Kotig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46 (Proposition 1891:46)

Kotig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

N:o 46.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag angående straff för oloflig införsel af skjutvapen eller
ammunition i vissa delar af Afrika; gifven Stockholms
slott den 13 mars 1891.

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag, angående straff för oloflig införsel af skjutvapen eller
ammunition i vissa delar af Afrita,

Sedan Kongl. Maj:t med åtskilliga främmande magter afslutat en
konvention, i syfte att medelst gemensamma åtgärder sätta en gräns
för handeln med afrikanska slafvar och bereda skydd för den infödda
befolkningen i Afrika, så varder, i anledning deraf, förordnadt som
följer:

Hvar som i den del af Afrika, hvilken ligger mellan 20° nordlig
och 22° sydlig bredd, deri innefattade de på närmare afstånd från
kusten än ett hundra sjömil belägna öar, införer skjutvapen eller ammunition,
utan att iakttaga de föreskrifter, hvilka för sådan införsel
må vara i vederbörlig ordning meddelade, straffes med böter från
och med fem till och med femhundra kronor eller med fängelse från
och med en månad till och med två år. Saknas hos den, som blifvit

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 46.) 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

fäld till böter, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas
efter allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen bestämmer.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 46.

Utdrag af protokollet öfver jnstitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott
lördagen den 31 januari 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Ottek,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Gr ROLL,

WlKBLAD.

Departementschefen statsrådet Östergren anförde

5:o)

»Vid en internationel konferens, som hållits i Bryssel 1889—1890
och hvari ombud så väl för Sverige som för de flesta stater i Europa,
för Nordamerikas förenta stater och för några andra utom Europa belägna
stater tagit del,'' har upprättats ett förslag till konvention, i syfte
att medelst gemensamma åtgärder från de fördragslutande magternas sida
sätta en gräns för handeln med afrikanska slafvar och bereda skydd för
den inhemska befolkningen i Afrika. I denna konvention, hvilken i
öfversättning torde, såsom bilaga litt. D, få åtfölja detta protokoll, har

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

en hvar af magterna förbundit sig att, der icke redan enligt bestående
lagstiftning åtgärder af viss, i konventionen närmare angifven beskaffenhet
vore belagda med sådant straff, som i konventionen omförmäldes,
sörja för att lagstiftningen i dessa delar blefve bragt till öfverensstämmelse
med konventionen. För Sveriges del torde, då gällande strafflag
i 14 och 15 kap., jemförda med 3 kap., synes innefatta erforderliga
straffbestämmelser i de afseenden, V art. af konventionen omhandlar, i
nämnda hänseenden någon lagstiftningsåtgärd icke vara behöflig. Men
då XII art. förutsätter, att för öfverträdelse af den i VIII och IX art. -angifna ordning för införsel af skjutvapen och ammunition i vissa delar
af Afrika straff må kunna ådömas i hvilket land än förbrytelsen åtalas,
och således jemväl i det fall, att åtalet skulle anhängiggöras vid svensk
domstol, så måste, derest Sverige skall kunna definitivt ansluta sig till
konventionen, för dylik öfverträdelse upptagas straffbestämmelse i svensk
lag. Jag har derför låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag
i sådant syfte. Enär konventionen, som ännu icke kunnat af magterna
ratificeras, skall blifva gällande först viss tid efter det sådant skett, och
ifrågavarande lag icke bör träda i kraft före konventionen, har i förslaget
upptagits en bestämmelse, som åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnar
att fastställa, hvilken dag lagen skall träda i kraft.»

Departementschefen uppläste härefter förslaget, hvilket var af denna
lydelse:

Förslag

till Lag, angående straff för oloflig införsel af skjutvapen och ammunition

i vissa delar af Afrika.

Hvar som i den del af Afrika, hvilken ligger mellan 20° nordlig1
och 22° sydlig bredd, deri innefattade de på närmare afstånd från
kusten än ett hundra sjömil belägna öar, införer skjutvapen eller ammunition,
utan att iakttaga de föreskrifter, hvilka för sådan införsel
må vara i vederbörlig ordning meddelade, straffes med böter från och
med fem till och med femhundra kronor eller med fängelse från och
med eu månad till och med två år. Saknas hos den, som blifvit fäld

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 46.

till böter, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas
efter allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen bestämmer.

Och hemstälde departementschefen att öfver förslaget måtte, för det
ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, inhemtas högsta domstolens
utlåtande.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält.

Ex protocollo

Körtel. Majds Nåd. Proposition N:o 46,

Öfversättning.

Hufvudakt vid konferensen i Bryssel.

I Guds den Allsinägtiges namn!

Hans Majestät Konungen af Sverige
och Norge in. in.; Hans Majestät
Kejsaren af Tyskland, Konung af
Preussen i Tyska rikets namn; Hans
Majestät Kejsaren af Österrike, Konung
af Böhmen m. m. samt Apostolisk
Konung af Ungern; Hans Majestät
Belgiernes Konung; Hans Majestät
Konungen af Danmark; Hans Majestät
Konungen af Spanien och i Dess namn
Hennes Majestät Drottningen-Regentinnan;
Hans Majestät Konungen-Suveränen
öfver oberoende Korigo-staten;
Presidenten för Amerikas Förenade
Stater; Franska Republikens President;
Hennes Majestät Drottningen
af det Förenade Konungariket StorBritannien
och Irland, Kejsarinna af
Indien; Hans Majestät Konungen af
Italien; Hans Majestät Konungen af
Nederländerna, Storhertig af Luxemburg
m. m.; Hans Majestät Shahen
af Persien; Hans Majestät Konungen
af Portugal och Algarvierne m. m.;

Hans Majestät Kejsaren af Ryssland;
Hans Majestät Ottomanernes Kejsare
och Hans Höghet Sultanen af Zanzibar
;

hafva, lifvade af samma fasta föresats
att sätta en gräns för de brott
och förödelser, som handeln med afrikanska
slafvar framkallar, att verksamt
beskydda Afrikas ursprungliga
befolkning och att tillförsäkra denna
vidsträckta verldsdel fredens och civilisationens
välsignelser, och

i afsigt att gifva en ny bekräftelse
å de beslut, som redan blifvit
i samma afsigt vid olika tidpunkter
tagna af magterna, fullständiga redan
vunna resultat samt i ett sammanhang
träffa åtgärder för att genomföra
den uppgift, som utgör föremål
för deras gemensamma omsorg; beslutat

att, uppå inbjudning af
Hans Majestät Belgiernes Konungs
Regering, efter öfverenskommelse
med Hennes Majestät Drottningens
af det Förenade Konungariket Stor -

Kongl. Maj:ts Nåd.

Britannien och Irland, Kejsarinna af
Indien, Regering för nämnda ändamål
låta en konferens sammanträda
i Bryssel samt dervid till Sina befullmägtigade
ombud utsett:

O O

Hans Majestät Konungen af Sverige
och Norge,

Herr Carl Burenstam, Dess Kammarherre,
Dess Ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes
Konung och hos Hans Majestät Konungen
af Nederländerna;

Hans Majestät Kejsaren af Tyskland,
Konung af Preussen, i Tyska
Rikets namn,

Herr Grefve Fredrik Johan von
Alvensleben, Dess Kammarherre och
Verkligt Geheimeråd, Dess Envoyé
Extraordinaire och ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes
Konung;

och

Herr Wilhelm Göhring, Dess Geheimelegationsråd,
Tyska Rikets Generalkonsul
i Amsterdam;

Hans Majestät Kejsaren af Österrike,
Konung af Böhmen och Apostolisk
Konung af Ungern;

Herr Grefve Rudolf KhevenhullerMetsch,
Dess Kammarherre, Dess Envoyé
Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire hos Hans Majestät
Belgiernes Konung;

Hans Majestät Belgiernes Konung,

Herr Baron August Lambermont,
Dess Statsminister och Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire,

Proposition N:o 46.
och

Herr Emil Banning, Generaldirektör
vid Belgiska Utrikes-Ministeriet;

Hans Majestät Konungen af Danmark,

Herr Fredrik Georg Schack-Brockdorff,
Danmarks Generalkonsul i Antwerpen; Hans

Majestät Konungen af Spanien
och i Dess namn Hennes Majestät
Drottningen-Regentinnan öfver
Konungariket,

Herr Josef Gutierrez de Aguera,
Dess Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire hos Hans Majestät
Belgiernes Konung;

Hans Majestät Konungen-Suveränen
öfver den Oberoende Kongostaten,

Herr Edmund van Eetvelde, Generaladministrator
vid den Oberoende
Kongostatens Utrikes-Departeinent,
och

Herr August van Maldeghem, Råd
vid Belgiska Kassationsdomstolen;

Presidenten för Amerikas Förenade
Stater,

Flerr Edwin H. Terrell, Amerikas
Förenade Staters Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes Konung,

och

Herr Henrik Shelton Sandford;

Franska Republikens President,

Flerr Albert Bourée, Franska Republikens
Envoyé Extraordinaire och

Kongl. Maj:ts Nåd•

Ministre Plénipotentiaire hos Hans
Majestät Belgiernes Konung,

och

Herr Georg Cogordan, Ministre
Plénipotentiaire, Kabinettschef hos
Franska Uträkes-Ministern;

Hennes Majestät Drottningen af
det Förenade Konungariket Stor-Britannien
och Irland, Kejsarinna af Indien,

Lord Yivian, Pär af det Förenade
Konungariket, Dess Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes
Konung,
och

Sir Johan Kirk;

Hans Majestät Konungen af Italien,

Herr Frans de Renzis, Baron de
Montanaro, Dess Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire hos
Hans Majestät Belgiernes Konung,
och

Plerr Thomas Catalani, Dess Envoyé
Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire;

Elans Majestät Konungen af Nederländerna,
Storhertig af Luxemburg,

Herr Baron Ludvig Gericke von
Herwynen, Dess Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes Konung; Hans

Kejserliga Majestät Shahen
af Persien,

Proposition N:o 46.

