaplar, 48 volontärer, 1 sjukvårds furir av andra klassen, 1 sjukvårdskonstapel,
1 sjukvårdsartillerist, 1 hantverksfurir av andra klassen, 1 hantverkskonstapei,
1 hantverksartillerist, 1 hovslagarfurir av andra klassen,
1 hovslagarkonstapel, 1 hovslagarartillerist;

musikpersonal: 1 musikstyckjunkare, 1 musiksergeant av första

klassen, 1 musiksergeant av andra klassen, 1 musikfurir av andra klassen,
1 musikvicekonstapel, 1 trumpetare;

civilmilitär personal: 1 regementsläkare och 1 bataljons veterinär.
Dessutom borde under år 1917 tillkomma å intendenturkårens stat
1 kapten av första klassen och 1 förvaltare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

För fyllande av manskapsbeställningarna borde regementet under
tiden den 1 november—den 31 december 1916 och den 1 november—
den 31 december 1917 disponera erforderliga löner från övriga artilleritruppförband.
Enär det antal vakanser, som därigenom uppkomme vid
dessa, i regeln alltid förefunnes under årets båda sista månader och ej brukade
kunna fyllas förrän efter årsskiftet, bleve olägenheterna av den föreslagna
anordningen med vissa manskapslöner i verkligheten ganska obetydliga.

Det nya regementet kunde på detta sätt, utan att staterna överskredes,
anställa underbefäl av manskapet och verkställa rekrytering i
vanlig ordning, varigenom möjlighet förefunnes att börja de värnpliktigas
utbildning redan den 1 november 1916 och att verkligen fylla de
planlagda staterna till den 1 januari 1917.

Samma mål syntes jämväl kunna vinnas, om riksdagen medgåve,
att medel, som besparats genom volontärvakanser vare sig vid artilleriet
eller vid andra truppslag, finge för ändamålet disponeras.

Värnpliktiga borde år 1916 tilldelas regementet till ett antal av
250, i den mån så erfordrades genom överföring från infanteriets truppförband.
Från och med år 1917 borde uttagningen till positionsartilleriet
ökas med nämnda antal värnpliktiga.

Av å den slutliga staten upptagna 180 för batterierna avsedda
stamhästar syntes till den 1 januari 1917 lämpligen, om hänsyn toges
till den dubbla beväringskontingenten å batterierna 1917, böra uppsättas
90 och till den 1 januari 1918 ytterligare 30, däri ej inräknade regementsofficerares
tjänstehästar eller dem eventuellt tilldelade nummerhästar.
Med fyllandet av återstående hästnummer borde anstå, tills
regementet i samband med förläggningsfrågans slutliga lösning erhölle
tillräckligt stallutrymme. Att bestämma den erforderliga övergångstidens
längd läte sig därför för det dåvarande ej göra.

Av förut nämnda 90 nummerhästar syntes lämpligen 69 — utgörande
1 per batteri av nuvarande fältartilleriregementen — böra
överflyttas från dessa truppförband till den 1 januari 1917, varefter
återstående behov, 21 hästar till nämnda tid och 30 hästar till den 1
januari 1918, borde fyllas genom inköp av äldre hästar.

Lejda hästar borde enligt gällande grunder beräknas under 1917
för 3 batterier med 52 hästar i 42 dagar per batteri, det vill säga 6,552
hästlejningsdagar.

Såsom platser för regementets provisoriska förläggning, intill dess nytt
kasernetablissemang hunne uppföras å ordinarie förläggningsort, kunde
endast ifrågakomma etablissemangen å Rommehed, Axvall och Fristad
hed, etablissemanget vid före detta volontärskolan i Norrköping samt
slutligen Malmöhus slott i Malmö. De tre förstnämnda platserna, av

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

vilka endast Rommehed erbjöde vinterbonade förläggningslokaler, nödvändiggjorde
samtliga avsevärda nybyggnader, ej blott av stallar, förrådshus
och dylikt, utan jämväl av officers- och underofficersbostäder.
De stora svårigheter för eu tillfredsställande rekrytering, som eu förläggning
å dessa platser skulle medföra, syntes vidare bliva av en sådan
art, att regementets hela uppsättande äventyrades. Dessa platser syntes
därför ej böra ifrågakomma. Vad Norrköping anginge, medgåve där
befintliga lokaler förläggning av blott 200 man, vilket vore alldeles
otillräckligt, varjämte stallar, förråd, övningsfält m. m. samt utvecklingsmöjligheter
saknades. Denna plats kunde därför ej utan avsevärda
kostnader tillgodogöras för här avsett ändamål.

I Malmö syntes däremot en provisorisk förläggning utan allt för
stora kostnader jämförelsevis lätt kunna ordnas, ehuru platsen på grund
av sitt läge vid kusten ej gärna borde ifrågakomma som permanent förläggningsort.
Det å den s. k. Slottsholmen därstädes belägna, kronan
tillhöriga Malmöhus slott och en del i senare tider uppförda byggnader
hade intill år 1914 disponerats av Malmö centralfängelse, som emellertid
nämnda år inflyttat i nya lokaler. Själva slottet, som delvis torde komma
att repareras genom överintendentsämbetets försorg, vore avsett till
lokal för Malmö stads museum, varemot staden förbundit sig att nedriva
övriga å holmen befintliga byggnader. Enligt vad drätselnämnden
meddelat, vore emellertid staden på vissa villkor villig såväl att, tillsvidare
kostnadsfritt låta kronan under fem år disponera ifrågavarande
byggnader å Slottsholmen som även att uthyra vissa andra mellan de
inre och yttre vallgravarna belägna områden och byggnader, som erfordrades
för förläggningen. Ur rekryteringssynpunkt syntes slutligen
platsen lämna de bästa möjliga garantier för ett snart och säkert uppsättande
av regementet.

De till disposition stående lokalerna erbjöde rum för erforderliga
expeditioner, logement för manskapet, kök, matsal, bostäder för flertalet
underofficerare, förrådslokaler för sex batteriers materiel enligt falttjänstsammansättning
m. m. Förråd för övrig materiel borde, i den man behovet
framträdde, nybyggas å den utsedda framtida förläggnings- och
mobiliseringsplatsen.

Vinterstallar för omkring 130 stamhästar kunde vidare för jämförelsevis
ringa kostnad anordnas, plats för uppförande av sommarstallar
funnes, och tvenne övningsfält erbjöde sig, nämligen det tätt bredvid
slottet belägna mindre s. k. Limhamns fältet samt det mer avlägsna,
men större s. k. Bulltoftafältet, båda använda av Kronprinsens husarregemente.
Enligt vad under hand hos chefen för nämnda regemente
inhämtats, syntes dess exercishus och hovsmedja kunna till en viss ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

sträckning få påräknas, ävensom ridhuslokal, för den händelse nämnda
regementes ansökan om uppbyggande av ett ridhus bifölles.

För skarpskjutningar med artilleripjäser under den tid, regementet
vore provisoriskt förlagt i Malmö, syntes i första hand förhyrd mark
höra tagas i anspråk. Vid behov kunde därjämte Skillingaryds och,
intill dess tidsenlig materiel bleve utdelad, även Rinkaby skjutfält användas.

De extra engångskostnader, som övergångsplanens genomförande betingade,
hade inom arméförvaltningen beräknats sålunda:

Under artilleridepartementets förvaltning: för den

äldre artillerimaterielens iståndsättande................ kronor 237,500: —

Under fortifikationsdepartementets förvaltning: för

ordnande av den provisoriska förläggningen...... » 203,540: —

Under intendentsdepartementets förvaltning: för oförutsedda
utgifter på grund av den provisoriska

förläggningen................................................................ » 10,000: —

Under civila departementets förvaltning: för dagtraktamenten,
reseersättningar och dylikt ....... » 13,297: —

Summa kronor 464,337: —

Att märka vore, att förenänmda 237,500 kronor för den äldre artillerimaterielens
iståndsättande vore under alla förhållanden erforderliga
för anskaffning av fordon och skjututredning m. m. för att möjliggöra,
att ifrågavarande äldre materiel skulle vid behov kunna användas vid
fälthären, något som med säkerhet syntes under alla omständigheter erfordras
i händelse av krig.

För bestridande av ordinarie årliga underhållskostnader under övergångstiden
erfordrades för år 1916 icke anvisande av några särskilda
medel. Däremot behövdes för år 1917 en höjning av de ordinarie anslagen
med sammanlagt 378,804 kronor 52 öre.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet,

att Kungl. Maj:t måtte till 1916 års riksdag avlåta proposition om
uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente i överensstämmelse med
förut angivna principer,

att för ändamålet måtte anslås 13,844,892 kronor, att utgå med
4,107,442 kronor under år 1916, med 5,656,157 kronor under år 1917
ock med 4,081,293 kronor efter den 1 januari 1918, utgörande erforderliga
engångskostnader, samt

att de ordinarie årliga anslagen måtte höjas för år 1917 med sam -

Kungl. Maj:ts Nåd. -Proposition Nr 72.

manlagt 378,804 kronor 52 öre, att fördelas å arméförvaltningens olika
departement och de särskilda anslagen enligt skrivelsen bifogade bilagor.

Uti den 1 april 1916 avgivet yttrande förklarade arméförvaltningen
sig icke hava något att erinra mot de gjorda kostnadsberäkningarna
samt tillstyrkte bifall till den av generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet gjorda framställningen.

Chefen för generalstaben anförde uti den 4 april 1916 avgivet
utlåtande, att det tunga artilleriet i det nu pågående kriget visat sig
äga en mångdubbelt större betydelse än förr. Vid ett flertal tillfällen
hade tillgången på ett tillräckligt talrikt tungt artilleri rent av utgjort
förutsättningen för anfallets lyckliga genomförande. Exempel saknades
ej heller på det tunga artilleriets avgörande betydelse gentemot fientliga
landstigningar, något som för vårt vidkommande särskilt vore att beakta.
Slutligen syntes ej heller böra förbises, att ett talrikt tungt artilleri
, verksamt kunde bidraga till att minska egna förluster under såväl försvar
som anfall.

Enär vår fälthär vore i behov av en betydande ökning av tungt artilleri,
ansåge sig chefen för generalstaben böra på det allra bestämdaste
tillstyrka det föreliggande, väl avvägda förslaget till omedelbar ökning
av det tunga artilleriet.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 yttrade
jag till statsrådsprotokollet, bland annat, följande:

»Bland de många erfarenheter, som det pågående världskriget lämnat,
torde väl knappast någon vara mera påtaglig än den stora betydelsen
av, att fälthären äger tillräcklig tillgång på tungt artilleri. Uti såväl
officiella rapporter som berättelser, avgivna av fackmän, vilka varit
i tillfälle att närmare studera krigföringen, har näppeligen någon sak
blivit med större styrka framhållen. Det måste under sådan förhållanden
givetvis ligga vikt uppå att, så långt möjligt är, för vår försvarsorganisation
tillgodogöra sig denna erfarenhet. Åven för en större allmänhet
såväl i de krigförande som i neutrala länder har det tunga artilleriets
stora betydelse i den moderna krigföringen börjat att framstå fullt
tydligt.

Enligt 1914 års härordning utgöres vår fälthärs tunga artilleri av
endast ett enda regemente, nämligen Positionsartilleriregementet, vilket
efter genomförd härordning skall, utom reservformationer, bestå av två
tunga haubitsdivisioner om två batterier å fyra pjäser och en tung kanondivision
om två batterier å fyra pjäser. Vid den för Gottlands strids -

Arméförvalt ningens yttrande.

Chefens för
generalstaben
yttrande.

Departementschefens
yttrande
till
statsrådsprotokollet

den 28 april
1916.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

krafter avsedda Gottlands artillerikår, vilken för närvarande består av
tre fältkanonbatterier och ett positionsbatteri, skall enligt den nya härordningen
ett av fältkanonbatterierna förses med haubitsmateriel. Beträffande
materielen är att märka, att medan de haubitser, som finnas,
äro av fullt modern typ, den tunga kanonmaterielen utgöres av äldre
pjäser, vilka icke motsvara de fordringar, som numera måste uppställas
å dylik materiel.

Det torde icke närmare behöva påvisas, huru svagt det tunga artilleriet
är inom vår armé företrätt, i jämförelse med vad förhållandena numera
anses oundgängligen fordra. Redan före kriget kunde det tunga
artilleriet i vår armé anses fåtaligt, såsom också omnämndes i 1914 års
härordningsproposition. Med hänsyn tagen till de under kriget gjorda
erfarenheterna borde detta vapen, enligt vad generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet framhållit, utgöras av tre regementen av samma
styrka som det nuvarande Positionsartilleriregementet.

Med hänsyn till angelägenheten av att snarast möjligt bereda vår
armé det krafttillskott av tungt artilleri, varav densamma är i oundgängligt
behov, har nu generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet
föreslagit uppsättandet av ett nytt tungt artilleriregemente, vilket
skulle liksom Positionsartilleriregementet i fredstid organiseras på regementsstab,
två tunga haubitsdivisioner, bestående av divisionsstab och
två tunga haubitsbatterier om fyra pjäser, samt en tung kanondivision,
bestående av divisionsstab och två tunga kanonbatterier om fyra pjäser.
Materielen för båda regementena skulle utgöras av 15 cm. haubitser och
10,5 cm. kanoner. I avvaktan på att tidsenlig materiel hunne anskaffas
och för att, då sådan blivit färdigställd, hava för materielens handhavande
användbar kader och utbildade värnpliktiga att tillgå, skulle för det
nya regementet iordningställas en del äldre materiel, vilken under alla
omständigheter med säkerhet kunde förutses skola komma att i händelse
av krig användas åtminstone i ställningskriget.

Då jag, i likhet med vederbörande myndigheter, hyser den bestämda
uppfattningen, att en förstärkning av det tunga artilleriet inom vår armé
är att hänföra till de krav, som på grund av världskrigets lärdomar
oundgängligen måste tillgodoses, och då jag vid prövning av det föreliggande
förslaget funnit detsamma i såväl huvudsak som detaljer väl
avvägt och ägnat att tillföra armén ett avsevärt krafttillskott, tvekar jag
icke att tillstyrka detsamma. Att låta med besluts fattande i förevarande
fråga anstå, till dess erfarenheterna från kriget föreligga mera samlade,
anser jag så mycket mindre tillrådligt, som i varje fall en avsevärd tid
kommer att förflyta, innan den nya organisationen hinner genomföras
och ny materiel anskaffas. Det torde i detta sammanhang böra särskilt

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 25

framhållas, att även om det tunga artilleriet ökas, någon motsvarande
minskning icke kan äga rum av det lätta fältartilleriet.»

1 anslutning till vad jag sålunda och i övrigt anfört, avläts proposition
till riksdagen om uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente.
Såsom förut nämnts, blev emellertid denna framställning icke av riksdagen
bifallen.

Beträffande behovet av att öka det tunga artilleriet hava de sak- Do
kunniga anfört, att de allra senaste krigserfarenheterna icke jävat utan 15118
endast bestyrkt riktigheten av de uttalanden, för vilka jag i det föregående
redogjort.

Emellertid hava de såsom sin uppfattning framhållit, att man vid
nyanskaffning av medelgrova kastpjäser för det ifrågasatta nya artilleriregementet
borde söka erhålla en ännu kraftigare pjäs än den 15 cm.
haubits, som enligt propositionen till 1916 års riksdag borde ingå i
regementets beväpning. Vid början av kriget hade 15 cm. haubitsen
varit erkänd såsom den lämpligaste pjästypen inom fälthärens tunga
artilleri. Dylika pjäser hade också allt fortfarande stor användning i
kriget, särskilt mot sådana befästningar, som ej utbyggts till högsta
grad av fullkomning, och utgjorde nog ännu huvudmassan av det tunga
artilleriet i de krigförande makternas härar. Utvecklingen i de krigförande
länderna hade emellertid gått i riktning mot en pjästyp med
större skottvidd och större verkan av det enskilda skottet. Det oaktat
hade framkomligheten genom vissa tekniska anordningar kunnat bibehållas
ungefär som förut. Vid nu angivna förhållanden syntes starka
skäl tala för, att vid nyanskaffning av tungt artilleri hänsyn toges till
de fördelar, som stode att vinna genom ökad kaliber. Man borde därför
inom den viktsbegränsning, som betingades av, att pjäsen skulle kunna
framföras med hästar, eftersträva så stor verkan och skottvidd som möjligt
hos pjäserna; därigenom skulle också största möjliga valuta kunna
dragas av de kostnader, som materielanskaffningen medförde. Detta
syntes på teknikens nuvarande ståndpunkt kunna ske vid en kaliber,
som vore större än 15 cm. Den sålunda ifrågasatta ökningen av kalibern
hos de medelgrova kastpjäser, som av vederbörande militära myndigheter
föreslagits till nyanskaffning, beräknades av de sakkunniga komma
att medföra en ökad kostnad av 1,600,000 kronor.

De sakkunniga hade funnit, att de allra senaste krigserfarenheterna
givit ytterligare stöd åt kravet på uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente,
men ansåge, på grund av åberopade krigserfarenheter,
vilka i huvudsak kunde sägas hava tillkommit efter den tidpunkt, då
propositionen till 1916 års riksdag avgavs, att den medelgrova kastpjäs,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 58 höft. (Nr 72.) 4

sakkunnig

yttrande.

Armé förvaltningens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

som vore föreslagen till nyanskaffning, borde göras så kraftig, som vore
förenligt med kravet på, att fordonsvikten bleve ungefär lika med 15
cm. haubitsens. Beträffande den med hänsyn härtill lämpligaste kalibern
gjorde de sakkunniga ej något uttalande.

Uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente till i propostion
till 1916 års riksdag angiven omfattning men med den ändring, som
framhållits såsom önskvärd beträffande kalibern hos kastpjäserna, måste
enligt de sakkunnigas mening med nödvändighet hänföras till de lantförvarsbehov,
som, enligt vad krigets erfarenheter givit vid handen,
borde i främsta rummet tillgodoses.

Kostnaderna för det nya regementet syntes de sakkunniga böra beräknas
i enlighet med det av generalfälttygmästaren avgivna förslaget
med tillägg av 1,600,000 kronor för kaliberökningen.

Uti sitt över de sakkunnigas utredning avgivna yttrande har arméförvaltningen,
med stöd av på senare tiden ingångna meddelanden angående
erfarenheter från kriget, anslutit sig till de sakkunnigas mening,
att det nya tunga artilleriregementet borde erhålla en haubitstyp av
större eldverkan och skottvidd än 15 cm. haubitsen. Den kostnadsökning,
som skulle bliva följden av införandet vid det nya regementet av
pjäser av större kaliber, hade av de sakkunniga beräknats till 1,600,000
kronor. Emellertid hade, sedan kostnaderna för artillerimateriel till det
nya tunga regementet beräknats, en prisstegring å samtliga pjäser inträtt.
Med anledning därav hade arméförvaltningen låtit göra en omräkning
av engångskostnaderna beträffande artillerimaterielen. Denna omräkning
-— vid vilken hänsyn tagits även till den föreslagna kaliberökningen
— hade givit till resultat, att ifrågavarande kostnader borde
beräknas 4,226,000 kronor högre än som skett i propositionen till 1916
års riksdag.

Då det under nu rådande förhållanden syntes vara av största vikt,
att regementets organisation tidigast möjligt igångsattes, ansåge arméförvaltningen,
att organisationen borde räknas från och med den 1 november
1917 på sätt i generalfälttygmästarens och inspektörens för artilleriet
den 31 mars 1916 avgivna framställning föreslagits vad anginge
samma organisations ikraftträdande under år 1916.'' För att hålla öppen
möjligheten till provisorisk förläggning i Malmö, såsom för organisationen
av regementet under år 1916 i nämnda förslag blivit ifrågasatt, hade
generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, uppå förfrågan i
ärendet vid drätselnämnden i Malmö, erhållit meddelande, att Malmö
stads gjorda anbud, som läge till grund för förslaget om den proviso -

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

riska förläggningen därstädes, med säkerhet kunde antagas bliva bestående,
för den händelse det planlagda uppsättandet av regementet komme
att äga rum under hösten 1917.

De sammanlagda kostnadernas fördelning på åren 1917, 1918 och
de följande åren framginge av följande vid arméförvaltningens utlåtande
fogade tabell.

	År 1917		År 1918		År 1919		Summa
i	kronor.		kronor.		kronor.		kronor.
A. Extra engångskostnader.
i Under artilleridepartementets förvaltning	137,500	—	100,000	—	—	—	237,500	—
» fortifikationsdepitets »	203,540	—	—	—	—	—	203,540	—
» intendentsdep:tets »	10,000	—	—	—	—	—	10,000	—
» civila departementets »	13,297	—	—	—	—	—	13,297	—
Summa	334,337	—	100,000	—	—	—	464,337	—
B. Ordinarie engångskostnader.
Under artilleridepartementets förvaltning	5,000,000	—	5,000,000	—	3,453,850	—	13,453,850	—
» fortifikationsdep-.tets »		—	1,080,000	—	‘)2,150,000	—	2)3,230,000	—
» intendentsdep.tets »	115,000	-	712,107	—	77,893	—	905,000
» sjukvårdsstyrelsens »	17,705	—	—	—	—	—	17,705	-
Summa	5,132,705	—	6,792,107	—	5,681,743	-	17,606,555	-
Summa engångskostnader.....................	5,497,042	—	6,892,107	-	5,681,743	—	18,070,892	—
C. Årliga kostnader.
Under artilleridepartementets förvaltning	-	—	93,595	—	4) 151,615	—	—	—
» fortifikationsdep:tets »	—	—	13,000	—	s) 15,000	—	—	—
» intendentsdep:tets »	—	—	105,894	06	210,000	—	—	—
» sjukvårdsstyrelsens \ »	—	—	1,959	46	3,970	03	—	—
» eivila departementets »	—	—	164,356	—	292,757	50	—	—
Summa	—		378,804	52	673,342	53	—	—
Summa kostnader för år 1917 och 1918	5,497,042		7,270,911	52	—	—	—	—

*) Att fördelas på åren 1919—1921.

*) Häri ingå ej kostnader för inköp av kasemtomt och eventuellt kostnader för övningsoch
skjutfält, vilka först i samband med en fullständig utredning av förläggningsfrågan kunna
beräknas.

s) Avser underhållskostnaderna efter färdigbyggt ordinarie kasernetablissemang.

4) År 1919 och följande år.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Såsom jag uti mitt till statsrådsprotokollet den 28 april 1916 avgivna
yttrande framhöll, hyser jag, i likhet med vederbörande myndigheter,
den bestämda uppfattningen, att en förstärkning av det tunga
artilleriet inom vår armé är att hänföra till de krav, som på grund av
världskrigets lärdomar oundgängligen måste tillgodoses. Denna min uppfattning
tinner jag ytterligare bestyrkt genom de sakkunnigas uttalanden.
Vid sådant förhållande och då jag alltjämt anser, att det av generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet framlagda förslaget är i allt
väsentligt val avvägt och ägnat att tillföra armén ett avsevärt krafttillskott,
finner jag mig böra tillstyrka, att förnyad framställning göres
till riksdagen om uppsättande av ett nytt tungt artilleriregemente i
huvudsaklig överensstämmelse med samma förslag.

Vad det nya regementets personal angår, har denna föreslagits skola
erhålla samma styrka som vid Positionsartilleriregementet efter genomförd
härordning, dock med tillägg av en regementspastor. I avvaktan
på att frågan rörande omorganisationen av arméns musik bleve slutligt
avgjord, borde regementets musikpersonal bestämmas till samma styrka
som vid Positionsartilleriregementet enligt 1916 års stat. Mot vad sålunda
föreslagits, har jag icke annat att erinra, än att den fast anställda
musikpersonalen vid det nya regementet torde böra utgöras av samma
antal, som kan varda bestämt i fråga om Positionsartilleriregementet.

På grund av det nya regementets tillkomst erfordras en ökning av
den fast anställda personalen vid artilleriets fabriker och tyganstalter
ävensom vid intendenturkåren. Mot vad förslaget härutinnan innebär,
har jag icke något annat att erinra, än att med hänsyn till den nuvarande
proportionen mellan kaptensbeställningar av första och andra klassen
vid intendenturkåren den nya kaptensbeställningen synes böra vara av
andra klassen. Staten för artilleriets fabriker och tyganstalter torde alltså
böra ökas med 1 tygförvaltare av andra klassen, 1 tygverkmästare och
4 tyghantverkare samt staten för intendenturkåren med 1 kapten av
andra klassen och 1 förvaltare.

Antalet hästar vid regementet torde i enlighet med förslaget böra upptagas
till 1 tjänstehäst för chefen och 184 kronan tillhöriga stamhästar.

Då de skäl, som förebragts för det nya regementets förseende med
haubitser av grövre kaliber än 15 cm., synas mig övertygande, finner
jag mig böra tillstyrka vad de sakkunniga och arméförvaltningen härutinnan
föreslagit.

Intill dess regementets blivande förläggningsort blivit bestämd och
kasernetablissemang därstädes uppförts, skulle detsamma enligt förslaget
förläggas till Malmö, varest provisoriska lokaler skulle iordningställas

Kungl- Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

uti det kronan tillhöriga Malmöhus slott ävensom i några Malmö stad
tillhöriga, å den s. k. Slottsholmen och därintill belägna byggnader. Ehuru
en dylik förläggning givetvis är förenad med vissa olägenheter, torde
dock förslaget härutinnan böra godkännas med hänsyn till de avsevärt
större kostnader, en förläggning till någon av de övriga såsom provisoriska
förläggningsorter ifrågasatta platserna uppgivits medföra.

De årliga kostnaderna för det nya regementet efter genomförd organisation
hava nu likasom löregaende ar beräknats till sammanlagt
673,342 kronor 53 öre. Då beräkningarna äro uppgjorda i enlighet
med hittills tillämpade grunder, har jag icke något att mot desamma
erinra.

Enligt den för 1916 års riksdag framlagda propositionen beräknades
engångskostnaderna för regementets uppsättning till sammanlagt
13,844,892 kronor, därav 13,380,555 kronor ordinarie engångskostnader
och 464,337 kronor extra engångskostnader. Mot dessa beräkningar
har nu från de sakkunnigas och armé förvaltningens sida icke framställts
annan erinran, än att till de ordinarie engångskostnaderna borde läggas
det belopp, som betingades av den numera föreslagna ökningen av de
för regementet avsedda haubitsernas kaliber samt av de stegrade priserna
för artillerimateriel. Då detta belopp enligt arméförvaltningens
beräkning uppgår till 4,226,000 kronor, skulle de ordinarie engångskostnaderna
alltså komma att belöpa sig till sammanlagt 17,606,o55
kronor.

Uti förenämnda beräkningar torde emellertid vissa jämkningar höra
vidtagas. Vad då först de ordinarie engångskostnaderna angår, äro däri
inräknade dels 905,000 kronor för anskaffning av munderingsutrustning,
kaserninventarier och stamhästar, dels ock 3,230,000 kronor för uppförande
av kasernbyggnad, befälsboställen, stallar, förråd och tygverkstäder
m. m. Med hänsyn till den under senare tiden inträdda prisstegringen
å intendenturmateriel och hästar torde emellertid, enligt vad
jag från armé förvaltningens intendentsdepartement inhämtat, förstnämnda
belopp böra höjas med tillhopa 212,327 kronor. En liknande höjning av
de beräknade byggnadskostnaderna borde givetvis på grund av stegrade
material- och arbetspriser vidtagas, därest kasernetablissemang för regementet
skulle under nuvarande förhållanden uppföras. Emellertid är,
enligt vad jag inhämtat, beskaffenheten av den för regementet föreslagna
provisoriska förläggningen i Malmö sådan, att man utan större olägenhet
torde kunna låta anstå med uppförandet av det nya etablissemanget, till
dess mera normala förhållanden å byggnadsmarknaden åter inträtt. Jag
anser mig därför icke böra föreslå något tillägg till de beräknade bygg -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

nadskostnaderna. De av regementets uppsättning föranledda ordinarie
engångskostnaderna, mot vilkas beräkning jag i övrigt icke har något
att erinra, torde alltså böra upptagas till (17,606,555 + 212,327
17,818,882 kronor. ''

Vad de extra engångskostnaderna beträffar, äro dessa huvudsakligen
avsedda för iståndsättande av en del äldre artillerimateriel och för
den provisoriska förläggningens ordnande. Uti de beräknade kostnaderna,

464.337 kronor, ingå för det förra ändamålet ett belopp av 237,500
kronor och för det senare under intendentsdepartementets förvaltning
ett belopp av 10,000 kronor. Av förenämnda för ändring av äldre artillerimateriel
beräknade belopp torde emellertid här endast böra upptagas
117,500 kronor. A andra sidan torde däremot på grund av inträdda prisstegringar
förenämnda 10,000 kronor, enligt vad jag inhämtat, böra höjas
med 5,000 kronor. De beräknade extra engångskostnaderna torde alltså
böra å ena sidan minskas med (237,500— 117,500==) 120,000 kronor
och å andra sidan ökas med 5,000 kronor samt följaktligen upptagas
med 349,337 kronor.

De av det föreslagna nya regementets uppsättning föranledda engångskostnaderna
skulle alltså belöpa sig till sammanlagt (17,818,882 +

349.337 =) 18,168,219 kronor eller i jämnt tal 18,168,000 kronor.

Uti den till nästlidet års riksdag i ämnet avlåtna propositionen
förutsattes, att de lör uppförande av kasernetablissemang för det nya
regementet beräknade kostnaderna, 3,230,000 kronor, skulle av tillgängliga
medel förskjutas och sedermera ersättas av inflytande tomtförsäljnysmedel.
Denna utväg synes emellertid icke nu böra ifrågasättas. Framställning
torde i stället böra göras till riksdagen om beviljande av anslag
för bestridande av samtliga med det nya regementets uppsättning
förenade engångskostnader.

Enligt arméförvaltningens förslag skulle engångskostnaderna för det
nya regementets uppsättning fördelas å åren 1917, 1918 samt 1919 och
följande år. Med iakttagande av förenämnda av mig föreslagna jämkningar
skulle sålunda utgå i jämna tal

under år 1917 ............................. kronor 5,485,000: —

» » 1918 .............. » 7,000,000: —

» » 1919 och följande år .. » 5,683,000: —

Summa kronor 18,168,000: —

Därest, såsom i det följande föreslås, regementets uppsättning skall
vara genomförd Irån och med den 1 januari 1919, måste givetvis medel

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

för ändamålet redan under innevarande år ställas till förfogande. Mot
den för år 1917 beräknade posten har jag därför icke något att erinra.
Uti den för år 1918 beräknade summan ingår emellertid ett belopp av

1.080.000 kronor, avsett för påbörjande av kasernetablissemang m. m.
Då, såsom jag förut framhållit, med uppförandet av kasernetablissemang
synes böra anstå, tills mera normala förhållanden å byggnadsmarknaden
inträtt, torde det för år 1918 erforderliga beloppet kunna nedsättas till

5.920.000 kronor. För år 1918 torde alltså av anslaget böra anvisas
tillhopa (5,485,000 4 5,920,000 =) 11,405,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under innevarande år förskottsvis utanordna 5,485,000
kronor.

Vad beträffar övergången till den nya organisationen, föreslog generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet uti sin skrivelse den
31 mars 1916, att regementets uppsättning skulle taga sin början den
1 november samma år samt vara genomförd från och med den 1 januari
1918. År 1917 skulle följaktligen vara övergångsår. Med anledning av
de betydande svårigheter, en dylik anordning skulle medföra, ansåg jag
mig vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 icke
kunna förorda en så hastig uppsättning utan föreslog, att år 1918 i stället
bestämdes såsom övergångsår och att de för år 1916 planerade åtgärderna
skulle uppskjutas till innevarande år. Då emellertid de väsentligaste
av mig då antydda svårigheterna för en så hastig uppsättning,
som föreslagits, numera icke längre föreligga, i det att förberedande åtgärder
vidtagits, som möjliggöra uttagandet av erforderligt antal värnpliktiga
redan vid 1917 års inskrivningsförrättningar, finner jag mig böra
tillstyrka arméförvaltningens nu framställda förslag, att regementets uppsättning
skall påbörjas redan den 1 november innevarande år och vara
genomförd från och med den 1 januari 1919.