General Nazare Aga, dess Envoyé
Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
hos Hans Majestät Belgiernes
konung;

Hans Majestät Konungen af Portugal
och Algarvierne,

Herr Henrik de Macedo Pereira
Coutinho, Medlem af Dess Statsråd,
Pär af Konungariket, Honorär Statsminister
och Statssekreterare, Dess
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire hos Hans Majestät
Belgiernes Konung;

Hans Majestät Kejsaren af Ryssland,

Furst Leo Ouroussoff, Dess Hofmarskalk,
Dess Envoyé Extraordinaire
och Ministre Plénipotentiaire
hos bians Majestät Belgiernes Konung,
och

Herr Fredrik von Martens, Dess
Verklige Statsråd, Ständig Medlem af
Ryska Utrikes Ministeriets Råd;

Hans Majestät Ottomanernas Kejsare,

Stefan Carathéodory Effendi, StorDignitär
i Dess Kejsarrike, Dess Envoyé
Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire hos Hans Majestät
Belgiernes Konung;

Hans Höghet Sultanen af Zanzibar.

Sir John Kirk,
och

Herr Wilhelm Göhring,

hvilke, försedde med fullmagter,
som befunnits i god och behörig form,
antagit följande bestämmelser:

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

KAPITEL I.

Angående de länder, der slaf handeln
idkas, och de åtgärder, som
höra vidtagas derstädes.

Artikel I.

Magterna förklara, att de verksammaste
medlen till slafhandelns
bekämpande i det inre af Afrika äro
följande:

l:o ett fortskridande ordnande
af förvaltnings-, domstols-, religionsoch
militärväsendet i de landområden
i Afrika, som äro stälda under civiliserade
nationers suveränitet eller
protektorat;

2:o ett gradvis upprättande i landets
inre, genom försorg af de magter,
under hvilka landsområdena lyda,
af starkt besatta stationer, på så
sätt att dessas beskyddande eller
repressiva inflytande må göra sig
verksamt gällande inom de områden,
som förhärjas genom menniskojagterna; 3:o

anläggandet af vägar, särskildt
af jernvägar, som förbinda de framskjutna
stationerna med kusten, och
lemna ett beqvämt tillträde till de
inre vattnen och till öfre delarne af
de floder och elfvar, hvilkas lopp afbrytas
af strömsättningar och vattenfall,
i ändamål att genom ekonomiska
och snabbare transportmedel ersätta
det nu brukliga användandet af menniskor
såsom bärare;

4:o användandet af ångfartyg å
de inre segelbara vattendragen och
på sjöarne, med befästade poster å
stränderna såsom skydd;

5:o utläggandet af telegraflinier,
som betrygga förbindelsen mellan
posterna och stationerna samt kusten
och medelpunkterna för förvaltningen; 6:o

organisation af expeditioner
och flygande kolonner, som hafva att
underhålla förbindelserna mellan stationerna
inbördes och mellan dem
och kusten, understödja dessas verksamhet
för slafhandelns undertryckande
och betrygga säkerheten å
stråkvägarne;

7:o inskränkningar på hela det
område, som hemsökes af slafhandeln,
i införseln af eldvapen, åtminstone
af perfektionerade vapen, äfvensom
af ammunition.

Artikel II.

Oberoende af sin hufvuduppgift,
som är att hindra slaffångsten och
spärra de vägar, som följas vid slafhandel,
skola stationerna, äfvensom
de expeditioner magterna anordna
på de dem tillhöriga farvatten, samt
de poster, hvilka tjena som utgångspunkter
för dessa expeditioner, hafva
till biuppgift:

l:o att tjena såsom stödjepunkter
och, om behof deraf uppstår, såsom
tillflyktsorter såväl för den infödda
befolkningen, som är stäld under den
stats suveränitet eller protektorat,
hvarunder stationen lyder, som för

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd, 27 Raft.

Kongl. Maj:Is Nåd.

den sjelfständiga befolkningen eller,
i händelse af hotande fara, för kortare
tid för hvilket som helst annat folk;
att sätta befolkningen af det först
nämnda slaget i tillfälle att sjelf bidraga
till sitt försvar; att genom
skiljedom minska de inbördes krigen
mellan stammarne; att undervisa dessa
i åkerbruk och handtverk i ändamål
att öka deras välstånd, att föra dem
fram till civilisation och att utrota
barbariska bruk sådana som menniskoätande
och menniskooffer;

2:o att understödja och skydda
handelsföretag, öfvervaka deras lagenlighet,
särskildt genom att hålla
hand öfver de med infödingarne ingångna
tjenstekontrakt samt bereda
allt för grundläggandet af fasta medelpunkter
för kulturen och inrättningar
för handeln;

3:o att, utan afseende å trosbekännelsen,
skydda redan upprättade
eller framtida missionsanstalter;

4:o att draga försorg om helsovården
samt lemna gästfrihet och
hjelp åt upptäcktsresande och alla
dem, som i Afrika taga del i slafhandelns
undertryckande.

Artikel III.

På samma gång de magter, hvilka
i Afrika utöfva suveränitets eller protektorats
rättigheter, bekräfta och förtydliga
sina föregående förklaringar,
förbinda de sig att gradvis, och i
den mån omständigheterna det medgifva,
söka vare sig genom de ofvan
angifna medlen eller på andra sätt,

Proposition N:o 46.

som kunna synas dem lämpliga, undertrycka
slafhandeln, hvar och en
inom sitt område och under egen
ledning. När helst de anse det möjligt,
skola de med sitt inflytande
understödja de magter, hvilka i uteslutande
menniskovänligt syfte egna
sig åt en dylik uppgift i Afrika.

Artikel IV.

De magter, hvilka i Afrika utöfva
suveränitets eller protektorats rättigheter,
kunna dock till kompanier,
försedda med privilegier, vare sig i
sin helhet eller delvis öfverlåta de
förbindelser, som de i kraft af artikel
III öfvertaga. De förblifva icke dess
mindre sjelfve ansvarige för uppfyllandet
af de förbindelser, som de
genom denna hufvudakt sig åtagit
och garanterat.

Magterna förbinda sig att mottaga,
understödja och beskydda de
nationella föreningar och enskilda
personer, som inom deras besittningar
vilja bistå vid slafhandelns undertryckande,
med förbehåll likväl
att de dertill fått tillstånd, hvilket
tillstånd kan när som helst återkallas,
och att magterna fortfarande
må dervid behålla ledningen och kontrollen,
samt med uteslutande af
hvarje utöfning af suveränitetsrättigheter.

Artikel V.

De kontraherande magterna förbinda
sig, der ej derför redan blifvit

Kongl. Majds Nåd.

sörjdt genom lagar, som öfverensstämma
med andan i denna artikel,
att inom loppet af högst ett år från
denna hufvudakts undertecknande,
utfärda eller för vederbörande lagstiftande
församling föreslå en lag,
hvarigenom, å ena sidan, de i deras
strafflagar befintliga bestämmelser
rörande grof misshandel af menniskor
göras tillämpliga å ledare och medhjelpare
vid menniskojagt, å dem,
som stympa fullvuxne och barn af
mankön, samt å alla dem, som taga
del i tillfångatagande med våld af
slafvar, och å andra sidan, bestämmelserna
om brott mot annans frihet
göras tillämpliga å dem, som forsla,
befordra samt handla med slafvar.

Med-anstiftare och delaktige i
ofvan omförmälda slag af slaffångst
och slafhandel skola drabbas af straff,
stående i förhållande till de straff,
som träffa sjelfva anstiftarne.

De brottslige, som undandragit
sig rättvisan i det land, hvarest
brottet eller förbrytelsen blifvit begången,
skola vare sig mot företeende
af undersökningsprotokollen från de
myndigheter, som konstaterat förbrytelserna,
eller på grund af hvarje
annat bevis om brottslighet, inmanas
i häkte af den magt, på hvars område
de anträffas och utan vidare formaliteter
hållas till de domstolars förfogande,
hvilka det tillkommer att
dem döma.

Magterna skola inom kortast möjliga
tid meddela hvarandra de lagar
och förordningar, som gälla eller ut -

Proposition N:o 46.

färdas för att gifva verkställighet åt
denna artikel.

Artikel VI.

De slafvar, som befrias vid anhållandet
eller skingrandet af en
slaftransport i det inre af fastlandet,
skola, derest omständigheterna tillåta
det, återsändas till sitt hemland; i
motsatt fall skola ortmyndigheterna
såvidt möjligt underlätta deras bemödanden
att lifnära sig och att nedsätta
sig i landet, om de så önska.

Artikel VII.

En hvar förrymd slaf, som å fastlandet
söker skydd hos någon af de
undertecknande magterna, skall erhålla
sådant, och skall mottagas i de
läger och på de stationer, som upprättats
officiel! af magterna äfvensom
ombord å de staten tillhöriga fartyg,
som befara sjöarne och floderna. Enskildes
stationer och fartyg ega icke
utöfva asylrätt, för så vidt de icke
på förhand dertill erhållit statens
samtycke.

Artikel VIII.

Då erfarenheten hos alla de nationer,
som hafva förbindelser med
Afrika, ådagalagt hvilken skadlig och
stor betydelse eldvapnen hafva i afseende
å slafhandeln äfvensom vid
krigen de infödda stammarne emellan,
och då samma erfarenhet uppenbart
visat omöjligheten af att bevara den

Kongl. Maj:ts Nåd.

infödda befolkningen, hvars existens
magterna särskild! velat trygga så
länge icke åtgärder till inskränkande
af handeln med eldvapen och ammunition
blifvit vidtagna, så besluta
magterna, för så vidt deras gränser
under nuvarande förhållanden tillåta
det, och med undantag för de fall
och på de vilkor, som i nästa artikel
innehållas, att införseln af eldvapen,
särskild t refflade och perfektionerade
gevär, äfvensom af krut, kulor och
kartuscher skall vara förbjuden till
de områden, som ligga mellan 20°
nordlig bredd och 22° sydlig bredd,
och som gränsa i vester till Atlantiska
hafvet och i öster till Indiska
oceanen med dertill hörande vatten,
deri inbegripna de öar, som ligga
vid kusten på närmare afstånd än
hundra sjömil från stranden.