Mot det föreliggande förslaget till övergångsplan har jag icke något
att i huvudsak erinra. Jag har därför i överensstämmelse med nämnda
plan låtit uppgöra förslag till stat för år 1918 för det nya regementet
(se bil. 1), och slutar denna å ett belopp av 144,403 kronor 50 öre. För
underlättande och tryggande av regementets snabba uppsättning torde
böra utverkas riksdagens medgivande, att medel, som besparas till följd
av vakanser i volontärbeställningar vid övriga artilleritruppförband, må
användas för anställning och avlöning dels under tiden den 1 november
—den 31 december innevarande år av i det njm regementets stat för år
1918 upptaget fast anställt manskap, dels ock under tiden den 1 november—den
31 december 1918 av sådant manskap, som enligt plan är avsett
att tillkomma för år 1919.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

I enlighet med vad generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet
ifrågasatt, torde i samband med det nya regementets uppsättande
benämningen »Positionsartilleri» böra utbytas mot »Tungt fältartilleri)).
I överensstämmelse härmed torde Positionsartilleriregementet böra benämnas
Första tunga artilleriregementet och det nu föreslagna Andra
tunga artilleriregementet.

Jämlikt planen för övergången torde vid intendenturkåren för år
1918 böra tillkomma 1 kapten av andra klassen och 1 förvaltare.

Enligt de av arméförvaltningen uppgjorda beräkningarna skulle de
ordinarie kostnaderna för det nya regementet under år 1918 uppgå till
sammanlagt 378,804 kronor 52 öre. Detta belopp fördelar sig sålunda:

kr. 145,853:50
» 500: —

Anslag under civila departementets förvaltning:

Avlöningoch rekryteringm. m.(144,403:50

+ 1,450=).............................................

Anställnings- och avskedspremier ............

Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden
.....:.....................................................

Intendenturkåren...........................................

Inkvarteringskostnader.................................

Ålderstillägg .................................................

1,500

5,972

10,380

150

kr. 164,356:

Anslag under artilleridepartementets förvaltning:
Ammunition och övningar m. m.......................................

» 93,595:

Anslag under fortifikationsdepartementets förvaltning:

Underhåll och reparationer ....................... kr. 8,000: —

Hyresavgift till Malmö stad....................... » 5,000: — }

Anslag under intendentsdepartementets förvaltning:

Bränsle och lyse åt underofficerare

Stamanställda (naturaunderbåll) .....

Stambästar (underhåll) .......................

Lejda hästar (lega och underhåll)

kr. 2,770: —
» 34,842: 90

» 37,945:40

» 30,335: 76

Anslag under sjukvårdsstyrelsens förvaltning:
Sjuk- och veterinärvård.................................................

13,000: —

105,894: 06

1,959:46

Summa kronor 378,804: 52

KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72. 33

Mot ifrågavarande beräkningar, vilka äro uppgjorda enligt hittills
tillämpade grunder för beräknandet av vederbörande ordinarie anslag, bär
jag icke annat att erinra, än att do under intendentsdepartementets förvaltning
upptagna posterna.torde jämlikt de i innevarande års statsverksproposition
på grund av rådande dyrtid tillämpade beräkningsgrunderna böra
höjas med tillhopa 37,834 kronor 57 öre. Hela deri ordinarie kostnaden för
år 1918 skulle alltså uppgå till sammanlagt (378,804: 52 + 37,834: 57 =)
416,639 kronor 9 öre.

Av förenämnda belopp torde vad som erfordras för bestridande av
den nytillkommande personalens avlöningsförmåner enligt stat böra beräknas
under vederbörliga ordinarie anslag för år 1918. Utöver vad
som i årets statsverksproposition beräknats, bör alltså anslaget till avlöning
och rekrytering m. m. ökas med 144,403 kronor 50 öre och anslaget
till intendenturkåren med 5,972 ki-onor 50 öre. Med hänsyn därtill, att
förslag till de ordinarie anslagens beräkning för år 1918 redan blivit
för riksdagen framlagt, torde däremot det för bestridande av kostnaderna
för regementet under år 1918 i övrigt erforderliga beloppet eller i jämnt
tal [416,639: 09 — (144,403: 50 + 5,972: 50)=]266,300 kronor böra å
riksstaten lör år 1918 uppföras såsom ett extra förslagsanslag.

Artilleri materie!.

Uti sin förutnämnda skrivelse den 24 mars 1916 beräknade chefen
för generalstaben för tillgodoseende av vissa artilleribehov ett belopp av
24,325,800 kronor. Härav voro 10,625,000 kronor avsedda för utvidgning
av arméns fabriker och 13,700,800 kronor för anskaffning av viss
artillerimateriel av olika slag.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 anförde
jag till statsrådsprotokollet, att jag mot beräkningen av sistnämnda post
icke hade annat att erinra, än att densamma, med hänsyn till nödvändigheten
att tillgodose vissa andra krav, syntes böra nedsättas med

1.530.000 kronor. I överensstämmelse härmed äskades av 1916 års
riksdag för anskaffande av viss artillerimateriel ett anslag av 12,170,800
kronor.

Härav beviljade riksdagen, såsom förut nämnts, ett belopp av

2.100.000 kronor.

Under framhållande av nödvändigheten att tillgodose arméns behov
av artillerimateriel av olika slag hava de sakkunniga uti sin
den 21 september 1916 överlämnade utredning föreslagit anskalfandet
av viss artillerimateriel av olika slag för ett belopp av sammanlagt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 58 höft. (Nr 72.) 5

De sakkunniga*
förslag.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

9,091,150 kronor. Den till anskaffning föreslagna materielen är i huvudsak
densamma, vartill medel av 1916 års riksdag äskades, men vartill
sådana då icke beviljades.

Uti sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande har arméförvaltningen
tillstyrkt vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit,
men ansett, dels att vissa av de sakkunniga beräknade belopp borde på
grund av inträffade prisstegringar ökas, dels ock att viss ytterligare
anskaffning, utöver vad de sakkunniga ifrågasatt, borde verkställas. I
enlighet härmed beräknade arméförvaltningen — under förutsättning att
en av ämbetsverket i dess underdåniga skrivelse den 30 september 1916
angående lantförsvarets medelsbehov för år 1918 gjord framställning om
beviljande för anskaffning av viss artillerimateriel av ett anslag om

4,708,000 kronor, därav 2,108,000 kronor borde anvisas för år 1918,
vunne bifall — för anskaffning av erforderlig artillerimateriel ett belopp av
9,060,200 kronor.

I förenämnda av 1916 års riksdag äskade anslag, 12,170,800 kronor,
ingick visst av de sakkunniga i deras nyssnämnda förslag jämväl
upptaget belopp för anskaffning av kulsprutemateriel, avsett att,
utan ändring av gällande fredsorganisation, i viss utsträckning tillgodose
behovet av kulsprutor vid infanteriets reservorganisationer.

Enligt 1914 års organisationsplan skulle som bekant vid varje
infanteriregemente uppsättas ett kulsprutekompani om tre troppar (6 kulsprutor),
viika alla borde organiseras under repetitionsövningarna. I
skrivelse den 19 juli 1916 framhöll emellertid inspektören för infanteriet
nödvändigheten av en utökning av infanteriets kulspruteorganisation
samt av en ökad anskaffning av kulsprutemateriel. I anledning
härav och då vissa rapporter från officerare, som haft tillfälle att bedriva
studier å olika krigsskådeplatser, syntes giva vid handen, att en betydande
utveckling av kulspruteorganisationen vid infanteriet vore nödvändig,
uppdrog Kungl. Maj:t den 25 augusti 1916 åt inspektören för
infanteriet att verkställa en utredning om sättet för den infanteristiska
kulspruteorganisationens vidare utveckling och kostnaderna härför.

Uti skrivelse den 9 november 1916 inkom inspektören för infanteriet
med den sålunda begärda utredningen samt anförde därvid beträffande kulsprutevapnets
fredsorganisation i huvudsak följande: Under hela året
borde vid varje infanteriregemente finnas ett fullständigt kulsprutekompani,
bestående av: 1 kompanichef, 1 kompaniadjutant, 1 ammunitionsunderofficer,
3 plutonchefer, 6 halvtroppchefer, 12 volontärer och 1 hovslagarbeställningsman.
Till varje kulsprutekompani skulle årligen uttagas
90 värnpliktiga, varjämte vid varje kompani skulle finnas 6 ridhästar
och 33 drag-, pack- och reservhästar, samtliga tillhörande kronan.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr, 72.

Under regementsövning skulle uppsättas 3 fullständiga kulsprutekompanier
samt för ändamålet lejas 66 eller eventuellt 78 hästar. De årliga
kostnaderna vid fullbordad organisation beräknade inspektören till

3,105,000 kronor. Övergången till den nya organisationen ansåg inspektören
höra göras så hastig som möjligt, och föreslog han, att densamma borde
verkställas under två perioder, den ena om 3 och den andra om 2 år.

Uti över inspektörens för infanteriet utredning avgivet utlåtande
framhöll arméförvaltningen, att erfarenheterna från det pågående kriget
ådagalagt kulsprutevapnets stora betydelse samt att det därföre vore av
största vikt, att kulsprutematerielen, särskilt i fråga om kulsprutepjäser,
snarast möjligt erhölle den största möjliga ökning.

De sakkunniga hava uti sin den 18 december 1916 avgivna utredning
framhållit, att kulsprutorna under kriget befunnits allt mera oumbärliga.
Särskilt hade så varit förhållandet vid försvaret, och hade de
då möjliggjort hållandet av stora fronter med relativt tå trupper. Aven
vid det taktiska anfallet hade kulsprutorna visat sig vara av den största
betydelse. Slutligen hade inom de krigförande arméerna tilldelandet av
ett stort antal kulsprutor visat sig utgöra ett mycket verksamt medel
att höja stridsvärdet hos trupper, som måst användas vid fronten, innan
de erhållit så lång utbildning, som man eljest ansett nödvändigt för bibringande
av nödig fasthet. Särskilt för vårt infanteri syntes kulsprutorna
således vara av den allra största betydelse. På grund härav funne de
sakkunniga, att en omedelbar anskaffning av ett mycket betydande antal
kulsprutor för vårt infanteri vore, i enlighet med erfarenheterna från
kriget, oundgängligen nödvändig.

Inspektörens för infanteriet förslag till kulsprutevapnets utveckling
utgjordes av ett fullständigt organisationsförslag med motsvarande materielanskaffningsplan.
De sakkunniga ansåge emellertid, att tillräckliga
krigserfarenheter ännu icke förelåge, som möjliggjorde ett slutgiltigt ståndpunkttagande
i avseende på frågan om kulsprutevapnets organiserande.
Om frågan begränsades till den omfattning, som blivit ifrågasatt i den
till 1916 års riksdag avlåtna propositionen, syntes dem dock krigserfarenheterna
för närvarande icke giva anledning att frångå den nyligen
i vårt land införda organisationen för kulsprutevapnet vid infanteriet.
De sakkunniga funne sig därför böra förorda en utveckling av kulsprutevapnet
i överensstämmelse med vad som föreslagits inom nänmda
propositions ram.

Vad anginge frågan om organisationens ytterligare utveckling, borde
denna enligt de sakkunnigas mening ännu lämnas öppen, till dess fastare
hållpunkter för densammas avgörande förelåge. I enlighet härmed ansåge
de sakkunniga sig ej kunna göra något tillförlitligt uttalande beträffande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

kulsprutevapnets lämpligaste organisation i samband med vapnets mera
betydande utveckling. Däremot syntes krigserfarenheterna enstämmigt
giva vid handen, att ett betydligt ökat behov av kulsprutor förelåge, oavsett
organisationsformen. Med stöd härav och i likhet med vad arméförvaltningen
1 ramhållit, hade de sakkunniga funnit, att anskaffning av
kulsprutemateriel, särskilt i fråga om kulsprutepjäser, vore det för närvarande
viktigaste i kulsprutevapnets utveckling. Med ytterligare utveckling
av kulsprutevapnets organisation borde något anstå, men under
inga förhållanden kunde detta äga rum beträffande anskaffning av kulsprutemateriel.

Då de sakkunniga på närmare angivna skäl ansåge den kulspruteanskaffning,
som inspektören för infanteriet föreslagit böra ske under
det i hans utredning föreslagna första övergångsåret, vara att hänföra
till de lantförsvarsbehov, som enligt vad krigets erfarenheter gåve vid
handen borde i främsta rummet tillgodoses, funne de sakkunniga sig
höra föreslå, att för anskaffning av kulsprutemateriel beräknades, utöver
det i propositionen till 1916 års riksdag äskade och av de sakkunniga
i deras förut avgivna utredning upptagna, ett ytterligare belopp av
3,438,400 kronor.

Uti över de sakkunnigas sistnämnda förslag infordrat utlåtande har
arméförvaltningen framhållit, att tillgodoseendet av det behov, som i propositionen
till 1916 års riksdag avsetts, ej utgjorde någon slutgiltig lösning
av frågan om arméns kulspruteorganisation, ehuruväl densamma därigenom
erhölD ett avsevärt och väl behövligt krafttillskott. Beträffande kulspruteanskaffningens
omfattning ansåge arméförvaltningen, att det av de sakkunniga
föreslagna antalet kulsprutor borde anskaffas. Anskaffningskostnaderna
borde dock beräknas något högre än de sakkunniga föreslagit,
varjämte borde tillkomma viss materiel, som ej upptagits i de
sakkunnigas förslag. Slutligen borde förrådsbyggnader för kulsprutematerielen
i god tid uppföras i tillräcklig utsträckning, och beräknades
kostnaderna härför till 306,000 kronor. I enlighet härmed beräknade
arméförvaltningen kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål 575,000
kronor högre än de sakkunniga.

Uti det för anskaffning av artillerimateriel av 1916 års riksdag äskade
anslaget ingick även visst belopp för att möjliggöra en ombeväpning av
ett fältkanonbatteri per fältartilleriregemente med fälthaubitser. Erfarenheterna
från kriget hade nämligen oförtvdbart givit vid handen, att antalet
fälthaubitser måste ökas i förhållande till antalet fältkanoner.

. -^e sakkunniga hava nu framhållit, att den allra senaste tidens
krigserfarenheter ytterligare bestyrkt haubitsens ökade betydelse. I
de krigförande ländernä syntes man vara av den meningen, att fält -

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr 72.

liaubitsor borde förefinna» till minst lika stort antal som fältkanoner.

För att uppnå denna proportion, vilket på grund av krigserfarenheterna
syntes önskvärt, erfordrades nyanskaffning av fälthaubitsmateriel i betydlig
omfattning. Under vissa närmare angivna förutsättningar hava
emellertid de sakkunniga ansett, att för tillgodoseende av ifrågavarande
behov kostnaderna åtminstone tillsvidare kunde begränsas till det vid
1916 års riksdag av Kungl. Magt äskade beloppet.

Jämväl arméförvaltningen har vitsordat, att erfarenheterna från kriget,
särskilt under senare tiden, med tydlighet ådagalagt önskvärdheten av
att på föreslaget sätt erhålla ökad haubitsmateriel vid artilleriet. Med
hänsyn till för närvarande gällande priser komme emellertid anskaffningen
att medföra 612,000 kronor högre kostnad än förut beräknats.

Vad först angår förslaget om ytterligare kulspruteanskaffning, hava Departementaerfarenhoterna
från kriget otvetydigt givit vid handen, att kulsprutevap- chefennet
måste tillmätas en avsevärt större betydelse än förut antagits. Särskilt
har det visat sig som ett utmärkt medel för den numeriskt eller i
utbildningshänseende svagare att utjämna denna underlägsenhet. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till angelägenheten för ett litet land
med begränsade resurser att så långt möjligt är utnyttja den moderna
vapen teknikens framsteg, anser jag det vara av synnerlig vikt, att eu
betydande anskaffning av kulsprutor kommer till stånd. Vad de sakkunniga
i förevarande hänseende föreslagit utgör ett minimibehov, vilket
ofördröjligen torde böra fyllas. Beträffande organisationsfrågan håller
jag i likhet med de sakkunniga före, att därmed bör tillsvidare anstå,
till dess ytterligare erfarenheter härutinnan vunnits. Vad slutligen angår
de av arméförvaltningen förordade förrådsbyggnaderna för kulsprutematerielen,
äro sådana säkerligen av behovet påkallade. I avvaktan
på den slutgiltiga lösningen av frågan om kulsprutevapnets organisation
och med hänsyn till andra mera trängande krav anser jag
emellertid några särskilda medel för dylika förrådsbyggnader icke nu
böra beräknas, utan torde man tillsvidare få åtnöjas med provisoriska
anordningar.

Då jag i likhet med de sakkunniga och arméförvaltningen anser
en anskaffning av fälthaubitsmateriel i föreslagen utsträckning vara av
behovet synnerligen påkallad och då jag icke har något att erinra vare
sig mot de av de sakkunniga förordade anskaffriingsgrunderna eller ''mot
arméförvaltningens beräkningar, finner jag mig böra tillstyrka, att härför
erforderliga medel nu beräknas i enlighet med arméförvaltningens förslag.

Beträffande fältartilleriregementenas organisation har arméförvaltningen
föreslagit, att därest medel för nämnda ombeväpning beviljades,

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

dylikt regementes fredsorganisation borde bliva: regementsstab, 2 fältkanondivisioner
om divisionsstab och 3 fältkanonbatterier, 1 fältkanondivision
om divisionsstab och 2 fältkanonbatterier, samt 1 fälthaubitsdivision
om divisionsstab och 3 fälthanbitsbatterier. För underlättande
av organisationens genomförande torde det emellertid, såsom i förra årets
proposition framhölls, vara lämpligare att beträffande fältartilleriregementenas
fredsorganisation tillsvidare endast bestämmes, att deras åkande
formation er skola vara formerade på fyra divisioner med tillsammans
elva batterier.

Beträffande den övriga av de sakkunniga till anskaffning föreslagna
artillerimaterielen utgöres denna, såsom förut nämnts, av sådan materiel,
som i förra årets proposition föreslogs till anskaffning. Mot vad
de sakkunniga härutinnan föreslagit har jag icke annan erinran att
framställa än att på grund av redan verkställdahnedelsanordningar en utav
posterna bör utgå och eu annan, med hänsyn tagen även till arméförvaltningens
förberörda, i skrivelsen den 30 september 1916 gjorda framställning,
minskas med 292,000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört, torde för anskaffning av artillerimateriel
böra beräknas ett belopp av sammanlagt 12,361,150 kronor.

Såsom uti mitt till statsrådsprotokollet den 30 december 1916 vid
anmälan av frågan om anvisande av medel för bestridande av vissa engångskostnader
för lantförsvarets ordnande närmare omförmäles, beräknade
1914 års senare riksdag nämnda kostnader till sammanlagt
57,995,238 lyonor. Av ifrågavarande belopp skulle huvuddelen bestridas
av värnskattemedel och en mindre del av medel under fjärde huvudtiteln.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag anvisade
sålunda riksdagen å 1915 års riksstat under fjärde huvudtiteln för anskaffande
av viss intendentur- och artillerimateriel tillhopa 1,020,000
kronor, varjämte riksdagen, i anslutning till vad Kungl. Maj:t föreslagit,
beräknade, att ett belopp av sammanlagt 5,800,000 kronor skulle under åren
1916 —1922 bliva under samma huvudtitel disponibelt för nyanskaffningar.

Under fjärde huvudtiteln hava några medel hittills icke kunnat beredas
för täckande av förenämnda för engångskostnadernas bestridande
beräknade 5,800,000 kronor. Då emellertid den av 1914 års senare riksdag
beräknade materielanskaffningen på grund av rådande förhållanden måst,
likasom ock övergången till den nya härordningen, väsentligen påskyndas,
föreligger redan nu behov av anvisande av ifrågavarande 5,800,000 kronor.

Enligt vad mitt förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den
30 december 1916 utvisar, har arméförvaltningen uti underdånig skrivelse
den 30 september 1916 anmält, att berörda 5,800,000 kronor borde
avses för anskaffande av dels artillerimateriel, dels intendenturmateriel.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 39

För det förra ändamålet borde beräknas i runt tal 2,300,000 kronor och
för det senare i jämnt tal 3,500,000 kronor.

Mot den sålunda föreslagna uppdelningen av ifrågavarande lör bestridande
av engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande beräknade

5,800,000 kronor bar jag icke något att erinra.

Med hänsyn till angelägenheten av, att den utav 1914 års senare
riksdag beräknade materielanskaffningen snarast möjligt må kunna äga
rum, torde framställning i detta sammanhang böra göras till riksdagen
om anvisande av förenämnda 2,300,000 kronor för artillerimateriel.

För anskaffning av artillerimateriel torde alltså nu böra av riksdagen
äskas ett belopp av sammanlagt (12,361,150 + 2,300,000=) 14,661,150
kronor eller i jämnt tal 14,661,000 kronor. Detta belopp torde höra anvisas
för år 1918, med rätt för Kung]. Maj:t att redan under innevarande år
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna en femtedel eller i jämnt
tal 2,900,000 kronor.

B. Fortifikationsbeliov.

Utveckling av arméns flygvapen.

Enligt 1914 års härordning är arméns flygvapen organiserat såsom ett
Fälttelegrafkåren tillhörande flygmaskiuskompani. Kompaniets organisation
skall enligt plan med innevarande år slutföras. Som av motiveringen
till 1914 års härordningsproposition framgår, avsågs med detsamma
att avhjälpa den förefintliga bristen på formationer för luftspaning vid
armén.

Under framhållande av att flygvapnets betydelse för den nutida
krigföringen visat sig långt överträffa de förväntningar, man vågat
ställa på detta före världskrigets utbrott knappast allvarligt prövade
vapen, samt att det därför vore för vårt land en bjudande nödvändighet
att snarast söka tillgodogöra sig den vunna erfarenheten och
tillföra armén det tillskott i förs var skraft, som ett i fred väl utbildat
och för utvecklingsmöjligheter vid mobilisering organiserat flygvapen
gåve, framlade chefen för generalstaben uti underdånig skrivelse den 10
januari 1916 ävensom i särskild skrivelse av samma dag, efter samråd
med chefen för fortifikationen, förslag till omorganisation av arméns
flygvapen.

Enligt detta förslag skulle flygvapnet organiseras som en självständig
kår under egen chef samt tillsvidare fortfarande vara underställt
chefen för fortifikationen. Organisationen av kåren borde komma till
stånd genom nyuppsättning och den nu för flygmaskinskompaniet av -

Nuvarande

organisation.

Chefens för
generalstaben
förslag den 10
januari 1916.

Arméförvalt ningens yttrande.

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

sedda, särdeles knappt tilltagna personalen fortfarande ingå i Fälttelegrafkåren
för tillgodoseende av dess alltjämt ökade personalbehov. Kåren
borde tillsvidare organiseras på stab, jämväl innefattande tygstat,
samt 2 kompanier med all personal, undantagandes spaningsolficerare,
å kårens stat. Dessa senare borde tillsvidare såsom hittills uttagas
bland kompaniofficerare vid de övriga vapenslagen. Detta nödvändiggjorde
emellertid eu ökning av officerskadern vid dessa, i den mån det
ökade behovet gjorde sig gällande. För materielens besiktning och
vård borde organiseras en särskild tygstat. De erforderliga verkstäderna
borde jämväl vara ordnade med hänsyn till de krav, som vid
krigstillfälle kunde göra sig gällande beträffande materielreparationer
m. m. I tygstaten borde ingå en tygofficer, en tygingenjör samt nödigt
antal tygverkmästare och hantverkare. Ett flygmaskinskompani
borde givas en, i förhållande till den nu planlagda organisationen,
något utökad personal. Tillsvidare borde två kompanier organiseras
för att kunna fylla det oundgäfigliga mobiliseringsbehovet av flygmaskinsavdelningar.
Hästar syntes tillsvidare i fred ej böra tilldelas flygvapnet.

I enlighet med vad sålunda anförts, hade uppgjorts förslag till stat
för flygkåren under tiden 1917—1918, slutande staten å 249,747 kronor
50 öre för år 1917 och å 296,548 kronor 50 öre för år 1918.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts, hemställde
generalstabschefen, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för flygvapnets
organiserande från och med år 1917 som en fristående, chefen för
fortifikationen underställd kår, med den stat, som i upprättat förslag
angåves, samt att för år 1916 medel måtte anvisas för utbildning av
personal och anskaffning av materiel i sådan utsträckning, att denna organisation
vid nämnda tid möjliggjordes.

1 anledning av förslaget avgav arméförvaltningen den 29 mars
1916 infordrat underdånigt utlåtande angående kostnaderna för den
föreslagna organisationen. Enligt verkställda beräkningar skulle de årliga
kostnaderna komma att belöpa sig till 1,100,310 kronor, sålunda
fördelade,

å anslag under artilleridepartementets förvaltning kronor

» » » fortifikationsdepartementets » »

» » » intendentsdepartementets » »

» » )> civila departementets » »

» » » sjukvårdsstyrelsens » »

20,000

772,200

31,000

276,562

548

Summa kronor 1,100,310

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Engångskostnaderna för Artilleribehov.............................	kårens uppsättning beräknades sålunda ........................................ kronor 400,000
F ortifikationsbehov....................	......................................... » 5,764,000	—
Intendenturbehov....................	........................................ » 300,000	—
Sjukvårdsbehov.........................	........................................ » 11,657	—
	. Summa kronor 6,475,657	—

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 yttrade Departements
jag till statsrådsprotokollet följande: yttrande

i)Med hänsyn till den snabba utveckling, som flygvapnet under de till etatsr&dssistförflutna
åren undergått, och i betraktande av den synnerligen stora ae™*8°lprii
betydelse, som numera måste tillmätas detsamma, anser även jag, att en 1916.
omorganisation av vår armés flygvapen i den riktning, cliefen för generalstaben
föreslagit, är icke blott önskvärd utan jämväl av behovet påkallad.
Emellertid finner jag mig icke kunna i detta sammanhang tillstyrka,
att medel för ifrågavarande ändamål beräknas. De medel, som
nu kunna avses för stärkande av vårt försvarsväsende, synas mig, vad
angår åtgärder utom ramen för 1914 års organisation, i första hand
böra tagas i anspråk för tillgodoseende av sådana försvarsbehov, vilka
äro av beskaffenhet att icke kunna utan våda uppskjutas. Till dessa
behov hör i främsta rummet en förstärkning av det tunga artilleriet.

Därest detta krav skall kunna tillgodoses inom ramen av det beräknade
40-miljonersanslaget, måste med andra krav, huru viktiga de än i och
för sig äro, tillsvidare anstå. Det torde jämväl kunna ifrågasättas,
huruvida den lämpliga tidpunkten redan nu är inne att med ledning av
erfarenheterna från kriget skrida till en definitiv organisation av flygvapnet.
»

I enlighet med vad sålunda anförts, avläts icke till 1916 års riksdag
någon framställning rörande utvecklingen av arméns flygvapen.

Uti sin den 21 september 1916 avgivna utredning hava de sakkun- De sakniga
till behandling upptagit frågan om flygvapnets utveckling samt
därvid anfört huvudsakligen följande:

Under kriget hade flygvapnet grundligt prövats och genomgått en <0 Allmänna
storartad utveckling. Man torde kunna säga, att detsamma just under s>''Dpunkterkriget
haft sin huvudsakliga utveckling till vad det nu vore med avseende
på materiel och användbarhet. Dess vikt och betydelse hade
under krigets lopp allt mer framträtt på skilda områden. De förefintliga
bristerna hos vårt luftförsvar innebure därför den allvarligaste fara
för vårt försvar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Före kriget hade spaningen ansetts vara flygningens nära nog enda
uppgift. Man hade då strävat efter att åstadkomma en enda flygplanstyp,
som skulle motsvara alla fordringar. Därigenom skulle stora fördelar
ernås i utbildnings-, användnings-, tillverknings- och reparationshänseende.
Under kriget hade emellertid flygningen kommit till användning
ej blott vid spaning utan även vid artillerieldledning, strid i
luften och bombkastning, och mati hade då funnit, att liksom olika fartygstyper
erfordrades för olika ändamål, krävde olika flyguppgifter olika
typer av flygplan, dock inom snävast möjliga gränser.

Vårt nuvarande flygvapen vore varken kvantitativt eller kvalitativt
tillräckligt för lösandet av de uppgifter, som i krig komme att tillfalla
detsamma, vare sig dessa utgjordes av spanings-, artillerieldlednings-,
strids- eller bombkastningsuppgifter. Vid tillkomsten av 1914 års härordning
hade flygvapnet överallt befunnit sig på försöksstadiet, och
särskilt i vårt land hade tillräcklig praktisk kännedom om detsamma
saknats. Det flygvapen, som genom 1914 års härordning skulle uppsättas,
måste redan efter dåvarande förhållanden anses mycket knappt
tillmätt.

Faran av att i fråga om flygmateriel vara helt och hållet beroende
av den utländska industrien hade under kriget tydligt framträtt. Att
beakta vore även, att flygmaterielen måste betraktas såsom förbrukningsmateriel
i detta ords vidsträcktaste betydelse. Åtgången och förslitningen
av flygmaterielen torde överstiga all annan krigsmateriels, och i
detta avseende syntes vårt flygvapen vara att anse såsom sämre lottat
än de flesta andra länders, beroende på vår terrängbeklädnads beskaffenhet
samt på våra för flygning jämförelsevis ogynnsamma geografiska,
klimatiska och meteorologiska förhållanden. Det vore därför- oriktigt
att beräkna, att eu flygavdelning ständigt hade alla sina flygplan
samtidigt tjänstbara, även om de vore nya och i övrigt lämpliga.
Detta vore så långt ifrån fallet, att en reserv om 35—50 procent ansåges
erforderlig.

I materielfrågan syntes införandet av flygplan för offensiva ändamål
vara mest trängande. Krigets erfarenheter visade, hurusom utförandet
av egen spaning samt förhindrandet av fiendens ofta framtvunge strid
i luften. Lufteskadrars bombanfall mot orter eller anläggningar av militär
betydelse, såsom fabriker, varv, förråd, järnvägsbroar eller dylikt,
kunde ej helt förhindras utan möjlighet till strid i luften; luftstrider
hade under krigets lopp blivit allt vanligare. Åven måste
flygvapnet givas möjlighet till utförande av bombanfall av ovan
nämnda slag.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

4 3

Om -förhållandena tydligt ådagalagt, att i flygmaterielhänseende ingen
improvisation vore möjlig vid ett krigsutbrott, så gällde detsamma
i minst lika hög grad i fråga om personalen. För utbildning av en verkligt
duglig fältflygare krävdes minst nio månader. Avgången på flygare
i krig vore även större, än man förut beräknat, och antalet disponibla
flygare måste därför väsentligen ökas; sammalunda vore förhållandet med
spanarna.

Fn brist bos vårt flygväsende, som sträckte sina verkningar till
hela armén, vore den, att tillförandet av flygare till flygvapnet förorsakade
brist på officerare vid andra truppförband. Då, i enlighet med
vad förut framhållits, flygarnas antal måste ökas, vore det givetvis av
betydelse, att nämnda stora olägenhet avlägsnades. Flygarnas uppförande
på egen stat vore därför en nödvändig åtgärd. I sammanhang
därmed syntes också en revision av den flygande personalens avlöningsvillkor
böra företagas, om möjligt i samband med ordnandet
av frågan om liv- och olycksfallsersättning för denna personalkategori.