Artikel IX.

Då anledning finnes att medgifva
införsel af eldvapen och ammunition
till besittningar, tillhörande de af
undertecknade magter, hvilka i Afrika
utöfva suveränitets- eller protektoratsrättigheter,
skall, med mindre
att en likartad eller strängare ordning
redan der tillämpas, denna införsel
inom det i artikel VIII betecknade
område ordnas på följande vis.

Alla eldvapen, som införas, skola
på importörernas bekostnad, risk och
ansvar läggas på ett under statsförvaltningens
uppsigt stäldt offentligt
nederlag. Eldvapen och ammunition,
som införts, må icke uttagas ur ne -

Proposition N:o 46.

derlagen utan styrelsens föregående
medgifvande. Detta medgifvande
skall, utom för hvad angår nedan
angifna fall, förvägras för uttagande
af alla slags precisionsvapen, såsom
refflade gevär, magasinsgevär, bakladdningsgevär,
vare sig i hela eller
i lösa delar, dertill hörande kartuscher,
knallhattar eller annan ammunition.

I sjöhamnarne kunna vederbörande
regeringar på vilkor, som innebära
nödiga garantier, medgifva enskilda
nederlag, dock endast för vanligt
krut och flintlåsgevär samt med uteslutande
af perfektionerade vapen
och dertill hörande ammunition.

Oberoende af de åtgärder, som
regeringarne omedelbart vidtaga för
beväpnandet af krigsmagten och organisationen
af försvaret, kunna undantag
i särskilda fall medgifvas för
personer, som erbjuda tillräcklig säkerhet
för att till dem utlemnade
vapen och ammunition icke komma
att skänkas, afstås eller försäljas till
tredje man, äfvensom för resande,
som förete en af deras regering afgifven
förklaring af innehåll att gevären
med dertill hörande ammunition
uteslutande äro afsedda för deras
personliga försvar.

Alla vapen skola uti de i föregående
stycke förutsedda fall inregistreras
och märkas af den myndighet,
som har kontrollen sig uppdragen,
och hvilken det tillkommer,
att åt de personer, hvarom här är
fråga, utlemna tillståndsbevis att bära
vapen, innehållande uppgift å inne -

Kongl. Maj:ts Nådigt

hafvarens namn och den stämpel,
hvarmed vapnet är märkt. Sådana
tillståndsbevis, hvilka i händelse af
ådagalagdt missbruk kunna återkallas,
skola icke utlemnas för längre tid
än fem år, men kunna förnyas.

Den här ofvan gifna regeln om
intagandet på nederlag gäller äfven
för krut.

Endast orefflade flintlåsgevär och
vanligt s. k. slafhandelskrut må uttagas
ur nederlagen för att försäljas.
Så ofta sådana för handel afsedda
vapen och sådan ammunition uttagas,
skola ortmyndigheterna bestämma de
trakter, hvarest vapnen och ammunitionen
få försäljas. Af slafhandeln
hemsökta områden skola alltid vara
härifrån uteslutna. De personer, som
medgifvas att från nederlagen uttaga
vapen eller krut, skola förbinda sig
att hvar sjette månad till styrelsen
aflemna detaljerade förteckningar öfver
de platser, dit de försålda vapnen
och krutet blifvit sända, äfvensom
öfver de qvantiteter deraf, som finnas
qvar i magasinen.

Artikel X.

Regeringarna skola taga alla försigtighetsmått,
som de kunna finna
nödvändiga för att tillförsäkra föreskrifterna
om införsel, försäljning och
transport af eldvapen och ammunition
ett så fullständigt utförande som
möjligt äfvensom för att förhindra
såväl införsel och utförsel öfver deras
fastlandsgränser som ock transport

Proposition N:o 46. 13

till de trakter, der slafhandeln råder,
af eldvapen och ammunition.

Transiteringstillstånd inom gränserna
för det genom artikel VIII bestämda
område må icke förvägras,
när vapnen och ammunitionen måste
föras genom ett område som tillhör
en magt, hvilken undertecknat eller
tillträdt denna öfverenskommelse och
som besitter kusten till i det inre
belägna områden, som äro stälda
under en annan undertecknande eller
tillträdande magts suveränitet eller
protektorat, för såvidt icke denna
sistnämnda magt sjelf har direkt förbindelse
med hafvet öfver sitt eget
område. Om denna förbindelse är
alldeles afbruten, kan transiteringstillståndet
ej heller förvägras. Hvarje
sådan begäran om transitering skall
vara åtföljd af en förklaring, afgifven
af den magts regering, som har besittningar
i det inre, och intygande,
att ifrågavarande vapen och ammunition
äro afsedda icke till försäljning
men till bruk af denna magts
myndigheter eller för den till missionärs-
eller handelsstationers skydd
nödvändiga militärstyrkan eller ock
för vissa i förklaringen narangifna
personer. Kustmagten förbehåller sig
likväl rätten att i undantagsfall och
tillsvidare förbjuda transitoförsändelsen
genom sitt område af precisionsvapen
och ammunition, derest i följd
af oroligheter i landets inre eller
andra allvarsamma faror anledning
finnes att befara, att försändelsen af
vapen och ammunition kan hota dess
egen säkerhet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Artikel XI.

Magterna skola meddela hvarandra
upplysningar rörande handeln med
vapen och ammunition, utfärdade tillståndsbevis,
äfvensom de åtgärder,
som inom deras områden vidtagits
till slafhandelns undertryckande.

Artikel XII.

Magterna förbinda sig antaga eller
att för sina lagstiftande församlingar
föreslå de åtgärder, som kunna blifva
nödvändiga, för att de personer,
hvilka öfverträda de i artiklarne VIII
och IX gifna förbud, äfvensom deras
medbrottslingar öfverallt måtte blifva
bestraffade, förutom med beslag och
konfiskation af förbjudna vapen och
ammunition, vare sig med böter eller
med fängelse eller med begge dessa
straff i förening, allt i förhållande
till förbrytelsens betydelse och hvarje
särskild! falls allvarsamhet.

Artikel XIII.

De af undertecknande magterna,
hvilka i Afrika hafva besittningar,
gränsande till det i artikel VIII angifna
område, förbinda sig att vidtaga
nödiga åtgärder för att förhindra
införseln öfver deras gränser i det inre
af landet till detta område af eldvapen
och ammunition, eller åtminstone
af perfektionerade vapen och kartuscher.

Artikel XIV.

Den i artiklarne VIII till XIII,
båda inbegripna, föreskrifna ordningen
skall gälla under tolf år. För
den händelse att ingen af de fördragslutande
parterna tolf månader före
utgången af denna tid tillkännagifvit
sin afsigt att låta densamma upphöra
att gälla och ej heller begärt
dess revision, skall den förblifva
bindande i ytterligare två år och på
samma vis allt framgent under en
tid af två år, hvarje gång.

KAPITEL II.

Angående karavanvägarne och slaftransp
orterna öfver land.

Artikel XV.

Oberoende af sin undertryckande
och skyddande verksamhet i sjelfva
stamhållen för slafhandeln, skola de
stationer, expeditioner och poster,
hvilkas upprättande förutsättes i artikel
II, äfvensom alla de andra stationer,
hvilka i enlighet med bestämmelserna
i artikel IV upprättats eller
erkänts af enhvar regering inom sina
besittningar, hafva till uppgift att,
såvidt omständigheterna det tillåta
och i mån af utvecklingen af sin administrativa
organisation, öfvervaka
de vägar slafhandlandena taga öfver
deras områden samt anhålla framtågande
slaftransporter eller förfölja

Kongl. Maj-.ts Nåd.

dem så långt deras inflytande lagligen
sträcker sig.

Artikel XVI.

I de trakter af kusten, som äro
kända för att vanligen tjena såsom
öfverfarts- eller slutpunkter för slaftransporter,
kommande från det inre,
äfvensom vid skärningspunkterna för
de hufvudvägar, som följas af karavaner,
hvilka genomtåga området
gränsande till kusten, som redan är
underlagd någon af de suveränitetseller
protektorats-rättigheter utöfvande
magterna, skola på de vilkor
och med de inskränkningar, som omnämnas
i artikel III, poster upprättas
af de myndigheter, af hvilka områdena
äro beroende, i ändamål att anhålla
slaftransporterna och befria slafvarne.

Artikel XVII.

Ortmyndigheterna skola anordna
en sträng uppsigt i hamnarne och
de till kusten gränsande trakterna, i
ändamål att hindra såväl tillsaluhållande
och inskeppande af slafvar,
som tillförts från landets inre, som ock
bildande och aftågande till det inre
af band af menniskojägare och slafhandlande.

De karavaner, som anlända till
kusten eller dess grannskap, äfvensom
de, hvilka i det inre anlända till
en ort, som är besatt af territorial -

Proposition N:o 46.

inagtens myndigheter, skola alltifrån
ankomsten vara underkastade en noggrann
uppsigt i afseende å sammansättningen
af folket. Hvar och en,
som befinnes hafva blifvit fångad,
bortförd med våld eller stympad,
vare sig i hemlandet eller under resan,
skall försättas på fri fot.

Artikel XVIII.

I hvar och en af de fördragslutande
magternas besittningar skola
myndigheterna hafva förpligtelse att
beskydda frigifna slafvar, att om möjligt
hemsända dem, att förskaffa dem
medel till sitt uppehälle och särskild!
att draga försorg om öfvergifna barns
uppfostran och utkomst.

Artikel XIX.

De straffbestämmelser, som i art.

V förutsättas, skola göras tillämpliga
å alla de handlingar af brottslig beskaffenhet,
som blifvit begångna i
och för transport af eller handel
med slafvar till lands, oafsedt när
handlingen konstaterats.

Enhvar, som ådragit sig straff för
en förbrytelse, omtalad i förevarande
hufvudakt, skall vara underkastad
skyldigheten att ställa säkerhet, innan
han må tillåtas företaga en han- *
delsoperation i de länder, der slafhandel
idkas.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 46.

KAPITEL III.

Angående undertryckandet af slafhandeln
till sjös.

§ 1. Allmänna bestämmelser.