Slutligen ville de sakkunniga framhålla, att nuvarande förläggningsoch
flygplats för flygkompaniet icke tillgodosåge de fordringar, som man
ur utbildningssynpunkt måste ställa på densamma.

De nu framhållna bristerna hos vårt luftförsvar hade synts de sakkunniga
nödvändiggöra vidtagandet av omfattande åtgärder till vårt luftförsvars
stärkande.

Det av chefen för generalstaben avgivna förslaget till omorganisation
av arméns flygväsen hade icke avsett en slutlig organisation av
flygvapnet. Statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet hade
även uti sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 28 april
1916 ifrågasatt, huruvida den lämpliga tidpunkten då vore inne att
skrida till en definitiv organisation av flygvapnet. Förvisso befunne sig
flygväsendet fortfarande i snabb utveckling, och ej obetydliga förändringar
hade under krigets lopp, även under den allra senaste tiden, vidtagits
inom de krigförande staternas flygvapen, såväl beträffande organisationen
som materielens beskaffenhet. En omorganisation av vårt flygväsende
borde därför för närvarande icke avse andra åtgärder än sådana,
rörande vilkas nödvändighet och lämplighet, såväl i och för sig som
med hänsyn till en fortsatt utveckling av flygväsendet, man ansåge sig
vara fullt övertygad. I enlighet härmed borde den nu nödvändiga omorganisationen
av flygvapnet bygga på och utveckla det bestående till
en mera fristående ställning med bättre utvecklingsmöjligheter och gynnsammare
utbildningsförhållanden. Organisationen borde utgå från krigets
krav, möjliggöra en stor krigsberedskap och snabb mobilisering

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

b) Grunder för
organisationen.

samt underlätta uppsättandet av nya formationer vid krigstillfälle, allt
efter då inträffande förhållanden. Åtminstone under sin närmaste utvecklingsperiod
borde flygvapnet befrias från sådan utbildning, som med
fördel kunde givas på annat håll, men utan att vare sig bindas till främmande
trupp eller isoleras till att bliva ett obetydligt truppförband, som
endast med svårighet kunde självständigt existera.

Genom de sakkunnigas försorg hade, grundat på mobiliseringsbehovet
av personal, utarbetats ett förslag till flygtruppens ungefärliga sammansättning
i fred. Nämnda förslag grundade sig på det av chefen för
generalstaben i samråd med chefen för fortifikationen uppgjorda
förslaget. Vissa ändringar hade dock vidtagits uti ifrågavarande förslag.
Flygtruppens personal i fred hade sålunda, på grund av det större
mobiliseringsbehovet, något utökats. Fn ökning hade även synts nödvändig
beträffande Fälttelegrafkårens parkkompani, som fortfarande syntes
böra lämna för flygtruppen erforderligt parkmanskap, rid- och draghästar,
varjämte med hänsyn till den ökade materielens redovisning,
vård och förvaring tillkommit en särskild fortifikationskassör och förrådsförvaltare.
I enlighet med chefens för generalstaben förenämnda
förslag borde organisationen av flygtruppen ske genom nyuppsättning.

Med hänsyn till flygutbildningens rätta bedrivande syntes det nödvändigt
att såsom chef för flygtruppförbandet och närmaste målsman
för arméns flygvapen uppföra en regementsofficer. Till flygvapnets
egen fördel och hjälp syntes flygtruppen tillsvidare böra bibehålla ett
nära samband med Fälttelegrafkåren och sidoordnad med denna ingå i
ett gemensamt truppförband under särskild chef. Ifrågavarande organisation
krävde icke någon ökning av antalet regementsofficerare vid
Fälttelegraf k åren. Denna skulle nämligen enligt plan erhålla två regementsofficerare,
och flygtruppen måste i varje fall tilldelas eu regementsofficer.
En av dessa tre regementsofficerare skulle sålunda bliva chef
för truppförbandet i dess helhet, under det att de båda andra erhölle
chefskapet över var sin av telegraftruppen och flygtruppen.

Fn dylik organisation syntes särskilt under flygvapnets närmaste
utvecklingsperiod vara fördelaktig för flygtruppen. Chefen för Fälttelegrafkåren
hade uti ett den 31 december 1915 avgivet förslag framhållit
de fördelar, som ur kostnads- och utbildningssynpunkt vore förenade
med bibehållandet av ett nära samband mellan flygtrupp och fälttelegraftrupp.
Vid vapnets organisation som en fullt självständig kår hade
sålunda ansetts nödvändigt, att flygkåren erhölle egen regementsintendent
och förrådsförvaltare samt en särskild underofficer i kassaförvalt -

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

ningen ävensom läkare och veterinär samt framför allt ett eget paikkompani
med 1 kompanichef, 1 subalternofficer, 1 kompaniadjutant,

1 sergeant samt ett 80-tal manskap, därav större delen värnpliktiga.
Organiserades däremot vapnet som en flygkår eller flygbataljon, vilken fortfarande
skulle ansluta sig till fälttelegraftruppen, skulle förenämnda personal
vara obehövlig, med undantag av erforderlig utökning av Fälttelegrafkårens
parkkompani. Det för flygtruppförbandet avsedda kasernutrymmesbehovet
kunde enligt detta alternativ minskas med lokal för
kassaförvaltning, kompaniadjutantsbostad, lokaler för ett helt kompani
med expedition, skollokaler o. s. v. samt med ett stort stall, ridhus
m. in.

Beträffande flygtruppens plats inom härordningen hade chefen för
Fälttelegrafkåren framhållit, att många skäl talade för ett fortsatt bibehållande
av sambandet mellan en blivande flygtrupp och fälttelegraftruppen.
Genom en dylik organisation skulle flygtruppen befrias från
viss utbildning, exempelvis radiotelegraftjänst, chaufförtjänst, signaltjänst
och annan fackutbildning, vilken utbildning utan svårighet kunde bibringas
vid fälttelegraftruppen. Ifrågasättas kunde även, om den lilla
flygtruppen ens vid en dylik organisation borde betungas med vanlig
rekrytutbildning. Åven underofficersutbildningen syntes vid en självständig
flygkår böra äga rum i samband med underofficersutbildningen
vid Fälttelegrafkåren. Flygtruppförbandet borde ej heller betungas med
utbildning i ridning och körning av det parkmanskap, som vid mobilisering
skulle handhava flygvapnets rullande materiel. Fälttelegrafkårens
parkkompani, vars utbildning redan förut tillgodosåge jämväl flygformationernas
krav, kunde även framdeles bliva gemensamt för fälttelegraftruppen
och flygtruppen. Om flygtruppen allt framgent inneslötes i
samma förband som fälttelegraftruppen, skulle vidare flygformationer och
flygskolor, såsom redan nu vore fallet, erhålla ett välbehövligt stöd,
exempelvis med avseende på mathållning, förläggning, vakt och handräckning
m. in., uti å vederbörliga orter förlagd fälttelegraftrupp.

Chefens för''Fälttelegrafkåren uttalanden ansåge de sakkunniga äga
giltighet vid den nu föreslagna omorganisationen. Skulle flygtruppen
organiseras fullständigt fristående, syntes den böra göras avsevärt större,
än vad av de sakkunniga föreslagits, samt förses med självständig förvaltning,
civilmilitär personal, egen parkformation o. s. v._ Flygvapnets
natur kunde visserligen icke anses direkt påkalla samhörighet med ingen]
örtrupperna. Sammalunda vore ock förhållandet med fälttelegrafväsendet.
Flygväsendet och fälttelegrafväsendet hade det gemensamt,
att de båda vore ledningens, högre kvarters och stabers organ samt att

c) Flyg truppens
förläggning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

båda vilade på en teknisk grund, som särskilt tryckte sin prägel på det
i snabb utveckling varande flygväsendet. För båda funnes, som förut
framhållits, en del gemensamma utbildningsgrenar. I vissa utländska
armeei bildade fälttelegraf-, radiotelegraf-, ballong- och flygtrupp tillsammans
ett särskilt truppslag under egen överinspektör, och hadenämnda
organisation, där den införts, visat sig lämplig. Såsom en utveckling
av den nuvarande organisationen i nämnda riktning syntes
den föreslagna organisationen kunna betraktas. Någon ytterligare utveckling
av densamma syntes dock ej böra ifrågakomma, förrän krigserfarenheterna
givit vid handen, i vilken riktning utvecklingen av flygvapnet
borde gå.

Uppsättandet av en särskild flygkår i enlighet med ovan angivna
grunder måste, enligt de sakkunnigas mening, med nödvändighet hänföras
till de lantförsvarsbehov, som, enligt vad krigets erfarenheter givit
vid handen, borde i främsta rummet tillgodoses.

I samband med uppsättandet av en särskild flygtrupp måste truppens
förläggnings fråga lösas. Enligt nu gällande plan skulle flygmaskinskompaniet
vid Fälttelegrafkåren, vilken i sin helhet skulle förläggas till
Lilla Frösunda å Järvafältet, erhålla sin flygövningsplats å nämnda fält.
De sakkunniga ansåge för närvarande icke tillräckligt vägande skäl föreligga
för flygtruppens förläggande till annan plats än den för flygmaskinskompaniet
nu bestämda övningsplatsen. Den flygövningsplats, som genom
flygvapnets förläggande till Järvafältet skulle stå till flygvapnets
förfogande, erbjöde, i högre grad än någon annan i hela landet, möjligheter
till samövning mellan flygtrupp och annan trupp av skilda truppslag,
vilket särskilt för flygspanarnas utbildning vore av synnerligen
stor betydelse. Ifrågavarande flygövningsplats uppfyllde även det nödvändiga
villkoret att medgiva övningar med vattenflygplan. En förläggning
av flygtruppen till trakten av Stockholm vore även att förorda
ur den synpunkten, att flygvapnet därigenom skulle komma i åtnjutande
av de fördelar, som en förläggning till rikets största garnisonsstad och
till landets militära och tekniska centrum medförde, ett förhållande av
särskild vikt för flygvapnet, som i så väsentlig grad, i likhet med fälttelegraf-
och ballongväsendet, vore ett hjälpvapen till övriga truppslag,
kvarter och staber.

Vid bedömande av förläggningsfrågan ur kostnadssynpunkt vore att
beakta, att staten redan ägde för de nödiga byggnadernas uppförande
erforderlig mark. Närheten till fälttelegraftruppen vore ur utbildningssynpunkt
av stor betydelse och gemensamheten i vissa avseenden med

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Fälttelegrafkåren gjorde en förläggning av flygtruppen med dess föreslagna
organisation till närheten av nämnda kår till en mycket stor fördel.

Mot flygtruppens förläggning till trakten av Stockholm talade endast
det jämförelsevis utsatta läget. Flygvapnet vore dock lätt och hastigt
mobiliserat, och större delen av materielen, särskilt dess rullande del,.
kunde utan olägenhet redan i fred uppställas å annan lämplig plats
längre in i landet.

För flygutbildning i fredstid ävensom för flygningar under krig
vore det en tvingande nödvändighet att till förfogande inom landet hava
ett tillräckligt stort antal flygplatser, å vilka flygplans start och landning
kunde äga rum. Då emellertid denna fråga vore föremål för utredning
inom fortifikationen, ansåge de sakkunniga sig ej böra närmare
ingå på densamma utan endast framhålla nödvändigheten av dess snara
lösning.''

I enlighet med nu angivna grunder för flygvapnets organisation,
hade de sakkunniga låtit uppgöra förslag till ungefärlig stat för flygvapnet.
Enligt detta förslag skulle flygtruppen i fred bestå av kårstab
och två flygkompanier samt hava följande fast anställda personal,
nämligen

Officerare:

1 major och chef,

2 kaptener av första klassen,

2 kaptener av andra klassen,

16 -löjtnanter av första klassen och

15 löjtnanter av andra klassen.

Underofficerare:

3 fanjunkare,

6 sergeanter av första klassen,

6 sergeanter av andra''; klassen.

Manskap:

2 furirer av första klassen,

4 furirer av andra klassen,

12 korpraler,

16 vicekorpraler,

44 volontärer,

1 sjukvårdsfurir av andra klassen,

d) Förelag till
fredsorgan
•ation.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

1 sjukvårdskorpral,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

4 hantverksfurirer av första klassen,

8 hantverksfurirer av andra klassen,

14 hantverkskorpraler,

18 hantverks vicekorpraler,

1 gevärshantverkarvicekorpral och
1 gevärshantverkarsoldat.

Musikpersonal:

1 musikkorpral,

1 musikvicekorpral och

2 musikvolontärer.

Tygpersonal:

1 tygingenjör,

1 fortifikationskassör,

3 flygverkmästare av första klassen,
3 flygverkmästare av andra klassen,

2 flyghantverkare och
1 förrådsvaktmästare.

kronor

De sakkunniga beräknade följande arvoden för flygpersonal m. m.,
nämligen:

för kårchef, som personligen icke deltoge i flygning,.

flygarvode för kårchef ...:....................................................

» » 4 kaptener å 1,500 kr..........................

» » 31 subalternofficerare å 1,500 kr........

)) )) 12 värnpliktiga å 1,500 kr....................

arvode åt 20 mekaniker å 900 kr..................................

» » 3 lärare i teknik och taktik.........................

500

1,500

6,000

46,500

18,000

1,500

Beträffande Fälttelegrafkårens parkkompani föresloge de sakkunniga
i samband med flygvapnets omorganisation en ökning med: 1 löjtnant
av andra klassen, 1 sergeant av andra klassen, 1 furir av första klassen,
4 korpraler, 4 vicekorpraler, 1 hovslagarvicekorpral och 7 volontärer.
Därjämte skulle antalet stamhästar vid kompaniet ökas med 12.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72,

Deri årliga uttagningen av värnpliktiga skulle för fiygtrnppen utgöra
192 man. Uttagningen av värnpliktiga till Fälttelegrafkårens parkkompani
skulle ökas med 72 man.

I sammanhang härmed frarnhölle de sakkunniga, att då spanarna
såsom hittills borde uttagas från övriga truppslag, officerskadern vid
dessa borde något ökas. Avgivandet av förslag därutinnan syntes dock
ligga utom området för de sakkunnigas uppdrag.

Med avseende å kostnaderna för uppsättandet av den särskilda flygtruppen
hade de sakkunniga låtit uppgöra en ungefärlig beräkning.
Denna grundade sig på nyss omförmälda förslag till stat samt på arméförvaltningens
förutnämnda den 29 mars 1916 i ärendet avgivna utlåtande.

Enligt denna beräkning skulle engångskostnaderna uppgå till
6,822,800 kronor och de årliga kostnaderna, inbegripet ökningen av
Fälttelegrafkårens parkkompani, till 1,273,950 kronor, sålunda fördelade:

A. Engångskostnader.

1. Artilleribehov:

Kulsprutor ......................................... kronor 500,000: —

Handeldvapen.................................... » 67,500: —

Ammunition...................................... » 712,300: — 1,279,800: —

2. Fortifikationsbehov:

Mobiliseringsmateriel........................ kronor 4,300,000: —

övningsmateriel ............................. » 720,000: — 5,020,000: —

3. Intendenturbehov:

Intendenturmateriel ........................ kronor 500,000: —-

(inberäknad Ing. 3:s parkkomp.)

Stamhästar för Ing. 3:s parkkomp. » 10,000: — 510,000: —

4. Sjukvårdsbehov:

Sjukvårdsmateriel........................... kronor 9,500: —

Veterinärmateriel............................. » _3,500: — 13,000: —

Summa kronor 6,822,800: —

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 58 höft. (Nr 72.) 7

e) Kostnaderna.

f) Uttalande
angående
kavalleriets
spaningsuppgift.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

B. Årliga kostnader.

1. Anslag under artilleridepartementets förvaltning.

Ordinarie vapenanslaget ............................................... kronor

2. Anslag under fortifikationsdepartementets förvaltning.

a) Övningsmedel ..................................... kronor 211,400: —

b) Flygtillägg m. m.............................. » 66,300: —

c) Underhållsmedel ............................... » 558,700: —

3. Anslag under intendentsdepartementets förvaltning.

a) Bränsle och lyse till underofficerare .............................

b) Underhåll av manskap .....................................................

c) Underhåll av hästar.........................................................

56,700: —

836,400:

55,000: —

4. Anslag under sjukvårdsstyrelsens förvaltning.
Sjuk- och veterinärvård....................................................

1,500:

5. Anslag under civila departementets fort	ältning.
Avlöningsanslaget .............................	kronor	297,000: —
Rekry teringsanslaget..........................		2,250: —
Anställnings- och avskedspremier	»	4,000: —
Hyra, expenser m. m. vid trupp-
förbanden.........................................	»	1,500: —
Inkvarteringskostnader .....................	»	16,600: —
Ålderstillägg.........................................	»	3,000: —	324,350:
	Summa kronor	1,273,950:

Uti engångskostnaderna inginge icke kostnaderna för uppförande av
kasernetablissemang m. m. samt iordningställande av flygfält. Dessa
kostnader beräknades av de sakkunniga till 2,046,000 kronor.

Organisationen avsåges att vara genomförd från och med år 1919.

En omorganisation av vårt flygvapen, i enlighet med det uppgjorda
förslaget, skulle, yttrade de sakkunniga, jämte flera andra stora fördelar
medföra, att den egna spaningen underlättades. Då spaningen hittills
huvudsakligen tillkommit kavalleriet, läge det nära till hands att antaga,
att en minskning av vårt kavalleris styrka, motsvarande det tillskott,
som flygvapnet tillförde armén genom spaningens underlättande, vore

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

möjlig. Du de sakkunniga funnit nämnda spörsmål i viss mån sammanhänga
med det dem tilldelade uppdraget, hade de ansett sig böra undersöka,
huruvida detta antagande vunne stöd av krigserfarenheterna.

Av till de sakkunnigas förfogande stående uppgifter från kriget hade
framgått, att flygvapnet kunnat på ett utmärkt sätt lösa en mängd
spaningsuppdrag, men samma uppgifter hade å andra sidan givit vid
handen, att flygvapnet såsom spaningsorgan understundom mötts av
oövervinneliga svårigheter. Under mörker, storm, dimma och snöfall
hade flygspaningen icke kunnat fungera. Ej heller hade flygvapnet i
allmänhet kunnat utspana vad som funnits inuti skogar och bebyggda
orter. Att ständigt bibehålla den genom spaning vunna känningen med
fienden hade ej heller för flygvapnet varit möjligt.

I enlighet med erfarenheterna från kriget kunde flvgspaning således
icke under alla förhållanden lämna tillfredsställande resultat. De tillfällen,
då flygspaningen icke kunde fungera, måste dessutom i vårt land
beräknas bliva icke så sällan förekommande och understundom av ganska
lång varaktighet på grund av våra terrängbeklädnadsförhållanden samt
våra geografiska, klimatiska och meteorologiska förhållanden. Vi måste
således, även efter tillkomsten av ett tidsenligt flygvapen, vara beredda
på att vid vissa tillfällen utföra all spaning på samma sätt som före
flygvapnets tillkomst. Spaningen komme vid nyssnämnda tillfällen att,
till samma omfattning som före flygvapnets tillkomst, åligga kavalleriet,
och detta truppslags styrka borde följaktligen bestämmas under hänsyn
tagen härtill.

Flygvapnets tillkomst hade sålunda, att döma av hittills tillgängliga
uppgifter från kriget, icke förtagit kavalleriét dess värde såsom spaningsorgan.
Kavalleriet hade dessutom, såsom nogsamt framginge av krigserfarenheterna,
andra viktiga uppgifter att fylla.

Visserligen hade under ställningskriget utrymme helt naturligt i
regel saknats för kavalleriets verksamhet i större omfattning. Men man
hade dock bevittnat, huruledes detta truppslag, då det gällt att intill
infanteriets ankomst hålla viktiga terränglinjer, genom seg uthållighetskam})
ådagalagt sin mångsidiga användbarhet. Härtill komme, såsom
förut framhållits, att det ingalunda kunde betraktas såsom alldeles givet,
att ett krig inom vårt land finge samma stillastående karaktär — ehuruväl
man givetvis måste vara beredd därpå — som det nu på kontinenten
pågående. Slutligen torde böra erinras om de värnpliktigas vid det
svenska kavalleriet jämförelsevis korta utbildning samt bristen hos oss
på dresserade ridhästar, vilka förhållanden i hög grad försvårade och
fördröjde reservformationers bildande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Arméför Taltningeng yttrande.

Personalen»
fördelning på
löneklasser.

Avlöningsför hållandena.

Någon minskning av vårt kavalleri knnde därför icke med stöd av
krigserfarenheterna av de sakkunniga förordas, vare sig i samband med
flygvapnets utveckling eller i annat sammanhang. Även om krigserfarenheterna
skulle efter fredsslutet föranleda eu minskning av kavalleriet
inom vissa av de krigförande makterna, kunde därför icke det svenska
kavalleriet minskas, då "detta kunde sägas redan hava undergått en relativ
förminskning, i det att dess styrka ej på långt när kunnat följa infanteriets
utveckling.

I sitt över de sakkunnigas förslag avgivna yttrande har arméförvaltningen
till en början framhållit, att ämbetsverket ansett sig böra begränsa
sin granskning av förslaget till frågorna om den till uppförande
å flygtruppens stat föreslagna personalens fördelning på olika löneklasser,
om den avlöning samt den olycksfallsersättning, som borde tillkomma
såväl personal vid flygtruppen som den för utbildning till flygare eller
flygspanare eller för tjänstgöring i sistnämnda egenskap dit kommenderade
personal, samt om beräkningen av de för de olika ändamålen uppkommande
kostnaderna.

Beträffande personalens fördelning på löneklasser föresloge arméförvaltningen,
att för tillgodoseendet av befördringsförhållandena följande
ändringar måtte vidtagas i de sakkunnigas förslag beträffande proportionen
mellan beställningarna i underofficers- och manskapsgraderna. I
stället för 3 fanjunkare samt 6 sergeanter i vardera löneklassen för sergeanter
borde upptagas 5 beställningar i en var av de tre löneklasserna.
Vidare borde de 78 underbefäls- och volontärbeställningarna i stället
fördelas sålunda, nämligen på 3 furirer av första klassen, G furirer av
andra klassen, 10 korpraler, 9 vicekorpraler samt 50 volontärer. Enligt
det vid arméförvaltningens yttrande fogade förslaget till stat borde motsvarande
förändringar vidtagas beträffande hantverksbeställningsmännen.

b ör chefen för flygtruppen hade, utöver vanliga avlöningsförmåner
såsom major, föreslagits ett särskilt arvode av 500 kronor, att utgå för
den händelse han icke deltoge i flygning. Ehuru detta innebure en avvikelse
från de allmänna grunderna för avlöning till personal, som allenast
uppehälle den befattning, som motsvarade dess beställning, ansåge
armeförvaltningen sig dock ej böra avstyrka förslaget i denna del, enär
nämnde chef, även om flygkåren komme att ingå i Fälttelegrafkåren, i
befordringshänseende komme att intaga en särställning’ i huvudsak liknande
den, som innehades av kårcheferna vid trängen, vilka för närvarande
redan åtnjöte särskilda chefsarvoden.

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Enligt statförslaget hade avlöningen till eu tygingenjör upptagits
allenast såsom lön med G,000 kronor med rätt för tjänstens innehavare
att därutöver komma i åtnjutande av två ålderstillägg, vartdera å 1,000
kronor. Därmed torde hava avsetts att genom relativt hög begynnelseavlöning
möjliggöra beställningens besättande med fullt kompetent person.
Då emellertid ifrågavarande beställning borde avlönas efter vanliga militära
avlöningsprinciper, kunde arméförvaltningen icke tillstyrka förslaget
i nu förevarande avseende. Arméförvaltningen hemställde, att avlöningen
för den föreslagna tygingenjören i stället måtte bestämmas antingen
såsom för major med lön 4,000 kronor, dagavlöning 1,825 kronor och
inkvarterings- och servisbidrag 1,000 kronor, med rätt till ålderstillägg
för beställningshavaren enligt de sakkunnigas hemställan, eller i enlighet
med vad som uti innevarande års statsverksproposition föreslagits ifråga
om de å staten för artilleriets fabriker och tygstater uppförda tyg- och
fabriksingenjörerna. 1 sistnämnda fall borde för beställningen i staten
upptagas lön 3,400 kronor samt dagavlöning efter 4 kronor med 1,460
kronor jämte rätt för innehavaren att komma i åtnjutande av tre ålderstilllägg
å 500 kronor. Därjämte borde inkvarterings- och servisbidrag med för
kapten stadgat belopp eller 500 kronor tillkomma beställningens innehavare.

1 statförslaget hade för flyghantverkare lönen upptagits allenast till
belopp av 780 kronor eller motsvarande den för sergeant av andra
klassen bestämda. Då emellertid övriga hantverkare vid armén vore
likställda med sergeanter av första klassen, syntes så även böra vara
fallet med ifrågavarande beställningshavare.

I statförslaget hade icke angivits, att förmån av ålderstillägg skulle
tillkomma flygverkmästare och flyghantverkare. Då sådana beställningshavare
syntes böra vara likställda med övriga motsvarande befattningshavare,
borde denna förmån angivas i staten.

Då de sakkunnigas förslag om flygtruppens organisation och särskilt
bestämmelserna om avlönings- med flera förmåner åt den del av
personalen, som vore avsedd att deltaga i flygning, ävensom kostnadsberäkningarna
icke synts armé förvaltningen vara tillräckligt fullständiga,
för att ämbetsverket skulle kunna avgiva något utlåtande om, huru
nämnda förmåner lämpligen borde avvägas, hade arméförvaltningen
under hand lämnat chefen för Fälttelegrafkåren tillfälle att inkomma
med en i samråd med arméförvaltningen utarbetad närmare utredning i
nämnda hänseenden. Av nämnda utredning framginge bland annat, att
officerspersonalen vid flygtruppen vore avsedd att rekryteras därigenom,
att officerare på stat eller i reserv vid andra truppförband skulle transporteras
till beställning på flygtruppens stat för att efter vissa år återgå
till andra truppförband, ävensom att det av de sakkunniga föreslagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

anställandet av 12 frivilliga värnpliktiga såsom flygmaskinsförare, vid
brist på sådana värnpliktiga, vore ämnat att ersättas genom att i stället
på kortare tid efter frivilligt åtagande inbeordra officerare i reserv.

I sammanhang med att arméförvaltningen behandlat de sakkunnigas
förslag och den nämnda utredningen i ämnet, hade arméförvaltningen
även tagit hänsyn till det uppdrag, Kungl. Maj:t den 21 juni 1916
lämnat ämbetsverkets fortifikations- och civila departement att avgiva
yttrande över ett av riksdagen i punkt 42 av dess skrivelse den 13 i
samma månad angående regleringen av utgifterna under riksstatens
fjärde huvudtitel gjort uttalande rörande den förmån av s. k. flygtillägg,
vilken på grund av nådiga brev den 21 november 1914 och den 11
juni 1915 nu tillkomme flygpersonalen vid armén. I nämnda skrivelse
hade nämligen riksdagen anfört, att det enligt riksdagens mening kunde
ifrågasättas, huruvida flygtillägg vore den rätta formen för den tilläggsförmån,
man velat bereda, eller om icke, åtminstone alternativt, tillförsäkrande
av ersättningsbelopp i händelse av olycksfall i stället borde
förekomma. Riksdagen hade också funnit det möjligt, att de belopp,
vartill flygtilläggen blivit bestämda, kunde tåla någon jämkning.

Enligt de motiv, som legat till grund för införandet av det nuvarande
flygtillägget, hade detsamma till viss del varit avsett att utgöra
en löneförmån åt flygpersonalen och sålunda en ersättning för dess säregna
tjänstgöring och för anskaffande och underhåll av särskilda flygkläder
in. m. I övrigt hade tillkomsten av flygtillägget betingats av de stora
olycksfallsrisker, flygtjänsten medförde för personalen. Densamma torde
följaktligen hava ansetts böra tilldelas ett särskilt bidrag för täckande
av kostnaderna för olycksfallsförsäkring.

I överensstämmelse med riksdagens berörda yttrande hade de sakkunniga
uttalat, att all arméns flygpersonal syntes utöver de särskilda
löneförmåner, som borde tillkomma densamma, böra tillförsäkras olycksfallsersättning
genom statens försorg. Häri ansåge sig arméförvaltningen
böra instämma, enär en säker rekrytering av flygpersonalen icke
syntes kunna påräknas, om icke densamma, för egen del och, i händelse
av inträffat dödsfall, för efterlevande, bleve tillförsäkrad ersättningar att
möta följderna av inträffat olycksfall vid flygning.

Med hänsyn till de grunder, vilka arméförvaltningen komrae att
föreslå för olycksfallsersättningarna, hade arméförvaltningen ansett sig
böra enligt riksdagens uttalande taga under övervägande, dels huruvida
de genom de nuvarande flygtilläggen flygpersonalen tillerkända tilläggsförmånerna
över huvud taget borde bibehållas, dels ock i vad mån desamma,
såsom de sakkunniga föreslagit, för den fast anställda flygper -

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

sonalen och såsom flygmaskinsförare frivilligt tjänstgörande värnpliktiga
borde utbytas mot andra förmåner.

I det stora hela hade arméförvaltningen därvid kommit till den uppfattningen,
att, oberoende av de ifrågasatta olycksfallsersättningarna, några
nedsättningar i de kontanta till äggsförmåner, som utöver gällande bestämmelser
om .tillfällig avlönings utgående i vissa fall redan nu tillkomme
flygpersonalen, icke kunde ske, om flygvapnet skulle kunna erhålla
den omfattning och organisation, som de sakkunniga funnit vara
oundgängligen behövlig.

I fråga om de såsom flygelever från andra truppförband för utbildning
kommenderade officerare på stat eller i reserv ävensom de värnpliktiga,
som anmälde sig till sådan utbildning, hade arméförvaltningen
dock ansett sig kunna föreslå flygtilläggets fullständiga bortfallande,
under förutsättning att kronan under utbildningstiden liölle flygeleverna
med behövliga flygkläder.

För övrig flygpersonal ville arméförvaltningen, i huvudsaklig anslutning
till vad som anförts i chefens för Fälttelegrafkåren förut omnämnda
utredning, föreslå flygtilläggets ersättande i viss mån med andra
förmåner.

De särskilda tilläggsförmånerna borde enligt armé förvaltningens
uppfattning utgå jämlikt följande för olika personalgrupper upprättade
förslag:

I. Flygmaskinsförare.

a) Officer på stat eller i reserv, som, efter vunnet internationellt flygcertifikat,
er Rölle transport till beställning på stat vid flygtruppen:

1) Ekiperingshjälp till belopp av 400 kronor för flygkläders anskaffning
vid tillträde av beställning på stat;

2) Arvode, avsett att utgöra eu tilläggsförmån för flygtjänstens
särskilda natur, för underhåll av flygkläder m. no. enligt de sakkunnigas
förslag till stat efter ett belopp av 1,500 kronor för år;

3) Flygpremie, avsedd att innebära en sporre till personalen att
företaga längre flygningar, att utgå till sådana flygmaskinsförare, vilka
fullgjort fordringarna för tjänst såsom fältflygare, med 8 kronor för
flygtimme, dock högst med 160 kronor för en och samma kalendermånad,
samt till annan flygmaskinsförare med 5 kronor för flygtimme,
dock högst med 100 kronor för en och samma kalendermånad.

Utöver dessa förmåner, av vilka arvodena borde uppföras på flygtruppens
stat, men de övriga beräknas under flygtruppens övningsanslag,
ansåge arméförvaltningen det böra ytterligare ifrågasättas, att, i likhet
med vad som gällde beträffande officerare, som för passagesystemets

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

tillämpning vid generalstaben transporterades till eller från staben,
riksdagens medgivande inhämtades därtill, att officer, som to ge transport
till flygtruppen eller efter anställning därstädes åter transporterades
till annat truppförband, måtte för i anledning bär av företagen flyttning
från en förläggningsort till en annan tillerkännas flyttningshjälp från
därför avsett anslag, ehuru transporten skedde frivilligt och enligt ansökan.

b) Officer i reserven, som efter erhållet fly g certifikat inbeordrades till
flygtruppen under tid, då brist uppstått i antalet värnpliktiga:

1) Tillfällig avlöning enligt avlöningsreglementet för resor mellan
hemvistet och tjänstgöringsorten, vid kommenderingens början och avslutande; 2)

Flygkläder in natura på statens bekostnad;

3) Lön och dagavlöning liksom vid trupptjänstgöring enligt
reservbefälsförordningen. Då för sådant ändamål inga medel torde kunna
göras tillgängliga, med mindre de särskilt beräknades, borde erforderligt
belopp för t. ex. 3 löner och dagavlöningar upptagas i flygtruppens stat;

4) Arvode, lika med officer på flygtruppens stat;

5) Flyg premie ävenledes lika med officer på flygtruppens stat.

Beträffande inkallande till tjänstgöring såsom flygmaskinsförare av

officer i reserven borde stadgas, att sådant endast finge ske, i den mån
de i staten enligt punkt 3 beräknade medlen därtill lämnade tillgång
eller vakans förefunnes i någon av de i flygtruppens stat uppförda beställningarna.
Under sistnämnda förutsättning borde vidare gälla, att
ovannämnda lön, dagavlöning och arvode till sålunda inbeordrad officer
i reserven skulle bestridas av genom vakans på staten besparade avlöningsmedel.

c) Värnpliktiga, som erhållit fly g certifikat:

1) Flygkläder in natura på statens bekostnad;

2) Arvode och 3) flygpremier, lika med officer på flygtruppens
stat, att utöver dem enligt värnpliktslagen tillkommande avlönings- med
flera förmåner bestridas från de för nämnda båda ändamål under respektive
flygtruppens stat och övningsanslaget beräknade medlen.

För all den under b) och c) angivna personal, som icke genom
flygtruppens försorg erhållit den utbildning, som erfordrades för erhållande
av det internationella flygcertifikatet, utan skaffat sig sådan utbildning
på egen bekostnad, borde slutligen tillkomma en särskild ersättning
härför {utbildningspremie) med 1,000 kronor, för vilket ändamål
särskilda medel borde beräknas under övningsanslaget. Lägre ersättning
än nämnda premiebelopp kunde ej ifrågasättas, enär statens kostnader
för en flygmaskinsförares utbildning väsentligt överstege samma belopp.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

II. Elever, som vid flygtruppen utbildades till flygmaskinsförare.

a) Officer på stat:

1) Flygkläder in natura på statens bekostnad;

2) Tillfällig avlöning enligt fredsavlöningsreglementet för resor
till och från utbildningsorten samt under utbildningstiden i de fall, då
utbildningen skedde å annan ort än vederbörande elevs förläggningsort.
Kostnaderna för nämnda förmån borde beräknas under flygtruppens
övningsanslag.

b) Officer i reserven:

1) Tillfällig avlöning enligt avlöningsreglementet för resor mellan
hemvistet och utbildningsorten vid kommenderingens början och slut;

2) Flygkläder in natura på statens bekostnad;

3) Lön och dagavlöning liksom vid trupptjänstgöring enligt
reservbefälsförordningen, dock endast i de fall, då sådana förmåner enligt
vad under I b) sagts, kunde beredas från besparingar å de medel, som
i staten beräknats för såsom flygmaskinsförare förordnade reservofficerare
eller genom officers i reserven förordnande i vakans på flygtruppens stat.

c) Värnpliktiga.

Ingen annan förmån än den, som utginge för vanlig värnpliktstjänstgöring,
dock att kronan jämväl borde tillhandahålla flygkläder in
natura.

III. Flygspanare.

Allenast officer på stat beräknades ifrågakomma till kommendering
för utbildning eller tjänstgöring såsom spanare.

Förmånerna för sådan officer borde vara:

1) Flygkläder in natura på statens bekostnad;

2) Tillfällig avlöning enligt fredsavlöningsreglementet för resor
till och från utbildnings- eller tjänstgöringsort samt under utbildning
eller tjänstgöring, i de fall då utbildningen eller tjänstgöringen skulle
ske utom vederbörandes förläggningsort;

3) Spanararvode med 8 kronor för varje flygdag under den tid
utbildning eller tjänstgöring påginge.

Kostnaderna för nämnda tillfälliga avlöning och spanararvode borde
beräknas under flygtruppens övningsanslag.

IV. Flygm ekaniker.

Arméförvaltningen instämde i de sakkunnigas förslag, att i staten
för flygtruppen borde för 20 av de för densamma avsedda hantverksbeställningsmännen
beräknas särskilda arvoden.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 58 käft. (Nr 72.)

Olycksfalls ersättning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Då nämnda beställningsmän komme att deltaga i flygningar endast
för avprovning av maskiner och sålunda i begränsad omfattning, hade
arméförvaltningen emellertid funnit sig böra ifrågasätta, att arvodesbeloppen
beräknades endast efter 2 kronor för dag, eller alltså till 730
kronor för år, i stället för det av de sakkunniga upptagna belopp av
900 kronor.

Såsom redan framhållits, ansåge arméförvaltningen nödvändigt, att
all flygpersonal, förutom de avlöningsförmåner arméförvaltningen föreslagit
borde fastställas för de särskilda personalkategorierna, tillförsäkrades
viss gottgörelse, i händelse personalen vid utövande av sin riskfyllda
tjänst drabbades av olycksfall. Denna gottgörelse ansåge arméförvaltningen
böra omfatta följande förmåner, nämligen

dels vid i anledning av olycksfall uppkommet behov av sjukhusvistelse
viss kontant sjukhjälp att utgå såsom bidrag till sådana kostnader
för den skadades underhåll på sjukvårdsinrättning samt för läkarvård
jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,
vilka icke enligt eljest gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahölles
den skadade,

dels vid sådant olycksfall i tjänsten, då den skadade blivit för framtiden
oförmögen till militär tjänstgöring och, om han vore anställd på
aktiv stat, enligt gällande bestämmelser bleve skyldig avgå från tjänsten,
viss särskild årlig livränta,

dels ock, i de fall då olycksfallet medförde döden, särskilt bestämd
begravningshjälp samt årliga livräntor till den avlidnes efterlevande.

De av arméförvaltningen sålunda ifrågasatta ersättningarna hade
ämbetsverket funnit lämpligen böra bestämmas på sådant sätt, att alla
flygmaskinsförare vid arméns flygtrupp och all dit för utbildning till
sådan befattning eller såsom spanare kommenderad personal bleve likställda
i avseende å de utgående förmånerna, oberoende om personalen
vore fast anställd vid armén eller om den fullgjorde sin värnplikt och,
vad fast anställd personal anginge, jämväl utan hänsyn till den olika
tjänstegrad, den kunde innehava.

Arméförvaltningen förutsatte emellertid, att vid uttagande av
värnpliktiga till utbildning eller tjänstgöring såsom flygmaskinsförare,
därest särskilda skäl till undantag icke förelåge, endast skulle ifrågakomma
ogifta.

De till det fast anställda manskapet hörande flygmekaniker, för
vilka, enligt vad förut sagts, beräknats särskilda årsarvoden för skyldigheten
att i vissa fall deltaga i flygning för avprovning av maskiner,

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 72.

borde däremot i fråga om olycksfallsersättningens belopp hänföras till
en grupp för sig, för vilken förmånerna kunde sättas förhållandevis
lägre än för den övriga, förut omnämnda personalen. Att så kunde
ske, finge anses grundat på såväl olikheten i mekanikernas sociala ställning
i jämförelse med flygmaskinsförarnas och flygspanarnas, som därpå,
att de förstnämndas deltagande i flygning endast torde komma att sättas
i fråga i begränsad omfattning.

I överensstämmelse med dessa grundsatser föresloge arméförvaltningen,
som särskilt funne sig böra framhålla, att förmånerna i fråga
givetvis icke finge bestämmas alltför obetydliga, om arméns behov av
flygpersonal skulle kunna säkerställas, följande grunder för olycksfallsersättningen.

A. Flygmaskinsförare, flygelever och flygspanare.

I. Sjukhjälp.

Till en var genom olycksfall under flygstjänstgöring i någon av
nämnda egenskaper skadad person borde utbetalas sjukhjälp med 10
kronor för varje dag, den skadade i anledning av olycksfallet vårdades
å staten eller kommun tillhörigt sjukhus eller å enskild sjukvårdsinrättning,
som kunde vara likställd med dylikt sjukhus.

Rätt till sjukhjälp borde icke i något fall medföra minskning i sådan
förmån av fri sjukvård, vartill den skadade enligt eljest gällande bestämmelser
kunde vara berättigad, eller beträffande den förmån att under
sjukdom få bibehålla dagavlöning eller annan avlöningsförmån, som
författningsenligt kunde vara medgiven.

II. Särskild årlig livränta till personal, som genom iråkat olycksfall
vore för framtiden oförmögen till krigstjänst.

Livränta borde utom för visst, i det följande nämnt fall tillkomma
en var av ifrågavarande personal, som av under I nämnd orsak, enligt behörigt
läkarintyg, blivit för framtiden oförmögen till militär tjänstgöring
och, om han varit fast anställd, blivit skyldig avgå från tjänsten.

Livräntan borde, med iakttagande av i det följande för vissa fall
stadgade avdrag, i varje fall utgå med ett årligt belopp, som motsvarade
den pension och fyllnadspension, som vid avgång efter uppnådd
pensionsålder enligt gällande pensionsbestämmelser tillkomme major,
eller sålunda, enligt vad nu vore stadgat, med 3,200 kronor.

Livräntan borde utgå från och med månaden näst efter den, i vilken
fast anställd personal erhållit avsked eller, vad värnpliktig beträf -

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72

fade, i vilken han på grund av läkares intyg förklarats till vidare krigstjänst
oförmögen.

Skulle någon, som enligt förenämnda bestämmelser vore berättigad
till livränta, redan enligt gällande pensioneringsgrunder på grund av
olycksfallet vara berättigad till pension och fyllnadspension till högre
belopp än livräntan, borde den senare i sin helhet innehållas.

Skulle den skadade, såsom officer på stat, vara, oberoende av förut
nämnda bestämmelser, på grund av olycksfallet berättigad att enligt
gällande pensionsbestämmelser åtnjuta pension och fyllnadspension till
belopp, motsvarande hela beloppet av förut åtnjuten lön, borde vid livräntans
utbetalning avdrag ske för pensionsbelopp.

Skulle den skadade däremot vara värnpliktig, borde livräntan utgå
med hela sitt belopp, men under det villkor, att den livränta, vartill
den skadade enligt gällande förordning om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde vara berättigad,
samtidigt icke finge åtnjutas.

III. Begravningshjälp.

I varje fall, då olycksfall medfört döden, borde utgå begravningshjälp
med ett belopp av 300 kronor, dock under villkor att samtidigt
med denna förmån icke finge utgå sådan begravningshjälp, varom förmäldes
i förut nämnda förordning angående ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

IV. Livräntor till efterlevande.

Skulle olycksfall, varom här vore fråga, hava medfört döden, borde
livräntor från dödsfallet tillkomma den avlidnes änka till belopp av
1,500 kronor, så länge hon levde ogift, samt varje den avlidnes minderåriga
barn med 300 kronor, till dess barnet fyllt 21 år eller ingått
äktenskap.

Vid utbetalning av nämnda livräntor borde i varje fall göras avdrag
för pension eller pupilltillägg, som enligt gällande pensionsbestämmelser
borde vara tillerkända änka eller barn efter delägare i arméns änkeoch
pupillkassa.

Jämte nu föreslagna livräntor borde till änka eller barn efter värnpliktig
dylika livräntor icke utgå enligt bestämmelserna i förordningen
angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

V. Sättet för gäldandet av olycksfallsersättning åt jlygmaskinsförare,

flygelever och flygspanare.

I fråga om sättet för gäldandet av de ersättningsbelopp, som kunde
uppstå vid tillämpandet av de under avdelningarna 1—IV angivna grunder,
kunde enligt arméförvaltningens mening endast ifrågakomma en av
de två möjligheterna, antingen att statsverket genom erläggande av försäkringsavgifter
till riksförsäkringsanstalten eller enskild försäkringsinrättning
försäkrade ifrågavarande flygpersonal för skador till följd av
olycksfall i flygtjänsten, med rätt för personalen att på grund av försäkringen
utbekomma de föreslagna ersättningarna, eller att dylika ersättningar
vid inträffande olycksfall omedelbart utbetalades av statsmedel.
I förra fallet syntes för försäkringsavgifternas bestridande böra i
riksstaten uppföras ett för varje år i huvudsak konstant utgående belopp.
Om dettas storlek kunde arméförvaltningen emellertid icke avgiva
något yttrande, enär för försäkringsavgifternas beräknande erforderlig
sakkunskap icke stode ämbetsverket till buds. Arméförvaltningen
antoge emellertid, att, därest föreliggande fråga ansåges böra lösas på
angivet sätt, yttrande från riksförsäkringsanstalten komme att infordras.

Skulle det däremot befinnas lämpligare, att ifrågavarande ersättningsbelopp,
utan att flygpersonalen försäkrades, omedelbart bestriddes
av statsmedel, hemställde arméförvaltningen, att ett särskilt förslagsanslag
för ändamålet äskades under fjärde huvudtiteln. Detta anslag,
från vilket utgifterna åtminstone till en början komme att bliva i hög
grad växlande, allt efter antalet inträffande olycksfall, synfes emellertid
från början av flygtruppens organiserande och innan några betydligare
belopp för livräntors bestridande därifrån kunde ifrågakomma, kunna
upptagas till ett belopp av exempelvis 10,000 kronor.

B. Flygmekaniker.

Skulle å flygtruppens stat anställd hantverksbeställningsman av
manskapet under flygning, vari han beordrats deltaga, drabbas av olycksfall,
borde i anledning av detsamma till sådan beställningsman eller, vid
dödsfall, till hans efterlevande utgå ersättning enligt de grunder, som
stadgades i förordningen angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Häri syntes, med hänsyn till
förut anförda skäl och för uppbringande av olycksfallsersättningen för
ifrågavarande personal till belopp, som kunde anses skäliga, icke behöva
ifrågasättas annan ändring, än att de i förordningen bestämda beloppen

Kostnadsbe räkningarna.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

för sjukpenning och livränta till den skadade eller, vid dödsfall, begravningshjälp
och livräntor till efterlevande i varje fall borde utgå med
dubbla värdet.

Härav betingade ökade utgifter syntes i likhet med övrig ersättning,
som enligt nämnda förordning tillkomme volontär vid hären, kunna
utgå från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

På grund av de särskilda förändringar arméförvaltningen föreslagit
beträffande flygtruppens stat borde den i staten upptagna årskostnaden
beräknas till 289,936 kronor 95 öre, eller 2,647 kronor 50 öre högre,
än de sakkunnigas förslag utvisade.

Den av de sakkunniga verkställda beräkningen av anslaget till
ålderstillägg borde med hänsyn till de föreslagna ändringarna i staten
beräknas till 3,500 kronor.

För beräkning av flygtruppens årliga övningskostnader ansåge
arméförvaltningen, att de grunder kunde i huvudsak följas, vilka tilllämpats
i chefens för Fälttelegrafkåren utredning. Till de däri upptagna
beloppen (54,000 kronor + 11,820 kronor) borde emellertid läggas dels
kostnaden för beredande av dagtraktamente åt de för utbildning till
flygmaskinsförare inbeordrade officerare på stat eller i reserv, dels kostnaden
för rese- och traktamentsersättning för resor till och från tjänstgöringsort
åt officerare (på stat eller i reserv), kommenderade till flygutbildning,
eller officerare i reserv, kommenderade till tjänstgöring såsom
flygmaskinsförare i stället för värnpliktiga, ävensom åt officerare, kommenderade
till utbildning eller tjänstgöring såsom spanare. Förstnämnda
kostnad syntes, under antagande att årligen 6 elever komme att undergå
utbildning i förslagsvis två månader, böra beräknas till 1,320
kronor. Kostnaden för sistnämnda äudamål borde åter med hänsyn till
uppgifterna i chefens för Fälttelegrafkåren utredning beräknas till 1,950
kronor. Sammanlagda kostnaden för här ifrågavarande ändamål borde
alltså _ upptagas till (54,000 + 11,820 + 1,320 + 1,950)= 69,090 kronor
eller i jämnt tal 69,100 kronor.

Något särskilt belopp syntes icke behöva beräknas för tilldelande
av flyttningshjälp åt officerare vid transport till eller från flygtruppen.
Då det för sådant ändamål avsedda anslaget vore av förslagsanslags
natur, syntes detsamma icke behöva höjas allenast av här nämnd anledning.

I chefens för Fälttelegrafkåren utredning både framhållits, att bland
intendentsdepartementets engångskostnader borde upptagas 15,000 kronor
för första anskaffning av 60 omgångar flygkläder och under samma

Kuni/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

departements årliga kostnader 4,400 kronor för underhåll av flygkläder.
Mot de sålunda uppgjorda beräkningarna hade arméförvaltningen intet
att erinra. Då det emellertid enligt arméförvaltningens uppfattning måste
vara riktigare, att upphandlingen och vården av flygkläderna skedde i
samma ordning som beträffande flygmaskinsmaterielen, hemställde arméförvaltningen,
att nämnda engångs- och underhållskostnader upptoges
bland övriga kostnader för nämnda till fortifikationsdepartementets förvaltningsområde
hörande materiel.

Såsom förut nämnts, framhöll jag uti mitt till statsrådsprotokollet
den 28 april 1916 avgivna yttrande, att med hänsyn till den snabba
utveckling, som flygvapnet under de sistförflutna åren undergått, och i
betraktande av den synnerligen stora betydelse, som numera måste tillmätas
detsamma, en omorganisation av vår armés flygvapen i den riktning,
chefen för generalstaben då föreslagit, vore icke blott önskvärd
utan jämväl av behovet påkallad. Under den tid, som därefter förflutit,
har flygvapnets betydelse för krigföringen än ytterligare fastslagits, på
samma gång som dess krigsorganisation inom de olika krigförande arméerna
vunnit ökad stadga och utveckling. Visserligen torde, såsom de sak
kunniga jämväl framhållit, flygvapnet ännu befinna sig i så kraftigt framåtskridande,
att tidpunkten ännu icke kan anses vara inne att definitivt fastslå
dess framtida fredsorganisation. Men å andra sidan skulle det just med
hänsyn till denna kraftiga utveckling innebära en allvarlig fara för vårt
försvarsväsendes effektivitet, om man längre uppsköte vidtagandet av
sådana åtgärder, som, utan att lägga hinder i vägen för en fortsatt utveckling,
kunna anses nödiga för att bringa flygvapnet inom vår armé
upp till en styrka och användbarhet, som erfordras, för att det må kunna
tillfredsställande lösa de mångahanda uppgifter, vilka i händelse av krig
måste av härens ledning påläggas detsamma. I likhet med de sakkunniga
anser även jag, att den nu nödvändiga omorganisationen av flygvapnet
bör avse att giva det redan befintliga en mera fristående ställning med
bättre utvecklingsmöjligheter och gynnsammare utbildningsförhållanden.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till omorganisation av
arméns flygvapen vilar i huvudsak på samma grunder som det av chefen
för generalstaben i samråd med chefen för fortifikationen den 10 januari
1916 avgivna förslaget. De väsentliga skiljaktigheterna bestå dels däri,
att de sakkunniga förordat bibehållandet tillsvidare av en viss samhörighet
med Fälttelegrafkåren, medan chefen för generalstaben föreslagit, att
flygvapnet skulle bilda ett fristående, direkt under chefen för fortifikationen
lydande förband, dels däri, att de sakkunniga på grund av erfaren -

Doparte inents* chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

heterna från kriget funnit nödvändigt att något öka vapnets styrka beträffande
såväl personal som materiel utöver vad chefen för generalstaben
föreslagit.

Ehuru jag hyser den principiella uppfattningen, att flygvapnet bör
för framtiden avskiljas från Fälttelegraf kår en, möjligen även från ingenjörtrupperna,
synes mig dock något mera framträdande behov
härav icke för närvarande föreligga. Vid sådant förhållande och då,
såsom de sakkunniga framhållit, vissa bestämda fördelar, ej minst ur
ekonomisk synpunkt, stå att vinna genom att tillsvidare bibehålla
samhörigheten med Fälttelegrafkåren, anser jag, att arméns flygvapen
för vinnande av erforderligt stöd under den närmaste utvecklingsperioden
för närvarande bör organiseras såsom en under chefen för nämnda
kår lydande flygbataljon.

De sakkunnigas förslag att giva flygtruppen en något större styrka,
än chefen för generalstaben föreslagit, ävensom att öka personalen vid
Fälttelegrafkårens parkkompani, finner jag väl motiverat av senaste
erfarenheter från kriget, och har jag icke något att erinra mot de grunder,
efter vilka ökningen beräknats. Med hänsyn till flygvapnets utpräglat
tekniska natur torde det icke kunna undvikas, att dess personal i avsevärt
större utsträckning än vid flertalet andra truppslag måste utgöras
av fast anställda. Jag finner mig därför böra tillstyrka den av de sakkunniga
föreslagna sammansättningen av flygbataljonens stat, med iakttagande
av de utav arméförvaltningen förordade jämkningarna, ävensom
den föreslagna ökningen av Fälttelegrafkårens parkkompani.

Såväl chefen för generalstaben som de sakkunniga hava föreslagit,
att flygtruppen skulle organiseras genom nyuppsättning. I den mån
detta skulle innebära ett bibehållande vid fortifikationen och Fälttelegrafkåren
av de beställningar, varmed dessas stater enligt 1914 års härordning
ökats för tillgodoseende av flygväsendets behov, kan jag emellertid
icke biträda förslaget. Visserligen skulle fortifikationen och Fälttelegrafkåren
därigenom tillföras en välbehövlig kaderförstärkning, men
å andra sidan torde icke skäl föreligga att i detta sammanhang vidtaga
någon ändring av de beräkningar, som legat till grund för 1914 års
härordningsbeslut. Därest flygvapnet varder på föreslaget sätt omorganiserat,
torde alltså de å fortifikationens stat enligt genomförd härordning
upptagna beställningarna böra minskas med 1 kapten av första
klassen, 1 löjtnant av första klassen, 1 löjtnant av andra klassen, 1
underlöjtnant (fänrik), 1 fanjunkare, 1 sergeant av andra klassen och 3
tyghantverkare samt de å Fälttelegraf kårens stat enligt genomförd härordning
uppförda beställningarna med 10 volontärer, 1 sjukvårdsvice -

KungI. Maj ds Nåd. Proposition Nr 72.

(55

korpral, 1 hantverks furir av första ldassen, 1 hantverksfurir av andra
klassen, 2 hantverks korpraler och 4 hantverksvicekorpraler. Å andra
sidan böra, med anledning av ökningen av personalen vid Fälttelegrafkårens
parkkompani, å fortifikationens stat tillkomma 1 löjtnant av
andra klassen och 1 sergeant av andra klassen samt å Fälttelegrafkårens
stat 1 furir av första klassen, 4 korpraler, 4 vicekorpraler, 1 hovslagarvicekorpral
och 7 volontärer.

Beträffande den å flygbataljonens stat uppförda personalens ordinarie
avlöningsförmåner finner jag mig böra tillstyrka vad arméförvaltningen
därutinnan föreslagit. Till tygingenjören torde böra utgå
enahanda avlöningsförmåner, som uti årets statsverksproposition föreslagits
för de å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda
tyg- och fabriksingenjörerna.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgår under vissa villkor
till flygpersonalen ett särskilt s. k. flygtillägg. Detta utgör för
fly gm askins förare It) kronor för dag, för spaningsofficer 8 kronor för
dag och för mekaniker 3 kronor för dag. Såsom förut nämnts, har
riksdagen ifrågasatt, dels huruvida flygtillägg vore den rätta formen för
den'' tilläggsförmån, man velat bereda, eller om icke, åtminstone alternativt,
tillförsäkrande av ersättningsbelopp i händelse av olycksfall borde
förekomma, dels huruvida icke de belopp, vartill flygtilläggen blivit bestämda,
kunde tåla någon jämkning.

Med anledning härav och i anslutning till vad de sakkunniga därom
uti sitt yttrande anfört, har nu arméförvaltningen föreslagit, att särskilda
flygarvoden tilldelas flygmaskinsförare (även värnpliktiga), som
erhållit flygcertifikat, med 1,500 kronor och flygmekaniker med 730
kronor. Dessa arvoden skulle uppföras å truppförbandets stat. Vidare
har arméförvaltningen hemställt, att flygmaskinsförare skulle under vissa
villkor erhålla flygpremier intill ett belopp av högst 160, respektive 100
kronor för en och samma kalendermånad samt, så vitt de vore officerare
på flygtruppens stat, ekiperingshjälp med 400 kronor men eljest flygkläder
in natura. I vissa fall skulle även utgå en särskild utbildningspremie
om 1,000 kronor. Flygelever skulle av här ifrågavarande förmåner
endast erhålla flygkläder in natura. Sådana skulle jämväl tillhandahållas
flygspanare, vilka därjämte skulle äga uppbära ett särskilt
spanararvode om 8 kronor för varje flygdag under den tid utbildning
eller tjänstgöring påginge. Såväl flygpremier som utbildningspremier,
spanararvoden och kostnader för flygkläder skulle utgå från flygbataljonens
övnings- och underhållsanslag. Slutligen har arméförvaltningen
föreslagit, att all flygpersonal borde efter vissa närmare angivna grunder
tillförsäkras ersättning för under tjänstgöringen inträffande olycksfall.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.) 9

Ktmgl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 72.

Med hänsyn till flygpersonalens säregna tjänstgöring och de därmed
förenade stora riskerna finner jag, i likhet med de sakkunniga och
arméförvaltningen, oundgängligen erforderligt, att ifrågavarande personal
kommer i åtnjutande av särskild av nyssnämnda förhållanden betingad
ersättning utöver de ordinarie avlöningsförmånerna. Därest dylik ersättning
icke beredes personalen, kommer icke blott en hämsko att
läggas på flygvapnets utveckling utan hela organisationen att äventyras.
Att hittills icke större svårigheter mött för flygpersonalens rekrytering,
har givetvis till stor del berott på det intresse, som denna nya tjänstegren
kunnat i och för sig erbjuda, men det torde ligga i öppen dag,
att man icke kan bygga en försvarsorganisation av den natur, varom
här är fråga, enbart på förefintligheten av ett dylikt intresse. Skall
flygvapnet kunna på ett betryggande sätt rekryteras samt dugliga och
sina krävande uppgifter vuxna flygare kunna utbildas, är det nödvändigt,
att flygtjänsten förenas med sådana ekonomiska förmåner, som
verka lockande till anställning vid vapnet och sporrande till ansträngningar
i utbildningsarbetet. Vid nu angivna förhållanden och då de av
arméförvaltningen föreslagna flygarvoden, flygpremier, utbildningspremier,
spanararvoden och ekiperingsbidrag synas mig väl avvägda och för sitt
ändamål lämpliga, finner jag mig böra tillstyrka vad arméförvaltningen
härutinnan föreslagit.

Med de sakkunniga och arméförvaltningen är jag även ense därom,
att flygpersonalen bör komma i åtnjutande av ersättning för under tjänsten
inträffande olycksfall. För närvarande anser jag mig emellertid icke
kunna göra något närmare uttalande rörande det av arméförvaltningen
härutinnan framställda förslaget. Innan denna fråga underställes riksdagens
prövning, torde ytterligare utredning angående grunderna för
olycksfallsersättningens beräknande böra verkställas. Intill dess saken
blivit slutgiltigt ordnad, torde, såsom hittills skett, böra ankomma på
Kungl. Magt att besluta efter i varje särskilt fall föreliggande omständigheter.

Såsom förut nämnts, hava de årliga kostnaderna för flygvapnet efter
den nya organisationens genomförande av de sakkunniga beräknats till
sammanlagt 1,273,950 kronor. Med hänsyn till de av arméförvaltningen
föreslagna och av mig biträdda jämkningarna i flygbataljonens stat böra
emellertid dessa kostnader höjas med de av armé förvaltningen angivna
beloppen eller 2,647 kronor 50 öre under avlöningsanslaget och 500
kronor under anslaget till ålderstillägg. Vidare böra de uti de sakkunnigas
beräkningar under rubriken »Anslag under fortifikationsdepartementets
förvaltning» upptagna posterna flygtillägg m. m. samt under -

(»7

Kungl Mny.ts Nåd. Proposition Nr 72.

hållsmedel på grund av arméförvaltningens av mig jämväl härutinnan
biträdda förslag höjas den förra med (69,100 — 66,300 =) 2,800 kronor
och den senare med 4,400 kronor för underhåll av flygkläder. De arliga
kostnaderna, däri inbegripna utgifterna för parkkompaniets vid Fälttelegrafkåren
utökning, skulle alltså uppgå till sammanlagt (1,273,950 +
2,647: 50 + 500 + 2,800 + 4,400 =) 1,284,297 kronor 50 öre.

Hela detta belopp utgör emellertid icke en ökad kostnad för försvaret.
Från detsamma böra nämligen dragas de nuvarande årliga kostnaderna
för flygväsendet. Dessa utgöras i första rummet av kostnaderna
för den å fortifikationens och Fälttelegrafkårens stater för närvarande
upptagna personalen, som i och med flygbataljonens uppsättande är avsedd
att indragas. Dessa kostnader belöpa sig enligt verkställd beräkning
till sammanlagt 40,041 kronor. Härtill komma kostnaderna för
flygvapnets övningar och flygmaterielens underhåll, uti innevarande års
statsverksproposition beräknade till sammanlagt 211,600 kronor, därav
84,505 kronor under titel III och titel IV av ordinarie vapenanslaget och
127,095 kronor å extra stat. Slutligen böra härtill läggas de å förskottstitel
för närvarande utgående kostnaderna för flygtillägg m. m.,
för år 1918 beräknade till omkring 100,000 kronor. Sammanlagda årliga
kostnaderna för flygvapnet enligt dess nuvarande organisation kunna
alltså beräknas till i runt tal 352,000 kronor. Dragés detta belopp från
de förutnämnda beräknade kostnaderna för flygvapnet enligt den föreslagna
nya organisationen, skulle alltså statsverkets härav föranledda
ökade årliga utgifter uppgå till i jämnt tal 932,500 kronor.