Artikel XX.

De undertecknande magterna erkänna
lämpligheten af att i kraft af
en gemensam öfverenskommelse vidtaga
åtgärder, syftande till ett verksammare
undertryckande af slafhandeln
i det hafsområde, der densamma
ännu idkas.

Artikel XXL

Detta område sträcker sig emellan,
å ena sidan, stränderna af Indiska
oceanen (Persiska vikens och Röda
hafvets häruti inbegripna) från Beluchistan
till Tangalanes (Quilimanes)
udde och, å andra sidan, en genom
öfverenskommelse bestämd linie, som
till en början följer Tangalanes meridian
ända till den punkt, der den
möter 26° sydlig bredd; följer sedan
denna breddgrad, svänger derefter
omkring ön Madagascar på dess östliga
sida på ett afstånd af 20 mil
från ost- och nordkusten ända till
dess den skär kap Ambres meridian.

'' Från denna punkt begränsas området
af en linie, som är dragen i sned
rigtning mot Beluschistans kust, och

som på ett afstånd af 20 mil utåt
öppna hafvet går förbi kap Raz-el-Had.

Artikel XXII.

De magter, hvilka undertecknat
förevarande hufvudakt, och emellan
hvilka särskilda överenskommelser
till slaf handelns undertryckande gälla,
hafva öfverenskominit att till ofvanomförmälda
område inskränka de bestämmelser
rörande ömsesidig rätt
till visitation, undersökning och uppbringande
af fartyg på hafvet, som
innehållas i berörda överenskommelser.

Artikel XXIII.

Ofvannämnda magter äro likaledes
ense att begränsa förberörda
rätt till att gälla fartyg, hvilkas drägtighet?
understiger 500 tons.

Denna bestämmelse skall revideras,
så snart erfarenheten ådagalagt
nödvändigheten deraf.

Artikel XXIV.

Alla öfriga bestämmelser i de
mellan sagda magter afslutade öfver O

enskommelser angående slafhandelns
undertryckande, förblifva i kraft i
den mån de icke genom förevarande
hufvudakt blifvit förändrade.

Artikel XXV.

De undertecknande magterna förbinda
sig att vidtaga kraftiga åtgärder
för att förekomma olagligt bruk

Kongl. Maj:ts Nådiga

af deras flagga och för att förhindra
transport af slafvar å fartyg berättigade
att föra deras flagga.

Artikel XXVi.

De undertecknande magterna förbinda
sig att vidtaga alla de åtgärder,
som erfordras för att underlätta
ett snabbt utbyte af upplysningar
egnade att leda till upptäckt af de
personer, som befatta sig med slafhandel.

Artikel XXVII.

Minst en internationel byrå skall
upprättas; den skall hafva sitt säte
i Zanzibar. De höga fördragsslutande
parterna förbinda sig att tillställa
densamma alla de i artikeln XLI uppräknade
handlingar äfvensom de upplysningar
af hvad slag som helst,
som kunna vara egnade att bidraga
till slafhandelns undertryckande.

Artikel XXVIII.

Proposition No 46.

Artikel XXIX.

Hvarje slaf, som mot sin vilja
qvarhålles ombord å ett inhemskt
fartyg, har rätt att fordra sin frihet.

Hans frigifning kan afsägas af
hvilken som helst agent för en af de
undertecknande magter, åt hvilka
förevarande hufvudakt förlänar rätten
att hålla uppsigt öfver de personers
ställning, hvilka befinna sig ombord
å dessa fartyg; dock utan att han,
för den händelse han begått en enligt
allmän lag straffbar förbrytelse,
genom frigifningen undandrages behörig
domstol.

§ II. Reglemente angående rätten
att föra flagga och den uppsigt,
kryssarne hafva att utöfva.

1. — Regler för medgifvandet åt
inhemska fartyg att föra flagga, angående
folkrullan och negerpassagerarelistan.
''

Hvarje slaf, som tagit sin tillflykt
ombord å ett örlogsfartyg förande
någon af de undertecknande
magternas flagga, skall genast och
för beständigt frigifvas; dock utan
att han, för den händelse han begått
en enligt allmän lag straffbar förbrytelse,
genom frigifningen undandrages
behörig domstol.

Artikel XXX.

De undertecknande magterna förbinda
sig att utöfva en sträng uppsigt
såväl öfver de inhemska fartyg,
som berättigats att uti det i artikel
XXI angifna området föra deras flagga
som ock öfver de af dessa fartyg utförda
handelsföretag.

Bill. till Rihsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 27 Raft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Artikel XXXI.

Såsom »inhemska» anses de fartyg,
hvilka uppfylla ettdera af följande
begge vilkor:

l:o hafva utseendet att vara byggda
eller tacklade på inhemskt vis;

2:o hafva en besättning, hvaraf
befälhafvaren och flertalet af manskapet
tillhör ett af de till Indiska
oceanen, Röda hafvet eller Persiska
viken gränsande länderna.

Artikel XXXII.

Tillstånd att föra någondera af
ofvannärnnda magters flagga skall för
framtiden medgifvas endast åt de inhemska
fartyg, som på en gång uppfylla
följande trenne vilkor:

l:o redarne eller egarne skola
vara undersåtar eller skyddslingar
(protégé’er) af den magt, hvars flagga
de .begära att föra;

2:o de skola vara skyldiga att
styrka, att de ega fast egendom inom
den myndighets område, till hvilken
ansökningen ställes, eller ock ställa
borgen i penningar såsom säkerhet
för de böter, som möjligtvis kunna
blifva dem ålagda;

3:o nyssnämnde redare eller egare,
äfvensom fartygets befälhafvare skola
förete bevis, att de åtnjuta godt anseende,
och särskildt att de icke
blifvit dömde för någon handling,
stående i samband med slafhandei.

Artikel XXXIII.

Tillståndet skall förnyas hvarje
år. Det kan alltid suspenderas eller
återkallas af myndigheterna för den
magt, hvars flagga fartyget förer.

Artikel XXXIV.

Tillståndsbeviset skall innehålla
de för fastställandet af fartygets identitet
nödiga uppgifter. Befälhafvaren
skall förvara detsamma. Det inhemska
fartygets namn och en uppgift
öfver dess drägtighet skola inhuggas
och målas med latinska bokstäfver å
fartygets bakstam; hemortshamnens
för-bokstaf eller bokstäfver äfvensom
det nummer, hvarunder fartyget blifvit
i denna hamns nummerliggare
infördt, skola tryckas i svart färg å
seglen.

Artikel XXXV.

En folkrulla skall i afgångshamnen
af myndigheten för den magt,
hvars flagga fartyget förer, lemnas
till befälhafvaren. Den skall förnyas
vid hvarje ny utrustning af fartyget
eller senast vid slutet af hvarje år
under iakttagande af följande bestämmelser: l:o

rullan skall vid afgången
viseras af den myndighet, som utfärdat
densamma;

2:o ingen neger får såsom sjöman
inmönstras å fartyget, utan att

Kongl. Maj:ts Nåd.

han dessförinnan blifvit förhörd af
myndigheten för den magt, hvars
flagga fartyget förer, eller, der sådan
myndighet saknas, af ortmyndigheten,
i ändamål att utröna, om han afslutat
en frivillig öfverenskommelse;

3:o denna myndighet skall tillse,
att antalet sjömän eller skeppsgossar
icke står i missförhållande till
fartygens drägtighet och tackling;

4:o den myndighet, som före
afresan förhört folket, skall uppföra
det å rullan, som skall innehålla ett
kort signalement på hvar och en af
karlarne, i bredd med namnet;

5:o i ändamål att säkrare förekomma
sättandet af karl i annans
ställe kunna sjömännen dessutom förses
med ett igenkänningsmärke.

Artikel XXXVI.

Då en fartygsbefälhafvare önskar
taga negerpassagerare ombord, skall
han derom afgifva förklaring till
myndigheten för den magt, hvars
flagga fartyget förer, eller, der sådan
myndighet saknas, till territorialmyndigheten.
Passagerarne skola förhöras,
och då det blifvit ådagalagdt,
att de frivilligt inskeppa sig, skola
de uppföras på en särskild lista, innehållande
bredvid namnet hvars och
ens signalement med särskild upplysning
om kön och ålder. Negerbarn
kunna icke medtagas såsom
passagerare, försåvidt de icke åtföljas
af sina föräldrar eller af personer,
hvilkas hederlighet är allmänt
känd. Vid afresan skall passagerare -

Proposition N:o 46.

listan efter förutgånget namnupprop
viseras af ofvannämnda myndighet.
Om inga passagerare finnas ombord,
skall detta förhållande uttryckligen
anmärkas å folkrullan.

Artikel XXXVII.

Vid ankomsten till anlopps- eller
destinationshamn skall fartygets befälhafvare
inför myndigheten för den
magt, hvars flagga fartyget förer,
eller, der sådan myndighet saknas,
inför territorialmyndigheten förete
folkrullan, äfvensom om anledning
dertill föreligger, de förut utfärdade
passagerarelistorna. Myndigheten
skall kontrollera de passagerare, som
framkommit till bestämmelseort, eller
som stanna i en anloppshamn, och
skall anteckna deras afgång å listan.
Vid afresan skall samma myndighet
å nyo förse rullan och passagerarelistan
med sin visering och verkställa
namnupprop af passagerarne.

Artikel XXXVIII.

På afrikanska kusten och närliggande
öar får ingen negerpassagerare
inskeppas ombord å ett inhemskt
fartyg annorstädes än å de orter,
der en myndighet tillhörande någon
af de undertecknande magterna har
sitt residens.

På hela det område, som bestämts
i artikel XXI får ingen negerpassagerare
landsättas från ett inhemskt
fartyg utom å sådana ställen,
der en myndighet tillhörande en af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

de fördragslutande magterna har sitt
residens, och ej heller får sådant ske
utan att denna myndighet är vid
landsättningen närvarande.

Då »vis major» åberopas såsom
anledning till en öfverträdelse af
dessa bestämmelser, skall fallet undersökas
af myndigheterna för den
magt, hvars flagga fartyget förer,
eller, der sådan myndighet saknas,
af territorialmyndigheten i den hamn,
der det åklagade fartyget gör uppehåll.