Vad engångskostnaderna angår, skulle dessa enligt de sakkunnigas
beräkning belöpa sig till 6,822,800 kronor. Härtill skulle komma
2,046,000 kronor för uppförande av kasernetablissemang m. m. samt
för iordningställande av flygfält. Sammanlagda kostnaden skulle alltså
uppgå till 8,868,800 kronor. Uti de sålunda beräknade kostnaderna
torde emellertid vissa jämkningar böra vidtagas. Sålunda torde
det av de sakkunniga under artilleribehov upptagna beloppet böra
minskas med 562,300 kronor, utgörande kostnad för anskaffning av
mobiliseringsammunition åt kulsprutor och handvapen. För anskaffande
av erforderlig handvapenammunition i allmänhet kommer jag nämligen
längre fram att föreslå särskilda åtgärder. Då arbetet med uppförande
av kasernetablissemanget måste snarast möjligt taga sin början,
torde, med hänsyn till de alltjämt stegrade materialpriserna, kostnaderna
för detsamma böra höjas till i runt tal 2,500,000 kronor. Vidare
bör till de under fortifikationsbehov beräknade kostnaderna läggas
det av arméförvaltningen angivna beloppet av 15,000 kronor för an -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

skaffande av flygkläder. Slutligen torde på grund av de för närvarande
rådande höga hästpriserna det härför under intendenturbehov upptagna
beloppet böra ökas med 3,600 kronor. De av den nya organisationen
föranledda engångskostnaderna torde därför böra upptagas sålunda:

Artilleribehov..........................(1,279,800 — 562,300=) kronor 717,500: —

Fortifikationsbehov (5,020,000+2,500,000+15,000=) » 7,535,000: —

Intendenturbehov .......................... (510,000 + 3,600=) » 513,600: —

Sjukvårdsbehov ............................................................... » 13,000:_

Summa kronor 8,779,100: —

I enlighet med vad jag förut anfört, torde den föreslagna utvecklingen
av flygvapnet böra ske så hastigt, omständigheterna det medgiva.
Uppsättningen torde sålunda böra taga sin början med år 1918 och vara
genomförd från och med år 1919. Med hänsyn härtill torde de för
uppsättningen beräknade engångskostnaderna böra fördelas på åren
1917 —1919 sålunda:

I 1	År 1917.	År 1918.	År 1919.	Summa kronor.
Artilleribehov......	650,000		67,500				717,500
Fortifikationsbehov.................	1,957,500	—	3,029,500	—	2,548,000	—	7,535,000	_
Intendenturbehov .................	450,000	—	63,600	—	—	—	513,600	_
Sjukvårdsbehov..............	6,500	—	6,500	—	—	—	13,000	—
	3,064,000	—	3,167,100	—	2,548,000		8,779,100	—

Framställning torde alltså böra göras till riksdagen om beviljande
av ett anslag av 8,779,100 kronor för bestridande av engångskostnader
för omorganisation av arméns flygvapen enligt förut angivna grunder.
Av anslaget torde böra för år 1918 äskas ett belopp av (3,064,000 +
3,167,100=) 6,231,100 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under innevarande år förskottsvis utanordna 3,064,000 kronor.

I enlighet med vad nyss nämnts, kommer år 1918 att bliva övergångsår.
I överensstämmelse härmed har jag låtit uppgöra förslag till
stat för flygbataljonen år 1918 (se bil. 2), och slutar denna å ett belopp
av 247,546 kronor 95 öre.

I överensstämmelse med vad i fråga om det nya tunga artilleriregementet
föreslagits, torde för underlättande och tryggande av flygbataljonens
snabba uppsättning böra utverkas riksdagens medgivande, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

(ii)

medel, som besparas till följd av vakanser i volontärbeställningar vid
ingen]örtrupperna, må användas för anställning och avlöning dels under
tiden den 1 november—den 31 december innevarande år av i flygbataljonens
stat för år 1918 upptaget fast anställt manskap, dels ock
under tiden den 1 november—den 31 december 1918 av sådant manskap,
som enligt plan är avsett att tillkomma för år 1919.

Såsom förut nämnts, böra i och med den nya flygbataljonens uppsättning
indragas sådana beställningar vid fortifikationen, som beräknats
för flygvapnet enligt dess nuvarande organisation. Därjämte bör vid
Fälttelegrafkåren dels av enahanda skäl indragas vissa beställningar,
dels ock till följd av parkkompaniets utökning på föreslaget sätt tillkomma
vissa beställningar. Med anledning härav har jag låtit uppgöra
förslag till nya stater för år 1918 för fortifikationen och Fälttelegrafkåren
(se bil. 3 och 4). Dessa medföra en minskning i fortifikationens
stat av 16,272 kronor 50 öre och i Fälttelegrafkårens stat av 2,000
kronor 50 öre. Dessa förslagsstater torde böra föreläggas riksdagen
till godkännande i stället för de uti årets statsverksproposition framlagda
statförslagen.

Kostnaderna för den nya organisationen under år 1918, i vad de
avse personalens avlöningsförmåner enligt stat, skulle alltså uppgå till
[247,546: 95 — (16,272: 50 + 2,000: 50)=] 229,273 kronor 95 öre. Detta
belopp torde böra beräknas under ordinarie anslaget till avlöning och
rekrytering m. m. för år 1918.

Övriga av den nya organisationen under år 1918 föranledda kostnader
komma, med iakttagande av de uti årets statsverksproposition beträffande
underhållsanslagen tillämpade beräkningsgrunder, att uppgå till
följande belopp:

Anslag under civila departementets förvaltning:

Rekrytering .................................... kr. 1,550: —

Anställnings- och avskedspremier » 2,700: —

Hyra, expenser m. m...................... » 1,500: —

Inkvarteringskostnader ................. » 17,260: — kronor 23 010-_

Anslag under artilleridepartementets förvaltning:

Ammunition................................................................. x> 56,700: —

Anslag under fortifikationsdepartementets förvaltning:

Övningsmedel ............................... kr. 211,400: —

Flygtillägg m. m.......................... » 66,300: —

Underhållsmedel............................. x- 558,700:— 836,400:

Transport kronor 916,110: —

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

Transport kronor 916,110: —

Anslag under intendentsdepartementets förvaltning:

Bränsle och lyse åt underofficerare kr. .1,060: —

Stamanställda (naturaunderhåll)... » 48,626:21
Stamhästar (underhåll) .................. » 6,854: 70

avjämnat » 56,550: —

Anslag under sjukvårdsstyrelsens förvaltning:

Sjuk- och veterinärvård ............................................. » 1,500: —

Summa kronor 974,160: —

Då, såsom förut nämnts, uti årets statsverksproposition för flygövningar
och underhåll av flygmateriel under år 1918 beräknats ett belopp
av 211,600 kronor, bör emellertid nyssnämnda belopp minskas till
(974,160 — 211,600=) 762,560 kronor. Då vederbörande anslag för år
1918 redan blivit beräknade, torde ifrågavarande belopp böra å riksstaten
för år 1918 uppföras såsom extra förslagsanslag.

I samband med avgivande av förslag till utveckling av flygvapnet
hava de sakkunniga undersökt, huruvida icke en minskning av kavalleriet
kunde vidtagas. Då emellertid erfarenheterna från kriget bekräftat
kavalleriets oumbärlighet, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda
en minskning av detsamma vare sig i samband med flygvapnets utveckling
eller i annat sammanhang. Härutinnan anser jag mig kunna i
allo instämma med de sakkunniga.

Fortiflkationsmateriel in. ni.

Förslag vid För tillgodoseende av vissa fortifikationsbehov beräknade chefen för

1916 dtg nkS generalstaben i sin skrivelse den 24 mars 1916 tillhopa 2,617,000 kronor,
sålunda fördelat

för verkställande av vissa provisoriska befästningsarbeten.
.......................................................................... kronor 1,181,000: —

d anskaffning av vissa verktygs- och materialförråd.
............................................................................. » 1,400,000: —

» komplettering av viss ingenjörmateriel.............. » 36,000: —

Summa kronor 2,617,000: —

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 yttrade

jag till statsrådsprotokollet, att jag icke hade något att erinra mot de

för anskaffning av vissa verktygs- och materialförråd samt för komplet -

Kungl. ''Majds Nåd. Proposition Nr 72.

tering av viss ingenjörmateriel beräknade beloppen. De behov, varom
här vore fråga, vore nämligen av beskaffenhet att oundgängligen böra
tillgodoses. Vad de ifrågasatta befästningsarbetena däremot anginge,
vore dessa visserligen av behovet påkallade, men ansåge jag mig
dock icke kunna i detta sammanhang tillstyrka, att anslag härför
beräknades. De medel, som kunde beredas för tillgodoseendet av lantförsvarets
behov, borde enligt min mening i första hand avses för stärkandet
av det rörliga försvaret.

I sin berörda skrivelse hade chefen för generalstaben jämväl föreslagit,
att ett belopp av 1,886,200 kronor måtte beräknas för tillgodoseende
av vissa »andra behov». Ehuru jag ansåg det vara synnerligen
önskvärt, därest medel för tillgodoseende av samtliga ifrågavarande, till
fortifikationsbehov närmast hänförliga krav kunde beredas, fann jag mig
dock, med hänsyn till nödvändigheten att behörigen sörja för andra viktigare
försvarskrav, icke kunna i dåvarande sammanhang tillstyrka, att
för de ändamål, varom här vore fråga, beräknades högre belopp än 1,098,300
kronor.

För anskaffning av fortifikationsmateriel syntes alltså böra beräknas
ett belopp av sammanlagt (1,400,000 + 36,000 + 1,098,300=) 2,534,300
kronor.

I enlighet härmed äskades i den till riksdagen avlåtna propositionen
för anskaffning av fortifikationsmateriel ett belopp av 2,534,300 kronor.

Härav beviljade emellertid riksdagen endast 350,000 kronor.

De sakkunniga hava nu uti sina den 21 september och den 31 oktober De eakkunni1916
avgivna utredningar ävensom uti ett sedermera den 15 december gas fora,ag''
1916 avgivet särskilt yttrande föreslagit, att för tillgodoseende av vissa
närmare angivna fortifikationsbehov måtte beräknas ett belopp av sammanlagt
6,797,260 kronor, sålunda fördelat

för anskaffning av vissa verktygs- och material förråd ... kr. 1,140,000: —

» komplettering av viss ingenjörmateriel...................... 3) 154,387: —

» vissa andra behov.............................................................. » 3,772,000: —

» anskaffning av viss teknisk utrustning för ställningskriget
.............................................................................. 3) 1,730,873: —

Summa kronor 6,797,260: —

Beträffande det under rubriken »vissa andra behov» upptagna beloppet
hava de sakkunniga dock ifrågasatt, huruvida icke 1,975,800
kronor av detta belopp borde utgå från medel under annan huvudtitel
än fjärde.

Arméförvaltningens
yttrande.

Departementschefen.

Intendenturutru
stning
åt
linjen och
reserven.
Förslag
vid 1916 års
riksdag.

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Mot vad sålunda beräknats bär arméförvaltningen förklarat sig icke
hava något att erinra.

Då den av de sakkunniga föreslagna anskaffningen av vissa verktyg8-
och materialförråd ävensom kompletteringen av viss ingenjörmateriel
äro av beskaffenhet att snarast böra verkställas och då jag icke
har något att mot de följda beräkningsgrunderna erinra, finner jag mig
böra tillstyrka vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Med. hänsyn till redan beslutad anskaffning av teknisk utrustning
för ställningskriget torde för detta ändamål nu endast böra beräknas ett
belopp av 530,104 kronor.

Vad beträffar den under rubriken »vissa andra behov» upptagna
posten, avser densamma dels anskaffning av viss materiel, dels vidtagande
av vissa för försvaret synnerligen viktiga anordningar. Det är
kostnaderna för dessa senare, som de sakkunniga, i likhet med vad
chefen för generalstaben tidigare föreslagit, ifrågasatt böra delvis bestridas
av medel under aunan huvudtitel. Då emellertid ifrågavarande anordningar
i främsta rummet påkallas ur försvarssynpunkt, torde de för
ändamålet erforderliga medlen böra i sin helhet äskas i detta sammanhang.
Mot postens beräkning i övrigt har jag icke något att erinra.

För anskaffning av fortifikationsmateriel m. m. torde alltså böra av
riksdagen äskas ett anslag av i jämnt tal 5,596,500 kronor. Anslaget
torde böra anvisas för år 1918, med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande
år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna en femtedel eller
i jämnt tal 1,100,000 kronor.

C. IntendenturbehoY.

Uti sin skrivelse den 24 mars 1916 meddelade chefen för generalstaben,
att arméförvaltningens intendentsdepartement på därom framställd
förfrågan uppgivit, att ett belopp av 11,400,000 kronor jämte
vad som återstode att bevilja av redan beräknade värnskattemedel avsåge
den yttersta gräns för under den närmaste tiden erforderliga anskaffningar
av intendenturmateriel, som departementet kunde tillstyrka.
Ifrågavarande belopp vore avsett för komplettering av linjens och reservens
munderingsutrustning. För egen del ansåge sig generalstabschefen
böra tillstyrka intendentsdepartementets förslag. För att förevarande
post skulle kunna inpassas i det ifrågasatta anslaget å 40,000,000
kronor, ansåge generalstabschefen sig dock böra föreslå, att beloppet
begränsades till 11,171,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 april 1916 fann
jag mig med hänsyn till angelägenheten av att snarast möjligt komplettera
förefintliga brister i arméns intendenturutrustning böra tillstyrka,
att för anskaffande av munderingsutrustning åt linjen och reserven beräknades
det av intendentsdepartementet föreslagna beloppet eller
11,400,000 kronor.

I enlighet härmed föreslogs uti den till riksdagen avlåtna propositionen,
att för anskaffning av intendenturmateriel måtte beviljas bland
annat nyssnämnda belopp. Denna framställning blev icke av riksdagen
bifallen. Däremot anvisade riksdagen i annat sammanhang för anskaffning
av intendenturutrustning åt linjen, inbegripet linjereservbataljonerna,
ett belopp av 2,911,887 kronor, att utgå av värnskattemedel.

Beträffande intendenturmaterielen hava de sakkunniga grundat sin De sakknnutredning
på behovet enligt nu gällande krigsorganisation och på nisa den

tillgång, som förefanns den 1 mars 1916. Vid beräkningen av
kostnaderna för bristernas fyllande hava de använt de av arméförvaltningens
intendentsdepartement den 1 februari 1916 beräknade
å-prisen. Med hänsyn till storleken av de förefintliga bristerna hava
de sakkunniga ansett sig böra i varje punkt undersöka, i vad mån man
tillsvidare skulle kunna nedsätta fordringarna på utrustningens fullständighet.
Därvid hava de till en början såsom en av de senaste krigserfarenheterna
framhållit, att uppbådsindelningen icke i och för sig kan
läggas till grund för några gradationer beträffande intendenturutrustningens
fullständighet. Därest det för möjliggörande av anskaffningskostnadernas
fördelning på flera år skulle visa sig önskvärt att tillsvidare
göra inskränkningar i vissa truppers intendenturutrustning, borde
därför eventuella inskränkningar, med bortseende från uppbådsindelningen,
bestämmas med hänsyn uteslutande till de förhållanden, varunder
vederbörande avdelningar vore avsedda att uppträda i krig.

De sakkunniga ansåge sålunda möjligt att utan större fara för krigsberedskapen
till inträffande mobilisering uppskjuta anskaffning av s. k.
småpersedlar, vilka uteslutits redan i 1914 års beräkningar. Med hänsyn
till andra ännu viktigare krav kunde vidare för vissa särskilt angivna
avdelningar munderingsutrustningen tillsvidare beräknas mindre fullständig,
än gällande föreskrifter stadgade. Åven fyllandet av vissa
brister i intendenturutrustningen i övrigt syntes kunna uppskjutas till
krigstillfalle. Den sålunda undanskjutna anskaffningen borde dock äga
rum, så snart omständigheterna det medgåve.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.) 10

Kung!. May.ts Nåd, Proposition Nr 72.

Arméförvalt ningens yttrande.

Då anskaffningen av vissa persedelslag i erforderlig omfattning
under nuvarande krigstillstånd mötte oöverkomliga svårigheter, ansåge
de sakkunniga, att därutinnan förefintliga bristers fyllande icke kunde
upptagas bland de krav, som i främsta rummet borde tillgodoses. Medel
för anskaffande av ifrågavarande persedelslag borde emellertid beräknas,
så snart anskaffningsmöjligheterna förbättrats.

Slutligen ansåge de sakkunniga, att bristernas beräknade värde
borde minskas dels med värdet av vissa persedlar, som vid tidpunkten
för materieltillgångens uppgivande varit av trupp förbanden beställda för
leverans under år 1916, dels med det belopp, som 1916 års riksdag för
intendenturmateriel beviljat att utgå av värnskattemedel. Sedan motsvarande
belopp avdragits, uppginge enligt de sakkunnigas beräkning
den brist i fråga om utrustningsbehovet för linje- och reservtrupperna,
som i främsta rummet borde tillgodoses, till ett värde av 5,045,500
kronor.

Uti sitt över de sakkunnigas förslag avgivna yttrande har arméförvaltningen
framhållit, att kravet på, att arméns intendenturutrustning
skulle motsvara krigsberedskapens behov, icke kunde eftergivas. Framför
allt i vårt land med dess under större delen av året hårda klimat vore
det en nödvändighet, att beklädnadsutrustningen redan i fredstid vore
fullt tillgodosedd. Åven sådana avdelningar, för vilka vissa inskränkningar
beträffande annan materiel möjligen kunde medgivas, måste i fråga
om munderingsutrustningen vara fullt krigsberedda.

Beträffande de av de sakkunniga ifrågasatta inskränkningarna av
munderingsutrustningens fullständighet förklarade arméförvaltningen sig,
om ock med tvekan, kunna biträda förslaget att ur beräkningen utesluta
kostnaderna för anskaffning av de s. k. småpersedlarna. I övrigt ansåge
arméförvaltningen, att minskning av munderingsutrustningens fullständighet
icke kunde medgivas i den utsträckning, som de sakkunniga
förutsatt. Gentemot de sakkunnigas uttalande, att kostnaderna för anskaffning
av vissa persedelslag med hänsyn till de svårigheter, som under
nuvarande förhållanden mötte för sådan anskaffning, icke nu borde
upptagas bland de krav, som i främsta rummet borde tillgodoses, ville
arméförvaltningen inlägga en bestämd gensaga. Arméförvaltningen ansåge
det icke heller möjligt att biträda de sakkunnigas mening, att
de beräknade kostnaderna för fyllande av bristerna i intendenturutrustningen
skulle minskas med värdet av vissa sådana persedlar, som blivit
beställda för leverans under år 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 75

Beträffande övrig intendenturutrustning m. in. förklarade sig arméförvaltningen
kunna biträda de sakkunnigas mening, att anskaffning av
viss sådan utrustning för linje- och reservtrupperna kunde som en nödfallsutväg
undanskjutas till krigstillfälle.

Av såväl de sakkunnigas utredning som arméförvaltningens ytt- Departements
rande framgår, att betydande brister förefinnas i linje- och reservtrup- che,en''
pernas intendenturutrustning. På frågan, i vilken omfattning medel nu
böra beräknas för dessa bristers fyllande, anlägga emellertid de sakkunniga
och arméförvaltningen i mycket olika synpunkter. Medan de
förra anse, att man för närvarande bör kunna begränsa sig till ett belopp av
5,045,500 kronor, har arméförvaltningen uti sina beräkningar kommit till
en avsevärt högre summa. Huru önskvärt det än vore att redan nu
kunna i full utsträckning tillgodose samtliga de påvisade behoven, torde
detta emellertid icke låta sig göra. Med hänsyn till de betydande kostnader,
som fyllandet av de inom olika områden förefintliga bristerna i
arméns utrustning kommer att medföra, och i avvaktan på de ytterligare
erfarenheter, som det pågående kriget kan komma att lämna, torde
bland de krav, för vilkas tillgodoseende medel nu böra av riksdagen
äskas, endast sådana böra upptagas, vilkas undanskjutande skulle medföra
fara för arméns krigsberedskap och för vilkas fyllande inom den
närmaste tiden möjlighet föreligger. Då av de sakkunnigas utredning
framgår, att dessa synpunkter även varit för dem bestämmande, och då
det av de sakkunniga beräknade beloppet icke torde kunna utan allvarlig
risk ytterligare nedsättas, finner jag mig böra tillstyrka, att för
fidlständigande av linje- och reservtruppernas intendenturutrustning beräknas
ett belopp av 5,045,500 kronor.

Beträffande landstormens förseende med utrustning avgåvo särskilda intendeninom
lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga den 1 november Mnj°g”åt
1915 utredning och förslag. Enligt nämnda utredning beräknades kost- ^land-^
naderna för den utrustning, som borde för statsmedel anskaffas ut- ^andirtormsöver
vad som avsetts med det av 1915 års riksdag till anskaffande av sakkunnigas
viss intendenturmateriel anvisade belopp av 3,362,000 kronor, till förslag.
15,313,254 kronor 93 öre. Detta belopp borde enligt de sakkunnigas
mening fördelas på tre särskilda perioder, nämligen

lista perioden, omfattande år 1916 kronor 6,244,802: 67

2-dra » )) åren 1917—1920............... » 6,856,102:26

3:dje » » » 1921—1924.............. » 2,212,350: —

Summa kronor 15,313,254: 93

Förslag till
1916 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

För bestridande av kostnaderna under första perioden, 6,244,802
kronor 67 öre, kunde i första hand påräknas ett av 1914 års senare
riksdag för intendenturutrustning åt landstormen av värnskattemedel beräknat
belopp av 2,089,000 kronor. Framställning borde därför göras
hos riksdagen om, att detta belopp finge disponeras redan under år
1916. Vidare funnes att tillgå besparingar å de av 1915 års riksdag
av värnskattemedel beviljade 3,362,000 kronor för anskaffande av viss
intendenturmateriel, vilka besparingar förslagsvis kunde beräknas komma
att uppgå till 575,000 kronor. Med frånräknande av ifrågavarande båda
belopp, tillhopa 2,664,000 kronor, skulle således återstå 3,580,802 kronor
67 öre. Detta belopp borde äskas av 1916 års riksdag, med rätt
för Kungl. Maj:t att utbetala detsamma redan under nämnda år.

De å andra perioden fallande kostnaderna, 6,856,102 kronor 26 öre,
borde med lika belopp fördelas på vart och ett av de fyra år, perioden
omfattade, samt i form av årligt extra anslag av 1,714,026 kronor äskas
av riksdagen.

Kostnaderna under tredje perioden, 2,212,350 kronor, borde jämväl
med lika belopp eller i runt tal 553,088 kronor fördelas på de särskilda
år, perioden omfattade, samt i form av extra anslag äskas av riksdagen.

Uti den 19 november 1915 avgivet yttrande förklarade arméförvaltningens
intendentsdepartement sig anse de sakkunnigas förslag innebära
en god lösning av frågan om landstormens beklädnad och förseende med
annan intendenturutrustning. Att den framlagda utrustningsplanen sedermera
måste utvidgas och kompletteras, vore givet, men därest förslaget
antoges, hade dock eu fast grund för materielanskaffningen vunnits samt
klara och bestämda riktningar angivits för den följande utvecklingen.

Uti- mitt förutnämnda anförande till statsrådsprotokollet den 28 april
1916 yttrade jag beträffande landstormens förseende med erforderlig utrustning
bland annat följande:

»Att frågan om landstormens förseende med en ändamålsenlig och
med hänsyn till dess uppgifter anpassad utrustning är av mycket stor
betydelse, torde icke närmare behöva påvisas. Den år 1914 företagna
landstormsmobiliseringen har härutinnan lämnat åtskilliga lärdomar.
Den viktigaste torde vara, att därest landstormen skall på ett fullt effektivt
sätt kunna tagas i anspråk för landets försvar, man icke med någon
större säkerhet kan räkna på, att landstormsmännen själva i allmänhet
skola kunna medföra erforderlig munderingsutrustning. I samma mån
som landstormen tillämnas mera viktiga uppgifter i händelse av krig,
blir det mera betydelsefullt, att dess utrustning blir sådan, att landstorms -

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 12.

männen skola med minsta möjliga umbäranden kunna övervinna fältlivets
svårigheter. Det torde under sådana förhållanden vara högeligen
önskvärt, att staten för landstormen anskaffar beklädnadsutrustning, som
med avseende å beskaffenheten i det väsentligaste sammanfaller med
linjens och som beträffande fullständigheten i huvudsak lämpas efter
arten av den tjänstgöring, som enligt uppgjorda planer åligger de olika
landstormskategorierna.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget avser ett fullföljande av
den plan för landstormens utrustning, som de sakkunniga framlade i
särskild skrivelse den 30 mars 1915 rörande en första komplettering
under den närmaste framtiden av landstormens intendenturmateriel och
mot vilken plan 1915 års riksdag icke hade något att i sak erinra.
Med hänsyn till vad jag förut anfört och då den verkställda utredningen
icke giver mig anledning till någon erinran, finner jag mig böra tillstyrka,
vad de sakkunniga föreslagit beträffande såväl intendenturmateriel
för de särskilda landstormskategorierna som de persedelslag, vilka i första
hand böra ingå i denna utrustning, likasom ock i fråga om grunderna
för dessas anskaffning. Att landstormens persedlar böra vara av samma
modell och beskaffenhet som de för armén avsedda, är nödvändigt, för
att de skola kunna omsättas genom användning vid armén.»

I anslutning till vad sålunda anförts, äskades uti den till riksdagen
avlåtna propositionen för anskaffande av intendenturutrustning åt landstormen
3,580,800 kronor, utgörande det av de sakkunniga för första
perioden beräknade ytterligare erforderliga beloppet. Härav beviljade
emellertid riksdagen endast 2,400,000 kronor.

Med utgångspunkt från landstormens persedeltillgång den 1 januari
1916 hava de sakkunniga beräknat det behov av intendenturutrustning
för landstormen, som i främsta rummet borde tillgodoses, till ett värde av
19,530,970 kronor. I likhet med 1915 års sakkunniga hava de sakkunniga
härvid utgått från, att all landstorm borde erhålla fullständig militär
uniform, om möjligt av samma beskaffenhet som fälthärens stridande
avdelningar, övrig munderingsutrustning borde med vissa inskränkningar
beräknas på i huvudsak samma sätt som för reservens stridande
avdelningar.

Från nyssnämnda belopp, 19,530,970 kronor, borde emellertid dragas
dels värdet av vissa persedelslag, som för närvarande ej i någon
större utsträckning kunde anskaffas, dels värdet av vissa äldre persedlar,
vilka kunde beräknas överförda från linjen till landstormen, dels
slutligen vad 1916 års riksdag beviljat för landstormens utrustning. För

De sakkunnigas
förslag.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Arméförvaltningens

yttrande.

Departements chefen.

tillgodoseende av de krav i fråga om landstormens intendenturuRustning,
som borde i främsta rummet tillgodoses, borde alltså, enligt de sakkunnigas
mening, upptagas ett belopp av 9,061,875 kronor. Hela detta
belopp vore avsett för fullständigande av landstormens munderingsutrustning
enligt vissa av de sakkunniga närmare angivna grunder.

Arméförvaltningen har uti sitt i ärendet avgivna yttrande förklarat
sig kunna instämma i de sakkunnigas förslag.

Med hänsyn å ena sidan till förefintliga bristers storlek och å andra
sidan till det av krigets erfarenheter påvisade behovet att göra hela landstormen
ur utrustningssynpunkt militärt användbar, hava de sakkuhniga
uti sin utredning förklarat sig anse, att det krav beträffande landstormens
munderingsutrustning, som i främsta rummet måste tillgodoses, vore,
att samtliga landstormsmän snarast möjligt erhölle sådan munderingsutrustning,
att de bleve för marsch, förläggning och strid användbara
soldater. Uti detta de sakkunnigas yttrande anser jag mig med
krigets erfarenheter för ögonen kunna till fullo instämma. Vid sådant
förhållande och då jag icke har något att erinra mot de uti de sakkunnigas
utredning följda beräkningsgrunderna, finner jag mig böra
tillstyrka, att för fullständigande av landstormens intendenturuRustning
beräknas ett belopp av 9,061,875 kronor.

Med frågan om landstormens förseende med utrustning sammanhänger
på det närmaste frågan om anskaffande av härför erforderliga
förrådsutrymmen. Beträffande denna sak hava förutnämnda inom lantförsvarsdepartementet
tillkallade landstormssakkunniga jämväl avgivit
yttrande. Enligt denna utredning skulle kostnaderna för landstormsförrådens
ordnande uppgå till ett belopp av 1,126,300 kronor.
Anvisandet av dessa medel borde i huvudsak följa den ordning, de sakkunniga
föreslagit för materielanskaffningen. Hela den föreslagna nyeller
tillbyggnaden på ett och samma ställe borde utföras på en gång
och icke fördelas på de olika perioderna. Under den första perioden
måste i anledning därav förrådsutrymme beredas för större styrka än
den, för vilken utrustningen anskaffades eller fullständigades under samma
period.

Under dessa förutsättningar beräknade de sakkunniga för ordnande
av landstormsförråd under första perioden ett belopp av 559,300 kronor.
Då emellertid redan funnes tillgängliga dels ett av 1914 och 1915 års
riksdagar för uppförande av landstormsförråd anvisat belopp av 150,100

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

kronor, dels besparingar å förut anvisade anslag, uppgående till 43,611
kronor, skulle av riksdagen behöva äskas ett belopp av 365,589 kronor.
Återstoden, 567,000 kronor, borde äskas för perioden 1917 —1920.

I anslutning till vad sålunda föreslagits, äskades av 1916 års riksdag
för uppförande av landstormsförråd ett belopp av 365,589 kronor.
Härav beviljade riksdagen 240,000 kronor.

De sakkunniga hava ansett, att landstormens förrådsfråga bör lösas
i sammanhang med arméns förrådsfråga i dess helhet, vilken vore föremål
för särskild, ännu ej avslutad utredning. Då möjlighet torde finnas
att tillsvidare provisoriskt ordna förvaringen av landstormens utrustning,
ansåge de sakkunniga ifrågavarande behov icke tillhöra dem, som
i främsta rummet borde tillgodoses.

Härutinnan anser jag mig kunna instämma med de sakkunniga.

Kostnaderna för de intendenturmaterielbehov, vilka i främsta rummet
böra tillgodoses, torde alltså böra beräknas sålunda:

för fullständigande av linjens och reservens munde ringsutrustning.

........................................................ kronor 5,045,500: —

för fullständigande av landstormens munderings utrustning

................................................................. » 9,061,875: —

Summa kronor 14,107,375: —

Detta belopp torde emellertid böra minskas med 5,326,423 kronor,
utgörande det belopp, som i årets statsverksproposition äskats för anskaffning
av intendenturmateriel och som är avsett att utgå av värnskattemedel.
Det belopp, som i detta sammanhang bör av riksdagen äskas,
utgör således (14,107,375—5,326,423=) 8,780,952 kronor eller i jämnt tal
8,781,000 kronor.

Såsom förut under rubriken artilleribehov nämnts, skulle för täckande
av de utav 1914 års senare riksdag beräknade engångskostnaderna för
intendenturmateriel erfordras ett ytterligare belopp av 3,500,000 kronor,
avsett att utgå från medel under fjärde huvudtiteln. Med de här följda
grunderna för beräkningen av ytterligare erforderlig intendenturmateriel,
ingår emellertid nyssnämnda belopp uti berörda 8,781,000 kronor.
Någon anvisning för täckande av nyssnämnda år 1914 beräknade engångskostnadsbelopp
erfordras alltså icke.

Med hänsyn till angelägenheten av, att anskaffningen snarast möjligt
kommer till stånd, torde hela det för ifrågavarande ändamål beräk -

Samman fattniny.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

nade anslaget höra utgå under år 1918, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna en
femtedel eller i jämnt tal 1,750,000 kronor.

D. Sjukvårds- och veterinärbeliov.

Med underdånig skrivelse den 10 mars 1916 överlämnade arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse approximativa uppgifter dels å förefintliga brister
i utrustningsbehoven av sjukvårds- och veterinärmateriel, som icke kunde
täckas med till styrelsens förfogande ställda medel, dels ock å de beräknade
kostnaderna för anskaffning av ifrågavarande materiel. Styrelsen
beräknade dessa kostnader till sammanlagt 985,446 kronor.

De sakkunniga hava ansett ifrågavarande materielanskaffning med
nödvändighet böra hänföras till de lantförsvarsbehov, som borde i främsta
rummet tillgodoses. 1 särskilt yttrande den 15 december 1916 hava
de dessutom framhållit, att ytterligare ett belopp av 4,820 kronor för
anskaffande av sjukvårdsmateriel för vissa avdelningar vore att hänföra
till behov av samma beskaffenhet.

Arméförvaltningen har för sin del tillstyrkt bifall till vad de sakkunniga
härutinnan föreslagit.

Då det är av synnerlig vikt, att ifrågavarande brister i sjukvårdsoch
veterinärmaterielen snarast bliva avhjälpta, och då jag icke har något
att erinra mot de uppgjorda beräkningarna, torde för anskaffning av
sjukvårds- och veterinärmateriel böra äskas ett belopp av (985,446 +
4,820=) 990,266 kronor eller i jämnt tal 990,300 kronor. Detta belopp
torde böra anvisas för år 1918, med rätt för Kungl. Majrt att redan
under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna en
femtedel eller i jämnt tal 200,000 kronor.

II.

Förslag av sakkunniga för verkställande av utredning angående
frågan om beredande av ökad ammunitionstillverkning.

Arméns fabriker utgöras av ammunitionsfabriken, vars verksamhet
bedrives å två avdelningar, den ena vid Marieberg i Stockholm och den
andra å Karlsborg, Karl Gustafs stads gevärsfaktori och Åkers krutbruk.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skall ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelning
förflyttas till Karlsborg, och hava kostnaderna härför av riksdagen
beräknats till 950,000 kronor, att förskottsvis utgå av statsver -

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

keta värnskattefond och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna
för nu till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens
samtycke försäljas, kunna komma att inflyta.

Uti särskild skrivelse den 16 februari 1916 föreslog arméförvaltningens
artilleridepartement, dels att en helt ny ammunitionsfabrik måtte
upprättas invid Jönköping för eu beräknad kostnad av 10,000,000 kronor,
däri inberäknade de av 1914 års senare riksdag för Mariebergsavdelningens
flyttning avsedda 950,000 kronor, dels att för säkerställande av
arméns behov av handvapen det nuvarande gevärsfaktoriet måtte utvidgas
för eu kostnad av i runt tal 1,000,000 kronor, dels ock att för
säkerställande av arméns krutbehov ett nytt krutbruk måtte anläggas
invid Jönköping för en beräknad kostnad av 2,750,000 kronor. I anslutning
härtill hemställde departementet, att till dess förfogande måtte
för angivna ändamål ställas ett belopp av 13,750,000 kronor.

Uti den 24 mars 1916 avgivet yttrande tillstyrkte chefen för generalstaben,
att för utvidgning av gevärsfaktoriet och anläggningen av det
nya krutbruket måtte anvisas de av artilleridepartementet beräknade beloppen.
Då det för den nya ammunitionsfabriken erforderliga beloppet
däremot icke kunde, även med frånräknande av förutnämnda 950,000
kronor, inpassas inom ramen av det då ifrågasatta 40-miljonersanslaget,
borde ur planen för detsamma utbrytas vissa avdelningar, representerande
en sammanlagd anläggningskostnad av 2,175,000 kronor. För arméns
fabriker borde alltså beräknas följande belopp, nämligen

för utvidgning av gevärsfaktoriet .............................. kronor 1,000,000: —

)> anläggning av nytt krutbruk................................ » 2,750,000: —

» » » ny ammunitionsfabrik................. » 6,875,000: -

eller tillhopa kronor 10,625,000: —

1 överensstämmelse med vad dåvarande chefen för lånt försvarsdepartementet
uttalat till statsrådsprotokollet den 10 juli 1914 vid anmälan av
frågan om anvisande av medel till vissa byggnadsföretag vid armén,
borde ifrågavarande kostnader, enligt chefens för generalstaben uppfattning,
utgå ur lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Vid ärendets anmälan inför Kuugl. Maj:t den 28 april 1916 yttrade
jag till statsrådsprotokollet, att jag, i likhet med vederbörande myndigheter,
ansåge det vara av synnerlig vikt för arméns krigsberedskap, att
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.) 11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Arméförvaltningens
artillcridepartements
framställning

den 10
februari
1916.

a) Allmänna
synpunkter.

arméns fabriker utvidgades. Med hänsyn till angelägenheten av att
kunna tillgodose det trängande behovet av en förstärkning av härens
tunga artilleri, fann jag mig dock icke kunna tillstyrka, att medel i dåvarande
sammanhang beräknades för åtgärder till fabrikernas utvidgande.
I likhet med chefen för generalstaben liölle jag före, att kostnaderna för
sådana åtgärder borde, i överensstämmelse med vad 1914 års senare
riksdag besluta i fråga om kostnaderna för byggnader i samband med
den nya härordningen, utgå av tomtförsäljningsmedel. Med fattande av
beslut rörande ifrågavarande anläggningar syntes böra anstå till ett
kommande år. Innan ärendet förelädes riksdagen, syntes ytterligare
utredning i vissa avseenden vara erforderlig.

De sakkunniga för verkställande av utredning angående frågan om
beredande av ökad ammunitionstillverkning hava nu föreslagit uppförande
av dels en ny ammunitionsfabrik, dels ock ett nytt krutbruk.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för dessa förslag.

Ny ammunitionsfabrik.

Under erinran om de åtgärder, som på grund av rådande förhållanden
vidtagits för höjandet av landets krigsberedskap, framhöll arméförvaltningens
artilleridepartement uti sin förenämnda särskilda skrivelse den
16 februari 1916 angelägenheten av, att tillverkningsförmågan vid arméns
fabriker avsevärt utökades. Vad ammunitionsfabriken anginge, vore denna
icke tillräcklig för säkerställande av arméns ammunitionsbehov i händelse
av krig. Vid bedömandet av den för ifrågavarande fabrik nödvändiga
storleken borde hänsyn tagas dels till mobiliseringsbehovet av ammunition,
dels det ersättningsbehov av ammunition, som beräknades gorå sig
gällande under ett krig, dels ock de tillverkningskrav, som ställdes på fabriken
för tillhandahållande av ammunition för fredsförbrukning. Samtliga
dessa synpunkter borde ses mot möjligheten av att i tillräcklig
mängd och till antagliga priser kunna erhålla ammunition från enskilda
tillverkare inom landet. För närvarande funnes inom landet endast en
firma, som tillverkade fullständiga skarpa patroner för 6,5 mm. vapen
till sådan myckenhet, att kraftdrivna maskiner användes, men denna
firmas kapacitet vore ändock så ringa, att dess befintlighet ej nämnvärt
inverkade på förevarande fråga, vartill komme, att därstädes tillverkad
vara betingade för staten oförmånliga priser.

En närmare undersökning av förenämnda på ammunitionsfabrikens
storlek inverkande olika faktorer ledde till det resultatet, att en betyd -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. H;5

lig utvidgning av ammunitionsfabriken vore ur såväl krigs- som fredssynpunkt
nödvändig.

Såsom förut nämnts, vore ammunitionsfabriken enligt 1914 års härordningsbeslut
avsedd att i sin helhet förläggas till Karlsborg. Detta
beslut grundade sig på en av försvarsberedningarna verkställd utredning.
Beredningarna hade nämligen ansett, att å Karlsborg funnes invid därvarande
fabrik utrymme för utvidgning av fabriksetablissemanget och att
genom ett sammanförande av de båda fabriksavdelningarna på en plats
till en enda fabrik besparingar kunde göras beträffande förvaltning, maskinella
anordningar och förråd samt att dessa besparingar komme att
uppväga de ökade transportkostnader, som skulle uppstå vid distribuering
av fabrikens tillverkningar ensamt från Karlsborg.

Därest det, såsom försvarsberedningarna och 1914 års riksdag syntes
hava menat, endast gällde att till Karlsborg förflytta den nuvarande
Mariebergsavdelningen, skulle det vid fästningen avsedda utrymmet
kanske vara tillräckligt. Men som, enligt den verkställda utredningen,
en högst avsevärd utvidgning måste kombineras med förflyttningen,
räckte icke området till för det avsedda ändamålet. Redan av detta,
enligt departementets åsikt, avgörande skäl borde en förflyttning till
Karlsborgs fästningsområde icke ifrågakomma. Denna ändring av 1914 års
riksdagsbeslut vore således en naturlig följd av de utredningar beträffande
ammunitionsbehovet, som världskriget föranlett. Härtill komme en annan
erfarenhet beträffande Karlsborg, som jämväl gjorts under året. Det hade
visat sig möta mycket stora svårigheter att anskaffa den för forcering
av driften erforderliga arbetskraften, och särskilda åtgärder i byggnadsväg
hade därför måst vidtagas. Dessa erfarenheter finge icke underskattas,
och syntes det departementet, som om svårigheterna att å Karlsborg
anskaffa, förlägga och underhålla det stora antal arbetare och arbeterskor,
som en fabrik av här föreslagen storlek med nödvändighet
erfordrade, i synnerhet i krigstid, utgjorde ett starkt hinder för en förflyttning
dit av hela driften. Slutligen ville departementet bestämt framhålla
olägenheten av att på eu enda plats koncentrera så gott som all
tillverkning av handgevärsammunition. Den utveckling, som luftkriget
tagit under nu pågående krigs förvecklingar, talade härvid ett språk, som
vore allvarligt nog. En centralisering av ammunitionstillverkningen till
Karlsborg kunde därför även ur denna synpunkt icke förordas.

Av sist anförda skäl borde emellertid icke heller ett nedläggande
av Karlsborgsavdelningen ifrågakomma, därest beslut fattades om en ny
fabriks anläggande på annat håll. Däremot talade jämväl den omstän -

b) Animunitionsfabrikens

förläggnin g.

c)Kostnaderna
in. in.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

digheten, att Karlsborgsanläggningen, såväl vad byggnader som maskiner
anginge, vore i ett modernt och fullgott skick. De genom eventuell
minskning av administrations- m. 11. kostnader möjliga besparingarna
syntes därjämte bliva mycket obetydliga. Slutligen ville departementet
framhålla, att den nuvarande Mariebergsavdelningen svårligen i
annat än vissa delar kunde utnyttjas vid den nya fabriken. Dels vore
flertalet maskiner av ganska gammalmodig konstruktion, dels vågade
departementet under nuvarande förhållanden icke tillråda verksamhetens
nedläggande därstädes ens för en jämförelsevis kort tidsperiod. Mariebergsavdelningen
borde därför kvarstå, tills den nya fabriken kunde
igångsättas, då den förras drift, om de politiska förhållandena det medgåve,
kunde avvecklas och dess äldre maskiner uppställas som en välbehövlig
reserv.

Såsom lämplig ort för den nya ammunitionsfabrikens förläggningville
departementet efter samråd med chefen för generalstaben föreslå
Jönköping, vars belägenhet syntes jämförelsevis skyddad även mot luftanfall.
Förutom övriga lämpliga förhållanden i denna stad syntes frågan
om arbetspersonal och bostäder där jämförelsevis lätt kunna ordnas.
Aktiebolaget Jönköping—Vulcan hade därjämte inom staden stora fabriksanläggningar
för tillverkning av tändstickor, vilka nästan uteslutande
ginge på export, och väntade bolaget, att exporten vid ett krigsfall
komme att till största delen upphöra. För den händelse driften vid
ammunitions fabriken måste forceras, syntes därför inom denna ort riklig
såväl manlig som kvinnlig arbetskraft stå till förfogande.

På grund av vad sålunda anförts, ville artilleridepartemeutet beträffande
ammunitionsfabrikens förläggande föreslå,

dels att en helt ny fabrik upprättades i Jönköping med viss närmare
angiven kapacitet,

dels att avdelningen å Karlsborg efter pågående mindre komplettering
kvarstode oförändrad,

dels ock att något beslut om Mariebergsavdelningens framtida avveckling
ej fattades, förrän frågan om ammunitionsfabrikens utökning
blivit löst och ny fabriksavdelning trätt i verksamhet.

Utgående från vad förut anförts beträffande kapacitet och förläggningsplats
hade artilleridepartementet låtit utarbeta plan och kostnadsberäkningar
för en ny ammunitionsfabrik, förlagd till det s. k. llosenlundsområdet
vid Jönköping.

Enligt nämnda beräkningar skulle sammanlagda kostnaden enligt
då gällande priser uppgå till 10,000,000 kronor, sålunda fördelade:

	Kung}. Maj\ts Nåd.	Proposition Nr 72.		K5
för	byggnader ...................................	.............. kronor	2,650,000	—
»	inventarier ........................................	....................... >’	155,000	—
))	maskiner...........................................	....................... »	2,757,000	—
))	elektrisk utrustning.......................	....................... »	520,000	—
»	reservkraftcentral ................	........................ )>	270,000	—
))	yttre arbeten...................................... järnväg till fabriksområdet...........	........................ B	850,000	_
	....................... ))	ioo''ooo	—
»	bostäder .............................................	...................... »	700,000	—
	ångkök med matsal och tvätt	........................ ))	260,000	—
	gjuteri och valsverk	........................ )>	1,350,000	—
»	diverse utgifter ...............................	....................... )J	388,000	—
		Summa kronor	10,000,000	—

I nämnda summa inginge jämväl de 950,000 kronor, som vore
beräknade i och för Mariebergsavdelningens förflyttning.

Kostnadsberäkningarna för byggnader, bostäder, vägar, planteringar
och yttre anordningar, invändiga gas-, vatten- och avloppsledningar samt
ångkök och tvättinrättning, värme- och ventilationsanordningar hade
underkastats granskning av särskilda för ändamålet anlitade sakkunniga
personer. Någon dylik granskning hade däremot ej ägt rum beträffande
kostnaderna för de elektriska anläggningarna, enär beräkningarna uppgjorts
i samarbete med Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget.

Då erfarenheten utvisat, att det för ammunitionsfabriken skulle vara
synnerligen fördelaktigt att göra sig oberoende av nuvarande leverantörer
och själv tillverka sitt behov av såväl hyls- och kulmantelämnen
som'' mässingsbult, hade mässingsverk med gjuteri och valsverk ansetts
böra ingå i den nya anläggningen.

Bostäder hade beräknats endast för befäl och underbefäl till ett
antal av 30 hushåll. För beredande av egna hem åt arbetsförmän och
arbetare vore viss del av fabriksområdet avsedd att upplåtas.

Enligt av stadsfullmäktige i Jönköping fattat beslut hade staden
förbundit sig att framdraga vatten- oclE gasledningar till ammunitionsfabriken
samt leverera vatten och gas enligt gällande taxa. Däremot
hade staden icke ansett sig kunna lämna elektrisk energi. Sådan kunde
emellertid erhållas från Trollhätte kraftverk.

Jönköpings stad hade även förklarat sig villig att anlägga sådan
spårväg till ammunitionsfabrikens område, att på den kunde transporteras
järnvägsvagnar av kraftigaste typ, samt att draga spårvägen fram till
Jönköpings Strands omlastningsstation och förbinda den med statens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

d) Erforderlig
personalökning.

järnvägsspår under villkor, dels att staten bidroge till kostnaderna med
100,000 kronor, dels att medgivande lämnades att på det sålunda anlagda
spårvägsspåret transportera ej blott de järnvägsvagnar, som vore
avsedda för ammunitionsfabriken utan jämväl vagnar till annan industri,
som redan funnes vid linjen eller framdeles därstädes kunde
uppstå.

Det för fabriksanläggningen avsedda området vore beläget öster om
staden invid sjön Vättern och hade tillgång till goda förbindelser med
staden och statens järnvägar samt vore strategiskt väl skyddat. Området,
vilket hade en areal av omkring 75 hektar, tillhörde Jönköpings stad,
men hade staden förklarat sig villig att avstå detsamma antingen mot
en ersättning av 4,000 kronor för hektar eller hellre mot erhållande i
utbyte av lika stor areal av de i områdets närhet belägna, kronan tillhöriga
lägenheterna Österängen nr 2 och Mellanängen nr 1 i Ljungarums
socken. Artilleridepartementet funne sig böra tillstyrka, att området
förvärvades genom det av staden ifrågasatta markbytet.

Beträffande sättet för gäldandet av kostnaderna för den nya ammunitionsfabriken
ansåge sig departementet böra föreslå, att dessa i första
hand täcktes genom de medel, som en framtida försäljning av Mariebergsområdet
i Stockholm kunde komma att tillföra statsverket.

Den föreslagna nya ammunitionsfabriken medförde, yttrade artilleridepartementet,
givetvis en ökning av befäls- och förvaltningspersonalen.
Flertalet djdik personal kunde emellertid, i likhet med vad fallet vore
med själva arbetarna, anskaffas på inom industrien vanligt sätt och avlöningarna
påläggas tillverkningskostnaderna. Däremot erfordrades en
viss ökning av den fast anställda personalen, beroende på den nya fabrikens
i jämförelse med den nuvarande Mariebergsavdelningen avsevärt
större omfattning. För denna personal — ingenjörer, verkmästare, förvaltare
m. fl. — måste särskilda avlöningsförmåner uppföras å stat.
Behovet av ökad besiktningspersonal medförde jämväl, att större krav
måste ställas på artilleriregementenas förmåga att utan men för trupptjänsten
avstå för besiktning och kontroll nödigt antal officerare.

Den personal, för vilken särskilda löneförmåner borde upptagas å
staten för artilleriets fabriker och tyganstalter eller som måste ställas
till disposition av artilleritruppförbanden, utgjordes av

1 arbetsofficer (artilleriofficer),

1 besiktningsofficer (artilleriofficer),

1 överingenjör,

1 ingenjör vid fabriken,

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 72. K7

1 ingenjör vid gjuteriet och valsverket,

12 verkmästare vid fabriken,

2 verkmästare vid gjuteriet och valsverket,

1 förvaltningschef,

1 förvaltare,

1 registrator och

2 fabriksskrivare.

Enär behovet av denna personal ej framträdde förrän i samband
med fabrikens igångsättande och själva anläggandet toge avsevärd tid
samt dessutom ytterligare utredningar beträffande personalfrågan syntes
önskvärda, ansåge departementet sig för närvarande icke böra härutinnan
göra någon framställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde artilleridepartementet,

dels att för anläggning av en ny ammunitionsfabrik i Jönköping
måtte ställas till departementets förfogande ett belopp av 10,000,000
kronor, att utgå under åren 1916—1918,

dels ock att departementet måtte bemyndigas att med Jönköpings stad
träffa avtal rörande det för fabriksanläggningen erforderliga markbvtet.

Uti sitt den 19 december 1916 avgivna underdåniga yttrande hava
de sakkunniga framlagt förslag för det framtida ordnandet av tillverkningen
inom landet av det beräknade behovet av ammunition för eldhandvapen.

De sakkunniga hava därvid till en början framhållit vissa allmänna
synpunkter angående lämpligheten av statsdrift. Såsom motivering för
den av artilleridepartementet föreslagna nya statsfabriken hade departementet
anfört bland annat, att tillverkningen vid en statsdriven ammunitionsfabrik
ställde sig för kronan ekonomiskt fördelaktig, i det att merkostnaden
för varje patron, som inköptes från enskilda tillverkare, kunde
sättas till minst 3 öre. Av de sakkunniga verkställda beräkningar utvisade
även, att vid väl skött statsdrift en besparing för staten komme
att uppstå. Alla de faktorer, som vid en dylik beräkning borde tagas
med i räkningen, hade dock ej kunnat värdesättas, enär vissa kostnader
för framställning av i hylsorna ingående legeringar ej vore kända annat
än genom inköpspriset. Av de verkställda beräkningarna framginge
dock, att besparingen vid statsdrift komme att utgöra minst 2 öre för

e) Artilleridepartementets
hemställan.

De sakkunnigas

förslag.

a) Allmänna
synpunkter.

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

patronhylsa. Åven tillverkning av kulor och tändhattar ställde sig ekonomiskt
fördelaktigare vid statens fabriker. De sakkunniga ansåge därför,
att den av artilleridepartementet beräknade besparingen pr patron (utan
krut) eller 3 öre säkerligen komme att överensstämma med verkliga förhållandet.
Skillnaden mellan det nettopris (ränta, amortering m. in. ej
beräknade å fabrikens anläggningskostnad), till vilket tillverkningen
kunde ske vid statens fabriker, och inköpspriset från enskilda tillverkare
syntes kunna sättas till 4 å 5 öre. Ur anslagssynpunkt ställde sig
således statsdriften ännu mycket gynnsammare.

Redan 2 öres vinst pr patron vore emellertid betydlig, då det gällde
masstillverkning i den skala, varom här vore fråga. De sakkunniga
hade därför för att vara på den säkra sidan ansett sig böra utgå från denna
siffra såsom grundvärde vid beräkningarna av statsdriftens ekonomiska
fördelar. En beräkning rörande de ekonomiska förhållanden, som skulle
inträda, därest handvapensammunitionstillverkningen, i den mån denna
icke kunde jämlikt 1914 års härordningsbeslut bedrivas endast vid Karlsborg,
lades på den privata industrien i stället för till fabriker under statsdrift,
gåve vid handen, att staten efter 15 år skulle, såsom nedanstående
tabell utvisade, få vidkännas avsevärda merkostnader i jämförelse med
kostnaderna för tillverkning vid en tillräckligt stor statsfabrik.

Statens kostnader
efter 15 år för
anläggning av
statsfabrik för c:a
10 miljoner kronors
anläggningskostnad.

Kronor.

Statens kostnader efter 15 år, därest
viss engångskostnad göres för upprät-tandet av enskild fabrik ock merkost-naden vid beställningar räknas till

3 öre pr patron

Kronor.

2 öre pr patron

Kronor.

21.418,380

38,567,700 |—

28,090,700

Åven om en engångskostnad av 10,000,000 kronor för en ny statsfabrik
syntes hög, visade det sig således, att den mer än val betalade
sig, och att dessutom eu avsevärd besparing uppstode, därest tillräckligt
stor tillverkning vid fabriken komme till stånd.

För att ytterligare belysa de ekonomiska förhållandena vid tillverkning
av handvapensammunition genom statsdrift och enskild drift hade
de sakkunniga utfört eu undersökning härom under den förutsättningen,
att nu befintliga ammunitionsfabriker under statsdrift tillsvidare bibehölles
och att endast den såsom nödvändig beräknade handvapensammunition,
som ej vid desamma kunde tillverkas, anskaffades vid en nybyggd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

statens ammunitionsfabrik eller alternativt från enskild fabrikant. Kostnaderna
enligt denna beräkning framginge av följande tablå:

Statens kostnader
efter 15 år för
anläggning av
statsfabrik för c:a
7,2 miljoners
anläggningskostnad.

Kronor.

Statens kostnader efter 15 år, därest
viss engångskostnad göres för upprät-tandet av enskild fabrik och merkost-naden vid beställningar räknas till

3 öre pr patron

Kronor.

2 öre pr patron

Kronor.

14,822,900

21,266,600

15,752,000

De sakkunniga funne det således vara klart, att en väl skött statsdrift
av handvapensammunitionstillverkning ställde sig för staten synnerligen
ekonomisk, och ur denna synpunkt vore därför uppförandet av en
ny statsfabrik att förorda.

Vid bedömandet av statsdrift eller enskild drift borde ytterligare
följande synpunkter beaktas.

Framställning av handvapensammunition vore en special tillverkning,
och för närvarande funnes inom landet icke någon enskild firma, som
jämte laddning av patroner kunde tillverka alla däri ingående delar.
Så t. ex. utförde den enda firma, som i fråga om handvapensammunition
bedreve tillverkning i nämnvärd skala, nämligen aktiebolaget Svenska
Metallverken i Västerås, laddning av patroner samt tillverkade hylsor
och kulor, men ej krut och tändhattar. Tillverkningskapaciteten utgjorde
endast omkring 600,000 hylsor och kulor pr månad utan forcering.
Enbart kulor tillverkades i ringa utsträckning av ett par fabrikanter;
omladdning av patroner verkställdes av några firmor; moderna maskiner
med större avverkningsförmåga innehades dock icke av dessa firmor.
Någon enskild industri att utveckla i fråga om tillverkning av handvapensammunition
funnes således icke, om nyssnämnda aktiebolag undantoges.

Genom beslut vid 1913 års riksdag hade införts principen, att låta
en del av anslaget till skytterörelsen utgå i form av patroner. Därigenom
hade ett visst avbräck vållats för de firmor, som försett det
frivillig-a skytteväsendet med ammunition. Staten hade dock hittills
såsom ersättning för den till skytterörelsen överlämnade ammunitionen
ej tillfört vederbörligt anslag fulla värdet av de överlämnade patronerna,
men torde ändring därutinnan komma att ske. Erhölles ersättning till
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 58 höft. (Nr 72.) 12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

b) Den nya
ammnnitionsfabrikens
storlek
och omfattning,
byggnadskostnader,
byggnadstid
m. m.

fulla värdet, vunnes den stora fördelen, att statens mobiliseringslager
av ammunition kunde på ett lämpligt sätt omsättas. Med hänsyn därtill
syntes skäl ej föreligga att frångå skytterörelsens understödjande genom
utdelning av skarpa patroner ur statens förråd, och det vore olämpligt
att under sådana förhållanden ånyo uppamma en privatindustri för att
efter några års lagring i statens förråd eventuellt till skytterörelsen
överlåta äldre ammunition, som från enskild firma inköpts till pris, som
överstege statens egen tillverkningskostnad. Denna senare syntes nämligen
böra bestämma försäljningspriset för samtlig till skytterörelsen
överlåten ammunition.

Att beakta vore vidare, att enligt 1914 års härordningsbeslut ammunitionsfabrikens
Mariebergsavdelning skulle förflyttas till Karlsborg. Att
utvidga ammunitionsfabriken därstädes i nämnvärd grad ansåge de sakkunniga
emellertid icke lämpligt av de skäl artilleridepartementet anfört.
Redan av denna orsak syntes det bliva nödvändigt att för fullföljandet
av beslutet om förflyttning av Mariebergsavdelningen uppföra en ny
ammunitionsfabrik å lämplig plats.

Den nuvarande organisationen av ammunitionsfabriken måste anses
synnerligen olämplig. Att fördela tillverkningen på flera avdelningar
vore för minskande av riskerna under ett eventuellt krig att förorda,
men endast under den förutsättningen att, oavsett avdelningarnas mer
eller mindre lämpliga strategiska läga, tillverkningen vid desamma avsåge
färdig produkt. Så vore dock ej nu förhållandet vid ammunitionsfabrikens
avdelningar. En radikal omläggning och förenkling av driften
vid ammunitionsfabriken vore sålunda nödvändig, och syntes detta även
bäst ske genom uppförande av en ny större statsfabrik för tillverkning
av handvapensammunition.

Efter att härpå hava redogjort för det sätt, varpå tillverkningen
av handvapensammunition lämpligast borde inom landet ordnas, intill
dess den nya statsfabriken komme till stånd, hava de sakkunniga till
behandling upptagit frågan angående den nya statsfabrikens storlek och
omfattning, byggnadskostnader, byggnadstid m. m. samt därvid anfört
huvudsakligen följande:

Enligt det av arméförvaltningens artilleridepartement framlagda
förslaget skulle den nya ammunitionsfabriken omfatta bland annat dels
gjuteri och valsverk, dels verkstäder för framställning av visst antal
handvapenspatroner i månaden, dels ock avdelningar för tillverkning av
brandrör till artilleriammunition, lös ammunition m. m.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

De sakkunniga ansåge, att anläggandet av ett eget statens gjuteri
ocli valsverk, varigenom staten bleve oberoende av privata lirmor för
framställning av halvfabrikat för handvapensammunition, vore välbetänkt,
enär staten därigenom komme att göra stora besparingar vid tillverkning
av dylik ammunition. Dessutom både det visat sig, att de två
metallverk, som för närvarande försåge statens ammunitionsfabrik med
halvfabrikat, redan nu blott med svårighet kunde leverera för forcerad
tillverkning tillräckliga mängder halvfabrikat. Åven om förslag ej förelåge
till uppförande av en ny statens ammunitionsfabrik, funnes således
talande skäl för att redan nu för säkerställande av driften vid befintliga
ammunitionsfabriker och minskandet av därmed förenade kostnader taga
i övervägande lämpligheten av att uppföra ett statens eget metallgjuteri
och valsverk.

Den av artilleridepartementet beräknade tillverkningsförmågan för
själva ammunitionsfabriken funne de sakkunniga väl avvägd med hänsyn
till såväl freds- som mobiliseringsbehovet.

Att till den nya ammunitionsfabriken förlägga tillverkning och
aptering av rör till artilleriprojektiler ansåge de sakkunniga vara välbetänkt.

Den av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagna platsen
för den nya ammunitionsfabriken i Jönköping hade av de sakkunniga
besiktigats och befunnits synnerligen lämplig för det föreslagna ändamålet.

Beträffande gäldandet av de med den nya ammunitionsfabrikens
uppförande förenade kostnaderna ville de sakkunniga erinra därom, att
enligt den uti propositionen nr 230 till 1914 års senare riksdag lämnade
utredningen angående värdet av vissa under lantförsvaret hörande fastigheter
i Stockholm ett betydligt överskott skulle förefinnas, sedan ifrågavarande
fastigheter avyttrats och av försäljningsmedlen erforderliga
medel använts för nödiga byggnader, samt att det s. k. Mariebergsområdet,
där bland annat en avdelning av ammunitionsfabriken vore belägen,
åsatts ett värde av 7,000,000 kronor. Dessa medel syntes kunna
användas för ersättande av för nyanläggningen i Jönköping eventuellt
förskotterade belopp. De 950,000 kronor, som 1914 års senare riksdag
beräknat för förflyttning av ammunitionsfabrikens nuvarande Mariebergsavdelning
till Karlsborg, borde i stället användas till bestridande av
kostnaderna för samma avdelnings förflyttning till Jönköping, vilken
förflyttning alltså borde ingå som ett led i byggnadsplanen för den
föreslagna nya fabriken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Beträffande uppförandet av den nja ammunitionsfabriken ansåge de
sakkunniga vidare, att samtliga under anskaffning varande ammunitionsmaskiner
slutligen borde uppställas i densamma. Härför anvisade medel
borde därför frånräknas den summa, den nya fabriken beräknades komma
att kosta, Det belopp, som med anledning bärav borde frånräknas, utgjorde
2,087,325 kronor eller ungefär lika med den summa, 2,055,000
kronor, som beräknats för motsvarande maskiner i artilleridepartementets
kostnadsberäkning.

Därest den av artilleridepartementet beräknade totala anläggningskostnaden,
10,000,000 kronor, fortfarande trots inträffade prisstegringar
skulle visa sig räcka för den nya fabrikens uppförande, erfordrades således
ytterligare för ändamålet [10,000,000—(2,055,000 + 950,000)=]

6,995,000 kronor, en summa som i det närmaste motsvarade det värde,
som åsatts Mariebergsområdet.

Beträffande uppförandet av den föreslagna ammunitionsfabriken
ville de sakkunniga vidare såsom sin mening uttala,

att byggnadstiden, som givetvis måste komma att omfatta flera år,
kunde indelas i lämpliga perioder, så avpassade, att fabriken under byggnadstiden
kunde användas för fabrikation med successivt ökad omfattning,

att byggnadstiden lämpligen kunde indelas i fyra perioder om vartdera
ett år med första byggnadsåret 1917,

att fabriken beträffande bandvapensammunition borde uppföras med
från början en tillverkningsförmåga med normal drift av bälften mot
den av artilleridepartementet föreslagna samt att denna kapacitet borde
kunna uppnås redan efter första byggnadsperiodens slut,

att den nuvarande Mariebergsavdelningen sedermera för särskilt
beräknade medel borde förflyttas till den nya fabriken,

att denna förflyttning lämpligen syntes kunna äga rum tidigast
under tredje byggnadsåret, enär sådan förflyttning under nuvarande förhållanden
ej vore lämplig och ej borde ske, förrän driften vid den nya
fabriken kunnat igångsättas,

att det föreslagna metallverkets uppförande borde förläggas redan
till första byggnadsperioden, enär detsamma vore önskvärt redan för nu
befintliga avdelningars drift samt utgjorde en väsentlig faktor för det
direkta nedbringandet av statens kostnader vid ammunitionstillverkning
och således omedelbart borde komma till stånd för att snarast möjliggöra
en ekonomiskt gynnsam uppökning av mobiliseringslagren för krigsberedskapens
tillgodoseende,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

att artilleridepartementets kostnadsberäkning med tillagda belopp för
oförutsedda utgifter och dyrtidstillägg syntes fortfarande böra läggas till
grund för fabrikens uppförande, då byggnadstiden i sin helhet satts så
lång som fyra år och det nu vore omöjligt att förutsäga de ekonomiska
konjunkturerna under byggnadstidens senare perioder, samt

att av det för fabrikens uppförande ytterligare erforderliga beloppet
eller 6,995,000 kronor, därav 1,925,300 kronor för dyrtidstillägg och
oförutsedda kostnader, kunde utgå förslagsvis

under år 1917

» » 1918

» » 1919

» » 1920

kronor 4,100,000
» 1,347,000

725,000

823,000

Med stöd av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga, bland c) De §akkunannat,
att Kungl. Maj:t måtte mftäiian.m"

dels i proposition till innevarande års riksdag föreslå åtgärder för uppförandet
av en ny statens ammunitionsfabrik i Jönköping i huvudsak
enligt armé förvaltningens artilleridepartements förslag och i övrigt med
hänsyn tagen till de sakkunnigas ovan uttalade synpunkter,

dels ock i samband med nämnda proposition föreslå, att 1914 års senare
riksdags beslut angående ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelnings
förflyttning till Karlsborg ändrades därhän, att därför beräknade medel
finge användas till enahanda förflyttning till Jönköping.