Artikel XXXIX.

Bestämmelserna i artiklarne XXXV,
XXXVI, XXXVII och XXXVIII äro
icke tillämpliga å fullkomligt odäckade
båtar, som hafva en besättning
af högst tio man, och som uppfylla
ettdera hf följande två vilkor:

l:o egna sig uteslutande åt fiske
i territorialvattnet;

2:o egna sig åt den mindre kustfarten
mellan olika hamnar tillhörande
samma territorialmagt och utan att
aflägsna sig mer än 5 mil från kusten.

Dessa slag af båtar skola, allt
efter omständigheterna, af territorialmyndigheterna
eller af konsulatmyndigheten
mottaga ett särskildt tillståndsbevis,
som kan förnyas hvarje
år, och som är återkalleligt uti de
i artikel XL förutsedda fallen, och
för hvilka det bestämda formulär,
sådant detsamma finnes denna hufvudakt
vidfogadt, skall meddelas den
internationella upplysningsbyrån.

Artikel XL.

Hvarje handling innebärande
handel med slafvar eller försök till
slafhandel, hvartill befälhafvare!],
redaren eller egaren af ett fartyg,
som berättigats föra någondera af de
undertecknande magternasflagga, eller
som erhållit det i artikel XXXIX omtalade
tillståndsbevis, blifvit lagligen
förvunnen, skall medföra ett omedelbart
återkallande af sådan rättighet
eller af tillståndsbeviset. Alla öfverträdelser
af föreskrifterna i paragraf
2 af kapitel III skola dessutom beläggas
med de straff, som föreskrifvas
i hvar och en af de kontraherande
inagternas lagar och särskilda
förordningar.

Art. XLI.

De undertecknande magterna förbinda
sig att till den internationella
upplysningbyrån öfverlemna formulär
för nedanstående handlingar:

l:o handling, hvarigenom rätten
att föra flaggan förlänas;

2:o folkrullan;

3:o negerpassagerarelistan.

Dessa handlingar, hvilkas innehåll
kan vexla allt efter de för hvarje
särskildt land gällande föreskrifter,
skola ovilkorligen innefatta följande
i något europeiskt språk affattade
upplysningar:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

I. Hvad beträffar medgifvandet
att föra flaggan:

a) fartygets namn, drägtighet,
tackling och hufvudsakliga dimen O

sioner;

b) inskrifningsnumret och hemortshamnens
signalbokstaf;

c) tiden för tillståndsbevisets erhållande
och den persons embetsställning,
som detsamma utfärdat;

II. Hvad beträffar folkrullan:

a) fartygets, befälhafvarens, redarens
eller egarnes namn;

b) fartygets drägtighet;

c) fartygets inskrifningsnummer
och hemortshamn, dess destination
äfvensom de i artikel XXV angifna
upplysningar.

III. Hvad beträffar negerpassager
ar elist an:

Namnet å fartyget, som förer
negerpassagerarne, och de i artikel
XXXVI angifna upplysningar, som
äro afsedda att fullständigt identifiera
passagerarnc.

De undertecknande magterna skola
taga nödiga mått och steg i ändamål
att territorialmyndigheterna eller
deras konsuler till nyssnämnda byrå
öfversända bestyrkta afskrifter af alla
tillståndsbevis att föra deras flagga,
så snart sådant medgifvits, äfvensom
meddela uppgift, i händelse sådana
tillstånd blifvit återkallade.

Denna artikels bestämmelser gälla
endast de för inhemska fartyg afsedda
handlingar.

2. — Om anhållandet af misstänkta
fartyg.

Artikel XLII.

Då officerare, som föra befälet å
örlogsfartyg, tillhörande någon af de
undertecknande magterna, hafva anledning
antaga, att ett fartyg, hvars
drägtighet understiger 500 tons och
som påträffas å det ofvan angifna
området, användes till slafhandel eller
gjort sig skyldigt till olagligt bruk
af flaggan, kunna de företaga en undersökning
af skeppshandlingarna.

Denna artikel innefattar ingen förändring
i gällande ordning angående
jurisdiktion i territorialvattnen.

Artikel XLIII.

För sådant ändamål kan en slup,
förd af en sjöofficer i uniform, sändas
ut till det misstänkta fartyget,
sedan detsamma förut blifvit anropadt
för att underrättas om afsigten.

Den ombord å det anhålla fartyget
sände officeren skall gå till väga
med all möjlig hänsyn och skonsamhet.

Artikel XLIV.

Undersökningen af skeppshandlingarna
skall bestå i granskningen
af följande dokument, nemligen:

Do hvad beträffar inhemska fartyg,
de i artikel XIJ omnämnda handlingar; 2:o

hvad beträffar öfriga fartyg,
de handlingar, som föreskrifvas uti

22 Kongl. Maj:ts Nåd.

de i kraft bibehållna traktater och
överenskommelser.

Undersökningen af skeppshandlingarna
berättigar icke till namnupprop
af besättning och passagerare
annat än i de fall och på de vilkor,
som omhandlas i nästföljande paragraf.

Artikel XLV.

Undersökning af fartygets last
eller »visitation» kan endast ega rum
gentemot fartyg, som segla under
någondera af de magters flagga, som
afslutat eller kunna komma att utsluta
de särskilda överenskommelser,
som afses i artikel XXII och i enlighet
med bestämmelserna i dessa överenskommelser.

Artikel XLVI.

Officeren skall, innan han lemnar
det anhållna fartyget, uppsätta ett
protokoll i den form och på det
språk, som brukas i det land, han
tillhör.

Detta protokoll skall dateras och
undertecknas af officeren samt konstatera
de faktiska förhållandena.

Det anhållna fartygets befälhafvare
äfvensom vittnena hafva rätt
att till protokollet få antecknade de
förklaringar, de anse lämpliga.

Artikel XLVII.

Befälhafvaren å ett örlogsfartyg,
som anhållit ett fartyg under främ -

Proposition A7:o 46.

mande flagga, skall i hvarje fall till
sin regering afgifva eu rapport med
redogörelse för orsakerna till hans
handlingssätt.

Artikel XL VIII.

Ett sammandrag af denna rapport
äfvensom en afskrift af det protokoll,
som uppsatts af den ombord å
det anhållna fartyget sände officeren,
skall snarast möjligt sändas till den
internationella upplysningsbyrån, som
skall meddela den till närmaste konsulat-
eller territorialmyndighet för
den magt, hvars flagga det på resan
anhållna fartyget förf. Dubletter af
dessa handlingar skola bevaras i byråns
arkiv.

Artikel XLIX.

Om vid iakttagande af de i de
föregående artiklarne omnämnda kontrollåtgärderna
kryssaren öfvertygat
sig derom, att en handling innebärande
slafhandel begåtts ombord
å det anhållna fartyget under resan,
eller om ovedersägliga bevis föreligga
mot befälhafvaren eller redaren
för en anklagelse för olagligt
bruk af flagga, eller för svek eller
delaktighet i slafhandel, skall han
föra det anhållna fartyget till närmaste
inom området belägna hamn,
der en behörig myndighet finnes för
den magt, hvars flagga fartyget fört.

Hvarje undertecknande magt förbinder
sig att inom området utse de
territorial- eller konsulatmyndigheter

Kongl. Maj:ts Nåd.

eller särskilt utsedde delegerade,
som i ofvan angifna händelser hafva
befogenhet, äfvensom att derom underrätta
den internationella upplysningsbyrån.

Det misstänkta fartyget kan likaledes
öfverlemnas till en kryssare tillhörande
dess egen nation, om kryssaren
samtycker dertill.

3. — Om undersökning och dom öfver
uppbringade fartyg.

Artikel L.

Den i föregående artikel åsyftade
myndigheten, till hvilken det anhållna
fartyget öfverlemnats, skall i enlighet
med de för hans nation gällande
lagar och reglementen och i närvaro
af en officer från den utländska kryssaren
verkställa en fullständig utredning
af förhållandena.

Artikel LI.

Om det vid denna undersökning
framgår, att det anhållna fartyget
gjort sig skyldigt tilf olagligt bruk
af flaggan, skall det hållas till uppbringarens
förfogande.

Artikel LII.

Om undersökningen ådagalägger,
att en handling, kännetecknad såsom
slafhandel genom närvaron ombord
af slafvar, afsedda att försäljas, eller
att andra handlingar, innebärandesl afhända
och som förutsetts i de sär -

Proposition N:o 46.

skilda öfverenskommelserna, blifvit
begångna, skall fartyget och lasten
förblifva under seqvester samt under
bevakning af den myndighet, som
verkstält undersökningen.

Befälhafvaren och besättningen
skola ställas inför de i artiklarne
LIV och LVI angifna domstolarne.
Slafvarne skola, sedan dom fälts, försättas
i frihet.

Uti de i denna artikel förutsedda
fall skall med de frigifna slafvarne
förfaras i enlighet med de särskilda
överenskommelser, som afslutats eller
komma att afslutas mellan de undertecknande
magterna. I saknad af
dylika överenskommelser skola bemälda
slafvar öfverlemnas till ortmyndigheten
för att om möjligt sändas
till sitt hemland; i motsatt fall
skall denna myndighet, såvidt på
densamma beror, underlätta deras bemödanden
att lifnära sig och, om de
så önska, att nedsätta sig i landet.

Artikel LID.

Om vid undersökningen bevisas,
att fartyget olagligen anhållits, har
det rätt till en ersättning beräknad
i förhållande till den skada fartyget
lidit genom ändringen i dess kurs.

Ersättningens belopp bestämmes
af den myndighet, som ledt undersökningen.

Artikel LIV.

För den händelse att officeren från
det uppbringande fartyget icke skulle

Kongl. Majds Nåd.

gilla det slut, hvartill den i hans
närvaro företagna undersökningen
ledt, skall målet öfverlemnas till den
nations domstol, hvars flagga fartyget
fört.