Två av de sakkunniga (friherre Fleming och överingenjören Nauckhoff)
hava uti ett särskilt yttrande framhållit, att ehuru enligt deras
förmenande vissa anmärkningar kunde göras mot de sakkunnigas beräkningar
angående det ekonomiska resultatet av statsdrift i jämförelse med
enskild drift och anläggandet av en ny ammunitionsfabrik icke skulle
för staten medföra så stor besparing, som de sakkunnigas majoritet beräknat,
de likväl funne alla skäl tala för uppförandet av en dylik fabrik.

Med avseende å dennas storlek hade reservanterna i huvudsak icke
något att erinra mot det uppgjorda förslaget, men ansåge sig böra
framhålla, att det föreslagna metallgjuteriet och valsverket med hänsyn
enbart till krigsberedskapens tillgodoseende icke kunde anses nödvändigt.
För fyllande av fredsbehovet samt mobiliseringsförrådens ökande syntes
våra befintliga metallverk besitta tillräcklig kapacitet, och för krigsbehovet
torde järn komma till användning i stället för mässing. I likhet
med majoriteten ansåge reservanterna dock ''gjuteriet och valsverket ur

d) Särskilt
yttrande.

Armé•
förvaltningens
artilleridepartements
yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

flera synpunkter önskvärt, särskilt med hänsyn till erhållande av billigare
material till såväl patronhylsor som brandrör.

Beträffande kostnaderna för den nya fabriken ansåge reservanterna
det synnerligen önskvärt, om dessa kunde täckas av de medel, som beräknades
inflyta vid en blivande försäljning av Mariebergsområdet, och
hela anläggningssumman på en gång beviljas. Skulle emellertid detta icke
låta sig göra och på grund av andra icke mindre viktiga försvarskrav
hela summan icke nu kunna äskas, syntes det dock för krigsberedskapens
tillgodoseende nödvändigt, att den nya fabriken så fort som möjligt och
utan tidsutdräkt utbyggdes för ungefär halva den föreslagna kapaciteten.
Därvid borde även laboratorium för aptering av brandrör komma till utförande.
Kostnaderna härför kunde, efter avdrag för beställda maskiner,
beräknas till omkring 3,233,000 kronor utan gjuteri och valsverk samt,
om detta medräknades, till 4,633,000 kronor.

Över de sakkunnigas förslag har arméförvaltningens artilleridepartement
den 8 januari 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande samt
därvid funnit sig böra till alla delar tillstyrka de sakkunnigas förslag
om uppförande av en ny statens ammunitionsfabrik med metallgjuterioch
valsverk m. m. Beträffande den nya fabriken har departementet
anfört följande:

Driften vid ammunitionsfabriken med nuvarande uppdelning på avdelningar
förlagda till olika orter vore svår att få fullt rationell. Den
nya labriken syntes därför snarast böra komma till stånd för fullt beräknad
kapacitet, varjämte särskilt de avdelningar, som avsåge laborering
av rör för artilleriprojektiler, borde snarast inrättas, om krigsberedskapen
i berört avseende skulle kunna anses i första hand tillgodosedd.

Behovet av ett eget statens gjuteri och valsverk för framställning
av halvfabrikat för tillverkning av handvapensammunition och av rör och
laddningshylsor för artilleriammunition både allt mer och mer framträtt,
i det att de två privata metallverk, som funnes och anlitades, för närvarande
endast med svårighet kunde fullgöra åtagna leveranser av dylika
halvfabrikat och vid förnyade uppgörelser sökte betinga sig villkor, som
för kronan bleve allt mer ofördelaktiga i ekonomiskt avseende. Gjorda
beräkningar utvisade, att ett metallverk av föreslagen storlek, förlagt till
statens nya ammunitionsfabrik, väl torde förränta sig och tillföra staten
vinst, därest tillräckligt stor ammunitionstillverkning för statens räkning
komme att äga rum, och ansåge departementet därför, att metallverket
borde omedelbart komma till stånd, även om av någon orsak den nva
ammunitionsfabrikens anläggande skulle delvis uppskjutas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Beträffande gäldandet av med ammunitionsfabrikens anläggning
förenade engångskostnader ansåge departementet i likhet med de sakkunniga,
att vid försäljningen av Mariebergsområdet inflytande medel
borde användas till bestridande därav.

Elektrisk kraft för drivandet av den nya fabriken i Jönköping kunde
erhållas från nu i orten befintligt eller under anläggning varande kraftnät,
varjämte ifrågasatts att till nämnda stad framdraga ledning från
Trollbätte kraftverk. Ammunitionsfabrikens reservkraftanläggning syntes
böra förläggas till det föreslagna nya krutbrukets kraft- och ångcentral,
därest krutbruket komme till utförande.

Uti sin skrivelse den 16 februari 1916 både departementet angivit
den personal, som med anledning av den nya fabrikens tillkomst borde
upptagas med löneförmåner å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter
eller som måste ställas till disposition av artilleritruppförbanden.
Enär de löneförmåner, som för tekniska befattningshavare uppfördes å
nyssnämnda stat, vore synnerligen små i jämförelse med de löner motsvarande
personal erhölle i den privata industriens tjänst och det sålunda
visat sig svårt att erhålla kvalificerad personal, ansåge sig departementet
böra frångå sitt ursprungliga förslag angående de löner, som borde
uppföras å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter för den nya
ammunitionsfabriken och ej föreslå uppförande å denna av löneförmåner
för ytterligare rent teknisk personal. Däremot skulle departementet äga
rätt att av de anslag, som bestrede tillverkningskostnaderna för ammunition,
utbetala arvoden och arbetslöner av tillräcklig storlek. För den
nya ammunitionsfabriken skulle således. erfordras följande personal att
ytterligare ställas till disposition av artilleritruppförbanden eller för vilken
nya löner borde uppföras å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter,
nämligen

1 arbetsofficer (artilleriofficer),

1 besiktningsofficer ( d ),

1 förvaltningschef (kontorschef),

1 förvaltare och

3 fabriksskrivare, därav 1 registrator.

Plan för de nya lönernas uppförande å vederbörliga stater syntes
dock ej böra göras, förr än byggnadsplanen för den nya fabriken vore
fastställd. Ingen fast lön syntes behöva uppföras förr än för år 1919.

Beträffande det särskilda yttrande, som avgivits av friherre Fleming
och överingenjören Nauckhoff, har departementet, efter att hava ingående
bemött de anmärkningar, som reservanterna ansett kunna göras mot de
sakkunnigas beräkning av det ekonomiska resultatet av statsdrift i järn -

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr opposition Nr 72.

Domän styrelsens yttrande.

förelse med enskild drift, framhållit, att mot de kostnadsberäkningar,
som av reservanterna uppgjorts för den del av ammunitionsfabriken, som
av dem föreslagits till omedelbart uppförande, åtskilliga anmärkningar
kunde göras, utvisande att den beräknade summan borde höjas med omkring
600,000 kronor. Beräkningarna vore för knappa med hänsyn till,
att området för den mindre fabriken ej kunde minskas, då fabriken vore
avsedd att senare utvidgas, varjämte en inskränkning i förrådsutrymmet
ej till föreslagen grad kunde göras, därest utvidgningen ställdes på framtiden.

På grund av vad sålunda anförts och då frågans lösning vore av
utomordentlig vikt, hemställde artilleridepartementet, att Kungl. Maj:t
måtte

dels uti proposition till innevarande års riksdag föreslå uppförandet av
en ny statens ammunitionsfabrik i Jönköping för en kostnad av 6,995,000
kronor, därav för år 1918 borde anvisas 5,447,000 kronor med rätt för
Kunsd. Makt att därav under år 1917 av tillgängliga medel förskjuta

4,100,000 kronor,

dels ock föreslå riksdagen besluta, att ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelning
skulle förflyttas till Jönköping i stället för till Karlsborg och
att denna förflyttning skulle äga rum tidigast år 1919.

Såsom förut nämnts, skulle enligt artilleridepartementets förslag den
nya ammunitionsfabriken förläggas till det Jönköpings stad tillhöriga
s. k. Rosenlundsområdet öster om staden, av vilket område omkring 75
hektar skulle till kronan överlämnas, mot det att staden i vederlag erhölle
en lika areal av de kronan tillhöriga lägenheterna Österängen nr 2
och Mellanängen nr 1. Med anledning härav och då, såsom längre
fram närmare omförmäles, erforderligt tomtområde för uppförande av ett
nytt krutbruk invid Jönköping föreslagits skola på enahanda sätt förvärvas,
anmodade jag den 27 januari 1917 domänstyrelsen att inkomma
med yttrande i ämnet.

Med anledning härav har domänstyrelsen, med överlämnande av i
ärendet infordrade yttranden av stadsfullmäktige i Jönköping, arrendatorn
av ifrågavarande kronoegendomar, vederbörande domänintendent och
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län, den 9 februari 1917
avgivit utlåtande i ämnet samt därvid anfört följande:

Kronoegendomarna Österängen nr 2 och Mellanängen nr 1 vore
av styrelsen genom kontrakt den 3 augusti 1906 upplåtna under gemensamt
arrende på 20 år från den 14 mars 1908 till den 14 mars 1928
mot en årlig arrendeavgift av 4,830 kronor på villkor, bland annat,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72. 97

enligt arrendekontraktets 15:de punkt, att arrendatorn vore skyldig att,
där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades, avstå
egendomen tillhörig mark ävensom inkomstgivande lägenhet mot åtnjutande
av minskning i arrendeavgiften, motsvarande den förlust honom
tillskyndades. Egendomen, som voro den största jordbruksegendom,
som kronan hade inom länet, innehölle i sin helhet enligt av förste
lantmätaren Yngve Ostwald år 1904 upprättad karta jämte beskrivning
— oberäknat till statens järnvägar och Jönköping—Gripenbergs järnväg
upplåten mark — 167,696 hektar, därav 114,78 hektar tomt, åker och
dylikt, 5,479 hektar äng, 43,379 hektar betesmark samt 4,058 hektar impediment.
Då enligt artilleridepartementets framställning härifrån skulle
fråntagas arrendatorn minst omkring 75 hektar, därav ej mindre än omkring
70 hektar tomt och åker, å vilket område tillika, på sätt domänintendenten
framhållit, egendomens huvudbyggnad vore belägen, syntes
med fullt fog kunna sägas, att den väsentligaste delen av egendomen
vore avsedd att frångå arrendatorn. Då på grund av förenämnda kontraktsstadgande
arrendatorn emellertid ej kunde vara skyldig att avträda
så stor del av området, som sålunda avsåges, och expropriationsförfattningen
ej vore tillämplig å kronans jord dess olika ändamål emellan,
torde det i förevarande fall på arrendatorn ensam ankomma att bestämma
villkoren för arrendets frånträdande före arrendetidens slut. V id
sådant förhållande syntes det styrelsen, efter övervägande av de ersättningsanspråk
arrendatorn framställt för olika fall, det vara för kronan
fördelaktigast, att arrendatorn frånträdde hela egendomen med rätt till
skadestånd på sätt han ifrågasatt av 3,000 kronor för år av återstående
arrendetiden, dock syntes böra med arrendatorn överenskommas om
skadeståndets utbetalande årligen. Tiden för överflyttandet från domänfonden
syntes lämpligen böra bestämmas till den 14 mars, då arrendeår
utlöpte, och tidigast år 1918.

Under förutsättning att det vore för lantförsvaret nödigt att oförtövat
förfoga över ifrågavarande egendom eller del därav på sätt ifrågasatts
och att arrendatorns berättigade intressen ej träddes för nära, ville
styrelsen alltså förorda uppgörelse med arrendatorn om avträdande av
arrendet i dess helhet och att till lantförsvaret överlämnades vad för
ifrågavarande ändamål erfordrades mot ersättning till domänfonden enligt
de grunder, som Kungl. Maj:t kunde komma att bestämma i fråga om
marköverlåtelser av förevarande slag.

Beträffande dispositionen av den del av egendomen, som icke komme
att erfordras för ifrågavarande markutbyte, ansåge styrelsen, att densamma
borde fortfarande tillhöra domänfonden samt för dess räkning
försäljas eller ånyo utarrenderas.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Nr 72.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Departe ments chefen.

Med hänsyn till den stora ammunitionsförbrukning, som, enligt vad
erfarenheterna från det pågående kriget givit vid handen, utmärker den
moderna krigföringen, torde det vara oundgängligen nödvändigt att vidtaga
erforderliga åtgärder dels för mobiliseringsförrådens uppbringande
till den storlek förhållandena påkalla, dels ock för säkerställande av
ammunitionstillverkningen under fortgången av ett eventuellt krig. I
betraktande av den nuvarande ammunitionsfabrikens tillverkningskapacitet
och de begränsade möjligheter, den privata industrien i förevarande hänseende
erbjuder, skulle ett uppskov med vidtagande av dylika åtgärder
innebära vådor av allvarligaste natur. Vid sådant förhållande och då
jag vid en granskning av den utav artilleridepartementet och de sakkunniga
i ärendet förebragta utredningen kommit till den uppfattningen,
att anläggandet av en ny större ammunitionsfäbrik måste anses oundgängligen
erforderligt, tinner jag mig böra tillstyrka det härutinnan
framställda förslaget och detta så mycket mera, som kostnaderna för
den erforderliga ammunitionens anskaffande därigenom torde komma att
avsevärt nedbringas.

Med avseende å den nya fabrikens storlek ansluter jag mig till det
av de sakkunnigas majoritet och artilleridepartementet framställda förslaget.
Fabriken torde således böra omfatta jämväl metallgjuteri och
valsverk. Visserligen torde, såsom reservanterna bland de sakkunniga
jämväl framhållit, denna del av anläggningen icke kunna anses vara
enbart ur krigsberedskapens synpunkt oundgängligen erforderlig, men å
andra sidan har erfarenheten givit vid handen, att den privata industrien,
som lätt sammansluter sig vid leveranser till staten, kan påtvinga
staten ofördelaktiga villkor vid avtal angående tillverkning av för staten
oundgängligen nödvändig art.

Mot den av artilleridepartementet föreslagna platsen för den nya
ammunitionsfabriken har jag icke något att erinra, då densamma synes
vara vald med behörigt beaktande av alla på frågare inverkande omständigheter.
. Det för fabrikens uppförande erforderliga området synes, på
sätt artilleridepartementet föreslagit, lämpligen böra förvärvas genom
markutbyte med Jönköpings stad. I sådant syfte torde, i enlighet med
vad domänstyrelsen förordat, n överenskommelse böra träffas med arrendatorn
av kronoegendomarna Osterängen nr 2 och Mellanängen nr 1 om
avträdande den 14 mars 1918 av arrendet i dess helhet, mot den av
honom fordrade ersättningen av 3,000 kronor för vart och ett av de
återstående tio arrendeåren, samt från nämnda dag, mot den ersättning,
Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande nedskriv -

K mull. May.ts Nåd. Proposition Nr 72. 99

ning av statens domäners fond, till lantförsvaret överlämnas de delar av
egendomarna, som för markutbytets verkställande erfordras. Den till
arrendatorn utgående ersättningen torde lämpligen kunna bestridas av
under Kungl. Maj:ts disposition stående medel.

Det för den nya fabrikens anläggning erforderliga beloppet bar av
de sakkunniga beräknats till 6,995,000 kronor, därav 1,925,300 kronor
för dyrtidstillägg och oförutsedda utgifter. Då jag vid granskning av
de uppgjorda specialberäkningaraa icke funnit anledning till någon
erinran, torde förenämnda belopp nu böra av riksdagen äskas.

Beträffande sättet för ifrågavarande kostnaders gäldande hava såväl
artilleridepartementet som de sakkunniga föreslagit, att dessa skulle bestridas
genom de medel, som komme att inflyta vid en framtida försäljning
av det s. k. Mariebergsområdet i Stockholm, vilket för närvarande
delvis upptages av ammunitionsfabriken. Kostnaderna skulle således
tillsvidare bestridas av förskottsmedel. Denna utväg synes emellertid
icke böra anlitas, utan torde i stället anslag i vanlig ordning
böra för ändamålet av riksdagen begäras.

Enligt de sakkunnigas, av artilleridepartementet biträdda förslag
skulle byggnadstiden indelas i fyra perioder om vartdera ett år med
första byggnadsåret 1917 och i anslutning härtill kostnaderna fördelas
att utgå med förslagsvis 4,100,000 kronor under år 1917, 1,347,000
kronor under år 1918, 725,000 kronor under år 1919 och 823,000 kronor
under år 1920. I enlighet härmed har artilleridepartementet hemställt,
att för år 1918 måtte anvisas 5,447,000 kronor med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 4,100,000 kronor. Mot vad sålunda föreslagits har
jag icke något annat att erinra än att det belopp, som skulle för ändamålet
förskjutas, synes böra begränsas till en femtedel eller i jämnt tal

1,100,000 kronor.

Enligt den föreliggande planen för ammunitionstillverkningens ordnande
skulle den nuvarande Mariebergsavdelningen icke, såsom förut avsetts,
förflyttas till Karlsborg utan i stället till Jönköping och där ingå
såsom en avdelning av den nya fabriken. I anslutning härtill hava de
sakkunniga och artilleridepartementet föreslagit, att framställning måtte
göras till riksdagen om fattande av beslut i förevarande hänseende.
Då emellertid den föreslagna förflyttningen till Jönköping, mot vilken
jag icke har något att erinra, icke beräknats kunna äga rum förr än
tidigast år 1919, torde med fattande av beslut i denna del av ämnet
kunna anstå, till dess riksdagen tagit ståndpunkt till frågan om den
föreslagna nya ammunitionsfabrikens uppförande.

100

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

Av artilleridepartementets utredning i ärendet framgår, att anläggandet
av en ny ammunitionsfabrik kommer att medföra en ökning
av den vid artilleriets fabriker för närvarande anställda befäls- och förvaltningspersonalen.
Enligt departementets sist i ärendet avgivna utlåtande
skulle emellertid endast en del av den ytterligare erforderliga
personalen uppföras med fasta avlöningsförmåner å stat, under det att
den rent tekniska personalen skulle åtnjuta arvoden från vederbörliga
anslag för ammunitionstillverkningen. Beträffande lämpligheten av denna
senare avlöningsform anser jag mig icke nu kunna göra något uttalande,
då den i ärendet härutinnan förebragta utredningen icke är av beskaffenhet,
att på densamma kan grundas något bestämt omdöme. Då något
förslag om personalökning för år 1918 icke föreligger, anser jag mig
kunna för närvarande inskränka mig till det uttalandet, att den av
artilleridepartementet beräknade personalökningen måste betraktas som
ett maximum, vilket icke bör få överskridas.

Nytt krutbruk.

Arméförvaltningens

artilleridepartements

framställning
den 16 februari
1916.

Såsom förut nämnts, gjorde arméförvaltningens artilleridepartement
i sin underdåniga skrivelse den 16 februari 1916 jämväl framställning
om anläggandet av ett nytt statens krutbruk i och för krigsberedskåpens
säkerställande.

Efter att till en början hava redogjort för mobiliserings- och ersättningsbehovet
av krut vid armén ävensom för den årliga fredsförbrukningen,
anförde departementet i nämnda skrivelse, att som tillverkningskapaciteten
vid statens krutbruk vid Åker icke motsvarade behovet av krut,
departementet under senare tiden måst i stor utsträckning anlita enskilda
fabrikanter. Priset hade därvid ställt sig ytterst oförmånligt, i det att
omkring dubbla priset, jämfört med kostnaderna vid statens fabrik, måst
erläggas. Redan med hänsyn till fredsbehovets fyllande borde därför
av ekonomiska skäl ytterligare möjligheter beredas att vid statens egen
fabrik tillverka krut. Då varje från enskilt verk inköpt kilogram krut
droge en merkostnad av minst 3 kronor, skulle därigenom högst avsevärda
besparingar kunna göras. Under krig måste givetvis än större
mängder krut anskaffas. Detta kunde endast ske genom att höja tillverkningsmöjligheterna
vid statens egen fabrik och genom en under
kriget småningom skeende utökning av tillverkningsförmågan vid samtliga
krutbruk, såväl statens som enskilda. Att öka tillverkningsmöjligheterna

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

genom ytterligare utvidgning av Åker hade emellertid visat sig olämpligt
eller omöjligt, enär dels en decentralisation av tillverkningen vore
önskvärd under krig, dels i sådant fall särskilda nybyggnader för arbetarpersonalen
vid den utvidgade fabriken måste uppföras, dels oek arbetspersonal
vid forcerad drift vore svårare att anskaffa på landet än
i stad.

På grund härav hade artilleridepartementet genom styresmannen för
Åkers krutbruk låtit uppgöra förslag till anläggandet av ett nytt statens
krutbruk, och hade kostnaderna därför beräknats sålunda:

Byggnad skostnader ..........................................................

Maskin- eller apparatkostnader.......................................

Hör och rördelar................................................................

Transmissioner in. m........................................................

Elektrisk utrustning............................................................

Lösa inventarier ..............................................................

Frakter och transporter ..................................................

Oförutsedda utgifter, resor, arvoden m. m................

vartill komme, om för vissa byggnader användes
sten i stället för trä, ett tillägg av...................

kronor 800,523: —
b .1,111,512: —
» 127,044: —

» 39,751: —

» 187,440: —

» 68,353: —

» 10,000: —
» 355,377: -

kronor 2,700,000: —

» 50,000: —

Summa kronor 2,750,000: —

Då vissa byggnaders uppförande av trä sålunda visat sig medföra
ringa kostnadsbesparingar, borde desamma, i enlighet med vad styresmannen
ock uttalat, uppföras av sten, enär underhållskostnaderna därigenom
säkerligen i längden bleve avsevärt lägre.

Det nya krutbruket hade planlagts huvudsakligen som ett mobiliseringsverk.
Boställsbyggnader o. d. hade därför inskränkts till minsta
möjliga antal, vilket jämväl kunnat ske, genom att bruket vore avsett
att förläggas i närheten av stad. Behovet av krut under de närmaste
åren ställde emellertid så stora krav på kruttillverkningen i landet, att
brukets kontinuerliga hållande i gång även under fredstid bleve nödvändigt
en följd av år framåt. En åtminstone partiell tillverkning av
krut torde även sedermera vara att påräkna.

Enligt verkställda utredningar kunde eu lämplig, av chefen för
generalstaben godkänd plats för det nya krutbruket erhållas vid den
Jönköpings stad tillhöriga egendomen Eklundshov nordväst om Jönköping.
Belägenheten invid Vättern och i närheten av den föreslagna
nya ammunitionsfabriken samt å en strategiskt jämförelsevis väl skyd -

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. ''

dad plats vore gynnsam. Staden hade förklarat sig villig att till ett
pris av 4,000 kronor för hektar samt särskild ersättning för byggnaderna
å Eklundshov enligt gode mäns värdering till kronan upplåta dels
av egendomen Eklundshov det område, som läge mellan den genom
egendomen ledande allmänna vägen samt sjön Vättern, och dels av egendomen
Kortebo det område, som läge emellan järnvägsspåret och Vättern,
med undantag dock av byggnadstomter och trädgård å denna egendom.
Skulle emellertid kronan hellre vilja lämna vederlag i mark och byggnader
å förutnämnda, kronan tillhöriga lägenheterna Österängen nr 2
och Mellanängen nr 1, vore kronan därtill berättigad; och skulle byte av
mark och byggnader i så fall ske enligt grunder, som bestämdes av
gode män.

Beträffande den personalökning, som bleve en följd av det nya
krutbrukets anläggning, åberopade artilleridepartementet vad därom anförts
i fråga om personalökningen på grund av den föreslagna nya
ammunitionsfabriken. Den nya personal, för vilken särskilda löneförmåner
borde upptagas i staten för artilleriets fabriker och tyganstalter
eller som måste ställas till disposition av artilleritruppförbanden, utgjordes
av

1 avdelningschef (artilleriofficer),

1 besiktningsofficer ( » ),

1 besiktningsbiträde (artillerntnderbefäl),

1 fabriksingenjör,

1 fabriksförvaltare,

1 fabriks- och tygskrivare,

1 förste verkmästare och

2 andre verkmästare.

Behovet av denna personal framträdde emellertid icke förrän i samband
med krutbrukets igångsättande. På grund härav och då ytterligare
utredning av personalfrågan vore önskvärd, komme departementet
att framdeles göra den framställning härutinnan, som av behovet påkallades.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde artilleridepartementet,
dels att till departementets förfogande måtte ställas ett belopp av

2,750,000 kronor i och för anläggande av ett nytt krutbruk invid Jönköping,

dels ock att departementet måtte bemyndigas att med Jönköpings
stad träffa avtal rörande erforderligt ägobyte i enlighet med förutnämnda
förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 103

De sakkunniga hava uti sitt den 14 november 1910 avgivna ytt- I,e sakkunmrande
anfört, att det förslag till säkerställande av kruttillverkningen BUB yttra,ldeinom
landet, som av artilleridepartementet avgivits, enligt verkställda
utredningar icke kunde, såsom förhållandena utvecklat sig, anses tillfyllestgörande.
Ännu kraftigare åtgärder måste nämligen vidtagas, för
att icke försvarsberedskapen skulle äventyras.

Efter att härefter hava redogjort för de behovssififror, som borde
läggas till grund för den erforderliga kruttillverkningen, framhöllo de
sakkunniga, att det ej vore lämpligt att ensidigt bygga på en utveckling
av statens egna fabriker lika litet som på utvidgning enbart av nu befintlig
privat krutindustri, att det med hänsyn till nedbringandet av
riskerna vid tillverkning och till möjliggörandet av en ytterligare utvidgning
av befintlig kapacitet efter mobilisering vore fördelaktigt att
hava tillverkningen från början delad på flera händer, samt att en utökning
av tillverkningsmöjligheterna vid statens krutbruk vore förmånlig,
enär tillverkning för fredsleverans ställde sig ekonomiskt fördelaktig
vid av staten drivet krutbruk. Av nu angivna skäl borde, för
kruttillverkningens säkerställande, dels statens egen tillverkningskapacitet
utökas, dels överenskommelse träffas med vissa enskilda firmor rörande
ökning av tillverkningsförmågan vid deras respektive anläggningar.

Då de sakkunniga i likhet med artilleridepartementet funne en utvidgning
av statens krutbruk vid Åker av flera skäl olämplig, ansåge
de sakkunniga sig böra biträda departementets förslag om anläggande
av ett nytt krutbruk. På grund av det ökade krutbehovet borde dock
detta beräknas för väsentligt större kapacitet än den av artilleridepartementet
ursprungligen föreslagna.

Den av artilleridepartementet föreslagna platsen vid Jönköping hade
av de sakkunniga undersökts och befunnits i alla avseenden för ändamålet
lämplig.

De sakkunniga funne sig därför böra föreslå, att åtgärder måtte
vidtagas för uppförande av ett nytt statens krutbruk invid Jönköping
med viss närmare angiven kapacitet. Såsom förberedande åtgärd härför
borde omedelbart ställas till artilleridepartementets förfogande ett belopp
av 1,600,000 kronor för anskaffning snarast möjligt av erforderliga maskiner
för det nya krutbruket. Därjämte borde artilleridepartementet
anbefallas att snarast inkomma med fullständig plan och kostnadsberäkning
för den nya anläggningen.

Slutligen hemställde de sakkunniga, att åtgärder måtte vidtagas för
träffande av överenskommelse med vissa angivna firmor angående ut -

104

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

Artilleridepartementeta

yttrande över
de sakkunnigas

förslag.

Kostnadsberäkningar

för nytt
krutbruk.

vidgningar vid respektive fabriksanläggningar för ökning av befintlig
kapacitet för kruttillverkning.

Uti den 18 november 1916 avgivet yttrande har arméförvaltningens
artilleridepartement funnit sig böra kraftigt förorda, att alla de åtgärder,
som de sakkunniga föreslagit till ökad möjlighet för kruttillverkning
inom landet, måtte komma till utförande.

Beträffande det nya statskrutbruket anslöte sig departementet helt
och hållet till de sakkunnigas förslag, i vad detsamma anginge krutbrukets
nödvändighet, storlek, förläggning o. s. v. Däremot ansåge departementet,
att den av de sakkunniga föreslagna anskaffningen av erforderliga
maskiner borde i vissa avseenden ökas, föranledande en kostnad av ytterligare
1,200,000 kronor.

Artilleridepartementet hemställde därför bland annat, att åtgärder
måtte vidtagas för uppförande av ett nytt statens krutbruk enligt den
plan och de kostnadsberäkningar, departementet inom närmaste tiden
komme att insända, samt att för krutbruket snarast möjligt måtte till
departementets förfogande ställas 1,600,000 kronor för anskaffning av vissa
specialmaskiner för kruttillverkning enligt de sakkunnigas förslag och
därutöver ytterligare för statens krutbruk 1,200,000 kronor för anskaffning
av ångcentral och elektrisk utrustning m. m.

Med särskild skrivelse den 7 december 1916 har artilleridepartementet
härefter överlämnat genom styresmannens vid Åkers krutbruk
försorg upprättade kostnadsberäkningar för ett nytt krutbruk av den
kapacitet, de sakkunniga föreslagit. Enligt dessa beräkningar skulle
kostnaderna belöpa sig till sammanlagt 5,789,773 kronor, sålunda specificerade: -

Byggnadskostnad ................................

Maskiner och apparater ...................

Transportanordningar.........................

Vatten-, ån g- och avloppsledningar

Transmissioner ......................................

Elektrisk utrustning...........................

Frakter och transporter......................

Planeringar ...........................................

Kraft- och ångcentral..........................

Skjutbana ..............................................

Lösa inventarier ................................

............. kronor	1,478,483	—
.............. »	1,894,645	—
.............. .»	87,175	—
............. »	464,930	—
.............. »	111,475	—
........... »	430,000	-—
.............. »	15,000	—
............. »	10,000	—
.............. »	1,200,000	—
.............. »	15,000	—
............. »	83,065	—
Summa kronor	5,789,773	—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

105

Till den sålunda beräknade kostnaden borde enligt artilleridepartementets
uppfattning läggas omkring 10 procent för bestridande av oförutsedda
utgifter. Den sammanlagda kostnaden för det nya krutbruket
komme alltså att uppgå till i avrundat tal 6,375,000 kronor.

Det nya krutbruket vore avsett att förläggas å det förut föreslagna
området av de Jönköpings stad tillhöriga egendomarna Eklundshov och
Kortebo. På grund av den nu planerade fabrikens ökade storlek erfordrades
dock något ökat markutrymme, och hade underhandlingar härom
blivit med Jönköpings stad inledda.

Då av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att statens
nuvarande krutbruk vid Åker icke är i stånd att tillverka den krutmängd,
som erfordras för tillgodoseende av arméns krutbehov under fred, och då
anlitande av enskild tillverkning icke kan anses tillräckligt för säkerställandet
av det på grund av erfarenheterna från det pågående kriget ofantligt
stegrade behovet vid inträffande mobilisering och under fortgången av
ett krig, måste det givetvis framstå såsom en försvarsangelägenhet av
största vikt att snarast möjligt vidtaga åtgärder för tillgodoseende av
arméns krutbehov. Vidtagandet av nödiga åtgärder härutinnan är otvivelaktigt
att hänföra till de försvarsbehov, vilka på grund av krigets lärdomar
måste i främsta rummet tillgodoses.

För säkerställandet av arméns krutbehov har nu arméförvaltningens
artilleridepartement föreslagit uppförande invid Jönköping av ett nytt
statens krutbruk. De sakkunniga hava härutinnan anslutit sig till artilleridepartementet
men ansett, att det nya krutbruket borde hava en väsentligt
större tillverkningskapacitet, än departementet beräknat, varförutom överenskommelser
borde träffas med enskilda firmor, som bedriva kruttillverkning,
angående ökning av tillverkningsförmågan vid deras anläggningar.
Verkställda utredningar hade nämligen givit vid handen, att arméns krutbehov
vore väsentligt större än förut beräknats.

Vid en granskning av de behovssiffror, som ligga till grund för de
sakkunnigas förslag, har även jag kommit till den bestämda övertygelsen,
att en utökning av statens egen kruttillverkning i den av de sakkunniga
föreslagna omfattningen måste anses oundgängligen erforderlig.
Då jag i likhet med artilleridepartementet och de sakkunniga anser en
utvidgning av Åkers krutbruk såväl ur säkerhetssynpunkt som i ekonomiskt
hänseende olämplig, finner jag mig böra tillstyrka uppförandet av
ett nytt krutbruk med den tillverkningskapacitet de sakkunniga föreslagit.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 58 käft. (Nr 72.)

Departements chefen.

106

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 72.

Enligt förslaget skulle det nya krutbruket förläggas nordväst om
staden Jönköping invid Vättern å de staden tillhöriga egendomarna Eklundshov
och Kortebo, där erforderligt tomtområde kunde erhållas antingen
genom köp eller genom utbyte av mark från förutnämnda, kronan
tdlhöriga österängen nr 2 och Mellanängen nr 1. Då den sålunda föreslagna
platsen synes i alla avseenden för ändamålet lämplig, särskilt
med hänsyn till närheten av den'' föreslagna nya ammunitionsfabriken,
har jag icke något att mot densamma erinra. Det erforderliga området
synes, på sätt artilleridepartementet föreslagit och i enlighet med vad
jag beträffande förvärvande av tomtområde för den n}ra ammunitionsfabriken
förordat, lämpligen böra förvärvas genom markutbyte med Jönköpings
stad.

Vad kostnaderna för det nya krutbruket angår, hava dessa av artilleridepartementet
beräknats uppgå till sammanlagt 6,375,000 kronor.
Då jag vid granskning av de uppgjorda specialberäkningarna icke funnit
anledning till någon anmärkning, torde framställning böra göras till
riksdagen om beviljande av nämnda belopp.

Då det, enligt vad artilleridepartementet uti skrivelse den 7 februari
1917 meddelat, är av allra största vikt för krigsberedskapen, att det
nya krutbruket snarast möjligt uppföres, och då utsikt finnes att få detsamma
i sin helhet färdigt redan under år 1918, torde hela det för anläggningen
erforderliga anslaget böra beviljas för år 1918, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under innevarande år av tillgängliga medel förskjuta
2,500,000 kronor.

Till följd av det nya krutbrukets anläggning måste givetvis den å
staten för artilleriets fabriker och tyganstalter för närvarande upptagna
personalen ökas, likasom ock vissa nya beställningar torde böra tillkomma
vid artilleritruppförbanden. Då emellertid behovet av den nya
personalen icke framträder, förr än det nya krutbruket blivit färdigställt,
och personalfrågan dessutom, såsom artilleridepartementet framhållit,
torde erfordra ytterligare utredning, innan förslag därutinnan för riksdagen
framlägges, anser jag mig för närvarande icke behöva närmare
ingå på denna del av ämnet.

Ifrågasatt utvidgning av Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

Såsom förut nämnts, föreslog arméförvaltningens artilleridepartement
uti sin underdåniga skrivelse den 16 februari 1916, att för säkerställande
av arméns behov av handvapen Karl Gustafs stads gevärsfaktori måtte

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 72. 107

utvidgas för en beräknad kostnad av 985,000 kronor eller i runt tal
1,01)0,000 kronor.

Uti särskild underdånig skrivelse den 8 december 1916 anmälde
emellertid artilleridepartementet, att efter avlåtandet av förenämnda framställning
vissa andra åtgärder måst vidtagas för tillgodoseende av behovet
av viss vapentillverkning. Därvid hade det visat sig lämpligt att
härför disponera den byggnadsplats, som ursprungligen avsetts för utökning
av gevärsverkstaden. På grund härav och då det ur många synpunkter
syntes vara mindre lämpligt att på en gång utföra utvidgning
både för gevärs- och för annan tillverkning, ansåge sig departementet
böra föreslå, att de omedelbara åtgärderna för ökning av gevärstillverkningen
i första hand inriktades på viss närmare angiven materielanskaffning.
När denna kommit till stånd, borde departementet beredas tillfälle
att inkomma med förnyat förslag till gevärslaktoriets utvidgning.

Med hänsyn till vad artilleridepartementet sålunda anfört, torde den
föreslagna utvidgningen av Karl Gustafs stads gevärsfaktori icke vara
att hänföra till sådana lantförsvarsbehov, vilka med hänsyn till krigets
erfarenheter böra i främsta rummet tillgodoses.

in.

Sammanfattning.

Såsom av det föregående framgår, avse de av mig förordade anslagsbelöppen
dels bestridande av engångskostnader för anskaffning av
materiel av olika slag samt för verkställande av vissa byggnadsföretag,
dels bestridande av ordinarie kostnader under år 1918 för det nya tunga
artilleriregementet och för flygbataljonen.

Sammanfattas de för engångskostnadernas bestridande erforderliga
anslagsbeloppen, blir resultatet följande:

Artilleribehov:

1. Nytt tungt artilleriregemente kr. 18,168,000: —

2. Artillerimateriel » 14,661,000: — kronor 32,829,000: —

F ortifik ationsbeh ov:

1. Utveckling av arméns flyg vapen.

..................................... »'' 8,779,100: —

2. Fortifikationsmateriel m. m. d 5,596,500: — j, 14,375,600: —

Transport kronor 47,204,600: —

108

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Intendenturbehov.........................

Sjukvårds- och veterinärbehov

Ny ammunitionsfabrik..............

Nytt krutbruk...........................

Transport kronor 47,204,600: —
................. D	8,781,000: —
.................. »	990,300: —
»	6,995,000: —
................. »	6,375,000: —
Summa kronor	70,345,900: —

Detta belopp skulle fördelas på vart och ett av åren 1917, 1918,
1919 och 1920 sålunda:

Materiel och byggnader	År 1917. Kronor.	År 1918. Kronor.	År 1919. Kronor.	År 1920. Kronor.	Summa. Kronor.
Nytt tungt artilleriregemente.....................	5,485,000	5,920,000	3,533,000	3,230,000	18,168,000
Artillerimateriel ......................................	2,900,000	11,761,000	—	- 1	14,661,000
Utveckling av arméns flygvapen..................	3,064,000	3,167,100	2,548,000		8,779,100
Fortifikationsmateriel m. m........................	1,100,000	4,496,500	—	_	5,596,500
Intendenturmateriel .................................	1,750,000	7,031,000	—	—	8,781,000
Sjukvårds- och veterinärmateriel..................	200,000	790,300	—	_	990,300
Ny ammunitionsfabrik ..............................	1,100,000	4,347,000	725,000	823,000	6,995,000
Nytt krutbruk..........................................	2,500,000	3,875,000	—	—	6,375,000
Summa	18,099,000	41,387,900	6,806,000	4,053,000	70,345,900

*) Eventuellt under senare år.

Såsom förut nämnts, skulle de till utgående under år 1917 upptagna
beloppen, tillsammans 18,099,000 kronor, anvisas för år 1918 men
av tillgängliga medel redan under innevarande år förskottsvis utanordnas.

Det torde här böra framhållas, att uti förenämnda engångskostnader,

70.345.900 kronor, ingå 5,800,000 kronor, som redan av 1914 års senare
riksdag beräknades erforderliga för vissa nyanskaffningar. Kostnaderna
för de lantförsvarsbehov, vilka på grund av krigets erfarenheter
nu skulle tillgodoses, belöpa sig alltså till (70,345,900 — 5,800,000=)

64.545.900 kronor. Härav avses 45,445,900 kronor för materielanskaffningar
och 19,100,000 kronor för vissa byggnadsföretag. Därest de av
1914 års senare riksdag godkända grunderna för finansiering av byggnadsföretag
vid armén tillämpats, skulle sistnämnda belopp hava bestritts
av tomtförsäljningsmedel. Då beloppet emellertid nu föreslås till
anvisande i annan ordning, kommer motsvarande belopp av blivande
tomtförsäljningsmedel att bliva tillgängligt för andra ändamål.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

109

Om beredande av särskilda medel för täckande av förenämnda
engångskostnader, tillhopa 70,345,900 kronor, ävensom vissa kostnader
för sjöförsvarets stärkande har chefen för finansdepartementet för avsikt
att senare i dag framställa förslag.

Såsom förut nämnts, skulle för bestridande av de ordinarie kostnaderna
under år 1918 för det nya tunga artilleriregementet erfordras
dels en ökning av anslaget till avlöning och rekrytering m. m. med
144,403 kronor 50 öre, dels en ökning av anslaget till intendenturkåren
med 5,972 kronor 50 öre, dels ock för bestridande av övriga kostnader
ett extra anslag av 266,300 kronor. Den föreslagna omorganisationen
av flygvapnet skulle för samma år kräva dels en ökning av avlöningsanslaget
med 229,273 kronor 95 öre, dels ock ett extra anslag av
762,560 kronor. Sammanlagda kostnaden för år 1918 skulle alltså uppgå
till 1,408,509 kronor 95 öre. För täckande av ifrågavarande kostnader
har i årets statsverksproposition under punkten 66 av fjärde huvudtiteln
beräknats ett belopp av 1,500,000 kronor.

Framställning torde alltså böra göras till riksdagen om, att ordinarie
anslagen till avlöning och rekrytering m. m. samt till intendenturkåren
måtte för år 1918 ökas med, utöver vad i årets statsverksproposition
äskats, det förra (144,403:50 + 229,273:95=) 373,677 kronor
45 öre eller i jämnt krontal 373,678 kronor och det senare i jämnt
krontal 5,973 kronor. Därjämte torde å extra stat böra äskas förenämnda
för övriga kostnaders bestridande erforderliga båda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

Do) att bevilja följande belopp, att utgå av medel, som särskilt
beredas, nämligen:

a) för uppsättande i överensstämmelse med ovan närmare angivna
grunder av ett nytt tungt artilleriregemente, benämnt Andra tunga artilleriregementet,
såsom engångskostnader ett anslag av 18,168,000 kronor
samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av 11,405,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 5,485,000 kronor;

b) för anskaffande av viss artillerimateriel ett anslag för år 1918 av
14,661,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 2,900,000 kronor;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

c) för omorganisation i överensstämmelse med ovan närmare angivna
grunder av arméns flygvapen till en särskild flygbataljon såsom engångskostnader
ett anslag av 8,779,100 kronor samt därav för år 1918 anvisa
ett belopp av 6,231,100 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 3,064,000
kronor;

d) för anskaffande av viss fortifikationsmateriel m. m. ett anslag
för år 1918 av 5,596,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,100,000
kronor;

e) för anskaffande av viss intendenturmateriel ett anslag för år
1918 av 8,781,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,750,000 kronor;

g) för uppförande av en ny ammunitionsfabrik i Jönköping ett
anslag av 6,995,000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp
av 5,447,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,100,000 kronor; samt

h) för uppförande av ett nytt krutbruk invid Jönköping ett anslag
för år 1918 av 6,375,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 2,500,000
kronor;

2:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) a) föreslagits,

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till
stat för Andra tunga artilleriregementet år 1918 (bil. 1);

dels medgiva, att medel, som besparas till följd av vakanser i volontärbeställningar
vid övriga artilleritruppförband, må användas för anställning
och avlöning ej mindre under tiden den 1 november—den 31
december 1917 av i Andra tunga artilleriregementets stat för år 1918
upptaget fast anställt manskap än även under tiden den 1 november—
den 31 december 1918 av sådant manskap, som enligt plan är avsett
att vid regementet tillkomma för år 1919;

dels ock medgiva, att, utöver den personal, som finnes upptagen i
det uti innevarande års statsverksproposition framlagda förslag till stat
för intendenturkåren år 1918, må vid samma kår för år 1918 tillkomma
1 kapten av andra klassen och 1 förvaltare;

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72. 111

3:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) c) föreslagits,

dds godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat
för Flygbataljonen år 1918 (bil. 2);

dels medgiva, att medel, som besparas till följd av vakanser i
volontärbeställningar vid ingenjörtrupperna, må användas för anställning
och avlöning ej mindre under tiden den 1 november- -den 31 december
1917 av i Flygbataljonens stat för år 1918 upptaget fäst anställt manskap
än även under tiden den 1 november—den 31 december 1918 av
sådant manskap, som enligt plan är avsett att vid bataljonen tillkomma
för år 1919;

dels medgiva, att från Flygbataljonens övnings- och underhållsmedel
må till flygpersonalen utbetalas flygpremier, utbildningspremier, spanararvoden
och ekiperingsbidrag enligt ovan angivna, av arméförvaltningen
föreslagna grunder;

dels ock godkänna, i stället för de uti innevarande års statsverksproposition
framlagda, de vid statsrådsprotokollet fogade förslag till
stater för fortifikationen och Fälttelegrafkåren år 1918 (bil. 3 och 4);

4:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkterna
2:o) och 3:o) föreslagits,

dels öka ordinarie förslagsanslaget till avlöning och rekrytering
m. m. för år 1918 med, utöver vad i årets statsverksproposition äskats,
373,678 kronor;

dels öka ordinarie anslaget till intendenturkåren för år 1918 med,
utöver vad i årets statsverksproposition äskats, 5,973 kronor;

dels för bestridande av vissa ordinarie kostnader för Andra tunga
artilleriregementet å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av
266,300 kronor;

dels ock för bestridande av vissa ordinarie kostnader för Flygbataljonen
å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 762,560
kronor; samt

5: o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
l:o) g) och h) föreslagits, medgiva, att — för beredande av erforderliga
tomtområden för den nya ammunitionsfabriken och det nya krutbruket
genom markutbyte mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Jönköpings
stad, å andra sidan, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
arméförvaltningens artilleridepaiflement härutinnan föreslagit — till lantförsvaret
må, mot den ersättning, Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter
motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars 1918
överlämnas för markutbytets verkställande erforderliga delar av de under

112

domänstyrelsens
och Mellanängen

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 72.

förvaltning stående kronolägenheterna österängen nr 2
nr 1 i Ljungarums socken av Jönköpings län.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle i enlighet härmed till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

E. H. Odencrants.

Kung/. Maj.ts Nåd. Proposition Kr 72.

113

Bil. I.

Stat

för Andra tunga artilleriregementet år 1918.

E Lön, arvode. Krön or.	n h e Di a kr. pr dag.	; s k o s t n a igavlöning da- , kronor. gar. ;	, Summa kronor.	\|	Antal.	Kronor.	Summa \| kronor.
									Officerare.
4 500	—	5	—	365	1825	—	6 325	—	Överstelöjtnant och chef . . .	i	6 325	—
4 000	—	5	—	365	1825	—	5 825	—	Major ............	i	5 825	—
3 400	—	4	—	365	1460	—	4 860	—	Kaptener av första klassen . .	3	14 580	—
2 400	—	4	—	365	1460	—	3 860	—	Kaptener av andra klassen . .	2	7 720	—
1500	—	3	—	365	1095	—	2 595	—	Löjtnanter av första klassen . .	4	10 380	—
1020	—	3		365	1095	—	2115	—	Löjtnanter av andra klassen . .	3	6 345	—
720	—	3		365	1095	—	1815	—	Underlöjtnanter och fänrikar	6	10 890	-	62 065	—
									Underofficerare.
1200	_	2	50	365	912	50	2 112	50	Styckjunkare.........	7	14 787 50
900	—	2	—	365	730		1630	—	Sergeanter av första klassen . .	7	11 410
780	—	2	—	365	730	_	1510	—	Sergeanter av andra klassen . .	7	10 570		36 767	50 i
									Manskap.
600	_	_	50	365	182	50	782	50	Purirer av första klassen . . .	6	4 695	—
360	—	—	50	365	182150	542	50	Furirer av andra klassen . . .	12	6 510	—
300	—	—	40	365	146		446	—	Konstaplar..........	9	4 014	—
180	—	—	20	365	73 —	253	—	Yolontärer..........	48	12 144	—
360	—	—	50	365	182 50	542	50	Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	542	50
300	—	—	40	365! 146	—	446	—	Sjukvårdskonstapel......	1	446	—
180	—	_	30	365	109150	289	50	Sjukvårdsartillerist......	1	289	50
360	—	—	50	365	182	50	542	50	Hantverksfurir av andra klassen	1	542	50
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Hantverkskonstapel......	1	446	—
180	—	—	30	365	10S	50	289	50	Hantverksartillerist......	1	289	50
360	—	—	50	365	182	50	542	50	Hovslagarfurir av andra klassen	1	542	50
300	—	—	40	3651 146	—	446	—	Hovslagarkonstapel......	1	446	—
180	—	—	30	365	109 50	289	50	Hovslagarartillerist......	1	289	50	31197
			1-		1	\|			Transport	1 —	i -	—	130,029	;50

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 58 käft. (Kr 72.) 15

114

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 72.

	E	n h	e	t s k o s t n	a	d.
			Dagavlöning					> P	Kronor		Summa j
Lön,							Summa					kronor.
arvode.	å kr.	i da-	kronor.	kronor.
Kronor.	pr aag. gar.
									Transport	—	—		130,029	50
									- Musikpersonal.
1200	—	2	50	365	912	50	2112	50	Musikstyekjunkare......	i	2112	50
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Musiksergeant av första klassen	i	1630	—
780	—	2	—	365	730	—	1510	—	Musiksergeant av andra klassen	i	1510	—
360	—	—	50	365	182	50	542	50	Musikfurir av andra klassen . .	i	542	50
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Musikvicekonstapel......	i	349	50
180	—	—	30	365	109	50	289	50	Trumpetare..........	i	289	50	6 434	_
						•			Civilmilitär personal.
4 000	—	5	—	365	1825	—	5 825	—	Regementsläkare.......	i	5 825	—
1020	—	3	—	365	1095	—	2115	—	Bataljonsveterinär.......	i	2115	—	7 940
									Summa högst kronor	—	—	—	144 408 50

Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befäl sbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.

Anm- 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.

Anm. 4. Offlcersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.

Anm. 5. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungi. Maj:ts prövning.

Anm. 6. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kunc/l. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

115

Bil. nr 2.

Stat

för Flygbataljonen år 1918.

	E	n h	e	s k	0 s t n	a	d.		•
Lön,		Dagavlöning	Summa		Antal.	Kronor.		Summa kronor.
arvode.			i da-			kronor.
		a kr.	kronor.
Kronor.		pr dag.	gar.									i
									Officerare.					i
4 000	_	5	_	365	1825	—	5 825	—	Major och chef....... . .	i	5 825	—
3 400	—	4	—	365	1460	—	4 860	—	Kaptener av första klassen . .	2	9 720	—
2 400	__	4	—	365	1460	—	3 860	—	Kaptener av andra klassen . .	2	7 720	—
1500	_	3	—	365	1095		2 595	—	Löjtnanter av första klassen . .	15	38 925	—
1020	—	3	—	365	1095	_	2115	—	Löjtnanter av andra klassen . .	14	29 610	—	91 800	—
									Underofficerare.					1
1200	_	2	50	365	912	50	2112	50	Fanjunkare..........	3	6 337	50	.
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Sergeanter av första klassen . .	4	6 520	—
780	—	2	—	365	730	—	1 510	—	Sergeanter av andra klassen . .	4	6 040	—	18 897	50
									Manskap.
600	_	_	50	365	182	50	782	50	Furir av första klassen ....	1	782	50
360	_	_	50	365	182	50	542	50	Furirer av andra klassen . . .	2	1085	—
300	_	—	40	365	146	—	446	—	Korpraler...........	4	1784	—
240	_	—	30	365	109150	349	50	Vicekorpraler.........	6	2 097	—
180	_	—	20	365	731-	253	—	Volontärer..........	40	10 120	—
300	_	—	40	365	146		446	—	Sj ukvårdskorpral.......	1	446	—
240	—	—	30	365	109150	349	50	Sjukvårdsvieekorpral.....	1	349	50
180	—	—	30	365	109 5o	289	5 0	Sjukvårdssoldater.......	2	579	—
600	_	_	50	365	182 so	782	50	Hantverksfurirer avförstaklassen	3	2 347	50
360	_	_	50	365	182 so	542	50	Hantverksfurirer av andra klassen	6	3 255	—
300	_	__	40	365	146	—	446	—	Hantverkskorpraler......	12	5 352	—
240	_	—	30	365	109	50	349	50	Hantverksvicekorpraler ....	15	5 242	50
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	349	50
180	—	—	30	365	109	50	289	50	Gevärsliantverkarsoldat ....	1	289	50	34 079	—
									Musikmanskap.
300	_	_	40	365	146		446	—	Musikkorpral.........	1	446	—
240	—	—	30	365	109150	349	50	Musikvicekorpral.......	1	349	50
180	—	—	30	365	109 so	289	50	Musikvolontärer........	2	579	—	1374	50
1									Transport	—	—		146,151	-

11(1

Kinigl. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

	E	n h	e	t s	r o s t n a	d.
			Dagavlöning		1			3	Kronor.	Summa
Lön,							Summa					kronor. j
arvode.	å kr.	i da-		kronor.
Kronär		pr dag.	gar.
									Transport		—	—	146,151
									Tygpersonal.
8 400	—	4		365	1 460	—	4 860	—	Tygingenjör1).........	i	4 860	_
1500	—	3	—	365	1095	—	2 595	—	Fortifikationskassör2).....	i	2 595	_
1 200	—	2	50	365	912	50	2112	50	Flygverkmästare av första kl. s)	i	2112	50
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Flygverkmästare av andra kl. *)	2	3 260
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Flyghantverkare 6).......	2	3 260	_
°) 980	95	—	50	365	182	50	1 163	45	Förrådsvaktmästare......	1	1 163	45	17 250	951
									Ersättning åt officerare i re-
									serven, frivilligt tjänst-
									görande såsom flyg-
									maskinsförare.
1020	—	3	—	365	1095	—	2 115	—	Löjtnant eller underlöjtnant, för-					1
									slagsvis...........	3	6 345	—	6 345	\|
									Arvoden till flygpersonalen
									in. in. (förslagsvis).
1500	—	—	—	—	—	—	—	—	Kårchef, som personligen delta-
									ger i flygning (eljest 500) . .	1	1500	—
1 500	—	—	—	—	—	—	—	—	Kaptener av första klassen (flyg-
									maskinsförare) ........	2	3 000
1500	—	—	—	-	—	—	—	—	Kaptener av andra klassen	2	3 000	_
1500	—	—	—		—	—	—	—	Subalternofficerare......	29	43 500	_
1500	—	—	—	—	__	—	—	—	Värnpliktiga, frivilligt tjänstgö-
									rande såsom flygmaskinsförare
									(vid behov ersatta av
									rare i reserven) .......	12	18 000
iöU	—	—	—	—	—	—	—	—	Mekaniker, deltagande i flygning
									för avprovning av maskiner .	10	7 300
500	—	—	—		—	—	—	—,	Förste lärare i teknik .	1	500	_
400	—	—	—	—	—	—	—	—	Andre lärare i teknik . . .	1	400	_
600	—	—	—	—	—	—!	—	—1	Lärare i taktik.....	1	600	—	77 800	—!
									Summa högst kronor ;	—		-1	247 546	961

'') Åtnjuter 3 ålderstillägg & lönen å 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 ocli det tredje
efter 15 års väl vitsordad tjänst.

Åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vitsordad
tjänst.

s) -,-tnjuter 1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.

4) Åtnjuta 1 ålderstillägg å lönen å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.

117

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

6) Åtnjuta 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års vill vitsordad
tjänst.

e) Därav 80.95 kronor i ersättning för ved, lyse m. in. Åtnjuter dessutom fri bostad.

Anm. 1. Vid vakans i officersbeställning mft därav uppkommande besparing å staten användas för tilldelande
av lön och dagavlöning såsom vid tjänstgöring i trupp enligt reservbefälsförordningen åt
underlöjtnant eller löjtnant i reserven, som enligt frivilligt åtagande tjänstgör såsom flygmaskinsförare
eller undergår för sådan tjänstgöring erforderlig utbildning. De i staten beräknade
medel till- lön och dagavlöning för 3 officerare i reserven utgå endast i den mån antalet såsom
flygmaskinsförare tjänstgörande värnpliktiga icke uppgår till 12.

Anm. 2. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.

Anm. S. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.

Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.

Anm. 5. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 72.

Bil. nr 3.

Stat

för Fortifikationen år 1918.

	E	n h	e	t s k o s t n	a	d.
Lön och arvode.		Dagavlöning		Summa		Antal	Kronor.	Summa kronor.
		i da-			kronor.
		a sr.	kronor.
Kronor.	pr dag.	gar.
									Officerare.
6 000	—	6	—	365	2190	—	8190	—	Överstar...........	2	16 380	_
4 500	—	5	—	365	1825	—	6 325	—	Överstelöjtnanter.......	4	25 300	—
4 000	—	5	—	365	1825	—	5 825	—	Majorer............	10	58 250	_
3 400	—	4	—	365	1460	—	4 860		Kaptener av första klassen	33	160 380	—
2 400	—	4	—	365	1460	—	. 3 860		Kaptener av andra klassen	20	77 200	—
1500	—	3	—	365	1095	—	2 595	—	Löjtnanter av första klassen .	35	90 825	—
1020	—	3	—	365	1095	—	2115	—	Löjtnanter av andra klassen .	26	54 990	—
720	—	3		365	1095	—	1 815! —	Underlöjtnanter och fänrikar	24	43 560	—	526 885
									Underofficerare.
1 200	—	2	50	365	912	50	2112(60	Fanjunkare..........	44	92 950	—
900	—	2	—	365	730	—	1 630i—	Sergeanter av första klassen .	44	71 720	—
780	—	2	—	365	730	—	1 510 —	Sergeanter av andra klassen . .	43	64 930	—	229 600
									Musikpersonal.
1200	—	2	50	365	912	50	2112	50	Musikfanjunkare.......	3	6 337	50
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Musiksergeanter av första kassen	5	8150	—
780		2	—	365	730	—	1510		Musiksergeanter av andra klassen	6	9 060	-	23 547	50!
									Civilinilitär personal.
1000	—	—	—	—		—	1000	—	Regementspastorer, arvode . .	3	3 000	_
4 000	—	5	—	365	1825	—	5 825	—	Regementsläkare .......	2	11650	—
2 400	—	4	—	365	1 460	—	3 860	—	Bataljonsläkare........	1	3 860	—
1020	—	3	—	365	1095	—	2115	—	Bataljonsveterinärer......	3	6 345	—
1500	—	3	—	365	1095	—	2 595	—	Fortifikationskassörer2)	11	28 545	—
1500	—	O	—	365	1095	—	2 595	—	Departementsskrivare2) . . .	5	12 975	—
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	G-evärshantverkare 3)......	5	8150	—
1200	—	2	50	365	912 50	2112	50	Tygverkmästare 4).......	6	12 675	—
900	—	2	—	365	730	—	1630	—	Tyghantverkare 3)......	24	39 120	—
780	—	2	—	365	730	—	1510	—	Radiotelegrafister.....	9	13 590	—
'') 980	95	—	50	365	182 so	1163	45	Förrådsvaktmästare......	5	5 817	25	145 727	25
									Transport	—	—	_!	925,759	7 51

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 72.

119

Enke	tskostna	d.
Lön och	Dagavlöning	Summa
Kronor.	å kr. pr dag.	i da-l kronor. gar. j	kronor.

Antal.	Kronor.	Summa kronor.
_	— !—	925,759	75
i		1 100
3	2 400 —
10	6 ooo;—
	1600-	10 000	—
1 —	_ !—	936 859 75

1100

800

600

Civil personal.

1 100— Förste vaktmästare . .

Arvoden till stabsofficerare

in. fl.

800 — Avdelningschefer....... 3

600t— Stabsofficerare......

Gratifikationer till biträden å

Summa högst kronor : —

'') Därav 80,95 kronor i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuta dessutom fri bostad.

2) Åtnjuta 2 ålderstillägg å lönen å 500 kronor, det ene efter 5, det andra efter 10 års väl vits ordad

tjänst.

8) Åtnjuta 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vits ordad

tjänst.

4) Åtnjuta 1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.

Ännu 1. Fortifikationskassörer och departementsskrivare åtnjuta dessutom inkvarterings- och servisbidrag
enligt författningarna samt äga, för åtnjutande av ålderstillägg, rätt att tillgodoräkna sig den
tid, de dessförinnan tjänstgjort i någondera beställningen.

Anm. 2. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan angivna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i denna
stat för honom upptagna.

Anm. 3. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av
den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 5. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

120

Kung1. Maj-.ts Nåd. Proposition Kr 72.

Bil. nr 4.

Stat

för Fälttelegrafkåren år 1918.

i	E	ii h	e	t S 1	o s t n	a	d.
\|-			Daffavlöninar						Kronor	Summa \|
							Summa		p		kronor. 1
Lön.							kronor.
		a kr.	i da-	kronor.
Kronor.	pr dag.	gar.
									Manskap.
600	—	—	50	365	182	50	782 50	Furirer av första klassen . . .	9	7 042	50!
360	—	_	50	365	182	50	542 so	Furirer av andra klassen . . .	16	8 680	—j
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Korpraler ..........	26	11596	—1
240	—	—	30	365	109	50	349150	Vicekorpraler.........	27	9 436	5 0 j
180	—	—	20	365	73	—	253	—	Volontärer..........	122	30 866	—: 1
600	—	—	50	365	182	50	782	50	Hantverksfurir av första klassen	1	782	50
360	—	—	50	365	182	50	542	50	Hantverksfurirer av andra klassen	2	1085	—!
300	—	_	40	365	146	—	446	—	Hantverkskorpraler......	9	4 014	_i
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Hantverksvioekorpraler ....	12	4194	— 1
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Gevärshantverkarkorpral . . .	1	446	—\|
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	349	501
180	—	—	30	365	109	50	289	50	Gevärshantverkarsoldat ....	1	289	5 0 i
360	—	—	50	365	182	50	542	50	Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	542	5 01
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Sjukvårdskorpral.......	1	446	—1
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Sjukvårdsvicekorpral.....	1	349	5 0 j
180	—	—	30	365	109	50	289	50	Sjukvårdssoldat........	1	289	50
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Hovslagarkorpral.......	1	446	—
240	—	—	30	365	109	50	349	50	Hovslagarvicekorpraler ....	2	699	—1
180	—	—	30	365	109	50	289	50	Hovslagarsoldat........	1	28915o S 81843 50
.									Musikmanskap.			1
300	—	—	40	365	146	—	446	—	Musikkorpral.........	1	446	— i
240	—	—	30	365	109	50	349\| so	Musikvicekorpral.......	1	349 so
180		—	30	365	109	50	389150	Trumpetare..........	2	579	1374150
!									Summa högst kronor	—	—	- 83218 —

Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.

Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den ■
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1917.