Från denna regel skall undantag
ega rum endast i det fall att tvisten
gäller beloppet af den i artikel LIII
föreskrifna ersättningssumman, hvilken
i sådant fall skall, på sätt nästföljande
artikel föreskrifver, bestämmas
genom skiljedom.

Artikel LV.

Officeren, som verkstält uppbringandet,
och den myndighet, som ledt
undersökningen, skola, hvar och en
inom fyrtioåtta timmar, utse en skiljedomare,
och de begge skiljedomarena
skola å sin sida inom tjugufyra timmar
utse en öfverskiljedomare. Skiljedomarena
skola, såvidt möjligt, utses
bland de undertecknande magternas
diplomatiske, konsuläre eller judicielle
tjensteman. Infödingar, anstälde i de
kontraherande magternas sold, äro
formligen uteslutne. Afgörandet bestämmes
genom röstöfvervigt och skall
såsom slutligt erkännas.

Om skiljedomstolen icke bildats
inom de bestämda tiderna, skall med
afseende å ersättningen likasom ock
med afseende å skadestånd förfaras
enligt bestämmelserna i artikel LVIII
paragraf 2.

Artikel LVI.

Målen skola, så fort ske kan, hänskjutas
till den nations domstol, hvars

Proposition N:o 46.

flagga fartyget fört. Dock kunna
konsuler eller hvilken som helst annan
för ändamålet särskild utsedd
myndighet, tillhörande samma nation
som de åtalade, af deras regeringar
bemyndigas att i domstolarnes stad
och ställe fälla dom.

Artikel LVU.

Rättegångsförfarande! och afdömandet
af förbrytelser mot bestämmelserna
i kapitlet III skola vara så
summariska, som gällande lagar och
reglementen i de under de undertecknande
magterna lydande länder
det tillåta.

Artikel LVIII.

Hvarje af landets domstol eller
af de i artikel LVI angifna myndigheter
fäld dom, hvarigenom förklaras,
att ett anhållet fartyg icke användts
till slafhandel, skall genast bringas
till verkställighet och full frihet lemnas
fartyget att fortsätta sin resa.

I denna händelse skall befälhafvaren
eller redaren för det fartyg,
som utan giltig anledning till misstanke
uppbringats eller oroats, hafva
rätt att fordra en skadeersättning,
som till storleken bestämmes genom
öfverenskommelse emellan de i saken
omedelbart intresserade regeringarna
eller ock genom skiljedom,1 och skall
erläggas inom en tid af sex månader
att räknas från dagen för den
dom, hvarigenom prisen blifvit frikänd.

Kongh May.ts Nåd. Proposition N:o 46.

Artikel LIX.

I händelse att domen är fällande,
skall det seqvestrerade fartyget förklaras
såsom god pris till uppbringarens
förmån.

Befälhafvaren, besättningen och
alla andra personer, som befunnits
brottsliga, skola straffas allt efter förbrytelsernas
allvarsamhet och i öfverensstämmelse
med artikel V.

KAPITEL IV.

Angående de länder, dit slafva!’ föras,
och hvilkas institutioner medgifva
hållande af slafvar i
hushållen.

Artikel LXII.

Artikel LX. De fördragslutande magterna,

hvilkas institutioner medgifva hålBestämmelserna
i artiklarne L till lande af slafvar i hushållen och hvilLIX
skola icke inskränka vare sig kas i eller utom Afrika belägna bebefogenheten
af eller förfaringssättet sittningar till följd häraf och i trots
vid de särskilda domstolar, som redan af myndigheternas vaksamhet tjena
finnas eller komma att upprättas för såsom bestämmelseorter för afrikanatt
afdöma frågor angående slafhan- ska slafvar, förbinda sig att förhindel.
dra införsel, transitering, utförsel

äfvensom handel med slafvar. Den
Artikel LXI. verksammaste och strängast möjliga

uppsigt skall af dem anordnas å alla
De höga fördragslutande parterna de platser, dit afrikanska slafva bruka
förbinda sig att ömsesidigt meddela införas, der de passera eller hvarhvarandra
de instruktioner, som de ifrån de utföras,
vid utförandet af bestämmelserna i

kapitel III kunna utfärda för befälhafvarne
å deras örlogsfartyg, som
segla å hafven inom det angifna området.

Artikel LXIII.

De slafvar, som vid tillämpning
af föregående artikel blifvit frigifna,
skola, derest omständigheterna tilllåta
det, återsändas till hemlandet.
I hvarje fall skola de af de behöriga
myndigheterna erhålla frigifningsbref
och ega rätt till deras beskydd och
understöd för att finna medel till
sitt lifsuppehälle.

Bill. till Riksd. Prof. 1861. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Artikel LXIV. Atrikel LXVII.

Hvarje förrymd slaf, som uppnår
en af de i artikel LXII omnämnda
magternas gränser, skall anses såsom
fri och ega rätt att af de behöriga
myndigheterna fordra frigifningsbref.

Artikel LXV.

All försäljning och all handel,
hvarför de i artiklarne LXIII och
LXIV omnämnda slafvar varit föremål,
skall oafsedt under Indika omständigheter
sådant skett betraktas
som ogiltig och som hade den icke
egt rum.

Artikel LXVI.

Om anledning förefinnes till antagande,
att inhemskt fartyg, som
seglar under flagga tillhörande något
af de länder, hvilka omnämnas i artikel
LXII, användes till slafhandel,
skall detsamma af ortsmyndigheterna
i de hamnar detsamma besöker, såväl
vid ankomsten som vid afresan
underkastas en sträng undersökning
af besättning och passagerare. Om
afrikanska slafvar finnas ombord, skall
rättsligt förfarande vidtagas mot fartyget
och mot alla dem, till hvilkas
åtalande anledning förefinnes. De
ombord funna slafvarne skola erhålla
frigifningsbref genom de myndigheters
försorg, hvilka verkstält beslaget
å fartyget.

Straffbestämmelser motsvarande
de i artikel V afsedda skola föreskrifvas
gentemot dem, som införa,
forsla eller handla med afrikanska
slafvar, liksom ock gentemot anstiftare
till stympningar af gossar och
fullvuxna män och mot dem, som
handla med stympade barn och vuxne
af mankön, äfvensom mot dem, som
dervid varit delaktige och medbrottslingar.

Artikel LXVIII.

De undertecknande magterna erkänna
det höga värdet af den lag
angående förbud mot negerhandel,
som Hans Majestät Ottomanernes
Kejsare den 4/16 december 1889 (22
Rebi-ul-Akhir 1307) sanktionerat, och
de äro förvissade, att en verksam
uppsigt kommer att af de ottomaniska
myndigheterna anordnas, särskilt
å Arabiens vestkust och å de
vägar, som förbinda denna kust med
Hans Kejserliga Majestäts öfriga besittningar
i Asien.

Artikel LXIX.

Hans Majestät Shahen af Persien
förklarar sig villig att anordna eu
verksam uppsigt på de territorialvatten
och på de kuster af Persiska
viken och Omanviken, som höra till
Hans välde, äfvensom på de vägar
inom landet, som användas till träns -

Kongl. Maj:ts Nåd.

port af slafva!1. Embetsmännen och
andra myndigheter skola för sådant
ändamål erhålla nödig befogenhet.

Artikel LXX.

Hans Höghet Sultanen af Zanzibar
förklarar sig villig att lemna Sitt
kraftigaste understöd till undertryckande
af de brott och förbrytelser,
som handlande med afrikanska slafvar
begå till lands och till sjös. De
domstolar, som för sådant ändamål
blifvit i Sultanatet Zanzibar inrättade,
skola noggrant tillämpa de i
artikel V förutsatta straffbestämmelserna.
I ändamål att säkrare betrygga
friheten för de slafvar, hvilka
befrias såväl i kraft af förevarande
hufvudakts bestämmelser som i följd
af de af Hans, Höghet och Dess företrädare
förut i ämnet utfärdade dekret,
skall eu frigifningsbyrå upprättas
i Zanzibar.

Artikel LXXI.

De fördragslutande magternas diplomatiske
och konsuläre agenter
äfvensom sjöofficerare skola inom de
genom bestående överenskommelser
utstakade gränser lemna sitt bistånd
till ortmyndighet*erna i ändamål att
undertrycka slafhandeln, der den
ännu råder; de skola hafva rätt att
närvara vid rättegångar angående
slafhandel, som blifvit af dem väckta,
likväl utan att taga del i öfverläggningen.

Proposition N:o 46.

Artikel LXXII.

För det med artikel XVIII afsedda
ändamål skola frigifningsbyråer eller
deremot svarande institutioner upprättas
af förvaltningen i de länder,
dit afrikanska slafvar föras.

Artikel LXXIII.

Som de undertecknande magterna
förbundit sig att meddela hvarandra
alla de upplysningar, som kunna
tjena till slafhandelns undertryckande,
skola de regeringar, som bestämmelserna
i detta kapitel angå, med de
öfriga regeringarne periodiskt utbyta
statistiska uppgifter angående anhållna
och frigifna slafvar äfvensom
upplysningar angående de lag- och
administrativa bestämmelser, som gifvits
till slafhandelns undertryckande.

KAPITEL V.

Angående de institutioner, som äro
afsedda att betrygga hufvudaktens
bringande i verkställighet.

§ 1. Angående den internationella
maritima byrån.

Artikel LXXIV.

I enlighet med bestämmelser i
artikel XXVII upprättas i Zanzibar
en internationel byrå, i hvilken hvar

Kongl. Maj:ts Nåd.

och en af de undertecknande magterna
eger att låta representera sig
af ett ombud.

Artikel LXXV.

Byrån skall träda i verksamhet,
så snart tre magter utsett sina ombud.

Byrån skall utarbeta ett reglemente
bestämmande sättet för utöfvandet
af dess uppdrag. Detta
reglemente skall omedelbarligen underställas
godkännande af de bland
de undertecknande magterna, hvilka
tillkännagifvit sin afsigt att låta representera
sig i byrån, och dessa
magter skola inom kortast möjliga
tid fatta beslut i saken.

Artikel LXXVI.

Kostnaderna för denna institution
skola i lika delar fördelas mellan de
i föregående artikel omnämnda undertecknande
magter.

Artikel LXXVII.

Byrån i Zanzibar skall hafva till
uppgift att samla alla handlingar och
upplysningar, som kunna vara af beskaffenhet
att underlätta slafhandelns
undertryckande på hafsoinrådet.

För sådant ändamål förbinda sig
de undertecknande magterna att inom
kortast möjliga tid till densamma
öfverlemna:

l:o de i artikel XLI uppräknade
handlingar;

Proposition N:o 46.

2:o sammandraget af de rapporter
och afskrift^ af de protokoll, som
åsyftas i artikel XLVIII;

3:o förteckning på de territoriella
och konsulära myndigheter och på de
särskilda delegerade, som äro behöriga
att taga befattning med de på grund
af artikel XLIX anhållna fartyg;

4:o afskrift af de enligt artikel
LVIII fälda domar och utslag;

5:o alla upplysningar, som kunna
leda till upptäckt af sådana personer,
som inom ofvan omtalade område
egna sig åt slafhandeln.

Artikel LXXVIII.

Byråns arkiv skola alltid vara tillgängliga
för de af de undertecknande
magternas sjöofficerare, hvilka
hafva befogenhet att uppträda inom
det i artikel XXI bestämda områdets
gränser, äfvensom för de territorialeller
domare-myndigheter och konsuler,
hvilka för ändamålet blifvit af
sina regeringar särskildt utsedde.

Byrån skall tillhandahålla de officerare
och främmande agenter, som
äro berättigade att rådfråga dess
arkiv, öfversättningar till något europeiskt
språk af de handlingar, som
äro uppsatta på ett orientaliskt.

Byrån skall verkställa de i artikel
XLVIII angifna meddelanden.

Artikel LXXIX.

Biträdande byråer, som stå i förbindelse
med byrån i Zanzibar, kunna
upprättas i vissa delar af området

Kongl. Maj:ts Nåd.

efter föregående öfverenskommelse
mellan de intresserade magterna.

Dessa byråer skola sammansättas
af ombud för dessa magter och upprättas
i öfverensstämmelse med artiklarne
LXXV, LXXVI och LXXVIII.

De i artikel LXXVII angifna handlingar
och upplysningar skola, för
så vidt de angå under nyssnämnda
byråer hörande områden, omedelbart
tillställas dessa af territorial- och
konsulatmyndigheterna, utan att härigenom
göres någon inskränkning uti
det i samma artikel åsyftade meddelande
till byrån i Zanzibar.

Artikel LXXX.

Byrån i Zanzibar skall före utgången
af de två första månaderna
af hvarje år afgifva en berättelse
öfver sin och de biträdande byråernas
verksamhet under det förflutna året.

§ II. Angående utbytet mellan
Regeringarne af handlingar och
upplysningar om slafhandeln.

Artikel LXXXI.

Magterna skola i vidsträcktaste
mån och inom så kort tid som de
anse möjligt meddela hvarandra:

l:o ordalydelsen af de lagar och administrativa
bestämmelser, som gälla
eller komma att utfärdas till följd af
förevarande hufvudakts tillämpning;

Proposition N:o 46.

2:o statistiska upplysningar angående
slafhandeln, angående anhållna
och frigifna slafvar, samt angående
handeln med vapen, ammunition och
alkohol.

Artikel LXXXII.

Utbytet af dessa handlingar och
upplysningar skall ega rum genom
en särskild byrå, förenad med utrikesdepartementet
i Bryssel.

Artikel LXXXIII.

Byrån i Zanzibar skall hvarje år
till nyssnämnda byrå insända den i
artikel LXXX omnämnda berättelse
angående sin verksamhet under det
förgångna året, äfvensom angående
verksamheten af de biträdande byråer,
hvilka månde komma att upprättas
i enlighet med artikel LXXIX.

Artikel LXXXIV.

Dessa handlingar och upplysningar
skola samlas och periodiskt utgifvas
samt tillställas samtliga undertecknande
magter. Denna publikation
skall hvarje år åtföljas af en förteckning
å innehållet af de i artiklarne
LXXXI och LXXXIII omnämnda
legislativa, administrativa och statistiska
handlingar.

Artikel LXXXV.

Kontors-, korrespondens-, öfversättnings-
och tryckningskostnader,

Kungl. Majds Nåd.

som kunna häraf uppkomma, skola
fördelas på alla de undertecknande
magterna och uppbäras af utrikesdepartementet
i Bryssel.

§ III. Angående skydd för frigifna
slafvar.

Artikel LXXXVI.

Som de undertecknande magterna
erkänt skyldigheten att i sina besittningar
skydda frigifna slafvar, förbinda
de sig att, om icke sä redan
skett, uti hamnarne inom det
i artikel XXI bestämda område och
på de ställen inom deras sagda besittningar,
på hvilka afrikanska slafvar
fångas, öfver hvilka de föras och dit
de anlända, upprätta ett tillräckligt
antal byråer eller inrättningar med
uppgift att i enlighet med artiklarne
VI, XVIII, Bil, LXIII och LXVI frigifva
och beskydda slafvarne.

Artikel LXXXVII.

Frigifningsbyråerne eller de myndigheter,
som erhållit sådant uppdrag,
skola utfärda frigifningsbrefven och
föra register öfver dem.

Dessa byråer eller myndigheter
skola, då angifvelse sker att en handling
innebärande slafhandel blifvit
begången eller olagligt qvarhållande
egt rum, liksom äfven på slafvarnes
egen begäran, med all flit söka bereda

Proposition N:o 46.

slafvarne frihet och befordra de brottslige
till straff.

Frigifningsbrefvets öfverlemnande
får icke i något fall fördröjas, om slafven
är anklagad för en enligt allmän
lag straffbar förbrytelse; dock
skall, sedan sagda bref öfverlemnats,
undersökning företagas enligt den
i gällande rättegångsordning föreskrifna
form.

Artikel LXXXVIII.

De undertecknande magterna skola
i sina besittningar befordra grundläggandet
af asyler för qvinno!’ och uppfostringsanstalter
för frigifna barn.

Artikel LXXXIX.

Frigifne slafvar kunna städse vända
sig till byråerne för att skyddas i
åtnjutandet af sin frihet.

En hvar som brukat svek eller
våld för att fråntaga en frigifven
slaf hans frigifningsbref eller beröfva
honom friheten, skall betraktas såsom
slafhandlande.

KAPITEL VI.

Angående inskränkning i liandeln
med spriritnösa drycker.

Artikel XC.

Med skäl bekymrade öfver de
verkningar såväl i moraliskt som
materiel! hänseende, som missbruket

Kongl. Maj:ts Nåd.

af spirituösa drycker medför för den
infödda befolkningen, hafva de undertecknande
magterna öfverenskoinrnit
att tillämpa bestämmelserna i
artiklarne XCI, XCII och XCIII inom
ett område begränsadt af 20° nordlig
och 22° sydlig bredd och sträckande
sig i vester till Atlantiska och
i öster till Indiska oceanen med dertill
hörande vatten, deruti inbegripna
de intill ett afstånd af 100 sjömil
från kusten liggande öar.

Artikel XCI.

I de trakter af detta område, der
det ådagalägges, att destillerade drycker
icke begagnas eller bruket deraf
icke utvecklats, vare sig till följd af
religiösa meningar eller andra anledningar,
skola magterna förhindra sådana
varors införsel. Tillverkning af
destillerade drycker vare ock der förbjuden.

Hvarje magt eger att i sina besittningar
och protektorat bestämma
gränserna för det område, inom hvithet
spirituösa drycker äro förbjudna,
och har skyldighet att inom en tid
af sex månader för de öfriga magterna
tillkännagifva hvar gränslinierna
dragits.

Från ofvanstående förbud kan
undantag göras endast för mindre
qvantiteter, bestämda att förbrukas
af den icke infödda befolkningen
och införda i den ordning och på de
vilkor, som hvarje regering eger bestämma.

Proposition N:o 46.

Artikel XCII.

De magter, som hafva besittningar
eller utöfva protektorat i de
trakter af området, der förbudet icke
gäller, och der spirituösa drycker
nu införas fritt eller träffas af eu införseltull
af mindre än 15 francs per
hektoliter vid 50° Celsius, förbinda sig
att under de tre första åren efter i
kraft trädandet af denna hufvudakt
på sådana drycker lägga en införseltull
af 15 francs per hektoliter
vid 50° Celsius. Efter utgången af
denna period kan umgälden höjas
till 25 francs under en ny tre-årsperiod.
Vid sjette årets slut skall
umgälden underkastas revision, till
grund för hvilken skall läggas en
jemförande redogörelse för de genom
dessa olika tariffer uppnådda resultat,
i ändamål att om möjligt då fastställa
en minimiafgift för hela det
område, der det i artikel XCI stadgade
förbud icke gäller.

Magterna bevara rätten att inom
de områden, der de nu ega en sådan
rätt, bibehålla och höja afgifterna utöfver
det i denna artikel faststälda
minimum.

Artikel XCIII.

De destillerade drycker, som tillverkas
inom det i artikel XCII åsyftade
område och som äro afsedda
för inländsk förbrukning, skola drabbas
af en accisafgift.

Kongl. Maj:ts Nåd.

Denna accisafgift, hvars uppbärande
magterna förbinda sig att så
vidt möjligt betrygga, får icke understiga
det i artikel XCII för införseltullarne
bestämda minimum.

Artikel XCIV.

De af de undertecknande magterna,
som i Afrika hafva besittningar
gränsande till det i artikel XC
angifna område, förbinda sig att vidtaga
nödiga åtgärder för att hindra
införseln af spirituösa drycker öfver
deras fastlandsgränser till sagda område.

Artikel XCV.

Magterna skola, under de i kapitel
V angifna vilkor, genom byrån i
Bryssel meddela hvarandra de upplysningar,
som angå handeln med
spirituösa drycker inom deras respektive
områden.

KAPITEL VII.

Slutbestämmelser.

Artikel XCVI.

Förevarande hufvudakt upphäfver
alla mot densamma stridande bestämmelser
i de mellan de undertecknande
magterna förut afslutade överenskommelser.

Proposition N:o 46.

Artikel XCVII.

Utan hinder af hvad som blifvit
stadgadt i artiklarne XIV, XXIII och
XCII, förbehålla sig de undertecknande
magterna rätten att framdeles
och efter gemensam öfverenskommelse
i denna hufvudakt införa sådana förändringar
eller förbättringar, hvilkas
nytta påvisas af erfarenheten.

Artikel XCVIII.

De magter, som icke undertecknat
förevarande hufvudakt, kunna
medgifvas tillträda densamma.

De undertecknande magterna förbehålla
sig att få bestämma de vilkor
de kunna finna nödvändiga för
en dylik anslutning.

Om intet vilkor dervid uppstälts,
så medför anslutningen i och för sig
ett åtagande af alla de förbindelser
och delaktighet i alla de fördelar, hvarom
stadgas i förevarande hufvudakt.

Magterna skola öfverenskomma om
de åtgärder, som böra vidtagas för
att erhålla de staters anslutning,
hvilkas medverkan erfordras för eller
kan främja det fullständiga genomförandet
af denna hufvudakt.

Anslutningen sker genom en särskild
handling. Den tillkännagifves
på diplomatisk väg för Hans Majestät
Belgiernes Konungs Regering och
genom denna för alla de stater, som
undertecknat eller tillträdt denna
akt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Artikel XCIX.

Förevarande hufvudakt skall ratificeras
så snart ske kan och i hvarje
fall inom en tidsrymd icke öfverstigande
ett år.

Hvarje magt skall sända sin ratifikation
till Hans Majestät Belgiernes
Konungs Regering, som derom skall
underrätta alla öfriga magter, hvilka
undertecknat förevarande hufvudakt.

Alla magternas ratifikationer skola
förvaras i belgiska statsarkivet.

Så snart alla ratifikationerna inkommit
eller senast ett år efter förevarande
hufvudakts undertecknande,
skall en urkund öfver deras nedläggande
upprättas genom ett protokoll,
som skall undertecknas af represen -

tanterne för alla de magter, hvilka
ratificerat.

En bestyrkt afskrift af detta protokoll
skall tillställas alla intresserade
magter.

Artikel C.

Förevarande hufvudakt skall i
samtliga de fördragsslutande magternas
besittningar träda i kraft på
den sextionde dagen, räknadt från den
dag, då det i föregående artikel nämnda
protokoll upprättats.

Till yttermera visso hafva de respektive
fullmägtige undertecknat
denna hufvudakt och försett densamma
med sina sigill,

Som skedde i Bryssel den andra
dagen af juli månad aderton hundra
nittio.

(L. S.) Burenstam. (L. S.) Alvensleben. (L. S.) Göhring.

(L. S.) R. Khevenhuller. (L. S.) Lambermont. (L. S.) E. Banning.
(L. S.) Schack de Brockdorff. (L. S.) I. G. de Aguéra.

(L.S.) Edm. van Eetwelde. (L. S.) A. van Maldeghem.

(L.S.) Edwin H. Terrell. (L.S.) H. S. Sanford.

(L. S.) A. Bourée. (L. S.) G. Cogordan. (L. S.) Vivian.

(L.S.) John Kirk. (L.S.) F. de Renzis.

(L.S.) L. Gericke.

(L. S.) Henrique de Macedo Pereira Coutinho.

(L. S.) Martens. (L. S.) Carathéodory.

(L. S.) Göhring.

(L. S.) T. Catalani.
(L.S.) Nazare Aga.
(L. S.) L. Ouroussoff.
(L.S.) John Kirk.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Afd. ‘27 Haft.

Tillståndsbevis att segla i liten kustfart på Afrikas ostkust enligt artikel XXXIX,

Fartygets namn med an-gifvande af slag och tackling.

Nationa-

litet

Drägtig-

het

Hemorts-

hamn

Befäl-

hafvarens

namn

Besätt-

ningens

antal

Högsta an-talet passa-gerare

Det vatten
fartyget
skall befara

Allmänna anmärkningar.

•

Förevarande tillståndsbevis skall förnyas den ..

Den persons embetsställning, som utfärdat beviset:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

( öfversättning.)

Deklaration.

De till konferens i Bryssel församlade
magter, hvilka ratificerat
hufvudakten i Berlin den 26 februari
1885, eller som tillträdt densamma,
hafva,

efter att i hufvudakten af denna
dag hafva gemensamt, uppgjort och
undertecknat ett system af åtgärder,
afsedda att göra ett slut på handeln
med negrer, såväl till lands som sjös,
och att förbättra den infödda befolkningens
moraliska och materiella
vilkor, och

enär ett genomförande'' af de
bestämmelser, som de i sådant afseende
träffat, ålägger dem, hvilka
hafva besittningar eller utöfva protektorat
i det konventionella Kongobäckenet,
skyldigheter, som för att
uppfyllas ovilkorligen kräfva nya tillgångar,

öfverenskommit att afgifva följande
förklaring:

De undertecknande eller biträdande
magter, hvilka hafva besitt -

ningar eller utöfva protektorat inom
nyssnämnda konventionella Kongobäcken
ega, för så vidt ett medgifvande
är dem för ändamålet erforderligt,
att pålägga varor, som dit
införas, afgifter, som dock icke få
öfverskrida 10 % af värdet i införselhamnen,
med undantag likväl för spirituösa
drycker, hvilka behandlas enligt
bestämmelserna i kapitlet VI i
hufvudakten af denna dag.

Sedan nämnda hufvudakt underskrifvits,
skola underhandlingar inledas
mellan de magter, hvilka ratificerat
hufvudakten i Berlin eller
tillträdt densamma, i ändamål att
bestämma, inom maximumgränsen af
10 °lo af värdet, vilkoren för det tullsystem,
som skall införas i det konventionella
Kongobäckenet.

Det är likväl öfverenskommet:

Do att ingen differentialbehandling
eller transitoafgift får införas;

2:o att vid tillämpningen af det
tullsystem, hvarom öfverenskommelse

Kongl. Maj:ts Nåd.

träffas, skall hvarje magt söka att så
mycket som möjligt förenkla formaliteterna
och underlätta handelsföretagen
;

3:o att den ordning, som kan framgå
ur de sålunda förutsatta underhandlingarna,
skall ega bestånd i femton
år, att räknas från denna deklarations
undertecknande.

Vid utgången af denna tid och
om ingen ny öfverenskommelse träffats,
komma de fördragslutande magterna
att åter befinna sig i den ställning,
som i artikel IV af hufvudakten
i Berlin angifves, med bevarad

Proposition N:o 46.

rätt likväl att intill ett maximum af
10 °j0 beskatta de varor, som införas
i det konventionella Kongobäckenet.

Ratifikationerna af denna deklaration
skola utvexlas på samma gång
som ratifikationerna af hufvudakten.

Till yttermera visso, hafva undertecknade
fullmägtige uppsatt förevarande
deklaration och försett densamma
med sina sigill,

Som skedde i Bryssel den andra
dagen af juli månad aderton hundra
nittio.

(L. S.) Burenstam. (L. S.) Alvensleben. (L. S.) Göhring.

(L. S.) R. Khevenhuller. (L. S.) Lambermont. (L. S.) E. Banning.

(L. S.) Schack de Brockdorff. (L. S.) J. G. de Aguera.

(L. S.) Edm. van Eetwelde. (L. S.) A. van Maldeghem.

(L. S.) Edwin H. Terrell. (L. S.) H. S. Sanford. (L. S.) A. Bourée.
(L. S.) G. Cogordan. (L. S.) Vivian. (L. S.) John Kirk.

(L. S.) F. de Renzis. (L. S.) T. Catalani. (L. S.) L. Gericke.

(L. S.) Nazare Aga. (L. S.) Henrique de Macedo Pereira Coutinho.

(L. S.) L. Ouroussoff. (L. S.) Martens. (L. S.) Carathéodory.
(L. S.) John Kirk. (L. S.) Göhring.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet inför Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 17 februari 1891.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

SVEDELIUS,

Skarin,

Lilienberg,

Hammarskjöld,

Westman,

Thomasson.

T. f. byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius föredrog i underdånighet: 2:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 nästlidne januari, hvarmedelst
för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, högsta domstolens
utlåtande blifvit infordradt öfver följande inom justitiedepartementet
upprättade förslag till

Lag, angående straff för oloflig införsel af skjutvapen eller
ammunition i vissa delar af Afrika.

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

befolkningen i Afrika, så varder, i anledning deraf, förordnadt som
följer:

Hvar som i den del af Afrika, hvilken ligger mellan 20° nordlig
och 22° sydlig bredd, deri innefattade de på närmare afstånd från
kusten än ett hundra sjömil belägna öar, införer skjutvapen eller ammunition,
utan att iakttaga de föreskrifter, hvilka för sådan införsel må
vara i vederbörlig ordning meddelade, straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor eller med fängelse från och med
en månad till och med två år. Saknas hös den, som blifvit fäld till
böter, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas efter
allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen bestämmer.

Högsta domstolen leranade förslaget utan anmärkning.

Ex protoeollo

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 13 mars 1891,

i n ärvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre voon Essen,
friherre'' Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Skarin,

Hammarskjöld.

4:o)

Departementschefen statsrådet östergren anmälde, att sedan, på sätt
protokollet för den 31 sistlidne januari utvisade, högsta domstolens utlåtande,
jemlikt 87 § regeringsformen, infordrats öfver ett inom justitiedepartementet
utarbetadt förslag till Lag angående straff för oloflig införsel
af skjutvapen eller ammunition i vissa delar af Afrika, så hade
högsta domstolen den 17 sistlidne februari afgifvit sådant utlåtande;
och hemstälde departementschefen att förslaget, som af högsta domstolen
lemnats utan anmärkning, måtte af Kongl. Maj:t godkännas och
jemlikt, 87 § regeringsformen föreläggas Riksdagen till antagande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens
hemställlan.

Hvad departementschefen hemstält täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition
i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med bilagan
litt. D vid detta protokoll.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1891.